Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

1

N:o 69.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
försäljning till Vara köping af ett område af länsmansbostället
V-2 mantal Vara Stommen n:o 9; gifven Stockholms
slott den 6 mars 1899.

Under åberopande af livad bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag innehåller vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva,

dels att från länsmansbostället Va mantal Vara Stommen n:o 9 i Vara
socken och Barne härad af Skaraborgs län må till Vara köpings kommun
med full eganderätt öfverlåtas ett jordområde om 17,768 hektar,
å en af förste landtmätare!) A. F. Hjorth år 1895 upprättad karta
betecknadt med litt. C, mot eu köpeskilling af 43,000 kronor samt på
vilkor i öfrigt:

att köpeskillingen erlägges vid tillträdet och af kommunen inbetalas
till statskontoret;

att området får af kommunen tillträdas den 14 mars 1901; samt

att kommunen skall ensam vidkännas alla med köpet förenade
kostnader;

dels ock att nämnda köpeskilling må, på samma sätt som köpeskillingarne
för försålda mindre kronoegendomar, få användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

Gill S T A F.

E. von Krusenstjerna.

BIL till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 A/d. 53 Saft. (N:o 69.)

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,
friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Glaeson och
Dyrssen.

5:o.

Föredragande departementschefen statsrådet von Krusenstjerna
yttrade:

Sedan byggnadsnämnden i Vara köping väckt fråga om förvärfvande
af eganderätt till jord från länsmansbostället Va mantal Vara
Stommen n:o 9 i Vara socken och Barne härad af Skaraborgs län för
att sättas i tillfälle genomföra den för köpingen nådigst faststälda regleringsplanen,
beslöto köpingens invånare å kommunalstämma den 26
juni 1894 att hos Kongl. Maj:t göra underdånig ansökning om rätt
för köpingen att, enligt förordningen angående jords eller lägenhets

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

afstående för allmänt behof den 14 april 1866, till sig lösa den ifrågavarande
marken och uppdrogo åt kommunalnämnden att vidtaga för ändamålet
erforderliga åtgärder.

På föranstaltande af kommunalnämnden blefvo i följd häraf genom
förste landtmätaren A. F. Hjorth, med biträde af gode män, efter vederbörligt
förordnande, två områden af berörda boställe, hvilka syntes
kunna ifrågasättas till inlösen, uppmätta och kartlagda, nemligen dels
det s. k. lilla förslaget, upptagande ett med litt. A å den år 1895 upprättade
kartan betecknadt område af 12,855 hektar, beräknadt till Vs
mantal och omfattande hufvudsakligen endast den. i byggnadsplanen ingående
marken, dels ock det s. k. stora förslaget, innefattande ett under
litt. C upptaget område af 17,708 hektar, uppskattadt till A> mantal
samt bestående af, förutom hela det mindre området, jemväl annan
mark, hvars förvärfvande vore för köpingen gagneligt; och skulle, allt
eftersom det mindre eller det större området komme att af köpingen
förvärfvas, för bostället återstå, i förra fallet egor om 62,935 hektar,
motsvarande 3 s mantal, och i senare fallet egor om 58,022 hektar med
1 3 mantal.

Enligt värdering, förrättad af godsegaren, ledamoten af Riksdagens
Första Kammare A. Weinberg och dåvarande ledamoten af Riksdagens
Andra Kammare godsegaren A. Magmusson i Salstad med biträde af
kommissionslandtmätaren H. O. Lundin, vid hvilken förrättning beräknades
högst 8,000 kronor och lägst 1,250 kronor för den i regleringsplanen
ingående, till byggnadsqvarter afsedda marken och 1,000.kronor
för all den öfriga jorden, allt per hektar, uppskattades det mindre
området till 37,29i kronor 22 öre och det större området till 42,204
kronor 22 öre eller i medeltal för hvarje hektar af sistnämnda område
2,375 kronor 29 öre.

Å kommunalstämma den 11 september 1896 beslöts, att köpingen
skulle söka förskaffa sig eganderätt till det större af ofvan berörda .områden,
mot hvars värde, sådant det blifvit uppskattadt, stämman icke
hade något att anmärka; och har i följd häraf kommunalnämnden uti
eu till Kongl. Maj:t den 5 oktober 1896 ingifven skrift — med förmälan
att genom detta områdes förvärfvande vunnes möjlighet att genomföra
nödiga gaturegleringar, att erhålla egen mark till nödig marknadsplats
för de månatligen förekommande stora kreaturstorgdagarna
och för en tillämnad kloakledning och att anlägga en offentlig park,
samt för enskilde att förvärfva sig eganderätt till af dem redan bebygda
tomter, samt under framhållande att köpingen icke hade. för
afsigt att vid upplåtandet af tomter bereda sig någon direkt förtjenst

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

å detta jordköp — i underdånighet anhållit, det täcktes Kongl. Maj:t
vidtaga sådana åtgärder, att det måtte tillåtas köpingssamhället att köpa
ifrågavarande område om 17,768 hektar af länsmansbostället Vara Stommen
till det föreslagna priset af 42,204 kronor 22 öre, hvaremellertid,
derest hinder mötte för förvärfvandet af detta område, köpingen förklarade
sig villig åtnöja sig med det mindre området, 12,855 hektar,
till ett pris af 37,291 kronor 22 öre.

