Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

1

1

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1901, kl. 3 e. in.

Betänkande, i anledning af väckt
slag af tall- och granfrö.

motion om tullfrihet för vissa

(l:a A.)

Tall- och granfrö åsattes vid 1888 års riksdag en tull af 50 öre
för kilogram. Derefter höjdes af 1898 års Riksdag tullsatserna för tallfrö
till 4 kronor och för granfrö till 1 krona 50 öre för kilogram. Vid
sistnämnda riksdag framhölls, att de träd, som uppväxt af utländskt,
särskild! tyskt tallfrö, visat sig mindre motståndskraftiga mot angrepp af
parasitsvampar och skadeinsekter än träd alstrade af nordiskt frö och
derför ofta måst i förtid afverkas; att genom användandet af det utländska
fröet sjukdomar kunde tillföras äfven de skogsbestånd, som
alstrats af svenskt frö; samt att utländskt granfrö, om det än icke visat
sig medföra så dåliga resultat som det utländska tallfröet, dock vore
sämre än den svenska varan. Hufvudsakligen af dessa skäl äfvensom
för att uppmuntra en inhemsk industri för uthängning af svenskt barrträdsfrö
åsattes de nu gällande höga tullsatserna, med hvilka åsyftades
att helt och hållet utestänga införsel af utländskt barrträdsfrö.

I en af herr C. G. Bergendahl inom Första Kammaren väckt
motion, n.o 17, har förslag framstälts, att ifrågavarande tullsatser måtte
inskränkas att gälla allenast frö af vanlig tall (Pinus silvestris) och våning.
till Riksd. Prof. 1901. ö Sand. 1 Afd. 14 Haft. (N:o 18) 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

lig gran (Picea abies eller Picea excelsa) äfvensom dansk bergtall och
amerikansk hvitgran, så att frö af andra tall- och granarter skulle
kunna införas tullfritt, hvilket förslag motionären vid frågans behandling
inom utskottet anhållit få ändra derhän, att tullsatserna måtte bibehållas
allenast för frö af vanlig tall och gran, men frö af alla andra arter göras
tullfria.

Motionären framhåller, att afsigten med de år 1898 förhöjda tullsatserna
icke varit att utestänga eller väsentligt fördyra sådant tall- och
granfrö, som icke alls eller icke i afsevärd qvantitet kunde produceras
inom landet, men af hvilket uti vårt land värdefulla skogsträd kunde
uppdragas, samt att det derför vore synnerligen önskligt, om alla slags
frö af tall och gran, med undantag för vanlig tall och vanlig gran (Pinus
silvestris och Picea abies), blefve tullfria, till dess att någon afsevärd
produktion till fyllande af landets behof kunde inom landet åstadkommas.
Vidare uppräknas i motionen ett antal utländska tall- och granarter,
hvilka enligt motionärens åsigt skulle vara för våra förhållanden lämpliga
och för hvilkas frö tullfrihet för den skull borde vara medgifven.

Skogarnes ändamålsenliga förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet är utan tvifvel af allra största vigt för hela vårt
land. I detta hänseende är det naturligtvis af stor betydelse, att för
skogsodling i större skala användes ett utsäde, hvilket erfarenheten
visat vara för våra klimatiska förhållanden och landets jordmån lämpligt.
De utländska trädslag, hvilkas frö enligt motionärens förslag skulle få
tullfritt införas, hafva i vårt land endast i mindre utsträckning blifvit
försökta och först så nyligen, att man i allmänhet icke kunnat bilda sig
ett säkert omdöme, huruvida de lämpa sig för våra förhållanden. Visserligen
har man anledning antaga, att åtskilliga af dessa trädslag skulle
väl trifvas inom vissa delar af landet och att deras införande skulle
lända vår skogshushållning till fördel; men å andra sidan har i fråga
om ett af dessa trädslag, nemligen den österrikiska svarttallen, erfarenheten
redan visat, att odlingen af detsamma i vissa trakter misslyckats.
Om emellertid Biksdagen nu borttoge tullen å ifrågavarande fröslag,
skulle en sådan åtgärd hos mången kunna medföra den föreställningen,
att desamma vore synnerligen lämpliga för våra förhållanden, och på
sådant sätt uppmuntra till deras användning för skogssådd i stor skala,
hvarvid alltid fara skulle ligga till hands, att, då skogsbestånden efter
en längre tida förlopp uppväxt, desamma skulle visa sig underhaltiga.

