Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

1

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 2 februari 1900, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående optionsrätt
till arrendet af förra hospitalshemmanet V*
mantal Follinge n:o 2 jemte Fallsberg, en utjord, i Östergötlands
län. (I A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för den 8 december 1899, har Kongl. Maj:t i en samma
dag aflåten proposition (n:o 5) föreslagit Riksdagen att medgifva, att
vid förnyad utarrendering från den 14 mars 1901 af förra hospitalshemmanet
1 2 mantal Follinge n:o 2 jemte Fallsberg, en utjord, i Allhelgona
socken och Göstrings härad af Östergötlands län optionsrätt
måtte af egendomens nuvarande arrendator, Axel Andersson, få åtnjutas.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom domänstyrelsen
den 18 maj sistlidet år faststält förslag till kontrakt angående utarrendering
på tjugu års tid från den 14 mars 1901 af förra hospitalshemmanet
1 2 mantal Follinge n:o 2 jemte Fallsberg, en utjord, i Allhelgona
socken och Göstrings härad af Östergötlands län. I sammanhang
härmed hade domänstyrelsen förklarat, att, då egendomens nuvarande
arrendator, Axel Andersson, som jemlikt styrelsens transportBih.
till Riksd. Vrot. W00. 4 Sami. 1 Åfd. 12 ITii/t. (N:ris 12—11). t

2

. Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

resolution den 17 april 1896 fått egendomen på arrende åt sig öfverlåten,
följaktligen vid löpande arrendeperiodens slut ej innehaft arrendet
i fem år, styrelsen funnit honom icke kunna tillerkännas optionsrätt
vid förestående utarrendering af egendomen.

I en till Kongl. Maj:t stäld skrift hade nu bemälde Andersson
anhållit, att optionsrätt till ifrågavarande arrende måtte varda honom
tillerkänd utan hinder deraf, att stadgade betingelser för sådan rätts
erhållande ej till fullo förefunnes. Till stöd härför hade af sökanden
anförts, att den af honom och hans företrädare i arrendet hos domänstyrelsen
gjorda framställning, som legat till grund för ofvan omförmälda
öfverlåtelse å sökanden af arrenderätten till ifrågavarande egendom,
afsett öfverlåtelse deraf från arrendeårets början den 14 mars
1896; att den af domänstyrelsen den 17 april 1896 utfärdade transportresolution,
oaktadt någon viss tillträdestid för sökanden deri ej angifvits,
af såväl sökanden och hans företrädare i arrendet som ock
vederbörande uppbörds förvaltning tolkat s så, som om öfverlåtelse genom
samma resolution blifvit medgifven från den 14 mars 1896; samt att
sökanden således i sjelfva verket tillträdt egendomen sistnämnda dag.
Från samma dag hade sökanden ock erlagt den stadgade arrendeafgiften,
hvilket styrktes af ansökningen bifogade debetsedlar samt afskrift
af den för arrendeskyldigheternas fullgörande aflemnade borgensförbindelsen.
Under de år sökanden hittills innehaft egendomen hade
han, i tanke att optionsrätt vid förnyad utarrendering skulle honom
tillerkännas, sökt att på allt sätt förbättra egendomen, för hvilket
ändamål han på egen bekostnad täckdikat 13 tunnland af åkerjorden
samt inköpt och å egendomen användt 500 lass naturlig gödsel jemte
400 säckar artificiella gödningsämnen samt 100 lass foder, hvarjemte
sökanden anlagt trädgård och dervid planterat 40 fruktträd förutom
bärbuskar. För hvad sökanden sålunda påkostat egendomen kunde
svårligen under återstående tiden af nu löpande arrendeperiod påräknas
någon som helst godtgörelse, enär afkastning af de gjorda förbättringarne
först kunde erhållas under kommande arrendeperiod.

Med skrifvelse den 21 juli 1899 hade domänstyrelsen öfverlemnat
förevarande ansökning äfvensom afgifna yttranden af vederbörande
domänintendent och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet.

