Riksdagens Skrifvelse No 113.
1
N:o 1 13.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1900.
— — — — Andra Kammaren den 14 — —
Riksdagens skrifvelse till Körningen, i anledning af inom
Riksdagen väckta förslag om beredande åt den personal,
som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars
tjenst, af pension i likhet med den öfriga statsbanepersonalen.
(Statsutskottets utlåtande n:o 88.)
Till Konungen.
Uti särskilda inom Riksdagen väckta motioner har hemstälts,
att Riksdagen måtte besluta,
dels att jern vägspersonalen vid vestkustbanan måtte berättigas
antingen att vinna inträde i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter
eller ock att åtnjuta pension i likhet med statens öfriga jernvägstjenstemän
och betjente, och
dels hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen
göra framställning om det anslag och de åtgärder, som erfordras för
att bereda jern vägspersonalen vid vestkustbanan någon af ofvan
omförmälda förmåner.
Bih. till Riksd. Prof. 1900. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 31 Häft. (N:o 113.)
1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 113
I de med vederbörande jernvägsbolag afslutade särskilda kontrakt
angående inlösen för statens räkning af Göteborgs, Hallands,
Mellersta Hallands, Skåne—Hallands, Landskrona—Engelkolms och
Malmö—Billeskolms jern vägar — hvilka jern vägar gå under gemensam
benämning af vestkustbanan — bär, på sätt i motionerna meddelats,
intagits följande bestämmelse:
»De vid jern vägen anstälda tjenstemän och betjente skola ega
rätt att öfvergå i statens jernvägars tjenst utan minskning af innehafvande
löneförmåner och utan att i öfrigt inträda i försämrad
tjensteställning, dock med förbehåll:
att de icke ega rätt ingå såsom delegare i statens jernvägars
pensionsinrättningar med mindre kong! jern vägsstyrelsen, efter pröfning
för hvarje särskildt fall af tjensteman eller betjentes derom ingifna
ansökan, finner sådant kunna utan pensionskassornas särkilda betungande
bifallas; hvaremot kongl. jern vägsstyrelsen från och med
den 1 januari 1896 skall i afseende å de bolagets tjenstemän och
betjente, som tillhöra enskilda jernvägarnes pensionskassa och som
ej erhålla särskildt tillstånd att i statens jernvägars pensionskassor
inträda, ega samma förpligtelse!* och rättigheter i förhållande till
förstnämnda kassa, som bolaget skulle ega, om jern vägen fortfarande
vore bolagets egendom, dock, så vidt angår den aflöningsförhöjning,
som bemälde tjenstemän och betjente må komma att erhålla efter
banans öfvertagande af staten, endast under förutsättning af enskilda
jernvägarnes pensionskassas samtycke.»
Af den personal, som, då staten den 1 januari 1896 öfvertog
vestkustbanan, i enlighet med förenämnda bestämmelse från denna
bana öfvergick i statens jernvägars tjenst, voro de flesta medlemmar
af enskilda jernvägarnes pensionskassa. Då emellertid Landskrona
—Engelholms jernväg icke varit delegare i denna kassa, saknade
dess personal pensionsrätt, och i samma ställning befann sig en del
af de vid öfriga fyra jernvägar anstälde tjenstemän och betjente,
hvilka, då de antagits först år 1895, efter det statsinköpet beslutits,
icke ingått i enskilda jernvägarnes pensionskassa. Såsom i motionerna
framhållits, äro de pensionsförmåner, som den enskilda kassan,
visserligen mot lägre afgifter, bereder sina delegare, väsentligt mindre
än de, som kunna vinnas genom delaktighet i statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning. Under det att sålunda i sistnämnda
inrättning full pension för afgående delegare uppgår till 80 procent
Riksdagens Skrifvelse N:o 118.
3
af arfvodet jemte inqvarteringsersättningen, utgår densamma i de
enskilda jernvägarnes pensionskassa med 40 procent af allenast
aflöningen. Visserligen bereddes genom ett år 1896 utfärdadt stadgande
delegare i den enskilda kassan möjlighet att få sin pension
beräknad jemväl å inqvarteringen, men af denna förmån, för hvars
åtnjutande fordrades inbetalning af vissa retroaktiva af gifter, lärer
ej någon af vestkustbanepersonalen hafva begagnat sig.
Enligt hvad Riksdagen af ett tryckt utdrag af jern vägsstyrelsens
protokoll inhemta!, har under våren 1897 ansökan om
inträde i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter hos jern vägsstyrelsen
gjorts af vid förutvarande vestkustbanan anstälde tjensteman och
betjente till ett antal af 406, af hvilka 336 voro delegare i enskilda
jernvägarnes pensionskassa, men öfriga 70 ej tillhörde någon pensionsinrättning.
