Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1900, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om viss ändring i förordningen
angående stämpelafgiften i fråga om lagfartsprotokoll
och lagfartsbevis.

(2:a A.)

I ändamål att minska kostnaderna för lagfart å små fastighetslotter
hafva vid olika tillfällen förändringar i stämpelafgiften beslutits,
afseende befrielse från stämpelafgift för lagfartsprotokoll och
lagfartsbevis i vissa fall. Så beslöt 1887 års Riksdag, att, enär lagfartskostnaden
icke sällan blifvit mycket betungande för de sterbhus,
der den hufvudsakligaste tillgången utgöres af en liten fastighet
och delegarne äro många, stämpelfrihet skulle ega rum för protokoll
angående lagfart å fång till fast egendom genom giftorätt eller
arf, der taxeringsvärdet å egendomen i dess helhet icke uppgår till
1,000 kronor. Stämpelfrihet för lagfartsprotokoll utsträcktes sedermera
först af 1891 års Riksdag till att gälla alla sådana fång till fast egendom
genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet å den egendom,
hvarå lagfart sökes, icke uppgår till 1,000 kronor, samt derefter af 1898
års Riksdag till att gälla äfven annat fång, der taxeringsvärdet eller
köpesumman för egendomen icke uppgår till 400 kronor; och 1899 års
Riksdag beslutade den ändring i samma förordning, att äfven lagfartsbevis
angående fång till fast egendom genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet
å den egendom, som beviset afser, icke uppgår till 1,000 kronor,eller
annat fång;, der taxeringsvärdet eller köpesumman för egendomen icke
uppgår till 400 kronor, skulle vara från stämpel fritt.

Bill. till Ililcsd. Prof. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 9 Höft. (N:o 10).

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

I motion inom Andra Kammaren, n:o 4, af herr D. Persson i
Tällberg, anför nu motionären, att ehuru Riksdagen således redan i
väsentlig mån nedbringat lagfartskostnaderna för de små fastighetslotterna,
återstode ännu att i stämpelförordningen bringa likställighet
mellan å ena sidan fastighetsfång genom arf och giftorätt och å andra
sidan annat fång genom köp, gåfva, testamente eller byte. En sådan
åtgärd skulle enligt motionärens uppfattning vara egnad att underlätta
möjligheten för mindre bemedlade att förvärfva sig egna hem, och staten
torde utan svårighet kunna tåla den minskning i inkomster, som en
sådan ytterligare nedsättning i lagfartskostnaderna för små fastigheter
skulle medföra. Motionären hemställer fördenskull, att Riksdagen måtte
besluta sådan ändring i kongl. förordningen den 2 juni 1899, angående
stämpelafgiften, att i 3 § under rubriken »Bevis» på vederbörligt ställe
införes följande:

Bevis: lagfarts-, angående fång till fast egendom, der taxeringsvärdet
eller köpesumman för egendomen icke uppgår till 1,000
kronor — — — — -----— — — —--—----fritt,

samt i samma § under rubriken »Protokoll» på vederbörligt ställe
införes följande:

Protokoll angående lagfart å fång till fast egendom, der taxeringsvärdet
eller köpesumman å den egendom, hvarå lagfart sökes, icke uppgår
till 1,000 kronor — — — — — — — — — — — — — — — fritt.

De skäl, som tala för nedbringandet af lagfartskostnaderna för
fång till fast egendom genom giftorätt eller arf, der fastigheten är af
ringare värde, och som gifvit Riksdagen anledning att, på sätt förut
nämnts, medgifva befrielse från erläggande af stämpel för protokoll och
bevis rörande lagfart å sådant fång till fast egendom, hvars taxerings.
värde icke uppgår till 1,000 kronor, synas enligt utskottets åsigt icke
kunna i samma mån göras gällande beträffande andra fång till fast
egendom. Utskottet vill i detta hänseende framhålla, att under det
ifrågavarande stämpel i de fall, då en afliden person endast efterlemnat
eu mindre betydande fastighet, som vid dödsfallet utskiftas mellan flere
sterbhusdelegare, för dessa sterbhusdelegare ofta nog kan vara ganska
betungande, berörda stämpelafgift deremot icke torde — sedan Riksdagen
numera stadgat stämpelfrihet för protokoll och bevis rörande
lagfart å andra fång till fast egendom än genom giftorätt eller arf, der
taxeringsvärdet eller köpesumman för egendomen icke uppgår till 400
kronor — kunna antagas vid dylika fång af fastighet till 400 kronors
värde eller derutöfver lägga något mera afsevärdt hinder i vägen för