, Bevillningsutskottets Betänkande N:o i8. 8

Det är derför enligt utskottets åsigt nödvändigt, att man, innan någon
åtgärd vidtages, egna# att befordra användning i större skala a# frö1 af
utländska trädslag, genom noggranna och under tillräckligt lång tid fortsatta
försök förskaffar sig en säker kännedom'' om, hvilka1 trädslag lämpa
sig för vårt lands1 klimat och särskild! i hvilka trakter det ena eller
det andra slaget kan trifvas och gå till. För sådana försök torde emellertid
den nu stadgade tullafgiftén icke ligga1 några svårare'' hinder i
vägen. Åtminstone gäller detta i händelse försöken, såsom oek torde
vara lämpligast, verkställas af staten. Frågan om anställande af dylika
försök bär ock varit föremål för vederbörande’ myndigheters ompröfning,
och i'' innevarande års statsverksproposition har Kong! Maj:t, med framhållande
af att inrättandet genom statens försorg af ett ordnadt forstligt
försöksväsendö vore en lämplig åtgärd för uppdrifvande’ äf afkastningen
af våra skogar till den högsta möjliga, begärt ett anslag å1 16,000 krottor
för detta ändamål, hvilket ock af Riksdagen beviljats.

Om än den af motionären väckta frågan är värd allt beaktande,
finner sig dock utskottet, på grund af hvad ofvan anförts, icke kunna1
tillstyrka motionärens förslag, innan tillräcklig, på omsorgsfulla försök
grundad, erfarenhet vunnits, utan hemställer,

att herr Bergendähls ifrågavarande motion rörande
tullfrihet för vissa slag af talk och granfrö''icke mätte
af Riksdagen bifallas.

Stockholm 11 den mars 1901.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAM ALLI.

Reservation

af herr BérgendnM, som anfört:

»Då afsigt en med'' de år 1898 af Riksdagen åsätta'' förhöjda1 talk
satserna å talk och granfrö var att försvåra eller utestänga importörn af

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

frö utaf vanlig tall och vanlig gran och icke att motarbeta eller rent af
förhindra användandet af sådana tall- och granarters frö, som öfver
hufvud icke eller uti ej afsevärd mån kunna inom landet åstadkommas,
men af hvilka uti vårt land redan flere visat sig ekonomiskt fördelaktiga,
under det andra, såsom under klimatiskt likvärdiga förhållanden utom
vårt land pröfvade, befunnits vara under vissa förhållanden våra inhemska
trädslag öfverlägsna, har jag ansett mig böra utverka sådan ändring uti
nu gällande tulltaxa, att icke några andra barrträdsfrön skulle blifva
tullpligtiga än af vår vanliga tall och vanliga gran.

Utskottet, som framhåller, att den väckta frågan är värd allt beaktande,
har dock hemstält om afslag å min motion af skäl, som synas
mig icke hållbara.

Emot utskottet, som förmenar, det utländska trädslag i vårt land
endast i mindre utsträckning blifvit försökta och detta så nyligen att
man icke skulle hafva kunnat bilda sig ett säkert omdöme om sådana,
heder jag få framhålla dels att åtskilliga sedan flera årtionden å större
sammanhängande arealer blifvit med synnerlig fördel använda såsom
silfvergranen, hvitgranen och bergtallen m. fl., dels ock att andra arter
såsom cembratallen, douglas- och sitkagranen m. fl. gruppvis eller enstaka
under de senare två årtiondena i allt jemt stigande grad, i den
mån deras stora värde i skogen bekräftats, uti skilda delar af landet
blifvit föremål för kultur.

Att ett af de införda trädslagen under för detsamma synnerligen
olämpliga förhållanden visat sig icke kunna uppfylla de förväntningar,
som stälts å detsamma, torde icke vara skäl nog att söka försvåra införandet
af andra, helst som äfven den österrikiska svarttallen under för
densamma egnade förhållanden och såsom förkultur äfven i vårt land
gjort nytta, hvarföre ock utskottets misstroende till detta trädslag icke
är fullt befogadt.

Beträffande åter många andra trädslag, hvilka ännu jemförelsevis
kort tid hafva odlats, eller de trädslag, hvilka hos oss ännu icke blifvit
föremål för ordnade försök, torde det vara synnerligen lämpligt, att pröfvandet
af desammas användbarhet i vårt lands skilda trakter underlättas.

