Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
1
N:o 90
Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1900, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjette hufvudtiteln samt i särskild proposition gjorda
framställningar i fråga om anordnande af fabriksinspektion
under år 1901, äfvensom i ämnet väckta motioner.
(2:a U. A.)
Kongl. Maj:t har dels i punkten 35:o af sjette hufvudtiteln i den till
innevarande års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd
och behof föreslagit Riksdagen att, till anordnande af fabriksinspektion,
på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 33,000 kronor, dels
ock uti särskild proposition (n:o (13) af den 2 nästlidne mars under åberopande
af bilagdt utdrag af protokollet öfver civilärenden för samma dag
föreslagit, att Riksdagen måtte för samma ändamål på extra stat för år
1901, utöfver hvad på grund af förstnämnda framställning kunde komma
att för ändamålet beviljas, anvisa till arfvoden åt elfva assistenter 33,000
kronor med 3,000 kronor till hvar, för ar räknadt, och till bestridande
af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter för de fem distrikten
ytterligare 3,000 kronor, eller tillhopa 36,000 kronor.
Enligt åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat,
hurusom han vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 13 sistlidne januari
af förslag rörande regleringen af utgifterna för år 1901 under riksstatens
sjette hufvudtitel yttrat, beträffande anordnande af fabriksinspektion, att
i sammanhang med afgifvande åt yttrande i fråga om förslag till om
Rih.
till Riksd. Prol. 1900. 4 Samt. 1 Afd. Öl Höft. (N:o 90.) 1
" Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
arbetning af 1881 års förordning angående minderåriges användande i
arbete vid. fabrik, handtverk eller annan handtering kommerskollegium
och medicinalstyrelsen visserligen ifrågasatt utvidgning i fabriksinspektionens
verksamhet och dermed ock höjning af anslaget för anordnande
åt fabriksinspektion, men att, då kommerskollegium ännu icke hunnit inkomma
med närmare utredning, i hvilken mån höjning af anslaget borde
ega rum, departementschefen, i anslutning till bestående förhållanden,
hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för anordnande
åt fabriksinspektion, på extra stat för år 1901 anvisa: till aflöning åt fem
inspektörer 25,000 kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt, till
bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 6,000
kronor samt till Kong], Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade
inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 33,000 kronor.
o Detta öfverensstämde med hvad Riksdagen för innevarande år för
ifrågavarande ändamål anvisat.
Den 22 sistlidne januari hade,, enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare
meddelas, till civildepartementet inkommit omförmälda utredning från
kommerskollegium; och hade, sedan departementschefen meddelat Riksdagens
statsutskott detta, äfvensom att han hade för afsigt att inom kort
föredraga ärendet inför Kongl. Maj:t och dervid Tillstyrka Kongl. Maj:t
att. till. Riksdagen afgifva proposition om förhöjdt anslag för ordnandet
åt fabriksinspektion, statsutskottet med anledning häraf uti sitt den 20
nästlidne februari afgifna utlåtande angående regleringen af utgifterna
under, nksstatens sjette hufvudtitel yttrat att, då sålunda ytterligare förslag
i föreliggande fråga vore att från Kong], Maj:t, förvänta, ärendet
syntes i afvaktan derå böra uppskjutas, och att utskottet alltså komme att
framdeles under Riksdagen afgifva yttrande i detta ämne.
Innan departementschefen öfvergått till redogörelse för innehållet i
nämnda utredning, har departementschefen erinrat att, enligt det af honom
förut samma (lag inför Kongl. Maj:t anmälda förslag till förordning angående
minderåriges och qvinnors användande till arbete i industrielt yrke,
hvilken förordning vore afsedd att ersätta förenäinnda kongl. förordning
den 18 november 1881 angående minderåriges användande i arbete vid
labnk, handtverk eller annan handtering, skulle, utom i fråga om grufdrift,
som vore att hänföra till bergsbruk, åt yrkesinspektörerna öfverlemna^
att öfvervaka författningens efterlefnad.
