10
Riksdagens Skrifvelse N:o 61.
JV:o 61.
Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 7 maj 1900.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående undervisning i teknisk
hygien m. m. vid rikets tekniska läroverk.
[Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 3.]
[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 8.J
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion har anförts, hurusom i lagen
angående skydd mot yrkesfara, § 5, framhölles, att yrkesinspektörerna
i första rummet skulle söka fylla sin vigtiga uppgift genom »att gå
vederbörande yrkesidkare till hända med upplysningar och råd», samt
att i Eders Kongl. Maj:ts instruktion för yrkesinspektörerna, § 5, ännu
starkare betonades, att desse borde »söka att företrädesvis på öfvertygelsens
väg bibringa såväl yrkesidkare och arbetsföreståndare som
arbetare insigt om nyttan af skyddsåtgärders vidtagande».
I betraktande häraf borde det, yttrar motionären, vara staten angeläget
att vidtaga åtgärder, egnade att underlätta yrkesinspektörernas
verksamhet i antydd rigtning. Då redogörelserna för yrkesinspektionen^
tydligt gåfve vid handen, att, om också mångenstädes en ökad och
glädjande benägenhet att efterkomma lagens skyddsföreskrifter visat
sig, yrkesinspektörernas arbete för att förekomma olycksfall och yrkessjukdomar
dock ännu icke krönts med den framgång, sakens vigt kräfde,
vore det anledning att i främsta rummet uppmärksamma hvad yrkes
-
11
Riksdagens Skrivelse N:o 61.
inspektörerna sjelfva hade att omförmäla i afseende å de förefintliga
bristerna och lämpliga botemedel mot dem.
I detta hänseende har motionären åberopat hvad yrkesinspektören
i södra distriktet i sin berättelse för år 1897 anfört beträffande dels
rådande likgiltighet för anbringandet af skyddsanordningar å maskiner
m. m., dels det allmänna förbiseendet af de hygieniska missförhållandena
i arbetslokalerna.
I det förra afseendet har yrkesinspektören, på sätt i motionen
omförmälts, uttalat, att de tekniska läroverkens elever icke blott borde
få lära sig, huru en maskindel skulle konstrueras för att uppfylla sitt
ändamål, utan äfven borde göras uppmärksamma på vigten af att gifva
maskindelen den form eller det skyddande omhölje, som erfordrades,
för att de personer, som sedan komme att använda densamma, dervid
icke lätteligen miste lif eller lemmar. Vederbörande ingeniörers intresse
skulle i sådant fall säkert väckas äfven för denna sida af maskintekniken.
I det senare afseendet åter vore, enligt yrkesinspektörens af motionären
återgifna yttrande, orsaken till missförhållandena att söka deruti,
att yrkesidkarne, vare sig de vore tekniskt bildade eller ej, i allmänhet
icke förstode, huru illa det kunde vara bestäldt i deras arbetslokaler.
De framvisade sina arbetare och omtalade, huru många år den eller
den arbetaren haft anställning hos dem, men om lungornas tillstånd hos
dessa arbetare, hvilka under många år inandats fabriksdam eller giftiga
gaser, hade de ringa föreställning. Att en sådan arbetare, i följd af
minskad motståndsförmåga mot tuberkulos eller andra sjukdomar, slutade
sitt lif långt tidigare, än om han lefvat under sunda hygieniska
förhållanden, konstaterades visserligen af statistiken, men undginge yrkesidkarnes
uppmärksamhet i de enskilda fallen.
Äfven på detta område ansåge yrkesinspektören de tekniska läroverken
kunna kraftigt bidraga till ernående af bättre förhållanden.
