Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

1

N:o 29.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående disposition
af kronolägenheten Halmstads slottsjord; gifven
Stockholms slott den 27 januari 1899.

Till Halmstads slott disponerades redan under äldre tider viss jord
såsom ladugård. Denna jord har enligt verkstälda skiftesförrättningar
blifvit förlagd i tre skiften, nemligen inegoskiftet, det s. k. utskiftet
eller lägenheten Tyludden samt det s. k. framskiftet, beläget i sammanhang
med inegojorden, hvarjemte slottsjorden tillagts andel i vissa
samfälligheter. Från det område, som tillskiftats slottet, äfvensom från
planen närmast sjelfva slottsbyggnaden hafva under årens lopp flere
afsöndringar skett. Sålunda har Kongl. Maj:t dels genom nådigt bref
den 4 januari 1855 medgifvit, att till plats för Hallands läns cellfängelse
finge för alltid .upplåtas en i inegoskiftets nordöstra hörn belägen
jordrymd om \ tunnland, dels genom nådigt bref den 24 april
1863 tillåtit dylik upplåtelse från slottsträdgården af 2 qvadratref 78
qvadratstänger 23,5 qvadratfot mark till plats för nytt läroverkshus,
dels ock enligt nådigt bref den 23 maj 1873 beviljat upplåtelse åt staden
Halmstad af tomter, hörande till de forna fästningsverken omkring
slottet, för anläggande af en strand- eller hamngata. Derjemte har
kammarkollegium enligt utslag den 17 oktober 1864 till borgmästaren
Th. Stockenberg på tjugu års tid från midfastan 1865 öfverlemnat nyttjanderätten
till ett intill planen för cellfängelset gränsande område om
1 tunnland 20 kappland, till hvilket område Stockenberg derefter genom
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 21 Raft. 1

2 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

domänstyrelsens resolution den 6 juli 1883 mot viss årlig afgäld erhållit
förlängd besittningsrätt till den 14 mars 1893.

Slottsjorden, som sedan lång tid tillbaka varit landshöfdingen i
länet på lön indelad, uppläts med stöd af kongl. brefvet den 21 december

1871 af kammarkollegium enligt särskilda kontrakt den 16 december

1872 på arrende under tjugu år från midfastan 1873 i två särskilda
lotter, af hvilka den ena omfattade inegoskiftet jemte det i sambruk
dermed liggande framskiftet och den andra utmarksskiftet Tyludden.
Från arrendet undantogos dock, förutom ofvan omförmälda dessförinnan
upplåtna jordstycken, den till flygsandsplantering använda, närmast hafvet
belägna delen af framskiftet äfvensom slottstomten med park och trädgård,
hvilka sistnämnda områden fortfarande äro landshöfdingen förbehållna.

Enligt kongl. bref den 13 september 1889 har slottsjorden i jordebok^
_ afförts från Söndrums socken i Halmstads härad samt i judicielt,
administrativt och ecklesiastikt hänseende förlagts till Halmstads stad;
och har Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 4 mars 1892 förordnat,
att utskiftet Tyludden vid arrendetidens utgång den 14 mars 1893 skulle
ställas, under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Beträffande
dispositionen från sistnämnda dag af den utaf inegoskiftet och framskiftet
bildade arrendelotten jemte den till borgmästaren Stockenberg upplåtna
lägenheten, gjordes under år 1888 af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län hos domänstyrelsen framställning, huruvida icke, med
afseende å egendomens belägenhet invid Halmstads städs bebygda område,
det vore för kronan fördelaktigast att vidtaga förfogande, hvarigenom
densamma vid arrendetidens utgång kunde upplåtas för annat ändamål
än .åkerbruk. Sedan i anledning häraf domänstyrelsen anmodat Kongl.
Majits befallningshafvande att i samband med då förestående arrendeuppskattning
uppdraga åt förrättningsmännen att. med biträde af särskilt
tillkallad sakkunnig person upprätta förslag till egendomens disponerande
på det för kronan fördelaktigaste sätt, afgafs, med ledning af en
utaf förste landtmätaren A. Lekander år 1890 öfver slottsjorden upprättad
karta med beskrifning, af förrättningsmännen förslag till egendomens
disponerande på det sätt, att en del af slottsjorden skulle försäljas.
till tomter, en del användas till skogsplantering och återstoden,
deri inbegripen den till Stockenberg upplåtna lägenheten, utarrenderas
i lotter. Detta förslag biträddes i hufvudsak af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Emellertid hade stadsfullmägtige i Halmstad samt Stockenbergs
sterbhusdelegare hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit att mot viss

