Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
1
N:o 48.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående användande
af indragna kronofogde-, häradsskrifvare- och
länsmanslöner till inrättande af nya sådana tjenster;
gifven Stockholms slott den 16 februari 1900.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att de aflöningsbelopp, som blifva tillgängliga i följd af beslutad
omreglering af fögderierna och länsmansdistrikten på Öland, må användas
för inrättande af en ny kronofogdetjenst och en ny häradsskrifvaretjenst
i Vesternorrlands län samt en ny länsmanstjenst i Östergötlands
län och en ny länsmanstjenst i Norrbottens län, äfvensom
att för uppehållande under år 1901 af ifrågavarande kronofogdetjenst
och häradsskrifvaretjenst samt den nya länsmanstjensten i Norrbottens
län må på extra stat för samma år anvisas ett anslag af 8,400
kronor att utgå i den mån sådant kan varda erforderligt.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
O S C A E.
E. von Krusenstjerna.
liih. till Hiksd. Prat. 1900. 1 Sam/. 1 Afd. 30 Haft. (N:o 48./
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 16
februari 1900.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
Crusebjörn och
Restadius.
Föredragande departementschefen statsrådet herr von Krusenstjerna
yttrade:
Till Eders Kongl. Maj:t. hafva tid efter annan ingifvits underdåniga
framställningar i fråga om ändringar i rikets administrativa indelning,
afseende åstadkommande af dels ett nytt fögderi inom Vesternorrlands
län genom delning af Norra Ångermanlands fögderi i två fögderier,
hvardera med samma omfattning som en hvar af de nya domsagor, uti
hvilka, enligt hvad innevarande års Riksdag med bifall till Eders Kongl.
Maj:ts derom aflåtna proposition beslutit, den med berörda fögderi
sammanfallande Norra Ångermanlands domsaga kommer att delas, dels
ett nytt länsmausdistrikt genom delning af Hellestads, Risinge och
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Vånga socknars länsmansdistrikt i Östergötlands län i två distrikt,
dels ock ytterligare ett länsmansdistrikt genom delning i tre distrikt af
Piteå norra och Piteå södra länsmansdistrikt i Norrbottens län; och
anhåller jag nu att få underställa dessa förslag Eders Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning.
Genom nådiga cirkulärbrefvet den 24 maj 1877 i fråga om tjensteoch
lönereglering för landsstaten anbefaldes Eders Kongl. Majrts befallningshafvande
i länen att afgifva underdåniga yttranden, huruvida inom
det en hvar anförtrodda län antalet af kronofogde- och länsmanstjenster
kunde genom förändring af då bestämda tjenstgöringsområden minskas
eller tillökning i detta antal eller förändring för öfrigt af tjenstgöringsområdeu
funnes vara af omständigheterna oundgängligen påkallad. Till
följd häraf har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands
län uti skrifvelse den 23 juli 187 7 — med förmälan hurusom rörelsen
å åtskilliga förut icke så betydliga platser inom länet och bland dem
Finspong så ökats, att förordnande af extra länsmän eller polistjenstemän
derstädes ansetts erforderligt, samt att på dessa platser dylikt
behof torde komma att fortfarande göra sig gällande, på samma gång
vidsträcktheten och folkrikheten af de länsmansdistrikt, dit de ifrågavarande
platserna hörde, gjorde en fördelning af desamma väl behöflig
—. föreslagit, bland annat, att Hellestads, Risinge och Vänga socknars
länsmansdistrikt, hvartill jemväl hörde delar af Kullerstads och Kimstads
socknar, måtte fördelas så, att Risinge socken med station vid Finspong
komme att utgöra ett särskild! länsmansdistrikt och återstoden af det
nuvarande jemte den norr om sjön Roxen belägna delen af Åkerbo
härad, så snart densamma blifvit i judicielt hänseende till Finspongs
tingslag förlagd, det andra, intilldess i framtiden möjligen Kimstads
och Kullerstads sockendelar, som lämpligen borde tillhöra Memmings
härads länsmansdistrikt, kunde varda äfven i judicielt hänseende till
sistnämnda härad förlagda.
