Kongl. Mäj.ls Nåd. P)vposition No 69.

1

N:o 69.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående efterskänkande
af ett kronan tilldömdt skadeersättning sbelopp
för obehörig aftorkning ä den Rättviks och Boda socknemän
upplåtna så kallade brobyggnadsskog i Kopparbergs
län; gifven Stockholms slott den 2 mars 1900.

Enligt kongl. bref den 17 oktober 1837 angående grunderna för
afvittringen i Ore socken af Kopparbergs län skulle hvarje besutenhet i
socknen skattefritt tilldelas ett skogsanslag af 300 tunnland, och skulle
den derutöfver för kronans räkning uppkommande öfverloppsmarken
jemväl få af Ore socknemän öfver t agas samt mot utgörande af särskild
ränta och skatteköpeskilling på besutenlieterna fördelas. Från deh till
fördelning mellan besutenheterna sålunda upplåtna hela skogsmarken blef
emellertid vid afvittringen en skogsvidd af tillsammans 1,188 tunnlatid
18 kappland undantagen och på fem särskilda ställen afsatt såsom nödigt
skogsfång till de broar å den mellan Furudals bruk och Helsinglands gräns
anlagda så kallade Kårbölevägen, hvilka jemte viss andel af berörda väg
det tillhörde egarne af hemman inom Rättviks socken, hvaraf nuvarande
Boda socken då utgjorde en sedermera till särskild församling utbruten
del, att underhålla, hvarjemte ett område om 229 tunnland 13 kapplaud
jemväl afsattes till skogsfång för Ore socknemän vid fullgörande af
deras enahanda skyldighet.

På underdånig ansökning af Rättviks socknemän att ofvan omförmälda
skogstilldelning, i hvad Rättviks socken anginge, måtte fastställas,
så att socknemännen finge fri dispositions- och eganderätt till de för
Iiih. till Riksd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 45 Höft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

dem afsätta skogsandelar, förklarade Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 15 december 1849, att Kongl. Maj:t läte vid den härutinnan vidtagna
åtgärden bero, men, enär socknemännens ifrågastälda oinskränkta
egande- och dispositionsrätt till dessa broskogar skulle medföra rättighet
för dem att till hvem som helst utan vilkor öfverlåta eller försälja skogsmarken,
och socknemännen, under det deras skyldighet att underhålla
broarne fortfore, sålunda kunde komma att sakna det påräknade virket
dertill, hvarigenom ändamålet med upplåtelsen vore förfeladt, förordnades
tillika, att nämnda skogstrakter endast med det vilkor finge åt
bemälde socknemän upplåtas, att samma trakter förblefve med brohållningsskyldigheten
oskiljaktigt förenade, så att, om och när denna för
socknemännen i en framtid upphörde, de äfven skulle vara skyldiga
att genast åter afträda dessa skogstrakter till kronans fria disposition
såsom annan öfverloppsmark; och förständigades i sammanhang härmed
Kongl. Maj:t befallningshafvande i länet att hålla tillsyn såväl mot
skogens obehöriga begagnande för andra ändamål, som ock att den ej
starkare anlitades, än med vilkoren för dess återväxt vore förenligt.

Genom kontrakt den 11 december 1885 uppläto Rättviks och
Boda socknars jordegare till Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag
mot en köpeskilling af 31,510 kronor till Rättviks socken och 8,940
kronor till Boda socken afverkningsrätt på 10 år å nyssnämnda brobyggnadsskogar
till träd af vissa dimensioner, mot det att upplåtarne
erhölle till brobyggnader erforderligt virke från bolagets skogar på
lämpligaste ställe och till i orten gällande pris. För denna upplåtelse
iklädde sig socknarne så till vida hemul, att, i händelse försäljningen
delvis eller i sin helhet på något sätt skulle komma att häfvas eller
rubbas, bolaget skulle hållas skadeslöst för så stor del af köpeskillingen
jemte ränta, som kunde belöpa å den del, som möjligtvis kunde komma
att häfvas eller rubbas.

Med anmälan härom sökte Ore socknemän hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Kopparbergs lön förbud mot berörda afverkning såsom
stridande mot kongl. brefvet den 15 december 1849, men förklarade Kongl.
Maj:ts befallningshafvande genom utslag den 9 juni 1886, att, enär den
i nyssnämnda kongl. bref med rätten till skogsområdenas begagnande
oskiljaktigt förenade brounderhållsskyldigheten ostridigt fortfarande utgjordes
af Rättviks och Boda socknemän, och Ore socknemän följaktligen
icke egde någon rätt till samma skogar, Kong]. Maj:ts befallningshafvande
förty funne Ore socknemän berörda talan icke förtjena afseende,
i hvilket utslag Svea hofrätt, hvarest Ore socknemän sig besvärade, genom
utslag den 11 augusti 1886 ej fann skäl göra ändring. Sedan Ore

3

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 69.