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

erbjuden köpeskilling få inköpa delar af ifrågavarande egendom; och,
sedan domcänstyrelsen i ett den 3 mars 1893 afgifvet underdånigt utlåtande
afstyrkt bifall till de underdåniga ansökningarna, men tillika
hemstält, att, då det för kronan vore fördelaktigare, om egendomen för
fullgod köpeskilling försåldes, än om densamma fortfarande utarrenderades,
och af stadsfullmägtiges underdåniga ansökning framginge, att Halmstads
stad i en snar framtid nödgades förvärfva eganderätt till egendomen,
styrelsen måtte erhålla bemyndigande att utarrendera slottsjorden
på kortare tid, anbefalde Kongl. Maj: t den 24 mars 1893 domänstyrelsen
att under en tid af fem år från den 14 mars 1894 fortfarande
på arrende upplåta den utarrenderade delen af slottsjorden, hvarvid på
domän styrelsens pröfning finge ankomma, huruvida Stockenbergs sterbhusdelegare
egde bibehålla nyttjanderätt en till den af dem arrenderade
lägenheten. I följd häraf har inegoskiftet jemte det i sambruk dermed
liggande framskiftet, med undantag af flygsand splanteringen, genom
Kongl. Majrts befallningshafvandes kontrakt den 31 januari 1894 under
benämningen Halmstads slottsjord utarrenderats under 5 år, räknade
från den 14 mars samma år, till förre arrendatorn C. P. Johansson mot
årlig afgäld af 3,100 kronor; och hafva i berörda kontrakt Stockenbergs
sterbhusdelegare för samma tid erhållit betryggad besittningsrätt till
det af dem innehafda området mot årlig afgäld till arrendatorn af 300
kronor.

För lägenheten Halmstads slottsjords disponerande efter den 14
mars 1899 har Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på anmodan af domänstyrelsen,
låtit underuår 1896 verkställa arrende- och saluvärdering å lägenheten.
Af instrumentet öfver denna förrättning har inhemtats, att lägenheten,
som vore belägen mellan staden och dess hamn samt delvis gränsade
till Nissaån, icke vore bebygd med några kronan tillhöriga byggnader;
att lägenhetens sammanlagda egoområde utgjorde 75 har 19,30
ar, deraf 6 har 31,20 ar tomter, 58 har 44,80 ar åker, 8 har 49,80 ar
numera uppodlad ängsmark och 1 har 93,5 0 ar impediment; att åkerjorden
bestode till omkring två tredjedelar af mullfattig fin sand, hvilken
under torra somrar lemnade endast svag skörd, samt till ungefär en
tredjedel af sandmylla på något fuktig, jernhaltig sandbotten; att det å
ofvan omförmälda karta med litt. F betecknade jordområde, omfattande
enligt den till kartan hörande beskrifningen 11 har 63,9 0 ar, bestode
till största delen af flygsandsdrifva, i följd hvaraf detsamma icke vore
tjenligt till åker och således hade ringa värde; att å lägenheten, hvars
taxeringsvärde utgjorde 35,000 kronor, funnes 33 bebygda mindre lägenheter,
för Indika arrendatorn egde uppbära i årlig afgäld tillsammans

4

Kong . Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. %

1,638 kronor; samt att förrättningsmännen uppskattat lägenhetens saluvärde
till 102,855 kronor 95 öre, i hvilket belopp likväl icke inginge
värdet af det område om 1 har 80,10 ar, som å kartan upptagits för
utvidgning af den från staden till hamnen ledande vägen äfvensom till
gator vid framtida tomtreglering. Då statsverket enligt förrättningsmännens
åsigt icke kunde påräkna större årlig inkomst genom lägenhetens
utarrendering än 3,100 kronor, äfven om densamma blefve utarrenderad
på längre tid, hafva förrättningsmännen ansett det vara för
kronan fördelaktigast, om lägenheten blefve för ofvan angifna saluvärde
afyttrad.

