Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
1
N:o 67.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upplåtelse
till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna
kungsladugård i Södermanlands län; gifven Stockholms
slott den 2 mars 1900.
På en af borgerskapets äldste i Eskilstuna gjord underdånig framställning
om nödvändigheten af ökadt utrymme till byggnadstomter ej
mindre för fristaden än äfven för den så kallade gamla staden hade i
en till Rikets Ständer den 19 november 1828 aflåten nådig proposition
Kongl. Maj:t, som funnit det vara med både allmän och enskild nytta
öfverensstämmande, att af Eskilstuna kungsladugårds intill Eskilstuna
stad gränsande egor, i mån af behofvet utaf ökadt utrymme och uti
den ordning, som för stadens och fristadens utvidgande blefve faststäldt,
utan ersättning till staten upplätes icke allenast den areal, som då
ansåges till byggnadstomter och för ladors uppsättande erforderlig, utan
äfven den ytterligare jordsträcka, som möjligen i en framtid kunde för
samma ändamål blifva behöflig, föreslagit Rikets Ständer att till en sådan
upplåtelse lemna bifall under uttryckligt vilkor, att den upplåtna jordrymden
endast till tomter, gator och allmänna platser användes. I underdånig
skrifvelse den 30 juli 1829 tillkännagåfvo Rikets Ständer, det de
bifallit, att, på sätt och med de vilkor berörda nådiga proposition innehölle,
den deruti omnämnda marken af Eskilstuna kungsladugårds egor
finge, i den mån tilltagande folkmängd inom staden föranledde behofvet
af ett vidsträcktare utrymme, till stadens utvidgning upplåtas under
förbehåll, att jorden endast successive, i förhållande till dess bebyggande,
blefve öfverlåten och det öfriga deraf för kronans räkning utarrenderadt
Bih. till RUcsd. Prot. 1900. 1 Samt. 1 Afd. 43 Höft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o >>7.
på så korta tider, som af det efter hand inträffande behofvet af nya
byggnadsplatser, vare sig för kyrka, stads- eller fristadsbyggnader m. m.,
kunde medgifvas. Genom nådigt bref den 28 augusti 1829 gillade
Kongl. Maj:t Rikets Ständers omförmälda beslut samt anbefalde kammarkollegium
att vid derefter skeende utarrenderingar af Eskilstuna kungsladugård,
efter styrelsens öfver fristaden hörande, iakttaga, att det
byggnadsutrymme, som för fristadens invånare hvarje gång kunde erfordras,
blefve efter omständigheterna antingen från arrende undantaget
eller endast på en kortare tid utarrenderadt.
Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län,
med tillkännagifvande att de om Eskilstuna kungsladugård afslutade
arrendekontrakt midfastan år 1832 ginge till ända, till kammarkollegium
insändt en upprättad plan till utvidgande af både nya och gamla staden
Eskilstuna, under anhållan att densamma måtte till Kongl. Maj:ts stadfästelse
anmälas, på det att, efter erhållen del deraf, det område af
kungsladugårdens egor, som å planritningen blifvit upptaget till stadens
utvidgande, måtte varda afrösadt och skildt från kungsladugårdens öfriga
egovidd, innan till utarrendering deraf nödiga åtgärder blefve vidtagna,
hemstälde kammarkollegium i underdånig skrifvelse den 17 november
1830, att berörda planritning måtte vinna fastställelse; och meddelade
kammarkollegium dervid, att planritningen blifvit genom Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes föranstaltande upprättad i öfverensstämmelse med
det af Rikets Ständer fattade och genom kongl. brefvet den 28 augusti
1829 gillade beslut att, på sätt och med de vilkor Kongl. Maj:ts till
Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition af den 19 november 1828
innebölle, den deri omnämnda mark af Eskilstuna kungsladugårds egoområde,
tillhopa 53 tunnland l13/ie kappland, skulle, i den mån tilltagande
folkmängd inom staden föranledde behof af ett vidsträcktare utrymme,
till stadens utvidgande upplåtas, dock under förbehåll att jorden endast
successive i förhållande till dess bebyggande blefve öfverlåten och det
öfriga deraf för kronans räkning utarrenderadt på så korta tider, som
det efter hand inträffande behofvet af nya byggnadsplatser, vare sig
för kyrka, stads- eller fristadsbyggnader m. m., kunde medgifva. Enligt
nådigt bref den 22 januari 1831 fann Kongl. Maj:t godt gilla och fastställa
berörda planritning.
I sammanhang med fastställande af ny plan för Eskilstuna stads
utvidgande och bebyggande på östra sidan af den genom staden flytande
å medgaf Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 10 maj 1861, att, utöfver
de 53 tunnland 1 13/16 kappland, som redan blifvit af Eskilstuna kungsladugårds
mark till staden anslagna, den för den nya byggnadsplanens
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
utförande ytterligare erforderliga jordrymd af 22 tunnland 7 kappland
finge vid förestående förnyad utarrendering af kungsladugården åt staden
upplåtas jemte den då ännu ieke belagda delen af förut anslagen mark
samt af staden på arrende öfvertagas.
Från kungsladugårdens mark har derjemte enligt kongl. bref den
20 augusti 1880 för utvidgande af en i stadsplanen upptagen gata upplåtits
15 qvadratref 13 qvadratstänger åkerjord.
I en till Kongl. Maj:t stäld skrift af den 20 juni 1899 hafva nu
stadsfullmägtige i Eskilstuna anfört, att, då under de senaste årtiondena
rörelsen och folkmängden i Eskilstuna i hög grad ökats, den senare
så, att antalet invånare, som år 1880 utgjort 7,467 personer, vid början
af år 1899 uppgått till 13,162 personar, alla inom stadsplanen för bebyggande
tillgängliga tomter blifvit tagna i anspråk och i anledning
deraf uppstått brist såväl på bostäder, särskildt för arbetare, som ock
på behöflig!; utrymme för nya fabriker, som varit i fråga att anläggas.
