Statsutskottets Utlåtande N:o 3 a.

1

N:o 3 a.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1900, kl. 2 e. m.

Utlåtande, med anledning af dels Kongl. Maj:ts i propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof under andra hufvudtiteln
gjorda framställning om förhöjdt anslag till justitiedepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, dels ock
en i ämnet väckt motion.

(l:a U. A.)

Uti proposition den 15 januari innevarande år angående statsverkets
tillstånd och behof har Kongl. Maj:t uti punkten 1 under andra hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen, att, under förutsättning att särskilt aflåten proposition
med förslag till lag om stralfregister hlefve af Riksdagen bifallen, öka anslaget
till justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli dels, enligt
det i statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 13 januari
1900 intagna förslag till tilläggsstat, med aflöning till en kanslist 2,700
kronor och dels med förhöjning af 2,000 kronor i anslaget till amanuenser,
vikariatsersättningar, renskrifning med mera eller således med tillhopa 4,700
kronor, och alltså i 1901 års riksstat uppföra ifrågavarande anslag, nu upptaget
till 35,800 kronor, med 40,500 kronor; samt att för åtnjutande af de
i tilläggsstaten upptagna löneförmåner stadga enahanda vilkor, som vore föreskrifna
för innehafvare af löner å 1878 års aflöningsstat.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 49) har herr A.
Hedin föreslagit, att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts framställning
Bill. till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 3 a Käft. (N:o 3 a.)

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 3 a.

om höjning af anslaget till justitiedepartementets afdelning af Kong]. Maj:ts
kansli med 4,700 kronor, ville under förutsättning, att förslag till lag om
straffregister blefve af Riksdagen antaget, till bestridande af de af lagens
tillämpning föranledda kostnader, å extra stat för år 1901 bevilja ett anslag
af 1,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet den 13 januari innevarande år har statsrådet
och chefen för justitiedepartementet angående Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande
•framställning till en början erinrat, hurusom, under förutsättning att den af
Kongl. Maj:t beslutade proposition med förslag till lag om straffregister blefve
af Riksdagen bifallen, erforderliga medel för straffregistrets handhafvande
syntes böra anvisas samt derefter vidare anfört följande.

Enligt nyssnämnda lagförslag skulle straffregistret finnas i justitiedepartementet;
det skulle innehålla uppgifter angående dem, som genom utslag af
rikets domstolar blifvit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller
för snatteri till böter eller förklarats ovärdiga att i rikets tjenst nyttjas eller
att föra andras talan inför rätta eller blifvit för brott stälda under framtiden,
och skulle för en hvar, om hvilken blifvit så dömdt, från domstolen lemnas
särskild uppgift till registret; uppgifterna skulle i justitiedepartementet hållas
ordnade efter de dömdes namn; droges målet under högre rätts pröfning, skulle
om dess utgång derstädes uppgift lemnas till registret, likasom i fall, der
Konungen af nåd efterskänkte eller mildrade straff eller annan påföljd,
hvarom straffregistret skulle innehålla upplysning, anteckning derom borde
göras. Fångvårdsstyrelsen skulle till registret lemna uppgift dels å dem, som
från straffanstalterna frigifvits efter undergående af bestraffning för vissa
brott, dels ock å aflidna fångar; uppbördsman, som indrifvit för snatteri
ådömda böter, skulle anmäla sådant till registret; straffuppgift skulle ur registret
afskiljas, då högre rätts beslut dertill gåfve anledning, då den dömde
aflidit, eller då nittio år förflutit från hans födelseår; och slutligen skulle
utdrag af registret meddelas i de i förslaget angifna fall.

På sätt särskilde komiterade, hvilka den 30 september 1892 aflemnat
förslag till förordning angående straffregister, beräknat, skulle hela antalet
straffuppgifter, som årligen komme att till straffregistret insändas, uppgå till
omkring 3,500 eller i medeltal ungefär 12 för hvarje söckendag, hvartill
komme ingående meddelanden om utståndet straff, högst 8 i medeltal för
hvarje dag, samt ett mindre antal underrättelser om bland fångar inträffade
dödsfall; hvarje uppgift skulle komma att vid anstalten förvaras under en
tid af 65 år i medeltal, och anstalten skulle, sedan den nått sin fulla utveckling,
komma att innehålla omkring 227,500 uppgifter; om upplysning komme att
begäras rörande alla för gröfre och ringare brott tilltalade och rörande dem,

Statsutskottets Utlåtande N:o 3 a -

3

som häktats för lösdrifveri, skulle enligt komiténs beräkning dagligen komma
att expedieras omkring 50 meddelanden; men då eu mycket stor del åt de
tilltalade lagförts endast för ringa förbrytelser, hade komitén ansett att siffran
i verkligheten blefve lägre.

