Bevillningsutskottets Betänkande N:o It.

1

2V:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1900, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om tullfrihet för omalen
majs.

(l:a A.)

Tullen för omalen majs utgår för närvarande med 3 kronor 70
öre och för malen majs med 6 kronor 50 öre för 100 kilogram.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 121, har herr
L. Eriksson i Bäck hemstält, att Riksdagen måtte besluta borttagande
af tullen å omalen majs; och har motionären till stöd för denna hemställan
anfört följande:

»Det ökade behofvet af majs ger mig anledning att åter förnya
min vid föregående riksdagar väckta motion om borttagande af tullen
å omalen majs. I Danmark, der majsen är tullfri, har införseln deraf
ökats från 446,660 tunnor år 1887 till 4,115,630 tunnor år 1897, och
under samma tid har exporten af kött och fläsk ökats från 16,220 ton
till 69,330 ton. I Sverige har utförseln af fläsk nedgått från 9,730 ton
år 1895 till 2,500 ton år 1899, under det införseln af samma vara stigit
från 6,470 ton år 1895 till 11,930 ton år 1899. Då majs i näringsvärde
är jemförlig! med korn och genom sina egenskaper lämpligt till utfodring
af såväl nötkreatur som hästar och svin, inses lätt, hvilken stor
fördel det vore för jordbruket att kunna erhålla densamma för billigare
Bill. till Biksd. Prat. 1900. 5 Sand. 1 Åfd. 19 klaff. (N:o 14.)

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

pris, hvarigenom kunde produceras bättre fläsk än det, som nu erhålles
vid mejerierna genom utfodring med endast skummjölk och vassla,
hvilket ej betingar högsta pris på engelska marknaden eller tillfredsställer
de norrländske arbetarne. Då numera å de orter, der jordbrukarne
följa med sin tid och tillvarataga sina intressen, de fleste af dem
äro eller lätt kunna bli andels- eller aktieegare i sin orts mejeri, är det
till deras egen fördel, att detta kan lemna större vinst, hvilket också
möjliggör högre mjölkpris. Använd till nötkreaturen, kan majsen i
fodervärde jemföras med raps och linfrökakor m. fl., hvilka dock numera
ofta äro förfalskade, men, äfven oafsedt förfalskningen, stå för
högt i pris, hvarför de till stor del öfvergifvits, och då de senaste åren
gifvit mindre goda hafreskördar, har detta haft till följd, att smörexporten
nedgått och ensamt under år 1899 ytterligare minskats med 2,400,000
kg., under det Danmarks smörexport företett en jemn ökning från
17,540,000 kg. år 1887 till 46,150,000 kg. 1897.

Som häraf synes, förstår det lilla Danmark att ansenligt öka sin
export af fläsk och smör, under det Sveriges export deraf minskats
högst betydligt. Äfven vår hafreexport har under de 5 sista åren minskats
ansenligt, eller från 75,000,000 till 39,000,000 kg., under det
mejerierna samtidigt klaga öfver minskad mjölktillgång, hvilket ej tyder
på ökad användning af hafren till utfodring i stället för den minskade
exporten. Den under år 1899 med öfver 11,000 ton ytterligare ökade
införseln af majs talar, jemte ofvan anförda förhållanden, sitt tydliga
språk.»

Vid 1880 års riksdag åsattes majs, som tillförene varit tullfri, en
tull af 1 krona 50 öre för 100 kilogram. Den tullkomité, som år 1882
afgaf förslag till ny tulltaxa, hemstälde emellertid om tullfrihet för
majs, såväl malen som omalen. I enlighet härmed aflät Kongl. Maj:t
proposition till 1882 års Riksdag, som med bifall till propositionen stadgade
tullfrihet för majs, såväl malen som omalen. Vid 1885 års riksdag
väcktes motioner om åsättande af tull å majs. Vid behandlingen af
dessa motioner hemstälde bevillningsutskottet, att omalen majs måtte
beläggas med en tull af 1 krona för 100 kilogram och att malen majs
fortfarande måtte förblifva tullfri. Riksdagens båda kamrar beslöto
emellertid, att gällande tullfrihet för majs, såväl malen som omalen,
skulle bibehållas. Vid majriksdagen år 1887 förekom å nyo frågan om
tull å majs, hvarvid bevillningsutskottet afstyrkte förslagen derom.
Första Kammaren biföll utskottets hemställan, men Andra Kammaren
beslöt en tullsats af 2 kronor för 100 kilogram, hvilket beslut segrade

Bevillningsutslcotteis Betänkande N:o 14. 3

i gemensam omröstning. Sedermera har majs alltjemt varit belagd med
tull, ehuru till vexlande belopp. De nu gällande tullsatserna å majs
åsattes af 1895 års Riksdag. Derefter hafva af herr Eriksson väckts
motioner om tullfrihet, dels år 1897 å såväl malen som omalen majs,
dels ock åren 1898 och 1899, likasom nu, å endast omalen majs. Dessa
motioner hafva af bevillningsutskottet afstyrkts med undantag af år
1899, då utskottet hemstälde, att tullsatsen för omalen majs måtte nedsättas
till 2 kronor för 100 kilogram. Riksdagens begge kamrar hafva
emellertid hvarje gång beslutit bibehålla gällande tullsatser.

