''Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
1
N:o 33.
Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1900, kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om restitution af erlagd
tull vid utförsel af risgryn. (l:a A.)
Enligt § 9 mom. 3 tulltaxeunderrättelserna medgifves åt idkare af
qvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af följande, vid qvarnen
framstälda produkter, nemligen finsiktadt mjöl af hvete, råg eller korn
samt gryn af hvete eller korn, restitution af den tull, som af honom
blifvit erlagd för en motsvarande qvantitet från utlandet införd omalen
spanmål af samma slag, hvarvid iakttages, att 100 kilogram hvete anses
lemna 75 kilogram mjöl, 100 kilogram råg eller korn 66 2''3 kilogram
mjöl och 100 kilogram hvete eller korn 66 Va kilogram gryn, samt i
öfrigt under vilkor, som i författningen närmare angifvas.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 122, af herr H.
Andersson i Vestra Nöbbelöf, föreslås nu, att under enahanda vilkor
måtte åt idkare af qvarnrörelse vid utförsel af risgryn medgifvas restitution
af den tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande qvantitet
från utlandet infördt oskaladt ris eller s. k. paddy, under iakttagande,
att 100 kilogram af sistnämnda vara skall anses lemna 60 kilogram
gryn.
Till stöd härför anför motionären följande:
»Enligt nu gällande tullbestämmelser medgifves restitution af tull,
som blifvit erlagd för från utlandet införd spanmål, då den åter utföres
efter det den blifvit vid svensk qvarn förmald. Denna svenska qvarnegare
för nämnda varuslag tillerkända förmån tillkommer deremot icke
idkarne af qvarnrörelse för förmalning af paddy till risgryn. Då svårligen
torde kunna anföras något skäl, hvarför icke egarne af qvarnar
för förmalning af paddy till risgryn skola ega tillgodonjuta nu nämnda
förmån lika väl som egarne af qvarnar för förmalning af andra slag af
spanmål, har säkerligen anledningen till berörda förhållande varit den,
Bih. till Riksd. Vrot. 1900. 5 Sami. 1 A/d. 20 Raft. (N:o 33). 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
att ifrågavarande industri först på senaste tiden blifvit införd här i
landet, så att något behof af tullrestitution med afseende å sagda varuslag
icke förut i någon högre grad här gjort sig gällande. Nu deremot,
då tre stora risqvarnar blifvit anlagda i Sverige, torde beredandet af
berörda förmån befinnas vara alldeles nödvändig för denna industris
utveckling inom vårt land.
För tillfredsställande af konsumtionen af risgryn här i Sverige
kunna qvarnarne hållas i gång endast en mindre del af året. De äro
derför också anlagda med tanke på att en större del af deras tillverkningar
skulle erhålla afsättning å den utländska marknaden. En dylik
exportrörelse bör nemligen kunna bedrifvas med lika fördel från vårt
land som från öfriga europeiska länder, dit paddyn ju också måste
införas från utomeuropeiska orter, hufvudsakligen från Indien. Uti våra
grannländer Danmark och Tyskland har denna exportrörelse erhållit en
storartad omfattning. Från de stora risqvarnarne i Bremen och Hamburg
exporteras årligen omkring 125,000 ton risgryn från hvardera platsen,
och från Danmark utföres årligen jemväl en högst afsevärd qvantitet
risgryn. Tydligt är emellertid, att ett deltagande uti konkurrensen å
den utländska marknaden icke kan ifrågakomma, utan att den vid
införseln erlagda tullen restitueras.
Nyttan för vårt land af ifrågavarande industri, om den kan drif vas
i stor omfattning, torde vara uppenbar. Den skulle befrämja utvecklingen
af den utomeuropieska handeln med vårt land. Det. ökade
tonnage, som dymedelst skulle tillföras våra hamnar, skulle icke endast
direkt bereda stat och kommuner stora inkomster, utan äfven indirekt
vara till gagn derigenom att vid ökad beröring med främmande länder
mer och mer befordra afsättning af inhemska alster på de utomeuropeiska
marknaderna.
Jag anser mig derjemte böra påpeka den ytterligare fördel, som
en i stor omfattning bedrifven rörelse för tillverkning af risgryn skulle
medföra, derigenom att det affall, som vid fabrikationen af risgryn
uppstår, eller »risfodermjöl», utgör ett jemförelsevis billigt foderämne
af den mest närande och kraftiga beskaffenhet.
