Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.
1
N:o 68.
Kongl. Maj:ls nådiga proposition till Riksdagen, angående godtgörelse till
dem, som lidit förluster genom de af f. d. svenske och norske konsuln
i Nerv-York K. Woxen i svenska ärenden begångna förskingringar;
gifven Stockholms slott den 6 mars 1899.
Med åberopande af bifogade protokoll öfver utrikesdepartementsärende
vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå Riksdagen att medgifva, att af Sveriges
andel i konsulkassans behållning må få användas ett belopp ej öfverstigande
73,300 kronor att till dem, som lidit förluster genom de af f. d. svenske
och norske konsuln i New-York Karl Woxen i svenska ärenden begångna
förskingringar, utbetalas till godtgörande af samma förluster, under vilkor
att de, som sålunda erhålla godtgörelse, på utrikesdepartementet öfverlåta
sina på ifrågavarande förskingringar grundade fordringsanspråk mot
Woxen.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Majrts,
Min Allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Douglas.
1
Bill. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 52 Häft. (No 68.)
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.
Protokoll öfver utrikes departementsärende, hållet inför Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen-Regent en i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusen stjerna,
grefve Wachtmeister,
Claeson,
Dyrssen.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet
:
Angående. »Sedan numera fullständig redogörelse angående de af f. d. svenske
från^Sverigesoc^ n°rske konsuln i New-York K. Woxen begångna förskingringar ingått
andel i från t. f. konsuln M. Ameen, hvilken af mig fått i uppdrag att företaga
kassans be- utredning i denna angelägenhet, får jag härom anföra följande:
hållning till F. d. Konsul Woxen utnämndes till de Förenade rikenas konsul i
gemm /”rf. New-York den 12 juni 1891. Under sin föregående tjenstetid, först såkonsul
K. som andre sekreterare i utrikesdepartementet, derpå såsom legationsskingringar
sekreterare och slutligen såsom chef för utrikesdepartementets handelsi
svenska och konsulatafdelning, hade han städse ådagalagt stor duglighet i sitt arbete
är/Mustek 0°k ett oklanderligt uppförande samt tillvunnit sig sina förmäns förtroende.
Anmärkning mot Woxen under hans tjenstgöring såsom konsul förekom
1893—1894 med anledning af uteblifven årsberättelse för år 1892,
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.
men han anförde såsom skäl för sitt dröjsmål, att de statistiska uppgifter,
Indika borde ligga till grund för årsberättelsen, icke utkomme förrän under
sommaren året näst efter det, för. hvilket berättelsen borde afgifvas, och
att konsulatet under sommaren vore mest tyngdt. af arbete.
De af Woxen såsom konsul i New-York till utrikesdepartementet
afgifna räkenskaper rörande konsulat- och expeditionsafgifter hafva alltid
varit uppgjorda med omsorg och noggrannhet. Anledning till anmärkning
mot Woxen yppade sig likväl å nyo under senare hälften af år 1897, enär
han icke förr än i oktober månad till utrikesdepartementet inkom med
konsulatets räkenskaper för l:a balfåret 1897. Jag aflät då till Woxen
en skrifvelse, deri jag uttalade mitt missnöje med den försumlighet, han
sålunda låtit komma sig till last, samt ålade honom att för framtiden afsända
konsulatets halfårsräkenskaper så tidigt, att de kunde komma utrikesdepartementet
till banda, räkenskaperna för förra balfåren före utgången af
juli månad och räkenskaperna för senare balfåren före utgången af januari
månad påföljande år.
De inkomna räkenskaperna för lista balfåret 1897 gåfvo icke anledning
till någon anmärkning från utrikesdepartementets sida.
'' Då emellertid vid utgången af januari månad 1898 räkenskaperna för
2;dra balfåret 1897 icke inkommit till departementet samt tvenne under
förra hälften af februari i ärendet till Woxen aflåtna telegram förblifvit
obesvarade, anmodade jag genom telegram den 22 i samma månad Kongl.
Maj:ts minister i Washington att förständiga Woxen att genast till departementet
insända berörda räkenskaper. Den 2 3 i sistnämnda månad afsändes
derpå räkenskaperna från New-York och framkommo till utrikesdepartementet
den 9 derpå följde mars.
