Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

1

N:o 59.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1900, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
låneunderstöd för anläggning af jernväg från Borås till
Alfvesta.

(R. A.)

Uti en till Riksdagen den 2 nästlidne mars aflåten proposition
(n:o 53) har Kongl. Maj:t, med åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett
belopp af 4,795,000 kronor, att anvisas såsom lån åt Borås—Alfvesta
jernvägsaktiebolag för utförande af jernvägsanläggning mellan Borås
och Alfvesta och utgå med ena hälften under år 1901 och andra hälften
under år 1902, under de vilkor och bestämmelser, som för understödjande
medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar blifvit uti Riksdagens
skrivelser den 15 maj 1896 och den 30 april 1897 faststälda.

Till åberopade statsrådsprotokollet har chefen för civildepartementet
till en början erinrat, att Kongl. Maj:t genom resolution don 31 december
1897 beviljat landshöfdingen friherre Hj. Palmstierna med flere rättighet
att i enlighet med då jemväl till hufvudsakliga delar faststäld plan
anlägga och till allmänt begagnande mot afgift upplåta jernväg af 1,435
meters spårvidd från Borås station å Göteborg—Borås jernväg öfver
Vernamo och Gölsjö till Alfvesta.

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami 1 Afd. 39 Höft. (N:o 59.)

1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

Denna bana skulle, enligt den Kongl. Maj:ts pröfning understälda
planen, erhålla en längd af 149,4 6 kilometer samt beräknades med
rullande materiel kosta 7,571,600 kronor.

Såsom vilkor för den beviljade koncessionen hade stadgats, bland
annat, att arbetet å jernvägsanläggningen skulle börja senast den 31
december 1898 samt derefter så bedrifvas, att jernvägen i sin helhet
kunde vara färdig att för trafik upplåtas senast den 1 oktober 1901.

Enligt till Kongl. Maj:t iugifvet behörigt bevis hade arbetet å
anläggningen jemväl blifvit inom sålunda föreskrifven tid påbörjadt;
och Kongl. Maj:t hade sedermera dels den 17 mars 1899 godkänt å
Borås—Alfvesta jern vägsaktiebolag gjord öfverlåtelse af berörda koncession,
dels ock den 14 juli samma år medgifvit, att tiden, inom
hvilken jernvägen skulle vara färdig att för trafik upplåtas, finge utsträckas
till den 1 oktober 1902.

Departementschefen har härefter rörande frågan om Borås—Alfvesta
jernvägs förhållande till Kinds härads jernväg lemnat följande redogörelse:

Genom särskilda beslut hade Kong!. Maj:t. dels den 11 augusti
1882 beviljat Kinds härads jernvägsaktiebolag rättighet att i enlighet
med då jemväl faststäld plan anlägga och till allmänt begagnande
mot afgift upplåta jernväg af 1,4 3 5 meters spårvidd från Borås öfver
Svenljunga till Mölnebyn, dels, med anledning af gjord ansökning om
låneunderstöd för anläggning af denna jernväg, den 11 maj 1883,
under förklarande att Kongl. Maj it funne låneunderstödet endast böra
gälla sträckan Borås—Svenljunga, helst sistnämnda plats syntes tillsvidare
vara en lämplig afslutningspunkt för banan, beviljat Kinds härads
jernvägsaktiebolag för bolagets ifrågavarande jernvägsanläggning från
Borås till Svenljunga ett lån af 500,000 kronor att utgå från de medel,
1881 års Riksdag stält till Kongl. Majrts förfogande för att till låneunderstöd
för enskilda jernvägar anvisas, och dels den 30 november
1883, på ansökning af bolaget, faststält ny plan att i stället för den
under den 11 augusti 1882 gillade lända till efterrättelse vid utförandet
af jernvägsanläggningen mellan Borås och Svenljunga.

Denna jernvägsanläggning hade sedermera blifvit utförd af Kinds
härads jernvägsaktiebolag, som under åren 1884 och 1887 från riksgäldskontoret
utbekommit det beviljade statslånet; och hade banan sedan
år 1885 varit för allmän trafik upplåten.

Sedan, med anledning af den utaf landshöfdingen friherre Palmstierna
med flere gjorda ansökning om koncession å jernvägsanläggningen
Borås—Alfvesta, styrelsen för Kinds härads jernvägsaktiebolag
till Kongl. Maj:t inkommit med en skrift, deruti bolagsstyrelsen, då

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

3

den sålunda ifrågasatta nya jernvägen komme att genomgå en stor
del åt Kinds härads jernvägs trafikområde, i det den på en sträcka af omkring
22 kilometer skulle löpa parallelt med bolagets 39 kilometer långa
jernväg, samt. upptaga snart sagdt all den trafik, som förut ombesörjdes
af bolagets jernväg, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes vägra bifall till
ansökningen om koncession å linien Borås—Alfvesta, i hvad densamma
afsåge sträckan Boråå—Hillared, intill dess sökandena visat, att de
med bolaget träffat öfverenskommelse om ersättning för den genom
den nya banans anläggning bolaget tillskyndade förlust, både Kongl.
Maj:t vid beviljande genom ofvanberörda resolution den 31 december
1897 af koncession å jernvägsanläggningen Borås—Alfvesta från fastställelse
af plan undantagit sträckan mellan Borås och Länghem 29
kilometer, till dess frågan angående banans förhållande till Kinds
härads jernväg blifvit afgjord, under förklarande att, derest öfverenskommelse
ej kunde träffas mellan koncessionshafvarne och Kinds härads
jernvägs egare i fråga om lämpliga anordningar i sylte att skäligen
minska det intrång, som berörda jernväg kunde komma att lida genom
den koncessionerade jernvägens mellan Borås och Alfvesta anläggande,
koncessionshafvarne vore underkastade de bestämmelser i ämnet, som
Kong]. Maj:t förbehölle sig att för sådant fall efter anmälan meddela,
samt att, sedan frågan derom blifvit afgjord, det ålåge koncessionshafvarne
att underställa Kongl. Maj:ts pröfning planen för den från
koncession undantagna sträckningen 29 kilometer närmast Borås.

Mellan Kinds härads jernvägsaktiebolag och Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag
hade derefter träffats öfverenskommelse angående försäljning
till sistnämnda bolag af Kinds härads jernväg mot en köpeskilling
af en million kronor och på vilkor i öfrigt, bland andra, att
den nye egaren, med Kinds härads jernvägsaktiebolags befriande,
öfvertoge betalningsansvaret för återstoden af det bolaget beviljade
statslånet; och hade Kongl. Maj:t, på ansökning af styrelsen för
Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag, den 18 augusti 1899 medgifvit,
att den Kinds härads jernvägsaktiebolag enligt resolutioner den 11
augusti 1882 och den 30 november 1883 meddelade koncession å jernvägsanläggning
från Borås till Svenljunga finge öfverlåtas å Borås—
Alfvesta jernvägsaktiebolag, under förbehåll, bland andra, att sistnämnda
bolag öfvertoge betalningsansvaret för det i Kinds härads jernväg intecknade
statslån; och hade sedermera till civildepartementet ingifvits
bestyrkt afskrift af ett, den 13 april 1899 utfärdadt, köpebref, hvarigenom
styrelsen för Kinds härads jernvägsaktiebolag till Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag
försålt jernvägen mellan Borås och Svenljunga.