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

förvärfvet. Denna stämpel utgör nemligen för lagfartsprotokoll å landet
endast 2 kronor för första arket och 1 krona 50 öre för hvarje af de
öfriga samt i stad för hvardera af första och andra arken 1 krona och
1 krona 25 öre för hvarje af de öfriga, dervid jemväl är att märka, att ett
dylikt lagfartsprotokoll i allmänhet icke upptager mera än ett ark; för
lagfartsbeviset erlägges i stämpelafgift såväl i stad som å landet 50
öre. D&t vill derför synas utskottet, som det af motionären anförda
skäl, att den föreslagna lindringen i stämpelskatt skulle vara egnad att
underlätta möjligheten för mindre bemedlade att skaffa sig egna hem,
icke är synnerligen vägande. Denna lindring skulle derjemte i många
fall tillgodokomma äfven mera bemedlade personer, hvilka för anläggningar
af olika slag, för beredande af bostad m. m. inköpa mindre tomter.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att herr Perssons förevarande motion icke måtte
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 mars 1900.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Reservationer:

af herrar grefve H. E. G. Hamilton, Lundström, & M. Olsson och H
Eriksson, hvilka ansett, att utskottets motivering och hemställan bor
hafva följande lydelse:

»Utskottet finner väl, att de skäl, som tala för nedbringandet
af lagfartskostnaderna för fång till fastighet genom giftorätt eller arf,
icke i samma mån kunna göras gällande beträffande andra fång till fast
egendom. Men utskottet håller före, att eu nedsättning i lagfartskostnaderna
i likhet med den, som i afseende å fång genom giftorätt eller
arf vidtagits vid 1898 och 1899 års riksdagar, vore berättigad äfven
för andra fång till fäst egendom ur synpunkten af den betydelse, en
dylik nedsättning möjligen kunde hafva för förverkligandet af önske -

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

målet om beredande af egna hem åt mindre bemedlade. Äfven om man
häremot skulle invända, att en så obetydlig stämpelafgift som den här
ifrågavarande (å landet för lagfartsprotokoll 2 kronor för första arket
och 1 krona 50 öre för hvarje af de öfriga samt 50 öre för lagfartsbeviset)
icke kan spela någon afgörande roll vid förvärf af jord mellan
400 och 1,000 kronors värde, torde det dock icke böra underlåtas att
vidtaga hvarje åtgärd, som är egnad att tjena omförmälda syfte och
som tillika är af beskaffenhet att kunna utan större olägenhet för staten
genomföras. Väl är ock sant, att den ifrågasatta skattelindringen
icke skulle komma landets skilda delar i lika mån till godo, då jordvärdet
exempelvis i Norrland och södra Sverige är så helt olika,
likasom ock att äfven mera bemedlade personer skulle komma att åtnjuta
samma förmån af denna skattelindring. Dervid torde dock vara att
märka, dels att verkan af reformer i skattehänseende icke alltid är
eller kan vara densamma på olika orter inom landet, dels ock att staten
icke af den orsak bör afstå från genomförandet af en för den mindre
bemedlade nyttig reform, att äfven den mera bemedlade kan deraf
njuta en för honom obehöflig förmån, då en sådan reform i öfrigt kan
vidtagas utan större uppoffring från statens sida.

På grund af hvad sålunda anförts och då genom det föreslagna
stadgandet likformighet i lagfartsafseende skulle vinnas mellan å ena
sidan fång till fast egendom genom giftorätt och arf samt å andra sidan
alla öfriga fång till fastighet, hemställer utskottet,

att 3 § af gällande förordning angående stämpelafgiften
skall i nedan angifna delar erhålla följande
ändrade lydelse:

Bevis, lagfarts-, angående fång till fast egendom, der
taxeringsvärdet eller köpesumman för den egendom,
som beviset afser, icke uppgår till 1,000
kronor —----------fritt.

. Protokoll angående lagfart å fång till fäst egendom,

der taxeringsvärdet eller köpesumman för den
egendom, hvarå lagfart sökes, icke uppgår till
1,000 kronor —---— —--— fritt.*

samt af herrar Meyer och friherre von K norr mg.

Herrar G. Jansson, J. Bromée och Petri hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i utskottets beslut i detta ärende.

Stockholm, f. jfymans Eftertr. 1900.