socknemän härefter i en till kammarkollegium ingifven skrift anhållit,
att åtgärder måtte vidtagas för att hindra säljarne att använda den
för afverkningsrätten enligt kontraktet betingade köpeskillingen tör andra
ändamål än underhållet af broar å Kårbölevägen, förklarade kammarkollegium
i utslag den 18 oktober 1887, att hvad Ore socknemän i
berörda skrift anfört icke föranledde till någon kollegii åtgärd. På häröfver
af Ore socknemän anförda underdåniga besvär förklarade Kongl.
Maj:t i nådigt bref den 12 juli 1889 klagandena sakna behörighet att
föra talan beträffande ifrågavarande skogstrakter och de underdåniga
besvären följaktligen icke föranleda ändring i öfverklagade utslaget,
men med afseende å bestämmelserna i kongl. brefvet den 15 december
1849 öfverlemnades handlingarna i målet till kammarkollegium för vidtagande
af de åtgärder, som den af Rättviks och Boda socknemän gjorda
upplåtelse af rätt till afverkning å ifrågavarande skogstrakter kunde
finnas påkalla för bevakande af det allmännas rätt.

I anledning häraf och jemlikt erhållet särskildt uppdrag instämde
kammaradvokatfiskalsembetet, å Kongl. Maj ri s och kronans vägnar, Rättviks
och Boda socknemän samt Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag
till Rättviks och Ore tingslags häradsrätt med yrkande, att, som nämnda
bolag på grund af öfvanberörda upplåtelse under åren 1886 och 1887
å ifrågavarande områden afverkat 13,584 träd, det måtte förty och då
socknemännen icke egt att på nämnda sätt förfoga öfver omförmälda
skogstrakter, hvilka vore att betrakta såsom kronans tillhörighet, varda
förklaradt, att den genom kontraktet gjorda upplåtelsen vore ogiltig,
samt socknemännen och bolaget varda ålagdt, att hvem af dem bäst
gälda gitte, såsom ersättning för den förlust, kronan genom afverkningen
lidit, till Kongl. Maj:t och kronan utgifva 3 kronor för hvarje
träd eller tillhopa 40,752 kronor jemte ränta.

Den 16 maj 1894 meddelade häradsrätten utslag och utlät sig
deri, att, då Rättviks och Boda socknars jordegares åtgärd att, utan
särskildt medgifvande af Kongl. Magt och kronan såsom fortfarande
egare till ifrågakomna skogsmark, upplåta densamma till afverkning för
annat ändamål än de ofvannämnda brobyggnadernas underhåll stode i
strid med innehållet i kongl. brefvet den 15 december 1849 och icke
vunne berättigande derigenom, att socknemännen tillförene underlåtit
att underhålla brobyggnaderna uteslutande medelst användning af de
för detta ändamål anslagna skogarne, men å andra sidan rättigheten
att tillgodogöra sig skogens afkastning blifvit genom samma kong], bref
oskiljaktigt förenad med brobyggnadsskyldigheten, så binge den ålåge
Rättviks och Boda socknemän, samt först om och när denna skyldighet

4 Noptjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SB.

för socknarne upphörde, skogarne komme under kronans fria disposition,
och kronan således, äfven om berörda upplåtelse ej skett, icke varit
berättigad att tillgodogöra sig nämnda afkastning, pröfvade häradsrätten
rättvist på det sätt bifalla käramålet, att den genom kontraktet den
11 december 1885 gjorda upplåtelse förklarades ogiltig, och att Rättviks
och Boda socknemän förpligtades att, hvardera socknens jordägare i den
mån socknen åtnjutit andel i den utfästa köpeskillingen, till Kongl. Maj:t
och kronan genast återbära värdet å den afverkade skogen, kvilket
värde, vid det förhållande att parterna å ömse sidor derom förebragt
jemngod bevisning, finge anses utgöra det af kronans vederparter medgifna
eller 18,308 kronor 4 öre med ränta af fem för hundrade om
året från stämningsdagen, för Rättviks socken den 15 februari och
för Boda socken den 25 januari, allt 1891, tills betalning skedde, att
under Kongl. Maj:ts och kronans förvaltning innestå för det i ofvannämnda
kongl. bref afsedda ändamål, intilldess Kongl. Maj:t tilläfventyrs
i en framtid genom annan anordning i fråga om underhållet
af ifrågavarande brobyggnader erhölle fri dispositionsrätt öfver skogen
och således äfven öfver det genom upplåtelsen erhållna penningebelopp.
I detta utslag gjorde Svea hofrätt genom dom den 28 februari
1896 ej annan ändring, än att, enär häradsrätten saknat laglig anledning
att, förordna om de återburna medlens förvaltning, häradsrättens
i sådant afseende meddelade föreskrift- af hofrätten undanröjdes; och
fann Kong]. Maj:t genom dom den 11 mars 1898 ej skäl att i hofrättens
dom göra annan ändring, än att, med hänsyn till den utredning,
som i saken å ömse sidor förebragts angående värdet på rot af de
afverkade 13,584 träden, den ersättning, som Rättviks och Boda socknars
jordägare hade att till Kongl. Maj:t och kronan utgifva, bestämdes
att utgå efter 2 kronor för hvarje träd med tillhopa 27,168 kronor
jemte ränta å detta belopp på sätt domstolarne stadgat, hvarjemte socknarnes
jordegare förpligtades godtgöra Kongl. Maj:ts och kronans utgifter
å saken vid häradsrätten med 796 kronor 46 öre jemte allt hvad
kronan utgifvit eller komme att utgifva till uthäradsnämnden.