Den mark, öfver hvilken staden utom stadsplanen förfogade, vore från
denna skild genom mellanliggande, staden ej tillhöriga egor och lämpade
sig således ej för den nu nödvändiga utvidgningen af staden.
Ej heller kunde dertill erhållas enskild mark, enär staden på alla
sidor med undantag af ett par korta afbrott, der staden gränsade till
enskilda egor, som dels redan vore bebygda, dels ock blifvit för sådant
ändamål afyttrade, omgåfves af kronojord. På grund häraf och med
åberopande, att staden enligt ofvanberörda kongl. bref den 28 augusti
1829 under vissa vilkor tillerkänts rätt att för behöflig utvidgning af
staden utan inköp eller ersättning till staten erhålla mark successive i
förhållande till stadens bebyggande från den staden angränsande, i
Klosters och Fors socknar belägna Eskilstuna kungsladugård, hafva
stadsfullmägtige i underdånighet anhållit, dels att jemlikt nyssnämnda
kongl. bref till staden måtte med eganderätt upplåtas eller, om detta
icke läte sig göra, genom försäljning afyttras nedannämnda delar af
Eskilstuna kungsladugård, nemligen l:o) ett å en af kommissionslandtmätaren
O. B. Déhn år 1897 sammandragen karta öfver de Eskilstuna
stad omgifvande egor med A, B, C, D, E, F, G, H och I betecknadt
område, hvilket vore beläget i Klosters socken intill nuvarande stadsdelen
»norr» och väl lämpade sig för anläggning af fabriksqvarter och
tomter till arbetarebostäder, 2:o) ett till staden enligt kongl. resolution
den 31 maj 1861 mot årlig afgift till lustpark upplåtet område i Klosters
socken, kalladt Djurgården, med dertill hörande väg, 3:o) ett å berörda
karta med K, L, M, N, O betecknadt område, liggande i Klosters socken
invid norra Södermanlands jernväg, och 4:o) den i Fors socken belägna
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
så kallade Kronhagen, som omslötes af de i samma socken liggande
kronohemmanen Gredby n:is 1 och 2, dels ock att till staden måtte
försäljas sistberörda kronohemman. Härjemte hafva stadsfullmägtige
hemstält, att nu omförmälda hemman och egoområden äfvensom de
öfriga delar af kungsladugården, som läge mellan stadens nuvarande
gräns och en a ofvan omförmälda karta med brun färg uppdragen gränslinie,
måtte i administrativt, ecklesiastikt och judicielt hänseende förenas
med staden.
Efter erhållen befallning att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande
har domänstyrelsen anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län att infordra yttrande från vederbörande äfvensom för
egen del afgifva det utlåtande, hvartill Kongl. Maj:ts befallningshafvande
kunde . finna anledning; och har med anledning häraf Kongl. Maj:ts
befallningshafvande till domänstyrelsen öfverlemnat, jemte eget underdånigt
utlåtande af den 9 november 1899, dels yttranden från, bland
andra, domänintendenten i länet och magistraten i Eskilstuna, dels ock
från stadsfullmägtige i Eskilstuna inkomna påminnelser i ärendet.
Domänintendenten har anfört, att, sedan han af Kongl. Majrts
befallningshafvande anmodats att, såvidt anginge ifrågasatt upplåtelse
af mark från Eskilstuna kungsladugård, afgifva yttrande i sammanhang
med den arrendevärdering, som blifvit utsatt att under år 1899 hållas
å kungsladugården, såväl domänintendenten som ock de båda öfriga
förrättningsmännen i instrumentet öfver värderingen utlåtit sig i denna
fråga. Dervid hade till en början omnämnts, att en stor del af den
åkerjord, som inginge i den begärda marken, visserligen kunde räknas
till kungsladugårdens bästa, men att, då denna åker läge temligen långt
från gårdens ekonomibyggnader och egorna derintill samt dessutom
samma byggnader vore så otillräckliga, att de ej på långt när motsvarade
hela egendomens behof, den ifrågasatta afsöndringen, sedd från
landtbrukets synpunkt, alldeles icke skulle medföra någon olägenhet;
och hade förrättningsmännen värderat ofvan omförmälda under l:o) och
4:o) upptagna områden, tillsammans 70,7 4 2 hektar, efter 44 öre för qvadratmeter
eller 4,400 kronor för hektar till 311,264 kronor 80 öre och
området under 3:o) med en areal af 8,3 7 hektar efter 24 öre för
qvadratmeter eller 2,400 kronor för hektar till 20,088 kronor. Då till
detta belopp lagts uppskattade värdet af den å sistberörda område
växande ståndskogen, 440 kronor, hade saluvärdet å ifrågavarande tre
områden tillsammans upptagits till i jemnadt tal 331,800 kronor. Beträffande
det under 2:o) här ofvan omförmälda område eller Djurgården
har domänintendenten erinrat, hurusom denna midt bland kimgsladu
-
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
gårdens egor belägna utega enligt ofvanberörda kongl. resolution den
31 maj 1861 upplåtits till stadens nyttjande »i anseende till behöfligheten
af en plats inom stadens närmare granskap, hvarest stadens
befolkning och i synnerhet dess talrika arbetspersonal kunde under den
vackra årstiden ega tillfällen till vederqvickelse och lämpliga förströelser»,
och med vilkor, bland annat, att upplåtelsen af jorden skulle upphöra,
om staden ej uppfylde de med upplåtelsen förenade skyldigheter eller
om Kongl. Maj:t skulle finna godt att för annat ändamål använda
ifrågavarande område. Det syntes domänintendenten, som om det läge
i statens intresse att i sin eg o bibehålla detta område, hvilket staden
ändock fortfarande liksom hittills väl borde kunna använda för det
dermed afsedda ändamålet. Värdet af den Djurgården tillhörande mark,
som ej vore afsedd att bebyggas och således ej rimligtvis kunde uppskattas
såsom byggnadstomter, ansåge domänintendenten böra sättas
till samma belopp, hvartill vederbörande uppskattningsmän värderat
annan kungsladugårdens afrösningsjord af ungefärligen enahanda beskaffenhet
och med jemförligt läge i stadens närhet, eller 100 kronor
för hektar; och skulle alltså, då Djurgården hade ett ytinnehåll af 20,912
hektar, markens värde utgöra 2,091 kronor 20 öre, hvartill borde, för
att komma till lägenhetens fulla värde, läggas värdet af ståndskogen.
