Bevillningsutskottets Memorial N:o 22.
'' 1
■ It;
N:o 22.
Ant. till Rikgil. kansli den 2 april 1901, kl. 2 e. m.
Memorial, angående förtydligande af bestämmelserna om stämpeläfgift
för insättning å depositions- och kapitalräkning.
(l:a A.)
Bevillningsutskottets uppmärksamhet har blifvit fäst derpå, att, sedan
skyldighet för bankerna inträdt att med stämpel belägga bevis om insättning
å depositionsräkning och å kapitalräkning, hvarmed åsyftats att med
stämpelskatt träffa sådana insättningar i bank, hvilka icke afse en tillfällig
kassaplacering, hos vissa enskilda bankinrättningar visat sig benägenhet
att utfinna former, under hvilka man ansett sig kunna till återbetalning
viss tid efter uppsägning mottaga penningar utan att stämpelbelägga
insättningsbevisen.
I vissa fall har man trott sig kunna nå detta syfte helt enkelt genom
att undvika namnet kapitalräkning, i det man på en räkning, som oegentligt
benämnts »löpande räkning», mottagit penningar mot högst gällande
depositionsränta . och på viss uppsägningstid, lika lång som för deposition
mot högsta ränta varit faststäld. Att insättningsbevis å dylik räkning,
som har allt gemensamt med kapitalräkningen utom namnet, äro stämpelpligtiga,
synes uppenbart; men stämpelbeläggning har emellertid icke skett.
Vidare bar i flere fäll förekommit, att penningar, mot vanligt qvitto
utan stämpel, mottagas på »upp- och afskrifningsräkning», men med förbehåll,
å ena sidan, att räntan beräknas lika med högsta depositionsränta
och, å den andra, att medlen icke få lyftas förr än viss tid efter uppsägning.
Bih. till Riksd. Prot. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 18 Höft. (N:o 22). 1
2
Bevillningsutskottets Memorial N:o 22.
Äfvenledes praktiseras så, att dylika insättningar mottagas i »separat
räkning», på personliga konti — i rapporterna redovisade bland »inkomst
och diverse tillfälliga räkningar» — utan att insättningsbevisen stämpelbeläggas.
Jemväl postremissvexelräkningen, som väl minst af alla insättningsräkningar
afser kapitalplacering, har fått tjena förenämnda syfte, i det
banker på denna räkning mottagit penningar mot vanlig postremissvexel,
men under förbehåll, att den icke får till inlösen företes förr än efter viss
tid, mot det att banken för det sålunda inlånade beloppet godtgör depositionsränta.
De sålunda anmärkta förhållandena synas desto mera förtjena uppmärksamhet,
som de banker, som på antydda och liknande sätt vetat att
bereda sina kunder frihet från en lagstadgad stämpelskatt, tydligen drifva
en otillbörlig konkurrens med de banker, som fortfarande till depositions- och
kapitalräkning föra de insättningar, som till sin natur höra dit, och följaktligen
fordra stämpel till insättningsbevisen.
Vill man förebygga det kringående af lag, som ofvan skildrats, synes
detta bäst kunna ske genom ändring af den rubrik i stämpelförordningen,
som nu lyder: »Kapitalräkning: bevis om insättning derå; lika med bevis
om insättning på Depositionsrältning.» Åt denna bestämmelse bör då gifvas
en sådan lydelse, att den tydligen omfattar hvarje räkning, der penningar
insättas under sådana vilkor, att de icke äro tillgängliga vid anfordran,
dock med undantag för sparkasseräkningen, der ju särskildt bevis icke
lemnas om insättning, utan anteckning derom sker i motbok.
Möjligen kunna skäl förefinnas äfven till andra ändringar i stämpelförordningens
bestämmelser i nu ifrågavarande delar, men har utskottet
ansett frågan om dessa ändringar lämpligast böra företagas i sammanhang
med en revision af förordningen i öfrigt, då eu sådan befinnes erforderlig,
i följd hvaraf utskottet för närvarande inskränker sig till att föreslå den
mindre omfattande ändring, som för afhjelpande af ofvan omförmälda
missförhållanden erfordras; och anser utskottet önskligt, att denna ändring
må träda i kraft redan under innevarande år, så snart ske kan.
Utskottet hemställer fördenskull,
l:o) att Riksdagen måtte besluta, att rubriken
Kapitalräkning» under 8 § i kongl. förordningen an
-
Bevillningsutskottets Memorial N:o 22.
3
gående stämpelafgiften den 2 juni 1899 skall erhålla
följande förändrade lydelse:
»Kapitalräkning eller annan räkning, derå penningar
mot särskild! bevis mottagas för att först efter
viss tid eller viss tid efter uppsägning återbetalas:
bevis om insättning derå; lika med bevis om insättning
på Depositionsräkning»; samt
2: o) att, för den händelse utskottets i punkten
l:o) gjorda hemställan varder af Riksdagen bifallen,
Riksdagen jemväl måtte besluta, att den i nämnda
punkt omförmälda ändringen i stämpelförordningen skall
tillämpas redan under innevarande år från den tid,
som af Kongl. Maj:t bestämmes, och i skrifvelse till
Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande af sitt sålunda fattade
beslut, anhålla, det Kongl. Maj:t ville så fort ske kan
förordna om beslutets trädande i kraft.
Stockholm den 26 mars 1901.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AV ALLI.
Herrar af Buren och J. Bromée hafva begärt få antecknadt, att de
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet, herr Bromée i anledning
af arbete i särskilda utskottet n:o 1.