Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
1
N:o 67.
Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1900, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till KonglMaj:t
med begäran om utredning och förslag i fråga om
djupborrningar i södra Sverige. ^
Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 12) har herr JK.
Persson föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t ville föranstalta om utredning, hvarest djupborrningar
lämpligen kunde företagas, och om kostnaden härför, samt att Kongl. Maj:t
derefter måtte af Riksdagen äska nödiga medel härför.
Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande.
I vårt land ginge i allmänhet urformationen upp i dagen. Af yngre
formationer funnes siluriska lager på flere ställen af landet norr om Skåne,
men yngre lager än dessa förekomme ej, så vidt man visste, annat än i
sydligaste Sverige, hvarest krit-, jura- och triasformationerna vore synliga.
Deremot hade ännu icke den permiska, hvari Nordtysklands mägtiga koksalt-
och kalisaltlager läge, samt stenkolsformationen, som innehölle Englands
och kontinentens stenkolslager, påträffats i Sverige, men det förelåge
intet direkt bevis för att de icke genom djupborrning på lämplig plats
skulle kunna finnas.
De svenska stenkolen vore yngre än stenkolsperioden och förekomme
i iurasystemet (»rät-lias»), hvarför det icke vore omöjligt att på andra
ställen i juraformationen än de nuvarande fyndorterna, t. ex. under kritlagren,
som vore yngre än juraformationen, kunde påträffas juralager med
Bill. till Riksd. Prat. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 45 Haft. (N:o 67.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N;o 67.
stenkol och eldfast lera, ehuru det icke kunde förnekas, att kritan kunde
ligga direkt på urberget. Möjligheten att permiska, saltförande lager också
der förefunnes vore heller icke utesluten.
Genom att på lämpliga platser företaga djupborrningar skulle dessa
spörsmål blifva besvarade och resultat ernås, som i alla händelser vore af
stort vetenskapligt värde och som kanske också kunde medföra oskattbara
upptäckter för vårt land.
Under nuvarande förhållanden, då stenkol importerades till Sverige
för 60 millioner kronor årligen och då vårt försvar, våra kommunikationer
och näringar vore beroende af utländskt bränsle, måste det, enligt motionärens
åsigt, anses nödvändigt, att allt gjordes för att befria oss från vårt
beroende af utlandet, ett beroende, som kunde blifva oss ödesdigert.
Ett statsanslag, som vore tillräckligt för att genom djupborrningar
få sydligaste Sveriges geologiska förhållanden fullt utredda, vore derför
särdeles ömkligt. Borrningen skulle naturligtvis ske under Sveriges geologiska
undersöknings ledning och på af denna institution anvisade platser.
Borrningstekniken vore nu särdeles fulländad, helst i Tyskland, och erfarenheten
derifrån vore tillgänglig.
I anledning af berörda motion har utskottet rådfört sig med sakkunniga
personer, af hvilka professorn vid vetenskapsakademien A. G.
Nathorst afgifvit ett skriftligt yttrande af följande innehåll:
Den normala lagerföljden på jorden i stort sedt under de lösa lagren
vore denna:
Tertiär systemet.
Kritsystemet.
Jurasystemet (med stenkol i Skåne).
Triassystemet.
Permiska systemet.
Stenkolssystemet.
Devoniska systemet.
Silur och kambrium.
Urberg.
Af dessa system funnes i Skåne endast de, som här ofvan blifvit med
streckbeteckning utmärkta. Att devoniska, stenkols- och permiska systemen
uiHiiiiiiiiinmu!
• \\N\WN.N v '' v
\ s \> \ v \\'' v\''>
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
3
verkligen saknades, bevisades derigenom, att triassystemets lager flerestädes,
såväl i Skåne som på Bornholm, befunnits hvila direkte på silur, hvarjemte
de ifrågavarande systemens utbredning i det öfriga Europa icke
talade för att de skulle kunna finnas hos oss.