I fråga om kronohemmanen Gredby, innefattande ett egoområde af
89,6 3 5 hektar, har domänintendenten ansett, att detta egoområde, hvilket
i följd af dess beskaffenhet och ännu mera i följd af dess läge lämpade
sig synnerligen väl att indela till byggnadstomter, icke kunde
åsättas lägre värde än efter 68 öre för qvadratmeter eller 6,800 kronor
för hektar, efter hvilken beräkning hemmanens saluvärde skulle uppgå
till 609,518 kronor.
Magistraten i Eskilstuna har beträffande användningen af de områden
om tillhopa 75 tunnland 813/i6 kappland, som enligt kongl.
brefven den 28 augusti 1829 och den 10 maj 1861 af kungsladugårdens
mark till staden upplåtits, meddelat, att en del af ifrågavarande områden
blifvit använd dels till torg och dels till allmänna planteringar.
Härjemte hade undantagits mark för ytterligare ett torg, hvilket dock
ännu icke för sådant ändamål tagits i anspråk, utan för närvarande
vore i sammanhang med den angränsande stadsparken försedt med
planteringar. All den mark, staden i öfrigt erhållit genom nyssnämnda
kongl. bref, hade indelats till byggnadstomter. Af dessa tomter hade
staden för egen räkning förbehållit sig och innehade för närvarande
sju, af hvilka en användts till plats för folkskolebyggnad, hvaremot
de ölriga sex, Irånsedt eu, hvarå funnes uppfördt ett spruthus, vore
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
obebygda samt reserverats för framtida behof, dervid en tomt afsetts
till plats för kyrkobyggnad och två tomter till ecklesiastika boställen.
Samtliga öfriga nu ej omnämnda tomter hade upplåtits till enskilda
personer, hvilka sedermera bebygt och blifvit egare af desamma. Vid
dessa upplåtelser hade, magistraten veterligen, icke fogats andra vilkor,
än att tomterna skulle inom viss föreskrifven tid på angifvet sätt bebyggas
samt med stängsel förses; och hade, ehuru derom icke lemnats
någon föreskrift i upplåtelsehandlingarna, innehafvare af tomt eller
tomtdel, som bildats af den genom kongl. brefvet den 10 maj 1861
upplåtna mark, till stadskassan erlagt en för närvarande med 54 öre
för år utgående årlig afgift, motsvarande hvad å hvarje tomt eller
tomtdel belöpte af de utgifter, staden för den upplåtna marken måst
sjelf vidkännas.
I de af stadsfullmägtige afgifna påminnelserna hafva stadsfullmägtige,
med förmälan att arrendeuppskattningsmännen i sammanhang
med ofvanberörda af dem verkstälda värdering framhållit lämpligheten
deraf, att staden borde söka åt sig förvärfva jemväl ett litet område
af kungsladugården, som nu vid sidan af spåret till Norra Södermanlands
jernväg nästan kilformigt sköte in i stadsplanen och vore beläget
mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken, förklarat
sig biträda detta förslag och i följd deraf anhållit att få i detta syfte
göra tillägg till sin ofvan omförmälda underdåniga framställning. Mot
de i domänintendentens yttrande angifna saluvärden å de områden,
hvarom fråga vore, hafva stadsfullmägtige anmärkt, att dessa värden
satts oskäligt högt, samt att, om än vid värderingen af kungsladugårdens
mark, enär det nu gälde att åt staden förvärfva på en gång ett
större område af den mark, som eljest enligt kongl. brefvet den 28
augusti 1829 skulle utan ersättning upplåtas, någon köpeskilling ansetts
skola bestämmas, hänsyn dock bort tagas till det kongl. brefvets
innehåll, så att salupriset för omkring en fjerdedel af kungsladugården
med ett taxeringsvärde af 190,500 kronor ej satts så högt som till
331,800 kronor.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande har i sitt utlåtande — med
förmälan att Eskilstuna stads planlagda område, som begränsades af
Carl Gustafs stads gevärsfaktori, kronohemmanen Gredby n:is 1 och
2, Ny fors municipalsamhälle och kyrkoherdebostället Tima, allt i Fors
socken, samt Eskilstuna kungsladugård och i enskildas ego varande
lägenheterna Bryggartorp och Stensborg i Klosters socken, innehölle,
förutom den genom staden framrinnande ån och öfriga impediment,
en areal af 108,6 9 8 hektar, deraf till gator, torg och andra allmänna
7
Kong], Mapis Nåd. Proposition N:o 67.
platser samt till publika byggnader användts tillhopa 43,74 31 hektar,
under det att återstoden 64,9 54 9 hektar indelats till byggnadstomter,
uppgående till ett antal af 359 — vidare anfört, bland annat, att en
tidsperiod, som varit af största betydelse med afseende å stadens utveckling
och förkofran, kunde sägas hafva börjat med år 1877, då
Oxelösund''—Flen—Vestmanlands jernväg fullbordades och en ny kommunikationsled
sålunda öppnades mellan staden och öfriga delar af riket.