Till följd af nådig remiss hafva kammarkollegium och statskontoret,
efter vederbörandes hörande, den 26 november 1880 afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet och dervid, med öfverlemnande af uppgift a
areal och folkmängd i, bland andra, nu ifrågavarande länsmansdistrikt,
förordat nådigt bifall till den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna förändringen.
Sedan Eders Kongl. Maj: t dels genom särskilda nådiga bref den
22 juli 1887 förordnat, att, de delar af Kimstads och Kullerstads socknar’
hvilka tillhörde Hellestads, Risinge och Vånga socknars länsmansdistrikt,
skulle förläggas till Memmings härads länsmansdistrikt, dels
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 48.
ock jemlik* nådigt bref den 22 oktober 1897 icke funnit skäl bifalla
förslag om öfverflyttande till Gullbergs härad af den till Åkerbo härad
hörande, norr om sjön Roxen belägna delen af Östra Hargs socken,
har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 27 maj 1898 med afseende
å den långa tid, som förflutit sedan Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande^ förslag afgafs, anbefalt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att inkomma med underdånigt yttrande, huruvida delning
af förevarande länsmansdistrikt ansåges fortfarande höra ifrågakomma
och i sådant fall huruvida nu omförmälda och möjligen andra under
senare åren inträffade, på frågan inverkande förhållanden borde föranleda
ändring i förra delningsförslaget; och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till följd häraf uti underdånig skrifvelse den 28 september
1898 anfört att, ehuruväl länsmansdistriktet genom Eders Kongl. Maj:ts
ofvan berörda beslut af den 22 juli 1887 i fråga om delar af Kimstads
och Kullerstads socknar undergått någon minskning, den lättnad i tjenstegöromål,
som derigenom uppstått, mer än väl uppvägdes genom de ökade
besvär, som jernvägsanläggningar, tillkomna nya vägar, nyinrättade eller
utvidgade industriella verk samt en derigenom ökad rörlig arbetarebefolkning
förorsakade; och då distriktet, oaktadt berörda minskning i område,
ännu hade en utsträckning af öfver sex qvadratmil med en folkmängd
af mera än 14,500 personer, funne Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
så starka skäl ännu föreligga för distriktets delning, att
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig fortfarande böra
föreslå en delning deraf på samma sätt som förut eller så, att Hellestads
och Vänga socknar förenades till ett länsmansdistrikt och att
Risinge socken med station vid Finspong bildade ett särskildt länsmansdistrikt
för sig.
Af ofvan berörda uppgift rörande areal och folkmängd uti nu ifrågavarande
länsmandistrikt, jemförd med statistiska centralbyråns uppgift
å folkmängden inom hvarje kommun m. m. den 31 december 1897,
framgår, att genom bifall till det föreliggande förslaget hvardera
distriktet skulle komma att hafva följande areal och folkmängd, nemligen:
Risinge länsmansdistrikt 326,81 qvadratkilometer och 6,730 invånare
samt Hellestads och Vänga länsmansdistrikt 454,39 qvadratkilometer
och 7,730 invånare. Jemföres det nuvarande länsmansdistriktet med
öfriga länsmansdistrikt inom länet, visar det sig, att Hellestads, Risinge
och Vänga länsmandistrikt till arealen öfverträffas af endast ett dylikt
distrikt nemligen Kinda härads södra, hvars areal utgör 838,18 qvadratkilometer
men hvars folkmängd icke uppgår till mera än 10,553 personer,
och i anseende till folkmängden öfverträffas jemväl af endast ett
5
Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
länsmansdistrikt, nemligen Göstrings, som kar 14,603 invånare men en
areal af blott 665,44 qvadratkilometer.
Som nuvarande länsmannen i distriktet tillträdt sin innehafvande
befattning år 1879, är han jemlikt nådiga kungörelsen den 31 maj 1878
underkastad den reglering af tjenstgöringsområde, som kan varda föreskrifven.
