Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
i .vill
N:o 76.
t i ; . . ;V ,rri. • t • u r l i v,''. ,,;f ^ -k,| , (r( *-js 1 '' r''|''
Ank till Riksd. kansli den 4 maj 1900, ld. 5 e. m.
fl v:.’ap
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner dels angående
ändring i grunderna för pensionering af löntagare vid
flottans läkarestat, dels ock angående inqvarteringsUdrag
åt flottans läkare.
(l:a U. A.)
Ilo Med åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden
för den 23 februari 1900 har Kongl. Maj:t uti eu sistnämnda
dag aflåten särskild proposition (n:o 50) föreslagit Riksdagen
att, vid bifall till hvad Kongl. Maj :t i proposition samma dag föresloge
beträffande inqvarteringsbidrag åt läkare vid flottan, medgifva sådan ändring
i de af Riksdagen godkända grunder för pensionering af löntagare vid
flottans läkarestat, att en hvar af nämnda löntagare skulle vara dels
berättigad att, om han stått i statens tjenst i 30 år och uppnått en lefnadsålder,
fältläkare eller regementsläkare af 60 år och förste bataljonsläkare
af 55 år samt jemväl i öfrigt uppfylt vilkoren för erhållande af pension
och fyllnadspension, vid afskedstagande! erhålla pension och fyllnadspension,
beräknade enligt punkten 1 i de under den 3 oktober 1876 faststälda
grunder för pensionering af flottans befäl ocli underbefäl med vederlikar,
dels ock skyldig att, om han vore, på sätt sålunda angifvits, berättigad till
pension och fyllnadspension, ur tjensten afgå, fält- och regementsläkare vid
fyllda 63 ocli förste bataljonsläkare vid fylda 58 lefnadsår, hvaremot föreskriften
i kongl. skrifvelsen den 22 juni 1877 angående rätt till högre
fyllnadspension i visst fall för löntagare vid flottans läkarestat skulle upphöra
att gälla;
Bill. till Riksd. Brok 1900. 4 Sami. 1 Afd. 49 Höft. (N:o 76).
1
2
Statsutskottets Utlåtande K:o 76.
dock att hvarje nuvarande, med fullmagt försedd innehafvare af läkarebefattning
vid flottan skulle ega att, derest han sådant önskade och icke
mottoge befordran till högre aflönad befattning vid flottans läkarestat,
qvarstå vid den honom nu tillkommande pensionsrätt och dermed förenade
vilkor, men skulle, derest han före den 1 december 1900 derom gjorde
anmälan hos direktionen öfver flottans pensionskassa, kunna komma i åtnjutande
af pensionsrätt enligt ofvan angifna nya grunder.
Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen i denna fråga
anfört följande.
Sedan Kongl. Maj:t genom kungörelse den 22 oktober 1897 meddelat
nya bestämmelser angående tillsättning af läkaretjenster vid armén, hade
fråga uppstått om ändring af gällande bestämmelser jemväl för tillsättning
af läkaretjenster vid flottan. Rörande behofvet af sådan ändring hade
öfverfältläkaren i en till chefen för sjöförsvarsdepartementet med skrifvelse
den 28 februari 1898 öfverlemnad promemoria anfört bland annat följande.
Genom kongl. bref den 15 december 1818 hade ordinarie bataljonsläkare
vid flottan tillerkänts lika befordringsrätt och öfriga förmåner med
ordinarie bataljonsläkare vid armén, och genom kongl. bref den 2 mars
1827 hade stadgats, att vid bataljonsläkarebeställningars tillsättande vid
flottan de för landtarmén i sådant afseende meddelade föreskrifterna skulle
tillämpas. Med stöd häraf hade sedermera ända till ingången af år 1898
en vid flottan anstäld läkare utan vidare kunnat söka och erhålla transport
till armén, likasom en läkare vid armén på samma sätt kunnat
öfvergå till flottan. Sedan emellertid Kongl. Maj:t genom ofvannämnda
kungörelse den 22 oktober 1897 faststält vissa kompetensvilkor för anställning
i fältläkarekåren, ville det synas påtagligt, att endast de läkare vid
flottan, hvilka uppfylt ifrågavarande kompetensvilkor, kunde vara berättigade
att uppföras på förslag till militärläkaretjenster vid armén. Enklaste
sättet att lösa de svårigheter, som i följd häraf kunde uppstå, vore otvifvelaktigt
att, i öfverensstämmelse med hvad förhållandet vore i afseende
på den stridande personalen, fullständigt skilja mellan arméns och flottans
läkare, så att ingen öfvergång vidare skulle ifrågakomma från en läkareanställning
vid det ena vapenslaget till en dylik vid det andra. Ett
väsentligt hinder derför syntes emellertid möta i fåtaligheten af flottans
läkarepersonal, till följd hvaraf befordringsförhållandena inom denna säkerligen
skulle, om nyss antydda anordning genomfördes, blifva synnerligen
ojemna.