År 1877 egde staden en folkmängd af 7,143 personer; de fastigheter,
för hvilka bevillning erlades, voro taxerade till 3,136,395 kronor och
den beskattningsbara inkomsten uppgick till 1,058,083 kronor. För år
1899 uppgingo de respektive siffrorna till 12,971, 13,805,950 och
3,430,561. Samtidigt med denna betydande utveckling, eller åtminstone
efter början af 1880-talet, hade inom stadens eget område, omedelbart
invid stadens gränser, uppstått i Fors socken Nyfors municipal samhälle
med ett invånareantal vid 1899 års början af 5,360 och i Klosters
socken på lägenheten Bryggartorp och Hvilsta egor en dylik förstad,
som räknade omkring 1,500 invånare. Till jemförelse mellan stadens
betydelse nu och dess storlek år 1829, då Konung och Riksdag funno
skäl att från kungsladugården till stadens utvidgning upplåta icke mindre
än 53 tunnland 11S/16 kappland, ville Kong!. Maj:ts befallningshafvande
omnämna, att staden år 1825 räknade allenast 2,284 invånare och att
statens inkomst af staden då uppgick till 5,006 riksdaler 33 skillingar
9 runstycken.
Enligt hvad magistraten meddelat hade alla byggnadstomter inom
de från kungsladugården jemlik! kongl. brefven den 28 augusti 1829
och den 10 maj 1861 upplåtna områden blifvit disponerade. Behofvet
af ökadt utrymme till fortsatt utvidgning af staden läge således i öppen
dag, och då sådan utvidgning omöjligen eller åtminstone icke lämpligen
kunde ske öfver något af de smärre, staden angränsande områden,
som befunnes i enskildes ego och som redan vore till allra
största delen uppdelade i tomter och bebygda, syntes det vara en
bjudande pligt för staten att träda hjelpande emellan och från sina
ofvan nämnda egendomar än ytterligare afstå för sagda ändamål erforderlig
mark. Stadsfullmägtige hade härtill föreslagit hemmanen
Gredby samt förut nämnda delar af Eskilstuna kungsladugård, innehållande
tillhopa 189,6 7 4 hektar. Stadsfullmägtiges mening syntes icke
vara, att hela dessa områden skulle på en gång planläggas, utan hufvudsakliga
ändamålet med det ifrågasatta stora jord förvärfvet syntes vara
att derigenom, så vidt möjligt vore, förebygga vidare tillväxt af de
invid staden uppkomna förstäderna och hindra ökade svårigheter för
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
uppgörelse om dessas införlifvande med staden. Om ifrågavarande
egendomar varit enskild tillhörig jord, hade det tvifvelsutan varit rigtigt
att redan nu söka åt staden förvärfva eganderätt till hela de begärda
områdena, men, då egendomarne tillhörde staten och vid sådant
förhållande det icke syntes vara att befara, att egendomarne, såvida de
icke för något statens eget och vigtigare ändamål måste tagas i anspråk,
icke blefve till staden upplåtna, när och i den mån de till stadens
utvidgning erfordrades, ansåge Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
att endast så stor egorymd nu borde upplåtas, som lämpligen kunde
på en gång med staden införlifvas och planläggas; och med afseende
å byggnadsverksamheten under de senaste två decennierna så inom
staden som i dess omedelbara närhet syntes denna tillökning skäligen
böra bestämmas till en areal, motsvarande omkring hälften af stadens
nu planlagda område.
Af de begärda jordområdena lämpade sig härtill i följd af läget
bäst de närmast invid staden belägna delarne af hemmanen Gredby
äfvensom ofvan nämnda, med A, B, C, D, E, F, G, H och I å Déhns
karta betecknade område af kungsladugården samt den mindre del af
denna, som vore belägen mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken.
Då arrendetiden för hemmanen Gredby icke ginge till ända
förr än den 14 mars 1914, men arrendetiden för kungsladugården deremot
redan den 14 mars 1902, syntes det nu erforderliga jordområdet
böra ensamt från kungsladugården vid midfastan sistnämnda år uttagas
och med staden förenas. Sistnämnda delar af kungsladugården, hvilka
innehölle tillhopa 62,184 hektar, vore visserligen något större än stadens
halfva planlagda område, men, då skäl icke förefunnes att deraf
behålla någon mindre del åt kungsladugården, ansåge Kongl. Maj:ts
befallningshafvande dessa båda delar ostyckade böra åtfölja hvarandra.
De borde också för närvarande vara fullt tillräckliga, enär, under antagande
att omkring en tredjedel måste utläggas till gator, torg och
andra allmänna platser, af återstoden syntes kunna erhållas minst 160
rymliga byggnadstomter. Dessa skulle med all säkerhet fylla behofvet
af ökadt utrymme åtminstone till dess frågan om förnyad utarrendering
af hemmanen Gredby härnäst förekomme. Hvad särskildt anginge
lägenheten Djurgården och dit ledande väg från staden, som enligt
kongl. resolutionen den 31 maj 1861 för ofvan omförmäldt ändamål
upplåtits till stadens nyttjande, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
såsom ytterligare skäl för att ansökningen i denna del icke borde bifallas,
anfört, att lägenheten i följd af stadens tillväxt blifvit en allt
mera behöflig tillhållsplats under den varmare årstiden för stadens be
-
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 67.
folkning och att, då vid upplåtelse med eganderätt det icke med laga
verkan syntes kunna eller böra fästas såsom vilkor, att lägenheten för
all framtid användes för nämnda ändamål samt de nuvarande arrendevilkoren
vore för staden synnerligen billiga, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge det vara till stadens och företrädesvis dess arbetarebefolknings
eget bästa, att någon rubbning åtminstone icke för närvarande
gjordes i nu gällande bestämmelser angående lägenhetens användning.
