Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Eiksd. kansli den 3 maj 1900, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under åttonde hufvudtiteln, punkten 19:o, gjorda
framställning om statsbidrag till vikarie för extra ordinarie
lärare vid folkskola m. fl., dels ock en i anledning
af denna framställning väckt motion.
Uti den till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets tillstånd
och behof har Kongl. Maj:t under åttonde hufvudtiteln, punkten
19:o, föreslagit Riksdagen att
dels i fråga om aflönande i vissa fall af vikarie för extra ordinarie
eller biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola samt för lärare eller
lärarinna vid mindre folkskola eller småskola godkänna följande grunder,
nemligen:
1) att, derest vid folkskola anstäld extra ordinarie lärare eller lärarinna,
till hvilkens aflöning bidrag af allmänna medel utgår, på grund af sjukdom
åtnjuter tjenstledighet och vid folkskolelärareseminarium examinerad
vikarie för honom eller henne är förordnad under oafbrutet minst en
månad af den faststälda undervisningstiden af åtta månader om året,
vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande varar, skall åtnjuta
arfvode efter antingen minst 600 kronor eller minst 500 kronor för nyssnämnda
undervisningstid, allt eftersom tjenstinnehafvarens minimilön
uppgår till eller understiger 600 kronor, eller i förra fallet 75 kronor och
Bill. till Riksd. Prut. 1000. 4 Samt. 2 Afä. .5 Höft. (N:o ti.) 1
2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets inlåtande N:o 6.
i senare fallet 62 kronor 50 öre för läsmånad, hvarje månad beräknad till
30 dagar, hvarjemte vikarien skall förses med tjenlig, skolan närbelägen
bostad, bestående af ett rum, med vedbrand, eller ock erhålla ersättning
derför, beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid,
äfvensom med belopp, som af skoldistriktet bestämmes, undfå godtgörelse
för resekostnad, der sådan ifrågakommer;
2) att, då biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola eller lärare
eller lärarinna vid mindre folkskola eller småskola, till hvilkens aflöning
bidrag af allmänna medel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet,
arfvode till vikarie skall beräknas sålunda, att, derest vid småskoleseminarium
examinerad eller af folkskoleinspektör enligt § 6 i kong!
kungörelsen den 5 juni 1885 angående lönetillskott af allmänna medel för
lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor pröfvad vikarie är förordnad
under oafbrutet minst en månad af den faststälda årliga undervisningstiden,
vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande varar, åtnjuter
arfvode efter minst 300 kronor för åtta månaders undervisningstid,
eller 37 kronor. 50 öre för läsmånad, hvarje månad beräknad till 30
dagar, och i öfrigt samma förmåner som vikarie för extra ordinarie lärare
vid folkskola samt, om oexaminerad vikarie förordnas, till denne utgår
arfvode efter 250 kronor för åtta månaders undervisningstid, eller 31 kronor
25 öre för läsmånad, och i öfrigt samma förmåner, som tillkomna examinerad
vikarie;
3) att, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf extra ordinarie
eller biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola eller lärare eller lärarinna
vid mindre folkskola eller småskola erhåller ledighet och vikarie för
honom eller henne förordnas på sätt ofvan sägs, är sådan, att densamma
gör läraren eller lärarinnan oförmögen att vederbörligen uppehålla sin
tjenst, men ej af sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande läkaren
kan med visshet intyga, att sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes
återinträde i tjenstgöring, samt läraren eller lärarinnan icke uppi lätt sextio
års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till helt ålderdomsunderstöd,
vikariens aflöning skall utgöras sålunda, att tjenstinnehafvaren
af sin lön afstar ett belopp, motsvarande en fjerdedel af vikariens
kontanta minimiaflöning, samt två tredjedelar af samma rninimiaflöning utgå
af statsmedel och återstoden erlägges af skoldistriktet, hvilket det jemväl
skall åligga att förse vikarien med bostad jemte vedbrand eller ock
lemna honom ersättning derför äfvensom att, der så ifrågakommer, godtgöra
honom resekostnad;
4) att, då oexaininerad vikarie förordnas, statsbidrag till dennes
3
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
aflöning må på nämnda sätt utgå, derest folkskoleinspektör vitsordar, att
vikarien befunnits duglig;
5) att, der läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad eller svårighet
anskaffas, nyssnämnda bestämmelser i fråga om vikariens aflöning skola,
derest genom intyg af vederbörande skolråds ordförande vitsordas, att
läraren eller lärarinnan under ledighet varit af sjukdom urstandsatt att
vederbörligen uppehålla sin tjenst, gälla, ändock att. sjukdomens beskaffenhet
icke blifvit genom läkarebetyg adagalagd, likväl ej för längre tid än
högst tre månader;
6) att, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf icke ordinarie
lärare eller lärarinna erhållit tjenstledighet, är af sådan beskaffenhet, att
läraren eller lärarinnan till följd deraf är urståndsatt att vidare återinträda
i tjenstgöring, vikariens aflöning skall utgöras af läraren eller lärarinnan
utan tillskott af allmänna medel eller bidrag af skoldistriktet;.
7) att icke ordinarie lärare eller lärarinna, som uppnatt sextio års ålder
och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till helt ålderdomsunderstöd,
skall, då på grund af sjukdomsfall behof af vikarie för honom eller
henne inträder, ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner; samt
8) att hvad här är föreslaget icke gäller i fråga om tjenstledighet,
som åtnjutes af vikarierande lärare eller lärarinna, utom i det fall, att
nämnda lärare eller lärarinna uppehåller tillfälligtvis ledig befattning;
(teln beträffande grunderna för nu gällande stadganden om aflöning
af vikarie för sjuk ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola medgifva
den jemkning, att deri omförinälda läkarebetyg ma vara af enahanda
innehåll med hvad här ofvan under mom. 3) föreslagits;
dels ock, i stället för det nu befintliga förslagsanslag å 40,000 kronor,
med titel »bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för ordinarie lärare
eller lärarinna vid folkskola», uppföra under benämning: »bidrag till aflönande
i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola
ett förslagsanslag å 75,000 kronor för att i enlighet med såväl
redan bestämda som här ofvan föreslagna grunder användas såsom bidrag
till aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie, extra ordinarie
och biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola samt lärare eller lärarinna
vid mindre folkskola och smaskola, som af sjukdom urstandsättes att
fullgöra sin tjenst, med rätt för Kongl. Maj:t att, når i särskilda fall
omständigheterna dertill föranleda, meddela understöd af statsmedel för
ifrågavarande ändamål utan hinder deraf att någon afvikelse från nämnda
grunder egt rum.
4
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
I samband med denna, till det sammansatta stats- och lagutskottet för
förberedande behandling öfverleinnade framställning tiar utskottet förehaft
eu af herr J. Johnsson inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 97),
hvari föreslagits att Riksdagen matte besluta, att för lärare eller lärarinna
vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadt seminarium
för bildande af lärare eller lärarinnor vid sina skolor, måtte utgå ersättning
till vikarie under sjukdom efter enahanda grunder, som Riksdagen
kunde komma att bevilja för lärare eller lärarinnor vid folkskolor, samt
att de'' förmåner, som enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle för sistnämnda
lärare eller lärarinna utgå till vikarien''af skoldistriktet, vid seminarium
utgå af landstinget eller staden.
