Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
29
N:o 73.
Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1900, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
anslag för meteorologiska centralanstaltens förseende med
dagliga meteorologiska telegram från Fceröarne och Island.
(2:a U. A.)
Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för den 30 sistlidne mars, bär Kongl. Maj:t i eu
samma dag aflåten proposition (n:o 74) föreslagit Riksdagen att för
meteorologiska centralanstaltens förseende med dagliga meteorologiska
telegram under 20 års tid från Fseröarne och Island bevilja ett anslag
af 144,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp
af 7,200 kronor.
Till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen anfört
följande.
I skrifvelse den 8 februari 1900 hade ministern för utrikes ärendena
begärt att genom departementschefens åtgärd blifva satt i tillfälle
att för Sveriges del aflåta svar å eu af härvarande kongl. danske
minister å hans regerings vägnar gjord framställning om Sveriges och
Noi-ges deltagande i en tilltänkt anordning för telegrafisk förbindelse
mellan Shetlandsöarne, Faeröarne och Island; öfver hvilken framställning
infordradt utlåtande den 14 nästlidne mars afgifvits af vetenskapsakademien.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
Af handlingarna i ärendet inhemtades, att frågan om åvägabringande
af en sådan telegrafförbindelse, hvarmed åsyftades att fullständiga
den i såväl vetenskapligt som praktiskt hänseende vigtiga kedjan af
meteorologiska stationer omkring norra delen af Atlantiska hafvet blifvit
väckt redan år 1880 af dåvarande direktören för meteorologiska institutet
i Köpenhamn Hoffmeyer i ett arbete öfver Nordatlantens stormar
och sedan utgjort föremål för öfverläggningar i den internationella
meteorologiska komitén vid dess sammanträden i Bern 1880, i Köpenhamn
1882, i Miinchen 1891 och i S:t Petersburg 1899 samt vid alla
dessa tillfällen vunnit komiténs varma förord. Slutligen hade äfven
den hydrografiska konferensen i Stockholm 1899 uttalat sin enhälliga
åsigt om den föreslagna förbindelsens nytta såväl för oceanfisket som
för väderleksprognosen.
Enligt ett vid danske ministerns framställning fogadt, af danska
meteorologiska institutet till motsvarande institutioner i Ryssland,
Preussen, Frankrike, England, Österrike, Italien och Amerikas Förenta
stater utfärdadt cirkulär, hvari närmare redogjordes för planen till ifrågavarande
företag, hade Det Store Nordiske Telegraf-Selskab under vissa
vilkor åtagit sig att anlägga och underhålla omförmälda telegraflinie.
Danska regeringen skulle upprätta och underhålla de för ändamålet
nödiga meteorologiska observatorierna å Fasröarne och Island samt öfvervaka
och, om så behöfdes, öfvertaga telegraftjensten och linieförvaltningen.
Såsom ersättning för telegrafliniens anläggning, förvaltning
och underhåll hade nämnda bolag betingat sig under 20 års tid en årlig
summa af 340,000 francs. Denna summa hade danska regeringen tänkt
sig skola sammanskpitas af de länder, som önskade deltaga i företaget.
Af berörda summa både Danmarks regering ansett sig kunna lemna
125,000 francs årligen. Återstoden, 215,000 francs årligen, beräknades
komma att sammanskjutas af öfriga i frågan intresserade stater på det
sätt, att dessa åtoge sig att för 20 år abonnera på dagliga meteorologiska
telegram från ifrågavarande Öar samt att derför erlägga viss afgift. Om
dessa stater exempelvis delades i två kategorier, omfattande, den första
England, Frankrike, Tyskland, Ryssland, Österrike-Ungern, Italien och
Amerikas Förenta stater, och den andra Sverige, Norge, Holland, Belgien,
Spanien, Portugal och Canada, samt årsbidragen bestämdes för hvar
och en af de större staterna till 20,000 francs och för hvar och en af
de mindre staterna till 10,000 francs, borde från dessa stater årligen
inflyta aammanlagdt 210,000 francs. I fall någon af dessa stater vägrade
att lemna det från densamma påräknade bidraget, kunde bristen täckas
genom något högre tillskott från vissa stater, såsom England, Frankrike,
Statsutskottets Uilåteiui-r N:o 73.
