Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1899.
1
KONGL. MALTS
NÅDIGA
PROPOSITION
TILL
Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof;
ii ? ''}$*
Gifven Stockholms slott den 16 januari 1899.
Jemlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.
Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.
Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 13 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning,
och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t,
att statsverkets inkomster för år 1900 upptagas sålunda:
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.
Bill. till Riksd. Prof. 1899. 1:a Sami. 1:a Afd.
1
2
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Ordinarie inkomster:
Grundskatt .......................................................................... kronor 983,000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål....................... » 270,000
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet » 51,000
Trosspassevolansafgift......................................................... » 19,000
Tillfälliga rotevakansafgifter.............................................. » 150,000
Soldatvakansafgift............................................................... » 28,000
Båtsmansvakansafgift......,..........................................- » 150,000
Arrendemedel.............................................................-.......i * 2,200,000
Mantalspenningar................................................................ » 700,000
Bötesmedel............................................... » 250,000
Kontrollstämpelmedel.......................................................... » 30,000
Fyr- och båkmedel...................................... » 1,500,000
Telegrafmedel................... » 1,510,000
Jernvägstrafikmedel............................................................ » 10,000,000
Skogsmedel.......................................................................... » 4,600,000
Extra uppbörd.................................................................... » 100,000
säger 22,541,000: —
Bevillningar:
Tullmedel............................................................................
Postmedel.............................................................................
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
Stämpelmedel.......................................................................
Bränvinstillverkningsskatt..........................................-.....-
Hvitbetssockertillverkningsafgift—,..................................
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................
säger 85,950,000: —__
kronor 42,000,000
» 10,800,000
» 750,000
» 4,400,000
» 16,000,000
» 9,000,000
» 3,000,000
summa kronor 108,491,000:
Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande
månad:
Transport kronor 108,491,000: —
3
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor 108,491,000: —
att såsom tillgång vid förevarande statsreglering
må beräknas och användas öfverskott å statsregle
ringarna
för föregående år................................................ » 21,316,000: —
och att för statsverkets behof må till utbetalning
vid den tid under år 1900, som af Riksdagen bestämmes,
af riksbankens vinst för år 1898 anvisas............, » 1,000,000: —
hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla
beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till................ kronor 130,807,000: —
Första hufvudtiteln,
innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.
Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:
för kongl. hofstaten.............................................t.............. kronor 1,196,900: —
s » slottsstaten....................................................,.... » 123,100: —
tillsammans kronor 1,320,000: —
Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.
Extra anslag.
Med åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den
13 innevarande januari*) vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att å extra stat
under denna hufvudtitel bevilja
[1.] för yttre restaurering af Stockholms slott en femtedel af det beviljade
anslaget 500,000 kronor eller........................................ kronor 100,000: —
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Första hufvudtiteln”.
4
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1899 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1899. 1900.
ordinarie anslag 1,320,000 |
— 1,320,000 — 100,000 |
— således minskning kronor 50,000: — |
summa kronor 1,470,000 |
— 1,420,000 |
— således minskning kronor 50,000: — |
Andra hufvudtiteln,
innefattande anslagen till justitiedepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,842,450
kronor, har Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda
statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 13 innevarande månad,
*) beträffande
Ordinarie anslag
icke att föreslå någon förändring, hvadan de ordinarie anslagen under denna
hufvudtitel fortfarande komma att uppgå till.................. kronor 3,842,450: —
Extra anslag.
För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln,
vill Kong]. Maj:t, på sätt förutnämnda protokoll öfver justitiedepartements
-
*) 8c bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.
Kongl. Maj:ts nåd. prop, n:o 1, om statsverket 1809. 5
ärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att bevilja såsom extra anslag
för år 1900:
[1.] för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet.
.............................................................................. kronor 25,000: —
[2.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande
och militäre ledamöter...........t.......................................... » 3,250: —
[3.] för uppförande af nya hägnader vid vissa
länsfängelser..................................................................... » 31,305: —
[4.] till ersättande af förskott, som statskontoret
utbetalt till en i statsrådsprotokollet omnämnd komité, » 35,145: —
Summa kronor 94,700: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten
för år 1899 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller
sålunda:
1899. 1900.
ordinarie anslag 3,842,450: — 3,842,450: —
extra » 28,250:— 94,700: — således ökning kronor 66,450: —
summa kronor 3,870,700:— 3,937,150: — således ökning kronor 66,450: —
l
Tredje hufvudtiteln,
innefattande anslagen till utrikesdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor, vill
Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bi-lagda statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden den 13 innevarande månad,*) föreslå,
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.
6
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå emot
nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:
Eabinettskassans utgifter:
[1.] departementschefen, ministern för
utrikes ärendena ................................................
[2.] utrikesdepartementet...........................
[3.] ministerstaten.......................................
[4.] militärattachéer....................................
[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter...............................................................
kronor 24,000: —
» 32,365: —
» 337,941: —
» 8,471: —
* 63,523: — 466,300: —
Konsulskassans utgifter:
[6.] utrikesdepartementet_______ kronor 8,923: —
[7.J konsulsstaten................... » 231,198: —
[8.] skrifmaterialier, expenser
och extra utgifter.......................... » 15,399: — 255,520:_
eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna
bestridas af inflytande konsulat- och expeditions
afgifter.
..................................................................... 95,520: — 160,000; —
summa kronor 626,300: —
Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:
[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... » 2,950: —
tillsammans kronor 629,250: —
Extra anslag.
Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 13 innevarande
månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:
[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —
7
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899.
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1899 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1899. 1900.
ordinarie anslag.... 606,750 |
— 629,250 — 4,500 |
— således ökning kronor 22,500: — |
summa kronor 611,250 |
— 633,750 |
— således ökning kronor 22,500: — |
Fjerde hufvudtiteln,
t vi , j •»'' . ; . . ’ _; i i ■ »> , } ; . fri; • t li i t}? *;»i f
innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
1899 års riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:
kontant................................................................................. kronor 25,835,060: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
ersättningar................................................................. »_693,400: —
tillsammans kronor 26,528,460: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 13 innevarande januari,*) föreslå
Riksdagen beträffande
Armé! orvaltningen:
[1.] att, under förutsättning af bifall till hvad
under [3, 4 b och c, 5, 6, 7 och 8] föreslås, dels, med
godkännande af de i statsrådsprotokollet angifna grunder
för förändrad organisation af arméns centrala styrelse
samt de för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen, in
-
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.
8 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
tendenturstyrelsen och arméns sjukvårdsstyrelse upprättade,
vid statsrådsprotokollet fogade nya stater,
äfvensom de för åtnjutande af de i dessa stater upptagna
aflöningsförmåner i statsrådsprotokollet angifna
vilkor, i riksstaten för år 1900 å fjerde hufvudtiteln
uppföra följande nya anslag till nedannämnda belopp,
nemligen:
till artilleristyrelsen................. kronor
» fortifikationsstyrelsen.................................................... »
» intendenturstvrelsen .................................................... »
» arméns sjukvårdsstyrelse ............................................ »
dels och, vid bifall härtill, ur riksstaten för samma
år utesluta anslaget till arméförvaltningen, kronor
147,265;
Generalitetsstaten:
[2.] dels att medgifva, att staten för generalitetet
må sålunda ändras, att deri näst efter arfvodet till en
kavalleriinspektör upptages till arfvoden, lönetillägg
och fourageersättning åt ordonnansofficerare hos fördelningsgeneral
ett belopp af 12,620 kronor,
dels och att, vid bifall härtill, öka anslaget till
generalitetsstaten, nu kronor 132,660, med nämnda
belopp................................................................................. »
till kronor 145,280;
Artilleristaben:
[3.] att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,
med godkännande af det vid statsrådsprotokollet fogade
förslag till ny stat för artilleristaben, öka anslaget till
artilleristaben, nu kronor 12,200, med ......................... »
till kronor 13,400;
Aflöning och rekrytering:
[4.] a) att medgifva, att stammanskapet vid gardesregementena
och ingeniörtrupperna må aflönas enligt
Transport kronor
20,300: —
16,800: —
94,000: —
17,798: —
12,620: —
1,200: —
162,718: —
9
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor 162,718: —
det i reglementet för arméns aflöning under fred upptagna
aflöningssystem III med de af arméförvaltningen
föreslagna, i statsrådsprotokollet omförmälta jemkningar
i fråga om handtverkaresoldaterna och remontdressyren
vid lifgardet till häst, äfvensom att aflöningsstatenia för
gardesregementena och fortifikationen må under rubriken
manskapsaflöning in. m. i de delar, som häraf beröras,
få den i statsrådsprotokollet angifna affattning;
b) att medgifva,
dels att dagaflöningen under tjenstgöring må förhöjas
:
för fanjunkare, styckjunkare, regementstrumslagare
och regementstrumpetare samt förvaltare vid intendenturcorpsen
från 1 krona till 1 kröna 50 öre;
för sergeanter, hautboist^’, stabs-, sqvadrons- och
batteritrumpetare, fältmusikanter vid Vermlands fältjägarecorps,
Gotlands infanteriregemente, Hallands bataljon,
Vesternorrlands regemente och Blekinge bataljon,
trumslagare och hornblåsare vid Gotlands infanteriregemente
och Hallands bataljon samt trumpetare vid Gotlands
artillericorps från 80 öre till 1 krona 20 öre;
för gevärshandtverkare och pistolssmeder vid den •
icke garnisonerade armén från 40 öre till 60 öre;
för korpraler, sjuk vårdssoldater, hofbeslagssoldater
och gevärshandtverkaresoldater vid den icke garnisonerade
armén från 25 öre till 50 öre; och
'' '' ‘ '' '' '' '' • • r • • • * ■ r > ’
för vice korpraler vid den ieke garnisonerade armén
från 10 öre till 50 öre;
dels att dagaflöning af 50 öre tillägges vaktmästarne
vid intendenturcorpsen;
dels att månadsarfvodena må förhöjas:
för distinktionskorpraler och 1. konstaplar vid
garnisonerade armén, Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente från 15 kronor
till 18 kronor;
för korpraler och 2. konstaplar vid garnisonerade
armén, Skånska husar- och dragonregementena samt
Transport kronor 162,718: —
2
Bih. till Riksd. Prof. 1S99. 1;a Sami. 1:a Afd.
10
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1899.
Transport kronor
Norrlands dragonregemente från 10 kronor till 13 kronor;
och
för vice korpraler vid garnisonerade armén, Skånska
husar- och dragonregementena samt Norrlands
dragonregemente från 5 kronor till 8 kronor;
dels ock att staterna för vederbörande truppförband,
intendenturcorpsen samt garnisonssjukhuset i
Stockholm må ändras i öfverensstämmelse härmed;
c) att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,
medgifva, att Kongl. Maj:t må på det sätt ändra gällande
stat för fortifikationen, att de i samma stat för
en sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon,
samt för en kassör och redogörare upptagna löneförmåner,
tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg,
uteslutas samt i stället i nämnda stat uppföres arfvode
åt en auditör vid Svea ingeniörbataljon med
500 kronor;
d) att, vid bifall till hvad under a), b) och c)
föreslagits, öka anslaget till aflöning och rekrytering,
nu kronor 8,533,370, med................................................. »
till kronor 8,866,981;
Intendenturcorpsen:
[5.] att, vid bifall till hvad under [1.], [4.] och
[30.] föreslås,
ej mindre medgifva, att staten för intendenturcorpsen
må sålunda ändras, att dels det till arfvoden
åt examinerade intendentsaspiranter och uriderintendenter
uppförda belopp af 25,000 kronor minskas till
20,000 kronor, dels ock i staten uppföras ytterligare
fyra förvaltare och två vaktmästare,
än äfven öka anslaget till intendenturcorpsen, nu
kronor 391,529, med........................................................
till kronor 410,392;
162,718: —
333,611: —
18,863: —
Transport kronor 515,192:
11
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljons
läkarne:
[6.
] att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,
öka anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern
äldste bataljonsläkarne, nu kronor 41,911, med............ »
till kronor 43,176;
Inqvarteringskostnader:
[7.] att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,
öka anslaget till inqvarteringskostnader, nu kronor
172,470, med...................................................................... »
till kronor 173,030;
Ersättning åt vissa löntagare i följd af arme''ns omorganisation:
[8.
] att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,
minska anslaget till ersättning åt vissa löntagare i följd
af arméns omorganisation, nu kronor 47,000, med 115
kronor till kronor 46,885;
Artilleriskjutskolor:
[9.] att, för utvidgande af fältartilleriets skjutskolor,
höja anslaget till artilleriskjutskolor, nu kronor
22,200, med........................................................................ »
till kronor 27,900;
Krigsskolan:
[10.] att, under förutsättning af bifall till hvad
under [4.] föreslagits i fråga om förhöjning af förvaltares
dagaflöning, med godkännande af det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till stat för krigsskolan,
öka anslaget till krigsskolan, nu kronor 76,729, med...
till kronor 88,300; ___
515,192: —
1,265: —
560: —
5,700: —
11,571: —
Transport kronor 534,288: —
12 Kong!. MajUs nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899i
Transport kronor
Yolontärskolor:
[11.] att, vid bifall till hvad under [4.] föreslagits,
öka anslaget till volontärskolor, nu kronor 158,345, med ...»
till kronor 163,161;
Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg:
[12.] att, vid bifall till hvad under [4.] föreslagits,
öka anslaget till garnisonssjukhusen i Stockholm och
å Karlsborg, nu kronor 70,650, med.............................. »
till kronor 70,978;
Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets
vapenöfningar:
[13.] att öka anslaget till det icke garnisonerade
infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar,
nu kronor 1,107,580,
dels, vid bifall till hvad under [4.] föreslagits, med »
dels ock, vid bifall till hvad under [27.] föreslås,
med................................................................. »
till kronor 1,137,146;
De värnpligtiges vapenöfningar:
[14.] att öka anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar,
nu kronor 3,094,960,
dels, vid bifall till hvad under [4.] föreslagits, med »
dels ock, vid bifall till hvad under [27.] föreslås,
med..................................................................................... »
till kronor 3,149,464:
Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets
öfningar och materiel:
[15.] ej mindre att, vid bifall till hvad under
[16.] föreslås om ökning af anslaget till arméns bygg
Transport
kronor
534,288= —
«*
4,816: —
328: —
3,036: —
26,530: —
1,444: —
53,060: —
623,502: —
13
Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
nader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens
öfningar och materiel med 15,000 kronor, minska
anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar
samt artilleriets öfningar och materiel med
lika belopp 15,000 kronor,
än äfven höja sistnämnda anslag
för ökad ammunition åt fältartilleriets skjutskola för
äldre officerare, med................... kronor 34,000: —
för ammunition åt fältartilleriets skjutskola
för subalternofficerare, med .... » 10,000: —
för ammunition åt fästningsartilleriets
skjutskola, med..................................... * 10,000:
för ökad ammunition åt fältartilleriregementena,
med............................... » 68,000:
och för ökad ammunition åt fästnings
artillericorpserna,
med......................... » 5,000:
eller sammanlagdt................. kronor 127,000:
kommande, vid bifall till hvad sålunda föreslagits, ifrågavarande
anslag, nu kronor 1,318,155, att på det hela
ökas med............................................................................. >}
till kronor 1,430,155;
Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel:
[16.] att, vid bifall till hvad under nästföregående
punkt föreslagits om minskning af anslaget till arméns
vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets
öfningar och materiel med 15,000 kronor, öka anslaget
till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel, nu kronor
480,000, med.................................................................... *
till kronor 495,000;
Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för
den garnisonerade armén:
[17.] att, vid bifall till hvad under [14.], [15.]
och [27.] föreslagits, minska anslaget till arméns ka-___
Transport kronor
623,502: —
112,000: —
15,000: —
750,502 : —
14
Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor 750,502: —
sernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade
armén, nu kronor 251,610, med kronor
38,232 till kronor 213,378;
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:
[18.] att, för beredande af ytterligare lindring i
rustnings- och roteringsbesvären, öka ifrågavarande
anslag, nu kronor 2,327,700, med.................................. » 672 300: _
till kronor 3,000,000;
Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och
Norrland:
[19.] att, vid bifall till hvad under [4.] föreslagits,
öka anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet
i Skåne och Norrland, nu kronor 1,786,083,
med.................................................................................... » 13,398: —
till kronor 1,799-,481;
Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne
och Norrland:
[20.] att i riksstaten för år 1900 uppföra anslaget
till fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i
Skåne och Norrland såsom förslagsanslag med oförändradt
belopp, kronor 249,000.
Summa kronor 1,436,200: —
Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon
förändring.
Efter afdrag af föreslagen minskning å vissa anslag,
tillhoPa..................................................... » 185,612: —
utgör förhöjningen...................................... kronor 1,250,588: —
Transport kronor 1,250,588: —
15
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor 1,250,588:
Lägges till detta belopp summan af hufvudtitelns
ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat................... » 26,528,460:
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 27,779,048:
Extra anslag.
Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 13 innevarande
januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:
[21.] att för tillämpning af nya värnpligtslagens
föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning m. m. på
extra stat för år 1900 bevilja................ kronor
[22.] att af det för anskaffning af nya eldhandvapen
åt armén beviljade, men ännu ej
anvisade belopp, 1,224,750 kronor, till
utgående på extra stat för år 1900
anvisa..........................................................
[23.] att af det till inköp af skjutfält för Första
Göta artilleriregemente beviljade belopp,
200,000 kronor, till utgående på extra stat
för år 1900 anvisa återstående................ »
[24.] att för anställande af försök med nya fältkanoner
jemte tillhörande lavetter och
fordon samt för anskaffning af derför
erforderlig materiel och ammunition på
extra stat för år 1900 bevilja............... »
[25.] att dels medgifva Kongl. Maj:t rätt att under
innevarande år använda den ännu ej
disponerade återstoden, 1,500,000 kronor,
af det utaf 1898 års Riksdag på extra
stat för år 1899 till stärkande af landets
nuvarande fasta försvar beviljade anslag;
53,000: —
1,147,000:
100,000: —
235,000: —
Transport kronor 1,535,000: —
16
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
dels för samma ändamål på extra
stat för år 1900 bevilja ett belopp af... »
dels ock medgifva, ej mindre att 50,000
kronor af en per millefonden må under
innevarande år ställas till Kongl. Maj:ts
förfogande för att användas till befästningsarbeten
jemte bestyckning och anordningar
för försvarets ledning vid inloppet
till Göteborg, än äfven att för
samma ändamål nämnda fonds återstod,
beräknad till 220,000 kronor, må få
under år 1900 användas;
[26.] att till anskaffning af intendenturutrustning åt
armén på extra stat för år 1900 anvisa »
[27.] att till anskaffning af lakan och handdukar
åt den icke garnisonerade armén och de
värnpligtige på extra stat bevilja 418,144
kronor samt till utgående under år 1900
deraf anvisa............................................... »
[28.] att för år 1900 till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän anvisa... »
med rättighet för Kongl. Maj:t att få
under följande år använda hvad af anslaget
kan under året besparas;
[29.] att till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande på extra stat för
år 1900 bevilja......................................... »
med rättighet för Kongl. Maj:t att få
under följande år använda hvad af anslaget
kan under året besparas;
[30.] att för anläggande af trängförråd i II, III,
IV och V arméfördelningarne på extra
stat för år 1900 anvisa............................ »
[31.] att för anläggande af telegrafledningar på
sträckorna Sollefteå—Boden—Luleå och
Ockelbo—Krylbo—Sala samt för anskaffande
af erforderlig materiel för en
Transport kronor
1,535,000: -2,200,000: —
500,000: —
209,072: —
9,000: —
160,000: —
224,600: —
4,837,672: —
17
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
[32.]
[33.]
[34.]
Transport kronor 4,837,672: —
att
att
att
telegraflinie Jörn—Glommerträsk på extra
stat för år 1900 anvisa ett belopp af.... »
för uppförande af byggnader för beväringsmanskapet
vid Vendes artilleriregemente
på extra stat för år 1900
anvisa....................................................—; *
för anläggning af ett militärbageri i
Mjölby på extra stat för år 1900 anvisa
ett belopp af.............................................. *
för utförande under år 1900 af försöksmobilisering
och dermed sammanhängande
fälttjenstöfningar vid en arméfördelning
på extra stat för sagda år bevilja.......... *
39,400: —
91,000: —
115,000: —
700,000: —
tillsammans kronor 5,783,072: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1899 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t. nu är föreslagen, utfaller på
föli ande sätt:
J 1899. 1900.
ordinarie anslag 26,528,460:— 27,779,048: — således ökning kronor 1,250,588: —
extra > 5,431,390:— 5,783,072:— » > > 351,682:—
summa kronor 31,959,850:— 33,562,120: —såledesökningkronor 1,602,270: —
Femte hufvudtiteln,
innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.
I afseende på regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:
kontant................................................................................. kronor 7,138,156: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter........................................................................... * ^05:
ers ättningar.................................................................... *_26,404:
tillsammans kronor 7,164,965
Bill. till Riktd. Prof. 1899. t:a Sami. l:a Afd.
3
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 13 i denna månad,*) föreslå
riksdagen beträffande
Marinförvaltningen:
[1.] att höja den i staten för marinförvaltningen
uppförda anvisning till vikariatsersättningar, ^skrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden med 3,500
kronor till 8,500 kronor och följaktligen i riksstaten
för år 1900 upptaga anslaget till marinförvaltningen,
för närvarande 38,600 kronor, till ett med.................... kronor
höjdt belopp, eller till 42,100 kronor;
Aflöning för flottans kårer och stater:
[2.J. att medgifva, att till erhållande af det årliga
tillägg till fasta lönen af 2,000 kronor, som Riksdagen
beviljat att tilldelas endera af innehafvarne af chefsbefattningen
i marinförvaltningen, chefsbefattningen vid
flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen i Carlskrona,
derest han icke uppbär flaggmans lön, må kunna
ifrågakomma äfven stationsbefälhafvaren vid flottans
station i Stockholm, derest denne icke uppbär flaggmans
lön, med iakttagande att, om två af nämnde
befattningshafvare icke uppbära dylik lön, tillägget
skall tilldelas den af dem, som är i sin befattning äldst;
samt att detta medgifvande må få gälla från och
med 1899 års början;
[3-] att i riksstaten för år 1900 under femte hufvudtiteln
uppföra såsom reservationsanslag ett belopp
__.... ^ l l QQ
till repetitionsöfningar för reservofficerare;
[4.] att medgifva, att reservofficer vid flottan, för
hvilken insättning i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt
skett i enlighet med bestämmelserna i nådiga kungörelsen
angående utbildande af reservbefäl för flottan
_ Transport kronor 15,400: —
*) Se bil- tin statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.
19
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
den 13 juli 1887, må, derest han fullgör den tjenstgöringsskyldighet,
som nu är eller framdeles kan för
sådana reservofficerare varda stadgad, efter uppnådda
femtiofem års ålder under sin återstående lifstid åtnjuta
en årlig pension lika stor med det belopp, hvarmed
den lifränta, som på grund af den verkstälda insättningen
skulle honom tillkomma vid femtiofem års
ålder, understiger 300 kronor;
[5.] att medgifva sådan ändring i gällande stat
för flottans civilstat, dels att kamma,rskrifvarnes lön,
som enligt nu gällande bestämmelser efter 5 års tjenstgöring
i samma grad ökas med 500 kronor, må efter
10 års väl vitsordad tjenstgöring i denna grad ökas
med ytterligare 500 kronor, dels att väbel, för hvilken
lönen enligt nu gällande bestämmelser efter 5 års
tjenstgöring i nämnda egenskap ökas med 200 kronor,
må efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring såsom väbel
kunna erhålla en ytterligare lönetillökning af 200
kronor;
[6.] att godkänna förändrad stat för de militära
befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare åtnjuta
bostad eller inqvarteringsbidrag i penningar, af den
lydelse, bilagan A vid ofvannämnda protokoll utvisar;
[7.] att godkänna stat för flottans poliskår af den
lydelse, bilagan B vid samma protokoll utvisar, samt
medgifva, dels att den redan anstälda personalen vid
varfspolisen i Carlskrona må vid öfverflyttning till den
nya staten komma i åtnjutande af ålderstillägg, motsvarande
nu innehafvande lönetillägg, dels att i öfrigt
personalen vid varfspolisen i Carlskrona må vid öfverflyttningen
till ordinarie stat få, i fråga om rätt till
ålderstillägg, räkna sig till godo då innehafd tjenstetid
vid kåren;
[8.] att anslaget till aflöning för flottans kårer och ,
stater må i riksstaten för år 1900 upptagas till ett
med ................................................................................... *
höjdt belopp eller till 1,786,052 kronor samt att hvad
af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Transport kronor
15,400: —
57,000: —
72,400: —
20
Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke
redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut
bör inräknas bland tillgångarna till aflöning för flottans
kårer och stater må likasom föregående år användas
för fyllande af behofvet under denna anslagstitel år 1900;
Carlskrona artillerikår:
[9.] att medgifva, att ersättning för naturaportion,
beräknad efter hittills gällande grunder, må, der sådan
ersättning författningsenligt ifrågakommer, till underofficerarne
vid Carlskrona artillerikår från och med
början af innevarande år och tills vidare utgå med 62
öre för hvarje portion,
[10.] dels att medgifva, att vid Carlskrona artillerikår
dagaflöningen under tjenstgöring må höjas för styckjunkare
från 1 krona till 1 krona 50 öre och för sergeant
från 1 krona till 1 krona 20 öre, samt månadsarfvodet
för l:e konstapel från 15 kronor till 18 kronor,
för 2:e konstapel från 10 kronor till 13 kronor och
för 1 :a kl. artillerist från 5 kronor till 8 kronor äfvensom
att staten för Carlskrona artillerikår må i öfverensstämmelse
härmed ändras,
dels ock att i riksstaten för år 1900 höja reservationsanslaget
till Carlskrona artillerikår, nu utgörande
293,795 kronor, med ........................................................ »
till 299,995 kronor;
Ålderstillfigg: ''
[11.] att i riksstaten för år 1900 höja förslagsanslaget
till ålderstillägg, som nu utgör 32,000 kronor,
med ...................... »
till 38,300 kronor;
Flottans öfningar:
[12.] att i riksstaten för år 1900 höja reservationsanslaget
till flottans öfningar från 720,000 kronor
till 870,000 kronor, eller med........................................ »
Transport kronor
72,400: —
6,200: —
6,300: —
150,000: —
234,900: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
21
Transport kronor 234,900: —
Sjökarteverket:
[13.] att i riksstaten för år 1900 uppföra reservationsanslaget
till sjökarte verket till ett med ............ » 10,000: —
förhöj dt belopp, eller till 70,000 kronor;
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:
[14.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag må
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af
titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,500,000
kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående
friheter och ersättningar 409 kronor, utföras
med 1,500,409 kronor, eller .......................................... » 100,000: —
mera än i riksstaten för innevarande år; hvarvid Kongl.
Maj:t tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och
båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom
hittills få användas för de med anslaget afsedda
ändamål;
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:
[15.] att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m., nu utgörande 46,944 kronor, må höjas med.... » 75: —
eller till 47,019 kronor; _____
Summa ökning kronor 344,975: —
Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns
ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat ................ » 7,164,965: —
skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 7,509,940: —
22
Kongl. May.U nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1809.
Extra anslag.
Under åberopande åt'' hvad i statsrådsprotokollet den 13 innevarande
januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:
[16.] att till anskaffning åt ny krigsfartygsmateriel
dels åt det utaf 1898 års Riksdag beviljade anslaget
till anskaffning af krigsfartygsmateriel anvisa för år
1900 återstående 2,447,000 kronor, dels ock ytterligare
för år 1900 bevilja 1,053,000 kronor, eller tillhopa... kronor 3,500,000: —
[17.] att till försättande i fullt tidsenligt skick af
l:a kl. pansarbåtarne Svea, Göta och Thule bevilja ett
anslag af 4,920,000 kronor och deraf för år 1900
anvisa ................................................... ........................... » 2,500,000: —
Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja
till:
[18.] bestyckning af befästningarna vid Carlskrona
och batterierna vid Fårösund .......................................... » 800,000: —
[19.] artilleriammunition för stridsfartygen.......... » 630,500: —
[20.] ersättning af förbrukadt kanonkrut................ » 45,800: —
[21.] anskaffning af torpeder m. m......................... » 241,400: —
[22.] anställande af skjutförsök................................ » 10,000: —
[23.] uppförande vid Carlskrona station å Kalsholmen
af ett förrådshus för laddade projektiler och
patroner..................................................................''........... » 41,200: —
Af redan beviljade anslag föreslår Kongl. Maj:t
Riksdagen att för år 1900 anvisa
[24.] af det år 1897 beviljade anslaget å 475,000
kronor till byggande af eu ny docka i Carlskrona återstående.
................................................. » 175,000: —
[25.] af det år 1898 beviljade anslaget å 49,000
kronor till anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl.
persedlar för värnpligtige vid Carlskrona artillerikår
återstående ..... » 19,000: —
Slutligen föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja:
[26.
] till minväsendet......................................... » 100,000: —
[27.] till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan » 1,860: —
tillsammans kronor 8,064,760: —
23
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1899 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:
1899. 1900.
ordinarie anslag 7,164,965 |
- 7,509,940 - 8,064,760 |
— således ökning kronor 344,975 — » » » 4,495,425 |
— |
summa kronor 10,734,300 |
- 15,574,700 |
— således ökning kronor 4,840,400 |
— |
Sjette hufvudtiteln,
innefattande anslagen till civildepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant................................................................................ kronor 5,742,239: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter........................................................................ » 7,730: —
ersättningar................................................................ » 6,231: —
tillsammans kronor 5,756,200: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 13 innevarande månad, *) föreslå beträffande
Statistiska
Centralbyrån:
[1.] att Riksdagen må medgifva, att det under
anslagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie
reservationsanslaget: »till arfvoden åt tillfälliga biträden
samt till vikariatsersättningar» må höjas från 12,200
kronor till 20,000 kronor eller med 7,800 kronor;
[2.] att Riksdagen må medgifva, att det under
anslagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie
'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.
24 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
reservationsanslaget: »till en statistisk tidskrift» må höjas
från 1,000 kronor till 1,800 kronor eller med 800
kronor;
kommande, i händelse af bifall till hvad i dessa
båda punkter föreslagits, summan af reservationsanslagen
under anslagstiteln statistiska centralbyrån
att höjas från 33,000 kronor till 41,600 kronor, eller
med .................................................................................... kronor
samt följaktligen hela anslagstiteln att med samma
belopp höjas, eller från 61,400 kronor till 70,000
kronor;
Landsstaterna i länen:
[3.] att detta anslag må, med anledning af sju
boställens indragning, höjas med..................................... »
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till
»landsstaterna i länen (deraf 120,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,699,386 kronor till 2,702,441
kronor;
Yäg- och vattenby ggnadsstaten:
[4.] att Riksdagen må medgifva, att i den för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen faststälda stat uppföras
aflöningar dels till ytterligare en tredje gradens
tjensteman (byråchef), ledamot i styrelsen och föredragande
för ärenden angående enskilda jernvägar, med
6,400 kronor, deraf 4,400 kronor i lön, som efter fem
år kan höjas med 600 kronor, samt 2,000 kronor i
tjenstgöringspenningar, dels till ytterligare två första
gradens tjensteman (notarier) med 3,000 kronor för
hvardera, deraf 1,800 kronor i lön, som efter fem år
kan höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare
500 kronor, samt 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar,
dels och till ytterligare en vaktmästare med
800 kronor, deraf 500 kronor i lön, som efter fem år
kan höjas med 100 kronor, samt 300 kronor i tjenstgöringspenningar
; _
8,600
3,055
Transport kronor 11,655
25
Konql. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
[5.] att reservationsanslaget till expenser för allmänna
arbeten må höjas från 30,000 kronor till 35,000
kronor eller med 5,000 kronor;
kommande, i händelse af bifall till hvad i dessa
båda punkter föreslagits, anslagstiteln väg- och vattenbyggnadsstaten
med följande ändrade lydelse: »väg- och
vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda reservationsanslag,
till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,
hvardera å 35,000 kronor)» att höjas
från 140,700 kronor till 158,900 kronor eller med.......• »
Veterinär stipendiater:
[6.] att Riksdagen må medgifva, att anslaget till
länsveterinärer må, under förändrad benämning: »länsveterinärer
och veterinärstipendiater», höjas med.......... »
eller från 48,500 kronor till 50,900 kronor;
Fiskerinäringens understöd:
[7.] att Riksdagen må medgifva, att anslaget till
fiskerinäringens understöd må höjas från 36,000 kronor
till 67,000 kronor, eller med........................................... »
Skiften och afvittringar:
[8.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,
hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1900 för
afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens
län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem,
som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för
dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning,
må desse tjensteman godtgöras af anslagen
till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år
1900 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens
län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en
tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp;
_
Transport kronor
Bill. till Riksd. Prof. 1899. l:a Sami. 1:a Afd.
11,655: —
18,200: —
2,400: —
31,000: —
63,255: —
4
26 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
Hästafvelns förbättrande:
[9.] att det under reservationsanslaget till »hästafvelns
förbättrande» uppförda särskilda anslag till prisbelöningar
för hästar må höjas från 50,000 kronor till
100,000 kronor, eller med................................................
kommande vid bifall härtill anslaget till »hästafvelns
förbättrande» att i sin helhet höjas från 109,620
kronor till 159,620 kronor;
Bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader:
[10.] att Riksdagen må medgifva, att i riksstaten
under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till hästafvelns
förbättrande uppföres, under benämning: »bidrag
till sjömanshusens förvaltningskostnader», ett anslag
af.............................................................
att, såsom bidrag till bestridande af sjömanshusens
förvaltningskostnader, sjömanshusen emellan årligen fördelas
i mån af antalet vid hvarje sjömanshus under
näst föregående året inskrifne sjömän samt med hänsyn
jemväl tagen till andra omständigheter, som med afseende
å anslagets ändamål anses böra på en sådan
fördelning öfva inflytande;
Statens jernvägstraflk:
[11.] att Riksdagen må medgifva att, med ändring
af bestämmelserna i nu gällande aflöningsreglemente för
tjensteman och betjente vid statens jernvägar om högsta
arfvode för lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare
och kolvakt, arfvode inom tolfte löneklassen med årligt
belopp af 780 kronor må kunna tilldelas lokomotivputsare,
vagnputsare, pumpare och kolvakt;
63,255: —
50,000: —
40,000: —
Transport kronor 153,255: —
27
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1809.
Transport kronor
Patent- och Registreringsverket:
[12.] att Riksdagen, med godkännande för år 1900
af samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket,
som faststälts för år 1899, må medgifva,
att afgifterna för patent och registrering af varumärken
må användas till bestridande af de utgifter,
hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för
patent- och registreringsverket betingas af tillämpning
under år 1900 af förordningen angående patent och
lagen om skydd för varumärken; samt
att afgifterna för registrering af aktiebolag och
föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra
uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom
för anmälanden till handelsregistren må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet
med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning
under år 1900 af lagen om aktiebolag, lagen om
aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och lagen om
registrering af bankaktiebolag eller ock af Kongl.
Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1900
af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura
tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda
lag samt lagen om handelsbolag och enkla
bolag;
Skrifmaterialier och expenser, ved in. m.:
[13.] att detta anslag ökas med....................
eller från 219,712 kronor till 219,757 kronor;
Arbetareförsäkringen:
[14.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t
må ega för år 1900 använda de till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjuk-__
Transport kronor
153,255: —
45: —
153,300: —
28
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor 153,300: —
kassors bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels
till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda
vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 11 maj 1898
(n:r 77) äro angifna, dels ock till utarbetande och
offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg
af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.
Summa ökning kronor 153,300: —
Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens
nuvarande slutsumma......,..................................... » 5,756,200: _
komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 5,909,500: —
Extra anslag.
Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
f civilärenden för den 13 innevarande januari,
att under denna hufvudtitel må å extra stat beviljas till:
[15.] handhafvande af kontroll å försäkringsan
stalterna.
....................... kronor 4,500: —
[16.] utarbetande af näringsstatistik . ................... » 6,200: _
[17.] att af det för arbetsstatistiska undersökningar
beviljade anslag å 20,000 kronor
må på extra stat för år 1900 anvisas
återstående beloppet.................................... » 10,000:__
att under ifrågavarande hufvudtitel må
vidare å extra stat beviljas till:
[18.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser» .. » 15,000: —
[19.] aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på
landet........................................................... » 95,000: —
[20.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenske
lapparne i Norge samt till lappfogdar
och lappförmän............................. » 13,000: —
Transport kronor 143,700: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1809.
Transport kronor
[21.] undersökningar af mindre hamnar och farleder
in. m.................................—•.........— *
[22.] bestridande af statsverkets andel i kostnaden
för vägdelningar, såsom förslagsanslag.... »
[23.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultima
landtbruksinstitut........................................ »
[24.] uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet
vid Alnarp.................................. »
[25.] bidrag till bestridande af kostnaderna för
allmänna landtbruksmöten........................ »
[26.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
för husdjur, redskap, maskiner in. m..... »
[27.] bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas behof.
...........................................................---- *
[28.] bidrag till underhåll af en för öfre Norrland
afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom
Norrbottens län........................... »
[29.] understöd åt frökontrollanstalter.................. »
[30.] utbildande af en elev i boskapsskötsel och
mejerihushållning........................................ »
[31.] understöd åt svenska mosskulturföreningen »
[32.] de geologiska undersökningarna.............. »
[33.] anställande af en andre instruktör i husslöjd
och personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander.................... »
[34.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i
Borås och till aflönande af en andre lärare
vid samma skola................................ »
[35.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut och
Frans Schartaus praktiska handelsinstitut
i Stockholm................................................ »
[36.] befrämjande af afsättning i främmande länder
af alster af svensk industri och svenska
• näringar.....................................................- »
[37.] handelsstipendier............................n:J‘............ »
[38.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............. »
[39.] bidrag till belöningar för dödande af sjelar »
Transport kronor
29
143,700: —
K
10,000: —
50,000: —
29,000: —
8,000: —
7,500: —
12,500: —
32,000: —
6,250: —
10,000: —
1,000: —
15,000: —
95,500: —
3,000: —
4,800: —
20,000: —
15,000: —
20,000: —
14,000: —
5,000: —
502,250: —
30 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891).
Transport kronor
anordnande af fabriksinspektion.................... »
förekommande och hämmande af tuberkel
sjukdomar
hos nötkreaturen...................... »
ersättning för åtskilliga af statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter.................... »
bestridande af kostnaderna för Sveriges
deltagande i 1900 års verldsutställning i
Paris och till understöd åt teknici och arbetare
för att besöka nämnda utställning,
utöfver förut anvisadt belopp.................... »
bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar........................... »
understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder......,....... »
understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas
ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd,................................ »
hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i
afseende å de tre sistnämnda anslagen må
gälla de vilkor och bestämmelser, som i
statsrådsprotokollet omförmälas.
Vidare anmärkes här:
[47.] att enligt 1898 års Riksdags beslut skola
till odlingslånefonden under år 1900 af
riksgäldskontoret, i män af behof, öfverlemnas
medel till så stort belopp, som
jemte de till fonden ingående annuiteter
å odlingslån kan erfordras till fyllande
af högst 1,000,000 kronor; samt
[48.] att enligt 1896 års Riksdags beslut blifvit
för år 1900 beviljade till understödjande
medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar
1,500,000 kronor.
[40.]
[41.]
[42.]
[43.]
[44.]
[45.]
[46.]
502,250: —
33,000: —
50,000: —
47,050: —
375,000: —
1,000,000: —
300,000: —
300,000: -
Transport kronor 2,607,300: —
31
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:
[49.] dels att för år 1900 anvisa å riksstatens sjette
hufvudtitel till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrafik,
med rätt för Kongl. Maj:t att
låta utaf detta belopp förskottsvis under
innevarande år af tillgängliga medel utanordna
648,100 kronor,............................ »
dels ock att medgifva, ej mindre att, till
fullbordande af den påbörjade reparationsverkstaden
vid Boden, må af uppkommet
öfverskott å de till arbetena å stambanan
mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå
(Boden) af Riksdagen beviljade medel användas
ett belopp af 53,000 kronor, än
äfven att, till påbörjande af ny lokomotivstallbyggnad
vid Boden, må af det anslag,
1897 års ''Riksdag anvisat för uppförande
af stall för 10 lokomotiv samt
nedläggning af vändskifva jemte erforderliga
stallspår å Svartön vid Luleå,
användas ett belopp af 23,400 kronor;
[50.] att för år 1900 anvisa å riksstatens sjette
hufvudtitel för utläggning af ytterligare
ett jernvägsspår mellan Lunds och Eslöfs
stationer ett belopp af............................... »
[51.] att för år 1900, till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade jernvägar,
anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne
5,590,000 kronor, med rätt för
Kongl. Maj:t att låta utaf detta belopp
förskottsvis under innevarande år
af tillgängliga medel utanordna 590,000
kronor; *)
[52.] att till fortsättning af statsbanan mellan
Boden och Ytter-Morjärv för år 1900_
Transport kronor
2,607,300: —
2,228,600: —
600,000: —
5,435,900: —
‘) Se vidare här nedan pag. 66.
32
Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
[53.]
[54.]
[55.]
Transport kronor
bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarne
ett anslag af 1,000,000 kronor; *)
att till fortsättning af statsbanan mellan
Gellivare och riksgränsen för år 1900
anvisa 4,000,000 kronor; **)
att af det till ombyggnad och förbättring
af Väddö kanal beviljade anslag å 500,000
kronor på extra stat för år 1900 anvisa
återstående beloppet.................................... »
att af det till bestridande af kostnaderna
för upprensning å uppgifna platser af
inomskärsfarled mellan Marstrand och
Lysekil samt mellan Hunnebostrand och
Fjellbacka beviljade anslag å 404,440
kronor på extra stat för år 1900 anvisa
ett belopp af................................................ »
tillsammans kronor
5,435,900: -
150,000:
200,000: —
5,785,900: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1899 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Makt nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt: ö
1899. ordinarie anslag 5,756,200 |
1900. — 5,909,500 — 5,785,900 |
— således ökning kronor 153,300 — » » » 1,431,550 |
— |
summa kronor 10,110,550 |
— 11,695,400 |
— således ökning kronor 1,584,850 |
— |
*) Se vidare här nedan pag. 66.
**) Se vidare här nedan pag. 70.
Jihiy
Kong]. Maj:t$ nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
33
Sjunde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till finansdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant.....................................................-.......................... kronor 19,219,310: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde............................................ »_40: —
tillsammans kronor 19,219,350: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 13 innevarande månad,*) föreslå
beträffande
Statskontoret:
[1.] att Riksdagen må å statskontorets stat för en
tjensteman i andra lönegraden uppföra lön med 3,000
kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, med
rätt derjemte för tjenstens innehafvare till ålderstillägg
efter vissa år i likhet med öfrige tjensteman i samma grad;
hvarigenom anslaget till statskontoret skulle höjas
med ..................................................................................- kronor
eller från 102,800 kronor till 107,300 kronor.
Postverket:
[2.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
statsrådsprotokollet för den 13 innevarande januari tillstyrkta
ändringar i postverkets stater äfvensom af de
bestämmelser, hvilka, i sammanhang med ifrågasatt
reglering af aflöningsförmånerna för en del tjensteman
och betjente vid postverket, enligt samma statsråds-__
Transport kronor 4,500: —
4,500: —
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.
Bih till Rilcid. Prot. 1899. l:a Samt. l:a Afd.
5
34
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
protokoll tillstyrkts, må för år 1900 bestämma postverkets
anslag, förslagsvis beräknadt, till 10,295,000
kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom
postverkets utgiftsstater skulle ökas med.................... »
Och föreslår derjemte Kongl. Maj:t Riksdagen att
medgifva:
att till den redan bildade fonden för anskaffande
af tomt till nytt posthus i Stockholm må afsättas ej
mindre den behållning, som för år 1899 kan å postverkets
rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen
beräknade öfverskottet för samma år, än äfven,
sedan postverkets bokslut för år 1900 verkstälts, af
det för sistnämnda år uppkomna öfverskottet den del
intill ...............................i.................................... »
som kan komma att öfverstiga 305,000 kronor, och
att den sålunda förstärkta fonden, under benämning
»fond till posthusbyggnader», må, i den mån Kong].
Maj:t finner sådant erforderligt, användas dels till fortsättande
af uppförandet af ett posthus i Malmö, dels
ock till betäckande af de kostnader, som utöfver förut
beräknade kunna uppstå för uppförande af posthus i
Stockholm och Helsingborg;
Telegrafverket:
[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden tillstyrkta
ändringar i telegrafverkets stater, må, under Kongl.
Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra
de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade,
såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1900 anvisa enahanda
belopp, 1,510,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedlen
beräknats, samt tillika medgifva, att det
öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må af
Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets
tidsenliga utveckling och förbättring;
Transport kronor
4,500: —
1,151,400: —
200,000: —
1,355,900: —
35
Kongl. Majt-.s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
Tullverket:
[4.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
förut omförmälda protokoll öfver finansärenden tillstyrkta
ändringar i tullverkets stater, må för år 1900
bestämma anslaget till tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,810,200 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen, hvarvid
uppstår en ökning i anslagets nuvarande belopp af------ »
Skogsväsendet:
[5.] att Riksdagen må
dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra
ytterligare en jägmästare med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar
1,000 kronor och resepenningar 400
kronor samt fyra kronojägare med för hvardera lön
400 kronor, tjenstgöringspenningar 100 kronor samt
hyresersättning 100 kronor, och
för sådant ändamål höja det bestämda anslaget för
skogsstaten, nu 446,108 kronor, med 5,300 kronor till
451,408 kronor;
dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,
nu 794,742 kronor, med 216,150 kronor till
1,010,892 kronor;
så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande
uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten.... kronor 451,408: —
» statens skogs
läroverk.
.... » 50,500: — kronor 501,908: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och
skogsinstitutets lärarepersonal » 84,400: —__
Transport kronor 586,308: — kronor
1,355,900: —
97,200: —
1,453,100: —
36
Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor 586,308: — kronor
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervisnin
gen.
..............kronor 4,800: —
» kronoskogarnes
förvaltning och , ...
befrämjande af
skogsväsendet i
allmänhet......> 1,010,892:— » 1,015,692: —
Summa kronor 1,602,000: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet skulle ökas med.. .................................... »
dels ock medgifva, att till bestridande af de kostnader
för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, till hvilka det för år 1899
för berörda ändamål anvisade reservationsanslag icke
lemnar tillgång, må efter Kongl. Maj:ts bemyndigande
af domän styrelsen under år 1899 förskjutas ett belopp
af högst 106,000 kronor, att af samma års skogsmedel
ersättas;
Och föreslår Kongl. Maj:t derjemte Riksdagen att
medgifva:
att jägmästare må i fråga om rätt till ålderstillägg
få räkna sig till godo den tid, hvarunder han innehaft
befattning såsom statens skogsingeniör;
Byggnader och reparationer:
[6.] att Riksdagen må höja reservationsanslaget
till byggnader och reparationer med ............................
eller från 200,000 kronor till 300,000 kronor;
Städers friheter:
[7.] att det i riksstaten för innevarande år under
anslaget »Städers friheter» och rubriken »indelning och
Transport kronor
1,453,100: —
1
221,450: —
100,000: —
1,774,550: —
37
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor 1,774,550: —
dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och
kyrkotionde» upptagna belopp 40 kronor må minskas
med 10 kronor;
i följd hvaraf anslaget till »Städers friheter» kommer
att minskas med nyssnämnda belopp 10 kronor
från 21,590 kronor till 21,580 kronor.
Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon
förändring. ---—
Summa kronor 1,774,550: —
Härifrån afgår ofvan angifva minskning i anslaget
till städers friheter med....................................................
hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen
blifver ..........................................-...............-.....---
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat...................................
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till....................................................
10: —
kronor 1,774,540: —
» 19,219,350: —
kronor 20,993,890: —
Extra anslag.
Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden för den 13 innevarande januari, att under denna hufvudtitel
må å extra stat beviljas till
[8.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå .............................................-.........-..... kronor 4,000:
[9.] ordnande och registrerande af vissa handlingar
i kammararkivet, af förut beviljadt anslag å
15,000 kronor .............................................-...................... * 5,000:
[10.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » 316,119: —
[11.] arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd
.........................-..................kronor 12,800: _
Transport kronor 12,800:— kronor 325,119:
38
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor 12,800:— kronor
[12.] arfvoden åt extra biträden,
flitpenningar och renskrifningskostnad » 4,700:^- *
[13.] påbyggnad å det åt telegrafverket upplåtna
hus vid Skeppsbron i Stockholm ................................. »
i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen
att medgifva,? att till bestridande af kostnaden
för omförmälda påbyggnad må användas det belopp,,
7,036 kronor 27 öre, som qvarstår odisponeradt
af det af Riksdagen på extra stat för år 1898 för
tillbyggnad å ifrågavarande hus beviljade anslag, 113,730
kronor;
[14.] de på Sveriges del belöpande kostnaderna
för anbringandet af en genom tyska telegrafförvaltningens
försorg mellan Sveriges kust och Neu Mucran på
Riigen nedlagd ny telegraf kabel äfvensom de i anledning
af kabelns nedläggning och förbindande med svenska
telegrafnätet föranledda utgifter ..................................... »
[15.] anläggning af telefonledningar:
dels från Stockholm till Malmö, återstående beloppet
af förut beviljadt anslag till telefona njäaamingar,
1,091,000 kronor, ................................ »
dels ock från Stockholm till Luleå, från Luleå till
Gellivare, från Stockholm till Sundsvall, från Stockholm
till Söderhamn, från Östersund till Storlien, från Hudiksvall
till Sveg och från Sundsvall till Ragunda, från
Stockholm till Norberg, från Stockholm till Vesterås,
från Stockholm till Eskilstuna, från Örebro till Carlstad,
från Örebro till Falun, från Örebro till Gefle och
Söderhamn, från Stockholm till Örebro, från Örebro
till Nässjö, från Örebro till Göteborg, från Carlstad
till Filipstad och Mora, från Mora till Bollnäs och
Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från
Stockholm till Nyköping, från Norrköping till Örebro
och från Norrköping till Nässjö, från Norrköping till
Göteborg, från Norrköping till Sköfde, från Linköping
till Husfred, från Nässjö till Malmö och från Nässjö
till Vexiö och Carlshamn, från Halmstad till Nässjö
Transport kronor
325,119: —
i, - m '' ’ 11 f‘V
17,500: —
27,000: —
220,000: —
369,000: —
958,619: —
39
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor 958,619: —
och från Halmstad till Vexiö, från Borås till Varberg,
från Göteborg till Skara, från Oskarshamn till Ystad
samt från Sundsvall till Östersund och norska gränsen
vid Storlien 2,994,000 kronor, af hvilket anslag för år
1900 skulle anvisas........................................................... » 600,000: —
till utförande af dem bland ofvan uppi’äknade
telefofdinier, som Kongl. Maj:t finner skäligt bestämma;
[16.] anläggning genom telegrafverkets försorg af
en dubbeltrådig telefonledning från Visingsö till staden
Grenna................................................................................. » 11,550: —
under i statsrådsprotokollet angifna vilkor;
[17.] yttre restaurering af Örebro slott, en tiondedel
af det beviljade anslaget, 44,000 kronor, att utgå
under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor med........... » 4,400: —
[18.] uppförande af två nya flygelbyggnader vid
länsresidenset i Östersund........:4ur...„............................. » ,.f 57,000: —
[19.] uppförande af en tillbyggnad mellan länsresidensets
i Vexiö hufvudbyggnad och dess östra
flygel.......................... » 21,000: —
[20.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna ......................... » 43,200: —
[21.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis.
._______________ » 40,527: —
[22.] afdikningar å kronans skogar i Norrbottens
och Vesterbottens län....................................... » 150,000: —
[23.] reglering af flottleder i Norrbottens och
Kopparbergs län.............. ................................................ » 100,000: —
i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen
att medgifva, att de afgifter, som läggas å
flottningen, må för enahanda ändamål disponeras;
[24.] skogsodlingens befrämjande ..............,...n .» .ö 50,000: 1—
[25.] gäldande af årspremie för brandförsäkring
af den nya operabyggnaden i Stockholm........................ »vid 18,314: —
tillsammans kronor 2,054,610: —
i jji *■,« • ------------■.1 • -v- • -■......i.,. ,i .
» • V itiu i;.vöV; -H f {*»: # 31 öA*ft
• | ; , i, {i i ’ J , : f.
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1899 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
40
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
1899. 1900.
ordinarie anslag 19,219,350: — 20,993,890: — såledesökningkronorl,774,540: —
extra > 901,150:— 2,054,610:— > » » 1,153,460: —
summa kronor 20,120,500: — 23,048,500: —således ökning kronor 2,928,000: —
Åttonde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant................................................................................ kronor 13,457,821: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde.................... » 251,190: —
ersättningar................... » 513,088: —
tillsammans kronor 14,222,099: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 13 i denna månad,*) föreslå
beträffande
Kleresistaten:
[1.] att Riksdagen må bevilja dels, såsom årlig
ersättning för prostetunna, tillkommande kontraktsprosten
i det blifvande Ångermanlands sydvestra kontrakt
för Graninge församling, 12 kronor 60 öre, dels
ock, såsom årlig ersättning till kontraktsprosten i det
blifvande Medelpads östra kontrakt för prostetunnor
från Sundsvalls och Holms församlingar, 25 kronor 20
öre, eller tillhopa, i jemnadt krontal,.............................. kronor
__ Transport kronor
'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.
41
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
[2.] att den under förevarande anslag i riksstaten
upptagna »anvisning i kontant» måtte ökas med
dels ersättning för prostetunnor kronor 8,592: 44
dels ersättning till fattiga prest
enkor
i Halland................................... » 774: 63
och dels ersättning för till fattiga
prestenkor från kyrkor i Bohuslän
och en del af Elfsborgs län utgående
anslag.................................................... *_''211: 50
eller med tillhopa kronor 9,584: 57
samt att från anslaget må afgå
hvad af 1856—1858 års Riksdag beviljats
till ersättning för indragen
kyrkotionde......... »_204: 75
hvadan ökningen alltså skulle utgöra kronor 9,379: 82
eller, under iakttagande att 3 kronor 26 öre å anslaget
äro odisponerade, i jemnadt tal.......................................
kommande, under förutsättning af bifall till hvad
under punkterna 1 och 2 föreslagits, den under
kleresistaten uppförda anvisning i kontant, nu 20,674
kronor, att ökas med 9,415 kronor eller till 30,089
kronor;
att i riksstaten för år 1900 må upptagas under
anslaget till kleresistaten och under rubrik »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter»
endast 2,500 kronor. ‘
Vid bifall till hvad i punkterna 1 och 2 föreslagits
kommer summan af de under anslaget till
kleresistaten uppförda belopp, nu 373,761 kronor, att
utgöra 369,676 kronor;
Domkapitlens expeditioner:
[3.] att den under anslaget till domkapitlens expeditioner
förefintliga anvisning i kontant^ nu 27,659____________
Transport kronor
Bill. till Riksd. Prof. 1899. l:a Samt. l:a Afd.
38: —
9,377: —
9,415: —
6
42
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor 9,415
kronor, må för godtgörande af vissa i statsrådsprotokollet
angifna ersättningsbelopp ökas med ..................... » 515
eller till 28,174 kronor;
kommande vid bifall härtill summan af de under
anslaget till domkapitlens expeditioner uppförda belopp,
nu 33,500 kronor, att ökas till 34,015 kronor.
Universiteten:
[4.] att Riksdagen ej mindre må bevilja
dels till aflöning åt en vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket
i Upsala ett årligt anslag af............ » 4,000
deraf 2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjenstoörinffspenningar;
dels
till aflöning åt en ny ordinarie amanuens vid
nämnda bibliotek ett årligt anslag af.......................... ■> 2,500
deraf 2,000 kronor lön och 500 kronor tjenstgöringspenningar;
dels
slutligen till aflöning åt ytterligare en vaktmästare
vid biblioteket ett anslag af............................... » 600
årligen;
än äfven medgifva,
att lönen åt vice bibliotekarierna vid universitetsbiblioteket
i Upsala må kunna höjas efter 5 års tjenstgöring
med 500 kronor och efter 10 års tjenstgöring
med ytterligare 500 kronor;
att innehafvaren af den nya vaktmästaresysslan må
åtnjuta två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter
5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring;
att den nuvarande vice bibliotekarien må i fråga
om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid,
han efter sin utnämning till vice bibliotekarie tjenst,-gjort vid biblioteket;
samt att berörda ålderstillägg åt vice bibliotekarierna
och vaktmästaren må utgå af det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag:
ålderstillägg;
Transport kronor 17,030:
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
[5.] att till förhöjning af den till konservatorn vid
botaniska museet vid universitetet i Upsala utgående
aflöning från dess nuvarande belopp 750 kronor till
1,800 kronor må beviljas ett årligt anslag af............-- »
[6.] att till förbättrande af arfvodena åt vikarierande
akademiska lärare, utöfver de nu i utgiftsstaterna
för universiteten i Upsala och Lund den 13 november
1885 upptagna, för ändamålet tillgängliga anslag å
1,500 kronor för universitetet i Upsala och 1,000 kronor
för universitetet i Lund, må beviljas särskilda årliga
anslag, nemligen:
för universitetet i Upsala................— ............-............. *
och för universitetet i Lund............-...........—-...............- *
dessa båda anslag att användas enligt de bestämmelser,
som af Kongl. Maj:t meddelas;
[7.] att för inrättande af en ny ordinarie professur
inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund må
beviljjis ett årligt anslag af............................................- *
deraf 4,500 kronor lön och 1,500 kronor tjenstgörings
penningar;
[8.
] att Riksdagen må, dels till förhöjande af vice
bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund aflöning
från 3,500 kronor till 4,000 kronor, deraf 2,500
kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar,
bevilja ett årligt anslag af................-.............................. *
dels '' ock medgifva, att lönen för bemälde vice bibliotekarie
må kunna höjas efter 5 års tjenstgöring, infallande
före eller efter dessa bestämmelsers trädande
i tillämpning, med 500 kronor och efter 10 års sådan
tjenstgöring med ytterligare 500 kronor, samt att ifrågakomma
två ålderstillägg må utgå af det under åttonde
hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;
[9.] att anvisningen i kontant till universiteten
må förhöjas med ersättningsbelopp till Lunds universitet
för vaxljusmedel 819 kronor 80 öre och till
samma universitet för afskrifven kyrkotionde 31,773
kronor 2 öre, eller med tillhopa i jeinnadt tal..............*
Transport kronor
43
17,030: —
1,050: —
3,500: —
4,000: —
6,000: —
500: —
32,593: —
64,673: —
44
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
Under förutsättning af bifall till hvad under
punkterna 4—9 föreslagits kommer anslaget i kontant
till universiteten, nu 757,781 kronor, att ökas med
tillhopa 54,743 kronor eller till 812,524 kronor;
att det i 1899 års riksstat under anslaget till
universiteten och rubriken »indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde»
upptagna belopp, 35,820 kronor, må uteslutas;
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
[10.] att till förbättrande af arfvodena åt vikarierande
lärare vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
må beviljas ett årligt anslag af........................................ »
att användas enligt de bestämmelser, som af Kongl.
Maj:t meddelas;
[11.] att Riksdagen må förhöja anslaget till bibliotekets
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet underhåll
och förökande, nu 4,000 kronor, med.................... »
eller till 8,000 kronor, samt medgifva, att ett belopp
af 500 kronor deraf må kunna användas till arbetsbiträde
vid biblioteket;
[12.] att till aflöning åt en vaktmästare vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets bakteriologiska laboratorium
må beviljas ett årligt anslag af ................. »
Vid bifall till hvad under punkterna 10—12 föreslagits
kommer anslaget till karolinska mediko-kirurgiska
institutet, nu 191,900 kronor, att ökas med 7,050
kronor, eller till 198,950 kronor;
Allmänna läroverken:
[13.] att Riksdagen må å ordinarie stat för allmänna
läroverken bevilja
dels till höjning af anslaget till ålderstillägg........ »
dels till ökning af anslaget till arfvoden åt extra
lärare och vikarier samt oförutsedda behof.................... »
[14.] att i stället för det nu från Meurlingska skolfonden
utgående bidrag till aflönande af tre adjunkter
Transport kronor
64,673: —
2,000: —
4,000: —
1,050: —
60,000: —
65,000: —
196,723: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
vid allmänna läroverket i Linköping må beviljas ett
årligt anslag af...................................................-............-
[15.] att det i 1899 års riksstat under rubriken
allmänna läroverken uppförda reservationsanslag må v
ökas med belopp, motsvarande ersättning för studieskatten
i Halland 66 kronor 92 öre och för bidraget
till Karlshamns skolstat 53 kronor 54 öre, eller med
sammanlagdt i jemnadt tal ........................................-..... 21
Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna
13—15 föreslagits kommer reservationsanslaget
till allmänna läroverken, nu 2,923,880 kronor, att
ökas med tillhopa 125,481 kronor, eller till 3,049,361
kronor;
Pedagogier och folkskolor:
[16.] att ur 1900 års riksstat må uteslutas det
under anslaget till pedagoc/ier och folkskolor under rubriken
»indelning och dermed jemförlig anvisning, på
förslag: friheter och kyrkotionde» i riksstaten för år
1899 uppförda belopp, 1,010 kronor;
kommande vid bifall härtill summan af de under
nyssberörda anslag uppförda belopp, nu 26,176 kronor,
att utgöra 25,166 kronor;
Folkundervisningen:
[17.] att för beredande af medel för tillgodoseende
af vissa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg
det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande
må från och med år 1900 ökas med..........................—- *
[18.] att för beredande af ytterligare medel till
materiel, ved och ljus m. m. vid vissa folkskolelärareseminarier
anslaget till seminarier för folkskolelärares
bildande må från och med år 1900 ökas med............... »
Vid bifall till hvad under punkterna 17 och 18 föreslagits
kommer anslaget till seminarier för folkskole-_
Transport kronor
45
196,723: —
360: —
121: —
900: —
3,300: —
201,404: —
46
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
lärares bildande, nu 330,125 kronor, att ökas med tillhopa
4,200 kronor, heller till 334,325 kronor;
De tekniska läroverken:
[19.] att Riksdagen må till arfvode åt en extra lärare
i läran om metallernas egenskaper vid tekniska högskolan
anvisa ett årligt anslag af....................................
[20.] att Riksdagen må, med uteslutande af de för
Chalmers’ tekniska läroanstalt beviljade anslag till en
lärare i allmän och husbyggnadskonst 1,500 kronor,
till befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och
ornamentsritning 2,000 kronor, till en lärare i elektroteknik
2,000 kronor samt till en lärare i mekanisk
teknologi, mekanik och konstruktion af enkla maskindelar
2,000 kronor, eller tillsammans 7,500 kronor,
dels på ordinarie stat bevilja:
till höjning af aflöningen för en hvar af fyra nuvarande
lektorer, nemligen i matematik och beskrifvande
geometri, i kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi,
i maskinlära och maskinkonstruktioner samt i
skeppsbyggeri, från 3,500 kronor till
4,500 kronor........................................ kronor 4,000: —
till upprättande af ett nytt lektorat
i byggnadskonst och ornamentsritning
.................................... » 4,500: —
till upprättande af ett nytt lektorat
i elektroteknik.................... » 4,500: —
till höjning af aflöningen för
en andre lärare i matematik från
1.000 kronor till 3,000 kronor........ » 2,000: —
till höjning af aflöningen för
en andre lärare i allmän kemi från
2.000 kronor till 3,000 kronor......... » 1,000: —
till höjning af aflöningen till
en andre lärare i skeppsbyggeri från
1,800 kronor till 3,000 kronor........ » 1,200: —
Transport kronor
201,404:
2,500:
203,904:
47
Konrjl. Maj:ts nåd. prop. n:0 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
till höjning af aflöningen för en
lärare i väg- och vattenbyggnadskonst
från 1,200 kronor till 2,000 kronor kronor
till höjning af aflöningen för
en lärare i allmän mekanik från
1,500 kronor till 2,500 kronor....... »
till aflöning för en lärare i mekanisk
teknologi.................................- »
till aflöning för en lärare i
konstruktion af enkla maskindelar ...
till aflöning för en lärare i elementär
mekanik ............ *
till aflöning för en lärare i elektrokemi.
...............................................
till aflöning för en lärare i landtmäteri.
....................... »
till höjning af aflöningen för en
lärare i svenska språket och bokföring
från 400 kronor till 900 kronor *
till höjning af aflöningen för
en lärare i frihandsteckning från
1,000 kronor till 2,500 kronor........ »
till höjning af aflöningen för en
lärare i modellering från 500 kronor
till 1,200 kronor.................. »
till höjning af bibliotekariens
arfvode från 300 kronor till 800 kronor »
till höjning af aflöningen för en
vaktmästare från 750 kronor till
1,200 kronor, med bibehållande af rätt
till fri bostad,............................. --
till höjning af anslaget till repetitörer
från 1,200 kronor till 2,000 kronor
..........................................—-----r- ■ *
800: —
1,000: —
1,500: —
1,200: —
1,200: —
800: —
400: —
500: —
1,500: —
700: —
500: —
450: —
800: —
dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar
aflöningen skall fördelas i lön och tjenstgöringspenningar
med 2,600 kronor såsom lön och 1,900 kronor
såsom tjenstgöringspenningar;
203,904: —
Transport kronor 203,904: —
48
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18,9.9.
Transport kronor
dels ock medgifva:
att samtliga lektorer och läraren i verkstadsarbete
vid anstalten må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuta ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor
och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring ett
andra ålderstillägg likaledes af 500 kronor, med rätt
för nuvarande lektorer och läraren i verkstadsarbete att
i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid, de efter sin utnämning i sådan egenskap
tjenstgjort vid anstalten;
att andre läraren i matematik, allmän kemi och
skeppsbyggeri må efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor; samt
att ålderstilläggen må utgå af det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;
kommande,
vid bifall till framställningen om nyss
berörda anslags beviljande och uteslutning af omförmälda
fyra anslag, det ordinarie anslaget till Chalmers’
tekniska läroanstalt, nu 56,000 kronor, att ökas med.. »
eller till 77,050 kronor;
[21.] att den årliga aflöningen för föreståndare
och lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping,
Malmö, Örebro och Borås må bestämmas sålunda,
att föreståndaren, som tillika är lektor, erhåller
4,500 kronor, deraf 3,000 kronor lön och 1,500
kronor tjenstgöringspenningar, lektorn i byggnadskonst,
beskrifvande geometri m. m. vid skolan i Örebro erhåller
3,000 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 1,000
kronor tjenstgöringspenningar, samt en hvar af öfrme
lektorer erhåller 3,500 kronor, deraf 2,200 kronor lön
och 1,300 kronor tjenstgöringspenningar, med rättighet
tillika för en hvar af lektorerna att efter fem års väl
vitsordad tjenstgöring, infallande före eller efter dessa
bestämmelsers trädande i tillämpning, åtnjuta ett ålderstillägg
å lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem
års sådan tjenstgöring ett dylikt tillägg af 500 kronor,
Transport kronor
203,904
21,050:
224,954:
49
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
att utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;
samt att för ändamålet det ordinarie anslaget till
de tekniska elementarskolorna må höjas med ett belopp
af................................................................................
Vid bifall till hvad under punkterna 19—21 föreslagits
kommer anslaget till tekniska läroverken, nu
444,025 kronor, att ökas med tillhopa 31,550 kronor,
eller till 475,575 kronor;
Medicinalstyrelsen med tillhörande stater:
[22.] att, i händelse aflöning för öfverfältläkaren
uppföres å fjerde hufvudtiteln, hvad om honom förekommer
i medicinalstyrelsens stat må uteslutas och i
stället anslås motsvarande aflöning till ytterligare ett
medicinalråd, samt att, vid bifall härtill, staten i den
del, som angår aflöningen för medicinalstyrelsens ledamöter,
må erhålla följande lydelse:
Lön. |
Tjenst- görings- penningar. |
Summa. |
|||||
j 1 ledamot, medicinalråd |
4,400 13,200 |
— |
2,000 6,000 |
— |
6,400 19,200 |
— |
1 Efter 5 år kau 1 600 kronor. |
Ett bifall härtill föranleder icke någon ändring
i slutsumman af medicinalstyrelsens aflöningsstat eller
anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater;
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen:
[23.] att allmänna barnbördshusets ordinarie anslag,
nu utgörande 23,760 kronor, må höjas med........ »
eller till 29,760 kronor;__
Transport kronor
224,954: —
8,000: -
6,000: —
238,954: —
Bih. till Riktd. Prof. 1899. l:a Samt. lta Afd.
50 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
[24.] att arfvodena åt hvar och en af biträdande
lärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna
i Stockholm och Göteborg må höjas från 1,500 kronor
till 2,500 kronor samt att för sådant ändamål de till
barnmorskeundervisningsanstalterna nu utgående ordinarie
anslag må ökas med............................................. »
[25.] att anvisningen i kontant å anslaget till
barnmorskeundervisningen och barnbördshusen må ökas
med ett belopp, motsvarande ersättning till barnmorskeläraren
i Lund 1,357 kronor 71 öre, eller med i jern—
nadt tal............................................................................... »
Vid bifall till hvad under punkterna 23—25 föreslagits
kommer anslaget i kontant till barnmorskeundervisningen
och barnbördshusen, nu 32,750 kronor, att
ökas med sammanlagdt 9,358 kronor eller till 42,108
kronor;
att det under rubriken »indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde»
uppförda belopp å 700 kronor må ur riksstaten utgå;
Akademien för de fria konsterna:
[26.] att följande under rubriken »diverse anslag»
i akademiens för de fria konsterna stat förekommande
poster må upptagas sålunda:
belysning, undervisningsmateriel in. m. kronor 8,000: —
samlingarnas ökande och underhåll.... » 4,500: —
Vid bifall härtill komma »diverse anslag» att uppgå
till sammanlagdt 18,000 kronor såsom gemensamt reservationsanslag
och anslaget till akademien för de fria
konsterna i sin helhet, nu 61,900 kronor, deraf två
reservationsanslag å tillhopa 21,000 kronor, ökas med »
och sålunda i riksstaten uppföras med 67,900 kronor,
deraf två reservationsanslag å tillhopa 27,000 kronor;
Transport kronor
238,954:
2,000:
1,358:
6,000:
248,312:
51
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
Meteorologiska centralanstalten:
[27.] att, för beredande af ökadt arfvode åt amanuensen
vid meteorologiska centralanstalten och inrättande
af en andre amanuensbefattning derstädes
äfvensom i öfrigt för uppehållande af väderlekstjensten
vid anstalten i dess nuvarande omfattning, det till anstalten
utgående årliga anslag må höjas med.................
deraf 5,850 kronor såsom reservationsanslag, hvarigenom
anstaltens ordinarie anslag skulle uppnå en slutsumma
af 34,400 kronor, deraf 21,850 kronor reservationsanslag;
-
Lasaretts underhåll:
[28.] att i riksstaten för år 1900 må ej mindre
förhöjas den under anslaget till lasaretts underhåll
uppförda anvisning i kontant; nu 94,836 kronor, med
ersättning för den till Lunds lasarett för dess utvidgning
och för understöd af ett kliniskt institut derstädes
från åtskilliga församlingar i Malmöhus län och en
församling i Kristianstads län anslagna kyrkotionde,
beräknad till 3,038 kronor 54 öre, eller, vid det förhållande
att å anslaget 98 öre äro odisponerade, med
ett jemnadt belopp af........................................................
då anslaget alltså upptages till 97,874 kronor, än äfven
uteslutas det vid samma anslag under rubriken »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter
och kyrkotionde» hittills uppförda belopp
4,360 kronor;
Hospitals underhåll:
[29.] att Riksdagen må dels godkänna följande
aflöningsstat för läkare vid Upsala asyl:
asyllåkaren, kontant aflöning............. kronor 4,500: —
jemte boställsvåning med bränsle och lyse äfvensom
derutöfver ett första ålderstillägg af 500 kronor efter_______
Transport kronor
248,312: —
9,350: —
3,038: —
260,700: —
52
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.
Transport kronor
fem års samt ett andra ålderstillägg af likaledes 500
kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,
med rättighet dessutom till sex veckors semester
årligen,
1 underläkare, kontant aflöning........ kronor 2,000: —
1 d:o d:o d:o ......... » 2,000: —
hvilka begge underläkare derjemte skola ega att åtnjuta
bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse,
tvätt och första klassens kost,
dels beträffande denna stats tillämpning jemväl
godkänna, att af kontanta aflöningen för hvar och en
af dessa läkare två tredjedelar skola utgöra lön och en
tredjedel tjenstgöringspenningar,
dels ock medgifva, att hvad som erfordras för beredande
af ifrågavarande aflöningsförmåner åt läkarne
skall utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll
med undantag af ålderstilläggen, hvilka böra påföras
åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg;
[30.] att Riksdagen må medgifva, att, sedan genom
nådiga förordningen den 14 oktober 1898 den till
Malmö asyl från Lunds landsförsamling ingående kyrkotionde,
med forsellön beräknad till 115 kronor 91 öre,
blifvit från och med år 1900 afskrifven, den ersättning
härför, som bör Malmö asyl tillkomma, må få utgå
från förslagsanslaget till hospitals underhåll;
Kyrkors underhåll:
[31.] att i riksstaten för år 1900 under anslaget
till kyrkors underhåll må ej mindre såsom »anvisning i
kontant», efter afdrag från nuvarande beloppet 7,528
kronor af 6,500 kronor 50 öre, uppföras i jemnadt tal
1,028 kronor än äfven uteslutas det under rubriken »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter
och kyrkotionde» uppförda belopp 193,300 kronor;
kommande vid bifall härtill summan af de under
anslaget till kyrkors underhåll uppförda belopp, nu
370,228 kronor, att utgöra 170,428 kronor;
260,700
Transport kronor 260,700:
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n.-o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande
:
[32.] att reservationsanslaget till resestipendier
samt läroböckers och lärda verks utgifvande må höjas .
från 24,000 kronor till 30,000 kronor, eller med........ »
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:
[33.] att detta förslagsanslag, nu 23,053 kronor,
ma höjas till 23,056 kronor, eller med...............-.........- »
Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t
icke att föreslå någon ändring. _
Summa kronor 266,703: —
Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget
i kontant till kyrkors underhåll..................................... » 6,500:
hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie___
anslagen i kontant utgör.................................................. kronor 260,203:
Om efter afdrag från hufvudtitelns ordinarie anslag
enligt nu gällande riksstat kronor 14,222,099: —
af belopp, som under rubriken
»indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag: friheter
och kyrkotionde» föreslagits skola
nedsättas eller uteslutas, tillhopa »___248,690: —
lägges återstående ordinarie anslag enligt nämnda
riksstat......................................................................~ -..... » 13,973,409:
skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag i dess
helhet enligt Kongl. Maj:ts förslag uppgå till................ kronor 14,233,612: —
53
260,700: —
6,000: —
3: —
54
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Extra anslag.
För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare
innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å
Riks- och landsarkiven:
[34.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 1,700: —
[35.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana
skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, ................................................................ » 3 QOO: _
[36.] till fortsatt utgifvande genom riksarkivet af
»Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar, som
höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet
1521-1718»,...................................................................... » 1,500: -
[37.] för uppförande af byggnader för ett landsarkiv
i Lund återstoden af förut beviljadt anslag........ » 82,563: _
[38.] till beredande af lokaler för ett landsarkiv
i Upsala återstoden af förut beviljadt anslag................. » 53,000: _
[39.] till anordnande af värmeledning i de för
landsarkivet i Vadstena afsedda lokaler......................... » 5,500: _
Nationalmuseum:
[40.] till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar............................................... » 4 QOO:__
[41.] för restaurering af tafior tillhörande statens
i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer och å de
kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, befintliga konstsamlingar,
25,000 kronor, deraf för år 1900................. » 10,000: _
[42.] för anordnande af nattlig bevakning vid na
tionalmuseibyggnaden.
....................................................... » 2 000: _
[43.] till inlösen af en utaf amanuensen F. R.
Martin gjord samling af orientaliska konstslöjdföremål » 4,860: —
Transport kronor 168,123: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
Lif rustkammare»:
[44.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna
m. m.........................................................................
Domkapitlens expeditioner:
[45.] för löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa
expeditioner........................................................................
[46.] för betäckande af brister, som före år 1897
uppkommit i domkapitlens expeditionskassor, i den mån
de anmälas och blifvit till siffran i behörig ordning
faststälda,.............................................................................
Universiteten:
[47.] till arfvode åt en lärare vid universitetet
i Upsala i finsk-ugriska språk..........................................
[48.] till lektorer i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Upsala af förut beviljadt
anslag................................................-i................................ >:>
[49.] för uppehållande af undervisningen och examinationen
i geografi vid universitetet i Upsala............ »
[50.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser
vid universitetsbiblioteket i Upsala..................................
[51.] till fyllande af den summa, som beräknats
för till- och ombyggnader samt dermed förbundna förbättringar
vid akademiska sjukhuset i Upsala i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med framlagda ritningar och
förslag 293,835 kronor, deraf för år 1900..................... »
[52.] till aflöning åt en extra ordinarie professor
inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund.......
[53.] till lektorer i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Lund af förut beviljadt anslag
[54.] till särskildt arfvode åt docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet
angifvet vilkor,........................................................ .*
55
168,123: —
5,800: —
3,716: —
5,000: —
2,500: —
6,000: —
1,000: —
3,500: —
150,000: —
4,000: —
6,000: --
3,000: —
Transport kronor 358,639: —
56
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
, Transport kronor
[55.] såsom personligt lönetillägg för är 1900 åt
akademikainreraren i Lund Oscar Gerhard Regnell...... »
hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
[56.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund........................................................ »
[57.] till arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska
laboratoriet vid botaniska institutionen i Lund.... »
[58.] till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska
institutionen i Lund............................................. >
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
[59.] till arfvode åt en amanuens vid institutets
gynekologiska
klinik ............ »
* » » » vid institutets
kemiska laboratorium
........ »
[60.] till eu pediatrisk klinik vid kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ................................. »
till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,
under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............ »
[61.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga
ändamål vid institutet.......................... ,
[62.] för anskaffande och underhåll af materiel för
oftalrniatriska kliniken vid institutet................................ »
[63.] för anskaffande till användning vid klinikerna
å serafimerlasarettet af en fullständig s. k. Röntgenapparat
jemte apparater för fotografering...................... »
[64.] till fyllande af brist, som å det allmänna
materielanslaget vid institutet uppstått, ....................... »
Allmänna läroverken och pedagogierna:
[65.] till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid
de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter
samma grunder som för innevarande år,........................ »
Transport kronor
358,639: —
750: —
2,500: —
1,500: -500: —
900: -
900: —
1,800: —
2,800: —
1,500: —
500: —
3,000: —
2,690: —
429,725: —
807,704: —
Kong!.. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
57
Transport kronor
[66.] dels till betäckande af brist å det gemensamma
reservationsanslaget till de allmänna läroverken, för år
1898 84,000 kronor och för år 1899 105,000 kronor,
eller tillhopa......................................................................... »
dels till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare
vid de allmänna läroverken.................................... »
Högre lärarinneseminariet:
[67.] till löneförbättring .åt lärare och lärarinnor
vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande
år, ....................................................................... »
[68.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde
årskursen vid seminariet ................................................. »
samt för beredande af fortsatt undervisning i
huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan.......... »
Folkundervisningen:
[69.] för anordnande af parallelklasser vid två
folkskolelärareseminarier.................................................... »
[70.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt
teekningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma
grunder som för innevarande år,.................................... »
[71.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
.................................. »
De tekniska läroverken:
[72.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska
högskolan 8,300 kronor;
Transport kronor
Bih. till Rikad. Prof. 1899. l:a Samt. l:a Afd.
807,704: —
189,000: —
128,000: —
3,250: —
3,000: —
5,000: —
19,400: —
36,300: —
20,000: —
1,211,654: —
8
58
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
till ökning af sekreterarens och kamrerarens derstädes
arfvoden 500 kronor;
till förändring i hufvudbyggnadens vid högskolan
inredning samt värmelednings- och belysningsanordningar
30,400 kronor, samt
till förstärkning af undervisningsmaterielen derstädes
8,254 kronor, eller tillhopa...............................— »
[73.] dels till förstärkning af lärarekrafterna vid
tekniska skolan i Stockholm 2,000 kronor, dels till inköp
och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel
vid skolan 10,750 kronor, eller tillsammans.................. »
[74.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och
till bestridande af kostnader för deras inspektion......... »
Gymnastiska centralinstitutet:
[75.] till aflönande af en extra lärare i sjukgymnastik
vid institutet....................................................
Medicinalstyrelsen med dithörande stater:
[76.] dels till arfvode för granskning af hospitalens
räkenskaper____________________________—........-.....................
dels ock till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen
vid hospitalsärendenas behandling en summa af............
dock, hvad denna summa beträffar, under förbehåll att
deraf innehålles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets
förre sekreterare T. A. Billbergh kan
komma att af de till honom för år 1900 i ersättning
för sekreterareaflöning frän allmänna indragningsstaten
utgående medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen
vid handläggning af sekreteraregöromål
å hospitalsafdelningen;
1,211,654: —
47,454: —
12,750: —
45,000: —
2,500: —
1,200: —
6,000: —
Transport kronor 1,326,558: —
59
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
♦
Transport kronor
Sanatorier:
[77.] för åstadkommande af ett sanatorium för
lungsotspatienter i södra Sverige af förut beviljadt
anslag.................................................................................
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen:
[78.] till anordnande af repetitionskurser för äldre
barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan, af fri
bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under
den tid, de genomgå dessa kurser,................................-
[79.] såsom bidrag till uppehållande af allmänna
barnbördshusets verksamhet..............................................
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
[80.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt
betjening
...........................................................................
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. in.................................................
till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. m......................................................................-
[81.] till vidtagande af konserveringsåtgärder vid
Visby stadsmur återstoden af förut beviljadt anslag....
Naturhistoriska riksmuseum:
[82.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af
andra med arbetena vid afdelnirigen förenade utgifter »
[83.] till vård, underhåll och förkofran af museets
etnografiska samling ...................................................... *
Transport kronor
1,326,558: —
250,000: —
2,000: —
6,000: —
4,000: —
3,200: —
2,000: —
9,025: —
2,000: —
__7,300: —
1,612,083: —
60
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
[84.] till uppehållande af undervisningen vid två
läroanstalter för öfveråriga döfstumma........................... »
L85.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »
[86.] för uppehållande af förskolans för blinda å
Tomteboda verksamhet..................................................... »
[87.] till tryckning af blindskrifter......................... »
till understöd åt blindlärareelever samt till
reseunderstöd åt blindlärare.......... »
[88.] till förhyrande af lokal för förskolan för blinda
i Vexiö .............. »
[89.] till uppförande af en byggnad för förskolan
för blinda i Vexiö m. in. återstoden af förut beviljadt
anslag............................ »
Hospitals vården:
[90.] till förvärfvande af vissa Gotlands läns landsting
tillhöriga byggnader och tomter, som nu användas
för länets lasaretts och kurhus’ behof,........................... »
[91.] till underhåll af Jerfsö sjukhus för spetelske »
Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på
extra stat bevilja i afseende å
Diverse anslag:
[92.] till svenska fornskriftsällskapet...................... »
[93.] till beredande af religiorisvård åt svenske
sjömän m. fl. i utländska hamnar................................... »
[94.] till anställande af två kontraktsadjunkter
inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor,
deraf.................................................................................. »
att utgå under år 1900;
1,612,083: —
32,800: —
10,000: —
10,350: —
2,500: —
1,200: —
4,000: —
57,000: —
28,000: —
18,000: —
2,000: -10,000: —
4,000: —
Transport kronor 1,791,933:
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
61
Transport kronor
till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunk
ter
1.500 kronor, deraf..................................................... »
att utgå under år 1900; samt
till två stipendier för utbildande vid universitet
af prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor,
deraf.................................................................................... »
att utgå under år 1900;
med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare
bestämmelser, som må erfordras rörande anslagens
användande; -
[95.] till anställande af tre kontraktsadjunkter inom
södra lappmarkens samt de delar af Vesterbottens andra
och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, af förut
beviljadt anslag..............................................................—
samt till resekostnadsersättning åt dessa kontrakts -
adjunkter af förut beviljadt anslag................................ »
[96.] till nordiska museet.......................................... »
[97.] till understöd, på de vilkor Kongl. Maj:t kan
finna lämpligt bestämma, för utgifvande äfven under år
1900 af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om
de svenska landsmålen och svenskt folklif»..................... »
[98.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nordiskt Medicinskt arkiv»................................. »
[99.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica» ............................................ »
[100.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet
angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som
anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................. »
[101.] till understöd, under de vilkor Kongl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma, för anordnande af vissa
i statsrådsprotokollet angifna undervisningskurser för
utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi...................... »
[102.] till underhåll och tillsyn af de i riket inrättade
vattenhöjdmätningsstationerna in. m. 2,500
kronor samt till fortsatt sammanställning och bearbe
Transport
kronor
1,791,933: —
500: —
1,500: —
6,000: —
750: —
25,000: —
3,650: —
3,000: —
3,000: —
55,000: —
5,000: —
1,895,333: —
62
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.
Transport kronor
tande af anteckningar öfver registrerade vattenhöjder
1,300 kronor, eller tillhopa............................................... »
[103.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.
................................................................................ »
[104.] till understöd åt kuranstalten Sans Souci
invid Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas
lämpliga,............................................................................. >,
[105.] till understöd åt Stockholms alkoholisthem
på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,......... »
[106.] för anställande af historiska forskningar rörande
Sverige i Vatikanska arkivet i Rom.................... »
att utgå enligt de i statsrådsprotokollet omförmälda
vilkor och bestämmelser;
[107.] såsom bidrag till restaurering af Mariakyrkan
i Sigtuna i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
öfverintendentsembetets förslag........................................ »
[108.] till bidrag för uppförande af en kapellbyggnad
i Qvickjock................... »
under i statsrådsprotokollet angifven förutsättning och
enligt deri i öfrigt omförmälda bestämmelser;
[109.] för uppförande af en kapellbyggnad i Junosuando
by af Pajala församling, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med af öfverintendentsembetet uppgjord
ritning, samt till anläggning af begrafningsplats........... »
[110.] för bestridande af kostnaderna för utredningar
angående presterskapets aflöningsförhållanden
med mera, såsom förslagsanslag....................................... »
[111.] till bestridande af kostnader för en gradmätning
å Spetsbergen återstoden af förut beviljadt
anslag................................................................................ »
[112.] till det af Stockholms läraresällskap grundade
pedagogiska biblioteket i Stockholm .......... »
[113.] till återgäldande af förskott för tekniska
skolans i Stockholm deltagande i verldsutställningen i
Paris år 1900 3,000 kronor samt till reseunderstöd i
afseende å nämnda utställning 12,000 kronor, eller tillsammans.
........................... »
Transport kronor
1,895,333: —
3,800: —
4,000: —
2,000: —
7,500: —
3,000: —
23,000: —
12,000: —
22,000: —
10,000: —
50,000: —
4,000: —
15,000: —
2,051,633: —
63
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Transport kronor 2,051,633: —
Slutligen föreslår Kongl. Maj:t, att på extra stat
beviljas
[114.] till ersättning för belopp, som af statskontoret
förskottsvis utbetalts,............»................................... *_28,945: —
Summa kronor 2,080,578: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1899 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1900 föreslagen,
utfaller sålunda:
1899. 1900.
ordinarie anslag 14,222,099:— 14,233,612:—således ökning kronor 11,513: —
extra » '' 1.945,101:— 2,080,578:— » » > 135,477: —
summa kronor 16,167,200:— 16,314,190:— således ökning kronor 146,990: —
Nionde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
Pensionsstaten:
I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant
1,628,798 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll )
Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl. ålderdomsimderstödsanstalts
förvaltning och verksamhet under år 1900, medgifva,
[1.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för
bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt . _
att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i ötngt
under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna
avgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott,
att antingen ersättas af berörda afgifter, i den män de under året ingå, eller,
derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till
ersättande af Riksdagen.
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.
64
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n-.o 1, om statsverket 1899.
Allmänna indragningsstaten:
1 Dr För aUm&nna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt kontant
1,800,652 kronor.
Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:
[2.] att för verkmästarne vid salpetersjuderistaten Carl Peter Hansson
och Bror Christian Johansson må å allmänna indragningsstaten uppföras pensioner
till belopp af 50 kronor för hvardera, att räknadt från 1898 års ingång
di dem under deras återstående lifstid årligen åtnjutas 5
. , t3’] att för drängen vid krigsskolan Lars Erik Lindblom må å allmänna
indragningsstaten uppföras en pension af 250 kronor, att af honom under
ans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från och med månaden näst efter
(ten, da han från sm befattning vid krigsskolan erhållit entledigande;
L4.J att för _ lektorn vid sjökrigsskolan Johan Fredrik Lagerlund må å
allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension af 3,500 kronor att
j Fans återstående lifstid utgå från och med månaden näst efter den, då
afsked från hans anställning vid sjökrigsskolan varder honom beviljadt;
L5.J att den vaktmästaren vid sjökrigsskolan Gustaf Petersson ’ beviljade
pension å allmänna indragningsstaten af 400 kronor må höjas till 500
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
entledigande från sin befattning;
rrv. Äatt „!Öm; bokhållaren vid statens jernvägsbyggnader Carl Petter
Thorén ma, räknadt från och med den 1 januari 1899, under sin återstående
lifstid a allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor;
T J nr att extra ordinarie professorn i exegetisk teologi vid universitetet i
Lund Martin Gabriel Rosenius må från och med månaden näst efter den, i
hvilken han erhåller afsked från sin extra ordinarie professorsbeställnino-, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension°till belopp
af 4,300 kronor årligen;
[8.] att kollegan vid Södertelge pedagogi Fredrik August Björkman må
tran och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beyiljadt
från hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära pension med ett belopp af 3,000 kronor årligen;
L9.J att teekmngsläraren vid treklassiga allmänna läroverket i Varbér°-Bernhard Edvard Lundberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken
7“ hono™ beviljadt från hans berörda befattning, under sin åter
300
kronor årligen21 mäima mdragnlngsstaten uppbära pension till belopp af
[10 ] att musikläraren vid högre allmänna läroverket å Södermalm i
Stockholm August Wilhelm Larsson må från och med månaden näst efter den,
65
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans berörda befattning, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp
af 1,250 kronor årligen;
[11.] att föreståndaren och förste läraren vid läroanstalten i Skara för
öfveråriga döfstumma Per Aron Borg och andre läraren vid samma läroanstalt
Carl Oskar Julius Carlström må från och med månaden näst efter den, under
hvilken hvar och en af dem entledigas från sin nuvarande befattning, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension:
den förre af 1,500 kronor och den senare af 1,000 kronor, med vilkor dock
att, derest någon af dem framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af
statsmedel eller vid någon af de med statsbidrag understödda läroanstalter för
döfstumma, hans pensionsbelopp skall för den tid, sålunda vunnen anställning
varar, minskas, i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen öfverskjuter
det nu till honom utgående årsarfvodet;
[12.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1900 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 300 kronor åt sådana äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867; samt
[13.] att från allmänna indragningsstaten må utgå dels skilnaden mellan
det anslag till ersättning för prostetunnor, som uppföres under åttonde
hufvudtiteln, och hvad till nuvarande tjensteinnehafvare skall erläggas såsom
ersättning för prostetunnor och dels den nuvarande tjensteinnehafvare tillkommande
ersättning för prostens omaks- och under skrifning spenning ar.
[14.] Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokoll framgår, anser Kong].
Maj:t sig icke böra föreslå någon ändring i beloppet af anslaget, till allmänna
indragningsstaten. Detta anslag skulle således äfven för år 1900
utgöra ........................................................................... kronor 1,800,652: —
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten....................... » 1,628,798: —
blifver slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie
anslag för år 1900........................................................... kronor 3,429,450: —
Extra anslag.
Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:
[15.] att å extra stat för år 1900 må anvisas ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensions
Bih.
till Riksd. Prof. 1899. 1:a Sami. 1:a Afd. 9
66
Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.
kassan att afstå det för året densamma tillkommande vederlag för de
till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.
''- . ■ :■ ■■■.
Vid jemförelse med 1899 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen
under denna hufvudtitel vara oförändrade.
De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1900 utgöra
sålunda:
Ordinarie: Extra: Summa:
I |
hufvudtiteln: |
1,320,000 |
— 100,000 |
— 1,420,000 |
|
II |
» |
3,842,450 |
— 94,700 |
— 3,937,150 |
|
III |
''■ 1 » |
629,250 |
— 4,500 |
633,750 |
|
IV |
» |
27,779,048 |
-- 5,783,072 |
— 33,562,120 |
|
V |
» |
7,509,940 |
— 8,064,760 |
— 15,574,700 |
|
VI |
» |
5,909,500 |
— 5,785,900 |
— 11,695,400 |
|
VII |
» |
20,993,890 |
— 2,054,610 |
— 23,048,500 |
|
VIII |
1 » |
14,233,612 |
— 2,080,578 |
— 16,314,190 |
|
IX |
» |
3,429,450 |
— 1,540,000 |
— 4,969,450 |
|
summa kronor |
85,647,140 |
— 25,508,120 |
— 111,155,260 |
Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t i
sammanhang med reglering af utgifterna under sjette
hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående under
år 1900 utom hufvudtitlarne å riksstaten anvisa, nemligen
:
till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade
jernvägar............................. kronor 5,590,000: —
till fortsättning af statsbanan
mellan Boden och Ytter-Morjärv. » 1,000,000: — kronor 6,590,000: —
De riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och
revisionskostnader samt räntor och afbetalningar å
statsskulden in. in., hvilka Kongl. Magt, med åberopande
af omförmälda protokoll öfver finansärenden den
Transport kronor 117,745,260: —
67
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1S99-.
Transport kronor 117,745,260: —
13 innevarande januari, *) anser böra i riksstaten uppföras,
äro:
riksdags- och revisionskostnader samt afiöningar m. in.,
förslagsvis....................................kronor 7 90,500: —
räntor och afbetalningar å statsskulden.
