8

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

N:o 130.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1899.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående lindring i fraktkostnaderna
vid jernvägstransport af kalk in. m.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 12.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 20.)

Till Konungen.

Uti åtskilliga inom Riksdagen väckta motioner hafva framställningar
gjorts i syfte att vinna lindring i fraktkostnaderna vid jernvägstransport
af kalk samt af kött, fläsk, potatis m. fl. landtmannaprodukter.

Beträffande till en början kalkfrakterna, framgår af de väckta
motionerna i ämnet hvilken vigt frågan om en lättnad i afseende å
dem tillmätes inom landets olika delar. Härom vittna äfven de af
hushållningssällskap, landtmannaföreningar och enskilde gjorda framställningar
om nedsättning i jernvägsfraktafgifterna för kalk.

Det torde vara af alla erkändt, att det för ett land med Sveriges
naturförhållanden är af den allra största betydelse, att kraftiga åtgärder
vidtagas för att lägga så stora områden som möjligt under kultur och
och främja brukningen af den redan odlade jorden. Genom att i alla
hänseenden och således äfven i fråga om de odlingsbara moss-, torf -

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

9

st ]i^ r , ( S0, °8UrÄ SIg landetB “»‘“■''liga tillgångar och underdel
»IL t IT af en8iilde och korporationer gorå» i

d»l!tr Tf‘ ,’ k<“l SV,e''lsk:‘ folket motBe e“ ekonomisk utveckling, fördelaktigt
återverkande på alla samfundslifvets områden.

synes alltså hos oss böra vara en nationel angelägenhet att

PJJ:rTa,Vldta^nd,e af åtSärder 1 nu nämnda hänseende, hvilka äro

2 sam? * m0jh?heteU -för en taIrikare befolkning att existera och
pa samma gång gifva utsigter till en bättre lön för den å jordens

eiZkfft”!?3 °Ch k?8tnad- 1 afseende härå lärer det Numera
ej af någon bestridas att tillgång på kalk och dess användande är af

det Sr8 ?;? betjdel8e’ *iU och med eQ nödvändig förutsättning, då

relfodLd?j‘Ss YwJSheTr4den kU“"r ^ *** d“

k''r d“““» synpunkt anser Riksdagen, att frågan om fraktkost ange

lenhet kaStr3n,8.I>ort är e“ för landet i dess helhet betydelsefull
gelageuhet. Visserligen aro särskild! några af rikets län företrädesvis
kalkfattiga och i behof af kalk. Men just dessa län 1St,

^rriands °n Ki J°ntÖPinSB. Elfsborgs, Vermlands och Vester-’
för ~ innehålla sa störa mossar, mader och kärrmarker, att de

af laude?8 Uppbnngande 1 kultur behöfva bistånd från öfriga delar

Enligt de i en af motionerna förekommande uppgifter skulle

Ä*>r /atlri? brUku\f åkerJ°rden - alltså att taga i

beräkning all den kalk som behöfves för uppodling af mossar m. m.

hoÄ? erfordras omkring 600,000 ton kalk, under det att sammanJf?
7lgt,en a[ a11 den kalk> kalksten och cement, som under år 1897
fraktades a statsbanorna, uppgick allenast till något öfver 115,000 ton

so? frX ? f v,ssf %en ej :myckenheten af den kalk medräknad,''

fäs? härå lä?/ 7g -°Ch » en? dn .jernvägar, men äfven med afseende
fast bara lära nyssnämnda forhållanden icke kunna undgå att väcka

d-ODfe, att gfn0K1 battade förbindelser och lindring i fraktafgifterna
tl.rfallen ma*te beredas landets jordbruksidkande befolkning att
erhålla ifrågavarande vigtiga medel för höjandet afjordens afkastning.

i dess hell,? ? bet^delsefullt “åls vinnande anser Riksdagen landet
i dess helhet hora medverka. Rättmätigheten af en dylik medverkan
hai länge erkants af statsmagterna, då det gält att afdika sänka marker,
att minska frostlandigheten, att främja skogsodlingen m. m. Med
? begares nu statsmagternas bistånd för att genom underlättande
af kalkons tillgodogörande öka och förbättra den odlade jorden.
Bm. till Riksd. Prof. 1899. 10 Samt. 1 Afd. 1 Häft. SO Höft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

Dertill kommer att, såsom flere åt motionärerne framhållit, de utgifter,
som statsverket möjligen skulle komma att vidkännas i nu ifrågavarande
hänseende, äfven ur andra synpunkter torde kunna anses val
använda. Det är otvifvelaktigt, att genom det okade egendomsvärdet
ökade statsinkomster kunna väntas uppkomma, att med det förbättrare
iordbruket större produktion likasom äfven större konsumtion skulle
föranleda ökade fraktinkomster i fråga om åtskilliga artiklar och att
ökade tillfällen till arbete och förtjenst skulle yppa sig for olika klasser

af befolkningen. , „ . ,

Det kan icke förnekas, att de kalkbehöfvande provinsernas önskningar
om billiga jernvägsfrakter å kalk under de senare åren i viss
mån rönt tillmötesgående. Ett af Kongl. jernvägsstyrelsen pa grund
af 8 46 riksdagsordningen afgifvet, yttrande, som till Riksdagens vederbörande
utskott öfverlemnats, angifver, att möjlighet till ytterligare
nedsättning icke är utesluten, i det att styrelsen staller i utsigt, att
för kalk, lastad i minst 10 ton å eu vagn, skulle kunna komma att
tillämpas en fraktsats, som med 30 procent understiger tariffen 12 i

