Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
1
Mitt 27.
Ank. till Riksd. kansli den lö april 1901, kl. 3 e. m.
Betänkande, i fråga om ä?idring i gällande bestämmelser angående
bevillning saf gift af bankbolag med sedelutgifningsrätt.
I en till bevillningsutskottet öfverlemnad, inom Första Kammaren
väckt, motion, n:o 30, föreslår herr A. F. O. Cederberg, under åberopande
af sin vid innevarande riksdag väckta motion, n:o 27, angående förändringar
i lagen för Sveriges riksbank, att Riksdagen måtte besluta,
att. stadgandena angående bevillningsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt
ändras derhän, att afgiften för sedelutgifningsrätten, beräknad
efter medelbeloppet af under aret utelöpande sedlar, bestämmes
så, att under normala räntetider vinst ej uppstår å sedelutgifningsrätten.
I förberörda motion n:o 27 hade motionären föreslagit, att 1897
års riksbankslag måtte erhålla en i så måtto ändrad lydelse, att den
riksbanken genom nämnda lag tillagda rätt att ensam utgifva sedlar
bortfölle.
Som emellertid Riksdagen, enligt i båda kamrarne redan fattadt
beslut, lemnat sagda motion utan afseende, torde det, med hänsyn till
den korta tid — som bekant, intill utgången af år 1903 — under hvilken
de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt ännu kommer att fortvara,
böra anses olämpligt att i lagstiftningen angående bevillningsafgift
af bankbolag med sedelutgifningsrätt vidtaga sådana förändringar som
de i nu föreliggande motion föreslagna.
Vid behandlingen af denna motion har utskottet fäst sin uppmärksamhet
på frågan, i hvilken utsträckning en enskild bank med
sedelutgifningsrätt, hvilken ville afstå denna sin rätt vid annan tidpunkt
Bih. till Riksd. Prat. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 29 Häft. (N:o 27.)
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
än vid årsskifte, skulle vara skyldig erlägga den för sedelutgifningen
faststälda bevillningsafgiften.
Denna afgift utgår för närvarande med tio kronor för hvarje tusen
kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång under
nästföregående året varit utlemnade i rörelsen, samt indrifves och redovisas
sålunda icke under det löpande året utan först året näst efter det,
för hvilket bevillningen utgöres.
Det synes utskottet icke vara med billighetens fordringar öfverensstämmande,
att en skatt, som ålagts enskild bank för sedelutgifningsrätt,
skall påföras banken äfven för tid, då den icke längre eger sådan rätt
och alltså icke kan tillgodogöra sig den särskilda förmån, för hvilkens
åtnjutande afgiften stadgats. Om, för att taga ett exempel, en enskild
bank afsäger sig sin sedelutgifningsrätt från och med den 1 augusti
innevarande år, skulle, enligt utskottets åsigt, bevillning för sådan rättighet
år 1902 påföras banken, för allenast sju månader af år 1901, med
7/i2 af tio kronor för hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens
sedlar, som på en gång under tiden från och med den 1 januari
till och med den 31 juli 1901 varit utlemnade i rörelsen. — Att någon
bevillning sedermera icke skulle utgöras för de bankens sedlar, som
icke företetts till inlösen utan förstörts eller möjligen fortfarande kunde
vara utelöpande, torde ligga i öppen dag.
Och då, med hänsyn till det sätt, hvarpå, enligt hvad ofvan nämnts,
ifrågavarande skatt uppbäres och redovisas, det icke torde vara förenadt
med någon svårighet att beräkna skatten allenast för den del af nästföregående
år, under hvilken sedelutgifningsrätten begagnats, men tvekan
kan uppstå rörande tydningen af nu gällande stadgande i detta
hänseende, har utskottet funnit ett förtydligande af samma stadgande
böra ega rum.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
l:o) att herr Cederbergs ifrågavarande motion om
ändring i gällande stadganden angående bevillningsafgift
af sedelutgifvande banker icke måtte af Riksdagen
bifallas; samt
2:o) att Riksdagen måtte besluta, att till § 3 i
kongl. förordningen angående bevillningsafgifter för
särskilda förmåner och rättigheter den 2 december
1892, sådant detta lagrum lyder i kongl. kungörelsen
den 10 juli 1893, skall göras det tillägg, utskottets
här nedan intagna förslag utvisar.
Bevillningsutskottets Betänkande A.-o 27.
3
Nuvarande lydelse.
Enskild bank, som eger sedelutyifningsrätt,
skall, förutom bevillning
af fast egendom samt af inkomst,
erlägga en afgift af tio kronor för
hvarje tusen kronor af det högsta
belopp af bankens sedlar, som på
en gång under nästföregående året
varit utlemnade i rörelsen; och är
styrelsen för sådan bank skyldig
att, till upplysning vid denna afgifts
debitering, inom den 15 januari
hvarje år till Kongl. Maj:ts befallfallningshafvande
aflemna en genom
intyg af det utaf Kongl. Majrts befallningshafvande
förordnade ombud
bestyrkt uppgift å nyssnämnda sedelbelopp;
egande Kongl. Majrts
befallningshafvande att efter uppgiftens
erhållande ofördröjligen vidtaga
‘åtgärder för berörda afgifts
indrifning och redovisning.
Utskottets förslag.
Enskild bank, — — — — —
— — — — redovisning.
Afstår sådan bank sin sedelutgifningsrätt
vid annan tidpunkt än vid.
kalenderårs utgång, vare icke skyldig
att af berörda bevillningsafgift erlägga
mera än hvad som belöper på den
del af året, under hvilken sedelutgifningsrätten
utöfvats.
Stockholm den 15 april 1901.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Herr J. Er ömse har begärt få antecknadt, att han af arbete i särskilda
utskottet n:o 1 varit förhindrad att deltaga i ärendets behandling
inom utskottet.