Kommerskollegium hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelat,
i. berörda utredning anfört, bland annat, att då enligt nyssnämnda
törlattningsförslag författningens tillämpningsområde skulle, hvad yrkesinspektörerna
anginge, sammanfalla med det, som gälde för lagen an
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
3
gående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889, komme visserligen icke
genom författningens trädande i kraft antalet af de arbetsställen, hvilka
derefter folie under yrkesinspektörernas kontroll, att ökas utöfver hvad
redan nu i detta hänseende egde rum, men att deremot en ökning så väl
i inspektionernas antal som i desammas omfattning och följaktligen jemväl
i den tid, hvarje inspektion skulle upptaga, blefve en nödvändig följd
deraf, då genom den nya förordningen ett nytt område skulle vid många
arbetsställen läggas under yrkesinspektionens kontroll; att af kollega berättelse
rörande yrkesinspektionens verksamhet under år 1892 framginge,
att af de 9,000 arbetsställen, som vid den tid berättelsen omfattade, ansetts
utgöra föremål för yrkesinspektionens verksamhet, endast 1,393 blifvit
från institutionens början till utgången af år 1892 inspekterade, och att
följaktligen 7,607 ännu vid sagda års slut vore oinspekterade; att af kollega
berättelse angående yrkesinspektionens verksamhet för år 1898 framginge,
att vid 1898 års slut 7,786 arbetsställen återstode oinspekterade, och detta
oaktadt en tidrymd af sex år förflutit mellan de båda jemförda tidpunkterna
och inspektörernas antal under de fyra senare åren varit fem i
stället för, såsom förut, tre; att detta anmärkningsvärda förhållande delvis
hade sin förklaring i den snabba tillväxt, som egt rum i landets industri
under de senaste åren och på hvilken skilnaden i antal arbetsställen, som
år 1892 och år 1898 folio inom ifrågavarande lags giltighetsområde, i
viss mån torde utgöra en mätare; att de respektive siffrorna, som vore
9,000 och 13,945, alltså visade eu ökning af 55 procent; att då antalet
hithörande arbetsställen helt visst komme att fortfarande ökas, om ock
möjligen icke i samma proportion som under de närmast förgangna åren,
det häraf otvetydigt syntes framgå, att inspektionens nuvarande personal
vore alldeles för fåtalig och kräfde en väsentlig ökning, äfven om. för
densamma icke några nya åligganden skulle tillkomma; samt att kollegium,
under antagande att nu gällande förordning angående minderåriges användande
i arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering inom
kort blefve ersatt af ny lagstiftning och att öfvervakandet åt densammas
efterlefnad komme att yrkesinspektörerna åläggas, derför vid afgifvande!
af sitt förslag tagit hänsyn dertill.
Kollegium hade vidare beträffande inspektionspersonalens storlek yttrat,
att det visserligen vore sant att man af uppgifter från andra länder icke
derom kunde draga någon fullt rigtig slutsats, enär inspektörernas verksamhetsområde
i de skilda länderna vore mycket olika, men att dock
någon ledning för frågans bedömande derifrån kunde hemtas, synnerligast
om man vände sig till ett sadant land som Danmark, der förhållandena
numera vore uti ifrågavarande hänseende närbeslägtade med vara
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
egna; att enligt den senaste, nu tillgängliga årsberättelse öfver den danska
inspektionens verksamhet, den för finansåret 1897—1898, antalet af de
arbetsställen, hvilka på grund af föreskrifterna i den så kallade »Fabrikloven»
af den 23 maj 1873 angående minderåriges användande i fabriksarbete
och i den så kallade »Maskinbeskyttelseloven» af den 12 april
1889 . angående skydd mot yrkesfara m. m. då folio inom den egentliga
yrkesinspektionens område, utgjorde 5,922 stycken, fördelade på fabriker
och fabriksmessigt drifna verkstader, på mejerier och landtbruk med
mekanisk drifkraft äfvensom pa andra dels stationära icke industriella
rörelser och dels rörliga maskiner, drifna med ånga, gas eller annan
mekanisk kraft; att vid sagda tid inspektionspersonalen utgjorts af två
inspektörer och tretton assistenter eller tillsammans femton personer,
hvilken personal dock numera ökats med två assistenter; att arbetarnes
antal vid nämnda 5,922 arbetsställen utgjorde 70,137; att, derest inspektionens
arbetskrafter hos oss med våra 14,000 arbetsställen och 250- till
300,000 arbetare skulle göras proportionella mot den danska med hänsyn
till arbetsställenas antal, borde distriktspersonalen här ökas till trettiofem
personer, d. v. s. ^sjudubblas; att en sådan ökning emellertid icke, enligt
kollega mening, på en gång borde genomföras, men att, då af det sagda
tramginge, att det vore en oafvislig nödvändighet att kraftiga åtgärder
vidtoges försatt bereda möjlighet för yrkesinspektionen att fylla sin uppgift
och hålla något så när jemna steg med landets starkt tillväxande industri,
kollegium ansåge, att distriktspersonalen borde åtminstone tredubblas,
d. v. s. ökas från fem till femton personer.