Uti skrifvelse den 20 december 1897 har Eders Kongl. Ma:jts
befallningshafvande i Norrbottens län gjort framställning i fråga om
delning i tre distrikt af Piteå norra och Piteå södra länsmansdistrikt och
dervid anfört, att Piteå socken och den derifrån utbrutna Elfsby socken
för närvarande utgjorde två länsmansdistrikt sålunda, att norra och
mindre delen af Piteå socken jemte Elfsby socken bildade Piteå norra
distrikt samt södra delen af Piteå socken innefattade Piteå södra
distrikt; att af berörda distrikt det förra med en areal af omkring
26,5 qvadratnymil hyste öfver 11,700 invånare och det senare hade en
ytvidd af omkring 22,5 qvadratnymil med 10,100 invånare; att denna
indelning förefunnits öfver 50 år, under hvilken tid folkmängden i
distrikten fördubblats och längden af de allmänna vägarna derstädes
ökats i ännu större proportion; att afståndet från länsmännens hemvist
till distriktens aflägsnaste utkanter utgjorde två dryga dagsresor, hvarunder
i saknad af banad väg långa sträckor ofta måste tillryggalägga^
till fots; att länsmännens resor fördenskull blefve i hög grad tidsödande
och besvärliga äfvensom kostsamma för såväl dem sjelfva som
allmänheten; att behofvet af en delning och omreglering af ifrågavarande
distrikt derför blifvit allt mera känbart, i den mån länsmännens
mångskiftande åligganden och göromål ökats; samt att krafvet på regleringens
snara genomförande numera ej läte sig afvisa, sedan Elfsby
socken utbrutits till särskildt tingslag och till följd af norra stambanans
framdragande och deraf föranledda talrika inflyttningar af löst folk från
sydligare orter länsmännens arbete med handräcknings- och ordningsmål
väsentligen ökats.
Tillika har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnat ej
mindre en till Eders Kongl. Maj:''t,s befallningshafvande ingifven skrift,
deri Elfsby sockens kommunalnämnd, på grund af nämnden vid kommunalstämma
den 11 juli 1897 lemnadt uppdrag och med åberopande
af utdrag utaf det vid samma stämma torda protokoll, anhållit, att
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ville vidtaga åtgärder i syfte
att Elfsby socken måtte erhålla egen länsman med hemvist i EU sby
kyrkoby, till stöd hvarför anförts, att lagöfverträdelser i betydlig ut
-
6
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 48.
sträckning egde ruin dels genom olaga gårdfarihandel och dels genom
lönkrögeri, utan att under nuvarande förhållanden några afsevärda
åtgärder för hämmande af berörda missförhållanden kunde vidtagas, än
äfven yttranden, som med anledning af kommunalnämndens omförmälda
skrift infordrats från länsmännen uti ifrågavarande distrikt äfvensom
vederbörande kronofogde.
Länsmannen i Piteå norra distrikt har, med upplysning att Elfsby
temligen folkrika kyrkoby vore belägen på ett afstånd af 4,fi mil från
länsmannens bostad i Öjebyn, tillstyrkt Elfsby sockens afskiljande från
sistnämnda distrikt samt tillika, med afseende på de förbättrade kommunikationer,
som under senare åren kommit Elfsby socken och öfre
eller nordvestra delen af Piteå socken till godo genom norra stambanans
framdragande och den så kallade militärvägens anläggande genom
omförmälda bygder, föreslagit, att Piteå norra och Piteå södra länsmansdistrikt
skulle delas på det sätt, att ett nytt distrikt med benämning
Elfsby distrikt bildades genom utbrytande dels från Piteå norra
distrikt af Elfsby socken med en areal af omkring 16 qvadratmil och
4,600 invånare dels ock från Piteå södra distrikt af Piteå sockens
nordvestra del, hvilket område med derå befintliga två jernvägsstationer
och några banvaktstugor omfattade, förutom kronomarker, 38 å en
vid länsmannens yttrande fogad förteckning upptagna, till större delen
å ömse sidor om jernvägslinien, vid militärvägen och vid den så
kallade Arvidsjaurs vägen belägna byar, hemman och lägenheter och
innehölle en areal af mellan 7 och 8 qvadratmil med en folkmängd af
885 personor, samt att Piteå södra och Piteå norra länsmansdistrikt
skulle utgöras af hvad utaf de nuvarande distrikten återstode efter
utbrytningen af nyss omförmälda områden, dervid det förra komme att
erhålla en areal af omkring 16 qvadratmil med 9,214 invånare och det
senare en areal af mellan 9 och 10 qvadratmil med 7,102 invånare.
