Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

\

tf:© 9.

Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1900, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta
motioner rörande ändrade bestämmelser angående
Riksdagens ständiga och tillfälliga utskott.

Förslag om ändrade bestämmelser i fråga om Riksdagens utskott hafva
vid innevarande riksmöte framlagts uti följande fyra motioner, hvilka
från kamrarne blifvit till konstitutionsutskottet hänvisade, nemligen från
Första Kammaren n:o 33 af herr von Sirokirch, samt från Andra Kammaren
n:o 149 af herr J. Byström, n:o 153 af herr grefve H. E. G.
Hamilton och n:o 160 af herr E. Hammarlund.

Uti herr Byströms motion, hvilken uti allt väsentligt öfverensstämmer
med den motion i samma ämne, som han vid sistlidne riksdag framstälde
(motion i Andra Kammaren 1899 n:o 239), hemställes,

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, för åstadkommande
af en jemnare fördelning af arbetet inom Riksdagen,
enligt de i motionen uttalade principerna, låta utarbeta
Bih. till Riksd. Prof. 1900. 3 Sami. 9 Häft. (N:o 9.) 1

Motioner,

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

och för Riksdagen framlägga förslag till ändring af
hithörande §§ i riksdagsordningen.

Motionären har jemväl anhållit, att konstitutionsutskottet måtte göra
de ändringar i skrifvelseförslaget, hvilka kunde vara erforderliga, samt
har tillika, i angifvet syfte att framställa de hufvudsakliga principerna
till de förbättrade bestämmelser, som enligt hans åsigt ganska allmänt
ansåges behöfliga i fråga om kamrarnes arbetssätt, i sin motivering framlagt
följande utkast till ändrad lydelse af §§ 37, 39, 40 och 42 riksdagsordningen: -

»Riksdagsordningen:

§ 37.

1. Å hvarje lagtima Riksdag skola, inom sex
dagar efter dess öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott,
två statsutskott, två bevillningsutskott, ett bankoutskott
samt två lagutskott. Dessa Riksdagens ständiga
utskott skola bestå: konstitutionsutskottet af tjugo,
första statsutskottet af tjugo, andra statsutskottet af
tjugo, första bevillningsutskottet af tjugo, andra bevillningsutskottet
af tjugo, bankoutskottet af tjugo, första
lagutskottet af sexton och andra lagutskottet af sexton
ledamöter, hvilka hvardera kammaren till halfva antalet
inom sig väljer antingen omedelbart eller, om
kammaren så beslutar, genom elektorer; ankommande
på kamrarnes sammanstämmande beslut att, när sådant
finnes vara af nöden, tillsätta särskilt utskott för upptagande
af fråga, som tillhör ständigt utskotts behandling
så ock att, derest utskott anmäler behof af förstärkning
i ledamöternas antal, sådant bevilja.

2. Hvardera kammaren eger ock inom sig utse
suppleanter, att, vid inträffadt förfall för utskottsledamöter,
i deras ställe inträda.

3. Derest i någondera kammaren fråga väckes,
som icke tillhör förenämnda utskotts behandling, men
är af beskaffenhet, att utskotts yttrande deröfver er -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

fordras, skall för frågans beredande ett tillfälligt utskott,
bestående af så många ledamöter, som kammaren
nödigt aktar, inom kammaren tillsättas.

4. A urtima Riksdag skola ej flera utskott tillsättas,
än som erfordras för beredning af de dervid,
enligt 2 §, förekommande ärenden.

§ 39.

Statsutskotten skola undfå del af Konungens angående
statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen
aflåtna proposition och ega tillgång till alla statsverkets
räkenskaper och handlingar.

1. Första statsutskottet åligger att granska, utreda
och uppgifva stats- och riksgäldsverkens tillstånd
och förvaltning, med undantag af hvad som rör samfärdseln,
samt föreslå ej mindre hvad till fyllandet af
deras behof erfordras, sedan nödiga indragningar och
besparingar blifvit iakttagna, än äfven beloppet af de
summor, hvilka, jemlikt 63 § regeringsformen, skola
för särskilda händelser afsättas, så ock att uppgifva,
huru mycket bör genom bevillningar utgöras.

2. Andra statsutskottet åligger att utreda och
afgifva förslag i ärenden, som röra samfärdseln, samt
att efterse och granska, huruvida gjorda eller förordnade
utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit
beloppet af de hufvudtitlar, hvilka af Riksdag uti
uppgjord statsreglering blifvit faststälda, och huruvida
utbetalningarna äro grundade på behörigen upprättade
stater, eller Konungens med vederbörlig kontrasignation
utfärdade anordningar, samt styrkta med behöriga
qvittenser af dem, som medlen emottagit. Skulle, mot
Riksdagens beslut, de till någon hufvudtitel anslagna
summor befinnas dragna till andra ändamål än dem,
som under samma hufvudtitel höra, eller något af
Riksdagen faststäldt anslag befinnas öfverskridet, skall
utskottet hos kamrarne göra anmälan emot den embetsman,
som en sådan anordning kontrasignerat, hvarefter

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

förfares enligt 106 och 107 §§ i regeringsformen. Ej
må dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen,
utskottet i något klander af Konungens gjorda anordningar
ingå; ej heller de för statsutgifterna redovisande
tjensteman personligen för utskottet eller Riksdagen
till ansvar ställas, utan må, der så nödigt finnes, hos
Konungen af Riksdagen anmälas de anledningar, som
förekommit att emot någon sådan tjensteman i laglig
ordning ansvar yrka.

§ 40.

Bevillningsutskotten åligga att bereda alla till
dem från kamrarne hänvisade frågor, som angå förändring
uti föreskrifterna om bevillnings utgörande,
att förslagsvis beräkna inkomsterna af de särskilda
bevillningarna, och att, sedan statsverkets behof blifvit
utredda och bestämda, opåmint föreslå sättet för bevillningens
ökande, om det erfordras, eller dess minskande,
om sådant kan ega rum, och i sammanhang
dermed till Riksdagen afgifva förslag till bevillningsstadgar.
Bevillningsutskotten må derjemte uti bevillningsfrågor
föreslå hvad de anse billigt och nyttigt.

1. Till första bevillningsutskottet hänvisas frågor
rörande tull- och postbevillningen och i samband dermed
stående ärenden.

2. Till andra bevillningsutskottet hänvisas frågor
rörande allmänna bevillningen, bränvinslagstiftningen
och i samband dermed stående ärenden.

§ 42.

Lagutskotten skola meddela utlåtanden öfver de
från kamrarne till dem hänvisade förslag till stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af lag.

1. Till första lagutskottet hänvisas förslag till
stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af civiloch
kriminallag; börande under civil- och kriminallag

Konstitutionsutskottets Utlåtande No 9.

6

äfven förstås de delar af krigslagar och författningar
rörande krigsväsendet, som ega tillämpning till medborgare
utom krigsstaten.

2. Till andra lagutskottet hänvisas förslag till
stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af kommunal-
och kyrkolag.

Andra lagutskottet skall ock granska justitieombudsmannens
afgifna redogörelse, äfvensom hans
embetsdiarier och registratur, samt med utlåtande deröfver
till Riksdagen inkomma.

Herr Hammarlund hemställer,

att konstitutionsutskottet måtte utarbeta och för
Riksdagen till antagande i grundlagsenlig ordning framlägga
förslag till nedannämnda ändringar i regeringsformens
och riksdagsordningens bestämmelser angående
utskottens antal, deras verksamhet och andra dermed
sammanhängande ämnen:

1) att alla bestämmelser om tillfälliga utskott
bortfalla;

2) att vid hvarje lagtima riksdag skola tillsättas
tio ständiga utskott, nemligen ett konstitutionsutskott,
ett statsutskott, ett riksgäldsutskott, ett tullutskott, ett
bevillningsutskott, ett bankoutskott, ett lagutskott, ett
kommunalutskott, ett socialpolitiskt utskott och ett
ekonomiutskott;

3) att antalet ledamöter i dessa utskott skall utgöra:
i konstitutionsutskottet 20, i statsutskottet 24
samt i hvart och ett af de öfriga utskotten 16 ledamöter,
hvilka hvardera kammaren till hafva antalet
inom sig väljer, hvarjemte hvardera kammaren utser
det antal suppleanter, kammaren bestämmer;

4) att ärendena skola fördelas mellan de tio utskotten
på följande sätt:

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

konstitutionsutskottet bibehåller hittillsvarande uppgift; gifva statsutskottet

skall granska, utreda och upp
statsverkets tillstånd, förvaltning och behof samt afgifva
yttrande i alla ärenden, som angå statsregleringen
utom i hvad gäller frågor rörande anläggning samt
förvärfvande af jernvägar och kanaler;

riksgäldsutskottet har att granska, utreda och uppgifva
riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning och behof
samt derjemte afgifva yttranden i ärenden, som angå
anläggning samt förvärfvande af jernvägar och kanaler;

tullutskottet åligger att afgifva förslag i sådana
bevillningsfrågor, som angå tull- och accismedlen;

bevillningsutskottet har att behandla alla öfriga bevillningsfrågor,
såsom angående allmänna bevillningen,
postbevillningen, stämpelpappersafgiften och bränvinsförsäljningsmedlen,
samt derjemte afgifva förslag i
frågor rörande bränvinsförsäljningen samt angående
handeln med vin och maltdrycker;

• • ? i J1 ’'';Xi •:» J l* i ! 7 ! ■ i

bankoutskottet bibehåller hittillsvarande uppdrag
med det tillägg, att utskottet har att afgifva yttranden
i alla ärenden, som angå banklagstiftningen;

lagutskottet skall meddela utlåtande öfver förslag
till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af
sådana lagar eller laga stadgar, som utgöra föremål
för Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning
och icke tillhöra annat utskotts handläggning,
hvarjemte utskottet skall granska justitieombudsmannens
redogörelse;

kommunalutskottet åligger att dels afgifva yttrande
i alla lagstiftningsfrågor angående kommunal- och kyrko -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

7

lag, dels behandla alla sådana frågor angående skolväsendet,
som icke på grund af sin natur höra under
statsutskottets handläggning;

socialpolitiska utskottet skall meddela utlåtande i
alla frågor, som angå de kroppsarbetande klassernas
sociala ställning, förhållandet mellan arbetsgifvare och
arbetstagare, försäkringsväsendet, bolags- och föreningsväsendet,
yrkes- och skyddslagstiftningen samt öfriga
socialpolitiska ärenden, som icke på grund af sin natur
höra under statsutskottets handläggning;

ekonomiutskottet slutligen har att handlägga alla
sådana inom Riksdagen väckta frågor, som icke tillhöra
här ofvan nämnda utskotts behandling eller röra
någondera kammaren enskildt, men dock äro af natur
att böra hänskjutas till utskotts förberedande handläggning; 5)

att i ämne, som tillhör konstitutionsutskottets
eller ekonomiutskottets behandling, motion kan framställas,
så länge Riksdagen är samlad, men att motion,
som tillhör annat utskotts behandling, skall vara väckt
inom tio dagar från riksdags öppnande, så vida icke
motionen omedelbarligen föranledes af redan inom
någondera kammaren fattadt beslut eller upptaget
ärende eller annan under riksdagen inträffad händelse.

Motionären framhåller emellertid, att hvad han sålunda framställt
endast vore att betrakta som ett utkast och icke som ett fullständigt
genomfördt grundlagsförslag. Hufvudtankegången ansåge han vara rigtig;
detaljerna i ett så vidtomfattande förslag som det ifrågavarande kunde
deremot nog i åtskilliga stycken befinnas tåla en eller annan jemkning.
Det borde för öfrigt icke begäras, att en enskild motionär, då ett så
omfattande och på riksdagsarbetet så ingripande förslag som det föreliggande
första gången framlades, skulle kunna i alla enskildheter hafva
fullständigt utarbetat detsamma. Härför kräfdes samarbete mellan personer
med erfarenhet frän skilda utskott. Under sådana omständigheter
hade motionären icke formulerat de olika paragraferna i regeringsformen

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

och riksdagsordningen, utan öfverlemnat åt konstitutionsutskottet att göra
detta och dervid vidtaga de jemkningar i hans förslag, som kunde anses
nödiga.

Herr grefve Hamilton har i sin motion hemstält,

att § 44 riksdagsordningen måtte erhålla följande
ändrade lydelse:

§ 44.

Utskotten välja, hvart inom sig, ordförande och
vice ordförande. Intill dess sådant val försiggått, föres
ordet af den ledamot, som de flesta riksdagar bevistat,
och, der två eller flere i lika många riksdagar deltagit,
den af dem, som är till lefnadsåren äldst. Utskotten
utse, hvart för sig, sekreterare och, efter samråd med
honom, den öfriga betjening, som nödig finnes.

Uti herr von SiroJcirchs motion hemställes slutligen,

att §§ 87, 44, 59 och 68 riksdagsordningen måtte
erhålla följande ändrade lydelse:

'' •'' £* ** . j '' t h'' * j • ‘.t. V , • . •. • .,

§ 37-

Mom. 1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom
åtta dagar efter dess öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott,
ett statsutskott, ett bevillningsutskott, ett
bankoutskott samt ett lagutskott. Dessa Riksdagens
ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet af
tjugu, statsutskottet af tjugufyra, bevillningsutskottet
af tjugu, bankoutskottet af sexton och lagutskottet af
sexton ledamöter, hvilka hvardera kammaren till halfva
antalet inom sig väljer, antingen omedelbart eller, om
kammaren så beslutar, genom elektorer; ankommande
på kamrarnes sammanstämmande beslut att, när sådant

Konstitutionsutskottets Utlåtande h:o 9.

