Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

X

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 16 april 1901, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag
till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten
och gränstrafiken mellan Sverige och Notge.

I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 57, har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till
förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken
mellan Sverige och Norge, så lydande:

§ 1.

Alla i Norge inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och af
hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro byggda eller
naturaliserade, äfven i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta alla
dermed förenade rättigheter samt må således, utan afseende derå, om de
ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort eller om de äro
barlastade eller lastade med in- eller utländska varor, icke åläggas andra
eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar, än af
inhemska fartyg och båtar skola utgöras.

Norska fartyg och båtar må ock inom svenskt område idka fraktfart
med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och
båtar äro bestämda.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgifna
förmåner skola norska fartyg vara försedda med sådana handlingar, som till
bestyrkande af deras nationalitet äro i Norge föreskrifna.

Bih. till Riksd. 1''rot. 1901. 5 Samt. 1 Afd. 17 Käft. (No 21).

1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

§ 2.

Mom. 1. Vid resa landvägen från Norge till Sverige vare det, med
undantag för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift som
tull, samt bränvin och sprit jemte dermed beredda drycker äfvensom vin,
för hvilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel
tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt medföra
följande mindre partier, nemligen:
bröd, 10 kg.,
fläsk, 10 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,

kaffe och kaffesurrogat tilllsammans 5 kg.,

malt 10 kg.,

risgryn 5 kg.,

socker 5 kg.,

spanmål, omalen, 40 kg.,

» malen, 25 kg.,
tobak 1 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
sammanlagdt värde af 25 kronor,

Öl 5 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;
dock att för det fall, att resan sker öfver den del af gränsen, som
är belägen mellan Djeknelidens tullstation i Yermland och Ljusnebäcken i
Herjeådalen eller öfver gränsen mot Frostvikens socken i Jemtland och norr
om denna belägna orter, ofvan stadgade myckenheter i fråga om nedannämnda
varor sålunda ökas, att det skall vara den resande tillåtet att af
dem tullfritt medföra följande partier, nemligen:
bröd 20 kg.,
malt 40 kg.,
socker 10 kg.,
spanmål, omalen, 150 kg.,

» malen, 100 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett värde
af 40 kronor,

Öl 10 liter,

andra varor, rörande hvilka icke här ofvan i detta mom. särskildt
stadgats, till ett sammanräknadt värde af 30 kronor.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet, än ofvan

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 3

stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af varan
införda qvantitet en.

Tullfrihet, hvarom i detta mom. sägs, gäller icke för varor, som i
handelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för att
utlemnas såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej heller för varor, som af
handlande eller för handlandes räkning införas, så vidt de äro af de slag,
med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent sådant fordrar, skyldig
att, jemte uppgift om yrke och hemvist, aflemna en under edlig förpligtelse
afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke införas
i handelsafsigt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke för resandes
egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för hvilkens räkning
de införas. Underlåter någon aflemna dylik försäkran, skola varorna i vanlig
ordning tullbehandlas.

Mom. 2. Om i gränstrakterna någon egen eller brukar egendom på
båda sidor om gränsen, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras för
egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras
från Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,
målning, spaning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation
och som efter sådan förädling eller reparation återinföras, skola vid återinförseln
vara fria från tullumgälder.

Likaså skola varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras
från Norge till Sverige för att här undergå sådan förädling eller reparation,
om hvilken nyss blifvit sagdt, och derefter till Norge återutföras, vid införseln
till Sverige vara fria från tullumgälder.

Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast
för transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade
tullafgifter.

Mom. 5. Till förekommande af missbruk utaf de i mom. 2, 3 och 4
gjorda medgifvanden eger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet
vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter som kunna
anses erforderliga.

§ 3.

