Bevillningsutskottets Betänkande N:o So.

1

iV;o

25.

Ant. till lliksd. kansli den 12 mars 1900, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om begränsning af stämpel -

försäljning smans ''provision.

(2: a A.)

Gällande stämpelförordning innehåller i 51 § följande stadgande:

»51 §. I redovisning för stämplar eger försäljningsman såsom
ersättning för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm
och länsresidensstäderna tre procent samt i öfriga städer och å landet
fyra procent af det belopp, för hvilket stämplar " försålts, intill eu årlig
försäljningssumma af 20,000 kronor; dock att domhafvande å landet må,
äfven om han är boende i residensstad, tillgodoföra sig fyra procent af
det försålda beloppet intill nyssnämnda årliga försäljningssumma. För
Överskjutande belopp må icke i något fall beräknas högre provision än
två procent.

Har i den ordning 26 § stadgar genom beslut, som eger laga
kraft, blifvit bestämdt, att erlagd stämpelafgilt må återbekommas, skall
derå belöpande provision gå åter.

Der särskilda bestämmelser äro meddelade om provision för tjensteman,
hvilken vid embetsverk erhållit förordnande att verkställa stämpelbeläggning
af expeditioner, gäller hvad sålunda är stadgadt.»

I motion inom Andra Kammaren, n:o 79, föreslår nu herr O. Larsson
i Mörtlösa, med hvilken herr Gustaf Andersson instämt, att Riksdagen
. ville besluta ett tillägg till § 51 i kong!, förordningen den 9
augusti 1894, att 5,000 kronor årligen i alla de fall, der stämpelBih.
till Biksd. Frat. IDOG. 5 Sami, 1 AJd, 18 ljuft. (N:o So.) 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

provision enligt lag eller annan gällande föreskrift utgår, må vara högsta
tillåtna provisionsbelopp för försäljningsman.

Till en början erinrar motionären derom, att sista stycket uti
ifrågavarande paragraf afsåge ett kongl. bref af den 8 december 1876,
enligt hvilket. aktuarierna i Svea och Göta hofrätt samt sekreteraren i
hofrätten öfver Skåne och Blekinge vore berättigade att utöfver den
godtgörelse, de såsom försäljningsmän egde uppbära, derjemte åtnjuta
5 procent provision af det belopp, som inflöte i stämpelpappersafgift
för utgående expeditioner. Motionären anför derefter till stöd för sitt
i motionen framlagda förslag, att förutom ett och annat enstaka fall,
der en utomordentligt hög stämpelprovision utgått, funnes icke så få
fenster inom landet, livilka beredde sina innehafvare en högst betydlig
och föga vexlande normal inkomst, som icke stode i skäligt förhållande
till de kostnader och besvär, för hvilka stämpelprovisionen borde utgöra
en ersättning. Då afkortningarna å statens inkomst af stämpelmedel
på grund af utgående stämpelprovisioner vore rätt betydande och
i medeltal under de sista åren belöpt sig till flere hundra tusen kronor
samt det ingalunda kunde anses önskvärdt, att statstjenster gjordes begärliga
på grund af betydande sportelinkomster, ansåg motionären, att
ett absolut maximum af 5,000 kronors årlig provision borde lämpligen
bestämmas såsom det belopp, utöfver hvilket vidare godtgörelse af ifrågavarande
slag icke borde medgifvas. Deremot syntes motionären en
minskning i sjelfva provisionsprocenten icke vara att tillråda, enär en
sådan minskning skulle verka synnerligen ojemnt och särskild! drabba
sådana försäljningsmän orättvist, hvilkas provisioner icke uppginge till
mera afsevärda belopp.

Utskottet finner de skäl, som motionären sålunda anfört för en
begränsning i beloppet af stämpelförsäljningsmans provision, vara värda
allt beaktande. Såsom motionären erinrat, hafva nemligen fall inträffat,
då på grund af stämpelförordningens nuvarande bestämmelser betydande
summor på eu gång tillfallit stämpelförsäljningsman såsom provision,
likasom ock vissa tjenster för närvarande lemna sina innehafvare en
regelbundet återkommande inkomst af stämpelprovision till vida högre
belopp, än som kan anses vara skäligt. I sistnämnda hänseende har
utskottet inhemtat, att af de två stämpelförsäljningsmännen vid Stockholms
rådstufvurätt den ene under år 1898 hade en inkomst i stämpelprovision
af 8,015 kronor och den andre af 14,892 kronor, hvilka
summor för år 1899 uppgingo till resp. 10,472 och 12,412 kronor. Till
upplysning i öfrigt i förevarande fråga har utskottet af tillgängliga uppgifter
sammanstält följande tabell, hvilken gäller år 1898:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

3

Summa

Antal för-

Högsta nt-

Medeltal

stämpel-

provision

säljnings-

raän.

gående

stämpel

af

stämpel-

provision.

provision.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Stockholms län ..................................

6,965

52

14

1,870

45

498

Upsala län..................................................

4,271

26

6

1,749

21

712

Södermanlands län....................

3,718

54

8

805

15

464

Östergötlands län .....

7,789

50

17

1,630

32

458

Jönköpings län..................

4,024

15

9

865

92

447

Kronobergs län.........................................

