Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

1

N:o 25.

Auk. till Kiksd. kansli den 2 april 1901, kl. 2 e.

Betänkande, i anledning af väckt motion om
bevillning sför ordningen.

till § 17
(2:a A.)

... i;J V: • . . i ;• r;

I en till bevillningsutskottet öfverlemnad, af herr J. Johnsson inom
Andra Kammaren väckt motion, n:o 74, erinrar motionären,, hurusom,
jemlikt 12 och 17 §§ i förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst och 8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
den 3 december 1897, bankbolag, som drifver rörelse å flera orter,
är skyldigt bokföra afl in- och utlåning särskild! vid hvarje bankens
kontor och att i månadsrapporterna upptaga den balanserade summan
af denna rörelse.

Härefter fortsätter motionären:

»Åtskilliga banker, som idka rörelse å skilda orter, anse sig emellertid
ej böra efterkomma denna föreskrift, utan upptaga i strid emot sålunda
gällande bestämmelser i månadsrapporterna till taxeringsmyndigheterna
endast en del af bankens verksamhet, nemligen kreditiv- samt upp- och
afskrifningsrörelsen, men deremot icke de vid samma kontor utlemnade
lån och diskonterade vexlar; och då bankens behållning i dess helhet
skall fördelas på de skilda orterna efter kontorens månadsrapporter, upptagande
balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut,
förryckes den beskattningsbara inkomsten från den ort, der rörelsen
drifves, till annan ort till förfång för den förra.

Verksammare bestämmelser än de nu gällande visa sig således
vara af nöden för att bringa denna kategori af skattskyldige till insigt
om nödvändigheten deraf, att föreskrifter, afsedda för ordnande af den
kommunala beskattningen af sådan inkomst, som vinnes genom idkande
af bankrörelse å skilda orter, varda iakttagna och till efterlefnad gällande.

Bih. till Ritad. P)ot. IDOL 5 Samt. 1 Afd. 21 Raft. {N:o 25).

1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen
ville för sin del besluta följande tillägg till 17 § i kongl. förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december
1897:

Har skattskyldig, som drifver bankrörelse, vid uppgifterna fogat
utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter, som äro origtiga
eller vilseledande, böte etthundra kronor och Lafve förlorat rätten att
fullfölja talan öfver taxeringsnämndens beslut angående den taxeringsåtgärd,
som uppgiften afser.»

Med afseende å beskattningsorten stadgas i bevillningsförordningens
§12, b), att bankbolag skall för inkomst af kapital och arbete taxeras,
der bolagets rörelse drifves, vare sig genom hufvud-, afdelnings- eller
kommissionskontor.

Öfriga af motionären åberopade §§ äro af följande lydelse:

17 § i bevillningsförordningen:

»Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves på
två eller flere orter, skola särskild! angifva, huru, enligt den skattskyldiges
åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en
hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas, och skall i
fråga om inkomst af bankrörelse skattskyldig, som drifver sådan rörelse,
vid uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter,
upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna vid
hvarje månads slut»; och

8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna:

»Med afseende å hvad i 12 § b) af förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, der inkomst
af bankrörelse skall beskattas, iakttagås, att, då rörelsen drifves
vid flera kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret
af sådan beskaffenhet, att vid beskattning afdrag derför eger rum, påföras
rörelsen i dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara
inkomsten, som belöper å hvarje särskild! kontor, sker
på följande sätt. De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter
vid hvarje månads slut balanserats å kontorets in- och utlåningsräkningar,
sammanläggas och summan delas med månadernas antal, hvarefter
den sålunda erhållna qvoten anses utvisa medelbeloppet af kon -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 3

torets in- och utlåning för året. Efter det förhållande, hvari denna inoch
utlåning står till den på enahanda sätt bestämda, sammanlagda inoch
utlåningssumman för alla kontoren, uträknas den del af beskattningsbara
inkomsten, som bör taxeras i den ort, der kontoret är beläget.
Utelöpande postremissvexlar och egna banksedlar inräknas icke i in- och
utlåningsrörelsen.»

§ 21 i bevillningsförordningen meddelar föreskrifter angående tiden
och sättet för aflemnandet af uppgifter till taxering; och stadgas i §
22 mom. 1 af samma förordning, att, derest uppgift, som i 15 eller
17 § omförmäles, icke inom föreskrifven tid afgifvits eller ock afgifven
sådan uppgift befinnes i visst afseende ofullständig, bevillningsberedningens
ordförande eller kronans ombud må eg a att om förhållandet
göra anmälan hos vederbörande myndighet, hvilken det derefter åligger
att ofördröjligen mot bevis tillställa den försumlige anmaning att inom
åtta dagar efter anmaningens mottagande afgifva fullständig uppgift
vid äfventyr, som finnes stadgadt i 24 §, och är sistnämnda lagrum af
följande lydelse;

»Underlåter någon att inom stadgad tid afgifva enligt 15 § eller
17 § föreskrifven uppgift eller att inkomma med sådan särskildt infordrad
uppgift eller upplysning, som i 22 § omförmäles, hafve förlorat rätten
att fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften
eller upplysningen skolat afse.