Varor, som öster om Saltbacken å svenska och Sponviks skansar å
norska sidan öfver Svinesund eller idefjorden föras från Norge till Sverige
i tälja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller om vintern öfver
isen, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses såsom vore de landvägen

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

införda, så vida de icke antingen sjövägen transporterats till norska sidan
af nämnda färjställe eller fjord och derifrån sedan öfverförts till svenska
sidan eller ock blifvit till denna senare öfverförda för att derifrån omedelbart
sändas sjövägen vidare.

Denna förordning skall träda i kraft den 16 nästinstundande maj och,
der icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15
maj 1902.

I den kongl. propositionen har åberopats bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 8 innevarande mars, hvaraf inhemtas,
att chefen för finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl.
Maj:t anfört:

»Sedan nådiga förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden den 30 maj 1890 efter skedd uppsägning
upphört att gälla den 12 juli 1897, hafva rörande sjöfarten och gränstrafiken
mellan Sverige och Norge gält bestämmelser, som meddelats genom nådiga
förordningar af den 28 maj 1897, den 13 maj 1898, den 5 maj 1899 och
den 20 april 1900. En hvar af dessa förordningar förklarades skola, der ej
annorlunda stadgades, lända till efterrättelse till och med den 15 maj påföljande
år. Nu gällande författning upphör således att gälla den 15 nästkommande
maj. Då någon förändring icke inträdt i de förhållanden, som
rådde, då sistnämnda förordning utfärdades, saknas nu anledning att ifrågasätta
någon ändring vare sig i "de bestämmelser, som för närvarande reglera
sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge, eller i den form, hvarunder
dessa bestämmelser meddelats. Jag hemställer derför, att Eders Kongl.
Maj: t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga ett förslag till
förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken
mellan Sverige och Norge af enahanda lydelse med nu i ämnet gällande författning,
att träda i kraft den 16 nästkommande maj och, der icke annorlunda
stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15 maj 1902.»

Sedan den kongl. propositionen till Riksdagen inkommit, har uti en till
ordföranden i Riksdagens bevillningsutskott stäld, den 12 april 1901 dagtecknad
skrifvelse t. f. chefen för finansdepartementet — under erinran att
ifrågavarande förslag i § 2 innehölle föreskrifter rörande myckenheten af

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

5

varor, som vid resa landvägen från Norge till Sverige finge, då resan skedde
öfver den del af gränsen, som är belägen mellan Djeknelidens tullstation i
Yermland och viss angifven ort i Herjeådalen, tullfritt medföras — fäst uppmärksamheten
på kongl. generaltullstyrelsens den 14 sistlidne februari utfärdade
kungörelse, hvari tillkännagifvits, att den vid Djekneliden belägna,
under tullkammaren i Karlstad lydande tullstationen vid ingången af nästlidne
mars månad skulle förflyttas till det en kilometer från riksgränsen inom Vermlands
län belägna hemmanet Medskogen och derefter benämnas tullstationen i
Medskogen.

Då enligt utskottets åsigt några förhållanden icke sedan nästlidet år
inträdt, som påkalla ändring i sak i den af Riksdagen då antagna, till och
med den 15 instundande maj gällande förordning angående vissa bestämmelser
rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge, med
hvilken förordning nu föreliggande förslag är lika lydande, får utskottet tillstyrka
den kongl. propositionen; dock med den ändring, som påkallas af ofvan
omförmälda förflyttning af Djeknelidens tullstation till hemmanet Medskogen
samt den deraf föranledda namnförändringen å nämnda tullstation.

Utskottet hemställer fördenskull,

att ifrågavarande, af Kongl. Maj:t framlagda förslag
till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten
och gränstrafiken mellan Sverige och Norge måtte
af Riksdagen antagas, med den förändring, att i § 2 orden
»Djeknelidens tullstation» utbytas mot orden »tullstationen
i Medskogen».

Stockholm den 15 april 1901.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALU.

Herr J. Bromée har begärt få antecknadt, att han af arbete i särskilda
utskottet n:o 1 varit förhindrad att deltaga i ärendets behandling
inom utskottet.

Bih. till Bilcsd. Prof. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 17 Häft.

2