Vidkommande det sätt, hvarpå de nya arbetskrafterna lämpligast
skulle kunna inpassas i den redan bestående organisationen, hade kommerskollegium
yttrat, att kollegium ansåge detta kunna ske antingen enbart
genom ökning af inspektörernas antal, eller genom att hos en hvar af
de nu befintliga inspektörerna anställa visst antal tekniskt bildade assistenter
eller ock genom att samtidigt öka inspektörernas antal och hos
dem anställa assistenter; att, då emellertid yrkesinspektörernas antal
nyligen ^ökats från tre till fem, kollegium icke ville föreslå någon ytterligare
sådan . ökning, enär en dermed förenad förändring uti den nu bestående
distriktsindelningen alltid måste medföra icke oväsentliga olägenheter
genom en del arbetsställens förflyttning från ett distrikt till ett
annat och från en inspektör till eu annan; att kollegium derför ansåge
fördelaktigast att den nuvarande distriktsindelningen bibehölles och att en
hvar af. distriktsinspektörerna tilldelades två tekniskt bildade assistenter
såsom biträden vid utförandet af deras åligganden; samt att genom en
sådan anordning skulle, utan rubbning uti de särskilda arbetsställenas
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
5
hänförande till visst inspektionsdistrikt, det resultat ernås, att inom hvarje
distrikt minst två personer alltid skulle kunna sysselsätta sig med verkliga
inspektioner, hvarförutom genom en dylik organisation den fördel skulle
vinnas, att någon funnes att förordna till att upprätthålla yrkesinspektörstjenst
vid sjukdoms- eller annat förfall för inspektör att fjensten utöfva,
och att vid uppstående ledighet af inspektörstjenst det funnes en vid
tjenstens utöfning van stam af personer, bland hvilka efterträdaren kunde
utses, och sålunda kontinuitet och likformighet i utöfningen af tjensten
bevaras.
En af kollegii ledamöter hade i denna del varit af skiljaktig mening
och, i motsats till hvad kollegii pluralitet föreslagit, ansett, att yrkesinspektörernas
antal borde fördubblas och allenast en assistent anställas
hos en hvar af inspektörerna.
Rörande de sålunda ifrågasatta assistenternas ställning och åligganden
hade kollegium ansett, att assistenterna, som borde efter föregången ansökningstid
tillsättas af kollegium, skulle lyda direkt under vederbörande
yrkesinspektör, som hade att gifva de under honom lydände assistenter
''föreskrift angående omfattningen af deras göromål samt sättet för deras
utförande, men att dock allmänna regler för assistenternas verksamhet
borde af kommerskollegium, efter inspektörernas hörande, meddelas genom
särskild instruktion.
Assistenternas aflöning hade kommerskollegium ansett kunna bestämmas
till 3,000 kronor årligen för hvar och en att utgå i form af
arfvode.
Då med den föreslagna ökningen af yrkesinspektionens personal och
inspektionsverksamhet naturligen följde jemväl en ökning uti bokföring,
skrifning och andra byrågöromål samt antalet blankettryck, hade kollegium
förklarat, att kollegium ansåge nödigt att åtgärder vidtoges för höjande af
det för dylika utgifter afsedda anslaget med sexhundra kronor för hvarje
distrikt utöfver hvad i staten för innevarande år vore upptaget.