Nu hafva Rättviks och Boda socknemän i en till Kongl. Maj:t
ingifven skrift i underdånighet anhållit, att det af dem på grund af
Kongl. Maj:ts dom utbetalda kapital- och räntebeloppet, tillsammans
36,943 kronor 79 öre, måtte varda dem efterskänkt. Till stöd för
ansökningen har hufvudsakligen anförts följande. I fråga om den så
kallade Kårbölevägen, hvilken utgjorde en del af den på allmän bekostnad
anlagda militärvägen genom Dalarne mot Helsingland och
Jemtlaud, hade Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 30 september

o

Kongl. M(ij:is Nåd. Proposition AT:o 09.

1840 förklarat sig icke lämna förbise, »att underhållet af den ifrågavarande,
egentligen mindre för kringliggande orters nytta och beqvämlighet
än för andra af Konung och Rikets Ständer afsedda ändamål anlagda
väg, särdeles der densamma genomskure kronoallmänningar eller
andra ouppodlade och öde trakter, måste blifva betungande för invånarne,
emellan hvilka en sådan underhållsskyldighet blindt i laga ordning fördelad»,
i följd hvaraf »billigheten fordrade, att för underhållet af dessa
vägsträckor understöd å statens sida beviljades». Med gillande af den
åsigt, Rikets Ständer sålunda uttalat, beviljade Kongl. Magt genom
nådigt bref den 6 oktober 1845 till lindring i berörda väghållningsskyldighet
ett årligt statsanslag af 250 riksdaler bankomynt, motsvarande
375 kronor, samt lemnade genom förenämnda kong!, bref den
15 december 1849 socknemännen tillstånd att utan ränta begagna ofvanberörda
inom Ore socken belägna så kallade brobyggnadsskog om tillhopa
1,188 tunnland 18 kappland såsom nödigt skogsfång till de broar,
sockemännen hade att å Kårbölevägen underhålla. Emellertid hade eu
stor del af dessa broar ett så aflägset läge, att socknemännen i de
flesta fall funnit med sin fördel förenligt att, utan anlitande af brobyggnadsskogen,
dels å broarne närmare belägna skogstrakter inköpa
byggnadsvirke till broarne, dels ock, för undvikande af alltför ofta
skeende reparationer och nybyggnader, så mycket som möjligt använda
sten till byggnadsämne. I följd häraf hade verklig besparing gjorts å
den skog, som enligt Kongl. Maj:ts medgifvande fått af socknemännen
till broar användas. Eldigt styrkta räkenskapsutdrag, som företetts
under nyssberörda rättegång, både underhållet af Kårbölevägen med
broar för socknemännen medfört en beräknad kostnad af tillhopa 95,148
kronor 67 öre, hvartill komme ansenliga räntor, hvilket allt socknemännen
fött vidkännas utan att af vägen tillskyndas nämnvärd nytta
för allmänna samfärdseln. För åstadkommande af lättare kommunikationer
hade Rättviks socknemän år 1885 upptagit ett lån å 50,000
- kronor att amorteras under 34 år, hvilka medel kommit till användning
vid tecknande af aktier i jernvägslinien Falun—Rättvik. Som
företaget likväl syntes skola stranda i brist på tillslutning, hade aktier
i företaget tecknats af Rättviks kommun för ytterligare 50,000 kronor
samt af Boda kommun för 10,000 kronor. Kommunerna hade desto
hellre inlåtit sig på omförmälda aktieteckning, som socknemännen ansett
sig vara egare till eu mängd å brobyggnadsskogen besparadt virke,
hvilket, enligt hvad fackman intygat, kunde afverkas, utan att skogen
derigenom starkare anlitades, än som med vilkoren för dess återväxt
vore förenligt. De genom försäljningen influtna medlen hade möjlig -

6

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 69.

gjort tillkomsten af jernvägen Falun—Rättvik, hvilken anläggning i sin
ordning framkallat Rättvik—Mora och Mora—Orsa med flera jernvägslinier,
hvilka, åstadkomna utan bidrag från statens sida, ej blott gagnat
orten, utan äfven på ett ojemförligt säkrare och bättre sätt främjat det
ändamål, Kongl. Magt och Rikets Ständer åsyftat med Kårbölevägens
anläggning. Rättviks och Boda socknemän, som vore synnerligen nedtyngda
af skatter och onera, vore i jemförelse med andra socknar i
Dalarne, exempelvis Ore socken, mindre väl lottade i afseende å skogstillgång,
alldenstund på hvarje reduceradt hundland inrösningsjord i
Rättviks och Boda socknar belöpte endast 1,21 tunnland duglig skogsmark,
men deremot inom Ore socken 4,3G tunnland dylik skogsmark;
och syntes sålunda Rättviks och Boda socknemän hafva egt större skäl
att för kommunala ändamål få disponera för afverkning å deras brobyggnadsskog
influtna medel än Ore socknemän, hvilka, på sätt en
ansökningen bifogad afskrift af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes den
7 juni 1890 meddelade resolution närmare visade, redan erhållit en
sådan förmån i afseende å den för Ore sockens brobyggnadsskyldighet
å Kårbölevägen afsätta skog.