Hvad först angår Kongl. Maj:ts bär ofvan omlörmälda framställning,
har statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 13 sistlidne januari erinrat, hurusom
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 13 maj 1899 under hänvisning
till innehållet af en inom Riksdagen väckt motion anhållit, att Kongl. Maj:t
måtte taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor statsbidrag må kunna
lemnas till aflönande af vikarier för sådana lärare och lärarinnor vid småskolor
och mindre folkskolor samt biträdande och extra ordinarie lärare
och lärarinnor vid folkskolor, som af sjukdom urståndsättas att sin tjenst
fullgöra, samt att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill utredningen kan föranleda.
Sedan departementschefen derefter redogjort för innehållet 3 berörda
motion äfvensom för yttranden, som i ärendet afgifvits af åtskilliga myndigheter,
ha,r departementschefen vidare omförmält, att frågan i dess helhet
blifvit öfverlemnad till fem sakkunnige personer, som departementschefen
pa grund af Kongl. Maj:ts bemyndigande sammankallat för utredningen åt
vissa till folkundervisningen hörande frågor. Dessa hade rörande detta
ärende anfört hufvudsakligen följande.
I fråga om de vilkor, på hvilka extra ordinarie och biträdande lärare
vid folkskola samt lärare vid mindre folkskola och småskola måtte blifva
berättigade att vid sjukdomsfall erhålla statsbidrag till aflönande af vikarie,
hade de sakkunnige i hufvudsak följt de bestämmelser, hvilka genom
nådiga kungörelsen deri 1 juni 1894 redan i motsvarande fall gälde beträffande
ordinarie lärare. De sakkunnige hade sålunda, i motsats mot
åtskilliga af dem, som i ärendet blifvit hörda, icke föreslagit, att de lärare,
hvarom här vore fråga, skulle, för att komma i åtnjutande af berörda
5
Sammansatta Stats- och Lagsutskottets Utlåtande N:o 6.
förmån, förut hafva tjenstgjort någon viss tid. Som skäl härför både de
anfört, bland annat, att för dessa lärare behofvet af hjelp vid sjukdomsfall
säkerligen vore större under det första tjenstgöringsåret än under
något af de följande samt att, om man undantoge de extra ordinarie
lärår ne, någon skilnad beträffande arten af anställning mellan deras första
tjenstgöringsår och de följande icke funnes.
Beträffande frågan för huru lång tid under året bidrag till vikariens
aflöning borde lemnas, hade de sakkunnige uttalat den meningen, att bidraget
borde utgå för högst den lagstadgade undervisningstiden af åtta
månader om året, enär statsbidrag till aflönande af den verklige tjenstinnehafvaren
icke utbetalades för längre tid. I samband härmed hade de
sakkunnige föreslagit, att vid beräknandet af tiden för vikariatsförordnandet
hvarje månad borde upptagas till trettio dagar, enär denna beräkningsgrund
syntes vara den enklaste och derjemte öfverensstämde med hvad i
allmänhet vid månatlig aflöning vore brukligt.
Hvad åter anginge den kortaste tid, för hvilken bidrag till aflönande
af vikarien borde ifrågakomma, hade de sakkunnige ansett, att tjenstinnehafvaren
borde hatt ledighet för sjukdom oafbrutet under minst eu
månad. Behöfde skolans arbete till följd af lärarens sjukdom inställas
under kortare tid, kunde nemligen i de flesta fall den förlorade tiden
återtagas genom att skolan trädde i verksamhet pa, annan tid åt aret.
För öfrigt skulle bidragen till vikariens aflönande för en kortare tid blifva
ganska ringa, men lockelsen att begagna den ifrågavarande förmånen äfven
vid mindre allvarsam sjukdom så mycket större.
Vid öfverläggningarna om, hvilken bestämmelse borde stadgas med
hänsyn till den sjuke lärarens rätt att fa hjelp till vikariens aflönande, om
sjukdomen varade längre än ett år, hade de sakkunnige trott sig ej böra
föreslå någon begränsning i detta hänseende. Vore nemligen tjenstinnehafvaren
antagen på högst ett läsår, begränsades ju åt hans eget förordnande
rätten att vid sjukdom erhålla bidrag till vikariens aflönande; vore
tjenstinnehafvaren åter antagen tills vidare, syntes samma grundsats böra
tillämpas på honom, som i nådiga kungörelsen den 1 juni 1894 gjorts
gällande beträffande ordinarie lärare vid folkskola. Från statens synpunkt
borde nemligen dessa i vederbörlig ordning antagna icke ordinarie lärare
ej mindre tillgodoses än de ordinarie, då de från statens sida vore lika
litet uppsägbar! som de ordinarie lärarne, och da skoldistriktets rätt att
uppsäga de tills vidare anstälde lärarne väl icke kunde vara ett skäl att
förminska deras från staten utgående förmåner samt då de med statens
medgifvande och med dess understöd hade sig anförtrodda samma eller
ej mindre vigtiga uppgifter vid den uppväxande ungdomens uppfostran
6
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
än de ordinarie lärarne, hvartill komme, att de hade en ringare aflöning
och intoge en långt ovissare ställning. Att gifva de icke ordinarie lärarne
i det fall, hvarom här vore fråga, samma rätt som de ordinarie skulle
dessutom icke medföra afsevärd ökning i statens utgifter, emedan det
endast sällan skulle inträffa, att statsbidrag komme att utgå till aflönande
af icke ordinarie lärares vikarie under längre tid än ett år. Omsättningen
inom småskolelärarekåren vore nemligen mycket starkare än inom folkskolelärarekaren,
hvilket berodde derpå, att ett stort antal lärarinnor redan
efter några års tjenstgöring öfverginge till annan lefnadsbana, i följd
hvaraf medelåldern (och dermed säkert äfven sjukdomsprocenten) vore
väsentligen lägre inom den förra än inom den senare kåren. Statens mellankomst
för understödjande af sjuk icke ordinarie lärare under längre tid
skulle derför tagas i anspråk hufvudsakligen af äldre lärarinnor. Då dessas
sjukdom i de flesta fall torde vara förorsakad af det ofta ansträngande skolarbetet,
ville de sakkunnige så mycket mindre föreslå en begränsning af
deras rätt till statsbidrag till vikariens aflöning, när sådan behöfde förordnas.
Betänklighet torde kunna uppstå mot att med öfriga icke ordinarie
lärare i detta afseende likställa extra ordinarie och biträdande lärare vid
folkskola, da dessas anställning syntes vara till och med mera oviss än
de öfrigas, men dels torde behofvet af hjelp vid vikaries aflöning komma
att gälla endast kortare tider, dels vore deras antal jemförelsevis så litet,
att det val näppeligen vore skäl att för deras skull göra undantagsbestämmelser,
som skulle bryta enheten i stadgan och försvåra dess tillämpning
såväl vid ansökning om statsbidrag som vid kontrollen deraf. Slutligen
"fide ock beträffande de icke ordinarie lärarne, att, enligt de af de sakkunnige
föreslagna bestämmelser, skoldistriktet icke kunde förlänga tiden för
tjenstinnehafvarens rätt att, sedan han uppnått sextio år, vid sjukdom få
hjelp till vikariens aflöning, men val genom uppsägning från tjensten förkorta
tiden för denna rätt. Pa anförda skäl hade de sakkunnige sålunda
ej velat begränsa icke ordinarie lärares rätt att vid sjukdomsfall få bidrag
till vikariens aflönande pa annat sätt, än att sådan rätt icke skulle tillkomma
sjuk lärare, som uppnatt sextio lefnadsår och vore förklarad berättigad
till helt ålderdomsunderstöd.