Det förstuga försöksväsende, som skall organiseras med ingången
af år 1902, och till hvars framtida afgörande frågan om skogsträdens
användbarhet af utskottet hänvisas, bör väl icke utesluta den enskilda
företagsamheten och hindra denna att vid sidan häraf bidraga till förstuga
frågors lösning.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

5

Enär staten på andra områden understödjer enskild företagsamhet,
hvarföre då icke äfven i detta fall?

Till stöd för min framställning beder jag få hänvisa dels till ett
utlåtande i^ärendet från direktören för kongl. skogsinstitutet och lektorn
i naturvetenskap derstädes af den 16 februari detta år (bil. 1), dels ock
kongl. generaltullstyrelsens underdåniga skrifvelse den 2 januari 1900
(bil. 2).

Med stöd af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa,

attj Riksdagen ville besluta, att nu gällande tullsatser
under rubrik »frö» må få följande ändrade lydelse:

Frö:

kanarie-.................................. 1

af vanlig tall (Pinus sy Ivestris) 1
af vanlig gran (Picea abies

eller Picea excelsa)......... 1

timotej .................................... 1

andra slag, ej specificerade

kilogram

10

öre

4 kronor

»

1 krona 50

öre

»

5

öre

fria.

Herrar J. Bromée och G. Jansson hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

6

Bevillningsutskottets Betänkande N;o t8\

Bil., 1 (still herr Bergendahls* reservation).

Som bekant härstamma1 största delen af våra kulturväxter t. ex.
sädesslagen och flertalet trädgårdsväxter icke från inhemska utan från
utländska växtarter. Eedan häraf synes det sannolikt, att införandet af
utländska trädslag skulle under vissa förhållanden kunna höja skogsmarkens
afkastningsförmåga. I vissa fall har erfarenheten också visat,
att så kan vara förhållandet. Sålunda har silfvergranen på Omberg visat
sig bättre än våra inhemska barrträd såväl med hänsyn till tillväxten
som med afseende på motståndsförmåga mot sjukdomar. Likaledes har
lärk under vissa förhållanden visat sig bättre än våra barrträd. Öfver
nästan hela landet finnas spridda kulturer af sibirisk lärk, hvilka visserligen
ännu äro unga, men synas lofva godt för framtiden.

Hittills äro dock icke försök med utländska trädslag i vårt land
utförda med tillräcklig planmessighet och i tillräckligt stor omfattning för
att fullt kunna bedöma deras betydelse. Så har deremot under de senaste
20 åren varit förhållandet i Tyskland. Det har dervid visat sig, att
visserligen en stor del af de pröfvade amerikanska och japanska trädslagen
ega ringa eller intet företräde framför de inhemska, men att
några såväl genom stor virkesproduktion som genom utmärkt virke äro
dem afgjordt öfverlägsna. Särskildt är detta fallet med Douglasgranen
(Pseudotsuga Douglasii) och sitkagranen (Picea sitchensis), af hvilket det
senare rent af betecknas som framtidsträdet »Baum der Zukunft» i de
tyska skogarne. I en framtid torde ett eller annat utländskt barrträd
under vissa förhållanden kunna komma att spela en liknande roll i våra
skogar. Saknaden af många barrträd i vårt land beror nemligen icke
vare sig på klimatet eller på jordmånen, utan på säregna förhållanden
vid skogsträdens invandring. I nästan alla med vårt land klimatiskt likvärdiga
områden finnas sålunda jemte tall och gran eller motsvarande
former äfven lärk, silfvergran och brödtall (Pinus cembra). Härigenom

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:<o 18.

uppstår en naturlig lucka i våra skogar, som endast genom införande af
ofvannämnda trädslag kan fyllas. Lärk ock brödtall visa sig sålunda
mera kärdiga än våra inkemska karrträd samt kilda i Sikirien skogens
nordgräns ock på alperna skogens köjdgräns. Genom kultur af dessa
trädslag i våra fjelltrakter kan man derför möjligen kringa skogsgränsen
kögre upp än för närvarande. Eedan Linné förordade försök kärmed
liksom ock med silfvergran. Det synes derför vara af vigt, att frö af
dessa trädslag icke genom tull onödigt fördyras. Så belöper sig tullen
på silfvergranfrö ungefär till fröets tredubbla värde, ock gifvet är, att
detta i icke ringa mån skall motverka en allmännare användning af dessa.