Domänintendenten hade, med tillkännagifvande att sökanden faktiskt
innehaft arrendet sedan den 14 mars 1896, vitsordat, att sökanden
skött jorden väl och nedlagt stora kostnader på dess förbättrande,
under förhoppning att vid arrendeperiodens slut få öfvertaga gården på
nytt arrende. Derjemte hade domänintendenten meddelat, att vid den

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

3

tid, då sökanden tillträdde arrendet, en del af byggnaderna å egendomen
varit i så dåligt skick, att sökanden ej skulle hafva vågat öfvertaga
arrendet utan att hafva utsigt till optionsrätt; och vid en blifvande
afträdessyn komme det sannolikt att åläggas sökanden att nybygga
kreaturshuset. För detta arbete skulle kostnaden blifva mindre betungande,
om sökanden komme i tillfälle att sjelf få ombesörja detsamma,
hvaremot, om arrendet öfverginge till annan person, sökanden skulle
drabbas af en känbar förlust.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade i sitt yttrande anfört, att
sökanden väl syntes sakna laglig rätt till option, men att, då enligt
domänintendentens ofvanberörda yttrande sökanden faktiskt innehaft
arrendet från den 14 mars 1896 och erlagt stadgad arrendeafgift från
samma dag samt dessutom gjort sig i allo förtjent af att erhålla företrädesrätt
vid egendomens förnyade utarrendering, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
funne ansökningen böra vinna bifall.

För egen del hade domänstyrelsen meddelat, dels att den ansökning,
i anledning hvaraf styrelsen medgifvit arrendets öfverlåtande å
sökanden, af sökanden och hans företrädare i arrendet dagtecknats den
28 mars 1896 och till styrelsen inkommit med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
skrifvelse den 8 derpåföljde april, dels ock. att vid den
år 1898 å egendomen hållna arrendevärdering uppskattningsmännen,
enär arrendatorn genom att tillföra egendomen artificiella och naturliga
gödningsämnen ganska mycket förbättrat densamma samt äfven pa
egen bekostnad täckdikat något och väl häfdat jorden, förordat honom
till åtnjutande af förmånsrätt vid den förestående utarrenderingen; och
hade styrelsen, enär sökanden den 14 mars 1901 innehaft egendomen
under en period, som, med afseende å tiderna för jordbrukets utöfvande
å ifrågavarande ort, motsvarade fem brukningsår, samt sökanden härunder,
i öfvertygelse att betingelserna för erhållande af optionsrätt vore
för handen, på ett särskildt erkännansvärdt sätt vinnlagt sig om egendomens
förbättring, ansett det vara med billighet öfverensstämmande,
att sökanden ej ginge miste om den påräknade förmånen att få till
åsatt arrendevärde öfvertaga egendomen på nytt arrende.

Enligt de af Kongl. Maj:t och Riksdagen faststälda vilkor för erhållande
af optionsrätt skulle arrendatorn, för att af en dylik förmån
komma i åtnjutande, hafva innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans
med återstående delen af arrendetiden uppginge till fem år.
Denna bestämmelse hade hittills i förekommande fall tolkats så, att
början af den för optionsrättens erhållande bestämda tiden räknats från
det domänstyrelsens beslut om arrendets öfverlåtande meddelats. Med

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

tillämpning häraf på nu föreliggande fråga, hade sökanden icke innehaft
arrendet i fem år och vore följaktligen icke författningsenligt berättigad
till optionsrätt. De omständigheter, som i detta ärende förekommit,
vore emellertid af den beskaffenhet, att det måste anses vara med
billighet öfverensstämmande, att sökanden finge komma i åtnjutande af
optionsrätt, ehuru han icke fullgjort alla för densammas erhållande stadgade
vilkor; och hemstälde departementschefen derför, att Kongl. Maj:t
måtte hos Riksdagen göra den framställning, förevarande proposition
innefattar.

Statsutskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl.
Maj:t i detta ärende föreslagit, hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 2 februari 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.