Då restitution af erlagd tull är en nödvändig förutsättning icke
endast — på sätt nu blifvit framhållet — för risqvarnsindustriens utveckling
till en för vårt lands handel och sjöfart gagnelig exportgren,
utan äfven derför, att risqvarnsegarne i Sverige icke skola inom sitt
eget land behöfva ligga under i konkurrensen från sina närboende tyska
och danska konkurrenter, hvilka i sina respektive länder äro i åtnju
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 3
tande af ifrågavarande förmån, har jag ansett nödigt, att rätt till dylik
restitution af tull jemväl måtte beredas tillverkarne af risgryn i Sverige.
För att våra risgrynstillverkare med utsigt till framgång skola
kunna upptaga konkurrensen med sina ofvannämnda grannar, fordras
jemväl, att vid beräkning af restitution de blifva likstälda med de
danska tillverkarne, hvilka vid utförsel af den förädlade varan återfå
för hvarje exporterade 60 ton deraf det tullbelopp, som blifvit erlagdt
för 100 ton paddy.»
Enligt utskottet meddelad upplysning af sakkunnig person uppkomma
vid förmalning af oskaladt ris eller s. k. paddy följande produkter,
nemligen: hela gryn omkring 60 procent, s. k. brack eller
brutna gryn omkring 20 procent samt risfodermjöl och affall omkring
20 procent. Af dessa slag användas de hela grynen till hushållsändamål,
brucken hufvudsakligast till stärkelseberedning och utfodring af
fjäderfän samt rismjölet till kreatursfoder. Då följaktligen ingalunda
vare sig brucken eller risfoder mjölet saknar värde, är det tydligt, att,
om restitution skulle beviljas enligt den af motionären föreslagna beräkningsgrund,
eller att vid utförsel af 60 kilogram risgryn skulle beviljas
restitution af erlagd tull för 100 kilogram oskaladt ris, en
exportpremie skulle komma exportören till godo. Den af motionären
föreslagna utbytesprocenten torde derför redan af detta skäl icke kunna
antagas. Men äfven om utbytesprocenten höjdes, så att den komme att
motsvara det verkliga utbytet vid förmalning af helt och hållet oskaladt
ris med beräkning jemväl af andra uppkommande produkter än hela
gryn, uppställer sig i allt fall vid tillämpningen den stora svårigheten,
att riset i regel införes i blandningar af delvis oskaladt och delvis skaladt
ris i olika proportioner, i följd hvaraf utbytesprocenten icke kan
bestämmas till ett en gång för alla faststäldt belopp.
Rörande förhållandena i Danmark, hvilka motionären framhållit såsom
förebild och hvilka enligt hans förmenande skulle vara jemförliga
med den af honom föreslagna bestämmelsen, har utskottet inhemtat, att
derstädes vid utförsel af 60 pund risgryn medgifves afskrifning af 100
pund i exportörens kreditupplag af oskaladt ris. I händelse den importerade
varan består af delvis oskaladt och delvis skaladt ris, uppföres
enligt bestämmelserna i Danmark på importörens särskilda kreditupplagskonti
för oskaladt och för skaladt ris så mycket, som det importerade
partiet genom en jemförelse mellan å ena sidan vigten af en
tunna af blandningen samt å andra sidan medelvigten af en tunna
oskaladt ris, hvars vigt fastställs till 160 danska pund (1 pund = V*
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
kilogram), och en tunna skaladt ris, hvars vigt fastställa till 236 danska
pund, beräknas innehålla af det ena och det andra slaget, Om till
exempel ett parti ris om 30,000 pund införes, innehållande en blandning
af oskaladt och skaladt ris, af hvilket parti en tunna befinnes väga
204 pund, skall partiet, då det upplägges på kreditupplag, enligt nämnda
beräkningsgrund antagas bestå af 9,907 pund oskaladt och 20,093 pund
skaladt ris. Importören, som på grund häraf till statsverket häftar i
skuld för de faststälda tullafgifterna för 9,907 pund oskaladt och 20,093
pund skaladt ris (för det sistnämnda slaget dock efter ett medgifvet
afdrag af 11 fy2 procent), eger derefter vid utförsel af risgryn erhålla
afskrifning å sitt konto för oskaladt ris enligt ofvan angifna grund,
nemligen så, att för utförda 60 pund gryn afräknas 100 pund från den
å hans konto uppförda myckenhet oskaladt ris. Af denna redogörelse
framgår, att i Danmark ingalunda finnes medgifven någon sådan förmån,
som motionärens förslag innebär, samt att, om en restitution af erlagd
tull vid utförsel af risgryn skulle beviljas, ganska invecklade bestämmelser
äro af nöden för beräkningen af denna restitution, bestämmelser,
hvilka, huru de än uppgöras, ej torde kunna utgöra en allmängiltig och
i alla särskilda skiftande fall rättvis grund för beräkningen.