9

finnes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott för upptagande
af fråga, som tillhör ständigt utskotts behandling,
så ock att, derest utskott anmäler behof af förstärkning
i ledamöternas antal, sådant bevilja.

Mom. 2. Hvardera kammaren eger ock inom sig
utse suppleanter, att, vid inträffadt förfall för utskottsledamöter,
i deras ställe inträda.

Mom. 3. Derest i någondera kammaren frågor
väckas, som icke tillhöra förenämnda utskotts behandling,
men äro af beskaffenhet, att utskotts yttrande
deröfver erfordras, skall för dessas beredande tillsättas
ett tillfälligt utskott, bestående af 36 ledamöter, hvilka
hvardera kammaren till halfva antalet inom sig väljer.

Mom. 4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott
tillsättas, än som erfordras för beredning af de dervid
enligt 2 § förekommande ärenden.

§ 44.

Utskotten välja, hvar inom sig, ordförande och
vice ordförande. Intill dess sådant val försiggått, föres
ordet af den ledamot, som de flesta riksdagar bevistat,
och, der två eller flere i lika många riksdagar deltagit,
den af dem, som är till lefnadsåren äldst. Utskotten
utse, hvart för sig, sekreterare och, efter samråd
med honom, den öfriga betjening, som nödig finnes.

§ 59.

Hvarje utskottsbetänkande skall i begge kamrarne
för ärendets afgörande, så vidt ske kan, samtidigt föredragas.
Efter betänkandets första föredragning skall
detsamma hvila på bordet. Vid nästa föredragning,
ehvad öfverläggning då eger rum eller ej, må det, på
flere ledamöters förenade begäran, åter göras hvilande.
Men då saken tredje gången förekommer, skall den till
afgörande företagas.

Bih. till Riksd. Prat. 1900. 3 Sami. .9 IJäft.

2

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande A;o 9.

Utskotts förberedande hemställanden och förfrågningar
må genast afgöras, derest icke någon kammares
ledamot bordläggning begär.

§ 63.

När fråga, hvaröfver utskott sig utlåtit, till afgörande
förekommer, eger kammaren att antingen genast,
med bifall till utlåtandet eller utan afseende å
hvad utskottet föreslagit, fatta sitt beslut, eller, om
ämnet anses fordra ytterligare utredning, målet till
utskott återförvisa.

Stanna kamrarne öfver någon fråga, hvaröfver
utskott sig utlåtit, uti hufvudsakligen eller till vissa
delar olika beslut, så skall utskottet söka att de olika
meningarna, så vida möjligt är, sammanjemka och med
förslag derom till kamrarne inkomma.

Hvad kamrarne sammanstämmande besluta, det
vare Riksdagens beslut. Blifva kamrarne ej, efter den
behandling ofvan nämnd är, om ett beslut ense, skall
frågan, utom i de fall 65 § upptager, anses hafva för
den riksdagen förfallit.

Motionärernas

motiv.

Herr Byströms
motion.

Såsom af herr Byströms förslag framgår, afser detta, att tre af de
nuvarande ständiga utskotten, nemligen statsutskottet, bevillningsutskottet
och lagutskottet, skulle ersättas hvart och ett af två utskott, hvilka skulle
bestå, de båda statsutskotten och de båda bevillningsutskotten hvarje af
tjugu samt de båda lagutskotten hvartdera af sexton ledamöter.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört, bland annat, följande:

Å ena sidan vore det ett jemförelsevis ringa antal af Riksdagens
ledamöter, som hedrades med eller ålades ordinarie ledamotskap i de
ständiga utskotten, och å andra sidan vore det ett rätt stort antal kammarledamöter,
som till väsentlig del utestängdes från att något vidare uträtta
i riksdagsarbetet. Under det de förra, åtminstone ej få bland dem, klagade
öfver ett allt för efterhängset och ihärdigt riksdagsarbete, ginge de
senare nästan sysslolösa. Visserligen vore det ej få, som antingen valdes
till suppleanter i de ständiga utskotten eller insattes i de tillfälliga utskotten,
men fördelningen af arbetet blefve i alla fall ej tillfredsställande.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

11

Sedan motionären derpå dels lemnat en uppgift om huru många af
kamrarnes ledamöter för närvarande plägade väljas till ordinarie medlemmar
eller suppleanter i utskott, dels äfven berört öfriga förtroendeuppdrag,
som under riksdagen plägade gifvas medlemmar af kamrarne,
beräknar han, att af Första Kammarens ledamöter omkring fyratio och af
Andra Kammarens mellan sextio och sjuttio för närvarande icke blefve
i tillfälle att deltaga i det mera aktivt ingripande riksdagsarbetet, ett
förhållande, som motionären icke ansåge kunna vara till det helas fromma.

Under nuvarande förhållanden finge man ju också jemförelsevis litet
uträtta vid kamrarnes plena under riksdagens första tvenne månader. Utskotten,
på hvilka läge det tyngsta, vigtigaste och mest tongifvande arbetet,
hunne nemligen ej bereda ärendena så, att de tidigt nog kunde för
besluts fattande föredragas i kamrarne. Mot riksdagens slut komme deremot
de flesta ärendena med en brådska, som gjorde, att i många fall
hvarken utskott, ej heller Riksdag hunne eller kunde behandla dem med
den omsorg, som deras vigt och betydelse kräfde.

I någon mån skulle detta missförhållande, enligt motionärens mening,
afhjelpas, om man delade de utskott, som nu hade mest att göra, i två
utskott hvartdera, d. v. s. tillsatte flera utskott, än som nu skedde. Den omständigheten,
att arbetet i Riksdagen tycktes med hvarje år ökas, talade
äfven för att man mer än hittills borde fördela detta arbete på de
krafter, som ytterligare kunde derför användas. Då denna fråga förlidet
år förevarit i Riksdagen, hade ock från flera håll sympatier uttalats för
idén om tillsättande af flera ständiga utskott.

Efter att derpå hafva citerat åtskilliga af dessa uttalanden, anför
motionären, likasom uti sin vid fjolårets riksdag i ämnet framburna motion,
att de utskott, som nu hade mest att göra, vore statsutskottet, lagutskottet
och bevillningsutskottet, då deremot bankoutskottet och konstitutionsutskottet
ej syntes vara så särdeles betungade, åtminstone enligt hvad som
framginge af de tryckta riksdagshandlingarna. Så hade år 1898 — och
det ena året torde i detta fall vara det andra temligen likt — de ständiga
utskotten afgifvit följande antal utlåtanden eller memorial: konstitutionsutskottet
11 utlåtanden, omfattande i tryck 96 sidor; statsutskottet
108 utlåtanden, omfattande tillsammans 2,060 sidor, och dessutom tillsammans
med lagutskottet 12 utlåtanden, omfattande mer än 100 sidor;
bevillningsutskottet 34 utlåtanden, omfattande 326 sidor; bankoutskottet
15 utlåtanden, omfattande något öfver 300 sidor; samt lagutskottet 87

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 9.

Herr Hammarlunds
mo
tion.

utlåtanden, omfattande 637 sidor, och dessutom tillsammans med statsutskottet
12 utlåtanden, omfattande något mer än 100 sidor.

Motionären hölle alltså före, att man, för att vinna det åsyftade målet,
borde tillsätta flera ständiga utskott. I en del andra länder, bland hvilka
motionären särskilt ville nämna Norge och Nordamerikas Förenta Stater,
hade man ock i de lagstiftande församlingarna flera ordinarie utskott än
hos oss.

Uti herr Hammarlunds motion åsyftas en fullständig omgestaltning af
den svenska utskottsinrättningen, med upphäfvande af de tillfälliga utskotten
och införande af tio ständiga utskott. För att styrka behofvet af denna
omfattande reform har motionären ej blott åberopat, att åtskillige af Riksdagens
ledamöter vore särdeles strängt upptagna af utskottsarbete, under det
att ett betydande antal hade litet eller intet att göra, samt att åtskilliga
utskott öfver höfvan betungades med ärenden, under det att andra utskott
hade ett jemförelsevis lindrigt arbete, utan äfven framhållit, hurusom en
jemnare fördelning skulle vara till gagn för riksdagsarbetet i dess helhet, ej
minst derutinnan, att arbetet skulle kunna påskyndas. Intet af de utaf
de öfriga tre motionärerna framlagda förslag har herr Hammarlund emellertid
funnit på ett tillfredsställande sätt lösa frågan, enär, då en reform på
detta område skulle genomföras, den måste vara mera omfattande, än hvad
någon af dessa motionärer tänkt sig.

Efter en hänvisning till ett sitt yttrande i Andra Kammaren vid nästlidet
års riksdag anför herr Hammarlund i sin motion, bland annat, följande.
Det hufvudsakligaste utskottsarbetet försigginge i den svenska Riksdagen
inom delegationer, bestående af ledamöter från båda kamrarne. Detta
arbetssätt, som vore afvikande från det i de flesta andra land vanliga,
vore häfdvunnet hos oss, och det hade numera så ingått i våra parlamentariska
vanor, att någon ändring häri nog icke komme att ifrågasättas.
Tvärtom talade många skäl för, att hvad som nu gälde om de mera vigtiga
utskotten, d. v. s. de ständiga och de särskilda, borde vinna tillämpning
på samtliga riksdagsutskott. De s. k. tillfälliga utskotten, bestående
af ledamöter från blott ena kammaren, hade tillkommit genom 1866 års
riksdagsordning. Meningen hade nog ursprungligen varit den, att dessa
utskott skulle vara, såsom namnet antydde, tillfälliga för en viss frågas
beredande. Som bekant, hade emellertid dessa utskott så småningom blifvit
lika fasta som de ständiga utskotten, och särskildt inom Andra Kammaren
hade hvart och ett'' af dem genom praxis erhållit en temligen bestämd

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

18

uppgift. I regel hade första utskottet haft att behandla undervisningsfrågor,
andra utskottet frågor rörande vin* och maltdrycksförsäljningen, tredje
utskottet socialpolitiska spörsmål och fjerde utskottet diverse ärenden angående
allmänna hushållningen m. m. Saknaden af frågor inom endera
af dessa grupper vid den ordinarie motionstidens utgång hade vid någon
riksdag kunnat häri tillfälligtvis nödvändiggöra en eller annan ändring,
men hade ej upphäft den allmänna regeln. Det hade om de tillfälliga
utskotten blifvit sagdt, att de i allmänhet lemnat en god utredning af
ärendena. Men det torde ej kunna nekas, att resultatet i allmänhet blifvit
skäligen magert. Personligt samarbete mellan ledamöter från de båda
kamrarne kunde i fråga om dessa ärendens beredning ej annat än undantagsvis,
och då under, så att säga, sjelftagna former, komma till stånd,
hvadan ock sammanjemkning af skilda meningar här vore svårare än i
fråga om de ärenden, som ginge till ständigt utskott. Under det att motionerna
kastades från den ena kammaren till den andra, från det ena tillfälliga
utskottet till det andra, hände ej sällan, att det hela sletes sönder.
Detta förhandlingssätt genom tryckta utskottsbetänkanden syntes ej lämpa
sig för våra förhållanden, derest man ville uppnå ett positivt resultat.
Härtill komme, att detta arbetssätt medförde ökade tryckningskostnader
utan något egentligt gagn. Hvarje motion, hvarje utskottsbetänkande
trycktes om vid samma riksdag flera gånger. Med kännedom om svårigheten
att komma till ett positivt resultat, då en fråga hänskötes till tillfälligt
utskott, sökte ock motionärer ej sällan undvika att få sina förslag hänvisade
till sådant utskott. Detta kunde ske på flera sätt; det mest vanliga
vore, som bekant, att hänga vid det egentliga förslaget en begäran
om ett litet anslag för utredning eller dylikt. Derigenom måste motionen
remitteras till statsutskottet. Under senare tiden hade ock en viss tendens
gjort sig gällande i syfte att särskilt till stats- och lagutskotten öfverflytta
en del motioner om skrifvelseförslag, hvilka förut plägat handläggas af
tillfälligt utskott. Af antalet betänkanden, som under senaste årtiondet
afgifvits af de tillfälliga utskotten, utgörande — enligt en af motionären
härefter meddelad tabell — för båda kamrarnes tillfälliga utskott år 1890
tillhopa 57 och år 1899 sammanlagdt 84, framginge, att i stort scdt
dessa utskott finge allt mindre arbetsmaterial sig förelagdt. Minskningen
från 57 till 34 betänkanden blefve än mer betecknande, då man toge
hänsyn dertill, att samtidigt statsutskottets betänkanden ökats från 7 7
till 114 samt lagutskottets från 55 till G5. Då de tillfälliga utskotten
synbarligen icke tagits i anspråk i den utsträckning, som riksdags -

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 9.

ordningens upphofsman tionde hafva tänkt sig, syntes tiden vara inne att
taga i öfvervägande, om icke här en förändring borde vidtagas i syfte att
råda bot för de ofvan framhållna missförhållandena. Men enligt motionärens
mening skulle de anförda olägenheterna ej varda afhulpna dermed,
att de tillfälliga utskotten erhölle sekreterare och kansli liksom de ständiga
utskotten. Ännu mindre kunde man råda bot för missförhållandena
genom att tillsätta ett tillfälligt utskott, bestående af 18 ledamöter från
hvardera kammaren, alltså icke mindre än 36 ledamöter, som skulle
utreda ett tjugutal ärenden af så olika beskaffenhet som t. ex. latinfrågan
och om kontroll öfver gödningsämnen, anteckningar i dopboken
och om grunderna för befordran till major, maltdrycksförordningen och
om hästafvelns befrämjande o. s. v.