Statsutskottets Utlåtande N:o 76
3
Skulle åter lika befordringsrätt bibehållas för arméns och flottans
läkare, syntes det nödvändigt, att i hufvudsak samma kompetensvilkor
faststäldes vid båda kårerna — något, som icke borde möta några betänkligheter,
då hvad i den vägen blifvit genom kongl. kungörelsen den 22
oktober 1897 faststäldt uteslutande syftade på att i möjligaste män för
armén betrygga en fullt tjenstduglig militärläkarekår, hvilket ju äfven
borde vara af stor betydelse för flottan.
Den största och, efter hvad det ville synas, egentligen enda svårigheten
att utan vidare i allt väsentligt vid tillsättning af läkaretjenster vid
flottan tillämpa bestämmelserna i kungörelsen den 22 oktober 1897 läge
i den olikhet i afseende på grunderna för pensionering, som egde rum
mellan arméns och flottans läkare, hvilken särskildt framträdde deri, att
en läkare vid flottan ej vore berättigad att genom erläggande till flottans
pensionskassa af retroaktiva utgifter få för pensionsrätt räkna sig till godo
föregående publik tjenst. Härigenom vore nemligen arméns läkare i de
allra flesta fall förhindrade att söka transport till flottan, för så vidt en
lämplig åldersgräns, såsom otvifvelaktigt önskvärdt vore, blefve faststäld
äfven för flottans läkare.
Med öfverfaltläkarens förutnämnda skrifvelse den 28 februari 1898
hade tillika öfverlemnats förslag till kungörelse angående tillsättning af
militärläkaretjenster vid flottan och Karlskrona artillerikår.
Yttranden i detta ärende hade vidare afgifvits af stationsbefälhafvarne
vid flottans stationer, marinförvaltningen och direktionen öfver flottans
pensionskassa, och hade ingen af dessa myndigheter haft något att erinra
mot hvad öfverfältläkaren anfört rörande behofvet af att åstadkomma större
öfverensstämmelse i föreskrifterna angående pensionering af läkare vid
armén och vid flottan. Marinförvaltningen hade härvid särskildt anfört
följande.
Enligt reglementet för arméns pensionskassa den 15 december 1893
och kongl. cirkuläret den 22 juni 1877 vore arméns läkare berättigade till
pension och fyllnadspension efter 30 tjenstår och uppnådd lefnadsålder,
regementsläkare af 60 och bataljonsläkare af 55 år, hvaremot de hade skyldighet
att afgå ur tjensten, regementsläkare vid fylda 63 år och bataljons-,
läkare vid fylda 58 år, dock under förutsättning, att de uppfylt vilkoren
för erhållande af pension och fyllnadspension. Flottans läkare deremot
vore enligt reglementet för flottans pensionskassa berättigade till erhållande
af hela lönen i pension först efter uppnådda 65 lefnadsår och minst 35
tjenstår och till lägre pension efter 30 tjenstår samt uppnådd lefnads
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
ålder, regementsläkare och fältläkare af 65 och förste bataljonsläkare af
55 år.
Då det ej vore till flottans fördel, att dess läkare blefve i pensionshänseende
sämre stälda än arméns, hade marinförvaltningen hemstält, att
hos Riksdagen måtte utverkas medgifvande till sådan pensionsrätt för
flottans läkare, att dessa blefve, i likhet med arméns läkare, dels berättigade
till pension och fyllnadspension efter 30 tjenstår och uppnådd lefnadsålder,
fältläkare eller regementsläkare af 60 år och förste bataljonsläkare
af 55 år, dels skyldiga att ur tj ensten afgå, fält- och regementsläkare vid
fy Ida 63 år och förste bataljonsläkare vid fylda 58 år, dock under förutsättning
i båda fallen, att vilkoren för erhållande af pension och fyllnadspension
uppfylts.
