Riksdagens Skrifvelse N:o 69.
5
N:o 69.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1900.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om ändring af kongl. förordningen den 6 februari 1849
angående viss tid för klander af husesyn emellan enskild
jor deg are och landbo.
(Lagutskottets utlåtande n:o 9.)
Till Konungen.
r '' i 1 • ■''il 1■ * ! t
Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag i syfte
att behörigheten att förrätta sådan syn, om hvilken är fråga i förordningen
den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn emellan
enskild jordegare och landbo, måtte utsträckas till personer, som varit men
icke längre äro nämndemän.
Enligt Riksdagens åsigt skulle det för allmänheten medföra en afsevärd
fördel, om behörigheten att med laga vitsord förrätta af- och tiilträdessyn
emellan enskild jordegare och landbo utsträcktes till förutvarande
nämndemän, och Riksdagen håller före, att genom en sådan förändring
icke skulle äfventyras den oveld och sakkunskap hos förrättningsmännen,
som må anses utgöra den inre grunden och förutsättningen för det högre
vitsord, som blifvit tillerkändt af nämndemän förrättad af- och tillträdessyn
framför af andra personer verkstäld sådan syn.
Ändamålsenligheten af den föreslagna förändringen framträder desto
mera, om man tager hänsyn till de förändrade förhållanden i afseende å
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 69.
nämndemäns tjenstetid, som inträdt, sedan nämndemännen väljas allenast
för vissa år; och någon särskild och större erfarenhet i fråga om syners
förrättande kan ju ej antagas förefinnas hos tjenstgörande än hos förutvarande
nämndemän.
Giltiga skäl föreligga alltså, enligt Riksdagens tanke, för en lagändring,
hvarigenom förutvarande nämndemän — naturligtvis under förutsättning
att de innehafva de qvalifikationer, som fordras af tjenstgörande
nämndemän — i afseende å behörigheten att förrätta af- och tillträdessyn
emellan enskild jordegare och landbo, likställas med tjenstgörande nämndemän.
Konseqvensen torde emellertid måhända fordra, att i sammanhang
med ändring i förordningen den 6 februari 1849 vidtages ändring äfven
i ett eller flere andra lagrum, som afhandla nämndemäns behörighet att
förrätta syn.
Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af kongl.
förordningen den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn
emellan enskild jordegare och landbo, att de i förordningen gifna bestämmelser
må blifva tillämpliga utan afseende derå, huruvida de i förordningen
omförmälda syner förrättats af tjenstgörande eller förutvarande nämndemän.
Stockholm den 8 maj 1900.
Med undersåtlig vördnad.