Med anledning af hvad sålunda blifvit ifrågasatt beträffande lägenheten
Halmstads slottsjords framtida disposition har Kong! Maj:ts befallningshafvande
infordrat yttrande af domänintendenten G. Theorin, hvilken
förordnat s att från och med år 1897 uppehålla domänintendent sbefattningen
i länet; och har bemälde domänintendent i afgifvet utlåtande anfört,
att, då lägenheten ej ens under gynsam väderlek kunde lemna någon
rikare afkastning och skörden under torra försomrar måste blifva ytterst
ringa, jemväl domänintendenten ansåge det vara för kronan fördelaktigast,
om lägenheten försåldes, hvarvid han dock ville erinra, att det skulle
vara synnerligen olämpligt att under hand afyttra tomter till olika spekulanter,
enär en nödvändig följd deraf blefve, att täckdikning med
tegelrör måste på föranstaltande af kronan ''företagas, hvilket för kronan
skulle medföra stora kostnader. Äfven om lägenheten komme att bibehållas
i kronans ego, blefve sådan täckdikning dock förr eller senare
erforderlig, enär de å lägenheten nu befintliga öppna dikena dels gjorde
det omöjligt att hålla jorden ren från s. k. qvickrot, dels upptoge för
stor areal, dels ock vore alldeles otillfredsställande och otidsenliga. Möjligt
vore visserligen, att högsta köpeskillingen för lägenheten kunde erhållas
genom att utbjuda densamma till försäljning å offentlig auktion,
men ur hygienisk synpunkt och med afseende å önskvärdheten att ernå
största möjliga trygghet mot eldfara, ansåge domänintendenten, att lägenheten
borde i första hand hembjudas Halmstads stad. Vare sig nu försäljningen
af lägenheten komme att ske på det ena eller andra sättet, borde
dock enligt domänintendentens åsigt från försäljningen undantagas dels
ett å den år 1890 upprättade kartan med litt. É betecknadt område och
dels ett å samma karta med blåa linier utprickadt angränsande område,
hvilka båda områden utgjorde tillsammans 1 har 75,2 ar. Såväl länsresidenset
som cellfängelset vore nemligen belägna omedelbart invid berörda
områden och oberäkneliga faror och svårigheter skulle kunna uppstå,
om i närheten af dessa byggnader funnes upplag af ved och eldfarliga

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

oljor eller brädgårdar, hvilket allt, enligt domänintendentens förmenande,
måste förutsättas kunna blifva fallet, om ifrågavarande jordområden
komme i enskild mans ego. Vidare har domänintendenten föreslagit,
att det å kartan med litt. F betecknade området om 11 har 63,9 ar
måtte från försäljningen undantagas och ställas under skogsstatens
omedelbara vård. i och för skogsplantering.

Sedan instrumentet öfver den år 1896 hållna arrende- och saluvärderingen
äfvensom domänintendenten Theorins berörda yttrande blifvit
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnade till domänstyrelsen,
samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande dervid i eget afgifvet yttrande,
med biträdande af domänintendentens förslag, hemstält, att Halmstads
slottsjord, med de af domänintendenten föreslagna undantag, måtte varda
till högsta möjliga pris försåld, hafva i.särskilda till Kongl. Maj:t ingifna
underdåniga ansökningar dels stadsfullmägtige i Halmstad gjort
framställning om inköp af slottsjorden med vissa undantag, dels ock
direktionen för lasarettet i Halmstad anhållit om rätt för Hallands läns
landsting att få lösa vissa delar af samma lägenhet; och har domänstyrelsen
erhållit nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande öfver
berörda ansökningar.

Stadsfullmägtige i Halmstad hafva i förevarande underdåniga ansökning
anhållit, att för stadens räkning måtte få inköpas kronolägenheten
Halmstads slottsjord, deri inbegripet det med d 1 och d 2 å
den af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade kartan betecknade
område, som dels arrenÄrats af aflidne borgmästaren Stockenberg,
dels ock för närvarande vore uthyrdt till upplagsplats, men med uteslutande
af det i domänintendenten Theorins och Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
yttranden öfver arrendeuppskattningen omförmälda, med
blå linie å kartan utmärkta området midt för länsresidenset och länscellfängelset.
Derjemte hafva stadsfullmägtige anhållit, att köpeskillingen
för lägenheten måtte få bestämmas af uppskattningsnämnd, utsedd i den
ordning, som vore stadgad för expropriation af jord för allmänt behof;
att staden vid gäldandet af köpeskillingen måtte få åtnjuta samma lättnader,
som vore vanliga vid kronojords försäljning till enskilda; samt
att beträffande förhållandet till nuvarande lägenhetsinnehafvare å slottsjorden
staden måtte erhålla samma rättigheter, som för närvarande tillkomme
staten såsom jordegare, mot det att staden å sin sida iklädde
sig kronans förbindelser i sagda hänseende och dervid särskild! förklarade,
att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883 uppförda byggnader,
som funnes upptagna å en den underdåniga ansökningen bilagd,
den 7 september 1891 af dåvarande domänintendenten C. A. Claesson

6

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

upprättad förteckning, fortfarande skulle vara berättigade att under sin
egen och hustrus lifstid bibehålla samma byggnader med tillhörande
område mot erläggande inom januari månads utgång hvarje år till drätselkammaren
af de afgifter, som funnes fastställa i Kong!. Maj:ts befallningshafvande^
arrendekontrakt om slottsjorden den 31 januari 1894,
men utan rättighet för lägenhetsinnehafvarne att verkställa nybyggnad
å de af dem disponerade områden.