.............. kronor 13,744,540:
efter afdrag af de ti 11
riksgäldskontor
ingående ränte-och
kapitalbetalningar » 3,123,300: —-
förslagsvis............................------- kronor 10,621,240:
Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under
åberopande af nyssnämnda protokoll, att afsätta
till arbetareförsäkringsfonden...................................
samt till underlättande af åtgärder för arbetares
olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande................
Summan af dessa belopp...........................................kronor 130,807,000: —
utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka sålunda
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1900 här
ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:
11,411,740: —
1,400,000: —
250,000: —
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.''
Konyl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
68
Riksstat
Kronor.
Tillgångar och inkomster:
öfverskott ä statsreglering ärna för föregående dr.................................
Statsverkets inkomster:
ordinarie inkomster..................................................... 22 541 000
bevillningar.................................................................. 8ö’950’000
Af Riksbankens vinst för är 1898...........................................
21,316,000
108,491,000
1,000,000
Summa kronor 130,807,000
Kongl. Maj:ta nåd. pyrop. n:o 1, om statsverket 1899.
69
för år 1900.
Utgifter:
att utgå från statskontoret:
I hufvudtiteln....................................
II » ....................................
III » ....................................
IV » ....................................
V » ....................................
VI » ....................................
VII » ....................................
VIII » ...................................
IX * ....................................
Utom hufvudtitlarne ........................
Säger
Ordinarie anslag.
Kronor.
1,320,000
3.842.450
629,250
27,779,048
7,509,940
5,909,500
20,993,890
14,233,612
3.429.450
Extra anslag.
Summa.
Kronor.
Kronor.
85,647,140
100,000
94,700
4,500
5,783,072
8,064,760
5,785,900
2,054,610
2,080,578
1.540.000
6.590.000
32,098,120
att utgå från riksgäldskontor et:
riksdags- och revisionskost.nader samt afiöningar in. m.,
förslagsvis.................................................................. 790,500: —
räntor och afbetalningar å statsskulden 13,744,540: —
efter afdrag af de till riksgäldskontor
ingående ränte- och kapitalbetalningar.
............................... 3,123,300: —
förslagsvis................................................................. 10,621,240: —
Afsättning till arbetareförsäkringsfonden.................................................
Afsättning till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande..................................................
Summa kronor
1.420.000
3,937,150
633,750
33,562,120
15,574,700
11,695,400
23,048,500
16,314,190
4,969,450
6.590.000
117,745,260
11,411,740
1,400,000
250,000
130,807,000
70
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1899.
Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande
januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1900
de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende
å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.
Utgifter utom riksstaten.
Beträffande slutligen det under sjette hufvudtiteln omförmälda anslag af
4,000,000 kronor till fortsättning af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen
föreslår, jemlikt, nyssnämnda statsrådsprotokoll,*) Kongl. Maj:t, som
anser det omförmälda beloppet böra bestridas af upplånta medel, att samma
belopp, 4,000,000 kronor, må anvisas till utgående af riksgäldskontor.
Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;
och Kong). Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och
ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Ek. Gust. Boström.
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.
Stockholm 1899. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Bilagor
till
Kon »I. Maj:ts
nådiga proposition
om statsverket år 1899.
Inkomstberäkningen.
Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.
Finansplanen.
Propositionens justering.
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
3
Inkomstberäkningen.
Utdrag af protokollet öfver fnansärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1899.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson,
Dyrssen.
Tillförordnade chefen för finansdepartementet, herr statsministern
Boström anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts pröfning de delar al
statsregleringen vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af
statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering
borde fyllas, dervid herr statsmininistern, efter att hafva anmält
statskontorets den 10 december nästlidet år afgifna berättelse om stats
-
c
1 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
verkets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll
Inlagd under litt. A, vidare anförde:
is97 års Beträffande , först resultatet af 1897 års statsreglering har stats
staure^ng.
kontoret i underdånig skrifvelse den 15 juli sistlidet år anmält, att å
statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått
ett nettoöfverskott af ................................................... kronor 20,129,227: 2 3
hvartill borde läggas:
af myntverkets behållning för år 1897 enligt
nådigt bref den 5 maj 1882 ....................................
besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag
till folkskolelärares pensionering»...............
samt odisponerade behållningar å en del
extra statsanslag enligt särskilda nådiga föreskrifter
.........................
1,102,616: 84
916: 67
82,988: 15
så att öfverskottet i sin helhet uppginge till ...... kronor 21,315,748: 8 9.
I samma skrifvelse redogjorde statskontoret jemväl för den i rikshufvudboken
under benämning af »fonden tör reserverade medel» upplagda
särskilda räkning öfver öfverskott och brister i statsregleringarne,
hvaraf inhemtas, att behållningen å denna fond vid 1897 års början
utgjorde ............... ........................................................ kronor 35,140,471: 5 0
hvartill komme ofvannämnda öfverskott ............... ,, 21,315,748: 8 9
tillsammans kronor 56,456,220: 3 9
att om derifrån afräknades hvad i 1897, års riks -
stat blifvit anvisadt att från fonden utgå „ 8,296,000:_
uppkomme det belopp af............................................ kronor 48,160,220: 3 9,
1S98 års
statsreglering.
hvartill enligt 1897 års rikshufvudbok behållningen å ofvannämnda särskilda
räkning vid samma års slut uppginge, samt att af denna behållning,
hvaraf vore disponerad! enligt 1898 års riksstat 14,229,000 kronor
och enligt 1899 års riksstat 12,615,000 kronor, alltså återstode att
disponera en summa af 21,316,220 kronor 39 öre; och hemställer jag,
att detta belopp måtte få under benämning öfverskott ä statsregleringarne
för föregående ar tagas i beräkning för 1900 års statsreglering, dervid
summan torde få jemnas till 21,316,000 kronor.
Så vidt hittills kan vara kändt eller beräkneligt, hafva följande
öfverskott uppstått å 1898 års statsreglering:
Inkomstberäkningen; statsrådsprotokollet.
1 1 |
Kronor. i |
1 Jernvägstrajikmedel, beräknade till 9,000,000 kronor, |
2,000,000 |
Skog smide l. Enligt meddelande från domänstyrelsen |
4,226,000 1 |
Tullmedel, för år 1898 beräknade till 39,000,000 kronor, |
L , ; 13,208,000 |
Bränvinstillverkninyxskätteri, för år 1898 beräknad till |
'' i 3,480,000 |
Bevillning af fast egendom samt af inkomst, för år 1898 |
400,000 |
Summa |
23,314,000 |
Deremot har hvit.betssocker tillverkning saf giften, i riksstaten |
1 |
för år 1898 beräknad till 8,000,000 kronor, under |
|
jemnadt tusental .............................................-...................... |
1,682,000 |
då återstoden utgör ................................................................ |
| 21,632,000 |
fl Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
I öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande öfverskott kunna
antagas ungefärligen motsvara de brister, som å andra inkomsttitlar
uppstått.
Enligt rikshufvudboken för år 1897 hade å samma års förslagsanslag
uppstått: ®
^r*ster........................................................................ kronor 3,806,575: 9 6
besparingar........................................................... „ 2,060,198:56
eller en nettobrist af..................................................... kronor 1,746,377:4 0.
_ A de i 1898^ års stat uppförda förslagsanslag till riksdags- och
revisionskostnader aflönmgar m. m. samt till räntor och afbetalningar
å. statsskulden torde, enligt meddelande från riksgäldskontor! i anlednmg
åt okade ränteinkomster m. m. kunna förväntas en besparing af
1,000,000 kronor eller ungefärligen samma belopp, som enligt
1897 ars rikshufvudbok å förenämnda förslagsanslag besparades. Hvad
forslagsanslagen ! ofrigt angår, torde nettobristen, om ock under år
1898 något okad, icke i någon mera afsevärd grad öfverstiga enahanda
i snö • ? i897; °ch fnser JaS vid sådant förhållande nettobristen å
18J8 ars förslagsanslag kunna beräknas uppgå till 2,000,000 kronor.
Om från ofvan beräknade öfverskott å inkomsterna
för år 1898 .................................................... kronor 21,632,000: —
dragés denna nettobrist ............................. 2, 2 000 000" _
skulle öfverskottet å 1898 års statsreglering blifva
omkring ................................................................. kronor 19,632,000: —
I öfverensstämmelse med hvad under en lång följd af år iakttaai,
aendlSen öfverskottet för det år, som närmast föregått det,
under hvilket statsreglenngen för ett visst gifvet år uppgjorts, icke
tagits 1 anspråk for denna statsreglering, torde det öfverskott, som
uppkommit a statsreglenngen för år 1898, böra reserveras för den
statsreglering, som skall framläggas för 1900 års Riksdag.
Då frågan om beräkningen af statsverkets inkomster för 1899 års
statsreglering den 14 januari sistlidet år understäldes Eders Kongl.
Maj.ts nadiga profning, ifrågasatte statsrådet och chefen för finansdepartementet,
huruvida icke skäl kunde förefinnas att åt en del af det,
enligt hvad redan då kunde förutses, betydliga öfverskottet å 1897 års
s avreglering söka bereda en sådan användning, att derigenom på ett
verksamt och varaktigt sätt bereddes ökad styrka åt kommande statsreglenngar.
Det både nemligen sedan längre tid tillbaka anmärkts såsom
eu oegentlighet, att flere inkomsttitlar och främst bland dem be
-
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7
villningen af fast egendom samt af inkomst inflöte till statsverket först
under året näst efter det, till bestridande af hvars utgifter de påräknats.
Tydligt vore att, om anordningar kunde vidtagas, genom Indika sagda
inkomster kunde beräknas såsom tillgång för det år, under hvilket de
verkligen inflöte, härigenom skulle för all framtid beredas en mot ifrågavarande
inkomsters belopp svarande tillökning i statsverkets rörelsekapital
eller kassaförlag. Det vore endast en tidsfråga, när den direkta
beskattningen kom me att intaga ett meja betydande rum i
statens skattesystem än dittills, och det vore icke länge sedan en
tilläggsbevillning till lika belopp med bevillningen utgick. Det vore derföre
önskvärd!, att en förändrad ordning för särskildt bevillningens
upptagande i riksstaten läte sig genomföras; och fann Eders Kongl.
Maj:t godt att på departementschefens af statsrådets öfrige ledamöter
biträdda hemställan anbefalla statskontoret och kammarrätten att
efter öfverståthållareembetets och Eders Kongl. Maj:ts samtlige befall -ningshafvandes i länen hörande inkomma med utredning i den föreliggande
frågan.
Efter att hafva anmält det sålunda infordrade och af nyssbemälda
två embetsverk den 19 november sistlidet år afgifna underdåniga
utlåtande, hvilket under litt. AA finnes detta protokoll bilagdt, yttrade
herr statsministern vidare:
Den för statsverkets behof af rörelsekapital afsedda kassaförlagsfonden
har genom afsättningar vid statsregleringarne för åren 1882—
1893 samt 1897—1899 efter hand ökats så, att densamma vid innevarande
års slut kommer att utgöra 15,000,000 kronor, till hvilket belopp
nämnda fond ansetts böra minst uppgå, enligt en af särskildt förordnade
komiterade år 1890 gjord utredning, hvilken är bilagd Eders Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till 1891 års Riksdag angående statsverkets
tillstånd och behof.
Statskontoret och kammarrätten hafva i sitt förutnämnda utlåtande
uttalat den åsigt, att den ifrågasatta förändringen borde för bibehållande
i möjligaste måtto af reda och öfverskådlighet i redovisningen omfatta
alla de statsinkomster, som inflyta vid kronouppbördsstämmoma året
efter det, för hvilket de äro beräknade, och således omfatta äfven grundskatt,
kavalleriregementenas hästvakansspanmål, afgifter för persedelunderhållet
vid rusthållsinfanteriet, den af rusthåll utgående trosspassevolansafgiften,
tillfälliga rotevakansafgifter, soldatvakansafgift, båtsmansvakansafgift,
arrendemedel och mantalspenningar, hvilka inkomsttitlar,
i händelse förändringen skulle genomföras vid den statsreglering, som
skall upprättas af 1899 års Riksdag, skulle uteslutas ur 1900 års riks
-
8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
stat. Hvad särskild^ bevillningen angår, hafva embetsverken ansett, att
ändamålet kunde vinnas på det sätt, att 1899 års Riksdag på förslag
af Eders Kongl. Maj:t beslöte, att den i riksstaten för samma år redan
såsom tillgång beräknade bevillningssumma skulle utgå ur nämnda års
af 1898 års Riksdag faststälda riksstat och i stället upptagas i statsregleringen
för år 1900 samt såsom fyllnad i staten för år 1899 anvisas
ett berörda bevillningssumma motsvarande belopp af öfverskotten å
1897 års statsreglering.
Utan att vilja förneka, att skäl tala för att, såsom embetsverken
ifrågasatt, låta förändringen omfatta samtliga ofvan uppräknade inkomsttitlar,
anser jag mig dock böra för närvarande endast tillstyrka åtgärden
i hvad den afser bevillningen af fast egendom samt af inkomst. Då de
olika slagen af inkomster i fögderiernas och städernas specialräkenskaper
redovisas, en hvar under sitt särskilda konto, lärer från räkenskapssynpunkt
ingen betänklighet böra möta, om ej förändringen genomföres
i sin helhet. Med undantag af bevillningen samt mantalspenningarne
och arrendemedlen äro samtliga ofvanomförmälda skattetitlar af sådan
natur, att de jemlikt föreskrifterna i lagarne af den 2 december 1892
komma att inom kort upphöra att utgå eller ock ersättas de skattskyldige
till hela sitt belopp, och med afseende å det jemförelsevis konstanta
belopp, hvarmed mantalspenningarne och arrendemedlen inflyta, kan det
afsedda ändamålet, såvidt dessa skattetitlar angår, lika väl vinnas genom
afsättande till kassaförlagsfonden af ett deremot svarande belopp. Men
äfven om man skulle anse lämpligare så anordna, att dessa skatter
inflöte under det år, till bestridande af hvars utgifter de påräknats, lärer
dock en sådan åtgärd ej böra vidtagas, förr än den ojemförligt vigtigare
åtgärden med bevillningen blifvit genomförd.
Men vigten af att reformen i denna del genomföres ligger för
öppen . dag dels till följd af den stegring i bevillningssumman, som är
en följd ^ af landets ökade välstånd och rörelse, dels och än mera när,
såsom afsedt varit och af statsrådet och chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet sistlidet år framhölls, den direkta beskattningen
i högre grad än hittills tages i anspråk för fyllande af statsverkets
behof.
Jag vågar dock icke förorda det sätt att dervid gå till väga, som
af embetsverken föreslagits. Enligt detsamma skulle visserligen bevillning
hvarje år utgöras af den skattskyldige, men bevillningssumman
skulle dock för ett år uteslutas ur riksstaten och ersättas med andra
statsverkets tillgångar till motsvarande belopp. Tilläfventyrs skulle då
någon betänklighet kunna uppstå rörande tillämpningen af vissa i riksdags
-
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9
ordningen meddelade bestämmelser angående valbarhet och valrätt. Någon
sådan betänklighet torde deremot ej vara att befara, om förändringen
genomföres på det sätt, jag nu tillåter mig föreslå, nemligen att,
utan rubbning i den för år 1899 faststälda riksstat, innevarande års
Riksdag åtager sig en bevillning för år 1900, hvilken, i enlighet med
nu gällande bestämmelser, inflyter vid uppbördsstämmorna år 1901, men
hvilken skulle utgå endast med halfva beloppet af den nuvarande bevillningen
eller med 3 öre för hvarje fulla 100 kronor af det uppskattade
värdet af jordbruksfastighet, med 2 | öre för samma belopp af det uppskattade
värdet af annan fastighet och frälseränta samt med en half
procent af uppskattad beskattningsbar inkomst. Det återstående halfva
beloppet af den nuvarande bevillningen skulle betäckas från öfverskotten
å 1897 års statsreglering.
Men härmed vore förändringen icke genomförd. Den förutsätter
medverkan äfven af 1900 års Riksdag. Då jag likväl ej kan antaga
annat, än att äfven denna Riksdag skall befinnas villig att fortsätta den
så vigtiga och nyttiga åtgärd, som af 1899 års Riksdag påbörjats,
kan jag i denna omständighet ej finna något, som skulle göra detta
förslag olämpligt eller oantagligt. På 1900 års Riksdag skulle nemligen
ankomma, då den reglerade staten för år 1901, att bestämma, att den
bevillning, den åtoge sig för nämnda år, äfven skulle inbetalas samma
år. Lämpligast borde bevillningen äfven då bestämmas till hälften af
nu utgående belopp. Den skattskyldige finge således år 1901 betala
bevillning både för år 1900 och 1901, men dock tillsammans endast
med samma skattesats, som nu utgår på ett år, och de redan kända
öfverskotten å 1898 års statsreglering lemna tillgång till betäckande i
1901 års riksstat af skilnaden mellan hel och half bevillning. Förändringen
vore härmed genomförd, då den bevillning, 1901 års Riksdag
åtoge sig för år 1902, komme att sistnämnda år inflyta o. s. v. Riksdagen
hade då för hvarje år åtagit sig bevillning, för hvarje år hade
uppskattning af fast egendom och af inkomst egt rum och för hvarje
år hade bevillning influtit.
Några ändringar i hittills gällande bestämmelser erfordras emellertid.
Om än, såsom embetsverken anfört, åtgärderna för bevillningens påförande
måste vidtagas under året näst före det, då bevillningen erlägges,
och dessa åtgärder måste förberedas och delvis verkställas redan innan
Riksdagen kan komma i tillfälle att besluta om den bevillning, som skall
i nästföljande års riksstat uppföras och samma år erläggas, anser jag
dock ej nödvändigt att, såsom af embetsverken ifrågasatts, från sjelfva
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 2
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
bevillningsförordningen utbryta och i en särskild tills vidare och intill
dess annorlunda förordnas gällande författning upptaga alla de i bevillningsförordningen
nu befintliga föreskrifter om uppskattning af fast
egendom samt af inkomst genom dertill särskildt utsedde taxeringsmyndigheter,
om verkställighet af och besvärs anförande öfver dessa
myndigheters beslut, om debitering, uppbörd och redovisning äfvensom
instruktionen för taxeringsmyndigheterna. Då nemligen taxeringsnämnderna
sammanträda först efter den 20 juni samt den af Riksdagen efter
den nya ordningens införande antagna bevillningsförordning kan utfärdas
och vara tillgänglig före denna tid, äro dessa nämnder i tillfälle att
tillämpa de af Riksdagen sist antagna bevillningsstadgar. De föregående
taxeringsåtgärderna afse hufvudsakligen insamlande af erforderliga uppgifter,
och. bevillningsberedningarne uppgöra endast förslag till uppskattningar,
hvilket arbete alltid torde komma de blifvande taxeringarne till
godo, äfven om de blifvit verkstälda efter den förut gällande bevillningsförordningen.
Då det för öfrigt är antagligt, att med bevillningsförordningen
måste företagas en väsentlig omarbetning med anledning af det
förslag, som från den af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité för utredning
angående sättet för kommunalbeskattningens skiljande från bevillningen
är att förvänta, anser jag, att ändringar i bevillningsförordningen
nu böra begränsas så långt möjligt är.
Sistlidet års Riksdag föreskref, såsom vanligt, att nu gällande
bevillningsförordning skulle lända till efterrättelse för år 1899 och intill
slutet af det år, under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning
blefve af Riksdagen faststäld. Då det beslut om bevillningen för
1901, hvilket 1900 års Riksdag kommer att fatta, måste kunna omedelbart
tillämpas, på det att samma bevillning må kunna länder år 1901
inflyta, lärer innevarande års Riksdag besluta om nu gällande bevillningsförordnings
.tillämpning, icke till slutet af år 1900, utan till dess annorlunda
af Riksdagen förordnas; hvarjemte det är klart, att de i sjelfva
bevillningsförordningen intagna skattesatserna »sex öre», »fem öre» och
»en för hundra» skulle af innevarande års Riksdag ändras till resp.
»tre öre», »två och ett hälft öre» samt »en half procent». Om tilläfventyrs
erforderlig höjning af det i § 70 af nu gällande bevillningsförordning
till viss procent af bevillningssumman bestämda belopp, som
skall användas till arfvoden och bestridande af andra kostnader för taxeringen,
torde 1900 års Riksdag komma att besluta.
Mot embetsverkens utlåtande, i hvad det afser den anordning, som,
under förutsättning att den här ofvan omförmälda förändring angående
bevillningen komme till stånd, erfordras för att revision af räkenskaperna,
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11
hvad bevillningen angår, ändock komme att ega rum å samma tid och
i samma ordning som nu, har jag intet att erinra; lärande det jemlikt
nådiga brefvet den 5 juli 1884 ankomma på statskontoret att vidtaga
de jemkningar i räkenskapsformulären, som af förändringen påkallas.
Då vid bestämmande af kommunalbeskattningen densamma skall
enligt gällande författningar alltid utgå efter visst förhållande till den
erlagda bevillningen, lärer, ehvad denna utgår med större eller mindre
belopp, någon ändring i dessa bestämmelser ej vara erforderlig.
I fråga om beräkningen af statsverkets inkomster för år 1900 och Ordinarie indervid
först de ordinarie inkomsterna får jag, hvad särskild! angår kyrko- kometer■
fonden, hvilken sedan längre tid tillbaka i riksstaten upptagits såsom
en särskild inkomsttitel, hemställa, att, sedan i nådig förordning den 14
oktober sistlidet år föreskrifter meddelats om denna utskylds afskrifning,
Eders Kongl. Maj:t måtte bifalla statskontorets i underdånigt utlåtande
den 22 påföljande november gjorda framställning, att kyrkofonden icke
vidare må bland statsverkets inkomster i riksstaten uppföras. Med hänvisning
i öfrigt till statskontorets berättelse och förslag, hvad beräkningen
af de ordinarie statsinkomsterna angår, hemställer jag, att dessa
inkomster, med uteslutande således af kyrkofonden, må få upptagas till
de af statskontoret beräknade belopp.
Hvad derefter angår bevillningarne, får jag, hvad bevillningen af Bevillning^.
fast egendom samt af inkomst beträffar, med åberopande af hvad jag
förut anfört rörande denna bevillning, hemställa, att densamma må i
riksstaten upptagas till hälften af det af statskontoret beräknade belopp
eller 3,000,000 kronor, samt att öfriga hit hänförliga inkomsttitlar må
beräknas till de belopp, statskontoret föreslagit.
Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1900 må inkomsterna*
med de belopp jag föreslagit få i statsverkspropositionen upptagas i den uPP«lallnin3-ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanliga
fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas mig
att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa en gruppering
af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen
lemnar en öfversigt af dessa inkofnsters olika natur ur finånsiel synpunkt
och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Denna öfversigt angifver såsom
Statsverkets inkomster.
A. Inkomster, som ej utgöra skatter.
arrendemedel ........
skogsmedel .............
jernvägstrafikmedel
postmedel ................
telegrafmedel ..........
bötesmedel................
extra uppbörd.........
kronor 2,200,000
„ 4,600,000
„ 10,000,000
„ 10,800,000
„ 1,510,000
„ 250,000:
„ 100,000: —
B. Skatter,
tullmedel............ kronor brän vinstillverk- |
42,000,000: — |
|
ningsskatt......... hvitbetssockertill- |
11 |
16,000,000: — |
verkningsafgift |
11 |
9,000,000: — |
stämpelmedel ... |
11 |
4,400,000: — |
mantalspenningar |
11 |
700,000: - |
af inkomst ...... |
11 |
3,000,000: — |
75,100,000:
grundskatt......... kavallerirege-mentenas bäst- |
kronor |
983,000: — |
vakansspanmål |
n |
270,000: — |
vid rusthållsin- |
4 |
|
fanteriet............ |
11 |
51,000: — |
trosspassevolans- |
• |
|
afgift.................. tillfälliga roteva- |
11 |
19,000: — |
kansafgifter...... |
11 |
150,000: — |
Transport kronor 1,473,000: — 75,100,000: —
29,460,000: —
29,460,000: —
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13
Transport kronor 1,473,000:— 75,100,000:— 29,460,000: —
soldatvakansafgift „ 28,000: —
båtsmansvakans
afgift
............... „ 150,000: — 1,651,000: —
c) särskilda afgifter:
fyr- och båkmedel kronor 1,500,000: —
kontrollstämpel
medel ............... „ 30,000: —
bevillningsafgifter
för särskilda
förmåner och
rättigheter ...... » 750,000:— 2,280,000:— 79,031,000: —
Summa kronor 108,491,000: —
Med undantag af två år, 1885 och 1887, då riksbankens hela vinst
bibehållits åt banken, har sedan år 1874 minst hälften af bankens vinst
aflemnats åt statsverket, under de senare åren till och med vida mer
än hälften. Med anledning af statsverkets nuvarande ställning hemställer
jag dock, att Eders Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning,
att af riksbankens vinst för år 1898, hvilken enligt mig från fullmäktige
i riksbanken tillhandakommen uppgift beräknas utgöra 3,886,374
kronor 9 öre, måtte anvisas för statsverkets behof endast ett belopp af
1,000,000 kronor, att från riksbanken utbetalas de tider under år 1900,
Riksdagen bestämmer. Jag har anledning till denna min framställning
äfven deri, att fullmäktige i sin skrifvelse till 1898 års Riksdags bankoutskott
uttalat såsom önskvärdt, att för banken reserverades något ökadt
kapital, en åsigt, som äfven af Riksdagen omfattades, och de skäl, hvarpå
denna åsigt grundades, torde ega giltighet äfven i fråga om användande
af riksbankens under det förflutna året upplupna vinst.
Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slutBumman
af statsverkets ofvan beräknade inkomster kronor 108,491,000: —
läggas:
det af mig såsom öfverskott å statsregle -
ringarne för föregående år beräknade belopp ...... ,, 21,316,000: —
och af riksbankens vinstmedel för år 1898 „ 1,000,000: —
så erhålles för statsregleringen för år 1900 en
tillgång af..............................................................kronor 130,807,000: —
Bih. tiU Riksä. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
Riksbankens
vinstmedel.
3
14
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
De af herr statsministern sålunda i afseende å
beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar
och dermed sammanhängande ämnen gjorda
hemställanden och förslag, i hvilka statsrådets öfrige
ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla.
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.
t
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.
t
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
1
Bil. Litt. A.
Till Konungen.
Jemlikt gällande instruktion åligger det statskontoret att årligen
före den 15 december till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det eistförflutna året jemte förslag till
deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera,, som
kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får statsBih.
till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1
2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
kontoret härmed i underdånighet fullgöra denna nådiga föreskrift för
innevarande år.
Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält
granskning af 1897 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver
statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;
och statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse
angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före
levisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven
och sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt 39 § af riksdagsordningen
skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar
för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande af den
granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande att utreda
och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må vara erforderlig.
. Beträffande undsättningsfonden afgifver statskontoret särskild underdånig
berättelse, och redovisas för öfrig!, förhållandet med denna fond
genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas statsutskottet
tillhanda.
Statsverkets inkomster för år 1900 hafva af statskontoret ansetts
böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar, och, enligt hvad
tabellen litt. b) ådagalägger, hafva för denna beräkning i allmänhet
lagts till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka
åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna.
Vid upprättande af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt afseende
blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt
stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda
förhållanden, för hvilka statskontoret får här nedan underdånigst
närmare redogöra.
Ordinarie inkomster.
Uti väckt fråga om förändradt sätt för upptagande i riksstaten af
vissa statsinkomster hafva statskontoret och kammarrätten i underdånigt
utlåtande den. 19 sistlidne november uttalat den mening, att, derest en
sådan förändring i berörda hänseende ansåges böra vidtagas, att statsinkomsterna
komme att upptagas i riksstat och räkenskaper först för
det år, hvarunder de inflöte, densamma borde omfatta alla de inkomster,
som efter föregående debitering inflöte vid kronouppbördsstämmorna,
och således, förutom bevillniugen af fast egendom och af inkomst, jemväl
statsinkomsterna grundskatt, kavalleriregementenas hästvakansspanmål,
Inkomstberäkningen : Statskontorets skrifvelse. 3
afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet, trosspassevolans.
afgift, tillfälliga rotevakansafgifter, soldatvakansafgift, båtsmansvakansafgift,
arreudemedel och mantalspenningar, hvilka inkomster, i händelse
förändringen komme att, genomföras vid den statsreglering, som af 1899
års Riksdag skulle upprättas, alltså borde urriksstaten för år 1900 uteslutas.
För den händelse emellertid att en förändring i berörda hänseende
ej anses böra ifrågakomma vid nu instundande statsreglering, får statskontoret
i vanlig ordning härmed föreslå de belopp, hvartill samtliga
ordinarie inkomsterna hvar för sig synas böra beräknas för nämnda år.
Grundskatt. Genom nådiga förordningen den 11 September 1885
medgafs under vissa vilkor inlösen för statsverkets räkning af skattefrälseräntor
och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt,
samt arbets- och hofveriskyldighet, till skattesåld kronoegendom, och
stadgades dervid, bland annat, att vederbörande egare till förenämnda
räntor, tionde eller rätt till arbete eller hofveri, hvilka ville begagna
sig af den medgifna inlösen, skulle inom ett år från den dag, författningen
utfärdades, derom göra anmälan hos kammarkollegium. Genom
nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 förordnades, att sådan inlösen
skulle fortfarande ega rum, derest vederbörande egare derom
gjorde anmälan inom utgången af år 1888. Tiden för anmälan om
inlösen af skattefrälseräntor m. m. blef vidare utsträckt genom nådiga
kungörelsen den 29 maj 1891 till utgången afår 1892 och senast genom
nådiga kungörelsen den 8 mars 1895 till utgången af år 1896.
Enligt uppgift från kammararkivet hafva löseskillingarne för skattefrälseräntor
och kronotionde, om hvilkas inlösen anbud inkommit till
kammarkollegium och derstädes intill den 1 innevarande månad handlagts,
beräknats utgöra:
för skattefrälseräntor ......................................... kronor 3,113,728: 7 0
» kronotionde ............................................... » 122,271: 50
tillsammans kronor 3,236,000: 2 0
Någon inlösen af hofveriskyldighet har, enligt hvad samma uppgifter
gifva vid handen, icke blifvit af kammarkollegium beviljad.
För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro i riksstaterna
för åren 1887, 1888, 1889, 1890 och 1891 anvisade tillhopa 3,070,000
kronor, hvaraf utgifvits:
år 1887 ....................................................................... kronor 798,314: 50
» 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88:44) » 1,001,266:31
i- 1889 ..................................................... » 790,801:24
Transport kronor 2,590,382: 0 5
4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Transport kronor 2,590,382: 0 5
år 1890 (efter afdrag af åt erdebiterade 351:25) b 148,627:—-» 1891 ( b b b b 1,469:—) b 71,226:50
b 1892 (b bb b 250:—) b 2,767:25
b 1893 ....................................................................... b 13,614:30
B 1894 ........................................................................ B 17,404:50
b 1895 ....................................................................... b 114,757:25
b 1896 ...................................................................... b 65,168: —
b 1897 ....................................................................... b 45,126:75
samt under innevarande år ....................................... b 926: 4 0
summa kronor 3,070,000: —
Härförutom äro, jemlikt nådiga brefvet den 3 december 1897, för
samma ändamål under förskottstitel af statskontoret anordnade 9,858
kronor 85 öre.
De skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på
viss jord hvilande grundskatter samt § 4 i högstberörda nådiga förordning
den 11 september samma år angående inlösen af skattefrälseräntor
m. m., blifvit nedsatta med trettio procent, skola enligt lagen
den 2 december 1892 angående afskrifning af de å viss jord hvilande
grundskatter afskrifvas under loppet af tolf år, räknadt från och med
år 1893, i sådan ordning, att, under iakttagande i tillämpliga delar af
föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse, skatterna och utlagorna nedsättas
från och med hvart och ett af åren 1893, 1894, 1896, 1898, 1900
och 1902 med tio procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt
nämnda nådiga kungörelse beräknats, hvarefter återstoden af skatterna
och utlagorna från och med år 1904 eftergifves.
Enligt den utredning, som meddelats i de vid Eders Kongl. Maj:ts
till 1892 års urtima Riksdag aflåtna nådiga propositioner angående afskrifning
af de å viss jord hvilande grundskatter med flere dermed
sammanhang egande ämnen bifogade utdrag af protokollet öfver finansärenden
den 14 oktober samma år, skulle den grundskatt, hvarå afskrifning
kunde eg a rum, utgöra 4,604,819 kronor 29 öre. Tio procent derå
motsvara 460,481 kronor 92 öre, eller i rundt tal 461,000 kronor. I
riksstaten för år 1899 är grundskatten upptagen med 1,444,000 kronor,
hvilken summa, minskad med förenämnda 461,000 kronor, eller sedermera
återstående 983,000 kronor torde böra uppföras i riksstaten för år 1900.
Kyrkotionden. Sedan Eders Kong!. Maj:t, genom nådig förordning
den 14 oktober innevarande år förordnat angående afskrifning af den
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5
från viss jord inom Skåne med flere provinser utgående kyrkotionde,
har statskontoret i den 22 sistlidne november afgifvet underdånigt
utlåtande hemstält, att kyrkofonden icke vidare måtte bland _ statsverkets
inkomster upptagas, hvadan densamma ej heller blifvit i bifogade
tabell uppförd.
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål erlägges, årligen och intilldess
annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna
kavalleriet och blef i riksstaten för år 1899 beräknad till 270,000
kronor. Beroende af vexlande markegångspris, har denna afgäld, som
för år 1897 influtit med 279,275 kronor 66 öre och i medeltal för åren
1895—1897 belöpt sig till 267,235 kronor, i tabellen upptagits med
oförändradt belopp, 270,000 kronor. # . _
Avgifter för persedelunderhållet vid rusthåll sinfanteriet utgöras enligt
1885 års Riksdags beslut och nådiga kungörelsen den 23 december
samma år af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet med 20 kronor
af hvarje nummer för upphörande af skyldigheten att anskaffa och underhålla
beklädnads-, bevärings- och rem tygspersedlar samt äro sedan
år 1890 upptagna bland statsverkets inkomster med ett efter rusthållens
antal beräkuadt belopp af 51,000 kronor, hvilken summa torde få upptagas
äfven i riksstaten för år 1900. ,
Trosspassevolansafgiften. Till följd af 1892 års urtima Riksdags
beslut om skånska husar- och dragonregementenas sättande på vakans
blef vid 1894 års Riksdag från inkomstberäkningen uteslutet beloppet
af de trosspassevolansafgifter, som erlades af rusthållen vid dessa regementen
; och är denna inkomsttitel, för sistnämnda år beräknad till
26 000 kronor, i riksstaterna från och med år 1895 upptagen med ett
med summan '' af dessa afgifter, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller
till jemnadt tusental 19,000 kronor, hvilken summa uppforts i bifogade
tabell. . ,
Tillfälliga rotevakansafgifterna. I beräkningen åt denna statsinkomst
för år 1899 innefattas, utom afgifter af rusthåll och rotar for
uraktlåten rekrytering, . . . c
de vid början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna atgifterna,
minskade med sjuttio procent, af åtskilliga till underofficerares
aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar;
vakansafgifter, minskade med sjuttio procent, för rusthåll och rotar
vid infanteriet, som jemlikt 1892 års urtima Riksdags beslut samt nådiga
brefven den 2 december 1892, 28 september 1893, 5 oktober 1894 och
15 november 1895 till ett antal af 1,289 blifvit vakanssatta för infanteriets
omorganisation;
6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
vakansafgifter, minskade med sjuttio procent, för de rusthåll vid
skånska husar- och dragonregementena, hvilka, i män af ryttarnes afgång,
jemlikt samma Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30 maj
1893 blifvit eller antagits blifva inom utgången af år 1899 salta på
vakans för regementenas ombildning till värfvade;
dito, dito, för de dubbelrotar vid Jemtlands häst]ägarekår, hvilka
jemlikt nämnda Riksdags beslut blifvit eller antagits blifva inom utgången
af år 1899 vakanssatta för kårens ombildning till värfvadt
regemente, samt
dito, dito, af de för särskilda ändamål anslagna rusthåll och rotar
vid skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente,
hvilka, med anledning af för dessa regementen faststälda
staters trädande i full tillämpning, skolat från och med år 1897 till
statsverket indragas, nemligen:
för 110 rusthåll vid hvardera af de båda förstnämnda regementena,
och
„ 11 dubbelrotar (20 manskapsnummer och 2 hästnummer) vid
det sistnämnda regementet.
Belöpande afgifter för sådana rusthåll och rotar vid båtsmanshållet,
som jemlikt nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 angående båtsmanshållets
sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift»;
dock hafva, på sätt statskontoret i föregående berättelser
angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de
år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits
under förevarande inkomsttitel.
Enligt § 1 i lagen den 2 december 1892 angående lindring i
rustnings- och roteringsbesvären skall i dessa besvär på sätt samt
under iakttagande af de särskilda bestämmelser och undantag, som i
lagen omförmälas, lindring ega rum, att årligen utgå från och med år
1893 med fyrtio procent, från och med år 1894 med femtio procent,
från och med år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med
sjuttio procent, från och med år 1900 med åttio procent och från och
med år 1902 med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade
värde, samt från och med år 1904 med hela beloppet af samma värde;
varande dels i lagens § 2 stadgadt, att vid uppskattning af rustningsoch
roteringsbesvären för det i § 1 angifna ändamål prestationerna för
hvarje rusthåll eller rote skola, vid båtsmanskållet kompanivis samt för
tiden intill år 1900 vid rust- och rotehållet i öfrigt regemente-och kårvis,
^bestämmas till de i §:n nämnda värden, samt dels i § 3 föreskrifvet,
att år 1899 och derefter hvart tionde år, hvarje gång för de närmast
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7
följande åren, rustnings- och roteringsbesvärens värde skall för det i
§ 1 angifna ändamål af Konungen bestämmas efter föregående utredning
af en nämnd och utlåtande af vederbörande landsting.
Uti nådiga kungörelsen den 23 juli 1897 äro vissa bestämmelser
meddelade rörande den nämnd, som omförmäles i nyssberörda lag,
af innehåll, bland annat, att nämnden skulle sammanträda första gången
år 1898 och derefter hvart tionde år, senast under förra hälften åt
juli månad, att det skulle åligga nämndens ordförande att senast före
den 1 augusti det år, nämnden sammanträdt, insända protokollet till
Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande, genom hvars försorg detsamma
borde öfverlemnas till vederbörande landsting för afgifvande
vid lagtima sammanträdet samma år af det på landstinget ankommande
yttrande, samt att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derefter
hade att före den 15 näst derpå följande oktober till Eders Kongl.
Maj:t insända landstingets yttrande jemte eget utlåtande och öfriga
handlingar i ärendet.
I enlighet med dessa bestämmelser hafva Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i rikets län till Eders Kongl. Maj:t under sistförflutna
oktober och november månader insändt handlingarne i fråga
om ny uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären, hvarefter
dessa handlingar remitterats till kammarkollegium och statskontoret
för gemensamt yttrandes afgifvande, hvilket yttrande embetsverken
emellertid ännu icke varit i tillfälle att afgifva; och har statskontoret,
då kännedom om de värden, som kunna varda bestämda att gälla från
och med år 1900, ännu saknas, till grund för beräkningen åt ifrågavarande
inkomsttitel lagt de i ofvannämnda lag bestämda värden å
rustnings- och roteringsbesvären.
Beräkningen af denna statsinkomst beröres endast i nedannämnda
hänseenden af omförmälda lindring.
Derest de vid 1878 års lönereglering indragna vakansafgifter
erlades enligt de i lagen den 2 december 1892 för lindringens beräknande
bestämda värden, skulle, efter afräkning af rustnings- och
roteringsunderstöd, som utbetalas af statsmedel, desamma utgöra:
för 44 rusthåll ........................................................... kronor 7,397: 0 6
„ 431 rotar................................................................ „ 67,016: 51
tillsammans kronor 74,413: 5 7,
derå tio procent utgöra 7,441 kronor 35 öre, varande minskningen i
inkomst genom medgifven lindring med tio procent af 1892 års urtima
Riksdag antagen till i rundt tal 8,000 kronor.
8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Vakansafgifterna af de för infanteriets omorganisation vakanssatta
1,289 rusthåll och rotar uppgå, enligt förenämnda värden, oafkortade
till 210,560 kronor, derå tio procent utgöra 21,056 kronor.
Enligt här förvarade, från länsstyrelserna i Kristianstads och
Malmöhus län inkomna handlingar i fråga om den rusthållen vid
skånska husar- och dragonregementena för innevarande år tillkommande
lindring i rustningsbesväret skulle vakanssättning för regementenas
ombildning till värfvade hafva egt rum för 410 rusthåll vid
det förra och 417 rusthåll vid det senare regementet. Uti vederbörande
arméfördelningschefs skrifvelse af den 10 sistlidne november till statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet, af hvilken skrifvelse
statskontoret undfått de], skulle med visshet kunna antagas, att under
år 1900 rustningen komme att effektivt fullgöras af högst 410 rusthåll
vid hvardera regementet, eller vid båda regementena 820 rusthåll.
Vakanssatta rusthållen skulle alltså uppgå till omkring 1,180 vid båda
regementena, deraf 110 nummer vid hvardera regementet eller tillsammans
220 nummer, på sätt ofvan nämnts, under särskild rubrik
ingå i beräkningen af denna inkomsttitel. Värdet, enligt ofvannämnda
lag, å afgifterna för återstående 960 rusthåll, minskadt med åttio procent,
utgör 57,600 kronor, hvadan och då värdet å afgifterna för de i anledning
af dessa regementens ombildning till värfvade vakanssatta
rusthåll, minskadt med sjuttio procent, ingår i den för år 1899 antagna
beräkningen med 90,000 kronor, en minskning i beräkningen torde
böra ega rum med 32,400 kronor.
Af handlingarne angående den rotehålleu vid Jemtlands hästjägarekår
eller Norrlands dragonregemente för innevarande år tillkommande
lindring inhemtas, att vakanssättningen för detta regementes
ombildning till värfvadt intill innevarande år fortgått så, att 110
nummer vore satta på vakans. Från vederbörande fördelningschef till
förenämnda departementschef lemnad uppgift, af hvilken statskontoret
jemväl undfått del, skulle kunna antagas, att 68 dubbelrotar komme
att under år 1900 utgöra roteringen effektivt. Regementet består af
200 dubbelrotar och vakansernas antal skulle alltså komma att utgöra
132, deraf 11, på sätt ofvan nämnts, under särskild rubrik ingå i
inkomsttitelns beräkning. Värdet, enligt förenämnda lag, å återstående
121 dubbelrotar, minskadt med åttio procent, utgör 7,260 kronor. 1
beräkningen af inkomsttiteln för år 1899 ingår värdet af afgifterna för
de för regementets ombildning vakanssatta rotarne, minskadt med
sjuttio procent, med 12,690 kronor. En minskning i denna beräkning
bör alltså eg a rum med 5,430 kronor.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9
Värdet af afgifterna för de till särskilda ändamål vid förenämnda
tre kavalleriregementen förut anslagna, från och med år 1897 till statsverket
indragna 231 nummer utgör, minskadt med åttio procent, 13,860
kronor. I beräkningen för år 1899 ingår detta värde, minskadt med
sjuttio procent, med 20,790 kronor, hvadan en nedsättning i beräkningen
bör ega rum med 6,930 kronor.
Inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» är i riksstaten för år
1899 upptagen med ................................................... kronor 222,000: —
Om derifrån dragas, i enlighet med hvad ofvan anförts,
för de vid 1878 års lönereglering till statsverket indragna
rusthåll och rotar kronor 8,000: —
de för infanteriets omorganisation
vakanssatta nummer
skånska husar- och dragonregementenas
ombildning
vakanssatta nummer
Norrlands dragonregemente
dito dito .................................
de till särskilda ändamål
vid dessa tre kavallerire
-
gementen
nummer .
förut
anslagna
21,056:
32,400: —
5,430: —
6,930: —
73,816: —
uppkommer en summa af ............................................... kronor 148,184: —
hvilken, afjemnad till 150,000 kronor, torde få upptagas i rikstaten för
år 1900.
Soldatvakansafgiften, i riksstaten för år 1899 upptagen med 42,000
kronor, motsvarande trettio procent af afgifternas värde enligt sistnämnda
lag, torde, med afseende å den för år 1900 medgifna ytterligare
lindring af tio procent, för nämnda år uppföras med ett nedsatt
belopp af 28,000 kronor.
Båtsmansvakansafgiften. Vid 1887 års riksdag beslutades, att båtsmanshållet
skulle sättas på vakans samt derigenom inflytande vakansafgifter,
beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 Juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets
inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden
till den i sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanskår
icke ega rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva
rotar årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom
vore att påräkna, antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för
hvart och ett af de följande åren. I sjelfva verket har tillökningen
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 2
10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
för. hvart och ett af åren 1888—1892, under hvilka år afkortning å
afgifterna egde rum med trettio procent, belöpt sig endast till:
år 1888 (inkomst af vakanssättningen kronor
„ 1889 (
„ 1890 (
ii 1891 (
„ 1892 (
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
37,033: 81) kronor 37,033: 81
73,328:49) „ 36,294:68
108,197:91) „ 34,869:42
137,199:52) „ 29,001:61
163,657:01) „ 26,457:49.
Under år 1893, då lindring egde rum med fyrtio procent, belöpte
sig inkomsten af vakanssättningen till 160,074: 19.
För åren 1894 och 1895, då lindring var medgifven med femtio
procent, och för aren 1896 och 1897, då lindringen utgjorde sextio procent,
belöpte sig inkomsten:
år 1894 till ..................................................... kronor 148,990: 4 6
>» 1895 ii ................................... „ 166,707:12
ii l898 „ „ 148,701:83
n 1897 » „ 169,974: 93.
Lindring för år 1900 skall utgå med åttio procent, men med afseende
a den fortgående vakanssättningen och deraf föranledda ökning
i inkomst torde någon förändring i den för år 1899 antagna beräkningen,
150,000 kronor, icke höra ega rum, utan hemställer statskontoret.
, att båtsmansvakansafgiften, under hvilken inkomsttitel jemväl
ingå afgifter af ny båtsmansrotering, af insockne frälsehemman i Halland,
af städernas båtsmanshåll samt af sex båtsmansrotar på Visingsö,
måtte äfven i riksstaten för år 1900 upptagas med 150,000 kronor.
Arrendemedlen blefvo, med fäst afseende å den enligt Riksdagens
beslut fortgående försäljningen af mindre kronoegendomar och då inkomsten
alltsedan år 1893 varit i fallande, i riksstaten för år 1897
upptagna med ett från 2,400,000 kronor till 2,300,000 kronor nedsatt
belopp, hvilken beräkning bibehölls äfven i riksstaten för år 1898. I
riksstaten för år 1899 är denna statsinkomst upptagen med ett till
2,200,000. kronor ytterligare nedsatt belopp. Under sistförflutna tre
åren har inkomsten fortfarande varit i fallande, men då densamma icke
något år understigit 2,300,000 kronor, hemställer statskontoret, att
arrendemedlen måtte i riksstaten för år 1900 uppföras med oförändradt
belopp af 2,200,000 kronor.
