Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
1
N:o 82.
Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1900, kl. 5 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af den kronan tillkommande jordegareandel i
gntfva samt tre i ämnet väckta motioner.
(I. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för den 19 januari innevarande år har Kongl. Maj:t i en
samma dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 29) föreslagit Riksdagen
att för tiden intill 1901 års lagtima riksdag medgifva, att Kongl. Maj:t
måtte ega åt svenske män, i den ordning Kongl. Maj:t bestämde, mot årlig
afgift och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t faststälde, under en
tid för hvarje gång af högst tjugu år upplåta begagnandet af den kronan
tillkommande jordegareandel i grufva, med rätt derjemte för den, som erhållit
upplåtelsen, att vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens
öfvertagande äfven för en förnyad upplåtelsetid, derest sådan
ifrågakomme.
Till berörda statsrådsprotokoll har departementschefen erinrat, hurusom
1899 års Riksdag enligt skrifvelse den 14 maj samma år, i sammanhang
med antagande af förslag till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i
grufvestadgan den 16 maj 1884, för tiden intill nästa lagtima riksdag
medgifvit, att Kongl. Maj:t skulle ega åt svenske män, i den ordning
Kongl. Maj:t bestämde, mot årlig afgift och under de vilkor i öfrigt, Kongl.
Maj:t faststälde, under eu tid för hvarje gång af högst tjugu år upplåta
Bih. till Riksd Prof, W00. 4 Sand. 1 Afd. 54 Höft. (N:o 82.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
begagnandet af den kronan tillkommande jordegareandel i grufva, med
rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen, att vid upplåtelsetidens utgång
eg a företräde till jordegareandelens öfvertagande äfven för en förnyad
upplåtelsetid, derest sådan ifrågakomme; äfvensom derom att Kongl.
Maj:t, som den 20 sistlidne oktober i enlighet med Riksdagens ofvan omförmälda
beslut utfärdat lag om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan
den 16 maj 1884, tillika genom kungörelse samma dag meddelat närmare
föreskrifter angående begagnande af kronans jordegareandel i grufva.
Ofvan omförmälda kungörelse om begagnande af kronans jordegareandel
i grufva af den 20 oktober 1899 är af följande lydelse:
»§ 1.
Inmutas fyndighet, belägen å kronojord, som icke under ständig besittningsrätt
innehafves eller är till boställe anslagen, skall den kronan
tillkommande andel i grufvan genom Konungens befallningshafvandes försorg
utbjudas på arrende efter ty i denna kungörelse stadgas.
§ 2.
Utarrendering af kronans andel i grufva skall, der ej särskilda omständigheter
föranleda bestämmande af kortare arrendetid, ske för en tid
af nitton kalenderår utöfver det, hvarunder arrendet tager sin början.
Arrendet skall räknas från den tid, då enligt grufvestadgan kronan senast
eger anmäla sig till begagnande af sin jordegareandel.
§ 3.
Kronans andelar i flere grufvor skola under gemensamt arrende upplåtas,
der sådant pröfvas lämpligt med hänsyn till kronans fördel och
grufdriftens ändamålsenliga anordning.
§ 4.
Arrendeafgiften för kronans andel i grufva skall utgå i penningar
och för hvarje kalenderår motsvara viss del af värdet af alla de inmutningsbara
ämnen, som under året eller den del deraf arrendet omfattar
brutits och uppfordrats ur grufvan; dock att arrendeafgiften, för helt år
räknad, icke något år må understiga 25 kronor för hvarje utmål.
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
3
§ 5.
Sedan afskrift af matsedel å fyndighet, som i § 1 afses, blifvit, på
grund af 13 § 1 mom. grufvestadgan, ingifven till Konungens befallningshafvande
i det län, der inmutningspunkten är belägen, skall Konungens
befallningshafvande ofördröjligen låta i allmänna tidningarne och i länskungörelserna
tillkännagifva, att kronans andel i grufvan kommer att, i
öfverenstämmelse med gällande föreskrifter, på arrende utbjudas.
