Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
i
N:o 31.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förhöjning
af understödsbeloppen från småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;
gifven Stockholms slott den 22
december 1899.
Under åberopande af bifogade utdrag af det i statsrådet denna dag
hållna protokoll öfver ecklesiastikärenden, vill Kongl Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att medgifva sådan förhöjning af de understödsbelopp,
hvilka efter utgången af år 1900 beviljas från småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt,
att beloppet af helt understöd utgör 200 kronor för år;
att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommer lärare eller
lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880, uppnåtten
lefnadsålder af minst 55 år samt tjenstgjort minst 20 år och för hvilken
summan af lefnads- och tjenstår uppgår till minst 80, utgör 130 kronor;
att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel
eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig
att sköta sin tjenst, äro, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare, som fylt 50 år,
och lärarinna, som fylt 45 år, berättigade att, då han eller hon om
understöd gör ansökning, efter afgång från tjensten bekomma afkortadt
årligt understöd till följande belopp:
a) lärarinna,
som fylt 45 år .............
» » 46 » .............
» » 47 »
» » 48 » ..............
» » 49 » .............
Bill. till Riksä. Prof. 1300. 1 Sami.
................................ 90 kronor
................................... 100
................................ 105
.................................. 115 »
................................ 120
1 Afil. PJ Haft. (Nös 31-33).
1
2
Rrngl. Majds Nåd. Proposition N:o 31.
b) lärare eller lärarinna,
som |
fylt 50 |
år ....................... |
....... .......... 130 kronor |
» |
» |
........................ 145 |
|
» |
» 52 |
> |
......... 155 » |
» |
» 53 |
» |
.................. 170 |
» |
» 54 |
» |
.......................... 185 |
att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkommer lärare eller
lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880 samt, efter
uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjenstgöringstid af minst 20
år, af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin
tjenst, utgör, om summan af lefnads* och tjenstår uppgår till
75 år................................................................. 90 kronor
76 ».................................................... 100
77 »..................................................................... 105 »
78 » ......................... 115 »
79 » ........................................................................ 120 » ;
samt att det årliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna
är berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt
understöd bestämda antalet lefnads- och tjenstår, men, sedan han eller
hon tjenstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt
att vidare sköta sin tjenst, utgör 90 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
Nils Claeson.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
december 1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von K rusenst jern a,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen,
CfcUSEBJÖRN,
Restadius.
Föredragande departementschefen, statsrådet Claeson, yttrade:
»Vid 1898 års riksdag har uti väckt motion föreslagits, att Riksdagen
måtte besluta följande förändrade grunder för beredande af ålderdomsunderstöd
åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor
äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor:
att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för år;
att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1
januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han
eller hon tjenstgjort minst 20 år och siltnman af lefnads- och tjenstår
uppgår till minst 80, vara berättigad att efter afgång från tjensten erhålla
understöd till belopp af 130 kronot;
att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller
hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt
lämplig att sköta sin tjenst, skola, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare,
som fy 11 50 år, och lärarinna, som fylt 45 år, vara berättigade att, då
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
han eller hon om understöd gör ansökan, |
efter afgång |
från tjensten be- |
komma afkortadt årligt understöd till följande belopp: |
• |
|
a) lärarinna, |
||
som fylt 45 år .................. |
.............. 90 |
kronor |
» » 46 » .................................. |
............. 100 |
» |
» » 47 » ............................... |
............. 105 |
» |
» » 48 » |
............ 115 |
» |
» » 49 » |
............... 120 |
» ; |
b) lärare eller lärarinna, |
||
som fylt 50 år ............................... |
.............. 130 |
kronor |
» » 51 » ....................... |
............... 145 |
» |
» » 52 » ................................. |
............. 155 |
» |
» » 53 » .................................. |
............ 170 |
» |
» » 54 » ................................... |
.............. 185 |
» ; |
att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstalt! före den 1
januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han
eller hon tjensthjon minst 20 år och af förutnämnda skäl icke vidare
anses fullt lämplig att sköta sin tjenst, likaledes vara berättigad att efter
afgång från tjensten erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:
Om summan af
lefnads- och tjenst- till belopp af
år uppgår till
75 år.................... 90 kronor
76 »........ 100 »
77 » ......... 105, »
78 » .................. 115 »
79 »: ......................................... 120 » ; samt
att lärare eller lärarinna, som ej upphunnit det för erhållande af
helt eller afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjenstår,
men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjenst,
skall ega att, derest han eller hon tjenstgjort minst 15 år, från anstalten
bekomma ett årligt understöd af 90 kronor.