Hörsammas icke sådan anmaning, som i 22 § 1 mom. sägs, och
afser densamma uppgift, hvarom i 15 och 17 §§ stadgas, skall den försumlige
bota ett belopp, svarande mot tio procent af den bevillning,
som inom beredningsdistriktet varder den skattskyldige påförd för den
inkomst, som uppgiften skolat afse.

Gitter den uppgiftspligtige visa giltig ursäkt för underlåtenheten,
ege de i denna § stadgade påföljder icke rum».

Dessutom stadgas i § 26 af samma förordning, att, utan hinder af
uteblifven uppgift och med rätt att pröfva, i hvad mån afgifven uppgift
är af beskaffenhet att böra läggas till grund för taxeringen, bevillningsberedningen
eger att föreslå samt taxerings- och pröfningsnämnderna
att bestämma och fastställa skattskyldigs taxering.

I 1883 års bevillningsförordning intogs, i enlighet med skatteregleringskomiténs
derom afgifna förslag, bestämmelse, att bankbolag vid
uppgift om sin nettovinst skulle uppgifva jemväl bruttoinkomsten å
hvarje särskild ort, der bankrörelsen borde beskattas. Denna bestämmelse
torde närmast hafva tillkommit i syfte att bereda taxeringsmyndigheterna
tillfälle till kontroll öfver rigtigheten af vederbörandes upp -

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

gifter om nettovinsten å de särskilda orterna. Emellertid fans i bevillningsförordningen
icke någon bestämd regel, huru bruttoinkomsten
borde beräknas; och med hänsyn dertill, att dylika regler svårligen torde
kunna lemnas, hemstälde den af Kongl. Maj:t år 1890 tillsatta komité
för afgifvande af förslag till vissa ändringar i bevillningsförordningen,
att föreskriften angående skyldighet att lemna uppgifter om bruttoinkomsten
å hvarje särskildt ställe måtte ur förordningen utgå. Såsom
norm för bestämmandet af afkastningen af rörelsen vid ett bankkontor
föreslog komitén i stället storleken af kontorets sammanlagda in- och
utlåning, hvilken erhölles sålunda, att beloppen af kontorets vid hvarje
månads slut å in- och utlåningsräkning balanserade medel sammanlades
för årets tolf månader och summan dividerades med 12. En rättvis
och billig grund skulle på det sättet vinnas för fördelning af bankens
vinst till taxering å olika orter, om denna fördelning skedde efter den
proportion, hvari de för bankens särskilda kontor erhållna summorna
stode till dessa summors sammanlagda belopp. Berörda sätt för fördelning
af vinsten erbjöde jemväl den fördelen, att full kontroll lätt
kunde utöfvas med ledning af bankkontorens månadsrapporter, upptagande
balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut.
Af dessa räkningar ansåg komitén följande, såsom afseende den egentliga
in- och utlåningen, böra normera fördelningen af vinsten på de
särskilda kontoren, nemligen utlåning sräkning av: grund- och reservfondshypotek,
fordringar på räkning med inhemsk bank och bankir, som ej
är vexlingsombud, samt med utländsk bank och bankir, räntebärande
obligationer, in- och utrikes vexlar, utestående lån och fordringar
på kassakreditiv samt inlåning sr åkning av: innestående på upp- och

afskrifnings- samt deposition sräkning, upptagna lån äfvensom skuld på
räkning med inhemsk bank och bankir, som ej är vexlingsombud, samt
med utländsk bank och bankir.

Sedan Kong!. Maj:t i anledning af Riksdagens aflåtna skrifvelse
den 19 maj 1893 tillsatt en ny komité för utarbetande af förslag till
ändring af vissa delar angående beskattning af fastighet och inkomst,
anförde sistnämnda komité, i afgifvet betänkande den 2 november 1894,
att, då det med hänsyn till den kommunala beskattningen vore af vigt,
att inkomst åt affärsföretag, som drefves på två eller flera orter, blefve
vid taxeringen rätt fördelad mellan de särskilda orterna, det hade synts
komitén angeläget, att de skattskyldige sjelfva ålades att i deklarationerna
lemna upplysning till ledning för sådan fördelning; och inrymde
komitén i sitt förslag de särskilda bestämmelser, som 1891 års förut
omförmälda komité funnit erforderliga för åstadkommande af en i före -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 5

varande afseende tillfredsställande taxering af skattskyldig, som drifver
bankrörelse å särskilda orter.