Om professor Nathorst derför hölle före, att motionärens förhoppningar
att stenkols- och permiska systemen skulle kunna anträffas i Skåne
genom borrningar, icke hade någon vidare sannolikhet, så stälde sig saken
deremot helt annorlunda i fråga om möjligheten att inom Skånes kritområde
under kritan träffa till jurasystemet hörande kol af samma ålder som
Skånes öfriga kollager.
Om man först tillsåge lagerföljden inom de olika systemens utbredningsområden,
så vore det tydligt, att der urberget ginge i dagen, funnes
endast detta.
Inom Skånes silurområde blefve lagerföljden:
Silur.
Urberg.
och som silurlagren ej vore kolförande, hade man naturligtvis ej några
anledningar att der söka stenkol.
Der triaslagren i Skåne ginge i dagen, blefve lagerföljden gifvetvis:
Trias.
Silur.
Urberg.
Triaslagren innehölle hos oss icke kol, hvarför någon borrning efter
sådan inom Skånes triasområde icke kunde ifrågakomma. Deremot innehölle
den hithörande brokiga keupern i Lothringen rika saltlager. Salthaltigt
vatten på några ställen i Skåne hade låtit misstänka förekomsten
af salt äfven här, men hittills vore inga verkliga saltlager funna. Geologen
kunde endast påpeka möjligheten af sådanas förekomst men kunde ej
bevisa den.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
Der juralagren (rät-lias) i Skåne ginge i dagen, blefve lagerföljden:
dura med stenkol (Skånes stenkolsförande system).
Trias.
Silur.
Urberg.
Det vore inom hithörande område som de skånska stenkolsgrufvorna
vore anlagda. Emellertid vore lagrens utsträckning ej fullständigt känd.
Detta gälde särskilt om Engelholmstrakten. Äfven förtjenade påpekas,
att om de bornholmska kollagren, som äfven hörde till jurasystemet, men
som vore något yngre än de skånska, kunde väntas förekomma hos oss,
så vore det i trakten söder och vester om Vombsjön. I denna trakt vore
berggrunden under de lösa lagren okänd ända upp mot stenkolsfältet vid
Stabbarp (Eslöf), och här vore derför borrningar att förorda.
Som de kolförande lagren i hela nordvestra Skåne underlagrades af
trias, vore det naturligtvis möjligt att äfven under stenkolslagren träffa
saltförande bildningar i trias, förutsatt att sådana funnes inom de skånska
triaslagren. Men de borrningar, som till ganska stort djup i några kolgrufvor
skett genom triaslagren, hade hittills ej lyckats påvisa något salt.
Om det ej funnits någon lucka mellan Skånes juralager (de kolförande)
och kritsystemets lager, så hade lagerföljden inom hela södra och
sydvestra Skånes kritområden varit denna:
Krita.
Jura med stenkol (Skånes stenkolsförande system).
Trias.
Silur.
Urberg.
D. v. s., man skulle allestädes inom detta område träffa de kolförande
lagren under kritan. Det vore möjligt, att så verkligen vore fallet, och
det vore härom det hela hufvudsakligen rörde sig. Nu vore förhållandet
^wwwwvW»
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
b
det, att de kolförande juralagren hörde till jurasystemets äldre del, medan
våra kritlager å sin sida hörde till kritsystemets yngre afdelning. Det
funnes sålunda en stor lucka mellan båda, och det vore derför ej omöjligt,
att juralagren delvis blifvit förstörda, innan kritlagren afsattes. Något
bevis eller ens sannolikhet härför hade dock icke frainbragts, och tills motsatsen
blefve ådagalagd, måste det såsom sannolikare antagas, att de kolförande
bildningarne funnes under kritlagren i hela södra och sydvestra
Skåne. I nordöstra Skåne vore förhållandet annorlunda; der hvilade kritan
omedelbart på urberget, derför att krithafvet haft en större utbredning än
det skånska jurahafvet och sträckt sig till områden, dit detta aldrig nått.