§ 6.
Utbjudande på arrende af kronans andel i grufva skall ske å offentlig
auktion, hvilken hålles inför Konungens befallningshafvande. Hafva
före auktionen skriftliga, förseglade anbud till Konungens befallningshafvande
ingifvits, skola de sålunda inkomna anbuden, sedan det muntliga
utropet blifvit med klubbslag afslutadt, öppnas och jemte de gjorda muntliga
anbuden pröfvas af Konungens befallningshafvande.
§ 7.
Arrendeauktion, som i § 6 sägs, skall, der ej annat af särskilda omständigheter
föranledes, hållas hvarje år under senare hälften af juni månad
i fråga om fyndighet, beträffande hvilken afskrift af mutsedeln blifvit
till Konungens befallningshafvande ingifven under tiden från och med
oktober månad andra året förut till och med derpå följande februari månad,
samt under senare hälften af november månad, rörande fyndighet,
angående hvilken delgifning af mutsedeln egt rum under månaderna från
och med mars till och med september nästföregående år. Har underrättelse,
som i 19 § grufvestadgan är föreskrifven, till Konungens befallningshafvande
inkommit, föranstalte Konungens befallningshafvande, att
arrendeauktion å kronans andel varder hållen tidigast tre och senast fyra
månader efter det sådan underrättelse meddelades.
§ 8.
Auktionskungörelse, innefattande upplysning om de i mutsedeln angifna
förhållanden och arrendevilkoren samt Övriga nödiga anvisningar,
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
skall genom Konungens befallningshafvandes försorg senast två månader
före auktionsdagen införas i allmänna tidningarne och i tidning inom orten
äfvensom i facktidning, derest lämplig sådan finnes, samt uppläsas i länets
och, såvidt omständigheterna dertill föranleda, jemväl i angränsande fögderiers
kyrkor.
§ 9-
Vid arrendeauktion eger Konungens befallningshafvande till arrendator
antaga den högstbjudande, som är välfrejdad och i Sverige bosatt
svensk undersåte och för arrendevilkorens fullgörande stält godkänd säkerhet
samt icke förverkat arrenderätt till kronans andel i grufva. Konungens
befallningshafvande må dock ej antaga annat anbud, än som lyder å
minst femtiondedelen af värdet af brutna och uppfordrade inmutningsbara
ämnen.
Finner Konungens befallningshafvande på grund af särskilda förhållanden
skäl förekomma att icke antaga sådant anbud, som nu är sagdt,
eller att antaga anbud, ändå att det är lägre, skall han derom göra hemställan
hos Konungen.
Ej må någon klaga deröfver, att hans arrendeanbud icke blifvit
antaget.
§ 10.
Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevilkoren skall för det år,
hvarunder arrendet tager sin början, och derutöfver för en tid af minst
fem kalenderår, derest arrendet så länge skall fortfara, och högst åtta
kalenderår ställas borgen af minst två löftesmän, de der borga en för
begge och begge för en såsom för egen skuld och hvilkas vederhäftighet
är för Konungens befallningshafvande känd eller behörigen styrkt. Ansvarighet
på grund af dylik borgen må icke utsträckas utöfver den tid,
för hvilken borgen blifvit ingången.
§ 11-
År kronans andel i grufva på arrende upplåten, ligge å Konungens
befallningshafvandes vårdnad, att vid den tid, då enligt grufvestadgan
kronan senast skall anmäla sig till begagnande af sin jordegareandel, allmänt
ombud å kronans vägnar, med företeende af arrendeaftalet, gör sådan
anmälan.
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
5
Har ej arrendeaftal kommit till stånd, skall kronans jordegareandel
lemnas obegagnad, der ej Konungen för särskild! fall annorlunda förordnar.
§ 14.