Ej heller mot dessa räkenskaper förekom skäl till anmärkning.
Redan på hösten'' 1897 både Woxen på grund af sin sålunda visade
försumlighet fått sig ålagdt att till utrikesdepartementet remittera så stort
belopp af de vid konsulatet innestående konsulat- och expeditionsafgifter,
som icke vore nödvändiga för bestridandet af konsulatets utgifter. Då nu
af räkenskaperna för 2alra balfåret 1897 inhemtades, att konsulatets
behållning af konsulat- och expeditionsafgifter var större, än som skäligen
kunde vara erforderligt för bestridande af de för konsulatets behöriga skötsel
nödiga utgifter, så afsände jag den 18 mars 1898 till Woxen ett telegram
med förfrågan, om’ konsulatafgiftsmedel vore afsända till utrikesdepartementet
samt, derest så ej vore förhållandet, om orsaken dertill. Då något
telegrafiskt svar på detta telegram icke under de närmaste dagarna ingick,
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
anmodade jag i skrifvelse och telegram den 24 i samma månad Kongl.
Maj:t minister i Washington att afresa till New-York för att dels verkställa
inventering af konsulatets räkenskaper, dels ock företaga undersökning
rörande de försumligheter i sin tjensteutöfning, Indika Woxen låtit komma
sig till last, hvarjemte ministern ålades att omedelbart efter afslutandet af
ifrågavarande uppdrag per telegraf underrätta mig om resultatet af kassainventeringen
samt dervid meddela, huruvida han funnit anledning till så
allvarliga anmärkningar mot Woxen, att hans försättande ur tjenstgöring
syntes nödvändigt. På grund af Woxens underlåtenhet att enligt utrikesdepartementets
befallning till departementet insända konsulat- och expeditionsafgifter
hade hans lön för mars månad af departementet innehållits.
Den 25 mars 1898 ingick emellertid från vicekonsuln i New-York
Chr. Ravn telegrafiskt meddelande, att Woxen sedan flera dagar varit frånvarande
från sin embetslokal, samt att omständigheterna gjorde det sannolikt,
att han gjort sig skyldig till förskingring. Sedan enligt ytterligare telegram
från vicekonsul Ravn förskingring konstaterats, blef Woxen af mig den
30 mars suspenderad i afvaktan på närmare utredning angående de förhållanden,
som stodo i samband med hans afvikande.
På grund af hvad mot Woxen förekommit behagade sedermera
Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning i sammansatt statsråd den 13
maj 1898 förklara honom skild från hans befattning såsom konsul i
New-York.
Oaktadt erforderliga åtgärder vidtagits för Woxens efterspanande såväl
i Amerika som ock å vissa orter i Europa, har icke någon kännedom om
hans öde efter afvikandet från New-York kunnat vinnas, och man sväfvar
sålunda fortfarande i okunnighet om huruvida han ännu är i lifvet, I
fråga om orsakerna till Woxens förskingringar har den i New-York hållna
polisundersökning gifvit vid handen, att Woxen under de senare åren i
hög grad idkat hasardspel. Dessa spel hade icke bedrifvits i klubbar eller
andra sådana lokaler i New-York, hvilka besöktes af personer tillhörande
Woxens samhällsställning, utan i spellokaler, hvilka utgjorde tillhåll endast
för äfventyrare och andra tvifvelaktiga personer. Denna omständighet förklarar,
att hvarken vicekonsul Ravn eller andra tjensteman vid konsulatet
i New-York, enligt hvad till utrikesdepartementet meddelats, haft minsta
aning om att Woxen vore förfallen till spelpassion, och att ej heller
någonsin någon medlem af den skandinaviska kolonien i New-York hos
utrikesdepartementet omförmält förhållandet. Och utrikesdepartementet hade
så mycket mindre skäl att misstänka, det Woxen hade några större pen
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
5
ningbehof än dem hans lön kunde tillfredsställa, som han enligt allas
sammanstämmande utsago förde ett mycket indraget och sparsamt lefnadssätt.