I anledning af den år 1897 väckta motionen och en i sammanhang
dermed af herr O. Persson i Rinkaby väckt motion om förbud mot
bränvinstillverkning af majs yttrade dåvarande bevillningsutskott följande:

»Om det ock, såsom herr Eriksson i sin motion framhåller, är
otvifvelaktigt, att genom majstullens borttagande ett godt foderämne
kunde erhållas för ett synnerligen billigt pris, torde likväl vara ovisst,
huru vida icke en betydligt ökad majsimport komme att ofördelaktigt
inverka på priset å inom landet odlad spanmål, men en sådan åtgärd
skulle emellertid i ett annat afseende verka särdeles menligt, i det att
majs, såsom ett lämpligt råämne för bränvinstillverkning, skulle i anseende
till dess låga pris nästan helt och hållet utestänga användningen
af potatis för sådant ändamål, hvarigenom känbara förluster skulle tillskyndas
jordbrukarne inom vissa delar af landet, der till följd af jordmånens
beskaffenhet desse äro hufvudsakligen hänvisade till potatisodling
med åtföljande bränvinsbränning. Då nemligen majs för närvarande
i laster om 200 till 500 ton i svensk hamn utbjudes till ett
pris af 6 kronor 10 öre till 6 kronor 15 öre för 100 kilogram, tullen
naturligtvis deri ej inberäknad, skulle vid bränvinstillverkning af denna
vara, då utbytet beräknas till 70 liter af 50 procent alkoholhalt för 100
kilogram, råämnet till en liter bränvin kunna erhållas för ett pris af
allenast 9 öre. Vid bränvinsbränning af potatis åter kan utbytet af
100 kilogram potatis af 18 procent stärkelsehalt, således eu god vara,
som ej alla år kan inom vårt land frambringas, beräknas till 20 liter
af nämnda alkoholhalt; och då en hektoliter potatis väger omkring 73
kilogram, skulle med ett pris af 9 öre för liter bränvin, hvartill, enligt
hvad ofvan angifvits, majsbränvin under förutsättning af tullfrihet för
majs kunde tillverkas, en hektoliter potatis icke kunna vid användning
för detta ändamål inbringa mer än 1 krona 31 öre, ett pris, hvartill
potatis svårligen utan förlust kan odlas. Häraf framgår, att, i händelse
tullen å majs borttoges, detta skulle i väsentlig grad inverka hämmande
på afsättningen af potatis till bränvinsbrännerierna, hvarigenom ett

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

hardt slag skulle drabba den svenska jordbruksnäringen. Detta förhållande
skulle sannolikt äfven bidraga dertill, att bränvinstillverkningen,
som hittills hufvudsakligen utgjort en binäring till jordbruket, komme
att allt mer öfvergå till storindustri, hvarigenom, förutom minskad afsättning
af jordbrukets produkter, jemväl skulle blifva en följd, att det
värdefulla affallet drank, som erhålles vid bränvinsbränning af säd och
potatis, ej komme att på ett så lämpligt sätt tillgodogöras som under
nuvarande förhållanden.

Till förekommande af de olägenheter, som sålunda skulle uppstå för
jordbruket, har herr Persson i sin motion hemstält om förbud mot användande
af majs för tillverkning af bränvin, och herr Eriksson har
sjelf i sin motion medgifvit, att tullfrihet för majs måste föranleda ett
sådant förbud. Förslag att genom lagstiftning i denna rigtning åt jordbruksnäringen
inom landet förbehålla all afsättning af råämnen till
bränvinsbrännerierna, särskild! af potatis, hafva flere gånger förut varit
föremål för Riksdagens pröfning. Så skedde första gången vid 1887
års riksdag, då dels i den kongl. proposition, som ligger till grund för
nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin,
förslag framstäldes om förbud att för bränvinstillverkning använda majs,
ris och andra sådana ämnen, som äro af beskaffenhet att icke kunna
inom landet allmänneligen alstras, dels ock motion väcktes med alternativt
förslag om förhöjd tillverkningsskatt för bränvin, tillverkadt af
sådana råämnen. Såväl deBsa förslag som vid flere senare riksdagar
väckta motioner i samma rigtning hafva emellertid af Riksdagen afslagits,
och har bevillningsutskottet vid behandlingen af åtskilliga sådana
förslag lemnat utförlig utredning af hithörande förhållanden samt gifvit
skäl för den åsigten, att en sådan inskränkning i vilkoren för bränvinstillverkningen
icke kan eller bör genomföras.