Äfven om genom beviljande af restitution af erlagd tull vid utförsel
af risgryn under bestämdare vilkor än dem, som redan nu finnas
stadgade i § 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna, skulle kunna möjliggöras
för de svenska tillverkarne af denna vara att med fördel vinna
afsättning på den utländska marknaden, något som emellertid ingalunda
torde vara styrkt, har utskottet på grund af ofvan anförda skäl icke
ansett sig kunna vare sig biträda motionärens förslag eller tillstyrka ett
medgifvande af restitution efter någon annan beräkningsgrund.
Utskottet hemställer fördenskull,
att herr Anderssons ifrågavarande motion, angående
beviljande af restitution af erlagd tull vid utförsel
af risgryn, icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 23 april 1900.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
5
Reservationer:
af herrar Fredholm och grefve H. E. G. Hamilton;
af herr Meyer, hvilken anfört:
»I likhet med motionären anser jag det vara för den inhemska
risqvarnindustriens bestånd nödvändigt, att restitution af tull vid utförsel
af risgryn medgifves på lättare vilkor än de, som nu enligt § 9
mom. 5 i tulltaxeunderrättelser äro faststälda; då emellertid någon
modifikation af motionärens förslag synes mig vara af behofvet påkallad,
hemställer jag om bifall till motionen på sådant sätt,
att Riksdagen ville besluta, att § 9 mom. 3 »i
underrättelser om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas
bör» måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmärs,
medgifves ock åt kikare af qvarnrörelse vid
utförsel sjöledes från tullplats af följande vid qvarnen
framstälda produkter, nemligen finsiktadt mjöl af hvete,
råg eller korn samt gryn af hvete, korn och oskalad
ris eller s. k. paddy, restitution af den tull, som
af honom blifvit erlagd för en motsvarande qvantitet
från utlandet införd omalen spanmål af samma slag,
hvarvid iakttages, att 100 kilogram hvete anses lemna
75 kilogram mjöl, 100 kilogram råg eller korn 66 Va
kilogram mjöl, 100 kilogram hvete eller korn 66"/ 3
kilogram gryn, och 100 kilogram oskalad ris eller
s. k. paddy 65 kilogram gryn, samt i öfrigt under
vilkor:
a)----—---------
— — — — — — — — — — —-----»
af herr O. Persson i Rinkaby, hvilken anfört:
»De i vårt land befintliga risqvarnarne, hvilka endast några få år
varit i gång, hafva, såsom motionären antydt, nu ökat sin tillverkning
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
så, att endast en fjerdedel af första produkten eller grynen kan inom
vårt land vinna afsättning. I följd häraf hafva qvarnarne måst söka
sin marknad för risgryn äfven i andra länder. I dessa hafva de mött
konkurrens från dylika anläggningar i Danmark och Tyskland, från
hvilka länder risgryn exporterats, långt innan några risqvarnar funnos
här i landet. Då, i följd af de förhållanden, hvarunder vår risförmalningsindustri
nu arbetar, denna konkurrens visat sig omöjlig att bemöta, är
det lätt förklarligt, att nu till Riksdagen framburits önskningar om vidtagande
af en åtgärd, egnad att sätta våra risqvarnar i stånd att å utlandets
marknad upptaga täflan med de danska och tyska.
Det är emellertid icke ensamt för risförmalningsindustrien, som
denna fråga är af vigt; den har ej mindre betydelse för jordbruket.
