Sammansatta Stats• och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1900, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om utsträckning af tiden
för de värnpligtiges öfningar.

Uti en inom Första Kammaren af herr Fr. Ridderbjelke väckt motion
har föreslagits, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
om ändring af nu gällande värnpligtslag på så sätt, att öfningarna börja ett
år tidigare och utsträckas till 112 dagar, fördelade på tre år, jemte utredning
af de ökade kostnaderna för ifrågavarande längre öfningar.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:

Den tiden vore längesedan förbi, då man ansåge gevärsexercisen och
de formella manövrerna på det släta öfningsfältet vara det vigtigaste vid
trupputbildningen. Genom de långskjutanåe eldvapnen och det röksvaga
krutets införande hade krigskonsten i många afseenden ändrats. Soldatens
utbildning måste i följd häraf i väsentlig mån vara olika mot i äldre tider.

Det vore under rekrytutbildningen, som grunden lades för soldatens
duglighet, men dock kunde dervid endast den enskildes och små afdelningars
åligganden inöfvas. Men för en härs krigsduglighet fordrades samarbete
mellan större olika truppförband, deras förflyttning under marsch och under
strid samt öfning i den för den nyare krigföringen så betydelsefulla bevakningstjensten.
Likaså inlärdes väl grunderna för skjutskicklighet af rekryten,
men vanan att skjuta under strid och den verkliga elddisciplinen erhölles
först genom öfningar i större truppförband och sådanas upprepande tid
efter tid.

Bill. till Riksd. Prat. 1900. 4 Sami. 2 Afä. 3 Höft. (Ko 4.)

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

En tillfredsställande utbildning af rekryten vore icke nog, utan det
vore af lika stor vigt, att soldatens utbildning fortsattes och vidare utvecklades
genom upprepade repetitions- och tillämpningsöfningar, der vana erhölles
att röra sig i större truppförband, att utstå fältlifvets strapatser samt tilltallen
gafves för inlärandet af bevaknings- och rekognosceringstjensten, sådan
den forekomme i fält. För en härs krigsduglighet vore det af den största
betydelse, att tillämpningsöfningar i tillräcklig utsträckning förekomme under
fredsöfningarna.

Genom den ai 1892 utsträckta värnpligten hade den svenska beväringssoldaten
fatt eu betydligt större öfning än i äldre tider, men i jemförelse
med soldatutbildningen i de flesta europeiska länder vore den dock hos oss
obetydlig och långt ifrån tillfredsställande. Men om än det svenska folket
v5 o’ att dess söner skulle underkasta sig en ettårig rekrytutbildning med
derpå följande tre års tillämpnings- och repetitionsöfningar, så måste man
dock ordna de värnpligtiges öfningar på ett sådant sätt, att de i möjligaste
man blefve tillfredsställande. J 6

För att na detta mal maste den indelta armén bibehållas, hvarigenom
de unga beväringssoldaterna hade stamsoldaterna att lita sig till, hvilka
genom sin längre och under flera år fortsatta utbildning, förskaffat sig egenskaper,
som beväringssoldaterna ej kunnat bibringas i tillräcklig grad, nemligen
vana att med lugn och säkerhet röra sig under olika förhållanden samt
u Ikorn lig elddisciplin, egenskaper, som endast inlärdes genom upprepade
tillämpningsöfningar.

Under nuvarande förhållanden skulle den svenska härens krigsduglighet
i afsevärd grad ökas, om öfningstiden utsträcktes till 112 dagar med fördelning
af öfningarna på följande sätt:

l:a året rekrytutbildning under 68 dagar

2:a repetitionsöfningar » 22 »

3:e > » » 22 »

Summa 112 dagar.

Den svenske ynglingens kropp vore åtminstone i våra dagar så utvecklad,
att värnpligtsöfningarna väl kunde börja ett år tidigare, hvarigenom
de äfven med här ofvan föreslagna öfningstider vore fullgjorda under det år
beväringssoldaten fylt 22 är. Att våra ynglingar vid tjugu års ålder och
derunder vore mogna för soldatutbildning, hade man dagligen tillfälle se vid
volontärskolorna och de värfvade regementena.

Innan den värnpligtige fullgjort föreskrifna exercisöfningar, hade han
i vanliga fall stor svårighet att skaffa sig stadigvarande arbete eller fast
plats, och derför vore det af icke ringa vigt, att värnpligtsöfningarna finge

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 3

fullgöras vid så tidig ålder som möjligt, på det att de ej länge måtte hindra
den myndige mannen att få fast och stadigvarande anställning på den bana
eller i det yrke, hvaråt han egnat sig. Ur moralisk och social synpunkt
förtjenade detta väl beaktas. Mången yngling blefve under de år värnpligtsöfningarna
skulle fullgöras, till följd deraf att han ej kunde binda sig vid
ett arbete under hela året, van vid löst arbete på olika platser, der detta
lättast och bäst erbjödes, och vid ett vagabondlif, som för honom kunde vara
menligt under hela hans kommande lif.

Förr än värnpligtsöfningarna vore fullgjorda, kunde svårligen eget

hem bildas och giftermål ingås, och då det ur social synpunkt måste anses

vara lyckligt, att mannen blefve i tillfälle dertill vid unga år, vore det

fördelaktigt, att värnpligtsöfningarna så tidigt som möjligt finge fullgöras

och ej lägga hinder i vägen för bildandet af det egna hemmet.

Genom att öka värnpligtsöfningarne med 22 dagar under 3:e året
blefve de visserligen endast en femtedel längre, än hvad de nu vore. Detta
kunde tyckas vara en ringa ökning af utbildningstiden, men då under det
tredje året tillämpningsöfningar, som nu blott förekomme under ett år, finge
upprepas och ytterligare inläras, så borde resultatet blifva jemförelsevis godt,
ty det vore de upprepade årliga öfningarna, emellan hvilka lärdomarna smältes,
som gjorde soldaten, och vore det genom dem, såsom förut framhållits, som
han erhölle säkerhet, lugn, stadga och vana att sköta sig såväl ensam som
i ledet.

Den föreslagna ändringen af värnpligtsöfningarna skulle slutligen
medföra långt mindre kostnader för staten, än om fullständig värnpligt med
eu årslång rekrytutbildning infördes. Till följd af vintertjenstgöring skulle
det nemligen blifva nödvändigt att uppföra en mängd dyrbara kaserner för
de värnpligtiges inhysande, hvilket ej erfordrades, så länge deras utbildning
blott förekomme sommartiden, då baracker, redan uppförda på mötesplatserna,
vore fullt lämpliga bostäder.

Det borde äfven förtjena beaktas, att den långa vinterutbildningen
blefve relativt dyrare än utbildning sommartiden, ej allenast för den längre
tiden, utan ock till följd deraf, att militäröfningar på ett mera tillfredsställande
sätt utfördes under sommaren.

Det sammansatta stats- och lagutskottet, som till förberedande behandling
förehaft detta ärende, har inhemta^, att till nästkommande års Riksdag lär
kunna förväntas en kong], proposition om ny härordning. Under sådana

4 Sammansatta Stats och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

förhallanden har utskottet ansett sig icke höra ingå i närmare pröfning af
nu föreliggande förslag, och hemställer alltså,

att herr Ridderbjelkes nu ifrågavarande motion icke må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 27 april 1900.

På det sammansatta utskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1900.