Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

1

N:o 3.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen om ändrad lydelse
af § 38 i nådiga förordningen angående vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker den 24 maj 1895; gifven Stockholms
slott den 8 december 1899.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att besluta, att § 38 i nådiga förordningen angående vilkoren
för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker den 24 maj 1895 skall erhålla följande förändrade lydelse:

§ 38.

1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar
bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet,
eller som, på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin,
eller, mot föreskriften i § 4 mom. 1, tillhandagår med anskaffande af
bränvin, böte första gången från och med 30 till och med 60 kronor
och andra gången från 60 till och med 120 kronor. Den, som tredje
gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes till böter
från 120 till och med 600 kronor eller till fängelse i högst ett år.
Bedrifves oloflig minuthandel eller utskänkning yrkesmessigt, må, dertill
böter dömes, straffet ökas med böter från och med 60 till och
med 600 kronor.

2. Dessutom vare det i försäljuingsrummet befintliga eller eljest
uppenbarligen för försäljning afsedda bränvin till och med 150 liter

Bill. till Riksd. Prat. 1900. 1 Sand. 1 Afd. 3 Höft. 1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

och, då till ansvar för yrkesmessigt bedrifven oloflig minuthandel eller
utskänkning dömes, till och med 300 liter tillika med kärl, som för
dess afhemtning tjenliga äro, underkastade beslag och förbrutna.

3. Förbrytaren varde derjemte— — — — — — — — — —

— — — — — — — — för minuthandeln.

4. Har förbrytelse — — — — — — — — — — — — —

— --30 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med
all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o

B

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 december

1899.

.N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,
Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,

Olaéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anförde i underdånighet:

Gällande bestämmelser om ansvar för oloflig försäljning af spritdrycker
återfinnas i §§ 38 och 46 af nådiga förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker den 24 maj 1895. Dessa §§ hafva följande lydelse:

§ 38.

1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar
bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet,
eller som, på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin,

4

Kongl. Ma):ts Nåd. Proposition N:o 3.

eller, mot föreskriften i § 4 mom. 1, tillhandagår med anskaffande af
bränvin, böte första gången från och med 30 till och med 60 kronor,
andra gången från 60 till och med 120 kronor och tredje gången från
120 till och med 240 kronor. Den, som fjerde gången eller oftare
med sådan förbrytelse beträdes, dömes till fängelse från och med två
månader till och med ett år.

2. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga bränvin
till och med 150 liter tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenliga
äro, underkastade beslag och förbrutna.

3. Förbrytaren varde derjemte dömd att, då oloflig minuthandel
eller utskänkning egt rum, utgifva försäljningsafgift för det litertal,
som, efter hvad utredas kan, blifvit olofligen föryttradt, dock ej under
det belopp, som svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt de i § 17
stadgade grunder, för år minst utgå bör; skolande, der den, som idkar
minuthandel, gör sig skyldig till oloflig utskänkning, den här stadgade
påföljd ådömas, oberoende af den försäljningsafgift, som erlägges för
minuthandeln.

4. Har förbrytelse, hvarom i denna § sägs, skett å sön- eller
helgdag, ökas straffet med böter från 15 till och med 30 kronor.

§ 46.

Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen
är under tilltal stäld, samma förbrytelse fortsätter, skall, när han härtill
lagligen förvunnen varder, för hvarje gång stämning derför utfärdats
och delgifvits, fällas till de böter eller det fängelsestraff, som för sådan
förbrytelse stadgade äro; dock må fängelsestraffet icke öfverstiga ett år.

I underdånig skrifvelse den 11 juli 1896 har Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Jemtlands län gjort framställning om ändring i
dessa bestämmelser, och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dervid anfört, att under en lång följd af är de af anslaget till aflönande
af särskild polisstyrka på landet m. m. till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förfogande stälda medel till ojemförligt största delen
användts till aflönande af polisuppsyningsmän, hvilkas hufvudsakliga
uppgift varit att öfvervaka efterlefnaden af författningarne rörande
försäljning af bränvin samt af vin och maltdrycker; att, trots kronobetjeningens
och de förordnade uppsyningsmännens i allmänhet berömvärda
nit och oaktadt under årens lopp vid domstolarne inom länet
anhängiggjorts och afdömts ett mycket stort antal mål rörande för -

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 3.