Mot den af domänintendenten med biträdande gode män verkstälda
saluvärderingen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sin
del icke vidare att erinra, än att det lägenheten Djurgården åsätta
värde af ett hundra kronor för hektar syntes vara allt för lågt. Vid
bestämmande af den ersättning, som borde staten tillkomma för nu
ifrågavarande begränsade områden af kungsladugården, har Kongl. Maj:ts
befallningshafvande likväl ansett det för dessa områden af uppskattningsmännen
uträknade saluvärde icke böra läggas till grund. Det
vore nemligen här icke fråga om upplåtelse af mark för något enskildt
industrielt ändamål eller för enskildes spekulation, utan den nu föreslagna
upplåtelsen afsåge väsentligen att gagna ett allmänt intresse.
Staden Eskilstuna hade redan höjt sig till en betydande fabriksverksamhet,
hvars alster gjort rikets jernmanufaktur känd och värderad
långt utom landets gränser; och stora anledningar förefunnes, att, såvidt
staden icke hindrades i sin utveckling, fabriksverksamheten der
skulle alltmera uppblomstra till både enskildt och allmänt gagn. Denna
utveckling och deraf ökade inkomster borde för staten blifva en riklig
ersättning för jordens afstående på billiga och för stadens ekonomi drägliga
vilkor. Det borde icke heller lemnas obeaktadt, att förhållandena
skulle varit helt andra, derest, såsom stadsfullmägtiges framställning
kunde föranleda och uppskattningsmännen antagit, det gälde att utan
några vilkor till stadens fullkomligt fria förfogande öfverlåta hela det
af stadsfullmägtige begärda jordområdet. Genom en sådan öfverlåtelse
hade staden ernått full frihet att dermed förfara efter godtfinnande och
att i sin ordning deraf tilläfventyrs draga en vinning utöfver uppoffringarne
för jordens förvärfvande. Det hade då blifvit en spekulation.
Men det kunde ej vara lämpligt eller för det allmänna gagneligt att
låta staden inledas i ett sådant företag. Hvad det här gälde vore att
tillförsäkra staden utrymme för fabriksanläggningar och framför allt
tillfälle att tillhandahålla billiga byggnadstomter för uppförande af bostäder
åt dess talrika, ständigt växande arbetarepersonal, hvilken nu
Bih. till liiicsd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 43 Häft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.
måste inhysa sig utanför stadens område. Fördenskull borde ock vid
upplåtelsen fästas sådana vilkor, att staden tillförbundes att använda
den upplåtna marken i enlighet med det derför afsedda ändamål. Detta
kunde dock icke billigtvis ske, derest marken skulle betalas efter det
saluvärde, densamma i enskild mans ego högst skulle åsättas. Kongl.
Maj ds befallningshafvande ansåge emellertid icke, att det till upplåtande
nu erforderliga området af kungsladugården borde, på sätt stadsfullmägtige
alternativt begärt, upplåtas till staden utan någon som helst ersättning.
Vid de åren 1861 och 1880 gjorda upplåtelser hade detta
icke heller egt rum, utan staden hade tillförbundits att till kronan utgöra
arrende för den upplåtna jorden i förhållande till hvad för kungsladugårdens
öfriga jord då utgått eller framdeles komme att utgå. Enligt
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande vore det likväl icke
lämpligt att numera bestämma ersättningen för jorden att utgå i form
af arrendeafgift, utan det lämpligaste vore utan tvifvel, att, på sätt
stadsfullmägtige ock syntes önska, ersättningen finge utgå med en viss
köpeskilling, bestämd i förhållande till jordens arrendevärde för kronan.
Detta värde hade vid arrendeuppskattningen år 1899 föreslagits för det
större området till 2,300 kronor och för det mindre till 70 kronor.
Med beräkning efter en räntefot af 4 för 100 skulle köpeskillingen för
dessa områden blifva 59,250 kronor. Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hemstälde alltså, att ifrågavarande områden måtte mot berörda belopp
midfastan år 1902 vid kungsladugårdens förnyade utarrendering varda
till staden upplåtna.
Efter nyss nämnda köpesumma borde också begränsas stadens
rätt vid upplåtelse af de särskilda tomter, som till enskilda för bebyggande
komme att utlemnas. Någon del måste användas till gator, torg
och andra allmänna platser, men för öfriga delar borde staden genom
vilkoren vid upplåtelsen från kronan tillförbindas att, vare sig tomterna
af staden utlemnades mot tomtören eller dermed jemförlig årlig afgift
eller mot en, en gång för alla bestämd, köpeskilling, icke sätta denna
afgift eller köpeskilling högre, än som motsvarade stadskassans utgifter
för jordens förvärfvande; och syntes tillika böra i afseende å dessa
tomter föreskrifvas, att desamma icke finge af staden utlemnas på andra
vilkor, än att de, så snart de blifvit bebygda, tillfölle innehafvaren med
eganderätt.
Beträffande slutligen stadsfullmägtiges framställning, att ofvan
närmare angifna områden skulle i administrativt, ecklesiastikt och
judicielt hänseende förenas med staden, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansett frågan derom icke lämpligen böra i sammanhang med
11
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67.
den föreslagna jordupplåtelsen behandlas. Fråga om öfverflyttning till
Eskilstuna stad af såväl nu ifrågavarande som ock en del andra områden
invid staden vore nemligen väckt och utgjorde föremål för Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes behandling. I följd häraf hemstälde Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, att frågan om områdenas förening med
staden i nyssberörda hänseende måtte af Kongl. Maj:t förklaras tå bero
på särskild framställning i laga ordning.