Länsmannen i Piteå södra distrikt har framstält ett i hufvudsak
enahanda förslag som länsmannen i norra distriktet.
T. f. kronofogden i Piteå fögderi har biträdt länsmännens förslagunder
anförande tillika, att genom bifall till förslaget folkmängden i det
ifrågasatta nya distriktet visserligen till en början skulle blifva betydligt
mindre än i ett hvart af de båda öfriga, men att, då arealen blefve
större samt folkmängden i Elfsby socken vore stadd i så hastig tillväxt,
att invånareantalet i distriktet sannolikt snart blefve jemförligt
med folkmängden i hvardera af de båda öfriga distrikten, förstberörda
olikhet ej syntes vara af beskaffenhet att böra utgöra hinder för distriktens
reglering på sätt föreslagits, helst efter framdragandet af
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.
norra stambanan i dessa trakter samt tillkomsten af Arvidsjaursvägen
och den så kallade militärvägen kommunikationerna i nordvestra delen
af Piteå socken vore sådana, att en i Elfsbyn bosatt länsman både betydligt
lättare att ombesörja der förefallande tjenstegöromål än länsmannen
i Piteå södra distrikt, som bodde invid Piteå stad.
Beträffande de sålunda framstälda förslagen i fråga om länsmansdistriktens
delning bar Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande erinrat,
att den af Elfsby socknemän ifrågasatta anordningen skulle afhjelpa de
anmärkta missförhållandena endast hvad anginge norra länsmansdistriktet,
hvaremot behofvet af det södra distriktets delning skulle qvarstå
lika trängande som förut, samt vidare anfört att, då befolkningen inom
nuvarande distriktet vore ytterst ojemnt fördelad, i det att fyra femtedelar
vore samlade inom ett temligen begränsadt område vid kusten
och återstoden spridd på de vidsträckta inre trakterna, Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande åtminstone ej för det närvarande kunde förorda
en delning af detta distrikt i två särskilda distrikt och i följd
deraf ej heller kunde biträda reglerings förslaget sådant det af socknernännen
framstälts, men att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
deremot ansåge förhållandena lämpligen kunna ordnas i öfverensstämmelse
med hvad t. f. kronofogden och länsmannen i Piteå norra distrikt
föreslagit; och har på grund af det anförda Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hemstält, att Piteå norra och Piteå södra länsmansdistrikt
måtte delas i tre distrikt på sätt ofvan närmare angifvits, äfvensom
medel beredas för aflönande af länsmannen uti det ifrågasatta nya
distriktet.
Till följd af nådig remiss hafva kammarkollegium och statskontoret
den 4 mars 1898 afgifvit gemensamt utlåtande i ärendet och deri
meddelat, bland annat, att Norrbottens län med undantag af Lappmarken
eller den del deraf, som utgör det så kallade nedra landet,
för närvarande vore fördeladt i elfva ordinarie länsmansdistrikt, hvilkas
sammanlagda areal enligt statistiska centralbyråns underdåniga berättelse
för år 1890 utgjorde 27,3 2 0,65 qvadratkilometer med en folkmängd
enligt 1896 års mantalslängder af 85,957 personer, hvadan i medeltal
belöpte å ett distrikt 2,483,7 qvadratkilometer med en folkmängd af
7,814 personer.