I § 2 af nådiga kungörelsen den 1 juni 1894 vore stadgadt såsom
vilkor för att sjuk lärare skulle få statsbidrag till för honom förordnad
vikaries aflönande, att sjukdomen skulle vara af sådan beskaffenhet, att
densamma gjorde läraren oförmögen att vederbörligen uppehålla sin tjenst
utan att dock för all framtid hindra hans återinträde i tjenstgöring. Då
det för en läkare vore omöjligt att med bestämdhet kunna i hvarje fall
afgöra om en sjukdom vore obotlig eller icke, hade de sakkunnige förordat
7
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
en sådan ändring i berörda bestämmelse, som med bevarande af meningen
skulle afhjelpa den antydda svårigheten.
Derefter hade de sakkunnige öfvergått till frågan om vikariatsarfvodets
belopp och hafva dervid föreslagit följande:
En för extra ordinarie lärare antagen, vederbörligen examinerad vikarie
skulle åtnjuta ett kontant arfvode för helt läsår af minst 600 eller
minst 500 kronor, allt eftersom den lärare, hvars tjenst han uppehölle,
åtnjöte minst 600 eller minst 500 kronor i årlig lön; för a.nnan icke ordinarie
lärare antagen, vederbörligen examinerad vikarie skulle i arsarfvode
erhålla 300 kronor, vare sig att tjenstinnehafvaren vore examinerad eller
icke, men för sådan, vare sig examinerad eller oexaminerad, tjenstinnehafvare
antagen oexaminerad vikarie skulle i årligt minimiarfvode erhålla
allenast 250 kronor; dock att, der för examinerad tjenstinnehafvare examinerad
vikarie sökts, men ej erhållits, det högre årsarfvodet å 600 eller
300 kronor, med derefter proportioneradt statsbidrag, skulle vara vikarien
tillförsäkradt, såvida inspektören intygade, att vederbörligen examinerad
vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien befunnits duglig.
Genom dessa bestämmelser hade iakttagits, dels att den skoldistriktet
i § 25 af gällande folkskolestadga tillförsäkrade rätt att till vikarie antaga
äfven lärare, som ej atlagt afgångsexamen vid småskoleseminarium, ej
blifvit åsidosatt, dels att vikarien erhölle det arfvode, hvartill han genom
sin kompetens vore berättigad, och endast då han hade större kompetens,
högre lön än tjenstinnehafvaren, hvarjemte bestämmelsen, att, om skoldistriktet
förgäfves sökt att anskaffa examinerad vikarie, det skulle erhålla
till oexaminerad vikaries aflönande lika stort statsbidrag, som om han
vore examinerad, dock med vilkor, att vederbörande folkskoleinspektör
förklarade honom duglig, tillkommit för att förmå skoldistrikten att ej i
alltför vidsträckt mån och till skada för skolan ersätta examinerad tjenstinnehafvare
med oexaminerad vikarie.
Beträffande proportionen mellan statens, skoldistriktets och den tjenstledige
lärarens bidrag till vikariens aflönande hade de sakkunnige hållit
före, att den grundsats, som i detta hänseende tillämpades vid fråga om
aflönande af vikarie för ordinarie lärare, borde iakttagas äfven då det
gälda aflönande af vikarie för de lärare, hvarom nu vore fråga. Sålunda
borde två tredjedelar af det för vikarien bestämda minimiarfvode utgå af
statsmedel, eu fjerdedel deraf betalas af den tjenstledige läraren och återstoden
samt resekostnadsersättning erläggas åt skoldistriktet, hvilket jemväl
skulle förse vikarien med bostad och vedbrand eller gifva honom ersättning
derför. De sakkunnige anförde härom:
De flesta af dem, från hvilka utlåtande infordrats, hade tillstyrkt lik -
8
Sammansatta Stats- odo Lagutskottets Utlåtande N:o ti.
ilande förslag, som de sakkunnige i detta hänseende fram stält. Andra
hade uttalat den meningen, att den ijenstledige läraren icke borde vara
skyldig att deltaga i vikariens aflönande med så stort belopp som de sakkunnige
föreslagit, utan endast med en tolftedel af vikariatsarfvodet, hvaremot
antingen statens eller skoldistriktets bidrag borde i motsvarande mån
höjas. Som skäl för en dylik anordning hade anförts tjenstinnehafvarens
ringa lön och hans deri grundade behof att vid sjukdom få behålla deraf
så mycket som möjligt. Ännu andra hade framstält den åsigten, att
distrikten ej borde deltaga i vikariens aflönande i så hög grad, som de
sakkunnige ansett. Distrikten borde nemligen, enligt ifrågavarande uppfattning,
icke bidraga till vikariens aflönande vare sig med kontanta medel
eller med naturaförmåner, hvaremot den tjenstledige läraren väl borde
både lemna större kontant bidrag till vikariens aflönande, än de sakkunnige
förestält sig, och förse honom med bostad och vedbrand. Enligt ett
annat förslag borde skoldistrikten betala en tolftedel af vikariens minimiarfvode,
men befrias från skyldigheten att förse honom med bostad och
vedbrand, hvilka förmåner icke borde tillkomma vikarien. Som stöd för
de senast anförda meningarna hade åberopats farhågan, att ett åläggande
för distrikten att i någon större eller mindre mån bidraga till vikariens
aflönande skulle kunna verka derhän, att den sjuke läraren beröfvades
icke blott den afsedda förmånen utan måhända, efter skedd uppsägning,
sin anställning vid skolan; hvarjemte man kunde frukta, att, om distrikten
förpligtades att i någon större mån bidraga till vikariens aflöning, utsigten
för icke ordinarie lärare att få den fastare anställning, som omtalades i
24 § af gällande folkskolestadga, skulle förminskas.
De sakkunnige hade icke kunnat instämma uti oinförinälda förslag.
Förmånen för icke ordinarie lärare att vid sjukdomsfall erhålla hjelp till
vikariens aflönande vore nemligen så stor, att en minskning af deras lön
med en fjerdedel af vikariens kontanta minimiarfvode ej kunde anses allt
för betungande. Äfven de ordinarie lärarne vore skyldiga att vid sjukdomsfall
erlägga eu fjerdedel af det kontanta vikariatsarfvodet, och tilllämpningen
af detta stadgande hade ej medfört någon svårighet, oaktadt
de flesta af dessa, som hade familjer att underhålla, sannolikt ej vore, när
sjukdom inträffade, mycket bättre lottade än de icke ordinäre lärarne.