Efter tagen del af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes berörda
utlåtande hafva stadsfullmägtige i Eskilstuna i en till domänstyrelsen
insänd skrift till bemötande af den utaf Kongl. Maj:ts befallninghafvande
uttalade mening, att det af staden för dess utvidgning begärda område
vore för stort, anfört, bland annat, att, om behofvet för en längre
framtid nu skulle tillgodoses, man icke finge vara för sparsam vid utmätande
af den jordrymd, som-borde tilläggas staden. Ett ytterligare
och kraftigt skäl för staden att nu begära så stort område, som skett,
hade varit och vore den stora vigten och fördelen af att vid planläggning
af de nya stadsdelarna kunna i förväg bestämma ett visst
område för fabriksanläggningar, ett annat för arbetarebostäder, ett
tredje för privata byggnader och dylikt. Detta kunde ej på ett tillfredsställande
sätt ske, utan att ett tillräckligt stort obebygdt område
funnes att förfoga öfver, så att områdena för de olika anläggningarna
måtte kunna fullt motsvara närvarande och kommande tiders anspråk
och fordringar. I motsats till hvad Kong]. Maj:ts befallningshafvande
antagit, vore det stadens mening att på en gång planlägga hela det
begärda området för att blifva i tillfälle att sälja de tomter, hvarå
spekulanter kunde uppstå, samt för att i ett sammanhang kunna
anordna plan för vatten- och aflopps- samt belysningsledningars nedläggande.
Tillika hafva stadsfullmägtige vidhållit sin åsigt, att det
begärda området af kungsladugården borde, på grund af föreskrifterna
i kongl. brefvet den 28 augusti 1829, utan ersättning till staden upplåtas.
Domänstyrelsen har, med öfverlemnande af handlingarna i ärendet,
den 26 nästlidne januari afgifvit underdånigt utlåtande och dervid anfört,
bland annat, att såsom vilkor för den genom kongl. brefvet den
10 maj 1861 skedda jordupplåtelse stadgats, att staden skulle, antingen
jorden blefve bebygd eller ej, alltid derför utgöra arrende till kronan
i förhållande till det, som för kungsladugårdens öfriga jord vid då förestående
och framdeles skeende förnyade utarrenderingar deraf blefve
författningsenligt bestämdt.
Enligt kongl. brefvet den 20 augusti 1880 hade såsom vilkor för
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
den derigenom skedda upplåtelsen stadgats, bland annat, att staden
skulle erlägga årligt arrende till statsverket i förhållande till det
arrende, som för kungsladugårdens öfriga jord vid då förestående och
framdeles skeende utarrenderingar blefve författningsenligt bestämdt.
Genom kontrakt den 24 augusti 1881 hade kammarkollegium, enär af
den genom 1829 och 1831 års kongl. bref upplåtna mark ännu vore
obebygda 23 qvadratref 84 qvadratstänger åker samt 26 qvadratref
69 qvadratstänger backar och impediment, till staden för tiden till den
14 mars 1902 utarrenderat nämnda arealer mot en afgift, beräknad
efter 4 kronor 37 öre för hvarje qvadratref åker, eller 104 kronor 18
öre. Derjemte hade staden ålagts skyldighet att utan afkortning å
arrendet för de arrenderade egorna taga del i alla kungsladugården
åliggande utskylder och besvär, hvilket deltagande borde bestämmas i
förhållande till de för kungsladugården och ifrågavarande derifrån afskeda
egor stadgade arrendeafgifter. Detta arrende, hvilket enligt
kontraktet skulle minskas i den mån större eller mindre del af den åt
staden öfverlåtna åkern kunde blifva nödig att för stadens utvidgande
använda, hade ännu för år 1898, enligt till kammarrätten inkomna
verifikationer till samma års specialräkning för Rekarne fögderi, utdebiterats
med oförändradt belopp.
För de genom kongl. brefven den 10 maj 1861 och den 20
augusti 1880 upplåtna områden betalade staden enligt nu gällande, af
kammarkollegium den 24 augusti 1881 utfärdade kontrakt, som ginge
till ända den 14 mars 1902, i årligt arrende 399 kronor 55 öre; hvarjemte
staden genom samma kontrakt tillförbundits att utan afkortning
å arrendet för den arrenderade marken taga del i alla kungsladugården
åliggande utskylder och besvär, hvilket deltagande borde bestämmas i
förhållande till de för kungsladugården och ifrågavarande mark stadgade
arrendeafgifter. Det kungsladugården tillhörande, invid Norra Södermanlands
jernväg mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken belägna
område, som stadsfullmägtige förklarat sig önska förvärfva utöfver
hvad som i den underdåniga ansökningen angifvits, hade af arrendeuppskattningsmännen
saluvärderats efter 4,400 kronor för hektar. Dervid
hade till grund för värderingen lagts en af förste landtmätaren
A. W. Lodén år 1898 med anledning af förestående utarrendering af
kungsladugården med V8 mantal Upsalahalsen öfver dessa egendomars
inegor upprättad karta med beskrifning. Ifrågavarande område vore å
kartan upptaget under dels egofigurerna 62, 63, 64, 65, 67 och 67 a
om tillsammans 2,075 hektar, deraf 1,39 hektar åker och 0,685 hektar
betesrenar, dels ock de vester om jernvägen belägna delar af två med
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
n:is 66 och 68 betecknade gärdesvägar, livilka delar innehölle tillhopa
0,135 hektar. Vid jemförelse mellan nyssnämnda karta och den
förut omförmälda af Déhn upprättade kartan befunnnes, att det å den
senare inom gränsen A, B, C, D, E, F, G, H och I upptagna område
samraanfölle med egofigurerna 1—40, 42—44, 391 och 392 å Lodéns
karta, med tillägg af en å samma karta utan nummer inlagd skolhustomt,
upplåten till Klosters församling. Enligt hvad domänstyrelsen
vidare meddelar, innehölle egofigurerna 1—40 och 42—44 56,7 0 9
hektar åker, 0,42 hektar äng, 2,091 hektar betesmark och 0,754 hektar
impediment, eller tillhopa 59,9 7 4 hektar, och innefattade egofigurerna
391 och 392, som tillhopa bildade den å ytterkanten af området belägna
lägenheten Årbylund och icke enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förslag skulle upplåtas till staden, sammanlagdt 0,19 5 hektar.
Oaktadt de jordupplåtelser till Eskilstuna stad, som tid efter
annan egt rum från kronans närbelägna mark, syntes det domänstyrelsen,
liksom öfriga myndigheter, hvilka i ärendet sig yttrat, vara
uppenbart, att eu ytterligare tillökning i stadens område vore nödig,
för att ej den utveckling, hvari staden vore stadd, skulle hållas tillbaka.