Lika med de myndigheter, som i denna fråga yttrat sig, ansåg departementschefen
det vara, med hänsyn till den relativa fåtaligheten af flottans
läkarestat, nödvändigt, att föreskrifterna rörande tillsättning af samt afsked
och pensionsrätt för personalen vid denna stat måtte bringas till sådan
öfverensstämmelse med motsvarande stadgande för arméns läkare, att öfvergång
af läkare från armén till flottan och från flottan till armén kunde
utan olägenhet ega rum. Uppenbarligen måste det också vara till fördel
för tjensten, att flottans läkare tillförbundes att vid viss ålder afgå från
innehafvande befattning. Om de åtgärder för vinnande af dylik öfverensstämmelse,
hvilka erfordrade Riksdagens medverkan, har departementschefen
vidare anfört följande.
Beträffande den pesonal, hvarom här vore fråga, samt dess aflöningsoch
pensionsförhållanden, borde beaktas, att löntagare vid flottans läkarestat
utgjordes af en fältläkare med fast lön af 4,000 kronor, 2 regementsläkare
med fast lön af 2,800 kronor samt 6 eller, om förste bataljonsläkaren vid
Karlskrona artillerikår medräknades, 7 förste bataljonsläkare med fast lön
af 1,800 kronor. Under verklig tjenstgöring åtnjöte dessa läkare dessutom
dagaflöning, som under tjenstgöring i land utginge med 4 kronor till fältläkare
och regementsläkare samt med 3 kronor till förste bataljonsläkare.
En hvar af dessa löntagare, som vid afskedstagande stått i tjenst vid flottan
i 30 år och uppnått en ålder, fält- och regementsläkare af 65 år och de
öfriga af 55 år samt i öfrigt till flottans pensionskassa erlagt stadgad
pensionsafgift, vore, jemlik! de under den 3 oktober 18 7 6 faststälda grunder
för pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, berättigad
att vid afskedstagandet ur flottans pensionskassa erhålla pension och fyllnadspension
med 80 procent af lönen, således fältläkare 3,200 kronor, rege
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
5
mentsläkare 2,240 kronor och förste bataljonsläkare 1,440 kronor. För
löntagare, som erhölle afsked efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35
tjenstår, skulle enligt kongl. skrifvelsen till direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan
angående grunder för pensioneringen af viss personal vid
flottan den 22 juni 1877 fyllnadspension utgå med skilnaden mellan lönens
hela belopp och pensionen, så att den afskedstagande måtte erhålla hela
lönen såsom pension och fyllnadspension.
Enligt 1894 års Riksdags beslut tillämpades de för befäl och underbefäl
med vederlikar vid flottan gällande pensioneringsgrunder jemväl i
afseende på befäl och underbefäl med vederlikar vid Karlskrona artillerikår.
Genom kongl. bref den 19 sistlidne januari hade Ivongl. Maj:t på
medicinalstyrelsens hemställan förklarat, att med tillsättningen af den för
närvarande lediga fältläkarebefattningen finge tills vidare anstå.
På sätt öfverfältläkaren framhållit, förefunnes skiljaktighet i pensioneringsgrunderna
för flottans och arméns läkare icke blott beträffande tidpunkten
för pensionsrätter inträdande och beträffande skyldighet att vid
viss ålder afgå från tjensten, utan ock derutinnan, att läkare vid armén,
jemlikt andra punkten af de genom kongl. cirkuläret den 22 juni 1877
faststälda grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl med
vederlikar, enligt den lydelse, samma punkt erhållit genom kongl. cirkuläret
den 7 juni 1878, egde att för rätt till pension tillgodoräkna sig hela den
tid han stått i statens tjenst, under det att läkare vid flottan enligt andra
punkten i ofvannämnda den 3 oktober 1876 faststälda grunder för pensionering
af flottans befäl och underbefäl med vederlikar endast finge tillgodoräkna
sig den tid han stått i tjenst vid flottan.
Med afseende härå ville departementschefen erinra derom, att enligt
den ursprungliga lydelsen af andra punkten i grunderna för pensionering
af arméns befäl och underbefäl med vederlikar hade fordrats för pensionsrätt
att hafva stått i tjenst vid armén i viss tid, men att denna föreskrift
genom kongl. cirkuläret den 7 juni 1878 ändrats till hvad, på sätt jag
nyss nämnt, nu är gällande. I den proposition i ämnet, som den 1 mars
1878 aflåtits till Riksdagen, hade anförts såsom skäl derför, att motsvarande
ändring då icke ifrågasattes för personal vid flottan, att genom
Kongl. Maj:ts med 1877 års Riksdag fattade beslut för flottans läkare och
civilstat stadgats en annan pensionsrätt, hvilken, för dem förmånligare,
ej vore med pensioneringen vid armén af nyss nämnda personal jemförlig.