Vid jemförelse med andra länsmansdistrikt inom nedra landet af
Norrbottens län framginge, att Piteå norra och Piteå södra distrikt hade
mindre ytvidd, det förra än fyra och det senare än fem af de öfriga
distrikten, af hvilka emellertid två utgjordes af öfver Luleå och Pajala
distrikt, hvarest funnes anstäld extra länsman; att deras folkmängd
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
vore större än i flertalet af de andra distrikten, dock mindre än i
Neder Kalix och, hvad beträffade Piteå södra distrikt, ej fullt lika stor
som i Neder Luleå och Öfver Luleå distrikt; samt att Piteå södra
distrikt hade mindre och Piteå norra distrikt något större areal, men
båda större folkmängd än medeltalet för ett distrikt.
Ehuru sålunda med hänsyn till areal och folkmängd en delning af
uu ifrågavarande två länsmansdistrikt icke syntes vara mera påkallad
än en reglering af några af de öfriga distrikten inom länet, torde
emellertid dessa båda distrikts ansenliga areal i förening med deras
störa och — såsom vitsordats i fråga om åtminstone en del af det ena
distriktet — i stark tillväxt stadda folkmängd gifva stöd för den af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uttalade åsigt, att krafvet på
en reglerings snara genomförande numera ej läte sig afvisa. Härvid
skulle väl kunna erinras, att biträde för länsmansgöromålens behöriga
handhafvande skulle, på sätt skett inom Pajala och Öfver Luleå distrikt,
kunna beredas genom anställande af en extra länsman, hvilkens tjenstgöringsområde
finge af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande närmare
bestämmas. Men då den kännedom om ort och personer samt
om lokala förhållanden i öfrigt äfvensom den erfarenhet i allmänhet,
hvilka vore af den största betydelse för ett verksamt utöfvande af en
länsmanstjenst, ej kunde förväntas hos en extra länsman, hvilkens tjenstgöring
måste blifva mer eller mindre tillfällig, ansåge embetsverken
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes framställning vara förtjent af
allt afseende.
Af de nuvarande länsmännen i ifrågavarande två distrikt har
den ene, länsmannen i norra distriktet J. O. Nyström, tillträdt sin
innehafvande befattning år 1875, men, enär han då på grund af nådiga
cirkuläret den 7 mars 1873 af Eders Kongl. Majds befallningshafvande
förordnades endast tillsvidare, åtnjuter han nu löneförmåner enligt den
genom nådiga brefvet den 31 maj 1878 faststälda stat och är alltså
enligt förut åberopade kungörelse af sistnämnda dag pligtig att underkasta
sig reglering af tjenstgöringsområde i likhet med hvad som gäller
för länsmannen i södra distriktet F. W. Bucht, hvilken tillsatts år 1896.
Uti en till Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Vesternorrlands
län den 13 november 1899 ingifven skrift har kronofogden
i Norra Ångermanlands fögderi J. O. Domeij, hvilken redan år 1892
gjort framställning i enahanda syfte, ånyo framhållit behofvet af nämnda
fögderis delning och i sådant afseende nu och vid föregående tillfället
anfört, att fögderiet, som bestode af 14 socknar, fördelade på
Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 48. 9
8 länsmansdistrikt, vore till ytvidden större än något af Upsala,
Södermanlands, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus samt Vestmanlands län; att fögderiets folkmängd,
som vid 1881 års slut utgjort 42,104, vid utgången af år
1891 uppgått till 48,098 personer samt numera, oaktadt Örnsköldsvik
såsom stad derifrån skilts, stigit till omkring 50,000 personer; att
näringslifvet inom fögderiet företedde en hastig utveckling, hvad beträffade
såväl jordbruk, handel och handtverk som isynnerhet sågverksrörelse
; att denna folkmängdstillväxt äfvensom utvecklingen på det ekonomiska
området i sin ordning återverkat på fögderigöromålen; att i
bötesforteckningarna debiterats för 1898 års förra hälft 3,051 kronor 75