4

Statsutskottets Utlåtande N-.o 59.

Styrelsen för Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag hade vidare uti
eu till Kongl. Maj:t ingifven skrift, under framhållande att styrelsen
ansett, att de olägenheter, som med hänsyn till den i ansökningen om
koncession å jernvägsanläggningen Borås—Alfvesta föreslagna sträckning
af banan mellan Borås och Hillared befarats komma att uppstå
för Kinds härads jernväg, genom köpet af denna jernväg skulle blifva
undanröjda, i det att, sedan båda jernvägarne kommit under en egare,
bandelen Borås - Hillared kunde blifva för dem gemensam, och att styrelsen
utgående härifrån låtit uppgöra förslag till plan för den vid koncessionens
å Borås—Alfvesta jernväg beviljande från fastställelse undantagna
sträckan från Borås till Länghem samt, med bifogande af härför
af löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren C. Sprinchorn upprättade
plan- och profilritningar med tillhörande kostnadsförslag, anhållit,
att Kongl. Maj:t måtte dels medgifva, att af Kinds härads jernväg
sträckningen Borås—Hillared finge omläggas i enlighet med de ingifna
plan- och profilritningarne, dels fastställa ifrågavarande plan för
hela sträckningen Borås—Länghem, å hvilken tillika upptagits anläggning
af ett förbindelsespår från Kinds härads jernväg i närheten af
nuvarande Hillareds station till en föreslagen ny station vid Hillared å
banan mellan Borås och Alfvesta, äfvensom ändring af den förut faststälda
planen för Borås—Alfvesta jernväg å sträckan mellan sektionsnumren
29 och 31,0 7 0 kilometer, dels ock förklara, att Kinds härads
jernväg skulle uppgå i Borås—Alfvesta jernväg, samt att alltså dessa
båda jernvägar skulle utgöra en jernvägsenhet.

Uti det i anledning af denna ansökning den 2 nästlidne mars
fattade beslut hade Kong!. Maj:t dels, med stöd af 1 § i förordningen,
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och
utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under
konkurs den 15 oktober 1880, förklarat, att Borås — Alfvesta jernvägsaktiebolags
båda jernvägar mellan Borås och Svenljunga samt mellan
Borås och Alfvesta skulle vara att såsom en särskild jernväg anse, dels
faststält den ingifna planen med tillhörande profilritning för Borås—
Alfvesta jernvägs framdragande å sträckan 31 kilometer närmast Borås,
dels faststält sådant tillägg till planen för samma jernväg, att densamma
finge utvidgas medelst anläggning, i enlighet med den ingifna planoch
profilritningen, af ett förbindelsespår från den tillämnade stationen
vid Hillared till den nuvarande Hillareds station å bansträckan mellan
Borås och Svenljunga, dels ock medgifvit att, sedan den under anläggning
varande jernvägen mellan Borås och Alfvesta blifvit med vederbörligt
tillstånd i sin helhet för trafik upplåten, trafiken å den del af

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

Kinds härads nuvarande jernväg, som sträckte sig från Borås till den
punkt, der omförmälda förbindelsespår anslöte sig till banan, finge
nedläggas, under iakttagande dock att bolaget skulle vara skyldigt
underkasta sig de vilkor och förbehåll för de båda jernvägarnes sammanslutning
till en jernvägsenhet äfvensom för nedläggande af trafiken
å förenämnda del af nuvarande jernvägen mellan Borås och Svenljunga,
som Kongl. Maj:t ville framdeles i sammanhang med afgörande af
frågan om beviljande af statslån för jernvägens mellan Borås och Alfvesta
anläggning meddela, samt att fördenskull det af Kongl. Maj:t
nu fattade beslut i frågan om sammanslutuingen samt trafikens nedläggning
ej finge bringas till verkställighet förr än Kongl. Maj:t dertill
meddelat särskilt tillstånd.

I detta sammanhang har departementschefen ansett sig böra framhålla,
att nämnda vilkor och förbehåll gifvetvis, vare sig statslån för
jernvägsanläggningen Borås—Alfvesta beviljades eller ej, borde innehålla
förpligtelse för jernvägsaktiebolaget att till säkerhet för det i
jernvägen Borås—Svenijunga nu intecknade statslån medgifva inteckning
i hela jernvägsenheten.

Enligt hvad departementschefen nu anmält, hade styrelsen för
Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag hos Kongl. Maj:t gjort framställning
om beviljande af statslån för utförandet af jernvägsanläggningen mellan
Borås och Alfvesta; och hade styrelsen till stöd för denna framställning
anfört, att bolaget, för hvilket ordning den 18 mars 1898 af Kongl.
Maj:t faststälts, blifvit den 20 februari 1899 behörigen registreradt med
ett aktiekapital af 4,691,200 kronor; att arbetet å jernvägsanläggningen,
för hvars utförande styrelsen låtit upprätta vid ansökningen fogade
plan- och profilritningar, blifvit inom behörig tid påbörjadt, och bedrefves
med stor arbetsstyrka å linien Hillared—Alfvesta, för hvilken den uppgjorda
planen blifvit af Kongl. Maj:t godkänd; att enligt det för anläggningens
utförande enligt planen af löjtnanten Sprinchorn upprättade,
ansökningen jemväl bifogade kostnadsförslaget kostnaden för jernvägens
fullbordande med rullande materiel skulle uppgå till 9,790,000 kronor;
att då, såsom nämnts, bolagets aktiekapital uppginge till 4,691,200
kronor, för jernvägens fullbordande alltså skulle erfordras ytterligare
ett belopp af 5,098,800 kronor; att, ehuruväl det vore styrelsens afsigt
att, så snart det. nuvarande aktiekapitalet blifvit till fullo inbetaldt,
söka erhålla ytterligare aktieteckning, styrelsen dock icke, med hänsyn
till do stora uppoffringar, som såväl kommuner som enskilde redan
underkastat sig för att åstadkomma eu aktieteckning till nämnda afse -

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

värda belopp, kunde vänta sig att dymedelst ernå någon väsentlig
höjning af bolagets aktiekapital; att styrelsen derför måste vara beredd
att medelst lån anskaffa ett belopp af fem millioner kronor; att
under nu rådande förhållanden å penningemarknaden här i landet
upptagandet af ett lån till ett så afsevärdt belopp emellertid, enligt
styrelsens åsigt, dels icke kunde ske annat än på vilkor, som skulle
blifva för bolaget mycket betungande, och dels komme att verka synnerligen
störande på den inländska penningemarknaden; att någon utsigt
för ett bolag med en under byggnad varande jernväg att på antagliga
vilkor kunna å den utländska marknaden negotiera ett lån med säkerhet
kunde anses icke förefinnas; samt att styrelsen under sådana förhållanden
ansett sig böra vända sig till Kongl. Maj:t med framställning,
att bolaget genom Kongl. Maj:ts bemedling måtte mot säkerhet af
inteckning med bästa förmånsrätt i bolagets jernväg komma i åtnjutande
af ett statslån till nämnda belopp eller fem millioner kronor.

