Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

9

ST:© 52.

Ank. till Riksd. kansli den 2 April 1900, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maf.ts proposition angående
öfverlåtande på Svegs kommun af kronans rätt till ett
vid afvittringen inom Svegs socken åt socknemännen till
kyrkostallar afsatt område. (!• A.)

Vid afvittringen inom Svegs socken af Jemtlands län hade, enligt
livad i en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 49) af den 16 nästlidne
februari meddelas, ett invid sockenkyrkan beläget område, den s. k. kyrkoplanen,
innehållande enligt den vid afvittringen upprättade delningsbeskrifning
14 tunnland 16 kappland afrösningsjord och 41 tunnland 16
kappland impediment, enär jordmånen vore af den beskaffenhet, att annat
än litet vedbrand derå ej kunde tagas, blifvit uteslutet från all beräkning,
och hade detsamma afsatts till nödigt utrymme för kyrkostallar åt
socknemännen. Genom utslag den 12 september 1840 hade derefter
Kongl. Majtts befallningshafvande i länet förklarat, att, enär vid granskning
af afvittringsförrättningen befunnits, att hvar och en af de inom
socknen befintliga byar och skifteslag erhållit egor efter innehafvande skattetal,
Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvade skäligt fastställa afvittringen,
sådan densamma efter den laga kraftvunna delningsbeskrifningen
blifvit verkstäld.

Å kommunalstämma den 5 februari 1893 och kyrkostämma den 12
i samma månad hade Svegs socknemän beslutit, att, enär omförmälda
Bih. till Riksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 35 Höft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

jordområde, som vid afvittringen blifvit afsatt för att bereda aflägset boende
sockenbor tillfälle att uppföra s. k. kyrkostugor, befunits vara för
detta ändamål onödigt stort samt klagan ofta försports öfver svårigheten
att i kyrkans närhet, hvarest rådde liflig rörelse, erhålla byggnadsplatser,
berörda område skulle regleras så, att den del deraf, som icke vore för
kyrkostugor behöflig, kunde få af enskilda personer förvärfvas och användas
till byggnadsplatser, hvarjemte socknemännen uppdragit åt dertill
utsedd person att begära förordnande för landtmätare att uppmäta och
kartlägga området, afskilja nödig plats för kyrkostugor och skäligt område
kring kyrkan för dess enskilda behof samt upprätta förslag till det
återstående områdets indelning i tomter och gator.

Med anledning häraf hade förste landtmätaren H. J. Norrman, hvilken
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet förordnats att verkställa
berörda förrättning, med biträde af gode män hållit sammanträden med
socknemännens ombud och öfriga sakegare samt uppgjort plan för områdets
reglering på det sätt, att området indelats i gator och 188 tomter,
af hvilka 40 dels tillagts innehafvare af lägenheter, som förut inom området
af kommunal- eller kyrkostämmor åt enskilde upplåtits, dels afsätta
för allmänna behof, och återstående 148 tomter fördelats på de särskilda
hemmansnumren inom socknen.

Sedan socknemännen å kommunalstämma den 14 mars 1897 och
kyrkostämma den 28 i samma månad i hufvudsak godkänt den sålunda
uppgjorda regleringsplanen, hade nu socknemännen genom utsedda ombud
i en till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande med
skrifvelse den 18 oktober 1898 öfverlemnad ansökning anhållit, att, då
tomtinnehafvarne icke kunde antagas hafva endast genom den af socknemännen
godkända regleringen och utan Kongl. Maj:ts medgifvande förvärfva!
full eganderätt till tomterna och då det skulle i hög grad befordra
ortens utveckling, om enskilda personer kunde med trygghet ur
eganderättssynpunkt bebygga och bebo Svegs kyrkoplan, Kongl. Maj:t
måtte godkänna beslutade upplåtelser och skedd fördelning af tomter å
kyrkoplanen på sådant sätt, att lagfart kunde beviljas, samt fastställa den
verkstälda regleringen.