Mantalspenningar ne, som i riksstaten från och med år 1889 beräknats
till 665,000 kronor, hafva i medeltal för åren 1895—1897 influtit
med 705,660 kronor. Vid det förhållande att inkomsten varit i
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11
stigande samt från och med år 1894 öfverstigit beräkningen, år 1894
med mera än 7,900 kronor, år 1895 med mera än 29,000 kronor, år
1896 med mera än 40,000 kronor samt för år 1897 belöpt sig till
mera än 716,000 kronor, torde denna inkomsttitel få i riksstaten för
år 1900 upptagas med ett till 700,000 kronor förhöjdt belopp.
Bötesmedel. Denna inkomsttitel är i 1899 års riksstat beräknad
till 250,000 kronor, och har samma summa upptagits i bilagda tabell.
Kontrollstämpehnedel, som allt sedan år 1886 varit i riksstaten upptagna
till 25,000 kronor, uppfördes i riksstaten för år 1899 med ett
förhöjdt belopp af 30,000 kronor, hvilken summa upptagits i bilagda
tabell.
Fyr- och båhnedel äro för år 1899 beräknade till 1,400,000 kronor,
eller samma belopp, hvarmed de i riksstaterna upptagits från och med
år 1894. Inkomsten har utgjort:
år 1895 ....................................................... kronor 1,533,014: —
„ 1896 ......;................................................ „ 1,581,458: —
„ 1897 ...................................................... „ 1,664,659: —
hemställande statskontoret, att, då fyr- och båkmedlen sålunda visat
sig vara i stigande och, efter hvad statskontoret inhemtat, för januari
med november månader debiterats med 1,655,219 kronor 76 öre, desamma
måtte för år 1900 få beräknas till 1,500,000 kronor.
Telegrafmedlen äro i riksstaten för år 1899 upptagna med 1,510,000
kronor och hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat, af telegrafstyrelsen
beräknats äfven för år 1900 till 1,510,000 kronor, hvilken summa
alltså i bilagda tabell upptagits.
Jernvägstrafihnedel. Jemlikt § 3 i nådiga instruktionen för jernvägsstyrelsen
med underlydande distriktsförvaltningar den 15 oktober
1897 åligger det nämnda styrelse, bland annat, att före utgången af
november månad till Eders Kongl. Maj:t afgifva förslag till beräkning
af den behållna inkomst af statens jernvägar, som må upptagas i
riksstaten för året näst efter det påföljande. Efter hvad statskontoret
inhemtat, har styrelsen beräknat denna inkomst till 10,000,000 kronor;
varande detta belopp upptaget i nyss omförraälda tabell.
Skogsmedel, som upptagas uti innevarande års riksstat med 3,500,000
kronor, äro beräknade för år 1899 till 4,000,000 kronor och hafva
utgjort:
år 1895 ........................................................ kronor 4,209,306: —
„ 1896 ......................................................... „ 4,242,128: —
1897 ........................................................ „ 5,426,312: —
eller i medeltal för dessa tre år ..................... „ 4,625,915: —
12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
Bkogsmedelsinkomster under innevarande års tre första qvartal belöpt
sig till 6,995,423 kronor och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden
under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma
tid af sistlidet år, 334,495 kronor, för år 1898 således uppgå till mera
än 7,329,918 kronor och öfverstiga den senast antagna beräkningen
med mera än 3,300,000 kronor. På sätt statskontoret vid flera föregående
tillfällen erinrat, är emellertid denna statsinkomst beroende af
förhållanden, som ej på förhand med någon säkerhet kunna beräknas.
Statskontoret anser derför den betydliga ökningen i inkomsten under
sistlidet och innevarande år icke böra i vidare män föranleda förändring
i den senast antagna beräkningen, än att skogsmedlen i riksstaten för
år 1900 upptagaB med ett förhöjdt, medelinkomsten för åren 1895 —1897
ungefärligen motsvarande belopp af 4,600,000 kronor.
Extra uppbörd. Denna inkomsttitel är af tillfällig och vexlande
natur och torde få i riksstaten för år 1900 upptagas med oförändradt
belopp af 100,000 kronor.
Bevillningar.
Tullmedel. Till följd af de förändringar i tullbevillningen, som
af 1896 och 1897 årens Riksdagar beslutats, och med hänsyn till det
höga belopp, hvartill inkomsterna under år 1896 uppgått, beräknades
denna bevillning för år 1898 till 39,000,000 kronor.
Då denna statsinkomst, för år 1896 debiterad med mera än
42,200,000 kronor, i medeltal för åren 1894—1896 uppgått till öfver
40,000,000 kronor samt för år 1897 kunde antagas belöpa sig till
mera än 43,000,000 kronor, föreslog statskontoret, att tullmedlen för
år 1899 måtte beräknas till ett förhöjdt belopp af 41,000,000 kronor,
hvilket förslag af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen godkändes.
Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna inbragt:
år 1895 ...................................................... kronor 39,348,796: —
„ 1896 ......................................................... „ 42,201,218: —
„ 1897 ......................................................... „ 13,537,911: —
eller i medeltal för dessa tre år..................... „ 41,695,975: —
För januari—november månader innevarande år hafva, enligt
meddelande från generaltullstyrelsen, tullmedlen utgjort 47,510,327
kronor och skulle, i händelse uppbörden för innevarande månad blefve
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13
lika den för december månad sistlidet år, för innevarande år uppgå
till 50,955,996 kronor.
Af förestående redogörelse framgår, att denna statsinkomst fortfarande
varit i stigande, hvarför en förhöjning i den senast antagna
beräkningen torde böra ega rum; dock anser statskontoret tullmedlen
icke böra för år 1900 i riksstaten uppföras med högre än ett medelinkomsten
för åren 1895—1897 motsvarande, dock till 42,000,000 kronor
afjemnadt belopp, hvilket i bilagda tabell upptagits.
Postmecllen. Efter hvad statskontoret inhemtat, har generalpoststyrelseu
vid afgifvande af förslag till de postverkets inkomst- och
utgiftsstater, som böra till nästkommande års Riksdags pröfning öfverlemuas,
beräknat inkomsten af postmedlen till 10,800,000 kronor, hvadan
denna summa blifvit å bilagda tabell uppförd.
Bevillning saf gifter för särskilda förmäner och rättigheter. De särskilda
afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna
debiterats med:
år 1895. |
år 1896. |
år 1897. |
||||
för rättighet till skogsfång och kol-ningsfrihet på allmänningar ....... |
1,739 |
63 |
1,739 |
63 |
1,739 |
63 |
af bankbolag med sedelutgifniugsrätt |
676,034 |
59 |
631,765 |
34 |
712,459 |
9 3 |
„ vissa handlande och handelsexpe- |
||||||
diter ................................................... |
240,500 |
248,100 |
— |
266,100 |
— |
|
,, utländingar för konserter och dra- |
||||||
matiska eller andra föreställningar |
15,765 |
— |
13,486 |
50 |
8,425 |
50 |
säger |
934,039 |
22 |
895,091 |
47 |
988,725 |
06 |
hvartill kommer tillfällig uppbörd.. |
4 |
50 |
— — |
— — |
— |
|
summa |
934,043 |
72 |
895,091 |
47 |
988,725 |
06 |
Af 1897 års Riksdag beslutades en sådan ändring af § 4 i kongl.
förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter den 2 december 1892, att den afgift, som utländsk handelsresande
jeinlikt detta författningsrum skulle erlägga för rättigheten att
här i riket idka handel med utländska varor, skulle beräknas för hvarje
tidrymd af trettio på hvarandra följande dagar, räknade från och med
den dag, afgiften erlades, och icke, såsom förut varit förhållandet, för
hvarje kalendermånad. Ehuru det kunde antagas, att i följd af denna
14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
förändring en minskning i ifrågavarande afgifter komme att ega rum,
ansåg Riksdagen dock, att minskningen icke kunde blifva af någon
större betydenhet; och blef inkomsttiteln af Riksdagen för år 1898 i
enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag beräknad till ett från 800,000
kronor till 850,000 kronor förhöjdt belopp.
Med fästadt afseende å den minskning i bankbolags sedelutgifning,
som under år 1899 tilläfventyrs kunde ega rum i följd af stadgandet
i § 41 i lagen för Sveriges riksbank den 12 sistlidne maj, beräknade
innevarande års Riksdag bevillningsafgifterna för särskilda förmåner
och rättigheter för år 1899 till ett nedsatt belopp af 750,000 kronor.
Nyss omförmälda lagrum innehåller, bland annat, att enskilda banker
ega att intill utgången af år 1903 utgifna egna sedlar, samt att från
början af år 1899 till utgången af år 1903 enskild bank, som, efter minst
tre månader förut hos chefen för finansdepartementet derom gjord anmälan,
afstått från sin rätt att utgifva egna sedlar samt icke indragit
något af sina den 1 januari 1896 befintliga afdelningskontor, eger
åtnjuta hos riksbanken vissa förmåner.
Enligt hvad statskontoret inhemtat, lärer någon sådan anmälan
ännu icke blifvit gjord hos chefen för finansdepartementet, men deremot
skall till nämnda departement ingått anmälan från en enskild, sedelutgifvande
bank, att den med innevarande års utgång upphör med sin
rörelse, som då öfvertages af ett nybildadt bankaktiebolag; och hemställer
statskontoret, att ifrågavarande statsinkomst, som, enligt hvad ofvan
berörts, under år 1897 debiterats med mera än 988,000 kronor, måtte
med oförändradt belopp, 750,000 kronor, upptagas i riksstaten för år 1900.
Stämpelmedlen äro i innevarande års riksstat, likasom i sistlidet
års, upptagna med 5,000,000 kronor, och var denna beräkning af
Eders Kongl. Maj:t föreslagen att gälla äfven för år 1899, men då
innevarande års Riksdag beslutat, att skyldigheten att vid utställandet
af inrikes vexel förse densamma med stämpel skulle vid nästkommande
års ingång upphöra, och den härigenom uppkommande minskning i
inkomst af Riksdagen beräknats till 600,000 kronor, ansåg Riksdagen
stämpelmedlen böra för år 1899 i riksstaten upptagas med ett till
4,400,000 kronor nedsatt belopp.
Denna statsinkomst har belöpt sig till:
år 1895 kronor 4,891,704: — deraf bevillnings
afgift
för spelkort ................................................ kronor 92,551: —
,, 1896 kronor 5,240,923: — deraf bevillnings
afgift
för spelkort ................................................ „ 83,661: —
„ 1897 kronor 5,957,170: — deraf bevillningsafgift
för spelkort ................................................ „ 111,832: —
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15
Under januari—november månader innevarande år hafva i länens
ränterier och till statskontoret influtit stämpelmedel med 5,788,375
kronor, deraf 112,713 kronor kortstämplingsafgift, mot 5,014,039 kronor,
deraf kortstämplingsafgift 97,419 kronor, under motsvarande tid sistlidet
år.
Enligt i finansdepartementet utarbetade uppgifter för åren 1895,
1896 och 1897 å beloppet af de stämplar, som användts till nedannämnda
handlingar, har detta belopp utgjort:
1 1 |
år 1895. |
år 1896. |
år 1897. |
|||
handlingar till lagfartsprotokollet |
1,190,522 |
90 |
1,616,653 |
30 |
1,787,031 |
95 |
dito till inteckningsprotokollet...... dito till äktenskapsförordsproto- |
212,223 |
11 |
269,287 |
27 |
329,896 |
78 |
kollet................................................ |
4,646 |
4,645 |
— |
4,411 |
||
dito till bouppteckningsprotokollet |
1,117,537 |
80 |
1,107,903 |
90 |
1,400,414 |
65 |
summa kronor |
2,524,929 |
81 |
2,998,489 |
4 713,521,7 54 |
38 |
Bevillningsafgiften för spelkort, som enligt 1892 års Riksdags
beslut förhöjdes från 75 öre till 1 krona 50 öre för hvarje kortlek,
har jemlikt 1896 års Riksdags beslut och nådiga kungörelsen den 1 maj
samma år från och med den 1 derpåföljde juli nedsatts till 50 öre för
hvarje kortlek.
Stämpelmedlen hafva i medeltal för åren 1895—1897 belöpt sig till
5,363,266 kronor. Då emellertid den väsentligaste delen af skattetiteln
är af vexlande natur, samt någon erfarenhet ännu ej kunnat vinnas om
resultatet af beslutet om upphörande af stämpelafgiften för vexlar, anser
statskontoret någon förändring i beräkningen häraf ej nu böra ske,
utan hemställer, att stämpelmedlen måtte i riksstaten för år 1900 upptagas
med oförändradt belopp af 4,400,000 kronor.
Bränvinstillverknivgsshatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort:
år 1893
„ 1894
„ 1895
„ 1896
„ 1897
utgörande medeltalet för femårsperioden
liter 31,721,077
„ 33,068,884
„ 34,886,895
„ 32,804,168
„ 36,295,172
„ 33,755,239.
16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Medeltalet för femårsperioden 1892—1896
uppgick till ..................................................................... liter 32,857,168.
Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad
har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och justerings
byrå,
uppgått till ............................................................ liter 31,661,443,1
och om härtill lägges tillverkningen under december
månad sistlidet år ............................................................... „ 5,706,155,3
skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal
komme att motsvara tillverkningen för samma
månad innevarande år, detta års tillverkning blifva liter 37,367,598,4.
Beträffande tillverkniugsskatten meddelas följande öfversigt för
femårsperioden 1893 — 1897.
Restitution för |
||||
Influten skatt. |
denatu- |
för högt |
Statsverket |
|
reradt |
e rlagd |
behållet. |
||
bränvin. |
skatt. |
|||
Kronor. |
ICronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
år 1893........................................ |
15,849,588 |
534,549 |
5,017 |
15,310,022 |
„ 1894.............................................. |
16,277,549 |
606,960 |
4,712 |
15,665,877 |
„ 1895............................................... |
16,558,451 |
710,025 |
1,709 |
15,846,717 |
„ 1896 ............................................. |
17,545,976 |
744,617 |
5,279 |
16,796,080 |
„ 1897 ............................................. |
18,438,057 |
919,989 |
5,643 |
17,512,425 |
Bränvinstillverkningsskatten är för år 1899 af Riksdagen beräknad
till 15,500,000 kronor.
Enligt hvad förestående öfversigt utvisar belöpte sig statsverkets
behållna inkomst af bränvinstillverkningsskatten år 1897 till 17,512,425
kronor. Under innevarande år intill den 1 dennes är dylik skatt inbetald
med 17,635,361 kronor 5 öre, och under förutsättning att inkomsten
för denna månad komme att inflyta med lika stort belopp
som under december månad sistlidet år, eller 2,246,670 kronor, skulle
årets inkomst uppgå till mera än 19,800,000 kronor. Om derifrån afräknas
hvad för denatureradt bränvin under innevarande år blifvit, eller
än vidare blifver restitueradt, här förslagsvis beräknadt till 1,000,000
kronor, skulle återstå 18,800,000 kronor.
Den fortgående ökningen i denna statsinkomst torde böra föranleda
en höjning i beräkningen, i hvilket afseende statskontoret, med
afseende derå att inkomsten, som visserligen i medeltal för de sistför
-
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17
flutna tre åren influtit med mera än 16,700,000 kronor, dock under ett
af dessa år belöpt sig till endast något öfver 15,800,000 kronor, underdånigst
hemställer, att bränvinstillverkningsskatten måtte i riksstaten
för år 1900 upptagas med ett till 16,000,000 kronor förhöjdt belopp.
Hvitbetssockertillverkningsafgiften. Uti förnyade nådiga förordningen
den 19 maj 1893 om beskattning åt hvitbetssockertillverkningen i riket
är stadgadt för att gälla från och med den 1 derpåföljde juli, bland
annat, att för all tillverkning af hvitbetssocker inom riket skall erläggas
tillverkningsskatt i förhållande till det utbyte i råsocker, som de för
tillverkningen använda hvitbetor enligt nedan omförmälda grund antagas
hafva lemnat; att denna skatt skall utgöra hälften af gällande
tullsats för utländskt socker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandel
antagna holländska standard; samt att det beskattningspligtiga
råsockret skall, med ett visst undantag, beräknas efter de för tillverkningen
använda betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade)
hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 9 kilogram socker; dock
att utbytet skall beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram
och intill den 1 september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för 100 kilogram
råa (ej torkade) hvitbetor; och är sedermera genom nådiga kungörelsen
den 15 maj 1896 förordnadt, att lända till efterrättelse från
och med den 1 derpåföljde september, att det beskattningspligtiga råsockret
skall beräknas efter de för tillverkningen använda betornas
vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna
ett utbyte af tio och ett hälft kilogram socker.
I enlighet härmed och då tullen för socker, till färgen mörkare
än ofvannämnda standardnummer, är bestämd till 23,5 öre per kilogram,
utgör skatten, som utgick till den 1 september 1894 med 8 kronor
81 öre, derefter till den 1 september 1895 med 9 kronor 69 öre och
derefter intill den 1 september 1896 med 10 kronor 57 öre, från sistnämnda
dag 12 kronor 33 öre, allt per ton (1,000 kilogram) afverkade
betor, dock så att skatten utgår vid fyra fabriker, hvilka åtnjuta lägre
utbytesberäkning än den i allmänhet stadgade, med lägre belopp, vid
tre af dem till den 1 september 1899 och vid en till deu 1 september
1900, hvarefter all sådan undantagsförmån, jemlikt nådiga kungörelsen
den 15 maj 1896, upphör.
Under nedannämnda tillverkningsår (från och med den 1 september
till och med den 31 augusti nästföljande år) har vid samtliga fabriker
inom landet afverkats följande myckenhet betor:
Bih. till liiksd. Prof. 1899. 1 Sarnl. 1 Afd.
3
18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
September |
Januari— |
Summa ton. |
Högsta antalet |
|
1893— 1894 ........................................ 1894— 1895 ............................................. |
256,861 400,191 |
117,101 228,283 |
373,962 628,474 |
10 17 |
1895— 1896 ........................................... 1896— 1897 (under år 1897 har till- verkningeu utsträckts |
493,125 |
45,584 |
538,709 |
18 |
till april månad)........... |
624,897 |
265,343 |
890,240 |
19 |
1897—1898 ............................................. |
660,349 |
55,792 |
716,141 |
19 |
Enligt meddelande från ofvannämnda byrå har afverkningen under
de tre första månaderna af nu löpande tillverkningsår utgjort:
september och oktober ......................................... ton 134,603: 4
november .................................................................... „ 242,743: 9
tillhopa ton 377,347: 3.
Under samma månader sistlidet år utgjorde betafverkningen
473,288,6 ton.
Inkomsten af denna skattetitel har utgjort:
............ kronor 2,718,927: —
........... „ 4,723,275: —
........... „ 7,139,148: —
........... „ 7,726,387: —
............ „ 11,008,906: —
I medeltal för de tre åren 1895—1897 har inkomsten belöpt sig
till 8,624,814 kronor.
Enligt meddelande af ofvannämnda kontroll- och justeringsbyrå
har tillverkningsafgiften under januari—november månader innevarande
år debiterats med 5,130,292 kronor 39 öre. Under december månad
1897 afverkades 187,060,2 ton betor, och om myckenheten af under
innevarande månad afverkade betor blefve lika med afverkningen under
december månad 1897, skulle den debiterade afgiften för innevarande
månad komma att, efter 12 kronor 33 öre per ton, belöpa sig till
2,306,452 kronor och 1898 års inkomst till 7,436,744 kronor 39 öre.
Denna statsinkomst är i innevarande års riksstat uppförd med
år 1893
„ 1894
„ 1895
„ 1896
„ 1897
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 19
8,000,000 kronor. Då anledning icke förefunnes att antaga, det hvitbetssockertillverkningen
inom riket komme att minskas, utan fastmer
torde behöfva ökas för att kunna motsvara konsumtionen af socker
inom landet, hvilken visat sig vara i ständigt stigande, ansåg innevarande
års Riksdag denna skatt böra för år 1899 i riksstaten beräknas
med ett till 9,000,000 kronor förhöjdt belopp; hemställande statskontoret,
då minskningen i inkomsten under innevarande år icke torde
böra föranleda att härutinnan för närvarande vidtaga någon ändring,
att denna beräkning jmåtte få gälla äfven för år 1900.
Bevillning af fast egendom samt af inkomst, i nästkommande års
riksstat uppförd med 5,600,000 kronor, har belöpt sig år 1895 till
5,408,384 kronor,"ar 1896 till 5,730,320 kronor och år 1897 till 6,108,078
kronor, eller i medeltal för dessa tre åren till 5,748,927 kronor; hemställande
statskontoret, med afseende derå att denna statsinkomst under
flera år visat sig vara i oafbrutet stigande med omkring 2 å 300,000
kronor årligen, att bevillning af fast egendom samt af inkomst måtte
upptagas i riksstaten för år 1900 med ett till 6,000,000 kronor förhöjdt
belopp.
Beträffande resultatet af 1897 års statsreglering är af statskontoret
i underdånig skrifvelse den 15 sistlidne juli anmäldt, att å statsverkets
inkomster samt ordinarie och extra ordinarie förslagsanslag upp
-
stått ett nettoöfverskott af ..................................... kronor 20,129,227: 2 3
hvartill borde läggas:
af myntverkets behållning för år 1897, enligt
nådiga brefvet den 5 Maj 1882, ..................... „ 1,102,616: 84
besparing å nionde^ hufvudtitelns anslag »bidrag
till folkskolelärares pensionering» ........ „ 916: 6 7
odispouerade behållningar å en del extra statsanslag,
enligt särskilda nådiga föreskrifter, „ 82,988: 15
så att öfverskottet på det hela uppginge till......‘kronor 21,315,748: 89.
Vidare anfördes i samma skrifvelse, beträffande förhållandet med
den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade
medel» upplagda särskilda räkning öfver öfverskott och brister i statsregleriugarne,
att behållningen å denna fond enligt 1896 års''rikshufvud
-
20 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
bok utgjorde ........................................;..................... kronor 35,140,471: so
hvartill komme ofvannämnda öfverskott ............ „ 21,315,748: 89
summa kronor 56,456,220: 3 9
att om derifrån afräknades hvad i 1897 års riksstat
blifvit anvisadt att från fonden utgå ......... „ 8,296,000:_
uppkomme det belopp af .......................................... kronor 48,160,220: 3 9
hvartill, enligt 1897 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda
särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning,
hvaraf vore disponerade enligt 1898 års riksstat 14,229,000
kronor och enligt 1899 års riksstat 12,615,000 kronor, alltså återstode
att disponera en summa af 21,316,220 kronor 39 öre.
Stockholm den 10 december 1898.
Underdånigst:
ALB. ANDERSON.
L. W. RIJBEN. C. G. SYL VAN. F. W. HOFF8TEDT
Föredragande.
C. Kinberg.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
21
Tab. Litt. a.
Statsverkets inkomster.
Ordinarie inkomster. |
Kronor. |
|
Grundskatt ............................... Kavalleriregementenas hästvakansspanmål Afgift er för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriei rrosspassevolansafgift ...................... Tillfälliga rotevakansafgifter .................................... Soldatvakansafgift Båtsmansvakansafgift Arrendemedel ....................... Mantalspenningar ....................... Bötesmedel ........................... Kontrollstämpelmedel Fyr- och båkmedel .................................. Telegrafmedel ..................................... Jernvägstrafikmedel ............................. Skogsmedel ................................ Extra uppbörd ............................................ |
983.000 270.000 51.000 19.000 150.000 28.000 150.000 700.000 250.000 1.500.000 1.510.000 4.600.000 100.000 |
— - — — _ _ |
Säger |
22,541,000 |
— |
Bevillningar. Tullmedel .................................................... Postmedel ....................................................... Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter Stämpelmedel .................................................................. Bränvinstillverkningsskatt ................................................. Hvitbetssockertillverkningsafgift Bevillning af fast egendom samt af inkomst .............. |
42.000. 000 750,000 4,400,000 16.000. 000 9.000. 000 6.000. 000 |
— |
Säger |
88,950,000 |
|
Summa |
111,491,000 |
22
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Statsverkets
.v .rv..,.- ■ -* r. • ;>*« ».t * r* " ''* * ■ Ordinarie inkomster. Grundskatt ....................................................................................... |
Beräknade |
|
1.444.000 250.000 270.000 51.000 19.000 222.000 42.000 150.000 2.200.000 665.000 250.000 30.000 10,000,000 4,000,000 100.000 |
||
Kyrkotionde ..................................................................................... |
||
Kavalleriregementenas hä.stvakärnaspa/nmål .................................. |
||
Afodfter för perpedelnnderhållet vid ru stil ål 1 si n fan ter i et ........... |
||
Trosspassevolansafnnft .................................................................... |
||
Tillfälliga rotevakansafgifter ......................................................... |
||
Snida,tveka,nsafcrift, ........................................................................... |
||
Båtsmansvakansafgift ..................................................................... |
||
Arrendemödel .............................................................................. |
||
Mantalspenningar ............................................................................ |
||
Bötesmedel .............................................................................. |
||
Konfrollstä.mpelmedel ..................................................................... |
||
Fyr- och hå.kmedel ......................................................................... |
||
Telecrrnfmftdel ................................................................. |
||
•Ternvacrstrafikmedel ........................................................................ |
||
Skncrsmedel .................................................................... |
||
Extra uppbörd ................................................................................. |
||
Säger Bevillningar. Tullmedel ........................................................................ |
22,603,000 |
— |
41,000,000 9.925.000 4.400.000 9,000,000 5.600.000 |
— |
|
Postmedel ....................................................................................... |
||
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter ....... Stämpelmedel1''.................................................................................. |
||
Brä.n vinstdi verknm (Tsskatt, ..................................................... |
||
BvithetssöekifVrtill verka in o-safnoft ................................................... |
||
Bevillning af fast egendom samt a,f inkomst ............................ |
||
Säger |
||
Summa |
108,778,000 |
— |
Tillkommer'' t,illä,oi0ishévillninp|'' ..................................................... |
_ _ |
|
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
23
inkomster.
Tab. Litt. b.
Enligt räkenskaperna |
Statskontorets |
|||
För år 1895. |
För år 1896. |
För år 1897. |
Medium |
för år 1900. |
2,350,957 207,911 257,954 50,485 24,841 193,113 75,504 272,403 2,441,156 694.135 276,096 37,064 1,533,014 1,445,572 9,000,000 4,209,306 236,643 |
1,882,056 207,786 264,476 50,220 24,272 202,762 61,371 230,279 2,348,955 705,871 291,467 40,388 1,581,458 1,520,224 9,800,000 4,242,128 110,680 |
1,882,115 211,891 279,276 49,840 23,675 268,744 62,451 243,443 2,309,988 716,974 319,671 48,213 1,664,659 1,624,208 13,800,000 5,426,312 120,483 |
2,038,376 209,196 267,235 50,182 24,263 221,540 66,442 248,708 2,366,700 705,660 295,745 41,888 1,593,044 1,530,001 10,866,667 4,625,915 155,935 |
983.000 270.000 51.000 19.000 150.000 28.000 150.000 700.000 250.000 1.500.000 1.510.000 4.600.000 100.000 |
23,306,154 |
23,564,393 |
29,051,943 |
25,307,497 |
22,541,000 |
39,348,796 8,548,268 933,852 4,891,704 15,846,717 7,139,148 5,408,384 |
42,201,218 9,035,371 886,668 5,240,923 16,796,080 7,726,387 5,730,320 |
43,537,911 9,704,637 991,828 5,957,170 17,512,425 11,008,906 6,108,078 |
41,695,975 9,096,092 937,449 5,363,266 16,718,407 8,624,814 5,748,927 |
42.000. 000 750,000 4,400,000 16.000. 000 9.000. 000 6.000. 000 |
82,116,869 |
87,616,967 |
94,820,955 |
88,184,930 |
88,950,000 |
105,423,023 5,219,175 |
111,181,360 1,473,064 |
123,872,898 |
113,492,427 ; |
111,491,000 |
110,642,198 | |
112,654,424 |
ff |
1
Bil. Litt. AA.
Til] Konungen.
Eders Kongl. Maj:t, som ansett det böra komina under öfvervägande,
huruvida icke de statsinkomster, som inflyta till statsverket först under året
näst efter det, till bestridande af hvars utgifter de beräknats, lämpligen borde
till större eller mindre del upptagas i riksstaten för det år, under hvilket de
inflyta, har under den 14 sistlidne januari i nåder anbefalt statskontoret och
kammarrätten att efter öfverståthållareembetets och Eders Kongl. Maj:ts
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1
2
samtlige befallningshafvandes i liinen hörande gemensamt afgifva underdånigt
utlåtande i omförmälda fråga och dervid särskildt inkomma med utredning,
huruvida icke, under förutsättning att berörda förändring kommer till stånd,
en sådan anordning kunde vidtagas, att revision af räkenskaperna rörande de
statsinkomster, som komme att i riksstaten upptagas ett år senare än för
närvarande och sålunda anses tillhöra detta senare år, ändock komme att ega
rum på samma tid och i samma ordning som nu.
Sedan öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande
i länen med infordrade underdåniga utlåtanden i ämnet inkommit,
få embetsverken, med öfverlemnande af dessa handlingar, underdånigst
anföra följande:
Frågan om statsinkomsternas upptagande i riksstat och räkenskaper för
det år, hvarunder de inflyta, är ej ny, utan har vid flera tillfällen varit
under behandling, senast, enligt hvad af det vid nådiga propositionen den 15
sistlidne januari angående statsverkets tillstånd och behof fogade protokoll
öfver finansärenden den 14 samma månad inhemtas, vid afgifvande af denna
proposition. Vid detta protokoll är bilagdt ett af statskontoret under den 29
december sistlidet år i detta ämne afgifvet infordradt underdånigt utlåtande,
deri statskontoret till en början redogjort för den behandling denna fråga vid
föregående tillfällen erhållit, och få embetsverken underdånigst hänvisa till
denna redogörelse. Vidare hade statskontoret, som fått sig anhefaldt att
yttra sig i då väckt fråga särskildt om upptagande af bevillningen af fastighet
och af inkomst i riksstaten för det år bevillningen inflöte, uttalat den
mening, att eu sådan förändring icke borde ega rum, med mindre än att förändringen
omfattade äfven öfriga statsinkomster, som vid kronouppbördsstämmorna
inflöte året efter det, för hvilket de vore beräknade, samt funnit förändriugen,
äfven om den fiuge en sådan omfattning, icke vara att förorda.
Statskontoret ansåge nendigen åtgärden numera icke vara åt något verkligt
behof påkallad, emedan dels det förnämsta skälet för de i förevarande hänseende
tillförene väckta förslagen eller att derigenom vore att vinna eu
tidigare afslutning af statsverkets räkenskaper förlorat sin betydelse, sedan
anordningar vidtagits, hvarigenom äfven utan omförmälda förändring en sådan
tidigare afslutning möjliggjorts, dels statsverkets kassaförlagsfond ökats till i
det närmaste 15,000,000 kronor, utom det att fondens förmåga att motsvara
sitt ändamål ökats derigenom, att i följd af afskrifning å grundskatter och
vakansafgifter minskning egt rum och fortfarande komme att i mån åt
afskrifningens fortgång ega rum i de inkomsttitlar, hvilka inflöte först året
efter det, för hvilket de vore påräknade, under det att samtidigt utgifterna
till indelningsersättningar och lindring i rustnings- och roteriugsbesvären,
hvilka utgifter skulle bestridas först under året efter det, för hvilket de
3
belöpte, ökats och fortfarande i mån af lindringsåtgärdens fortgång komme
att ökas. Statskontoret förmälte sig ock hafva med tillhjelp af den
succesivt ökade kassaförlagsfonden och å statsregleringarne uppkomna öfverskott
kunnat bestrida statsutgifterna utan att, annat än i jemförelsevis
mindre omfattning och endast för kortare tider, behöfva anlita riksgäldskontoret
om kassaförstärkning. Vidare anmärkte statskontoret, att följden
af den ifrågasatta förändringen blefve den, att alla de handlingar, hvarpå debiteringen
grundades, komme att bifogas räkenskaperna för ett år senare än
efter närvarande redovisningsmetod, hvarigenom ock kontrollen å utskyldernas
debitering komme att ega rum ett år senare än nu, hvilken omständighet, om
den ock icke i och för sig utgjorde hinder för förändringens vidtagande, dock icke
vore utan betydelse och i allt fall stode i strid med nu antagna ordning för
redovisningen, hvarmed åsyftats ej allenast en tidigare räkenskapsafslutning,
utan äfven en tidigare revision. Statskontoret uttalade vidare den åsigt, att,
ehuru kassaförlagsfonden visserligen ännu icke vunnit den storlek, att densamma
framgent under mindre gynsamma förhållanden kunde anses vara för
sitt ändamål tillräcklig, tillgodoseende af statsverkets behof af kassaförlagets
förstärkande icke påkallade den nu ifrågasatta förändringen, utan att samma
behof i erforderlig grad lämpligen kunde och borde fyllas i den ordning, som
hittills följts.
Uti sitt i anledning af statskontorets utlåtande till ofvanberörda statsrådsprotokoll
afgifna yttrande förklarade departementschefen, att, äfven om
han med statskontoret ville erkänna, att genomförandet af ifrågavarande förändring
icke under närvarande förhållanden egde fullt samma betydelse och
räckvidd som vid vissa föregående tillfällen, då åtgärden jemväl blifvit ifrågasatt,
vore han likväl i så måtto af afvikande mening från den af statskontoret
uttalade, som lian ansåge de skäl, hvilka allt fortfarande talade för
förändringens genomförande, vara af den vigt, att, derest icke ur andra synpunkter
hinder mötte, desamma borde få fälla utslaget till förmån för sagda
förändring. Den i viss mån ökade stadga i statskontorets kassaförvaltning,
som vunnits, på sätt statskontoret erinrat, genom den i mån af grundskatteafskrifningens
fortgång inträdda minskningen i beloppet af de inkomster, som
inflöte först under året efter det, i hvars riksstat de upptagits, kunde, såsom
statskontoret jemväl medgifvit, endast ega rum under förutsättning, att inkomstminskningen
icke i vidare mån, än som redan skett, ersattes af på taxering och
debitering beroende direkt beskattning. Ett vidsträcktare ersättande på sådant
sätt af den genom grundskatteafskrifningen och lindringen i rustnings- och
roteringsbesvären inträdda minskning i statens tillgångar hade emellertid enligt
Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens samfälda mening varit och vore afsedt.
Att detsamma hittills icke i afsedd utsträckning kunnat genomföras hade
4
berott derpå, att bevillningen af fast egendom samt af inkomst icke i sin
nuvarande form visat sig mäktig af den utveckling, som erfordrats för att
göra densamma tjenlig till grundval för en i afsevärd mån utvidgad direkt
beskattning. Men syftemålet vore derföre ingalunda uppgifvet, utan borde
tvärtom oaflåtligt fasthållas. Det vore endast en tidsfråga, när den direkta
beskattningen komme att intaga ett mera betydande rum i statens skatte
system
än hittills, och det vore icke länge sedan en 100 procents tilläggsbevillning
utgick jemte bevillningen, i följd hvaraf denna sålunda i sjelfva
verket utgjordes med dubbelt belopp mot eljest. Uppenbart vore emellertid,
att, om ock större olägenhet för statsverket icke skulle uppkomma deraf, att
en bevillning till belopp af fem och en half millioner kronor icke inflöte förr
än året efter det, för hvars behof den påräknats, förhållandet gestaltade sig
helt annorlunda, om den sålunda efter statsregleringsåret inflytande summan
uppginge till dubbla beloppet eller måhända ännu högre; och det borde dervid
icke förgätas, att man väl äfven för framtiden finge räkna med det hittills
vanliga förhållandet, att bevillningen i ökad mån toges i anspråk just för
statsregleringar, som egde rum under perioder af nedgående konjunkturer för
statsinkomsterna och då kassaförlagsfonden, som skolat under statsregleringsåret
lemna förskott till belopp, motsvarande den först efter årets slut inflytande
bevillningen, i högre grad än eljest behöfde tagas i anspråk för täckande åt
den på nedgången i andra inkomsttitlar beroende kassaminskning. Principielt
vore det önskvärd!, att den förändrade ordningen för bevillningens upptagande
i riksstaten läte sig genomföra, äfvensom att åtgärden komme att omfatta
äfven öfriga statsinkomster, som inflöte först efter budgetsårets slut, dock måhända
med undantag af grundskatten samt de i riksstaten upptagna vakansafgifter,
hvilka ju etter några års förlopp komme att upphöra.
Härvid mötte likväl, enligt hvad departementschefen vidare anförde, den
af statskontoret framhållna betänklighet, att en följd af förändringens genomförande
skulle varda den, att samtliga handlingar rörande debitering och uppbörd
af bevillningen likasom äfven af öfriga hithörande statsinkomster skulle
komma att hänföras till räkenskapsåret näst efter det, till hvilket de för närvarande
höra, och sålunda ett år senare än för närvarande undergå revision.
Att afslutade räkenskapshandlingar på detta sätt komme att ett^ helt år ligga
ogranskade skulle uppenbarligen unnebära en oegentlighet, som med afseende
på den allmänt erkända önskvärdheten af den hastigast möjliga afslutning
och revision af offentliga räkenskaper skulle utgöra ett steg i orätt riktning
och så till vida medföra ett äfventyrande af statsverkets rätt, jsom uppkommande
anmärkningar först ett år senare än för närvarande kunde delgifvas de redovisningsskyldige
eller de skattskyldige. Men vid det förhållande, att hithörande
räkenskaper äfven efter förändringen komme att föreligga afslutade alldeles vid
5
samma tid som för närvarande, syntes som om möjlighet icke skulle saknas för
eu sådan anordning, att äfven räkenskapernas granskning, oafsedt att desamma
komme att anses tillhöra ett senare år än för närvarande, egde rum på
samma tid och i samma ordning som nu. Skulle än härigenom ur räkenskapssynpunkt
någon oegentlighet uppkomma, syntes densamma i allt fall icke varda
af sådan betydenhet, att förslaget om den ifrågasatta vigtiga förändringen för
dess skull borde förfalla.
Af det åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att den af departementschefen
i frågan uttalade åsigt af Eders Kongl. Maj:t godkänts, men att, då
den närmare utredning af frågan, som vore erforderlig, icke kunde medhinnas
till den tid, då 1899 års statsreglering borde föreläggas Riksdagen, förslag
till den ifrågasatta förändringen ansågs icke böra i sammanhang med den då
förestående statsregleringen framläggas för Riksdagen, utan erhölle, på sätt
ofvan förmälts, statskontoret och kammarrätten befallning att med denna utredning
inkomma.
I anledning af hvad sålunda förekommit få embetsverken till eu början
förklara sig anse föräudringen böra, för bibehållande i möjligaste måtto af
reda och öfverskådlighet i redovisningen, omfatta alla de statsinkomster, som
inflyta vid kronouppbördsstämmorna året efter det, för hvilket de äro beräknade,
oberoende deraf att några af dessa inkomster, såsom grundskatten och vissa
vakansafgifter, efter några års förlopp komma att upphöra. Embetsverken
finna ej heller något hinder möta mot förändringens vidtagande i afseende å
följande statsinkomster, nemligen grundskatt, kavalleriregementenas hästvakansspanmål,
afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet,
trosspassevolansafgift, tillfälliga rotevakansafgifter, soldatvakansafgift,
båtsmansvakansafgift, arrendemedel och mantalspenningar. I händelse förändringen
skulle genomföras vid den statsreglering, som skall upprättas af
1899 års Riksdag, skulle jemväl dessa inkomsttitlar uteslutas ur 1900 års
riksstat.
För vinnande af det åsyftade målet i afseende å bevillningen af fastighet
samt af inkomst skulle, med tillämpning af hvad i statsrådsprotokollet anföres
under förutsättning att förändringen ^kommit till genomförande vid nästlidne
Riksdag, vid 1899 års Riksdag, för förändringens genomförande, då det icke
vore öfverensstämmande med stadgandet i § 62 regeringsformen, att 1899 års
Riksdag åtoge sig en bevillning, som först af 1900 års Riksdag komme att
för sitt ändamål disponeras, vidtagas en så beskaffad anordning, att ur bevil
lningsförordningen utbrötes de bestämmelser, sorrrirördejsjelfva afgiftsbeloppen,
så att, medan 1899 års Riksdag beslöte erforderliga bestämmelser om grunderna
för bevillningens utgörande och sättet för dess påförande, 1900 års Riksdag
skulle bestämma de bevillningsafgifter, som med tillämpning i öfrigt af de
6
förut faststälda grunderna sistnämnda år, skulle debiteras för att i början af
år 1901 erläggas. Äfven om en sådan anordning skulle kunna anses förenlig
med stadgandet i § 61 regeringsformen, enligt hvilket den af innevarande års
Riksdag åtagna bevillning bör utgå intill slutet af det år, under hvars lopp liv
bevillning af Riksdagen faststäld blifver, synes dock ändamålet lämpligare
kunna vinnas på det sätt, att 1899 års Riksdag, uppå förslag af Eders Kongl.
Maj:t, beslutade, att den i riksstaten för samma år redan såsom tillgång beräknade
bevillningssumma skulle utgå ur nämnda riksstat och i stället upptagas
i statsregleringen för år 1900, och såsom fyllnad i staten för år 1899 i stället
anvisade ett berörda bevillningssumma motsvarande belopp af öfverskotteu å
1897 års statsreglering. Den bevillning, som 1900 års Riksdag derefter borde
åtaga sig för samma år och hvilken komme att inflyta under år 1901, skulle
upptagas i sistnämnda års riksstat.
Då i hvilketdera fallet som helst hvarje från och med år 1900 sammanträdande
lagtima Riksdag skulle åtaga sig en bevillning för det löpande året
att inflyta vid uppbördsstämmorna följande år, måste naturligtvis de åtgärder,
hvilka stå i sammanhang med bevillningens påförande, redan under det löpande
året varda genom utfärdad författning bestämda.
Dessa åtgärder måste förberedas och delvis verkställas redan innan
Riksdagen kan komma i tillfälle att besluta om den bevillning, som skall
i nästföljande års riksstat upptagas. Af sådan orsak lärer blifva nödigt att
från bevillningsförordningen utbryta och i en särskild, tillsvidare och intill dess
annorlunda förordnas gällande författning upptaga alla de i bevillningsförordningen
nu förekommande föreskrifter om uppskattning af fast egendom samt
af inkomst genom dertill särskild! utsedda taxeringsmyndigheter, om verkställighet
af och besvärs anförande öfver dessa myndigheters beslut, om debitering,
uppbörd och redovisning äfvensom instruktioner för taxeringsmyndigheterna.
Beträffande slutligen den anordning, som, under förutsättning att nu
omförmälda förändring komme till stånd, erfordrades för att revision af räkenskaperna
rörande de statsinkomster, som komme att i riksstaten upptagas ett
år senare än för närvarande och sålunda anses tillhöra detta senare år, ändock
komme att ega rum på samma tid och i samma ordning som nu, få embetsverken
till nådigt bifall förorda det af länsstyrelserna i Stockholms med flera
län framstälda förslag, enligt hvilket ofvanberörda statsinkomster fortfarande
skulle upptagas i uppbördsräkenskaperna (fögderiernas och städernas specialräkningar)
för det år, hvarunder debiteringen af dem eger rum, dock endast
inom linien, för att i räkenskaperna för det följande året, då de inflyta, utföras
i kolumn, samt med iakttagande att alla handlingar rörande debitering
7
och uppbörd af bevillningen likasom af öfriga hithörande statsinkomster bifogas
uppbördsräkenskaperna för förstnämnda år.
I händelse en sådan förändrad disposition af den utaf 1898 års Riksdag
åtagna bevillning som den ofvan ifrågasatta varder beslutad, bör den här
föreslagna förändring i uppbördsräkenskaperna, behållande bevillningen, vidtagas
redan med år 1899. De af eu sådan anordning påkallade jemkningar i
formulären till länens räkenskaper torde, jemlikt nådiga brefvet den 5 juli
1884, kungjordt genom statskontorets kungörelse den 14 derpåföljde oktober,
böra af statskontoret vidtagas.
Stockholm den 19 november 1898.
TJnderdånigst:
AUG. ÖSTERGREN. ALB. ANDERSON.
J. A. WALLENSTEEN. L. W. RIBEN. C. G. SYLVAN.
Föredragande.
CARL JUEL.
C. Kinberg.
Utgifterna
Första hufvutiteln.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douolas,
Statsråden: herr friherre Åkebhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson,
Dyrssen.
Tillförordnade chefen för finansdepartementet, herr statsministern
Boström anförde vidare:
Beträffande regleringen af forsta hufvudtiteln hemställer jag, att
i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för
Ordinarie anslag
under denna hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes för
sagda ändamål anvisadt, eller 1,320,000 kronor.
Bih. till Riksd. Frat. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
2
I fråga om
Första hafrndtitelu.
Extra anslag
under denna hufvudtitel anförde herr statsministern: Med anledning af
en utaf Eders Kongl. Maj:t gjord framställning beslöt 1898 års Riksdag
att såsom tillökning i det till Hans Kongl. Höghet Kronprinsens hofhållning
och handpenningar till Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan
beviljade anslag på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 50,000
kronor. Då emellertid, på sätt af det i ärendet förda statsrådsprotokoll
framgår, denna förhöjning varit afsedd att utgå endast så länge Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens från Norge utgående apanage utginge med
det af 1893 års Storthing i Norge från 80,000 kronor till 30,000 kronor
nedsatta belopp, men Storthinget år 1898 höjt samma apanage till dess
förut varande belopp eller 80,000 kronor, lärer något anslag, motsvarande
nyssnämnda af 1898 års Riksdag beviljade å 50,000 kronor, icke nu
böra äskas af Riksdagen.
Beträffande frågan om
Yttre restaurering af Stockholms slott
[1.] anförde herr statsministern vidare: Sedan med anledning af en utaf
YTer%n>la?'' ^ers Kong], Maj:t gjord framställning 1897 års Riksdag för yttre
stZkhoiL restaurering af Stockholms slott beviljat 500,000 kronor och deraf på
slott. extra stat för hvartdera af åren 1898 och 1899 anvisat en femtedel eller
100,000 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att å extra stat för år 1900 af nämnda anslag bevilja ytter
ligare
en femtedel eller 100,000 kronor.
Häruti instämde statsrådets öfrige ledamöter.
Hvad statsrådet sålunda hemstält och föreslagit
beträffande anslagen under första hufvudtiteln behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.
STOCKHOLM, ISAAC MAECTJS’ BOKTEYCKERI-AKTIEBOAQ, 1899.
Andra hufvudtiteln
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 13 januari 1899
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson,
Dyrssen.
Departementschefen statsrådet Annerstedt föredrog de frågor, som
rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid
beträffande:
Ordinarie anslag.
I fråga om de i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag
har jag icke att föreslå någon förändring.
Eib. till Biksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
Ordinarie
anslag.
1
2
Andra hufvudtiteln.
[1.]
Lagbyrån.
[2-]
Arfvoden åt
krigshofrättens
ordförande
och militäre
ledamöter.
Extra anslag.
För fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet torde Eders
Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen:
att på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp
af 25,000 kronor.
I sammanhang härmed torde angående lagbyråns verksamhet under
år 1898 böra meddelas, att lagbyrån under nämnda år utarbetat,
förutom åtskilliga författningsförslag af mindre omfattning, förslag
till lagar och författningar i syfte att möjliggöra ratifikation af en
för de Förenade Rikenas del undertecknad internationel konvention
angående vissa till civilprocessen hörande ämnen af internationel natur,
till lagar och författningar angående domsagas kansli och dermed sammanhängande
ämnen samt till lag om underhåll af vissa vägar på landet.