Kollegium hade vidare yttrat, att de ärenden rörande yrkesinspektionen
och hvad deraf föranleddes, hvilka förekomme till behandling hos
kollegium, ökats sedan densammas tillkomst och vore nu af ganska mångsidig
natur; att utarbetandet af det sammandrag af yrkesinspektörernas
berättelser, som enligt gällande föreskrifter af kollegium till Kongl. Maj:t
årligen insändes jemte det yttrande, hvartill berättelserna kunde gifva anledning,
äfvensom sammanförandet åt de till dessa berättelser hörande
tabellariska uppgifter vore ett mycket vidlyftigt och tidsödande arbete; att
förandet af protokollen vid yrkesinspektörernas sammanträden inför den
ledamot af kollegium, som hade att föredraga ärenden rörande fabriker och
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
handtverk, samt den korrespondens, som föranleddes af i dessa protokoll
antecknade beslut, jemväl kräfde sin tid; att uti kollegii byrå för ärenden
angående bergshandtering^! och andra industriella näringar redan nu eu
särskild person måst under en stor del af året sysselsättas med utredningar
af ärenden rörande yrkesinspektionen; samt att, då dessa ärenden
gifvetvis vore till antalet i ‘ständig ökning och i de flesta fall af teknisk
natur, kollegium ansåge sig böra föreslå, att på yrkesinspektionens stat
matte pa förutnämnda vilkor anställas ytterligare en assistent och att
assistenternas antal såsunda måtte bestämmas till elfva, samt att en af dem
Ange efter indelning, som kollegium egde bestämma, så länge yrkesinspektörerna
fortfarande stode under kommerskollegii inseende, tjenstgöra vid
kollegii förenämnda byrå.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade kollegium hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte hos innevarande års Riksdag äska sådan ökning
uti anslaget för fabriksinspektionen, att från och med år 1901 kunde dels
utöfver nuvarande personal anställas elfva assistenter vid yrkesinspektionen,
hvardera med ett årligt arfvode af 3,000 kronor, och dels få disponeras
ytterligare 3,000 kronor till mötande af eu blifvande ökning i kostnaderna
för skrifbiträden och likartade utgifter inom de fem inspektionsdistrikten,
eller tillsammans 36,000 kronor.
För egen del har departementschefen anfört:
Såsom departementschefen redan förut vid föredragning inför Kongl.
Maj:t af förslag till förordning angående minderåriges och qvinnors användande
till arbete i industriel! yrke antydt, ansåge departementschefen
eu ökning i yrkesinspektionens arbetskrafter vara af omständigheterna med
nödvändighet påkallad; och departementschefen delade kommerskollegii
mening, att denna ökning icke borde åstadkommas genom inrättande af
ett större eller mindre antal nya yrkesinspektörsbeställningar med ty
åtföljande ändring i distriktsindelningen utan genom tillsättande af nödigt
antal assistenter. Departementschefen hade icke heller något att anmärka
mot det föreslagna antalet assistenter. Då det vidare enligt departementschefens
mening vore uppenbart, att den sålunda ifrågasatta anordningen
måste medföra en betydligt, ökad inspektionsverksamhet inom distrikten,
hvilket måste hafva till följd ökade kostnader för skrifbiträden
och likartade utgifter för inspektörerna, funne departementschefen de hittills
för sådana ändamål anvisade medel böra ökas; och ansåge han det af
kollegium i detta hänseende föreslagna belopp, sexhundra kronor för hvarje
distrikt, icke vara lör högt beräknad t. Departementschefen ansåge sig
sålunda böra förorda bifall till kommerskollegii förslag och hemstälde alltså,
att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
7
I sammanhang med dessa Kong! Maj:ts framställningar har utskottet
till behandling förehaft två inom Andra Kammaren i förevarande ämne
väckta motioner.
I motionen n:o 180 har herr Henrik Hedlund föreslagit att, om anslag
lemnades till anställande af assistenter vid sidan af yrkesinspektörerna,
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
måtte i yrkesinspektörernas och assistenternas vederbörliga instruktioner införa
bestämmelser, enligt hvilka de förre egde förrätta inspektionen och de
senare biträda med byrågöromål, tillsyn öfver minderåriges användning vid
industriel! arbete, efterbesigtning samt endast på särskilt förordnande af
Kongl. Maj:t besigtning i första hand.