Till bedömande af den säkerhet bolaget kunde erbjuda för ett
dylikt lån har styrelsen vidare dels upplyst, att af bolagets aktiekapital
4,691,200 kronor redan vid ansökningens afgifvande i oktober månad
1899 vore inbetalda 3,576,300 kronor, och att sista återstoden af tecknade
belopp vore infordrad till den 15 nästpåföljde november, dels ock
åberopat följande ansökningen bifogade handlingar, nemligen ett af
notarius publicus i Göteborg afgifvet intyg att, enligt honom förevisade
originallistor för teckning af aktier i bolaget, aktier blifvit tecknade för
det af bolaget uppgifna aktiekapital, 4,691,200 kronor, att af vederbörande
tecknare kontant betalas utan andra vilkor eller förbehåll än
sådana, som visats vara behörigen fullgjorda, äfvensom ett af trafikdirektören
vid bergslagernas jernväg J. D. Simonsson, på anmodan
af styrelsen, afgifvet utlåtande rörande sannolika trafikresultatet för
bolagets jernväg, uti hvilket utlåtande — hvaraf ett aftryck bifogats
statsrådsprotokollet — Simonsson beräknat, att bolaget, sedan dess
jernväg kommit i gång, skulle kunna förvänta en årlig nettoinkomst,
motsvarande redan under de första fem åren af banans trafikerande
ungefär 5 procent å den beräknade anläggningskostnaden.

Med afseende å den tid, då bolaget kunde komma i behof af
medel utöfver aktiekapitalet, hade styrelsen beräknat, att desamma erfordrades
med hälften i början af år 1901 och med hälften i början af
år 1902.

Under förutsättning att bolaget komme i åtnjutande af statslån
hade styrelsen slutligen anhållit, att detsamma måtte varda beviljadt
med den räntefot och de vilkor, som för till enskilda jernvägar under

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

7

de senaste åren lemnade lånemedel varit faststälda, och särskilt att
bolaget måtte beredas den förmån, att bolaget erhölle anstånd med
erläggande af den ränta å lånet, som belöpte å tiden intill ett år efter
jernvägens öppnande för trafik, så att detta räntebelopp inbetalades
till staten först sedan all annan ränta blifvit betald och jemväl lånets
kapitalbelopp återguldet.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört hade styrelsen hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen väcka proposition derom,
att Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag måtte, mot säkerhet af inteckning
med bästa förmånsrätt uti bolagets jernväg samt mot de vanliga
för lånemedel till understöd åt nya icke färdigbyggda jernvägar gällande
vilkor och räntefot, erhålla ett statslån å fem millioner kronor.

Till följd af remiss har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den
10 november 1899 till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtande öfver denna ansökning.
Dervid har styrelsen till en början yttrat sig angående det
vid ansökningen fogade kostnadsförslaget, hvilket omfattade icke blott
den renstakade 148,54 kilometer långa linien för Borås—Alfvesta jernväg,
utan äfven det, enligt uppgift, 2,31 kilometer långa förbindelsespår
mellan denna jeimväg och jernvägen Borås — Svenljunga; och har
styrelsen efter närmare granskning, med afseende hvarå utskottet
tillåter sig hänvisa till sid. 8—10 i statsrådsprotokollet, såsom sin
mening uttalat, att kostnaden för jernvägen jemte nämnda förbindelsespår
sannolikt icke komme att öfverstiga det i kostnadsförslaget beräknade
beloppet, 9,790,000 kronor.

Beträffande den utaf trafikdirektören Simonsson uppgjorda kalkylen
öfver sannolika blifvande nettobehållningen af Borås—Alfvesta
jernväg har styrelsen vitsordat, att de deri anförda siffrorna vore öfverensstämmande
med uppgifna statistiska källor.

Till ytterligare belysning af frågan från denna synpunkt har
styrelsen tillika meddelat nedanstående ur tabeller i allmän svensk

jernvägsstatistik härledda uppgifter rörande jernvägar af större bety delse

i den del af riket, som skulle beröras af Borås—Alfvesta jernväg:

»Nettoinkomsten för bankilometer utgjorde i medeltal för:

Karlskrona—Vexiö jernväg ....................... åren 1878—82 kr. 1,960: —

„ „ „ ........................ „ 1893-97 „ 1,960: -

Halmstad—Nässjö jernväg ........................... „ 1880—84 „ 1,300: —

„ „ ,, ........................... „ 1893-97 „ 2,070: -

Nässjö—Oskarshamns jernväg..................... „ 1880—84 „ 920: —

„ „ '' „ ..................... „ 1893-97 „ 1,200: -

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

För Göteborg—Borås jernväg, som öppnades för allmän trafik i
december 1894, hafva nettoinkomsterna för bankilometer varit:

år 1895 ............................................................................................. kr. 1,400: —

„ 1896 ........................................................................................... „ 2,900: —

„ 1897 ............................................................................................. „ 3,500: —

och hafva tills dato ytterligare stegrats.»

Skulle Borås—Alfvesta jernväg — anför styrelsen härefter — icke
hafva att påräkna större rörelse än de tre här ofvan först nämnda banorna,
vore det utan tvifvel förhastadt att grunda beräkningen af dess
blifvande afkastning på en jemförelse med Bergslagernas jernvägar.
Men då Borås—Alfvesta jernväg icke blott skulle genomlöpa en ort,
som i fråga om industri och hemslöjd redan stode ganska högt, och
som genom sina naturliga tillgångar på vattenkraft, skog med mera i
sig innebure möjligheten till en betydande ytterligare utveckling, utan
äfven derjemte komme att bilda en ny transitoled mellan rikets ostoch
vestkust, med anslutning till en mängd banor med redan upparbetad
trafik, samt i följd häraf dess blifvande utveckling sannolikt
komme att ske i samma förhållande som vid Göteborg—Borås jernväg,
så ansåge sig styrelsen med visshet kunna antaga, att banan redan
under sina första år skulle lemna tillräcklig afkastning för att dermed
betäcka annuiteten å ett statslån af den storlek, som af styrelsen föresloges,
samt att den efter hand jemväl skulle för sina intressenter
blifva en god och lönande affär.

Styrelsen har på grund häraf tillstyrkt, att Kongl. Maj:t täcktes,
med bifall till ansökningen, hos Riksdagen hemställa om meddelande
på sedvanliga vilkor åt Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag af ett statslån,
hvars belopp styrelsen, under förutsättning att Kongl. Maj:t funne
skäl medgifva anläggning af det ofvan omförmälda förbindelsespåret
mellan Borås—Alfvesta och Borås—Svenljunga jernvägar, ansett böra bestämmas
till hälften af det föreliggande kostnadsförslagets slutsumma,
eller 4,895,000 kronor.