Af den uppgjorda regleringsplanen och dertill hörande handlingar
inhemtades, bland annat, att, sedan rågångarne omkring ifrågavarande
område, af hvilka den södra mot det kronan tillhöriga kyrkoherdebostället
i församlingen och skattetorpet Färjestaden bestämts genom en den 17
september 1894 upprättad skriftlig förening, blifvit utstakade och be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

11

skrifna, området med derinom befintliga vägar vid uppmätning befunnits
innehålla 28 hektar 17 ar 2,2 qvadratmeter eller 57 tunnland 1,9 kappland.
Enligt uppgift hade genom kommunal- eller kyrkostämmobeslut på
olika tider inom området till enskilde under eganderätt upplåtits sammanlagdt
tolf lägenheter. Vid den föreslagna tomtregleringen hade dessa upplåtelser
respekterats så till vida, som hvarje lägenhetshafvare tilldelats ett
tomtområde, hvilket, så nära tomtindeiningen medgåfve, motsvarade den
förut upplåtna lägenheten efter afdrag af hvad derå belöpte af den till
gator afsätta areal, hvarjemte öfverenskommits, att, enär till följd af gatornas
läge och andra omständigheter de särskilda lägenhetshafvarne icke
i hvarje fall kunnat erhålla jemnt den areal, som förut upplåtits, utan
några erhållit öfverskott och andra fått vidkännas minskning i sitt område,
vederbörande lägenhetshafvare skulle för öfverskottsjord efter ett pris
af 25 öre för qvadratmeter utgifva ersättning till kommunen, som efter
samma grund hade att godtgöra lägenhetshafvare för minskning af hans
område. Till plan omkring kyrkan, torg, skolhusplan och för andra allmänna
behof hade särskilda tomter afsatts. öfriga tomter hade utdelats
på de särskilda heminansnumren sålunda, att hvart och ett af socknens
150 hemmansnummer erhållit en tomt, med undantag af två hemman,
hvilka såsom af ålder utgörande tillsammans en s. k. rök fått en tomt
gemensamt, samt två andra hemman, som af samma anledning likaledes
tillsammans erhållit blott en tomt; och hade socknemännen beslutit, att,
derest någon af de på heminansnumren fördelade tomterna i en framtid
skulle öfvergå till annan än egaren af vederbörande hemmansnummer,
denna omständighet icke skulle utgöra hinder för hemmansegaren och
hans husfolk att vid kyrkobesök utan ersättning till tomtegaren erhålla
nödigt rum för sig och sina dragare å den tomt, som ursprungligen blifvit
tilldelad hemmanet.

I ofvan omförmälda skrifvelse hade Kong). Maj:ts befallningshafvande
anfört, bland annat, följande. Mot det ifrågavarande områdets indelning
till tomter och gator enligt det upprättade förslaget hade Kongl. Maj:ts
befallningshafvande icke något att erinra, men deremot hyste Kongl.
Maj:ts befallningshafvande åtskilliga betänkligheter mot den föreslagna
tilldelningen af tomterna. Sålunda kunde till en början ifrågasättas, huruvida
bestämmelsen om tomternas fördelning på de särskilda hemmansnumren
inom socknen vore förenlig med rättvisa och billighet. Af afvittringshandlingarna
syntes framgå, att, oaktadt kyrkoplanens afsättning,
samtliga hemman i socknen erhållit mot skattetalen fullt svarande ego -