Såsom af departementschefen den 14 januari 1897, då enahanda fråga
varit föremål för behandling inför Kong! Maj:t, redan framhållits, syntes,
med afseende å sammanhanget mellan de nya straffuppgifterna och de uppgifter,
som enligt gällande bestämmelser skulle för rättsstatistiken insändas
till justitiedepartementet, straffregistret lämpligast kunna föras i detta departements
statistiska byrå. Ett särskilt diarium borde derstädes inrättas, upptagande,
förutom statistiska ärenden, alla till straffregistret inkommande uppgifter
och förfrågningar med anteckning om vidtagna åtgärder. Alla uppgifter
måste, innan de inlades i sina fack, underkastas eu omsorgsfull granskning,
hvarvid borde tillses, att de vore affattade i föreskrifven form, att de innehölle
allt hvad de skulle innehålla, att inga otydligheter förekomme, med mera.
I händelse något vore att anmärka mot en straffuppgift, borde skrifvelse med
begäran om nödiga rättelser eller kompletteringar genast aflåtas till vederbörande.
När straffuppgift vore i det skick, att den kunde inläggas i sitt
fack, borde af densamma tagas en afskrift för att användas för rättsstatistiken.
Straffuppgifterna skulle sedermera ordnas och inläggas i sina fack. När
begäran om registerutdrag inkomme, skulle vederbörligt fack genomgås och
svar expedieras. Om ingen straffuppgift rörande den ifrågavarande personen
funnes och svaret således blefve helt enkelt nekande, borde en anteckning i
diariet vara tillfyllest för kontroll derå, att svar blifvit behörigen expedieradt,
men i annat fall borde ett koncept uppsättas och justeras samt en utgående
expedition i öfverensstämmelse dermed utfärdas. A straffuppgifterna skulle,
när anledning dertill förekomme, verkställas anteckningar om högre domstols
beslut, om verkstälda straff'' med mera.

Det arbete, som förandet af straffregistret och meddelandet af begärda
upplysningar derur kräfde, syntes, på sätt komitén ock antagit, kunna verkställas
af byråchefen för statistiska ärenden i justitiedepartementet med tillhjelp
af eu kanslisekreterare, hvilken jemväl borde föra diariet, samt nödigt
skrifbiträde. Den närmare fördelningen af göromålen mellan byråchefen och
kanslisekreteraren syntes icke, innan nödig erfarenhet under arbetets utförande
vunnits, böra definitivt fastslås, utan göromålens behöriga gång till en början
bäst befordras, om de båda samfäldt deltoge i arbetet och således utan bestämd
fördelning af göromålen lemnade hvarandra det biträde, som af behofvet
påkallades. Byråchefen borde följaktligen, utöfver ledningen och kontrollen
af arbetet i dess helhet, jemväl personligen deltaga i göromålen i alla
deras detaljer. Ansvaret för straffregistrets behöriga handhafvande måste

•i

Statsutskottets Utlåtande N:o 3 a.

