Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1900, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande folkskolelärares m.fls,
aflöning.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 86) hafva herrar Angående
E. Hammarlund och F. Berg i Stockholm föreslagit, att Riksdagen måtte lonrffgrbltU''
besluta, ordinarie

dels att godkänna följande förändrade bestämmelser angående aflöning Morinna
åt ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola att från och med år 1901 vidfoiklända
till efterrättelse, nemligen: ®oa''

Ordinarie lärare eller lärarinna, som, efter undergången godkänd
afgångsexamen från folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium, blifvit i
föreskrifven ordning anstäld vid folkskola, skall i årlig lön för åtta månaders
eller 347» veckors undervisning åtnjuta minst åtta hundra kronor samt efter
fem års oförvitlig tjenstgöring såsom ordinarie ett ålderstillägg å ett hundra
kronor och efter ytterligare fem års oförvitlig tjenstgöring såsom ordinarie
ett andra ålderstillägg å likaledes ett hundra kronor, skolande ålderstilläggen
åtnjutas från och med början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder
det femte eller tionde tjenståret utgått;

dels att besluta den förändring i kongl. kungörelsen den 27 maj 1898
angående lönetillskott af allmänna medel för ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskolor, att från och med år 1901 lönetillskottet må utgöra
enligt § 1: högst 533 kronor 33 öre;
enligt § 2: 600 kronor; och
enligt § 3: 666 kronor 67 öre;

dels att för genomförandet af nu ifrågasatta löneförhöjning det under
Bih. till Riksd. Prof. 1900. 4 Samt. 2 Afä, 4 Käft. (N:o 5). 1

2

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget för Iönetillskott åt lärare
vid folkskolor och småskolor måtte höjas med 840,000 kronor;

dels slutligen att, på det äfven efter den kontanta lönens höjande till
ett tusen kronor nu gällande bestämmelser angående folkskolelärarnes pensionering
skulle kunna tillämpas, det såsom bidrag till folkskolelärarnes pensionering
utgående statsanslaget måtte höjas med 120,000 kronor.

Angående
löneförbättring
åt
examinerad
lärare och
lärarinna
vid småskola
och mindre
folkskola
m. fl.

Uti en annan inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 87) hafva
samme motionärer hemstält, att Riksdagen måtte besluta,

dels den förändring i bestämmelserna angående aflöning åt examinerad
lärare och lärarinna vid småskola och mindre folkskola samt för examinerad
biträdande lärare och lärarinna vid folkskola, att minimilönen skulle utgöra
350 kronor, och att efter tio tjenstår lönen skulle utgå med minst 400
kronor, räknadt från och med början af kalenderåret närmast efter det,
hvarunder det tionde tjenståret utgått;

dels den förändring i kongl. kungörelsen den 28 maj 1897 angående
Iönetillskott åt allmänna medel i vissa fall för lärare och lärarinnor vid
folkskolor och småskolor, att lönetillskottet enligt § 1 måtte höjas för examinerad
lärare eller lärarinna från 200 kronor till 233 kronor 33 öre och för
oexaminerad lärare eller lärarinna från 166 kronor 67 öre till 200 kronor,
detta senare under vilkor, att lönen vore minst 300 kronor, samt att lönetillskottet
enligt § 2 i nyssnämnda kungörelse måtte höjas från 233 kronor 33
öre till 266 kronor 67 öre;

dels slutligen att för genomförandet af den nu ifrågasatta löneregleringen
det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget för lönetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor måtte höjas med 280,000
kronor.

AdetetiU I samband med nämnda framställningar har det sammansatta stats- och

lärare och lagutskottet, till hvars förberedande behandling dessa ärenden öfverlemnats,
tararinnor förehaft dels en af herr N. Nilsson i Skärhus inom Andra Kammaren väckt
folkskolan motion (n:o 18), hvari föreslagits, att Riksdagen måtte besluta, att till värdet
''''kofoder ^ ^ lärare eller lärarinna vid folkskolan utgående kofoder, vare sig

° ° eu detta utginge in natura eller ersattes kontant, statsverket''; måtte bidraga
med två tredjedelar, dock högst med sextiosex kronor 67 öre för hvarje
ordinarie folkskolelärare- eller lärarinnebefattning, samt att fördetta ändamål
Riksdagen måtte anvisa ett förslagsanslag af 390,000^kronor’;

dels ock en af herr S. Söderberg likaledes inom Andra Kammaren
väckt motion (n:o 130) hvaruti föreslagits.

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

l:o) att Riksdagen måtte besluta, att bestämmelsen derom att åt lärare
eller lärarinna vid folkskola borde anskaffas sommarbete och vinterföda fölen
ko, eller ock, der hinder eller svårighet af lokala eller andra förhållanden
derför mötte, minst värdet af 8 hektoliter 25 liter spannmål af visst slag
skulle i ersättning lemnas, måtte upphöra att gälla, samt att i stället den
kontanta minimilönen måtte höjas med 100 kronor för år, med rätt för skoldistrikt
att af statsmedel såsom bidrag härtill erhålla två tredjedelar af
beloppet, eller 66 kronor 67 öre; dock att sådan lärare eller lärarinna,
hvilken vid den tidpunkt, då stadgandet härom trädde i kraft, erhölle kofoder
in natura eller ersättning derför till högre belopp än 100 kronor för år,
måtte vara berättigad att mot afstående af den nu ifrågasatta förhöjningen
å 100 kronor vid hittills åtnjuten förmån bibehållas, hvad ersättningen vidkomme,
dock ej längre än hvartill beslutet eller öfverenskommelsen om
sådan ersättning föranledde, men att skoldistriktet äfven i dessa fall måtte
ega rättighet att åtnjuta nyssnämnda statsbidrag, 66 kronor 67 öre för år;

2:o) att Riksdagen, under förutsättning af bifall till föregående punkt,
ville öka förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor
med 420,000 kronor.

Slutligen har utskottet i detta sammanhang behandlat en inom Andra
Kammaren af herr 0. Nyländer m. fl. väckt motion (n:o 65), uti hvilken och småskole hemstälts

att Riksdagen måtte besluta o lärarinnor

att de till lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor enligt lag utgående
utgående ålderstilläggen skulle helt och hållet bestridas af statsmedel, samt a\^^''
att för detta ändamål det under riksstatens åttonde hufvudtitel upp- bestridande

förda anslag för lönetillskott åt lärare vid folk- och småskolor måtte höjas af statsmedel.
med 380,000 kronor eller med det belopp, som härför erfordrades.