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

vidder, och, derest området icke ansetts böra afsättas för allmänt behof,
hade detsamma således rätteligen bort tillfalla kronan. Så vidt för Kongl.
Maj:ts befallningshafvande vore kändt, hade efter afvittringen varit sed,
att hvem som helst — jordegare eller icke jordegare — fått nyttja
kyrkoplanen till bebyggande för eget behof, och i hvarje fall syntes
det icke hafva varit innehafvare af från hemman under eganderätt afsöndrad
lägenhet förment eller under nuvarande förhållanden kunna en
sådan lägenhetshafvare förmenas att å kyrkoplanen uppföra kyrkostall
för eget bruk. Att emellertid enligt det nu uppgjorda regleringsförslaget
innehafvare af dylika afsöndrade lägenheter måste anses uteslutna
från delegarerätt i de på hemmansnumren fördelade tomterna framginge
af det förhållande, att åtskilliga i mantalslängden för Svegs socken upptagna
lägenheter, som icke lydde under visst hemman, icke tilldelats
tomter eller andel i sådana. Med afseende å det i ansökningen framhållna
syftemålet med den sökta fastställelsen af regleringsförslaget, att
derigenom skulle kunna vinnas lagfart å tomterna, syntes jemväl tomternas
utdelning på hemmansnumren vara olämplig. De flesta hemmansnumren
i socknen vore nemligen delade i flera brukningsdelar med olika
egare, hvilken omständighet, då de särskilda brukningsdelarnes egare
skulle blifva delegare i eu och samma tomt, måste medföra svårigheter
och oreda vid blifvande öfverlåtelser af hemmansdelar och tomter. Vidare
skulle det ursprungliga ändamålet med kyrkoplanen, eller att denna skulle
tjena till plats för kyrkostallar åt socknemännen, genom den ifrågasatta
tomttilldelningen blifva väsentligen förfeladt, i det att icke blott alla
socknemän, som ej vore hemmansegare, redan från början vore uteslutna
från förmånen att ega tillgång till plats för kyrkostallar, utan äfven
hemmansegare, som sålt sin tomt, skulle blifva i saknad af nämnda förmån.
Det uppstäda förbehållet om rätt för hemmansegare att efter försäljning
af tomt fortfarande derstädes få vid kyrkobesök tillgodonjuta
nödigt rum för sig, husfolk och dragare, hvilket förbehåll icke vore giltigt,
med mindre detsamma särskilt intecknades i hvarje tomt, skulle
nemligen, såsom innebärande skyldighet för tomtegare att å tomten hafva
flera eller större byggnader, än han sjelf behöfde, säkerligen komma att
befinnas så hinderligt för tomternas försäljning, att säljarne antagligen i
många fall skulle finna sig föranlåtna att afstå från denna rätt. Slutligen
och med hänsyn till det oordnade sätt, hvarpå nedsättningarna å kyrkoplanen
hittills egt rum, vore, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förmenande, den möjlighet icke utesluten, att någon visade sig ega nu ej

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

13

känd laglig upplåtelse till lägenhet å kyrkoplanen, hvarigenom skulle
kunna inträffa, att tomttilldelningen blefve genom domstols utslag i väsentliga
delar rubbad.

På grund af hvad sålunda anförts hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till den af socknemännen
beslutade tomttilldelningen, men, då det för Svegs kommun vore af stor
vigt, att så snart som möjligt bestämmelser komme till stånd, genom
hviska det alltjemt pågående regellösa bebyggandet af kyrkoplanen kunde
förhindras, och då, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, frågan
om eganderätten till sådana tomter, som ej redan vore på annat sätt
disponerade, icke kunde på fullt rättvist sätt lösas annorlunda än så, att
dessa tomter förklarades vara kommunens gemensamma egendom, hade
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält, att Kongl. Maj:t måtte, med
fastställande af det upprättade förslaget till ifrågavarande områdes indelning
till tomter och gator samt med godkännande af de utaf kommunal-
eller kyrkostämmor redan meddelade upplåtelser af mark derå
med de förändringar, som blefve en följd af regleringen, förklara, att
alla öfriga tomter, som icke afsatts för kyrkans eller annat allmänt behof,
skulle tillhöra Svegs kommun, med rätt för kommunen att för gemensam
räkning försälja, utarrendera eller på annat sätt till kommunens nytta
använda desamma, men med skyldighet å andra sidan att till kyrkostugor
och kyrkostallar åt socknemännen upplåta tomter, om hvilkas antal
och" belägenhet äfvensom om sättet och ordningen för deras bebyggande
och begagnande för berörda ändamål Kongl. Maj:t. måtte efter förutgången
utredning i antydda hänseenden meddela föreskrift.

Öfver ifrågavarande ansökning hade, pa grund af särskilda remisser,
utlåtanden afgifvits af öfverintendentsembetet den 29 februari 1898, af
landtmäteristyrelsen den 24 april 1899 och af kammarkollegium, som
vid sitt utlåtande fogat inhemtadt yttrande från domänstyrelsen, den 30
november sistnämnda år.

Af dessa myndigheter hade öfverintendentsembetet förklarat, att embetet
för sin del icke funnit anledning till erinran mot det understälda
regleringsförslaget; och landtmäteristyrelsen hade såsom sin åsigt uttalat,
att kyrkoplanen vore att anse såsom en kommunen tillhörig fastighet,
hvilken genom gåfva tillfallit kommunen för ett dess gemensamma nytta
afseende ändamål och hvarå 73 § i kongl. förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862 således vore tillämplig.

