Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

1

X:© 12.

Ank. till Riksd. kansli den 26 februari 1901, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om höjning af stämpelaf
giften för depositionsr åkning samt införande af stämpelafgift
för sparkasseråkning.

(l:a A.)

I gällande kongl. förordning angående stämpelafgiften den 2 juni
1899 är stadgadt, att bevis om insättning å depositionsräkning hos bank
eller bankir skall vid utgifvandet förses med stämpel af 50 öre för deponeradt
belopp, som ej öfverstiger 1,000 kronor, och derutöfver 50 öre
för hvarje påbörjadt tusental kronor, dock med frihet för bevis å belopp,
ej öfverstigande 100 kronor, samt med vissa lägre afgifter för bevis å
belopp, ej öfverstigande 500 kronor.

För insättning å sparkasseräkning är för närvarande icke någon
stämpelafgift stadgad.

I en inom Andra Kammaren af herr E. Lindblad väckt motion,
n:o 98, uti hvilken herr Jöns Andersson i öhrstorp instämt, har nu förslag
framstälts, åsyftande dels höjning af stämpelafgiften för insättning å
depositionsräkning, dels ock införande af stämpelafgift för insättning å
sparkasseräkning.

Bih. till lliksd. Prof. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 9 Käft. (N:o 12.)

1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Motionen är af följande lydelse:

»Då jag vid fjorårets riksdag motionerade om revision af stämpelförordningen,
och Riksdagen sedermera — efter afstyrkande utlåtande från
bevillningsutskottet — afslog denna motion, anade man icke, att från
regeringen så snart kunde förväntas förslag om väsentliga förändringar i
samma förordning.

Då så emellertid, af antydningar i statsverkspropositionen att döma,
nu när som helst lärer kunna ske, vill jag ej underlåta att före motionstidens
utgång undersöka, om ej en del anmärkningar, som af mig i fjor
gjordes, fortfarande blifva berättigade. Då statens kraf på ökad beskattning
i år är ett helt annat än i fjor, kan gifvetvis ej nu framföras någon
önskan om nedsättning af stämpelbéloppen, men deremot torde tiden
vara lämplig att tillse, om stämpelskatternas inbördes förhållande blir
det rätta.

Först möter då återinförandet af stämpeln å inrikes vexlar som en
åtgärd, hvilken regeringen är sinnad att föreslå, så snart behof föreligger.
Bestämmes denna till en half ,per mille, så synes proportionen mellan
densamma och depositionsstäinpeln ej vara lycklig. Vexeln är en form
för "korta lån, och kändt är, att låntagaren, ej långifvaren, får betala
stämpeln. Är det rättvist, att ett sådant lånepapper, som i regeln har
mycket kort löptid, skall beläggas med lika stor stämpelafgift som bankdepositionen,
som kan räcka åratal?

Allmänheten har nu hunnit vänja sig vid depositionsstämpeln, och då
statens behof snarligen torde kräfva återinförandet af den under bättre
tider afskaffade skuldstämpeln, så borde rätta tidpunkten vara inne att
fördubbla depositionsstämpeln äfvensom att göra densamma fullt effektiv.
Stämpelskatten erkännes ju vara ett »komplement» till inkomstskatten: just
i fråga om bankdepositioner torde denna uppfattning ega sitt största berättigande.
Men så snart depositionsstämpeln är gällande, och än mera
om den !höjes, torde man böra tillse, att ej i större skala praktiseras sätt
att kringgå densamma. Det allt mera gängse bruket af stående depositionsbevis
med vexlande ränta synes påkalla stämpelns påläggande årligen.
Depositionsrörelsen har nu i vårt land hunnit till den vackra siffran af
bortåt 550 millioner kronor:

den 30 november 1900: 544,745,625 kronor
» 31 december 1900: 548,416,945 »

och med 1 kronas stämpelbeläggning årligen kan man således häraf beräkna
minst 5 ä G hundra tusen kronor statsinkomst pr ar, hvilket torde

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

3

vara för de skattskyldige lika lätt att bära som samma belopp, beräknadt
att inflyta af vexelstämpeln.

