Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

1

N:o 55.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
inköp af mark för nya bangårdsanordningar i Stockholm;
gifven Stockholms slott den 23 februari 1900.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver
civilärenden för denna dag innehåller, vill Kongl. Magt härmed föreslå
Riksdagen medgifva,

att inköp af sådana egendomar, som af Kongl. Maj:t pröfvas vara
för statens jernvägar behöfliga för genomförande af nya bangårdsanordningar
i Stockholm, må af Kongl. Maj:t, efter förslag af jernvägsstyrelsen,
beslutas för ett sammanlagdt belopp af intill fem millioner
kronor;

att köpeskillingar ne för dessa egendomar må af statskontoret
förskjutas af under händer varande medel mot ersättning, hvarom Riksdagen
framdeles, på anmälan af Kongl. Maj:t, torde vilja besluta; samt

att den afkastning, samma egendomar kunna komma att lemna
under tiden intill dess de varda för det med inköpet afsedda ändamål
använda, må af jernvägsstyrelsen inlevereras till statskontoret för att
redovisas under titel extra uppbörd.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

llih. till Rikid. hot. 1900. I Sami. 1 Afd. SO Raft. (N:o 55.)

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 23
februari 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen och
Crusebjörn.

Departementschefen statsrådet herr von Krusenstjerna anförde härefter
:

Uti underdånig skrifvelse den 2 november 1899 har jern vägsstyrelsen
hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition om anvisande
af ett anslag eller kreditiv å fem millioner kronor att, efter derom
för hvarje fall af styrelsen hos Eders Kongl. Maj:t gjord framställning,
ställas till styrelsens förfogande för inköp af mark för nya bangårdsanläggningar
i Stockholm.

Den högst väsentliga, oafbrutna stegring i trafiken å statsbanorna
till och från hufvudstaden, som inträffat under den långa tidrymd, som

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

3

förflutit efter tillkomsten af de nuvarande stationerna i Stockholm, har, då
samtidigt icke vidtagits ens i någon mån mot den växande trafiken svarande
utvidgningar och förbättringar af samma stationer, helt naturligt
medfört, att dessa blifvit för sitt ändamål allt mer otillräckliga och, med
hänsyn icke minst till den resande allmänhetens personliga säkerhet, otillfredsställande.
Nödvändigheten af mera omfattande åtgärder för afhjelpande
af dessa olägenheter har äfven länge varit insedd, och har åstadkommandet
af fullt tidsenliga bangårdsanläggningar, anordnade så att
de, äfven vid en alltjemt fortgående ökning af trafiken, kunde blifva för
en längre framtid tillräckliga, härvid utgjort ett önskningsmål. I det
längsta har man likväl, med hänsyn till de betydande utgifter, som
med ett dylikt företag ovilkorligen måste blifva förenade, sökt
någon möjlighet att på mindre kostsamt sätt uppnå en med afseende
åtminstone å den närmaste tidens sannolika kraf nöjaktig lösning af
frågan. I detta syfte afgaf jernvägsstyrelsen redan år 1895 ett förslag
till förbättrade anordningar för person- och ilgodstrafikens besörjande
vid Stockholms centralstation, och äskade Eders Kongl. Maj:t uti den
till 1896 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof för genomförande af samma förslag ett anslag af
750,000 kronor. I enlighet med derom under frågans behandling i
Andra Kammaren väckt förslag beviljade emellertid Riksdagen för
nämnda ändamål endast högst 100,000 kronor, hvarmed afsågs att
bereda tillfälle till afhjelpande för den närmaste framtiden af de största
olägenheterna, särskilda af spårsystemets otillräcklighet. Af den diskussion
inom Andra Kammaren, som föregick detta Riksdagens beslut,
framgår, hurusom de utan tvifvel kraftigaste skälen, hvarföre Riksdagen
stannade vid ett belopp af 100,000 kronor, voro att på förhand kunde
beräknas, att genom de af jernvägsstyrelsen föreslagna anordningarne
de öfverklagade olägenheterna vid centralstationen blott för en jemförelsevis
kort tid framåt skulle blifva afhjelpta, samt att det af Eders
Kongl. Maj:t begärda belopp syntes väl stort, då fråga sålunda endast
kunde anses vara om provisoriska åtgärder.

Då Riksdagens skrifvelse i ämnet den 10 april 1896 inför Eders
Kongl. Maj:t anmäldes, behagade Eders Kongl. Maj:t, bland annat, uppdraga
åt jernvägsstyrelsen att, efter vederbörlig utredning, taga under
öfvervägande och till Eders Kongl. Maj:t inkomma med nytt fullständigt,
af kostnadsförslag åtföljdt definitivt förslag, huru centralstationen i Stockholm
borde på ett för trafikens ombesörjande tillfredsställande sätt lämpligast
ordnas. På framställning af jernvägsstyrelsen medgaf Eders
Kongl. Maj:t vidare den 27 november 1896, att jernvägsstyrelsen finge

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

för erhållande af förslag till ordnande af centralstationen i Stockholm
anordna en internationell täflan enligt af styrelsen utarbetadt program
och med utsättande af tre särskilda pris, med föreskrift att utdelandet
af ifrågavarande pris skulle öfverlemnas åt en särskild, af jernvägsstyrelsen
utsedd nämnd af fem personer, utaf hvilka en borde väljas
bland stadsfullmäktige i Stockholm.

