Riksdagens Skrifvelse N:o JOI.

7

N:o 101.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1899.
— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner
angående registrering af jemväl andra föreningar än sådana,
som hafva ekonomisk verksamhet till sin uppgift.

(Lagutskottets utlåtande n:o 55.)

Till Konungen.

i

Vid innevarande riksdag hafva enskilde motionärer väckt förslag i syfte
att jemväl andra föreningar än sådana, som hafva ekonomisk verksamhet
till sin uppgift, måtte kunna registreras.

Riksdagen finner detta syfte förtjena beaktande. Med den stora utsträckning,
föreningsväsendet erhållit i vårt land, blir det ett mer och mer känbart behof
att erhålla laglig reglering af jemväl sådana föreningar, hvilka icke bedrifva
verksamhet af den beskaffenhet, att de falla in under bestämmelserna
i lagen angående registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet af den 28
juni 1895. Många föreningar för hufvudsakligen ideelt ändamål ega ansenlig
lös och fast egendom samt komma på mångahanda sätt i beröring med
det ekonomiska lifvets förhållanden, och visa sig härvid ständiga olägenheter
af bristen på lagbestämelser angående deras rätt att ingå aftal eller uppträda
såsom parter inför domstolar och andra myndigheter.

Särskilt på sista tiden hafva sådana olägenheter framträdt. Medan
ännu föreningsväsendet så godt som fullständigt saknade rättslig reglering,
torde man i allmänhet icke hafva ifrågasatt annat, än att förening, i hvilken
personer sammanslutit sig för ett gemensamt förnuftigt syfte, utgjorde en
juridisk person med den rättsliga kapacitet, som i brist på lagstadganden
borde anses enligt sakens natur tillkomma densamma. Men efter det genom

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 101.

ofvanberörda lag af den 28 juni 1895 bestämmelser meddelats angående
registrering af vissa ekonomiska föreningar och de med sådan åtgärd förbundna
rättsverkningar, har såväl hos domstolarne som bland allmänheten
tvekan gjort sig gällande, huruvida den omständigheten, att rättskapacitet
uttryckligt tillerkänts de registrerade föreningarne, Unge anses innebära, att
andra föreningar vore derifrån uteslutna. Rigtigheten af en dylik lagtolkning
kan visserligen ifrågasättas, men den osäkerhet, som i allt fall förefinnes
på detta område, synes Riksdagen vara af beskaffenhet att förtjena de lagstiftande
myndigheternas beaktande.

Osäkerheten i fråga om föreningars rättsliga natur sträcker sig äfven
till deras inre förhållanden. Riksdagen vill i sådant hänseende erinra, hurusom
spörsmålet, i hvilken form rättsgiltiga beslut i föreningars angelägenheter
skola fattas, .mången gång föranledt svårigheter, särskilt då fråga varit om
afyttrande af förening tillhörig fastighet. Lagstiftningens ingripande jemväl
på detta område torde sålunda kunna anses af behofvet påkalladt.

Utan att för närvarande uttala sig om den närmare beskaffenheten af
den ifrågasatta lagstiftningen, vill Riksdagen allenast betona önskvärdheten
deraf, att, på samma gång reda och säkerhet åstadkomraes inom föreningsväsendet,
skälig hänsyn tages till bevarande af den frihet, som utgör en förutsättning
för utvecklingens ostörda fortgång på detta område. En så genomgripande
lagstiftning som den, hvilken införts i fråga om vissa slag af
ekonomiska föreningar, torde sålunda knappast vara lämplig för föreningar i
allmänhet.

I detta sammanhang torde förtjena nämnas, att ungefär enahanda
behof af klarhet, säkerhet och reda i förekommande rättsförhållanden, hvilket
i fråga om föreningar synes Riksdagen böra leda till lagstiftning i ämnet,
jemväl kunna, åtminstone i viss mån, göra sig gällande för anstalter, stiftelser
och andra dylika juridiska personer af mångskiftande beskaffenhet och stor
ekonomisk betydelse.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders
Kongl. Maj:t täckes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
lagbestämmelser, hvarigenom den rättsliga ställning, hvilken kan pröfvas
böra tillkomma annan förening än sådan, som har ekonomisk verksamhet
till sin uppgift, måtte lämpligen regleras.

Stockholm den 10 maj 1899.

Med undersåtlig vördnad.