Riksdagens Skrifvelse N:o 29.
1
N:o 29.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1900.
— — — — Andra Kammaren —12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående Kongl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under andra, tredje, fjerde, femte,
sjette, sjunde och åttonde hufvudtitlarne gjorda framställningar
om anslag för beredande af dyrtidstillägg
för år 1900 åt en del tjenstemän och betjente.
(Statsutskottets utlåtande n-.o 11.)
Till Konungen.
I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Eders
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till beredande, i enlighet med de
grunder, som angifvits i det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll
öfver finansärenden den 8 sistlidne januari, af dyrtidstillägg för innevarande
år åt en del tjenstemän och'' betjente i statsdepartementen samt
till desamma hörande embetsverk, kårer och stater för år 1901 såsom
förslagsanslag anvisa under:
andra |
hufvudtiteln |
(punkt 12:o)............ |
108,000 kronor |
||
tredje |
( |
» |
12:o).......... |
....................... 3,850 |
|
fjerde |
» |
( |
» |
38:o)............ |
...................... 985,000 |
femte |
» |
( |
» |
......... |
............... 198,000 |
sjette |
» |
( |
» |
54:o) .......... |
................. 1,654,000 |
sjunde |
» |
( |
» |
25:o) .......... |
.......................... 1,172,000 |
åttonde » |
( |
» |
126:o)............ |
......................... 522,000 |
|
Bill. |
till Rilcsd. Prot. |
1900. |
10 Samt. 1 Afd. |
/ Band. .7 Hdft. (N:is 2.9-34.) 1 |
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 29.
hvaremot Eders Kongl. Maj:t i sammanhang med äskande af nyssberörda
anslag å femte hufvudtiteln, under punkt 24 begärt, att Riksdagen ville
medgifva^ att dyrtidstillägg enligt förenämnda grunder måtte för innevarande
år af flottans pensionskassas medel utgå till tjensteman och vaktmästare
vid samma kassa.
För bedömandet af Eders Kongl. Majrts föreliggande framställning har
Riksdagen först tillsett, huruvida en höjning af lefnadskostnaderna i allmänhet
kan anses hafva inträdt efter den lönereglering, som för flertalet
af statens civila och militära tjensteman och betjente egde rum i medlet
och slutet af 1870-talet och början af 1880-talet. Dervid har Riksdagen
funnit, att prisen å en del lifsförnödenheter, såsom råg- och hvetemjöl,
mjölk, socker och kaffe, fallit och att någon afsevärdare förhöjning å öfriga
mera oundgängliga lifsmedel, såsom kött, fläsk, potatis, smör och ägg, ej
skett. Prisen å samtliga förenämnda lifsmedel, med undantag af kaffe
och socker, äro emellertid beräknade för det fall, att fråga är om uppköp
Irån säljare i första hand, och kunna derför ej tillmätas afgörande betydelse
för dem, Indika äro hänvisade att anlita mellanhänder. Derjemte
har Riksdagen funnit, att en prisstegring inträdt å tjenstefolkslöner, liksom
öfver hufvud å allt arbete, å bostadshyror, särskilt i Stockholm och de
norrländska städerna, samt å kol och ved. Att rätt angifva stegringens
storlek är emellertid svårt. Den statistiska utredning, som bifogats den
af tjensteman vid statsdepartementen och de centrala embetsverken m. fl.
gjorda framställning om dyrtidstillägg, visar en stegring af lefnadskostnaderna
i Stockholm sedan 1879 med omkring 25 procent. Eders Kongl.
Maj:t synes hafva uppskattat stegringen till 20 procent, och Stockholms
stadsfullmägtige torde, då frågan om beviljande af dyrtidstillägg åt stadens
tjensteman i slutet af nästlidna år var föremål för behandling hos fullmägtige,
hafva ansett densamma i hufvudstaden uppgå till omkring 15
procent. För egen del kan Riksdagen, i brist på tillförlitlig utredning
rörande alla på förevarande fråga inverkande omständigheter, ej uttala
någon bestämd åsigt om stegringens storlek. Att den siffra, Eders Kongl.
Maj:t angifvit för betecknande af lefnadskostnadernas höjning, är för hög,
och att stegringen i landsorten i allmänhet är mindre än i hufvudstaden,
lärer emellertid enligt Riksdagens förmenande vara otvifvelaktigt.
Innan Riksdagen går att yttra sig öfver huruvida den inträdda stegringen
lämpligen bör, på sätt Eders Kongl. Maj:t ifrågasatt, föranleda beviljande
af dyrtidstillägg åt statens tjenare, har Riksdagen, utöfver den
anmärkning mot Eders Kongl. Maj:ts förslag i fråga om procentsatsen af
dyrtidstillägget, som framgår af Riksdagens nyss uttalade åsigt härutinnan,
ansett sig böra framställa de hufvudsakliga erinringar, Riksdagen haft att
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 29.
göra mot de utaf Eders Kong!. Maj:t för medgifvandet af dyrtidstilUigget
i öfrigt föreslagna grunder.