emellertid hvila å byråchefen, som derför sjelf borde granska hvarje inkommen
straffuppgift samt, i händelse af behof, genom skriftvexling med vederbörande
inhemta de för rättelsers vinnande eller straffuppgifters kompletterande
erforderliga upplysningar och sålunda bringa straffuppgifterna i det
skick, att de kunde i registerskåpen inläggas, likasom det borde tillkomma
byråchefen att å straffuppgifterna göra anteckningar om högre domstols beslut
och om verkstälda straff äfvensom att afskilja uppgifter ur registret i
de fall, då sådan åtgärd skulle vidtagas, samt tillse, att diariet fördes med
ordning och fullständighet, att svar å inkomna förfrågningar blefve noggrant
och skyndsamt expedierade, samt i allmänhet, att allt arbete med straffregistret
blefve behörigen fullgjordt. Då byråchefens tid syntes blifva fullt upptagen
med det arbete, som för straffregistrets handhafvande tillika med rättsstatistikens
bearbetning kräfdes, hade departementschefen ansett, att det icke
borde kunna ifrågasättas, att han skulle fortfarande vara underkastad den
förpligtelse, som vid 1878 års lönereglering blifvit med afseende å beskaffenheten
af byråchefens dåvarande göromål honom ålagd, nemligen att antingen
sjelf verkställa en del af de beräkningar, som kunde af biträden utföras,
eller ock med någon del af sin egen aflöning bekosta hvad till räknebiträden
åtginge utöfver det af anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning
med mera för närvarande till biträde åt byråchefen anvisade belopp
2,000 kronor. Det arbete, som byråchefen på grund af omförmälda särskilda
förpligtelse haft att bekosta, syntes, derest han icke sjelf medhunne detsamma,
för framtiden böra bestridas af nyssnämnda anslag, hvaraf jemväl borde utgå
kostnaden för skrifbiträde, som i och för straffregistrets förande och deraf
föranledd expedition blefve af nöden. I nämnda anslag, hvars nuvarande
belopp icke medgåfve bestridande af dessa kostnader, erfordrades följaktligen
en tillökning med 2,000 kronor, hvilken förhöjning syntes vara tillräcklig för
fyllande af det ökade behofvet.

Det sätt, på hvilket sålunda den för straffregistrets förande erforderliga
personalen skulle åvägabringas, syntes departementschefen fortfarande vara det
lämpligaste. Dock ansåge han att under den tid, som måste förflyta, till
dess straffregistret nått sin fullständiga utveckling, den årliga kostnaden för
registrets förande skulle kunna i någon mån nedbringas derigenom, att under
sagda tid, då göromålen ännu icke uppnått sin fulla omfattning, byråchefen
tills vidare skulle handhafva desamma, biträdd af, i stället för en kanslisekreterare,
en vid den statistiska byrån, i likhet med hvad som egde rum
å registratorskontoret i nedre justitierevisionen, anstäld kanslist med aflöning
enligt följande tilläggsstat:

1,500

lön

tjenstgörings penningar 1,

200

summa

summa (efter ö år kan lönen höjas med 600 kronor
9 700 i00*1 e^ter år med ytterligare 500 kronor.

1 kanslist:

Statsutskottets Utlåtayide N:o 3 a.

5

Herr Hedin har uti sin ofvanberörda motion till en början framhållit,
hurusom från 6,000 kronor år 1897 anslaget för det tillämnade straffregistret
nu hlifvit nedsatt till 4,700 kronor. Denna lilla förbättring vore dock, enligt
motionärens mening, alldeles otillräcklig, och har motionären till stöd för denna
sin åsigt hufvudsakligen anfört följande.

Chefen för justitiedepartementet hade år 1897 yttrat, att, enligt den
komités mening, som för några år sedan afgifvit förslag till lag om straffregister,
arbetet med dess förande och meddelande af utdrag derur kunde
skötas af byråchefen för statistiska ärenden med tillhjelp af en kanslisekreterare
och nödigt skrifbiträde. Hvad komitén i sjelfva verket sagt och menat
(utlåtandet s. 49), vore, att »hela anstalten synes kunna under ledning af
föreståndaren för justitiedepartementets statistiska byrå skötas af en registrator
med nödigt skrifbiträde», och att så betydliga arbetskrafter skulle ^blifva behöfliga
först efter en följd af år, hvaremot arbetet till en början måste blifva
mindre betydligt. Det vore alldeles klart, att komitén icke menat, att man
strax! skulle onödigtvis skynda att inrätta en ny ordinarie tjenst, utan tvärt
om att man borde afvakta erfarenhetens anvisning om hur snart en sådan
kunde blifva erforderlig. *) Chefen för justitiedepartementet hade således misstagit
sig om komiténs mening, när han begärt, såväl år 1897 som nu, anslag
till en ny ordinarie tjenst, hvilken det påtagligen icke nu kunde vara
skäl att bevilja, då de till en början ringa göromålen mycket val borde
kunna förrättas af extra biträde för en ringare kostnad än den ifrågasätta
nya aflöningen å 2,700 kronor (två ålderstillägg oberäknade). Tills vidare
borde man se tiden an: erfarenheten skulle tids nog visa, om och när den
nya tjensten verkligen komme att behöfvas.