Sedan vicekonsul Bavn på grund af föreskriften i § 41 af konsulatförordningen
bestridt konsulsbefattningen i New-York under tiden från
Woxens försvinnande till början af nästpåföljde juni, öfvertogs förvaltningen
af befattningen från sistnämnda tidpunkt, enligt honom meddeladt förordnande,
af dåvarande t. f. vieekonsuln i London, numera utnämnde generalkonsuln
i Barcelona M. Ameen, hvilken intill den 15 nästlidne februari
förestått konsulatet.
Med skrifvelse den 31 december 1898 har Ameen till utrikesdepartementet
insändt redogörelse för de af Woxen begångna förskingringarna.
Af denna redogörelse framgår, att Woxen tillegnat sig såväl
konsulat- och expeditionsafgifter, hvilka han för konsulskassans räkning
omhänderbaft, som ock
andra penningmedel, som blifvit honom i hans egenskap af svensk
och norsk konsul anförtrodda.
De till den förra kategorien hörande medlen utgöra omkring kronor
37,500, deraf, enligt den proportion, efter hvilken de Förenade rikena
bidraga till konsulskassans inkomster med såväl konsulat- och expeditionsafgifter
som direkta anslag och enligt hvilken konsulskassans utgifter och
besparingar fördelas på de båda rikena, belöper på Sverige omkring kronor
15,400 och på Norge omkring kronor 22,100.
Ben senare kategorien utgöres, för hvad angår svenska ärenden, af:
1) arfsmedel, bestående dels af qvarlåtenskap
efter i Amerika aflidne svenskar, hvilka medel Woxen,
antingen utan särskild fullmagt på grund af sin embetsställning
eller ock med stöd af för honom utfärdade
fullmagter, lyft hos amerikanska myndigheter för
att tillställas vederbörande årfvingar, dels ock af medel,
som utfallit i ett dödsbo bär i landet, och hvilka tillstälts
Woxen för att utbetalas till arfvinge i Förenta
Staterna, tillhopa............dollars 12,378: 92
De nämnda fullmagterna hafva i somliga fall
tillställts Woxen genom utrikesdepartementet, i andra
fall direkt från arfvingarna.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.
2) Andra belopp, som af en eller annan anledning
blifvit Woxen af enskilda personer på grund af hans
officiella ställning anförtrodda för att disponeras i enlighet
med honom meddelade föreskrifter .... dollars 6,323: 67
samt
3) belopp, hvilka blifvit af svenske sjömän till
konsulatet i New-York inbetalda för att hemsändas
till Sverige.............. » 861:20
Utgörande sålunda sammanlagda beloppet af de
utaf Woxen i svenska ärenden förskingrade medel » 19,563: 79
Af norska medel har Woxen gjort sig skyldig till förskingring af
sammanlagdt dollars 9,186: 78.
Af de sålunda förskingrade medlen kommer endast en ytterst ringa
del att kunna täckas af utdelningen i Woxens bo. Utredningen af boet,
hvilken verkställes af norska departementet för det inre, är ännu ej afslutad.
Enligt ingångna meddelanden äro Woxens tillgångar följande:
a) en del i New-York qvarlemnade effekter, hvilka värderats till
dollars 200 ä 250, men vid försäljning antagas komma att inbringa allenast
ett mindre belopp;
b) en del i Christiania befintliga böcker och andra effekter;
c) en lifförsäkringspolice i lifförsäkringsbolaget »Equitable Assurance
Society of New-York» för dollars 5,000. Denna poliee, hvilken af den
person, till hvilkens förmån den blifvit af Woxen tagen, öfverlåtits
å konsulskassan, har jemlikt Kongl. Maj tis nådiga beslut den 9 december
1898 blifvit till bolaget återförsåld för dollars 384: 93, hvilket belopp
influtit till konsulskassan; samt
d) två lifförsäkringspolicer i lifförsäkringssällskapet »Idun» i Christiania,
en hvar lydande på kr. 5,000, för hvilka premierna blifvit af Woxen
till fullo inbetalda. Dessa policer, hvilka egde ett sammanlagdt återköpsvärde
af kr. 4,500, hafva varit pantförskrifna till »Idun» för en skuld af
kr. 3,340. Jemlikt nådigt beslut den 23 sistlidne januari har Kongl.
