Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 10.

1

H:o /tf.

Ant. till Eilcsd. kansli den 9 maj 1900, kl. 12 midd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o .5, i anledning
af väckta motioner rörande utskänkningen af vin
och maltdrycker å lägerplatser.

Riksdagens Andra Kammare liar, efter tillstyrkan ad sitt andra tillfälliga
utskott, med anledning af herr W. Styrlanders (n:o 158) och herrar
Joll. Sjöbergs samt J. Bengtssons (n:o 170) motioner i ärendet, beslutat:

att Riksdagen i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhåller, det täcktes
Kongl. Maj:t efter utredning taga i öfvervägande, huruvida ej utskänkning
å lägerplatser af vin och maltdrycker må kunna varda förbjuden
under sön- och helgdagar, utom vid måltiderna åt spisande gäster.

Sedan detta beslut, jemlik! 63 § riksdagsordningen, delgifvits
Första Kammaren, bär denna för yttrande öfverlemnat detsamma till sitt
andra tillfälliga utskott.

Uti den af herr W. Styrlander med instämmande af ett större antal
ledamöter af Andra Kammaren väckta motion föreslås:

att Riksdagen ville anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga den
förändring i kongl. förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker
m. in., att rättighet till iskänkning af vin och maltdrycker å lägerplatser,
äfven om den afser kortare tid än år, icke må beviljas under
annan tid och utsträckning än den, som vederbörande kommunalstämma
tillstyrkt; hvaremot

herrar Joll. Sjöberg och J. Bengtsson i Häradsköp i sin motion hemställa,

att Andra Kammaren för sin de! ville besluta, att Riksdagen i
Bill. till Riksd. Brok 1900. 8 Sami. 2 AJd. 1 Band. 10 Höft. (N:o 10.)

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {Nio 2) Utlåtande -Nm 10.

skrifvelse till Kong], Maj:t anhåller om sådant tillägg till 9 § i förordningen
af'' den 24 oktober 1885, att all iskänkning af vin och maltdrycker
under sön- och helgdagar varder förbjuden vid läger eller andra
vapenöfningsmöten.

Såsom stöd för sitt förslag anför herr Styrlander följande:

»Genom 7 § af gällande förordning angående försäljning af vin,
maltdrycker in. m. har en betydlig inskränkning gjorts i den genom
§ 5 af samma förordning kommunerna tillerkända sjeifbestämningsrätt i
fråga om iskänkning af vin och maltdrycker, i det att denna rätt fullständigt
suspenderats, då det blir fråga om iskänkning af vin och maltdrycker
under kortare tid än år, i hvilket fall Konungens befallningshafvande
har ensam beslutanderätt i frågan.

Att denna suveräna magt gent emot kommunerna, hvilken blifvit
lagd i Konungens befallningshafvandes händer, icke alltid varit gagnelig,
torde bäst bevisas deraf, att klagomål under längre tid försports
från de kommuner, som mot sin vilja Fått dylik utskänkning, hvilken
särskild! å flere af våra lägerplatser skapat fullständiga ölkrogar, å Indika
icke allenast de värnpligtig^, utan jemväl en större allmänhet fått tillfredsställa
sitt begär efter rusdrycker.

Men ehuru kommunerna icke fått ha ett enda ord med, då det
gält, att bevilja dylika rättigheter, ja, ehuru dylika rättigheter till och
med för utskänkning åt allmänheten beviljats, ehuru kommuner på det
bestämdaste protesterat deremot, hafva kommunerna dock fått dragas med
alla de oordningar och störande uppträden, som blifvit en följd af utskänkningen,
hvilkens svåraste verkningar känts inom den del af kommunerna,
som är belägen utanför lägerplatsen, och å hvilken del af
kommunerna militärbefälet icke är ansvarigt för ordningens upprätthållande,
utan der ordningen skall uppehållas af eu landtpolis, som balett
vidsträckt distrikt att bevaka.

Särskild! har det förderfliga inflytandet af dessa lägerkrogar visat
sig under sön- och helgdagar, då stora menniskoskaror samlas till lägren.

Och såsom ytterst sorgligt, måste det ju betraktas, att, ehuru
kommuner förut haft fullständigt förbud mot utskänkning af rusdrycker
under sön- och helgdagar, i följd hvaraf sabbaten förflutit lugnt och
stilla, efter lägerkrogarnas tillkomst fylleri, slagsmål och ogerningar
af alla slag hört till ordningen för söndagarna.

Framför allt har det väckt allvarligt bekymmer inom flera sådana
kommuner, att utskänkningen skall få omfatta jemväl den allmänhet,
som icke är sysselsatt å lägerplatsen, samt att de klagomål, som hos
Kong!. Maj:t anförts mot Konungens befallningshafvandes beslut om

Första Kammarens Tillfälliga Utskotta (N:o 2) Utlåtande N:o 10. 8

dylik fri utskänkningsrätt, lenmats utan afseende, äfven om de klagande
utgjorts af kommunala myndigheter.