I den underdåniga ansökningen hafva stadsfullmägtige till en början
erinrat, hurusom stadsfullmägtige redan år 1891, i sammanhang med sin
då gjorda underdåniga framställning att få tillösa sig en del af slottsjorden,
fäst uppmärksamheten på de stora vådor, som för samhället kunde
uppstå derigenom, att] lägenhetens arrendatorer under loppet af senare
årtionden upplåtit boningsplatser mot tomthyra åt en mängd personer,
hvilka å dessa platser uppfört byggnader utan hänsyn till vare sigbyggnadseller
helsovårdsstadgan; och hafva stadsfullmägtige vidare anfört, att ju
längre detta oefterrättlighetstillstånd finge fortfara, desto svårare komme
följderna deraf att blifva för staden. Enda utvägen att afhjelpa antydda
missförhållande vore, att staden finge tillösa sig jorden, ordna gator, vattenoch
afloppsledningar samt träffa aftal med husegarne, hvarigenom desse
kunde komma i en tryggare ställning än den, hvari de nu befunne sig.
De skäl, som åberopats för stadsfullmägtiges nyssnämnda, år 1891 gjorda
framställning, hade under åren vunnit i styrka och ett ytterligare skäl
hade nu tillkommit, som gjorde det för staden ännu mera önskvärdt
att komma i besittning af jorden, nemli^n bostadsbrist. År 1865 utgjorde
stadens folkmängd endast 4,654 personer, men sedan dess hade
densamma vunnit sådan tillökning, att folkmängden för närvarande öfverstege
14,000 personer; och som arbetarebostäder företrädesvis vore af
behofvet påkallade, men staden icke kunde dertill upplåta lämpliga platser,
behöfde staden för detta ändamål inköpa delar af slottsjorden. De kostnader,
som staden för markens användande för det afsedda ändamålet finge
vidkännas, nemligen för fyllningar, dränering samt ordnande af gator,
vatten- och afloppsledningar, komme helt säkert att flerdubbla inköpssumman
och kunde aldrig återvinnas genom försäljning af tomter, i
synnerhet som tomtförsäljningen komme att försiggå så småningom
under flere årtionden, hvaremot en stor del af nämnda utgifter måste
göras genast och skulle jemte köpesumman tillskynda staden en årlig
ränteförlust. Staden ville emellertid hellre bära denna förlust än de
stora olägenheter, som vore att förvänta, derest området upplätes åt
enskilda till ett fortsatt okontrolleradt bebyggande. Af slottsjorden
lämpade sig visserligen endast en mindre de! att ingå i stadsplanen,

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 7

och det skulle fördenskull för staden vara fördelaktigast att inskränka
sig till inköp af endast denna del, men, då den öfriga delen vore så
godt som värdelös såsom åkerjord, och i följd deraf en blifvande arrendator
icke skulle kunna bereda sig någon inkomst deraf på annat sätt,
an genom att upplåta jorden till byggnader af sämsta beskaffenhet,
hvilket staden till hvarje pris ville förekomma, måste staden sträcka sitt
anbud till hela slottsjorden, med undantag dock af hvad Kongl. Makt
pröfvade böra bibehållas för kronans eventuela behof.

9/\er denna underdåniga ansökning har domänstyrelsen inhemtat
underdåniga utlåtanden från magistraten i Halmstad, vederbörande domänintendent
och Kong], Maj:ts befallningshafvande i länet, hvilka samtliga
myndigheter tillstyrkt medgifvande för Halmstads stad att få inköpa
slottsjorden. Beträffande åter de af stadsfullmägtige föreslagna vilkoren
tor inköpet hafva domänintendenten och Kongl. Maj:ts befällningshafvande
ifrågasatt, huruvida. staden borde få komma i åtnjutande af den
r''“jj &n.JäBuaden i betalningsvilkoren, enär denna förmån syntes vara
atsedd för en annan klass af köpare än den, som staden kunde anses
tillhöra.