Till stöd för den först här ofvan omförmälda motionen (n:o 86) hafva
motionärerna anfört hufvudsakligen följande.

I Kongl. Maj:ts till årets Riksdag afgifna proposition n:o 1 angående
statsverkets tillstånd och behof begärdes för beredande åt dyrtidstillägg åt
vissa statens tjensteman och betjente ett förslagsanslag på något öfver 47s
millioner kronor.

Då den vid folkskolorna tjenstgörande lärarepersonalen åtnjöte sin
aflöning dels af staten och dels af kommunen, vore densamma icke inbegripen
bland de tjenstemannakårer, hvilka i propositionen afsåges. Men då denna
kår, såsom varande en bland de allra lägst aflönade, syntes böra i främsta
rummet komma i fråga, då det gälde en löneförbättring, ville motionärerna

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

på detta sätt fästa Riksdagens uppmärksamhet på angelägenheten af någon
förbättring i dess ställning, helst en sådan, enligt motionärernas mening,
skulle blifva af allra största betydelse, icke blott för kårens medlemmar
personligen, utan ännu mer för sjelfva folkskolan och hennes utveckling.

Vid 1885 års riksdag hade minimilönen för ordinarie lärare och lärarinna
vid folkskola höjts från 500 till 600 kronor. I afseende på denna
lön hade sedan ingen annan förändring egt rum, än att år 1891 ett ålderstillägg
å 100 kronor faststälts att utgå efter fem års oförvitlig ordinarie
tjenstgöring och år 1898 ett andra ålderstillägg, likaledes å 100 kronor, beviljats
att utgå efter tio års oförvitlig ordinarie tjenstgöring. Men lägsta
lagliga begynnelselönen, hvilken nästan öfverallt äfven vore den faktiska
begynnelselönen, stode allt fortfarande vid samma belopp eller 600 kronor.
Och dock hade under tiden lefnadskostnaderna i högst betydlig grad stegrats
och i jemnbredd dermed inkomsterna för arbetare af skilda slag temligen
allmänt och i afsevärd mån ökats.

Om folkskolan fortfarande skulle kunna behålla och draga till sig goda
arbetskrafter, blefve sålunda nödigt, att den nuvarande grundlönen höjdes.
Detta vore ock så mycket mer i sin ordning, som den stått qvar vid samma
belopp i 14 år, under det den förut i regeln höjts hvart tionde år (år 1864
till 400 kronor, år 1874 till 500 och år 1885 till 600 kronor).

Vidtoges icke en sådan höjning, så måste oundvikliga följden af de
stegrade lefnadsomkostnaderna blifva den, att lärarens ställning blefve sämre,
än den varit, hvilket åter måste medföra, att folkskolan i sin helhet komme
att sjunka tillbaka i stället för att gå framåt.

Sedan motionärerna härefter redogjort för resultatet af en af Sveriges
allmänna folkskollärareförening föranstaltad undersökning rörande lärarekårens
åsigter och önskningsmål i afseende på lönefrågan — beträffande hvilken
redogörelse utskottet tillåter sig att hänvisa till sjelfva motionen — anföra
motionärerna vidare :

Emedan den kår, som här afsåges, vore så talrik, skulle enligt verkstälda
beräkningar, ett fullständigt genomförande af lärarepersonalens löneprogram
medföra för staten en ökad utgift af något öfver 1 % million kronor. Under
sådana förhållanden hade motionärerna ansett sig böra begränsa sitt yrkande
till det önskningsmål, som i främsta rummet syntes påkalla en lösning,
nemligen grundlönens höjande från det belopp, vid hvilket den stått allt sedan
1886 års början, eller 600 kronor, till 800 kronor.

Med bibehållande af de nuvarande två ålderstilläggen å hvardera 100
kronor skulle alltså enligt motionärernas förslag lönen för ordinarie lärare
eller lärarinna blifva 800 kronor, efter fem års oförvitlig tjenstgöring såsom

5

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

ordinarie 900 kronor och efter 10 års dylik tjenstgöring 1,000 kronor —
allt förutom nuvarande naturaförmåner eller ersättning derför.

För extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolan vore för närvarande
ingen minimilön faststäld, utan hade man beträffande dem inskiänkt
sig till den bestämmelsen, att, för så vidt statsbidrag till deras aflöning skulle
erhållas, lönen måste utgå med minst 500 kronor. Med grundlönens höjande
för ordinarie lärare och lärarinna borde följa, att äfven beträffande detta
belopp någon liten förändring gjordes. Men härmed borde lämpligen kunna
anstå, till dess hufvudfrågan vunnit sin lösning, hvadan något förslag i detta
afseende ej nu framlades.

I fråga om kostnadernas bestridande hade motionärerna icke ansett
sig böra yrka någon ändring i nu gällande bestämmelser, enligt hvilka såväl
till den kontanta minimilönen som till ålderstilläggen staten bidroge med två
tredjedelar och skoldistriktet med en tredjedel.

Visserligen talade enligt motionärernas åsigt synnerligen vigtiga skal
för en sådan ändring i nu bestående förhallanden, att ålderstilläggen utginge
helt och hållet af statsmedel, men denna fråga borde lämpligen lösas för sig.

Genom bibehållande af hittills gällande proportion skulle skilnaden
mellan de nuvarande beloppen i fråga om lön och statsbidrag samt de af
motionärerna föreslagna blifva följande:

Enligt nu gällande bestämmelser,
lön: statsbidrag:

för lärare med mindre än 5 tjenstår 600 400

för lärare med 5 tjenstår ..................... 700 466,67

för lärare med 10 tjenstår .................. BOO 533,33

För att kunna beräkna de ökade kostnader för statsverket, som genomförandet
af motionärernas förslag skulle medföra, måste man hafva en uppgift
på lärareantalet.