brytelser mot nämnda författningar, lönkrögeriet fortfore på åtskilliga
orter inom länet, företrädesvis i Herjeådalen, och enligt Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes åsigt vore af beskaffenhet att icke kunna
under nuvarande förhållanden utrotas; att till detta beklagliga förhållande
utan tvifvel samverkade många orsaker; att länets stora areal,
de långa afstånden mellan de jemförelsevis få byarne och de stora skaror
af lösa arbetare, som från andra län årligen inkomme för att söka
arbetsförtjenst vid skogsafverkningen, i sin mån försvårade fullgörandet
af polismyndigheternas uppgift; att, ehuru af den bofasta befolkningen
flertalet vore återhållsamt i fråga om rusdrycker och en stor del, såsom
tillhörande goodtemplarorden eller annan nykterhetsförening, icke
allenast sjelf afstode från allt bruk af sådana drycker, utan äfven
villigt biträdde vid ordningens upprätthållande uti ifrågavarande hänseende,
den omständigheten, att i hela provinsen Herjeådalen och på
provinsen Jemtlands vidsträckta landsbygd icke funnes någon stadigvarande
tillåten försäljning af bränvin, medförde en betydande svårighet
vid anskaffande af bevisning rörande otillåten försäljning deraf,
i det att för öfrigt aktningsvärda personer, som begagnade spritdrycker,
för fyllande af sitt behof deraf i många fall vände sig till lönkrögaren
och i följd deraf ogerna uppträdde som vittnen mot honom, än mindre
angåfve honom till åtal; men att den svåraste olägenhet, med hvilken
ordningsmakten hade att räkna vid lönkrögeriets bekämpande, dock
enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt vore den med
afseende på det såväl moraliska som fysiska förderf, hvilket lönkrögeriet
medförde, alltför lindriga straffpåföljd, som vore stadgad för
oloflig försäljning af spritdrycker.

Under erinran att ofvan intagna ansvarsbestämmelser gält oförändrade
sedan år 1866 och i fråga om vilkoren för urbota bestraffnings
ädömande samt dennas beskaffenhet alltsedan år 1855, då sådan påföljd
först stadgades, under det att författningarne om bränvinsförsäljning i
andra hänseenden efter nämnda år ofta underkastats förändringar i
syfte att för allmänheten försvåra åtkomsten till bränvin och att skärpa
vilkoren för handel dermed, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vidare anfört, att då frestelsen till öfverträdelse af ifrågavarande förordning
således ökats, utan att ansvarsbestämmelserna tillika blifvit,
skärpta, hade alltså, under förutsättning att dessa bestämmelser förr
varit väl afpassade, förhållandet mellan frestelsen till lagbrott och det
återhållande motiv, som onekligen läge i ansvarspåföljden, numera
blifvit rubbadt, i följd hvaraf en förändring med afseende å nämnda
påföljd måste vara af behofvet påkallad. Härtill komme svårigheten att

6 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

åstadkomma en verksam tillämpning af de gifna ansvarsbestämmelserna,
en svårighet, som i orter, der, såsom förhållandet vore i Jemtlands län,
vid landtdomstolarne ting hölles allenast två gånger om året, vore så
betydande, att lagens bestämmelser om ansvar mången gång blefve så
godt som illusoriska. Med begagnande af de möjligheter dertill, rättegångsordningen
lemnade öppna, kunde det i lagen stadgade ansvar
undvikas under åratal, och det läge nästan utom möjlighetens område
att få en person, som drefve oloflig bränvinsförsäljning såsom yrke,
befordrad till den för fjerde gången oloflig utskänkning stadgade påföljd
af urbota bestraffning, det enda, som kunde bringa en hänsynslös
lagbrytare att upphöra med en handtering, som han förstode att drifva
på sådant sätt, att den blefve lönande, trots höga böter.

Med åberopande af hvad sålunda anförts har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande hemstält, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t
skulle finna nödigt att förordna om åtgärder till vinnande af sådan
ändring i § 38 af ifrågavarande nådiga förordning, att dels urbota
bestraffning kunde följa redan på fortsatt oloflig försäljning af spritdrycker
första gången och dels — till förminskande af utsigten till
vinst af dylik försäljning och för att i möjligaste mån hindra fortsättandet
af försäljningen — bränvin, som anträffades hos idkare
af oloflig försäljning, blefve underkastadt beslag och förbrutet utan
inskränkning till någon viss myckenhet deraf eller till något visst
förvaringsrum.

Efter särskilda nådiga remisser hafva öfverståthållareembetet och
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län inkommit
med underdåniga yttranden öfver berörda framställning. Af dessa
yttranden framgår, beträffande förefintligheten äfven inom andra delar
af riket af de utaf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands
län omförmälda missförhållanden, att dessa missförhållanden hafva sin
motsvarighet i Norrbottens län samt i delar af Kopparbergs, Glefleborgs
och Vesterbottens län. I Norrbottens län uppgifvas dessa missförhållanden
till och med framträda om möjligt ännu skarpare än i Jemtlands
län, särskildt i gränstrakterna och de delar af länet, der ting hålles
endast en gång om året. Inom Kopparbergs län är det i de vidsträckta
nordligare socknarne, der under längre tider årligen stora skaror af
lösa arbetare äro sysselsatta med timmerafverkning, flottning och andra
arbeten, som dylika missförhållanden förefinnas. Hvad Gefleborgs län
beträffar, uppgifves oloflig försäljning af spirituösa drycker förekomma
i de delar af länet, som äro belägna aflägset från länets städer. I
dessa trakter och särskildt inom det till Jemtlands län gränsande

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Vestra Helsinglands fögderi har i förevarande hänseende vunnits samma
erfarenhet som i Jemtlands län. I rikets öfriga län synes någon motsvarighet
till missförhållandena i fråga ej förefinnas. Hvad särskilt
angår de södra och mellersta delarne af riket, yttrar Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Hallands län, att med temlig visshet torde
kunna påstås, att i dessa landsdelar, der i hvarje län lagligen tillåten
bränvinshandel i allmänhet finnes, utom i städerna, jemväl å något ställe
på landsbygden, samt i anseende till de bättre kommunikationerna
landtbon lättare och oftare har tillfälle att i städerna förse sig med
sitt behof af bränvin, lönkrögeriet numera ej förekommer i på långt
när den utsträckning som i Jemtlands län. Öfver hufvud taget synes
i dessa delar af landet oloflig bränvinsförsäljning endast undantagsvis
eg a rum och då ej i den omfattning, att den kan hänföras till yrkesmessigt
lönkrögeri. De förseelser mot bränvinsförsäljningsförordningen,
hvilka der förekomma, synas gemenligen hafva karakter af fördelning
af bränvin mellan flera köpare, tillhandagående med anskaffande af
dylik vara eller öfverskridande af vunnen rättighet till försäljning deraf.