I ofvan omförmäla, af direktionen för lasarettet i Halmstad gjorda
underdåniga, ansökning har direktionen anhållit, att, vare sig Halmstads
slottsjord upplätes till. nämnda stad eller till någon annan, vid
upplåtelsen måtte lästas det vilkor, att länets näst sammanträdande ordinarie
.landsting skulle, om landstinget så funne för godt, ega att
i.non\ tld och mot köpeskilling, som bestämdes i enlighet med
föreskrifterna i kongl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof den 14 april 1866, tillösa sig två, lasarettet
angränsande områden af slottsjorden om tillsammans 19,4 ar, hvilka
områden å ett handlmgarna i ärendet bilagdt, af lasarettsdirektionen
med skrifvelse, den 13 januari innevarande år till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
insändt utdrag af Lekanders karta öfver slottsjorden funnes
utmärkta med blå linie. Till stöd för ansökningen har direktionen åberopat
dels sanitära skäl, dels ock nödvändigheten att skydda lasarettet
°* eWfara7 hvarjemte framhållits, att, för den händelse lasarettet behofde
tillbyggas, ifrågavarande områden blefve för sådant ändamål nödvändiga;
och har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i afgifvet underdånigt
utlåtande förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall till
berörda underdåniga ansökning.

Domänstyrelsen bär den 4 februari 1898 afgifvit underdånigt utlåtande
. öfver förevarande underdåniga ansökningar; och har styrelsen
dervid i fråga om den framtida dispositionen af lägenheten Halmstads

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

slottsjord anfört, att, då lägenheten med afseende å dess beskaffenhet
icke lämpade sig att allt framgent bibehållas såsom jordbruksegendom,
lägenhetens försäljning ju förr desto hellre vore önskvärd; och som de
i stadsfullmägtiges underdåniga ansökning anförda, af de lokala myndigheterna
icke bestridda skäl för lägenhetens upplåtande åt staden syntes
styrelsen beaktansvärda, samt dertill komme, att köpesumman vore afsedd
att bestämmas i enlighet med föreskrifterna i gällande expropriationslag,
hvarigenom statsverket med visshet kunde påräkna en köpeskilling,
som fullt motsvarade lägenhetens värde, hade styrelsen icke något att
erinra mot bifall till stadsfullmägtiges underdåniga ansökning att få inköpa
lägenheten.

Hvad anginge de i den underdåniga ansökningen ifrågasätta vilkor,
hvarunder inköpet skulle ske, förestälde sig domänstyrelsen, att, med
stadsfullmägtiges framställning om medgifvande för staden att vid gäldande
af köpeskillingen få åtnjuta samma lättnader, som vore vanliga
vid kronojords försäljning till enskilda, åsyftades det i kongl. brefvet
den 29 maj 1874 angående försäljning af åtskilliga mindre kronolägenheter
intagna stadgande, att köpare af dylika lägenheter egde att inbetala
köpeskillingen under loppet af sex år med en sjettedel årligen.
Med erinran att detta stadgande sedermera tillämpats vid försäljningar
af kronoegendomar, hvilkas arrenden icke öfverstege 500 kronor, har
domänstyrelsen anfört, att, ehuru de stora utgifter utöfver jordlösen,
staden skulle komma att få vidkännas för markens dränering, gators
ordnande med mera, talade för en dylik förmåns beviljande, styrelsen
likväl, enär af de lokala myndigheternas yttrande syntes framgå, att
denna lättnad vid köpeskillingens erläggande vore obehöflig, saknade
anledning att till ansökningen i denna del tillstyrka bifall.

Domänstyrelsen har vidare erinrat, hurusom Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 18 maj 1888 förordnat, att, då styrelsen vid pröfning af
arrendeförslag å kronoegendom, som blifvit efter 1889 ars början uppgjordt,
funne lägenhetsinnehafvare, som å egendomen bebodde honom sjelf
tillhöriga, före den 1 januari 1883 uppförda byggnader, kunna utan men
för egendomens skötsel vid lägenheten bibehållas, styrelsen skulle ega
bland arrendevilkoren intaga sådana bestämmelser, hvarigenom lägenhetsinnehafvaren
och hans hustru förbehölles att mot utgörande till arrendatorn
af afgäld, som i sammanhang härmed af styrelsen blefve faststäld,
qvarbo å lägenheten till arrendeperiodens slut, om de så länge lefde
och styrelsen ej under arrendetiden på grund af deras uppförande eller
underlåtenhet att utgöra afgälden funne anledning dem genom uppsäg -

