4

Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

U:o 105.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1900.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående upplåtelse af den kronan tillkommande
jordegareandel i grufva.

(Statsutskottets utlåtande n:o 82.)

Till Konungen.

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för den 19 januari innevarande år har Eders Kongl. Maj:t
i en samma dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 29) föreslagit
Riksdagen att för tiden intill 1901 års lagtima riksdag medgifva, att Eders
Kongl. Maj:t måtte ega åt svenske män, i den ordning Eders Kongl.
Maj:t bestämde, mot årlig afgift och under de vilkor i öfrigt, Eders Kongl.
Maj:t faststälde, under en tid för hvarje gång af högst tjugu år upplåta
begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel i grufva, med
rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen, att vid upplåtelsetidens
utgång ega företräde till jordegareandelens öfvertagande äfven för en förnyad
upplåtelsetid, derest sådan ifrågakomme.

Till berörda statsrådsprotokoll bär departementschefen erinrat, hurusom
1899 års Riksdag enligt skrifvelse den 14 maj samma år, i sammanhang
med antagande af förslag till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

grufvestadgan den 16 maj 1884, för tiden intill nästa lagtima riksdag
medgifvit, att Eders Kong! Maj:t skulle ega åt svenske män, i den ordning
Eders Kongl. Maj:t bestämde, mot årlig afgift och under de vilkor
i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t faststälde, under en tid för hvarje gång af
högst tjugu år upplåta begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel
i grufva, med rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen,
att vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens öfvertagande
äfven för en förnyad upplåtelsetid, derest sådan ifrågakomma,
äfvensom derom att Eders Kongl. Maj:t, som den 20 sistlidne oktober i
enlighet med Riksdagens ofvan omförmälda beslut utfärdat lag om ändrad
lydelse af vissa §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884, tillika genom kungörelse
samma dag meddelat närmare föreskrifter angående begagnande af
kronans jordegareandel i grufva.

Med anledning af denna kungörelse har i en inom Första Kammaren
väckt motion anförts, att då grunden för och anledningen till Riksdagens
ingripande i denna fråga vore önskan och förhoppningen att kunna tillvinna
kronan en rättmätig andel i de fördelar och afkomster, som ett
exploaterande af de på dess jordområden befintliga malm- och mineralrikedomar
kunde medföra, det läge stor vigt uppå, att de vilkor och
stadganden, som af Eders Kongl. Maj:t bestämdes angående »utarrendering
af kronans jordegareandel i grufva», så affattades, att en för kronan möjligast
förmånlig utarrendering åvägabragtes, på samma gång som den
hugade spekulanten komme i åtnjutande af en fördel och vinst, som stode
i normalt förhållande till de med ett dylikt arrende förbundna risker och
kostnader.

Första vilkoret härför vore, att den för utarrendering afsedda grufvans
tillvaro blefve offentliggjord och känd, hvilket vore genom bestämmelsen
i § 5 af sagda kongl. kungörelse tillgodosedt; men icke mindre vigtigt
vore, att kunskap meddelades om hvar grufvan vore belägen, och detta i
så god tid och på ett så tydligt sätt, att eventuella spekulanter lyckades
leta rätt på densamma utan att dervid blifva nödsakade anlita inmutarens
hjelpsamhet — hvilken icke alltid kunde vara att med säkerhet påräkna
— ty utan en noggrann kännedom om grufvan och dess förhållanden
skulle näppeligen någon vilja afgifva ett arrendeanbud.

Det syntes derför, som om i detta hänseende de bestämmelser, hvilka
nu först intagits i kungörelsens § 8, borde inflyta redan i § 5, der sålunda
så väl kungörelsernas möjligast stora spridning som ock grufvornas
möjligast noggranna beskrifning till art, läge med mera borde iakttagas,

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

hvaremot auktionskungörelsen då endast hade att till dessa föregående
meddelanden hänvisa.

I § 24 i grufvestadgan, sådan den lyder enligt lagen af den 20
oktober 1899, stadgades: — — — »Men ej må annan parts eller allmänt
ombuds uteblifvande hindra (utmåls-)förrättningens gång---»

och slutligen föreskrefves i § 18 af grufvestadgan: — — —. »Anmälan
om begagnande af jordegareandel skall göras sist vid utmålsläggningen.
»

Häraf följde, att om af någon anledning det »allmänna ombudet»
försutte tiden eller försummade dagen för den bestämda utmålsläggningen,
hade såväl kronan som arrendatorn för all tid gått jordegareandelen förlustig
utan sannolikhet för att kunna återkräfva häfda kostnader, än
mindre de med jordegareandelen förbundna förmåner.