Funnes nu de kolförande bildningarna under kritlagren, så vore det
möjligt, att flere kollager än de förut kända kunde anträffas, så till vida
som Bornholms då kunde tänkas finnas jemte de skånska. I alla händelser
syntes det professor Nathorst vara af största vigt, att denna fråga — om
de kolförande bildningarnas förekomst eller icke förekomst under kritlagren
i södra och sydvestra Skåne — eu gång för alla blefve definitivt
afgjord. Skulle den påträffas på ett ställe under kritlagren, då hade man
anledning antaga, att den funnes allestädes under desamma, om också
på sina ställen först på högst betydligt djup.
Hade inga rubbningar af lagren egt rum, så skulle saken relativt
lätt kunnat afgöras, ty då borde de kolförande bildningarna, liksom i nordvestra
Skåne, på grund af lagrens obetydliga lutning dels väntas förekomma
i dagen allestädes mellan "de äldre bildningarna och kritlagren, dels på
föga betydligt djup under de senare i närheten af deras inre gräns sålunda:
-
Men den bland geologerna gängse uppfattningen vore, att sydvestra
Skånes kritområde icke mot öster och nordost hade en naturlig gräns,
utan att gränslinien utgjordes af en förkastning, d. v. s. en brottlinie
i.
''\^\y
\V
AVON
ii""1''11!1!!!:!!!!!!
.............
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
(spricka) i berggrunden, på hvars sydvestra sida lagren vore sänkta. Detta
skulle å sin sida föranleda, att t. ex. silurlagren kunde ligga alldeles i
jembiedd med kritlagren, såsom nedanstående schematiska teckningar
ådagalade:
A. Det ursprungliga utseendet efter förkastningen B. Utseendet sedan markens ojemnhet utplånats.
Det vore förhållandet B som af geologerna i allmänhet antoges vara
rådande vid kritaflagringarnas östra gräns i sydvestra Skåne, i det att man
antoge, att den stora förkastning, som framginge vid Höganäs, och på
hvars vestra sida lagren bevisligen der vore sänkta omkring 178 meter
(600 fot), derifrån fortsatte genom hela Skåne ända ned till Ystad. Denna
kontinuitet kunde emellertid icke anses bevisad, men äfven om så vore
fallet, så lärde erfarenheten från andra länder, att förkastningens språnghöjd
längs samma linie mycket varierade. Det vore derför möjligt, att
sänkningen på andra ställen kunde vara betydligt mindre.
I alla händelser borde försöksborrningarna till en början ske så nära
kritaflagringarnas östra gräns som möjligt. I annat fall riskerade man,
att kollagren läge på för stort djup, dels på grund af lagrens lutning, dels
emedan flere parallela förkastningar, som föranledt trappstegsformade sänkningar,
ej sällan plägade vara för handen.
Ett område, der professor Nathorst ansåge borrningar ovilkorligen
böra företagas, vore trakten af Kjeflinge nordvest om Lund. Der hade
triassystemets lager uppdagats år 1880, och det vore ej otänkbart, att de
Krita.
lura med
stenkol.
Trias.
Urberg
Silur.
•x5i vtfer ovnAÅKe^
\k n \ W\\\\Vn
V V \ V v V \\ V C*''
''\Vv v \\ \ \\\V>
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
7
kolförande lagren der skulle kunna finnas redan under de lösa jordlagren
söder eller vester om triaslagren. I alla händelser vore triaslagrens förekomst
här en fingervisning, som professor Nathorst länge för enskilda personer
framhållit såsom väl värd att taga vara på, då det gälde att söka
efter nya förekomster för stenkol.
Man hade vid Malmö borrat omkring 300 meter i kritlager och vid
Saxtorp sydost om Landskrona omkring 250 meter utan att komma till
deras undre gräns. Men dessa ställen läge ett godt stycke från den nordöstra
gränsen, hvarför mägtigheten af kritlagren der helt naturligt måste
förväntas vara större. Så vore äfven förhållandet vid Köpinge kyrka
nordost om Ystad, der man nedträngt omkring 500 meter i kritan.