I motionen n:o 176 har herr E. Biesért, med hvilken herr A. H. Göthberg
instämt, föreslagit, att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts omförmälda
proposition n:o 63 och under förutsättning, att de bestämmelser
rörande yrkesinspektörs skyldighet, hvilka vore upptagna i Kongl. Maj:ts
förslag till förordning angående minderåriges och qvinnors användande till
arbete i industrielt yrke, blefve af Riksdagen godkända, måtte, för anordnande
af fabriksinspektion, på extra stat för år 1901 anvisa: till aflöning
åt tolf yrkesinspektörer 60,000 kronor med 5,000 kronor till hvar, för år
räknadt; till arfvode åt eu assistent 3,000 kronor; till bestridande af kostnaden
för skrifbiträden och likartade utgifter 14,400 kronor; samt till
Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer
2,000 kronor, eller tillhopa 79,400 kronor.
Under åberopande af Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställningar, bär
den sistnämnde motionären erinrat, hurusom af kommerskollegii protokoll
för den 19 december 1899 framginge, att kommersrådet friherre Rehbinder
beträffande innehållet af kommerskollegii ofvannämnda framställning om
ökning af yrkesinspektionens personal m. in. varit af i viss mån skiljaktig
mening och i sådant afseende yttrat följande:
»1 det af kollegium gjorda förslag om ökande af yrkesinspektionspersonalen
på det sätt, att till biträde åt en hvar af nuvarande fem yrkesinspektörer
skulle anställas två assistenter, kan jag ej instämma. Af en så
beskaffad anordning skulle uppenbarligen följden blifva den, att inspektionen,
som nu måste förrättas af yrkesinspektörerna sjelfva, kormne att
hufvudsakligen ske genom assistenterna, hvilka åter komine att utgöra en
lägre klass af inspektionstjenstemän, hvilka icke ens skulle ega handla
sjelfständigt, utan skulle vara i sin verksamhet beroende af den öfverordnade
inspektörens åsigter och föreskrifter. Härigenom skulle, synes
mig, lätt kunna komma att inträffa, att det förtroende för och den tillit
till den inspekterandes omdöme och af honom jemlikt 5 § af lagen an
-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
gående skydd mot yrkesfara meddelade upplysningar och råd, som böra,
för att inspektionen skall uppfylla sitt ändamål, finnas hos vederbörande
yrkesidkare och som bör vara eu verksam driffjeder för att denne skall
utan motsträfvighet underkasta sig att iakttaga hvad som af den inspekterande
anses böra ske, minskas. Ej heller är en sådan assistents ställning
rätt väl förenlig med den befogenhet att vaka öfver lagens efterlefnad
— hvilket i första rummet måste innefatta att vid inspektion bedöma,
huruvida af yrkesidkaren iakttagits hvad i lagens 2 § 1—3 mom.
är stadgadt — äfvensom pröfva de i 4 mom. af samma § omförmälda
föreskrifter, som i 5 § angifvas såsom tillkommande yrkesinspektören, men
hvilken befogenhet svårligen kan böra frånkännas den inspekterande, om
ock han endast tillhör den lägre klassen af yrkesinspektionspersonalen,
helst derest inspektion kommer att i allmänhet förrättas af nu åsyftade
personal. Med den ställning och aflöning, som enligt förslaget skulle tillkomma
assistenterna, torde dessutom kunna ifrågasättas, huruvida antagligt
är, att till assistenter kunna förvärfvas personer med såväl — såsom
förutsedt är — teknisk bildning som i öfrigt för befattningen lämpliga
egenskaper.
För min del anser jag med yrkesinspektionens ändamål och uppgift
bättre öfverensstämmande, att inspektion åtminstone i regel förrättas af
yrkesinspektörerna sjelfva, och alltså att desses antal bör ökas i den mån
förhållandena sådant betinga.