Maj ti förordna!, att denna skuld skulle inlösas, mot det att skuldförbindelsen
jemte de båda pantförskrifna lifförsäkringama öfverlätes till departementet
för det inre.
Utom dessa tillgångar hade Woxen efterlemnat
a) sju lifförsäkringspolicer i lifförsäkringsbolaget »Mutual Reserve
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
i
Fund Life Association» i New-York till sammanlagdt belopp af dollars 10,000,
å Indika policer premiema icke varit af Woxen till fullo inbetalda. Då,
enligt hvad ministern i Washington upplyst, föga utsigt förefunnes att
någonsin utfå ens någon del af ifrågavarande lifförsäkringar, har Kongl.
Maj:t den 19 december 1898 förklarat, att samma lifförsäkringar icke
skulle genom inbetalning med allmänna medel af förfallande premier vidmagthållas
efter den tid, för hvilken vederbörliga premier dittills blifvit
erlagda eller intill slutet af februari 1899;
b) en lifförsäkringspolice i »Idun» för kr. 10,000, å hvilken årspremien
icke blifvit fullständigt inbetald. Enär på denna police hvilade
s. k. sjelfmordsklausul, innebärande att, om den försäkrade beginge sjelfmord,
policen blefve ogiltig, har Kongl. Maj:t jemlikt ofvanberörda nådiga
beslut den 23 sistlidne januari förordnat, att denna police icke skulle
genom fortsatta premieinbetalningar af allmänna medel för framtiden vidmagthållas;
samt
c) ett i »Bank of New-York» innestående belopp af dollars 155: 39,
kvilket likväl, enligt hvad ministern i Washington uttalat, bör lemnas utan
afseende, då dess utfående från banken skulle vara förenadt med så många
rättsförhandlingar och omkostnader, att intet skulle komma att af beloppet
återstå.
Det af Woxen förskingrade belopp af konsulat- och expeditionsafgifter
utgör svenska och norska statsverkens direkta förlust. Att Woxen kunnat
komma i tillfälle att tillgripa en så betydlig afgiftssumma beror, som ofvan
nämnts, derpå, att han icke stälde sig till efterrättelse utrikesdepartementets
honom gifna befallning att till departementet insända den för
konsulatet obehölliga behållningen af dylika afgifter och sedermera, innan
det af mig till ministern i Washington lemnade uppdrag att inventera
konsulatets kassa hunnit utföras, afvek från konsulatet.
Hvad de förluster angår, som genom Woxens förskingringar tillskyndats
enskilda personer, så lärer svenska staten, hvilken enligt gällande lagstiftning
icke i allmänhet är rättsligen förpligtad att godtgöra skada, som
af tjensteman genom felaktig eller bedräglig embetsförvaltning kan förorsakas
enskilde, icke hafva någon förbindelse att ersätta berörda förluster.
Starka billighetsskäl torde emellertid tala för att staten bereder godtgörelse
för desamma. Då vederbörande för erhållande af bistånd för utfående af
i Förenta staterna fallna arf eller i andra ekonomiska angelägenheter
hänvändt sig till Woxen i hans egenskap af de Förenade rikenas konsul
derstädes, så hafva de med skäl kunnat förvänta att icke derigenom blifva
utsatta för ekonomisk förlust.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.
I vissa af arfsmålen bär utrikesdepartementet biträdt de härvarande arfvingarna
för att genom konsulatet i New-York utfå arfsmedlen. Någon skyldighet
för departementet att i dylika mål lemna biträde förefinnes icke, men sedan
lång tid tillbaka bar det varit en antagen praxis, att departementet åtager
sig dylika uppdrag samt i så fall för uttagande af arf anlitar våra konsuler
såväl de olönade som de lönade. Departementets befattning med sådana
ärenden består vanligen i att upprätta och införskaffa samt till vederbörande
konsul utsända de för arfvets utbekommande nödvändiga legala handlingar
samt att sedermera mottaga arfsbeloppen och låta dem tillställas respektive
arfvingar. Utredningen af dödsboen tager ofta mycket lång tid, och i de
fall, då departementet på grund af dröjsmål med arfsmedels insändande
haft anledning att från vederbörande konsul inhemta upplysning om orsakerna
till sådant dröjsmål, har det vanliga svaret varit, att boutredningen då
ännu icke kunnat afslutas. Departementet har derför icke förrän på
allra sista tiden före Woxens afvikande haft någon grund att misstänka
honom för oredlighet.
