Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 3.
1
N:o 3.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående godkännande
af uppgjordt förslag i fråga om uppförande
vid ffernösands hospital för Vesternorrlands läns räkning
af en vårdanstalt för sinnessjuke; gifven Stockholms
slott den 9 december 1898. 1
Sedan, på sätt bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag utvisar, en af Vesternorrlands läns landsting tillsatt
komité gjort underdånig framställning att för • sinnessjukas vård i de fall,
som omförmälas i § 41 af stadgan angående sinnessjuke den 2 november
1883, få för landstingets räkning och på dess bekostnad å hospitalets vid
Hernösand område anlägga en s. k. bevakningsafdelning med tjugu platser,
deraf hälften för män och hälften för qvinnor, så och efter det medicinalstyrelsen
uppgjort förslag till de närmare vilkor och bestämmelser, som
för det ifrågasatta medgifvandet synts böra uppställas, samt landstinget
godkänt samma förslag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen altför
sin del medgifva, att uti förevarande ämne aftal af innehåll statsrådsprotokollet
utvisar må mellan staten och Vesternorrlands läns landsting
trätfas.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
Nils Claeson.
B\h. till Biksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 3 Käft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
december 1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Akerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson,
Dyrssen.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Claöson yttrade:
AnS. godkan- »Uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående sinnessjuke den 2
"gjordt ‘fotlag110vember 1883 är föreskrifvet, att inom hvarje län skall vid något af dess
> fråga om lasarett beredas tillfälle till vård för sinnessjuke i de uti § 41 i stadgan
UPHetnZandld°m förmäld a fall att. sinnessjuk, hvilken är i trängande behof af vård å
hospital för hospital, ej genast kan der blifva intagen, samt att årstid eller andra tilllarui^iånYräk-^Ilig3
omständigheter hindra omedelbart insändande till hospital af sjuk,
ning af en för hvilken inträde å hospital är beviljadt.
vås’innes‘sjukeÖr I anledning af sagda föreskrift beslöt Vesternorrlands läns landsting
år 1897 att tillsätta en komité med uppdrag att till nästpåföljande års landsting
inkomma med utredning och yttrande rörande väckt förslag om anordnande
af dårceller vid länets lasarett. Komitén, som ansåg tillfälle till
förbättrad vård af de sinnessjuke inom länet vara af nöden, fann emellertid
lämpligare och bättre, att landstinget sökte få i enlighet med de grun
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
der, som angåVes i nådiga breVet den 12 juni 1891 angående dylik anordning
vid Lunds hospital, a Hernösands hospitals område anlägga en s k
bevakmngsafdelning med 20 platser, deraf 10 för män och 10 för qvinnor
än att vid något af länets lasarett uppfördes en s. k. dårafdelning För
att vinna fullständig utredning i ämnet, innan 1898 års landsting sammanradde,
anhöll konnten hos Eders Kongl. Maj:t, att, under förutsättning att
landstinget bitolie förslaget om en bevakningsafdelning, Eders Kongl. Makt
täcktes i na der förklara, huruvida något hinder från statens sida mötte fölen
dylik anordning, äfvensom, derest så icke vore fallet, hvad som borde
åligga landstinget dels vid förslagets genomförande och dels sedermera
vid den ifrågasätta bevakningsafdelningens disponerande.
åt - .ur denna underdåniga framställning, som blifvit af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län till Eders Kongl. Makt
öfverlemnad, anbefalde Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss medicinalstyrelsen
att efter vederbörandes hörande afgifva underdånigt utlåtande. Till
åtlydnad häraf hörde medicinalstyrelsen direktionen för hospitalet i Hernösand,
hvilken, efter det tillförordnade öfverläkaren derstädes R. Stenbeck
pa anförda skal för sin de! uttalat sig för bifall till den underdåniga
framställningen dock endast under vilkor att den föreslagna upptagningsanstalten
uppfördes i form af öfvervakningsafdelning, instämde i tillförordnade
öVerläkarens yttrande samt bifogade ett på direktionens anmodan
åt stadsarkitekten i Hernösand A. Thurdin uppgj or dt förslag jemte
ritning till den afsedda anstalten tillika med plankarta, å hvilken utmärkts
alternativt ifrågasätta platser för anstaltens förläggande å Hernösands
hospitals område.