Enligt grundsatserna för nu gällande lagstiftning för näringsfriheten
bör det stå en hvar fritt att välja de råmaterialier, han anser fördelaktigast
för den näring, han idkar, och ett förbud mot användande
af majs för tillverkning af bränvin synes utskottet derför innebära ett
ingrepp i den frihet, som bör tillkomma idkarne af denna näring lika
väl som andra näringsidkare. För de brännerier, som äro belägna å
trakter, der tillgång på potatis icke finnes i tillräcklig mängd för deras
behof, skulle ett sådant förbud till och med kunna medföra den påföljd,
att tillverkningen icke längre skulle kunna med fördel bedrifvas och
således måste nedläggas.

Utom de skäl, som sålunda anförts mot det föreslagna förbudet,
uppställa sig derjemte för genomförandet af detsamma rent praktiska

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 5

hinder, hvilka enligt utskottets åsigt äro af den art, att de måste anses
afgörande för frågan. Det är nemligen med största svårighet förenadt
att efter inmäskningen afgöra, hvad slags spannmål till densamma användts,
i följd hvaraf en verksam kontroll i detta hänseende nödvändigt måste
medföra vilkor och inskränkningar, som blefve särdeles betungande för
tillverkaren äfvensom för staten. Särskildt vid de brännerier, som äro
i gång hela dygnet om och äro belägna å egendomar, der majs användes
för utfodring af kreatur, blefve det helt säkert nödvändigt att hela dygnet
igenom på det noggrannaste kontrollera inmäskningen, i följd hvaraf
det icke skulle kunna undvikas att vid sådana brännerier anställa två
kontrollörer. Kontrollen skulle till och med blifva omöjlig, i händelse
någon brännvinstillverkare skulle vilja använda malen spanmål, en utväg,
som, i händelse ett förbud mot användande af majs vid bränvinstillverkning
skulle stadgas, sannolikt ej komme att lemnas obegagnad
af dem, som ville öfverträda förbudet. Denna svårighet har väl en motionär
vid en föregående riksdag sökt undanrödja genom ett förslag att
förbjuda användningen af alla slags mjöl för brännvinstillverkning, utom
då det användes för jästberedning. Af tekniska skäl är emellertid en
sådan anordning nästan omöjlig att genomföra, men anser utskottet, då
förslag härom nu icke föreligger, sig ej ega anledning att om denna fråga
lemna vidare utredning än att hänvisa till hvad 1891 års bevillningsutskott
i detta hänseende utförligt yttrat.

Faran för att genom användande af majs för tillverkning af bränvin
den för jordbruksnäringen så betydelsefulla afsättningen af dess
alster till bränvinsbrännerierna skulle i väsentlig mån försvåras kan,
på grund af hvad sålunda anförts, enligt utskottets åsigt ej afvärja^ på
annat sätt än genom tull å majs».

De skäl, som sålunda anförts mot bifall till förslaget om borttagande
af tullen å majs, och som åberopades jemväl af 1898 års bevillningsutskott,
anser utskottet vara för frågan afgörande. Eu vigtig omständighet
vid sakens bedömande är jemväl, att enligt motionärens
förslag ett borttagande endast af tullen å omalen majs skulle ega rum,
hvaremot någon sänkning af tullen å malen majs och de produkter, som
deraf kunna framställas, icke blifvit ifrågasatt. Genom ett bifall till
motionen skulle sålunda tullskyddet för qvarnindustrien blifva vida
större i fråga om majs än i fråga om andra sädesslag.

Härjemte vill utskottet erinra, att förevarande förslag afser en
rubbning i de efter långvariga förhandlingar och på grund af noggranna
utredningar faststälda tullsatserna å spanmål. För att Riksdagen nu
skall inlåta sig på någon förändring i någon af dessa tullsatser, måste

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

enligt utskottets åsigt förefinnas synnerligen vigtiga och i näringslifvet
djupt ingripande orsaker, men, såvidt utskottet kan finna, hafva några
förändrade förhållanden icke inträdt, som bort gifva anledning till att
ånyo sätta denna fråga på dagordningen.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte, med afslag å herr Erikssons
motion, besluta, att gällande tullsats för omalen majs
skall bibehållas oförändrad.