Eders Kongl. Maj:t har i sådant hänseende föreslagit, bland annat,
att dyrtidstillägg skulle tillkomma, förutom tjensteinnehafvare med aflöning,
som bestämts genom af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen faststäld stat,
jemväl amanuenser med fast arfvode, hvarmed, enligt hvad de till grund
för Eders Kongl. Maj:ts anslagsbegäran liggande uträkningar synas utvisa,
torde hafva afsetts de inom statsdepartementen och vissa embetsverk tills
vidare eller för viss tid antagna amanuenser och dermed jemförliga mera
tillfälliga befattningshafvande hos andra statsmyndigheter, exempelvis de
vid länsstyrelserna anstälda extra biträden. För beredandet af arfvoden
åt dessa senare finnes under rubriken landsstaterna i länen uppfördt ett
särskildt reservationsanslag, hvilket är stäldt till Eders Kongl. Maj:ts
disposition och hvarifrån Eders Kongl. Maj:t för ändamålet dels anvisat
åt de olika länsstyrelserna vissa belopp, att tills vidare årligen utgå, och
dels derutöfver för hvarje år åt länsstyrelser, som derom göra framställning,
beviljar medel i mån af behof så långt anslaget räcker. Då beloppen
af de till extra biträdena utgående arfvoden med vissa af Eders Kongl.
Maj:t gjorda inskränkningar bestämmas af länsstyrelserna inom de dem
anvisade anslagen, synes det ej lämpligt, att Riksdagen under form af
dyrtidstillägg beviljar medel för att användas till höjande af arfvoden,
hvilka till'' äfventyra redan af vederbörande länsstyrelse med afseende å
den inträdda prisstegringen höjts till belopp, som länsstyrelsen anser till
fyllest, utan håller Riksdagen före, att, i händelse grundade anspråk af
länsstyrelserna på förhöjningar i utgående anslagsbeloppen ej kunna från
sagda reservationsanslag beredas, framställning om detta anslags ökning,
på sätt förut under liknande förhållanden egt rum, bör hos Riksdagen
göras. Enahanda erinringar kunna rigtas mot förslaget om beviljande af
dyrtidstillägg åt sådana amanuenser, hvarom nu är fråga. Vid fastställandet
af stater för de olika verken har Riksdagen i allmänhet å staten
uppfört ett gemensamt anslag till arfvoden åt amanuenser, till vikariatsersättning,
renskrifning m. m., hvilket anslag för ändamålet stälts till förfogande
af vederbörande embetsverk, som fördenskull är obetaget att, blott
anslaget ej öfverskrides, förordna ett större eller mindre antal amanuenser
äfvensom bestämma arfvodenas belopp, hvilka derför ej blott hos olika
embetsverk, utan jemväl inom samma verk äro mycket vexlande; och har
Riksdagen sig bekant, att flera embetsverk med bifall till derom gjorda
framställningar för innevarande år höjt arfvodena åt sina amanuenser.
Eu annan anmärkning mot Eders Kongl. Maj:ts förslag har föranledts
deraf, att enligt detsamma rätten till dyrtidstillägg begränsats till tjenste
-
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 29.
innehafvare med en aflöning understigande 3,600 kronor. Utom det att
Riksdagen håller före, att de högre aflönade, i allmänhet äldre tjensteman,
hvilka oftast bildat familj och på grund deraf måste vidkännas
drygare utgifter än de lägre aflönade, i ungefär lika hög grad som de
senare beröras af stegrade lefnadskostnader, skulle genom bifall till Eders
Kongl. Maj:ts förslag i förevarande del en förryckning i de en gång faststälda
lönestaterna uppkomma derigenom, att tjensteman, hvilka af Eders
Kongl. Maj:t och Riksdagen ansetts med afseende på tjensternas olika vigt
och beskaffenhet eller med hänsyn till de dermed förenade göromalens
större eller mindre mängd böra hänföras till olika grader eller löneklasser,
skulle komma att uppbära lika aflöning. Så skulle, vid beräknandet af
dyrtidstillägget efter den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna procentsats,
blifva förhållandet exempelvis
med registrator i medicinalstyrelsen med en aflöning af 3,200 kronor
och notarie eller kassör derstädes med 3,000 kronor,
med byråingeniör i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med 3,500
kronor och registrator eller revisor i samma styrelse med 3,000 kronor,
med direktörer vid fångvårdsstaten med 3,500 och 3,000 kronor,
med postmästare af andra och tredje klass med respektive 3,600 och
3,000 kronor,
med postkontrollörer med 3,600 och 3,000 kronor,
med tullförvaltare med 3,500 och 3,000 kronor,
med tullkontrollörer med 3,500 och 3,000 kronor, samtliga dessa
tjenstemäns aflöningar upptagna utan inräknande af ålderstillägg, samt
med jägmästare med aflöningar efter första ålderstilläggets intjenande
å respektive 3,475, 3,275 och 3,075 kronor.