Å andra sidan borde ej skoldistrikten befrias från att. helt eller delvis
erlägga till vikarien, hvad de sakkunnige föreslagit, ty den omständigheten
att skolrådet skulle pröfva behofvet af tjenstledighet för sjukdom,
antaga vikarie och aftala med denne om arfvodet, borde medföra, att
skoldistriktet vore ekonomiskt intresseradt deraf, att missbruk i detta hänseende
ej egde rum. De sakkunnige trodde ej heller, att anledning vore
9
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
att befara, att skoldistrikt för att ej behöfva bidraga till aflönande af vikarie
skulle uppsäga sjuk lärare från hans plats. För öfrigt vore det icke af
så stor betydelse, som man förmenade, att icke ordinarie lärare finge den
i § 24 mom. 3 af folkskolestadgan omförmälda fastare anställning, enär
skolråden dock i allmänhet, utan att binda sig genom någon sådan bestämmelse,
handlade, som om äfven dessa lärare vore fast anstälde.
Sedan hade de sakkunnige företagit utredning af frågan, om äfven
icke ordinarie lärare, som förklarats obotligt sjuk, borde hafva rätt att,
med bibehållande af tjensten, för sig sätta vikarie under vilkor, att han
sjelf aflönade denne. Vid behandlingen af denna fråga hade de sakkunnige
kommit till den öfvertygelsen, att icke ordinarie lärare borde få
denna rätt. Det fallet kunde nemligen tänkas, att en sådan lärare väl
uppnått de tjenstår, men ej de lefnadsår, som i § 7 af reglementet för småskolelärares
in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt vore föreskrifna såsom vilkor
för erhållande af helt ålderdomsunderstöd. Finge läraren i fråga sköta
platsen genom vikarie, vore han fortfarande vid skolan anstäld och kunde
sålunda nå det antal lefnadsår, som erfordrades för bekommande af helt
ålderdomsunderstöd.
Slutligen hade de sakkunnige yttrat sig om storleken af det årliga statsbidrag,
som kunde blifva erforderligt för det ifrågavarande ändamålet.
Enligt från skolråden infordrade uppgifter hade under år 1898 icke ordinarie
lärare till ett antal af 194 varit för sjukdom tjenstledige under
minst en månad och derutöfver. Men då dessa uppgifter ej tillika innehölle,
huru lång tid hvar och en af dessa lärare varit för sjukdom tjenstledig,
kunde man på nämnda uppgifter grunda endast en sannolikhetsberäkning
rörande statens blifvande utgifter för aflönande åt vikarier för
sjuka icke ordinarie lärare. Antoge man, att de för sjukdom tjenstledige
lärarne af denna kategori under ett år uppginge till 194, samt att af
dessa 12 vore extra ordinarie lärare vid folkskolan, och vidare att till
aflönande af dessas vikarier utginge det efter arten af hvars och ens tjenst
bestämda högsta statsbidraget samt att tjenstledigheten i medeltal räckte
fyra månader, skulle till statsbidrag för aflönande af vikarier för extra
ordinarie lärare vid folkskolan åtgå 2,400 kronor och för aflönande af
vikarier för öfriga icke ordinarie lärare 18,200 kronor eller tillsammans
20,600 kronor. Antagas kunde val, att, om icke ordinarie lärare vid
sjukdomsfall erhölle hjelp till aflönande af vikarie, antalet af för denna
anledning tjenstlediga lärare skulle komma att stiga, enär åtskilliga lärare,
som nu till skada för undervisningen vid ohelsa framhärdade i skolarbetet,
då skulle söka tjenstledighet. Synnerligen stor torde dock tillökningen
i antalet af för sjukdom tjenstlediga lärare af denna anledning
Bill. till Jiilesd. Prof. 1900. 4 Sami. 2 Afcl. 0 Haft. 2
10
Sammansatta Stats■ och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
ej blifva, om det blefve stadgadt, att som \ ilkor för erhållande af hjelp
till vikaries aflönande fordrades, att läkare skulle intyga, att den sjuke vore
oförmögen att vederbörligen sköta sin tjenst. En annan följd af beviljande
åt icke ordinarie lärare af den förmån, hvarom här vore fråga, torde väl
ock blifva, att i vissa fall tiden för tjenstledigheten komme att blifva
längre, än om läraren sjelf skulle hafva aflönat sin vikarie. Men nu
nämnda omständigheter torde dock ej komma att medföra någon betydligare
ökning uti statens utgifter för ätt bidraga till aflönande af vikarie
för sjuk icke ordinarie lärare. Det syntes derför de sakkunnige, som om
det i motionen beräknade statsanslaget af 25,000 kronor för år skulle tills
vidare vara för ändamålet tillräckligt.
För egen del har departementschefen derefter anfört följande.
»Da jag nu gar att yttra mig uti ifrågavarande ärende, torde jag
först böra till besvarande upptaga frågan, huruvida extra ordinarie och
biträdande lärare vid egentliga folkskolan samt lärare vid mindre folkskolan
och smaskolan eller, kortare uttryckt, »icke ordinarie lärare» vid
folkskolan böra erhålla den rätt, som motionärerna velat förskaffa dem.
. I afseende härå synes det mig billigt och rättvist, att nämnde icke
ordinarie lärare beredes samma förmån, som ordinarie lärare vid folkskolan
åtnjuta, att vid sjukdomsfall under vissa vilkor få hjelp till aflönande
af för dem förordnad vikarie. De flesta af de tjenster, som innehafva8
af de icke ordinarie lärarne, äro nemligen i sjelfva verket icke
tillfälliga, utan åtminstone under vissa tidsperioder ständiga, och lärarne
aflönas icke endast af skoldistrikten, utan äfven med bidrag af allmänna
medel, samt äro, sedan vissa vilkor blifvit uppfylda, berättigade till ålderdomsunderstöd.
Ifrågavarande rätt torde dock icke, lika litet som för de ordinarie
lärarne, böra tillkomma de icke ordinarie vid tillfälliga och kortvariga
sjukdomsfall, enär vid sådana undervisningen i skolan mestadels utan större
olägenhet kan ordnas så, att skolan under ferierna arbetar så lång tid,
som den till följd af lärarens sjukdom måst inställas. Dessutom torde det
åtminstone pa landsbygden ofta vara svårt att för några dagar kunna
anskaffa lämplig vikarie, och i de flesta fall kommer det för öfrigt att
åtgå någon tid, innan en sådan kan erhållas. Finnes det af en eller
annan anledning icke lämpligt att förlägga skolans arbete till ferierna och
kan vikarie anskaffas, torde läraren ensam böra aflöna den vikarie, som
endast en kortare tid uppehåller hans tjenst. Kostnaderna för vikariens
aflöning under nagra dagar eller eu och annan vecka blifva nemligen
icke synnerligen känbara för den sjuke läraren, och man undgår der
-
11
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
igenom de besvär och svårigheter, som särskild! vid kortvariga sjukdomsfall
kontrollen öfver att vilkoren för erhållande af hjelp till vikariens
aflöning äro uppfylda och reqvisitionen af de för ändamålet erforderliga
medlen måste medföra. Dessutom utsättes läraren, om han vid kortvariga
sjukdomsfall ensam måste aflöna vikarie, om sådan blifver förordnad, icke
för frestelsen att äfven vid sjukdomsfall, som äro så lindriga, att de icke
utgöra verkliga hinder för ett nöjaktigt utöfvande af tjensten, begära tjenstledighet.
