Statsutskottets Utlåtande N:o 6i.
15
N:o 64.
Ank. till Eiksd. kansli den 24 april 1900, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående inköp
af mark för nya bangårdsanordningar i Stockholm.
(R. A.)
Uti en till Riksdagen den 23 sistlidne februari aflåten, till statsutskottet
för förberedande behandling remitterad proposition (n:o 55)
har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af protokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva,
att inköp af sådana egendomar, som af Kongl. Maj:t pröfvades
vara för statens jernvägar behöfliga för genomförande af nya bangårdsanordningar
i Stockholm, finge af Kongl. Maj.:t, efter förslag af jernvägsstyrelsen,
beslutas för ett sammanlagdt belopp af intill fem millioner
kronor;
att köpeskillingarne för dessa egendomar finge af statskontoret
förskjutas af under händer varande medel mot ersättning, hvarom Riksdagen
framdeles, på anmälan af Kongl. Maj:t, torde vilja besluta; samt
att den afkastning, samma egendomar kunde komma att lemna
under tiden intill dess de blefve för det med inköpet afsedda ändamål
använda, af jernvägsstyrelsen inlevererades till statskontoret för att
redovisas under titel extra uppbörd.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 64.
Till åberopade statsrådsprotokollet bär föredragande departementschefen
anfört följande:
Den högst väsentliga, oafbrutna stegring i trafiken å statsbanorna
till och från hufvudstaden, som inträffat under den långa tidrymd, som
förflutit efter tillkomsten af de nuvarande stationerna i Stockholm, hade,
då samtidigt icke vidtagits ens i någon mån mot den växande trafiken
svarande utvidgningar och förbättringar af samma stationer, helt naturligt
medfört, att dessa blifvit för sitt ändamål allt mer otillräckliga och, med
hänsyn icke minst till den resande allmänhetens personliga säkerhet,
otillfredsställande. Nödvändigheten af mera omfattande åtgärder för
afhjelpande af dessa olägenheter hade äfven länge varit insedd, och hade
åstadkommandet af fullt tidsenliga bangårdsanläggningar, anordnade så
att de, äfven vid en alltjemt fortgående ökning af trafiken, kunde blifva
för en längre framtid tillräckliga, härvid utgjort ett önskningsmål. I det
längsta hade man likväl, med hänsyn till de betydande utgifter, som
med ett dylikt företag ovilkorligen måste blifva förenade, sökt någon
möjlighet att på mindre kostsamt sätt uppnå en med afseende åtminstone
å den närmaste tidens sannolika kraf nöjaktig lösning af frågan.
I detta syfte hade jernvägsstyrelsen redan år 1895 afgifvit ett förslag
till förbättrade anordningar för person- och ilgodstrafikens besörjande
vid Stockholms centralstation, och hade Kongl. Maj:t uti den till 189G
års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och
behof för genomförande af samma förslag äskat ett anslag af 750,000
kronor. I enlighet med derom under frågans behandling i Andra
Kammaren väckt förslag hade emellertid Riksdagen för nämnda ändamål
beviljat endast högst 100,000 kronor, hvarmed afsetts att bereda tillfälle
till afhjelpande för den närmaste framtiden af de största olägenheterna,
särskilt af spårsystemets otillräcklighet. Af den diskussion inom Andra
Kammaren, som föregick detta Riksdagens beslut, framginge, hurusom
de utan tvifvel kraftigaste skälen, hvarför Riksdagen stannade vid ett
belopp af 100,000 kronor, voro att på förhand kunde beräknas, att
genomi de af jernvägsstyrelsen föreslagna anordningarne de öfverklagade
olägenheterna vid centralstationen blott för eu jemförelsevis kort tid
framåt ^skulle blifva afhjelpta, samt att det af Kongl. Maj:t begärda
belopp syntes väl stort, då fråga sålunda endast kunde anses vara om
provisoriska åtgärder.
Då Riksdagens skrifvelse i ämnet den 10 april 1896 inför Kongl.
Maj:t '' anmäldes, hade Kongl. Maj:t, bland annat, beslutit uppdraga åt
jernvägsstyrelsen att, efter vederbörlig utredning, taga under öfvervägande
och till Kongl. Maj:t inkomma med nytt fullständigt, af kost
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 64.
17
nadsförslag åt följ dt definitivt förslag, huru centralstationen i Stockholm
borde på ett för trafikens ombesörjande tillfredsställande sätt lämpligast
ordnas. På framställning af jernvägsstyrelsen hade Kongl. Maj:t vidare
den 27 november 1896 medgifvit, att jernvägsstyrelsen finge för erhållande
af förslag till ordnande af centralstationen i Stockholm anordna
en internationel täflan enligt af styrelsen utarbetadt program och med
utsättande af tre särskilda pris, med föreskrift att utdelandet af ifrågavarande
pris skulle öfverlemnas åt en särskild, af jernvägsstyrelsen
utsedd nämnd af fem personer, utaf hvilka en borde väljas bland stadsfullmägtige
i Stockholm.
