Riksdagens Skrifvelse N:o 90.
3
W:o 90.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1899.
— — — — Andra Kammaren den 10 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående
ändrad lagstiftning om skilnad i trolofning och äktenskap.
(Lagutskottets utlåtande n:o 7.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag hafva enskilde motionärer väckt fråga om
ändrad lagstiftning angående skilnad i trolofning och äktenskap.
Till stöd för de afgifna framställningarna har anförts bland annat:
Sedan Riksdagen i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 17 maj
1879 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta gällande stadganden
om skilnad i trolofning och äktenskap undergå granskning och till Riksdagen
afgifva de förslag, hvartill denna granskning kunde föranleda, hade
Eders Kongl. Maj:t till 1898 års riksdag aflåtit proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 13 kap. 4 § giftermålsbalken.
I sitt utlåtande med anledning af denna proposition yttrade lagutskottet,
att utskottet väl funne förslaget så till vida innebära en förbättring,
som det uteslöte den med skäl öfverklagade tillämpningen af
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 90.
stadgandet i nämnda lagrum, men utskottet ansåg sig likväl ej kunna
tillstyrka förslaget, då det icke syntes lämpligt, att endast en af bestämmelserna
rörande skilnad i äktenskap underkastades ändring, utan
alla dithörande stadganden borde genomgå samtidig revision. Enligt
utskottets hemställan hade den kongl. propositionen af Riksdagen afslagits.
Hvad sålunda i denna fråga förekommit utvisade alltså, att någon
tvekan om behöfligheten af ett ingripande på detta område från lagstiftarens
sida icke på något håll förefunnits, ehuru meningarna skiftat
derom, huruvida det vore lämpligast att på en gång gripa sig an med
frågan i hela dess vidd eller tills vidare inskränka sig till en partiel
reform. Då nu genom Riksdagens nyss omförmälda beslut sistnämnda
utväg syntes afskuren, torde det endast återstå att anlita den förra.
Utan tvifvel vore en sådan uppgift förenad med betydande svårigheter,
men då behofvet vore erkändt och trängande, torde svårigheterna icke
utgöra tillräcklig anledning för lagstiftaren att draga sig undan uppgiften.
En annan betydande del af äktenskapslagstiftningen hade ju
nyss undergått en genomgående omdaning, hvilket må hända i någon
mån minskat svårigheterna vid nu ifrågaställda lagstiftningsarbete.
I sitt ofvan åberopade utlåtande hade lagutskottet utgått från det antagande,
att, derest den föreslagna lagförändringen icke af Riksdagen godkändes,
Eders Kongl. Maj:t redan deruti skulle finna tillräcklig anledning
att underkasta den af Riksdagen uti dess skrifvelse år 1879 hänskjutna
frågan ytterligare utredning och ompröfning. Men af det yttrande, som
vid ärendets behandling i Första Kammaren afgifvits af statsrådet och
chefen för justitiedepartementet, och hvaruti uttryckligen uttalades, att,
derest Riksdagen ville hafva frågan om lagstiftning rörande äktenskapsskilnad
fortfarande under behandling, det vore skäl att besluta en ny
skrifvelse i ämnet, torde emellertid lagutskottets berörda antagande få
anses hafva förfallit; och det torde derför vara nödigt att för denna
behjertansvärda sak å nyo påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
och åtgärd. Kändt och vitsordadt, såsom behofvet vore, torde detta icke
behöfva vidare framhäfvas, och ett närmare angifvande af den rigtning,
i hvilken omarbetningen borde gå, syntes på frågans nuvarande stadium
icke vara lämpligt.
Då Riksdagen, i likhet med motionärerna, anser, att det numera icke
kan antagas, att Eders Kongl. Maj:t, åtminstone under den närmaste framtiden,
kommer att, utan särskild framställning från Riksdagens sida, egna
den af Riksdagen i skrifvelse den 17 maj 1879 hänskjutna frågan om
Riksdagens Skrifvelse N:o 90.
5
revision af lagstiftningen angående skilnad i trolofning och äktenskap
ytterligare utredning och ompröfning och då behofvet af en sådan revision
synes Riksdagen synnerligen angeläget, får Riksdagen anhålla, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes låta gällande stadganden om skilnad i trolofning
och äktenskap undergå granskning samt till Riksdagen afgifva de förslag
till ny lagstiftning härutinnan, hvartill denna granskning kan föranleda.
Stockholm den 10 maj 1899.
Med undersåtlig vördnad.
i