Då det beträffande ordinarie lärare vid folkskolan blifvit stadgadt,
att en månad är den kortaste tidrymd, hvarunder han måste på grund af
sjukdom oafbrutet vara tjenstledig och vikarie för honom förordnad, för
att rätt till hjelp vid vikariens aflöning skall inträda, synes mig samma
föreskrift böra tillämpas, äfven då frågan gäller icke ordinarie lärare vid
folkskolan. Vidare synes mig lämpligt, att hjelp till vikaries aflönande
vid sjukdomsfall bör lemnas endast för högst åtta kalendermånader af året,
eller för så lång årlig tid, som lönetillskott af statsmedel utgår till lärarens
aflönande.
Äfven med hänseende till maximitiden, under hvilken de icke ordinarie
lärarne vid folkskolan böra få göra sig till godo den rätt, hvarom nu är
fråga, torde de böra likställas med de ordinarie lärarne.. Visserligen kan
häremot invändas, att om de icke ordinarie lärarne vid inträffad sjukdom
ar efter år få hjelp till aflönande af vikarie, tillskyndas både skoldistrikt
och stat betydande utgifter, och skolan kommer att skadas genom täta
ombyten af lärare. Till bemötande af en sådan invändning tillåter jag
mig fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att skoldistriktet är
skyddadt genom sin rätt att uppsäga den sjuke läraren från hans befattning,
och att, om skoldistriktet gifvit honom den fastare anställning, som
omtalas i § 24 mom. 3 af gällande folkskolestadga, skoldistriktet ju frivilligt
bundit sig genom de bestämmelser, det infört i reglementet för sina
skolor. Staten åter synes mig i det fall, hvarom nu är fråga, hafva samma
skyldighet mot de icke ordinarie lärarne som mot de ordinarie, helst som
de flesta af de icke ordinarie under hela sin tjenstetid ej kunna få ordinarie
anställning, så vida icke skoldistrikten, i hvilka de tjenstgöra, sjelfvilligt
besluta att gifva dem en med de ordinaries likartad ställning. Beträffande
de olägenheter för skolan, som komma deraf, att lärarebefattningar vid
henne under längre tid uppehållas åt vikarier, har hon ju att kämpa ined
samma svårighet, äfven om flen sjuke läraren har ordinarie anställning.
Man kan dessutom vara öfvertygad, att åtminstone den icke ordinarie lärare,
som ännu ej upphunnit det för erhållande af alderdomsunderstöd erforderliga
antal tjenstår, icke skall begagna sig af rätten att, när sjukdom
inträffat, förskaffa sig tjenstledighet och få hjelp till vikariens aflönande
12 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
längre, än behörigt är; ty för att blifva berättigad till ålderdomsunderstöd
far han räkna sig till godo endast den tid, då han sjelf tjenstgör.
Enligt nadiga kungörelsen den 1 juni 1894 skall ordinarie lärare, som
uppnått sextio års ° ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad
till hel pension, då på grund af sjukdomsfall behof af vikarie inträder,
ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner. Samma bestämmelse torde böra
tillämpas äfven på icke ordinarie lärare. Det har visserligen ifrågasatts,
att, då de flesta af dem, som tjenstgjorde vid mindre folkskola och småskola
äfvensom vid folkskola i egenskap af biträdande, vore lärarinnor,
och qvinnor, efter hvad erfarenheten lärde, tidigare sletes ut af skolarbetet
än män, de, som icke hade ordinarie anställningar, borde förklaras skyldiga
att redan vid femtiofem års ålder ensamma aflöna vikarie, när de för sjukdom
urstandsattes att sjelfva sköta sina befattningar; men det torde vara
onödigt att i detta hänseende gorå någon skilnad mellan ordinarie och
icke ordinarie, då skoldistrikten ju hafva i sin magt att uppsäga dem, som
icke anstälts som ordinarie^ från deras befattningar, när de finna sig af
en eller annan anledning böra göra det.
Arfvode till vikarie för extra ordinarie folkskolelärare bör, enligt de
sakkunniges förslag, utgå med samma belopp som dennes minimilön, så
att vikarie för extra ordinarie folkskolelärare med 500 kronors kontant
lön bör i arfvode hafva nämnda belopp och vikarie för dylik lärare med
600 kronors kontant lön ett till lika stort belopp uppgående arfvode. Jag
har mot detta förslag intet att erinra. Lägre torde nemligen vikariatsarfvodet
ej höra sättas, då på vikarierna ställas den fordran, att de skola
vara behörigen examinerade och således hafva genomgått samma utbildningskurs
som tjenstinnehafvaren, och då lefnadskostnaderna för vikarien
äro lika höga sona åtminstone för en ogift innehafvare af tjensten. Högre
torde, arfvodet ej heller böra sättas, då det i allmänhet ej kan vara lämpligt
att gifva vikarie högre lön än den, för hvilken han tjenstgör, helst då de
båda ega samma behörighet.
Beträffande storleken af arfvodet till vikarie för öfriga icke ordinarie
lärare beder jag först få fästa uppmärksamhet derpå, att för anställning
vid folkskola som biträdande lärare, äfvensom för anställning vid mindre
folkskola och småskola, fordras antingen att hafva aflagt afgångsexamen
vid vederbörligt seminarium eller att hafva undergått inför folkskoleinspektör
sådan pröfning, som omtalas i § 6 af nådiga kungörelsen den
5 juni 1885 angående lönetillskott af allmänna medel till lärare vid folkskolor
in. m. eller att hafva inför vederbörande skolråd pröfvats på sätt,
som i § ''26 af folkskolestadgan den 10 december 1897 omförmåles. Sådana,
som för värfva t behörighet till nu ifrågavarande anställningar på
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
13
något af de två först angifva sätten, torde jag få sammanföra under benämningen
examinerade; de åter, som blifvit behöriga till nämnda anställningar
genom pröfning inför skolrådet, torde jag få kalla oexaminerade.
De examinerade äro berättigade till en aflöning af minst 300 kronor samt,
efter 10 års oförvitlig tjenstgöring, af ett ålderstillägg af 50 kronor, hvarjemte
de skola förses med bostad och vedbrand eller bekomma i ersättning
derför 50 kronor om året. Oexaminerad lärare åter är berättigad
att erhålla en kontant lön af minst 250 kronor samt bostad och vedbrand
eller i ersättning derför 50 kronor. När biträdande lärare vid folkskola
eller lärare vid mindre folkskola eller småskola af sjukdom är förhindrad
att sjelf sköta sin tjenst och vikarie är för honom förordnad, bör vikarien,
om han är examinerad, enligt de sakkunniges förslag erhålla i arfvode
300 kronor förutom bostad och vedbrand eller lagstadgad ersättning derför;
är lian deremot oexaminerad, bör arfvodet utgå med 250 kronor jemte
husrum och vedbrand eller ersättning derför. Äfven i detta förslag anser
jag mig böra instämma. Visserligen kan det, om förslaget godkännes, inträffa,
att vikarien får högre lön än tjenstinnehafvaren, men denna oegentlighet
torde motvägas af den omständighet, att vikarien i sadant fall har
högre kompetens än den, för hvilken han tjenstgör.
Deremot kan jag icke instämma i de sakkunniges förslag derom, att,
der för examinerad tjenstinnehafvare examinerad vikarie sökts, men ej erhållits,
det högre årsarfvodet å GOD eller 300 kronor skulle vara vikarien
tillförsäkrad t, så vida inspektören intygat, att vederbörligen examinerad
vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien befunnits duglig. Detta förslag
strider nemligen mot grundsatsen, att vikariatsarfvodets storlek bör
bestämmas äfven med hänsyn till arten af den behörighet, vikarien eger.