Vidkommande orsakerna till de i de nordligare länen i förevarande
hänseende rådande missförhållanden hafva åtskilliga af de hörda
myndigheterna ansett dem till väsentlig del härröra af de lokala förhållandena
i dessa orter äfvensom af rättsskipningens långsamhet, och
åtgärder för vinnande af större snabbhet i afgörandet af åtal för olaga
bränvinsförsäljning hafva derföre också föreslagits af dessa myndigheter.
Såsom bidragande orsak till lönkrögeriets utbredning i Jemtlands län
har ock särskild! framhållits saknaden å länets landsbygd af någon
lagligen ordnad försäljning af spritdrycker.

Beträffande sjelfva förslaget hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Upsala, Elfsborgs och Vermlands län hemstält om afslag
å detsamma, såväl i hvad det anginge skärpning af bränvinsförsäljningsförordningens
§ 38 mom. 1 som utvidgande af don i samma § mom. 2
omförmälda beslagsrätt, dock har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Upsala län ansett den underdåniga framställningen böra
föranleda dertill, att i de trakter af riket, der förhållandena sådant
kräfde, medel stäldes till vederbörandes förfogande för vidtagande af
åtgärder, hvarigenom rättegången i åtal för oloflig bränvinsförsäljning
påskyndades så mycket som möjligt, och för anordningar i öfrigt,
hvilka lände till en mera verksam polisuppsigt på de platser, der
lönkrögeri misstänktes ega rum. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Elfsborgs län har vid förslagets afstyrkande såsom sin åsigt
uttalat, att svårigheterna att i Jemtlands län råda bot på lönkrögeriet

8 Konql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

icke vore beroende derpå, att straffet för oloflig försäljning af rusdrycker
vore för lindrigt, utan härflöte derifrån att, då någon tillåten
bränvinsförsäljning icke funnes i Herjeådalen och å Jemtlands landsbygd,
det vore naturligt, att behofvet af tillgång på rusdrycker, särskildt
för den lösa befolkning, som uppgåfves vintertiden hafva strängt arbete
med skogsafverkning derstädes, måste framkalla lönkrögeri, samt att,
så länge detta behof icke afhjelptes genom anordnande af tillåten
handel med rusdrycker, det syntes sannolikt, att den olagliga försäljningen
af dylika drycker skulle i så hög grad omhuldas af befolkningen
och blifva så vinstgifvande, att alla bemödanden för lönkrögeriets utrotande
kröntes af ringa framgång.

It ö O O

Ofverståthållareembetet har, enär det förekomme embetet, som
vore anledningen till det af Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande i
Jemtlands län anmärkta missförhållande att söka icke så mycket i
bristande stränghet i de i detta ämne gällande ansvarsbestämmelser
som ej mer och hufvudsakligast i eu bristfällighet i rättegångsordningen,
samt den föreslagna skärpningen af ifrågavarande bestämmelser, om
den komme till stånd, skulle få tillämplighet ej allenast i Jernband
och de öfriga orter, der yrkesmessigt bedrifvande af olaga bränvinsförsäljning
tilläfventyrs ännu fortginge, utan äfven i de delar af landet,
der nu gällande lagar visat sig tillräckliga för hämmande eller undertryckande
af lönkrögerirörelsen, förklarat sig hysa betänkligheter mot
förslaget om ändring af bränvinsförsäljningsförordningens § 38 mom. 1
och än mera mot förslaget om utvidgande af den i samma § mom. 2
omförmälda beslagsrätt. Skulle emellertid anses nödigt vidtaga en
skärpning i nu gällande ansvarsbestämmelser för olaga försäljning af
spritdrycker, hölle öfverståthållareembetet före, att detta lämpligast
kunde ske sålunda, att, jemte det någon höjning egde rum af böternas
i den nådiga förordningen angifna belopp, hvilka under längre tid än
trettio år bibehållits oförändrade, tillika såsom ansvarspåföljd för tredje
resan oloflig bränvinsförsäljning stadgades alternativt böter och fängelsestraff.