Härförutom hafva ledamöterna i lagbyrån dels varit sysselsatta
med utarbetande af motiver till förut upprättade förslag till författningar
angående stämning samt angående fullföljd af talan emot domstols
utslag dels ock inför högsta domstolen föredragit nyssnämnda lagförslag
jemte andra inom lagbyrån upprättade.
Högsta domstolen har numera afgifvit af Eders Kongl. Maj:t infordradt
yttrande öfver det af särskilde komiterade uppgjorda förslag
till lag om krigsdomstolar och rättegången derstädes, enligt b vilket,
förslag krigshofrätten skulle i väsentlig mån omorganiseras. Då emellertid
de af högsta domstolen mot förslaget framstälda anmärkningar
äro af beskaffenhet att föranleda en genomgripande omarbetning af
förslaget, kan frågan om krigshofrättens organisation ännu icke framläggas
till afgörande. Jag hemställer derför i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:
att för år 1900 till arfvoden åt krigshofrättens
ordförande och militäre ledamöter på extra stat.anvisa
enahanda belopp, som för närmast föregående år
dertill anslagits, eller 3,250 kronor.
Andra hufvudtiteln.
3
I underdånig skrifvelse den 30 sistlidne september bar fångvårds- [3.J
styrelsen anfört, att reservationsanslaget till vård och underhåll af
läns- och kronocellfängelserna, hvilket vid 1882 års riksdag bestämdes **““ nge er''
till 30,000 kronor, alltsedan bibehållits oförändradt vid sagda belopp,
som jemte vissa kommuners bidrag af tillsammans omkring 2,400
kronor om året utgjorde den tillgång, som för nyssnämnda ändamål
stode till fångvårdsstyrelsens förfogande; att emellertid efter 1882 dels
uppförts nya kronohäkten och dels anordnats nya bostäder åt vaktbetjente,
hvilket i förening med den omständighet, att behofvet af
underhåll af fängelserna i mån af deras ålder ökats, under det att
prisen å byggnadsmaterialier och dagsverken betydligt stigit, föranledt,
att allt större svårighet mött att få reservationsanslaget att räcka till
för de arbeten, som för fängelsebyggnadernas vidmakthållande varit
mest nödvändiga ; att, hvad särskild^ anginge de vid fängelserna befintliga
plank, som i allmänhet vore uppförda för omkring fyrtio till femtio
år sedan, dessa, så länge de ännu kunnat repareras, erhållit det nödtorftiga
underhåll, reservationsanslaget kunnat medgifva utan äfventyr
för beståndet af andra vigtigare byggnadsdelar, men att planken vid
vissa fängelser nu börjat visa sig till stomme och beklädnad så uppruttna,
att de icke vidare kunde tjena sitt ändamål eller repareras
utan måste ersättas med nya hägnader; att detta behof under de senaste
åren visat sig så trängande, att fångvårdsstyrelsen nödgats att i sina underdåniga
förslag till stater å reservationsanslaget upptaga nybyggnad af
fånggårdarne vid en del af fängelserna, men att följden deraf, att sålunda
betydliga summor undandragits det egentliga byggnadsunderhållet,
blifvit, att i och för sig synnerligen behöfliga reparationsarbeten
måst år efter år uppskjutas, till dess det nu blifvit nödvändigt att bereda
utväg för deras verkställande; att det nuvarande reservationsanslaget
desto mindre kunde tåla några vidare utgifter för nya hägnader, som
i de från fängelserna inkomna besigtningsinstrument för underhåll af
byggnaderna under 1899, oafsedt de belopp, som flerstädes äskats för
nya hägnader, begärts den afsevärda summan af mera än 60,000 kronor;
att fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt dels meddelat, att i följd af
de gamla träplankens otj enstbarhet nybyggnad måste omedelbart eller
under den närmaste framtiden företagas af omfattningshägnader och
fånggårdar vid vissa fängelser, dels ock uppgjort beräkning af kostnaden
derför, i hvilken beräkning upptagits, att ombyggnad förestode
omedelbart vid länsfängelserna i Jönköping, Halmstad, Mariestad och
Falun samt under de närmaste åren vid åtskilliga andra uppgifna fängelser,
samt kostnaden beräknats alternativt för hägnadernas byggande
4
Andra hufvudtiteln.
af sten eller af trä; att fångvårdsstyrelsen, med afseende å den högre
kostnaden för stenhägnader, ansåge sig icke böra ifrågasätta användande
af sten till omfattningshägnaderna men, hvad anginge fånggårdarne,
hvartill icke behof de byggas murar af samma tjocklek som till omfattningshägnaderna
och hvartill sten såsom byggnadsmaterial skulle ställa
sig allenast 24,3 5 procent dyrare än trä, ville, med hänsyn jemväl dertill,
att gårdar af sten i längden skulle genom sin långt större varaktighet
blifva betydligt billigare, förorda användandet af sten; att, då reservationsanslaget
hade till uppgift att lemna nödiga medel till vidmakthållande
af befintliga fängelsebyggnader, det icke torde böra till sitt belopp bestämmas
efter ett tillfälligt och mera sällan återkommande behof såsom
det nu ifrågavarande, hvilket enligt fångvårdsstyrelsens åsigt borde betraktas
såsom nybyggnad och tillgodoses genom anvisande af extra
anslag; samt att fångvårdsstyrelsen förty, med anslutning till den af
arkitekten uppgjorda kostnadsberäkning, i underdånighet hemstälde,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om
anvisande af ett extra anslag å 73,500 kronor för uppförande af nya
hägnader och fånggårdar vid ett antal af rikets läns- och kronocellfängelser.
Härefter har fångvårdsstyrelsen på anmodan inkommit med instrument
öfver besigtningar, som under sistliden höst verkstälts af behörigen
förordnade magistratsledamöter med biträde af sakkunniga personer,
utvisande, att vid de fyra fängelser, der, enligt hvad ofvan anförts,
behof af omedelbar ombyggnad förefunnes, nemligen länsfängelserna i
Jönköping, Halmstad, Mariestad och Falun, planken omkring fängelseområdet
samt vid sistnämnda fängelse jemväl de så kallade fånggårdarne vore
i så dåligt skick, att deras ombyggande ansetts nödvändigt; hvarjemte dels
af sagda besigtningsinstrument dels ock af särskilda af de vid besigtningarna
biträdande byggmästare uppgjorda kostnadsberäkningar framgår,
att kostnaden för nya omfattningsplank af trä uppskattats i Jönköping till
6,800 kronor, i Halmstad till 6,300 kronor, i Mariestad till 4,498 kronor
och i Falun till 8,680 kronor 75 öre, samt att nya fånggårdar af
sten vid länsfängelset i Falun ansetts medföra en utgift af 4,996 kronor,
hvadan hela den sålunda uppskattade kostnaden utgör tillhopa 31,274
kronor 75 öre.
Då af hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört och ofvannämnda besigtningsinstrument
utvisa framgår, att ett oafvisligt behof förefinnes, att
medel anvisas till ombyggnad af hägnader och fånggårdar vid omförmälda
fyra länsfängelser, får jag, med iakttagande af anslags bestämmande till
Andra hufvudtiteln.
5
fullt tal af kronor och för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen:
att för uppförande af njm hägnader och fånggårdar
vid länsfängelserna i Jönköping, Halmstad,
Mariestad och Falun för år 1900 anvisa ett extra anslag
af 31,305 kronor.
Med underdånig skrifvelse den 10 december 1898 har statskontoret
öfverlemnat förteckning å sådana förskottsvis bestridda utgifter,
hvilka, jemlikt meddelade föreskrifter, skola hos Riksdagen till ersättande
anmälas; och upptages å denna förteckning för andra hufvudtiteln
ett belopp af 37,104 kronor 20 öre, utgörande kostnader, som, jemlikt nådiga
brefven den 29 november och 20 december 1895, den 10 och 14 augusti 1896,
den 21 och 28 maj, den 1 juli och den 15 och 16 september 1897
samt den 22 januari^ den 11 och 18 februari, den 13 maj, den 8 juli
och den 11 december 1898, föranledts af komitén för utarbetande af
förslag till ändrade bestämmelser i afseende å Sveriges och Norges
förening.
Under erinran, att Eders Kongl. Magt den 30 december sistlidet
år i nåder förordnat angående ersättande af en i detta belopp ingående
post å 1,960 kronor 17 öre, hemställer jag i underdånighet, attfEders
Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen:
att till betäckande af återstoden af ofvan omförmälda
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter
anvisa ett anslag af 35,145 kronor.
Statsrådets öfrige ledamöter biträdde hvad föredragande departementschefen
sålunda hemstält;
och täcktes Hans Maj:t Konungen dertill i nåder
lemna bifall.
Ex protocollo
Erik Öländer.
[4-J
Statskontorets
förskott.
Bih. till Riksd. Frot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
2
Tredje hufvudtiteln.
Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t
konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 13 januari
1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Akerhielm,
WlKBLAD,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Ivrusenstjerna,
Claéson,
Dyrssen.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1900 och yttrade:
Bih. till Rited. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1
2
Tredje hufvudtiteln.
Kabinetts
kassan.
[i-3
[2.]
[3. 4.]
[5.]
Konsuls
kassan.
»Med afseende å kabinettskassans utgifter för år 1900 beräknades behofvet
i det budgetförslag, som förelädes Eders Kongl. Maj:t den 9 nästlidne december,
till 784,500 kronor för de Förenade Rikena tillsammans. Som
emellertid Eders Kongl. Magt förut denna dag vid förnyad underdånig
föredragning i sammansatt svenskt och norskt statsråd af berörda
budgetförslag behagat i nåder besluta, att de för en ifrågasatt ny beskickning
i Peking beräknade kostnaderna, dels 53,000 kronor för aflöning
af beskickningens personal, dels 60,000 kronor för inköp af tomt
samt uppförande derå af beskickningshotell, dels slutligen 15,000 kronor,
hvarmed kabinettskassans hufvudrubrik skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter med hänsyn till den nya beskickningen ansetts böra ökas, eller
tillhopa 128,000 kronor, skulle ur budgetförslaget utgå, utgör kabinettskassans
utgiftsbehof 656,500 kronor. Af detta belopp skulle Sverige bestrida
dels hela det till hemliga utgifter beräknade anslaget, 9,900 kronor,
dels ock af återstoden, 646,600 kronor, enligt vedertagen proportion, 12/i7
eller 456,400 kronor, således tillhopa 466,300 kronor.
Af de i budgetförslaget ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,
ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i
nu gällande riksstat, eller 24,000 kronor.
Det till en del från kabinettskassan och till en del från konsulskassan
utgående gemensamma anslaget till utrikesdepartementet är genom det föreslagna
inrättandet af tre nya tjenstebefattningar i departementet förhöj dt med
10,000 kronor från 56,450 kronor till 66,450 kronor. Af sistnämnda belopp
äro 45,850 kronor beräknade att utgå från kabinettskassan och 20,600 kronor
från konsulskassan. Enligt proportion 12: 5 belöper på Sverige af den från
kabinettskassan utgående andelen 32,365 kronor.
Under anslagen till ministerstaten och militärattachéer förekommer ingen
ändring.
Det gemensamma anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter,
hvilket i nu gällande riksstat är upptaget till 70,900 kronor, har för år
1900 beräknats till ett med 25,000 kronor förhöjdt belopp eller till 95,900
kronor. Af detta belopp, i hvilket ingår anslaget till hemliga utgifter, belöper
på Sverige 63,523 kronor.
Hvad konsulskassan angår, äro inkomster och utgifter i detta budgetförslag
beräknade till 589,900 kronor, deraf 255,520 kronor beräknats belöpa
på Sverige och 334,380 kronor på Norge, efter proportionen mellan
Tredje hufvudtiteln.
3
de under år 1897 till konsulskassan influtna svenska och norska konsulatoch
expeditionsafgifter jemte statsanslagen. Fördelningen af utgifterna å de
särskilda rubrikerna har skett efter proportionen af bidragens i detta budgetförslag
beräknade slutsummor med 43,3158 % för Sverige och 56,6842 % för
Norge.
De särskilda rubrikerna utgöras af:
Utrikesdepartementet. Af det från konsulskassan beräknade gemensamma [6.]
bidraget, 20,600 kronor, är enligt ofvannämnda fördelningsgrund den svenska
andelen uppförd med 8,923 kronor eller 43,3158 % af hela beloppet.
Konsulsstaten. Slutsumman 533,750 kronor har blifvit fördelad i för- [7.]
hållande till hvarje lands bidrag och således ett belopp af 231,198 kronor eller
43,3158 % uppfördt för Sverige.
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter. Slutsumman är oförändrad, [8.]
men med användande af nyssberörda proportion har den svenska andelen
blifvit beräknad till 15,399 kronor.
Under utgifter, som bestridas af svenska statsmedel allena, uppföres under- [9.]
stöd åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.
A tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nämligen för [10.]
utgifvande af »Sveriges traktater».
I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk afgifvit öfver sin verksamhet
under sistförflutet år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört
följande:
»Under loppet af nämda år har verkets elfte del blifvit fullbordad och af
trycket utgifven. Den omfattar åren 1846—1867, alltså tio år mindre än
tillämnadt var. Orsaken till denna begränsning har varit afseende fästadt
vid volymens storlek. Den utgöres nämligen ändock af 49 ark eller 774
sidor, ett mått hvars öfverskridande skulle gjort den alltför obeqväm. Fortsättningen,
den 12:te delen, är redan lagd under pressen. För fyllande af
lakunen 1630—1814 hafva under året forskningarna fortsatts och materialet
allt mer kompletterats, så att tryckning af denna afdelning af verket under
4 Tredje hufvudtiteln.
innevarande år bör kunna börjas och fortgå parallelt med den förstnämda
delens».
Jag erinrar vidare, att Eders Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning
förut denna dag behagat besluta, att i särskild proposition äska, riksdagens
medgifvande, att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel
inflytande hyresinkomster må för svenska kyrkan i Paris användas dels
under fem år från och med år 1900 ett belopp af 1,169 kronor årligen
att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka, dels ock
för år 1900 ett belopp af 2,210 kronor för en gång till betäckande af
kyrkans skuld samt till bestridande af kostnaden för reparation af kyrkobyggnaden.
På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i
underdånighet hemställa:
att Eders Kongl. Maj:t måtte af riksdagen för år 1900 äska de anslagunder
tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid
denna dags protokoll såsom bilaga A;
att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;
och att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd
den 9 nästlidne december och denna dag angående den för de Förenade
Rikena gemensamma utrikesbudgeten för år 1900 måtte såsom bilagor
B och C åtfölja protokollet öfver denna föredragning.»
Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande
behagade Hans Maht Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år
Tredje lmfvudtiteln. 5
1900 samt af hvad herr ministern för utrikes ärendena
i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla, att afskrift af
detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas
för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.
In fidem:
C. H. Strömfelt.
6
Tredje hufvudtiteln.
Bil. A.
Ordinarie anslag. |
Riksstaten 1899. |
Förslag till |
Norges andel |
Sveriges och |
|
1 |
Kabinettskassans utgifter. Departementschefen, ministern för utrikes ären-dena.......................... ................................... |
a kronor. 21,000 27,195 337,911 8,171 |
6 kronor. 21,000 |
C kronor. |
d (b -t c) 24.000 478,750 12.000 |
2 3 4 |
Utrikesdepartementet............................................ Ministerstaten....................................................... Militärattachéer................................................. |
32^365 337,911 8,171 |
13,485 140,809 3,529 |
||
5 |
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.... |
15,893 |
63,523 |
32,377 |
95,900 |
Säger |
443,800 |
466,300 |
190,200 |
656,500 |
|
Konsulskassans utgifter. |
|||||
6 |
Utrikesdepartementet ....................................... |
7,591 |
8,923 |
11,677 302,552 20,151 |
20,600 533,750 35,550 |
7 |
Konsulsstaten...................................................... |
230^960 15,120 |
23l''l98 15,399 |
||
8 |
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.... |
||||
Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas |
253,980 93,980 |
255,520 95,520 |
334.380 214.380 |
589.900 309.900 |
|
Säger |
160,000 |
160,000 |
120,000 |
280,000 |
|
Summa |
603,800 |
626,300 |
310,200 |
936,500 |
|
Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena. |
|||||
!> |
Svenska kyrkan i Paris...................................... |
2,950 |
2,950 |
||
Säger |
2,950 |
2,950 |
|||
Summa |
606,750 |
629,250 |
|||
Extra anslag. |
|||||
in |
För fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater» |
1,500 |
1,500 |
||
Säger |
4,500 |
4,500 |
|||
Summa |
611,250 |
633,750 |
Tredje hufvudtiteln.
7
[Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/17 och Norge med 5/17. Anslagen till ministerstaten
och till militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.
[Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men, för vinnande af ofvan angifna
l! proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter, är Norge3 bidrag till anslagsjmbriken 5 beräknadt högre än proportionen.
5 I slutsumman, Kr. 70,900, ingår för hemliga medel Kr. 9,900, att betalas af Sverige ensamt.
Till konsulskassans utgifter påräknas dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna
utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa, se sid. 16,
17 och 18 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och
1875 tillsatta konsulatkomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse
lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53
och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886, § 126), och
hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,14 % för Sverige och 42,8 6 % för Norge.
Bidragen (angående beräkningen af dessa se sid. 2 och 3 här ofvan) beräknas för Sverige till
Kr. 255,520 och för Norge till Kr. 334,380. Utgifterna fördelas i proportion till bidragen,
hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 43,3158 % för Sverige och 56,6 84 2 % för
Norge.
8
Tredje hufvudtiteln.
*
Bil. B.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartement sär end tn, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den .9 december 1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Hans excellens norske herr statsministern Blehr,
Statsråden: herr friherre Akerhielm,
WlKBLAD,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claeson,
Dyrssen,
Nysom,
Löchen.
l:o.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
Uti den faststälda utrikesbudgeten för år 1899 äro de särskilda utgiftsposterna på
kabinettskassan upptagna till följande belopp:
Tredje hufvudtiteln. 9
ministern för utrikes ärendena.................................... kr. 24,000
utrikesdepartementet .................................................. » 38,950
ministerstaten............................................................... » 478,750
militärattachéer............................................................ » 12,000
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ............ » 70,900
eller tillsammans kr. 624,600
I det förslag till utrikesbudget för år 1900, för hvilket jag nu ber att få för Eders
Kong!. Maj:t redogöra, har jag uppfört utgiftsrubrikerna ministern för utrikes ärendena
och militärattachéer med oförändrade belopp, hvaremot slutsummorna af de öfriga tre
rubrikerna, utrikesdepartementet, ministerstaten samt skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter, blifvit förhöjda, den förstnämnda rubriken med kr. 6,900 från kr. 38,950 till kr.
45,850, den andra med kr. 53,000 från kr. 478,750 till kr. 531,750 och den sistnämnda
med kr. 40,000 från kr. 70,900 till kr. 110,900. Jag har derjemte uppfört en extra utgiftspost
af kr. 60,000 för inköp af tomt i Peking samt uppförande derå af ett beskickningshotell.
I den stat för utrikesdepartementet, som vid departementets omorganisation år
1858 faststäldes, upptogos följande embete- och tjensteman samt vaktbetjente, nämligen:
1 kabinettssekreterare, 3 afdelningschefer, 1 arkivarie, 1 förste sekreterare, 4
andre sekreterare i högre lönegraden och 3 andre sekreterare i lägre lönegraden, hvarjemte
såsom till utrikesdepartementet hörande upptogos 1 introduktör för främmande
sändebud och 1 skönskrifvare. Den organisation, som departementet sålunda erhöll, har
alltsedan bibehållits endast med den skilnaden, att enligt nu gällande stat af den 16
november 1883, jemte det att skönskrifvarebefattningen borttagits, antalet andre sekreterare
i högre lönegraden är nedsatt till 3.
Under det sålunda utrikesdepartementets personal under de sista 40 åren icke blott
icke ökats utan i stället minskats, har departementets göromål under samma tidsperiod
flerdubblats. Detta framgår bäst af den ökning, som egt rum i antalet af de till departementet
inkommande och de derifrån afgående skrifvelserna. Enligt utrikesdeparte
-
mentets diarier utgjorde dessa under åren 1858, |
1880 och |
1897: |
|
1858. |
1880. |
1897. |
|
inkommande skrivelser......................... |
..... 1,734 |
4,478 |
8,737 |
afgående » ......................... |
..... 1.589 |
3,559 |
6,615 |
Under sådana förhållanden är det naturligt, att behofvet af ökade arbetskrafter under
årens lopp med allt större styrka gjort sig gällande. Jag vågar också påstå, att i närvarande
stund detta behofs fyllande år oafvisligt, för så vidt utrikesdepartementet skall
kunna på ett tillfredsställande sått tillvarataga de stora och vigtiga intressen af allmän
och enskild natur, som äro anförtrodda åt detsamma. Jag anser det derföre vara min
Bih. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Apel. 2
10 Tredje hufvudtiteln.
pligt att nu för Eders Kongl. Maj:t framlägga förslag till inrättande af nya tjenstebefattningar
i departementet.
Då de ärenden, hvilka till stor del föranledt ofvannämnda ökning i antalet af de
inkommande och de utgående skrifvelserna äro af juridisk natur, skulle jag helst hafva
velat föreslå inrättandet af en ny afdelning i departementet för handläggning särskilt
af dylika ärenden. Bland hithörande ärenden intaga de talrika arfsmålen, särskilt beträffande
utbekommande för härvarande arfvingars räkning af qvarlåtenskap efter i Amerika
aflidna emigranter, ett framstående rum. Upprättandet af de ofta ganska invecklade
utländska legala handlingar af flere slag, som vid de främmande domstolarne äro
erforderliga för bevakande af de utländska arfvingarnes rätt, sker i allmänhet i departementet
utan någon som helst särskild kostnad för sökandena. Härtill kommer att
införskaffandet af de för dessa arfshandlingars upprättande nödiga uppgifter förorsakar
en vidlyftig skriftvexling med såväl myndigheter som enskilda, och ensamt handläggningen
af de amerikanska arfsmålen tager i anspråk åtminstone en af departementets
tjenstemäns fulla tid och arbete.
Huru önskvärdt det än sålunda skulle hafva varit, att en särskild afdelning fått
öfvertaga dessa och öfriga ärenden af mera juridisk beskaffenhet, har jag emellertid, på
grund af den större kostnaden en dylik anordning skulle medföra, ansett mig böra afstå
derifrån, under förutsättning att ökadt arbetsbiträde beredes åt de tre redan befintliga
afdelningarna. Jag får derföre föreslå, att för detta ändamål i departementet anställes
ytterligare en förste sekreterare och en andre sekreterare. Lönen för den förre skulle
blifva lika med den nuvarande förste sekreterarens eller kr. 4,000 med två ålderstillägg,
hvartdera å kr. 500, att utgå det första efter 5 års tjenstgöring och det andra efter 10
års tjenstgöring. Den nye andre sekreteraren anser jag böra uppbära lön i högre lönegraden
eller kr. 3,000. Derigenom skulle antalet andre sekreterare komma att återföras
till det i 1858 års stat uppförda eller 4 i högre lönegraden och 3 i lägre lönegraden.
De arkivarien i utrikesdepartementet åliggande göromålen, hvilka i § 8 af den för
departementet gällande instruktion af den 8 november 1878 finnas uppräknade under
14 särskilda punkter, äro dels egentliga arkivgöromål, d. v. s. vårdandet af departementets
arkiv jemte dermed i samband stående åligganden, dels ock registratorsgöromå),
bestående i att mottaga de till departementet inkommande handlingar, hålla anteckningsböcker
öfver inkommande och utgående skrivelser samt upprätta register till dessa
böcker etc. Att det förra slaget af göromål alltjemt ökar sig, ligger i sakens natur, då
utrikesdepartementet icke, såsom de andra statsdepartementen, kan tid efter annan aflemna
sina äldre handlingar till riksarkivet och i sitt eget arkiv behålla endast akterna
för de närmast föregående åren, utan, jemlikt utrikesdepartementets instruktion, är förpligtadt
att i sitt arkiv fortfarande bibehålla alla handlingar för tiden från och med
1814. Och hvad angår de arkivarien åliggande registratorsgöromålen, så torde annat
bevis för deras tillväxt icke behöfva anföras än det, som kan hemtas från ofvannämnda
siffror angående ökningen af numerären af de till departementet inkommande och de
derifrån afgående skrifvelserna. Till följd af denna ökning af arbetet på arkivet är af
Tredje hufvudtiteln. 11
nöden, att arkivarien, för att kunna hålla arkivet i ett tillfredsställande skick och samtidigt
sköta öfriga med befattningen förenade göromål, erhåller biträde af en i arkivarbeten
erfaren person. För att lemna detta biträde anser jag, att i departementet bör
anställas en andre arkivarie, hvilkens lön jag tänkt mig kunna sättas till samma belopp,
som den, som tillkommer andre sekreterare i högre lönegraden eller kr. 3,000. Derjemte
och då önskligt är, att innehafvaren af ifrågavarande andra arkivariebefattning,
med afseende å den noggranna kunskap om arkivet, af hvilken han bör vara i besittning,
under längre tid qvarstanna!- i sin befattning, anser jag, att han bör komma i åtnjutande
af ålderstillägg, som torde böra bestämmas till samma belopp som de, hvilka
tillkomma departementets arkivarie och förste sekreterare eller kr. 500 efter 5 års tjenstgöring
och ytterligare kr. 500 efter 10 års tjenstgöring. Den utgift, som inrättandet af
andre arkivarietjensten skulle förorsaka eller 3 å 4,000 kronor om året, blir dock i
sjelfva verket icke så stor, enär under de sista åren, på grund af omöjligheten för den
ordinarie arkivarien att medhinna de dagliga registratur- och arkivgöromålen, extra biträde
årligen fått anlitas, samt till detta ändamål ur kabinettskassans anslag till skrifmaterialier,
expenser och extra utgifter enligt nådiga beslut årligen anvisats kr. 2,000,
en utgift som genom tillsättandet af en andre arkivarie skulle komma att upphöra.
Den ökning af staten för utrikesdepartementet, hvilken skulle ega rum genom inrättandet
af de nu föreslagna nya tjensterna, komme sålunda att utgöra kr. 10,000, och
slutsumman af staten att ökas från kr. 56,450 till kr. 66,450 Denna ökade utgift torde
böra fördelas emellan kabinetts- och konsulskassorna efter samma proportion, enligt hvilken
den nu gällande staten för utrikesdepartementet blifvit bestämd att från de båda
kassorna utgå; och skulle enligt denna proportion af den nya statens slutsumma kr.
45,850 utgå från kabinettskassan och kr. 20,600 från konsulskassan.
Beträffande ökningen i slutsumman för ministerstaten har densamma föranledts deraf,
att jag funnit mig böra i underdånighet föreslå upprättandet af en beskickning i Peking,
och hafva kostnaderna för en sådan beskicknings personal beräknats till kr. 53,000.
Genom nådigt beslut den 14 maj 1897 behagade Eders Kongl. Maj:t med anledning
af till utrikesdepartementet ingångna upprepade klagomål från vederbörande konsulattjenstemän
öfver att de Förenade Rikena saknade en tillräcklig och sjelfständig representation
i Ostasien, i nåder uppdraga åt dåvarande legationssekreteraren vid Eders
Kongl. Maj:ts beskickning i London O. Gude att i egenskap af ministre plénipotentiaire
ad hoc begifva sig till Japan och Kina för att undersöka bästa sättet för ordnande
af en sådan representation, och sedan detta uppdrag fullgjorts, har Gude inkommit
med förslag till de Förenade Rikenas såväl konsulära som diplomatiska representation
i Ostasien. I det jag torde få tillfälle att längre fram återkomma till frågan om den
konsulära representationen, hemställer jag, att till detta protokoll få foga Gudes förslag
till ordnande af de Förenade Rikenas diplomatiska representation, till hvilket jag sålunda
tillåter mig att i hufvudsak hänvisa.
I detta sitt förslag anför minister Gude, att han, efter den erfarenhet han vunnit
under resan i Japan och Kina, anser, att utsändande af särskilda beskickningar till så
-
12 Tredje hufvudtiteln.
väl Kina som Japan är nödvändigt, för så vidt de Förenade Rikena vilja göra hvad på
dem må ankomma för att skydda den redan nu befintliga betydliga sjöfarten och för
att befrämja utvecklingen af rikenas handelsförbindelser på den östasiatiska marknaden.
Särskildt framhålles i detta afseende, hurusom det är nödvändigt för konsulernas verksamhet,
att de vid inträffade konflikter med underordnade infödde embetsman eller kränkningar
af landsmäns rättigheter ega ett sådant kraftigt stöd, soin endast en i hufvudstaden
med diplomatisk rang anställd representant kan erbjuda. En dylik representant
skulle äfven genom personligt sammanträffande med regeringens medlemmar blifva i
tillfälle att lemna för de förenade rikenas export nyttiga meddelanden äfvensom i
öfrigt vara i tillfälle att utveckla och befästa de Förenade Rikenas handels- och sjöfartsförbindelser
i Ostasien, och anför Gude i förevarande afseende, att ingen som följt t. ex.
den tyska handelns och sjöfartens utveckling på dessa länder kan vara i tvifvel om, att
icke dess snabba tillväxt bör i väsentlig grad tillskrifvas det energiska skydd, tyska regeringen
beredt densamma genom sina diplomatiska och konsulära representanter. På
dessa i hans förslag närmare utvecklade grunder förordar ministern upprättande af eu
beskickning i Peking för det kinesiska riket och en beskickning i Tokio för Japan.
Derest emellertid betänklighet mot upprättande af tvenne beskickningar skulle möta af
ekonomiska skäl, särskildt i betraktande deraf att det måhända blefve nödvändigt att
bygga eget beskickningshotell äfven i Tokio, förordas eventuelt upprättande af en beskickning
i Peking med bibehållande af den nuvarande diplomatiska representationen i
Japan genom Nederländernas minister i Tokio.
För egen del är jag äfvenledes öfvertygad om nyttan af att genom en diplomatisk
representation, som är fullt förtrogen med de Förenade Rikenas språk och lagstiftning,
bereda skydd åt rikenas förbindelser med Kina och Japan. Det vore naturligtvis önskvärd^
om tvenne beskickningar, en i Peking och en i Tokio, kunde upprättas, men i
betraktande dels af de härmed förenade stora kostnader, dels deraf att vi för ögonblicket
i Japan ega en nitisk och dugtig representant i den holländske ministern, anser jag
mig böra i underdånighet föreslå upprättandet af endast en beskickning, nämligen för
det kinesiska riket med säte i Peking.
Kostnaden för en dylik beskickning har af Gude, på grundvalen af jemförelse med
anslagen till andra länders beskickningar i Peking och med hänsyn till de särskilda
förhållandena derstädes, beräknats till följande belopp:
envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire, lön............ kr. 36,000
legationssekreterare, lön................................................................. » 10,000
tolk, lön.......................................................................................... » 6,000
kinesisk skrifvare, lön.................................................................. » 1,000
summa kr. 53,000,
hvartill kommer en beräknad kostnad af kr. 60,000 för inköp af en lämplig tomt samt
uppförande derå af ett beskickningshotell.
Tredje hufvudtiteln. 13
I sammanhang med denna fråga anser jag mig böra nämna, att vid en eventuel
beskickning i Peking äfven såsom kommersielle attachéer skulle kunna anställas sådana
bandelsstipendiater, hvilkas stipendier bestridas af civildepartementet i Sverige och inre
departementet i Norge. På grund af den officiella ställning de derigenom skulle erhålla,
blefve de säkerligen i tillfälle att bereda de Förenade Rikenas handelsintressen i dessa
trakter afsevärda fördelar.
Till kabinettskassans utgiftsrubrik skrifmaterialier, expenser och extra utgifter har i
utrikesbudgetförslagen alltsedan år 1882 varit upptaget ett belopp af kr. 75,000 med
undantag för åren 1897, 1898 och 1899, då den på Norge belöpande andelen af det
till kr. 14,000 beräknade anslaget till hemliga utgifter eller kr. 4,100 icke af stortinget
äskats och derför slutsumman af ifrågavarande hufvudrubrik utgjort kr. 70,900. Härtill
kommer, att Norges anslag till hemliga utgifter jemväl för norska budgetåren 1893—-97
icke utgått, enär det för åren 1893—94 och 1894—95 blifvit af stortinget vägradt och
för åren 1895—96 och 1896—97 beviljats allenast under vilkor, som icke blifvit upplyst.
De hemliga utgifterna hafva efter uteblifvandet af Norges anslag inskränkts till
ett belopp, ej öfverskridande det svenska anslaget till samma utgifter eller kr. 9,900.
Det till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknade belopp har emellertid
sedan länge visat sig otillräckligt. Medeltalet under 5-årsperioden 1893—97 af de utgifter,
till hvilkas bestridande det ifrågavarande anslaget är afsedt, har utgjort cirka
kr. 91,000 eller cirka kr. 19,000 mer än det beräknade beloppet. Det Överskjutande
beloppet har årligen bestridts med Sveriges andel i kabinettskassans besparingar och
Norges anslag till tillfälliga och oförutsedda utgifter. De svenska besparingarna hafva
emellertid härigenom allt mer och mer nedgått och äro numera så ringa, att de endast
för den närmaste framtiden förslå för betäckande af den på Sverige belöpande andelen
af uppkommande brist på utgiftsrubriken i fråga. Redan på grund häraf anser jag
nödvändigt att i budgetförslaget för 1900 höja den för samma rubrik beräknade utgiftssumman,
och vid det förhållande att de utgifter, hvilka borde bestridas med det för den
ifrågavarande utgiftsrubriken upptagna belopp, kunde med säkerhet antagas skola allt
framgent blifva förökade, skulle jag anse en sådan höjning icke böra ske med mindre
belopp än kr. 25,000. Då härförutom genom upprättandet af den utaf mig härofvan
föreslagna nya beskickningen i Peking komrue att förorsakas en hel del utgifter, tillhörande
rubriken skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, såsom för ekiperingspenningar
till ministerpostens innehafvare, reseersättningar till beskickningens svenske
och norske medlemmar, post- och telegrafporto samt extra utgifter, underhåll af ministerhotellet
m. m., måste utgiftsrubriken ökas jemväl med ett för bestridandet af dessa senare
utgifter beräknadt belopp, hvilket jag anser icke böra sättas lägre än till kr. 15,000.
Hela ökningen af rubriken skulle sålunda komma att uppgå till kr. 40,000 och rubrikens
slutsumma höjas från kr. 70,900 till kr. 110,900.
I hufvudrubriken skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ingå följande 4 underrubriker,
nämligen skrifmaterialier och expenser, ekiperingspenningar, hemliga utgifter
samt öfriga extra utgifter. Dessa underrubriker hafva i samtliga utrikesbudgeter allt
-
14
Tredje hufvudtiteln.
sedan 1882 upptagits till resp. kr. 24,500, kr. 10,000, kr. 14,000 och kr. 26,500, allenast
med det undantag att, såsom ofvan omförmälts, i budgeterna för 1897, 1898 och 1899 för
hemliga utgifter beräknats allenast den svenska andelen af nyssnämnda belopp eller kr.
9,900. För ekiperingspenningar anser jag, under förutsättning att beskickningen i Peking
kommer till stånd, böra beräknas kr. 12,000. Till hemliga utgifter deremot torde böra
bibehållas det förut beräknade beloppet, kr. 9,900, att utgå från Sverige ensamt, Återstoden
af hela anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter eller kr. 89,000
anser jag, med ledning af beloppen af föregående års till rubrikerna skrifmaterialier
och expenser samt öfriga extra utgifter hörande utgifter, böra fördelas så, att för skrifmaterialier
och expenser beräknas kr. 38,000 och för öfriga extra utgifter kr. 51,000.
Under kabinettskassans utgifter för år 1900 har derjemte uppförts en extra utgiftspost
af kr. 60,000 för inköp af lämplig tomt i Peking för att derstädes uppföra en
bostad för beskickningspersonalen. I sitt ofvannämnda förslag har minister Gude anfört,
att det, derest ifrågavarande beskickning upprättades, blefve alldeles nödvändigt att
genom inköp af tomt och uppförande af ett hus skaffa beskickningspersonalen en lämplig
bostad. Kostnaden härför har af Gude, efter gjorda öfverslag, beräknats sålunda:
inköp af tomt taels 12,000 (ä 3 frcs).............................. frcs 36,000
uppförande af beskickningshotell taels 8,000.................. » 24,000
summa frcs 60,000.
Som emellertid Gude anser sannolikt, att någon prisstegring kommer att ega rum,
äfvensom att det är möjligt, att silfverkursen kan komma att stiga, föreslår han användandet
af ett belopp af 60,000 kronor för ändamålet, mot hvilket förslag jag för min
del intet har att erinra.
En jemförelse mellan kabinettskassans utgifter enligt den faststälda budgeten för
1899 och enligt det nu framlagda förslaget för 1900 visar följande skiljaktigbeter:
Ordinarie utgifter:
ministern för utrikes ärendena ...............................
utrikesdepartementet ................................................
ministerstaten...........................................................
militärattachéer.........................................................
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.........
Extra utgift:
inköp af tomt i Peking samt uppförande derå af
ett beskickningshotell .......................................
kr. |
1899. 24,000 |
kr. |
1900. 24,000 |
Ökning. |
|
» |
38,950 |
45,850 |
kr. |
6,900 |
|
» |
478,750 |
531,750 |
y> |
53,000 |
|
» |
12,000 |
» |
12,000 |
— |
|
» |
70,900 |
» |
110,900 |
40,000 |
|
kr. |
624,600 |
kr. |
724,500 |
kr. |
99,900 |
_ |
60,000 |
» |
60,000 |
summa kr. 624,600 kr. 784,500 kr. 159,900.
Tredje hufvudtiteln. 15
Af slutsumman för 1900 års utgiftsförslag belöper på Sverige hela anslaget
till hemliga utgifter.................................................................................... kr. 9,900
samt af återstoden, kr. 774,600, enligt den vedertagna proportionen 12: 5...... » 546,800
tillsammans kr. 556,700
samt på Norge................................................................................................ » 227,800
summa kr. 784,500.
De från kabinettskassan utgående expektanslöner och pensioner hafva icke undergått
någon förändring; och har jag derföre bibehållit den i 1899 års budget för denna
utgiftspost upptagna siffra.
Innan jag närmare redogör för konsulskassans inkomster och utgifter, tillåter jag
mig erinra om hvad jag ofvan anfört derom, att minister Gude till följd af sin mission
till Kina och Japan inkommit med förslag till ordnande af de Förenade Rikenas konsulära
representation i dessa länder.
Detta förslag, som bland annat afser upprättandet af fem nya lönade konsulat i
Ostasien, medförande en ökad årlig utgift för konsulskassan af kr. 92,000 förutom reseersättning
till konsulerna, har af mig i vederbörlig ordning remitterats till yttrande af
Eders Kongl. Maj:ts kommerskollegium och Kongl. norska regeringens departement för
det inre, och, i afvaktan på att dessa yttranden inkomma, har jag icke kunnat redan
nu underställa förslaget Eders Kongl. Maj:ts pröfning, utan hemställer jag, att detsamma
måtte blifva föremål för särskilda nådiga propositioner till riksdag och storting.
Vid underdåniga föredragningar den 4 december 1896 och den 26 november 1897
af budgetförslagen för resp. åren 1898 och 1899 har jag ifrågasatt, att till följd af den
stegring i konsulatafgifter, hvilken inträdt under de sista åren, en nedsättning i denna
afgift skulle kunna ske för att derigenom bereda sjöfarten någon lättnad. På anförda
skål ansåg jag mig dock icke då böra framlägga några bestämda förslag i berörda syfte.
Sedan Eders Kongl. Maj:t den 1 juli innevarande år uppdragit åt en komité att
inkomma med utlåtande och förslag dels rörande ifrågasatt lindring i konsulatafgifterna
för svenska fartyg, dels ock angående de åtgärder, som skulle kunna ytterligare vidtagas
till beredande^ af lättnader för och till höjande af den svenska sjöfartsnäringen
samt till främjande ^af Sveriges direkta utrikes handel, särskildt på aflägsna länder, så
har bemälda komité under den 29 sistlidne oktober afgifvit förslag i fråga om lindring
i konsulatafgifter, och dervid dels hemställt, under förutsättning att i Norge enahanda
beslut blefve fattade, bland annat, att berörda afgift helt och hållet borttoges och att i
stället en fartygsafgift af 1 till 5 kr., beroende på fartygets afgiftspligtiga drägtighet,
skulle erläggas, samt att den i konsulatförordningen intagna expeditionstaxan omarbe
-
16 Tredje hufvudtiteln.
tades i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af komitén uppgjordt förslag, som innefattade
höjande i vissa fall af förut bestämda afgifter och bestämmande af afgifter för
vissa embetshandlingar, för hvilka afgifter hittills icke utgått, dels ock, derest icke i
båda de Förenade Rikena träffades sammanstämmande beslut om en sådan ordning, som
komitén med sitt förenämnda förslag åsyftat, hemställt, att till näst sammanträdande
riksdag måtte aflåtas proposition om ställande till Eders Kougl. Maj:ts förfogande af ett
förslagsanslag å kr. 170,000, att användas till restitution åt vederbörande svenska fartygsrederier
af 80 procent af de för deras fartyg under år 1899 erlagda konsulatafgifter.
Komiténs utlåtande har den 8 nästlidne november delgifvits Kongl. norska regeringens
departement för det inre med anhållan, att departementet måtte föranstalta, det Kongl.
norska regeringen i ämnet afgifver betänkande, hvilket ännu icke till utrikesdepartementet
inkommit. Under sådana förhållanden och i afvaktan på de beslut, hvilka, sedan
uttalanden från kommerskollegium och inredepartementet ingått, Eders Kongl. Maj:t
kan komma att fatta med anledning af de utaf ofvanbemälde komiterade framstälda förslag,
anser jag någon väsentlig förändring i beräkningen af konsulatafgifter icke för
närvarande böra ske.
Konsulskassans inkomst af dylika afgifter beräknades i 1899 års budgetförslag till
kr. 287,300. Jag hemställer, att nämnda inkomst, för åstadkommande af jemvigt emellan
konsulskassans inkomst- och utgiftsposter, måtte för år 1900 få upptagas med ett något
ökadt belopp eller till kr. 291,900. Jag erinrar härvid, att uppkommande öfverskott i
konsulskassan enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 4 december 1893 skola fördelas
mellan Sverige och Norge efter proportionen af de båda rikenas bidrag till konsulskassan
såväl genom statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter.
Inkomsten torde således med ledning af de under 1897 influtna konsulatafgifter kunna
upptagas med följande belopp:
från Antwerpens distrikt:
från hufvudstationen ................................__.’j............ kr. 9,000
» vicekonsulaten.................................................. » 1,700 ]cr
» Arcliangels distrikt .............. »
» Barcelonas » »
;> Bilbaos » »
10,700
2,000
5,900
5,500
» Genuas distrikt:
från hufvudstationen
» vicekonsulaten .
» Hamburgs distrikt:
från hufvudstationen
» vicekonsulaten.
kr. 2,800
» 400 » 3,200
kr. 10,800
» 1,200 » 12,000
Transport kr. 39,300
\
Tredje hufvudtiteln,
17
Transport kr. 39,300
från Havres distrikt:
från hufvudstationen ...-............................................. kr. 5,400
s vicekonsulatet i Bordeaux.................................. » 1,700
s de olönade vicekonsulaten.................................. » 10,500 » 17,600
s Helsingfors’ distrikt..................................................................... » 7,700
s Konstantinopels distrikt................................................................ s 100
» Köpenhamns distrikt:
från hufvudstationen................................................ kr. 9,900
s vicekonsulatet i Helsingör.................................. » 300
» de öfriga vicekonsulaten..................................... » 11,100 s 21,300
s Leiths distrikt:
från hufvudstationen ................................................ kr. 2,900
» vicekonsulaten.............................._.................... » 17,500 » 20,400
s Lissabons distrikt................ » 4,000
> Londons distrikt:
från hufvudstationen........................................r....... kr. 31,800
s vicekonsulatet i Cardiff........................._........... » 16,000
s s s Liverpool ................................. s 9,900
s s s Newcastle................................. s 21,300
s ss The Hartlepools ........................ s 4,600
s de öfriga vicekonsulaten.................................... s 49,100 » 132,700
s Lybecks distrikt:
från hufvudstationen................................................ kr. 4,200
s vicekonsulaten.................................................. » 3,000 » 7,200
s Newyorks distrikt........................................................................ s 26,300
s Rigas distrikt:
från hufvudstationen..................................... kr. 5,300
s vicekonsulaten.................................................. » 1,900 » 7,200
s Rio de Janeiros distrikt:
från hufvudstationen..................................... kr. 4,400
s vicekonsulaten.................................................. » 3,700 » 8 J00
summa kr. 291,900,
hvaraf med ledning af 1897 års siffror i runda tal kr. 88,708 eller 30,39 procent antagas
belöpa på svenska och kr. 203,192 eller 69,61 procent på norska fartyg.
Bih. till Rikåd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
3
18 Tredje hnfyudtiteln.
Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1899 beräknades till
kr. 18,000, torde kunna uppföras med samma belopp. På grund af 1897 års uppbörd
kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring
kr. 6,755 eller 37,53 procent, för norska ärenden kr. 11,130 eller 61,83 procent samt
för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma, kr. 115
eller 0,64 procent.
Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter ........................ kr. 291,900
samt af expeditionsafgifter ................................................................... » 18,000
läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått
och jemväl för 1899 blifvit beviljade, nämligen kr. 160,000 från Sverige
och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans......................................... » 280,000
skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela ___________________ kr. 589,900.
Beträffande härefter konsulskassans utgifter upptages bidraget till utrikesdepartementet,
enligt hvad jag härofvan föreslagit, med ett till kr. 20,600 förhöjdt belopp.
1 fråga om rubriken löner och arfvoden förekommer ingen ändring.
I afseende å anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet uppstår en
ökning derigenom, att i följd af nådiga beslutet den 14 sistlidne oktober anslaget till
generalkonsulatet i Lybeck blifvit förhöjdt med kr. 1,500 från kr. 2,000 till kr. 3,500 ;
kommande sålunda denna rubrik att ökas från kr. 74,500 till kr. 76,000.
Anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet hafva icke undergått någon
förändring.
Hvad angår utgifterna för pensioner, hafva dessa under året ökats från kr. 2,525
till kr. 3,325 eller med kr. 800, utgörande den pension, hvilken jemlikt nådiga beslutet
den 14 sistlidne oktober beviljats aflidne generalkonsuln i Archangel C. Falsens efterlemnade
enka. Då ytterligare ökning af konsulskassans pensionsstat lätt kan uppstå och
till och med anledning finnes att antaga, det sådan ökning inom kort skall komma att
inträffa, anser jag, att det för pensioner å konsulsstaten alltsedan år 1893 upptagna belopp,
kr. 11,550, bör i 1900 års stat bibehållas oförändradt.