Sedan Riksdagen i anledning af berörda motion i skrifvelse den
13 maj 1898 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t, täcktes låta verkställa
utredning, huruvida och i hvad mån föreslagna förändrade grunder
för beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och
lärarinnor vid folkskolor borde vinna tillämpning, samt sedermera till
Riksdagen inkomma med den framställning i ärendet, hvartill denna utredning
kunde finnas föranleda, har Eders Kongl. Maj: t anbefalt direktionen
öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning att föranstalta om sådan
utredning och inkomma med det underdåniga förslag, hvartill densamma
kunde gifva anledning.
Direktionen, som enligt nådigt medgifvande genom sakkunnig
person låtit verkställa vissa nödiga funna beräkningar, hvilka i fyra
särskilda tabeller såsom bilagor bifogats direktionens den 28 februari
1899 afgifna underdåniga utlåtande, anför deri i hufvudsak följande.
Den motion, som föranledt Riksdagens berörda skrifvelse, afsåge
uteslutande förhöjning i de understödsbelopp, som från småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utginge, och syftade således till ändring
allenast af §§ 6, 7, 8 och 9 i nådiga reglementet för anstalten den 22
juni 1892, uti hvilka paragrafer dessa belopp vore bestämda. Såsom
hufvudsakliga skäl för hvad i motionen föreslagits hade anförts, att, om
än ålderdomsunderstöden — i motsats till hvad fallet vore med de pensioner,
som utginge från folkskolelärarnes pensionsinrättning — blifvit
bestämda utan afseende å de vexlande löner, som småskolelärare och
andra med dem i detta afseende likstälde lärare faktiskt åtnjöte, granskning
af de utredningar, på hvilka inrättandet af småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt grundat sig, dock gåfve vid handen, att det
belopp, hvartill fullt understöd i gällande reglemente blifvit bestämdt,
eller 150 kronor, blifvit valdt med särskild hänsyn dertill, att det motsvarat
hälften af den då för ifrågavarande lärare antagna medellönen
eller sannolika lönen, bostadsförmånen oberäknad; och då redan under
den tid, som förflutit från understödsanstaltens trädande i verksamhet
intill 1897 års slut, genom skoldistriktens egna åtgöranden i allmänhet
en stegring inträdt i småskolelärårnes löner samt dertill komme, att
genom 1897 års riksdags beslut från och med år 1898 denna stegring
blifvit genom lag på det sätt fastslagen, att hvarje examinerad småskolelärare—
under hvilken kategori det stora flertalet inbegrepes — egde rått
till minst 300 kronors lön, förutom husrum och vedbrand, med förhöjning
af 50 kronor efter 10 års tjenstgöring, syntes ett vidblifvande af
de grunder, på hvilka understödsanstalten vore bygd, betinga, att understöden
underginge någon förhöjning. Ej heller kunde det förnekas, att
till och med det högsta understödet, som för närvarande utdelades af
anstalten, eller 150 kronor om året måste anses otillräckligt för lärare
och lärarinnor, som förslitit sina krafter vid den magtpåliggandc barna
-
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
undervisningen utan att bekomma aflöning, som medgåfve dem att spara
något för ålderdomen; och framträdde dessa förhållanden desto starkare,
som redogörelsen för anstaltens verksamhet under de gångna åren gåfve
vid handen, att det ojemförligt största antalet understödstagare finge
åtnöja sig med allenast afkortadt understöd, vexlande mellan 70 och 140
kronor, i följd hvaraf medelbeloppet af de understöd, som från anstalten
utginge, exempelvis för det sista år, hvarom uppgift vid motionens
väckande förelegat, stannat vid omkring 121 kronor. Derjemte anmärktes,
att, medan ifrågavarande lärares och lärarinnors aflöningar
vore jemförelsevis mycket små, proportionen mellan pensionen och aflöningen
stälde sig för dem sämre än måhända i något annat fall,
oaktadt det ålåge desse lärare att, såsom i § 3 af förenämnda reglemente
föreskrefves, sjelfva bidraga till sin pensionering, hvilket eljest
långt ifrån alltid vore förhållandet med löntagare, äfven då de uppbure
vida högre aflöningar.