Yrkande om bifall till framställningen i dess helhet har gjorts af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län, som funnit
framställningen välbetänkt och af behofvet påkallad, samt af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, som anfört, att mot den
ifrågasatta straffskärpningen visserligen kunde invändas, att den lagöfverträdelse,
som skulle beläggas med urbota straff, icke i och för sig
vore af den svåra art, att den borde bestraffas med frihetens förlust,
men att för den, som varit i tillfälle att på närmare håll iakttaga det

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

sedliga förfall och de vidtomfattande förderfliga verkningar i öfrigt, som
lönkrögeriet fört med sig, denna invändning dock förlorade all betydelse.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Christianstads län har förklarat
sig ej hafva något att erinra mot bifall till framställningen. E4ers
Kongl. Maj:t.s befallningshafvande i Gotlands län har, me4 afseende å
vigten att verksamt bekämpa ett så förderfligt ondt som lönkrögeriet,
funnit framställningen förtjena nådigt afseende. Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Östergötlands län har funnit de till stöd för framställningen
åberopade fakta så beaktansvärda och behjertansvärda, att Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra tillstyrka bifall till de
ifrågasatta förändringarne, dock med förbehåll att urbota bestraffning
för första resan oloflig bränvinsförsäljning icke finge ådömas i andra
fall, än der försvårande omständigheter förelåge. Vidare bär Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län, enär nu gällande bestämmelser
om påföljden för obotlig bränvinsförsäljning icke vore tillfyllest
för att kunna på ett verksamt sätt bekämpa lönkrögeriet, och med
hänsyn jemväl dertill att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen,
lönkrögeriet varit en omedelbar orsak till den under senare tiden inom
norra delen af Kopparbergs län högst oroväckande ökning af antalet
gröfre brott, tillstyrkt ändring af ifrågavarande nådiga förordnings bestämmelser
i det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands
län angifna syfte. Slutligen bar Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län, med hänsyn till angelägenheten deraf att lagens stadganden
vederbörligen respekterades, funnit en i angifvet syfte företagen
skärpning af påföljden för otillåten bränvinsförsäljning vara ej blott i
allmänhet oskadlig, utan äfven för vissa förhållanden af synnerligt behof
påkallad.

Hvad särskilt angår framställningen om ändring af mom. 1 utaf
ifrågavarande §, hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands,
Göteborgs och Bobus samt Vestmanlands län motsatt sig förslaget i
denna del hufvudsakligen af det skäl, att i de respektive länen något
behof af ändringen i fråga ej yppat sig. De flesta länsstyrelserna
hafva emellertid uttalat sig för eu skärpning af ansvarsbestämmelserna
i detta mom.

Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus, Skaraborgs,
Gefleborgs och Vesternorrlands län hafva dervid inskränkt sig till att
föreslå en höjning af i detta hänseende nu stadgade bötesbelopp. Sålunda
har Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län uttalat,
att intet torde vara att invända deremot, att domaren vid tillämpning
Bih. till Jtiksd. Prat. 1900. 1 Batnl. 1 Afd. 3 Häft. 2

10 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

af § 38 bereddes tillfälle att välja straffet inom en vidsträcktare latitud,
än lagrummet nu medgåfve, men att det ingalunda torde få anses gifvet,
att ändamålet säkrare vunnes genom användande af straffarten enkelt
fängelse än genom ådömande af höga böter. Eders Ivongl. Majrts befallningshafvande
i Skaraborgs län har hemstält, att ifrågavarande mom.

måtte erhålla följande lydelse: »Den, som —---böte första gången

från och med 20 till och med 100 kronor, andra gången från 100 till
och med 250 kronor och tredje gången från 250 till och med 500 kronor.
Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes,
dömes till fängelse från och med två månader till och med ett år.»
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande" i Gefleborgs län har visserligen
ansett det vara af behofvet påkalladt, att straffet för ifrågavarande förbrytelser
skärptes, men, då enligt; EdersKongl. Maj:ts befallningshafvandes
mening stadgande af fängelsestraff för första resan oloflig
bränvinsutskänkning syntes vara allt för strängt i förhållande till förbrytelsens
beskaffenhet, hvaremot i förevarande fall, der det gälde en
af vinstbegär föranledd förbrytelse, ådömande af böter syntes vara den
lämpligaste bestraffningen, tillstyrkt, att den föreslagna straffskärpningen
måtte inskränkas till höjande af nu stadgade bötesbelopp. Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län har anfört, att det
syntes kunna ifrågasättas, huruvida giltiga skäl förelåge till att stadga
urbota straff för första resan oloflig försäljning af spritdrycker, men att,
om maximum å bötesskalan i stället höjdes, det ådömda bötesbeloppet
utan tvifvel i de flesta fall skulle öfverstiga den bötfäldes tillgångar
och sålunda genom förvandling i allt fall öfvergå till fängelse, som med
hänsyn till tiden syntes kunna i det närmaste blifva lika effektivt som det
fängelsestraff, hvilket kunde varda omedelbart ådömdt, och att minimum
å straffskalan i hvarje fall borde lemnas oförändradt, då brottsligheten
hos den, hvilken första gången måhända ofta mera af okunnighet än
af öppet trots mot lagen gjort sig skyldig till oloflig bränvinsförsäljning,
vore vida mindre straffvärd än brottsligheten hos den notoriske
lönkrögaren, och det dessutom borde vara domstolen förbehållet ett tillräckligt
spatium på straffskalan.