Det förhållandet, att åtskilliga af de ständiga utskotten, särskildt statsutskottet,
bevillningsutskottet och lagutskottet hade alltför stor arbetsbörda,
kunde hjelpas antingen genom att utskotten erhölle flera medlemmar och dermed
sattes i stånd att ytterligare dela sig på afdelningar eller ock genom att
en delning af de ständiga utskotten vidtoges. Det senare förfaringssättet syntes
vara det rigtigaste, enär i de stora utskotten med många afdelningar ej hvarje
medlem hunne fullständigt sätta sig in i samtliga frågor. Men han skulle
ändå svara för alla betänkandena, hvilket lätt ledde till, att ansvarskänslan
slappades. Om de nuvarande ständiga utskotten delades sönder,
så kunde emellertid lämpligen till dem remitteras äfven åtskilliga af de
ärenden, som plägade hänvisas till tillfälliga utskott. Detta gälde sådana
frågor, som vore beslägtade med dem, hvilka redan förut behandlades i
de ständiga utskotten. Och för utredning af återstående ärenden, som
hittills gått till tillfälligt utskott, kunde man tänka sig ett eller två ständiga
utskott. Man skulle på detta sätt få tio ständiga utskott, alla naturligtvis
utrustade med kansli och hvad dertill hörde. Men för genomförande
af en dylik reform kräfdes, att man öfvergåfve den nuvarande formella
indelningen, då det gälde att bestämma till hvilket utskott ett ärende
borde hänvisas, och i stället tillgrepe en mera reel indelning. För närvarande
vore främsta synpunkten den, huruvida ärendet hörde under
Konungens administrativa lagstiftning eller ej. I förstnämnda fall öfverlernnades
det till tillfälligt utskott, eljest till ständigt utskott. Denna
formella indelning ledde till högst besynnerliga konseqvenser. Så skulle
t. ex. frågor angående skolrådets sammansättning behandlas af lagutskottet,
under det frågor rörande skolrådets åligganden hänvisades till tillfälligt
utskott. Ärenden angående döfstum- eller blindundervisningen hörde

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

15

under lagutskottets handläggning, medan det tillkomine tillfälligt utskott
att yttra sig i frågor, som anginge folkskoleundervisningen.

Sträfvandena ginge ju med rätta ut derpå, att allt flera ärenden, som
hittills ansetts höra under Konungens administrativa lagstiftning, droges
under Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning. Detta hade
till följd, att ärendena så småningom öfverflyttades från tillfälliga till
ständiga utskott; en fråga, som ett år hört under tillfälligt utskotts behandling,
blefve kanske ett följande år föremål för lagutskottets pröfning;
men motsatsen inträffade aldrig. Genom en indelning af ärendena med
hänsyn till deras natur skulle helt visst större följdrigtighet i Riksdagens
lagstiftningsarbete uppnås.

Huru ärendena skulle fördelas mellan de föreslagna tio ständiga utskotten,
framgår redan af den i motionen gjorda, här ofvan intagna hemställan, till
hvilken utskottet hänvisar och utöfver hvilken i fråga om konstitutionsutskottet,
riksgäldsutskottet och tullutskottet intet här behöfver tilläggas. Inom
statsutskottet, som skulle hafva qvar alla frågor, som ingå i de särskilda
hufvudtitlarne — detta för åstadkommande af enhet i statsregleringen .—
skulle efter omregleringen, dervid från utskottet afskilts det hufvudsakligaste
af det, som nu behandlades af riksgäldsafdelningen, kunna bildas
en tredje utgiftsafdelning, hvilket syntes vara behöfligt, sedan numera en
ny hufvudtitel tillkommit. Bevillningsutskottet, som enligt förslaget skulle
hafva att behandla alla bevillningsfrågor utom sådana, som anginge tull- och
accismedlen, samt, liksom hittills, afgifva förslag i frågor rörande bränvinsförsäljningen,
skulle derjemte såsom en ny uppgift få den att afgifva yttranden
i frågor angående handeln med vin och maltdrycker. Sistnämnda
ärenden hade inom Andra Kammaren i regel behandlats af tillfälliga
utskottet n:o 2. Det syntes dock vara ganska lämpligt att åstadkomma
en viss enhet i bränvinslagstiftningen samt lagstiftningen angående handeln
med vin och maltdrycker; och under sådana förhållanden torde dessa
ärenden böra behandlas af ett och samma utskott. Förr eller senare
koinme helt visst handeln med vin och maltdrycker att blifva reglerad
genom eu af Konung och Riksdag stiftad lag. Derest innan dess intet
annat blifvit beslutadt, skulle det derefter naturligtvis tillkomma lagutskottet
att taga hand äfven om denna sak och derigenom få ytterligare ökadt
arbete. Bankoutskottet skulle qvarstå oförändradt, dock att, för vinnande
af enhet i banklagstiftningen, dit skulle hänskjutas ej blott, såsom nu, de
lagstiftningsärenden, som gälde riksbanken, utan ock lagstiftningen angående
bankväsendet i allmänhet, Der samarbete härvidlag behöfdes med

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

lagutskottet, kunde, liksom hittills, sammansatt banko- och lagutskott tillsättas.
Lagutskottet vore framför allt i behof af minskad arbetsbörda,
och här kunde ock sådan minskning lättare ske än i fråga om statsutskottet,
blott man ej hölle på en formel, utan på en reel indelning af
lagstiftningsfrågorna. Först och främst kunde då från lagutskottet skiljas
alla frågor, som anginge kommunal- och kyrkolag, hvilka ärenden borde
bilda hufvudstommen för det nya utskott, som motionären förslagsvis
kallat kommunalutskottet. Lagutskottets uppgift skulle alltså begränsas till
frågor angående civil- och kriminallag. Men äfven härvidlag skulle en
och annan inskränkning göras. Så skulle till bevillningsutskottet hänvisas
frågor angående bränvins- samt maltdryckslagstiftningen, till bankoutskottet
frågor angående banklagstiftningen och till ett socialpolitiskt utskott
frågor, som rörde lagstiftningen angående de kroppsarbetande klassernas
sociala ställning, försäkringsväsendet, bolags- och föreningsväsendet,
yrkes- och skyddslagstiftningen samt dermed sammanhängande lagstiftningsärenden.
Äfven om man på detta sätt så mycket som möjligt begränsade
lagutskottets uppgift till de rena lagfrågorna, skulle det få mer
än tillräckligt att göra. Kommunalutskottet skulle behandla alla lagstiftningsfrågor
om kommunal- och kyrkolag äfvensom ärenden angående skolväsendet,
som hittills handlagts dels af lagutskottet, dels af Andra Kammarens
tillfälliga utskott n:o 1. Dit skulle alltså utom kyrkolagen höra
landstingsförordningen, kyrkostämmoförordningen, kommunalstämmoförordningen,
folkskolestadgan, läroverksstadgan, döfstumundervisningslagen, blindundervisningslagen
o. s. v., eller sålunda alla ärenden, som gälde vare sig
den andliga eller verldsliga, vare sig den större eller mindre kommunen.
Om så ansåges lämpligt, kunde äfven frågor angående fattigvården flyttas
från lagutskottet till kommunalutskottet.

Med den utveckling, industrien vore på god väg att taga i vårt land,
måste statsmagterna helt naturligt egna allt större uppmärksamhet åt den
så kallade sociala frågan. Detta hade föranledt motionären att föreslå,
att hos oss, liksom fallet vore i de flesta andra lands representationsförsamlingar,
tillsattes ett riksdagsutskott särskild! för dessa frågor. Förslagsvis
hade motionären kallat detta utskott det socialpolitiska utskottet,
och dess uppgift skulle vara att meddela utlåtande i vissa, uti ofvanberörda
hemställan närmare angifna frågor, som hittills behandlats dels
af lagutskottet, dels af Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 3 och dels
af särskilda utskott. Trots att på detta sätt en stor delfaf de ärenden,
som hittills handlagts af tillfälliga utskott, blifvit inordnade under ofvannämnda
utskott, återstode naturligtvis alltid åtskilliga frågor, hvilka borde

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

17

komma under förberedande handläggning af utskott. Dessa frågor vore
dock icke flera, än att de lämpligen kunde hänskjutas till ett utskott. I
brist på annat namn hade motionären kallat detta utskott ekonomiutskottet,
emedan detsamma i regel icke skulle hafva att behandla andra ärenden
än sådana, som läge inom området för Konungens ekonomiska lagstiftning.
De nuvarande bestämmelserna om särskildt utskott borde, enligt motionärens
åsigt, qvarstå, enär äfven efter den nya ordningen behof af dylikt utskott
någon gång kunde visa sig.

Slutligen har motionären ifrågasatt, att, då alla föreskrifter om tillfälliga
utskott skulle bortfalla, såsom en ersättning härför skulle i kamrarnes
arbetsordningar intagas bestämmelser om enskildt utskott för handläggning af
frågor, som rörde kammaren enskildt, t. ex. om ändring af arbetsordningen.

Sedan motionären härefter meddelat åtskilliga i tabellform uppstäda
beräkningar i syfte att visa, huru den af honom uppgjorda utskottsgrupperingen
skulle i verkligheten gestalta sig i jemförelse med den nuvarande
fördelningen af ärendena, anför han vidare följande. Af beräkningarna
framginge, att år 1899 statsutskottet enligt den föreslagna nya
anordningen skulle hafva haft ett tiotal ärenden mindre att behandla,
men dessa ärenden vore af stor räckvidd, och flera af dem hade kraft
ett drygt arbete. Lagutskottet skulle hafva fått en minskning från 65
till 45 betänkande!). Ville man från lagutskottet flytta äfven fattigvårdslagstiftningen,
minskades siffran med ytterligare 2. Ekonomiutskottet
skulle visserligen år 1899 hafva fått icke mindre än 27 motioner att
behandla, men af dem hade 10 rört ett och samma ämne, nemligen frakttaxor.
Det kunde måhända anmärkas, att antalet ärenden, som kommit på
socialpolitiska utskottets lott — fem — vore för litet för att motivera tillkomsten
af ett sådant utskott. Men dels kunde man med stor säkerhet förutse,
att dessa frågor skulle till allt större antal komma upp på dagordningen,
dels vore dessa ärenden af en synnerligen svårlöst och grannlaga
natur, hvadan de kräfde jemförelsevis längre tid vid utredningen.
Om ett sådant utskott funnits innevarande år, skulle till detsamma hafva
remitterats den kongl. propositionen angående ersättning för skada till
följd af olycksfall i arbete, hvarigenom ett särskildt utskott blifvit obehöflig!.
Äfven vid fyra föregående riksdagar hade tillsatts särskilda utskott
för frågor inom detta område. Vidare kornme måhända den anmärkningen
att framställas, att äfven efter den föreslagna nya anordningen
utskotten skulle hafva att afgifva väsentligt olika antal betänkande!).
Fullständig likformighet härvidlag kunde emellertid aldrig tänkas, då

Bih. till Riksd. Prat. 1900. 3 Sami. 9 Höft. 3

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande 9.

ärendena vid de olika riksdagarne till innehållet vexlade högst väsentligt.
Ena året kunde t. ex. uppstå tullmotioner i mängd, andra året ett ovanligt
stort antal motioner angående rusdryckslagstiftningen o. s. v. En
opartisk granskning af de i motionen meddelade tabellerna måste emellertid
gifva till resultat, att arbetsbördan skulle enligt den nya ordningen
blifva väsentligt jemnare fördelad, än hvad nu vore fallet.

I fråga om bestämmandet af antalet ledamöter % ntsTcotten påpekar
motionären, under erinran, att i Norge hvarje stortingsman måste sitta i
ett utskott, hurusom hos oss en svårighet härvid bereddes genom den omständigheten,
att kamrarne hafva olika antal medlemmar. Men genom
att från Andra Kammaren taga ett väsentligt större antal suppleanter än
från Första Kammaren kunde en utjemning någorlunda ega rum, så att
proportionsvis lika stort antal ledamöter från hvardera kammaren åtminstone
hade tillfälle att åhöra diskussionerna, i utskotten och dermed be
redas möjlighet att sätta sig in i ärendena.

I sådant syfte kunde t. ex. Andra Kammaren välja 12 suppleanter
i konstitutionsutskottet, 14 i statsutskottet samt 10 i hvart och ett af de
öfriga utskotten, medan Första Kammaren skulle välja suppleanter allenast
till halfva antalet mot de ordinarie ledamöterna. Följande antal
ledamöter i de olika kamrarne skulle under denna förutsättning blifva
upptagna af utskottsarbete:

Första

Andra

Kammaren.

Kammaren.