Medan jag sålunda ej anser lämpligt, att den inspekterande personalen
delas i en öfver- och en underordnad klass, är jag emellertid af den åsigt,
att det göres behof af att hos hvarje yrkesinspektör finnes anstäld eu
assistent, som kan ersätta inspektören, der denne är förhindrad att utöfva
sin befattning, och i öfrigt biträda honom dels med tillsyn å att af inspektören
vid besigtning föreskrifna anordningar blifvit iakttagna — der sådan
efterbesigtning anses nödig — samt derå, att meddelade bestämmelser i
fråga om minderåriges användande i industriel! arbete vederbörligen efterlefva^,
dels med kansligöromål, särskild! då inspektören är upptagen af
tjensteresor, dels ock möjligen, med verkställande i inspektörens ställe,
enligt särskildt förordnande, af inspektionen, t. ex. inom visst eller vissa
industriella yrken. Härigenom borde äfven kunna ernås, att inspektören
till tjensteresor använde vida längre tid af året än den jemförelsevis ganska
korta tid, som för närvarande dertill anslås.
Om inspektörernas antal ökas, och inspektionsdistriktens storlek i
sammanhang dermed minskas, skulle ock de fördelar vinnas, att, till följd
af kortare afstånd, utgifterna för resekostnader minskades och flere inspektioner
medhunnes.
Statsutskottets Utlåtande dito 90.
9
Huru stor ökning af yrkesinspektörernas och inspektionsdistriktens
antal må vara erforderlig, tilltror jag mig ej att närmare bedöma, men
visserligen synes det mig fullt antagligt, att, derest en någorlunda verksam
inspektion skall komma till stånd, det nuvarande antalet af inspektörer
och distrikt kan behöfva fördubblas.»
Detta kommerserådets yttrande syntes motionären vara mycket beaktansvärdt.
Skulle såsom system fastslås, att det nuvarande antalet yrkesinspektörer
bibehölles oförändradt, och att behöflig utvidgning af yrkesinspektionen
skulle ske på så sätt, att assistenter tillsattes under yrkesinspektörerna,
så kunde man med stor visshet förespå, att ett dylikt system
så småningom ledde derhän, att all inspektion komme att verkställas af
assistenterna, under det att den egentlige inspektören komme att sitta
hemma på sitt kontor och sysselsätta sig med en massa skrifgöromål, icke
endast sådana, som vore i instruktionen för yrkesinspektörerna anbefalda,
och hvilka redan nu toge en dryg del af yrkesinspektörens tid i anspråk,
utan äfven sådana, som måste uppstå till följd af nödvändig bref- och
telegramvexling med de kringresande assistenterna m. m. I få ord, inspektören
skulle blifva en fullständig kontorskarl, hvilken till följd af omständigheternas
magt aldrig eller åtminstone mycket sällan komme i tillfälle
att utöfva verklig inspektion eller komma i personlig beröring med befäl
och arbetare vid de olika arbetsställena inom distriktet. Men just denna
personliga beröring med och derpå grundade kännedom om dem, som
inspektören hade att gifva råd och föreskrifter, ansåge motionären vara
en synnerligen vigtig faktor i inspektörens mycket kräfvande arbete.
Och huru skulle under ett dylikt system assistenternas ställning blifva?
Alldeles säkert icke afundsvärd. — Motionären har fäst uppmärksamheten
derpå, att man, om han fattat saken rätt, fordrade, att assistenterna skulle
vara inom teknologiens olika grenar såväl teoretiskt som praktiskt utbildade
män. Ty huru skulle de, i motsatt fall, med framgång kunna fullgöra
sitt arbete såsom de egentligen inspekterande? För en lön af 3,000
kronor för år, ansåge motionären, skulle det, under nuvarande förhållanden,
ställa sig mycket svårt att erhålla det nödiga antalet teoretiskt och
''praktiskt utbildade ingeniörer, som vore villiga att åtaga sig den obehagliga
och osjelfständiga, men på samma gång mycket ansvarsfulla posten
som inspekterande assistenter, då de måste arbeta under trycket af yrkesinspektörens
äfven i detalj meddelade föreskrifter. För hvarje ovanligare
fall måste de känna sig skyldiga att inhemta yrkesinspektörens närmare
föreskrift o. s. v. Fn sådan mycket obehaglig ställning söktes säkerligen
icke af någon, som inom industrien genom kunskaper och praktisk duglighet
vunnit erkännande. Men det vore just sådana män, som yrkes
Bih.
till Rilced. Prof. 1900. 4 Samt. 1 Afd. fil Haft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande X:o 90.
inspektionen behöfde, om den rätt skulle kunna fullgöra sitt kall. —
Motionärens fulla öfvertygelse vore den, att som assistenter under dylika
förhållanden kunde erhållas endast sådana, som antingen vore mycket
unga, nyexaminerade teknologi’, eller ock sådana, som af en eller annan
anledning icke befunnits lämpliga för den praktiska verksamhetens fordringar.