Försigtigheten äfvensom rättvisan syntes derför bjuda, att arrendatorn
här blefve berättigad att, om så funnes nödigt, sjelf sin talan föra och
rätt bevaka, hvarför han borde ega dels att af Konungens befallningshafvande
utfå sitt arrendekontrakt, så snart han stält den säkerhet,
hvarom i § 10 sägs, dels ock att genom samma myndighet i tid underrättas
om »när enligt grufvestadgan kronan senast skall anmäla sig till
begagnande af sin jordegareandel».

För det fall, att både »allmänt ombud» och arrendatorn skulle vid
utmålsförrättningen eller annat hit hänförligt tillfälle sig inställa, kunde
saken utan svårighet ordnas, för så vidt icke rent af denna »vårdnad»
öfverflyttades från Konungens befallningshafvande på arrendator.

Hvad slutligen anginge § 14, syntes den så till vida stå i strid
emot det syfte, Riksdagen genom det till »lagen» fogade öfvergångsstadgande
tydligen velat betona, som detta senare bestämde: att utmål å sådana
grufvor, som varit underkastade det förbehåll, som i kongl. kungörelsen
den 19 augusti 1889 vore sagdt, ej finge läggas tidigare än två
år efter den 20 oktober 1899, — under det att här stipulerades, att auktion
å sådana grufvor skulle ega rum i senare hälften af augusti 1900, eller
mer än ett år före den bestämda utmålsläggningstiden.

Då det icke kunde vara med kronans sanna fördel förenligt, att den
ofvan omförmälda arrendeauktionen å dess jordegareandelar skulle hållas
några få månader efter det den första kungörelsen derom kommit allmänheten
till del; då de utbjudna grufvornas antal vore mycket stort (öfver
2,000 stycken inmutningar) och deras läge mycket aflägset, hvartill komme,
att många af dem vore för litet upparbetade för att något omdöme

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

om deras värde skulle kunna gifvas, syntes nödigt vara för tillgodoseende
af kronans rätt, att, derest tiden för sagda auktioner icke kunde eller
borde uppskjutas uti den enligt § 8 förestående auktionskungörelsen och
der först alla närmare bestämmelser om grufvorna inkomme, det vilkor
fastsloges: »att utarrendering emot lägre afgift än 1/i6 af värdet af de i
grufva brutna och uppfordrade inmutningsbara ämnen icke må ske annat
än vid eller efter förnyad offentlig arrendeauktion, som hålles i senare
hälften af juni månad 1901».

På grund af hvad sålunda framhållits, hemställes i motionen, att
Riksdagen, om den lemnade sitt bifall till det i Eders Ivongl. Maj:ts förevarande
proposition äskade förnyade medgifvandet, måtte dervid anhålla,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t vidtaga sådana ändrade bestämmelser i
kongl. kungörelsen af den 20 oktober 1899 om begagnande af kronans
jordegareandel i grufva, som kunde vara egnade att kraftigare befrämja
kronans rätt och fördel, särskilt i nu angifna fall.

Eders Kongl. Maj:ts förslag angående upplåtelse af den kronan tillkommande
jordegareandel i grufva, hvilket förslag till alla delar öfverensstämmer
med nästlidet års Riksdags i detta ämne fattade beslut, anser
sig Riksdagen böra i hufvudsak bifalla. Emot den tidpunkt, till hvilken
det föreslagna medgifvandet skulle förklaras skola gälla, eller »intill 1901
års lagtima riksdag», synes emellertid den anmärkning kunna göras, att,
då gifvetvis någon tid måste förflyta från riksdagens början, intill dess
förnyadt medgifvande i nämnda afseende kan blifva af Riksdagen lemnadt,
tillämpliga bestämmelser, huru i förevarande afseende skall förfaras, komma
att under denna mellantid saknas. Riksdagen, som anser att, då en tidpunkt i
sådana fall som det nu föreliggande bör utfästas, den bör fastslås till en
viss dag på året, har derför funnit medgifvandet böra bestämmas till
tiden intill den 15 maj 1901, hvarigenom trygghet bör vinnas för att ej
någon sådan mellantid af ovisshet, som nu antydts, må uppkomma.

