Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 2 april 1900, kl. 2 e. ra.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i
anledning af väckt fråga om indragning till statsverket
af de s. k. marketenteri- och lägerkassornas inkomster.

I anledning af tvenne inom Andra Kammaren under n:is 12 och
129 väckta motioner har nämnda kammare med bifall till sitt andra tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 4 för sin del beslutat,

att Riksdagen i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhåller, det täcktes
Kongl. Maj:t efter utredning taga i öfvervägande, huruvida icke de
till truppförbandens s. k. marketenteri- och lägerkassor ingående, från
marketenterirörelsen å lägerplatserna härrörande inkomster skulle kunna
till statsverket indragas och af de inflytande medlen på framställning af
vederbörande truppförbands chefer utanordnas hvad till förbättrade anordningar
å lägerplatserna pröfvas vara för truppförbandet, särskildt manskapet,
nyttigt och af behofvet påkalladt;

och har Första Kammaren till sitt andra tillfälliga utskott hänvisat
ifrågavarande ärende.

Andra Kammarens tillfälliga utskott har till en början meddelat
redogörelse för förberörda tvenne motioner, i hvilka dels (motionen n:o
Bill. till Riksd. Prof. 1900. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 Käft. (N:o 2.) 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utletande N;o 2.

12) herrar C. Johansson i Aflösa och W. Bengtsson i Häradsköp hemställa,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t från och med nästa års början till statsverket indraga
de s. k. marketenteri- och lägerkassornas inkomster, samt af de
influtna medlen låta utanordna hvad som till förbättrade anordningar å
lägerplatserna pröfvas vara för manskapet nyttigt och af behofvet påkalladt;»
och dels (motionen n:o 129) herr S. Söclerherg i anslutning till
motionen n:o 12 föreslår, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta vidtaga sådan utredning
och framläggande af förslag, som afser att, så fort ske kan, till statsverket
indraga de s. k. marketenteri- och lägerkassornas inkomster
och af dessa utanordna nödiga medel, som äro för befäl och manskap
erforderliga för byggnader och underhåll af nödiga hus vid lägerplatserna,
eller bereda dem nödigt hyresbidrag;» hvarefter ur de båda först nämnde

motionärernes motivering för deras förslag anföres följande:

Genom Kongl. Maj:ts bref till intendentsdepartementet den 15
november*) 1897 är föreskrifvet, rörande användandet af de till de särskilda
truppförbandens s. k. marketenteri- och lägerkassor m. fl. hörande

medel, att desamma »skola såsom dittills af cheferna för vederbörande
truppförband disponeras till betäckande af sådana utgifter för manskapets
nytta, förbättrade anordningar vid lägerplatserna samt andra ändamål,
afseende truppförbandet i sin helhet, till hvilka medel ej blifvit i stat
eller eljest anvisade».

Genomgår man redogörelserna för de olika regementenas lägerkassor,
så finner man, att dessa hafva eu synnerligen rikligt flödande
inkomstkälla i afgiften för marketenterirörelsen, hvari ingår rättighet att
sälja Öl till såväl manskapet som allmänheten. Från denna ölutskänkning
kommer alltid hufvudparten af inkomsterna, och får således truppförbandens
manskap genom att betala mer, än hvad den försålda varan i sjelfva
verket är värd, i ganska betydlig mån bidraga till de inkomster, som
enligt ofvan nämnda kongl. bref skola användas till deras nytta, oaktadt
många af manskapet äro i knappa omständigheter och väl behöfde sina
penningar till nyttigare ändamål än att gifva dem ut för en vara, som
de allt för väl kunde undvara och lyckligtvis i de flesta fall ej använda
i sina hem.

Att man på detta sätt skaffar sig inkomster till våra lägerkassor,

*) Skriffel i stället för den 22 oktober.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 3

kunna vi ej gilla, och vi hoppas den dag ej skall vara alltför aflägsen,
då det blir omöjligt att etablera dylika affärer på kronans vapenöfningsplatser.

Men '' bortser man för tillfället från den förnämsta betingelsen för
dessa inkomster och fäster sig vid det sätt, på hvithet de användas, så
synes oss äfven i detta afseende berättigade anmärkningar kunna göras.
Yi medgifva villigt, att ganska mycket af dessa penningar användes till
nyttiga ändamål, men att äfven motsatsen gör sig gällande, tro vi oss
kunna visa.