Stockholm den 1 mars 1900.

På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

7

Reservationer

af herr Cavalli, som anfört:

»Med utskottet är jag under nuvarande förhållanden alldeles ense
i dess hemställan och jag har således icke något att deremot erinra.
Men jag har, med hänsyn till den såväl på landtbruket och dess binäringar
som på en betydande industrigren inverkande frågan om denna
tullsats, trott det icke vara utan betydelse, att en fullständig utredning
kunde vinnas angående möjligheten och lämpligheten af bestämmelser
i syfte att — under förutsättning af någon förändring i nu gällande
tullsats å majs — antingen förhindra användning af majs för tillverkning
af bränvin eller ock underkasta bränvinstillverkning af majs sådana
vilkor, att större fördel icke må beredas producenten af bränvin,
då majs användes såsom råämne, än då något annat råämne dervid begagnas.
Jag har derför ifrågasatt,

att utskottet bort hemställa om en utredning,
huruvida icke — under förutsättning af någon förändring
i nu gällande tullsats å majs — antingen
användning af denna vara för tillverkning af bränvin
må kunna förbjudas eller ock, derest så icke kan ske,
sådana föreskrifter rörande bränvinstillverkning af majs
meddelas, att majs icke må kunna med större fördel
än andra råämnen användas för bränvinstillverkning.»

af herr Fredholm, som anfört:

»Det har varit allmänt erkändt och påvisades särskildt i bevillningsutskottets
betänkande n:o 14 vid sistlidne års riksdag på ett öfvertygande
sätt, att billigare pris på majs skulle i många hänseenden medföra högst
väsentliga fördelar för jordbruksnäringen, i all synnerhet vid kreatursuppfödning
och fläskproduktion. Med största sannolikhet skulle också
redan för längesedan majsen hafva gjorts tullfri, eller tullen derå väsentligen
nedsatts, om man icke fruktat att derigenom skada potatisodlingen,
hvilken för vissa delar af vårt land har en stor betydelse. Detta det
förnämsta hindret för majsens tullfrihet skulle varda undanröjdt, om
man blott kunde finna ett verksamt medel, hvarigenom brännerierna
förmåddes att fortfarande som hittils företrädesvis begagna potatis för
tillverkning af bränvin. Hvad man för vinnandet af detta syftemål

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

hittills föreslagit, har man dock icke ansett vara betryggande, men alla
utvägar hafva icke dervid blifvit pröfvade. En sådan torde måhända
föra till målet, om man förbjöde bränvinstillverkning af malen säd och
beläde omalen, om den dertill användes, med en tullen motsvarande
tilläggsskatt.

Att utreda denna fråga och andra med tullfrihet å majs sammanhängande,
torde, i betraktande af de många omständigheter man dervid
har att taga hänsyn till, icke med fog kunna förväntas eller ens fordras
af bevillningsutskottet. Men då vi nu erhållit ett jordbruksdepartement,
vill det synas böra vara för detta departement kärkommet att till
fromma för det svenska jordbruket få omhändertaga utredningen af
denna fråga. Om man sålunda öfverlemnade utredningen åt Kongl.
Maj:t, behöfde för det ändamålet ingen komité tillsättas, och med det
förtroende, som man är skyldig hysa för det nya departementets förmåga,
har man grundad anledning antaga, att det skall lyckas jordbruksdepartementet
att finna en tillfredsställande lösning af denna för det
svenska jordbruket i sin helhet så ytterst magtpåliggande fråga.

Då emellertid utskottet icke behagat skänka sitt understöd åt
denna min uppfattning och åt min derpå grundade förhoppning, finner
jag mig föranlåten, att med yrkande om afslag å utskottets hemställan
i stället föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Konungen behagade
anhålla, det Kongl. Maj:ts täcktes utreda, om icke de
hinder, som förefinnas mot att borttaga eller högst
väsentligt nedsätta tullen å majs skulle kunna undanrödjas,
särskild! hvad bränvinstillverkningen beträffar
genom ändrad lagstiftning, och i sådant fall till Riksdagen
inkomma med förslag om den ändring i tullen
å majs, som af utredningen kan föranledas.»

af herrar Lundström, J. Bromée, S. M. Olsson, Dahlstedt och
H. Eriksson, hvilka instämt i herr Fredholms yttrande;

samt af herr Meyer.

Herrar grefve H. E. G. Hamilton, G. Jansson och Petri hafva begärt
få antecknadt, att de icke deltagit i utskottets beslut i ärendet.

Stockholm, y. J\. jtyman§ Eftertr. 1900.