Hvad i denna kungörelse är stadgadt skall ega tillämpning jemväl i
fråga om fyndigheter, å hvilka före dess trädande i kraft inmutning erhållits
under det i nådiga kungörelsen rörande inmutning å kronojord den 19
augusti 1889 stadgade förbehåll; dock med iakttagande deraf, att tillkännagifvande
om förestående utarrendering af kronans andel i sådan fyndighet
skall ofördröjligen utfärdas, der afskrift af mutsedeln blifvit före denna
kungörelses trädande i kraft till Konungens befallningshafvande ingifven,
samt att auktion för utarrenderingen skall, derest afskrift af mutsedeln
blifvit före den 1 mars 1899 till Konungens befallningshafvande ingifven,
hållas i senare hälften af augusti månad 1900.
Denna kungörelse skall lända till efterrättelse intill nästa lagtima
riksdag och sedermera under tid, då Konungen, på grund af Riksdagens
förnyade medgifvande, må ega i öfverensstämmelse med nu gällande grunder
utarrendera den kronan tillkommande andel i grufva.»
Med anledning af berörda kungörelse har herr M. Nisser i en inom
Första Kammaren väckt motion (n:o 37) anfört, att då grunden för och
anledningen till Riksdagens ingripande i denna fråga vore önskan och förhoppningen
att kunna tillvinna kronan en rättmätig andel i de fördelar
och afkoinster, som ett exploiterande af de på dess jordområden befintliga
malm- och mineralrikedomar kunde medföra, det läge stor vigt uppå, att
de vilkor och stadgande!!, som af Kongl. Maj:t bestämdes angående »utarrendering
af kronans jordegareandel i grufva», så affattades, att eu för
kronan möjligast förmånlig utarrendering åvägabragtes på samma gång som
den hugade spekulanten komine i åtnjutande af eu fördel och vinst, som
stode i normalt förhållande till de med ett dylikt arrende förbundna risker
och kostnader
Första vilkoret härför vore enligt motionärens mening, att den för
utarrendering afsedda grufvans tillvaro blefve offentliggjord och känd, och
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
hvilket vore genom bestämmelsen i § 5 af sagda kongl. kungörelse tillgodosedt;
men icke mindre vigtigt vore, att kunskap meddelades om hvar
grufvan vore belägen, och detta i så god tid och på ett så tydligt sätt,
att eventuella spekulanter lyckades leta rätt på densamma utan att dervid
blifva nödsakade anlita inmutarens hjelpsamhet, — hvilken icke alltid
kunde vara att med säkerhet påräkna, — ty utan en noggrann kännedom
om grufvan och dess förhållanden skulle näppeligen någon vilja afgifva ett
arrendeanbud.
Det syntes derför, som om i detta hänseende de bestämmelser, hvilka
nu först intagits i kungörelsens § 8, borde inflyta redan i § 5, der sålunda
såväl kungörelsernas möjligast stora spridning som ock grufvornas möjligast
noggranna beskrifning till art, läge m. m. borde iakttagas, hvaremot
auktionskungörelsen då endast hade att till dessa föregående meddelanden
hänvisa.
§ 7 i kungörelsen innefattade vissa bestämmelser rörande tiden för
arrendeauktions hållande, hvilka enligt motionärens förmenande stälde
kronan, resp. arrendator!) i sämre rätt än den enskilde jordegaren med
hänsyn till bedömandet af en grufvas värde. Enligt § 18 i grufvestadgan
skulle nemligen jordegare senast vid utmals läggande, då malmen enligt
§21 skall vara blottad, anmäla sig till begagnande af sin jordegareandel.
Genom här stipulerade tidsbestämmelser kunde deremot inträffa — och
kornme oftast att inträffa — att en arrendeauktion masta hållas, innan
inmutaren ens haft skyldighet att blotta malmen, och sålunda hvarje möjlighet
för en eventuel spekulant att erhålla någon som helst kännedom
om malmens art och värde vore utesluten till föga fromma för kronan.