Dessa i motionen framstälda skäl och synpunkter kunde direktionen
icke annat än för sin del biträda; dervid särskild! framhållande, att, om
vid anstaltens inrättande man af vissa orsaker funnit sig böra bestämma
helt understöd till endast hälften af den då beräknade medellönen eller
den sannolika lönen, hvilket otvifvelaktigt måste anses såsom en för
understödstagarne icke särdeles gynsam beräkningsgrund, billigheten
syntes fordra, att åtminstone denna proportion mellan medellön och
understöd, då en reglering af understödsbeloppen ifrågasattes, fortfarande,
så vidt möjligt vore, vidruagthölles.
Direktionen anmärker vidare: Det läge i öppen dag, att ålderdomsunderstöden,
äfven med den ökning som nu stäldes i utsigt, icke komme
att bereda småskolelärare och de med dem likstälde, när de slutade sitt
ansträngande och ansvarsfulla värf, mera än den nödtorftigaste bergning.
Under förutsättning af bifall till hvad i motionen föreslagits,
komme medelunderstödet, som beräknats till omkring 160 kronor, att
motsvara det belopp, som numera, sedan miniinidelaktigheten för folkskoleläraretjenster
förhöjts till 800 kronor, tillkomma enka efter afliden
folkskolelärare, hvilken icke tillika efterlemnade pensionsberättigadt
barn. Väl vore det sant, att folkskolelärare, för beredande af pension
åt enka och barn, finge under tjenstetid^] genom de obligatoriska pensionsafgifterna
vidkännas större uppoffring än hvad de lärare, som inbegrepes
under småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, för
sin egen ålderdomsförsörjning måste afstå af sina årsinkomster; men
från allmän synpunkt sedt, torde det dock böra anses lika angeläget,
att småskolelärare och deras gelikar, hvilka till allra största delen ut
-
7
Kont/l. May.ts Nåd. Proposition N:o 31.
gjordes af qvinnor och som sjelfva gjort en alltid betydelsefull och
oftast med mycken möda förenad insats i ungdomens uppfostran, på
ålderdomen tillförsäkrades nödtorftig bergning, som att en folkskolelärares
hustru vid mannens frånfälle icke lemnades utan medel till försörjning.
Emot de uträkningar angående understödsbeloppen för de olika
understödsgraderna, som i Riksdagens skrifvelse innehölles, hade direktionen
intet att erinra.
Beträffande den ökade kostnad, som den föreslagna förhöjningen i
understöden skulle medföra, hade direktionen låtit verkställa beräkningar,
som, med iakttagande af de faktiska förhållandena sådana de gestaltade
sig till och med det år, för hvilket dessa varit i sin helhet
kända, eller till och med år 1897, äfvensom med ledning af de beräkningar,
som föregått anstaltens inrättande, utförts till och med år 1918,
framginge:
att antalet understödstagare, som under anstaltens första verksamhetsår
uppgått till 42 och år 1897 till 224, år 1918 borde beräknas
till 1929;
att, under förutsättning af att understöden komme att utgå efter
samma grunder som hittills, bidrag af statsmedel till understödskostnadens
bestridande skulle för första gången inträda under år 1913 eller
under anstaltens tjuguförsta verksamhetsår, för hvilket det borde beräknas
till 40,680 kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 eller
för anstaltens tjugusjette verksamhetsår komma att uppgå till 132,680
kronor;
att, under förutsättning af att den ifrågasatta förhöjningen i understöden
utsträcktes till alla, hvilka såväl före som efter den för förändringens
inträdande antagna tidpunkten eller ingången af år 1900
blefve till understöd berättigade, bidrag af statsmedel för understödskostnadens
bestridande skulle för första gången inträda under år 1909
eller under anstaltens sjuttonde verksamhetsår, för hvilket bidraget borde
beräknas till 8,792 kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 komma
att uppgå till 209,840 kronor;
samt att, under förutsättning att för de understödstagare, som till
och med år 1899 uppfördes på understödsstat, understödet beräknades
efter nu gällande grunder, men åter för de understödstagare, som derefter
å sådan stat uppfördes, den förhöjda beräkningen af understöden
iakttoges, bidrag af statsmedel till undex-stödskostnadens bestridande
skulle för första gången inträda under år 1910 eller under anstaltens
adertonde verksamhetsår, för hvilket bidraget beräknats uppgå till
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
22,632 kronor kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 komma att
uppgå till 208,620 kronor.