Bl
Tyskland och Norge, hvilka vore mest intresserade i fiskena och handeln
på Island och Fasröarne.
Danske ministern hade tillika meddelat, ej mindre att den tyske
delegeraden i den internationella meteorologiska komitén uttalat, att han
trodde sig kunna med afseende å detta företag iofva tillmötesgående
från tysk sida, än äfven att ryska regeringen stält sin anslutning till
företaget i utsigt, på vilkor att öfriga magter jemväl deri deltoge.
Vetenskapsakademien hade för sin del gillat och såsom uttryck
för sina egna åsigter i ämnet antagit ett af akademiens sakkunnige
ledamöter, professorerna R. Rubenspn, H. H. Hildebrandsson och B.
Hasselberg, till akademien afgifvet utlåtande, hvari hufvudsakligen anförts
följande:
Hvad först beträffade nyttan af den föreslagna kabelns nedläggning,
kunde de sakkunnige ej annat än anse den såsom obestridlig. Om man
betraktade någon af de vid meteorologiska centralanstalten dagligen
upprättade synoptiska kartor, skulle man finna, att det till dess konstruktion
använda stationsnätet visade en ansenlig lucka åt det håll,
der Island vore beläget, och detta, oaktadt man med säkerhet visste,
att en ganska betydlig del af de barometerminima, som passerade Skandinavien,
ankomme från detta håll. Det syntes derför otvifvelaktigt,
att genomförandet af projektet att förbinda Island med det öfriga Europa
skulle i förening med upprättandet af ett passande antal meteorologiska
stationer på denna ö liksom på Fseröarne ganska väsentligt förhöja
värdet af de synoptiska kartor, sotn dagligen konstruerades vid meteorologiska
centralanstalten och läge till grund för de utsigter, som från
denna anstalt utsändes.
De sakkunnige påpekade äfven, att det svårligen kunde anses
lämpligt, att Sverige undandroge sig att deltaga i ett internationelt
företag af den vigt och betydelse som det ifrågavarande och af hvilket
knappast några länder kunde komma att skörda större direkta fördelar
än just de skandinaviska. Komine företaget utan Sveriges medverkan
till stånd, så vore sannolikt, att de kostnader, Sverige sedan finge vidkännas
genom att direkt betala telegrammen från dessa trakter, och
hvilka vi då säkerligen såge oss nödsakade att förskaffa oss, blefve i
längden större, än om Sverige nu inginge på danska regeringens förslag.
På grund af hvad sålunda bli fvit nämndt, såväl i afseende på den
nytta, den föreslagna kabelutläggningen från Shet.landsöarne öfver Fferöarne
till Island skulle medföra för den dagliga väderlekstjensten vid
statens meteorologiska centralanstalt, som ock med afseende derpå, att
den för vårt land föreslagna utgiftssumman icke kunde anses för stor
32 Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
i förhållande till den dermed afsedda nyttan och företagets svårighet
förordade de sakkunnige på det varmaste, att vetenskapsakademien,Ömed
framhaltande af dessa moment och med påpekande af de olägenheter
som skulle drabba vårt land, i händelse Sverige ensamt nekade att deltaga
i detta för alla Europas norra länder gemensamma företag, måtte,
under förutsättning af öfriga staters anslutning och att Sverige, såvidt
någon stat ej skulle deltaga, icke drabbades af större utgift än den nu
föreslagna, gifva sitt förord åt Sveriges deltagande i de kostnader, som
erfordrades för företagets realiserande, på de vilkor, som i danska
meteorologiska institutets cirkulär närmare angåfves.
Då det med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt syntes departementschefen
ömkligt, att Sverige på sätt, som nu ifrågasatts, deltoge
i omförmälda foretag, men härför nödiga penningmedel, enligt departementschefens
förmenande, endast kunde beredas genom anslag af Riksdagen,
har departementschefen, efter samråd med chefen för civildepartementet,
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande
framställning.
Då utskottet icke funnit anledning till erinran emot hvad sålunda
föreslagits, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
proposition, må för meteorologiska centralanstaltens
förseende med dagliga meteorologiska telegram
under 20 års tid från Faeröarne och Island bevilja
ett anslag af 144,000 kronor och deraf på extra stat
för år 1901 anvisa ett belopp af 7,200 kronor.
Stockholm den 30 april 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.