Såsom ofvan omförmälts, har öfverståthållareembetet uttalat, att,
om en skärpning af ifrågavarande ansvarsbestämmelser skulle anses
nödig, densamma lämpligast kunde ske sålunda, att, jemte det någon
höjning af bötesbeloppen egde rum, för tredje resan oloflig bränvinsförsäljning
stadgades alternativt böter och fängelsestraff. Ungefär samma
ståndpunkt har intagits af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Kronobergs län, som dock ej föreslagit någon höjning af bötesbeloppen,

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

utan endast bestämmande af straffet för tredje resan alternativt till
böter, på sätt nu är stadgadt, eller till fängelse från och med två till
och med sex månader. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings
län har, enär behofvet och gagnet för Jemtlands län, likasom
till äfventyrs ock för andra delar af Norrland, af strängare straffbestämmelser
och påföljder i fråga om lönkrögeri än de nu gällande icke
syntes böra förnekas, tillstyrkt den ändring af § 38, att ansvaret för
tredje gången öfvad sådan förbrytelse, som i §:en afsåges, bestämdes
alternativt till böter, på sätt nu vore stadgadt ,eller till fängelse i högst
sex månader.

Urbota bestraffning alternativt med böter redan vid andra resan
förseelse af ifrågavarande slag hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands och Örebro län tillstyrkt såsom korrektiv mot
samma förseelser. Eders Kongl. Majtt.s befallningshafvande i Södermanlands
län har derjemte hemstält, att såsom straffpåföljd för tredje resan
dylik förseelse likaledes måtte stadgas fängelse eller böter, men att
maximibeloppet af böterna måtte höjas såväl för första som andra och
tredje resorna.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län har hemstält
om sådan ändring af bränvinsförsäljningsförordningens § 38 mom. 1,
att de i samma mom. omförmälda förseelser straffades, första gången
med böter till belopp, som nu finnes stadgadt för andra gången sådan
förseelse, eller från 60 till 120 kronor, för förseelse andra gången med
fängelse från och med två till och med sex månader, för tredje gången
med fängelse från och med sex månader till och med ett år och för
fjerde gången eller oftare med fängelse från och med ett till två år.

Vidkommande nu ifrågavarande ansvarsbestämmelser har Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län anfört, att enär lagen
i vissa delar af riket visat sig nästan vanmäktig att hämma och utrota
lönkrögeri, der sådant yrkesmessigt bedrefves, och då någon undantagslagstiftning
för dessa landsdelar ej syntes lämplig, skärpta ansvarsbestämmelser
syntes böra meddelas i den för hela riket gällande försäljningslagen,
att det dock förefölle väl strängt att redan för en första
gången föröfvad förbrytelse mot bränvin sfer säljningslagen stadga fängelsestraff
och att derföre enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
åsigt straffet för lönkrögeri första gången borde stanna vid böter, men
latituden, särskilt med hänsyn till att kunna träffa den fortsatta förbrytelsen,
högst betydligt utsträckas, exempelvis till 100, 200, ja ända
till 500 kronor.

Mot förslaget att urbota bestraffning må kunna följa redan på

12 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3.

fortsatt oloflig försäljning af spritdrycker första gången har den anmärkning
framstälts af öfverståthållareembetet samt Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Södermanlands och Skaraborgs län, att ett dylikt
stadgande skulle innebära, att straffskärpning skulle ega rum, innan
ännu den brottslige undergått det honom för brott af samma slag ådömda
straff, samt förty komma i strid med den inom nu gällande rätt vedertagna
grundsats, att särskildt straff för återfall i brott icke finge ådömas,
så framt ej återfallet skett efter det den brottslige till fullo undergått
den honom för förra brottet ådömda bestraffning.

Beträffande den af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i Jemtlands
län föreslagna ändring i bränvinsförsäljningsförordningens § 38
mom. 2 hafva, såsom förut nämnts, öfverståthållareembetet samt Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala, Elfsborgs och Vermlands
län yrkat afslag å framställningen i denna del. Derjemte hafva Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus och Skaraborgs län motsatt
sig hvarje utsträckning af den i samma mom. omförmälda beslagsrätt.
Såsom skäl för afstyrkandet har anförts af öfverståthållareembetet,
att man härvidlag ej finge förbise, att oloflig bränvinsförsäljning långt
ifrån alltid idkades yrkesmessigt eller utöfvades i annan svårare form,
utan att slika förseelser esomoftast beginges af obetänksamhet, utan
afsigt att bryta mot lagen, eller eljest vore af en jemförelsevis lindrig
beskaffenhet, samt att, om åklagarens rätt att verkställa beslag vore
oinskränkt, eu förseelse åt sist omförmälda art skulle kunna för den
skyldige medföra en ekonomisk förlust, som ej stode i rimligt förhållande
till förbrytelsens beskaffenhet, och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Upsala län, att förslaget, om det vunne bifall, syntes kunna
leda till betänkliga följder. Det kunde ju inträffa, att genom förbiseende
eller oförstånd en person, som i stor skala drefve handel med spirituösa
drycker, gjorde sig förfallen till ansvar för oloflig försäljning. Hela
hans lager, som tilläfventyrs uppginge till värde af många tusen kronor,
blefve då underkastadt beslag och förbrutet, om gällande inskränkning
i förevarande hänseende upphäfdes. Ett upphäfvande af inskränkningen
i fråga om förvaringsrummet ledde uppenbart till återinförande af husransakan,
hvilken ju ansetts så förhatlig, att densamma endast bibehållits
i tjufnädsmål. Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands
län har afstyrkt framställningen i denna del, enär den föreslagna
oinskränkta beslagsrätten synts Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
alltför evasiv för att lämpligen kunna ersätta det nu gällande stadgandet,
hvilket i regel visat sig tillfyllestgörande. Vidare har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län mot nu ifrågavarande del af