Summa

Ordinarie ledamöter i de tio utskotten 86

86

172

Suppleanter i d:o 43

106

149

Summa 129

192

321

Härmed borde jemföras förhållandena, sådana de nu i regel gestaltade
sig. Under innevarande riksdag vore af arbete i de ständiga och tillfälliga
utskotten, d. v. s. de utskott, som motsvarade de ifrågasatta nya
ständiga utskotten, upptagna följande antal ledamöter:

Första Andra
Kammaren. Kammaren. Summa

Ordinarie ledamöter

i de ständiga utskotten

48

48

96

Suppleanter i

d:o

39

48

87

Ordinarie ledamöter

i de tillfälliga utskotten

10

36

46

Suppleanter i

d:o

6

20

26

Summa 103 152 255

Konstitutionsutslcottets Utlåtande 9.

19

Som man häraf funne, skulle enligt den af motionären ifrågasatta
anordningen ytterligare 66 riksdagsledamöter indragas i utskottsarbetet.
Af ökningen kom me 26 på Första och 40 pa Andra Kammaren. Skulle
denna ökning anses för stor i fråga om Första Kammaren, kunde ju en
minskning af antalet suppleanter derifrån ega rum i vissa utskott eller
ock samma medlem väljas till ledamot i ett utskott och till suppleant i
ett annat. Då till ofvanstående antal ledamöter, som skulle blifva sysselsatta
af utskottsarbete — 129 i Första och 192 i Andra Kammaren —
lades talmännen, funne man, att högst 20 ledamöter i Första och 87 i
Andra Kammaren skulle behöfva stå utanför utskottsarbetet. Några af
dessa innehade emellertid annat fortgående uppdrag inom Riksdagen, t.
ex. såsom kanslideputerade, och några vore icke valbara till utskottsledamöter.
Högre siffra än den, till hvilken motionären kommit, torde derför
näppeligen kunna sättas i fråga, derest man icke skulle vilja införa
en bestämmelse i den rigtningen, att hvardera kammaren skulle vara
skyldig att tillsätta så många suppleanter i utskotten, att samtliga ledamöter
blefve upptagna, med undantag af dem, som icke vore valbara till
utskott, och dem, som på grund af annat Riksdagens fortvarande uppdrag
anhölle om befrielse från utskottsuppdrag. Skäl funnes onekligen för en
sådan anordning, hvarigenom samtliga riksdagsledamöter sattes i tillfälle
att bättre än hittills komma in i ärendena.

Slutligen har motionären, beträffande det af honom framstälda förslaget
om ändring af § 55 riksdagsordningen i fråga om tiden för motions
väckande, anfört följande. Man kunde härvid tänka sig en ändring pa tva
sätt. Dels kunde man fastställa samma grundsats, som nu vore gällande,
d. v. s. att grundlagsförslag samt förslag angående frågor, som ligga
inom området för Konungens ekonomiska lagstiftning, skulle kunna väckas
när som helst under riksdagen. Dels kunde man stadga, att endast grundlagsförslag
samt ärenden, hörande under ekonomiutskottets handläggning,
skulle kunna framställas under hela riksdagen. Det senare syntes motionären
fullt tillräckligt — alltid naturligtvis med bibehållande af nuvarande
bestämmelsen om rätt att motionera med anledning af »under riksdagen
inträffad händelse». Den nuvarande rätten att i alla frågor, som
läge inom området för Konungens ekonomiska lagstiftning, få motionera
när som helst, missbrukades ej sällan, hvadan här vid lag en inskränkning
nog kunde vara välbetänkt ur synpunkten att med större fart kunna bedrifva
riksdagsarbetet. I regel torde ej möta svårighet att äfven i dylika
frågor afgifva motion inom den ordinarie motionstiden. Motionären hade

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

Herr grefve
Ham iltons
motion.

emellertid tänkt sig den nuvarande rätten bibehållen i hvad anginge motioner.
till ekonomiutskottet. För motioner, som hittills remitterats till
tillfälligt utskott, men enligt den nya ordningen skulle gå till bevillningsutskottet,
nemligen vin- och maltdryckslagstiftningen, eller till kommunalutskottet,
nemligen skolfrågor, eller till socialpolitiska utskottet, nemligen
frågor angående de kroppsarbetande klassernas sociala ställning m. m.,
skulle deremot intet sadant undantag göras. Redan vid riksdagens början
skulle alltså åtta af utskotten kunna helt ordna sina arbeten, allt dock
liksom nu med undantag för kongl. propositioner och deraf föranledda
motioner.

Enligt nu gällande lydelse af § 44 riksdagsordningen ega blott de
ständiga utskotten att utse sekreterare och den öfriga betjening, som nödig
finnes. I de tillfälliga utskotten åter skola ledamöterna välja, inom sig,
för hvarje särskildt mai en föredragande, hvilken det derjemte åligger
att uppsätta utskottets yttrande i ämnet. Den af herr grefve Hamilton
väckta motionen afser att uti ifrågavarande hänseende likställa de tillfälliga
utskotten med de ständiga, och har motionären till stöd för detta
sitt förslag anfört hufvudsakligen följande:

Den olika ställning, i hvilken ledamöterna i de ständiga och i de
tillfälliga utskotten försatts, hade utan tvifvel sitt ursprung deri, att med
de tillfälliga utskotten från början afsetts något helt annat än det, hvartill
dessa utskott sa småningom utvecklat sig. Man torde nemligen hafva
afsett, att dessa utskott, såsom deras benämning angåfve, endast skulle
förekomma tillfälligtvis och för behandling af enstaka mål. Att dessa
mål ej skulle blifva synnerligen talrika, torde man äfven hafva förväntat
med anledning deraf, att dithörande motioner kunde af kamrarne förkastas
utan remiss till utskott.

Som bekant, hade emellertid förhållandena utvecklat sig helt annorlunda.
De tillfälliga utskotten vore numera ingalunda »tillfälliga». De
förekomme riksdag efter riksdag till samma antal, och till hvart och ett
af dem hänvisades hvarje gång samma art af ärenden. Deras uppgift
hade genom praxis blifvit, fullt ut lika bestämd som de ständiga utskottens.
Icke heller kunde man med fog påstå, att till dessa utskott hänvisades
endast mindre omfattande eller mindre magtpåliggande ärenden. De hade
tvärtom ofta att handlägga ärenden, som påkallade vidlyftiga och ytterst
besvärliga utredningar, och hvilka derjemte ofta rörde sig ej blott på

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

vidt skilda, utan ock på dittills icke bearbetade områden. En blick på
de ärenden, som vid innevarande riksdag hänvisats till de tillfälliga utskotten,
torde lätt öfvertyga en hvar, att dessa utskott numera med hänsyn
till arbetsbördans omfattning och vigt fullt kunde jemnställas med de
ständiga utskotten.

Enligt motionärens förmenande vore de tillfälliga utskotten derför
också fullt ut lika mycket i behof af kanslibetjening som de ständiga utskotten.
Visserligen hade man någon gång försvarat den nuvarande anordningen
dermed, att derigenom de yngre riksdagsmännen på ett förträffligt
sätt tvingades att sätta sig in i förekommande ärenden och deras
handläggning. Men ville man anse de tillfälliga utskotten såsom ett slags
förskola för riksdagsarbetet, då borde väl denna tvångskurs komma alla
till del och icke såsom nu endast de mera erfarne och skrifkunnige, hvilka
utan tvifvel minst deraf vore i behof. Man hade äfven hänvisat dertill,
att något förslag om ändring af nu gällande bestämmelser icke framkommit
från dem, som närmast berörts af den nuvarande anordningen,
eller de tillfälliga utskottens referenter. Men detta vore lätt förklarligt;
det hade utan tvifvel uteslutande berott derpå, att desse män icke velat
anses sämre än sina föregångare.

Herr von Strokirchs motion berör likaledes endast de tillfälliga utskotten
och afser utbytande af dessa tillfälliga utskott, hvilka för närvarande
hvardera kammaren eger att inom sig tillsätta till det antal,
kammaren finner nödigt, mot ett för båda kainrarne gemensamt utskott,
bestående af trettiosex ledamöter, hvaraf halfva antalet från hvardera
kammaren. Detta nya utskott skulle emellertid, likasom de nuvarande,
icke tillsättas ovilkorligen vid början af hvarje riksdag, utan endast för
den händelse i någondera kammaren frågor väcktes, som icke tillhörde de
ständiga utskottens behandling, men vore af beskaffenhet, att utskotts
yttrande deröfver erfordrades, och namnet »tillfälligt utskott» skulle
för detsamma bibehållas. Till stöd för motionen har motionären hänvisat
dels till de af herr grefve Hamilton i hans nyssberörda motion anförda
skäl för åstadkommande af likställighet mellan Riksdagens samtliga utskott,
dels till hvad i sådant syfte tillförene blifvit inom Riksdagen föreslaget
och afhandladt.

Herr von
Strokirchs
motion.

22

Kouiititutminulalcoitcts Utlutande N:o 9:

Utskottets

yttrande.

Från utskottsväsendet i flertalet främmande länder skiljer sig det
svenska i mer än ett afseende. Den vigtigaste skiljaktigheten ligger deri,
att i utländska representantförsamlingar med tvåkammarsysteril, uti hvilka
ärendena vanligen icke behandlas samtidigt inom båda kärn camé, utan
först af den ena och sedan af den andra, i följd häraf ärendenas beredning
icke, såsom hos oss, i regel verkställes af gemensamma utskott, bestående
af ledamöter från båda kamrarne, utan vanligen försiggår särskildt
inom hvardera kammaren för sig. I viss män sammanhänger härmed en
annan olikhet mellan det svenska utskottsväsendet och det i åtskilliga
främmande länder brukliga, den nemligen, att de svenska utskotten både
bildas efter och arbeta under långt fastare former, än hvad flerstädes i
utlandet är fallet.

Denna det svenska utskottsväsendets säregna karakter har djupa
historiska rötter. Den anordning af detsamma, enligt hvilken vigtigare
riksdagsärenden beredas af delegationer, sammansatta af representantförsamlingens
olika afdelningar, eger sålunda sitt upphof från 1600-talet.
Hvad åter de ständiga utskottens antal och sammansättning beträffar, så
voro af de sex ständiga utskott, hvilka föreskrefvos i 1810 års riksdagsordning,
fyra, nemligen statsutskottet, bevillningsutskottet, lagutskottet och
bankoutskottet, ett arf från föregående århundrade, och äfven ett femte,
ekonomiutskottet, hade vid 1800 års riksdag förekommit.

I afseende å Riksdagens verksamhet och sättet för ärendenas beredning
blef derefter, vid uppgörande af 1866 års riksdagsordning, den
dittillsvarande i de flesta delar följd, utan andra ändringar än de, som
påkallades af representationens fördelning i två kamrar i stället för fyra
stånd, enär, såsom det framhölls i motiven till 1866 års riksdagsordning,
detta arbetssätt, ehvad än kunde vara att mot detsamma anmärka, dock
egde »förtj en sten att redan vara pröfvadt och med ledning af en läng
erfarenhet utbildadt och förbättradt». Från 1810 års riksdagsordning behöllos
sålunda, såsom ständiga utskott, konstitutionsutskottet, statsutskottet,
bevillningsutskottet, bankoutskottet och lagutskottet. Deremot bibehölls
icke det förutvarande allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, i anseende
till olämpligheten af ett ovilkorligt stadgande om uppdrag åt samma
personer att utreda alla de olikartade frågor, som dittills tillhört dess
handläggning, utan öfverlemnades det åt kamrarne att för utredningen af
dylika frågor tillsätta tillfälliga utskott till det antal, som funnes vara af
nöden.

De skäl, som föranledde, att man, vid öfvergången från 1810 års

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

23

riksdagsordning till vår nu gällande, i hufvudsak bibehöll dittills pröfvade
former för riksdagsärendenas förberedande behandling, ega, enligt utskottets
åsigt, sådan betydelse, att man icke utan stärka grunder bör i detta hänseende
företaga någon väsentligare omdaning. Med användningen af redan
bepröfvade former, hvilka, efter att ursprungligen hafva vuxit fram ur
riksdagsärendenas egen beskaffenhet, sedermera under en lång praxis erhållit
närmare stadga och utbildning, och vid hvilkas begagnande Riksdagens
medlemmar alltså vunnit allt mera vana och erfarenhet, äro obestridligen
beaktansvärda fördelar förenade, och klok varsamhet lärer sålunda
bjuda, att man förblifver vid det gamla, för så vidt icke med säkerhet
kan påvisas, att en ombildning skulle medföra väsentliga fördelar.

I herrar Hammarlunds och Byströms motioner hafva för en ombildning
af vårt nuvarande utskottsvägen i dess helhet eller åtminstone af flertalet
ständiga utskott deri åberopats hufvudsakligen tvenne skäl. Dels har anförts,
att endast ett mindretal af Riksdagens medlemmar vore ordinarie
ledamöter i de ständiga utskotten, hvaremot ett ganska stort antal kammarledamöter
utestängdes från att något vidare uträtta i riksdagsarbetet, och
det har ur denna synpunkt ansetts önskligt, att så många af Riksdagens
ledamöter som möjligt kunde komma i tillfälle att deltaga i utskottsarbetet
och derigenom beredas möjlighet att i högre grad sätta sig in i riksdagsfrågorna.
Dels har ock påpekats, att, om än vissa utskott hade jemförelsevis
lindrigt arbete, dock andra öfver höfvan betungades med ärenden,
hvilket åter föranledde, att mot riksdagens slut ärendena både i
utskott och kamrar hopades på ett sätt, som vore menligt för deras
omsorgsfulla behandling.