öfver denna ansökning har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
länet, till följd af nådig remiss, hört boställets innehafvare, länsmannen
A. Ryman och kronofogden i Barne fögderi; och har Ryman uti särskilda
skrifter anfört hufvudsakligen, att han, som uppbure de med
1 änsmanstjensten förenade löneförmåner utan förbehåll om skyldighet
att underkasta sig förändring i dessa, genom bifall till den gjorda
ansökningen skulle drabbas af eu afsevärd årlig minskning i inkomster,
samt på grund häraf hemstält, att ansökningen måtte lemuas utan afseende.

Kronofogden bär deremot förordat ansökningen och dervid, bland
annat, framhållit, hurusom på det ifrågavarande området af bostället
flera personer åt sig uppfört bostäder och andra byggnader utan annan
säkerhet för dessas bibehållande än det tillstånd, som lemnats dem af
nuvarande indelningshafvaren; att då eu efterträdare i tjensten ej kunde
vara bunden af de vilkor, som företrädaren lemnat, eller kanske icke
ens ansåge sig ega rätt tillåta något intrång på åkerbrukets område,
tydligt vore, huru rent af samhälls vådligt det kunde blifva att en stor
del af köpingens invånare slagit ned sina bopålar på så lösa grunder,
att de hvilken dag som helst löpte fara att deras byggnader jemnades
med marken; att som de fleste husegarne vore arbetsfolk, hvilkas enda
sparpenning nedlagts på uppförandet af de hus, de bebodde, det vore
synnerligen angeläget för dem att komma i tillfälle att förvärfva eganderätt
till de af dem bebygda tomtplatserna ; samt att, äfven om det ifrågavarande
området frånhändes bostället, ändock återstode omkring 117
tunnland af boställets jord eller betydligt större areal, än som i allmänhet
innehades af länsmän.

Med öfverlemnande af berörda yttranden har Kongl. Maj:ts befallningshafvande
afgifvit eget underdånigt utlåtande af den 31 december
1896 och deri, på de i ansökningen och af kronofogden anförda skälen
samt enär köpingssamhället utan att erhålla eganderätt till det ifrågasatta
området saknade möjlighet att genomföra den af Kongl. Maj:t
redan faststälda plan för köpingsområdets ordnande och bebyggande,
och det idoga, framåtsträfvande samhället skulle på ett synnerligen betänkligt
sätt hämmas i sin utveckling, derest icke tillfälle bereddes att

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 69.

5

inom dess område förvärfva byggnadstomter med full eganderätt, förordat,
att köpingssamhället finge förvärfva eganderätt till det större af
de två ifrågakomna jordområdena, samt i öfrigt anfört att, hvad anginge
den erbjudna köpeskillingens belopp, denna, hvilken på sätt
ofvan nämnts, i medeltal uppginge till 2,375 kronor för hvarje hektar,
syntes fullt nöjaktig, men att, som köpingssamhället genom jordens
förvärfvande skulle inträda i rättigheten att uppbära de jemförelsevis
höga afgifter, hvilka till nuvarande boställshafvaren erlades för en del
tomtplatser å området, köpeskillingen likväl syntes kunna lämpligen
afrundas till jemnt 43,000 kronor.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hafva kammarkollegium
och statskontoret den 20 maj 1898 afgifvit underdånigt utlåtande; och
då boställshafvaren bestridt den gjorda framställningen samt skyldighet
till afstående för det afsedda ändamålet af ifrågavarande område utaf
boställets mark icke under annan förutsättning torde kunna honom
åläggas, än att köpingen vunnit behörigt tillstånd till samma områdes
förvärfvande i den ordning, nådiga förordningen angående jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866 anvisade, men
ansökningen icke åsyftade sådant tillstånd, hemstälde embetsverken, att
framställningen icke måtte till vidare åtgärd föranleda.

Med anledning af hvad kammarkollegium och statskontoret sålunda
anfört hafva köpingens röstberättigade invånare å kommunalstämma
den 31 oktober 1898 besluta hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla att, derest den förut gjorda ansökningen icke kunde oförändrad
bifallas, beloppet af den inlösningssumma, som skulle erläggas för ifrågavarande
för kommunen nödiga jordområde, måtte få bestämmas i den
ordning, som föreskrefves i nyssnämnda nådiga förordning den 14 april
1866; och har kommunalnämnden med underdånig skrifvelse den 11
november 1898 till Kongl. Maj:t öfverlemnat berörda ansökning.