13

Kong1 Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

förslaget anfört, att konfiskationsstraffet, hvars användande inom lagstiftningen
allt mer begränsats, i många fall af öfverträdelse mot ett
stadgande af den föreslagna lydelsen helt visst skulle för den sakfälde
medföra en penningeförlust, som icke stode i skäligt förhållande till
förbrytelsens beskaffenhet, samt att det nu bestämda belopp, som kunde
tagas i beslag och dömas förbrutet, eller 150 liter, syntes vara tillräckligt
högt för att såväl i vanliga fall medföra försäljningens hämmande
som ock innebära en lämplig uppmuntran för åklagare eller angifvare.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län har funnit
hvad länsstyrelsen i Jemtlands län anfört icke innebära giltigt skäl till
en så genomgripande förändring af stadgandet i fråga, hvilket Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge vara för sitt ändamål lämpligt
och väl afvägdt.

Framställningen om ändrad lydelse af § 38 mom. 2 har förordats
eller lemnats utan erinran af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Christianstads,
Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs, Vesternorrlands, Vesterbottens och
Norrbottens län.

Af öfriga länsstyrelser har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län uttalat, att en ändring af ifrågavarande mom. 2 i det
syfte, länsstyrelsen i Jemtlands län angifvit, om än ej i allmänhet behöflig,
likväl kunde komma att verka nyttigt äfven annorstädes än i
de norra delarne af riket. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Jönköpings och Kronobergs län föreslå den ändring i samma mom. att,
då urbota straff ådömes enligt ifrågavarande §, allt bränvin, som anträffas
hos idkaren af den olofliga försäljningen, må jemte kärl vara underkastadt
beslag och förbrutet. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Kalmar län har ansett, att beslagsrätten ej bör utsträckas vidare än
till allt det bränvin, som finnes förvaradt i det ruin eller den lägenhet,
der försäljningen bedrifves. Af Eders Kongl. Maj :ts befallningshafvande
i Gefleborgs län har förordats en sådan ändring af stadgandet om beslagsrätten,
att vid oloflig bränvinsförsäljning af den, som icke enligt
lag är berättigad att under någon form idka handel med spritdrycker,
allt honom tillhörigt, vid hans bostad och å försäljningsstället förvaradt
bränvin må tagas i beslag och dömas förbrutet. Slutligen har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län i detta ämne anfört,
att det ej vore lämpligt införa generel bestämmelse om att allt det
bränvin, som anträffades hos den, som beginge öfverträdelse mot förordningen,
i alla händelser skulle vara underkastadt beslag och anses
förbrutet, ty derigenom skulle, då nämnda vara förefunnes i större

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

myckenhet hos en person än hos en annan, sagda påföljd kunna för
den förre blifva alltför kännbar mot hvad den blefve för den senare,
samt att det syntes vara tillfyllest, om det i gällande lag bestämda
litertalet å förbruten vara höjdes till exempel till 500 liter, med undantag
dock för den, som idkade försäljning af bränvin utan att dertill
i någon mån ega rättighet, hos hvilken allt påträffadt bränvin borde
vara förbrutet; hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
fråga om borttagandet af den för beslagsrätten gällande inskränkning
i afseende å förvaringsrummet yttrat, att förslaget i denna del syntes
utan vidare böra bifallas.

I sammanhang med de af mig nu föredragna handlingar anhåller
jag att få i underdånighet anmäla Riksdagens underdåniga skrifvelse
den 11 maj 1898, deri Riksdagen anfört, att i en inom Riksdagen
väckt motion föreslagits, att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, om i förordningen angående
försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 1895 ändringar kunde vidtagas i
syfte att genom skärpta straffbestämmelser — särskildt en vidsträcktare
användning af urbota straff — jemte en utsträckt beslagsrätt på ett mera
verksamt sätt än hittills förhindra sådan oloflig bränvinshandel, som, framkallad
af vinstbegär, på ett mer eller mindre yrkesmessigt sätt i form af
lönkrögeri utöfvades, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, som
Kongl. Maj:t i sådant syfte kunde finna anledning låta utarbeta; att Riksdagen
i likhet med motionärerna hyste den upppfattningen, att åtgärder
borde vidtagas i syfte att medelst skärpta straffbestämmelser och utsträckt
beslagsrätt söka stäf] a lönkrögeriet, men att, enär straffskärpningen
vore afsedd att träffa endast den vrkesmessiga, af vinstbegär föranledda
olofliga bränvinsförsäljningen, under det att för sådan oloflig försäljning,
som icke särskildt vore framkallad af vinstbegär, utan i många fall
föranledd af okunnighet om förordningens föreskrifter, erfarenheten
icke ådagalagt behofvet af förhöjda straff, Riksdagen ansåge, att lagändringen
borde så affattas, att deraf med full tydlighet framginge dess
ändamål att träffa endast lönkrögeriet; att det derföre syntes Riksdagen
vara nödigt, att i förordningen uttrycklig skilnad gjordes mellan ena
och andra slaget af sålunda förekommande oloflig bränvinsförsäljning,
på det lagförändring skulle kunna vidtagas utan att medföra verkningar,
som dermed icke afsetts; att Riksdagen vidare hade den åsigten,
att det visserligen icke kunde tagas för gifvet, att det åsyftade ändamålet
säkrast främjades genom tillitandet af urbota bestraffning i vidsträcktare
mån, än hvad i sådant afseendejredan nu funnes stadgadt;
tat Riksdagen tvärtom hölle före, att i fråga om lönkrögeri, hvilken