Detta förhållande hade äfven bergmästaren i norra distriktet i sitt
till kommerskollegium afgifna utlåtande framhållit och uttalat sig för önskvärdheten
af »att arrendeauktion förrättades under tiden mellan utmålsansökningens
inlemnande och sjelfva utmålsförrättningen»; och då härtill
komme, att dessa i § 7 stipulerade tidsbestämmelser icke stode i god samklang
med de i grufvestadgans § 22 gifna föreskrifter rörande tiden för
utmåla läggande — en grufva, mutad och delgifven Konungens befallningshafvande
i februari 1900 t. ex., skall arrendeauktioneras i juni 1901,-men
utmålbeläggas först våren 1902 — syntes en omredigering af denna § böra
och kunna ske genom en lämplig "framskjutning af tiderna för arrendeauktionernas
hållande.
I § 24 i grufvestadgan, sådan den lyder enligt lagen af den 20
oktober 1899 stadgades: — — — — »Men ej må annan parts eller allmänt
ombuds uteblifvande hindra (utmåls-)förrättningens gång — — —
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
7
och slutligen föreskrefves i § 18 af grufvestadgan: — »An
mälan
om begagnande af jordegareandel skall göras sist vid utmålsläggningen.
»
Häraf följde, att om af någon anledning det »allmänna ombudet» försutte
tiden eller försummade dagen för den bestämda utmålsläggningen,
hade såväl kronan som arrendatorn för all tid gått jordegareandelen förlustig
utan sannolikhet för att kunna återkräfva häfda kostnader, ån mindre
de med jordegareandelen förbundna förmåner.
Försigtigheten äfvensom rättvisan syntes derför bjuda, att arrendatorn
här blefve berättigad att, om så funnes nödigt, sjelf sin talan föra
och rätt bevaka, hvarför han borde ega dels att af Konungens befallningshafvande
utfå sitt arrendekontrakt, så snart han stält den säkerhet, hvarom
i § 10 sägs, dels ock att genom samma myndighet i tid underrättas om
»när enligt grufvestadgan kronan senast skall anmäla sig till begagnande
af sin jordegareandel».
För det fall, att både »allmänt ombud» och arrendatorn skulle vid
utmålsförrättningen eller annat hit hänförligt tillfälle sig inställa, kunde
saken utan svårighet ordnas, för så vidt icke rent af denna »vårdnad» öfverflyttades
från Konungens befallningshafvande på arrendator.
Hvad slutligen anginge § 14, syntes den så till vida stå i strid emot
det syfte, Riksdagen genom det till »lagen» fogade öfvergångsstadgande
tydligen velat betona, som detta senare bestämde: »att utmål å sådana
grufvor, som varit underkastade det förbehåll, som i kongl. kungörelsen
den 19 augusti 1889 vore sagdt, ej finge läggas tidigare än två år efter
den 20 oktober 1899 — under det att här stipulerades, att auktion å sådana
grufvor skulle ega rum i senare hälften af augusti 1900, eller mer än ett
år före den bestämda utmålsläggningstiden.
Då det icke kunde vara med kronans sanna fördel förenligt, att den
ofvan omförmälda arrendeauktionen å dess jordegareandelar skulle hållas
några få månader efter det den första kungörelsen derom kommit allmänheten
till del; då de utbjudna grufvornas antal vore mycket stort (öfver
2,000 stycken inmutningar) och deras läge mycket aflägset, hvartill komme,
att många af dem Vore för litet upparbetade för att något omdöme om
deras värde skulle kunna gifvas, syntes nödigt vara för tillgodoseende af
kronans rätt, att, derest tiden för sagda auktioner icke kunde eller borde
uppskjutas, uti den enligt § 8 förestående auktionskungörelsen och der
först alla närmare bestämmelser om grufvorna inkomme, det vilkor fastsloges:
»att utarrendering emot lägre afgift än f/25 af värdet af de i grufva
brutna och uppfordrade inmutningsbara ämnen icke ma ske annat än vid
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
eller efter förnyad offentlig arrendeauktion, som hålles i senare hälften af
juni månad 1901».