Af redogörelsen öfver ekonomikassan för år 1898 vid ett i hufvudstaden
förlagdt regemente framgår, att af de till 3,586 kr. 53 öre uppgående
inkomsterna icke mindre än i det närmaste 1,500 kronor användes
till extra förplägning och till kostnad för en regementsfest. Att äfven
en del af denna kassas tillgångar användes till manskapets nytta, vilja
vi ingalunda förneka, ty efter en stunds undersökning i detta afseende
finner man, att för en skrifkurs utbetalts 18 kronor 80 öre.

Vid ett annat i landsorten förlagdt regemente uppgingo inkomsterna
för sagda år till 1,246 kr. 74 öre, och utgafs för extra förplägning,
dansmusik och punsch 653 kr. 34 öre, eller mera än hälften af inkomsterna.
Huruvida ett dylikt användande af de influtna medlen kan sägas
hafva skett i full öfverensstämmelse med föreskriften i ofvan angifna
kongl. bref eller till manskapets nytta, synes oss icke vara svårt att
afgöra.

Att man å andra ställen på eif mera lyckosamt sätt skött lägerkassans
finanser, veta vi allt för väl, då af redogörelsen för ett landsortsregemente
framgick, att man vid årets slut i obligationer, depositionsbevis
och kontant hade en sparad penning, uppgående till icke mindre än
29,613 kronor 33 öre.

Som af det anförda framgår med all tydlighet, gestalta sig förhållandena
vid de skilda truppförbandens lägerkassor mycket olika, dels
i afseende på inkomsternas storlek och dels i afseende å deras användande.
Å ena stället gör man betydande besparingar, å det andra går
debet och kredit jemt och rätt i hop.

Denna olikhet synes oss ej vara till det helas gagn. Yi hålla
tvärt om före, att man vid samtliga truppförbandens lägerplatser i afseende
å förbättrade anordningar m. m. öfver hela landet har samma behof,
hvilka böra afhjelpas efter en gemensam plan. Derigenom tillskyndades

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.o 2) Utlåtande N:o 2.

alla samma fördelar, men detta önskemål synes oss ej kunna vinnas på
annat sätt än genom statens ingripande.

Till stöd för den i motionen n:o 129 gjorda hemställan anföres
bland annat motionärens påpekande af, att offieerarne vid åtminstone
åtskilliga lägerplatser få vidkännas afsevärda uppoffringar för beredande
af bostäder m. m. åt sig under mötena. Då så är förhållandet, säges
vidare, kan man med fog ej undra på, »att dessa officerare söka utvägar,
på hvilka de kunna skaffa sig nödiga medel. En sådan utväg har beredts
dem genom en del af de inkomster, som dessa ölutskänkningsställen
vid lägerplatserna inbringa, en utväg, som jag icke kan gilla. Jag vill
påstå, att det är ett ockrande på lasten, som är ovärdigt och bör icke
tolereras. Klagomål hafva ock af manskapet på åtskilliga platser framstälts
genom petitioner och dylikt, hvilket visar, att manskapet i allmänhet icke
känner behof af denna ölservering. Dessa framställningar hafva lemnats utan
afseende, och man kan lätt förstå hvarför, då behofvet vid lägerplatserna
krafvel’ de enskildes uppoffringar i så hög grad, att vid vissa sådana platser
offieerarne måste bygga och underhålla bostäder m. m. åt sigsjelfva.»

Härefter meddelar utskottet några upplysningar om de i ofvan
anförda motioner afsedda s. k. marketenteri- och lägerkassorna samt om de
åtgärder, som vidtagits för att ställa desamma under offentlig kontroll.

Tid efter annan hade Kongl. Maj:t, yttrar utskottet, förordnat, att
medel, som inflöte genom försäljning af gödsel vid åtskilliga beridna truppförband
af såväl värfvade som indelta armén, finge till de belopp, som
öfverstege kostnaderna för gödselns bortförande, af vederbörande disponeras
till en del utgifter, för hvilka medel ej blifvit i stat eller annars anvisade,
under vilkor, att årlig redovisning derför till arméförvaltningen afgåfves.
I skrifvelse till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet den
31 oktober 1896 anmälde chefen för tredje arméfördelningen, att han för
vinnande af kännedom rörande användningen inom nämnda arméfördelning
af de med ofvannämnda kassor jemförliga s. k. lägerkassorna *)
under sina inspektionsresor anmodat vederböraade regementschefer att
förete dessa kassors räkenskaper för föregående år. Sedan fördelningsintendenten
granskat dessa räkenskaper och öfver granskningen afgifvit
rapport, hade arméfördelningschefen funnit, att dessa kassor användes
klokt och förståndigt till truppförbandens och särskilt manskapets gagn.
Men enär bestämmelser (af den art, som funnes för ofvannämnda genom
inkomst^ af gödselförsäljning uppkomna kassor) för närvarande sakna *)

Äfven kallade »plankassor» (2. arméfördelningen), regementets enskilda kassa in. in.