öre och för senare hälften af samma år 5,150 kronor 75 öre samt för
1899 års förra hälft 6,723 kronor 25 öre; att i dagboken för utsökningsmål
varit antecknade för år 1896 349 mål, för år 1897 318 mål,
för år 1898 219 mål och för den gångna delen af år 1899 256 mål,
men att vid tider af ekonomiskt betryck ifrågavarande måls antal blefve
vida större och en gång under ett år uppgått till 1,500; att af handräckningsskrifvelser
för utfående af krono- och kommunalutskylder, församlingsafgifter
och böter, hvilka, påförda utom fögderiet, skolat hos
personer inom fögderiet uttagas, funnes upptagna i 1897 års diarium
för ankommande tjensteärenden 602 nummer och i 1898 års diarium
525 nummer; att 1897 års diarium för utgående tjensteskrifvelser innehölle
2,826 nummer och motsvarande diarium för år 1898 2,872 nummer;
samt att 1898 års uppbördssumma, levererad till länets ränteri
före den 30 april 1899, uppgått till 159,431 kronor 12 öre, deraf allmän
bevillning 28,753 kronor 43 öre; att, då kronofogden icke kunde
ensam medhinna skötandet af göromålen, han ständigt måste hafva ett
biträde till sin hjelp, men detta oaktadt sjelf endast undantagsvis hade
tillfälle till verksamhet ute i fögderiet; att tillsynen öfver vägar samt
öfvervakande af ordning och säkerhet inom fögderiet derföre i det
hela måste öfverlåtas åt länsmännen, hvilka emellertid under sådana
förhållanden vore utan en väl behöflig kontroll beträffande utöfningen
af sin tjenst.
Med öfverlemnande af ofvan berörda skrift, hvarå nuvarande häradsskrifvaren
i Norra Ångermanlands fögderi Ragnar Augustin tecknat förklaring
af innehåll, att han endast under det vilkor medgåfve fögderiets
delning, att han finge bibehållas såsom häradsskrifvare för båda
de fögderier, som genom delningen kunde uppkomma, har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 14 november
1899 hemstält, att Eders Kongl. Magt täcktes vidtaga åtgärd ledande
Bill. till Riksd. Prot. IDOG. 1 Sam/. 1 Afä. JO Haft. ~
10
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
dertill, att Norra Ångermanlands fögderi måtte varda snarast möjligt
deladt i två fögderier, omfattande det ena Arnäs och Själevads tingslag
samt det andra Nätra och Nordingrå tingslag; till stöd för hvilken
hemställan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande åberopat hvad af
kronofogden Domeij anförts om behofvet af fögderidelningen samt
vidare betonat, hurusom, med afseende derå att det ena industriella verket
efter det andra uppstode inom fögderiet och att folkmängden derstädes
under de sista fem åren visade en jemn och stadig tillväxt, icke
den ringaste anledning funnes att antaga annat än att fögderigöromålen
fortfarande skulle i en oroväckande grad ökas; hvarjemte Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, särskilt med anledning af häradsskrifvaren
Augustins ofvan omförmälda förklaring, erinrat, att Augustin
vore ovilkorligt förbunden att underkasta sig den reglering af tjenstgöringsområde,
som kunde varda föreskrifven.
Till följd af nådig remiss hafva kammarkollegium och statskontoret
häröfver afgifvit utlåtande af den 22 december 1899 och deri anfört,
att med afseende å hvad i ärendet meddelats angående förhållandena
inom Norra Ångermanlands fögderi, hvars folkmängd vid 1898 års
slut uppgått till 50,189 personer och med 24 procent öfverstigit
medeltalet af folkmängden i länets nuvarande fem fögderier, embetsverken
ansåge, att skäl för eu delning af fögderiet förefunnes; och då
embetsverken tillstyrkt väckt förslag om sammanslagning af Ölands
Norra och Södra Mots fögderier i Kalmar län till ett fögderi, funne sig
embetsverken under förutsättning af nådigt bifall till sistberörda förslag,
hvarigenom en kronofogdelön och en häradsskrifvarelön skulle
komma att för statsverket besparas, kunna med sitt förord understödja
den nu gjorda framställningen om delning af Norra Ångermanlands
fögderi.