Utom det, att i förevarande fall anslag till en ny ordinarie tjenst icke
nu eller under den närmaste framtiden syntes vara af något det allmännas
behof påkalladt, förekomme nu såsom en allmännare anledning till anmärkning

*) Komitén hade framhållit, att »utdrag ur registret lära under de första åren, innan
detsamma erhållit något betydligare innehåll, komma att begäras endast i ringa mängd»;
att, om för hvar och en af de för gröfre och ringare brott år 1890 tilltalade personer
utdrag ur straffregister begärts, 43 meddelanden dagligen skolat expedieras, men att siffran
i verkligheten syntes blifva »vida lägre», då en mycket stor del af de tilltalade lagförts
endast för ringa förbrytelser eller förseelser; samt att utdragen ur registret »till det vida
öfvervägande antalet» skulle komma att innehålla »den enkla upplysningen, att den efterfrågade
personen ej förekomme i registret», hvilket närmare belystes genom det af komitén
anförda förhållandet, att »icke mindre än 74 procent af de personer, hvilka år 1890 sakfäldes
för gröfre brott, voro sådana, som icke förut blifvit straffade för gröfre brott», och
att »procentförhållandet ställer sig ännu fördelaktigare i fråga om dem, som voro tilltalade
för ringare förbrytelser.»

6

Statsutskottets Utlåtande JS:o 3 a.

mot. förslag om inrättande af nya ordinarie tjenstår, der sådana ej kunde
visas vara oundgängligen behöflig^, vissa omständigheter af eu betydande vigt..

Först den, att sedan någon tid pågått en agitation för löneförhöjning
— tills vidare under namn af dyrtidstillägg — i stor omfattning.

För det andra den, att regeringen ej röjt någon som helst benägenhet
för stäfjande af det missbruk, en mängd befattningars hopande på en hand,
hvarom en på Riksdagens begäran verkstäld och offentliggjord undersökningvisat,
att det antagit stora proportioner. Ty den kongl. kungörelsen af den
3 december 1897, utfärdad på finansdepartementets föredragning, ansåges
inom sjelfva embetsmannaverlden för en blott formalistisk skenåtgärd.

För det tredje den, att en utredning angående embets- och tjenstemäns
dagliga tjenstgöringstid ej blifvit, ehuru förslag till anhållan derom hos
Kongl. Maj:t fem gånger af statsutskottet förordats och fem gånger af Andra
Kammaren bifallits, af regeringen anbefald.

För det fjerde den, att anlitande af komitéer för verkställande af
utredningar och utarbetande af lagförslag tilltagit i utomordentligt stor skala
och förekomme i talrika fall, då arbetet skulle kunna besörjas på det sätt,
som funnes nämndt i 10 § regeringsformen, derest ej den dagliga tjenstgöringstidens
längd vore i så stor utsträckning beroende af godtycke, och
derest mycket väl aflönade embetsmän vore förpligtade att ej på ett större
eller mindre antal bisysslor använda en väsentlig del af sin tid och arbetskraft.

Ej bättre grundad än äskandet af anslag för en tills vidare uppenbart
obehöflig, ny ordinarie befattning med en aflöning efter tio års tjenst af
3,700 kronor, vore framställningen om höjande, till förmån för departementets
statistiska byrås chef, af anslaget till amanuenser o. s. v. med 2,000
kronor. Då aflöningen för nämnda embetsman 1878 blifvit höjd till lön:
4,400 kronor, tjenstgöringspenningar: 2,000 kronor, ett ålderstillägg efter 5
år: 600 kronor; då han enligt instruktionen af 1878 för Kongl. Maj:ts kansli
kunde erhålla biträde af någon bland kanslisekreterarne; då af nyssnämnda
anslag till amanuenser, vikariatsersättningar m. m. 2,000 kronor vore åt
byråchefen anvisade till godtgörelse åt räknebiträden; och då slutligen uppgift
icke förelåge om det belopp, hvarmed han till äfventyrs, enligt en bestämmelse
i löneregleringen, fått bestrida kostnaden för de beräkningar, som
nämnda 2,000 kronor ej räckt till att betala, och som han ej sjelf velat
eller hunnit verkställa; så borde så mycket mindre skäl vara för handen för
den ifrågasatta ökningen med 2,000 kronor af ifrågavarande anslag, som
det ju visat sig, att de med denna byråchefs befattning i justitiedepartementet
förenade åligganden ej varit mera tidsödande, än att han kunnat förordnas
att, mot ett arfvode af 2,000 kronor för år, sköta ett extra uppdrag i civil -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3 a.