2,602

64

5

1,083

56

521

Kalmar län............

4,975

79

10

834

81

498

Gotlands län ..................................

1,292

92

3

546

81

431

Blekinge län................

3,293

87

8

541

46

412

Kristianstads län....................................

5,000

81

8

1,075

81

625

Malmöhus län...........................................

16,692

91

16

2,764

30

1,043

Hallands län..................

3,081

31

6

806

63

514

Göteborgs och Bohus län.....................

8,399

45

17

2,902

85

494

Elfsborgs län ............................

7,443

36

11

1,660

97

677

Skaraborgs län...............................

4,597

37

14

625

05

328

Vermlands län ........................

5,094

59

11

830

68

463

Örebro län ................

3,915

20

8

903

20

489

Vestmanlands län ...................................

3,162

14

11

802

97

287

Kopparbergs län......................

5,476

97

10

856

69

548

Getleborgs län

5,179

10

8

1,186

39

647

Jemtlands län...................................

3,600

00

6

1,006

80

600

Vesternorrlands län .........................

9,299

10

14

1,912 21

659

Vesterbottens län ................................

4,278

44

8

905

51

535

Norrbottens län................. .......

3,154

00

7

954

57

451

Samtliga länen ...........

127,308(94

235

2,902

85

542

Sammanlagda beloppet af den stämpelprovision, som utgått under
år 1898, utgör alltså 150,216 kronor 85 öre.

Skulle man nu, som motionären föreslagit, för afhjelpande af förut
påpekade oegentligheter stadga ett absolut maximum, utöfver hvilket
årlig provision för försålda stämplar icke finge uppbäras, hade man
dermed frångått den princip, på hvilken stadgandet om åtnjutande af
provision hvilar, nemligen att provisionen skall utgöra en ersättning

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

för de.med stämpelförsäljningen förenade kostnader och besvär äfvensom
för den ekonomiska risk, för hvilken försäljningsmannen vid omhänderhafvandet
af stämplarna är utsatt. Deremot kunde man enligt
utskottets tanke med bibehållande af denna princip vinna det af motionären
åsyftade mål genom att så anordna provisionsprocenten, att den
för högre belopp proportionsvis minskades. Dervid borde den nu stadgade
provisionen af respektive B och 4 procent af det belopp, för hvilket
stämplar försålts, intill eu årlig försäljningssumma af 20,000 kronor
bibehållas, hvarigenom försäljningsmän med eu mera obetydlig årlig
försäljningssumma fortfarande skulle få vara i åtnjutande af den provision,
som skäligen bör dem tillkomma. För eu årlig försäljningssumma
öfver 20,000 kronor till och med 200,000 kronor kunde lämpligen — likasom
nu är förhållandet beträffande hela det belopp, hvarmed försäljningssumman
öfverstiger 20,000 kronor — provisionen såväl för land som
stad beräknas efter 2 procent och för belopp derutöfver efter Vio
procent.

Undersöker man då, huru provisionen af större årliga försäljningssummor
med en sådan beräkningsgrund ställer sig i jemförelse med
den provision, som enligt nu gällande bestämmelser utgår, finner man,
att eu försäljningssumma af 200,000 kronor naturligen gåfve samma
provision som nu eller 4,400 kronor (provisionen här liksom i det följande
för de första 20,000 kronor beräknad efter 4 procent). Ett årligt
försäljningsbelopp af 300,000 kronor skulle enligt det nu framstälda förslaget
lemna en provision af 4,500 kronor i stället för nu 6,400 kronor,
och en summa af 600,000 kronor, utöfver hvilket belopp en försäljningsmans
årliga försäljningssumma endast i enstaka undantagsfall stiger,
till 4,800 kronor i stället för nu 10,400 kronor.

I de uti ifrågavarande paragraf förekommande uttrycken »intill
en årlig försäljningssumma af 20,000 kronor» samt »intill nyssnämnda
årliga försäljningssumma» synes ordet »intill» kunna gifva anledning till
missförstånd, i följd hvaraf nämnda ord för vinnande af önskvärd tydlighet
torde böra utbytas mot orden »till och med».

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet, med anledning
af förevarande motion, hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att 51 § i kongl.
förordningen angående stämpelafgiften den 2 juni 1899
skall erhålla följande ändrade lydelse:

»51 §. I redovisning för stämplar eger försäljningsman
såsom ersättning för besvär och kostnader

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. *>

räkna sig till godo, i Stockholm och länsresidensstäderna
tre procent samt i öfriga städer och å landet
fyra procent af det belopp, för hvilket stämplar försålts,
till och med en årlig försäljningssumma af 20,000
kronor; dock att domhafvande å landet må, äfven om
han är boende i residensstad, tillgodoföra sig fyra
procent af det försålda beloppet till och med! nyssnämnda
årliga försäljningssumma. För öfverskjutande
belopp till och med 200,000 kronor må provisionen beräknas
efta'' 2 procent och för belopp utöfver 200,000
kronor efter Vid procent.

Har i den ordning — — — — är stadgadt.»

Stockholm den 9 mars 1900.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Bih. till lliksd. Prof, 1900. 5 Sami. 1 A/d. 18 Häft.

2