För egen del anförde medicinalstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 3
jum 1898 i hufvudsak följande. Underdåniga framställningar, liknande den nu
ifrågavarande, hade förut bifallits, och överenskommelser i anledning deraf
fast stälts dels emellan staten och landstinget i Malmöhus län genom nådiga
bref af den 12 juni 1891 och den 19 maj 1893, dels ock emellan staten
och \ ermlands läns landsting genom nådigt bref af den 29 maj 1896 De
enligt överenskommelser! med Malmöhus läns landsting invid Lunds hospital
uppförda paviljongerna hade redan i två år varit i bruk. Erfarenhet
hade således vunnits om det sätt, hvarpå de uppfylt de med dem afsedda
ändamål. De sinnessjukes vårdande derstädes hade icke förorsakat någon
svårighet vid tillämpande af de lemnade föreskrifterna rörande ordnandet
åt de^ ekonomiska förhållandena emellan staten och landstinget. För sinnessjukvarden
hade anordningen varit fördelaktig, då öfverenskommelsen bland
annat mnehölle, att hospitalets styrelse berättigades att fritt förfoga öVer
länsanstalten och använda densamma som en upptagningsanstalt för ny
-
4
Kon yl. Maj:ts Nåd. Proposition Ko 3.
ligen insjuknade, utan afseende på om dessa tillhörde Malmöhus län eller
något annat län, dock med vilkor att tjugu platser alltid och utan invändning
funnes disponibla endast för sjuka från Malmöhus län och att
en fullgod vård bereddes dessa. Öfverenskommelsen med Vermlands lans
landsting innehölle enahanda bestämmelse rörande de för dess rakning
afsedda paviljonger, hvilka skulle uppföras invid Kristinehamns hospital.
Såsom nyss anförda bestämmelse rörande användningen åt lanspaviiiori
"ernå invid Lunds hospital vore affattad, blefve det med den nu gjorda
underdåniga framställningen åsyftade ändamål vunnet, derest samma bestämmelse
utfärdades äfven i detta fall. Då lika litet som i fråga om
Lunds hospital olägenheter syntes vara att befara för andra hospital, om
upptagningsanstalter derstädes finge af länen anläggas, och da skälig ersättning
för hospitalens direkta utgifter för dessa anstalter af landstingen
betalades, syntes intet hinder möta för medgifvande af en liknande anordning
vid Hernösands hospital. Genom en sådan öfverenskommelse skulie
detta hospital erhålla en öfvervakningsafdelning och dermed ett vardeiullt
hjelpmedel till de sinnessjukes behandling. ,
På grund af hvad sålunda anförts, framstälde medicinalstyrelsen i underdånighet
följande, i närmaste öfverensstämmelse med förut trallade liknande
överenskommelser affattade förslag till aftal emellan staten och
länets landsting, hvithet förslag medicinalstyrelsen, om landstinget atoge
sig de deri innehållna förpligtelserna, ansåg kunna läggas till grund för
de ytterligare åtgärder, hvilka kunde behöfva för att bringa aftalet till
stånd. *
8 “att för emottagande af sinnessjuke från Vesternorrlands län i sådana
fall, som omförmäldes i § 41 af stadgan angående sinnessjuke den 2 november
1883, länets landsting berättigades att å statens område vid Hernösands
hospital uppföra en eller två paviljonger för tjugu sinnessjuka, tio
män och tio qvinnor, på den plats, som medicinalstyrelsen anvisade och i
enlighet med af medicinalstyrelsen godkänd ritning;
“att landstinget vidkändes kostnaden ej mindre för byggnaden eller
byggnaderna med dithörande promenadgårdar, värmeapparater och vattenledningsrör,
än äfven för all annan fast inredning samt for framtiden bestrede
underhållskostnaden härför;
att staten anskaffade och underhölle all den lösa utredningen samt
ombesörjde och bekostade allt hvad för de sjukas vård i öfrig! erfordrades;
att landstingets anstalt införlifvades med hospitalets öfriga för sjukvården
afsedda, afdelningar samt att hospitalets styrelse berättigades att
fritt förfoga öfver landstingets anstalt och använda densamma såsom en
upptagningsanstalt för nyligen insjuknade, utan afseende* på om dessa tall
-
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
hörde Vesternorrlands eller något annat län, dock med vilkor att för sinnessjuka
i de tall, som omförmäldes i § 41 af stadgan angående sinnessjuke
den 2 november 1883, tjugu platser, tio för män och tio för qvinno!’,
alltid och utan invändning, funnes disponibla till intagning endast
för sjuka från Vesternorrlands län och att en fullgod vård bereddes dessa;
att granskningen af ansökningshandlingar om inträde å lasarettet i