Efter det pristäfling sålunda af jernvägsstyrelsen anordnats och
åtskilliga täflingsförslag inkommit, har den af styrelsen utsedda prisnämnd
öfver förslagen afgifvit utlåtande, dervid första priset tilldelats
ett af ingeniörerna C. O. Gleim från Tyskland och S. Eyde från Norge
uppgjordt förslag, omfattande ordnandet af icke allenast centralstationen
utan äfven stationsförhållandena i och vid Stockholm i deras helhet;
och äro med ledning hufvudsakligen af nämnda förslag för närvarande
uti jernvägsstyrelsen under utarbetande fullständiga planer för
nya bangårdsanordningar i och vid liufvudstaden.

Till stöd för sin uti omförmälda skrifvelse den 2 november 1899
gjorda framställning har jernvägsstyrelsen dels erinrat, hurusom styrelsen
uti underdånig skrifvelse den 16 september samma år, under åberopande
att till styrelsens kännedom kommit det till Stockholms stads
byggnadsnämnd ingifvits ansökningar om tillstånd att uppföra boningshus
och fabriksbyggnader å två särskilda tomter, belägna, den ena
inom Kungsholms församling och den andra inom Katarina församling,
hvilka tomter enligt det förslag till nya bangårdsanordningar i och vid
Stockholm, som af den jemlikt nådiga brefvet den 27 november 1896
tillsatta nämnden för bedömande af inkomna täflingsförslag till sagda
anordningar erhållit första priset, borde för statens jernvägars räkning
förvärfvas för utförande af berörda anordningar i Stockholm, till
Eders Kongl. Maj:ts pröfning hänskjutit frågan om förvärfvande genom
expropriation för statens räkning af ifrågavarande tomter samt dervid
tillika kemstält, att för sådant ändamål erforderliga medel måtte ställas
till styrelsens förfogande, dels ock i öfrigt anfört att, ehuru definitiv
plan för bangårdsanordningarna i fråga ännu icke blifvit utarbetad,
dock, enligt de hittills upprättade förslagen, i stort sedt kunde redan
nu inhemtas, hvilken mark utöfver omförmälda tomter vore för ändamålet
erforderlig; att, då de inkomna täflingsförslagen varit offentligen
utstälda till beskådande, allmänheten kommit i tillfälle göra sina iakttagelser
och, såsom det äfven visat sig, börjat spekulera rörande sådan
mark, som med temligen stor visshet kunde antagas komma att tagas i anspråk
för berörda bangårdsanordningar; att det derföre vore af största vigt,
att styrelsen blefva satt i tillfälle att, till förekommande af dylik spekula -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

b

tion och deraf följande prisstegringar, snarast möjligt inköpa mark
af förenämnda beskaffenhet; samt att, äfven om marken icke skulle
komma att för ändamålet genast användas, staten icke borde genom
inköpen utsättas för någon förlust, enär, efter allt att döma, tomtvärdena
komme att stiga.

Öfver jernvägsstyrelsens ifrågavarande framställning har statskontoret
den 18 november 1899 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
och deruti, för den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle anse, att
befogenhet förefunnes för jernvägsstyrelsens uttalade farhåga att ett
dröjsmål med inköpet antagligen skulle medföra ökade kostnader, hemstält
det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva,
att inköp af sådana egendomar, som kunde visa sig behöfliga för
ifrågavarande bangårdsanordningar, finge af Eders Kongl. Maj:t, efter
förslag af jern vägsstyrelsen, beslutas; att köpeskillingarne för dessa
egendomar finge af statskontoret förskjutas af under händer varande
medel mot ersättning, hvarom Eders Kongl. Maj:t framdeles komme
att förordna; samt att den afkastning, samma egendomar möjligen kunde
komma att lemna intill dess de blefve för det med inköpet afsedda
ändamål använda, skulle af jernvägsstyrelsen inlevereras till statskontoret
för att redovisas under titel extra uppbörd.

Såsom jag redan omnämnt, omfattar det af jernvägsstyrelsen åberopade,
af ingeniörerna Grleim och Eyde uppgjorda förslaget nya bangårdsanordningar
vid statsbanorna såväl inom sjelfva hufvudstaden som å sträckorna
närmast derintill. Den till förslaget hörande kostnadsberäkningslutar
ock på den höga summan af 25,440,000 kronor. Af de i detsamma
ingående arbeten torde emellertid en stor del icke på länge böra ifrågakomma
till utförande, och äfven de öfriga lära endast småningom
kunna tänkas blifva verkstälda. De med den växande trafiken tilltagande
olägenheterna af stationernas inom Stockholm trånga utrymmen
och i öfrigt för trafikens behöriga skötsel otillfredsställande beskaffenhet
synas emellertid icke medgifva uppskjutandet af verksamma
åtgärder för dessa stationers försättande i tidsenligt skick; och torde
derföre äfven de härmed förenade arbeten blifva de, som i främsta
rummet måste bringas till utförande. Att härvid omfattande jordområden
inom staden behöfva tagas i anspråk är uppenbart och, ehuru
kostnaderna för detta jordförvärf icke i bangårdsfrågans nuvarande
skick låta sig med någon säkerhet beräkna, anser jag mig böra, såsom i
någon mån belysande, omnämna, att uti ofvan åberopade kostnadsberäkning
utgifterna för den utvidgning af jern vägsområdet inom Stockholm,