Vid förmalning af oskaladt ris eller s. k. paddy uppkommer, förutom
första produkten eller “grynen, jemväl s. k. risfodermjöl, som
utgör ett värderikt foderämne såväl för nötkreatur som för svin och
ijäderfän, hvilket framgår af bifogade analysintyg (se bil.). Då i Danmark,
i följd af de derstädes gällande, i utskottets betänkande omförmälda
stadgandena om afskrifning på kreditupplaget vid export af risgryn,
en sådan export med lätthet kan ega rum, måste detta förhållande,
på samma gång det länder den danska risförmalningsindustrien till nytta,
äfven vara till gagn för det danska jordbruket, i det att detta, som
jemväl i öfrigt på grund af gällande tullsatser har förutsättningar för
att kunna med större fördel än det svenska jordbruket uppföda kreatur
för gödning, kommer i åtnjutande af ytterligare ett billigt och värdefullt
foderämne. I Sverige är deremot förhållandet annorlunda. Restitution
af den för det oskalade riset erlagda tull måste här sökas hos
generaltullstyrelsen för hvarje gång och beviljas endast under vilkor,
som måste anses betungande för industrien och olämpliga i jordbrukets
intresse. Förmalningen måste nemligen för kontrollens skull och för
bestämmandet af utbytesprocenten öfvervakas af vederbörande tullmyndighet;
och vidare måste alla dervid uppkommande användbara produkter,
såväl grynen som risfodermjölet, exporteras, så att endast agnar
och dam få stanna qvar i landet. Det svenska jordbruket har sålunda
icke något tillfälle att draga nytta af det vid förmalning af ris för
export uppkommande fodermjölet; och på samma gång lider ifrågavarande
förmalningsindustri genom omöjligheten att kunna med fördel
eller ens utan förlust finna afsättning för risfodermjölet i utlandet.
Utskottet har från sakkunnigt Jaåll erhållit den upplysning, att vid
förmalning af oskaladt ris uppkomma omkring 60 procent hela gryn.
Det torde dock kunna ifrågasättas, huruvida en så hög utbytesprocent
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 7
af enbart hela gryn är möjlig att erhålla. Vid en under tullmyndighets
kontroll den 29 sistlidne januari i risqvarnen i Göteborg verkstäld
profmalning af ett parti oskaladt; ris erhöllos, på sätt inhemtas af ett
utaf vederbörande tulltjensteman utfärdadt intyg, som varit för mig
tillgängligt, endast 63,05 procent hela och krossade gryn, under det att
återstoden bestod af fodermjöl, agnar och affall.
Då det derför synes kunna vara tvifvelaktigt, huruvida den af
motionären föreslagna utbytesprocenten eller 60 procent är för alla fall
tillräckligt hög, men, såvidt hittills vunnen erfarenhet gifvit vid handen,
ett utbyte af 65 procent gryn, hela och krossade, är det högsta, som
förekommit, torde restitution efter 65 procents utbyte kunna medgifvas
utan fara för att risqvarnarne derigenom skulle erhålla någon utförselpremie.
Någon olägenhet för vår spanmålsproduktion af en rikligare
tillgång på risfodermjöl är icke att befara, då sådant mjöl icke i någon
form kan användas till menniskoföda.
Med hänsyn till såväl betydelsen för risförmalningsindustrien af
denna fråga som äfven, helst i dessa tider af höga spanmålspris, vigten
af att, så vidt ske kan, bereda jordbruket tillgång till billiga foderämnen,
har jag inom utskottet yrkat, att utskottet måtte hemställa om
bifall till motionen med den här ofvan angifna ändring; men då detta
mitt yrkande icke vunnit utskottets bifall, tillåter jag mig nu hemställa,
att Riksdagen ville besluta, att § 9 mom. 3 »i
underrättelser om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas
bör» måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan
förmäles, medgifves ock åt idkare af qvarnrörelse vid
utförsel sjöledes från tullplats af följande vid qvarnen
framstälda produkter, nemligen finsiktadt mjöl af hvete,
råg eller korn samt gryn af hvete, korn och oskalad
ris eller s. k. paddy, restitution af den tull, som af
honom blifvit erlagd för en motsvarande qvantitet
från utlandet införd omalen spanmål af samma slag,
hvarvid iakttages, att 100 kilogram hvete anses lemna
75 kilogram mjöl, 100 kilogram råg eller korn 66 V3
kilogram mjöl, 100 kilogram hvete eller korn 66Vs
kilogram gryn, och 100 kilogram oskalad ris eller s. k.
paddy 65 kilogram gryn, samt i öfrigt*under vilkor:
a)--------------
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.
samt af herr J. Bromée, som instämt i den af herr Persson afgifna
reservationen.
Herrar af Buren och friherre Knorring hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.
Bilaga till herr Perssons reservation.
Analys å rismjöl (s. k. risfodermjöl),
Ett prof
insändt af Svenska risqvarnen, Karlskrona
sigill
märke n:o I
taget
innehåller
11,32 % vatten,
17,87 d proteinämnen,
51,99 » qväfvefria extraktivämnen och cellulosa,
9,90 » fett,
9,92 » aska.
100,oo %.
Göteborg den 12 oktober 1899.
Harald v. Gegerfelt..
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1900.