Första Kammärens Tillfälliga Utskotts (N-.o 2) Utlåtande N:o 2. 5

des rörande användandet af de medel, Indika till de särskilda truppförbandens
s. k. marketenterikassor, lägerkassor med flera inflöte, dels
genom försäljning af köksaffall, latrinspillning, å mötesplatser växande gräs
in. m., dels ock genom afgifter för rättigheter att å mötesplatser eller invid
kaserner idka marketenterirörelse eller att å nämnda platser hålla handelslägenhet,
cigarrbod m. m., och då omförmälda kassor, hvilkas medel användts
till uppförande af marketenteribyggnader, extra förplägning åt manskapet,
planerings- och planteringsarbeten å lägerplatserna, skrifmaterialier samt inbindning
af journaler för regementenas expeditioner, syntes böra undergå
granskning i likhet med hvad som redan vore stadgadt i fråga om flera
andra vid truppförbanden befintliga kassor af väsentligen mindre betydelse,
afgaf ofvan bemälde arméfördelningschef förslag till föreskrifter rörande
användningen af ifrågavarande kassor samt om redovisningsskyldigheten
för desamma. Enligt detta förslag skulle mera berörda kassors medel
såsom dittills handhafvas och användas på för truppförbanden fördelaktigaste
sätt, särskildt till manskapets »gagn och nytta», men skulle, hvad
deras användning och reserverade medels placering vidkomme, granskas
minst en gång hvarje år af fördelningsintendenten; truppförbanden skulle
vara skyldiga att ställa sig till efterrättelse de härvid af fördelningsintendenten
gjorda erinringar, samt fördelningsintendenten årligen under december
månad afgifva anmälan till chefen för landtförsvarsdepartementet
om resultatet af denna granskning.

Sedan öfriga armefördelningschefer afgifvit, delvis af regementschefernas
yttranden åtföljda, utlåtanden öfver ofvan nämnda förslag, inkom
arméförvaltningen å intendents- och civila departementen den 13 juli
1897 till Kong], Maj:t med infordradt yttrande. Deri hemstäldes, att
lägerkassorna med dertill hörande marketenterirörelse m. m. framdeles
såsom ditills måtte förvaltas af truppförbanden sjelfva, dock utan sammanblandning
eller gemenskap med någon till officers- eller underofficerscorpserna
hörande ekonomi; att deras inkomster, i den män de ej reserverades
till framtida disposition, användes på för hvarje truppförband
fördelaktigaste sätt — — — samt att arméfördelningscheferna under de
årliga inspektionsresorna skulle granska lägerkassornas behållning och förvissa
sig om de af nämnda kassor bestridda utgifters öfverensstämmelse
med för dem medgifna ändamål.

Förslaget vann i fråga om redovisningssättet m. m. icke Kongl.
Maj:ts bifall. Den 22 oktober 1897 utfärdades rörande ofta nämnda
kassors användning och redovisning ett kongl. bref af följande lydelse:

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Till Arméförvaltningen å intendents- och civila departementen.

Oscar, med Guds Nåde, Sveriges, Norges, Götes och Yendes
Konung.

Yår ynnest och nådiga benägenhet med Gud allsmäktig!