Öfver berörda ansökning har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Kopparbergs län den 23 augusti 1898 afgifvit infordradt underdånigt
yttrande; och har Kongl. Maj:ts befallningshafvande deri vitsordat, att
Rättviks och Boda socknemän till följd af de ifrågavarande skogsområdenas
från Kårbölevägen aflägsna läge icke kunnat med fördel
använda virke från skogen omedelbart för underhållet af broar å vägen,
utan dels nödgats från andra lämpligare belägna trakter inköpa erforderligt
virke, dels ock uppfört broar af sten, hvarigenom skog, som
socknemännen egt att till brounderhållet använda, följaktligen blifvit
Kongl. Maj:t och kronan besparad, under det att socknemännen för
underhållet af vägen fått vidkännas betydligt ökad kostnad, för tiden
intill 1891 års slut af sökandena beräknad till icke mindre än 95,148
kronor 67 öre förutom räntor. Vid sådant förhållande syntes det Kongl.
Maj:ts befallningshafvande vara med billighet förenligt, att socknemännen,
hvilka varit betungade med underhåll, förutom af ifrågavarande
yäg, jemväl af betydlig väglängd inom socknarnes egna områden, finge,
i öfverensstämmelse med den uppfattning, Rikets Ständer i deras ofvan
omförmälda underdåniga skrifvelse den 30 september 1840 uttalat, för
vägens och derå belägna broars underhåll åtnjuta ersättning, i någon
mån motsvarande socknemännens å vägen nedlagda kostnader; och
ansåge. fördenskull Kongl. Maj:ts befallningshafvande den underdåniga
ansökningen vara förtjent af nådigt afseende.

7

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 69.

Efter nådig remiss tiar kammarkollegium infordrat yttrande från
kammaradvokatfiskalsembetet, som meddelat, att, sedan Kongl. Maj:ts
befallningshafvande genom utslag den 16 september 1892 förordnat,
att framdeles likasom förut Rättviks och Boda socknar skulle utgöra
ett väghållningsdistrikt och Ore socken ett sådant distrikt, underhållet
af den del af den inom Ore socken belägna så kallade Kårbölevägen,
hvilken förut underhållits af Rättviks och Boda socknars jordegare, från
och med ingången af år 1895, då nya väglagen börjat inom orten
tillämpas, öfvertagits af Ore väghållningsskyldige socknemän; och har
advokatfiskalsembetet, i betraktande af de jemförelsevis betydande kostnader,
som underhållet af ifrågavarande vägstycke med derå befintliga
broar, enligt hvad ansökningshandlingarna visade, under de gångna
åren kräft, och med afseende å hvad handlingarne för öfrigt till stöd
för ansökningen innehölle, ansett sökandenas begäran om efterskänkande
af skadeståndet vara förtjent af tillmötesgående samt derföre tillstyrkt
aflåtande till Riksdagen af nådig proposition, i syfte att, under
vilkor att Rättviks och Boda socknemän afstode från alla vidare anspråk
på ifrågavarande skogstrakter, socknarnes jordegare måtte berättigas att
af det efter aktorat sprovisionens ^anordnande i statskontoret innestående
beloppet, eller 33,346 kronor 62 öre, återfå, hvardera socknens
jordegare hvad på dem belöpte i förhållande till den andel, de erlagt
af de på grund af Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898 uttagna 38,391
kronor 33 öre.

I anledning af kammaradvokatfiskalsembetets berörda yttrande hafva
Rättviks och Boda socknemän af kammarkollegium lemnats tillfälle att
yttra sig; och hafva med anledning deraf socknemännen i en till kollegium
ingifven skrift förklarat, att socknemännen, under förutsättning
att deras underdåniga ansökning vunne bifall, afstode från alla vidare
anspråk på ifrågavarande af socknemännen förut under vissa vilkor
disponerade skogstrakter inom Ore socken.

Vidare hafva Ore socknemän i en till Kongl. Maj:t inkommen
skrift i underdånighet anhållit, att, enär numera hela Kårbölevägen
till underhåll öfvertagits åt Ore sockens väghållningsdistrikt, nyttjanderätten
till de vid afvittringen inom socknen såsom skogsfång till de
af Rättviks och Boda socknemän förut underhållna broar å Kårbölevägen
afsätta skogstrakter måtte tillerkännas Ore sockens väghållningsskyldiga
socknemän, samt att till följd häraf det belopp, Rättviks
och Boda socknemän fått på grund af Kongl. Maj:ts dom den It mars
1898 utgifva för obehörig afverkning å dessa skogar, måtte med
upplupen ränta öfverlemnas till Ore socken, dess väghållningsskyldige

8

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 69.