För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter upptages samma belopp, som alltsedan
år 1891 varit anslaget till dessa utgifter, eller kr. 35,550. För de under denna
post innefattade särskilda utgiftsrubriker hafva i de föregående budgeterna beräknats följande
belopp, nämligen för skrifmaterialier och expenser kr. 6,500, för konsulernas embetsutgifter
kr. 15,500 och för diverse utgifter kr. 13,550. Enär emellertid under 5-årsperioden
1893—97 medeltalet af utgifterna under nämnda rubriker utgjort respektive kr.
7,632, kr. 18,811 och kr. 6,714, har jag ansett mig böra förändra berörda beräkning så,
att för skrifmaterialier och expenser beräknats kr. 8,550, för konsulernas embetsutgifter
kr. 20,000 och för diverse utgifter kr. 7,000.
Tredje hufvudtiteln.
Konsulskassans utgifter år 1900 skulle alltså omfatta:
utrikesdepartementet ...................—............-...............
19
kr. 20,600
konsulsstaten:
a) löner och arfvoden .................................................. kr. 384,900
b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 76,000
c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300
d) pensioner................................................................ > 11,550 » 533,750
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............................................ * 35,550
summa utgifter kr. 589,900.
Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.
En sammanställning af beräkningarna för 1899 och 1900 skulle hafva följande
utseende:
Inkomster: |
1899. |
1900. |
Ökning. |
|
statsverkens bidrag ..........-............ |
................... kr. |
280,000 |
kr. 280,000 |
— |
konsulatafgifter..........-................... |
____ » |
287,300 |
» 291,900 |
kr. 4,600 |
expeditionsafgifter......................... |
____ » |
18,000 |
» 18,000 |
— |
summa kr. |
585,300 |
kr. 589,900 |
kr. 4,600. |
|
Utgifter: |
1899. |
1900. |
Ökning. |
|
utrikesdepartementet...................... |
................... kr. |
17,500 |
kr. 20,600 |
kr. 3,100 |
konsulsstaten: |
||||
a) löner och arfvoden.............. |
......... » |
384,900 |
» 384,900 |
— |
b) anslag till kontorskostnader |
mot redovis- |
|||
ningsskyldighet............-..... |
» |
74,500 |
» 76,000 |
» 1,500 |
c) anslag till kontorskostnader |
utan redovis- |
|||
ningsskyldighet ................. |
. » |
61,300 |
» 61,300 |
— |
d) pensioner........................... |
________ » |
11,550 |
» 11,550 |
— |
skrifmaterialier, expenser och extra i |
utgifter......... » |
35,550 |
» ö5,6t)U |
— |
summa kr. |
585,300 |
kr. 589,900 |
kr. 4,600. |
De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af
möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af stortinget, anser jag böra i
likhet5 med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000
för konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af riksdagen begära
samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.
20 Tredje hufvudtiteln.
Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. norska regeringens betänkande.
Till hvad herr ministern sålunda hemstält och deruti
öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöter
i underdånighet sig förenade, behagade Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.
In fidem:
C. H. Strömfelt.
Tredje hufvndtiteln.
21
Öfversättning af Bil.
Minister 0. Gudes rapport öfver en honom i Nåder anhefald resa till
Japan och Kina för undersökning af bästa sättet för organisation
af de Förenade Rikenas representation i dessa länder.
V.
De Förenade Rikenas diplomatiska representation i Ostasien.
De Förenade Rikenas nuvarande diplomatiska representation i Ostasien inskränker
sig, som bekant, dertill, att den nederländske ministern i Tokio tillvaratager våra länders
intressen i Japan. I Kina finnes icke något motsvarande förhållande. När diplomatisk
aktion varit af nöden i det Himmelska riket, har antingen de Förenade Rikenas
generalkonsul i Shanghai blifvit utrustad med diplomatisk rang såsom minister ad hoc,
eller ock har Storbritanniens eller Amerikas ministrar bemyndigats att uppträda å våra
vägnar. I synnerhet har detta varit fallet med den amerikanske ministern. Då nemligen
flertalet af svenske och norske missionärer i Kina äro anstälde uti de amerikanska
missionssällskapens tjenst, är det naturligt, att också de på grund af dessa missionärers
uppehåll i Kina föranledda reklamationer framställts af representanten för den makt,
under hvars skydd nämnda sällskap stå.
Frågan huruvida denna vår representation är tillräcklig att göra våra konsulers
verksamhet fullt effektiv eller till att i öfrigt, i annat än rent konsulära angelägenheter,
skydda de Förenade Rikenas intressen, måste efter min åsigt besvaras nekande. Hvad
beträffar Kina, der vi icke haft någon fast representation, faller detta af sig sjelft. För
hvad angår Japan, der vi varit representerade af de nederländske sändebuden, är svaret
icke så alldeles sjelfklart. Det har här kommit an på de olika sändebudens personlighet
och deras beredvillighet och förmåga att tillgodose våra intressen. Våra såväl sjöfarts8om
handelsintressen i Japan hafva ända intill senaste tider också varit jemförelsevis så
obetydliga, att en representation genom en främmande makts sändebud kunde synas till
-
22 Tredje hufvudtiteln.
räcklig. Men nu, då vår sjöfart gjort sådana framsteg, vår handel delvis gjort detsamma
och under tillräckligt skydd och vägledning synes kunna komma att snabbt
utveckla sig, nu kan en sådan representation icke längre anses för tillfyllest, oaktadt vi
i den nuvarande nederländske ministern hafva en ovanligt samvetsgrann och intresserad
representant. Och ännu mindre kunna vi af en främmande makts representant vänta
oss något kraftigt arbete för uppnåendet af det mål, vi böra föresätta oss, nämligen ett
större deltagande från de Förenade Rikenas sida i den sig raskt utvecklande ostasiatiska
handeln. Dertill fordras ett initiativ, som endast kan finnas hos den, som arbetar i sitt
egets lands intresse, och dertill kräfves fullständig kännedom såväl om hemlandens industri
samt handels- och sjöfartsförhållanden som om deras lagstiftning och språk. Alla
dessa momenter saknas hos en främmande representant och hunna icke finnas hos honom,
oaktadt den bästa vilja.
En annan sak är att i de flesta fall, der vår representant hittills uppträdt som
beskyddare af våra intressen, nemligen i reklamationsmål från kaptener eller redare af
norska skepp, som på ett eller annat sätt lidit oförrätt, han kunnat på ett tillfredsställande
sätt tillvarataga deras intressen. I rent konsulära frågor har han naturligtvis
också med stöd af konsulatförordningens och den allmänna internationella rättens bestämmelser
kunnat på ett verksamt sätt vägleda konsulerne. I ett svårare, om icke ofta
rent af omöjligt läge har han befunnit sig, så ofta konsulerne vändt sig till honom för
att erhålla instruktioner i jurisdiktionssaker samt merkantila och sjöfartsspörsmål som
skolat afgöras. Brist på kännnedom om vår lagstiftning i dessa saker har gjort det
till en ren omöjlighet för honom att behandla sådana mål efter svensk eller norsk rätt,
och resultatet har då blifvit, att. målen såväl formelt som reelt blifvit afgjorda efter nederländsk
rätt. Någon större skada har sannolikt icke derigenom uppstått, men hvarken kan
det vara tillfredsställande för våra landsmän derute att veta, att deras intressen icke
kunna vänta eventuelt skydd och dom efter svensk och norsk rätt, ej heller bidrager ett
sådant förhållande till att höja våra länders anseende i ett land, der vår sjöfart allaredan
nått en så aktningsvärd och aktad ställning. Det är klart, att en särskildt utsänd beskickning
icke skulle hafva någon större svårighet att fylla dessa uppgifter. För hvad
Kina angår, hvarest ju den konsulära jurisdiktionen ännu i många år måste upprätthållas,
skulle likväl återstå den svårighet — med hvilken dock konsulerne i första hand
hafva att kämpa —•, att bestämmelser ännu icke finnas utfärdade för, huruledes den
konsulära jurisdiktionen skall utöfvas af våra konsuler i de land, der den ännu finnes
qvar. I Japan, der den konsulära jurisdiktionen upphör i och med traktaternas ikraftträdande,
kommer denna svårighet att försvinna, men den omständigheten att alla
våra intressen blifva underkastade japanska domstolars afgörande, skall otvifvelaktigt i
många fall gifva anledning till reklamationer samt i väsentlig grad öka beskickningens
arbete.
Efter den erfarenhet jag vunnit under mina resor i Japan och Kina samt under
mina många och grundliga samtal i dessa frågor med diplomatiska kolleger, är jag af
den mening, att särskildt utsända beskickningar såväl till Kina som till Japan är en
Tredje hnfvudtiteln. 23
nödvändighet, för så vidt vi från våra staters sida vilja göra hvad som kan göras för
att skydda vår redan befintliga ganska betydande sjöfart samt för att främja utvidgandet
af våra handelsförbindelser på dessa aflägsna marknadsplatser, hvarest alla exporterande
länder nu synas täfla om att komma först och eröfra sig en plats. Jag antager, att man
med säkerhet kan säga, att de pekuniära uppoffringar, som de Förenade Rikena härvidlag
skulle ålägga sig, inom få år skulle vara ersatta.
Men ej heller den rent politiska sidan af sådana beskickningars verksamhet bör
glömmas. Man må ihågkomma, att de politiska förhållandena i östern alltsedan det
japansk-kinesiska kriget spela den allra största roll vid bestämmandet af stormakternas
ställning sins emellan. Minsta fördel vunnen af en makt väcker de andras afund och
det finnes fullt upp af tändstoff till ett europeiskt krig. I synnerhet rivalisera våra begge
grannar England och Ryssland och konflikter kunna komma att uppstå dem emellan,
hvilka lätt kunna leda till ett krig, som äfven om de Förenade Rikena lyckas bibehålla
sin neutralitet, dock på det allra kännbaraste måste komma att beröra dem. Det kommer
derför alltid att vara af vigt att derute hafva en observationspost, som kan hålla regeringen
å jour med händelserna och i tid varsko för kommande oväder.
För att konsulernes verksamhet skall vara effektiv är det alldeles nödvändigt, att
de i landets hufvudstad, regeringens säte, hafva en energisk målsman, som i händelse
af konflikter med underordnade lokala embetsman eller kränkning af våra landsmäns
rättigheter kan lemna konsulerne det stöd, som endast en med diplomatisk rang utrustad
representant kan lemna.
Här må särskildt anmärkas, att hvarje reklamation af europeisk konsul eller protest
mot kinesiska embetsmäns uppträdande af vederbörande beskickningschef föredrages
inför ett råd, sammansatt af alla i Peking ackrediterade sändebud, och först sedan detta
råd fattat beslut, af dess preses inlemnas till Tsungli-Yamen. Hvar och en torde
lätteligen inse, huru helt olika en sådan sak gestaltar sig, om den framlägges och understödes
af vårt eget sändebud, än om den föredrages — såsom hittills varit fallet — af
preses på derom af vederbörande konsul skedd anmälan.
Likaledes kan en sådan representant, som dagligen står i personlig beröring med
regeringens medlemmar och de ledande kretsarna, äfven i rent ekonomiska frågor vara
i tillfälle gifva de värdefullaste upplysningar för vår export. Alla förslag till större
offentliga arbeten, hvartill erfordras europeisk materiel eller maskiner, såsom jernvägsoch
hamnanläggningar, grufarbeten, leveranser till härens och flottans arsenaler m. m.,
planläggas och beslutas allltid först af vederbörande myndigheter i hufvudstaden. Ett
der anstäldt sändebud kan utan svårighet redan på ett tidigt stadium få besked härom
och i tid förbereda vår industris deltagande i sådana leveranser.
När jag nu vördnadsfullt såsom hufvudförslag hemställer, att anslag begäres till
upprättande af beskickningar såväl i Kina som i Japan, är det, såsom ofvan antydt,
icke så mycket emedan jag anser upprättandet af dessa poster nödvändigt för skyddandet
af vår handel och sjöfart på dessas nuvarande ståndpunkt, hvilket åtminstone hvad
Japan angår, skulle kunna möta icke oberättigade invändningar, utan fast mer med
24 Tredje hufvudtiteln.
blicken fästad derpå, att upprättandet af dessa poster på det allra kraftigaste skall
komma att bidraga till utvidgandet och befästandet af våra handels- och sjöfartsförhållanden
i Ostasien. Betrakta blott hvad t. ex. Tyskland i sådant afseende på jemförelsevis få
år kunnat uträtta. På olika ställen i de kommersiella delarne af min vördsamma rapport
har jag påpekat detta och kan blott hänvisa till dem. Ingen som följt den tyska handelns
och sjöfartens utveckling i Orienten kan vara i tvifvel om, att dess raska tillväxt
i ganska väsentlig mån har sin grund i det energiska skydd, den tyska regeringen lemnat
den genom sina diplomatiska och konsulära embetsman.
För den händelse de anslagsbeviljande myndigheterna skulle finna de med upprättandet
af två nya beskickningar förbundna kostnader för höga, och härvid måste tagas
med i räkningen, att eget beskickningshus måste uppföras i Peking samt möjligen äfven
i Tokio, der i alla händelser för ögonblicket ej finnes ett lämpligt hus att hyra, återstå
dock ännu tvenne alternativ att välja på:
Det första är, att utnämna ett sändebud, ackrediteradt såväl hos kejsaren af Kina
som hos mikadon, med residens endera i Peking eller Tokio.
Det andra är, att en beskickning upprättas i Peking, samt att vår nuvarande diplomatiska
representation i Japan medelst den nederländske ministern bibehålies.
Det första af dessa alternativ, eller att ett sändebud tillsättes i Peking, som samtidigt
är ackrediteradt i Tokio, kan jag icke tillråda. Först och främst mötte jag en
bestämd motvilja mot en sådan plan både från kinesiska och från japanska regeringens
sida. Utrikesministern i Tokio sade mig sålunda, då jag omnämnde möjligheten af en
sådan plans genomförande, att man naturligtvis icke ville motsätta sig den, men att
man innerligt önskade att få se vår nådige konung och hans länder representerade i
Japan, der vår skeppsfart redan spelade en sådan roll och der säkerligen också handelsförbindelserna
komme att betydligt utvidgas. Något liknande sade mig också Li-HungChang
i Tsungli-Yamen. Den enda europeiska makt, som försökt experimentet, är
Österrike-Ungern, som hade en minister i Tokio, hvilken tillika var ackrediterad i Peking.
Men ohållbarheten af detta system visade sig snart, och nu har den nyutnämnde
österrikisk-ungerske ministern hållit sitt intåg i Peking, hvarest tomt inköpts och byggandet
af ett beskickningshotell pågår.
Ett sändebud med en sådan dubbelställning skulle nämligen faktiskt endast kunna
vara till nytta i det land, der han för tillfället uppehälle sig. Om han blefve anstäld
med fast residens i Tokio, hvilket af klimatiska och andra humanitära grunder vore det
rimligaste, skulle hans vistelse i Peking naturligen blott blifva af den kortaste möjliga
beskaffenhet och inträffa mer och mer sällan, såsom fallet var med den österrikiskungerske
ministern, som fann Peking — och visst med rätta — vara en så
föga inbjudande uppehållsort, att han, sedan han vid sitt tillträde till platsen
aflemnat sina kreditivbref, föredrog att aldrig återkomma. Bättre ginge det törhända,
om sändebudets fasta residens blefve Peking, i det att en hvar der bosatt minister
skulle anse ett årligt besök i Japan på några månader som en ytterst välkommen
rekreation.
Tredje hufvudtiteln. 25
Men, som ofvan sagdt, det i Peking eller Tokio bosatta sändebudet skulle praktiskt
sedt icke kunna uträtta stort i det land, der han icke för tillfället befunne sig. Endast
den omständigheten att posten mellan Tokio och Peking tager minst 14 dagar, är ett
bevis på, huru liten förbindelse det finnes mellan dessa tvenne hufvudstäder.
Om man tänker sig den bästa möjliga användning af detta alternativ, nämligen att
sändebudet anställes med fast residens i Peking samt med förpligtelse för honom att uppehålla
sig vissa tider t. ex. 3 å 4 månader i Japan, så skulle man icke kunna bibehålla
den ständiga representation — om ock af främmande nationalitet —, som vi nu hafva
i den nederländske ministern, och det är af alla dessa skäl som jag vågar såsom alternativt
förslag vördsammast hemställa,
att en ny beskickning upprättas i Peking, och
att samtidigt intill vidare våra länders intressen i Japan fortfarande omhänderliafvas
af den nederländske ministern derstädes.
På sådant sätt kan nämligen uppnås, dels att vi få en effektiv beskickning i Peking
för det kolossala kinesiska riket, dels att vi i Japan hafva en ständigt på stället
varande, om än främmande minister, som i de oftast hastigt nog påkommande fallen kan
understödja våra konsuler och våra länders intressen i allmänhet. Vidare är att bemärka,
att om mitt vördsamma förslag till upprättande af fackkonsuler i Kobe och
Nagasaki bifalles, ministern i alla för honom tvifvelaktiga frågor, som beröra svenska
och norska förhållanden eller lagstiftning, kan i dessa konsuler hafva en utmärkt källa
till kännedom och förklaring af uppkommande frågor. Han kan när som helst inhemta
deras uttalanden samt med de i Japan rådande förträffliga post-, telegraf- och reseförbindelser
alltid lätt och fort kommunicera med dem.
Otvifvelaktigt är, att man vid valet mellan Japan och Kina som plats för upprättande
af en ny beskickning, måste gifva sistnämnda land företrädet. För det första
emedan Kina — såsom jag redan utvecklat i de kommersiella delarne af min rapport —
med sina 430,000,000 innevånare erbjuder en helt annan marknad än Japan med sina
42,000,000. För det andra emedan denna kinesiska marknad dag för dag allt mer och
mer öppnas för europeisk handel, under det att i Japan, hvars samtliga hamnar visserligen
enligt traktaterna äro öppnade för denna handel, alla ansträngningar gå ut på att
så mycket som möjligt frigöra sig från hvarje beroende af Europa såväl i kommersielt
som i industrielt hänseende. Dessutom erfordras i Kina med dess halfbarbariska tillstånd
ett kraftigare beskyddande af våra såväl handels- som sjöfartsintressen än i Japan,
hvarest i alla fall tillståndet mer och mer närmar sig den europeiska normen, äfven
om i flera hänseenden ett kraftigt skydd äfven der behöfves.
När jag i det följande öfvergår till en beräkning öfver de med inköp af tomt och
byggande af eget beskickningshus i Peking förbundna kostnader samt öfver de löner,
som böra fastställas för ministrar, legationssekreterare m. fl., må det tillåtas mig erinra,
hurusom denna beräkning är upprättad efter 1897 års ekonomiska förhållanden, under
hvilka 1 haikwan tael motsvarade ett värde af 2 shilling 7 pence och 1 japansk yen
1 shilling 3/4 pence engelskt mynt. De för taels angifna värdena kunna snart komma
Bih. till Riksd. Prot. 1899. / Sami. 1 Afd. 4
26 Tredje hufvudtiteln.
att undergå förändringar allt efter fluktuationerna i silfverkursen. Yen kommer väl,
sedan guldmyntfoten är införd i Japan, att åtminstone till en början bibehålla sitt värde
temligen oförändradt.
Kina.
Beräkning af kostnaden för inköp af tomt och uppförande af eget beskiekningshus i
Peking.
Förvisso torde man, utan att behöfva frukta att göra sig skyldig till öfverdrift,
kunna säga, att Peking är den af verldens hufvudstäder, som erbjuder en främmande
diplomat den minsta möjliga trefnad och de största möjliga obehag. Gatorna, som när
det regnar täckas af fotshög smuts och när det är torrt af lika tjockt dam, äro i grund
och botten icke annat än en 1,000-årig labyrint af kloaker, som aldrig rengöras, och
hvarest bokstafligen allt affall från husen, såväl vått som torrt, uttömmes. Den häraf
framkallade stanken är också utbredd öfver hela den stora staden och hvilar, äfven om
man med tiden kan vänja sig vid densamma, alltid öfver européen som ett ständigt
obehagligt tryck. Beskickningarna hafva fått sig en gata anvisad, vid hvilken tomter
upplåtas åt dem till byggande af hus och anläggande af trädgårdar. I dessa af höga
murar omgifna hus och trädgårdar nödgas européen att lefva. Att gå ut är till och
med för män icke behagligt; för fruntimmer nästan omöjligt. Det enda man kan göra
är att rida eller låta bära sig i bärstol, hvilket senare dock är ett dyrt nöje. Att åka
i de kinesiska kärrorna är en sådan fysisk tortyr, att den som en gång försökt det
säkerligen icke utan det största nödtvång åter inlåter sig på att taga plats i ett af dessa
klassiska åkdon. En hvar vagn af europeisk konstruktion skulle efter första försöket
att öfvervinna de pekingska gatornas otroliga svårigheter och öfverraskningar i form af
djupa gropar och stora lösrifna stenar, upplösa sig i sina minsta beståndsdelar. Det
finnes ej heller i hela Peking ett enda europeiskt åkdon.
Befolkningen i Peking har ofta, och nu senast 1898, visat sig synnerligen fientligt
stämd mot européerna. Det är för den skull nödvändigt, att beskickningarna hålla tillsammans
och finnas så nära hvarandra, att det kan vara möjligt för den kejserliga polisen
att i förening med beskickningarnas egna portvakter och öfriga betjening skydda
dem. Det är med andra ord nödvändigt, att beskickningen ligger vid sjelfva legationsgatan,
eller i alla fall på en intill densamma gränsande tomt. Der finnas i denna del
af staden ännu några tomter, som kunna erhållas, i fall anbud snart kan lemnas.
När till hvad ofvan sagts lägges den omständigheten, att diplomaten här så att såga
befinner sig i verldens yttersta afkrok, oändligt långt borta från all den komfort, den
trefnad och den omvexling, som lifvet i Europa erbjuder med alla sina moderna institutioner,
sin vetenskap, konst och musik, så kan säkert en hvar inse, att det åtminstone
är nödvändigt, att han erbjudes ett väl inredt hus med så mycken terräng, att han kan
anlägga en trädgård, i hvilken han och hans familj kan lefva.
Tredje hnfvudtiteln. 27
Så hafva också samtliga europeiska nationer, som hålla sändebud i Kina, samt Amerikas
Förenta Stater gjort. De europeiska makter, hvilka icke äro diplomatiskt representerade,
äro Danmark, Grekland, Turkiet och Balkanstaterna. England, Tyskland,
Frankrike, Italien och Spanien hafva alla storartade byggningar med vackra parkartade
trädgårdar. De oss i ekonomiskt hänseende närmast stående staterna, Belgien och
Holland, hafva nyss byggt sina beskickningshotell, och jag tillåter mig derför att för
jemförelsens skull här intaga en beräkning af kostnaderna för köp af tomt samt byggande
af hus för dessa beskickningar.
Belgien. Då det visade sig omöjligt att få hyra ett lämpligt hus för belgiska beskickningen,
beslöt belgiska riksdagen 1878 att inköpa en tomt och bygga ett beskickningshotell
i Peking samt beviljade för sådant ändamål en summa af 90,000 francs,
som sedermera höjdes med ytterligare 5,000 francs.
Efter långvariga och besvärliga underhandlingar — ty det är förenadt med icke få
svårigheter att finna och förvärfva lämplig tomt och byggnad för en beskickning i Peking
— lyckades den belgiske chargé d’affaires att förvärfva den tomt, hvarest nu beskickningen
är belägen. Tomten mäter 60,950 engelska qvadratfot och köptes för en
summa af 7,500 hkw. taels. En tael var vid denna tid värd 5,60 frs; inköpssumman
utgjorde således 43,500 frcs.
Återstoden af det anslagna beloppet användes på följande sätt:
Inköp af de på tomten stående byggningar, som nu utgöra ministerns bostad, rekonstruktion
af dessa byggningars fasader, anskaffande af nya golf, tak, dörrar, fönster,
förbindelse mellan de olika byggningarna medelst öfverbyggda gångar m. m. allt till
ett belopp af 5,500 taels....................................................................................... frcs 31,900
nybyggnad, i europeisk stil och af ny materiel, af bostad för legationssekreteraren
3,400 taels............................................................-............................ » 19,600
tomtens pris 7,500 taels................................-.............................-........................ » 43,500
summa frcs 95,000
År 1897, då en tael liksom i år ej var värd mer än 3,oo frcs, skulle hela affären
icke hafva kostat mer än 49,200 frcs. Man måste likväl bemärka, att äfven om kursen
på taels för ögonblicket är fördelaktig, hafva å andra sidan priserna å tomter stigit
ganska betydligt efter öppnandet af jernvägen Peking—Tientsin, och de komma nödvändigtvis
att stiga år för år. Ej heller får man förbise den omständigheten, att i och
med anläggandet och öppnandet af den nya jernvägen Peking—Hankow hufvudstaden
kommer i direkt och snabb förbindelse med landets rika mellersta och sydliga delar,
handelsomsättningen kommer att tilltaga, och befolkningen, i synnerhet den europeiska
delen deraf, äfven kommer att samtidigt ökas. I samma mån som detta sker, komma också
tomtvärdena att stiga. I all synnerket blir detta fallet i den del af staden, der beskickningarna
äro belägna, och der inflyttande européer följaktligen söka bostad.
28 Tredje hufvudtiteln.
Deremot komma nog priserna för nybyggnader, reparationer och dylikt att falla sig
billigare nu ftn vid den tidpunkt belgiska beskickningshotellet byggdes, i det att en
tael städse förblifver en tael för den kinesiske arbetaren, äfven om värdet af en tael på
verldsmarknaden icke är stort mer än hälften af hvad det var 1887.
Nederländerna. Den nederländska beskickningen var, ända till dess den nuvarande
ministern blef utnämnd för två år sedan, inhyst i ett par högst otillfredsställande kinesiska
hus långt borta från de öfriga beskickningarna. Detta tillstånd befanns dock
ohållbart i längden, och den nye energiske ministern genomdref då, att tomt köptes och
hus byggdes. Han lyckades komma öfver en tomt vid sjelfva beskickningsgatan och
förvärfvade denna med derå befintliga kinesiska byggnader för en summa af 9,000 taels
(1 tael = 4 frcs vid den tidpunkten).................................................................. frcs 36,000
En del af de gamla små och obrukbara kinesiska husen på tomten ned
refvos,
och ett nytt hus uppfördes i europeisk stil för 5,000 taels.........,........ » 20,000
Härtill användes materiel öfverförd från Europa till målning, lås m. m.
till belopp af ....................................................................................................... » 3,000
summa frcs 59,000
I sammanhang härmed må bemärkas, att materialet från de nedrifna kinesiska husen,
såsom tegelsten m. m., begagnades vid uppförandet af den nya byggnaden till ett värde
af 2,000 taels, så att man egentligen kan beräkna, att tomten kostade 7,000 taels och
nybyggnaden 7,000 taels. Slutsumman för både tomt och nybyggnad blir sålunda ändå
densamma, nämligen 14,000 taels.
Samma anmärkning, som gjordes på tal om den belgiska beskickningen, måste äfven
göras här, nämligen att tomtvärdena ideligen stiga, under det att kanske arbetspriserna
komma att hålla sig oförändrade, och derför, så länge silfverkursen är så låg som nu,
blifva billigare än förut, det vill säga, arbetet kommer att betalas med lika stort antal
taels, oafsedt om en tael på verldsmarknaden är värd 5 eller 4 eller såsom nu blott 3
francs.
På nederländska beskickningens tomt stå ännu qvar 3 å 4 mindre kinesiska byggnader,
som användas till tillfälliga bostäder för sekreterare och betjening. En påtänkt,
högst nödvändig reparation af dessa byggnader har ännu icke utförts, hvadan slutsumman
för det hela — beskickningsbyggnaderna såsom fullfärdiga — måste höjas med antagligen
fullt ut ett par tusen taels, så att denna summa kommer att uppgå till cirka 65,000
francs i stället för 59,000.
Jag undersökte under mitt uppehåll i Peking möjligheten af att finna en tomt vid
eller i närheten af beskickningsgatan. En passande tomt, som kunde erhållas för 10,000
taels, fanns nästan midt emot italienska beskickningen. Nu har den förmodligen stigit
Tredje hufvudtiteln. 29
i pris. Vidare fanns i närheten af österrikisk-ungerska beskickningen eu tomt qvar,
hvars pris jag dock ej lyckades få reda på. Den var mindre än den österrikisk-ungerska,
som inköpts för 23,000 taels, hvilket, då en tael vid den tiden tomten köptes var värd
3,50 frcs, svarar emot en summa af 80,500 frcs.
Af ofvananförda tvenne exempel rörande nyuppförande af beskickningshotellen kan
man göra sig en föreställning om hvad förvärfvandet af tomt samt uppförande af byggnad
skulle komma att .kosta.
Tager man prisstegringen å tomter med i beräkningen, skulle en tomt kunna fås
för 12,000 taels......................................................................................................... frcs 36,000
samt byggnader uppföras för 8,000 taels............................................................ » 24,000
summa frcs 60,000
Då det är troligt, att åtskillig materiel blifvit dyrare, samt en möjlighet äfven förefinnes,
att silfverkursen åter kan komma att stiga, skulle jag anse ett anslag af 60,000
kronor en gång för alla vara det för detta ändamål lämpliga. Man måste nämligen
alltid dertill beräkna något högre summor än ofvan angifvits af det skäl, att nedrifning
af qvarlefvor efter äldre kinesiska ruckel, som ofta betacka hela tomten, samt anläggandet
af den alldeles nödvändiga trädgården måste tagas med i beräkning.
Beskickningens personal samt löneförmåner.
De säregna förhållanden, hvilka i Kina såväl som i Japan göra sig gällande i socialt
och i språkligt hänseende, medföra, att äfven beskickningarnas personal i dessa länder
erhålla en annan sammansättning än i andra hufvudstäder. Umgänget med de kinesiska
myndigheterna kräfver ett grundligt studium af deras sedvanor och åskådningssätt.
Den bästa sak kan förderfvas genom ett ringa formfel, och då så godt som ingen kinesisk
stats- eller embetsman kan något annat språk än sitt eget, måste alla samtal föras
med tillhjelp af tolk. Alla meddelanden till Tsungli-Yamen, såsom det kollektiva råd,
som behandlar utrikesärendena, benämnes, måste åtföljas af en kinesisk öfversättning.
Denna öfversättning är dock icke lik en vanlig öfversättning, såsom t. ex. från franska
till engelska eller hvilket som helst annat europeiskt språk, d. v. s. så ordagrann som
möjligt, utan den är ett fullständigt öfverförande af den europeiska tankegången i dokumentet
till den deremot svarande kinesiska tankegången, hvilket oftast betingar helt
olika uttryck och vändningar. För att med pålitlighet kunna utföra ett dylikt arbete
erfordras en mycket grundlig kännedom i det kinesiska skriftspråkets egendomliga uttryckssätt,
och en sådan kännedom vinnes ej utan föregående mångårigt studium.
Den britiska beskickningen, hvilken är den fullkomligast utrustade, har sålunda 1
s. k. kinesisk sekreterare (en i kinesiska språket fullständigt hemmastadd engelsman),
som har sitt fullständiga kontor under sig, i hvilket en s. k. 2:dre kinesisk sekreterare
och 4 å 5 tolkelever arbeta, hvilka senare, under det de utbilda sig i kinesiska språket,
30 Tredje hufvudtiteln.
äfven arbeta såsom attachéer på samma kontor, samt slutligen 2 eller 3 kinesiska skrifvare.
Denne l:ste kinesiske sekreterare är högt aflönad och har rang näst efter ministern.
För honom aflägga tolkeleverna examen, när de hafva afslutat sina studier, hvilka i allmänhet
taga 3 å 4 år. Förutom detta kinesiska kontor finnas 2 å 3 legationssekreterare,
som arbeta med korrespondensen med »Foreign Office» samt med de under beskickningen
lydande konsuler.
På samma sätt är arbetet fördeladt vid de öfriga stormakternas beskickningar.
Hvad som dock närmast kan tjena oss såsom exempel är naturligtvis den ordning,
som genomförts hos de med oss mera likställda staterna Belgiens och Nederländernas
beskickningar.
Belgien har sålunda en legationssekreterare, som har fullständig utbildning som kinesik
tolk, med 11,000 francs i lön samt dessutom 6,000 francs till kinesisk skrifvarehjelp.
Nederländerna hafva tillsvidare måst nöja sig med att såsom legationssekreterare
och tolk använda den äldste af de tvenne beskickningen tilldelade tolkelever (konsulsaspiranter)
med en lön af 10,000 francs. Den andre har 6,000 francs, hvarförutom 1,000
francs beviljats till en vanlig kinesisk skrifvare. Ministern har dock nu föreslagit upprättandet
af en fast legationssekreterarepost samt höjandet af det till den kinesiska skrifvarehjelpen
beviljade anslaget, då fullt pålitligt folk svårligen kan erhållas för de beviljade
1,000 francs.
Nederländerna hafva sålunda insett, att för ett effektivt arbete vid beskickningen
erfordras en legationssekreterare och tolkelever, som erhålla statsunderstöd i form af
ofvannämnda aflöningar samt löfte att, efter väl afskräde studier, blifva anstälda som
konsulatsekreterare, vicekonsuler samt eventuelt konsuler i Kina. Om någon af dem
särskilt skulle visa sig lämplig dertill, finnes heller intet hinder mot att han anställes
såsom legationssekreterare vid beskickningen, dock utan rättighet till avancement.
Detta är den väg, som det förekommer mig, att de Förenade Rikena böra slå in på,
om vi tänka på att inrätta en verkligen praktisk och effektiv diplomatisk representation
i Kina. Det samma gäller för Japan. Vi skulle, genom att på detta sätt anställa unge
män såsom tolkelever vid beskickningarna, utan allt för stora kostnader utbilda en
klass af embetsman, som senare såsom fast anställde vid beskickningarna och konsulaten
komme att blifva af den största nytta. Det skulle derför åligga ministern eller legationssekreteraren
att vaka öfver att deras studier bedrefves med allvar och kraft. De
måste på samma sätt som vid öfriga beskickningar vara berättigade att bära konsulatuniform
(hos oss således vicekonsulsuniform eller en särskild konsulatsekreterareuniform,
som då skulle bestämmas). Detta är nödvändigt för att de skola kunna åtfölja ministern
vid alla officiella tillfällen, något hvarpå lägges särskild vigt i Orienten.
Beskickningshuset måste nödvändigtvis byggas så, att det rymmer bostad för en
möjligen gift legationssekreterare samt rum för 2 tolkelever. Om detta från början
tages med i beräkningen, komma byggnadskostnaderna ej att väsentligen ökas och
uppförandet kommer nog att kunna ske för den i ofvanstående beräkning anförda
summa.
Tredje hufvudtiteln. 31
Jag tillåter mig derför vördsamt föreslå:
1) att till en legationssekreterare anslås en lön af 10,000 kronor (jemte fri bostad
i beskickningshotellet) dock utan någon rätt till kost vid ministerns bord eller indemnitet
derför;
2) att tillsvidare 6,000 kronor beviljas till en tolkelev med rätt till fri bostad i
beskickningshotellet men ej till fri kost.
Senare borde då ytterligare beviljas samma belopp till en andre tolkelev, som kunde
rycka upp i den förstes plats, när denne vore fullärd och möjligen erhållit en annan plats.
Bland de främmande representanterna såväl i Kina som Japan finnes blott en mening
om den absoluta nödvändigheten af att hafva sina egna tolkar, d. v. s. af samma
nationalitet som beskickningen tillhör. Det är för ett främmande sändebud omöjligt att
föra ett officielt samtal med en kinesisk eller japansk minister med utsigt till något
säkert resultat utan att anlita egen tolk. Först och främst emedan han aldrig kan vara
säker på eller i alla händelser aldrig kan kontrollera, om hvad som säges af eu främmande
tolk är öfverensstämmande med hvad vederbörande minister har sagt, eller om
hvad han sjelf säger riktigt återgifves, dernäst emedan han i huset alltid måste hafva
någon till hands, som ögonblickligen kan öfversätta och besvara meddelanden från vederbörande
kinesiska eller japanska ministrar eller från hofvet. Samtliga ministrar hafva
också sina egna tolkar, och att bryta mot denna regel skulle såväl hos kineser och
japaner som ock hos kollegerne väcka en för ifrågavarande minister högst obehaglig
uppmärksamhet. En annan sak är naturligtvis, att man till en början får hjelpa sig så
godt man kan, d. v. s. tillsvidare antaga en främmande tolk, tills dess man kan få en
egen inlärd.
Visserligen är Peking ett billigt ställe att lefva på, såtillvida att de varor, som
kunna erhållas i landet, äro billiga, men man får icke glömma, att mångfaldiga saker
måste tagas från Europa och då naturligen falla sig mycket dyra på grund af den långa
transporten. Kött, fjäderfä, vildt, ris, grönsaker och thé äro de enda landets produkter,
som européerna kunna begagna sig af. Allt annat, såsom vin, smör, kondenserad mjölk,
likörer, kaffe, konserver måste införas och förorsakar, att lifvet dock blir dyrt. Visserligen
äro äfven tjenarne relativt billiga, men då det behöfves så många flera än i Europa,
blir ej detta heller någon fördel. På grund af att man på gatorna hvarken kan komma
fram till fots eller i vagn, måste alltid ett större antal hästar underhållas såväl för husbönder
som för tjenare. Många äro de fordringar, som sålunda ställas på en minister
i Peking både med hänsyn till huru han skall hålla sitt hus och med hänsyn till hans
yttre uppträdande i det hela. Absolut afskurna från den yttre verlden samt annat umgänge,
hafva de i Peking anställde diplomaterna sins emellan ett ytterst lifligt umgänge.
En följd häraf är också ökade utgifter för sällskapslifvet m. m.
Österrike-Ung em aflönar sin minister med 28,000 floriner — c. 60,000 francs; hela
beskickningens budget är beräknad till 46,300 floriner, hvari då inberäknas aflöning för
eu legationssekreterare och tvenne tolkelever.
32 Tredje hufvudtiteln.
Spanien gifver sin minister 53,000 francs.
Öfriga stormakter, med undantag af Italien, som för ögonblicket blott gifver 42,000
francs, betala sina ministrar mycket högre belopp.
Belgien aflönar sin minister med 43,000 francs, hvari inberäknas bidrag till kontorskostnader
2,000 francs samt särskildt anslag till rekreationsresor om sommaren 3,000
francs. Till kinesisk skrifvarehjelp är anslaget 6,000 francs, hvaraf säkerligen de 4,000
tillfalla ministern, hvars hela inkomst således kan beräknas till 47,000 francs.
Nederländerna hafva hittills anslagit åt sin minister 30,000 francs om året, men då
denna summa har visat sig vara otillräcklig, skall förslag om dess höjande framställas.
Jag vågar vördsammast föreslå, att till lön åt en svensk och norsk minister i Peking
beviljas 36,000 kronor. Jag tror, att under nuvarande förhållanden denna summa är
tillräcklig att på ett värdigt sätt representera de Förenade Rikena samt bereda någon
ersättning för de många umbäranden samt klimatiska obehag, en diplomat på denna
post alltid måste vara utsatt för. När man dertill tager i betraktande, att man i dessa
trakter ständigt är utsatt för att angripas af någon af de många lifsfarliga sjukdomarna,
att i Peking endast finnes en enda europeisk läkare, anstäld vid franska beskickningen,
samt intet apotek, måste en hvar medgifva, att det ej är för mycket begärdt, att den
man, som åtager sig detta embete, åtminstone ej skall vara nödsakad att tänka på, huru
han skall få lönen att räcka till. Med den nu föreslagna lön tror jag, som ofvan sagdt,
att han skall kunna fylla sin plats utan ekonomiska svårigheter, men ej heller mera.
Likasom det vid konsulernes aflöning alltid beräknats ett särskildt anslag till kinesisk
skrifvare, så bör också å beskickningens budget uppföras de till sådan hjelp erforderliga
medel med samma belopp som vid konsulaten eller 1,000 kronor.
Efter dessa mina ofvan framstälda förslag skulle alltså beskickningens i Peking
O O O
budget gestalta sig på följande sätt:
1) envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire, lön................... kr. 36,000
2) legationssekreteraren, lön.................................................................. » 10,000
3) tolkeleven, lön......................................... » 6,000
4) anslag till kinesisk skrifvare ............................................................ » 1,000
summa anslag för beskickningen kr. 53,000
Japan.
När jag i lörsta delen af denna rapport med förslag till vår diplomatiska representation
i Ostasien har såsom en möjlighet framhållit, att äfven ett eget beskickningshus
måste byggas i Tokio, berodde detta på det faktum, att det under mitt uppehåll i
Tredje hnfvudtiteln. 33
Tokio verkligen ej fanns att köpa eller hyra något hus passande till beskickningsbyggnad.
Stormakterna hafva alla antingen sjelfva byggt eller köpt färdiga hus, Belgien har
på längre tid förhyrt ett vackert hus, och Nederländerna hafva uppgjort ett fördelaktigt
hyreskontrakt å det af dess beskickning bebodda hus. Emellertid var byggnadsverksamheten
mycket stor, så att utsigterna till att under 1898 eller 99 få ett hus syntes
vara större. Då härtill kommer, att vexlingarna i prisen på tomter, byggnadsmateriel
och arbete voro stora samt väntades komma att ytterligare undergå förändringar i den
närmaste framtiden, skulle det hafva varit till föga nytta att efter då gängse pris utarbeta
en beräkning öfver kostnaderna för förvärfvande af tomt samt uppförande af beskickningshus.
Jag måste derför, för den händelse lön beviljas för en minister i Japan,
tillråda att invänta dennes rapport om bostadsfrågan. Det är, som sagdt, antagligt, att
till den tiden flere nybyggnader finnas, som kunna hyras.
De skäl, som göra det till en tvingande nödvändighet att i Peking hafva ett eget
beskickningshus, förefinnas ej för hvad Tokio angår. Man är icke der hänvisad till att
lefva instängd hos sig, man kan färdas öfver allt till häst, till fots eller i vagn, jernvägar
och stora luxuösa hotell finnas, befolkningen är icke illasinnad eller halfbarbarisk
som i Peking, och lifvet är på det hela taget långt behagligare än i Kinas hufvudstad.
Klimatet är — om än mycket varmt om sommaren — dock helsosamt och behagligt,
och riklig tillgång finnes på goda hotell för sommaruppehåll i bergen. En minister,
som kominer dit ut, kan till en början taga in på det stora »Imperial hotel» och se
sig om efter bostad eller eventuelt inkomma med nybyggnadsförslag.
Beskickningens personal och aflöningsförmåner.
Angående grunderna för beskickningspersonalens sammansättning, nödvändigheten
af att hafva en legationssekreterare, som helst bör hafva uppfostrats som tolk, den deraf
följande nödvändigheten att anställa en, och med tiden tvenne tolkelever, kan jag hänvisa
till den redogörelse, jag gifvit vid behandlingen af frågan om en beskickning i Kina.
Samma språkliga svårigheter göra sig äfven här gällande, och samma lärotid är nödvändig
äfven för japanske tolkar. På det hela taget äro ju förhållandena i Japan betydligt
behagligare för en främmande diplomat, men samma fordringar uppställas också här
på yttre uppträdande, tjenare in. m. Lifsmedeln stå något högre i pris i Japan, likaså
tjenares löner, dock icke mera än att jag anser, att ungefär samma aflöning för ministern
som den i Kina föreslagna äfven här skulle vara tillräcklig. För den händelse
att ett beskickningshus bygges, skulle jag anse att 30,000 kronor i årlig lön vore nog,
då man bör ihågkomma, att ministern här icke behöfver företaga långa resor för att om
sommaren komma till någon rekreationsort. Han finner i Japan dylika ställen på blott
en dagsresas afstånd uppe i bergen, hvaremot ministern i Kina vanligen är nödsakad
att resa ända till Japan för att styrka sig under ett par månader och undfly det olidliga
sommarklimatet i Peking. Visserligen fara några af ministrarna i Peking också
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd, 5
34
Tredje hufvudtiteln.
upp till de närliggande bergen, der de bo i tempel, som äro att hyra, men dels äro
dessa redan alla på förhand upptagna och beqvämligheterne der ytterst otillfredsställand e,
dels är detta blott en nödfallsutväg för ett år, året derpå tvingas dock de flesta att resa
öfver hafvet.
Om emellertid intet eget hus bygges, hvilket jag också i nuvarande stund finn er
rimligast, måste jag vidhålla, att 36,000 kronor äfven här är det mest passande belop p,
då de sändebud, som hafva mindre aflöning, ständigt klaga öfver lönens otillräcklig!! et,
och det med rätta.
Till jemförelse meddelar jag här några af de i Tokio ackrediterade sändebuds aflöningar:
Nordamerikas
Förenta Stater:
ministern ........................
l:ste legationssekreterare____
2:dre legationssekreterare ...
tolksekreterare..................
anslag till kontorskostnader
tomthyra för hotellet.........
amer. guld dollars 12,000 = kronor 44,760
2,625 = » 9,791
1,800 = » 6,714
2,500 = > 9,325
2,000 = > 7,460
200 = » 746
summa amer. guld dollars 21,125 = kronor 78,796
Kontorsbidraget fördelas på följande poster:
skrifvarehjelp..................... guld dollars 400
japansk skrifvare........... » » 300
2 bud och portvakt............. » » 300
belysning inom hus och på kontoret................. » » 180
uppvärmning........................................................................ » » 80
summa guld dollars 1,260
Återstående beloppet användes till tryckning, lokal, post- och telegramutgifter,
mindre reparationer och diverse.
Fri bostad för ministern och l:ste legationssekreteraren.
Spanien:
ministern........................
l:ste legationssekreteraren.
2:dre legationssekreteraren
1 militärattaché...............
1 marinattaché....... ........
1 tolk ...........................
summa frcs (pesetas) 117,000 = kronor 84,240
frcs (pesetas) 50,000 = kronor 36,000
> » 15,000 = » 10,800
» » 8,000 = » 5,760
» » 20,500 = » 14,760
» « 20,500 = » 14,760
* » 3.000 = » 2.160
Tredje hufvudtiteln.
35
Jag föreslår vördsammast, att till en svensk och norsk beskickning i Tokio bevil -
jas för:
1 envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire................................ kr. 36,000
1 legationssekreterare.......... » 10,000
1 tolkelev........................................................................................... » 6,000
1 japansk skrifvare................................ » 1,000
summa kr. 53,000
För den händelse att icke bostäder kunna beredas åt legationssekreteraren och tolkeleven
i beskickningsbygnaden, bör bostadsersättning beviljas dem efter derom af ministern
afgifvet förslag.
Under rubriken »konsulernas resegodtgörelse» återfinnas prisen för resan ut till Kina
och Japan. Om lönen utbetalas från den dag ministern lemnar Europa, behöfver naturligtvis
intet vidare utlägg för resan än priset för sjelfva biljetten medräknas.
Härvidlag måste man dock bemärka, att, om ministern har familj, godtgörelse för resan
mäste beräknas för hvar och en af familjens medlemmar jemte ett tjenstehjon.
36
Tredje hufvudtiteln.
T
}
•fi; . i
Bil. C.
Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den
13 januari 1899.
<« ■'' ■ ''< • -ii; • "trtiOV).. ''O...: )i. r t ,/iTi;'' J''i.. . -lM*j
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douslas,
Hans excellens norske herr statsministern Blehr,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WIKBLAD,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claeson,
Dyrssen,
Nysom,
Löchen.