I fråga om sättet för denna delning hade embetsverken ej något
att erinra mot Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes derom framstälda
förslag, enligt hvilket hvartdera af de två genom delningen uppkommande
fögderierna skulle komma att omfatta sju socknar, fyra
länsmansdistrikt och två tingslag samt det ena af fögderierna erhålla
en areal af 2,837,38 qvadratkilometer med eu befolkning, som vid 1898
års slut uppgått till 25,871 personer, och det andra fögderiet få en
ytvidd af 4,5 7 0,77 qvadratkilometer med ett invånareantal, som vid
nämnda tid utgjort 24,318 personer; hemställande embetsverken, att
det fögderi, som skulle omfatta Arnäs och Själevads tingslag, måtte
benämnas Norra Ångermanlands öfre fögderi och det andra nya fögderiet
erhålla benämningen Norra Ångermanlands nedre fögderi.
Kongl Maj:ts Nåd Proposition N:o 48. 11
Häradsskrifvaren Augustins uttalade åstundan att vid eu delning
af fögderiet bibehållas såsom häradsskrifvare för båda de fögderier,
som genom delningen kunde uppkomma, ansåge embetsverken ej böra
vinna afseende, utan då Augustin, hvilken utnämnts till häradsskrifvare
år 1895, på grund af nådiga kungörelsen den 28 maj 1880
vore pligtig underkasta sig den reglering af tjenstgöringsområde, som
kunde varda föreskrifven, samt den minskning i inkomster, som genom
inskränkning i tjenstgöringsdistrikt för honom kunde uppkomma, torde
motsvaras af väsentlig lindring i arbete och utgifter för tjenstens skötande,
syntes Augustin uti ifrågavarande afseende icke skäligen kunna
göra anspråk på annan förmån än att, om han vid tidpunkten för fögderiets
delning ännu innehade häradsskrifvaretjensten derstädes, han
egde såsom tjenstgöringsdistrikt bibehålla det af de genom delningen
uppkommande fögderierna, som han företrädesvis önskade. En liknande
förmån torde ock böra medgifvas kronofogden Domeij i afseende å
kronofogdetjensterna i de två nya fögderierna.
Derest Eders Kongl. Maj:t bifölle hvad sålunda i ena ooch andra
hänseendet föreslagits och tillika funne delningen af Norra Ångermanlands
fögderi böra inträda förr än i följd af sammanslagningen af
Ölands norra och Södra Mots fögderier en kronofogdelön och en
häradsskrifvarelön blefve lediga, komme under mellantiden en förhöjning
i anslaget till landsstaterna i länen att erfordras med följande belopp,
nemligen:
till en kronofogde
lön.................................................................... kr. 3,000: —
tjenstgöringspenningar ............................... » 1,000: —
expensmedel ....................................................... » 300: — 45300: _
till en häradsskrifvare
lön..................................................................... kr. 2,000: —
tjenstgöringspenningar .................................... » 500: — 2,500: _
tillsammans kronor 6,800: —
Vid embetsverkens utlåtande hafva till upplysning i ärendet fogats
följande tablåer:
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
N:o 1.
Tablå öfver areal och folkmängd inom de särskilda fögderierna
i Vesternorrlands län.
1 ;''[ i 1 •. .« .r-i > n■ * i h • •1 * Medelpads Östra fögderi ............. |
Areal i qvadratkilom. m. fl. hänseenden. |
Folkmängd den 31 |
|
hvarje särskildt fögderi. |
medeltal |
hvarje särskildt fögderi. |
medeltal |
2,556,83 4,911,21 2,720,42 7,874,46 7,408,15 |
45,737 31,323 41,866 33,255 50,189 |
||
Medelpads Vestra » |
40,474 |
||
Södra Ångermanlands Nedre fögderi... . Norra Ångermanlands » ..... |
5,094,n |
Kontji. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
13
N:o 2.
Tablå öfver areal och folkmängd m. m. i de två fögderier,
uti hvilka Norra Ångermanlands fögderi enligt
framstäldt förslag skulle fördelas.