Fullmägtige i riksgäldskontoret, hvilka härefter beredts tillfälle att
i ärendet afgifva yttrande, hafva den 14 december 1899 sig utlåtit och
dervid anfört hufvudsakligen följande:

Enligt hvad bolagsstyrelsen upplyst, utgjorde det i Borås—Alfvesta
jernvägsaktiebolag tecknade aktiekapitalet 4,691,200 kronor. Denna
summa torde dock icke i sin helhet vara att tillgå för nu ifrågavarande
jernvägsanläggning, enär en ej oväsentlig del af densamma syntes hafva

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

9

tagits i anspråk för annat ändamål. Såsom fullmägtige i annat ärende
inhemtat, hade nemligen Kinds härads jernväg från Borås till Svenljunga
blifvit under år 1898 försåld till Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag
mot en köpeskilling af en million kronor, som visserligen till en
del skulle liqvideras derigenom, att köparen öfvertoge betalningsansvaret
för det i jernvägen intecknade statslånet, hvars oguldna återstod då
utgjort omkring 520,000 kronor förutom förfallna belopp, som köparen
under år 1898 inbetalt till riksgäldskontoret. Häraf syntes det fullmägtige
framgå, att, äfven om bolaget skulle komma i åtnjutande af
statslån till det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna beloppet
af halfva den beräknade anläggningskostnaden, de tillgångar, hvaröfver
bolaget för närvarande förfogade, vore långt ifrån tillräckliga att
bestrida öfriga kostnader för detta företags utförande. Å detta förhållande
hade fullmägtige så mycket mera haft anledning att fästa
uppmärksamhet, som bolagsstyrelsen i sin ansökning anfört, att med
hänsyn till de stora uppoffringar, som såväl kommuner som enskilde
redan underkastat sig för att åstadkomma den hittills gjorda aktieteckningen
i bolaget, styrelsen icke kunde vänta sig att genom inbjudning
till ytterligare teckning ernå någon väsentlig höjning af bolagets
aktiekapital.

Då det anslag, som Riksdagen för åren 1897—1901 beviljat och
stält till Kongl. Maj:ts förfogande till låneunderstöd för enskilda jernvägar,
icke lemnade tillgång för anvisande af ett ens tillnärmelsevis så
stort belopp, som nu blifvit ifrågasatt såsom statslån till Borås—Alfvesta
jernvägsaktiebolag, måste, derest bolagets ansökning skulle anses förtjena
afseende, framställning i ämnet hos Riksdagen göras. Fullmägtige
ansåge sig böra erinra, att Riksdagen, då den år 1896 faststälde ofvan
nämnda anslag att under fem år utgå med 1,500,000 kronor årligen,
ansett ett föreslaget högre belopp icke böra beviljas hufvudsakligen af
det skäl, att en sådan ökning af anslaget befarades skola framkalla
en alltför hastig utveckling af jernvägsbyggandet. Den växande omfattning,
i hvilken efter denna tid verksamheten för anläggning af
jeruvägar i skilda delar af landet fortgått, och som förauledt, jemte
andra ekonomiska olägenheter, eu känbar brist på arbetskrafter för
jordbrukets och näringarnas behof, syntes vara egnad att öka betänkligheterna
mot ett kraftigare understödjande från statens sida af den
enskilda företagsamheten på detta område. Huruvida emellertid fullbordandet
af nu ifrågavarande jernvägsanläggning vore af den betydelse
för landet, att trots dessa betänkligheter särskildt låneanslag till denBill.
till Riksd. Prat. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 39 Häft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

samma borde af statsmedel utgå, vore eu fråga, på hvars bedömande
det icke syntes tillkomma fullmägtige att ingå.

Fullmägtige ansåge sig dock, för den händelse Kongl. Maj:t skulle
finna skäl att till Riksdagen aflåta proposition om anslag till låneunderstöd
åt Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag, böra påpeka vissa
omständigheter, som dervid torde förtjena beaktande.

Sedan Kongl. Maj:t den 18 sistlidne augusti medgifvit, att den
Kinds härads jernvägsaktiebolag den 11 augusti 1882 och den 30
november 1883 meddelade koncession å jernvägsanläggning från Borås
till Svenljunga finge under vissa förbehåll öfverlåtas å Borås—Alfvesta
jernvägsaktiebolag, hade fullmägtige, efter det särskilda härför uppstäda
vilkor blifvit fullgjorda, medgifvit, att sistnämnda bolag finge
öfvertaga betalningsansvaret för det i jernvägen intecknade statslånet.
Å detta lån, som af de medel, 1881 års Riksdag anvisat till låneunderstöd
för enskilda jernvägar, under åren 1884 och 1887 utbetalts till
Kinds härads jernvägsaktiebolag med sammanlagdt 500,000 kronor,
återstode vid tiden för afgifvandet af fullmägtiges utlåtande:

icke förfallet kapital.................................................................. kr. 469,279: 4 6

änståndsränta .............................................................................. „ 47,352: 5 0

summa kr. 516,631: 96,

hvartill komme från den 1 juli 1899 upplupen ränta efter 4| procent
å nämnda kapitalbelopp.

Då enligt den vid förevarande ansökning fogade plankarta öfver
Borås—Alfvesta jernväg en del deraf, nemligen linien Borås—Hillared,
skulle framdragas helt nära utmed Borås—Svenljunga jernväg till
ungefär hälften af denna sträckning, syntes det vara stor anledning
befara, att sistnämnda jernvägs trafikinkomster komme att i väsentlig
mån minskas. Enligt uppgift skulle till och med afsigten vara att, om
tillstånd dertill erhölles, alldeles nedlägga trafiken å omförmälda sträcka
af Borås—Svenljunga-banan. Då i allt fall sistnämnda jernvägs värde
och sålunda säkerheten för det deruti intecknade statslånet syntes
komma att i afsevärd grad minskas genom anläggning af Borås—Alfvesta
jernväg, ansåge fullmägtige att, för så vidt staten genom särskilt
lån understödde detta företags utförande, detta borde ega rum under
sådana vilkor, att äfven för det äldre statslån, som Borås—Alfvesta
jernvägsaktiebolag fått öfvertaga, en fullt betryggande inteckningssäkerhet
bereddes. Lämpligast syntes vara, om förhållandena kunde så
ordnas, att, efter det Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolags båda jernvägar,
nemligen Borås—Alfvesta jernväg och Kinds härads jernväg, förklarats

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

11

utgöra eu jernväg, staten till säkerhet för en af bolaget utfärdad skuldförbindelse
å sammanräknade beloppet af det eventuella nya låneunderstödet
och återstoden af det äldre, till Kinds härads jernvägsaktiebolag
utlemnade statslånet erbölle inteckning med första förmånsrätt i denna
jernvägsenhet. Beträffande det ifrågasatta nya låneunderstödets belopp,
syntes detsamma under inga förhållanden böra sättas högre, än att detsamma
med tillägg af det äldre statslånets återstod läge inom halfva
värdet af bolagets jernvägar, i hvilket afseende för linien Borås—Alfvesta
med sidospår torde upptagas anläggningskostnaden enligt faststäldt
kostnadsförslag och för Kinds härads jernväg det värde, som
densamma kunde anses ega efter det förstnämnda jernvägsanläggning
kommit till stånd.