Dessutom skulle, om förslaget fastställes, det kunna komma att inträffa,
att oexaminerad vikarie finge högre lön än examinerad sådan. Det synes
för öfrigt, som om det föreslagna stadgandet vore onödigt. Redan i omförmälda
nådiga kungörelse den 1 juni 1894 är föreskrifvet, att för erhållande
af statsbidrag till aflönande af vikarie för sjuk ordinarie folkskolelärare
hinder ej må möta deraf, att vikarie icke aflagt afgangsexamen
vid seminarium, så vida vederbörande folkskoleinspektör vitsordar, att
examinerad vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien befunnits duglig.
Denna föreskrift torde böra tillämpas äfven da fråga är om icke ordinarie
lärare, så till vida, att som vilkor för erhållande af statsbidrag till aflönande
af vikarie för icke ordinarie lärare bör föreskrifvas, att inspektören,
om oexaminerad förordnats till vikarie, skall intyga, att vikarien befunnits
duglig. .....
14
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
häl- är tal, är vidare stadgadt, att sjukdomen, på grund af hvilken tjenstledighet
sökes, skall enligt läkarebetyg vara af den beskaffenhet, att densamma
gör läraren oförmögen att vederbörligen uppehålla sin tjenst utan
att dock för all framtid hindra hans återinträde i tjenstgöring. Då det
för läkare är omöjligt att i hvarje fall med bestämdhet kunna förutse, om
en sjukdom är botlig eller obotlig, hafva de sakkunnige föreslagit en sådan
förändring i fråga om läkarebetygets innehåll, att i detsamma skulle intygas
allenast, att sjukdomen, på grund hvaraf tjenstledighet sökts, gör
läraren oförmögen att vederbörligen uppehålla sin tjenst, men ej är°af
sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande intyg kan med visshet
gifvas, huruvida densamma för all framtid hindrar hans återinträde i
tjenstgöring. Det synes mig, som om en dylik förändring vore af behofvet
pakallad.
Uti ofvan omförmälda kungörelse af den 1 juni 1894 är stadgadt,
att arfvodet till vikarie för sjuk ordinarie folkskolelärare skall gäldas af
staten, skoldistriktet och den tjenstledige läraren samt att vikariens aflöning
skall utgöras sålunda, att den ordinarie läraren af sin lön afstår
eU belopp, motsvarande eu fjerdedel af vikariens kontanta minimiaflöning,
två tredjedelar deraf utgå af allmänna medel och återstoden erlägges af
skoldistriktet, hvilket jemväl förser vikarien med bostad jemte vedbrand
eller ock lemnar honom ersättning derför, äfvensom, der så ifrågakomma1,
godtgör honom för resekostnad. Enligt mitt förmenande höra" dessa bestämmelser
tillämpas äfven beträffande sättet, hvarpå arfvode till vikarie
löi sjuk icke ordinarie lärare skall utgöras. Det bär hlifvit ifrågasatt,
att skoldistriktets bidrag borde antingen alldeles bortfalla eller förminskas
till en tolftedel af vikariens kontanta minimiarfvode. I förra fallet skulle
den tjenstledige läraren erlägga äfven den del, som enligt ofvan föreslagna
fördelning åligger skoldistriktet att gälda; i senare fallet skulle
naturaförmånerna bortfalla från vikariens löneförmåner. Då emellertid
skoldistriktet erlägger en del af den kontanta lön, som utgår till värn sig
ordinarie eller icke ordinarie lärare, och då det betalar eu del af det
kontanta arfvodet till vikarie för ordinarie lärare, hör det jemväl bidraga
till den kontanta aflöningen af vikarie för icke ordinarie lärare. Ej heller
finnes något skäl att i fråga om vikarie för icke ordinarie lärare befria
skoldistriktet från skyldigheten att förse honom med hostad och vedbrand
eller gifva honom ersättning derför. Man kan ju ej begära, att tjenstinnehafvaren,
som endast har ett rum till sitt förfogande, skall kunna
dei inrymma vikarien, eller att han af sin ringa lön skall hyra bostad
åt honom. Att vikarien, som oftast är obekant på den plats, der han
mottager förordnande som vikarie, sjelf skall anskaffa sig lämplig, skolan
15
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
närbelägen bostad, är för öfrigt eu obillig fordran, äfven om hans kontanta
löneförmåner vore sådana, att man med fog kunde begära, att han
på egen • bekostnad skulle skaffa sig bostad.
Beträffande öfriga bestämmelser, som de sakkunnige föreslagit, torde
jag få hänvisa dels till nådiga kungörelsen den 1 juni 1894 angående
aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna
vid folkskola, som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjenst, dels
till de sakkunniges utlåtande.
I den motion, som föranledt Riksdagens omförmälda skrifvelse, antages
det, att det statsanslag, som skulle kräfvas för ifrågavarande ändamål,
icke behöfde öfverstiga 25,000 kronor. Äfven enligt de sakkunniges
mening torde detta belopp under den närmaste framtiden blifva fullt tillräckligt;
och jemväl mig förekommer det, som om staten för det behjertansvärda
ändamålet, ej skulle under de närmast kommande åren behöfva
ikläda sig större utgifter, än som här ofvan är angifvet. Något
material, hvarpå man kan bygga tillförlitliga beräkningar uti ifrågavarande
hänseende, finnes icke, ty i och med det att föreliggande förslag, om det
blifver antaget, börjar tillämpas, inträda nya förhållanden, hvilkas inverkan
man ej kan förutse. Emellertid hafva genom folkskoleinspektörerna från
de särskilda skolråden inhemtats uppgifter rörande antalet af de icke
ordinarie lärare, som under år 1898 varit tjenstlediga på grund af sjukdom
under en tid af en månad och derutöfver. Enligt dessa uppgifter
uppgick antalet till 194, af bvilka 12 voro extra ordinarie folkskolelärare.
Antager man, att hvar och en af dessa varit sjuk oafbrutet under fyra
månader, och att till aflönande af de för dem förordnade vikarier utgått
det högsta statsbidrag, som enligt föreliggande förslag för dylikt ändamål
får utanordnas, skulle till vikarierna för de extra ordinarie folkskolelärarne
hafva af allmänna medel utgått 2,400 kronor och till vikarier för
de öfriga icke ordinarie lärarne 18,200 kronor, eller tillhopa 20,600 kronor.
Sannolikt kommer antalet af dem, som begära tjenstledighet på grund af
sjukdom, att stiga, om dylika lärare få hjelp till vikariens aflönande; eu
och annan torde derjemte taga tjenstledighet för något längre tid, när
stat och skoldistrikt bidraga till vikariens aflöning, än om tjenstinnehafvaren
ensam skall aflöna denne. Men den tillökning i statens utgifter
för aflönande af vikarier för sjuka icke ordinarie lärare, som häraf skulle
blifva en följd, torde icke blifva större, än att 25,000 kronor varda, såsom
bär ofvan sagts, tillräckliga för ifrågavarande ändamål.