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 29.

ning från lägenheten skilja. Det vore synbarligen detta stadgande, som
legat till grund för stadsfullmägtiges i den underdåniga ansökningen
fram stöld a förslag beträffande stadens blifvande rättigheter och skyldigheter
mot nuvarande lägenhetsinnehafvare och särskildt förbindelsen, att
e innehafvare af å slottsjorden före år 1883 uppförda byggnader, som
funnes upptagna å förre domänintendenten Claessons ofvan omförmälda
förteckning, skulle under egen och hustrus lifstid få bibehålla samma
byggnader med tillhörande område.

. ^ område, som stadsfullmägtige önskade expropriera, in gmge

jemväl den jordrymd om 19,4 ar, som direktionen för Halmstads
lasarett ansett vara beliöfligt för lasarettets behof, har domänstyrelsen,
förordande af lasarettsdirektionens underdåniga ansökning, föreslagit,
att det ytterligare vilkor måtte fästas vid bifall till stadsfullmägtiges
ansökning, att staden skulle vara skyldig att till lasarettet afstå
omförmälda 19,4 ar mot enahanda ersättning, som staden, vid expropriationen
för dess räkning, kunde varda ålagdt att för samma område till
kronan erlägga.

, . På grund af nådig befallning har jemväl fångvårdsstyrelsen afgifvit
underdånigt utlåtande i detta ärende; och har styrelsen, med framhållande
af vigten att skydda cellfängelset mot fara för eldsolycka från
angränsande område samt att vid behof i framtiden af byggnader för
fängelset ega tillgång till välbelägna tomter, vidare anfört, att för tillgodoseende
af berörda önskemål det område af slottsjorden, Kongl. Maj:ts
befallningshafvande föreslagit att undantaga från försäljningen, vore
alltför knappt beräknadt; att, på sätt den af Lekander upprättade kartan
utvisade, fängelsets för fångpersonalen afsedda promenadgårdar sträckte
sig med sina plank i södra delen af fängelseområdet nästan ända fram
till den del af slottsjorden, som skulle komma att försäljas; att fängelset
alltså, för den händelse den å södra sidan angränsande marken bebygdes
eller användes till upplag, fortfarande skulle blifva utsatt för enahanda
fara för eldsolycka, som man genom det föreslagna undantaget afsett
att afvända; att, då en blifvande tillbyggnad af fängelset, hvilket i sin
norra del inrymde tingslokal och ekonomilägenheter samt i den södra
delen fångceller, ej kunde ske åt annat håll än söder, åt hvilken sida
jemväl fånggårdame fortfarande måste vara förlagda, en begränsning
af kronans mark pa det sätt, Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit,
skulle lägga afgjordt hinder i vägen för en dylik tillbyggnad;
samt att beträffande platsen för uppförande af en erforderlig ansedd
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Smil 1 Afd. 21 Raft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

vaktbetjentsbyggnad, hvilken i anseende till markens sänka beskaffenhet
ej kunde läggas å den östra åt Nissaån vettande delen af fängelseområdet,
dylik plats visserligen kunde beredas å kronans mark på andra sidan
vägen vester om fängelset, men att det i allt fall syntes vara ändamalsenligast
att härför använda den med fängelseområdet omedelbart sammanhängande
marken söder om fängelset. Vidare har styrelsen fäst uppmärksamheten
derå, att slottsjordens försäljning i hela den utsträckning,
Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt, skulle medföra, utom ofvanberörda
följder, jemväl den stora olägenheten, att fängelset beröfvades
utväg att skydda sig mot störande inverkan från grannskapet å den afyttrade
marken omedelbart utanför dess fånggårdar. Då det således
vore i fångvårdens intresse synnerligen angeläget, att för kronans räkning
bibehölles tillräcklig mark söder om fängelset utanför den å Lekanders
karta med blått streckade linien, har fångvårdsstyrelsen ansett ändamålsenligast,
om det område, som af denna orsak blefve, utöfver hvad
Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit, undantaget från den ifrågasatta
försäljningen, komrne att omfatta hela den utanför samma blå
linie befintiiga delen af den å kartan med rödt d 1 betecknade figur,
hvilken till den 14 mars 1899 vore upplåten åt borgmästaren Stockenbergs
sterbhusdelegare.