Efter det pristäfling sålunda af jernvägsstyrelsen anordnats och
åtskilliga täflingsförslag inkommit, hade den af styrelsen utsedda prisnämnd
öfver förslagen afgifvit utlåtande, dervid första priset tilldelats
ett af ingeniörerna C. O. Gleim från Tyskland och S. Eyde från Norge
uppgjordt förslag, omfattande ordnandet af icke allenast centralstationen
utan äfven stationsförhållandena i och vid Stockholm i deras helhet;
och vore med ledning hufvudsakligen af nämnda förslag för närvarande
uti jernvägsstyrelsen under utarbetande fullständiga planer för nya
bangårdsanordningar i och vid hufvudstaden.
Enligt hvad departementschefen nu anmält, både jernvägsstyrelsen
i skrifvelse den 2 november 1899 hos Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande
till Riksdagen af proposition om anvisande af ett anslag eller
kreditiv å fem millioner kronor att, efter derom för hvarje fall af
styrelsen hos Kongl. Maj:t gjord framställning, ställas till styrelsens
förfogande för inköp af mark för nya bangårdsanläggningar i Stockholm.
Till stöd för denna framställning hade jernvägsstyrelsen dels erinrat,
hurusom styrelsen uti skrifvelse den 16 september 1899, under åberopande
att till styrelsens kännedom kommit, det till Stockholms städs
byggnadsnämnd ingifvits ansökningar om tillstånd att uppföra boningshus
och fabriksbyggnader å två särskilda tomter, belägna, den ena
inom Kungsholms församling och den andra inom Katarina församling,
hvilka tomter enligt det förslag till nya bangårdsanordningar i och vid
Stockholm, som af den jemlikt kongl. brefvet den 27 november 1896
tillsatta nämnden för bedömande af inkomna täflingsförslag till sagda
anordningar erhållit första priset, borde för statens jernvägars räkning
förvärfvas för utförande af berörda anordningar i Stockholm, till Kongl.
Maj:ts pröfning hänskjuta frågan om förvärfvande genom expropriation
för statens räkning af ifrågavarande tomter samt dervid tillika hemstält,
att för sådant ändamål erforderliga medel måtte ställas till styrelsens
förfogande, dels ock i öfrigt anfört, att, ehuru definitiv plan för bangårdsBih.
till Riksd. Urat. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 43 Haft. 3
18
Statutskottets Utlåtande N:o 64.
anordningarna i fråga ännu icke blifvit utarbetad, dock, enligt de
hittills upprättade förslagen, i stort sedt kunde redan nu inheintas, hvilken
mark utöfver omförmälda tomter vore för ändamålet erforderlig; att,
då de inkomna täfling sförslagen varit offentligen utstälda till beskådande,
allmänheten kommit i tillfälle göra sina iakttagelser och, såsom det
äfven visat sig, börjat spekulera rörande sådan mark, som med temligen
stor visshet kunde antagas komma att tagas i anspråk för berörda
bangårdsanordningar; att det derför vore af största vigt, att styrelsen
blefve satt i tillfälle att, till förekommande af dylik spekulation och
deraf följande prisstegringar, snarast möjligt inköpa mark af förenämnda
beskaffenhet; samt att, äfven om marken icke skulle komma
att för ändamålet genast användas, staten icke borde genom inköpen
utsättas för någon förlust, enär, efter allt att döma, tomtvärdena komme
att stiga.
Öfver jernvägsstyrelsens ifrågavarande framställning hade statskontoret
den 18 november 1899 afgifvit infordradt utlåtande och deruti,
för den händelse Kongl. Maj:t skulle anse, att befogenhet förefunnes
för jernvägsstyrelsens uttalade farhåga att ett dröjsmål med inköpet
antagligen skulle medföra ökade kostnader, hemstält det Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att medgifva, att inköp af sådana egendomar,
som kunde visa sig behöfliga för ifrågavarande bangårdsanordningar,
finge af Kongl. Maj:t, efter förslag af jernvägsstyrelsen, beslutas; att
köpeskillingarne för dessa egendomar finge af statskontoret förskjutas
af under händer varande medel mot ersättning, hvarom Kongl. Maj:t
framdeles komme att förordna; samt att den afkastning, samma egendomar
möjligen kunde komma att lemna intill dess de blefve för det
med inköpet afsedda ändamål använda, skulle af jernvägsstyrelsen inlevereras
till statskontoret för att redovisas under titel extra uppbörd.