Vidare erinrade jag i fjor om ett anförande i|den kongl. propositionen
n:o 53 vid 1899 års riksdag af dåvarande t. f. departementschefen för
finansärenden, som yttrade:

»Då stämpelskatt blifvit lagd på depositionsrörelsen, synas statsmagterna
icke böra stillatigande åse, huruledes dessa beslut kringgås genom
att depositionsrörelsen inflyttas under en annan, för densamma till sin
natur främmande lånerörelse, hvilken är fri från stämpelskatt. Så länge
en sådan stämpelskatt finnes, bör den tydligen drabba det kapital den afser.
Den utväg, som kunde synas ligga nära till hands att råda hot för
det missbruk af sparkasserörelsen, hvarigenom den göres till uppsamlare
af de stora kapitalbehållningarna, vore att med stämpelskatt belägga de å
sparkasseråkning verkstälda insättningar, som öfverstiga ett visst belopp.
Men utom det att det skulle vara förenadt med betydande praktiska svårigheter
att med stämpel belägga de särskilda insättningarna i eu motbok,
synes det mig vara rigtigare att Söka återföra sparkasserörelsen till dess
naturliga omfattning och allt fortfarande lemna den liksom den af sparbankerna
drifna inlåning fri från stämpelskatt. För sådant ändamål synes
en i lag stadgad begränsning af det belopp, bank eger af en person mottaga
till förräntande å sparkasseräkning, vara af behofvet påkallad.»

‘Med anledning häraf antogs och utfärdades samma år lag, som begränsar
sparkasseinsättningarna till högst 3,000 kronor för hvarje insättare.
— Huru har denna lag verkat? Sparkasseinsättningarna utgjorde i
rundt tal:

1899 den 30 november 75,460,000 kronor

1900 » 31 januari 75,928,000 »

1900 » 30 november 89,920,000 » och

1900 » 31 december 90,680,000 »

Att döma häraf, synes den möjligheten ej vara utesluten att misstänka,
att den förefintliga lättheten att hafva flere sparkasseböcker i olika
banker användes till förtäckta depositioner. Derigenom att nu ställes i
utsigt att med tio öre stämpelbelägga bankanvisningar, synes eu särskild
stämpel för sparkassebok ej vara lämplig, men man kunde uppnå det
önskade resultatet med att fordra, att, då behållningen å sparkassebok uppgår
till minst 1,000 kronor, skola lösas 5 stämpelbelagda anvisningsblanketter,
då behållningen uppgår till minst 2,000 kronor, 10 sådana blanketter
och, da deri uppgår till 8,000''kronor, 15 blanketter, hvarvid afdrag

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

får ske för redan under året å samma sparkassebok stämpelbelagda anvisningar.
Vill man till yttermera visso förhindra möjligheten att i andra
hand sälja dylika blanketter, så böra de stämplas med årtal och sparkassebokens
nummer.

En anmärkning i detta syfte torde kunna införas i stämpelförordningen,
så snart regeringen finner tiden vara inne att föreslå stämpel å
bankanvisningar.

Nu kan den invändningen möjligen göras, att depositionsstämpeln
är en dubbelbeskattning. Ja väl, men är icke så förhållandet med mycket
annat, t. ex. i fråga om intecknad skuld å fastighet, hvarför afdrag ej får
ske vid taxering, och särskildt öfriga stämpelskatter — pa arf, pa obligationer
och på vexlar, hvilken stämpels återinförande ju är ifrågasatt Här
gäller det på samma sätt en ytterligare skatt på kapital, som redan i flertalet
fall är beskattadt; enda skilnaden i fråga om vexelstämpeln torde vara,
att den gäller korta placeringar och kan återkomma oftare, måhända 4
gånger för samma belopp årligen, då nu föreslås, att depositionsstämpeln
med någon förhöjning uttages en gång årligen. Skatteteorierna peka nog
också i vår tid hän mot den fonderade inkomstens högre beskattning än
den ofonderades, likasom den progressiva beskattningen till staten, redan
i viss mån tillämpad, med all säkerhet än mer kommer att utvecklas.