Härmed syntes hafva afsetts den omständighet, att, enligt ofvanberörda
skrifvelse till direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan den 22 juni
6
Statsutskottets Utlåtande N:o, 76.
1877, fyllnadspension till löntagare vid flottans läkarestat, som erhölle
afsked vid uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, skulle utgå med
skilnaden mellan lönens hela belopp och pensionen, hvaremot högsta sammanlagda
pensionsbeloppet för motsvarande personal vid armén utginge,
då lönen öfverstiger 1,000 kronor, allenast med 80 procent af lönen.
Med hänsyn till detta förhållande ansåge departementschefen, att det
icke borde ifrågakomma att tillägga flottans läkare den ökade förmån beträffande
deras pensionsrätt, att de skulle för pensionsrätter förvärfvande
få tillgodoräkna sig tjenstgöring äfven i annan statens tjenst än vid flottan,
utan att de jemväl i fråga om högsta beloppet af den pension och fyllnadspension,
som kunde tilläggas dem, blefve likstälda med läkarne vid armén.
Den af 1877 års Riksdag inedgifna och genom Kongl. Maj:ts förutnämnda
skrifvelse till direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan den 22 juni
1877 flottans läkare tillagda rätt att vid uppnådda 65 lefnads- och 35
tjenstår erhålla hela lönen såsom pension och fyllnadspension syntes således
böra bortfalla.
En följd deraf, att flottans läkare sålunda skulle likställas med arméns
i fråga om pensionsrätt, syntes också böra blifva, att flottans och arméns
läkare jemväl beträffande aflöning blefve. likstälda, dervid flottans läkare
tydligen borde jemföras med läkarne vid arméns garnisonerade truppförband.
I fråga om aflöning förefunnes för närvarande den olikhet, att
sistnämnda läkare vid armén åtnjöte inqvarteringsbidrag, under det att
sådan förmån icke tillkomme flottans läkare med undantag af förste bataljonsläkaren
vid Karlskrona artillerikår. Om beredande af sådan förmån
för flottans läkare hafva också de i nu förevarande ärende hörda myndigheter
gjort hemställan; och ville departementschefen i följande punkt af
statsrådsprotokollet föreslå aflåtande af proposition derom till Riksdagen.
Han ville dock redan här erinra, att nämnda förmån icke syntes höra
tilläggas andra läkare än sådana, som inginge på de föreslagna nya pensionsvilkoren,
hvadan det ena förslaget ej borde genomföras annorlunda än
i sammanhang med det andra.
Då hvad inom Riksdagens begge kamrar förekommit vid behandlingen
af Kongl. Maj:ts under femte hufvudtiteln framlagda förslag till
ökning af flottans personal gifver utskottet anledning antaga, att Riksdagen
har att från Kongl. Maj:t förvänta förslag till omorganisation i vissa afseenden
af flottans läkarestat, synes det utskottet mindre lämpligt att nu
företaga sådana mindre förändringar uti läkarnes vid flottan ställning, som
Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
7
Kongl. Maj:tutinu ifrågavarande proposition ifrågasatt, och hvilkas sammanhang
med den mera genomgripande omorganisationen icke synes kunna
för närvarande säkert bedömas.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
icke må vinna Riksdagens bifall.
2:o. Uti en till Riksdagen den 23 februari innevarande år aflåten
proposition (n:o 51) har Kongl. Maj ;t, under åberopande af bilagdt utdrag
af protokollet öfver sjöförsvarsärenden samma dag, föreslagit Riksdagen
att, vid bifall till hvad Kongl. Maj:t i ofvanberörda proposition af
samma dag föreslagit angående ändring i grunderna för pensionering af
löntagare vid flottans läkarestat, medgifva, att inqvarteringsbidrag finge
utgå till dem af nedannämnda läkare vid flottan, på hvilka de i nyssnämnda
proposition föreslagna nya pensioneringsgrunderna skulle blifva
tillämpliga och hvilka icke åtnjöte fri bostad i kronans hus, med följande
årliga belopp, nemligen:
för |
fältläkaren.............. |
kr. 600: |
» |
regementsläkare i Karlskrona........ |
» 435: |
» i Stockholm........ |
» 600: |
|
förste bataljonsläkare i Karlskrona...... |
» 165: |
|
j » i Stockholm....... |
» 337: |
50
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
erinrat, hurusom i den framställning, han förut samma dag gjort om proposition
till Riksdagen angående ändring i grunderna för pensionering af
personal vid flottans läkarestat, lian framhållit, att den likställighet i fråga
om pensionsrätt mellan flottans och armens läkare, som med berörda
ändring afsåges, syntes påkalla, att flottans läkare och läkare vid armens
garnisonerade truppförband jemväl blefve likstälda beträffande aflöningsförmåner.