Sedan Yi tid efter annan förordnat, att medel, som inflöte genom
försäljning af gödsel vid åtskilliga beridna trupper af såväl indelta som
värfvade armén, finge till de belopp, som öfverstege kostnaden för gödselns
borförande, af vederbörande chefer disponeras till en del utgifter,
för Indika medel ej blifvit i stat eller eljest anvisade, under vilkor dock,
att årlig redovisning derför till Eder afgåfves, har chefen för tredje arméfördelningen,
— enär bestämmelser för närvarande saknades rörande användandet.
af de medel, Indika till de särskilda truppförbandens s. k.
marketenterikassor, lägerkassor med flera inflöte, dels genom försäljning
af köksaffall, latrinspillning, å mötesplatser växande gräs in. m., dels
ock genom afgifter för rättigheter att å mötesplatser eller invid kaserner
idka marketenterirörelse eller att .å nämnda platser hålla handelslägenhet,
cigarrbod m. in., och då omförmälda kassor, hvilkas medel användts till
uppförande af marketenteribyggnader, extra förplägning åt manskapet,
planerings- och planteringsarbeten å lägerplatserna, skrifmaterialier samt
inbindning af journaler för regementenas expeditioner m. m., syntes böra
undergå granskning i likhet med hvad numera vore stadgadt i fråga
om flere andra vid truppförbanden befintliga kassor af väsentligen mindre
betydelse, — i underdånighet afgifvit förslag till föreskrifter rörande användningen
af ifrågavarande kassor samt redovisningsskyldigheten för
desamma; och hafve Yi, efter det ej mindre I under den 13 sistlidne
juli än äfven cheferna för första, andra, fjerde, femte och sjette arméfördelningarna
äfvensom militärbefälhafvarens på Gotland underdåniga
utlåtanden deröfver afgifvit, vid underdånig föredragning af detta ärende
funnit godt i nåder förordna, att samtliga vid truppförbanden befintliga
kassor af ifrågavarande beskaffenhet skola såsom hittills af cheferna för
vederbörande truppförband disponeras till betäckande af sådana utgifter
för manskapets nytta, förbättrade anordningar vid lägerplatserna samt
andra ändamål, afseende truppförbandet i dess helhet, till hvilka medel
ej blifvit i stat eller eljest anvisade; skolande dock årlig redovisning för
kassornas förvaltning från och med början af nästkommande år till Eder
afgifvas i sammanhang med öfriga från truppförbanden ingående årsredogörelser.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 7

Hvilket Yi Eder till kännedom och underdånig efterrättelse, i
hvad på Eder ankommer, härmed i nåder meddele.

Stockholms slott den 22 oktober 1897.

OSCAE.

Axel Rappe.

Vidare har arméförvaltningen å intendentsdepartementet den 15
december 1899 till fördelningsintendenturerna angående marketenteri- och
lägerkassornas inventering utfärdat nedanstående cirkulär:

Till fördelningsintendenturen vid .... arméfördelningen.

Af förekommen anledning får kongl. arméförvaltningen å intendentsdepartementet
härigenom anmoda Eder att vid andra af Eder jemlik!
kongl. kungörelsen angående tillämpning tills vidare af förändrade föreskrifter
rörande förvaltningen vid arméns truppförband den 23 november
1894 verkstälda inventeringar jemväl årligen granska och genomgå de
vid fördelningens truppförband befintliga marketenteri- och lägerkassors
disponibla tillgångar och värdehandlingar samt att, derest mot dessa
kassors förvaltning och allmänna användande m. m. någon erinran skulle
förekomma, derom till departementet inkomma med anmälan.

Stockholm den 15 december 1899.

Nils Berg. A. Kinell.

Oscar Svensson.

Samma dag utfärdade intendentsdepartementet äfven nedanstående
cirkulär:

Sedan de till kongl. arméförvaltningens intendentsdepartement inkomna
redogörelser för år 1898 öfver armens s. k. marketenteri- eller
lägerkassor härstädes undergått granskning, har departementet, med återställande
till respektive truppförband af ifrågavarande redogörelser, velat
härigenom fästa vederbörandes uppmärksamhet dels derå, att dessa redogörelser
skola vid insändandet till kongl. arméförvaltningen vara behörigen
och fullständigt verificerade, dels ock derå, att förvaltningarne
vid dispositionen och användandet af kassornas tillgångar skola ställa
sig till noggrann efterrättelse de i det nådiga brefvet den 22 oktober
1897 meddelade föreskrifter, hvilka icke synas på alla ställen hafva
blifvit behörigen iakttagna, om ock revisionen för denna gång — den
första kassornas räkenskaper härstädes granskats — icke ansett lämpligt
framställa några särskilda yrkanden.

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande No 2.