I riksstaten äro under åttonde hufvudtiteln uppförda till bidrag till
aflönande i vissa fall af vikarier för ordinarie lärare eller lärarinna vid
jplkskola 40,000 kronor. Af detta förslagsanslag hafva utgått under åren
16 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
1896, 1897 och 1898 respektive 45,671 kronor 55 öre, 51,847 kronor 61
öre och 49,194 kronor 16 öre. Höjes nämnda anslag med 35,000 kronor
eller från 40,000 kronor till 75,000 kronor, torde man kunna vara fullt
förvissad, att anslaget under närmaste tiden kommer att motsvara hvad
som erfordras af allmänna medel till aflönande under dels redan faststälda,
dels nu föreslagna vilkor af vikarier för både ordinarie och icke
ordinarie lärare vid folkskolan, som af sjukdom äro urståndsätta att sjelfva
sköta sina tjenstår.»
Till stöd för det i ofvanberörda motion framstälda förslag har motionären
erinrat, hurusom enligt Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda proposition
lärare eller lärarinnor vid af landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, inrättadt seminarium för bildande af lärare eller lärarinnor
vid småskolor eller mindre folkskolor ej skulle komma i åtnjutande
af förmånen att erhålla ersättning till vikarie under sjukdom. Då emellertid
sistnämnda lärare eller lärarinnor vore, enligt kong], kungörelsen
den 27 maj 1898, berättigade att uppbära bidrag af statsmedel enligt
samma grunder, som gälde med afseende på de lönestillskott, hvilka utginge
till skoldistrikt för aflönande af lärare och lärarinnor vid distriktets folkoch
småskolor, torde de förmåner med afseende å ersättning till vikarie
under sjukdom, som Kongl. Maj:t föreslagit skola utgå till lärare och
lärarinnor vid folkskolor och småskolor samt biträdande lärare eller
lärarinnor vid sistnämnda skolor, jemväl böra tilläggas lärare eller lärarinnor
vid ifrågavarande seminarier.
Da sistnämnda lärare och lärarinnor utgjorde ett ringa antal (enligt
statistiska uppgifter utgjorde seminariernas antal endast tjugu stycken), så
torde någon höjning i det af Kong]. Maj:t föreslagna belopp sjuttiofemtusen
kronor ej vara erforderlig.
Då det synes vara med billighet öfverensstämmande, att staten, som
lemnar bidrag till aflöning åt lärarne och lärarinnorna vid folk- och småskoloi’,
jemväl träder hjelpande emellan, när sådan lärare eller lärarinna
genom sjukdom urståndsättes att sjelf uppehålla sin tjenst, samt denna
grundsats redan vunnit tillämpning i fråga om ordinarie lärare och
lärarinnor vid folkskolor, torde rättvisan fordra, att äfven extra ordinarie
eller biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6. 17
lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor komma i åtnjutande af
samma förmån, hvilken för dem är desto mer behöflig som deras aflöningsförmåner
äro mindre.
De af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelserna angående rätt till statsbidrag
för aflönande af vikarie hafva utskottet alltså ansett i allt väsentligt
böra förordas. I ett afseende finner utskottet dock anledning till erinran.
Genom Kongl. Maj:ts förslag synes nemligen möjlighet icke vara
utesluten, att rätten till dylikt statsbidrag kan missbrukas på det sätt, att
lärare vid inträffande sjukdom år efter år, och längre än behöfligt är, skaffar
sig hjelp till vikaries aflönande. Visserligen kan häremot invändas, att
den omständighet, att skolrådet skall pröfva behofvet af tjenstledighet för
sjukdom, antaga vikarie samt aftala med denne om arfvodet, bör medföra,
att sådant missbruk ej eger rum. Men det ekonomiska intresse för skoldistriktet,
som utgör en anledning, att skolrådet vid tjenstledighetsansökningar
från ordinarie lärare noggrant pröfvar de föreliggande omständigheterna,
är i sjelfva verket ganska obetydligt, då fråga gäller icke ordinarie
lärare.
Det torde derför vara af behofvet påkalladt, att hinder för antydda
missbruk läggas i bestämmelserna angående statsbidragets åtnjutande; och
utskottet har trott sig finna, att detta kunde ske dels genom stadgande af
viss form för det läkarebetyg, hvarå tjenstledighetsansökningen grundar
sig. dels och genom fastställande af en viss maximitid, hvarunder statsbidrag
må få utnjutas.
Enligt Kongl. Maj:ts förslag utgör ett vilkor för statsbidrags utgående,
att enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf lärare erhåller tjenstledighet,
visserligen är sådan, att densamma gör läraren oförmögen att vederbörligen
uppehålla sin tjenst, men ej af sådan beskaffenhet att vid betygets
utfärdande läkaren kan med visshet intyga, att sjukdomen för all framtid
hindrar den sjukes återinträde i tjenstgöring. Emellertid torde det i de flesta
fall vara omöjligt för läkaren att med visshet intyga något dylikt, och
läkarebetyget lärer alltså icke komma att utgöra något hinder för statsbidrags
åtnjutande, äfven om sannolikhet förefinnes för att sjukdomen är
obotlig. Utskottet håller derför före, att läkarebetyget i stället bör innehålla,
att sjukdomen ej är af sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande
läkaren efter omsorgsfull undersökning anser sannolikt, att sjukdomen
för all framtid hindrar den sjukes återinträdande i tjenstgöring.
Hvad beträffar maximitiden för åtnjutande af bidrag till vikaries
aflönande, har utskottet velat föreslå, att tillskott af allmänna medel samt
bidrag af skoldistriktet till vikaries aflönande icke utgår för mer än
högst sexton läsmånader under de tre första åren af lärarens eller lära
Bih.
till llil:ed,. 1''rol. 1000. 4 Samt. ''2 Afd. ~> Uäft. 3
18 Sammansatta Stats- ock Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
Annans tjenstetid, samt ej heller för mer än högst sexton läsmånader
under den derefter följande tjenstetiden, så framt icke läraren eller lärarinnan
under de tre närmast föregående åren sjelf tjenstgjort minst åtta
läsmånader eller den kortare tid, under hvilken undervisningen i den
skola, hvari han eller hon är anstäld, på grund af Kongl. Maj:ts särskilda
medgifvande årligen meddelas.