Fögderier. |
Socknar. |
Areal enligt Sveriges |
Folkmängd |
Läns- mans- distrikt. |
Tingslag. |
Norra . Norra |
Själevad ................................ Mo......................................... Björna.................................... Trehömingsjö........................ Arnäs.............................. ....... Gideå...................................... Grundsunda............................. |
323,07 177,29 939,69 261,68 335,95 490,47 309,23 |
6,326 2,060 2,753 1,554 6,098 3,114 3,966 |
) > ! '' ) 1 |
1 , , 1 |
Summa |
2,837,38 |
25,871 |
4 |
2 |
|
Nordingrå................................ Ullånger.................................. Vibyggerå................................ N åtrå...................................... Sidensjö.................................. Skorped................................... Anundsjö................................. |
205,oo 164.6 4 513.7 5 |
3,679 1,856 2,206 5,285 2,646 2,118 6.528 |
I , 1 1 \ 1 1 |
1 1 |
|
Summa |
4,570,7 7 |
24,318 |
4 |
2 |
14
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 48.
Enligt hvad ofvan omnämnts, skulle alltså behöfvas följande nya
tjenster nemligen: en kronofogdetjenst och en häradsskrifvaretjenst i
Vesternorrlands län samt en länsmanstjenst i Östergötlands län och en
länsmanstjenst i Norrbottens län. För inrättandet af dessa tjenster
skulle utan ökad kostnad för statsverket nödiga medel beredas från de
aflöningsbelopp, som blifva tillgängliga genom den af Eders Kongl.
Maj:t förut denna dag beslutade sammanslagningen af de två fögderierna
och omregleringen af länsmansdistrikten på Öland, genom hvilken
omreglering två länsmanslöner blifva derstädes obehöfliga. Beträffande
tiden då dessa aflöningar blifva disponibla, är dock att märka, att
endast en länsmanslön kan beräknas blifva ledig att redan från 1901
års ingång för nu ifrågavarande ändamål användas, under det att en
kronofogdelön och en länsmanslön icke blifva tillgängliga förr än från
och med året näst efter det, under hvilket vederbörande tjensteinnehafvare,
af hvilka kronofogden är född år 1843 och länsmannen år
1840, uppnått den för rättighet till pension föreskrifna lefnads- och
tjensteålder eller ock dessförinnan från tjensten afgått, samt en häradsskrifvarelön
kan disponeras först från och med året näst efter det,
hvarunder någon af de två häradsskrifvarne på Öland, af hvilka den
ene är född år 1845 och den andre år 1848, från tjensten afgått, då
den qvarstående häradsskrifvaren har att öfvertaga jemväl den afgångnes
tjenstebefattning. Då det likväl synes vara af vigt, att samtliga nu
föreslagna regleringar varda så snart som möjligt genomförda, torde,
intilldess derför erforderliga lönebelopp blifva disponibla, särskildt anslag
böra härför beredas.
Till aflöning af en kronofogde och en häradsskrifvare erfordras,
på sätt ofvan nämnts, tillsammans 6,800 kronor, och för en länsman
utgör aflöningen enligt faststäld stat lön 900 kronor, tjenstgöring spenningar
600 kronor och expensmedel 100 kronor eller tillhopa 1,600
kronor. Anslagsbehofvet belöper sig således till 8,400 kronor.
Då jag finner de gjorda fram ställningar ne om inrättandet af de
ifrågasatta nya lundsstatstjensterna ega fog för sig, får jag hemställa
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att de aflöningsbelopp, som blifva tillgängliga i följd af den beslutade
omregleringen af fögderierna och länsmansdistrikten på Öland, må
användas för inrättande af en ny kronofogdetjenst och eu ny häradsskrifvaretjenst
i Vesternorrlands län samt en ny länsmanstjenst i
Östergötlands län och en ny länsmanstjenst i Norrbottens län, äfvensom
att för uppehållande under år 1901 af ifrågavarande kronofogdetjenst
och häradsskrifvaretjenst samt den nya länsmanstjensten i Norr
-
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
bottens län må på extra stat för samma år anvisas ett anslag af 8,400
kronor att utgå i den mån sådant kan varda erforderligt.
Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lemna bifall och förordnade, att nådig proposition i
ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
G. Zethelius.