Ytterligare meddelas, hurusom utskottet från generalintendenten
fått mottaga vederbörandes redogörelser för nu ifrågavarande lägerkassors
förvaltning under 1899 för samtliga truppförband. Af sagda redogörelser
bär utskottet inhemtat åtskilliga upplysningar rörande kassornas användning.
Derom anföres följande:

Vid ett regemente har i byggnadskostnad från lägerkassan under
år 1899 utbetalts ej mindre än kronor 6,132: 38. Äfven förekomma ränta
och amortering å lån för byggnader (på ett truppförband med kronor
1,115: 92) samt kostnader för reparation af dylika (å ett artilleriregemente
bar till exempel användts kronor 1,381: 78 för reparation af regementets
ridhus). Hit böra ock utskylder för marketenteribyggnader. På ett regemente
bar skurning af tjenstelokal uppgått till kronor 300, eldning till
kronor 100. Planerings- och planteringskostnader äro ofta förekommande
och stundom ej obetydliga utgiftsposter. I sammanhang härmed stå inköp
af trädgårdssoffor och prydnadsväxter, underhåll af parkanläggning m. m.
Inventarier och möbler köpas ofta för denna kassas medel; likaledes
utgå derifrån i regeln kostnaderna för papper och andra skrifmaterialier,
enär staten icke härtill lemnar medel. Tidningar (vid ett regemente till
belopp af kronor 740), böcker, bidrag till bibliotek, annonser, tryck af
blanketter, bindning m. m. samt telefonafgifter pläga likaledes bekostas af
nu ifrågavarande kassor. Äfven förekommer extra förplägning vid utmarsch»-och dylika tillfällen samt vid jul- och midsommarfesterna, vid hvilka senare
den s. k. majstångens prydande stundom medför rätt afsevärda kostnader.
Någon gång stiga utgifterna för denna extra förplägning till belopp, nästan
motsvarande inkomsterna, såsom vid ett truppförband i hufvudstaden, der
lägerkassans hela inkomstsnmma varit kronor 2,118: 12 och kostnaden
för extra förplägnaden uppgått till kronor 1,768: 91, medan vid ett
annat regemente inkomsterna stigit till kronor 6,161: 12 och utgifterna
för extra förplägning till endast kronor 32. Rätt stora belopp hafva utgifvits
för inköp eller hyra af flaggor. Äfven kostymer och transparanger
nämnas bland utgifterna för nämnda fester; likaledes »dansprogram».
Utspisningsinventarier (tallrikar, glas m. in.) hafva stundom uppgått till
ej obetydliga belopp (på ett regemente till kronor 854: 48; på ett annat
har inköp af glas stigit till kronor 319: 28; på ett regemente har »hyra
af tallrikar» uppgått till kronor 59: 30). Arfvoden till kokkonstapel,
kockar och kokerska förekomma i redogörelserna för nu ifrågavarande
kassor, och dylika kostnader torde någon gång ligga inne i sådana, som
i nämnda redogörelse utan vidare specifikation upptagas såsom »grati -

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 9

fikationer». Vid ett truppförband bar såsom utgift antecknats »ett matsalsbord
af ek» (kronor 100). Jemväl kafva från dessa kassor utanordnats
medel för inköp af idrottsmateriel (fotboll m. in.) samt belöningar
ock premier för skickligket i olika slags sport, liksom understöd åt institutioner,
kvilka kafva till ändamål att främja idrott. Musikinstrument,
såsom orgel m. m., äro någon gång i nu ifrågavarande redogörelser antecknade
å kreditsidan. Undervisnings- ock immateriel stiger på ett par
ställen till ej alldeles obetydliga belopp. På ett truppförband kar för
undervisningen i musik utgifvits kronor 433: 22. Likaledes kafva summor
utanordnats till musikkassan ock underhåll af musikelever. Cirkusbiljetter
förekomma bland utgiftsposterna vid ett truppförband, hyra för
kägelbana vid ett annat. Till ock med för kläder (vantar m. m.)
hafva utgifter skett. På ett kavalleriregemente kar en duschapparat
anskaffats.

Lägerkassorna sträcka ej blott sin omvårdnad till de friska, sjukvård
ock skjuts åt sjuka äro upptagna bland deras utgifter. Begrafningskostnader,
kransar ock minnesvårdar omnämnas. Vid några truppförband
kafva bidrag (ända till kronor 1,500) lemnats till manskapets enskilda
pensionskassor.