Om man bortsage från fältläkaren \id flottan, hvilken läkaie
intoge en säregen ställning och hvars befattning icke egde någon motsvarighet
vid armén, åtnjöte regementsläkare och förste bataljonsläkare vid
flottans stationer fast lön och dagaflöning med samma belopp, som tillkoinme
läkare af motsvarande grad vid armén, nemligen regementsläkare
fast lön till belopp af 2,800 kronor och dagaflöning af 4 kronor samt
bataljonsläkare med högre aflöning fast lön af 1,800 kronor och dagaflö
-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
ning af 3 kronor. Deremot egde flottans läkare med undantag af förste
bataljonsläkaren vid Karlskrona artillerikår icke rätt till inqvarteringsbidrag.
Sådan aflöningsförmån under benämning inqvarterings- och servisersättning
tillkomme emellertid läkare vid arméns garnisonerade truppförband, och
med anslutning till de för armén i detta afseende gällande bestämmelser
hade marinförvaltningen föreslagit, att inqvarteringsbidrag för nedannämnda
läkare vid flottan måtte, om de icke åtnjöte fri bostad i kronans hus,
utgå med följande belopp, nemligen:
för fältläkaren................kr. 600:—
» regementsläkare i Karlskrona .........» 435:_
» » » Stockholm......... » 600: —•
» förste bataljonsläkare i Karlskrona....... . » 165: —
» » » » Stockholm ........» 337; 50
Derest inqvarteringsbidrag enligt dessa grunder, hvilka syntes departementschefen
vara rigtiga, skulle utgå till samtliga ofvannämnda läkare,
nemligen 1 fältläkare, 1 regementsläkare i Karlskrona, 1 regementsläkare
i Stockholm, 4 förste bataljonsläkare i Karlskrona och 2 förste bataljonsläkare
i Stockholm, skulle detta medföra en årlig utgift af 2,970 kronor,
hvartill medel icke funnes anvisade. Härvid borde dock erinras, dels att
för närvarande regementsläkaren och eu förste bataljonsläkare i Karlskrona
åtnjöte fri bostad i kronans hus, dels ock att förmånen af inqvarteringsbidrag
icke syntes böra tilläggas andra af dessa läkare än de, på hvilka
de föreslagna nya pensioneringsgrunderna blefve tillämpliga. Då, enligt
Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående ändring i grunderna för
pensionering af löntagare vid flottans läkarestat, nuvarande tjenstinnehafvare
skulle ega att, om de så önskade och icke mottoge befordran till högre
aflönad befattning vid flottans läkarestat, qvarstå vid nuvarande pensionsrätt
och dermed förenade vilkor, men jemväl kunna, i fall de derom gjorde
anmälan före den 1 december innevarande år, komma i åtnjutande af
pensionsrätt enligt de nya grunderna, kunde före sistnämnda dag icke
göras någon beräkning af antalet läkare vid flottan, till hvilka inqvarteringsbidrag
skulle komma att utgå under år 1901. Följaktligen kunde
den för ändamålet erforderliga höjning af anslaget till aflöning för flottans
kårer och stater icke äskas förr än vid 1901 års riksdag.
Då utskottet, på sätt punkten l:o af detta utlåtande utvisar, funnit
sig böra under nuvarande omständigheter afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
Statsutskottets Utlåtande N:o 76.
9
uti propositionen n:o 50 gjorda framställning, och. Kongl. Maj:ts nu förevarande
förslag uti propositionen n:o 51 gjorts beroende af bifall till nyssberörda
framställning i propositionen n:o 50, hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 4 maj 1900.
På statsutskottets vägnar.
CHR. LITNDEBERG.
Bill. till Biksd. Brok 1900. 4 Sami. 1 Afd, 49 Häft.
2