eller vägkassa för att till broarnas underhåll användas. Till stöd för
denna framställning har åberopats, bland annat, att underhållet af
Kårbölevägen med derå befintliga broar vore synnerligen betungande,
samt att ifrågavarande brobyggnadsskog, på framställning af Rättviks
socknemän, vid afvittringen afsatts från just den kronomark, Ore socknemän
jemlikt kongl. brefvet den 17 oktober 1837 egt att efter skattläggning
och skatteköp med full eganderätt öfvertaga; och hafva
socknemännen derjemte meddelat, att, jemlikt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
omförmälda den 7 juni 1890 meddelade utslag, å Ore sockens
brobyggnadsskog afverkats och försålts 1,631 träd för ett belopp af
sammanlagdt 12,297 kronor 74 öre, som efter afdrag af åtskilliga närmare
angifna kostnader öfverlemnats till kommunalnämnden i Ore socken
för att i enlighet med bestämmelserna i nyssberörda utslag användas
till underhåll af distriktets allmänna vägar.

Efter nådig remiss har kammarkollegium äfven öfver sistberörda
underdåniga ansökning infordrat yttrande från kammaradvokatfiskalsembetet;
och har embetet i sitt med anledning häraf afgifna yttrande
dels, med åberopande af hvad embetet anfört angående Rättviks och
Boda socknemäns underdåniga ansökning om återbekommande af det
af dem erlagda skadeståndet och under framhållande, hurusom enligt
embetets uppfattning Ore socknemän icke förebragt giltigt skäl för sin
anhållan att komma i åtnjutande af berörda skadestånd, afstyrkt afseende
å Ore socknemäns ansökning i denna del, dels ock hemstält, att
samma ansökning, så vidt den åsyftade tillstånd för socknemännen att
få ifrågavarande skogstrakter åt sig upplåtna, ej heller måtte bifallas.
Derjemte har embetet, som med hänsyn till innehållet af kongl. brefvet
den 15 december 1849 förklarat sig anse den ifrågakomma försäljningen
af skog från Ore sockens brobyggnadsskog, om än densamma skett med
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd, böra behandlas såsom missbruk
af socknemännens nyttjanderätt till skogen, ifrågasatt, huruvida
icke till förekommande af vidare missbruk i detta afseende åtgärder
borde vidtagas, i syfte att ordnad hushållning måtte varda å skogstrakten
införd.

Den 24 oktober 1899 har kammarkollegium afgifvit underdånigt
utlåtande i detta ärende och dervid till en början meddelat, att ifrågavarande
dels åt Rättviks och Boda socknemän, dels ock åt Ore socknemän
upplåtna brobyggnadsskogar om sammanlagdt 1,417 tunnland 31
kappland ej varit föremål för vare sig skattläggning eller skatteköp, utan
fortfarande tillhörde kronan, hvaremot all annan öfverloppsmark inom
Ore socken blifvit jemlikt kongl. brefvet den 17 oktober 1837 disponerad,

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69. 0

samt att, sedan vägstyrelsen i Ore sockens vägkållningsdistrikt kos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande anhållit, att på grund af 60 § i lagen
angående vägkållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober
1891 af statsmedel utbekomma bidrag till den allmänna vägkållningskostnaden
inom distriktet för år 1896 med dels 117 kronor 50 öre för
underhållet af de på rotarne inom Ore socken indelade allmänna vägar
och dels 180 kronor för underhållet af den inom distriktet fallande del
af den så kallade Kårbölevägen, som vore indelad på rotar inom de
förut med Ore till ett vägdistrikt förenade, men derifrån till ett särskildt
distrikt afskeda Rättviks och Boda socknar, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
genom beslut den 12 december 1896 — jemte antecknande
att, enligt instrumentet öfver den af särskilda nämnden verkstälda
uppskattning af årliga kostnaden för underhållet den tid, marken vore
bar, af de allmänna vägarne inom Ore sockens vägkållningsdistrikt,
dessa vägar utgjordes af dels den så kallade gamla vägen och den af
Ore socknemän underhållna Kårbölevägen, för hvilka vägar, båda
indelade på rotar inom Ore socken, årliga underhållskostnaden upptagits
till 725 kronor för den förra och 450 kronor för den senare,
eller tillhopa 1,175 kronor, och dels den af Rättviks och Boda socknemän
underhållna Kårbölevägen, för hvilken, indelad på rotar inom Rättviks
och Boda socknar, underhållskostnaden beräknats till 1,800 kronor,
samt att för underhållet af den inom distriktet belägna del af Kårbölevägen
blifvit på grund af kongl. brefven den 6 oktober 1845 och den
13 februari 1874 senast för år 1895 af statsmedel anvisadt särskildt
bidrag af 375 kronor, deraf dock den på Rättviks och Boda socknemän
belöpande andel om 336 kronor 11 öre då ännu vore odisponerad —
i öfrig! sig utlåtit, att, enär särskildt statsbidrag utginge för underhållet
af den inom Ore socken belägna delen af Kårbölevägen, hvilken dessutom,
för såvidt anginge den sträcka deraf, som förut varit underhållen
af Rättviks och Boda socknemän, ännu icke blifvit å väghållare inom
Ore sockens väghållningsdistrikt till underhåll indelad, funne Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ansökningen icke kunna i vidsträcktare mån
bifallas, än att jemlik! 60 § i väglagen och kongl. kungörelsen angående
dispositionen af anslagen till vägunderhållet på landet m. m. den
25 januari 1895 en tiondedel af uppskattade kostnaden för underhållet
af den på rotar inom Ore sockens väghållningsdistrikt indelade så
kallade gamla vägen eller således ett belopp af 72 kronor 50 öre skulle
efter derå i vanlig ordning utfärdad anordning till vägstyrelsen mot
qvitto af statsmedel utbetalas; och hade kollegium enligt den 20 maj
Bill. till Riksd. Prut. läuO. 1 Sami. 1 Afd. 45 Haft. 2