Vid 189S års slut hade antalet lärare och lärarinnor, som tjenstg.jorde

vid den egentliga folkskolan, uppgått till ................................................... 7,238

Härifrån borde emellertid frånräknas följande två kategorier, som ej
inbegrepos i den lönereglering, som afsages i förevarande motion.

extra ordinarie lärare och lärarinnor ............................................... 446

biträdande lärare och lärarinnor (i löneförmåner likstälda med småskollärarinnorna)
........................................................................ 491 937

hvadan återstode 6,301

Enligt motionärernas
förslag

lön: statsbidrag:

800 533,33

900 600

1,000 667,67

6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

Sedan 1898 års slut hade naturligtvis ytterligare åtskilliga ordinarie
lärare och lärarinnor tillkommit, men å andra sidan finge beräknas, att i
allmänhet omkring 250 ordinarie läraretjenster stode otillsatta. Vid en beräkning
^af kostnaderna borde man alltså, utan risk att räkna för lågt,
kunna hålla sig till siffran 6,300, hvilket vore 600 mera än år 1895, då en
exakt uppgift å ordinarie lärarepersonalens antal förelegat.

Af den ifrågasatta förhöjningen i grundlönen skulle 133 kronor 33 öre
komma på statsverket. Med ett beräknadt antal af 6,300 ordinarie lärare
och läiaiinnor skulle alltså genomförandet af den äskade löneförbättringen
kräfva en ökad statsutgift af 840,000 kronor.

Ifrågavarande belopp utgjorde visserligen en ganska aktningsbjudande
summa, men ingen kunde säga annat, än att det skulle vara särdeles väl
användt. Det ändamål, som dermed skulle främjas, hörde obestridligen till
samhällets förnämsta och vigtigaste. Att lätta det ekonomiska betryck,
hvari vårt lands folkskolleärare i allmänhet lefde, vore i sjelfva verket att
undanrödja ett af de allra svaraste hindren för deras magtpåliggande verksamhet,
och de utgifter, som ett bifall till förslaget skulle medföra, måste
följaktligen räknas till de mest produktiva, hvaröfver Riksdagen hade att
besluta.

I sammanhang härmed påpekade motionärerna, att, äfven om deras nu
framlagda förslag vunne bifall, Sveriges folkskollärare detta oaktadt skulle
i afseende på sina ekonomiska vilkor fortfarande komma att stå tillbaka för
sina yrkesbröder i flera andra land. Till belysning häraf hänvisade motionärerna
till en pa gällande lagbestämmelser grundad sammanställning af
folkskolelärarnes löneförmåner i åtskilliga stater, hvilken blifvit på uppdrag af
centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskoldlärareförening uppgjord af en
dess medlem och såsom bilaga litt. B) åtföljde motionen.

Slutligen hade motionärerna äfven vidrört den inverkan på folkskolelärarnes
pensionskassor, som förslagets genomförande skulle komma att fä.
Med lönens höjande till 1,000 kronor efter tio års ordinarie tjenstgöring
följde enligt gällande pensionsreglemente, att delaktighetsbeloppet, i folkskolelärarnes
pensionsinrättning, som nu vore lägst 800 kronor, skulle för alla
tjenster sättas till 1,000 kronor, hvaraf åter blefve en följd, att hel pension
för folkskolelärare skulle utgå med 750 kronor samt enkepensionen med 200
kronor.

Folkskolelärarnes pensionskassor hade under de senaste 14 åren utvecklats
på följande sätt:

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5. 7

Folkskolelärarnes pensionsinrältning.

År 1884: År 1894: År 1898:

Antal delegare...................................................... 4,724 5,707 6,233

Antal pensionärer................................................ 814 1,128 1,205

Kronor. Kronor. Kronor.

Pensioneringssumma.................................... 332,860 488,569 562,491

Inkomster...................................................... 737,905 972,412 1,024,876

Deraf årsafgifter.......................................... 166,988 214,669 235,863

Kapitalbehållning.......................................... 4,457,915 8,792,014 10,601,718

Folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.

År 1884: År 1894: År 1898:

Antal delegare...................................................... 3,527 4,666 4,997

Antal pensionärer................................................ 205 513 632

Kronor. Kronor. Kronor.

Pensioneringssumma.................................... 28,941 73,349 87,436

Inkomster...................................................... 182,902 305,609 339,627

Deraf årsafgifter af delegarne.................. 75,002 108,631 118,030

Kapitalbehållning.......................................... 1,149,517 3,091,839 4,051,715

Såsom häraf framginge befunne sig båda dessa kassor i en god ställning.

Hvad särskildt beträffade enke- och pupillkassan, hade af en sakkunnig
person verkstäld utredning af hennes ställning gifvit vid handen, att hon
redan för tio år sedan hade ett kapitalöfverskott af nära en million kronor,
beroende derpå, att antalet årligen nytillkommande pensionärer i verkligheten
uppgått till endast omkring hälften af det vid kassans upprättande
beräknade antalet. Ännu 24 år efter kassans tillkomst uppginge hela den
årliga pensioneringssumman icke på långt när till det belopp, som af delegarne
sjelfva årligen erlades, och det samlade kapital, hvarå ränta inflöte, utgjorde
öfver 4 millioner kronor. Någon förhöjning i statsbidraget till enke- och
pupillkassan hade derför icke satts i fråga vid föregående löneregleringar,
och äfven nu borde en höjning i lönen kunna ske, utan att kassan
finge andra ökade tillgångar än dem, som i följd häraf komme att erhållas
från delegarne sjelfve — helst de senare årens räntestegringar naturligtvis
äfven medfört ökade inkomster för kassan.

Beträffande folkskolleärarnes pensionsinrättning hade Riksdagen år 1885

8 Sammansatta Stats- och Lagutslcottets Utlåtande N:o 5.

beslutat en höjning af delaktighetsbeloppet från 600 till 700 kronor utan
ökning i statsbidraget. Men då år 1898 beslut fattades om ett andra
ålderstillägg, hvarigenom lägsta delaktighetsbeloppet höjdes från 700 till
800 kronor, hade Kongl. Maj:t ansett, att af denna anledning statsbidraget
till folkskolelärarnes pensionsinrättning borde höjas med 50,000 kronor, hvilket
ock blifvit Riksdagens beslut.

Sedan dess hade en allmän räntestegring inträda Med beräkning af
endast procents ränteförhöjning skulle å det nu samlade kapitalet —
något öfver 10 millioner kronor — vara att motse en förhöjd inkomst för
pensionsinrättningen af öfver 50,000 kronor årligen.