7

departementet (jfr den af samtlige ledamöter från Andra Kammaren i konstitutionsutskottet
år 1892 afgifna reservation mot utskottets med den förseglade
sedelns hjelp fattade beslut att icke göra anmälan enligt § 107
regeringsformen om nämnda förordnande: memorial n:o 14, sid. 23—26.)

Sedan såväl det vid senaste riksmöte till hvilande för vidare grundlagsenlig
behandling antagna förslag om ändring i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen,
i syfte att deri införa skydd mot obehörigt meddelande af
utdrag ur straffregistret, som ock Kong!. Maj:ts under förutsättning af Riksdagens
bifall till nämnda grundlagsändring till denna Riksdag aflåtna proposition
(n:o 18) med förslag till lag om straffregister numera blifvit af Riksdagen
bifallna, har utskottet, som, på sätt i punkt l:o af utlåtandet n:o 3
angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel anmälts,
i afvaktan på Riksdagens beslut i anledning af Kongl. Maj:ts berörda proposition
uppskjutit förenämnda framställningars handläggning, nu till behandling
förehaft detsamma. Och har utskottet funnit det vara obestridligt, att ökning i
arbetskrafter måste i någon män beredas justitiedepartementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli till följd af de med straffregistrets handhafvande förenade,
ökade göromålen. Dock torde det vara omöjligt att, innan denna nya gren
af statsförvaltningen fått under några år vara i verksamhet, med någorlunda
visshet bestämma angående mängden eller beskaffenheten af de arbetskrafter,
som må finnas för densamma erforderliga, och har utskottet icke ansett det
under sådana förhållanden vara lämpligt att i’edan nu inrätta en ny ordinarie
befattning eller att höja å justitiedepartementets stat anvisade ordinarie
anslag. Utskottet har funnit det vara rigtigare, att den anslagsökning, som
lärer böra medgifvas, tillsvidare uppföres å extra stat. Hvad nämnda anslagsökning
beträffar, har utskottet ansett densamma för närvarande kunna något
nedsättas under hvad Kongl. Maj:t föreslagit. Utskottet har nemligen icke
kunnat finna, att under den första tiden efter straffregistrets uppläggande —
då detsamma ännu måste innehålla jemförelsevis få uppgifter och då äfven
ett färre antal förfrågningar, än sedermera antagligen blifver fallet, torde
inkomma, samt till svar å de allra flesta af dessa endast torde behöfva meddelas,
att ingen uppgift finnes att ur registret meddela — arbetet, som af detta
register förorsakas, skulle blifva så betydande, att för detsamma skulle fordras,
förutom byråchefen för statistiska ärenden samt extra tjensteman och skrifbiträden,
eu person med sådana aflöningsförmåner som den af Kongl. Maj:t,
nu ifrågasatte kanslisten, utan har utskottet ansett, att jemväl dennes befattning
må kunna utan olägenhet utbytas mot en amanuenstjenst. På grund af
denna förändring torde ett anslag af 3,000 kronor vara tillräckligt för att

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 3 a.

möta de med straffregistrets förande förenade kostnader för amanuensarfvoden,
skrifbiträde m. m.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning och herr Hedins ofvanberörda motion,
för bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister
föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning
m. m. vid justitiedepartementets afdelning af Kongl.
Maj:ts kansli å extra stat för år 1901 anvisa 3,000
kronor.

Vid bifall härtill kommer ordinarie anslaget till justitiedepartementets
afdelning af Kongl. Maj.ts kansli att uppföras med oförändradt belopp
35,800 kronor.

Stockholm den 20 april 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERGr.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1900.