På Kongl. Maj:ts framställning till 1897 års Riksdag godkände
Riksdagen komiténs omförmälda förslag, hvilka derefter, enligt hvad 12
och 17 §§ i kongl. förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst och 8 § i instruktion för taxeringsmyndigheterna den
3 december 1897 utvisa, blifvit gällande förordning.

Såsom af ofvan lemnade redogörelse framgår, var afsigten med
införandet i bevillningsförordningen af föreskrift om åliggande för skattskyldig,
som på två eller flera orter drifver bankrörelse, att vid uppgift
till taxering foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter
den, att fullständig upplysning skulle kunna vinnas angående storleken
af hela den vid hvarje särskildt kontor förekommande in- och utlåning,
och detta oberoende deraf, huruvida kontoret vore hufvud- eller afdelningskontor
eller detsamma allenast såsom kommissionskontor förmedlade
lånerörelsen.

Emellertid har det visat sig, att vid vissa banker verksamheten är
så ordnad och bokföringen mellan hufvudkontoret samt afdelnings- och
kommissionskontoren så fördelad, att de för diskontering och belåning
vid afdelnings- och kommissionskontoren inlemnade vexlar och skuldsedlar
belånas, bokföras och förvaras vid hufvudkontoret, men icke bokföras
vid det kontor, der de aflemnats.

Ett sådant förfaringssätt måste hafva till påföljd, att den utlåning,
som förmedlas genom ett afdelnings- eller kommissionskontor, icke
blifver i sin helhet i månadsrapporterna synlig, hvarför dessa med afseende
på den af afdelnings- eller kommissionskontoret utöfvade verksamhet
blifva vilseledande för en rätt fördelning mellan de särskilda
taxeringsorterna af den inkomst, som bör beskattas. Utskottet anser
förty, i likhet med motionären, önskvärdt, att tydliga bestämmelser
meddelas i syfte, att den kommunala beskattningen af inkomst, som vinnes
genom idkande af bankrörelse å skilda orter, må varda ordnad i enlighet
med de principer, som ligga till grund för de i bevillningsförordningen
i förevarande hänseende redan gifna föreskrifter; och torde dylika bestämmelser
lämpligast böra inflyta i 17 § af bevillningsförordningen.

Utskottet förmenar dock, att det af motionären för vinnandet af
förenämnda'' syfte föreslagna stadgande af särskild straffpåföljd för meddelande
af utdrag af månadsrapporter, som äro origtiga eller vilseledande,
icke är så affattadt, att man derigenom på enklaste sätt kan
vinna det eftersträfvade målet. Enligt utskottets åsigt torde för sådant
Bih. till Riksd. Prot. 11)01. 5 Barn!. 1 A/il. 21 lldjt. 2

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

ändamål vara lämpligare att i bevillnmgsförordningen införa mera detaljerade
föreskrifter än de nu gällande angående beskaffenheten af de
uppgifter till taxering, hvilka skola lemnas af skattskyldige, som på
två eller flera orter drifva bankrörelse. För den händelse dylika föreskrifter
meddelas, torde de i 24 och 26 §§ af bevillnmgsförordningen
omförmälda påföljder för underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse
de om uppgifter till taxering gifna allmänna stadganden bereda tillräcklig
säkerhet för att nu särskildt ifrågavarande uppgifter skola blifva
fullständiga och tillförlitliga.

På grund af det sålunda anförda, hemställer utskottet,

att Riksdagen i anledning af förevarande motion
måtte besluta, att § 17 i bevillningsförordningen skall
erhålla följande ändrade lydelse:

Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke,
som drifves på två eller flere orter, skola särskildt
angifva, huru, enligt den skattskyldiges åsigt, det beskattningsbara
inkomstbeloppet bör fördelas på en
hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas
; och skall, i fråga om inkomst af bankrörelse,
u;., t skattskyldig, som drifver sådan rörelse, vid uppgif terna

foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter,
upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna
vid hvarje månads slut, hvarjemte, derest
dessa rapporter icke utvisa storleken af hela den in- och
utlåning, som af de särskilda af delnings- och kommissionskontoren
under månaden förmedlats, fullständig upplysning
skall meddelas angående sagda lånerörelses omfång
vid hvarje särskildt kontor.

Stockholm den 26 mars 1901.

På bevillningsutskottets vägnar:

J. H. G. FREDHOLM.

Herrar Cavalli, af Buren och J. Bromée hafva begärt* få antecknadt,
att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1901.