10 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

1897 meddeladt utslag, som vunnit laga kraft, funnit af de väghållningsskyldige
mot berörda beslut anförda besvär icke föranleda till ändring
i öfverklagade beslutet, klagandena obetaget att om utbekommande af
odisponerade beloppet af det genom ofvanomförmälda kongl. bref den 6
oktober 1845 och den 13 februari 1874 till underhållet af Kårbölevägen
för år 1895 anvisade statsbidrag särskildt å ort, som vederborde, göra
den framställning, hvartill de kunde finna sig befogade.

Vidare har kammarkollegium anfört, hurusom af hvad i ärendet
förekommit finge anses framgå, att, enär besutenheterna inom Ore socken
vid afvittringen bekommit sin fulla skogstilldelning, eller 300 tunnland,
till fri disposition utan skyldighet att afsätta någon del af detta skogsanslag
för broarnes underhåll, ifrågavarande brobyggnadsskogar icke
ens såsom allmänning eller besparingsskog kunde anses tillhöra Ore
socknemän. Icke heller syntes det numera stå socknemännen öppet
att efter skattläggning och skatteköp förvärfva eganderätt till brobyggnadsskogarne
i enlighet med bestämmelserna i kongl. brefvet den
17 oktober 1837, enär detta måste anses härutinnan hafva förlorat sin
giltighet, sedan genom kongl. brefvet den 15 december 1849 meddelats
särskilda bestämmelser om användningen af ifrågavarande såsom brobyggnadsskogar
afsätta andelar af Ore sockens öfverloppsmark. Vid
sådant förhållande och då till följd af nya väglagens tillämpning Rättviks
och Boda socknemän faktiskt vunnit befrielse från all underhållsskyldighet
å den så kallade Kårbölevägen med tillhörande broar inom
Ore socken, finge Rättviks och Boda socknars brobyggnadsskog jemlikt
föreskriften i kongl. brefvet den 15 december 1849 anses hafva återgått
till kronans fria disposition och böra behandlas såsom annan öfverloppsmark;
och ville kollegium i detta sammanhang föreslå, att Kongl.
Maj:ts befallningshafvande måtte erhålla i uppdrag att efter vederbörandes
hörande till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt yttrande
och förslag i afseende å dispositionen af omförmälda öfverloppsmark,
dervid jemväl borde blifva föremål för undersökning och pröfning,
huruvida med hänsyn till de tillgångar, Ore socknemän redan förut
egde att för brounderhållet disponera, något ytterligare bidrag för ändamålet
borde socknemännen medgifvas.

Beträffande härefter de underdåniga ansökningarne, såvidt anginge
frågan om efterskänkande af de utdömda skadeersättningsmedlen jemte
räntor, funne kammarkollegium sådana omständigheter icke hafva förekommit,
hvilka skäligen borde föranleda bifall till Ore socknemän
begäran om ersättningsmedlens användning för deras behof. Rättviks
och Boda socknemän hade deremot, enligt hvad Ore socknemän med -

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

gifvit och Kongl. Maj:ts befallningshafvande vitsordat, dels inköpt erforderligt
brobyggnadsvirke från annat håll, dels ock uppfört broar af
sten, hvarigenom skog, som socknemännen egt att till brounderhållet
använda, blifvit besparad och bidragit till uppkomsten af ifrågavarande
ersättningsbelopp. Af sådan anledning och då jemlikt kongl. brefvet
den 15 december 1849 upplåtelsen af ifrågavarande öfverloppsmarker
afsett brounderhållet, men ej vägunderhållet i öfrigt, syntes så stor del
af de erlagda skadeersättningsmedlen kunna eftergifvas, som motsvarade
hvad socknemännen enligt tillgängliga handlingar för brounderhållet
utgifvit under den tid, skogen varit med berörda skyldighet förenad,
eller från och med år 1850 till och med år 1894. I detta afseende
hade kollegium låtit upprätta sammandrag af de utaf sökandena åberopade
och till riktigheten bestyrkta räkenskapsutdragen, utvisande, att
socknemännen för brounderhåll å Kårbölevägen och hvad dermed egde
samband för tiden 1859—1891 utgifvit ett belopp af tillhopa 10,287
kronor 63 öre, eller sålunda i medeltal för år 311 kronor 75 öre, hvadan
på tiden 1850—1894 skulle belöpa 14,028 kronor 75 öre, eller i rundt
tal 15,000 kronor; och då kollegium för sin del ansåge socknemännens
framställning om skadeersättningsmedlens efterskänkande vara förtjent
af afseende allenast i hvad anginge återbekommande af så stor andel af
dessa medel, som svarade mot sistnämnda belopp, hemstälde kollegium,
att Kongl. Maj:t, med utslag å Ore socknemäns begäran om skadeersättningsmedlens
utfående, måtte aflåta proposition till Riksdagen, i
syfte att Rättviks och Boda socknars jordegande medlemmar finge af
de utdömda och levererade ersättningsmedlen återbekomma 15,000 kronor
att fördelas mellan dessa socknar i förhållande till de andelar, socknarnes
jordegare erlagt af de på grund af Kongl. Maj:ts dom den 11 mars
1898 uttagna 38,391 kronor 33 öre.