För att man emellertid måtte vara alldeles säker, att pensionsinrättgens
ställning icke på ringaste sätt äfventyrades föreslogo motionärerna en
höjning i statsbidraget efter samma grunder som den år 1898 beslutade,
d. v. s. med 10 procent af det belopp, hvarmed det totala delaktighetsbeloppet
genom förslaget komine att höjas. Som den totala höjningen i hela
delaktighetsbeloppet blefve ungefär 1,2 millioner kronor, borde alltså en
höjning i det såsom bidrag till folkskolelärarnes pensionering nu utgående
statsanslaget med 120,000 kronor ega rum.

Om motionärernas förslag godkändes, bortfölle naturligtvis det i kongl.
kungörelsen den 28 maj 1898 förekommande öfvergångsstadgandet, hvilket
då blefve obehöfligt. För alla lärare och lärarinnor — äfven de, som tillträdt
ordinarie befattning före den 1 januari 1899 — skulle derefter
såväl första som andra ålderstillägget utgå från början af ett kalenderår.

Men det blefve då af vigt, att ett förtydligande i det nuvarande stadgandet
egde rum, så att detta erhölle en sådan formulering, att icke en
ordinarie lärare eller lärarinna måste tjenstgöra fulla sex år för att få det
första ålderstillägget och följaktligen elfva år för att få det andra.

Enligt nuvarande bestämmelser skulle de fem och tio tjenståren räknas
»från och med början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder läraren
och lärarinnan såsom ordinarie tillträdt folkskolelärarebefattning». Ett stort
antal lärare och lärarinnor tillträdde ordinarie plats den 1 januari. Med
en ordagrann tillämpning af stadgandet skulle den, som blifvit ordinarie den
1 januari 1889, icke få andra ålderstillägget från den 1 januari 1899, då
han hade tio tjenstår, utan först från den 1 januari 1900, Detta hade
naturligtvis icke varit Riksdagens mening, och de försök, som af folkskoleinspektörer
och länsstyrelser gjorts att så tillämpa stadgandet, hade tillbakavisats
af Kongl. Maj:t med stöd af öfvergångsstadgandet, i hvilket uttryckligen
bestämts, att andra ålderstillägget skulle utgå från och med kalender -

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5. 9

året närmast efter det, då läraren eller lärarinnan uppnått tio ordinarie
tjenstår.

Med borttagandet af öfvergångsstadgandet borde följaktligen ett litet
förtydligande i sjelfva hufvudstadgandet blifva behöfligt, så att tiden för
folkskolelärarnes ålderstillägg beräknades på samma sätt som i nuvarande
öfvergångsstadgande äfvensom i de bestämmelser, hvilka gälde för småskolelärarepersonalen,
och hade motionärerna äfven härom framstäf förslag.

Beträffande samma motionärers förslag i fråga om löneförbättring åt examinerade
lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor samt åt
biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, hafva motionärerna, under
åberopande i väsentliga delar af nyss omförmälda motivering, erinrat hurusom
vederbörligen examinerad lärare eller lärarinna, tillhörande dessa kategorier,
för närvarande åtnjöte en minimilön af 300 kronor, hvartill komme
ett ålderstillägg om 50 kronor efter tio tjenstår. För oexaminerad lärare
eller lärarinna funnes ingen minimilön faststäld, men såsom vilkor för att
skoldistrikt skulle åtnjuta lönetillskott af statsmedel vore föreskrifvet, att lönen
skulle vara minst 250 kronor. I alla dessa fall tillkomme bostad och
vedbrand eller ersättning härför.

Att nämnda ekonomiska vilkor vore synnerligen knappa, skulle säkerligen
de flesta villigt medgifva, och det borde derför icke kunna väcka undran,
att starka önskningar om någon förbättring häri ofta blifvit uttalade, särskilt
under de senaste åren.

Ett fullständigt genomförande af de önskemål med afseende på löneförbättring
åt småskolans personal samt med dem likstälda lärare och lärarinnor,
hvilka blifvit framstälda, skulle medföra en ökad statsutgift af omkring
800,000 kronor. Motionärerna vore visserligen öfvertygade, att det
ändamål, för hvilket denna uppoffring skulle kräfvas, vore fullt så behjertansvärdt
som månget annat, för hvars tillgodoseende vida högre belopp beviljats.
Men då de väl kunde förutse, att mången detta oaktadt skulle rygga tillbaka
för summans storlek, hade de ansett sig böra stanna vid att begära en löneförbättring
vida lägre än den i allmänhet önskade. De yrkade sålunda, att
grundlönen för här ifrågavarande lärare och lärarinnor måtte, naturligtvis
med bibehållande af det nuvarande ålderstillägget, höjas med 50 kronor.

Vunne detta förslag bifall, så skulle för examinerade lärare och lärarinnor
vid småskolor och mindre folkskolor samt för examinerade biträdande
lärare och lärarinnor vid folkskolor den kontanta minimilönen komma att utgöra
350 kronor samt efter tio års oförvitlig tjenstgöring 400 kronor, hvarBih.
till lliksd. Frot. 1900. 4 Sami. 2 Afd. 4 Häft. 2

10 Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

jemte såsom vilkor för erhållande af statsbidrag till oexaminerad lärares eller
lärarinnas aflöning skulle fastställas, att den årliga lönen uppginge till minst
300 kronor.

I sättet för lönens utgående påkallades ingen ändring.

Vid 1808 års slut hade antalet lärare och lärarinnor vid småskolor

och mindre folkskolor uppgått till............................................................... 7,702-,

antalet biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolan till ............... 491!

Summa 8,193.