Utskottet har derefter förehaft till behandling herr J. Johnssons ofvanberörda
motion, hvars syfte utskottet funnit behjertansvärdt. Då emellertid
bestämmelser i fråga om ersättning åt vikarie för lärare och lärarinna
vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadt seminarium,
synas böra föregås af utredning, bland annat, på hvad sätt landstinget
eller staden bör bidraga till vikariens aflönande, lärer motionen
böra föranleda Riksdagen allenast att i skrifvelse till Kongl. Magt anhålla
om utredning och förslag i detta hänseende.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
a) att Riksdagen må
dels i fråga om aflönande i vissa fall af vikarie för
extra ordinarie eller biträdande lärare eller lärarinna
vid folkskola samt för lärare eller lärarinna vid mindre
folkskola eller småskola godkänna följande grunder,
nemligen:
1) att, derest vid folkskola anstäld extra ordinarie
lärare eller lärarinna, till hvilkens aflöning bidrag af
allmänna medel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter
tjenstledighet och vid folkskolelärareseminarium examinerad
vikarie för honom eller henne är förordnad under
oafbrutet minst en månad af den faststälda undervisningstiden
af åtta månader om året, vikarien för den
tid, hvarunder hans förordnande varar, skall åtnjuta
arfvode efter antingen minst 600 kronor eller minst
500 kronor för nyssnämnda undervisningstid, allt eftersom
tjenstinnehafvarens minimilön uppgår till eller
understiger 600 kronor, eller i förra fallet 75 kronor
och i senare fallet 62 kronor 50 öre för läsmånad, hvarje
månad beräknad till 30 dagar, hvarjemte vikarien skall
19
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
förses med tjenlig, skolan närbelägen bostad, bestående
af ett rum, med vedbrand, eller ock erhålla ersättning
derför, beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders
undervisningstid, äfvensom med "belopp, som af
skoldistriktet bestämmes, undfå godtgörelse för resekostnad,
der sådan ifrågakommer;
2) att, då biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola
eller lärare eller lärarinna vid mindre folkskola
eller småskola, till hvilkens aflöning bidrag af allmänna
medel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet,
arfvode till vikarie skall beräknas sålunda, att, derest
vid småskoleseininarium examinerad eller af folkskoleinspektör
enligt § fl i kongl. kungörelsen den 5 juni
1885 angående lönetillskott af allmänna medel för lärare
och lärarinnor vid folkskolor och småskolor prof vad
vikarie är förordnad under oafbrutet minst eu månad
af den faststälda årliga undervisningstiden, vikarien för
den tid, hvarunder hans förordnande varar, åtnjuter
arfvode efter minst SOU kronor för åtta månaders undervisningstid,
eller 37 kronor 50 öre för läsmanad, hvarje
månad beräknad till 30 dagar, och i öfrigt samma förmåner
som vikarie för extra ordinarie lärare vid folkskola
samt, om oexaminerad vikarie förordnas, till denne
utgår arfvode efter ''250 kronor för åtta månaders undervisningstid,
eller 31 kronor 25 öre för läsmanad, och i
öfriet samma förmåner, som tillkomma examinerad vikarie;
3)
att, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund
hvaraf extra ordinarie eller biträdande lärare eller lärarinna
vid folkskola eller lärare eller lärarinna vid mindre
folkskola eller småskola erhåller ledighet och vikarie
för honom eller henne förordnas på sätt ofvan sägs, är
sådan, att densamma gör läraren eller lärarinnan oförmögen
att vederbörligen uppehålla sin tjenst, men ej
af sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande läkaren
efter omsorgsfull undersökning anser sannolikt,
att sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes återinträde
i tjenstgöring, samt läraren eller lärarinnan icke
uppnått sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats
berättigad till helt ålderdomsunderstöd, vikariens
20
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
aflöning skall utgöras sålunda, att tjenstinnehafvaren
af sin lön afstår ett belopp, motsvarande en fjerdedel af
vikariens kontanta minimiaflöning, samt två tredjedelar
af samma minimiaflöning utgå af statsmedel och återstoden
erlägges af skoldistriktet, hvilket det jemväl skall
åligga att förse vikarien med bostad jemte vedbrand
eller ock lemna honom ersättning derför äfvensom att,
der så ifrågakommer, godtgöra honom resekostnad;
4) att, då oexaminerad vikarie förordnas, statsbidrag
till dennes aflöning må på nämnda sätt utgå, derest
folkskoleinspektör vitsordar, att vikarien befunnits duglig;
5) att, der läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad
eller svårighet anskaffas, nyssnämnda bestämmelser i
fråga om vikariens aflöning skola, derest genom intyg
af vederbörande skolråds ordförande vitsordas, att läraren
eller lärarinnan under ledighet varit af sjukdom urståndsatt
att vederbörligen uppehålla sin tjenst, gälla, ändock
att sjukdomens beskaffenhet icke blifvit genom läkarebetyg
ådagalagd, likväl ej för längre tid än högst tre
månader;
(i) att, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund
hvaraf icke ordinarie lärare eller lärarinna erhållit tjenstledighet,
är af sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande
läkaren efter omsorgsfull undersökning anser
sannolikt, att läraren eller lärarinnan till följd deraf är
urståndsatt att vidare återinträda i tjenstgöring, vikariens
aflöning skall utgöras af läraren eller lärarinnan utan
tillskott af allmänna medel eller bidrag af skoldistriktet;
7) att icke ordinarie lärare eller lärarinna, som uppnått
sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats
berättigad till helt ålderdomsunderstöd, skall, då på
grund af sjukdomsfall behof af vikarie för honom eller
henne inträder, ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner;
8) att tillskott af allmänna medel samt bidrag af
skoldistriktet till vikaries aflönande .icke utgår för mer
än högst sexton läsinånader under de tre första åren af
extra ordinarie eller biträdande lärares eller lärarinnas
vid folkskola eller lärares eller lärarinnas vid mindre
folkskola eller småskola tjenstetid, samt ej heller för
mer än högst sexton läsinånader under den derefter
21
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
följande tjenstetiden, så framt icke läraren eller lärarinnan
under de tre närmast föregående åren sjelf tjenstgjort
minst åtta läsmånader eller den kortare tid, under
hvilken undervisningen i den skola, hvari han eller hon
är anstäld, på grund af Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande
årligen meddelas; samt
9) att hvad här är föreslaget icke gäller i fråga om
tjenstledighet, som åtnjutes af vikarierande lärare eller
lärarinna, utom i det fall, att nämnda lärare eller
lärarinna uppehåller tillfälligtvis ledig befattning;
dels beträffande grunderna för nu gällande stadganden
om aflöning af vikarie för sjuk ordinarie lärare
eller lärarinna vid folkskola medgifva den jemkning, att
deri omförmälda läkarebetyg må vara af enahanda innehåll
med hvad här ofvan under inom. 3) föreslagits;
dels ock, i stället för det nu befinliga förslagsanslag
å 40,000 kronor, med titel »bidrag till aflönande i vissa
fall af vikarie för ordinarie lärare eller lärarinna vid
folkskola», uppföra, under benämning: »bidrag till aflönande
i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna
vid folkskola eller småskola», ett förslagsanslag å 75,000
kronor för att i enlighet med såväl redan bestämda som
här ofvan föreslagna grunder användas såsom bidrag till
aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie,
extra ordinarie och biträdande lärare eller lärarinna vid
folkskola samt lärare eller lärarinna vid mindre folkskola
och småskola, som af sjukdom urstån dsättes att
fullgöra sin tjenst, med rätt för Kongl. Maj:t att, när i
särskilda fall omständigheterna dertill föranleda, meddela
understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål utan
hinder deraf att någon afvikelse från nämnda grunder
egt rum;
b) att Riksdagen må, med föranledande af herr
J. Johnssons ofvanberörda motion, hos Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om
och på livilka vilkor statsbidrag må kunna lemnas till
aflönande af vikarier för sådana lärare och lärarinnor
vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
inrättadt lärare- eller lärarinneseminarium, livilka af sjukBih.
till Rikad. Vrot. 1900. 4.Sami. 2 Afd. 5 Haft. 4
22
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
dom urståndsätta att sin tjenst fullgöra, samt att Kongl.
Maj:t måtte för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
utredningen kan föranleda.
Stockholm den 3 maj 1900.
På det sammansatta utskottets vägnar:
O. W. REDELIUS.
SOCEHOI.M, IVAB H^EÖQSTKÖMS BOKTRYCKERI A. B., 1990.