På grund af hvad sålunda framhållits, hemställer motionären, att
Riksdagen, om den lemnar sitt bifall till det i Kongl. Maj:ts förevarande
Proposition äskade, förnyade medgifvandet, måtte dervid anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t vidtaga sådana ändrade bestämmelser i kongl. kungörelsen af
den 20 oktober 1899 om begagnande af kronans jordegareandel i grufva,
som kunde vara egnade att kraftiga^ befrämja kronans rätt och fördel,
särskild! i nu angifna fall.
„ I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 39) har herr A. B.
Åkerman på angifna skål hemstält dels att Riksdagen, om den i öfrigt
lemnade sitt bifall till det i Kongl. Maj:ts förevarande proposition äskade
förnyade medgifvandet, måtte låta detsamma gälla för tiden intill dess af
1901 års lagtima riksdag i frågan fattadt nytt beslut blifvit Kongl. Maj:t
meddeladt, och dels att Riksdagen, för den händelse herr Nissers ofvannämnda
motion, i hufvudsak skulle vinna Riksdagens bifall, måtte medgifva,
att Kongl. Maj:ts förberörda kungörelse den 20 oktober 1899 om
begagnande af kronans jordegareandel i grufva i allt fall måtte från dag,
Kongl. Maj:t bestämde, tillämpas under tiden, intill dess ny kungörelse i
ämnet kunde varda af Kongl. Maj:t utfärdad.
Slutligen har herr C. P. af Buren i en jemväl inom Första Kammaren
vackt motion (n:o 38), jemte meddelande af en i Post- och inrikes
tidningar för den 14 mars innevarande år intagen kungörelse angående
auktion a arrenderätten till kronans andelar i en stor mängd å kronojord
belägna fyndigheter,
da det vore konstateradt, att en stor del af dessa malmer redan nu
skulle kunna förädlas inom landet,
da vart land hittills saknat en jernindustri i stor skala, som vi med
dessa malmtillgångar och med våra stora tillgångar på obegagnad vattenkraft
både alla förutsättningar att med fördel kunna* bedrifva,
da statsutskottet vid behandling af motionen n:o 23, rörande inhemsk
tillverkning af jern vägsskenor in. in., ansett, att en sådan industriel
verksamhet borde öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten, och denna
uppfattning blifvit af Riksdagen godkänd,
dci det fördenskull otvifvelaktigt vore af största vigt, att kronans
andelar i dessa fyndigheter komme i den svenska jernhandteringens händer
och icke exploderades för utlandet i konkurrens ined oss sjelfva,
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
9
dä detta syfte icke kunde med någon grad af säkerhet vinnas,
så länge grufvornas jordegareandel stäldes på auktion, samt
dä uppehållandet af och utvecklingsmöjligheter för den svenska
jernindustrien hade långt större ekonomisk betydelse för landet, än om
kronan erhölle några kronor mera på arrenden, som kunde komma i vinningslystna
spekulanters ego, hemstält, att Riksdagen måtte för sin del
besluta, att Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af den kronan
tillkommande jordegareandel i grufva måtte bifallas under vilkor, att begagnandet
af nämnda • jordegareandel först hembjödes jernkontoret och
svenska jernverk med masugnsdrift mot ett pris af femtiondedelen af de
brutna och uppfordrade inmutningsbara ämnenas värde.
Kongl. Maj:ts förslag angående upplåtelse af den kronan tillkommande
jordegareandel i grufva, hvilket förslag till alla delar öfverensstämmer
med nästlidet års Riksdags i detta ämne fattade beslut, anser sig
utskottet böra i hufvudsak biträda. Emot den tidpunkt, till hvilken det
föreslagna medgifvandet skulle förklaras skola gälla, eller »intill. 1901 års
lagtima Riksdag» synes emellertid den anmärkning kunna göras, att, då
gifvetvis någon tid måste förflyta från riksdagens början, intill dess förnyadt
medgifvande i nämnda afseende kan blifva af Riksdagen lemnadt,
tillämpliga bestämmelser, huru i förevarande afseende skall förfaras, komma
att under denna mellantid saknas. Genom bifall till det af herr Åkerman
i detta afseende framlagda förslag skulle visserligen denna olägenhet
komma att blifva afböjd. Utskottet anser dock, att, då en tidpunkt i sådana
fall som det nu föreliggande bör outfästas, den hellre bör fastslås
till en viss dag på året än, såsom herr Åkermans förslag innebär, göras
beroende af en angifven åtgärds utförande. Utskottet anser derför medgifvandet
böra bestämmas till tiden intill den 15 maj 1901, hvarigenom
trygghet bör vinnas för att ej någon sådan mellantid af ovisshet, som nu
antydts, må uppkomma.