Sedan dess hade en ytterligare ökning egt rum, så att den lärarekår,
som afsåges i motionen, kunde beräknas i rundt tal uppgå till ett antal af
8,400. Genom grundlönens höjande med 50 kronor, hvaraf staten skulle bidraga
med 33 kronor 33 öre, skulle alltså den ifrågasatta löneförbättringen
medföra en ökad statsutgift af omkring 280,000 kronor.,

Såsom stöd för ofvanberörda, af herr N. Nilsson framstälda förslag angående
det till lärare och lärarinnor utgående kofodret, har motionären anfört.
hurusom under de senare åren vårt lands folkskoleväsen erhållit en för
hvarje folkskolevän glädjande utveckling, bland annat genom tillkomsten
åt flere tidsenliga skolhus samt bättre och tidsenligare undervisnings- och
skolmateriel, men derigenom hade äfven församlingarnas utgifter för skolväsendet
i synnerligt afsevärd grad stegrats. Denna stegring af församlingarnas
utgifter hade äfvenledes egt rum genom 1898 års Riksdags beslut
om ett andra obligatoriskt ålderstillägg till de ordinarie folkskolelärarnes löner;
hvadan det borde vara skäl att tillse, huruvida icke församlingarnas
tunga för folkskolan kunde i någon mån minskas.

En sådan minskning syntes kunna åstadkommas, derest den utgift, som
det nu ensamt ålåge församlingarna att bestrida genom att förse folkskolelärarne
med kofoder eller kontant ersättning derför, också delades af staten
efter samma princip, som vore gällande för lärarnes kontanta lön och ålderstillägg.

Slutligen har, i fråga om framställningen angående de till folk- och
småskolelärare och lärarinnor utgående ålderstilläggens bestridande af statsmedel,
i motionen erinrats derom, att vid sistlidna årets riksdag uti två i
Andra Kammaren väckta motioner föreslagits, att de till lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor utgående ålderstilläggen skulle helt och hållet
bestridas af statsmedel. Förslaget afstyrktes visserligen af det sammansatta
stats- och lagutskottet, som haft dessa motioner till förberedande behandling,
men biet af Andra Kammaren bifallet. Då emellertid Första Kammaren

11

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

godkände utskottets hemställan och gemensam votering rörande denna fråga
ej ansågs böra ega rum, hade förslaget för den riksdagen förfallit.

Då det, enligt motionärernas mening, otvifvelaktigt skulle vara förenadt
med klok omtänksamhet och äfven gagna vårt undervisningsväsende,
om en sådan anordning med snaraste vidtoges, att ifrågavarande ålderstillägg
utginge af statsmedel, utan att kommunerna blefve dermed till någon del betungade,
framlade motionärerna äfven nu förslag i sådant syfte, under åberopande
i öfrigt af de skäl, som förra året såväl i motionerna som under
diskussionen i Andra Kammaren anfördes för ändamålsenligheten och nödvändigheten
af denna åtgärd.

Bland de nu föreliggande framställningarne har utskottet till en början
upptagit till pröfning dem, som afse förbättrade aflöningsförmåner för folkskolelärarne.
Utskottet har dervid icke förbisett, att endast 15 år förflutit
sedan minimilönen för ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor höjdes
från femhundra kronor till dess nuvarande belopp, sexhundra kronor, och att
derefter vid tvenne särskilda tillfällen — sista gången så nyligen som år
1898 — ytterligare förbättringar i deras aflöningsförmåner egt rum, hvadan
alltså folkskolelärarnes löner undergått reglering vida senare än hvad för flertalet
andra tjensteman varit fallet. Utskottet har dock funnit skäl tala för
att de nu framstälda anspråken på löneförbättringar åt folkskollärarne icke
helt och hållet afvisas. Att emellertid, såsom motionärerna föreslagit, åstadkomma
en dylik förbättring genom att höja grundlönen med icke mindre än
tvåhundra kronor, har utskottet icke kunnat finna lämpligt. I de flesta fall
torde begynnelselönen jemte de med densamma förenade naturaförmåner, kunna
anses tillräcklig för den till tjensten nyligen komne unge läraren. Om behof
af löneförbättring förefinnes, lärer detta behof säkerligen vara känbarast och
bäst behöfva afhjelpas för den, som, efter att hafva bildat familj, kommit till
den tidpunkt, då utgifterna för barnens underhåll och uppfostran äro som
störst. Utskottet har derför ansett, att den tillökning i folkskolelärarnes aflöning,
som kan finnas skälig, bör tillkomma dem i form af ytterligare ett
ålderstillägg. I öfverensstämmelse med hvad som är stadgadt om de ålderstillägg,
som nu utgå, torde Riksdagen, vid bifall härtill, böra bevilja ordinarie
lärare och lärarinna vid folkskola ett tredje ålderstillägg af 100 kronor, att
utgå efter 15 års oförvitlig tjenstgöring, samt examinerad lärare och lärarinna
vid småskola eller mindre folkskola äfvensom examinerad biträdande lärare
och lärarinna vid folkskola ett andra ålderstillägg af 50 kronor, att likaledes
utgå efter 15 års oförvitlig tjenstgöring.

12 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

Vid beräkningen af de kostnader, detta förslag kan antagas komma
att förorsaka statsverket, har utskottet först ansett sig böra taga under
öfvervägande det af herr O. Nyländer m. fl. framstälda yrkandet, att de till
lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor utgående ålderstilläggen skulle
helt och hållet bestridas åt statsmedel. Denna fråga, hvilken, enligt hvad
motionärerna ock erinrat, senast vid nästlidet års riksdag förelåg till Riksdagens
pröfning och då blef af det sammansatta stats- och lagutskottet afstyrka
lärer sedan dess icke hafva kommit i så förändradt läge, att utskottet
nu har anledning frångå sina då uttalade åsigter. Utskottet vidhåller,
att det vore olämpligt att besluta en grund för utgörande af någon
del af folkskolelärarnes kontanta aflöning och en annan grund för en annan del af
samma aflöning, så som förhållandet blefve, om ålderstilläggen helt och hållet,
men den kontanta lönen i öfrigt endast till två tredjedelar bestredes af statsmedel,
och utskottet får med anledning deraf afstyrka bifall till nämnda förslag.

Då sålunda, enligt utskottets förmenande, det nu ifrågasatta nya ålderstillägget
bör allenast till två tredjedelar bestridas af statsmedel, torde den
erforderliga anslagshöjningen för år 1901 kunna beräknas på följande sätt.