Vid dessa beräkningar hade, säger direktionen, emellertid de årliga
förvaltningskostnaderna för tiden från och med år 1898 upptagits allenast
till 6,200 kronor, ett belopp, som redan under vissa gångna år
befunnits otillräckligt och som helt visst under anstaltens fortsatta utveckling
måste förhöjas. I hvilken omfattning detta måste ske, vore ju
icke lätt att på förhand beräkna, men direktionen funne skäl antaga,
att den ökning i detta anslag, som blefve behöflig, vid den tidpunkt,
hvartill ofvan anförda beräkningar framförts, icke skulle komma att öfverstiga
3,000 kronor. Siffrorna för det under olika förutsättningar beräknade
statsbidraget år 1918 skulle då ökas med nyssnämnda summa
och således komma att uppgå till 135,680 kronor, derest nu gällande
grunder för understödens beräknande blefve oförändrade, till 212,840
kronor, om understödstagare, hvilka såväl före som efter ingången af
år 1900 blifvit på understödsstat uppförda, koinme i åtnjutande af den
föreslagna ökningen i understöden, och till 211,620 kronor, derest det
sistnämnda blefve fallet allenast med dem, som efter ingången af år
1900 blefve på sådan stat uppförda. Särskildt anmärkningsvärd vore
den ringa ökning i statsbidraget, som blefve en följd af att förhöjningen
utsträcktes jemväl till dem, hvilka redan kommit på understödsstat före
den tidpunkt, då man tänkt sig förändringen komma att inträda, eller
ingången af år 1900. För sådan händelse skulle statens bidrag påkallas
allenast ett år tidigare än eljest och samma bidrag skulle det år, hvartill
beräkningarna framförts, eller år 1918, komma att uppgå till vid
pass 1,200 kronor mera än om ökningen blott afsåge dem, som efter
ingången af år 1900 blefve på understödsstat uppförda. Skilnaden i
kostnad vore så ringa, att den vid frågans afgörande knappast kunde
tillmätas betydelse, men, principielt sedt, torde af grunder, som direktionen
ej funne påkalladt att i detta sammanhang vidare utveckla, det
icke kunna tillrådas att gifva retroaktiv verkan åt en eljest skälig befunnen
förbättring i pensioner eller understöd, som af staten garanterades
en viss klass af tjensteman.
Ekonomiskt sedt blefve då, om nyssberörda eventualitet lemnades
ur räkningen, frågan den, huru långt tidigare inträdande och huru
mycket större bidraget af statsmedel skulle blifva, om de grunder, efter
hvilka understödsbeloppen hittills varit bestämda, från den ifrågasatta
tidpunkten, början af år 1900, utbyttes mot dem, som innehölles i den
motion, hvilken föranledt Riksdagens förut berörda skrifvelse. Enligt
de verkstälda beräkningarna kunde härå svaras, att förhöjningen, på
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
9
nyssnämnda sätt utförd, komme att verka derhän, att direkt statsbidrag
till understödsanstalten erfordrades tre år tidigare än eljest blefve förhållandet,
samt att den på förhöjningen beroende tillväxten i årsanslaget
komme att år 1918 hafva hunnit upp till en summa af 78,000 kronor.
Dessa resultat syntes direktionen icke afskräckande. Det skulle ju, äfven
om förhöjningen vidtoges, dröja mer än ett decennium, innan af statsverket
kräfdes direkt utgift för småskolelärarnes ålderdomsförsörjning;
och en först 20 år härefter inträdande ökning af vid pass 80,000 kronor
i det årligen behöfliga statsbidraget syntes, stäldt i förhållande till
vigten af det ändamål, som med utgiften skulle bestridas, böra anses
väl motiverad.