Hvad staden för detta ändamål kunde behöfva syntes kronan lika litet
nu som förut böra undandraga sig att af sin mark lemna, men lika
med Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge domänstyrelsen det af
staden begärda område vara allt för stort och stadens behof af utrymme
för den närmaste tiden blifva fullt tillgodosedt genom en upplåtelse
af den egovidd, Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit. Ett särskildt
skäl för kronan att, såsom Kongl. Maj:t befallningshafvande
hemstält, lemna den jordareal, som nu erfordrades, ensamt från kungsladugården
syntes styrelsen vara, att genom afstående af de utaf
staden begärda Gredby egor det staten tillhöriga Carl Gustafs stads
gevärsfaktori skulle blifva omslutet af staden och beröfvas möjligheten
af utvidgning. Dertill komme, att, efter hvad domänstyrelsen försport,
förslag skulle hafva blifvit väckt att å ifrågavarande eg or förlägga en
trängdepot och möjligen äfven andra militära etablissement.
Beträffande vilkoren för upplåtelsen af den mark, domänstyrelsen
sålunda ansett böra staden tilläggas, har styrelsen anfört, att enligt
styrelsens åsigt kongl. brefvet den 28 augusti 1829 innefattade en
utfästelse från statsmakternas sida att utan ersättning från kungsladugården
tillhandahålla staden den jord, som till byggnadstomter
erfordrades; att staden sålunda finge anses innehafva en annan ställning
än andra rikets städer, som önskade förvärfva kronojord för sådant
ändamål, men att, då nämnda utfästelse förenats med det förbehåll,
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
att jorden ej skulle annat än successive i förhållande till dess bebyggande
öfverlåtas, dermed enligt styrelsens förmenande afsetts, att
staden skulle få öfvertaga jorden endast i den mån densamma komme
att omedelbart användas till bebyggande. Att så ej kunde blifva förhållandet
med den mer än 62 hektar omfattande areal, hvarom nu
vore fråga, finge anses tydligt, äfven om sådant ej, såsom nu vore
fallet, framginge af hvad stadsfullmäktige sjelfva i ärendet anfört.
Domänstyrelsen ansåge således, att staden ej borde bekomma marken
annorledes än mot vederlag. Detta vederlag borde, enär staden ej
förebragt någon utredning om, huru stor del af marken erfordrades
för omedelbart bebyggande, beräknas för marken i hela dess vidd,
men, enär det måste antagas, att marken, om den på skäliga vilkor stäldes
till buds för dem, som ville derå bygga, efter hand finge användning
för det ändamål, som 1829 års kongl. bref haft till syfte att befordra,
eller stadens utvidgning, har domänstyrelsen ansett den ersättning,
som staden skulle erlägga, så mycket hellre böra begränsas derhän,
att denna ersättning, såsom Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit,
beräknades efter hvad marken, använd till jordbruk, kunde anses afkasta,
som i följd af nyssnämnda kongl. bref marken, i den mån densamma
ej nu skulle till staden upplåtas, ej syntes af kronan kunna disponeras
på annat sätt än genom utarrendering under viss tid. Ersättningen
ansåge styrelsen lika med Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra
utgå, icke, såsom vid några af de förut skedda jordupplåtelserna till
staden, i form af arrende, utan med viss köpeskilling, bestämd genom
kapitalisering af markens arrendevärde; och syntes i stadens rätt att
föreskrifva vilkoren vid blifvande föryttring af marken till byggnadstomter
böra stadgas inskränkning i den rigtning, som af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som
stadgats rörande tomtupplåtelser i § 20 af Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga reglemente för staden den 28 mars 1879, blifvit föreslagen;
varande berörda paragraf af följande lydelse:
Å jord, som anslagits eller blifver anslagen till stadens utvidgande,
eger magistraten att, för bebyggande, utlemna tomter i öfverensstämmelse
med stadsplanen samt dervid bestämma, till hvad omfattning
och inom hvilken tid tomt skall vara bebygd, äfvensom äfventyret
för underlåtenhet deraf. Tomt, som sålunda blifvit intagen och bebygd,
tillfaller bebyggaren eller hans rättsinnehafvare med eganderätt
utan annan afgift, utöfver de vanliga utskylderna, än motsvarande
ersättning till stadskassan för de utgifter, staden måste för jorden
vidkännas.
15
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
Domänstyrelsen har vidare anfört, att, om i enlighet med hvad
styrelsen föreslagit försäljning till staden af ifrågavarande mark skulle
medgifvas, det borde tagas under öfvervägande, huru förhållandet
mellan denna mark och kungsladugården i öfrigt för framtiden skulle
ur skattesynpunkt ordnas. Såsom det naturligaste sättet härför förefölle
med afseende å markens ej obetydliga areal att genom egostyckning,
i enlighet, med lagen om hemmansklyfning, egostyckning och
jordafsöndring den 27 juni 1896, åsätta marken andel af kungsladugårdens
mantal; men, då landtmäteristyrelsen, på sätt ett af bemälda
styrelse till domänstyrelsen afgifvet yttrande utvisade, ansett, att med
afseende å kungsladugården sådant förhållande förekomme, som enligt
2 § 2 momentet af nämnda lag utgjorde hinder för egostyckning, finge
tanken på användandet af ett sådant förfarande öfvergifvas. Det återstode
således endast att gifva upplåtelsen form af afsöndring, och då
den mark, som nu ifrågasatts att till staden försäljas, eller 62,184
hektar, tillsammans med den från kungsladugården förut för alltid upplåtna
marken icke öfverstege en femtedel af den under kungsladugårdens
hemmantal inbegripna arealen, eller den andel, som enligt
ofvan åberopade lag finge utan särskilt tillstånd afsöndras för alltid
från enskildes hemman, mötte härför icke heller hinder.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kongl.