Enligt statistiska uppgifter, som varit för utskottet tillgängliga, funnos
vid 1895 års slut 5,951 ordinarie folkskoleläraretjenster. Af dessa voro
2,349 eller 39,5 procent besatta med innehafvare, som tillträdt ordinarie tjenst
år 1880 eller tidigare. Vid 1898 år slut utgjorde de ordinarie lärarnes och
lärarinnornas antal 6,301, hvadan alltså under åren 1896—1898 en ökning
i nämnda personal af 350 eller i medeltal 117 om året egt rum. Antages
lärarekårens tillväxt årligen vara lika stor, så kommer den att vid 1901 års
början uppgå till 6,535. Med beräkning att fortfarande 39,5 procent häraf
tjenstgjort i minst 15 år, skulle deras antal, hvilka år 1901 vore berättigade
till ett tredje ålderstillägg, utgöra 2,581. Det tredje ålderstillägget kommer
alltså nämnda år att uppgå till 258,100 kronor, hvaraf tvä tredjedelar,
172,067 kronor eller, för jemnande af anslagsökningens slutsumma, i rundt
tal 176,000 kronor böra bestridas af statsmedel.

Beträffande kostnaderna för ett andra ålderstillägg åt examinerade
lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor samt examinerade
biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor blifva beräkningarne något
osäkrare, enär exakta uppgifter ä deras tjensteålder m. m. icke funnits att
tillgå, men då det i allmänhet inom denna kategori torde jemförelsevis mindre
ofta inträffa, att 15 tjensteår uppnås, lärer man icke kunna anslå antalet af
dem,^ som intjena det andra ålderstillägget, till mer än 30 procent, hvadan
alltså, under antagande att hela antalet lärare och lärarinnor inom denna
kategori uppgår till 8,400, det andra ålderstillägget kommer att utgå till
2,520 lärare och lärarinnor med tillhopa 126,000 kronor. På statsverkets

13

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

andel belöper häraf 84,000 kronor, hvadan alltså, vid bifall till utskottets
förslag anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor bör
höjas med tillsammans 260,000 kronor.

Då utskottet sålunda ansett sig böra tillstyrka en ny lönereglering för
folkskolelärarne, har utskottet jemväl funnit att i samband härmed frågan om
sättet för det folkskolelärarne tillkommande kofodrets utgående borde lösas.
Denna fråga har länge stått på dagordningen, och tiden torde nu vara inne
att bringa den till afgörande.

Två förslag i detta ämne föreligga. Det ena, framstäldt af herr K
Nilsson, innefattar allenast att staten måtte bidraga till ersättandet af kofodret;
det andra, framstäldt af herr S. Söderberg, innnebär, att nu gällande
bestämmelser om kofoder måtte upphöra att gälla och i stället folk skolelärarnes
minimilön höjas med etthundra kronor, af hvilket belopp tva tredjedelar
skulle, likasom i fråga om folkskolelärarnes öfriga löneförmåner, bestridas af
statsmedel. Det förra af dessa förslag inrymmes alltså i det senare.

Utskottet anser sig nu böra förorda bifall till herr Söderbergs förslag.
Otvifvelaktigt är detta egnadt att åstadkomma enkelhet och reda i nu förevarande
aflöningssystem, och då kofodret allt mera öfvergatt från en naturaförmån
till en kontant aflöningsform, synes det icke obilligt, att staten jemväl
till denna del af lönen bidrager i vanlig proportion.

För folkskolelärarne sjelfva kommer den föreslagna förändringen ° dessutom
att medföra den afsevärda fördelen, att derigenom en ökning åstadkommes
i deras delaktighet i pensionskassorna. I vissa fall, der kofodret nu
utgår in natura, samt då det ersättes med högre belopp än 100 kronor, skulle
emellertid åtgärden medföra nedsättning i aflöningsförmånerna, och utskottet
har derför ansett nödigt att för dessa fall föreslå ett öfvergangsstadgande af
innehåll, att ordinarie lärare och lärarinna, som varit i innehafvande tjenst
anstäld före den 1 januari 1901 och erhåller kofoder in natura eller ersättning
derför till högre belopp än 100 kr. för år, må vara berättigad att vid sålunda
hittills åtnjuten förmån bibehållas, hvad ersättningen vidkommer dock ej
längre än hvartill beslutet eller öfverenskommelsen om sådan ersättning föranleder.
Äfven i detta fall eger naturligtvis kommunen rätt att till bestridande
af denna aflöningsförmån uppbära statsbidrag med 66 kronor 67 öre.

Den ökning i anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och
småskolor, som vid bifall till utskottets förslag i fråga om lärarnes kofoder
blifver erforderlig, torde böra bestämmas till 420,000 kronor.

Om Riksdagen finner godt bifalla de förslag, utskottet nu framstäf,
komma ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolan att, med afstående från

14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

rätt till kofoder in natura eller eller ersättning derför, åtnjuta, förutom husrum
och bränsle, såsom grundlön 700 kronor, hvilken ökas efter 5 års tjenstgöring
med 100 kronor, efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 100 kronor
samt efter 15 års tjenstgöring likaledes med 100 kronor. Sedan samtliga
ålderstilläggen intjenats, kommer alltså aflöningen att uppgå till 1,000 kronor,
som sålunda utgöra tjenstens delaktighetsbelopp i folkskolelärarnes pensionsinrättning.
Såsom i först här ofvan omförmälda motion föreslagits, lärer en
höjning i det såsom bidrag till folkskolelärarnes pensionering nu utgående
statsanslaget till följd häraf erfordras med ett belopp af 120,000 kronor.

Slutligen har utskottet funnit sig böra biträda herrar Hammarlunds
och Bergs förslag om ett förtydligande af nu gällande stadgande om folkskolelärares
rätt tilll ålderstillägg.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet:

a) att Biksdagen må, med föranledande af herrar
Hammarlunds och Bergs samt herr Söderbergs ofvanberörda
motioner, för sin del besluta följande förändrade
bestämmelser angående aflöning åt ordinarie lärare och
lärarinna vid folkskola, att från och med år 1901 lända till
efterrättelse, nemligen:

1. Ordinarie lärare eller lärarinna, som, efter undergången
godkänd afgångsexamen från folkskolelärare- eller
folkskolelärarinneseminarium, blifvit i föreskrifven ordning
anstäld vid folkskola, skall i årlig lön för undervisning
under åtta månader eller 3472 veckor eller under den
kortare tid, som Kongl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden
kan medgifva, åtnjuta minst sjuhundra kronor
samt tre ålderstillägg å ett hundra kronor hvartdera, det
första efter fem, det andra efter tio och det tredje efter
femton års oförvitlig tjenstgöring, att utgå från och med
början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder det
femte, tionde eller femtonde ordinarie tjenståret gått
till ända.