Efter meddelandet af dessa upplysningar fortsätter utskottet:

Af det sammandrag, som är fogadt vid detta’ utlåtande, framgår,
dels att de s. k. marketenteri- ock lägerkassorna röra sig med ej obetydliga
belopp, dels att inkomsternas storlek mycket betydligt vexlar för
olika truppförband, äfven om dessas olika numerär tages med i beräkningen.

Ofvan nämnda sammandrag visar äfven, att vid de flesta truppförband
den kufvudsakliga delen af inkomsterna härflutit från de hyror
eller arrenden, som, merendels af bryggerifirmor, betalats för disposition
af marketenteribyggnadema. Dessa afgifters belopp vexla i ännu högre
grad än inkomsternas slutsummor. Så kafva lägerkassorna vid två på
samma lägerplats förlagda regementen år 1899 af marketenterirörelse käft
en inkomst af för hvardera kronor 9,500, medan ett och annat truppförband
icke synes käft någon som helst inkomst af marketenterirörelse.

Sagda förhållande, eller att inkomsternas storlek så betydligt vexlar
i fråga om de olika truppförbandens lägerkassor, torde gifva vid handen,
att inkomsterna, der de uppgått till relativt höga belopp, ej i kela sin
utsträckning äro oumbärliga. Kunna några truppförband ordna sin
enskilda ekonomi med jemförelsevis mindre inkomster, så borde äfven
Bih. till Biksd. Prof. 1900. S Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Häft. 2

10

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

andra kunna det. Af sammandraget visar sig ock, att en del af kassorna
ega ej obetydliga besparingar placerade å depositionsräkning i banker eller
i obligationer.

Då sålunda lägerkassorna vid vissa truppförband hafva afsevärd
behållning, torde det kunna sättas i fråga, huruvida samma kassor hädanefter
som hittills böra med så stor frihet disponeras af truppförbandscheferna
och detta utan att vara underkastade granskning af kammarrätten
och Riksdagens revisorer.

Det enda sättet att åstadkomma någon enhet och jemnhet i dessa
kassors förvaltning och användning torde vara, att de få disponeras endast
efter högre myndighets anordning. I denna uppfattning har utskottet
funnit sig styrkt vid genomgående af redogörelserna för år 1899. I ett
eller annat fall framgår af redovisningarna ej ens hur vissa belopp blifvit
använda. \ äl äro dessa belopp (uppgående vid ett truppförband till
kronor 400 och vid ett annat ända till kronor 1,200) utanordnade till
kompani- eller batterichefer m. fl. och af dem qvitterade, men deras
närmare användning är ej specificerad eller verificerad. De olikartade
ändamål, för Indika lägerkassorna tagits i anspråk vid olika truppförband,
äro så skiftande, att det är omöjligt utan användande af allt för mycken
tid och utrymme att lemna en fullständig redogörelse derför. Men redan
på grund af den summariska öfversigt, som utskottet här ofvan sökt
sammanfatta, må det väl sättas i fråga, huruvida användningen alltid varit
i full öfverensstämmelse med kongl. brefvet den 22 oktober 1897.

Utskottet har under sådana omständigheter ej kunnat undgå att
finna det önskvärdt, ej blott att ett gemensamt formulär för lägerkassornas
redovisning kunde fastställas, utan äfven att någon åtgärd kunde vidtagas
i syfte att utjemna den allt för stora olikheten i kassornas nuvarande
ställning.

Emellertid synes det kunna ifrågasättas, huruvida indragning till
statsverket af dessa lägerkassors samtliga inkomster kan eller bör ske.
Utskottet föreställer sig, att man i detta hänseende skulle kunna finna
en medelväg. Man kunde sålunda till statsverket indraga endast en del
af de till nämnda kassor inflytande inkomster och med dessa medel söka
åstadkomma en jemnare fördelning af de för turppförbandens enskilda
ekonomi nödiga summorna.

I så fall anser utskottet, att hvad som i första rummet borde kunna
indragas är den del af inkomsterna, som härflyter från marketenteriernas
uthyrning eller utarrendering, så mycket mera som afgifterna icke torde

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

enbart få betraktas som byra eller arrende, utan tillika utgöra ersättning
för rätten att utskänka vin och maltdrycker.

Dessa senast nämnda inkomster förete, såsom sammandraget utvisar,
mycket stora ojemnketer i fråga om beloppet. Att detta är stort på ett
håll, litet på ett annat, beror med all säkerhet på omständigheter, som
ej hafva sin grund i förhållanden inom sjelfva truppförbandet, utan på
andra, såsom lägerplatsens närhet till mer eller mindre tätt befolkade
trakter, kommunikationernas utveckling m. m. Alltså torde fog finnas
för det påståendet, att ej blott truppen utan äfven den stora allmänheten
bidrager att frambringa denna inkomstkälla.