Vore denna motionärens tankegång rigtig, så skulle följden af sådana
personers anställande som assistenter blifva den, att dessa alltid med eu
viss känsla af ovisshet och undran rörande »hvad yrkesinspektören skall
säga», resa omkring och gifva sväfvande och ovederhäftiga råd och föreskrifter
åt personer, som genom egen erfarenhet och på grund af tidigare
samarbete med den egentlige inspektören enligt motionärens förmenande
hade fullt så god insigt om hvad som vore nödigt och nyttigt att vidtaga
till säkerhet för arbetarnes lif och helsa.
Hurudant skulle under dylika förhållandet förtroendet för yrkesinspektionen
såväl från arbetsgifvares som arbetares sida blifva? Motionären
tvekade icke att säga: i det närmaste lika med noll.
Af egen erfarenhet visste motionären, hvilka stora svårigheter yrkesinspektörerna
haft att, i synnerhet i institutionens barndom, bekämpa, icke
minst till följd af misstroende och en falsk uppfattning af inspektionens
ändamål från arbetsgifvarnes sida, och delvis äfven från arbetarnes. Men
det är motionären kärt att kunna konstatera, att yrkesinspektörerna i de
allra flesta fall vetat att gå till väga på ett sätt, som, i full öfverenstämmelse
med § 5 i gällande instruktion för yrkesinspektörerna, ledt derhän,
att såväl arbetsgivare som arbetare numera, med jemförelsevis få undantag,
funne med sin fördel lämpligt att lyssna till de råd och föreskrifter, som
inspektörerna gåfve.
Då motionären sålunda hade den lifliga öfvertygelsen, att yrkesinspektionen
i sin nuvarande form kommit in på rätt och praktisk väg, vore det
klart, att motionären ej med jemnmod kunde se, hurusom man nu, säkerligen
i bästa afsigt, ämnade försöka ett helt och hållet nytt system, som
efter motionärens förmening komme att gifva ett resultat alldeles motsatt
det goda vi hittills uppnått. Motionären ansåge alltså, att yrkesinspektionen
borde utvidgas genom att öka antalet inspektörer och distrikt, och
förefölle det motionären lämpligt att nu sätta detta antal till tolf. Inspektionspersonalen
blefve då visserligen tre mindre, än hvad Kong! Maj:t
föreslagit, men sju verkliga inspektörer, som vore erfarne och praktiske
män, hunne enligt motionärens mening uträtta minst lika mycket som tio
unga, oerfarna assistenter. Det vore möjligt, att det i framtiden skulle
visa sig praktiskt att, på sätt kommerserådet Rehbinder föreslagit, gifva
hvarje inspektör en assistent, men motionären ansåge det vara lämpligast
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
11
att icke företaga eu sådan åtgärd redan nu, utan vänta dermed, till
dess ett sådant behof faktiskt förelåge.
Deremot ansåge motionären, att det vore af behofvet pakalladt, att
en assistent tillsattes att biträda vid behandling af ärenden rörande yrkesinspektionen
inom kommerskollegium.
Rörande kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter borde dessa,
enligt motionärens åsigt, ej beräknas till lägre belopp än det, som nu härför
vore anslaget, eller 1,200 kronor för hvarje distrikt. Det vore visserligen
sant, att genom tillsättande af 7 nya yrkesinspektörer distrikten
blefve betydligt mindre, men antalet verkstälda inspektioner borde derför
icke blifva färre, snarare tvärtom, då inspektörerna ej behöfde öda bort
så mycken tid på långa resor.
