Riksdagens Skrifvelse N:o 86.
5
N:o 86.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1899.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående förändrad upp.
ställning af den s. k. lilla almanackan och införande i
almanackan af ny namnlängd.
•
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 9.)
(Andra Kammarens tilltalliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 12.)
Till Konungen.
Uti två inom riksdagen väckta motioner hafva framställningar
gjorts rörande almanackan.
I den ena af dessa framställningar har uttalats, att den s. k.
lilla almanackan borde uppställas på ett enklare, begripligare och således
ändamålsenligare sätt, än hvad nu vore fallet; i afseende hvarå
vissa önskemål angifvits af motionären.
I den senare af de båda motionerna har väckts förslag om införande
i almanackan af en ny namnlängd. Beträffande denna fråga
erinras af vederbörande förslagsställare, hurusom almanackans namnlängd
ledde sitt ursprung från medeltidens helgonkalender, innehållande
idel namn å kyrkofäder, biskopar, martyrer samt andra heliga män och
qvinnor. Den katolska namnlängden hade upptagits i almanackan och
derigenom, äfven sedan den förlorat sin religiösa innebörd, fått stor
6
Riksdagens Skrifvelse N;o 86.
betydelse, icke minst efter det almanackan från och med år 1600 börjat
årligen ntgifvas. Då det nemligen ofta händt, att man gifvit barnen
namn efter den dag, å hvilken de blifvit födda, både namnlängden i
almanackan långt efter reformationens införande, ja ända till våra
dagar, bidragit att hos vårt folk undantränga de gamla svenska namnen
och gifva förherskande inflytande åt namn af utländskt ursprung. Genom
en verkstäld undersökning hade konstaterats, att af 133 de vanligaste
qvinliga förnamn endast 12 °/0 vore af svenskt ursprung samt att af
158 de vanligaste förnamn å män endast närmare 20 °/0 vore svensk
härkomst.
Till skada för en mera fosterländsk namngifning hade den svenska
almanackans namnlängd alltså fått bibehålla sin numera alldeles föråldrade,
i väsentliga drag katolskt medeltidsartade karakter. Endast
då och då hade med anledning af tilldragelser inom konungahuset ett
latinskt helgonnamn utbytts mot ett mera tidsenligt namn.
Flera beaktansvärda förslag hade redan framträdt att i nu antydd
rigtning omskapa almanackans namnlängd. Ingen af dessa på privat
väg tillkomna namnlängder kunde dock göra anspråk på att läggas till
grund för en omarbetning af dqn i almanackan nu förekommande namnlängden.
Hvad först angår frågan om en förbättrad uppställning af den
s. k. lilla almanackan, finner Riksdagen yrkandet härpå, ehuru ej berörande
någon fråga af större vigt, dock vara förtjent af beaktande.
Att djurkretsens tecken saklöst kunna borttagas ur en almanacka,
som närmast är afsedd för menige man, torde vara påtagligt. Härigenom
kunde lämplig plats beredas för införande af en fullständig
tabell öfver månens upp- och nedgång, hvilket lärer få anses önskvärdt.
Vid en dylik förändring torde äfven böra tagas i öfvervägande, huruvida
icke beteckningssättet för tidsbestämningarna, särskildt i fråga om
för- och eftermiddag, skulle kunna förenklas och möjligen bringas i
öfvensstämmelse med det beteckuingssätt, som numera användes i tidtabellen
för jernvägarne.
Det synes äfven vara lämpligt att i en bok, som torde ega större
spridning än de flesta andra publikationer i vårt land, korta lättfattliga
uppsatser i större antal än hittills införas och att dervid företrädesvis
sådana ämnen väljas, som kunna vara den stora allmänheten till
verkligt gagn. Särskildt skulle införandet af enklare statistiska tabeller
rörande landets folkmängd och ekonomiska förhållanden, uppgifter angående
fridlysningstiden af vildt o. d. vara egnadt att öka almanackans
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 86.
användbarhet och allmännyttiga beskaffenhet. I detta likasom i flera
andra afseenden torde det sätt, hvarpå de norska och danska almanackorna
äro uppstälda och redigerade, förtjena att uppmärksammas.
Vid en granskning af den s. k. lilla almanackan kan man vidare
icke undgå att anmärka, att den nu använda frakturstilen är mindre
lämplig och bör utbytas mot en tidsenligare och redigare samt att det
gällande priset, 14 öre för häftadt och skuret exemplar, torde få anses
ganska högt i förhållande till almanackans nuvarande omfång och
utstyrsel.
Vidkommande härefter den senare af de båda framställningarna,
synes redan det förhållandet, att almanackans nuvarande namnlängd
innehåller en stor del mindre bekanta och numera betydelselösa helgonnamn
från den katolska tiden af den beskaffenhet, att de vid namngifning
svårligen kunna användas, tala för att tiden borde vara inne
att utbyta dessa mot andra af svensk härkomst, hvilka i allt för ringa
antal förekomma i almanackans föråldrade namnlängd.
Att en temligen allmän önskan förefinnes derom, att denna namnlängd
^ må göras mera tidsenlig och svensk, synes också framgå af
åtskilliga omständigheter. Förutom de försök till åstadkommande af en
sådan namnlängd, som finnas antydda i motionen, samt det af P. M. A.
Säve redan år 1874 framstapla förslaget, må erinras om det intresse,
hvarmed saken omfattats i pressen, samt om två nya förslag, utarbetade
af den kände slägtforskaren G. Anrep och utaf en af de aderton i
svenska akademien, f. kanslirådet N. F. Sander.
Om sålunda intresset för att en ny, tidsenlig namnlängd må
komma till stånd med skäl kan anses ganska utbredt, synes det likväl
vara af vigt, att man vid re form eu s genomförande går tillväga med all
varsamhet, så att icke några beteckningar i den nuvarande namnlängden
rubbas, som kunna anses ega värde för den historiska traditionen.
Garantien härför torde säkrast vinnas derigenom, att namnlängdens omredigering
öfverlemnas åt vetenskapsakademien.
Till grund för omredigeringen synes böra väsentligen läggas dels
fastställandet af vissa bemärkelsedagar för att i folkets minne bevara
namnen på stora, i fosterlandets utveckling på ett betydelsefullt sätt
ingripande personligheter dels ock införandet i större antal än hittills
af allmänt brukliga namn af svenskt ursprung. Tillika borde uppmärksammas,
att somliga namn förekomma två gånger och att vissa andra
namn lämpligen kunde försvenskas. Beträffande tidpunkten för reformens
genomförande anser Riksdagen, att det vore önskvärdt, att den
nya namnlängden kunde blifva färdig att införas i 1901 års almanacka.
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 86.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att dels
almanackans namnlängd måtte göras mera tidsenlig och svensk, dels
ock den s. k. lilla almanackan måtte erhålla en förenklad och förbättrad
uppställning samt utan förhöjning af det nuvarande priset göras mera
innehållsrik.
Stockholm den 8 maj 1899.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.