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

som skulle kunna under den närmare tiden ifrågakomma, upptagits till
5,123,900 kronor. Då dertill är att märka det förslagsställaren vid
uppgörandet af beräkningarne i detta hänseende endast haft att tillgå
uppgifter angående de särskilda tomternas taxeringsvärden, torde kunna
tagas för gifvet att, derest den ifrågavarande marken skulle förvärfvas
genom expropriation, kostnaderna komme att blifva väsentligt högre
än sålunda beräknats.

Sammanställande nu angifna förhållanden, anser jag mig vid den
föreliggande frågans bedömande kunna utgå från den förutsättning, att
betydande utgifter för statsverket inom den närmaste framtiden förestå
för anskaffande af mark inom hufvudstaden åt statsbanorna.

I betraktande häraf och med hänsyn tillika till hvad jernvägsstyrelsen
i ärendet anfört kan jag icke finna annat än ytterst välbetänkt, om
i god tid sådana åtgärder vidtagas, som kunna befordra ifrågavarande
markanskaffnings verkställande på för staten lindrigaste vilkor; och då
det synes mig otvifvelaktigt, att genom beredande af möjlighet att under
hand inköpa sådan mark, som med säkerhet kan antagas blifva för
stationsanordningarne behöflig, afsevärda besparingar böra kunna påräknas,
anser jag mig icke kunna underlåta att förorda framställning till
Riksdagen i syfte att för dylika inköp erforderliga medel må finnas
till Eders Kongl. Maj:ts disposition.

Såsom ytterligare stöd härför tillåter jag mig åberopa Eders Kongl.
Maj:ts förut denna dag meddelade beslut i anledning af särskilda, af
jernvägsstyrelsen dels uti den af styrelsen omförmälda skrifvelse af den
16 september 1899 och dels uti skrifvelse den 17 innevarande månad
gjorda framställningar i fråga om rätt till expropriation af vissa tomter,
hvilka förutsetts blifva för statsbanorna behöfliga och till hvilkas bebyggande
tillstånd sökts. Efter det i anledning af den förra framställningen
öfverståthållareembetet inkommit med vederbörandes förklaringar
samt eget underdånigt utlåtande och deruti, under erinran att plan för
blifvande utvidgningar af central- och södra stationerna ännu icke
blifvit faststäld, och att följaktligen icke heller vore bestämdt, hvilken
mark för de ifrågasatta utvidgningarne kunde komma att behof vas,
framhållit, hurusom derföre sådana förhållanden icke syntes vara för
handen, att det intrång på den enskildes förfoganderätt öfver sin egendom,
som expropriationsförfarandet innebure, nu författningsenligt kunde
anlitas, har Eders Kongl. Maj:t nemligen funnit de af jernvägsstyrelsen
gjorda framställuingarne icke kunna för närvarande bifallas. Då följaktligen
icke heller, innan plan för stationsanordningarne blifvit af Eders
Kongl. Maj:t pröfvad och godkänd, genom meddelande af expropriations -

Kongfl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

7

rätt lärer kunna förhindras, att den för samma anordningar erforderliga
mark fördyras genom bebyggande, synes mig af ännu större vigt att
denna mark må kunna under hand förvärfvas.

I fråga om det belopp, som härför bör vara att tillgå, har jag,
med afseende å hvad jag här ofvan anfört, intet att erinra mot hvad
jernvägsstyrelsen i sådant hänseende föreslagit, helst det icke ens blifvit
ifrågasatt annat än att hvarje särskild fråga om markinköp skulle blifva
beroende på Eders Kongl. Maj:ts afgörande.

Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition
föreslå Riksdagen medgifva,

att inköp af sådana egendomar, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvas
vara för statens jernvägar behöfliga för genomförande af nya bangårdsanordningar
i Stockholm, må af Eders Kongl. Maj:t, efter förslag af
jernvägsstyrelsen, beslutas för ett sammanlagdt belopp af intill fem
millioner kronor;

att köpeskillingarne för dessa egendomar må af statskontoret
förskjutas af under händer varande medel mot ersättning, hvarom Riksdagen
framdeles, på anmälan af Eders Kongl. Magt, torde vilja
besluta; samt

att den afkastning, samma egendomar kunna komma att lemna
under tiden intill dess de varda för det med inköpet afsedda ändamål
använda, må af jernvägsstyrelsen inlevereras till statskontoret för att
redovisas under titel extra uppbörd.

Till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lemna
bifall samt förordnade, att nådig proposition i ärendet
skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Jo sias Montg omery.