Här i korthet antydda förhållanden jemte den omständigheten, att
någon afsevärd fröproduktion af utländska barrträd inom vårt land icke
under de närmaste årtiondena kan väntas ock att en stor del af dessa
frö äro lätta att skilja från frö af vanlig tall och gran talar för, att det
skulle fördelaktigt inverka på utvecklingen af vårt skogsbruk, om nu
gällande tulltaxa förändras i den rigtningen, att samtliga barrträdsfrö,
som ej kunna förvexlas med frö af vanlig tall ock vanlig gran, finge
tullfritt införas.

Stockholm den 16 februari 1901.

G. Holmerz.

Direktör för kong!, skogsinstitutet.

Adb. Nilsson.

Lektor i naturvetenskap vid k. skogsinstitutet.

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

Bil. 2 (till herr Bergendahls reservation).

Till Konungen.

I en till kongl. generaltullstyrelsen ingifven skrift har härvarande
packhusinspektion gjort framställning om vidtagande af vissa ändringar
i nu gällande tulltaxa, hvilka ändringar åsyfta endast att åvägabringa
likformighet i tullbehandlingen samt att förtydliga och närmare bestämma
en eller annan taxerubrik, utan att åstadkomma någon afse vard) rubbning
i nu bestående förhållanden; och har styrelsen, efter granskning
af den inkomna framställningen, ansett sig böra hos Eders Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställa, huruvida icke Eders1) Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för införande i tulltaxan af följande,
enligt styrelsens åsigt, högeligen önskvärda ändringar i eller tillägg till
nedanstående taxerrubriker:

Frö. Yid 1888 års riksdag beslöts, att tall- och granfrö skulle åsättas
en tull af 50*öre per kilogram, hvilken tullsats vid 1898 års riksdag
höjdes för tallfrö till fyra kronor och för granfrö till en krona 50 öre
per kilogram. Anledningen till att dessa fröslag åsattes tull torde, att
döma såväl af bevillningsutskottets betänkanden som af den inom riksdagens
kamrar förda diskussionen, hafva varit den, att Riksdagen ej
allenast velat uppmuntra en inhemsk industri för uthängning af svenskt
barrträdsfrö, utan äfven önskat stäfja införseln af utländskt, hufvudsakligast
tyskt tall- och granfrö, enär barrträd, uppväxta af sådant, visat
sig mindrejmotståndskraftiga mot angrepp af parasitsvampar och skadeinsekter
än barrträd, alstrade af nordiska frö. Häraf lärer emellertid
framgå, att Riksdagen afsett, att endast frön af den inhemska tallen

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IS.

eller granen skulle draga tull, men enär tulltaxan upptager tall- och
granfrö, utan någon inskränkning, måste nu nämnda tullsatser tillämpas
på frön af alla till tall- eller granslägtet hänförliga arter. Styrelsen kar
också vid flera -tillfällen, då klagomål anförts deröfver, att tull åsatts till
skogsskolor, jägmästare m. fl. i ock för experimenterande inkomna frösorter
af utländska barrträd, såsom Bergtallen (Pinus montana), Weymouthstallen
(Pinus strobus), Cembratallen (Pinus cembra), balsamgranen (Abies
balsamea), Douglasgranen (Abies Douglasii), Silfvergranen (Abies peetinata)
m. fl., ej kunnat underlåta att, på grund af ordalydelsen i tulltaxan,
godkänna tullbekandlingen, och genom nådigt bref den 30 sistlidne juni
har Eders Kong!. Maj:t funnit godt fastställa ett styrelsens beslut af den
17 sistlidne april rörande tullbehandlingen af ett parti frö af silfvergran
såsom granfrö. Styrelsen hemställer derföre, att, om såsom styrelsen har
anledning antaga nyss nämnda tullsatser afsetts endast för frö af inhemsk
tall eller gran, rubriken »frö» må erhålla följande förändrade lydelse:

Frö:

kanarie- .............................................

1

kilogram ..................

10 öre

af inhemsk tall (Pinus sylvestris)
af inhemsk gran (Pinus abies

1

» 4 kronor.

eller abies excelsa)......................

1

» 1 krona

50 öre

timotej-................................................

1

»

5 öre

andra slag, ej specificerade ...........

. fria.

Stockholm den 2 januari 1900.

Underdånigst
Staffan Cederschiöld.

Axel Eklund. Alexis Hammarström. A. F. Ekholm.

G. Nordquist.

Bih. till Biksd. Prof. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 14 Häft.

2