Såsom betecknande för frågan kan oek omnämnas, att å åtminstone
ett par af dessa lägerplatser en stor del, å eu ända till 80 procent
af stamtruppen, petitionerat om utskänkningens borttagande, hvilket
tyder på, att militärerna sjelfva inse, att det är ovärdigt för vårt land
att inrätta krogar, der landets ungdom skall erhålla sin militära uppfostran.

Då man känner till, att innehafvarne af dylika utskänkningsrättigheter
få betala ganska dyr afgift till regementena, och då man

vidare vet, att dessa afgifter användas för regementenas behof, kan
man ju å ena sidan icke förvåna sig öfver vederbörandes beredvillighet
att. tillstyrka dylika rättigheter jemväl beträffande utskänkningen
åt allmänheten; men man kan å andra sidan icke värja sig från den
tanken, att kommunerna vore mera skickade att afgifva yttrande öfver
ansökningarna än vederbörande regementschefer.

För min egen del har jag visserligen den åsigten, att det skulle
vara lika lätt att från lägerplatserna borttaga utskänkningen af vin och
maltdrycker som det var att borttaga brännvinsutskänkningen, men då
den allmänna meningen icke ännu torde vara mogen för en dylik åtgärd,
vill jag inskränka mig till att föreslå sådana åtgärder, som redan
nu torde ha en stark opinion för sig, och hvilka kunna sammanfattas
i den grundsatsen, att ingen kommun skall kunna påtvingas en krog.

Herrar Sjöberg och Bengtsson anföra som skäl för sin hemställan,
att då denna vid 1897 års riksdag vann Andra Kammarens bifall, och
sedan dess så många intyg från skilda orter af landet kommit dem till
del, hvilka alla samstämmigt angåfvo de stora olägenheter, dessa utskänkningsställen
förorsakade, i synnerhet å sön- och helgdagar, på
lägerplatserna, så vågade de på grund deraf samt af de skäl, som i
motionen 1897 andragits, å nyo framlägga den.

Andra Kammarens utskott, som omnämner, att det fått sig meddelade
åtskilliga handlingar, afsedda att styrka befintligheten af de i
motionerna omnämnda missförhållandena, yttrar sig i ärendet sålunda:

»Med erkännande af den behjertansvärda afsigten med herr Styrlanders
motion, tror dock utskottet ej, att de af motionären anförda
förhållandena hora betinga eu sådan ändring i gällande lagstiftning,
som motionären åsyftar. En naturligare konseqvens af det resonnement,
hvarmed motionären inleder sin framställning, hade varit ett förslag
om inskränkning under sön- och helgdagar af den ifrågavarande
utskänkningen. Utskottet förmenar ock, att den rätt, som motionären

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.

vill medgifva de kommunala myndigheterna att bestämma öfver utskänkningen
å lägerplatserna, skulle med hänsyn dertill, att de särskilda truppförbanden
få anses som eu kommun i kommunen, vara olämplig och
kunna föranleda till högst olika bestämmelser för olika läger samt vålla
förvecklingar och svårigheter för truppförbanden.

Den rätt, som i nu berörda hänseende möjligen skulle kunna
inrymmas åt kommunerna, vore, enligt, utskottets mening, att de med
hänsyn till den olägenhet, som ovedersägiigen af ifrågavarande utskänkning
i vissa fall vållas densamma, lemnades tillfälle att yttra sig öfver
ansökningar om dylik utskänkningsrätt samt föreslå åtgärder till dessa
olägenheters förekommande.

Emellertid torde det, som i motionerna framhålles, vara ostridigt,
att oordningar förekommit på och vid en del lägerplatser och att, om
också dessa oordningar ej ensamt vållats af utskänkningen från marketenteri
erna, densamma dock ej varit utan all skuld dertill.

I synnerhet torde detta vara förhållandet under sön- och helgdagar,
då en större mängd civila besökare samlas å meranämnda platser.
Särskild! å sådana dagar vore det helt visst en ej ringa fördel, om
serveringen af vin och maltdrycker endast vore tillåten vid måltiderna
åt spisande gäster.»

Utskottet har ock aftryck! och vidfoga! sitt betänkande de af kommunalnämnden
i Sollefteå till Kongl. Maj:t den 20 juli 1899 anförda besvär
öfver en af Konungens befallninghafvande i Vesternorrlands län den 24 april
gifven resolution och ett landshöfdingsembetets den 23 juni samma år meddeladt
utslag, af hvilka besvär framgår: att kommunalnämnden sökt utverka,
det samma inskränkning, som med afseende å utskänkningsrörelsen föreskrifvits
vid trängbeväringslägret derstädes, att nemligen vin- och maltdrycksförsäljning
ej finge ega rum till allmänheten, utan blott till befäl och
beväring, jemväl måtte bestämmas för försäljningen å Vesternorrlands regementes
mötesplats; men att, ehuru nämnden vitsordat, det »begäret till
omättligt förtärande af vin och Öl tilltagit i sådan grad, att följderna deraf
syntes vara jemförliga med omättligt bruk af bränvin» samt att den ifrågavarande
lägerkrogen anlitades af »mångtaliga hopar från när och fjerran belägna
socknar» med fylleri, slagsmål och andra oordningar i släptåg, de underdåniga
besvären ändock icke tillvunnit sig afseende. Utskottet finner
häraf styrkt, att någon inskränkning i utskänkningen å lägerplatserna
med nuvarande lagstiftning ej vore lätt att vinna och framlägger af
denna anledning sitt sedermera af Andra Kammaren bifallna, ofvan återgifna
förslag.