Sedan hans excellens herr ministern för utrikes ärendena ånyo i underdånighet
föredragit det i sammansatt statsråd den 9 december nästlidet år anmälda förslaget till
de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för 1900 samt anmält Kongl. norska
regeringens den 3 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande, yttrade
herr ministern:
»Hvad först angår mitt förslag om inrättandet af tre nya tjenstebefattningar i utrikesdepartementet
samt den deraf förorsakade förhöjning i anslaget till departementet,
har departementet för det inre i det utlåtande, som ligger till grund för Kongl. norska
Tredje hufvudtiteln. 37
regeringens betänkande i ärendet, anmärkt, att departementet funne sig icke böra uttala
sig mot berörda förhöjning, ehuruväl det icke undgått departementets uppmärksamhet,
att behofvet af förökad arbetshjelp i väsentlig grad vore orsakad af utrikesdepartementets
befattning med svenska arfssaker; tilläggande departementet, att de
motsvarande norska ärendena behandlades — med utgift särskildt för den norska statskassan
— i departementet för det inre.
Hvad angår den föreslagna förhöjningen i ministerstaten med kr. 53,000 till aflöning
för en nyupprättad beskickning i Peking, äfvensom den föreslagna extra utgiften
af kr. 30,000 till inköp af tomt i Peking samt uppförande derå af ett beskickningshotell,
yttrar departementet med anledning af hvad till stöd för upprättandet af
en dylik beskickning blifvit anfördt följande:
»Departementet tillåter sig med anledning häraf att anmärka, att det säkerligen
äfven för Norge och Sverige måste anses önskvärdt att tillgodogöra sig det tillfälle till
utvidgade handelsförbindelser, som det genom den senare tidens händelser inträffade
ytterligare öppnandet af Kina erbjuder de europeiska nationerna. Departementet tror
dock, att detta, åtminstone för hvad angår Norge, må kunna ske genom begagnande
af de redan befintliga hjelpmedlen, nämligen konsulaterna, kommersielle stipendiater
och ett eventuel! exportkontor. Våra kommersiella intressen, som säkerligen äfven för
framtiden i en väsentlig grad skola komma att förmedlas på direkt väg, äro näppeligen
tillräckligt stora för att kunna kräfva äfven de med en beskickning förbundna betydliga
uppoffringar. Hvad vår sjöfart angår, har denna, såsom också blifvit af herr Gude
anmärkt, utan skydd af någon särskild beskickning, redan vunnit en ganska god marknad
i Kina. i hvilket sammanhang det också kan påpekas, att veterligen icke någonsin från
de i sjöfarten intresserade kretsar till departementet inkommit någon begäran om diplomatiskt
bistånd i de ifrågavarande farvattnen.
Skulle det icke desto mindre, något som departementet icke vill motsäga, befinnas
önskligt vid särskilda tillfällen att hafva diplomatiskt stöd att lita sig till, så torde
man efter departementets förmenande i Kina, såsom redan i Japan, kunna åtnöja sig
med den billigare anordning att försäkra sig tillfälle till att begagna en der redan representerad
vänskaplig makts mellankomst. Likaledes kan man ju hädanefter som hittills
gifva den i Kina varande konsuln eller annan dertill lämplig person fullmakt att
för tillfället uppträda med diplomatisk karakter. >
Att, på sätt af herr Gude i hans vid utrikesministerns föredragning fogade framställning
blifvit framhållet, det skulle vara af vigt att underhålla en beskickning i Peking
som en politisk observationspost, kan departementet, efter sin uppfattning af Norges
och Sveriges utrikespolitiska ställning, icke medgifva.
Departementet är också böjdt att betvifla, att en egen diplomatisk representation
för Rikena i dessa fjerran länder, alldenstund den icke kan stödja sig på någon maktutveckling,
skulle medföra något inflytande af praktisk betydelse.
Af hvad sålunda är anfört och hvilket efter departementets mening i och för sig
är afgörande, framgår, att. äfven om utrikesstyrelsen vore ordnad på ett för Norges
38 Tredje hufvudtiteln.
berättigade kraf tillfredsställande sätt, departementet icke skulle hafva kunnat uttala
sig för den föreslagna beskickningen i Peking. Som utrikesstyrelsen nu är ordnad,
kan departementet så mycket mindre tillråda upprättandet af en sådan beskickning,
som från stortingets sida ofta varit framstäldt klander dex-öfver, att antalet beskickningar
är större än Norges behof kräfver.
Departementet anser sig sålunda icke kunna föreslå uppförande på budgeten af de
af utrikesministern till en beskickning i Kina begärda ordinarie och extra anslag.»
Jag kan icke finna, att de af departementet anförda skäl mot en diplomatisk representation
i Kina hvila på en riktig förutsättning.
Så länge de i Peking ackrediterade utländske sändebuden hade till hufvuduppgift
att i det kinesiska riket skydda respektive utländske undersåtars lif och egendom,
så hade bland dem en slags gemensam civilisationens solidaritetskänsla utbildat
sig, hvilken gjorde, att äfven en mot en svensk eller norrman föröfvad rättskränkning
med beredvillighet gjordes till föremål för en reklamation från deras sida. Jag behöfver
här endast påminna om det kraftiga skydd, våra missionsanstalter åtnjutit af
de i Peking ackrediterade främmande sändebuden. Men denna ställning är numera
helt och hållet förändrad. De europeiska makterna och Amerika se i hvarandra numera
endast medtäflare om den kinesiska marknaden, hvilka det gäller att så mycket
som möjligt utestänga, och äfven en vänskapligt sinnad makts sändebud i Peking lärer
numera icke vara benägen att tillgodose den svenska och norska handelns och sjöfartens
intressen. Att den norska skeppsfarten hittills utvecklat sig utan att kunna påräkna
skydd af någon de Förenade Rikenas minister bevisar ingalunda, att så framdeles
under förändrade förhållanden kommer att ske. I Japan ligga förhållandena delvis
annorlunda, och hänvisar jag i detta afseende till minister Gudes rapport. Att för
hvar gång en reklamation måste framställas eller annat ärende besörjas bekläda en
konsul eller annan person med diplomatisk karakter samt låta honom anträda den långa
resan till Peking, synes mig under det nuvarande förändrade läget derstädes synnerligen
opraktiskt. Jag måste derföre vidhålla min uppfattning angående det för de
Förenade Rikena gagneliga uti upprättandet af en diplomatisk beskickning i Kina. Då
emellertid frågorna om den diplomatiska och om den konsulära representationen i Ostasien
nära sammanhänga och på grund deraf samtidigt borde behandlas, samt då enligt
från norska regeringen ingånget meddelande något utlåtande angående den konsulära
representationen icke inom den närmaste tiden kan emotses och således någon Kongl.
proposition i detta ämne, på sätt jag vid föredragningen den 9 nästlidne december ifrågasatt,
icke torde böra aflåtas, anhåller jag i underdånighet få hemställa, att frågan om en
beskicknings upprättande i Peking måtte få uppskjutas, till dess begge frågorna samtidigt
kunna behandlas, samt att således de till sagda ändamål i budgeten upptagna summorna
måtte utgå.
Slutsumman af utgifterna på ministerstaten blifver således densamma som i 1899
års budget eller kr. 478,750.
Tredje hnfvudtiteln. 39
Rörande den föreslagna förhöjningen af kabinettskassans hufvudrubrik skrifmaterialier,
expenser och extra utgifter med kr. 40,000, deraf kr. 25,000 för hittillsvarande
till denna hufvudpost hörande utgifter och kr. 15,000 med hänsyn till upprättandet
af den nya beskickningen i Peking, har departementet för det inre förmält, att
af hvad departementet förut anfört angående berörda beskickning följde, att departementet
icke kunde uttala sig för den med hänsyn till samma beskickning föreslagna
utgiftsförhöjningen af kr. 15,000. Den öfriga i förslaget ingående förhöjningen af
kr. 25,000 har deremot blifvit af departementet tillstyrkt.
Då jag af anförda skäl har ansett mig böra hos Eders Kongl. Maj:t hemställa, att
det föreslagna ordinarie anslaget under ministerstaten till aflöning för en nyupprättad
beskickning i Peking samt det extra anslaget till inköp af tomt i nämnda stad m. m.
må ur budgetförslaget utgå, så hemställer jag såsom en följd deraf nu likaledes, att
det i förslaget under ifrågavarande hufvudrubrik med hänsyn till beskickningen i Peking
upptagna belopp af kr. 15,000 likaledes må ur förslaget uteslutas.
Slutsumman af hufvudrubriken skrifmaterialier, expenser och extra utgifter kommer
sålunda att höjas endast med kr. 25,000 i stället för de föreslagna kr. 40,000 eller från
kr. 70,900 till kr. 95,900. Beträffande fördelningen af denna slutsumma mellan de i
sistnämnda hufvudrubrik ingående 4 underrubrikerna, skrifmaterialier och expenser,
ekiperingspenningar, hemliga utgifter och öfriga extra utgifter, hemställer jag, att för
ekiperingspenningar och hemliga utgifter måtte få beräknas samma belopp som i 1899
års budget eller respektive kr. 10,000 och kr. 9,900, det senare beloppet att utgå från
Sverige ensamt, samt att återstoden af hela anslaget till skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter, kr. 76,000, måtte, med ledning af beloppen af föregående års utgifter,
fördelas så, att för skrifmaterialier och expenser beräknas kr. 31,000 och för öfriga extra
utgifter kr. 45,000.
Mot de af mig gjorda beräkningarna i öfrigt har inredepartementet icke haft något
att erinra.
Hela anslagsbeloppet till kabinettskassan skulle sålunda komma att utgöra kr. 656,500
för de Förenade Rikena tillsammans. Af detta belopp bestrider Sverige ensamt det
till hemliga utgifter beräknade anslaget, kr. 9,900. Återstoden, kr. 646,600, skulle, med
iakttagande af en sträng fördelning enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, fördelas
sålunda, att Sveriges bidrag blefve kr. 456,423: 53 och Norges kr. 190,176: 47,
men för afrundning af slutsiffran i hvartdera landets anslag beräknas Sveriges andel
till kr. 456,400 och Norges till kr. 190,200. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen
härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid
endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen
alltid tages, och skilnaden godtgöres hvax-tdera landet, så att uppkommen
besparing eller brist i hvarje fall fördelas efter den verkliga proportionen.
Hvad anslagen till konsulskassans utgifter angår, anmälde jag vid föredragningen
den 9 nästlidne december för Eders Kongl. Maj:t, att jag remitterat ett förslag om en
utvidgad konsulär representation i Ostasien till kommerskollegium och inredeparte
-
40 Tredje hnfvudtiteln.
mentet, hvarjemte jag förbehöll mig att, sedan yttranden från dessa myndigheter ingått,
göra ytterligare framställning i ämnet. Från inredepartementet ingick emellertid redan
den 10 december ett meddelande om, att departementet hade ansett sig böra såväl
begära yttranden af börskomitéerna som äfven anmoda dessa att å sin sida höra representanter
för sjöfarten samt andra intresserade öfver det af mig öfverskickade förslaget,
samt att departementet derför icke trodde sig kunna inkomma med sitt utlåtande under
denna stortingsperiod.
Då den nya, äfven för européer gällande lagstiftningen i Japan träder i kraft redan
den 1 juli 1899, och derstädes vistande svenskar och norrmän således från denna tid
äro underkastade den japanska lagstiftningen, är detta dröjsmål med anordnande af en
mera effektiv konsulär representation derstädes mycket att beklaga, men då det torde
vara skål att förelägga denna fråga på en gång för såväl riksdagen som stortinget, ser
jag mig nödsakad uppskjuta ärendet, till dess utlåtandet från norska regeringen inkommit.
Under sådana förhållanden erfordras för konsulskassan icke annat anslag af statsmedel
än det som i likhet med föregående år äskats eller kr. 280,000, hvaraf, enligt
proportionen 4 till 3, kr. 160,000 skulle falla på Sverige och kr. 120,000 på Norge.
I afseende å konsulatafgifternas beräkning anmälde jag vid föredragningen
den 9 nästlidne december, att det åt handels- och sjöfartskomitén uppgjorda förslag
om nedsättning af konsulatafgifterna och alternativt om restitution från statsmedel
af erlagda konsulatafgifter, blifvit af mig remitteradt till kommerskollegium och inredepartementet.
I sitt af Kongl. norska regeringen tillträdda underdåniga betänkande af den 6
nästlidne december öfver detta förslag har departementet för det inre, under erinran
att till behandling af odelstinget hvilar ett lagförslag, enligt hvilket den nu fastställda
konsulatafgiften af 6: 3 5 öre per ton skulle utbytas mot en af stortinget för hvarje budgetår
fastställd årlig afgift per reg.ton netto af hvarje handelsfartyg på SO reg.tons
netto eller deröfver, som gå i utrikes fart, hvilket förslag afsåg både att bereda sjöfarten
lättnad genom nedsättning af konsulatafgiften och att befria den från de olägenheter,
som äro förbundna med det nuvarande sättet för afgiftens erläggande och upptagande,
anfört, att departementet, som i det väsentliga anslöte sig till det i Norge
framlagda förslaget, icke under dessa omständigheter kunde tillstyrka, att det af den
svenska komitén afgifna förslaget för närvarande upptoges till behandling i Norge.
Då således den af handels- och sjöfartskomitén såsom alternativ I ifrågasatta utväg
att söka bereda lättnad åt sjöfartsnäringen icke kan anlitas, så återstår alternativet
II eller förslaget att medel äskas af riksdagen för att användas till restitution åt
vederbörande svenska rederier af 80 procent af de för deras fartyg erlagda konsulatafgifter.
Då frågan om en så beskaffad restitution emellertid hör till de ärenden, som
böra handläggas af civildepartementet, har jag endast velat omnämna detta förhållande
för Eders Kongl. Maj:t, och hemställer jag, att tillsvidare konsulatafgifterna måtte
Tredje hufvudtiteln. 41
få beräknas till det af mig vid föredragningen den 9 nästlidne december angifna
belopp.
Sedan det ifrågavarande budgetförslaget den 9 nästlidne december framlades för Eders
Kongl. Maj:t, har beloppet af de årliga utgifterna till pensioner från konsulskassan ökats
med kr. 4,000, i det Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 30 i samma månad i
sammanhang med beviljande af nådigt afsked för de Förenade Rikenas generalkonsul
i London C. Juhlin-Dannfelt tillagt denne en årlig pension till nyssnämnda belopp att
uppbäras från och med innevarande års början. Sammanlagda beloppet af de från
konsulskassan utgående pensioner har sålunda ökats från kr. 3,325 till kr. 7,325. Som
emellertid i budgetförslaget för pensioner från konsulskassan upptagits kr. 11,550, så
är någon förhöjning af denna rubrik icke behöflig.
Till följd af det utaf 1898 års storting fattade beslut att förändra det norska
budgetåret från den 1 juli—30 juni till den 1 april—31 mars har departementet för
det inre i sitt betänkande öfver ifrågavarande budgetförslag uppfört allenast hvad af
Norges andel till bestridande af de beräknade utgifterna belöper på tre fjerdedels år
eller tiden den 1 juli 1899—31 mars 1900. Beträffande kabinettskassan skulle Norges
bidrag till utgifterna komma att utgöra:
för senare halfåret 1899__________________________________________ kr. 90,400
samt för januari—mars 1900___________________________________ » 47,550
tillsammans kr. 137,950
Norges direkta anslag till konsulskassan, beräknadt för år till kr. 120,000, utgör
för tre fjerdedels år kr. 90,000.
Af stortinget äskas årligen, utöfver de ordinarie anslagen till kabinetts- och
konsulskassorna, ett anslag för tillfälliga och oförutsedda utgifter af kr. 28,000, deraf
kr. 12,000 till kabinettskassan och kr. 16,000 till konsulskassan. Jemväl af dessa anslag
har departementet för det inre i sitt betänkande uppfört endast hvad som belöper på
tiden den 1 juli 1899—31 mars 1900 eller tre fjerdedelar med kr. 9,000 till kabinettskassan
och kr. 12,000 till konsulskassan.
Med anledning deraf att frågan angående rätta förståendet af det vid utnämningar
inom diplomatien eller å konsulsstaten fästade vilkoret äfven i norska regeringens utlåtande
angående budgeten är gjordt till föremål för ett uttalande, och i sammanhang
härmed för budgetens beviljande uppstälts ett vilkor af följande lydelse: satt det vid tillsättandet
af lediga eller ledigblifvande diplomatiska eller konsulära embeten förfares
på sådant sätt, att ingen som helst eventuel omorganisation af den för Norge fungerande
diplomati eller konsulatväsende derigenom hindras eller försvåras», får jag i underdånighet
påminna om, att det af ministern för utrikes ärendena föreslagna och af Eders Kongl.
Maj:t vid posters besättande begagnade förbehållet alltid varit lika lydande nämligen:
att den blifvande innehafvaren skall vara skyldig att utan kraf på godtgörelse finna
sig i de förändrade bestämmelser, hvilka med afseende å hans innehafvande befattning
framdeles kunna varda i nåder faststälda»; att Eders Kongl. Maj:t vid utnämnande af
Bih. till Rihsd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 6
42 Tredje hufvudtiteln.
»eneralkonsul i Barcelona i sammansatt statsråd den 25 november 1898 bestämt, att
ingen förändring skulle ske i hittills använda ordalag; samt att, såsom jag haft tillfälle
uttala vid föredragning i sammansatt statsråd den 30 december 1898 angående konsulsutnämningen
i Bombay, de i detta sammanhang begagnade ordalagen »i nåder faststälda»
innebära, att Eders Kongl. Maj:t fattat beslut i unionelt statsråd.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag i underdånighet hemställa, det
Eders Kongl. Maj:t behagade besluta att af riksdagen och stortinget äska de för utgifternas
bestridande nödiga anslag, att utgå såväl för kabinettskassan, så vidt angår
de af Sverige och Norge gemensamt bestridda anslagen, som för konsulskassan efter
den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion.
Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna,
som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i
de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,
att af riksdagen måtte för 1900 begäras kr. 466,300 (kr. 9,900 + kr. 456,400) till
kabinettskassan och kr. 160,000 till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till anslagens användande och under enahanda
vilkor som hittills;
och att af stortinget måtte för budgetterminen 1 juli 1899—31 mars 1900 äskas
kr. 137,950 till kabinettskassan och kr. 90,000 till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter
af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma
period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af
kr. 21,000, hvaraf kr. 9,000 för kabinettskassan och kr. 12,000 för konsulskassan.»
Uti hvad herr ministern för utrikes ärendena sålunda hemstält och föreslagit
förenade sig det svenska statsrådets öfriga ledamöter. Norska statsrådsafdelningen hänförde
sig i det hela till norska regeringens betänkande samt till hvad af statsrådsafdelningen
anförts vid de af ministern för utrikes ärendena ofvan omförmälda tillfällen;
Och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla
hvad sålunda blifvit af herr ministern för utrikes ärendena hemstäldt
och föreslaget.
In fidem:
C. H. Strömfelt.
Tredje hufvudtiteln
43
Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1900.
Sverige. Norge. Tillsammans
I. Kabtnettskassan: Kronor Kronor Kronor
1. Ministern för utrikes ärendena..........''.......... 24,000 - 24,000
2. Utrikesdepartementet................................. 32,365 13,485 45,850
3. Ministerstaten........................................... 337,941 140,809 478,750
4. Militärattachéer.................................... 8,471 3,529 12,000
5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 63,523 32,377 95,900
Summa kronor 466,300 190,200 656,500
II. Konsulskassan:
6. Utrikesdepartementet................................. 8,923 11,677 20,600
7.. Konsulsstaten................... 231,198 302,552 533,750
8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 15,399 20,151 35,550
255,520 334,380 589,900
Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas
af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter . 95,520 214,380 309,900
Summa kronor 160,000 120,000 280,000
Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1900.
Kronor.
1. Ministern för utrikes ärendena .....................................................— 24,000
2. Utrikesdepartementet...................................................................... 45,850
3. Ministerstaten:
a. Traktamenten:
Beskickningen i Berlin:
Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire 48,000
Legationssekreterare.................................:....— 6,000 54,000
Transport 54,000
69,850
44
Tredje hufvudtiteln.
Transport 54,000
Beskickningen i Bryssel och Haag:
Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000
Beskickningen i Konstantinopel:
Åtnjuter fri bostad samt uppbärl s * - • T>1 ( • .
från konsuiskassan 10,000 kr. /Ministre Plénipotentiaire...............
10,000
Beskickningen i Köpenhamn:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire.........._................ 36,000
Legationssekreterare....................... 5,000 41 Q00
Beskickningen i London:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire........................... 60,000
Legationssekreterare ....................... 8,000 68,000
Beskickningen i Madrid:
Ministre Plénipotentiaire............................. 22,000
Beskickningen i Paris:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire........................... 60,000
Legationssekreterare.......... 8,000 68,000
Beskickningen i S:t Petersburg:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire........................... 60,000
Legationssekreterare....................... 8,000 68 000
Beskickningen i Bom:
Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire
................................................ 29,000
Beskickningen i Washington:
Är.s5som Keneralkon8Ul} Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire........................... 24,000
Legationssekreterare, lön..,.............. 6,000
D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34)Q00
69,850
Transport 414,000
69,850
Tredje hufvudtiteln.
45
Transport 414,000 69,850
Beskickningen i Wien:
Envoyé Extraordinär och Ministre Plé
nipotentiaire.
...........................................- 32,000 436,000
b. Expelctanslöner och Pensioner__................ 32,750 478 750
4. Militärattachéer:
1 Militärattaché
1 d:o
6,000
6,000 12,000
5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier och expenser.......-j................ 31,000
b. Ekiperingspenningar..................................... 10,000
c. Hemliga utgifter..........................................< 9,900
d. Ofriga extra utgifter.................... 45,000 95,900
Summa kronor 656,500
Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1900.
Inkomster:
Svenska statsverkets bidrag.......................................
Norska statsverkets bidrag.........................................
Konsulatafgifter, förslagsvis :
inom Antwerpens konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen.................. 9,000
» vicekonsulaten inom distriktet
.......................:........- 1,700 10,700
» Archangels konsulsdistrikt...................... 2,000
> Barcelonas » ..................... 5,900
» Bilbaos » ...................„ 5,500
» Genuas konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen.................. 2,800
2 vicekonsulaten inom distriktet
.................-........... 400 3,200
Transport 27,300
Kronor.
160,000
120,000
280,000
46
Tredje hufvudtiteln.
Transport 27,300
inom Hamburgs konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen................... 10,800
s> vicekonsulaten inom distriktet
................................- 1,200 12,000
» Havres konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen.................. 5,400
» vicekonsulatet i Bordeaux — 1,700
» öfriga vicekonsulat inom distriktet.
..........................^10,500 17,600
» Helsingfors’ konsulsdistrikt..................... 7,700
» Konstantinopels » .........-........... ''100
» Köpenhamns konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen................... 9,900
» vicekonsulatet i Helsingör — 300
» öfriga vicekonsulat inom distriktet
..........................- 11,100 21,300
» Leiths konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen................... 2,900
» vicekonsulaten inom distriktet.
...............................- 17,500 20,400
» Lissabons konsulsdistrikt...............-........ 4,000
» Londons konsulsdistrikt :
vid hufvudstationen—..........----- 31,800
» vicekonsulatet i Cardiff------- 16,000
» » i Liverpool... 9,900
* »i Newcastle--. 21,300
» » i The Hartle
pools
.... 4,600
» öfriga vicekonsulat inom distriktet.
........................- 49,100 132,700
» Lybecks konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen................... 4,200
» vicekonsulaten inom distriktet.
...............................- 3,000 7,200
» Newyorks konsulsdistrikt....................... 26,300
280,000
Transport 276,600
280,000
Tredje liufvudtiteln
47
Jomför ministerstaten.
Uppbär konsulatafgifter.
Transport 276,600 280,000
inom Eigas konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen ........... 5,300
» vicekonsulaten inom distriktet.
.,.,..........................- 1,900 7,200
» Rio de Janeiros konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen................... 4,400
» vicekonsulaten inom distriktet.
............-................... 3,700 8,100 291,900
Expeditionsafgifter, förslagsvis.............................. 18,000 309,900
Summa kronor 589,900
U tgifter:
6. Utrikesdepartementet........................................................... 20,600
7. Konsulsstaten:
a. Löner och arfvoden:
Antwerpen, |
Generalkonsuln, lön |
13,000 |
|
Archangel, |
» » |
12,000 |
|
Barcelona, |
» » |
. |
12,000 |
Bilbao, |
Konsuln, » |
10,000 |
|
Genua, |
Generalkonsuln, » |
12,000 |
|
Hamburg, |
» » |
15,000 |
|
Havre |
» » |
14,500 |
|
Vicekonsuln, » |
5,000 |
19,500 |
|
Bordeaux, |
» » |
6,000 |
|
Helsingfors, |
Generalkonsuln, » |
15,000 |
|
Konstantinopel, |
Ministre Plénip. » |
10,000 |
|
Drogman, » |
7,000 |
17,000 |
|
Köpenhamn, |
Generalkonsuln, » |
15,000 |
|
Vicekonsuln, » |
4,500 |
19,500 |
|
Helsingör, |
» » |
3,900 |
|
2:ne ålderstillägg |
1,000 |
4,900 |
|
Leith, |
Konsuln, lön |
16,000 |
|
Lissabon, |
Generalkonsuln, » |
15,000 |
Transport 186,900
20,600
48
Tredje hufvudtiteln.
Transport 186,900
London, |
Generalkonsuln, lön |
24,000 |
|
Vicekonsuln, » |
10,000 |
||
Kanslisten, » |
6,000 |
||
En kontorist, » |
5,000 |
||
» » , » |
4,000 |
49,000 |
|
Cardiff, |
Vicekonsuln, » Vicekonsuln, lön |
9,000 |
|
Liverpool, |
9,000 |
||
2:ne ålderstillägg |
1,000 |
10,000 |
|
Newcastle, |
Vicekonsuln, lön |
9,000 |
|
2:ne ålderstillägg |
1,000 |
10,000 |
|
The Hartlepools, Kontoristen, lön |
4,000 |
||
personligt lönetillägg |
1,000 |
5,000 |
|
Lybeck, |
Generalkonsuln, lön |
12,000 |
|
Newyork, |
Konsuln, » |
30,000 |
|
Vicekonsuln, » |
6,000 |
||
2:ne ålderstillägg |
1,000 |
37,000 |
|
Riga, |
Konsuln, lön |
9,000 |
|
Rio de Janeiro, I lönen ingår ersättning förl Shanghai |
Generalkonsuln, » |
18,000 |
17,000 |
Konsulatbiträdet, » |
6,000 |
24,000 |
|
Jemfor ministerstaten. Washington, |
Generalkonsuln, » |
16,000 |
20,600
384,900
b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:
Antwerpen.................. 4,500
Archangel......................... 2,500
Barcelona............................... 2,000
Bilbao............................... 2,500
Genua............................................................. 2,500
Hamburg......................................................... 5,500
Havre............... 4,500
Helsingfors................................................_.... 4,000
Köpenhamn.....................L_______________________________ 4,500
Leith ......... 6,000
Lissabon......................................................... 4,000
London ............._................................. 11,000
till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000
Transport 57,500 384,900 20,600
Tredje hufvudtiteln,
49
Transport 57,500 384,900
Lvbeck............................................................ 3,500
Newyork...................................... 8,000
Riga............................................................... 3,000
Shanghai......................................................... 4,000 76.000
c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:
Alexandria................................*..................... 3,500
Alger............................................. 2,000
Bordeaux.......................................... 2,000
Buenos Ayres......................................... 4,000
Cardiff............................................................ 7,000
Gibraltar................................................. 2,000
Havana....................................... 3,000
Japan...............*............................................. 4,000
Kiel...................... 800
Liverpool....................... 5,000
Marseille......................................................... 1,500
Melbourne....................................................... 6,000
Montevideo...................................................... 2,000
Neapel............................................................ 3,000
Newcastle ............... 4,000
Piraeus............................... 1,000
Rio de Janeiro..................................... 4,000
San Francisco................................................... 4,000
Tanger...................................................... 1,500
Tunis ..................................................,.......... 1.000 61,300
d. Pensioner....................................... 11,550
8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier och expenser...................... 8,550
b. Konsulernes embetsutgifter................. 20,000
c. Diverse utgifter....................... 7,000
Summa kronor
20,600
533,750
35,550
589,900
Bill. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
7
50
Tredje hufvudtiteln.
Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsulskassan för närvarande utgående
expektanslöner och pensioner.
Från Kabinettskassan.
Jeml. Nådigt ^ .
beslut af den Jbxpektan810ner: Kronor
12 Juli 1895 Envoyén H. Åkerman....................................................-.......... 6,000
Pensioner:
10 Juli 1884 F. d. Envoyén Herr O. M. Björnstjerna........................—...... 6,000
21 Juni 1889 » » F. T. .Lindstrand ........................................... 6,000
6 Sept. 1895 » Ministern C. Burenstam .............................................. 5,000
15 April 1869 » Ministerresidenten Friherre L. Wrede........................... 4,000
Summa kronor 27,000
Från Konsulskassan.
Jeml. Nådigt
beslut af den
Pensioner:
30 Dec. 1898 F. d. Generalkonsuln C. Juhlin-Dannfelt.................................
24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka.........................................-
16 Okt. 1898 » C. Falsens enka.............................................
9 Juli 1896 Konsuln A. Kirseboms enka .................................................
29 Maj 1874 Yicekonsuln Hambros enka............................t....;,,,-.—-—
9 Juli 1896 » J- J. G. Nicolaysens enka....................................
6 Juli 1825 Aflidne Konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina....
Summa kronor
Kronor.
4,000
800
800
700
400
400
225
7,325
Tredje hufvudtiteln
51
Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;
Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.
Tjenst- |
|||
Lön. |
gö ri ngs -penningar. |
Summa. |
|
1 Kabinettssekreterare, Expeditions- |
|||
chef, arfvode............................ |
— |
7,500 |
|
1 Afdelningschef..................... |
4,400 8,800 |
2,000 4,000 |
6,400 12,800 |
2 D:o ....................... |
|||
1 Arkivarie_______________________ |
2,500 |
1,500 |
4,000 |
1 Förste sekreterare .......... |
2,500 |
1,500 |
4,000 |
1 Andre sekreterare_____________ |
1,800 |
1,200 |
3,000 |
2 D:o .................... |
3,600 |
2,400 |
6,000 |
1 D:o ...................... |
1,200 |
800 |
2,000 |
2 D:o .............. |
2,400 |
1,600 |
4,000 |
1 Förste vaktmästare _______________ |
650 |
300 |
950 |
1 Vaktmästare..................... |
500 |
300 |
800 |
3 D:o ............. |
1,500 |
900 |
2,400 |
Till Utrikesdepartementet hörande 1 Introduktör för främmande sände-bud, arfvode________ |
2,600 |
||
Summa kronor |
56,450 |
A.f detta arfvode anses 2,500
kr. motsvara tjenstgöringspenningar.
.Lönen kan efter 5 års tjenstJ
göring höjas med 600 kr.
1 Lönen kan efter 5 års tjenst\
göring höjas med 500 kr. och
| efter 10 års tjenstgöring med
J ytterligare 500 kr.
Derjemte fri bostad.
Lönen kan efter 5 års tjenst|
göring höjas med 100 kr.
Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af
nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen :
1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:
Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 27,495
2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen
samma
konsulskassan.............................................................. » 17,500
3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet.....j................. » 11,455
Summa kronor 56,450
52
Tredje hufyudtiteln.
Förslag till ny Stat för Utrikesdepartementet.
Lön. |
Tjenst- görings- penningar. |
Summa. |
|||
1 |
Kabinettssekreterare, Expeditions- |
7,500 6,400 12,800 4,000 |
| Af detta arfvode anses 2,500 |
||
1 |
Afdelnincrsehef ....................... |
4,400 |
2,000 4,000 1,500 |
t penningar. 1 Lönen kan efter 6 års tjenst-j göring höjas med 600 kr. |
|
2 |
D:o° .................... |
8,800 2,500 2,500 2,500 1,800 1,800 5.400 2.400 |
|||
1 |
Arkivarie __________________________ |
||||
1 |
Förste sekreterare ___________________ |
1,500 |
4,000 |
I Lönen kan efter 5 års tjenst-\ göring höjas med 500 kr. och I ytterligare 500 kr. |
|
1 |
D:o ................... |
1,500 |
4.000 3.000 |
||
1 1 3 1 |
Andre arkivarie . _________________ |
1,200 |
|||
Andre sekreterare _____________ |
1,200 3,600 800 |
3,000 |
|||
D:o _________________ |
9,000 |
||||
D:o .......... |
2,000 |
||||
2 |
D:o ......-............ |
1,600 300 |
4,000 |
||
1 |
Förste vaktmästare ______________ |
950 |
Derjemte fri bostad. |
||
1 |
Vaktmästare .. . __________ |
500 |
300 |
800 |
|
.8 |
D:o ___________________ |
1,500 |
900 |
2,400 |
f göring höjas med 100 kr. |
Till Utrikesdepartementet hörande 1 Introduktör för främmande sände-bud, arfvode ___________________________ |
2,600 |
||||
Summa kronor |
66,450 |
Statens slutsumma af sextiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af
nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:
1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:
Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 32,365
2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen
samma
konsulskassan.......................................................-...... »'' 20,600
3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet....................... > 13,485
Summa kronor 66,450
Stockholm 1899. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Fjerde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver landtfor sv ar särenden, hållet
inför Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 januari 1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson och
Dyrssen.
Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa
Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1900 och att i sammanhang dermed
honom måtte tillåtas ej mindre till behandling ånyo upptaga det
för 1898 års Riksdag framlagda, men af Riksdagen icke godkända
förslaget till ny organisation af arméns förvaltning jemte vederbörande
myndigheters i ämnet afgifna underdåniga yttranden, än äfven föreBih.
till Rilesd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 1
2 Fjerde hufvudtiteln.
draga följande till Kongl. Maj:t inkomna skrivelser och framställningar
i de delar, de icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda, nämligen:
arméförvaltningens å artilleridepartementet underdåniga skrifvelse
den 7 november 1898, hvarmed öfverlemnats generalfälttygmästarens
underdåniga skrifvelse den 5 i samma månad angående ökadt anslag
till artilleriskjutskolor och artilleritruppernas skjutöfningar;
generalfälttygmästarens underdåniga skrifvelse den 15 november
1898 angående arméförvaltningens artilleridepartements behof af statsmedel
för år 1900;
arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 15 november 1898 angående dess medelbehof för år 1900;
chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 15 november
1898 angående extra ordinarie anslag till rikets fästningsbyggnader;
komiténs för utredning rörande landets fasta försvar betänkande
den 25 juli 1898 samt chefens för fortifikationen, generalfälttygmästarens
och t. f. chefens för generalstaben in. fl. myndigheters deröfver afgifna
utlåtanden;
generalfälttygmästarens samt chefens för fortifikationen underdåniga
skrifvelse den 12 november 1898 angående öfverförande af en del af
anslaget till arméns vapen m. m. till anslaget till arméns byggnader
m. m. äfvensom arméförvaltningens å artilleri- och fortifikationsdepartementen
deröfver afgifna yttrande;
arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 25 oktober 1898 angående dess behof af ordinarie statsmedel
år 1900;
generalintendentens underdåniga skrifvelse den 2 november 1898
angående extra ordinarie anslag för arméns intendenturutrustning;
arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 15 november 1898 angående anskaffning af lakan och handdukar
åt icke garnisonerade armén och de värnpligtige;
chefens för III arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 22
augusti 1898 angående anvisande af arfvoden m. m. åt ordonnansofficerare
i fördelningsstab samt arméförvaltningens å civila departementet,
öfrige arméfördelningschefers och t. f. chefens för generalstaben deröfver
afgifna yttranden;
chefens för I arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 22
oktober 1898 angående anvisande af dagaflöning åt fördelningsstabens
ordonnansofficerare samt arméförvaltningens å civila departementet deröfver
afgifna utlåtande;
chefens för IV arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 11
Fjerde hufvudtiteln. 3
november 1897 angående förändrade grunder för rekryteringen och
manskapsaflöningen vid gardesregementena och ingeniörtrupperna samt
arméförvaltningens å civila departementet deröfver afgifna utlåtande;
t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 28
november 1898 angående förbättrade löneförmåner för arméns underbefäl
samt arméförvaltningens å intendents- och civila departementen
i ärendet afgifna utlåtande;
en af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i egenskap af inspektör
för militärläroverken den 30 september 1898 aflåten underdånig skrifvelse,
hvarmed öfverlemnats förslag till ny stat för krigsskolan, äfvensom
arméförvaltningens å civila departementet i anledning deraf afgifna
utlåtande;
statskontorets underdåniga skrifvelse den 10 december 1898 angående
statsregleringen för år 1900 under fjerde hufvudtiteln;
chefens för I arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 10
november 1898 med uppgift å antalet rusthåll, som kunna antagas under
år 1900 effektivt fullgöra rustningen vid Skånska husar- och dragonregementena;
chefens
för VI arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 18
november 1898 med uppgift å antalet rotar, som kunna antagas under
år 1900 effektivt fullgöra roteringen vid Norrlands dragonregemente;
centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga
skrifvelse den 26 november 1898 angående förhöjning af anslaget till
skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande samt arméförvaltningens
å civila departementet deröfver afgifna yttrande;
arméförvaltningens å fortifikations- och intendentsdepartementen
underdåniga skrifvelse den 2 december 1898 angående anläggande af
trängförråd i II, III, IV och V arméfördelningarne;
t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 5 april
1898 angående anläggande af militära telegraflinier och telegrafstyrelsens
deröfver afgifna utlåtande;
arméförvaltningens å fortifikations- och intendentsdepartementen
underdåniga skrifvelse den 15 november 1898 angående nybyggnader
för Vendes artilleriregementes beväringsmanskap; samt
chefens för II arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 22
oktober 1897 angående anläggande af ett militärbageri i Mjölby och
arméförvaltningens å intendentsdepartementet deröfver afgifna utlåtande.
Departementschefen yttrade härvid beträffande de
4
Fjerde liufvudtiteln.
Ordinarie anslagen.
Arméförvaltningen.
[1.] Sedan Eders Kongl. Maj:t låtit inom landtförsvarsdepartementet
uteslutning ur me(j hjelp af särskildt tillkallade personer utarbeta ett förslag till
detta anslag omorganisation af arméns förvaltning och vederbörande myndigheter
och uppföran- blifvit hörda öfver förslaget, framlade Eders Kongl. Maj:t i samband
J ny^ånsiag6 med den nådiga propositionen till 1898 års riksdag angående reglerandet
af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1899 förslag
till ny organisation af arméns förvaltning. Enligt detta förslag, hvilket
endast i vissa, mindre väsentliga delar afvek från det inom landtförsvarsdepartementet
utarbetade, skulle:
den nuvarande arméförvaltningen omorganiseras till tre särskilda
centrala styrelser genom artilleri- och fortifikationsdepartementens utbrytning
och ombildning till artilleri- och fortifikationsstyrelser samt de
nuvarande intendents- och civila departementens sammanslagning till
en gemensam styrelse, intendenturstyrelsen,
sjukvårdsbyrån utbrytas från intendentsdepartementet och under
namn v! af arméns sjukvårdsstyrelse ställas under öfverfältläkaren, samt
fördelningsintendenturerna utvidgas genom tilldelning af revisionstjenstemän
för granskning af truppförvaltningsmyndigheternas räkenskaper,
dock med bibehållande af beslutanderätten (domsrätten) i anmärkningsmål
vid de centrala förvaltningsmyndigheterna.
Enligt det för Riksdagen framlagda förslaget skulle sålunda artilleristyrelsen
öfvertaga den förvaltande myndighet, som utöfvats af arméförvaltningens
artilleridepartement samt dessutom handlägga de mål,
som tillhörde generalfälttygmästarens expeditions verksamhetsområde.
I fråga om de ärenden, som styrelsen alltså skulle komma att handlägga,
hänvisades till det inom landtförsvarsdepartementet utarbetade förslaget,
hvaraf tryckta exemplar till Riksdagens ledamöter öfverlemnades.
Styrelsen skulle utgöras af generalfälttygmästaren såsom chef
samt fälttygmästaren och chefen för artilleristaben såsom ledamöter och
chefer för hvar sin af de två byråer, deri styrelsen skulle fördelas
5
Fjerde hufvudtiteln.
nämligen förvaltningsbyrån och tekniska byrån. På förvaltningsbyrån
skulle tjenstgöra, förutom chefen samt kommenderade officerare och
underofficerare, följande ordinarie civila tjensteman, nämligen:
1 sekreterare, tillika kamrerare,
1 registrator,
1 bokhållare, tillika redogörare, samt
1 revisor.
Personalen å tekniska byrån skulle uteslutande utgöras af officerare
och underofficerare.
Styrelsen skulle derjemte ega antaga extra ordinarie tjensteman,
tillfälliga biträden och vakt.betjente, äfvensom vid behof mot ersättningrådfråga
juridiskt bildade personer.
I fråga om ärendenas fördelning å byråerna äfvensom de föreslagna
ordinarie civila tjenstemännens åligganden hänvisades till landtförsvarsdepartementets
förslag.
Uti alla till styrelsens handläggning hörande mål skulle generalfälttygmästaren
på vederbörande byråchefs föredragning vara allena
beslutande. Vid föredragning af vissa angifna mål skulle protokoll
föras och dervid iakttagas, att byråchef, som i ett dylikt ärendes^ handläggning
deltagit, men ej kunnat instämma i beslutet, skulle låta till
protokollet anteckna sin afvikande mening.
Kostnaden för den sålunda föreslagna styrelsen skulle enligt bifogadt
förslag till stat uppgå till 20,300 kronor.
Fortijikationsstyrelsen skulle handlägga alla de ärenden, som tillhörde
arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt byggnadsafdelningen
vid fortifikationsstabens hufvudstation, på sätt landtförsvarsdepartementets
förslag närmare utmärkte. Styrelsen skulle utgöras af chefen för
fortifikationen såsom chef för styrelsen samt öfversten och en annan
regementsofficer vid fortifikationen såsom ledamöter och chefer för hvar
sin af de två byråer, förvaltnings- och tekniska byrån, hvari styrelsen
skulle indelas. På förvaltningsbyrån skulle tjenstgöra, förutom byråchefen
samt kommenderade officerare och underofficerare, följande ordinarie
civila tjenstemän, nämligen:
1 sekreterare, tillika kamrerare,
1 revisor, tillika registrator, samt
1 bokhållare, tillika redogörare.
Personalen å tekniska byrån skulle deremot uteslutande bestå af
officerare och underofficerare vid fortifikationen.
Styrelsen skulle ega antaga juridiskt biträde, extra tjenstemän och
vaktmästare.
6 Fjerde hufvudtiteln.
I fråga om ärendenas fördelning mellan byråerna, de ordinarie
civila tjenstemännens åligganden samt ärendenas handläggning inom
styrelsen skulle gälla bestämmelser, motsvarande dem, som meddelats
beträffande artilleristyrelsen.
Årliga kostnaden för fortifikationsstyrelsen skulle enligt upprättadt
förslag till stat uppgå till 16,800 kronor.
Intendentur styr elsen skulle öfvertaga den förvaltande myndighet, som
utöfvades af arméförvaltningens intendents- och civila departement, med
undantag dock af de ärenden, som handlades å intendentsdepartementets
sjukvårdsbyrå. Intendenturstyrelsen skulle lyda under generalintendenten
såsom chef samt arbeta på tre byråer, en militärbyrå och två
civilbyråer. Såsom chef å militärbyrån skulle tjenstgöra eu fältintendent
och såsom chefer å civilbyråerna ett krigsråd å hvardera byrån.
Styrelsen skulle således utgöras af generalintendenten såsom chef och
de tre byråcheferna såsom ledamöter. Till militärbyråns handläggning
skulle höra alla ärenden, som anginge arméns beklädnad och utredning,
naturaförplägnåd, öfningar m. m., och skulle å byrån tjenstgöra erforderlig
personal ur intendenturcorpsen.
På l:a civilbyrån skulle handläggas alla mål, som anginge arméns
rekrytering och aflöning, inqvarterings-, rese- och traktamentsersättningar,
indelningsverket, disposition af anslag och fonder, kongl. remisser,
som af generalintendenten ej tilldelades annan byrå, arkivet m. m.
Förutom det krigsråd, som skulle vara chef för denna byrå, skulle
dess personal utgöras af en sekreterare, en notarie, en registrator samt
extra ordinarie tjenstemän.
Till 2:a civilbyrån skulle höra alla ärenden angående kassa- och
räkenskapsväsendet, pensioneringen från Vadstena krigsmanshuskassa
och invalidhusfonden, besvärs- och anmärkningsmål m. m. äfvensom den
revision, som inom intendenturstyrelsen skulle ifrågakomma.
Personalen å denna byrå skulle utgöras af, förutom krigsrådet, två
kamrerare, två bokhållare, deraf den ene tillika redogörare, en revisor,
som till sitt biträde skulle hafva en examinerad intendentsaspirant, samt
extra ordinarie tjenstemän. Dessutom skulle styrelsen ega antaga juridiskt
biträde samt vaktmästare.
I fråga om de ordinarie civila tjenstemännens åligganden hänvisades
till bestämmelserna i landtförsvarsdepartementets förslag.
I alla mål skulle generalintendenten på vederbörande byråchefs
föredragning allena besluta; och skulle i fråga om protokolls förande
och reservationsrätt gälla detsamma, som vid artilleristyrelsen blifvit
omförmäldt.
Fjerde hufvudtiteln. 7
Enligt bifogadt förslag till stat skulle kostnaden för den sålunda
föreslagna intendenturstyrelsen uppgå till 89,000 kronor.
Arméns sjukvårdsstyrelse skulle handlägga alla sådana mål angående
arméns sjukvårds- och veterinärväsende, som ej borde handläggas af
medicinalstyrelsen, äfvensom disponera alla medel, anslagna till sjukvårds-
och veterinärmateriel vid armén. Arméns sjukvårdsstyrelse skulle
lyda under öfverfältläkaren såsom chef och personalen i öfrigt utgöras af
1 byråchef, fördelningsläkare,
1 assistent och adjutant hos öfverfältläkaren, bataljonsläkare,
1 assistent, regementsveterinär,
1 assistent, sjukvårdsintendent,
1 underofficer från Svea trängbataljons sjukvårdskompani.
Öfverfältläkaren skulle befrias från att inom medicinalstyrelsen
föredraga eller deltaga i handläggningen af andra mål än dem, som
anginge armén eller flottan.
Regementsveterinären skulle beordras från garnisonsregemente i
Stockholm mot åtnjutande af årligt arfvode. Sjukvårdsintendent skulle
beordras ur intendenturcorpsen. Enär adjutanten borde kunna vara
registrator och intendenten sköta kassan och räkenskaperna, vore någon
civilpersonal för dessa angelägenheter ej erforderlig.
Den på dessa grunder upprättade staten för arméns sjukvårds^
styrelse slutade å ett belopp af 17,670 kronor.