Det förstnämnda af dessa skäl har utskottet icke kunnat tillmäta
någon afgörande betydelse i denna fråga. Utskottsinrättningen har till
ändamål, att riksdagsärendena må erhålla en så god utredning som möjligt.
Dertill hörer å ena sidan, att ärenden af samma natur böra erhålla en,
så vidt möjligt, likformig utredning, och att således utskottens antal och
karakter böra bestämmas med hänsyn till de hufvudgrupper, under hvilka
de olika riksdagsärendena efter sin beskaffenhet naturligen höra samman.
Hvad åter utskottens sammansättning beträffar, så ligger vigten icke deruppå,
att i utskotten insättas så många af kamrarnes ledamöter som möjligt,
eller på att antalet medlemmar i ett utskott blifver så stort som
möjligt, utan på att i hvarje utskott inväljas sådana personer, genom

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilkas sakkunskap och erfarenhet eu god utredning af de till utskottet
hörande ärenden är att förvänta.

Om än utskottet sålunda anser, att formerna för riksdagsärendenas
beredning och i följd deraf äfven de olika utskottens antal och sammansättning
i främsta rummet böra bestämmas med hänsyn till de olika riksdagsärendenas
beskaffenhet och icke efter antalet ledamöter i de båda kamrarne,
så har utskottet dock icke velat förneka, att äfven sistnämnda förhållande
dervid måste utöfva en viss betydelse. Att åt proportionsvis lika många medlemmar
från hvardera kammaren bereda platser såsom ordinarie ledamöter
i de gemensamma utskotten är emellertid icke möjligt, då å ena sidan af
principen om kamrarnes likställighet är en nödvändig följd, att för båda
kamrarne gemensamma utskott böra vara sammansatta af lika många ledamöter
från hvardera kammaren, men å andra sidan Första Kammaren
blott består af 150 ledamöter, under det att deremot Andra Kammaren
består af 2BO. Tager man derjemte i betraktande, att icke alla medlemmar
af kamrarne äro valbara till utskottsledamöter, samt att det finnes andra,
hvilkas i olika värf mognade erfarenhet och långvariga riksdagsmannaverksamhet
göra dem till högt uppburna medlemmar i deras kammare, ehuru
deras ålder och ett mångårigt och förtjenstfull arbete i Riksdagen synas
berättiga dem att, åtminstone i vanliga fall, icke betungas med alltför
strängt utskottsarbete, torde deraf framgå, att man vid beräkningen af det
antal utskottsplatser, som hvardera kammaren har att fylla, icke får sträcka
sig alltför nära hela antalet medlemmar i kammaren. Utom till medlems-
och suppleantplatserna i de ordinarie och tillfälliga utskotten bör
härvid hänsyn äfven tagas dertill, att tillsättande af särskilda utskott ofta
kan finnas önskligt.

Att ordinarie medlemskap i de gemensamma utskotten icke kan beredas
åt ett afsevärdt antal medlemmar af Andra Kammaren, är sålunda
en nödvändig följd af vårt nuvarande riksdagsskick. Skulle kammaren
önska, att ett större antal af dess ledamöter finge tillfälle att taga de! af
ärendenas förberedande behandling i utskotten, än för närvarande sker, lärer
emellertid detta äfven utan någon grundlagsändring kunna vinnas genom att,
såsom i herr Hammarlunds motion föreslås, kammaren med begagnande af
den rätt, som enligt riksdagsordningen § 87 mom. 2 tillkommer densamma, i
hvarje utskott insätter så stort antal suppleanter, den kan finna lämpligt.

I detta sammanhang vill utskottet emellertid ock framhålla, att utskottet
för sin del icke kan godkänna, hvad af motionärerna yttrats derom, att
de kammarledamöter, som icke deltaga i utskottsarbetet, skulle hafva litet

Konstitutionsutskottets Utlåtande’N:o 9.

25

eller intet att göra och till väsentlig del vara utestängda från att något
vidare uträtta i riksdagsarbetet. Enligt utskottets åsigt hafva äfven desse
representanter en långt ifrån betydelselös uppgift i riksdagsarbetet, i det
att de, just på grund af sin frihet från utskottstjenstgöring, blifva satta i
tillfälle att mera allsidigt följa Riksdagens verksamhet i dess helhet,
äfvensom att vid behof efter eget val göra vigtigare specialfrågor till föremål
för närmare undersökningar, vid hvilka så väl riksdagstrycket som
annat tillgängligt material kan lemna vägledning. För de i ett utskotts
arbete deltagande blir deremot mindre tid öfrig för studiet af de
frågor, hvilka falla utom området för det ifrågavarande utskottets verksamhet.

Då utskottet behandlat de förevarande frågorna, har utskottet sålunda
ansett sig böra i främsta rummet taga hänsyn dertill, huruvida med afseende
på ärendenas beredning någon säker vinst vore att påräkna, derest
de af motionärerna föreslagna ändringar blefve genomförda.

Hvad först de ständiga ut slotten beträffar, så ligger, såsom ofvan antydts,
till grund för deras organisation den princip, att vissa närbeslägtade
ärenden, efter en fördelning som är i grundlagen gifven, hänvisas
till vissa, på förhand bestämda utskott, hvilka hafva att behandla just
sådana ärenden, inga andra. Derigenom vinnes, att likartade ärenden erhålla
en likformig behandling, och det blir jemväl möjligt för kamrarne
att vid de omedelbart efter riksdagens början skeende utskottsvalen
i hvarje utskott insätta sådana krafter, som bäst kunna främja
handläggningen af de ärenden, hvilka falla under detta utskotts beredning.
Denna för vårt representationsskick karakteristiska princip har, enligt utskottets
åsigt, verkat tillfredsställande och bör således icke rubbas, äfven
om i öfrigt någon ändring i afseende på de ständiga utskotten funnes böra
vidtagas.

Beträffande dessa ständiga utskott hafva, såsom ofvan erinrats, herrar
Byström och Hammarlund föreslagit den ändring, att de nuvarande
stats-, bevillnings- och lagutskotten skulle delas i hvartdera två utskott.
Förutom ofvan anförda motiv angående önskvärdheten af att platser i de
ordinarie utskotten bereddes åt ett ökadt antal kammarledamöter, hvilket
motiv utskottet redan pröfvat och besvarat, har till stöd för en sådan fördelning
hufvudsakligen anförts, att de tre nämnda utskotten vore de af arbete mest
Bill. till Riksd. Prot. 1900. 3 Sami. 9 Käft. 4

De ständiga
utskotten.

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

betungade. Såsom bevis härför har herr Byström äfven detta år upprepat
sin förlidet år meddelade redogörelse öfver antalet utskottsbetänkanden
och sidor i desamma under ett visst år, 1898, en beräkning,
som utskottet äfven nu måste beteckna såsom vilseledande, då uppenbarligen
det i främsta rummet är ärendenas beskaffenhet, icke blott betänkandenas
antal och än mindre deras omfång, som måste vara måttstocken
vid bedömande af det hvarje utskott tillhörande arbete. Hvad
särskildt konstitutionsutskottet angår, så faller, som bekant, en högst väsentlig,
tidsödande och dryg del af dess verksamhet inom ett område —
statsrådsprotokollens granskning — om hvars omfattning det slutliga betänkandet
icke gifver någon föreställning.

Om än utskottet sålunda icke kan godkänna nyssnämnde motionärs
jemförelser i fråga om olika utskotts arbetsbörda, är utskottet deremot
villigt att erkänna, att denna börda för vissa ständiga utskott ofta är
dryg nog. Utskottet vill emellertid erinra, att till lättande af denna börda
äfven andra medel förefinnas än en delning af utskotten, och vill, såsom
förlidet år, i afseende härpå särskildt framhålla den i § 37 riksdagsordningen
redan anvisade utväg för kamrarne att, »när sådant finnes vara af
nöden, tillsätta särskildt utskott för upptagande af fråga, som tillhör ständigt
utskotts behandling». Denna utväg att tillsätta särskilda utskott för
handläggning af ärenden, hvilkas beredande fordrar särskild sakkunskap
eller till följd af sin vidlyftighet skulle allt för mycket betunga det eller
de ständiga utskott, som det eljest ålåge att dermed taga befattning, har
Riksdagen redan med fördel anlitat vid flertalet riksmöten efter 1866
års representationsförändring. Sålunda hafva särskilda utskott varit tillsatta
för frågor angående försvarets ordnande m. in. vid lagtima riksdagarne
åren 1867, 1869, 1870, 1871, 1875, 1877, 1878 och 1883 samt
urtima riksdagarne åren 1871 och 1892, för skolfrågor vid riksdagarne
åren 1867, 1873 och 1890, förfrågor angående afhjelpande af jordbrukets
finansiella betryck år 1867, angående förenkling af den civila administrationen
och besparingar deri år 1868, angående skogsväsendets och skogslagstiftningens
ordnande år 1874, för vissa omfattande lagfrågor, såsom
förslag om ny utsökningslag år 1877, lagstiftning rörande lapparne åren
1882 och 1886, ny väglag år 1889, ny sjölag år 1891, nya lagar om bolag
och föreningar år 1895, lagstiftning rörande äkta makars egendomsförhållanden
år 1898 samt ny pensionslag år 1899, för bankfrågan vid 1897 års
riksdag samt för frågor angående arbetareförsäkring och likartade spörsmål
vid riksdagarne åren 1890, 1891, 1895, 1898 äfvensom vid innevarande riks -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

27

dag. Enligt utskottets åsigt kunde denna utväg med fördel anlitas i större
utsträckning än hittills.

Hvad åter angår en delning af utskotten, så måste konstitutionsutskottet,
såsom redan ofvan antydts, hålla före, att ett sådant försök icke
bör företagas, derest icke mycket starka skäl föreligga, äfvensom att det
i alla händelser icke torde vara rådligt att företaga det i sådan omfattning,
som nu förordats, då man föreslagit, att på en gång tre ständiga
utskott skulle delas.

Till stöd för den ifrågasatta delningen af bevillningsutskottet har
utskottet emellertid icke kunnat finna några vägande skäl anförda. Bevillningsutskottets
arbetsbörda torde i vanliga fall icke vara sådan, att den
påkallar en dylik delning. Om åter vid enstaka tillfällen några större
förändringar i afseende på bevillningarna ifrågasättas, torde för dylika
undantagsfall nödig lindring kunna vinnas genom tillsättande af ett särskildt
utskott.

För en delning af statsutskottet har utskottet icke heller kunnat Statsutskottet.
finna tillräckliga skäl anförda. Granskar man närmare detta utskotts
verksamhetsområde, framgår, att af dithörande frågor åtminstone de vigtigare
i de flesta fall med hvarandra ega ett så nära samband, att
en fördelning af deras handläggning på två skilda utskott alldeles icke skulle
vara önsklig. Om nödig enhet i statsregleringen skall kunna vinnas, måste
uppenbarligen — såsom ock herr Hammarlund i sin motion framhållit —
alla statsregleringsfrågor erhålla sin beredning inom samma utskott.

Hvad åter angår öfriga åligganden, som för närvarande tillkomma
statsutskottet, så vill utskottet erinra derom, att vid 1895 års riksdag till
konstitutionsutskottets handläggning förelåg en motion, som åsyftade, att
till behandling af ett nytt utskott, granskningsutskottet, skulle öfverflyttas,
bland annat, statsutskottets befattning med riksgäldsverket, revisionen, statsverkets
ordinarie inkomster och domänerna. Denna motion blef af nämnda
års konstitutionsutskott afstyrkt (uti. n:o 18), och yttrade utskottet till
stöd för sin hemställan härom, hvilken blcf af båda kamrarne bifallen,
bland annat följande:

»Visserligen är det möjligt, att någon tidsbesparing skulle vinnas,
derest statsutskottet kunde befrias från en de! af dess mångfaldiga och
magtpåliggande göromål, men å andra sidan har erfarenheten hittills icke
ådagalagt något behof af eu förändrad anordning i afseende å de ålig -

28

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

gänden, som för närvarande tillkomma statsutskottet. Detta har med sin
nuvarande fördelning på fyra afdelningar, hvilka med hänsigt till ärendenas
beredning äro hvar för sig i det närmaste jemförliga med fullständiga
utskott, alltid medhunnit att på ett tillfredsställande sätt lösa alla
sina uppgifter; och någon önskan om en dylik förändrad arbetsfördelning
har från detta utskott icke heller försports. Ett sådant afskiljande af
ärenden från statsutskottet, som här ofvan omförmälts, torde för öfrigt
ingalunda vara lämpligt. Befattningen med riksgäldsverket och äfven
statsutskottets öfriga nu ifrågakoinna göromål stå i ett så nära samband
med statsregleringens uppgörande, att de icke utan stora praktiska olägenheter
kunna handhafvas af annat utskott än det, som har sistnämnda
åliggande sig anförtrodt. Sålunda lärer exempelvis riksgäldskontorets behof
först vid statsregleringens uppgörande med full klarhet framträda, och
granskningen af revisorernas berättelser öfver stats- och riksgäldsverken
torde helt visst ofta kunna tjena till god ledning och äfven utöfva ett
icke ovigtigt inflytande vid anslagsfrågors bedömande, särskilt då det
gäller att iakttaga nödiga indragningar och besparingar eller att bestämma
de vilkor, under hvilka anslagen höra utanordnas. Om icke alla dessa
ärenden behandlas af ett och samma utskott, nödvändiggöres en betydligt
utsträckt användning af sammansatta utskott, hvilket icke torde bidraga
till riksdagsarbetets förenklande.»