Då under remissdebatten särskildt framhållits, hurusom beräkningen
af vissa skattetitlar måhända gjorts högre, än klok försigtighet bjuder
inijpr nedåtgående konjunkturer, så synes mig, att just ett anlitande af
en så odisputabelt ren inkomstskatt väl låter sig försvara och väl kan
lämpa sig att fylla möjligen uppstående mindre missräkningar på annat håll.

Med stöd af det sagda tillåter jag mig hemställa, att Riksdagen ville
besluta, att i förordningen angående stämpelafgiften vidtages följande
ändring:

»B)----------_--.--;--:---;

Depositionsr ältning hos bank eller bankir: bevis om insättning dera
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 1 krona för deponeradt belopp,
som ej öfverstiger 1,000 kronor, och derutöfver 1 krona för hvarje påbörjadt
tusental kronor; för bevis om dylik insättning, som, innestår längre
tid än 6 månader, skall sådan stämpelbeläggning ske en gång årligen.

Sökes på grund af — — — — — — — — ^

samt

att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville till

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

nästkommande riksdag utarbeta förslag att på i motionen antydt sätt
stämpelbelägga insättning å sparkasseräkning.»

Motionären framhåller, att vid den ökade användning af stämpelskatten,
som under vissa förutsättningar lärer vara att förvänta, en undersökning
bör ega rum, huruvida enligt nu gällande stämpelförordning stämpelskatternas
inbördes förhållande är det rätta; och i detta hänseende har
motionären såsom sin mening uttalat, att stämpel på bevis angående insättning
på depositionsräkning bör fördubblas, samt att bevis om insättning
å sparkasseräkning bör beläggas med stämpel.

Hvad motionären anfört synes dock icke utgöra tillräckligt skäl för
hans förslag. Väl har beloppet af de å depositions- och sparkasseräkning
i bankerna insatta medel ökats, men endast af denna omständighet lärer
icke kunna dragas den slutsats, att allenast dessa former för kapitalplacering
böra drabbas af förhöjd stämpelskatt, under det att förändringar icke
skulle ske beträffande stämpelpligtighet i andra fall; och utskottet anser
sig i detta afseende böra inskränka sig till att hänvisa till den belysning af
frågan, som blifvit af chefen för finansdepartementet lemnad i hans anförande
till statsrådsprotokollet den 21 sistlidne december rörande statens inkomster.

Hvad nu särskildt frågan om stämpelskatt för insättning å sparkasseräkning
vidkommer, får utskottet, liksom vid ett föregående tillfälle egt
rum, erinra, att genom bestämmelsen, att ränta icke får å sparkasseräkning
godtgöras för högre belopp än 3000 kronor af en insättares tillgodohafvande,
möjligheten för det större kapitalet att på denna väg undgå
stämpelskatt blifvit väsentligen inskränkt eller till och med afskuren samt
innehafvare af sparkasseräkning försatt i ett med delegare i sparbank jemförligt
läge; och utskottet vill såsom sin mening uttala, att stämpelskatt
å insättningar i sparbank icke bör ifrågakomma.

Motionären antager sjelf, att förslag till ändringar i stämpelförordningen
är att förvänta från Kongl. Maj:t, och äfven denna omständighet
talar emot att nu vidtaga någon sådan ändring, då särskild anledning
dertill icke synes förefinnas.

På sålunda anförda skäl hemställer utskottet:

l:o) att herr Lindblads förslag om höjning
af stämpelafgiften för insättning å depositionsräkning
icke måtte af Riksdagen bifallas; samt
Bill. till Riksd. Prof. 1901. 5 Sami. 1 Afd. 9 Käft.

2

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

2:o) att herr Lindblads förslag om skrifvelse
till Kongl. Maj:t i fråga om stämpelafgift för
insättning å sparkasseräkning icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1901.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Reservation

af herr Petri mot viss del af motiveringen.

Stockholm, tryckt i Central-Tryckeriet, 1901.