Med anledning af hvad fullmägtige i riksgäldskontoret sålunda
anfört hade — meddelar departementschefen vidare — bolagsstyrelsen
inkommit med en skrift, deruti styrelsen, under förklarande att, derest
sådant skulle för beviljande af det sökta statslånet fordras, styrelsen vore
beredd att till säkerhet för båda statslånen medgifva inteckning uti såväl
Kinds härads jernväg som den blifvande jernvägen Borås—Alfvests,
anfört att, hvad beträffade beloppet af det ifrågasatta nya statslånet,
sammanlagda summorna af de båda statslånen väl, om styrelsens ansökning
om erhållande af ett lån å 5 millioner kronor bifölles, skulle
komma att något öfverstiga det värde, fullmägtige ansett vara det högsta,
inom hvilket lånen borde komma att ligga; att styrelsen likväl ansett,
att den säkerhet, som staten sålunda kunde erhålla för båda statslånen,
måste befinnas vara fullt betryggande, till bestyrkande hvaraf styrelsen
ansåge sig böra meddela, att bolagets registrerade aktiekapital,
4,691,200 kronor, numera blifvit till fullo inbetaldt och att styrelsen,
som af bolagsstämma bemyndigats att utsläppa ytterligare aktier intill
dess kapitalet nått högst 5 millioner kronor, på grund af redan gjorda
utfästelser vore i tillfälle att, så snart anmälan om nämnda beslut om
aktiekapitalets ökning blifvit behörigen registrerad, anskalfa ett ytterligare
aktiebelopp, så att bolagets inbetalda aktiekapital inom den närmaste
tiden komme att uppgå till 4,835,000 kronor; att styrelsen icke
heller misströstade att, om behof deraf skulle yppa sig, möjligen
kunna få aktiekapitalet ökadt till och med till något öfver 5 millioner
kronor; att styrelsen vidare låtit verkställa en värdering af linien
Hillared—Svenljunga, eller den del af Kinds härads jernväg, som komme
att återstå, i händelse styrelsens hos Kongl. Maj:t gjorda ansökning
om sträckans Borås—Hillared uppgående i Borås—Alfvesta jernväg

12

Statsutskottets Utlåtande JS:o 59.

vunne bifall; att, då enligt denna värdering värdet å berörda del af
Kinds härads jernväg uppginge till 740,000 kronor, samt kostnaden
för anläggningen af linien Borås—Alfvesta beräknats till 9,790,000
kronor, sammanlagda värdet af linierna Borås—Alfvesta och Hillared
—Svenljunga uppginge till 10,530,000 kronor; att enligt den af fullmägtige
uttalade åsigt det nya statslånet alltså icke borde sättas högre
än till halfva detta värde efter afdrag af det nuvarande statslånets belopp,
469,279 kronor 46 öre, eller i rundt tal 4,795,720 kronor; att,
ehuru styrelsen hyste den åsigt, att den inteckningssäkerhet, bolaget
vore i tillfälle att lemna, vore fullt betryggande, äfven om det nya
statslånets belopp sattes till 5 millioner kronor, styrelsen dock hemstälde,
att, i händelse Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl att aflåta
proposition om beviljande åt bolaget af ett lån till nämnda belopp,
Kongl. Maj:t i allt fall täcktes hos Riksdagen föreslå beviljandet af ett
statslån å åtminstone 4,795,720 kronor; samt att med anledning af
fullmägtiges omförmälda utlåtande i öfrigt styrelsen ansåge sig böra
upplysa, att kontrakt afslutats med entreprenör om utförande af det
redan påbörjade arbetet å bolagets jernväg å sträckan Hillared—
Alfvesta, att arbetet bedrifvits i den omfattning, att upphörande dermed
icke numera kunde ifrågakomma, att det belopp, som, derest
statslån beviljades bolaget, kunde varda behöfligt utöfver aktiekapital
och statslån, ej kunde blifva afsevärdt högt, och att styrelsen förpligtade
sig att anskaffa hvad som sålunda kunde erfordras; varande vid
skriften fogad den deri åberopade värdering af bandelen Hillared—
Svenljunga, utgörande ett af löjtnanten Sprinchorn för bandelen med
rullande materiel, inventarier och förråd upprättadt kostnadsförslag,
slutande å 740,000 kronor, å hvilket kostnadsförslag distriktschefen
Westerberg tecknat godkännande af deri ingående arbets- och materialpris.

För egen del har departementschefen slutligen yttrat:

»Då jag den 31 december 1897 inför Eders Kongl. Maj:t föredrog
ansökningen om koncession å ifrågavarande jernvägsanläggning, anmälde
jag samtidigt två andra ansökningar om koncession å dylika
anläggningar inom samma ort, afseende den ena jernvägsanläggning
från Refteled station å Halmstad—Nässjö jernväg öfver Gisslaved och
Rinna till Räflanda station å Göteborg—Borås jernväg och den andra
jernvägsanläggning från Räflanda öfver Rinna och Vernamo till Alfvesta.
Under den förberedande behandling, som föregick dessa ansökningars
slutliga afgörande, blef såväl inom orten som af vederbörande myndig -

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

13

heter enhälligt vitsordadt, att en jernvägsförbindelse uti någon af dessa
rigtningar vore af behofvet påkallad. Hufvudsakliga anledningarna
dertill att jag fann mig böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att, med afslag
för det dåvarande å öfriga två ansökningar, bevilja koncession å
linien Borås—Alfvesta voro, att genom denna bana icke allenast ett
af hufvudändamålen med jernvägsförbindelse uti ifrågavarande trakter
eller åvägabringandet af direkt samfärdsel tvärs öfver riket mellan
vestra och östra kusterna och mellan jernvägssystemen vid dessa
kuster skulle vinnas, utan äfven en jemförelsevis kort, billig och i
tekniskt hänseende fördelaktig trafikförbindelse med stort trafikområde
och berörande ortens vigtigaste industri- och handelscentrum, Borås,
skulle åvägabringas. Att det såväl för den allmänna samfärdseln som
för den vidsträckta ort, som af denna jernväg beröres, är af betydande
vigt, att denna förbindelseled jemväl bringas till utförande, syneB mig
icke kunna bestridas. Med hänsyn vidare dels till innehållet af det utaf
trafikdirektören Simonsson afgifna yttrande och dels till hvad väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i sådant hänseende anfört, finner jag all anledning
antaga, det Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag, derest låneunderstöd
blifver bolaget för jernvägens anläggning beviljadt, skall
vara i stånd att fullgöra sina skyldigheter gent emot staten såsom
långifvare; och då slutligen den enda förut i orten befintliga jernväg,
som genom den nya anläggningen skulle kunna tillskyndas förlust af
trafikinkomster, blifvit af bolaget inköpt och är afsedd att med den
nya banan sammanslutas till en jernvägsenhet, finner jag, att ur de
allmänna synpunkter, hvilka i främsta rummet lära vara att taga i
betraktande vid pröfning af frågan huruvida ett jernvägsföretag är
förtjent af att komma i åtnjutande af understöd i form af lån, de bästa
skäl tala för sådant understöds beviljande för utförande af nu ifrågavarande
anläggning.

Såsom fullmägtige i riksgäldskontoret redan framhållit, lemnar emellertid
den odisponerade återstoden af det anslag af 7,500,000 kronor —
som af 1896 års Riksdag stälts till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för
understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar, och hvilket
anslag för öfrigt, då arbetet å jernvägsanläggningen i fråga redan påbörjats,
icke lärer kunnat i detta fall utan Riksdagens särskilda medgifvande
anlitas — icke på långt när tillgång till så stort understöd,
hvarom här är fråga.