Med stöd af hvad direktionen sålunda anfört och då det förslag,
hvilket i motionen innehölles, öfverensstämde med den princip, som vid
anstaltens inrättande lagts till grund för beräkningen af understödens
storlek, men hvilken på grund af inträffade ändrade förhållanden nu
icke längre vore upprätthållen, något som billigtvis borde rättas, samt
då vidare genom samma förslags bifallande en väl behöflig förbättring
i understödstagarnes vilkor skulle ernås, utan att statens framtida bidrag
till anstaltens underhåll komme att inträda så mycket tidigare eller
blifva så mycket större, att deraf några betänkligheter rimligen kunde
vållas, ville direktionen för sin del underdånigst förorda, att Eders Kongl.
Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition i ämnet; och har
direktionen framlagt förslag till den ändrade lydelse, som, derest de
ifrågasatta förhöjningarna af understöden blefve beslutade, borde gifvas
åt §§ 6, 7, 8 och 9 i nådiga reglementet för småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt den 22 juni 1892.
Efter det direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning inkommit
med omförmälda utlåtande, anbefaldes statskontoret genom nådig
remiss att äfven yttra sig i frågan. I sitt den 19 september 1899 afgifna
underdåniga utlåtande anför statskontoret, att statskontoret, som
funnit den föreslagna förhöjningen af nu utgående understödsbelopp vara af
behof och förändrade aflöningsförhållanden påkallad, ansåge sig så mycket
hellre böra tillstyrka bifall till det af förbemälda direktion framstälda
förslag, som statsverket redan haft och ännu under en följd af år komme
att hafva till sin disposition utan ränta de af vederbörande kommuner
erlagda afgifterna, i den mån desamma icke erfordrades för anstaltens
utgifter; uppgående dessa medel för närvarande till ett belopp af omkring
385,000 kronor.
Bih. till Riksd. Prof. 1.900. 1 Samt. 7 Afd. 22 Raft.
2
10
Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 31.
Då jag för min del till fullo instämmer uti hvad som anförts till
stöd för den ifrågasatta förhöjningen af de understödsbelopp, hvilka
finnas bestämda i omförmälda nådiga reglemente för småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hemställer jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva sådan förhöjning
af de understödsbelopp, hvilka efter utgången af år 1900 beviljas
från nämnda anstalt,
att beloppet af helt understöd utgör 200 kronor för år;
att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommer lärare eller
lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880, uppnått
en lefnadsålder af minst 55 år samt tjenstgjort minst 20 år och för hvilken
summan af lefnads- och tjenstår uppgår till minst 80, utgör 130 kronor;
att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel
eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig
att sköta sin tjenst, äro, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare, som fylt 50 år,
och lärarinna, som fylt 45 år, berättigade att, då han eller hon om
understöd gör ansökning, efter afgång från tjensten bekomma afkortadt
årligt understöd till följande belopp:
a) lärarinna,
som |
fylt 45 år ............... |
.... 90 |
kronor |
||
» |
» 46 » ................ |
.... 100 |
» |
||
» |
» 47 » ................ |
.... 105 |
» |
||
» |
» 48 » ................ |
... 115 |
» |
||
» |
» 49 » ................ |
... 120 |
» |
||
b) lärare |
eller lärarinna, |
||||
som |
fylt 50 år ................ |
.... 130 |
kronor |
||
» |
» 51 » ................ |
.... 145 |
» |
||
> 52 » ................ |
.... 155 |
» |
|||
» |
» 53 » ................ |
.... 170 |
> |
||
» |
» 54 » ............... |
.... 185 |
» ; |
att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkommer lärare eller
lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880 samt, efter
uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjenstgöringstid af minst 20
år, af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin
tjenst, utgör, om summan af lefnads- och tjenstår uppgår till
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
11
75 år
76 »
77 » .
78 »,
79 ».
90
100
105
115
120
kronor
»
samt att det årliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna
är berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt
understöd bestämda antalet lefnads- och tjenstår, men, sedan han eller
hon tjenstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt
att vidare sköta sin tjenst, utgör 90 kronor.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t, Konungen i nåder lemna
bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Carl Edv. Sterky.