Efter det jern vägsstyrelsen i anledning häraf låtit verkställa
utredning beträffande den inverkan å statens jernvägstrafiks
pensionsanstalters ekonomiska ställning, som ett bifall till de gjorda
ansökningarna skulle komma att medföra, framstälde styrelsen till
direktionen för enskilda jernvägarnes pensionskassa förfrågan, huruvida
och i hvad mån den i kassan delaktiga personalen vid eventuel!
utträde ur kassan skulle kunna påräkna att återfå sina till kassan
inbetalda afgifter. Till svar härå meddelade direktionen i skrifvelse
af den 23 september 1897, att direktionen beskhet, att den i § 9 af
det för kassan gällande reglemente gifna bestämmelsen, att delegare
i kassan, som från jern vägsbolags tjenst afginge, innan han vore
pensionsberättigad, och ej begagnade sig af den honom medgifna rätt
att i kassan qvarstå, egde att af kassan återfå tre fjerdedelar af de
månatliga afgifter, lian erlagt, dock utan ränta, skulle anses tilllämplig
vid ifrågavarande personals eventuella utträde ur kassan,
dock med förbehåll, bland annat, att antingen hela personalen samtidigt
utträdde ur kassan eller ock att vid utträdet icke afsigtlig!
gjordes något för kassan menligt urval, så att icke just de delegare
underläte att utträda, till hvilka kassan egde relativt stora förpligtelse!*
i förhållande till deras blifvande afgifter; och skulle direktionen
i hvarje särskilt fall ega bestämma, huruvida delegare, som sådant
önskade, Unge i kassan qvarstå.
På anmodan af jern vägsstyrelsen afgaf direktionen för statens
jern vägstrafiks pensionsinrättning den 7 juni 1898 yttrande rörande
ifrågavarande ansökningar, och förklarade deruti direktionen, att den
icke hade något att erinra emot det, att ifrågavarande personal vunne
4 Riksdagens Skrifvelse N:o 113.
inträde i pensionsinrättningarne under vilkor, att till pensionsinrättningarne
inbetalades:
a) ett belopp af 964,487 kronor, hvilket belopp enligt ofvanberörda,
af jern vägsstyrelsen föranstaltade utredning utgjorde värdet
af den genom ifrågavarande personals inträde i pensionsinrättningarna
för dessa inrättningar uppkommande kapitalbrist;
b) skilnaden mellan den del af sagda belopp, som utgjorde
den för enke- och pupillkassan beräknade kapitalbrist samt det
belopp, som kunde framgå ur den noggrannare beräkning, som
enligt hvad i utlåtandet rörande sagda utredning framhållits, vore
erforderlig, derest inträde i pensionsinrättningarna skulle medgifvas
sökandena;
e) ränta efter fyra procent från den 1 juli 1897 å de i mom.
a) och b) angifna belopp;
d) de enligt gällande reglementen på sökandena belöpande
pensionsafgifter för tiden från och med den 1 januari 1896 jemte
ränta efter fyra procent å de förfallna pensionsafgiftsbeloppen från
respektive förfallodagar; samt
e) det belopp, som representerade värdet af de högre pensioner,
som kunde komma att utgå till följd af nu gällande aflöningsreglemente
för tjensteman och betjente vid statens jernvägar.
Efter det förberörda handlingar inkommit, företogos de gjorda
ansökningarna af jern vägsstyrelsen till afgörande den 6 mars 1899.
Dervid fann styrelsen beträffande dem af de sökande, hvilka vore
delegare i enskilda jernvägarnes pensionskassa eller hvilka utan att
vara delegare i denna kassa den 1 januari 1896 uppnått eu ålder
af minst fyrtio år, icke skäl bifalla den af dem gjorda ansökan om
vinnande af delaktighet i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter.
Hvad åter anginge öfriga sökandena, hvilka icke vore delegare
i sagda pensionskassa och hvilkas ansökningar icke genom vederbörandes
afskedstagande, frånfälle eller redan vunnet inträde i statens
jernvägstrafiks pensionsanstalter förfallit, förklarade jern vägsstyrelsen,
att en hvar af dem skulle anses hafva den 1 januari 1896 vunnit
delaktighet i statens jernvägars pensionsanstalter, under vilkor, att
af honom erlades de enligt gällande reglementen på honom belöpande
pensionsafgifter för tiden från och med sistnämnda dag jemte den
ränta derå, som af direktionen för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning
kunde varda bestämd, dock att, i händelse detta vilkor ej
Riksdagens Skrifvelse No 113. 5
fullgjordes, delaktighet i pensionsanstalterna skulle anses af vederbörande
förvärfvad med ingången af år 1899.