Af nämnda anslag hafva nemligen redan till sju särskilda anläggningar
anvisats lån till sammanlagdt belopp af 5,030,000 kronor, och
på Eders Kongl. Maj:ts pröfning äro beroende ansökningar om dylika

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

understöd till vida högre belopp än för ändamålet återstår disponibelt.
Bland de anläggningar, som uti dessa ansökningar afses, anser jag mig
särskildt böra omnämna den af Eders Kongl. Maj:t koncessionerade
jernvägen mellan Orsa och Sveg. Anläggningskostnaden för denna
jernväg bar beräknats till inemot 4 millioner kronor, och lärer denna
i flere hänseenden vigtiga jernvägsförbindelse icke kunna bringas till
utförande, derest ej statslån beviljas till belopp, motsvarande halfva
beräknade kostnaden.

Derest låneunderstöd för jernvägsanläggningen Borås—Alfvesta
skall kunna beredas, erfordras följaktligen framställning till Riksdagen
om beviljande af för ändamålet nödiga medel. Jag tvekar emellertid
icke att förorda dylik framställning.

Väl har Riksdagen, på sätt fullmägtige i riksgäldskontoret jemväl
erinrat, vid beviljande af ofvannämnda anslag å 7,500,000 kronor såsom
ett af skälen, hvarför Riksdagen stannat vid nämnda belopp, angifvit,
att en ökning af anslaget till 10 millioner kronor, på sätt inom Riksdagen
föreslagits, antoges framkalla en allt för hastig utveckling af jernvägsbyggandet.
Den omständigheten att Riksdagen, som för nästföregående
femårsperiod eller åren 1892—1896 för ifrågavarande ändamål anvisat
5 millioner kronor, icke ansett sig böra, genom anslagets höjande på
en gång till dubbla beloppet, uppmuntra till ett lifligare jernvägsbyggande
i allmänhet inom landet, än som af förhållandena i öfrigt kunde
betingas, synes mig emellertid icke gifva anledning till antagande, att
Riksdagen ej skulle kunna vara villig att i särskildt fall träda emellan
för underlättande af fullbordandet af en för det allmänna otvifvelaktigt
vigtig jernvägslinie. Riksdagens beslut om anslagets bestämmande till

7,500,000 kronor grundades icke heller enbart på nyss angifna skäl.
Bland andra sådana anfördes äfven, att Riksdagen ansåg att, med den
rikliga penningetillgång, som för det dåvarande rådde, det vore icke
oväsentligt lättare att på enskild väg anskaffa anläggningskapital än
under den förut gångna tiden. I betraktande häraf synas mig de betydligt
förändrade penningeförhållanden, som sedan år 1896 inom landet
uppstått, icke kunna annat än gifva stöd åt en framställning till Riksdagen
i nu förevarande fall.

Med hänsyn till de betydande tillskott från kommuner och enskilde,
som redan för åstadkommande af ifrågavarande jernvägsanläggning
lemnats, äfvensom dertill att, såsom jag från bolaget inhemtat,
kontrakt med byggnadsentreprenör samt in- och utländska leverantörer
finnas afslutade om arbeten och leveranser till sammanlagdt belopp af
5,988,900 kronor, och att redan under år 1899 för banbyggnaden, hvarå

Statsutslcottets Utlåtande N:o 59.

15

arbetet den 1 december nämnda år bedrefs med en arbetsstyrka af 950
man och hvaraf samma dag en sträcka af 13 kilometer funnits färdigterrasserad,
utgifvits nära 1,400,000 kronor, synes mig nemligen tvifvel
icke kunna råda derom, att anläggningen, vare sig statslån blifver bolaget
beviljadt eller ej, kommer att bringas till fullbordande. På sätt bolagsstyrelsen
framhållit, lärer likväl anskaffandet på enskild väg af de härför
erforderliga lånemedel icke under nu rådande penningeförhållanden
vara tänkbart annorledes än på vilkor, som måste blifva för bolaget
synnerligen betungande; och då dertill kommer, att anlitandet af den
inhemska penningemarknaden för upptagande af ett lån till så afsevärdt
belopp, som här är i fråga, icke skulle kunna annat än ytterligare försvåra
penningeställningen inom landet, finner jag kraftiga skäl jemväl
ur nu angifna synpunkt tala för statens mellankomst för beredande åt
bolaget af nödigt anläggningskapital.

I fråga om storleken af det statslån, jag sålunda anser böra bolaget
beviljas, synes mig rigtigt att, såsom fullmägtige i riksgäldskontoret
för sådant fall föreslagit, detsamma bestämmes så, att det tillsammans
med oguldna återstoden af det för jernvägsanläggningen mellan Borås
och Svenljunga beviljade statslån kommer att motsvara hälften af sammanlagda
beloppen utaf den för jernvägsanläggningen mellan Borås och
Alfvesta beräknade anläggningskostnad och det värde, banan Borås —
Svenljunga kan anses ega efter tillkomsten af den förra banan, eller —
med hänsyn till det af Eders KoDgl. Maj:t förut denna dag fattade
beslut i fråga om nedläggning af trafiken å bandelen mellan Borås och
Hillared — värdet af bansträckan Hillared — Svenljunga.

Emot det för jernvägsanläggningen Borås—Alfvesta uppgjorda kostnadsförslag,
slutande å 9,790,000 kronor, har jag icke funnit skäl till
anmärkning. Äfven det af bolagsstyrelsen angifna värde å bandelen
Hillared—Svenljunga, 740,000 kronor, finner jag kunna godkännas, och
tillåter jag mig såsom stöd för denna min uppfattning åberopa följande
uttalande af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti dess i anledning af
frågan om sammanslutning af Borås—Alfvesta och Borås—Svenljungabanorna
den 30 december 1899 afgifna utlåtande:

»Till utredning af frågan om sammanslagning af Kinds härads och
Borås—Alfvesta jernvägar får styrelsen meddela nedan stående tabell,
utvisande under angifna år Kinds härads jernvägs brutto- och nettoinkomster,
med mera, hvarvid siffrorna härledts dels utur de af styrelsen
för Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag jemte dess skrift den 1
sistlidne november lemnado uppgifter, dels utur allmän svensk jeruvägsstatistik
för 1897.

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

Kinds härads jernväg.

Uppgifven bruttoinkomst,
deraf för åren 1893—95
enligt allmän svensk
j ern vägsstatistik.

Nettoinkomst, beräknad
utaf bruttoinkomsten för-medelst den i allmän
svensk jern vägsstatistik
uppgifna utgiftsprocenten.

Samtliga trafikinkomster
vid Norliden och Kråkered
i procenttal af banans
bruttoinkomst.

•

1893

78,000: —

21,138

1894

81,900: —

23,010

—

—

1895

93,600: —

28,275

—

—

1896

97,090: 57

35,340

97

2,9

1897

116,616: 05

56,675

40

2,8

1898

132,746: 22

64,500

_*

2,t

* Uträknad under det i detta fall fullt berättigade antagandet, att utgiftsprocenten varit densamma
1898 som 1897.