Med anledning af hvad kammarkollegium sålunda hemstält, hafva
Rättviks och Boda socknemän i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift
erinrat, att i det inbetalda ersättningsbeloppet ingått icke mindre än
9,775 kronor 79 öre i räntor, under det att ersättningen för den afverkade
skogen utgjort endast 27,168 kronor, hvaremot i kammarkollegii
förslag icke inberäknats någon ränta å den af socknarne utbetalda
brounderhållskostnaden, hvilken ränta efter fem procent å den
årliga medelkostnaden utgjorde med innevarande år 19,620 kronor 80
öre, eller, tillsammans med kapitalet, i det närmaste hvad socknemännen
begärt; att Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag af socknemännen
fordrat en godtgörelse för förlorad afverkningsrätt med 10,000 kronor
jemte ränta; att socknemännen utan redovisningsskyldighet egt att

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

anlita brobyggnadsskogen så långt som med vilkoren för dess återväxt
vore förenligt, hvilket förbehåll enligt ett skriften bifogadt intyg icke
öfverskridits genom den derå företagna afverkningen; samt att kronans
vinst icke blefve obetydlig, äfven om hela det begärda beloppet efterskänktes,
då kronan till sin fria disposition erhölle en skogsareal af
1,188 tunnland 18 kappland; hemställande socknemänuen, att, derest
icke deras ansökning kunde oförändrad bifallas, dem måtte efterskänkas
åtminstone det af kammaradvokatfiskalsembetet föreslagna beloppet eller
33,346 kronor 62 öre.

Slutligen har statskontoret den 12 nästlidne februari afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande; och har statskontoret, hvad först anginge
Ore socknemäns ansökning, anfört, att statskontoret, i likhet med kammarkollegium,
funne densamma, i hvad den afsåge användande till dessa
socknemäns förmån af de till kronan inbetalda skadeersättningsmedlen,
icke förtjena afseende och, såvidt dermed åsyftades att få på Ore
socknemän Överflyttad dispositionsrätten till ifrågavarande broskog, icke
böra föranleda annan åtgärd än den af kammarkollegium föreslagna.

Vidkommande åter den af Rättviks och Boda socknars jordegare
framstälda anhållan om efterskänkande af de af dem inbetalda ersättningsmedlen
har statkontoret ansett, att till förmån för denna begäran
talade, att bemälde jordegare antagligen handlat i god tro, då de till
Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag uppläto afverkningsrätt å
broskogen, samt att det nya kommunikationsmedel — jernvägen Falun—
Rättvik — till hvars åstadkommande den för afverkningsrätten influtna
köpeskillingen blifvit använd, vore icke blott ett allmännyttigt företag,
utan äfven af särskild betydelse för militära transporter; och har statskontoret,
under erinran att sistberörda ansökning icke under några omständigheter
syntes böra föranleda efterskänkande af större belopp, än
som svarade mot det kronan tillerkända skadeståndet jemte ränta derå,
tillhopa 36,943 kronor 79 öre, sedan derifrån afdragits det derå utanordnade
aktoratsarfvodet 3,694 kronor 38 öre, eller återstående 33,249
kronor 41 öre, funnit sig på grund af de nu anförda och andra i ärendet
förekomna omständigheter ega anledning förorda efterskänkande åt
Rättviks och Boda jordegare af icke blott den del af de kronan tillfallna
medlen, som motsvarade det beräknade värdet af den af nämnda
jordegare obegagnade afverkningsrätten för brounderhållet, eller 14,028
kronor 75 öre, utan äfven den kronan tilldömda räntegodtgörelsen 9,775
kronor 79 öre, eller i rundt tal 24,000 kronor.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kongl.
Maj:t, som uppdragit åt sin befallningshafvande i Kopparbergs län att

13

Kong!. Maj.ts båd. Proposition N:o 69.