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

förseelse måste anses härleda sig uteslutande ur begäret efter penningvinst,
"höga böter i förening med utsträckt användande af beslagsrätten
vore den lämpligaste straffarten; att Riksdagen emellertid ansåge sig
böra särskildt framhålla, att den inskränkning i beslagsrätten, som betingades
af nu gällande stadgande, att vid oloflig bränvinsförsäljning
beslag finge läggas endast å det i försäljningsrummet befintliga bränvin
till och med 150 liter tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenliga
vore, i ganska många fall gjorde det omöjligt för vederbörande
åklagare att kraftigt ingripa till stäfjande af lönkrögeriet, då lönkrögaren
i allmänhet iakttoge den försigtigheten, att han för att undgå beslag
icke förvarade bränvinet i det rum, der det utlemnades, utan oftast
undangömde detsamma i uthus, hölador och skogssnår eller på andra
liknande ställen; samt att beslagsrätten derföre syntes böra utsträckas
i nu antydda afseende, så att den kunde på ett verksammare sätt göras
gällande;

Och har Riksdagen, som funnit, att det i motionen påvisade missförhållandet
lämpligen syntes kunna undanrödjas i ofvan angifna riktning,
äfvensom att frågans hänskjutande till Eders Kongl. Maj:t bäst
skulle befordra dess tillfredsställande lösning, på den grund anhållit, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och på hvad
sätt i förordningen angående försäljning af bränvin m. m. den 24 maj
1895 ändringar kunde vidtagas i syfte att genom skärpta straffbestämmelser
och utsträckt beslagsrätt på ett mera verksamt sätt än hittills
förhindra sådan oloflig bränvinshandel, som vore att betrakta såsom
lönkrögeri, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, som Eders
Kongl. Maj:t i sådant syfte kunde finna anledning låta utarbeta.

Af ofvan lemnade redogörelse för de af länsstyrelserna i den förevarande
frågan afgifna utlåtanden framgår, att den förr vidt utbredda
och svårutrotliga förbrytelse, som i dagligt tal benämnes lönkrögeri,
eller den yrkesmessigt bedrifna olofliga försäljningen af spritdrycker numera
så godt som icke förekommer i södra och mellersta delarne af
landet. I landets nordligare delar råda deremot i detta afseende fortfarande
svåra missförhållanden, hvilka antagit större utsträckning, i mån
som till dessa aflägsna och glest befolkade bygder under senare år
strömmat skaror af arbetare för att vinna anställning vid derstädes
pågående stora arbeten för grufbrytning, utdrifning och förädling af
virke samt jern vägsbyggnader. Om de förderfliga verkningarne af denna
olofliga bränvinsutskänkning äro vittnesbörden samstämmiga. Helt visst
möta, såsom ock myndigheterna framhållit, stora svårigheter att stäf]a
det onda. De störa, sparsamt befolkade vidderna erbjuda möjligast

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

gynsamma tillfällen för lönkrögarne att ostörda af ordningsmakten
drifva sin handtering; den i dessa bygder på grund af tingens fåtalighet
långsamma rättsskipningen tillstädjer, på sätt Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Jemtlands län med talande exempel framhållit,
en lagbrytare, mot hvilken bevisning kunnat erhållas, att i åratal uppehålla
den slutliga domen i målet; och saknaden af lagliga försäljningsställen
i vidsträckta trakter, der befolkningen till stor del utgöres af
lösa arbetare, af hvilka större delen ingalunda äro sinnade att afsåga
sig njutningen af spritdrycker, bidrager icke minst att befordra lönkrögeriet.
Bot mot detta är utan tvifvel af nöden. Åtskilliga åtgärder
hafva blifvit föreslagna, men af dessa har jag i detta sammanhang
endast att yttra mig rörande den ifrågasatta skärpningen af straffpåföljden
för oloflig bränvinsförsäljning. Utan att öfverskatta verkan
af eu dylik straffskärpning, bör man medgifva, att det straff, som drabbar
den öfverbevisade lönkrögaren, under nuvarande förhållanden ej sällan
måste komma att ställa sig allt för lindrigt. Rättelse härutinnan bör
ske, men af vigt är, att, på sätt Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse
framhållit, ändringen sker på sådant sätt, att verkan af lagändringen
blir den åsyftade eller en skärpning af straffet för vaneförbrytaren eller
lönkrögaren, men icke tillika af straffet för mera tillfälliga öfverträdelser
af bränvinsförfattningarne i nu ifrågavarande del, för hvilka senare
intet behof af strängare straff än de nu stadgade gjort sig kändt.