Jernvägens nettoinkomst har sålunda under de ängifna åren tredubblats
och är fortfarande i stigande, efter hvad framgår utaf offentliggjorda
uppgifter öfver jernvägens inkomst per dag och bankilometer,
hvilken under 1898 utgjorde kronor 9: a3, men under 1899 års nio
första månader kronor 9:66.

Af samma tabell visas, att den enda trafikintägt, som går för jernvägen
förlorad, derest den omlägges uti nu föreslagna linie, och hvilken
uteslutande representeras af hvad som influtit vid Norliden och Kråkered,
endast motsvarar omkring 3 % af jernvägens bruttoinkomst.

Enligt en af sökandebolagets styrelse föranstaltad och till Eders
Kongl. Maj:t med underdånig skrifvelse den 29 december 1899 öfverlemnad
värdering af den del af Kinds härads jernväg, som efter banornas
sammanslagning skulle återstå, nemligen bandelen Hillared—Svenljunga
jemte rullande materiel och förrådsbehållning, uppgår ifrågavarande
handels värde till ett belopp af 740,000 kronor, hvilken beräkning
synes styrelsen vara tillförlitlig.

Utaf hvad som här anförts torde man vara berättigad draga den
slutsats, att Kinds härads jernväg, hvars anläggningskapital numera
utgöres af det belopp, en million kronor, för hvilket den blifvit af
Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag inköpt, äfven om den inskränkes till
delen emellan Hillared och Svenljunga, skall lemna skälig afkastning
på nämnda kapital, vare sig den förblilver en särskild jernväg Hillared—
Svenljunga eller förenas med Borås—Alfvesta jernväg till en jernvägs -

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

17

enhet, samt att den redan upparbetade trafik, som Borås—Alfvesta jernväg
får emottaga från Kindsbanan, sålunda skall lemna full garanti för
betäckande af annuiteterna å det samma bana beviljade statslån, hvars
oguldna återstod numera lärer uppgå till omkring 520,000 kronor.»

Då vid frånräkna!''de af obetalda återstoden utaf det för jernvägsanläggningen
Borås—Svenljunga beviljade statslånet, såsom bolagsstyrelsen
äfven synes hafva tagit för gifvet, endast oguldna kapitalåterstodeu
torde böra tagas i beräkning, utfår jag beloppet af det nya statslån,
jag ansett mig böra förorda, enligt följande uppställning:

beräknad anläggningskostnad för banan mellan Borås

och Alfvesta................................................................ kr. 9,790,000: —

värdet af bansträckan Hillared—Svenljunga............... » 740,000: —

summa kr. 10,530,000: —,

hvaraf hälften utgör........................................................... » 5,265,000: —

Afgår oguldet kapitalbelopp af statslånet till Borås—

Svenljunga jernväg .................................................. » 469,279:46

återstå kr. 4,795,720: 54,

till hvilket sistnämnda belopp, lämpligen afrundadt till 4,795,000 kronor,
alltså det nya statslånet synes böra bestämmas.

Emot bolagets förslag rörande tiderna för låneunderstödets utbetalande,
eller att detsamma skulle utgå med hälften under hvardera
af åren 1901 och 1902, har jag intet att erinra. I fråga om vilkoren
i öfrigt torde böra lända till efterrättelse de bestämmelser, som blifvit
uti Riksdagens skifvelso den 15 maj 1896 (n:o 109) och den 30 april
1897 (n:o 56) faststälda för understödjande medelst lån af enskilda
järnvägsanläggningar.

Under försättning att hvad jag sålunda går att föreslå vinner
bifall, torde Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolags förhållande till staten
såsom långifvare lämpligen böra ordnas sålunda, att, på sätt fullmägtige
i riksgäldskontoret föreslagit, ny skuldsedel å sammanlagda beloppen
af de båda statslånen jemte inteckning med förmånsrätt framför hvarje
annan fordran i hela den jernvägsenhet, som, enligt det af Eders
Kongl. Maj:t denna dag fattade beslut, kommer att bildas af jernvägssträckorna
Borås—Alfvesta och Hillared—Svenljunga, af bolaget till
riksgäldskontoret aflomnas.

Bill. till liiksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 39 ljuft. :>

18

Stat:,utskottets Utlåtande N:o 59.

Någon förändring i afseende å sättet och vilkoren för återbetalningen
af det utaf bolaget från Kinds härads jernvägsaktiebolag öfvertagna
statslånet skulle härvid naturligen icke ifrågakomma.»

På grund af hvad sålunda anförts bar departementschefen hemställ,
att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra den framställning,
som här ofvan meddelats.

Efter det detta ärende blifvit reraitteradt till förberedande behandling
af statsutskottet, har utskottet fått mottaga särskilda handlingar,
hvaruti upplysts dels af Borås—Alfvesta jernvägsaktiebolag, att
intill den 12 nästlidne mars i bolaget tecknats aktier å tillsammans

4,777,000 kronor, och dels af notarius publieus i Göteborg, att af
aktiekapitalet blifvit till nämnda dag inbetaldt sammanlagd! 4,769,550
kronor.

Till understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar
har sedan en längre tid tillbaka Riksdagen hvart femte år beviljat och
stält till Kongl. Maj:ts förfogande ett till beloppet bestämdt anslag.
Denna lånefond, som för hvar af de tre femårsperioderna 1882—1896
bestämts till 5 millioner kronor, har för innevarande period, omfattande
åren 1897—1901, höjts till 7,500,000 kronor. Detta belopp är, såsom
af statsrådsprotokollet inhemtas, numera till större delen disponerad!,
och Kongl. Maj:t har derutöfver af Riksdagen äskat ett anslag af

4,795,000 kronor att anvisas såsom lån för utförande af en större
enskild jernvägsanläggning. Ett sådant öfverskridande af det belopp,
till hvilket Riksdagen en gång pröfva! lämpligt att för femårsperioden
begränsa låneunderstöden till enskilda jernvägsanläggningar, synes
dock utskottet särskild! under närvarande förhållanden icke vara att
tillråda. Såsom nämnts, har lånefonden för innevarande period blifvit
satt högre än för de närmast föregående, och då detta ökade anslag
år 1896 beviljades, framhöll Riksdagen uti sin i ämnet aflåtna skrifvelse
betänkligheterna af att. genom ytterligare höjning af anslaget befordra
en alltför hastig utveckling af jernvägsbyggandet. Under den tid,
som derefter förflutit, har emellertid, på samma gång betydande jernvägsanläggningar
pågått för statens räkning, den enskilda verksamheten
på detta område bedrifvits i en växande omfattning, som stundom
torde hafva sträckt sig längre, än försigtigheten bort medgifva. De

Statsutskottets Utlåtande P:o 59.