Helt säkert skulle, om afgifterna för marketenterierna och rätten
att utskänka vin och maltdrycker indragas till statsverket, mera enhetliga
grundsatser komma att tillämpas å den med marketenterirörelsen nu förenade
utskänkningen af vin och starkare maltdrycker.

På grund af det anförda tillstyrker derefter utskottet Andra Kammaren
att fatta det härofvan omförmälda beslutet.

Då utskottet nu går att öfver ifrågavarande ärende utlåta sig,
tillåter sig utskottet främst påpeka, hurusom man under den behandling
deraf, som hittills egt rum, alldeles förbigått hvad som dock måste vara
för dess rätta bedömande fullkomligt afgörande. Ty på frågan om eller
i hvad mån de till läger- och marketenterikassorna inflytande inkomsterna
äro statsmedel eller icke beror tydligen det slut, till hvilket motionärernas
yrkanden och Andra Kammarens derå grundade beslut må kunna föranleda.

Ehuru icke direkt ur statskassan utgående, måste dock otvifvelaktigt
såsom statsmedel anses de inkomster, hvilka såsom arrende för
kronan tillhörig mark, lega för tomter, betalning för köksaffall, spillning
eller gräsväxt, hyra för byggnad eller stånd, som tillhör kronan, med
mera dylikt, ingå till vederbörande regementen. Något rättsligt hinder
för indragning af sådana medel till statsverket lärer icke förefinnas.

I fråga åter om de så kallade marketenterikassorna torde deremot
förhållandet ställa sig annorlunda. Eger kronan de byggnader, i hvilka
marketenterirörelsen bedrifves, liar man, såsom redan anmärkts, tydlig
rätt att såsom statsmedel betrakta hyran för dessa byggnader; egas de
deremot icke af kronan, såsom vanligen lärer vara fallet, saknar kronan
tydligtvis hvarje rätt att öfver dessa hyresmedel förfoga. Lika klart torde

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

vara, att hvad vederbörande marketentare till regementenas kassor erlägga
för sin kontraktsenliga rätt att med uteslutande af konkurrenter få efter
öfverenskommen taxa tillhandahålla befäl och manskap mat och dryck
under mötestiderna icke kan uppfattas såsom statsmedel. I känslan af
ett gemensamt intresse afstå vederbörande truppförband från utsigten att
genom fri konkurrens mellan hugade afnämare under mötestiden kunna
för möjligast billiga pris förskaffa sig sina förnödenheter; i stället underkasta
de sig att betala dem något högre — men fordra derför i vederlag
af den person, som erhåller uteslutanderätten i sagda afseende, att han
i motsvarande mån höjer den afgift, han för tillgodonjutandet af marketenterirätten
kan erbjuda. Om emellertid ett regemente på detta sätt
genom aftal med vederbörande marketentare tillförsäkrar sig andel af den
i följd af dess varuförbrukning uppkomna vinst, hvilken under andra förhållanden
vare sig uteblifvit eller stannat i marketentarens ficka, kan ju
ändå icke den sålunda regementet tillfallande vinstandelen vara att anse
såsom statsmedel, de der böra såsom sådana redovisas eller kunna utan
vidare till statsverket indragas.

Af den tablå öfver de särskilda truppförbandens marketenteri- och
lägerkassors inkomster och utgifter för år 1899, som bifogats Andra
Kammarens utskottsutlåtande i ärendet, framgår bland annat, att under
det sagda kassors inkomster af hyror och arrenden under året uppgått
till allenast 16,975 kronor 46 öre och »andra inkomster» till 58,398
kronor 14 öre, bestego sig marketenterinkomsterna till 145,167 kronor
93 öre. Det vill häraf synas, som om den vida öfvervägande delen af
förberörda kassor i följd af sjelfva sin natur undandroge sig den behandling,
hvilken Andra Kammaren genom sin önskan att få dem indragna
till statsverket afser att bereda dem.

