Riksdagens Skrifvelse N:o 99.
1
N:o 99.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1899.
— — — — Andra Kammaren den 10 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 86,
87, 123 och 148 §§ i strafflagen för krigsmagten den 7
oktober 1881.
(Lagutskottets utlåtande n:o 52.)
Till Konungen.
Genom proposition den 24 februari innevarande år har Eders Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till
lag om ändrad lydelse af 86, 87, 123 och 148 §§ i strafflagen för krigsmagten
den 7 oktober 1881.
Vid granskning af detta förslag har Riksdagen i fråga om 123 § funnit
den föreslagna formuleringen afvika från den uppställning och terminologi,
som uti strafflagen för krigsmagten i allmänhet förekommer, och af sådan
anledning underkastat paragrafen den omredigering, som för vinnande af
öfverensstämmelse med uttryckssättet i andra delar af nämnda lag ansetts
erforderlig.
I öfrigt har förslaget icke gifvit anledning till anmärkning från Riksdagens
sida.
Rth. till Riksd. Frot. 1899. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 22 Raft. (N:is 99—102.) 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 99.
Riksdagen, som, på grund af hvad ofvan anförts, funnit Eders Majrts
ifrågavarande proposition icke kunna i oförändradt skick bifallas, har alltså,
med anledning af propositionen, för sin del antagit följande
Lag
om ändrad lydelse af 86, 87, 123 och 148 §§ i strafflagen för krigsmagten
den 7 oktober 1881.
Härigenom förordnas, att 86, 87, 123 och 148 §§ i strafflagen för
krigsmagten den 7 oktoder 1881 skola erhålla följande ändrade lydelse:
86 §.
Vägrar eller underlåter någon, som utan att vara krigsman under denna
lag lyder, att åtlyda hvad den, som enligt tjenstereglemente eller särskildt
förordnande öfver honom har befälsrätt i tjensten, inom gränsen af denna
rätt anbefald; varde den brottslige, om han är att hänföra till embets- eller
tjensteman, straffad efter 25 kap. 16 eller 17 § allmänna strafflagen, men
eljest dömd högst till straffarbete i två år. Var förbrytelsen ringa; må den
brottslige beläggas med disciplinstraff.
87 §.
Underlåter någon att efterkomma öfverordnads i särskilda fall meddelade
föreskrifter i hvad som rörer allmän ordning, ordningen inom krigsmagten
eller dess anseende; belägges med disciplinstraff eller dömes till fängelse
i högst sex månader.
123 §.
Har någon i disciplinmål uppsåtligen med straff belagt eller hos annan,
som innehar bestraffningsrätten, till bestraffning angifvit den han visste oskyldig
vara, skall den brottslige, om han är officer eller underofficer, afsättas och
förklaras ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas samt dessutom dömas,
a) om den oskyldige undergick sträng arrest eller var officer eller underofficer
och undergick vaktarrest, till straffarbete från och med sex månader
till och med två år; och
b) om den oskyldige undergick lindrigare bestraffning, eller om straff
ej blef på grund af angifvelsen ålagdt eller, fastän det ålades, icke kom att
Riksdagens Skrifvelse N:o 99. 3
verkställas, till fängelse i högst sex månader eller böter högst ett tusen
kronor.
Hörer den brottslige till manskapet, skall han dömas, der den oskyldige
undergick straff, som under a) sagdt är, till straffarbete från och med sex
månader till och med två år, och, der sådant fall inträffar, som omförmäles
under b), till fängelse i högst sex månader eller disciplinstraff af sträng arrest.
Har någon icke af ondt uppsåt, men ändå utan laga skäl, af förhastande
eller oförstånd, med straff belagt eller gjort angifvelse mot annan i disciplinmål;
dömes den brottslige, om han är officer eller underofficer, till böter,
beräknade efter 25 kap. 21 § allmänna strafflagen, eller mistning af embete
eller tjenst på viss tid, eller, der omständigheterna äro synnerligen försvårande,
till afsättning, och, om han hörer till manskapet, till disciplinstraff eller
fängelse i högst sex månader.
Den, som efter detta lagrum gjort sig förfallen till straffarbete, skall
ock dömas medborgerligt förtroende förlustig.
148 §.
Till disciplinmål räknas de mål, som angå öfverträdelse!'' af denna lag,
då de efter samma lags nedannämnda rum kunna försonas med disciplinstraff,
nemligen:
1) gemenskap med fienden, efter 56 §;
2) rymningsbrott, delaktighet deri eller stämpling dertill, efter 62, 64,
66, 67 och 69 §§;
3) olofligt undanhållande från krigstjensten, efter 68 §;
4) underlåtenhet att uppenbara stämpling till uppror, efter 78 §;
5) sådana i 80 § omförmälda handlingar, hvaraf uppror eller upplopp
lätt kan föranledas, efter samma lagrum;
6) otillåtna sammankomster, efter 81, 82 och 83 §§.
7) vägran eller underlåtenhet att fullgöra förmans befallning, efter 84,
85 och 86 §§;
8) underlåtenhet att efterkomma öfverordnads föreskrifter, efter 87 §;
9) våld, hot eller förolämpning, hvarom förmäles i 90, 91, 97, 98 och
100 §§; dock att dessa mål ej må utan den förorättades uttryckliga medgifvande
behandlas såsom disciplinmål;
10) ohörsamhet eller uppstudsighet emot skildtvakt, annan vakt, patrull
eller annan för bevakning eller ordningens upprätthållande utstäld eller utsänd
truppafdelning, efter 94 och 95 §§;
11) oljud, oväsende eller annan förargelse, fylleri, opålitlighet och
4 Riksdagens Skrifvelse N:o 99.
oanständigt uppförande samt vanvård af den aktning, som krigsman bör af
annan ega, efter 102 §;
12) krigsbytes tagande utan lof, efter 103 §;
13) oförsigtigt omgående med eld, efter 109 och Ilo §§;
14) obehörigt nyttjande af kronans egendom, efter 111 §;
15) oloflig försäljning, pantsättning eller annan förskingring, förstörande
eller skadande af bevärings- eller beklädnadspersedlar, ammunition, tjenstehäst
eller dess mundering eller foder, eller hvad annat som till utrustning hörer,
samt de flera förbrytelser, som omförmälas i 112 §, efter samma lagrum;
16) åtgärd af förman, som hörer till manskapet, hvarigenom underlydande
förmås till sammanskott, utgift, kostnad eller obehörigt arbete, efter
125 §; så ock emottagande af sådant utaf underlydande, då det bjudes
såsom af fri vilja, efter samma lagrum;
17) befälhafvares försök att vid mönstring dölja befintlig brist i vapen
eller annat, som hörer till rustning eller mundering, efter 129 §;
18) obehörigt öfvergifvande af eller försummelse på post, efter 140
och 141 §§;
19) dubbel legotagning eller delaktighet deri, efter 142 §;
20) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjensten,
efter 144 §, der ej genom förseelsen uppkommit skada eller kostnad, från
hvars ersättande befrielse kan, enligt hvad i 30 § sägs, ega rum; samt
21) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i embetet af
den, som utan att vara krigsman lyder under denna lag, efter 146 §.
Stockholm den 10 maj 1899.
Med undersåtlig vördnad.