Riksdagens båda kamrar hafva den 5 i denna manad fattat beslut
i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående
minderåriges och qvinnors användande till arbete i industrielt yrke,
dervid Kongl. Maj:ts förslag om skyldighet för yrkesinspektörerna att öfvervaka
författningens efterlefnad blifvit af kamrarne godkändt, hvaremot
kamrarne i vissa andra punkter stannat i skiljaktiga beslut. Då lagutskottet,
enligt hvad dess memorial n:o 48 utvisar, ansett dessa skiljaktigheter
kunna sammanjemkas, förutsätter statsutskottet, att en förändrad lagstiftning
i ämnet skall komma till stånd och att kontrollen a dess efteilefnad
skall blifva anförtrodd åt yrkesinspektörerna, hvilkas arbete sålunda
synes komma att blifva i så väsentlig man tillökadt, att en ökning af inspektionspersonalen
torde få anses vara af behofvet oundgängligen pakallad.
I fråga om de olika sätt för den nya personalens inpassande i den
redan bestående organisationen, hvilka, enligt hvad utredningen i ärendet
gifver vid handen, varit ifrågatta, har utskottet pa de skäl, som af ofvannämnde
reservant inom kommerskollegium uttalats till kommerskollegii
protokoll och hvilka af herr Biesert upptagits, funnit den princip, att inspektionerna
skola förrättas af inspektörerna sjelfva och icke af nagra dem
underordnade tjensteman, böra åtminstone tills vidare fortfarande upprätthållas
och sålunda ansett den för inspektionens tillgodoseende erforderliga
nya personalen böra utgöras af inspektörer med samma tjensteställning
som de förutvarande. De behöfliga nya inspektörernas antal har beräknats
af reservanten inom kommerskollegium till fem och af herr Biesert till
sju. I detta afseende har emellertid utskottet ansett, att tills vidare och
intill dess någon erfarenhet vunnits angående omfattningen af det arbete,
som kan fö raid ed as af den nya lagstiftningen, antalet nya inspektörer
lämpligen skulle kunna begränsas till tre.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
o I1 ör bestridande af det ökade arbetet inom kommerskollegium synes
någon ökning af den derstädes anstälda personalen böra beviljas, och har
utskottet i detta afseende ansett sig böra förorda Kong!. Maj:ts förslag om
anställande derstädes af en assistent med 3,000 kronors aflöning, hvilket
förslag jemväl innefattas i herr Bieserts motion.
Likaså anser sig utskottet böra hemställa, att för bestridande af kostnaden
för ^skrifbiträden och likartade utgifter, för hvilket ändamål anslag
hittills utgått med 1,200 kronor för eu hvar af de fem yrkesinspektörerna
eller med tillhopa 6,000 kronor, må beviljas så stort belopp, att för eu
hvar af de utaf utskottet föreslagna åtta inspektörerna må kunna disponeras
nyssnämnda belopp 1,200 kronor, hvarigenom alltså förevarande
anslags sammanlagda belopp skulle komma att uppgå till 9,600 kronor.
Förslaget derom, att, på sätt förut egt rum, ett belopp af 2,000 kronor
skulle ställas till Ivongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt
förordnade inspektörer, har icke gifvit utskottet anledning till någon
erinran.
Då herr Hedlunds ofvanberörda motion hvilar på den förutsättningen,
att assistenter skulle blifva jemte yrkesinspektörerna anstälda, men förslaget
härom blifvit af utskottet afstyrka måste, derest denna utskottets
hemställan af Riksdagen bifalles, herr Hedlunds motion anses hafva
förfallit.
Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
l:o) att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts
förevarande framställningar och herr Bieserts omförmälda
motion, må under förutsättning, att på grund af
Kongl. Maj:ts förslag till förordning angående minderåriges
och qvinnors användande till arbete i industrielt
yrke förändrad lagstiftning i detta ämne kommer till
stånd, på extra stat för år 1901 anvisa
a) till aflöning åt åtta yrkesinspektörer 40,000 kronor
med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt;
b) till arfvode åt en assistent i kommerskollegium
3,000 kronor;
c) till bestridande af kostnaden för skrifbiträden
och likartade utgifter 9,600 kronor; och
d) till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt
tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor;
eller tillhopa 54,600 kronor; samt
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
13
2:o) att, vid bifall till hvad utskottet under mom.
l:o) här ofvan föreslagit, herr Hedlunds omförmälda
motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 maj 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Bill. tiU Riksd. Prof. 1900.
Sami.
1 Afd. Öl natt.