Enligt § 38 mom. 1 i gällande bränvinsförsäljningsförordning
straffas oloflig försäljning af bränvin första gången med böter från och
med 30 till och med 60 kronor, andra gången med böter från 60 till
och med 120 kronor och tredje gängen med böter från 120 till och med
240 kronor; den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse
beträdes, dömes till fängelse från och med två månader till och med ett
år. Då förändring af dessa bestämmelser nu ifrågakommer, torde i
hvarje händelse en förenkling af den nuvarande, omständligt graderade
straffskalan kunna eg a rum derhän, att straffsatsen för tredje gången
upprepad förbrytelse sammanslås med straffsatsen för fjerde gången eller
oftare upprepad förbrytelse. Straffet i högsta straffgraden, hvilken alltså
skulle afse tredje gången eller oftare upprepad förbrytelse, torde lämpligen
kunna bestämmas . till böter från 120 till och med 600 kronor
eller fängelse i högst ett år. Genom den frihet, som sålunda lemnades
domaren att välja mellan böter och frihetsstraff, förebygges möjligheten
för den felande att beräkna straffets art. Den ene känner sig mera
afskräckt af böter, den andre af fängelse.

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Den genom den sålunda föreslagna förändringen beredda möjligheten
att med böter till afsevärdt belopp i stället för fängelse belägga
oftare upprepad oloflig bränvinsförsäljning, en förändring, som går i
den af Riksdagen såsom önskvärd angifna rigtningen, upphäfver emellertid
icke behofvet af särskild påföljd för lönkrögeri. Det är nemligen
att märka, att lönkrögeri, föröfvadt vid ett mycket stort antal tillfällen,
kan föreligga, äfven då den felaktige icke kan dömas annat än för första
eller andra resan oloflig bränvinsförsäljning. Ett tillägg till ifrågavarande
mom. torde derföre böra göras i syfte att straffet för oloflig
minuthandel eller iskänkning må för det fall, att försäljningen bedrifves
yrkesmessigt, kunna ökas med böter, hvilka lämpligen torde kunna
bestämmas att utgöra från och med 60 till och med 600 kronor. Såsom
förebild för den sålunda föreslagna bestämmelsen kan hänvisas till
mom. 4 i förevarande §.

Mot den nuvarande lydelsen af mom. 2 i § 38, enligt hvilken
endast det i försäljningsrummet befintliga bränvin till och med 150
liter må tagas i beslag, har anmärkts, att sagda lydelse i ganska många
fall gör beslagsrätten illusorisk, i det att lönkrögaren för att undgå
beslag i allmänhet är nog försigtig att icke förvara bränvinet i det
rum, der det utlemnas, utan oftast undangömmer detsamma i uthus,
hölador och skogssnår eller på andra liknande ställen. Med afseende härå
torde orden »det i försäljningsrummet befintliga bränvin» böra utbytas
mot »det i försäljningsrummet befintliga eller eljest uppenbarligen för
försäljning afsedda bränvin», hvarigenom åt beslagsrätten torde beredas
väsentligt ökad effektivitet. Ifrågasatt har äfven blifvit att borttaga
den nu stadgade begränsningen till 150 liter eller höja detta maximibelopp.
En sådan utsträckning af beslagsrätten skulle emellertid, om
den helt generelt vidtoges, utan tvifvel komma att i vissa fall, såsom
då den olofliga bränvinsförsäljningen skett af lättsinne eller obetänksamhet,
verka alltför strängt. Deremot synes för det fall, att till ansvar för
yrkesmessigt bedrifven oloflig minuthandel eller utskänkning dömes, en
utsträckning af det nuvarande maximibeloppet lämpligen kunna och
böra ega rum. På det att icke denna straffpåföljd må komma att verka
allt för ojemnt, torde dock maximibeloppet icke böra sättas högre än
till 300 liter.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att
besluta, att § 38 i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker
den 24 maj 1895 skall erhålla följande förändrade lydelse:

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 1 Samt. 1 Afd. 3 Raft.

3

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

§ 38.

1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar
bränvin, utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet,
eller som, på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin,
eller, mot föreskriften i § 4 mom. 1, tillhandagår med anskaffande af
bränvin, böte första gången från och med 30 till och med 60 kronor
och andra gången från 60 till och med 120 kronor. Den, som tredje
gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes till böter
från 120 till och med 600 kronor eller till fängelse i högst ett år.
Bedrifves oloflig minuthandel eller utskänkning yrkesmessigt., må, der
till böter dömes, straffet ökas med böter från och med 60 till och
med 600 kronor.

2. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga eller eljest
uppenbarligen för försäljning afsedda bränvin till och med 150 liter
och, då till ansvar för yrkesmessigt bedrifven oloflig minuthandel eller
utskänkning dömes, till och med 300 liter tillika med kärl, som
för dess afhemtning tjenliga äro, underkastade beslag och förbrutna.

3. Förbrytaren varde derjemte — — — — — — —---

— — —---— — för minuthandeln.

4. Har förbrytelse — — — — — — —--—---

— — — 30 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1809.