Såsom sammanfattning af hvad han sålunda anfört, ansåge professor
Nathorst för sin del det vara i högsta grad önskvärdt, att försöksborrningar
komme till stånd för att en gång för alla få definitivt afgjordt, om
Skånes kolförande juralager fortsatte under kritan samt på hvad djup de
i så fall vore till finnandes. Sådana borrningar borde i första rummet
ske i närheten af kritsystemets antagna gränslinie mellan Landskrona och
Lund, företrädesvis i trakten af Kjeflinge, naturligtvis enligt anvisning af
sakkunnige, samt, om man så ville, äfven längs gränsen mellan Lund och
Ystad. Äfven området mellan Eslöf och Vombsjön vore väl värdt en
liknande undersökning.
Professor Nathorst ville slutligen i likhet med motionären påpeka,
att äfven om det med borrningarna afsedda syftemålet — att uppdaga nya
stenkolsförande områden — icke skulle vinnas, desamma i alla händelser
komme att blifva af stort värde för kännedomen af provinsens geologiska
byggnad, hvarjemte frågans definitiva afgörande skulle förhindra utgifter
för onödiga borrningar af enskilde.
Vidare har chefen för Sveriges geologiska undersökning, professoren
A. E. Törnebohm, som, enligt utskottets hemställan, från två entreprenörer
i Tyskland för borrningsarbeten inhemtat uppgifter angående de kostnader,
som af de ifrågasatta borrningarna skulle betingas, vid öfverbringandet
till utskottet af omförmälda uppgifter på följande sätt preciserat sin uppfattning
af den föreliggande frågan.
Det vore möjligt, att under de kända formationerna i södra Skåne
hittills okända lager af tekniskt värde kunde finnas. Af nu för handen
varande data att döma vore dock sannolikheten af sådana lagers befintlighet
icke särdeles stor. Frågan om, hvilka bildningar som funnes på djupet
i södra Skåne, vore emellertid både vigtig och intressant och borde om
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
möjligt utredas. Komme ingen utredning nu till stånd, kunde det med
visshet förutses, att frågan längre fram åter blefve väckt.
För att en tillfredsställande utredning skulle kunna åstadkommas,
erfordrades ett borrhål i hvardera af de båda sydskånska kritområdena.
Borrhålet i det östra området (norr om Ystad), der kritlagren antagligen
vore mindre mägtiga, borde beräknas för ett djup af 1,000 meter. Borrhålet
i det vestra området åter borde beräknas för ett djup af 1,500 meter,
emedan kritlagren der antagligen vore betydligt mägtigare.
Slutligen har professor Törnebohm, som med ledning af de två
tyska entreprenörernas prisuppgifter beräknat kostnaderna för de af honom
ifrågasatta två borrhålen till 400,000 å 500,000 kronor, anmärkt, att derest
de siluriska lagren skulle nås på väsentligt mindre djup än de af professor
Törnebohm angifna, kostnaden blefve proportionsvis reducerad.
De tyska borrningsentreprenörernas kostnadsberäkningar gestalta sig,
enligt hvad professor Törnebohm meddelat, på följande sätt.
Den ene af dem, hvilken hos professor Törnebohm särskildt rekommenderats
från geologiska undersökningen i Berlin, har icke ansett sig
kunna garantera att nå större djup än 800 meter, ehuru han förklarat,
att betydligt större djup kunde uppnås. Kostnaderna hafva af denne entreprenör
beräknats, under förutsättning att borrningarne verkstäldes i
Tyskland, för ett borrhål af 1,000 meters djup till 150,000 å 180,000
mark, samt för ett borrhål af 1,500 meters djup, derest förhållandena vore
gynsamma, till omkring 300,000 mark, hvilka pris komme att i någon
mån höjas vid borrningar utom Tyskland. Den andre entreprenören, som
garanterat att kunna nå ett djup af 1,000 meter, har ansett kostnaderna — oberäknad!
transporten, möjligen behöflig planering af borrningsplatsen m. in.
— komma att uppgå för ett borrhål af 1,000 meters djup till 130,000
mark och för ett hål af 1,500 meters djup till 210,000 mark.