Det vid tekniska högskolan för några år sedan införda läroämnet »teknisk
hygien» borde för sådant ändamål vara obligatoriskt vid rikets
alla tekniska läroverk. Från de tekniska elementarläroverken utginge
en mängd elever, hvilka finge sin utkomst inom industrien; och desse
skulle, om de erhållit undervisning i nämnda läroämne, såsom chefer,
verkmästare eller biträden kunna tillföra industrien en synnerligen
välbehöflig insigt i detta afseende. Utan att yrkesidkarne sjelfve insåge
nyttan eller behofvet af hvad yrkesinspektören på det hygieniska
området föresloge, blefve hans arbete utan verkligt gagn.
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 61.
Hvad ifrågavarande yrkesinspektör i nu omförmälda afseenden
framhållit liar synts motionären synnerligen förtjent att beaktas af
lagstiftningen, och han har fördenskull påyrkat vidtagande af erforderliga
åtgärder i det af inspektören angifna syfte.
I den svenska statistiska undersökningen öfver olycksfall i arbete
under år 1897 uppgifves dessas antal vara 8,506, hvaraf inom den
egentliga industrien 7,543. Att dessa tal ofullständigt återgifva den
verkliga olycksfallsfreqvensen, inses lätt, om man besinnar svårigheten
och sannolikt i många fall omöjligheten för en arbetsgifvare att erinra
sig eller vinna upplysning om hvarje särskildt olycksfall. Många arbetsgifvare
hafva äfven försummat att redovisa för timade olycksfall.
De angifna siffrorna torde derför med skäl kunna anses för mindre
öfverensstämmande med det verkliga förhållandet.
Af de omförmälda olycksfallen hade 129 dödlig utgång och nära
500 åtföljdes af varaktig oförmåga till arbete. Huru många af dessa
fall, som kunnat förekommas, om ändamålsenligt skydd förefunnits, kan
ej af den statistiska undersökningen bestämmas. Ännu mindre har väl
genom statistik till fullo utrönts, huru många genom hygieniskt ogynsamma
arbetsförhållanden ådragit sig ohelsa eller förtidig död.
Att något bör från statens sida göras för att i ifrågavarande hänseenden
råda bot, har redan blifvit af statsmyndigheterna behjertadt.
Sedan Riksdagen år 1897, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts förslag,
beviljat ett årligt anslag af 750 kronor för anställande af en extra
lärare i teknisk hygien vid tekniska högskolan, meddelas numera derstädes
undervisning en gång i veckan uti ifrågavarande läroämue under
något mer än en termin åt eleverna i öfverstå klassen i tre af de särskilda
fackskolorna. Elever, tillhörande fackskolan för maskinbyggnadskonst
och mekanisk teknologi, få ej någon undervisning i teknisk
hygien, men deremot beträffande anordningar af maskiner och mekaniska
anläggningar med hänsyn till skydd mot olycksfall.
Riksdagen är för sin del öfvertygad, att hvad eleverna vid tekniska
högskolan få inhemta i nu ifrågavarande läroämnen måste blifva
till stor nytta för de arbetare, som de komma att öfvervaka. Många,
ja, kanske de flesta fabriker eller mekaniska verkstäder, komma dock ej
under ledning af någon från tekniska högskolan utgången ingeniör,
hvaremot säkert ganska många erhålla verkmästare eller ledare, som
utgått från annan teknisk läroanstalt. Om alla sådana anstalters elever
erhölle en fullt praktisk, ock mindre omfattande, undervisning uti
ifrågavarande ämnen, skulle tvifvels utan vederbörandes uppmärksamhet
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 61.
mera rigtas på behofvet af att vidtaga lämpliga såväl skydds- som hygieniska
åtgärder.
Med anledning af hvad nu blifvit anfördt får Riksdagen hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t ville vidtaga nödiga åtgärder för att undervisning
såväl i teknisk hygien som beträffande anordningar och
skötsel af maskiner och mekaniska anläggningar med hänsyn till skydd
mot olycksfall måtte meddelas vid rikets alla tekniska läroverk.
Stockholm den 8 maj 1900.
Med undersåtlig vördnad.
f
Bih. till Riksd. Prot. 1900. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 8 Häft.
2