Dessa skäl anser utskottet i hufvudsak fortfarande ega giltighet, och vill
derjemte framhålla, dels att, om statsutskottet än har en mängd ärenden
att behandla, dock åtskilliga af dessa — t. ex. frågor om försäljning af
kronans domäner och dylikt — vanligen äro jemförelsevis lätt behandlade,
dels ock att de ärenden, som enligt de föreliggande motionerna
skulle flyttas från det nuvarande statsutskottet — efter herr Byströms motion
ärenden rörande samfärdseln samt revisionen, efter herr Hammarlunds
motion frågor rörande riksgäldsverket samt ärenden angående
anläggning och förvärfvande af jernvägar och kanaler — enligt utskottets
mening icke äro af den omfattning, att de kunna utgöra tillräckligt
arbetsmaterial för ett nytt ständigt utskott. Utskottet har sålunda
icke kunnat tillstyrka bifall till något förslag om statsutskottets
delning, men vill å andra sidan redan här framhålla, att enligt det förslag,
som utskottet nu går att framlägga i fråga om en delning af lagutskottet,
någon lättnad skulle komma att beredas äfven statsutskottet.

Lagutskottet Att lagutskottets arbetsbörda, med hänsyn både till beskaffenheten och

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

29

antalet af de ärenden, hvilka höra under dess handläggning, ofta är ganska
tung, lärer icke kunna bestridas. I fråga om ärendenas beskaffenhet
torde utskottet blott behöfva erinra om den alldeles säregna omsigt och
noggrannhet, med hvilken allt lagstiftningsarbete bör bedrifvas; undersöker
man åter, huru många betänkanden lagutskottet haft att afgifva under
hvar och en af de fem senaste riksdagarne, så finner man, att antalet år
1895 utgjorde 45, 1896 81, 1897 60, 1898 87 och 1899 65. Det torde
icke heller vara något tvifvel, att denna arbetsbörda kommer att växa
med åren: å ena sidan är det ju ett bekant förhållande, att ärenden, som
förut ansetts höra under Konungens administrativa lagstiftning, alltmer
dragas under Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning; å andra
sidan framträda med en stigande samhällsutveckling alltjemt spörsmål,
som påkalla nya lagar eller omarbetning af gamla.

Vid sådant förhållande har utskottet, under förutsättning, att en
lämplig fördelningsgrund stode att erhålla, ansett sig böra, i enlighet med
hvad af herrar Byström och Hammarlund yrkats, föreslå en fördelning af
det nuvarande lagutskottet i två, för hvilka utskottet föreslår namnen
»Första lagutskottet» och »Andra lagutskottet», och hvilka enligt utskottets
förslag skulle bestå hvartdera af 16 ledamöter. Hvad ärendenas fördelning
mellan dessa angår, har utskottet ansett den lämpligaste fördelningsgrunden
vara att vinna, om till det Första lagutskottet hänvisades frågor rörande
civil-, kriminal- och kyrkolag, hvaremot det Andra lagutskottets
handläggning skulle komma att omfatta öfriga lagar, i stort sedt lagar
och författningar af hufvudsakligen ekonomiskt och administrativt innehåll.
Till det senare skulle sålunda komma att hänföras lagar och författningar
angående skatter, som ej äro bevillningar, angående allmänna besvär —
såsom t. ex. väghållningsbesväret, skjutsbesväret, vissa kommunala besvärm.m.
— de i §77 regeringsformen omförmälda bestämmelserna om grundernaförförvaltningen
af kronans domäner, de i § 74 regeringsformen berörda lagar angående
utfordrande af förnödenheter och tjenstbarhet^'' för fyllande af krigsmagtens
behof, vidare viirnpligtslagar jemte krigslagar och författningar rörande
krigsväsendet, som ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten,kommunallagar
samt slutligen öfriga lagar och författningar, som stiftas af Konungen
och Riksdagen samfäldt, och som icke tillhöra armat utskotts handläggning.
De nuvarande bestämmelserna i § 42 riksdagsordningen skulle i följd häraf
förändras så, att i paragrafens första moment, som borde innehålla bestämmelserna
om det Första lagutskottets verksamhetsområde, qvarstode
hvad der för närvarande är stadgadt beträffande civil-, kriminal- och

30

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

kyrkolag, hvaremot bestämmelserna angående kommunallagstiftningen och
angående krigslagar och författningar rörande krigsväsendet, som ega tillämpning
till medborgare utom krigsstaten, skulle utgå för att i stället
hänföras till ett nytt moment, genom hvilket det Andra lagutskottets
verksamhetsområde skulle bestämmas. Då till det Första lagutskottets
handläggning äfven borde höra granskningen af justitieombudsmannens afgifna
redogörelse, diarier och registratur, skulle bestämmelserna härom,
hvilka för närvarande utgöra det andra momentet af § 42, nu fogas till
det första. I paragrafens nya, andra moment borde derefter angifvas de
vigtigare hufvudgrupperna af de lagar och författningar, som skulle tillhöra
det Andra lagutskottet, hvarjemte till detsamma äfven borde fogas eu
generel bestämmelse om, att till detta utskotts handläggning skulle höra
öfriga lagar och författningar, som icke tillhöra annat utskotts behandling.

Genom en sådan fördelning som den antydda vunne man, enligt
utskottets åsigt, i öfverensstämmelse med de för vårt utskottsväsen gällande
principerna, en verklig karaktersskilnad mellan de båda lagutskotten,
i det att under det Första lagutskottets beredning folie lagar och författningar,
som tillhöra den allmänna civil- och kriminalrätten äfvensom
kyrkorätten, under det Andra lagutskottets åter sådana lagar, som beröra
skatteväsen och ekonomiska förhållanden, medborgares personliga förpligtelser
gent emot stat och kommun äfvensom speciallagstiftning i öfrigt.

Då till detta senare utskotts handläggning skulle föras frågor
om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar
angående skatter, som ej äro bevillningar, och om grunderna
för förvaltningen af kronans domäner, så skulle äfven statsutskottets arbetsområde
något minskas, och derjemte skulle detta utskott befrias från
sysslandet med sådana för dess egentliga uppgift främmande ärenden
som lagstiftningsfrågor.

Beträffande ärendenas fördelning mellan de båda lagutskotten vill
utskottet för öfrigt erinra derom, att den i § 47 riksdagsordningen gifna
bestämmelsen om sammansatt utskott naturligtvis kunde komma att, der
så nödigt funnes, tillämpas äfven på dessa utskott.

Införandet af tvenne lagutskott nöd vändiggör, förutom den förändrade
lydelse af § 42 riksdagsordningen, för hvilken utskottet ofvan redogjort,
äfven smärre ändringar uti bestämmelserna i §§ 53 och 87 regeringsformen
samt § 37 mom. 1 riksdagsordningen. Dessa ändringar, till hvilka
utskottet jemväl framlägger förslag, torde icke erfordra någon särskild
motivering.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

31

Hvad de tillfälliga utskotten beträffar, har, såsom ofvan nämnts, herr De tillfälliga
von Strokirch yrkat utbytande af nuvarande tillfälliga utskott mot ett
för båda kamrarne gemensamt, hvilket dock endast skulle tillsättas,
derest i någondera kammaren frågor väcktes, som icke tillhörde de ständiga
utskottens behandling, hvaremot herr Hammarlund föreslagit, att alla
bestämmelser om tillfälliga utskott skulle borttagas ur riksdagsordningen, och
att de ärenden, som förut behandlats af sådana, skulle, på sätt i motionen
närmare angifves, fördelas på åtskilliga af de utaf motionären föreslagna
tio ständiga utskotten. Herr grefve Hamilton åter har inskränkt sig att föreslå,
att de tillfälliga utskotten likasom de ständiga skulle utse nödigt kansli.

Förslag om utbytande af de tillfälliga utskotten mot ett enda,
för båda kamrarne gemensamt hafva vid flera föregående tillfällen
varit föremål för Riksdagens pröfning. Vid 1869 års riksdag föreslog
sålunda herr Bjerkander uti en inom Andra Kammaren väckt motion
(n:o 252), att, om frågor väcktes, som ej tillhörde de ständiga utskottens
behandling, ett tillfälligt utskott af lika många ledamöter från hvardera
kammaren skulle tillsättas. Konstitutionsutskottet (uti. n:o 9) afstyrkte
emellertid motionen, och den blef af båda kamrarne utan diskussion
afslagen. 1880 bragtes derpå frågan åter å bane genom en motion i
Andra Kammaren af herr Westin (n:o 156), hvilken hemstälde om införande
af ett ständigt utskott i stället för de tillfälliga. Konstitutionsutskottet
afgaf då (uti. n:o 18) förslag om införande af ett ekonomiutskott,
bestående af 24 ledamöter, och med i hufvudsak samma verksamhetsområde,
som tillhör nuvarande tillfälliga utskott. Utskottets förslag blef af
Första Kammaren återremitteradt, men af Andra Kammaren utan omröstning
förkastadt. Frågan hvilade derefter till 1890 års riksdag, då
herr von Strokirch uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 8)
framlade ett förslag, som i hufvudsak öfverensstämde med det af 1880
års konstitutionsutskott afgifna. Äfven nu tillstyrkte konstitutionsutskottet
(uti. n:o 8) införande, i stället för de tillfälliga utskotten, af ett ständigt
ekonomiutskott, hvars medlemsantal dock denna gång föreslogs till 32. Utskottets
förslag blef jemväl af Första Kammaren bifallet, men äfven denna
gång af Andra Kammaren efter diskussion, men utan votering förkastadt.

Från det af 1890 års konstitutionsutskott framlagda förslaget skiljer
sig det af herr von Strokirch nu framstälda dels beträffande antalet medlemmar
i det ifrågasatta gemensamma utskottet, hvilket antal nu föreslås
till 36, dels och förnämligast derutinnan, att år 1890 förslaget gälde
införande af ett ständigt utskott, hvaremot det nu föreslagna, ehuru be -

32

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 9.

stående af medlemmar från hvardera kammaren, skulle ega karakteren af
tillfälligt utskott.

Utskottet har icke funnit skäl föreligga att, vare sig i den ena eller
den andra formen, tillstyrka de tillfälliga utskottens utbytande mot ett enda
för båda kamrarne gemensamt. Eldigt utskottets åsigt gäller fortfarande,
hvad som vid uppgörande af 1866 års riksdagsordning anfördes om olämpligheten
af att åt ett och samma utskott öfverlemna utredningen af alla de olikartade
frågor, hvilka dittills tillhört det allmänna besvärs- och ekonomiutskottets
handläggning, och som numera beredas af de tillfälliga utskotten.
Från synpunkten af en god beredning af ärendena måste väsentliga företräden
tillerkännas nuvarande anordning, då kamrarne ega att bestämma de
tillfälliga utskottens både antal och sammansättning allt efter ärendenas
olika beskaffenhet.

Äfven om, såsom inom utskottet i anledning af herr Hammarlunds
motion blifvit föreslaget, i de tillfälliga utskottens ställe skulle sättas två
ständiga utskott, behålla dock ofvan anförda skäl en god del af sin
giltighet. Mot en sådan anordning tala emellertid äfven andra tungt
vägande skäl. Enligt utskottets åsigt låter det sig svårligen göra att finna
någon tillfredställande fördelningsgrund för bestämmande af till hvilketdera
af dessa två utskott hvart och ett af nu ifrågavarande, ofta ytterst
olikartade ärenden skulle hänvisas. Dessa svårigheter blifva så mycket
större, som de nya utskotten skulle vara ständiga, och således det blefve
nödvändigt att afgränsa deras olika verksamhetsområden icke blott sinsemellan,
utan äfven gent emot de förutvarande ständiga utskottens. Då
utskottet redan föreslagit inrättande af ett nytt ständigt utskott, och då
hänsyn alltid måste tagas dertill, att vid hvarje riksdag behof kunna
framträda, som göra tillsättande af särskilda utskott behöfligt, kan det
dessutom ifrågasättas, huruvida Första Kammarens medlemsantal kan utan
olägenhet medgifva inrättande af ytterligare två ständiga utskott. Utskottet
har sålunda icke kunnat biträda förslaget om inrättande af två nya ständiga
utskott i de tillfälliga utskottens ställe.

En utväg torde emellertid finnas, på hvilken man, med bibehållande
af de fördelar, som äro förenade med vissa ärendens beredning
i tillfälliga utskott, skulle kunna, åtminstone delvis, undanrödja den
kanske väsentligaste anmärkning, som mot detta behandlingssätt framstälts.
Utskottet åsyftar dervid det öfverklagade förhållandet, att äfven
i vigtigare frågor arbetsresultatet ofta blefve klent, emedan icke redan

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o .9.

33

från början af ett ärendes beredning de olika synpunkter, som framträdde
inom hvardera kammaren, fått tillfälle att göra sig gällande. En ändring
härutinnan skulle kunna åvägabringas, derest det lemnades kamrarne
öppet att genom sammanstämmande beslut tillsätta gemensamma, särskilda
utskott för upptagande äfven af sådana ärenden, som eljest tillhöra tillfälligt
utskotts handläggning; och utskottet föreställer sig, att i frågor af
verklig betydenhet det alltid för båda kamrarne skulle befinnas vara af
intresse att främja en dylik gemensam behandling. I syfte att möjliggöra
en dylik utväg vill utskottet alltså till den i § 37 mom. 3 riksdagsordningen
förekommande bestämmelsen om tillsättande af tillfälliga utskott
för behandling af frågor, som icke tillhöra ständigt utskotts handläggning,
föreslå ett så lydande tillägg: »dock må för sådan frågas beredande kunna
efter Kamrarnas sammanstämmande beslut tillsättas särskildt utskott med
ledamöter till lika antal från hvardera Kammaren.»