Det måste emellertid vara ostridigt, att hvad regementena såsom
ekonomiska associationer för mötestid å lägerplatserna i förberörda afseenden
åtgöra också bör vara underkastadt öfverordnades kontroll.
Sådan har ock genom kongl. brefvet den 22 oktober 1897 föreskrifvits.
I detta kongl. bref göres icke någon skilnad emellan läger- och marketenterikassorna,
utan bestämmes i fråga om dem båda redovisningsskyldighet
inför arméförvaltningen.

I statsrevisorernas sistlidna år afgifna berättelse om af dem
verkstäld granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1898 meddelas i detta afseende, att de sålunda påbjudna
redovisningarne icke från arméförvaltningen öfverlemnats till granskning

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 13

af kammarrätten och. sålunda icke heller varit Riksdagens revisorers
granskning underkastade. Såsom förklaring häröfver framhåller arméförvaltningen,
att förberörda nådiga bref den 22 oktober 1897 icke innehåller
någon bestämmelse derom att kassornas tillgångar skola bland
statsmedel upptagas och redovisas. Af sådan anledning hade dessa
kassors räkenskaper icke medföljt verifikationerna till arméförvaltningens
hufvudbok för undergående af granskning hos kammarrätten, men hafva,
heter det vidare i samma förklaring, »räkenskaperna jemte tillhörande
verifikationer, efter härstädes undergången granskning, hos arméförvaltningen
qvarhållits för att uppå reqvisition kunna hållas Riksdagens revisorer
till hända på sätt äfven för framtiden lärer komma att ega rum,
såvida ej annorlunda blifver i nåder föreskrifvet.»

Af det anförda framgår, hurusom olika meningar hysas rörande
dessa kassors förhållande till statsverket; och hade motionärernas förslag
samt Andra Kammarens deraf föranledda beslut afsett att få till stånd
eu utredning i detta afseende, kunde ju skäl för utskottet förelegat
tillstyrka Första Kammaren dertill medverka. Men så har icke saken
uppfattats; syftemålet är i stället att, såsom det heter i Andra Kammarens
beslut, få de »från marketenteri!1 öreisen å lägerplatserna härrörande inkomster»
till statsverket indragna, eller just den åtgärd, för hvilken,
enligt utskottets åsigt, hinder i rättsligt afseende synes möta. Om andra
än de från marketenterirörelsen till lägerkassorna ingående inkomster eller
just sådana, livilkas statsmedelsnatur torde vara klar, talas icke alls i
Andra Kammarens beslut.

Af motionärernas motivering för af dem framlagda förslagen framgår
temligen klart, att dessa uppbäras af ett sedligt intresse, kvilket vill
från mötesplatserna aflägsna eu för manskapet både skadlig och dyr ölförbrukning.
Då likväl varans öfverklagade dyrhet torde åtminstone mera
än dess billighet motverka dess öfverflödiga förbrukning, och en fri ölkonkurrens
å mötesplatserna tvifvelsutan skulle medföra de största vådor
för ordning och nykterhet samt mycket försvåra befälets åligganden att
upprätthålla manstukten, finner sig utskottet icke kunna underlåta att
betvifla lämpligheten af hvarje åtgärd, hvarigenom dylika följder skulle
vara att förvänta. Och det synes utskottet påtagligt, att, derest man
vill utesluta den fria försäljningskonkurrensen, en betingad uteslutanderätt
alltid måste motsvaras af ett högre vederlag, utan att dock bättre
sedliga förhållanden för truppen må vara beroende af sagda vederlags
indragande till statsverket.

Bih. till Riksd. Frat. 1900. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Häft.

3

14

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Utskottet kar i öfrigt funnit ganska betänkligt att genom den
åsyftade anordningen minska eller tillintetgöra intresset för ifrågavarande
kassors åstadkommande och vidmagthållande. Om än missgrepp vid ett
eller annat tillfälle i fråga om deras användning egt rum, torde dock
häri icke tillräckligt skäl förefinnas för att beröfva vederbörande chefer
tillgång till medel för sådana i 1897 års nådiga bref omförmälda ändamål,
hvilka, om än icke i stat upptagna, dock kunna befinnas för truppförbanden
och särskildt dess manskap nödiga och nyttiga j och lärer jemväl
kunna förväntas, att en skärpt kontroll allt mera skall betrvgga en tillfredsställande
användning af sagda medel.

På samtliga nu anförda grunder finner sig utskottet böra hemställa,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 2 april 1900.

A utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREK.

Stockholm, Nya Tryckeriaktiebolaget 1900.