I underdånig skrifvelse den 4 december nästlidet år har slutligen
direktionen för lasarettet i Halmstad, med anmälan att Hallands läns
senast församlade landsting godkänt direktionens redan vidtagna åtgärder
för beredande af tillfälle för landstinget att för lasarettets räkning förvärfva
det i direktionens förenämnda underdåniga ansökning omförmälda
område af slottsjorden samt bemyndigat direktionen att vidtaga ytterligare
åtgärder för sagda områdes förvärfvande, anhållit, att, vare sig
försäljning af slottsjorden Lomme till stånd eller ej, det måtte varda
landstinget medgifvet att till sig lösa samma område mot köpeskillingbestämd
i enlighet med föreskrifterna i kongl. förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit vill Kongl. Maj:t, som
den 6 maj 1898 anbefalt domänstyrelsen att, i afvaktan på ärendets
slutliga afgörande, låta utarrendera ifrågavarande lägenhet under en
tid af ett år från den 14 mars 1899, härmed föreslå Riksdagen att
medgifva,

att den för statsverkets räkning utarrenderade kronolägenheten
Halmstads slottsjord — med undantag af dels den å ofvan omförmälda åt
förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade karta öfver lägenheten

11

Kongl. Maj;ts Isåd. Proposition N:o 20.

med litt. E angifna mark jemte det derintill liggande, å samma karta
med blå streckning begränsade område, dels ock hela den söder om
sistnämnda område befintliga del af den å kartan med d 1 utmärkta
egofigur — må till staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, som skall
på stadens bekostnad bestämmas i den ordning, som i kongl. förordningen
den 14 april 1866 är föreskrifven i fråga om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, samt under vilkor i öfrigt,

att lägenheten må af staden tillträdas den 14 mars 1900, vid
hvilken tid staden inträder i de rättigheter och skyldigheter gent emot
lägenhetens arrendator, som tillkomma kronan;

att köpeskillingen skall erläggas vid tillträdet och af staden till
landtränteriet i länet inbetalas;

att nuvarande innehafvare af byggnader å den till staden upplåtna
delen af slottsjorden skola vara berättigade att bibehålla samma
byggnader jemte till dem hörande jordområden, en hvar lägenhetsinnehafvare
under hans och hans hustrus lifstid, derest han till staden inom
utgången af januari månad hvarje år erlägger den årliga afgift, som för
lägenheten är bestämd i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes om slottsjordens
utarrendering den 31 januari 1894 upprättade kontrakt, samt
staden icke på grund af lägenhetsinnehafvarens uppförande eller underlåtenhet
att utgöra berörda afgift finner skäl att honom genom uppsägning
från lägenheten skilja; egande lägenhetsinnehafvare icke utan medgifvande
af staden å lägenheten uppföra nybyggnad; samt

att, derest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter
afslutandet af landstingets näst härefter infallande ordinarie sammanträde
derom hos staden framställer yrkande, staden skall vara skyldig
att till länets lasarett afstå det å förenämnda, af lasarettsdirektionen
företedda utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om
19,4 ar af egofiguren d 2, mot det att landstinget för området till staden
erlägger enahanda köpeskilling, som staden enligt expropriationsnämndens
beslut skall till kronan erlägga för detsamma; skolande dock, om staden
så påfordrar, landstinget, derest det vill begagna sig af lösningsrätten,
vara skyldigt att till sig lösa jemväl återstoden af den å Lekanders
karta med d 2 betecknade egofigur;

viljande Kongl. Maj:t tillika föreslå Riksdagen att medgifva, att
köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet må, på samma sätt som
köpeskillingarne för försålda mindre kronolägenheter, användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig
mark.

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Er. Gust. Boström.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

13

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet ä Stockholms
slott den 27 januari 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,
von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Tillförordnade chefen för finansdepartementet, herr statsministern
Boström föredrog slutligen:

Särskilda till Kong]. Maj:t ingifna underdåniga ansökningar, deri
— sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län i skrifvelse
till domänstyrelsen angående dispositionen af den genom Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes kontrakt den 31 januari 1894 på fem år från den
14 derpåföljde mars för statsverkets räkning utarrenderade kronolägenheten
Halmstads slottsjord, i anslutning till ett af domänintendenten
G. Theorin afgifvet yttrande, föreslagit, att nämnda lägenhet måtte
varda till högsta möjliga pris försåld med tillträdesrätt för köpare vid
arrendetidens utgång den 14 mars 1899, dock med undantag af, bland
annat, ett å en af förste landtmätaren A. Lekander år 1890 öfver lägenheten
upprättad karta med litt. E betecknadt område jemte derintill