Anbefalda att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af hvad i
ärendet förekommit sedan embetsverken senast yttrat sig, hafva
kammarkollegium och statskontoret den 17 nästlidne februari, jemte
anmälan att länsmannen Ryman den 25 januari innevarande år afiidit
samt att i följd deraf bostället, hvarå, vid det förhållande att
Ryman till tjensten konstituerats redan år 1877, hans sterbhusdelegare
författningsenligt egde åtnjuta fardagsrätt, af sterbhuset
komme att den 14 mars 1901 afträdas, i öfrigt meddelat och
erinrat, att afkomsten af bostället blifvit genom kollegii beslut
den 16 december 1878 faststäld att i stat upptagas till 1,220 kronor; att

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

boställets bevillningstaxeringsvärde för år 1897 utgjort 36,000 kronor;
samt att, på grund åt Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut, meddeladt genom
nådigt bref den 31 maj 1895, till apotekaren F. Lillja genom byte
öfverlåtits ett område af 1,745 hektar af boställets mark, mot det att Lillja
till bostället afstått ett område af 2,85 hektar af Vs mantal Vara n:o 2
Anders Torstensgården och i mellangift derutöfver till statsverket
erlagt ett belopp af 3,478 kronor 50 öre, hvarå länsmannen Ryman
och hans rättsinnehafvare berättigats uppbära fyra procent ränta årligen,
till dess bostället af dem afträddes eller dessförinnan i sammanhang
med ny uppskattning af bostället kunde blifva annorledes bestämdt.
Och som efter Rymans sterbhus’ afträde af bostället hinder af enskild
rätt ej mötte att till köpingen då öfverlåta den afsedda marken samt
behof vet af det sökta egoförvärfvet äfven till det större omfång, som
i ansökningen åsyftades, syntes vara nöjaktigt utredt, likasom den
erbjudna köpeskillingen, afrundad till det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna belopp, jemväl torde fa anses tillräcklig, hvartill
komme, att området uppenbarligen kunde utan men för bostället såsom
sådant undvaras, hemstälde embetsverken om bifall till ansökningen
sålunda, att Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen
medgifva, att det å förste landtmätaren Hjorths i ärendet företedda
karta under litt. C upptagna område om 17,768 hektar af boställets
mark finge till Vara köpings kommun med full eganderätt den 14
mars 1901 öfverlåtas mot en köpeskilling af 43,000 kronor, som
kontant ''vid tillträdet till statskontoret inbetalades, med förbindelse
jemväl för köpingen att ensam vidkännas alla med köpet förenade
kostnader. Vidare hafva embetsverken föreslagit, att nämnda belopp
skulle disponeras i likhet med hvad i afseende å inflytande köpeskillingsmedel
för försålda mindre kronoegendomar i allmänhet funnes
stadgadt; och borde, i händelse af nådigt bifall till ansökningen, afkomsten
af ifrågavarande boställe undergå förnyad uppskattning för
behörigt bestämmande af det afdrag å kontanta aflöningen, som indelningshafvaren
härefter hade att för bostadsförmånen vidkännas, allt
på sätt Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse angående lönereglering förvissa
af de till landsstaten hörande fenster den 31 maj 1878 derom
innehölle.

Vid jemförelse mellan den år 1892 för Vara stationssamhälle,
hvaraf Vara köping enligt nådigt medgifvande den 16 december 1892
bildats, faststälda regleringsplan och kartan öfver det område, köpingen
nu önskar förvärfva, befinnes att inom sistnämnda område faller

O 7

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 69.

7

nästan hela köpingens bebygda område öster om Uddevalla—Venersborg—Herrljunga
jernväg. De anförda skälen för att köpingen skall
tillåtas inköpa det ifrågavarande området synas mig väl grundade och
jag får derför, efter samråd med chefen för finansdepartementet, hemställa,
att Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen
medgifva,

dels att från länsmansbostället V2 mantal Vara Stommen n:o 9 i
Vara socken och Barne härad af Skaraborgs län må till Vara köpings
kommun med full eganderätt öfverlåtas ett jordområde om 17,768 hektar,
å den af förste landtmätaren A. F. Hjortli år 1895 upprättade kartan
betecknadt med litt. C, mot en köpeskilling af 43,000 kronor samt på
vilkor i öfrigt:

att köpeskillingen erlägges vid tillträdet och af kommunen inbetalas
till statskontoret;

att området får af kommunen tillträdas den 14 mars 1901; samt

att kommunen skall ensam vidkännas alla med köpet förenade
kostnader;

dels och att nämnda köpeskilling må, på samma sätt som köpeskillingarne
för försålda mindre kronoegendomar, få användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla samt förordnade, att nådig proposition
i ärendet af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:
E. K. Almqvist.