Riksdagens Skrifvelse Ko 82.

1

N:o 82.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1900.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl.

Majds proposition om ändrad lydelse af § 38 i kongl.
förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker den 24 maj 1895.

(Sammansätta berillnings- och lagutskottets utlåtande n:o 1 och memorial n:o 2).

Till Konungen.

Genom proposition den 8 december nästlidet år har Eders
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt.
förslag till ändrad lydelse af § 38 i kongl. förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker den 24 maj 1895.

Vid bedömande af detta förslag har den uppfattningen icke
varit för Riksdagen främmande, att skärpning af ansvarsbestämmelserna
måhända icke är det enda medlet att motverka det onda, mot
hvilket förslaget egentligen är rigtadt, det yrkesmessiga lönkrögeriet.
Riksdagen har nemligen funnit, att jemväl andra åtgärder skulle väsentligt
bidraga till vinnande af detta ändamål. Härvid har uppmärksamheten
särskildt fästats på önskvärdheten af att bereda myndigheterna

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 10 Sami. / Afil. 1 Band. 22 Häft. (N:is 82—Sfi.) 1

2

Riksdagens Skrifvelse Ko 82.

utväg att få rättegångar mot personer, åtalade för lönkrögeri, hastigt
afgjorda samt förvunna lönkrögare sålunda snabbt befordrade till det
för förseelsen stadgade ansvar, och vid återfall i förseelsen, till de förhöjda
straffpåföljder, som för sådana händelser äro föreskrift^. Såsom
från skilda båll under ämnets föregående handläggning anmärkts, medföra
gällande bestämmelser i rättegångsordningen, på det sätt desamma
i praxis allmänt tillämpas, möjlighet för en lönkrögare att, jemväl om
bevisning mot honom förefinnes, under lång tid, stundom i åratal,
undandraga sig ansvar genom att uppehålla slutligt utslag öfver det
mot honom anhängiggjorda åtal, och detta i synnerhet i de tingslag,
der ordinarie rättegångstillfällen förekomma endast eu eller två gånger
om året. Detta missförhållande torde emellertid kunna afhjelpas
genom fastställande deraf, att ransakningar med lönkrögare, äfven i
de fall då desse icke kunna häktas, få företagas på urtima ting
samt extra tingssammanträden, och har åtgärd i sådant syfte synts
Riksdagen synnerligen tänkvärd. Enligt hvad Riksdagen inhemtat,
har ock Eders Kongl. Maj:t, på hemställan af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Norrbottens län, genom beslut den 26 sistlidne
januari medgifvit, att af allmän åklagare anhängiggjorda mål rörande,
bland annat, öfverträdelse!1 af förordningen angående vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker må vid Gellivare lappmarks tingslags häradsrätt handläggas
å de urtima ting, som å tingsstället i Gellivare kyrkoby hållas för
ransakning med häktade personer. Det medgifvande, som sålunda
lemnats för ett särskildt tingslag, torde kunna anses innebära förhoppning,
om att dylik rätt skall stå att erhålla jemväl för andra
delar af vårt land, hvarest behof deraf ådagalägges.

Ett annat i Riksdagens tanke synnerligen beaktansvärdt medel
till motarbetande af lönkrögeri skulle vara åstadkommande af extra
polisbevakning å de orter, som särskildt hemsökas af detta ofog.
Enligt hvad i sakens natur ligger och erfarenheten äfven lär hafva
visat, .skulle härigenom utöfvandet af lönkrögerihandteringen väsentligt
försvåras och blifva förbundet med ökadt äfventyr, i det att
den ständiga poliskontrollen komme att verka hämmande å försäljningen
och i de fall, då försäljning det oaktadt skett, tillförlitlig
bevisning härom lättare kunde erhållas.

Riksdagen, hvilken, såsom ofvan framhållits, ansett, att jemte
straffskärpning äfven andra utvägar borde för ifrågavarande ändamåls
vinnande anlitas, har alltså funnit skäl att i hufvudsak biträda

Riksdagens Skrifvelse N:o 82

3

den föreslagna lagändringen. Behof vet af skärpta straffbestämmelser
för lönkrögeri, särskild! om det utöfvas yrkesmessigt, har nemligen
kraftigt betonats af myndigheterna i de län, som företrädesvis komme
att beröras af lagändringen, och jemväl Riksdagen håller före, att
risken af högre ansvar bör i ganska många fall kunna vara egnad
att motverka nämnda förseelse.

Mot de bestämmelser, som i Eders Kongl. Maj:ts förslag innehållas,
har Riksdagen icke haft annan erinran, än att Riksdagen
ansett urbota bestraffning böra kunna förekomma jemväl för det
fall, att någon gjort sig skyldig till yrkesmessig oloflig bränvinsförsäljning
andra gången. Genom ett sådant stadgande, hvilket
innebure ett ytterligare tillmötesgående af de önskningar, som af
ofvannämnda myndigheter framstälts, skulle tvifvelsutan straffbestämmelsernas
effektivitet och dermed äfven möjligheten att ernå med
dem åsyftadt gagn icke oväsentligt ökas. Vidkommande arten och
graden af denna urbota bestraffning, har Riksdagen ansett densamma
vid jemförelse med det frihetsstraff, som enligt Eders Kongl. Maj:ts
förslag skall kunna ådömas den, som tredje gången eller oftare med
berörda förbrytelse beträdes, skäligen böra bestämmas till fängelsestraff
under tid ej öfverstigande 6 månader.

Riksdagen, som alltså funnit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition icke kunna i oförändradt skick bifallas, bar
sålunda, med anledning af propositionen, för sin del antagit följande
ändrade lydelse af § 38 i kongl. förordningen angående vilkoren för
• försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker den 24 maj 1895:

§ 38.

1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar
bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfva! rättighet,
eller som, på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar
bränvin, eller, mot föreskriften i § 4 mom. 1, tillhandagå!* med
anskaffande af bränvin, höte första gången från och med 30 till och
med 60 kronor och andra gången från 60 till och med 120 kronor.
Den, som tredje gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes,
dömes till böter från 120 till och med 600 kronor eller till fängelse
i högst ett år.

2. Bedrifves oloflig minuthandel eller utskänkning yrkesmessigt,
må, der till böter dömes, straffet ökas med böter från och

* Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

med 60 till och med 600 kronor; och må redan för andra gången
föröfyad sådan förbrytelse, som i detta moment afses, kunna dömas
till fängelse i högst sex månader.

■>. Dessutom vare det i försälj ningsrummet befintliga eller
eljest uppenbarligen för försäljning afsedda bränvin, till och med
150 liter och, då till ansvar för yrkesmessigt bedrifven oloflig minuthandel
eller iskänkning dömes, till och med 300 liter tillika med
karl, som för dess afhemtning tjenliga äro, underkastade beslag och
förbrutna.

4. Förbrytaren varde derjemte ----------

TT --- -— — för minuthandeln.

5. Har förbrytelse — — — — ___________

— —■ — — — — —- — 30 kronor.

Stockholm den 8 maj 1900.

Med undersåtlig vördnad.