Öfvergångsstadgande.

l Den, som före den 1 januari 1899 blifvit såsom
ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola anstäld, skall,

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5. 15

derest han eller hon i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort
under fem år, för åtta månaders undervisning i lön
erhålla minst åtta hundra kronor. Sådan lärare eller
lärarinna skall från och med kalenderåret närmast efter
det, då han eller hon uppnår tio ordinarie tjenstår för
nyss angifna undervisning bekomma ett ålderstillägg af
ett hundra kronor, samt från och med kalenderåret närmast
efter det, då han eller hon uppnår femton ordinarie
tjenstår, dock icke före den 1 januari 1901, för samma
undervisning bekomma ett ytterligare"ålderstillägg af ett
hundra kronor.

2. Sådan lärare eller lärarinna, som i mom. 1 omförmäles,
skall ock af skoldistriktet förses med tjenlig
bostad och nödigt bränsle eller ersättning derför.

Öfvergångsstadgande.

Ordinarie lärare eller lärarinna, hvilken varit i innehafvande
tjenst anstäld före den 1 januari 1901 och
erhåller kofoder in natura eller ersättning derför till högre
belopp än ett hundra kronor för år, må vara berättigad
att vid sålunda hittills åtnjuten förmån bibehållas, hvad
ersättningen vidkommer dock ej längre än hvartill beslutet
eller öfverenskommelsen föranleder; skolande, der i enlighet
härmed kofoder in natura eller kofodersersättning utgår,
denna förmån anses motsvara ett hundra kronor af den i
mom. 1 och i öfvergångsstadgandet vid samma mom. fastställa
minimilön.

3. Dessutom bör, så vidt sig göra låter, åt läraren
eller lärarinnan till brukning för eget behof af jordfrukter
upplåtas ett lämpligt jordland; och skall detta
noga afskiljas från skolträdgården.

4. Lärare eller lärarinna, som, efter att hafva i
stadgad ordning vid vederbörligt seminarium eller, enligt
§ 6 i kongl. kungörelsen angående lönetillskott af allmänna
medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och
småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått
pröfning för anställning vid småskola, vid mindre

16

Sammansatta Stats- och LagutsJcottets Utlåtande N:o 5.

folkskola eller vid folkskola i egenskap af biträdande
lärare eller lärarinna, blifvit behörigen antagen till
lärare eller lärarinna vid någon af förenämnda skolor,
skall i lön för åtta månaders undervisning åtnjuta minst
tre hundra kronor. Har läraren eller lärarinnan efter
sålunda undergången pröfning oförvitligt tjenstgjort vid
någon af här omförmälda skolor under sammanlagdt tio
tjenstår, infallande före eller efter dessa bestämmelsers
inträdande i tillämpning, skall han eller hon för åtta
månaders undervisning i lön erhålla minst tre hundra
femtio kronor, att utgå från och med början af kalenderåret
närmast efter det, hvarunder det tionde tjenståret
gått till ända. Om sådan lärare eller lärarinna oförvitligt
tjenstgjort vid dylik skola under sammanlagdt
femton tjenstår, infallande före eller efter dessa bestämmelsers
trädande i tillämpning, skall han eller hon för
nyss angifna tjenstgöring i lön erhålla minst fyra hundra
kronor, att utgå från och med början af kalenderåret
närmast efter det, hvarunder det femtonde tjenståret gått
till ända, dock icke före den 1 januari 1901.

Tjenstår räknas såsom fullt, derest läraren eller lärarinnan
derunder tjenstgjort åtta månader eller 34x/2 veckor.
Med de år, under hvilka läraren eller lärarinnan möjligen
undervisat kortare tid, verkställes en sammanläggning och
reduktion, med beräkning af åtta månader på hvarje år;
dock må för lärare eller lärarinna, till hvars aflönande
tillskott af allmänna medel på grund af Kongl. Maj:ts
särskilda medgifvande åtnjutits såsom för full tjenstgöring,
oaktadt den årliga undervisningstiden understiger åtta
månader, tjenstårets längd beräknas i enlighet med den
för nämnda lönetillskotts åtnjutande faststälda årliga
undervisningstiden.

I lärares och lärarinnas tjenstetid inräknas äfven den
del af läsåret, hvarunder jemlikt § 43 mom. 1 i gällande
folkskolestadga undervisningen i skolan varit instäld.

Sådan lärare eller lärarinna, hvarom här är fråga,
skall skoldistriktet förse med tjenlig i skolan eller nära
denna belägen bostad jemte nödig vedbrand eller ock, der
hinder eller svårighet härför möta, lemna honom eller
henne i ersättning derför minst femtio kronor för år.

17

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

" ‘5. För läraré'' eller lärarinna'' vid folkskola eller
småskola äfvensom, för h.biträdänflp, lärare eller lärarinna
vifl: folkskola samt för lärare eller lärarinna vid mindre
folkskola, , till hvilken» aflönande h statsbidrag utgår, och
hvilken^ tjenstgöring, så vidt dpn after i skolåldern varande,
(fharn, ;.,fortgår utöfver,, atyPuthähader af året, skall
löpen för hvarje () Överskjutande månad ökas med en
åttondedel af det, belopp,., hvartill lärarens eller lärarinnans
årliga , minimilön’beräknas, deri husrum och bränsle icke
ipberäknpde; tom » *rvoi ?x - s''ii» ni/nvt
‘i9ii%)9HF herr O. Nyländers m. fl. motion icke må af
Riksdagen bifallas;. '' ,

+rJ:'' ,ö)b att Riksdagen för sin del, under förutsättning af
bifall till hvad utskottet under mom.,n) och b) föreslagit,
må besluta följande,,förändrade bestämmelser angående
lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor
vid folkskolor m. fl., att. från och med år 1901 lända till
efterrättelse, nemligen I X. 3c J Ovifc tvi -

Till aflönande af hvarje ordinarie lärare eller
lärarinna vid folkskola, som i, årlig, lön åtnjuter, utom
husrum och vedbrand: eller ersättning derför, minst sju
hundra kronor,, i samt hvarje annan examinerad, vid folkskola
antagen lärare eller lärarinna, som i årlig lön erhåller,
förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning
derför, minst sex hundra kronor, eger skoldistrikt, derest
läraren eller lärarinnan, årligen meddelar undervisning i
skolan under minst åtta månaden .eller 34 V2 veckor af
året eller under den kortare. tid, som Kongl. Maj:t på
grund af särskilda förhållanden kan medgifva, att af statsmedel
bekomma ett årligt bidrag, motsvarande två tredjedelar
af den lön, läraren eller lärarinnan, förutom husrum
och vedbrand eller ersättning derför, åtnjuter, hvilket
bidrag dock ej, utom i här nedan angifna fall, må öfverstiga
fyrahundrasextiosex t kronor sextiosju öre.