I fråga om hvad som bör iakttagas med anledning af Riksdagens
beslut om tillgodogörandet af kronans jordegareandel i grufva, sammanfördt
beträffande det år 1899 fattade beslutet i ofvan omförmälda kungörelse
af den 20 oktober nämnda år, har Riksdagen velat erinra, att,
då det torde vara af vigt, att vid utbjudande till arrende af denna jordegareandel
i god tid så fullständiga upplysningar angående fyndigheten
som möjligt varda meddelade till underlättande af spekulation och derigenom
till framkallande af nöjaktiga arrendeanbud, det i § 5 af nämnda
kungörelse omförmälda tillkännagifvandet om arrendeauktion synes, på

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

sätt i ofvanberörda motion nu föreslagits, böra innefatta upplysning om
de i mutsedeln angifna förhållanden, hvilken upplysning enligt ifrågavarande
kungörelse först skulle komma att meddelas i den senare uti § 8
föreskrifna auktionskungörelsen.

Hvad vidare beträffar de i kungörelsen den 20 oktober 1899 intagna
föreskrifter, har Riksdagen ansett sig böra sluta sig till den i förenämnda
motion uttalade mening om att anmälan om användande af jordegareandel,
hvilken anmälan enligt grufvestadgan skall göras sist vid utmålsläggningen,
bör kunna, i händelse kronans ombud, hvilket denna anmälan
i afseende å kronans utarrenderade andel i grufva enligt kungörelsens
11 § åligger, försummar densamma, den då må göras af arrendatorn af

jordegareandelen med företeende af arrendekontraktet; och torde härtill
vara så mycket större skäl, som ju arrendatorns rätt är af en sådan anmälan
på det närmaste berörd.

Hvad härefter angår utarrendering af kronans jordegareandel i fyndigheter,
å hvilka inmutning före den 20 oktober 1899 erhållits under det
i kongl. kungörelsen rörande inmutning å kronojord den 19 augusti 1889
stadgade förbehåll, skall enligt 14 § af åberopade kungörelse auktion för
sådan utarrendering ega rum under senare hälften af augusti månad
innevarande år. Den tid, som sålunda lemnas arrendespekulanter för
fyndigheternas undersökande och beräknandet af jordegareandelens värde,
synes Riksdagen, i enlighet med hvad i berörda motion jemväl anmärkts,
vara allt för knappt tillmätt, helst, på sätt af 7 § i berörda kungörelse
framgår, spekulanter å kronans jordegareandel i andra fall alltid förbehållits
en hel sommar för undersökningar och vid nu ifrågavarande
auktion ett oförlikneligt stort antal jordegareandelar komma att till utarrendering
utbjudas. Riksdagen anser derför, att, såsom i motionen
alternativt ifrågasatts, denna auktion bör uppskjutas; och föreställer sig
Riksdagen, att den lämpligen bör utsättas till slutet af nästkommande
november månad eller enahanda tidpunkt, som blifvit för sådana auktioner
i vissa andra fall bestämd och hvarigenom skälig besinningstid koinme
att lemnas spekulanter, utan att för stor inskränkning komme att
göras i tiden emellan auktionen och utmålsläggningen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen — under uttalande
af den mening, att det tillkännagifvande, som, på sätt i § 5 af
kungörelsen den 20 oktober 1899 om begagnande af kronans jordegareandel
i grufva stadgas, skall, sedan afskrift af matsedel ingifvits till Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, ofördröjligen af Eders Kongl. Maj:ts

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

befallningshafvande införas i allmänna tidningarna och länskungörelserna,
bör innefatta upplysning om de i mutsedeln angifna förhållanden, samt
att vid den tid, då enligt grufvestadgan kronan senast skall anmäla sig
till begagnande af sin jordegareandel, förutom kronoombud jemväl arrendator
af jordegareandelen må ega att med företeende af arrendeaftalet göra
sådan anmälan — anmäla att Riksdagen för tiden intill den 15 maj 1901
medgifvit, att Eders Kongl. Majtt må ega åt svenske män, i de nordning
Eders Kongl. Maj:t bestämmer, mot årlig afgift och under de vilkor i
öfrigt Eders Kongl. Maj:t fastställer, under en tid för hvarje gång af
högst tjugu ar upplåta begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel
i grufva, med rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen,
att vid upplatelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens öfvertagande
äfven för en förnyad upplåtelsetid, derest sådan ifrågakommer.

I sammanhang härmed får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes tillse, huruvida den i § 14 af förenämnda kungörelse omförmälda
auktion för utarrendering af kronoandel i fyndighet, å hvilken
inmutning före den 20 oktober 1899 erhållits under det i kongl. kungörelsen
den 19 augusti 1889 stadgade förbehåll, må kunna uppskjutas
till senare hälften af november månad 1900.

Stockholm den 14 maj 1900.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till lliksd. Prot. 1900. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band 27 Häft.

2