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 10.

Första Kammarens utskott tiar icke kunnat undgå att bemärka den
dunkelhet, som röjer sig i sagda förslag och som omöjliggör hvarje bestämd
öfvertygelse om dess verkliga innebörd.

Om ledning vid dess tydande sökes af det åberopade besvärsmål,
skulle det ligga närmast till hands att förmoda, det afsigten dermed vore
att få till stånd en allmän bestämmelse, hvarigenom å lägerplatserna
befintliga utskänkningsrörelser förbjödos att försälja vin och maltdrycker
åt andra än befäl och manskap, hvadan de således icke skulle ega rätt
att utskänka dessa drycker åt den allmänhet, som under sön- och helgdagar
kunde besöka lägerplatserna, derest icke dessa besökande såsom
spisande gäster jemväl sagda dagar der intogo sina måltider. Men rigtigheten
af denna tolkning måste dock betviflas, enär med en sådan bestämmelse
föga eller intet i sak skulle vara vunnet. Den besökande
allmänheten dragés i de flesta fall till lägerplatserna af sin önskan att
träffa sina bekanta bland manskapet; och bibehölles detta vid rätten att,
oberoende af måltid, få köpa förberörda drycker, skulle den‘nämda bestämmelsen
blott åstadkomma, att de besökandes inköp ombesörjdes af
dessa deras bekanta bland manskapet. : : 1

Skulle åter meningen med Andra Kammarens ifrågavarande beslut
vara, att utskänkning af vin och maltdrycker å lägerplatser under sönoch
helgdagar icke alls finge ifrågakomma, utom vid måltiderna åt
spisande gäster, bland hvilka således jemväl befäl och manskap måste
inräknas, lärer häraf kunna föranledas förhållanden, hvilka visst icke torde
böra anses lämpliga och säkerligen heller icke varit af motionärerna afsedda.
Efter hvad utskottet fått sig meddeladt, förekommer icke någon
öldrickning vid manskapets måltider, utan utspisas vid dem blott den af
kronan åt dem bestämda proviant. Men skulle den af Andra Kammaren
beslutade skrifvelsen till Kongl. Maj:t aflåtas, torde knappt kunna undvikas,
att den må uppfattas såsom eu otvetydig tillåtelse för truppen att
till sina måltider under sön- och helgdagar från marketenterierna inköpa
öl; och dermed vore det ock lemnadt i dess skön att förvandla sin matsal
till en ölkrog just de dagar, då motionärerna lifligast önskat få lägerkrogarnes
ölutskänkning alldeles förbjuden.

Redan i den ovisshet, som måste råda om verkliga meningen med
Andra Kammarens beslut, har utskottet måst se ett afgjordt hinder för
tillstyrkande af något instämmande deri. Men utskottet har deremot icke
ett ögonblick varit tveksamt om den stora vigten af att rättelse snarast
möjligt åstadkommes i de missförhållanden, som framkallat motionerna,
Skall fosterlandsvännens förhoppning om svenska folkets villighet att för
sitt lands försvar åtaga sig eu utsträckt värn pligt kunna vänta snart
Bill. till Riksd. Prot. 1000. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 10 Höft. 2

I

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.

förverkligande, måste folket vinna den öfvertygelsen, att de platser, dit
dess söner samlas för att vinna utbildning för detta syfte, äro omhägnade
af sedlig tukt, och att intet underlåtes af det, som kan göras för att
skydda de unga mot frestelse och fall. Främsta pligten i detta afseende
måste åligga vederbörande militärbefäl; och utskottet hyser den fasta
öfvertygelsen, att derest krigsstyrelsen med det allvar, sakens vigt påfordrar,
fäster arméfördelningschefernas uppmärksamhet på nödvändigheten
af att ifrågavarande missförhållanden genom allvarligt ingripande
och välbetänkta anordningar afhjelpas eller förekommas, skall ock visa
sig, att de nu öfverklagade anledningarna till missnöje med marketenterirörelsen
å lägerplatserna verkligen också kunna öfvervinnas.

På de redan anförda skälen finner sig emellertid utskottet icke
kunna undgå att hemställa,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 9 maj 1900.

Å utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Stockholm, p. /\. j^mans Eftertr. 1900.