Vidare har verkställande direktören för svenska diainantbergborrningsaktiebolaget
på gjord förfrågan meddelat följande uppgifter angående
kostnaderna för borrning af ett 1,500 meters djupt borrhål i södra Skåne.
Verkställande direktören toge för gifvet, att nämnda bolag skulle vara
villigt att för ett pris af 280,000 kronor utföra denna borrning under
full garanti att uppnå berörda djup. För detta pris kunde dock icke utlofvas
större diameter i borrhålets botten än omkring 60 millimeter, och
diametern kunde möjligen blifva än mindre, beroende på berglagrens beskaffenhet.
Under så pass obekanta geologiska förhållanden, som det syntes
vara i södra Skåne, ansåge verkställande direktören det dock vara synnerligen
önskvärdt, att ett första borrhål redan från början så anordnades, att
möjlighet funnes att, om så erfordrades, fortsätta till 2,000 meter eller
Statsutskottets Utlåtande N:o 61.
9
ännu djupare. För detta ändamål vore af vigt att vid 1,500 meters djup
hafva så stor diameter som möjligt i borrhålet, och sådan kunde äfven
erhållas med användande af de dyrbarare Mannesmannsrören till beklädnadsrör.
Om sådana rör eller dylika af lika god beskaffenhet användes, funnes
göda förhoppningar att vid 1,500 meters djup ännu hafva en diameter af
120 millimeter. Kostnaderna ökades dock härigenom med omkring 50
procent eller till 420,000 kronor. I alla händelser funnes ej anledning att
begynna hålet med större diameter än 320 å 350 millimeter.
Den utredning, utskottet sålunda sökt åvägabringa, synes gifva vid
handen, att det ingalunda kan med visshet påräknas, att genom djupborrningar
i Skåne stenkol eller andra värdefullare mineral verkligen
skola anträffas, att, om dylika fynd skulle göras på större djup, den
möjligheten icke är utesluten, att de funna mineralierna, pa grund af de
med deras upphemtande förenade kostnader och tekniska svårigheter icke
skulle kunna i någon afse värd män tillgodogöras, att kostnaderna för djupborrningars
anställande måste blifva högst betydliga samt att åsigterna
bland de sakkunnige om de platser, der sådana borrningar böra företrädesvis
ifrågakomma, icke äro fullt sammanstämmande. Utskottet, som med
hänsyn till dessa omständigheter ansett sig icke kunna tillstyrka Riksdagen
att i oförändrad form antaga motionärens förslag, har emellertid, på grund
af de möjligheter till för vart land betydelsefulla ekonomiska fördelar,
som utförandet af de ifrågasatta djupborrningarna i allt fall skulle kunna
ställa i utsigt, och da genom dem utan tvifvel ett värdefullt resultat skulle
vinnas för den geologiska vetenskapen, funnit önskvärdt, att vidare utredning,
huruvida djupborrningar lämpligen böra företagas, och om kostnaderna
för sådana borrningar måtte genom Kong!. Maj:ts föranstaltande
åstadkommas, och ansett sig böra hemställa om aflåtande till Kongl. Maj:t
af en skrifvelse i sådant syfte. Någon önskan derom, att Kongl. Maj:t
mätte efter utredningens afslutande hos Riksdagen äska nödiga anslag för
borrningar, anser deremot utskottet, på grund åt sin ofvan angifna
uppfattning af frågan, icke böra af Riksdagen uttalas, da lämpligheten
af eu sådan framställning tydligen måste blifva -beroende pa utredningens
resultat.
På grund af hvad sålunda blifvit antördt hemställer utskottet,
att Riksdagen ma i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Magt ville föranstalta om utredning,
Bih. till Riksd. Prof. 1.900. 4 Sami. 1 Afd. 45 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
huruvida djupborrningar lämpligen böra företagas i södra
Skåne samt hvilka kostnader sådana borrningar kunna
antagas medföra.
Stockholm den 27 april 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Stockholm 1900. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt A Söner.