Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

1

N:o 31.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;
gifven Stockholms slott den 27 januari 1899.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill
Kongl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning
framlägga följande

Förslag

till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. I grund af — — — — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas
:

Att protokoll — — — — — icke uppenbara.

Att ej några — — — — — böte femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — — — — — skriften konfiskeras.

Att i hvad rättegångsmål — — — — — böte femtio riksdaler.

Det skall ock — —---sexton skillingar.

Att protokoll — — — — — sexton skillingar.

Att ingen må — — — — — sexton skillingar.

Att ansökning om patent äfvensom öfriga handlingar i ärende
angående sådan ansökning samt patentmyndigbetens protokoll och beBih.
till Rikd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 23 Haft. (N:o 31.) 1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

slut deri ej må, utan patentsökandens medgifvande, utlemnas i vidare
mån än gällande föreskrifter angående patent föranleda. Den häremot
bryter böte femtio riksdaler.

Att sådant — — — — — hufvudsaken.

I öfrigt — — — — — stadgadt är.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

L. Annerstedt.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

3

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott fredagen den 27 januari 1899

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Akerhielm,

WlKBLAD,
friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i
underdånighet:

»I ingifven skrifvelse har öfverdirektören och chefen för patentoch
registreringsverket anfört, att af bestämmelserna i 2 § 4 mom.
tryckfrihetsförordningen syntes framgå, att patent- och registreringsverket
icke lagligen kunde förvägra någon, som det begärde, att hos embetsverket
taga del af, afskrifva eller lösa afskrift af hvilken handling som
helst i ett på embetsverkets handläggning ännu beroende patentärende.
Detta kunde emellertid för de patentsökande innebära stora vådor.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Det vore nemligen för den, som gjort en uppfinning, af flera skäl synnerligen
angeläget att så snart som möjligt anmäla densamma till patentering.
I följd häraf nödgades uppfinnaren ofta åt patentverket anförtro
uppfinningen, innan den blifvit fullt utarbetad och innan beskrifningen
och patentanspråken kunnat formuleras med nödig fullständighet och
noggrannhet. Bristerna i dessa hänseenden finge sedermera afhjelpas
på grund af fortsatta experiment och med ledning af de anmärkningar,
som från patentmyndighetens sida framstäldes. Under tiden
kunde emellertid den trygghet, som uppfinnaren sökte vinna genom
patentansökningen, på det betänkligaste äfventyras i följd af tryckfrihetsförordningens
ofvanberörda stadgande, som'' på flera sätt kunde
af en mindre nogräknad konkurrent missbrukas. Med den kännedom,
denne hos patentmyndigheten vunnit om den gjorda uppfinningen,
kunde han utrikes derå söka patent för egen räkning eller ock
offentliggöra densamma, så att dess patentering i utlandet omöjliggjordes,
helst uppfinnaren ofta af kostnadsskäl eller andra orsaker nödgades
uppskjuta sin patentansökning i utlandet, till dess hans härstädes
gjorda ansökning blifvit pröfvad. Äfvenledes kunde, om uppfinnarens
ansökning på grund af något begånget formfel eller annan försummelse
förfölle, konkurrenten här i riket ingifva eu ansökning om patent å samma
uppfinning, innan uppfinnaren hunne förnya sin ansökning. Och äfven om
konkurrenten ej på något af nu angifna sätt lyckades sjelf vinna patenträtt
å uppfinningen eller förhindra uppfinnaren att derå erhålla patent,
kunde han dock genom studium af patentakten vinna många vigtiga upplysningar,
som satte honom i stånd att obehörigen korsa den andres
verksamhet såsom uppfinnare eller industriidkare. Ej sällan hände, att en
patentansökning afsåge eller omfattade något, som visserligen ej befunnes
vara af beskaffenhet att kunna patenteras men dock hade sitt stora värde
såsom fabrikshemlighet; och att en konkurrent erhölle kännedom om en
dylik hemlighet kunde ofta vara lika ofördelaktigt, som om han lyckades
omkullkasta ett patent. En person, som sjelf vore uppfinnare, kunde för
öfrigt äfven på många andra sätt missbruka de upplysningar, han kunde
vinna genom ett studium af andras patentakter. Insigten om den risk,
de patentsökande sålunda löpa, måste återverka äfven på deras villighet
att öfver sina uppfinningar lemna patentmyndigheten fullständiga beskrifningar
eller öfverhufvud att anmäla dem till patentering. Vidare
kunde framhållas, att det icke blott allestädes ansåges utgöra ett hinder
mot patents meddelande eller åtnjutande, om uppfinningen, innan den
anmäldes till patentering, varit känd genom offentligt tryck, utan ock
i Frankrike blifvit genom flera dom stolsutslag fastslaget, att en upp -