Beträffande de under 3) omförmälda förskingringar eller de belopp,
hvilka blifvit af sjömän till Woxen inbetalta för att hemsändas till Sverige,
ber jag att få erinra, att sådana inbetalningar skett med stöd af nådiga
brefvet den 21 november 1868 och kommerskollegii kungörelse den 15
december samma år, hvarigenom svenske sjömän tillagts rättighet att genom
vissa konsulat, till hvilka konsulatet i New-York hör, få penningar befordrade
till hemlandet; och när en sjöman begagnar det sålunda anvisade sättet
för penningförsändelser, torde han icke derigenom böra tillfogas någon
förlust.
En särskild anledning till att staten^ nu må träda emellan är, att de
flesta personer, som lidit förluster genom Woxens förskingringar, tillhöra
de mindre bemedlade klasserna och sålunda tyngre drabbas af förlusterna.
Vidare får jag erinra, att Riksdagen år 1891 medgifva, att till godtgörande
af den förlust, som tillskyndats fanjunkaren O. Th. Bäfverfeldt
och hans hustru derigenom, att f. d. svenske och norske generalkonsuln i
Geneve A. M. von Schack, som för makarne Bäfverfeldts räkning uppburit
hustru Bäfverfeldt, enligt testamente efter enkan Teresia l’Orsa i
Schweiz tillfallna medel, Er. 23,163:10, men underlåtit att derför redovisa,
af Sveriges innestående andel i konsulskassan finge till makarna Bäfverfeldt
utbetalas ett belopp af kr. 16,677:43.
Jag anser sålunda, att ersättning från allmänna medel bör beviljas de
personer, som i svenska ärenden lidit förluster genom Woxens försking
-
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.
ringar. Såsom ofvan omförmälts, utgöra dessa förluster ett belopp af
dollars 19,563: 79. Härifrån böra dock afdragas de expeditionsafgifter,
hvilka bort tillkomma Woxen, derest full redovisning skett i de mål, der
förskingring förekommit, eller tillsammans dollars 124:79. Det ersättningsbelopp,
som skulle komma att utgå, utgör alltså dollars 19,439: —, efter
en medelkurs af 1 dollar = kr. 3: 77, motsvarande kronor 73,285: 03.
Anvisande härför af särskild! anslag erfordras icke, då beloppet kan
utgå af Sveriges andel i konsulskassans behållning.
Jag tillåter mig omförmäla, att kongl. norska regeringen till norska
Stortinget gjort framställning om dess samtycke till att erforderliga medel
till täckande af de förluster, som genom Woxens förskingringar i norska
embetsärende!! drabbat enskilda personer eller åtskilliga under konsulatet
i New-York lydande vicekonsuler, må utbetalas från norska statskassans
kontanta behållning.
I händelse af skadestånds utbetalande från konsulskassan torde de
personer, hvilka erhålla dylikt skadestånd, böra på utrikesdepartementet
öfverlåta små på de af Woxen begångna förskingringarna grundade fordringsanspråk
mot honom.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt får jag i underdånighet
hemställa, det Kongl. Maj:t behagade i nådig proposition föreslå Riksdagen
att medgifva, att af Sveriges andel i konsulkassans behållning må få användas
ett belopp ej öfverstigande 73,300 kronor, att till dem, som lidit förluster
genom de af f. d. svenske och norske konsuln i New-York, Karl Mroxen
i svenska ärenden begångna förskingringar, utbetalas till godtgörande af
samma förluster, under vilkor att de, som sålunda erhålla godtgörelse, på
utrikesdepartementet öfverlåta sina på ifrågavarande förskingringar grundade
fordringsanspråk mot Woxen.»
Hvad herr ministern för utrikes ärendena sålunda
hem ställ, behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten,
på tillstyrkan af statsrådets öfrige närvarande
ledamöter, i nåder bifalla; och skulle i följd häraf till
Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse, som
bilagan till detta protokoll utvisar.
In fidem
Fredrik Rappe.
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 52 Höft.''
2