gaUanderfrakttaxa^rde krafyet på fraktnedsättningen icke kunna sträckas.
Men om man härvid erinrar sig, att omförmäla vara på grund åt sin
tyngd och beskaffenhet i öfrigt måste betinga en i förhållande till varans
värde allt för hög fraktkostnad, så att denna vid längre jernvägstransport
uppgår till, om ej rent af öfverskjuter, varuvärdet, ar det tydligt,
att man måste anlita särskilda utvägar för att verksamt underlätta
kalkens ökade användning. Detta blifver ännu mera uppenbart om
man besinnar, att en afsevärd myckenhet kalk maste fraktas a enskilda
iernvägar, hvilka, såsom framgår af jemväl utaf jernvägsstyrelsen meddelade
upplysningar i ämnet, icke allmänt kunna erbjuda eu sa betydande
nedsättning i frakterna som statsbanorna. .

En utväg att undanrödja de binder för kalkförbrukningen, som
de långa afstånden medföra, är redan anvisad genom utfärdande al den
nu gällande bestämmelsen, att mottagaren af en vagnslast kaik m. m.
under vissa förhållanden eger restitutionsvis återbekomma en krona
för hvarje begynnande femtiotal kilometer, som vagnen tillryggalagt a
statsbanorna. Denna tanke bar, enligt hvad Riksdagen inhemta!, äfven
vunnit tillämpning i Danmark och derstädes utvecklats derhän, att
förbrukare af kalk för kulturändamål under vissa förbal anden erbal er
i restitution a/3 af fraktafgiften. Till bestridande af de for en dylik
restitution nödiga medel anvisar representationen anslag. _

Ifrågavarande anordning synes vara i hög grad förtjent åt upp -

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

märksamhet äfven i Sverige. Dervid vill emellertid Riksdagen framhålla,
att restitution ej synes böra lemnas åt andra reqvirenter än dem,
som använda kalken för jordbrukets eller bergsbrukets behof, en inskränkning,
som redan är stadgad för den hos oss medgifna, förutnämnda
restitutionen. Då verkan af den nu ifrågasatta restitutionen
skulle blifva alltför otillräcklig, derest densamma skulle afse allenast
fraktafgifter å statens jernvägar, lärer restitutionen böra gälla äfven
för transport å de enskilda jernvägarne.

Rörande beloppet af den ifrågasatta restitutionen likasom angående
sättet för dess verkställande torde det vara för tidigt att uttala sig,
innan en behöflig utredning kommit till stånd. Dock synes den i
Danmark medgifna restitutionen vara väl afvägd; och beträffande sättet
för medlens utbetalning föreställer sig Riksdagen möjligheten af en
återbetalning utaf fraktkostnaden eller ock af den anordning, att mottagaren
af en jernvägslast kalk skulle erlägga blott en del af fraktbeloppet,
hvaremot återstoden skulle debiteras statskassan samt utbetalas
af viss bestämd myndighet, exempelvis Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
Skulle ifrågavarande af Riksdagen sålunda antydda
åtgärd komma till stånd, torde förutnämnda, nu af trafikmedel utgående
restitution böra indragas.

Riksdagen vill i detta sammanhang slutligen anmärka, att under
uttrycket kalk böra i förevarande hänseende alla slag af kaustik och
kolsyrad kalk inbegripas.

I afseende härefter å jernvägsfrakterna för öfriga i förutnämnda
motioner afsedda förnödenheter anser sig Riksdagen böra, för att tillgodose
de efter Riksdagens åsigt i många afseenden befogade önskningsmålen
om lindrigare frakter å statsbanorna för kött, fläsk, potatis
samt mjöl och spanmål m. m., åt Eders Kongl. Maj:t öfverlåta att
utreda, huru långt en dylik fraktlindring bör gå. Att emellertid särskilt
åtgärder böra vidtagas för att tillgodose å ena sidan Norrlands
växande behof af lifsförnödenheter och å andra sidan det
sydliga Sveriges producenters önskningar att genom billigare frakter
erhålla en ökad afsättning af jordbrukets produkter inom landet, synes
uppenbart.

I den öfvertygelse att en omfattande utredning af alla i motionerna
afsedda frågor torde visa, att det allmännas intresse främjas
genom fastställande af fraktsatser, som äro gynsamma för trafikanterna,
får Riksdagen alltså anhålla,

det täcktes Eders Kongl. Maj:ts låta verkställa utredning, om och
i hvad mån nedsättning af jernvägsfrakterna å statens jernvägar för

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

kött, fläsk, potatis, mjöl, spanmål och öfriga landtmannaprodukter må
kunna ega rum, samt huruvida för kalk, som för jordbrukets eller
bergsbrukets behof fraktas å såväl statens som enskilda jernvägar,
fraktkostnaderna må kunna lindras dels genom nedsättning af fraktafgifterna,
dels genom restitution af en del af fraktkostnaderna.

Stockholm den 12 maj 1899.

Med undersåtlig vördnad.