Öfvergångsstadgande.

Då å innehafvande tjenst före den 1 januari 1901
anstäld ordinarie, lärare eller lärarinpa erhåller, förutom
Bih. till Bilcsd. Prof., 190Q. 4 Sami.,. 3 J.fd- 4 Häft.^ 3

18

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

husrum och vedbrand, minst sexhundra kronor, samt dertill
kofoder in natura enligt äldre bestämmelser eller till mer
än ett hundra kronor uppgående ersättning derför, egen
skoldistrikt jemväl, derest läraren eller lärarinnan årligen
meddelar undervisning i skolan under minst åtta månader
eller 341/2 veckor af året eller den kortare tid, som
Kongl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden kan medgifva,
att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag af
fyrahundrasextiosex kronor sextiosju öre.

2. Derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola
i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under så
lång tid, att den årliga lönen till honom eller henne skall
utgå för sagda undervisning med minst åtta hundra kronor
jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning
derför, eger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag med
fem hundra trettiotre kronor trettiotre öre.

3. Har läraren eller lärarinnan oförvitligt tjenstgjort
i folkskola som ordinarie ytterligare så länge, att den
årliga lönen till honom eller henne af sådan anledning
skall utgå för samma undervisning med minst nio hundra
kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning
derför, eger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag
med sex hundra kronor.

4. Om sådan lärare eller lärarinna, som nu är i
fråga, oförvitligt tjenstgjort såsom ordinarie så länge, att
den årliga lönen till honom eller henne skall utgå för
ofvannämnda undervisning med minst ett tusen kronor
jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning
derför, eger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag med
sex hundra sextiosex kronor sextiosju öre.

5. Till aflönande af lärare eller lärarinna, som, efter
att hafva i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium
eller enligt § 6 i kongl. kungörelsen angående lönetillskott
åt allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor
och småskolor den 5 juni 1885 inför folkskoleinspektör
undergått pröfning för anställning vid småskola, vid mindre
småskola eller vid folkskola i egenskap af biträdande lärare
eller lärarinna, blifvit behörigen antagen till lärare eller
lärarinna vid någon af förenämnda skolor, och som i årlig
lön åtnjuter, utom föreskrifna förmåner af husrum och

Sammansatta Stats- och LagutsJcottets Utlåtande N:o 5. 19

vedbrand eller stadgad ersättning derför, minst tre hundra
kronor, samt till aflönande af hvarje annan till dylik befattning
behörigen antagen lärare eller lärarinna, som i
årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller
ersättning derför, minst två hundra femtio kronor, eger
skoldistrikt, under vilkor, att småskolan motsvarar sådan
skolas ändamål att meddela förberedande undervisning, att
mindre folkskolan är inrättad under sådana förhållanden,
som enligt gällande folkskolestadga göra densamma berättigad,
och, beträffande folkskolan, att denna ej lider
men deraf, att biträdande lärare eller lärarinna i stället
för examinerad folkskollärare eller folkskollärarinna dervid
är anstäld, samt under vilkor att läraren och lärarinnan
meddelar undervisning i skolan minst åtta månader af
året eller den kortare tid, under hvilken undervisningen i
den skola, hvari han eller hon är anstäld, på grund af
Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande årligen meddelas, att
af statsmedel bekomma ett årligt bidrag i förra fallet af
två hundra kronor och i senare fallet af ett hundra sextiosex
kronor sextiosju öre.

6. Derest vid någon af de i nästföregående mom.
omförmälda skolor anstäld lärare eller lärarinna, som undergått
sådan pröfning, hvarom i samma mom. nämnts, oförvitligt
tjenstgjort under sammanlagdt tio tjenstår och lönen
till honom eller henne således utgår för åtta månaders
undervisning med minst trehundrafemtio kronor jemte de i
lag bestämda naturaförmåner eller ersättning derför, eger
skoldistriktet erhålla statsbidrag med tvåhundratrettiotre
kronor trettiotre öre.

7. Har sådan lärare eller lärarinna, hvarom i näst
föregående mom. är nämndt, oförvitligt tjenstgjort under
sammanlagdt femton tjenstår, och lönen till honom eller
henne således utgår för åtta månaders undervisning med
minst fyrahundra kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner
eller ersättning derför, eger skoldistriktet att
erhålla statsbidrag med tvåhundrasextiosex kronor sextiosju
öre;

d) att, vid bifall till hvad under a) och c) föreslagits,
herr N. Nilssons motion må anses besvarad;

20

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

v> -'' - \\vj i4»v). -*00 »

e) att Riksdagen, för genomförande af den under a)
och c) föreslagna lönereglering, må höja det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda anslag för lönetillskott
åt- lärare vid folkskolor och småskolor, nu 4,570,000
kronor,- med, 680,000» kronor till 5,250,000 kronor; samt

h iitkii ii / team/ o i

f) att Riksdagen, under förutsättning af bifall till
hvad - utskottet* under monn a) föreslagit, må höja det
såsom ^bidrag till., folkskolelärarnes, .pensionering under
riksstatens nionde hufvudtitel uppförda anslag, nu 502,873
kronor, med 120,000 kronor till ,622,873 kronor.

Irui3 o ix>i ‘J?lJ$I /n j •<< j i ju , -iT3 Ii3 fl

Stockholm den 1 maj 1900.

fiiAii ioo vill/

På det sammansatta utskottets vägnar:

XMi 1* i i) likt f UIj t) ii 1 r)/i iWij x ti3 j Jk’

O. W. REDELIUS.

gi m H.kgts*

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1900.

elbcU,. H Omni c. Or.éijf». , /l TI9U