1 fråga om hvad som bör iakttagas med anledning af Riksdagens
beslut om tillgodogörandet af kronans jordegareandel i grufva, sammanfördt
beträffande det år 1899 fattade beslutet i ofvan intagna kungörelse
af den 20 oktober nämnda år, har utskottet velat erinra, att, då det torde
vara af vigt, att vid utbjudande till arrende af denna jordegareandel i god
tid så fullständiga upplysningar angående fyndigheten som möjligt varda
meddelade till underlättande af spekulation och derigenom till framkallande
af nöjaktiga arrendeanbud, det i § 5 af nämnda kungörelse omforma]da
tillkännagifvandet om arrendeauktion synes, på sätt herr Nisser nu föreslagit,
böra innefatta upplysning om de i mutsedeln angifna förhållanden,
Bill. till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 54 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
hvilken upplysning enligt ifrågavarande kungörelse först skulle komma
att meddelas i den senare uti § 8 föreskrifna auktionskungörelsen.
I afseende å § 7 åf berörda kungörelse, hvilken paragraf innehåller
bestämmelser angående tiden för ofvan omförmälda arrendeauktioner, har
herr Nisser i berörda motion erinrat, att dessa tider lämpligen borde framskjutas
och att paragrafen i sådant syfte borde omredigeras, men då utskottet.
funnit de i paragrafen stadgade tiderna för auktionerna vara väl
afvägda, har utskottet icke kunnat biträda motionen i denna del.
Hvad vidare beträffar de i kungörelsen den 20 oktober 1899 intagna
föreskrifter, har utskottet ansett sig böra sluta sig till den i herr
Nissers förenämnda motion uttalade mening om, att anmälan om användande
af jordegareandel, hvilken anmälan enligt grufvestadgan skall göras
sist vid utmålsläggningen, bör kunna, i händelse kronans ombud, hvilket
denna anmälan i afseende å kronans utarrenderade andel i grufva enligt
kungörelsens 11 § åligger, försummar densamma, den då må göras af arrendatorn
af jordegareandelen med företeende af arrendekontraktet; och
torde härtill vara så mycket större skäl, som ju arrendatorns rätt är af
en sådan anmälan på det närmaste berörd.
Hvad härefter angår utarrendering af kronans jordegareandel i fyndigheter,
å hvilka inmutning före den 20 oktober 1899 erhållits under
det i kongl. kungörelsen rörande inmutning å kronojord den 19 augusti
1889 stadgade förbehåll, skall enligt 14 § af åberopade kungörelse auktion
för sådan utarrendering ega rum under senare hälften af augusti månad
innevarande år. Den tid, som sålunda lemnas arrendespekulanter för fyndigheternas
undersökande och beräknandet af jordegareandelens värde,
synes utskottet, i enlighet med hvad herr Nisser i berörda motion jemväl
anmärkt, vara alltför knappt tillmätt, helst, på sätt af 7 § i berörda kungörelse
framgår, spekulanter å kronans jordegareandel i andra fall alltid
förbehållits en hel sommar för undersökningar och vid nu ifrågavarande
auktion ett oföidikneligt stort antal jordegareandelar komma att till utarrendering
utbjudas. Utskottet anser derför, att, såsom herr Nisser alternativt
ifrågasatt, denna auktion bör uppskjutas; och föreställer sig utskottet,
att den lämpligen bör utsättas till slutet af nästkommande november
månad eller enahanda tidpunkt, som blifvit för sådana auktioner
i vissa andra fall bestämd och hvarigenom skälig besinningstid komme att
lemnas spekulanter, utan att för stor inskränkning komme att göras i tiden
emellan auktionen och utmåjsläggningen.