Den af landtmäteristyrelsen uttalade åsigten, att ifrågavarande om -

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

råde borde såsom en kommunen tillhörig fastighet disponeras, hade domänstyrelsen
för sin del biträda hvarjemte styrelsen meddelat, att styrelsen
icke funnit något att erinra vid det uppgjorda regleringsförslaget.

Kammarkollegium hade, hvad först anginge frågan om eganderätten
till ifrågavarande område, anfört, att, enligt kollega åsigt, samma område,
hvilket icke funnes i jordeböckerna upptaget, rätteligen vore att betrakta
såsom en vid afvittringen uppkommen öfverloppsmark och att, då området
vid afvittringen upplåtits åt socknemännen endast för det särskilt
angifna ändamålet att tjena dem till utrymme för kyrkostallar, eganderätten
dertill fortfarande tillhörde kronan. Beträffande frågan om jordområdets
disposition, hade kollegium instämt i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
uttalande om olämpligheten och orättvisan att till förfång för
öfriga sockenbor på föreslaget sätt fördela området mellan socknens
hemmansegare. Deremot hade kollegium funnit det icke vara obilligt,
att kronan till främjande af ortens utveckling och underlättande af ett
ordnadt bebyggande af platsen öfverläte sin rätt till området åt Svegs
kommun i syfte att af området, i den mån detsamma ej behöfde användas
till plats för sockenbornas kyrkostallar eller kommunens allmänna behof,
tomter kunde varda under eganderätt åt enskilde upplåtna för bebyggande.
1 detta afseende hade kollegium icke haft något att erinra mot den uppgjorda
regleringsplanen, sådan densamma blifvit af socknemännen godkänd,
men fästat uppmärksamheten derå, att samtycke till den ingångna föreningen
angående sträckningen af kyrkoplanens södra rågång icke blifvit,
på sätt i 49 § skiftesstadgan föreskrefves, å kronans vägnar lemnadt.

På grund af hvad sålunda anförts hade kammarkollegium hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte, med godkännande å kronans vägnar af nyssnämnda
rågångsförening, i proposition föreslå Riksdagen att medgifva,
att kronans rätt till ifrågavarande jordområde måtte under vissa vilkor
till Svegs kommun öfverlåtas.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl. Maj:t,
som funnit hvad kammarkollegium meddelat i fråga om kyrkoplanens
södra rågång icke föranleda till något Kongl. Maj:ts yttrande, härmed
föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till förenämnda vid
afvittringen i Svegs socken åt socknemännen till nödigt utrymme för
kyrkostallar afsätta område finge öfverlåtas på Svegs kommun under
vilkor:

att området, i hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande funne det -

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

15

samma erforderligt för nyssnämnda med upplåtelsen af området afsedda
ändamål, fortfarande skulle för detta ändamål användas;

att kommunen i öfrigt finge å området, i öfverensstämmelse med
den plan för detsammas bebyggande, som kunde varda af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande faststäld, upplåta tomter åt enskilde på de vilkor,
kommunen kunde finna skäligt bestämma;

att innehafvare af å området redan upplåtna lägenheter skulle ega
att för dem utan ersättning erhålla nödigt tomtutrymme i den mån detta
läte förena sig med regleringsplanens genomförande;

att, derest Kongl. Maj:ts befallningshafvande vid fastställande af berörda
plan skulle finna, att någon tomt borde för något kronans ändamål
undantagas, kommunen skulle vara skyldig att till kronan utan ersättning
upplåta sådan tomt; samt

att för tomter inflytande försäljningsmedel skulle i första rummet
användas till bestridande af sådana kostnader och utgifter, som påkallades
af områdets behöriga ordnande.

Utskottet, som finner önskvärdt, att förhållandena med afseende å
ifrågavarande område varda vederbörligen ordnade, och anser detta mål
lämpligast kunna vinnas genom den nu föreslagna öfverlåtelsen, har icke
haft något att emot Kongl. Maj:ts framställning erinra, hvadan utskottet
hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 2 april 1900.

På statsutskottets vägnar
CHR. LUNDEBERG.