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.

tinning ansåges vara känd jemväl i det fall, att en beskrifning öfver densamma,
innan den anmäldes till patentering, funnits för allmänheten
tillgänglig i ett offentligt arkiv, äfven om ej styrkas kunde, att någon
der tagit kännedom om beskrifningen i fråga. Slutligen borde påpekas,
att nu anmärkta vådor ytterligare ökades genom den jemförelsevis
långa tid, ofta mera än ett år, som gemenligen åtginge, innan
en patentansökning efter fortsatt skriftvexling mellan patentmyndigheten
och sökanden kommit i det skick, att den kunde föranleda patents beviljande.
Sverige vore, såvidt utrönas kunnat, det enda land, der sådana
förhållanden som de ofvan berörda äro rådande. I andra länder
hade man såväl ålagt patentverkens tjensteman den strängaste tystnadspligt
som ock på det noggrannaste begränsat allmänhetens rätt att
taga kännedom om patentakterna till endast sådana handlingar, hvilkas
innehåll ej kunde missbrukas. Såsom regel gälde härvid, att allmänheten
icke egde rätt att taga kännedom om andra handlingar än
just dem, på grund af hvilka patent meddelats. Patentakternas innehåll
i öfrigt betraktades såsom af konfidentiel natur. Det torde ock
vara tydligt, att förbud mot de ingifna handlingarnas förevisande eller
utlemnande skulle vara af mycket ringa betydelse, derest allmänheten
finge taga kännedom om de utlåtanden, som hos patentmyndigheten
afgifvits, eller om sagda myndighets meddelanden till sökandena, ur
hvilka meddelanden oftast samma upplysningar kunde vinnas som ur de
iugifna handlingarna. På grund häraf hemstäldes, huruvida icke skäl
förefunnes till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen, att de patentsökande
kunde vinna full trygghet, att icke obehöriga personer hos
patentverket taga kännedom om patentansökningarnas innehåll, innan
dessa jemlikt 7 § i patentförordningen utlagts för allmänheten, eller
eljest sätta sig i besittning af sådana upplysningar om de till patentering
anmälda uppfinningarna, som icke, eller åtminstone icke i patentfrågans
dåvarande läge, varit afsedda att komma till allmänhetens kännedom.

Det lärer ej kunna förnekas, att, på sätt öfverdirektören och chefen
för patent- och registreringsverket sålunda anfört, tryckfrihetsförordningens
bestämmelser för närvarande kunna medföra afsevärda vådor
för en uppfinnare, som söker patent. Mot den föreslagna förändringen
i samma bestämmelser torde betänklighet icke böra möta, då inskränkningar
i tryckfriheten ej ifrågasättas i vidare mån, än som öfverensstämmer
med gällande föreskrifter angående patent. Enligt 7 § i förordningen
den 16 maj 1884 angående patent skall, om ansökningshandlingarna
äro fullständiga och anledning ej förekommit att genast
Bin. till Riksd. Frot. 1833. 1 Sami. 1 Afd. 23 Saft. 2

fi Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

afslå ansökningen, patentmyndigheten i allmänna tidningarna införa
kungörelse om ansökningen med uppgift å dess hufvudsakliga innehåll
samt under en tid af två månader hålla ansökningshandlingarna
tillgängliga för en hvar, som önskar deraf taga kännedom; och skall,
då patent meddelas, kungörelse derom i allmänna tidningarna införas
samt beskrifningen jemte erforderliga bilagor i hufvudsakliga
delar på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras. Möjligheten att
derjemte kunna tilltvinga sig rätt att taga del af ansökningshandlingarna,
redan innan desamma kommit i fullständigt skick, eller, under
alla förhållanden, af patentmyndighetens protokoll och beslut kan svårligen
anses erforderligt för tillgodoseende af något berättigadt intresse.
Det synes mig alltså böra såsom tillägg i tryckfrihetsförordningen stadgas,
att ansökning om patent äfvensom öfriga handlingar i ärende angående
sådan ansökning samt patentmyndighetens protokoll och beslut
deri ej må, utan vederbörande patentsökandes medgifvande, utlemna^ i
vidare män än gällande föreskrifter angående patent föranleda. Med
anledning häraf har upprättats förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o
tryckfrihetsförordningen, och hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes, med godkännande af detta förslag, till Riksdagens
antagande framlägga detsamma.»

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredraganden sålunda
hemstält;

och behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten
härtill i nåder lemna bifall samt förordna, att
det anmälda förslaget skulle till Riksdagens pröfning i
grundlagsenlig ordning framläggas medelst nådig proposition
af den lydelse, bilagan litt. B. vid detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo:

Au g. von Hartmnnsdorff.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1899.