Föranleder emellertid förslaget oegentligheter derigenom, att enligt
detsamma rätten till dyrtidstillägg begränsats till tjensteinnehafvai''e med
aflöning, understigande 3,600 kronor, kunna å andra sidan äfven göras
erinringar mot detsamma såsom vidtomfattande i så måtto, att det afser
alla tjensteinnehafvare inom nämnda aflöningsgräns och således jemväl ej
mindre tjensteman och betjente inom sådana verk, som på senare tiden
reglerats enligt grunder, afvikande från dem, som i allmänhet faststälts
vid de äldre löneregleringarna, än äfven åtskilliga statstjenare, såsom aktuarier
i hofrätterna, landtbruksingeniörer, förste landtmätare, länsveterinärer
m. fl., hvilka, utöfver sin ordinarie aflöning, å tjensten hafva afsevärda
extra inkomster, men emellertid, vid det förhållande att för afgörande,
huruvida dyrtidstillägg borde ifrågakomma, hänsyn finge tagas endast till
de ordinarie inkomsterna, skulle i afseende å rätt till dyrtidstillägg komma
i samma kategori som de tjensteman, med hvilkas fenster följde lika
Riksdagens Skrifvelse N:o 29.
5
ordinarie, men deremot inga extra inkomster. Äfven i det hänseendet är
förslaget för vidtomfattande, att det inom den angifna gränsen medgifver
dyrtidstilläggs beräknande å hvarje tillfällig löneförbättring, oberoende af
när denna tillkommit, ty härigenom skulle tjensteman och betjente, åt
hvilka under senaste åren beviljats en tillfällig löneförbättring, jemväl a
denna få räkna sig dyrtidstillägg till godo.
Dessa äro de hufvudsakliga anmärkningar Riksdagen haft att göra
mot de föreslagna grunderna för dyrtidstilläggs medgifvande; och torde af
Riksdagens ofvan uttalade åsigt, särskildt i fråga, om den för dyrtidstilläggs
beviljande föreslagna aflöningsgränsen, följa, att Riksdagen ej
kunnat vidtaga sådana jemkningar i förslaget, att detsamma kunnat af
Riksdagen godkännas. . . . o
Den inträdda prisstegringen är i öfrigt ej så stor och bar ej heller
fortvarit så lång tid, att tillräcklig, anledning synes föreligga för staten
att för sina tjenare nu genom dyrtidstilläggs beviljande träda hjelpande
emellan, i synnerhet som nu gällande aflöningar gifvetvis bestämts med
tillbörlig hänsyn till tillfälliga, vexlande prisförhallanden. Om deremot
prisstegringen är beroende på en i följd af manga samverkande omständigheter
uppkommen höjning af den allmänna prisnivån, anser Riksdagen
lämpligare, att, derest Eders Kongl. Maj:t, efter förutgången utredning,
skulle finna vissa statens tjenare, eller vissa grupper af statstjenare, hvilkas
aflöningar bestämts enligt äldre stater eller enligt stater uppgjorda, enligt
samma grunder, som följts vid de äldre staternas fastställande, vara i behof
af någon förbättring i aflöningsvilkoren, en revision af dessa statstjenares
aflöningsförhållanden verkställes. Härigenom vinnes jemväl den fördel,
att Riksdagen kommer i tillfälle att, der löneförbättring ifragasättes, taga
under ompröfning, om och till hvilket belopp sådan kan anses vara af
förhållandena i hvarje särskildt fall betingad.
Beviljandet af ett dyrtidstillägg kan dessutom skapa svårigheter vid
pröfning af frågan om lönereglering för de stater, rörande hvilka utredning
för sådant ändamål nu pågår.
På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen icke bifallit hvad
Eders Kongl. Maj:t för beredande af dyrtidstillägg åt en del tjensteman
och betjente föreslagit:
under andra hufvudtiteln
» punkterna 23 och 24
» punkt 54
12
38
» tredje
» fjerde
» femte
» sjette
6 Riksdagens Skrifvelse N:o 29.
i punkt 25 under sjunde hufvudtiteln samt
* * 126 » åttonde »
hvilket Riksdagen härigenom skolat för Eders Kong!. Maj:t anmäla.
Stockholm den 12 april 1900.
Med undersåtlig vördnad.
I