I sammanhang härmed förklarade jern vägsstyrelsen, att beträffande
dem af de sökande, hvilka icke vore delegare i enskilda jernvägarnes
pensionskassa och hvilka enligt styrelsens ofvanintagna
beslut icke nu kunnat medgifvas delaktighet i statens jern vägstrafiks
pensionsanstalter, styrelsen framdeles ville för hvarje särskild! fall
pröfva, huruvida vid vederbörandes afskedstagande eller frånfälle
skäl kunde förefinnas att till Eders Kong! Maj:t ingå med framställning
om åtgärder för beredande af särskild pension åt den sålunda
ur tjensten afgående eller hans sterbhusdelegare.
Samma dag — den 6 mars 1899 — meddelade jern vägsstyrelsen
jemväl svar på en under hösten 1898 å vestkustbanepersonalens
vägnar gjord ansökning, hvaruti hemstälts, att styrelsen ville hos
Eders Kong! Maj:t göra framställning derom, att denna personal,
vid uppnådd pensionsålder enligt bestämmelserna i reglementet för
enskilda jernvägarnes pensionskassor, och densammas enkor och
oförsörjda barn vid husfaderns frånfälle måtte af jernvägstrafikmedel
erhålla fyllnadspension en gång för alla och sålunda beräknad,
att den tillsammans med det från enskilda jernvägarnes pensionskassor
utgående belopp motsvarade den pension, som skolat erhållas,
om personalen under sin tjenstgöringstid vid vestkustbanan, äfven
då denna tillhörde de enskilda bolagen, varit delegare i statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning. I anledning af denna ansökning förklarade
jern vägsstyrelsen, att styrelsen, med allt erkännande af det
behj ertansvärda i att en bättre pensionering bereddes den personal,
som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, likväl
och med hänsyn dertill, att ännu allt för kort tid förflutit, sedan
vestkustbanan af staten öfvertogs, ansett sig för det dåvarande icke
kunna hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning i ofvan angifvet
hänseende eller i öfrigt härutinnan företaga någon åtgärd.
Ehuru, på sätt af förestående redogörelse framgår, den personal,
som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, icke
kan hafva något rättsligt anspråk att komma i åtnjutande af samma
pensionsförmåner, som tillkomma öfriga vid statens jern vägar anstälda
tjenstemän och betjente, vill det dock synas Riksdagen, som om
staten af billighetsskäl borde åtminstone i vissa fall bereda den de]
af förstnämnda personal, som icke vunnit inträde i statens jernvägstrabies
pensionsanstalter, rätt till någon pension eller förbättring i
Bih. till Rikad. Prof. 1900. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 31 Haft. 2
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 113.
de mindre fördelaktiga pensionsvilkor, som delaktighet i enskilda
jernvägarnes pensionskassa medför. För att kunna bedöma, i hvad
mån och på hvilket sätt detta lämpligen bör ske, fordras emellertid
en fullständig utredning af alla på frågan inverkande förhållanden.
Riksdagen, som i saknad häraf icke kunnat, på sätt i omförmälda
motioner föreslagits, nu fatta något afgörande beslut i ämnet, har
emellertid ansett sig hafva anledning hos Eders Kong! Maj:t anhålla
om verkställande af erforderlig utredning i frågan, för att Riksdagen
på grund deraf må komma i tillfälle att pröfva, i hvad utsträckning
och på hvilka vilkor pension eller förbättrad sådan må kunna ifrågavarande
personal beredas.
Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
låta utreda, i hvad mån, på hvilket sätt och under hvilka vilkor
åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars
tjenst, men ännu icke vunnit inträde i statens jern vägstrafiks
pensionsanstalter, må kunna beredas pension eller, beträffande delegare
i enskilda jernvägarnes pensionskassa, förbättring i pensionsvilkoren,
vid hvilken utredning torde böra tagas i betraktande alla
på denna fråga inverkande omständigheter och särskildt tiden för
nämnda personals inträde i statens tjenst, det bidrag, som staten
för dess pensionering lemnar till enskilda jernvägarnes pensionskassa,
samt de lägre pensionsafgifter, som de af personalen, hvilka äro
delegare i sagda kassa, haft att till densamma erlägga, äfvensom att
Eders Kongl. Maj:t ville till Riksdagen göra den framställning, hvartill
berörda utredning kan finnas böra föranleda,
Stockholm den 14 maj 1900.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1900.