efter vederbörandes hörande inkomma med underdånigt yttrande och
förslag i afseende å dispositionen af den Rättviks och Boda socknemän
anslagna så kallade brobyggnadsskogen i Ore socken, dervid jemväl
skall göras till föremål för undersökning och pröfning, huruvida, med
hänsyn till de tillgångar, Ore socknemän förut ega att för brounderhållet
disponera, något ytterligare bidrag för ändamålet bör socknemännen
medgifvas, härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att af förenämnda genom Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898
kronan tillerkända ersättningsbelopp, jemte ränta, må Rättviks och
Boda socknars jordegande medlemmar efterskänkas ej mindre den del
af berörda ersättningsbelopp, som motsvarar hvad bemälde jordegare
må anses hafva för brounderhållet å Kårbölevägen utgifvit under åren
1850—1894, eller 14,028 kronor 75 öre, än äfven den kronan tilllagda
räntegodtgörelsen 9,775 kronor 79 öre, eller sammanlagdt i rundt
tal 24,000 kronor, samt

att detta belopp må af det under sjunde hufvudtiteln uppförda
reservationsanslaget till restitutioner till Rättviks och Boda jordegande
socknemän utbetalas för att dem emellan fördelas efter den af kammarkollegium
föreslagna grund.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

14

Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Havs Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars
1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister föredrog härefter
:

En af Rättviks och Boda socknemän till Kongl. Maj:t ingifven
skrift, deri — sedan, på grund af Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898 i
sak emellan kammaradvokatfiskalsembetet, å Kongl. Maj:ts och kronans
vägnar, å ena, samt Rättviks och Boda socknemän äfvensom Kopparbergs
och Hofors sågverksaktiebolag, å andra sidan, i fråga om kammaradvokatfiskalsembetets
yrkande, dels att en af Rättviks och Boda socknars
jordegare till nämnda bolag enligt kontrakt den 11 december 1885
på 10 år gjord upplåtelse af rätt till utverkning af träd af vissa dimensioner
å en skogsvidd, hvilken vid afvittring inom Ore socken af Kopparbergs
län blifvit från fördelning mellan besutenheterna undantagen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 69. 15

samt afsatt för underhåll af vissa broar å den mellan Furudals bruk och
Helsinglands gräns anlagda så kallade Kårbölevägen, hvilka broar jemte
viss andel af berörda väg det tillhörde egarne af hemman inom Rättviks
socken, hvaraf Boda socken förr utgjort en sedermera till särskild
socken utbruten del, att underhålla, måtte förklaras ogiltig, dels oek
att socknemännen och bolaget, hvem af dem, som bäst gälda gitte,
måtte förpligtas ersätta kronan den genom berörda afverkning lidna
förlust, bemälde socknemän nödgats utbetala ett kapital- och räntebelopp
af tillsammans 36,943 kronor 79 öre — socknemännen i underdånighet
anhållit, att berörda belopp måtte varda dem efterskänkt;

och i sammanhang härmed en af Ore socknemän till Kongl. Maj:t
ingifven underdånig ansökning, att, enär numera hela Kårbölevägen till
underhåll öfvertagits af Ore sockens väghållningsdistrikt, såväl nyttj
anderätten till ofvanberörda, till brounderhåll afsätta skogstrakt måtte
tillerkännas Ore sockens väghållningsskyldige, som ock att i följd
häraf det belopp, som Rättviks och Boda socknemän fått på grund af
Kongl. Maj:ts ofvannämnda dom utgifva, måtte med upplupen ränta
öfverlemnas till Ore socken, dess väghållningsskyldige eller vägkassa
för att till broarnes underhåll användas;

i hvilket ärende ej mindre Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Kopparbergs län, än äfven kammarkollegium, efter kammaradvokatfiskalsembetets
hörande, afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvarefter
och sedan Rättviks och Boda socknemän inkommit med ytterligare
en skrift i ämnet statskontoret, efter nådig remiss, afgifvit underdånigt
utlåtande.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet,
att Kongl. Maj:t måtte dels uppdraga åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Kopparbergs län att efter vederbörandes hörande inkomma
med underdånigt yttrande och förslag i afseende å dispositionen af den
Rättviks och Boda socknemän anslagna så kallade brobyggnadsskogen i
Ore socken, dervid jemväl skulle göras till föremål för undersökning och
pröfning, huruvida, med hänsyn till de tillgångar, Ore socknemän förut
egde att för brounderhållet disponera, något ytterligare bidrag för ändamålet
borde socknemännen medgifvas, dels ock i nådig proposition föreslå
Riksdagen att medgifva,

att af det genom Kongl. Maj:ts dom den 11 mars 1898 kronan
tillerkända ersättningsbelopp, jemte ränta, måtte till Rättviks och Boda
socknars jordegande medlemmar efterskänkas ej mindre den del af berörda
ersättningsbelopp, som motsvarade hvad bemälde jordegare finge
anses hafva för brounderhållet å Kårbölevägen utgifvit under åren

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

1850—1894, eller 14,028 kronor 75 öre, än äfven den kronan tillagda
räntegodtgörelsen 9,775 kronor 79 öre, eller sammanlagdt i rundt tal
24,000 kronor, samt

att detta belopp måtte af det under sjunde hufvudtiteln uppförda
reservationsanslaget till restitutioner till Rättviks och Boda jordegande
socknemän utbetalas för att dem emellan fördelas efter af kammarkollegium
föreslagen grund.

Hvad statsrådet sålunda hemstält behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —
vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Waldemar Roos.