Hernösand för tillfällig hospitalsvård åt deraf i behof varande sinnessjuka
från Vesternorrlands län skedde i den ordning, som vore föreskrifven för
sådana fall, så att ifrågavarande patienter till anstalten remitterades af lasarettets
läkare i Hernösand, och borde de för inträde å hospital föreskrift^
handlingar, såvida de ej vid patientens intagning å anstalten aflemnats,
genom nämnda lasaretts målsmän anskaffas, och de å anstalten intagna
sjuka derefter, såvidt de pröfvades vara till hospitalsvård berättigade, vinna
inträde å hospitalet i alldeles samma ordning som andra sinnessjuka och
utan något som helst företräde för dem såsom tillhörande Vesternorrlands
län;
att för hvarje patient erlades en afgift till staten, hvilken afgift för
de första fem åren, efter det anstalten tagits i bruk, utginge med 2 kronor
50 öre för dag, och derefter för fem år i sänder bestämdes af Eders
Kongl. Majrt på medicinalstyrelsens förslag och efter landstingets hörande;
att afgiften betalades qvartalsvis af lasarettsdirektionen i Hernösand;
att emellei’tid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje år skulle
i patientafgifter till staten utgöras;
att så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån utskrefves
eller blefve å hospital eller å asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet
för samma patient upphörde, hvarför underrättelse härom genom
hospitalets syssloman utan dröjsmål borde lemnas lasarettsdirektionen
med uppgift tillika om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten vårdad;
samt
att staten och landstinget förbehölles ömsesidig rätt till uppsägning
af överenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen, med skyldighet
för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaden, derest
uppsägningen skedde af staten, med det belopp, som bestämdes af fem
gode män, af hvilka staten och landstinget utsåge två hvardera och de
sålunda valde den femte, dock att värdet icke finge öfverstiga verkliga
kostnaden för byggnadens uppförande, samt, derest uppsägningen skedde
af landstinget, med två tredjedelar af det på nämnda sätt beräknade värdet.
Landstinget, som lemnats tillfälle att yttra sig i ärendet, har i underdånig
skrifvelse den 22 september 1898 anfört, att landstinget till alla
delar godkände det förslag till aftal mellan staten och landstinget, som
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
innefattades i medicinalstyrelsens omförmälda underdåniga skrifvelse den
3 juni 1898, och har Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande, med öfverlemnande
af landstingets berörda yttrande, i eget utlåtande jemväl i underdånighet
; förordat bifall till medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag.
Det nu uppgjorda förslaget till öfverenskommelse mellan staten och
Vesternorrlands läns landsting är affattadt i hufvudsaklig enlighet med de
förslag till liknande uppgörelser mellan staten samt Malmöhus läns landsting
år 1891 och Vermlands läns landsting år 1896, hvilka förslag blifvit af
såväl Riksdagen som Eders Kongl. Maj:t godkända. Det i alla dessa förslag
förekommande uttryck, att landstingets betalningsskyldighet för patient,
som från lasarett till anstalten remitterats, upphör, då patienten intages
å hospital eller asyl, afser naturligtvis här det fall, att patienten
efter i stadgad ordning vunnen behörighet till vård å hospital eller asyl
derstädes erhåller sådan, men åsyftar deremot icke den händelse, att någon
till anstalten hörande patient, innan behörighet till vård såsom hospitalseller
asylpatient i vederbörlig ordning ernåtts, i stället för att vårdas i
anstalten, inlägges å hospitalet.
Då väsentliga fördelar för sjukvården skulle genom det nu föreliggande
förslagets antagande och utförande vinnas, och vilkoren i detsamma
synas mig affattade med behörigt afseende å såväl statens som länets intressen,
hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i
nådig proposition föreslå Riksdagen att för sin del medgifva, att i förevarande
ämne aftal af angifvet innehåll må mellan staten och Vesternorrland
läns landsting träffas.»
På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter täcktes
Hans Maj:t Konungen bifalla hvad departementschefen
sålunda hemstält; och skulle proposition till Riksdagen
aflåtas af innehåll, bilagan F vid detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo
C. E. Blom.
Stockholm, Ivar Haegg>.tröms boktryckeri. 1899.