För egen del har departementschefen slutligen yttrat:
»Såsom jag redan omnämnt, omfattar det af jernvägsstyrelsen
åberopade, af ingeniörerna Gleim och Eyde uppgjorda förslaget nya
bangårdsanordningar vid statsbanorna såväl inom sjelfva hufvudstaden
som å sträckorna närmast derintill. Den till förslaget hörande kostnadsberäkning
slutar ock på den höga summan af 25,440,000 kronor. Af
de i detsamma ingående arbeten torde emellertid en stor del icke på
länge böra ifrågakomma till utförande, och äfven de öfriga lära endast
småningom kunna tänkas blifva verkstälda. De med den växande trafiken
tilltagande olägenheterna af stationernas inom Stockholm trånga
utrymmen och i öfrigt för trafikens behöriga skötsel otillfredsställande
beskaffenhet synas emellertid icke medgifva uppskjutandet af verksamma
Statsutskottets Utlåtande N:o 64.
19
åtgärder för dessa stationers försättande i tidsenligt skick; och torde
derför äfven de härmed förenade arbeten blifva de, som i främsta
rummet måste bringas till utförande. Att härvid omfattande jordområden
inom staden behöfva tagas i anspråk, är uppenbart och, ehuru
kostnaderna för detta jordförvärf icke i bangärdsfrågans nuvarande skick
låta sig med någon säkerhet beräkna, anser jag mig böra, såsom i
någon mån belysande, omnämna, att uti ofvan åberopade kostnadsberäkning
utgifterna för den utvidgning af jernvägsområdet inom Stockholm,
som skulle kunna under den närmare tiden ifrågakomma, upptagits
till 5,123,900 kronor. Då dertill är att märka, det förslagsställaren
vid uppgörandet af beräkningarne i detta hänseende endast hatt att tillgå
uppgifter.angående de särskilda tomternas taxeringsvärden, torde kunna
tagas för gifvet, att, derest den ifrågavarande marken skulle förvärfvas
genom expropriation, kostnaderna komme att blifva väsentligt högre än
sålunda beräknats.
Sammanställande nu afgifna förhållanden, anser jag mig vid den
föreliggande frågans bedömande kunna utgå från den förutsättning, att
betydande utgifter för statsverket inom dén närmaste framtiden förestå
för anskaffande af mark inom hufvudstaden åt statsbanorna.
I betraktande häraf och med hänsyn tillika till hvad jernvägsstyrelsen
i ärendet anfört, kan jag icke finna annat än ytterst- välbetänkt,
om i god tid sådana åtgärder vidtagas, som kunna befordra ifrågavarande
markanskaffnings verkställande på för staten lindrigaste vilkor ;
och då det synes mig otvifvelaktigt, att genom beredande åt möjlighet
att under hand inköpa sådan mark, som med säkerhet kan antagas
blifva för stationsanordningarne behöflig, afsevärda besparingar böra
kunna påräknas, anser jag mig icke kunna underlåta att förorda framställning
till Riksdagen, i syfte att för dylika inköp erforderliga medel
må finnas till Eders Kongl. Maj:ts disposition.
Såsom ytterligare stöd härför tillåter jag mig åberopa Eders Kongl.
Maj:ts förut denna dag meddelade beslut i anledning af särskilda, af
jernvägsstyrelsen dels uti den af styrelsen omförmälda skrifvelse af den
16 september 1899 och dels uti skrifvelse den 17 innevarande månad
gjorda framställningar i fråga om rätt till expropriation af vissa tomter,
hvilka förutsetts blifva för statsbanorna behöfliga och till hvilkas bebyggande
tillstånd sökts. Efter det i anledning af den förra framställningen
öfverståthållareembetet inkommit med vederbörandes förklaringar
samt eget underdånigt utlåtande och deruti, under erinran att plan för
blifvande utvidgningar af central- och södra stationerna ännu icke blifvit
faststäld, och att följaktligen icke heller vore bestämdt, hvilken
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 64.
mark för de ifrågasatta utvidgningarne kunde komma att behöfvas,
framhållit, hurusom derför sådana förhållanden icke syntes vara för
handen, att det intrång på den enskildes förfoganderätt öfver sin egendom,
som expropriationsförfarandet innebure, nu författningsenligt kunde
anlitas, har Eders Kongl. Maj:t nemligen funnit de af jernvägsstyrelsen
gjorda framställningarne icke kunna för närvarande bifallas. Då följaktligen
icke heller, innan plan för stationsanordningarne blifvit af Eders
Kongl. Maj:t pröfvad och godkänd, genom meddelande af expropriationsrätt
lärer kunna förhindras, att den för samma anordningar erforderliga
mark fördyras genom bebyggande, synes mig af ännu större
vigt, att denna mark må kunna under hand förvärfvas.
I fråga om det belopp, som härför bör vara att tillgå, har jag,
med afseende å hvad jag här ofvan anfört, intet att erinra mot hvad
jernvägsstyrelsen i sådant hänseende föreslagit, helst det icke ens blifvit
ifrågasatt annat, än att hvarje särskild fråga om markinköp skulle blifva
beroende på Eders Kongl. Maj:ts afgörande.»
Utskottet, som med afseende å de i statsrådsprotokollet anförda
förhållanden funnit Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning välbetänkt,
får derför hemställa,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande proposition
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 24 april 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1900.