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

liggande mark, som begränsades af en å samma karta med blå streckning
utmärkt linie — dels stadsfullmägtige i Halmstad gjort framställning
att för stadens räkning få inköpa ifrågavarande lägenhet, deri inbegripet
ett med d 1 och d 2 å ofvannämnda karta betecknadt område,
men med uteslutande af berörda med blå linie å samma karta
angifna område, dels ock direktionen för lasarettet i nämnda stad anhållit,
att, vare sig slo ttsjorden upplätes till staden eller till någon
annan, vid upplåtelsen måtte fästas det vilkor, att länets näst sammanträdande
ordinarie landsting skulle eg a att inom viss tid och mot köpeskilling,
som bestämdes i enlighet med föreskrifterna i nådiga förordningen
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den
14 april 1866, till sig lösa två lasarettet angränsande områden af slottsjorden
om tillsammans 19,4 ar, hvilka områden å ett handlingarna i
ärendet bilagdt, af lasarettsdirektionen med skrifvelse den 13 januari
1898 till Kongl. Maj:ts befallningshafvande insändt utdrag af Lekanders
karta öfver slottsjorden funhes utmärkta med blå linie;

öfver hvilka ansökningar infordradt underdånigt utlåtande afgifvits
ej mindre af domänstyrelsen, som dervid öfverlemnat inhemtade yttranden
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, än äfven af fångvårdsstyrelsen,
hvarefter lasarettsdirektionen inkommit med en ytterligare
skrift i ämnet.

Sedan tillförordnade departementschefen erinrat, att Kongl. Maj:t
den 6 maj 1898 anbefalt domänstyrelsen att, i afvaktan på ärendets
slutliga afgörande, låta utarrendera ifrågavarande lägenhet under en tid
af ett] år från den 14 mars innevarande år, tillstyrkte statsrådet, att
Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,
att den för statsverkets räkning utarrenderade kronolägenheten
Halmstads slottsjord — med undantag af dels den å ofvan omförmälda af
förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade karta öfver lägenheten
med litt. E angifna mark jemte det derintill liggande å samma karta
med blå streckning begränsade område, dels ock hela den söder om
sistnämnda område befintliga del af den å kartan med d 1 utmärkta
egofigur — finge till staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, som
skulle på stadens bekostnad bestämmas i den ordning, som i nådiga
förordningen den 14 april 1866 vore föreskrifven i fråga om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof, samt under vilkor i öfrigt,

att lägenheten finge af staden tillträdas den 14 mars 1900, vid
hvilken tid staden inträdde i de rättigheter och skyldigheter gent emot
lägenhetens arrendator, som tillkomme kronan,

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

att köpeskillingen skulle erläggas vid tillträdet och af staden till
landtränteriet i länet inbetalas,

att nuvarande innehafvare af byggnader å den till staden upplåtna
delen af slottsjorden skulle vara berättigade att bibehålla samma
byggnader jemte till dem hörande jordområden, en hvar lägenhetsinnehafvare
under hans och hans hustrus lifstid, derest han till staden
inom utgången af januari månad hvarje år erlade den årliga afgift,
som för lägenheten vore bestämd i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
om slottsjordens utarrendering den 31 januari 1894 upprättade kontrakt,
samt staden icke på grund af lägenhetsinnehafvarens uppförande
eller underlåtenhet att utgöra berörda afgift funne skäl att honom genom
uppsägning från lägenheten skilja; egande lägenhetsinnehafvare icke
utan medgifvande af staden å lägenheten uppföra nybyggnad; samt

att, derest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter
afslutandet af landstingets näst härefter infallande ordinarie sammanträde
derom hos staden framstälde yrkande, staden skulle vara skyldig
att till länets lasarett afstå det å förenämnda, af lasarettsdirektionen
företedda utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om
19,4 ar af egofiguren d 2, mot det att landstinget för området till
staden erlade enahanda köpeskilling, som staden enligt expropriationsnämndens
beslut skulle till kronan erlägga för detsamma; skolande
dock, om staden så påfordrade, landstinget, derest det ville begagna
sig af lösningsrätten, vara skyldigt att till sig lösa jemväl återstoden
af den å Lekanders karta med d 2 betecknade egofigur;

hemställande statsrådet tillika, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att medgifva, att köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet
finge, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre kronolägenheter,
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller
till skogsbörd tjenlig mark.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Richard Hägglöf.