Vidkommande herr Åkermans i ofvan omförmälda motion framstälda
förslag om förlängning i tillämpningen af ifrågavarande kungörelse
af den 20 oktober 1899 intill dess ny kungörelse kan varda utfärdad, har
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
11
utskottet icke ansett sig böra förorda detsamma, enär utskottet antager,
att, om endast de af utskottet här ofvan ifrågasatta förändringar i samma
kungörelse varda af Kongl. Maj:t beslutade, förnyad författning bör kunna
utfärdas utan uppskof och inom samma tid, som ett kungörande om den
förra författningens prolongation.
Hvad slutligen beträffar herr af Burens ofvanberörda motion, finner
utskottet densamma innebära ett monopoliserande, som hvarken kan anses
föranledt af Riksdagens beslut om tillgodogörande af kimnans jordegareandel
i grufva eller vara förenligt med de åsigter, som numera gjort sig
gällande i fråga om öppen och fri täflan å alla verksamhetsområden, hvadan
utskottet finner sig böra afstyrka densamma.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet, som ansett
den här ofvan för dess del angifna uppfattningen i fråga om vissa bestämmelser
i den anförda kungörelsen af den 20 oktober 1899 böra vid
anmälan om Riksdagens beslut i anledning af Kongl. Maj:ts nu föreliggande
proposition för Kongl. Maj:t frambäras, hemställa,
a) att Riksdagen — under uttalande af den mening,
att det tillkännagifvande, som på sätt i § 5 af
kungörelsen den 20 oktober 1899 om begagnande af
kronans jordegareandel i grufva stadgas, skall, sedan
afskrift af matsedel ingifvits till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ofördröjligen af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
införas i allmänna tidningarna och länskungörelserna,
bör innefatta upplysning om de i mutsedeln
angifna förhållanden samt att vid den tid, då enligt
grufvestadgan kronan senast skall anmäla sig till begagnande
af sin jordegareandel, förutom kronoombud
jemväl arrendator af jordegareandelen må ega att med
företeende af arrendeaftale.t göra sådan anmälan — må
för tiden intill den 15 maj 1901 medgifva, att Kongl.
Maj:t må ega åt svenske män, i den ordning Kongl.
Maj:t bestämmer, mot årlig afgift och under de vilkor
i öfrigt, Kong]. Maj:t fastställer, under en tid för hvarje
gång af högst tjugu år upplåta begagnandet af den kronan
tillkommande jordegareandel i grufva, med rätt
derjemte för den, som erhållit upplåtelsen, att vid upplåtelsetidens
utgång ega företräde till jordegareandelens
öfvertagande äfven för eu förnyad upplåtelsetid, derest
sådan ifrågakommer;
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
b) att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida den i § 14 af
förenämnda kungörelse omförmälda auktion för utarrendering
af kronoandel i fyndighet, å hvilken inmutning
före den 20 oktober 1899 erhållits under det i kongl.
kungörelsen den 19 augusti 1889 stadgade förbehåll, må
kunna uppskjutas till senare hälften af november månad
1900; 0
c) att herrar Nissers och Åkermans förenämnda
motioner må anses vara, vid bifall till hvad utskottet i
mom. a) och 6) föreslagit, besvarade; samt
d) att herr af Buréns omförmälda motion icke
må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 4 maj 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservation
vid punkten b):
af herrar I. Månsson och Ar. Boström, som yrkat, att utskottet
måtte hemställa,
att det af herr Nisser framstälda förslaget i fråga
om uppskof med auktion för utarrendering af kronans
jordegareandel i vissa fyndigheter icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Det skulle här antecknas, att herr H. P. P. Tamm icke deltagit i
förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.
Stockholm 1900. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.