Då ett antagande af detta förslag innebär, att särskildt utskott hädanefter
skulle kunna tillsättas i stället för ej blott ständigt, utan äfven tillfälligt
utskott, böra i §§ 59, 62, 63 och 80 riksdagsordningen orden »ständigt
eller i dess ställe särskildt tillsatt utskott» utbytas emot »ständigt eller
särskildt utskott», en ändring, hvarom utskottet äfvenledes framställer
förslag.

Då utskottet icke kunnat tillstyrka det af herr Hammarlund föreslagna
afskaffandet af de tillfälliga utskotten och införandet af tio ständiga
utskott, har utskottet icke heller kunnat förorda bifall till hans i samband
dermed stående förslag om ändrad fördelning af riksdagsärendena emellan
de olika utskotten eller om ändring i vissa fall af motionstiden.

Hvad slutligen herr grefve Hamiltons motion angår, så har utskottet,
hufvudsakligen på i densamma anförda grunder, ansett billigt, att äfven
åt de tillfälliga utskotten beredes möjlighet att erhålla kanslibetjening.
Bestämmelsen härom bör dock, enligt utskottets åsigt, icke sa affattas,
att dessa utskott ovilkorligen nödgas att anskaffa kansli, utan sa, att det
må stå dem öppet att, om de så önska, fortfarande behålla nuvarande
arbetssätt, hvars resultat ingalunda varit sådant, att ur denna synpunkt

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 3 Sami. 9 Häft.

5

34

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

en förändring vore af behofvet påkallad. Någon uttrycklig bestämmelse
i grundlagen om detta arbetssätt torde dock icke vara af nöden.

Då de särskilda förslag utskottet framlägger — om delning af lagutskottet,
om rätt för kamrarne att tillsätta särskildt utskott för beredande
af fråga, som tillhör tillfälligt utskotts handläggning, och om rätt
för tillfälligt utskott att utse kansli — icke med hvarandra stå i något
nödvändigt samband, blifva de här nedan punktvis uppstälda.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

1 :o) att Riksdagen måtte, med anledning af herrar
Byströms och Hammarlunds motioner i hvad de afse
lagutskottets delning, antaga följande förslag till ändrad
lydelse af §§ 53 och 87 regeringsformen samt § 37
mom. 1 och § 42 riksdagsordningen att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 53.

(Nuvarande lydelse:)

Lagtima Riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott:
ett Konstitutionsutskott, att
väcka och upptaga frågor rörande
förändringar i grundlagarne och
yttranden deröfver till Riksdagen
afgifva, samt att granska de i Statsrådet
förda protokoll; ett Statsutskott,
att utreda och för Riksdagen
uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets
tillstånd, förvaltning

(Föreslagen lydelse:)

Lagtima Riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott:
ett Konstitutionsutskott, att
väcka och upptaga frågor rörande
förändringar i grundlagarne och
yttranden deröfver till Riksdagen
afgifva, samt att granska de i Statsrådet
förda protokoll; ett Statsutskott,
att utreda och för Riksdagen
uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets
tillstånd, förvaltning

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

35

och behof; ett Bevillningsutskott,
att behandla bevillningsfrågor; ett
Bankoutskott, att öfverse Bankens
styrelse och tillstånd samt föreskrifter
om bankoförvaltningen gifva;
samt ett Lagutskott, att utarbeta de
från Kamrarna remitterade förslag
till civil-, kriminal-, kommunal- och
kyrkolagarnes förbättring.

A urtima, riksdag skola ej flera
utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af dervid förekommande
ärenden.

och behof; ett Bevillningsutskott,
att behandla bevillningsfrågor; ett
Bankoutskott, att öfverse Bankens
styrelse och tillstånd samt föreskrifter
om bankoförvaltningen gifva;
samt två Lagutskott, att behandla de
från Kamrarna remitterade lagfrågor.

A urtima riksdag skola ej flera
utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af dervid förekommande
ärenden.

§ 87.

(Nuvarande lydelse:)

l:o. Riksdagen eger gemensamt
med Konungen magt att stifta allmän
civil- och kriminallag äfvensom
kriminallag för krigsmagten och att
sådan förut stiftad lag förändra och
upphäfva. Ej må Konungen utan
Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen
utan Konungens, någon ny
lag göra eller gammal afskaffa.
Frågor härom må i Riksdagens
Kamrar kunna väckas och skola,
sedan Lagutskottet deröfver blifvit
hördt, af Riksdagen afgöras. Beslutar
Riksdagen för sin del någon
ny lag eller gammal lags upphäfvande
eller förändring, aflemnas förslag
derom till Konungen, som inhemte
Statsrådets och Högsta domstolens
tankar deröfver, och, sedan
Han Sitt beslut fattat, meddele Riksdagen
antingen Sitt samtycke till

(Föreslagen lydelse:)

l:o. Riksdagen eger gemensamt
med Konungen magt att stifta all
män civil- och kriminallag äfvensom
kriminallag för krigsmagten och att
sådan förut stiftad lag förändra och
upphäfva. Ej må Konungen utan
Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen
utan Konungens, någon ny
lag göra eller gammal afskaffa.
Frågor härom må i Riksdagens
Kamrar kunna väckas och skola,
sedan vederbörligt lagutskott deröfver
blifvit hördt, af Riksdagen afgöras.
Beslutar Riksdagen för sin del någon
ny lag eller gammal lags upphäfvande
eller förändring, aflemnas förslag
derom till Konungen, som inhemte
Statsrådets och Högsta domstolens
tankar deröfver, och, sedan
Han Sitt beslut fattat, meddele Riksdagen
antingen Sitt samtycke till

36

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

dess åstundan eller Sina skäl att
det vägra. Kan Konungen icke förr,
än Riksdagen åtskiljes, fatta och
meddela Sitt beslut, vare Han oförhindrad
att före nästföljande riksdags
öppnande förslaget ordagrant
bifalla och allmän kungörelse derom
utfärda. Sker det ej, anses förslaget
hafva förfallit, och Konungen underrätte
då Riksdagen vid dess nästa
sammankomst om de skäl, som
hindrat förslagets antagande. Finner
Konungen godt någon lagfråga för
Riksdagen framställa, äske Han Statsrådets
och Högsta domstolens yttrande
deröfver, samt meddele Sin
proposition tillika med berörda yttranden
åt Riksdagen, som med frågan
vidare förfar, såsom i riksdagsordningen
sägs.

2:o. Riksdagen ege ock gemensamt
med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva kyrkolag; dock att
dervid erfordras samtycke jemväl af
allmänt kyrkomöte, öfver förslag
angående dylik lag skola, på sätt i
mom. 1 sägs, Statsrådets och Högsta
domstolens tankar inhemtas och
jemte Konungens proposition, då
sådan göres, Riksdagen meddelas.
Har ej förslag, hvarom nu fråga är,
före början af riksdagen näst efter
den, som framstält eller antagit förslaget,
blifvit såsom lag genom allmän
kungörelse utfärdadt, vare det
förfallet, och Konungen underrätte
då Riksdagen om de skäl, som hindrat
förslagets antagande.

dess åstundan eller Sina skäl att
det vägra. Kan Konungen icke förr,
än Riksdagen åtskiljes, fatta och
meddela Sitt beslut, vare Han oförhindrad
att före nästföljande riksdags
öppnande förslaget ordagrant
bifalla och allmän kungörelse derom
utfärda. Sker det ej, anses förslaget
hafva förfallit, och Konungen underrätte
då Riksdagen vid dess nästa
sammankomst om de skäl, som
hindrat förslagets antagande. Finner
Konungen godt någon lagfråga för
Riksdagen framställa, äske Han Statsrådets
och Högsta domstolens yttrande
deröfver, samt meddele Sin
proposition tillika med berörda yttranden
åt Riksdagen, som med frågan
vidare förfar, såsom i riksdagsordningen
sägs.

2:o. Riksdagen ege ock gemensamt
med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva kyrkolag; dock att
dervid erfordras samtycke jemväl af
allmänt kyrkomöte. Öfver förslag
angående dylik lag skola, på sätt i
mom. 1 sägs, Statsrådets och Högsta
domstolens tankar inhemtas och
jemte Konungens proposition, då
sådan göres, Riksdagen meddelas.
Har ej förslag, hvarom nu fråga är,
före början af riksdagen näst efter
den, som framstält eller antagit förslaget,
blifvit såsom lag genom allmän
kungörelse utfärdadt, vare det
förfallet, och Konungen underrätte
då Riksdagen om de skäl, som hindrat
förslagets antagande.

37

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

Riksdagsordningen.

§

(Nuvarande lydelse:)

1. A hvarje lagtima riksdag
skola, inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett Konstitutionsutskott,
ett Statsutskott, ett Bevillningsutskott,
ett Bankoutskott samt
ett Lagutskott. Dessa Riksdagens
ständiga utskott skola bestå: Konstitutionsutskottet
af tjugo, Statsutskottet
af tjugofyra, Bevillningsutskottet
af tjugo, Bankoutskottet
af sexton och Lagutskottet af sexton
ledamöter, hvilka hvardera
Kammaren till halfva antalet inom
sig väljer antingen omedelbart eller,
om Kammaren så beslutar, genom
elektorer; ankommande på Kamrarnas
sammanstämmande beslut att,
när sådant finnes vara af nöden,
tillsätta särskildt utskott för upptagande
af fråga, som tillhör ständigt
utskotts behandling, så ock att,
derest utskott anmäler behof af förstärkning
i ledamöternas antal, sådant
bevilja.

§

{Nuvarande lydelse:)

1. Lagutskottet skall meddela
utlåtande öfver de från Kamrarna
dit hänvisade förslag till stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande
af civil-, kriminal-, kommunaloch
kyrkolag; börande under civil -

87.

{Föreslagen lydelse:)

1. A hvarje lagtima riksdag
skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett Konstitu tionsutskott,

ett Statsutskott, ett Bevillningsutskott,
ett '' Bankoutskott
samt två Lagutskott. Dessa Riksdagens
ständiga utskott skola bestå:
Konstitutionsutskottet af tjugo, Statsutskottet
af tjugofyra, Bevillningsutskottet
af tjugo, Bankoutskottet
af sexton och hvardera Lagutskottet
af sexton ledamöter, hvilka hvardera
Kammaren till halfva antalet
inom sig väljer antingen omedelbart
eller, om Kammaren så beslutar,
genom elektorer; ankommande
på Kamrarnas sammanstämmande
beslut att, när sådant finnes vara
af nöden, tillsätta särskildt utskott
för upptagande af fråga, som tillhör
ständigt utskotts behandling,
så ock att, derest utskott anmäler
behof af förstärkning i ledamöternas
antal, sådant bevilja.

42.

{Föreslagen lydelse:)

1. Första Lagutskottet skall
meddela utlåtande öfver de från
Kamrarna dit hänvisade förslag till
stiftande, ändring, förklaring eller
upphäfvande af civil-, kriminal- och
kyrkolag. Utskottet skall ock gran -

38

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

och kriminallag äfven förstås de delar
af krigslagar och författningar rörande
krigsväsendet, som ega tillämpning
till medborgare utom krigsstaten.

2. Utskottet skall ock granska
Justitieombudsmannens afgifna redogörelse,
äfvensom hans embetsdiarier
och registratur, samt med utlåtande
deröfver till Riksdagen inkomma.

ska Justitieombudsmannens afgifna
redogörelse, äfvensom hans embetsdiarier
och registratur, samt med
utlåtande deröfver till Riksdagen
inkomma.

2. Andra Lagutskottet tillkommer
att bereda alla dit från Kamrarna hänvisade
frågor om stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af lagar och
författningar om skatter, som ej äro bevillningar,
om allmänna besvär, om grunderna
för förvaltningen af kronans domäner
samt om utfordrande af förnödenheter
och tjenstbar heter för fyllande af
krigsmagtens behof, af värnpligtslagar
jemte krigslagar och författningar rörande
krigsväsendet, som ega tillämpning till
medborgare utom krigsstaten, af kommunallagar
samt af Öfriga lagar och
författningar, som af Konungen och Riksdagen
samfäldt stiftas, och som icke tillhöra
annat utskotts behandling.

2:o) att Riksdagen måtte, med anledning af herrar
von Strokirchs och Hammarlunds motioner i hvad de
afse förändrade bestämmelser angående de tillfälliga
utskotten, antaga följande förslag till ändrad lydelse
af § 37 mom. 3 samt §§ 59, 62, 63 och 80 riksdagsordningen
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

Riksdagsordningen.

{Nuvarande lydelse:)

§ 37.