19

olägenheter, som denna forcerade byggnadsverksamhet medfört för
landets ekonomi i dess helhet, äro väl kända och synas mana till
varsamhet, då fråga är om beviljande af statsunderstöd för att underlätta
utförandet af enskilda jernvägsföretag. Hvad jsärskildt angår den
jernvägsanläggning, som med Kongl. Maj:te förevarande framställning
afses, har i statsrådsprotokollet anförts, hurusom tvifvel icke kunde
råda derom, att anläggningen, hvarå betydande kostnader redan nedlagts,
komme att bringas till fullbordande, vare sig statslån för ändamålet
beviljades eller ej. Det bör dock icke förbises, att staten genom
att tillhandahålla ifrågavarande jernvägsbolag medel för anläggningens
utförande skulle befordra ett mera forcera''dt arbete å densamma, än
som eljest måhända kunde komma i fråga. Såsom kändt är, hafva
vissa andra bolag funnit sig under närvarande förhållanden nödsakade
att framskjuta utförandet af redan beslutade jernvägsanläggningar,
och vid den knappa tillgång på arbetskrafter, som nu råder, måste
det vara för det allmänna önskvärdt, att ytterligare ansträngning af
arbetsmarknaden så vidt möjligt undvikes.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med fästadt afseende
jemväl dervid, att Riksdagen redan nästa år torde hafva att
pröfva, till hvad belopp medel för instundande period böra anslås till
låneunderstöd för enskilda jernvägsanläggningar, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 24 april 1900.

På statsutskottes vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

af herrar I. Wijk, grefve K. A. Pos se, I. Månsson, O. Nyländer
och O. Erickson, hvilka yrkat, att utskottet måtte hemställa,

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 59.

att Kong!. Maj ds förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas;

samt af herr J. A. Sjö, hvilken anfört följande:

»Då de principiella synpunkter, som af utskottet blifvit anförda
såsom skäl för afstyrkandet af Kongl. Maj:ts förevarande proposition,
icke synas mig vid ett allsidigt bedömande af frågan kunna tillmätas
den vigt, att de böra föranleda till dylikt afstyrkande, föranlåtes jag
härmed reservera mig mot utskottets hemställan.

Jag håller nemligen för min del före, att särdeles tungt vägande
praktiska skäl och hänsyn kraftigt tala för bifall till den kongl. propositionen.

Det har redan af Kongl. Maj:t blifvit framhållet, att det ifrågavarande
jernvägsföretaget, som afser åstadkommandet af en statsbanemessig,
bredspårig jernväg om cirka 15 nymils längd från Alfvesta till
Borås, hvarmedelst genomgående — direkt och kort — förbindelse
möjliggöres mellan Östersjön och Vesterhafvet samt mellan de ur strategisk
och kommersiel synpunkt mycket vigtiga städerna Karlskrona och
Göteborg jemte mellanliggande vidsträckta landsdelar, obestridligen är
af stor betydelse för det allmänna.

Då den tillämnade trafikleden från Alfvesta öfver Borås till Göteborg
blir icke mindre än 91 kilometer kortare än den nuvarande vägen
öfver Nässjö och Falköping, inses full väl, hvilka ekonomiska fördelar
som derigenom komma att beredas särskildt den stora export- och
importtrafiken från och till vidsträckta delar af vårt land.

Häraf förklaras för visso ock det lifliga intresse, hvarmed detta
jernvägsföretag omfattats af kommuner, korporationer och enskilde inom
flere af rikets län. På grund af jernvägens ingripande betydelse för
åtskilliga läns trafikförhållanden och derpå fotade utvecklingsmöjligheter
hafva icke mindre än sex af rikets landshöfdingar uppträdt som
koncessionssökande till detta stora och betydelsefulla jernvägsföretag.

Då följaktligen denna jernväg på grund af dess stora betydelse
för landets såväl försvars- som trafikväsen med allt fog kan göra anspråk
på att betraktas såsom ett synnerligen allmännyttigt och gagnande
företag;

Då det för de många intresserade kommunerna och det allmänna
måste anses som en gifven framtida fördel, att företaget kan utan allt
för betungande ekonomiska uppoffringar bringas till utförande;

Då penningeställniugen och räntefoten inom landet för närvarande

Statsutskotets Utåt ande N:o 59. 21

äro sådana, att det skulle lända till företagets fromma, att statslån för
detsamma beviljades;

Då någon som helst verklig risk eller olägenhet lör statsverket
icke kan påvisas och rimligtvis icke heller kan uppstå genom förslagets
främjande medelst dylikt lån;

Då jernvägsföretaget, hvilket planlagts och påbörjats under ekonomiskt
gynsamma konjunkturer, befinner sig i hälftärdigt skick och följaktligen
under alla omständigheter måste snarast möjligt fullbordas;.

Då med föranledande af Kongl. Maj:ts koncessionsbestämmelser
jernvägsföretaget i sig måst upptaga annan jernväg, för hvilken ännu
oguldet statslån beviljats;

Då statsverket således redan är ekonomiskt intresseradt uti Borås
Alfvesta jernväg, hvilken enligt Kongl. Maj:ts föreskrift skall ansvara
för det statslån, som utgått till Kinds härads jernväg; och

Då för öfrigt den inhemska penningemarknaden tvifvelsutan skall
röna ett ofördelaktigt inflytande, derest jernvägsbolaget utan statens
mellankomst nödgas nu upptaga ett lån på cirka 5 millioner kronor
inom landet;

finner jag i alla dessa nu anmärkta faktiska omständigheter fullgiltiga
skäl för Riksdagen att bifalla den kongl. propositionen.

T detta sammanhang torde för öfrigt icke böra lemnas alldeles
oanmärkt, att med den uppfattning, som inom politiska och andra
kretsar börjat allt mera göra sig gällande angående vigten deraf, att
staten gör sig till .herre och egare åtminstone af de för trafiken och
försvarsväsendet mest vigtiga jernvägarne inom landet, fråga i sin tid
möjligtvis kan uppstå om inlösen för statens räkning af den nu ifrågavarande
jernvägen, hvilken utgör en länk i den stora och af många
anledningar vigtiga trafikleden Karlskrona— Vexiö—Alfvesta—Borås—
Göteborg, äfvensom att staten, hvilken förbehållit sig lösningsrätt till
jern vägssträckningen Göteborg—Borås, kan, om lösningsanspråket väckes
före 1904 års utgång, inlösa denna jernväg på billigaste inlösningsvilkor
(jernvägens anläggningskostnad + 5 procent ränta derå); och att
Göteborg—Borås jernväg, som är af stor betydelse för trafiken inom
landet och än vidare blir det efter tillkomsten af Borås—Alfvesta jernväg,
redan för det närvarande är en bland de i ekonomiskt afseende
mest gifvande jernvägarne i landet med en trafikinkomst exempelvis
för 1899 af icke mindre än 25 kronor 28 öre per dag och bankilometer.

Ur denna synpunkt torde det således icke kunna anses annat

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. SO Uäft. 4

22

Statsutslcottets Utlåtande N:o 59.

än politiskt klokt, att staten — då sådant kan ske utan någon som
helst förlust, risk eller olägenhet för statsverket — beviljar det nu
ifrågasatta lånet, så att, om till äfventyrs inlösen af jernvägen ifrågakommer,
staten må undgå att öfvertaga och ansvara för det vida dyrare
lån, som för jern vägsföretaget måste upptagas, derest lånefrågan
af Riksdagen afslås.

Men stöd af hvad nu blifvit i korthet anfördt, tillåter jag mig
vördsamt hemställa,

att ifrågavarande kong!, proposition af Riksdagen
bifalles.»

Herr G. D. R. Tornerhjelm har begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.