Maj:t, som funnit den af stadsfullmägtige i Eskilstuna väckta fråga
om förening med staden i administrativt, ecklesiastikt och judicielt
hänseende af vissa i den underdåniga ansökningen angifna områden
icke nu böra komma under pröfning, härmed föreslå Riksdagen att
medgifva, att från Eskilstuna kungsladugård må afsöndras och till
Eskilstuna stad för stadens utvidgning försäljas med tillträdesrätt den
14 mars 1902 de delar af kungsladugården, som å ofvanberörda af
förste landtmätaren Lodén år 1898 upprättade karta äro upptagna
dels under egofigurerna n:is 1—40 och 42—44 med en areal af tillsammans
59,9 74 hektar, dels ock vester om Norra Södermanlands
jernväg under egofigurerna n:is 62, 63, 64, 65, 67 och 67 a samt
delar af n:is 66 och 68 med en sammanlagd areal af 2,210 hektar,
allt mot en köpeskilling af 59,250 kronor samt under vilkor i öfrigt:
att köpeskillingen skall af staden till Södermanlands läns ränteri
inbetalas senast å den för områdenas tillträdande bestämda dag;
att staden skall på egen bekostnad låta uppgöra plan till områdenas
bebyggande och underställa densamma Kongl. Maj:ts pröfning
så tidigt, att den före tillträdesdagen kan till efterrättelse fastställas;
att i afseende å de byggnadstomter, som af staden varda å om -
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
rådena upplåtna, skall gälla hvad i § 20 af Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga reglemente för staden Eskilstuna den 28 mars 1879 är stadgadt;
och
att staden skall låta uppföra och för all framtid underhålla stängsel
mot kungsladugårdens till den upplåtna marken gränsande egor;
viljande Kongl. Maj:t tillika föreslå Riksdagen att medgifva, att
köpeskillingen för ifrågavarande jordområden må tilläggas fonden för
anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden och för
sådant ändamål till statskontoret inlevereras.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Wachtmeister.
Kong},. Majds Nåd. Proposition N:o 67.
17
0tdrag af protokollet öfver finans ärenden hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 2 mars
1900.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
föredrog härefter:
En till Kongl. Maj:t stäld skrift, deri stadsfullmägtige i Eskilstuna
— med förmälan att staden enligt nådigt bref den 28 augusti
1829 under vissa vilkor tillerkänts rätt att för behöflig utvidgning af
staden utan inköp eller ersättning till staten erhålla mark från den
staden angränsande, i Klosters och Fors socknar belägna Eskilstuna
kungsladugård — i underdånighet anhållit, dels att jemlikt nyssnämnda
nådiga bref till staden måtte med eganderätt upplåtas eller, om detta
icke läte sig göra, genom försäljning afyttras vissa i ansökningen närmare
angifna områden af Eskilstuna kungsladugård, dels ock att kronoBih.
till Riksd. Prof. 1000. 1 Sami. 1 Afd. 43 Käft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
hemmanen Gredby u:is 1 och 2 måtte till staden försäljas; hvarjemte
stadsfullmägtige hemstält, att nu omförmälda hemman och egoområden
äfvensom de öfriga delar af kungsladugården, som läge mellan stadens
nuvarande gräns och en å en bifogad karta med brun färg uppdragen
gränslinie, måtte i administrativt, ecklesiastiskt och judicielt hänseende
förenas med staden;
öfver hvilken ansökning domänstyrelsen på grund af nådig befallning
afgifvit underdånigt utlåtande; och hade styrelsen dervid tillika
öfverlemnat afgifna yttranden af vederbörande domänintendent och
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län äfvensom från
stadsfullmägtige i Eskilstuna inkomna påminnelser i ärendet.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,
att Kongl. Maj:t, med förklarande att den af stadsfullmägtige i Eskilstuna
väckta fråga om förening med staden i administrativt, ecklesiastiskt
och judicielt hänseende af vissa i den underdåniga ansökningen
angifna områden icke nu borde komma under pröfning, måtte i nådig
proposition föreslå Riksdagen att medgifva,
dels att från Eskilstuna kungsladugård finge afsöndras och till
Eskilstuna stad för stadens utvidgning försäljas med tillträdesrätt den
14 mars 1902 de delar af kungsladugården, som å en af förste landtmätaren
A. W. Lodén år 1898 upprättad, handlingarne bilagd karta
vore upptagna dels under egofigurerna n:is 1—40 och 42—44 med
en areal af tillsammans 59,9 7 4 hektar, dels ock vester om Norra
Södermanlands jernväg under egofigurerna n:is 62, 63, 64, 65, 67
och 67a samt delar af n:is 66 och 68 med en sammanlagd areal af
2,210 hektar, allt mot en köpeskilling af 59,250 kronor samt under
vilkor i öfrigt:
att köpeskillingen skulle af staden till Södermanlands läns ränteri
inbetalas senast å den för områdenas tillträdande bestämda dag;
att staden skulle på egen bekostnad låta uppgöra plan till områdenas
bebyggande och underställa densamma Kongl. Maj:t.s pröfning
så tidigt, att den före tillträdesdagen kunde till efterrättelse fastställas;
att i afseende å de byggnadstomter, som af staden blefve å områdena
upplåtna, skulle gälla hvad i § 20 af Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga reglemente för staden Eskilstuna den 28 mars 1879 vore
stadgadt; och
att staden skulle låta uppföra och för all framtid underhålla
stängsel mot kungsladugårdens till den upplåtna marken gränsande
egor;
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
dels ock att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden finge
tilläggas fonden för anordnande af lokaler för statens embetsverk i
hufvudstaden och för sådant ändamål till statskontoret inlevereras.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla
hvad statsrådet sålunda tillstyrkt samt förordna, att
nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas
af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo:
Waldemar Roos.