{Föreslagen lydelse:)

3. Derest i någondera Kam- 3. Derest i någondera Kammaren
fråga väckes, som icke till- maren fråga väckes, som icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, hör förenämnda utskotts behandling,

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

89

men är af beskaffenhet att utskotts
yttrande deröfver erfordras, skall
för frågans beredande ett tillfälligt
utskott, bestående af så inånga ledamöter,
som Kammaren nödigt aktar,
inom Kammaren tillsättas.

men är af beskaffenhet att utskotts
yttrande deröfver erfordras, skall
för frågans beredande ett tillfälligt
utskott, bestående af så många ledamöter,
som Kammaren nödigt aktar,
inom Kammaren tillsättas; dock må
för sådan frågas beredande kunna
efter Kamrarnas sammanstämmande
beslut tillsättas särskildt utskott med
ledamöter till lika antal från hvardera
Kammaren.

§ 59.

(Nuvarande lydelse:)

Betänkande, som af ständigt eller
i dess ställe särskildt tillsatt utskott
afgifvits, skall i begge Kamrarna
för ärendets afgörande, så vidt ske
kan, samtidigt föredragas. Efter
betänkandets första föredragning
skall detsamma hvila på bordet.
Vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning
då eger rum eller ej, må
det, på flera ledamöters förenade
begäran, åter göras hvilande. Men
då saken tredje gången förekommer,
skall den till afgörande företagas.

Betänkande, som afgifvits af tillfälligt
utskott, föredrages i den Kammare,
som utskottet tillsatt, och
förfares derefter vidare med målet,
såsom nyss är sagdt.

Utskotts förberedande hemställanden
och förfrågningar må genast
afgöras, derest icke någon Kammarens
ledamot bordläggning begär.

[Föreslagen lydelse:)

Betänkande, som af ständigt eller
särskildt utskott afgifvits, skall i
begge Kamrarna för ärendets afgörande,
så vidt ske kan, samtidigt
föredragas. Efter betänkandets första
föredragning skall detsamma
hvila på bordet. Vid nästa föredragning,
ehvad öfverläggning då
eger rum eller ej, må det, på flera
ledamöters förenade begäran, åter
göras hvilande. Men då saken tredje
gången förekommer, skall den till
afgörande företagas.

Betänkande, som afgifvits af tillfälligt
utskott, föredrages i den
Kammare, som utskottet tillsatt,
och förfares derefter vidare med målet,
såsom nyss är sagdt.

Utskotts förberedande heinställanden
och förfrågningar må genast
afgöras, derest icke någon Kammarens
ledamot bordläggning begär.

40

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

§

(Nuvarande lydelse:)

Kammares beslut i fråga, som
icke rörer Kammaren enskilda skall
Medkammaren genom utdrag af
protokollet delgifvas. Har målet
varit af ständigt eller i dess ställe
särskild! tillsatt utskott handlagdt,
skall ock detta om beslutet på enahanda
sätt underrättas. Derest ledamot,
som i Kammarens beslut ej
instämt, vill sin särskilda mening
hos Medkammaren anmäla, skall
sådant vara honom obetaget; börande
han i slikt fall sin skiljaktiga
mening skriftligen till protokollet
aflemna, hvarefter den genom protokollsutdrag
Medkammaren delgifves;
men ej må häraf i något fall beslutets
expedierande uppehållas.

§

(Nuvarande lydelse:)

När fråga, hvaröfver utskott sig
utlåtit, till afgörande förekommer,
eger Kammaren att antingen genast,
med bifall till utlåtandet eller utan
afseende å hvad utskottet föreslagit,
fatta sitt beslut, eller, om ämnet
anses fordra ytterligare utredning,
målet till utskottet återförvisa.

Stanna Kamrarne öfver någon
fråga, deri ständigt eller i dess ställe

(Föreslagen lydelse:)

Kammares beslut i fråga, som
icke rörer Kammaren enskild^ skall
Medkammaren genom utdrag af
protokollet delgifvas. Har målet
varit af ständigt eller särskild! utskott
handlagdt, skall ock detta
om beslutet på enahanda sätt underrättas.
Derest ledamot, som i
Kammarens beslut ej instämt, vill
sin särskilda mening hos Medkammaren
anmäla, skall sådant vara
honom obetaget; börande han i slikt
fall sin skiljaktiga mening skriftligen
till protokollet aflemna, hvarefter
den genom protokollsutdrag
Medkammaren delgifves; men ej må
häraf i något fall beslutets expedierande
uppehållas.

63.

(Föreslagen lydelse:)

När fråga, hvaröfver utskott sig
utlåtit, till afgörande förekommer,
eger Kammaren att antingen genast,
med bifall till utlåtandet eller utan
afseende å hvad utskottet föreslagit,
fatta sitt beslut, eller, om ämnet
anses fordra ytterligare utredning,
målet till utskottet återförvisa.

Stanna Kamrarne öfver någon
fråga, deri ständigt eller särskild!

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

41

särskilt tillsatt utskott sig yttrat,
uti hufvudsakligen eller till vissa
delar olika beslut, då skall utskottet
söka att de olika meningarna, så
vida möjligt är, sammanjemka och
med förslag därom till Kamrarna
inkomma.

Om frågan varit af tillfälligt
utskott handlagd och den Kammare,
som utskottet tillsatt, icke afslår
den i frågan väckta motion, skall
beslutet genom utdrag af protokollet
delgifvas Medkammaren, som
derpå om frågan beslutar antingen
genast eller efter dess hänvisning
till ett för frågans vidare utredning
inom Kammaren tillsatt utskott.
Derest Kammaren då icke antager
det af den Kammare, som saken
först handlagt, fattade beslut, varder
det afslaget eller med ändring
återlemnadt till sistnämnde Kammare,
hvilken i senare fallet har
att målet till ny öfverläggning företaga
samt eger att, om Medk ammarens
beslut icke oförändradt antages,
ärendet dit å nyo öfverlemna
till förnyad ompröfning.

Hvad Kamrarne sammanstämmande
besluta, det vare Riksdagens
beslut. Blifva Kamrarne ej, efter
den behandling ofvan är nämnd,
om ett beslut ense, skall frågan,
utom i de fall 65 § upptager, anses
hafva för den riksdagen förfallit.

utskott sig yttrat, uti hufvudsakligen
eller till vissa delar olika beslut,
då skall utskottet söka att de
olika meningarna, så vida möjligt
är, sammanjemka och med förslag
derom till Kamrarna inkomma.

Om frågan varit af tillfälligt
utskott handlagd och den Kammare,
som utskottet tillsatt, icke afslar
den i frågan väckta motion, skall
beslutet genom utdrag af protokollet
delgifvas Medkammaren, som
derpå om frågan beslutar antingen
genast eller efter dess hänvisning
till ett för frågans vidare utredning
inom Kammaren tillsatt utskott.
Derest Kammaren då icke antager
det af den Kammare, som saken
först handlagt, fattade beslut, varder
det afslaget eller med ändring
återlemnadt till sistnämnde Kammare,
hvilken i senare fallet har att
målet till ny öfverläggning företaga
samt eger att, om Medkammarens
beslut icke oförändradt antages,
ärendet dit å nyo öfverlemna till förnyad
ompröfning.

Hvad Kamrarne sammanstämmande
besluta, det vare Riksdagens
beslut. Blifva Kamrarne ej, efter
den behandling ofvan är nämnd,
om ett beslut ense, skall frågan,
utom i de fall 65 § upptager, anses
hafva för den riksdagen förfallit.

Bill. till Riksd. Prot. 1900. 3 Sami.

9 Häft.

G

42

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

§ 80.

(Nuvarande lydelse:)

I mål, som blifvit af ständigt
eller i dess ställe särskildt tillsatt
utskott handlagda, skola de från
Riksdagen utgående skrifvelser uppsättas
och expedieras af kansliet hos
det utskott, som ärendet beredt.

Uppsättandet och expedierandet
af andra för begge Kamrarna gemensamma
skrifvelser, äfvensom af
riksdagsbeslutet, besörjes genom ett
särskildt Riksdagens Kansli under
inseende af två inom Första och
två inom Andra Kammaren dertill
utsedde ledamöter, hvilka jemväl,
tillika med Kamrarnas talmän och
vice talmän, tillkommer att utse
och förordna de tjensteman, som
Riksdagen anser för detta kansli
erforderliga.

Ej må expedition öfver något
Riksdagens beslut utgå förr än den
blifvit inför Kamrarna justerad.
Riksdagsbeslutet skall af Riksdagens
ledamöter underskrifvas. öfrige
från Riksdagen utgående expeditioner
undertecknas endast af talmännen.

(Föreslagen lydelse:)

I mål, som blifvit af ständigt
eller särskildt utskott handlagda,
skola de från Riksdagen utgående
skrifvelser uppsättas och expedieras
af kansliet hos det utskott, som
ärendet beredt.

Uppsättandet och expedierandet
af andra för begge Kamrarna gemensamma
skrifvelser, äfvensom af
riksdagsbeslutet, besörjas genom ett
särskildt Riksdagens Kansli under
inseende af två inom Första och två
inom Andra Kammaren dertill utsedde
ledamöter, hvilka jemväl,
tillika med Kamrarnas talmän och
vice talmän, tillkommer att utse
och förordna de tjensteman, som
Riksdagen anser för detta kansli
erforderliga.

Ej må expedition öfver något
Riksdagens beslut utgå förr än den
blifvit inför Kamrarna justerad.
Riksdagsbeslutet skall af Riksdagens
ledamöter underskrifvas. öfrige
från Riksdagen utgående expeditioner
undertecknas endast af talmännen.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

43

3:o) att Riksdagen måtte, med anledning af herr
grefve Hamiltons motion, antaga följande förslag till
ändrad lydelse af § 44 riksdagsordningen att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling:

Riksdagsordningen.

§

(Nuvarande lydelse:)

Utskotten välja, hvart inom sig,
ordförande och vice ordförande. Intill
dess sådant val försiggått, föres
ordet af den ledamot, som de flesta
riksdagar bevistat, och, der två eller
flere i lika många riksdagar deltagit,
den af dem som är till lefnadsåren
äldst. De ständiga utskotten
utse, hvart för sig, sekreterare
och, efter samråd med honom, den
öfriga betjening, som nödig finnes.
I tillfälligt utskott välja ledamöterne,
inom sig, för hvarje särskilt mål en
föredragande, hvilken det derjemte
åligger att utsätta utskottets yttrande
i ämnet.

44.

(Föreslagen lydelse:)

Utskotten välja, hvart inom sig,
ordförande och vice ordförande.
Intill dess sådant val försiggått,
föres ordet af den ledamot, som de
flesta riksdagar bevistat, och, der
två eller flere i lika många riksdagar
deltagit, den af dem som
är till lefnadsåren äldst. Utskotten
ega, hvart för sig, utse sekreterare
och, efter samråd med honom, den
öfriga betjening, som nödig finnes.

4:o) att ifrågavarande motioner i öfrigt icke måtte
föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1900.

På utskottets vägnar:

G. RUDEBECK.

44

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

Reservationer:

af herrar Rudebeck, Behn, Moberg och Sjöholm mot utskottets hemställan
i punkten l:o) om delning af lagutskottet;

af herr Pettersson, Carl F.\

af herr Dahn, som beträffande utskottets hemställan i punkten 3:o) anfört:
»Då de tillfälliga utskotten, om de egde utse fullständigt kansli,
skulle komma att till väsentlig del förlora sin nuvarande karakter af utredningskomitéer,
utan att dock dermed det långsamma arbetssättet komme
att ändras, och då vidare dessa utskott, af hvilka somliga endast hafva
få ärenden att behandla, ej synas vara i behof af sådant kansli — helst
om Riksdagen antager förslaget om ändring i § 37 mom. 3 riksdagsordningen,
nemligen att särskildt utskott äfven må kunna tillsättas för beredande
af fråga, som eljest tillhör tillfälligt utskotts behandling —, har
jag icke kunnat biträda utskottets förslag i denna punkt. Då likväl skrifbiträde
inom de tillfälliga utskotten kan befinnas behöfligt, i synnerhet
om ärendenas antal inom något utskott skulle ökas eller frågorna vore
af mera olikartad natur, så har jag ansett, att konstitutionsutskottet bort
hemställa,

att Riksdagen måtte, med anledning af herr grefve
Hamiltons motion, antaga följande förslag till ändrad
lydelse af § 44 riksdagsordningen att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling:

§ 44.

Utskotten — — — — — — — — —--

— — — — — — — — — — — nödig finnes.
I tillfälligt utskott välja ledamöterne, inom sig, för
hvarje särskildt mål en föredragande, hvilken det derjemte
åligger att uppsätta utskottets yttrande i ämnet.
Utskottet eger dock, när det så anser behöfligt, rätt att
utse nödigt skrifbiträde.D

Konsttutionuskottets Utlåtande N:o 9.

45

af herrar Johnsson och Liljeholm, hvilka inom utskottet yrkat, att
utskottet skulle framlägga förslag om införande af två ständiga utskott
för behandling af de ärenden, som nu handläggas af tillfälliga utskott;

af herr Olsson i Ättersta mot utskottets hemställan i punkten 3:o);

af herrar Boélhius och Pettersson i österhaninge hvilka instämt med
herr Dahn;

samt af herr Waldenström, som önskat de tillfälliga utskottens utbytande
mot två ständiga, som skulle ega att sinsemellan fördela de
ärenden, som till dem blifvit. hänvisade.

Herrar Berg, Gustaf Axel, och Trygger hafva begärt få här anteck
nadt, att de icke öfvervarit den slutliga behandlingen af de i detta utlåtande
omförmälda ärenden.

Herr Molerg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i den
slutliga behandlingen af det under punkten 2:o) afhandlade ärende.

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 3 Sami

9 Käft.

7