Vid hvarje fördelningsintendentur skulle placeras en revisor för granskningen
af truppförbandens medels- och persedelredogörelser med undantag
af de persedelredovisningar, för hvilkas granskning kräfdes särskild
teknisk sakkunskap. Till biträde åt revisorerne skulle vidare vid hvarje
fördelning placeras en examinerad intendentsaspirant. Revisionen af
räkenskaperna från de Gotländska truppförbanden skulle eg a rum inom
intendenturstyrelsen. Beslutanderätten (domsrätten) i anmärkningsmål
skulle bibehållas vid de centrala förvaltningsmyndigheterna. I öfverensstämmelse
härmed uppfördes på staten för intendenturstyrelsen sex
revisorer utöfver den revisor, som skulle tjenstgöra a styrelsens andra
civilbyrå.
I fråga om öfverflyttningen af den nuvarande personalen i arméförvaltningen
till de föreslagna nya styrelserna, anförde jag vid ärendets
underdåniga föredragning iniör Eders Kongl. Maj:t den 14 januari 1898:
Öfverflyttningen vore väsentligen underlättad genom nådiga kungörelsen
den 28 maj 1880, angående vilkoren för åtnjutande af de
8 Fjerde hufvudtiteln.
från 1881 års början faststälda nya aflöningsförmånerna för arméförvaltningen,
i hvilken kungörelse föreskrefves, att embets- och tjensteman
vid arméförvaltningen skulle vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation af förvaltningen eller dess särskilda
afdelningar eller eljest i allmänhet kunde "varda stadgad, äfvensom,
derest i en framtid verkets ställning inom statsförvaltningen så förändrades,
att detsamma ej längre kunde såsom sjelfständigt embetsverk
anses, vara förpligtad att, med bibehållande af den tjenstegrad och
aflöning han innehade, efter den nya arbetsordningen sköta de med
tjensten förenade göromål.
Hvad då först vidkomme chefen för arméförvaltningens civila
departement, generalkrigskommissarien, funnes ingen motsvarande tjenst
i någon af de föreslagna nya styrelserna, utan blefve det nödvändigt,
att han, derest den föreslagna nya organisationen vunne bifall, öfverflyttades
å indragningsstat.
Högsta gradens tjenster eller krigsrådsbefattningarna vore enligt
den nuvarande organisationen af arméförvaltningen 3, under det att
endast 2 dylika befattningar funnes upptagna i staterna för de nya styrelserna
; men som en af ifrågavarande befattningar, enligt Eders Kongl.
Majrts beslut, i afvaktan på den ifrågasatta omorganisationen uppehölles
på förordnande, kunde indragning af en krigsrådstjenst ske utan svårighet.
2. gradens tjenst innehades af 8 personer, nämligen 4 sekreterare,
3 kamrerare och 1 krigskassor, af hvilka dock två af samma
skäl, som nyss anförts, hade tjensten endast på förordnande, nämligen
1 kamrerare och krigskassören, och således vore skyldige att
återgå till de tjenster, som de innehade på stat. Motsvarande tjenster
vid de föreslagna styrelserna skulle blifva endast 5, nämligen 3 sekreterare
och 2 kamrerare, hvadan det till en början komme att finnas
1 öfvertalig tjensteman af 2. graden, såvida organisationen komme
att träda i kraft från och med år 1899; men då en af innehafvarne
af de ifrågavarande befattningarna vore född år 1835, kunde detta förhållande
blifva af endast kort varaktighet.
Lägsta gradens tjenster skulle deremot blifva talrikare än för närvarande,
nemligen 16 (9 revisorer, 3 registratorer, 3 bokhållare och
1 notarie) i stället för 9 (4 revisorer, 3 revisorer och bokhållare och
2 bokhållare).
Genom sjukvårdsbyråns utbrytning från intendentsdepartementet
och bildandet af den nya sjukvårdsstyrelsen skulle icke ske någon
Fjerde hufvudtiteln. 9
sådan förändring i afseende å personalen, att någon tjensteman blefve
öfvertalig.
De ordinarie vaktmästarnes i arméförvaltningen antal vore nu 6
och skulle enligt den föreslagna organisationen af de nya styrelserna
blifva lika många.
Det skulle således, om förslaget till förändrad organisation af
arméns förvaltning godkändes, förutom generalkrigskommissarien, finnas
allenast en tjensteman i armé förvaltningen, för hvilken motsvarande
tjenst ej kunde beredas i någon af de nya styrelserna. Dessutom skulle
en sekreterare och auditör samt en kassör och redogörare vid fortifikationen
blifva öfvertaliga. För dessa tjenstemän måste alltså aflöning
på annat sätt beredas. I riksstaten funnes under benämningen »ersättning
åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation» upptaget ett
»förslagsanslag, högst», afsedt, såsom anslagets benämning också utvisade,
att bestrida vissa före 1892 års omorganisation i vederbörande
stater upptagna afiöningsförmåner, hvilka ej i nu gällande stater återfunnes,
utan skulle utgå allenast så länge, som de personer, hvilka då
voro innehafvare af vissa befattningar, komme att i dessa befattningar
qvarstå. Det syntes derför lämpligt, att de löner, tjenstgöringspenningar
och ålderstillägg, som måste utbetalas till de tjenstemän, hvilka
skulle komma att blifva öfvertaliga.yid den ifrågasatta omorganisationen
af arméns förvaltning, uppfördes att utgå från detta anslag. Dessa
tjenstemän vore:
1''ödelseår. |
Lön. |
Tjenstgörings- penningar. |
Ålderstillägg. |
|
sekreteraren vid arméförvalt- |
||||
ningen L. R. Lindbohm... |
1835 |
3,000: — |
1,500: — |
1,000: — |
nen G. O. Lindbom ......... |
1848 |
2,500: — |
— |
1,000: — |
kassören vid fortifikationen |
||||
H. F. W. Geete.................. |
1847 |
2,000: — |
— |
500: — |
summa kronor 7,500: — 1,500: — 2,500: —,
hvarvid dock anmärktes, att för sekreteraren vid fortifikationen G. O.
Lindbom, oaktadt hans lön å fortifikationens stat utgjorde 3,000 kronor,
såsom lön upptagits allenast 2,500 kronor af det skäl, att å fortifikationens
stat skulle uppföras arfvode för en auditör med 500 kronor,
hvarigenom alltså detta belopp blefve tillgängligt för bidrag till aflönande
af nämnde sekreterare, som ju jemväl vore auditör vid Svea
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 2
10
Fjerde liufvudtiteln.
ingeniörbataljon. Gillades denna åsigt, skulle alltså anslaget till ersättning
åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation behöfva förhöjas
med tillhopa 11,500 kronor.
Emot hufvudgrunderna för arméförvaltningens föreslagna ombildning
till tre styrelser, artilleri-, fortifikations- och intendenturstyrelserna, och
i samband dermed sjukvårdsbyråns ställande under öfverfältläkaren,
hade de militära myndigheter, till hvilka organisationsförslaget remitterats,
i allmänhet icke framstält några anmärkningar af principiel natur.
Arméförvaltningen åter, som ansett sig kunna i princip godkänna
ett sammanförande af artilleri- och fortifikationsärendena till särskilda
artilleri- och fortifikationsstyrelser, afstyrkte organisationsförslaget i
öfrigt, enär arméförvaltningen af skäl, för hvilka jag här nedan skall
redogöra, afstyrkt öfverflyttandet till fördelningsintendenturerna af den
revision, som nu verkstäldes inom arméförvaltningen, och ett sådant
öfverflyttande uppenbarligen utgjorde den nödvändiga grunden och förutsättningen
för organisationsförslagets utförbarhet. Äfven kammarrätten
och statskontoret hade afstyrkt revisionens öfverflyttande till fördelningsintendenturerna.
De tre embetsverk^ hade dervid hufvudsakligen anfört,
kammarrätten:
revisorerna vid fördelningsintendenturerna skulle icke med lika
sakkunskap och lika skyndsamt som arméförvaltningens revisionstjenstemän
kunna fullgöra revisionsarbetet i dess helhet;
handläggningen af revisionsgöromålen skulle, till följd af revisionstjenstemännens
skilda tjenstgöringsorter, förlora i likformighet, .och de
vid de i landsorten förlagda fördelningsintendenturerna anstälda revisionstjenstemännen
skulle icke vinna den allmänna öfverblick öfver arméns
förvaltning eller kunna förskaffa sig de hjelpkällor för behörigt fullgörande
af sina göromål, som nu stode arméförvaltningens revisorer
till buds;
räkenskaperna skulle sannolikt icke lika tidigt som nu kunna blifva
användbara för uppgörande af bokslutet för fjerde hufvudtiteln;
då fördelningschef och fördelningsintendent hade till åliggande
att inom vederbörlig arméfördelning öfvervaka hushållningen vid till
densamma hörande truppförband och att vid behof söka åvägabringa
till besparing ledande åtgärder, syntes förslaget att pålägga fördelnings
-
Fjerde hufvudtiteln. 11
intendenturernas revisionsafdelningar detta vigtiga bestyr vara mindre
lämpligt och beteckna en försämring af den nuvarande kontrollen i
afseende å hushållningen;
revisorerna och deras biträden skulle, såsom tillhörande intendenturcorpsen
och ställda i subordinationsförhållande under fördelningsintendenturerna,
sannolikt icke visa sig besitta lika stor sjelfständighet
vid utöfvande af sin verksamhet som nuvarande revisionspersonal,
hvilken under sin tjenstgöring inom arméförvaltningen vore stäld utom
närmare beröring med de redogörare eller myndigheter, hvilkas räkenskaper
det ålåge densamma att granska;
revisionspersonalen i arméförvaltningen hade visat sig besitta större
sakkunskap och vidsträcktare kännedom om de å arméns förvaltning
tillämpliga författningarnas anda och bokstaf än de till intendenturcorpsen
hörande redogörare, ur hvilken corps fördelningsintendenturernas revisionspersonal
skulle rekryteras;
då, såsom i organisationsförslaget framhållits, erfarenheten visat,
att intendenturcorpsens nuvarande organisation ej visat sig betrygga
eller ens möjliggöra en god rekrytering af nämnda corps, torde det
kunna befaras, att de föreslagna revisionsbiträdena (underintendenter
eller intendentsaspiranter) ej skulle befinnas för tjenstgöringen inom
revisionsafdelningen behörigen qvalificerade eller ens kunna till ifrågastäldt
antal anskaffas, under det att, enligt i arméförvaltningen vunnen
upplysning, för närvarande ett tiotal e. o. tjensteman utan fast anställning,
emot en obetydlig godtgörelse, lemnade ett erkännansvärdt biträde
vid revisionsarbetet inom arméförvaltningens civila byråer;
statskontoret:
revisorerna vid fördelningsintendenturerna skulle ej undfå den sjelfständig^
ställning, dessa tjensteman borde intaga, utan komme i en till
fördelningsintendenturen och stundom äfven till fördelningsintendenten
beroende ställning;
arméförvaltningen:
med ifrågavarande anordning skulle följande brister och olägenheter
vara förenade:
skiljaktig författningstolkning och saknaden af de för revisionen
vigtiga hjelpkällor, som funnes i det centrala embetsverket;
en icke tillräckligt sjelfständig eller oberoende revisionspersonal,
som dessutom ej vore i besittning af nog grundliga författningskun
-
12 Fjerde hufvudtiteln.
skaper — personalen vid intendenturcorpsen hade nämligen icke visat
sig ega sådan kännedom om författningarna rörande arméns förvaltning
eller förmåga att tillämpa dessa, som vore erforderliga;
räkenskapernas försenade insändande till centralmyndigheten;
frånvaron från arméns centrala förvaltningsmyndighet af den naturliga
rätten att genom egen revision förvissa sig om de till arméns
förvaltningsmyndigheter utanordnade medlens behöriga och författningsenliga
användning; samt
det uppenbarligen olämpliga förhållandet, att anmärkningar, som
mot räkenskaperna framstäldes af revisionen hos fördelningsintendenturerna,
icke kunde der vid anmärkningarnas bestridande fastställas.
Häremot tillät jag mig vid ärendets underdåniga föredragning erinra:
Visserligen måste författningskunskapen vara större inom en central
revision, der den enskilde revisorn kunde få hjelp och understöd
af förmän och kamrater inom författningsområden, som af honom vore
mindre kända, så att detta skäl till förslagets afstyrkande i ifrågavarade
de! skulle vara tungt vägande, såvida revisionen såsom hittills skulle
inskränkas till siffrorna, verifikationerna och utgifternas författningsenlighet;
men, såsom förslaget angåfve, borde revisionen vara så organiserad,
att den förmådde tränga djupare in i räkenskaperna och äfven
anmärka sådana utgifter, som ej öfverensstämde med god hushållning
och sparsamhet. Och första vilkoret härför vore ovilkorligen, att de
reviderande tjenstemännen stäldes trupperna så nära som möjligt och
således numera, sedan fördelningsintendenturer inrättats, fördelades på
dessa. Härigenom måste äfven arméfördelningschefen och fördelningsintendenten
få tillfälle till vidgad öfverblick öfver förvaltningen vid
underlydande trupper och anstalter och således kunna i verksammare
mån än hittills fylla eu af sina vigtigaste uppgifter i fredstid, tillvaratagandet
af statskassans intressen. Den anmärkta bristen på likformighet
i revisionsarbetet å de olika arméfördelningsrevisionerna kunde
förekommas genom direktiv från centralstyrelserna och hade dessutom
mindre betydelse, enär ju alla räkenskaper skulle undergå förnyad
granskning inom kammarrätten, och det torde vara att underskatta
kammarrättens revision, om man ansåge, att under denna en annan
central revision skulle vara af behofvet påkallad. Den fruktan för
©sjelfständighet hos fördelningsrevisorerna, som embetsverken hyst,
torde näppeligen vara berättigad, enär afsedt vore, att desse tjenstemän
skulle med fullmagt tillsättas af intendenturstyrelsen, å hvilkens stat
de äfven blifvit upptagna, och att uti behörig författning eller instruk
-
Fjerde hufvudtiteln. 13
tion omgärda deras ställning med sådana bestämmelser, att de vid utöfvandet
af sin uppgift och skötandet af sitt kall skulle erhålla en fullt
betryggad sjelfständighet. Och hvad beträffade den försening af bokföringsarbetet
vid centralmyndigheten, som enligt embetsverkens åsigt
skulle blifva en följd af revisionens förläggning till fördelningsintendenturerna,
uppvägdes den af att revisionsarbetet genom dess decentralisering
påskyndades.
Beträffande det sålunda af Eders Kongl. Maj:t till 1898 års riksdag
framlagda förslaget yttrade statsutskottet, att förslaget enligt utskottets
uppfattning innebure ett fullföljande af den på grund af 1892
års urtima riksdags beslut inledda utvecklingen af arméns förvaltningsväsende,
i hvad förslaget afsåge utvidgande af arméfördelningschefernas
förvaltningsmyndighet samt tillämpande af principen om sjelfhushållning
vid de lägre truppförhanden. Med den ökade sjelfhushållning vid trupperna,
som utskottet funne vara ett kraftigt medel till främjande af en
sparsam och ändamålsenlig användning af de till landtförsvarets behof
anvisade medlen, uppkomme också enligt utskottets åsigt behof af en
revision, som på nära håll kunde följa förvaltningen af de till truppförbandens
förfogande stälda medlen, och kunde utskottet ej dela de
betänkligheter, som från åtskilliga håll uttalats emot förslaget om förflyttning
till arméfördelningarna af den nu inom arméförvaltningen försiggående
första revisionen af arméns räkenskaper, utan ansåge utskottet
det tvärtom kunna ifrågasättas, huruvida icke äfven domsrätten i anmärkningsmål
borde öfverflyttas från centralmyndigheten till arméfördelningscheferna.
I afseende på arméförvaltningens omorganisation till särskilda styrelser
hyste utskottet visserligen vissa betänkligheter, härledande sig
från fruktan, att sammanhållningen mellan de olika grenarna af arméns
förvaltning härigenom skulle försvagas, men utskottet ansåge sig dock
böra biträda det föreliggande förslaget, emedan det i andra hänseenden
innebure väsentliga förbättringar af den nuvarande organisationen och
olägenheten af styrelsernas fria ställning gent emot hvarandra kunde
aflägsnas genom de instruktioner, som förmodades blifva utfärdade för
de särskilda styrelserna.
Af den diskussion, som uppstod inom Riksdagens kamrar, då det
sålunda af statsutskottet i hufvudsak tillstyrkta förslaget förelåg till
behandling inom desamma, kan anses framgå — om man bortser från
14 Fjerde liufvudtiteln.
de anföranden, som framburos af principiela motståndare till hela förslaget
och till de grunder, hvarpå det hvilade — att det egentligen
var den första revisionens förflyttande från centralmyndigheten till fördelningsintendenturerna
samt användandet af intendentsaspiranter såsom
biträden åt revisorerna, som förorsakade frågans fall vid riksdagen.
Nästan alla de talare, som uppträdde mot förslaget, framhöllo,
stödjande sig på kammarättens, statskontorets och arméförvaltningens
afstyrkande utlåtanden, den fara, som de sågo uti den första revisionens
förläggande från den centrala förvaltningsmyndigheten till fördelningsintendenturerna.
De fruktade nämligen, att den ensam stående revisorn
vid dessa skulle bli utsatt för påtryckningar från de militära myndigheterna,
som han ej skulle kunna motstå, påtryckningar, för hvilka han
ej skulle kunna blifva utsatt vid centralverket, inom hvilket han skulle
vara hägnad af hela det moraliska stödet af det verk, han tillhörde,
och den kamratcorps, han hade omkring sig, när han vågade framställa
sina anmärkningar.
Min uppfattning, att den föreslagna decentralisationen af revisionen
skulle medföra afsevärda fördelar i afseende på revisionens omfattning
och grundlighet, har icke blifvit rubbad af hvad sålunda förekommit;
men då denna del af förslaget mött sådant motstånd, att det synes
omöjliggöra förslagets genomförande i öfriga delar, torde tanken på
införandet af fördelningsrevisioner för närvarande böra öfvergifvas. På
de skäl, det inom landtförsvarsdepartementet utarbetade förslag innehåller
och jag vid underdånig föredragning af detta förslag den 14 januari 1898
framhållit — och för hvilka skäl jag strax skall i korthet ånyo redogöra —
måste ett genomförande af förslaget i öfrigt anses högeligen önskvärd!;
enligt min mening bör derför förslaget härutinnan ånyo framläggas till Riksdagens
pröfning och revisionen dervid bibehållas vid den centrala embetsmyndigheten;
en följd af ett sådant ordnande af revisionen skulle
blifva, att de intendentsaspiranter, som skolat vid fördelningsintendenturerna
tjenstgöra såsom revisorsbiträden, böra ersättas med civila
amanuenser, för hvilka således kräfves höjning i anslaget till intendenturstyrelsen,
under det att de å anslaget till intendenturcorpsen upptagna
arfvodena till examinerade intendentsaspiranter och underintendenter,
25,000 kronor, kunna minskas med motsvarande belopp, hvilket
skäligen torde kunna beräknas till 5,000 kronor. Att någon nedsättning
af det föreslagna antalet revisorer icke bör ega rum i följd af
revisionens bibehållande vid den centrala eiribetsmyndigheten, torde
framgå deraf, att, fastän de nuvarande revisorernas å intendents- och
civila departementen antal är 4 och under en följd af år revisors
-
Fjerde hufvudtiteln. 15
göromål varit uppdragna åt ytterligare åtskilliga extra tjensteman, en
del räkenskaper icke hunnit i arméförvaltningen granskaB, innan de
öfverlemnats till kammarrätten.
De skäl, som tala för arméförvaltningens omorganisation på föreslaget
sätt, hafva, såsom jag nyss nämnt, redan tillförene blifvit af
mig utförligt framhållna, men jag anser mig dock böra nu i korthet
ånyo redogöra för desamma.
För närvarande råder mellan de för truppförbanden vigtigaste förvaltningsgrenarne
en skadlig dualism, i det att de ärenden, som angå
förplägnad, beklädnad, remontering, öfningar, med mera, skola handläggas
å arméförvaltningens intendentsdepartement, och de, som angå
aflöning och rekrytering, med mera, å arméförvaltningens civila departement.
Detta förhållande medför den olägenheten, att de för de underordnade
förvaltningsorganen — fördelningsintendenturerna och truppförbandens
förvaltningar — behöfliga medlen måste reqvireras från och
redovisas inför olika myndigheter, och att, då förskott till nämnda underordnade
förvaltningsorgan icke kunna undvikas, önskvärd reda och
trygghet i kassaväsendet icke kan ernås. Berörda, för öfrigt till slitningar
mellan de båda departementen lätt föranledande dualism skulle
komma att försvinna genom införandet af en enhetligt ordnad intendenturförvaltnmg,
den föreslagna intendenturstyrelsen, hvilken skulle
öfvertaga de båda nämnda departementens åligganden. Alla de talrika
mål, hvilka beröra såväl intendentsdepartementets som civila departementets
verksamhetsområde och i följd deraf nu måste handläggas af
båda departementen, skulle få en snabbare handläggning, då förvaltningen
blefve enhetligt organiserad med en för ärendenas behöriga
gång ansvarig chef och målen således ej behöfde undergå utredning på
två ställen. Den enhet i räkenskaps-, redovisnings- och revisionsväsendet,
hvilkens önskvärdhet så ofta blifvit uttalad, skulle komma till
stånd, och genomförandet af en utvidgad decentralisation af förvaltningsgöromålen
på fördelningsintendenturerna och truppförbandens förvaltningar
väsentligen underlättas.
Genom artilleri- och fortifikationsdepartementens utbrytning ur
arméförvaltningen och sammanslagning på föreslaget sätt med de rent
militära expeditioner, som för närvarande ega bestånd vid sidan om
arméförvaltningen, nämligen generalfälttygmästarens expedition och
fortifikationsstabens hufvudstation, skulle äfven för dessa förvaltningsgrenars
centralmyndigheter erhållas en för ärendenas snabba behandling
eftersträfvansvärd enhet och åtskilligt onödigt skrifveri undanrödjas, som
med nuvarande organisation måste ske mellan artilleridepartementet och
16 Fjerde hufvudtiteln.
generalfälttygmästarens expedition och mellan fortifikationsdepartementet
och byggnadsafdelningen af fortifikationsstabens hufvudstation med anledning
deraf, att alla teknisk kunskap kräfvande mål först måste utredas
och i detalj utarbetas i nyssnämnda militära expeditioner och
derefter, för den händelse att kontrakt skall afslutas med leverantör
eller entreprenör, medel eller persedlar utanordnas, eller dylikt, öfverlemnas
till vederbörande departement i arméförvaltningen för att derstädes
slutbehandlas.
Genom inrättandet af en arméns sjukvårdsstyrelse skulle åvägabringas
enhet och ordning i arméns för närvarande under två myndigheter,
öfverfältläkaren och intendentsdepartementets sjukvårdsbyrå, lydande
sjukvårdsangelägenheter.
Slutligen vill jag erinra derom, att i de instruktioner, hvilka komma
att för de föreslagna styrelserna utfärdas, bestämmelser kunna och böra
meddelas, genom hvilka, såsom statsutskottet också yttrat, nödig sammanhållning
emellan de olika grenarne af arméns förvaltning åstadkommes
och hvarje olägenhet af styrelsernas fria ställning gent emot
hvarandra aflägsnas.
Statsutskottet vid 1898 års riksdag ansåg följande mindre ändringar
i förslaget om organisationen af ifrågavarande styrelser böra vidtagas,
nämligen:
att revisors- och registratorsbefattningarna vid artilleristyrelsen
borde bestridas af en och samma person, såsom vid fortifikationsstyrelsen
föreslagits, isynnerhet som enligt utskottets åsigt intet hinder
förefunues, att under den ordinarie revisorns och registratorns öfverinseende
och på hans ansvar uppdraga diariiföringen till en amanuens;
att ersättningen för det juridiska biträdet vid fortifikationsstyrelsen
borde nedsättas från 1,500 kronor till 1,000 kronor och för samma
biträde vid intendenturstyrelsen från 1,000 kronor till 500 kronor; samt
att veterinärassistentens vid arméns sjukvårdsstyrelse föreslagna
arfvode, 1,200 kronor, borde nedsättas till det nuvarande, 800 kronor,
emedan hans göromål ej skulle komma att ökas, sedan Riksdagens båda
kamrar vid behandlingen af sjette hufvudtiteln beslutat, att det militära
och civila veterinärväsendet ej skulle skiljas från hvarandra.
I förslaget till 1898 års Riksdag voro emellertid tjenstemännens
antal och aflöningsförmåner nedbringade så långt, som ett nöjaktigt
utförande af arbetet och en god rekrytering af de civila tjenstemännen
Fjerde hufvudtiteln. 17
inom de olika styrelserna kunde tillåta; arméförvaltningen ansåg också
i sitt underdåniga utlåtande öfver förslaget en icke obetydlig ökning
af den föreslagna personalen vara oundgänglig.
Hvad särskildt angår revisorn inom artilleristyrelsen, skulle han icke
erhålla mindre arbete än den nuvarande revisorn å arméförvaltningens
artilleridepartement, emedan de stora medels- och persedelredogörelser,
som för närvarande ingå från departementet underlydande Carl Gustafs
stads gevärsfaktori, ammunitionsfabriken, Åkers krutbruk, de 9 centrala
tyg-, gevärs- och ammunitionsförråden, förrådet å Marma skjutfält och besigtningsofficerarne
vid styckebruken fortfarande skulle komma att insändas
till och revideras vid artilleristyrelsen. Eevisorn derstädes, som deraf
skulle blifva helt och hållet upptagen, kan ej få tid öfrig till registratorsgöromålen,
äfven om sjelfva diariiföringen uppdrages åt en amanuens.
För öfrigt har det visat sig vara en brist i den nuvarande organisationen
af arméförvaltningen, att registratorsgöromålen äro uppdragna
åt amanuenser, hvilkas aflöning är så låg, att man ej kan begära, att de
odeladt skola egna sig åt det uppdrag, hvarmed de betros, och hvilka
för vinnande åt meriter, så ofta tillfälle erbjuder sig, söka förordnande
på ordinarie tjenster inom och utom verket, hvaraf blir en följd, att
registratorstjensten under en stor del af året upprätthålles af extra amanuenser,
som ej hafva tillräcklig kännedom om handlingarna för att på
rätt sätt kunna betjena verkets tjenstemän och allmänheten. Då härtill
kommer, att registratorsgöromålen inom artilleristyrelsen komma att
blifva betydligt vidlyftigare än för närvarande i arméförvaltningens
artilleridepartement genom den föreslagna sammanslagningen af generalfälttygmästarens
expedition med samma departement, torde skäl vara
att bibehålla en särskild registrator i artilleristyrelsen.
Den ifrågasatta nedsättningen af arfvodena till juridiska biträdena
vid fortifikations- och intendenturstyrelsen torde ej heller vara välbetänkt.
Chefen för fortifikationen har i sitt underdåniga yttrande
öfver det framlagda organisationsförslaget framhållit, hvilka omfattande
uppdrag juridiska biträdet vid fortifikationsstyrelsen skulle hafva att
fullgöra, sedan den nuvarande juridiskt bildade sekreterarens vid fortifikationen
och den civila byråchefens vid fortifikationsdepartementet
tjenster blifvit indragna; med hänsyn härtill hafva såväl chefen för
fortifikationen som arméförvaltningen föreslagit, att det juridiska biträdets
arfvode skulle sättas till 2,000—2,500 kronor. Då detta arfvode
emellertid blifvit nedsatt till 1,500 kronor, torde sparsamhetsprincipen
hafva blifvit tillämpad så långt, som klokheten medgifver. Äfven vid
den föreslagna intendenturstyrelsen med dess omfattande och mångBih.
till Eiksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Ajd. 1 Höft. 3
18 Fjerde hufvudtiteln.
skiftande verksamhetsområde, inom hvilket falla målen angående indelningsverket,
leveranser af olika slags förnödenheter, regementenas samt
rust- och rotehållares enskilda kassor, eganderättsförhållanden å mötesplatser
m. m., torde juridiska biträdet få så mycket arbete, att någon
nedsättning i arfvode!., 1,000 kronor, ej kan ifrågasättas.
I anledning af den jemförelse, som blifvit gjord mellan arfvodet
till det nuvarande juridiska biträdet, 2,000 kronor, och de föreslagna
arfvodena till samma slags biträden vid de tre centrala styrelserna,
sammanlagdt 3,000 kronor, torde böra erinras, att de föreslagna artilleri-
och fortifikationsstyrelserna måste antagas oftare än de nuvarande
artilleri- och fortifikationsdepartementen komma att anlita det
juridiska biträdet, enär krigsrådsembetena å dessa departement äfvensom
sekreterarebeställningen vid fortifikationen enligt förslaget skola indragas.
Hvad angår veterinärassistentens arfvode, har det redan visat sig,
att hans göromål i sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningens intendentsdepartement
varit så omfattande, att hans nuvarande arfvode, 800 kronor,
kan anses väl knappt tilltaget; enligt förslaget skulle, äfven om
icke hela det militära veterinärväsendet, såsom ifrågasatt varit, blifver
skiljdt från medicinalstyrelsen, åtskilliga nya ärenden tilldelas honom,
nämligen upprättande årligen af mobiliseringsplaner för den militära
veterinärpersonalen, årliga sammandrag af de militärveterinära årsberättelserna,
förslag till förordnande för fältveterinärstipendiaterna, förslag
till möjligen behöfliga nya instruktioner o. d. Då dessutom ett träget
arbete i arméns sjukvårdsstyrelse beröfvar den der anstälda veterinären
många tillfällen till en lönande enskild praktik, torde någon nedsättning
af det föreslagna arfvodet ej böra ske, om platsen skall kunna besättas
med fullt kompetent person.
Med anledning af en inom statsutskottet afgifven reservation i
fråga om uppförande å staten för arméns sjukvårdsstyrelse af lön och
dagaflöning åt öfverfältläkaren, hvilken reservation synes hvila på det antagandet,
att häraf ökad kostnad skulle uppstå på medicinalstyrelsens
stat, torde böra erinras, att, såsom i Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till 1898 års riksdag angående regleringen af utgifterna under
åttonde hufvudtiteln uttryckligen framhållits, de löneförmåner, som nu
utgå till öfverfältläkaren, genom hans uppförande å annan stat skulle
blifva disponibla för aflöningen af ett nytt medicinalråd.
I enlighet med hvad jag sålunda anfört, har jag låtit upprätta förslag
till stater för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen, intendentur
-
Fjerde hufvudtiteln. 19
styrelsen och arméns sjukvårdsstyrelse; i staten för sistnämnda styrelse
har, i öfverensstämmelse med hvad jag här nedan under [4.]
föreslagit angående höjning i aflöningsförmånerna åt arméns underbefäl,
dagaflöningen till den från Svea trängbataljon kommenderade sergeanten
beräknats till 1 krona 20 öre i stället för nu utgående 80 öre.
Staterna sluta å respektive 20,300, 16,800, 94,000 och 17,798 kronor
(se bil. n:is 1—4) och torde böra Riksdagen föreläggas.
Beträffande de vilkor, hvarunder de i dessa stater upptagna aflöningsförmåner
skulle få åtnjutas, torde böra föreskrifvas, att för embetseller
tjensteman vid nuvarande arméförvaltningen, hvilken varder till
befattning af motsvarande grad vid någon af de nya styrelserna Överflyttad,
fortfarande skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som
finnas meddelade i nådiga kungörelsen den 28 maj 1880 angående vilkoren
för åtnjutande af de från 1881 års början faststälda nya aflöningsförmåner
för arméförvaltningen, samt att embets- och tjensteman, som
framdeles vinner anställning i någon af nämnda styrelser, skall, förutom
berörda vilkor, jemväl vara underkastad de ändrade bestämmelser i fråga
om pensionsrätt, som framdeles kunna varda meddelade.
Emellertid beröras äfven åtskilliga andra anslag än anslaget till
arméförvaltningen af den ifrågasatta nya organisationen. Det å intendenturcorpsens
stat upptagna anslaget till arfvoden åt examinerade intendentsaspiranter
eller underintendenter bör af redan anfördt skäl minskas
med det belopp, hvarmed anslaget till amanuenser i intendenturstyrelsen
ökats, eller med 5,000 kronor.
Hvad angår anslaget till artilleristaben, beröres detta anslag i så
måtto af den ifrågavarande omorganisationen af arméförvaltningen, att
den å arméförvaltningens nuvarande stat å artilleridepartementet uppförde
byråchefsassistenten och hans arfvode 1,000 kronor böra öfverflyttas
till artilleristaben. Då å denna stat dessutom för närvarande
finnes upptagen en vaktmästare med arfvode af 600 kronor, men något
skäl icke synes förefinnas, hvarför denne vaktmästare icke skulle göras
likstäld med vaktmästarne vid de centrala embetsverken och hafva pensionsrätt
liksom dessa, har jag i det förslag till ny stat för artilleristaben,
som jag låtit upprätta (se bil. n:o 5), upptagit hans löneförmåner
lika med deras eller sålunda med lön 500 kr. och tjenstgöringspenningar
300 kr. jemte rätt till ålderstillägg.
Hvad angår anslaget till aflöning och rekrytering, beröres detta i
så måtto af omorganisationen, att en förändring synes böra ega rum i
gällande stat för fortifikationen. Å denna stat finnas nämligen upptagna
dels en sekreterare, hvilken tillika är auditör vid Svea ingeniörbataljon,
20 Fjerde liufyudtiteln.
med årlig lön af 3,000 kronor jemte två ålderstillägg å 500 kronor
efter femte och tionde tjensteåret, samt en kassör och redogörare med
årlig lön af 2,000 kronor jemte ålderstillägg å 500 kronor efter femte
tjensteåret. Dessa tjenstebefattningar böra nämligen, om förslaget till
ny organisation af arméns förvaltning godkännes, såsom öfverflödiga
indragas. Visserligen äro de nuvarande innehafvarne af dessa befattningar,
likasom arméns personal i öfrig!, skyldige att underkasta sig
den förändring i tjenstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner, som en
omorganisation af landtförsvaret kan göra erforderlig, men det synes
mig dock icke böra ifrågasättas, att en omorganisation af arméns förvaltning,
som egentligen ej berör fortifikationen, skall anses såsom en
sådan omorganisation af landtförsvaret, att ifrågavarande, å fortifikationens
stat upptagna tjenstemän skulle vara skyldige att låta öfverflytta
sig till de nya styrelserna och underkasta sig en tjenstgöring af
större omfattning och delvis helt annan art, än den, som hittills ålegat
dem. Ifrågavarande tjenstemän torde derför böra bibehållas såsom
öfvertalige, tills de uppnå föreskrifven pensionsålder eller af annan
anledning lemna sina befattningar. Då emellertid sekreteraretjensten
vid fortifikationen, med hvilken auditörsbefattningen vid Svea ingeniörbataljon
är förenad, sålunda skulle indragas, bör i stället å fortifikationens
stat uppföras arfvode till en auditör med 500 kronor, hvarvid
dock naturligtvis bör erinras, att denne auditör icke skulle tillsättas
förr än sekreteraren vid fortifikationen afgått från nämnda beställning.
I nu berördt syfte torde sålunda till Riksdagen böra göras framställning
derom, att Eders Kongl. Maj:t må så ändra gällande stat för
fortifikationen, att de i nämnda stat för en sekreterare, tillika auditör vid
Svea ingeniörbataljon, samt för en kassör och redogörare upptagna
löneförmåner, tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg, uteslutas samt
i stället i nämnda stat uppföres arfvode för en auditör vid Svea ingeniörbataljon
med 500 kronor; och skulle vid bifall härtill anslaget till
aflöning och rekrytering kunna minskas med 4,500 kronor.
Åt de nuvarande innehafvarne af ifrågavarande båda beställningar
torde aflöning böra beredas genom ökning af anslaget till ersättning
åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation såsom — enligt hvad
jag redan nämnt — vid 1898 års riksdag föreslogs.
Beträffande anslaget till ökad aflöning för de till tjensteäldern äldste
bataljonsläkarne, torde böra erinras, att i arméförvaltningens nuvarande
stat finnes uppförd aflöning till en assistentläkare å sjukvårdsbyrån med
1. bataljonsläkares lön och dagaflöning, tillhopa 2,895 kronor, men att,
för vinnande af öfverensstämmelse i detta hänseende med förhållandena
21
Fjerde hufvudtiteln.
vid armén i öfrig!, der 1. bataljonsläkare ej vidare förekomma, utan
bataljonsläkarne äro fördelade i två löneklasser med högre och lägre
aflöning, aflöning till assistentläkaren å den föreslagna sjukvårdsstyrelsen
upptagits med allenast 1,630 kronor, samt att med anledning häraf nu
ifrågavarande anslag bör förhöjas med skilnaden eller 1,265 kronor.
Förutom de sålunda nämnda anslagen, komma äfven anslagen till
ålderstillägg och till inqvartering skostnader att beröras af de utaf mig
nu ifrågasatta omorganisationsåtgärderna.
Hvad det förstnämnda af dessa anslag angår, skulle enligt beräkningar,
som jag låtit verkställa, visserligen en ökning af utgifter under
detta anslag uppstå, men denna ökning är ej så betydande, att, sedan
anslaget vid 1898 års riksdag höjts till 30,000 kronor, en ytterligare
förhöjning af anslaget synes behöfva ifrågasättas.
Inqvarteringskostnaderna blifva såsom beräkningarna i bil. n:o 6
utvisa, så mycket större, att det för ifrågavarande ändamål i riksstaten
anvisade anslaget bör ökas med, i rundt tal, 560 kronor.
Om man från summan af
nuvarande anslag till arméförvaltningen .......................... kr. 147,265: —
» y> » artilleristaben .................................. » 12,200: —
» aflöning till sekreterare samt kassör och redogörare
vid fortifikationen............................................. » 5,000: —
föreslagen minskning i anslaget till intendenturcorpsen...... » 5,000: —
eller summa kr. 169,465: —
frånräknar summan af
föreslaget anslag till artilleristyrelsen................................. kr. 20,300: —
» » x> fortifikationsstyrelsen ....... » 16,800: —
» _ » b intendenturstyrelsen ....................... » 94,000: —
» » » arméns sjukvårdsstyrelse............... » 17,798: —
» » » artilleristaben .................................... » 13,400: —
» » » auditörsarfvode vid Svea ingeniör
bataljon
.............................................................................. » 50Ö: —
föreslagen ökning i anslaget till ökad aflöning för de
till tjensteåldern äldste batalj onsläkarne » 1,265: —
» ökning i anslaget till inqvarteringskostnader... »_560: —
eller summa kr. 164,623: —
erhålles en siffra, som utvisar, att den föreslagna nya organisationen
af arméns centrala förvaltning medför en besparing af 4,842 kronor,
då den blifvit fullt genomförd. Dessutom är att märka, att den utgift för
22 Fjerde hufvudtiteln.
extra revisionspersonal i arméförvaltningen, som med 3,200 kronor för
närvarande utgår från anslaget till extra utgifter, skulle komma att försvinna,
så att beloppet blifver disponibelt till bestridande af andra
nödvändiga statsutgifter, under det att de omkostnader för hyra, ved,
ljus, m. m. för en del af intendentsdepartementet, som enligt Eders Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till 1898 års Riksdag antogos kunna besparas,
blifva nödvändiga med den nu uppgjorda organisationen af förvaltningen,
enligt hvilken revisorerna åter skola hafva embetsrum i hufvudstaden.
I Eders Kongl. Maj:t,s nyssnämnda proposition antogs en af sekreterarne
i arméförvaltningen L. R. Lindbohm skola genom den föreslagna
omorganisationen . blifva öfvertalig och föreslogs, att ersättning skulle
honom beredas från anslaget till ersättning åt vissa löntagare i följd af
arméns omorganisation; genom sekreteraren i arméförvaltningen H.
Eklundhs den 20 februari 1898 timade frånfälle har detta förhållande
ändrats derhän, att någon sådan ersättning icke behöfver utgå. Så
länge sekreteraren G. O. Lindbom samt kassören Geete, hvilkas tjenster
enligt förslaget skola indragas, qvarstå i dessa tjenster, måste dock
såsom jag redan nämnt, deras aflöningsförmåner med 6,000 kronor uppföras
å nyssnämnda anslag. Likaså torde böra erinras, att vid omorganisationens
genomförande nuvarande generalkrigskommissarien, hvilkens
löneförmåner uppgå till 9,000 kronor, måste uppföras å indragningsstat.
På grund af hvad jag sålunda anfört och under förutsättning af
bifall till hvad här nedan under [3, 4 b och c, 5, 6, 7 och 8] föreslås,
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att
dels, med godkännande af här ofvan angifna grunder
för förändrad organisation af arméns centrala styrelse
samt de för artilleristyrelsen, fortifikationsstyrelsen,
intendenturstyrelsen och arméns sjukvårdsstyrelse upprättade
nya stater (bil. n:is 1—4), äfvensom de för
åtnjutande af de i dessa stater upptagna aflöningsförmåner
här ofvan angifnä vilkor, i riksstaten för år
1900 å fjerde hufvudtiteln uppföra följande nya anslag
till nedannämnda belopp, nämligen:
till artilleristyrelsen ........................... kronor 20,300: —
» fortifikationsstyrelsen ................ » 16,800: —
)) intendenturstyrelsen..................... » 94,000: —
» arméns sjukvårdsstyrelse............ » 17,798: —
dels ock, vid bifall härtill, ur riksstaten för samma
år utesluta anslaget till arméförvaltningen, kronor
147,265: —
Fjerde lmfvudtiteln.
23
Generalitetsstaten.
En fördelningsgenerals stab utgöres för närvarande af en stabs- [2.]
chef, en adjutant samt ordonnansofficerare, hvartill fördelningsgenera- ökning af
len eger förordna 2 eller 3 subalternofficerare. Stabschefen uppbär detta anslag''
aflöning å generalstabens stat; för adjutanten äro i generalitetets stat
anvisade ett arfvode af 750 kronor samt lönetillägg och fourrageersättning
för 2 tjenstehästar 1,530 kronor; sistnämnda belopp eger dock
fördelningsgeneralen enligt nådigt bref den 10 mars 1876 disponera
för att tilldelas en eller två officerare af hans stab, hvilka icke i annan
egenskap äro skyldiga att vara beridna. För ordonnansofficerarne äro
icke särskilda medel anvisade; de åtnjuta endast rese- och traktamentsersättning
under tjensteresor samt ersättning för hästlega i vissa fall
under fältöfningar och fälttjenstöfningar.
I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 22 augusti 1898 har
chefen för III fördelningen anfört, hurusom ofvan angifna bestämmelser
helt visst motsvarade de fordringar, hvilka för 25 år sedan, då
dessa bestämmelser tillkommit, stäldes på stabspersonalen. Göromålen
i stabsexpeditionen voro då ej mer omfattande, än att en person, stabschefen
eller adjutanten, behöfde ligga i tjenstgöring; det hade varit
sällsynt, att en ordonnansofficer behöfde inkallas. Under vapenöfningarne
inkallades stundom en af ordonnansofficerarne och fick då reseoch
traktamentsersättning.
Numera vore förhållandena helt olika. Endast undantagsvis och
då för helt kort tid kunde någon af stabspersonalen vara ledig; såsom
exempel härpå anför arméfördelningschefen, att hans ene ordonnansofficer,
hvilken i sådan egenskap anstäldes i augusti 1897, sedan dess
varit i oafbruten tjenstgöring; den andre, anstäld i april 1897, hade
sedan dess varit i tjenstgöring med afbrott endast för regementsmötet
samt ett par månader på hösten 1897 och en månad 1898. Adjutanten
hade åtnjutit endast tillfällig ledighet under någon vecka. Tjenstgöringen
vore således så fordrande, att det vore tvifvelaktigt, huruvida
personalen kunde komma i åtnjutande af den i tjenstgöringsreglementet
i vanliga fall medgifna ledigheten. Det dagliga expeditionsarbetet
påginge emellan klockan 10 och 3, ibland längre.
Det vore endast intresse för tjensten, begäret att ej vara sysslolös
och tillfredsställelsen att under vapenöfningarne få se annan militär
verksamhet än vid det egna truppförbandet, som kunde locka officerare
24 Fjerde hufvudtiteln.
att mottaga anställning såsom ordonnansofficer. Visserligen kunde tjenstgöringsorten
erbjuda lockelser, så att, jemte hvad nyss framhållits,
kunde tillkomma önskan att få bo i en större stad med andra resurser
för lifvet ur militär eller annan synpunkt. Men i III fördelningen vore
tjenstgöringsorten så obetydlig, att det ej kunde innebära något lockande
att bo der. Officerare kunde derför ej vara benägna att i längden
utan ersättning ligga i tjenstgöring; för öfrigt befunne sig endast ett
fåtal i den ekonomiska ställning, att de kunde offra hela sin tid åt ett
arbete, som ej lemnade någon inkomst. Slutligen borde ej förbises,
att det läge ett visst underskattande — och detta mycket oberättigadt —
af ett arbete deri, att det ej ansåges böra på ett eller annat sätt betalas.
Svårigheter hade också mött att erhålla väl qvalificerade ordonnansofficerare.
önskvärdt vore således, att ordonnansofficerare bereddes
ersättning på stat. I sådant afseende föreslog fördelningschefen,
att till arméfördelningschefs förfogande stäldes dels två arfvoden, hvardera
å 730 kronor, för att utgå med Vass såsom arfvode för en dag åt
i tjenst varande ordonnansofficer, dels ock lönetillägg och fourrageersättning
för 2 tjenstehästar för att tilldelas ordonnansofficerare, som
icke i annan egenskap vore skyldiga att vara beridna.
I underdånig skrifvelse den 22 oktober 1898 har chefen för I
arméfördelningen gjort en likartad underdånig framställning. Han har
anfört:
Ökade göromål i stabsexpeditionen hade nödvändiggjort ökning af
den i tjenstgöring varande personalen; expeditionens diarium upptoge
följande antal diarieförda handlingar:
1893: |
inkomna |
handlingar: .. |
.. 1,187; utgångna handlingar ... |
... 1,015. |
|
1894: |
» |
» |
. . 1,380; » |
... 1,241. |
|
1895: |
» |
... 1,361; » |
» |
... 1,293. |
|
1896: |
» |
» |
... 1,389; » |
... 1,287. |
|
1897: |
» |
» |
... 1,318; » |
» |
... 1,282. |
1898: |
till den |
22 oktober ... |
... 1,294; » |
» |
... 1,252. |
Det vore svårt att få ordonnansofficerare, som vore villiga att
mellan vapenöfningarne tjenstgöra i staben, då de ej erhölle någon
ersättning; vid deras antagande måste hänsyn tagas till deras förmögenhetsförhållanden.
Det hade varit en sträfvan att så litet som möjligt
inkalla ordonnansofficerare mellan vapenöfningarne, men ändå hade det
Fjerde liufvudtiteln. 25
händt, att ordonnansofficerare vid inkallelse till tjenstgöring mellan
vapenöfningarne begärt afsked från befattningen, så att nya och ovana
officerare måst antagas, då arbetet varit som mest brådskande. Genom
ofvannämnda hänsyn till ordonnansofficerarne hade arbetet för stabschefen
och adjutanten ökats, så att de hindrats från andra för krigsberedelsen
vigtiga arbeten.
Fördelningschefen hemstälde derför, att dagaflöning för i medeltal
2 ordonnansofficerare vid I arméfördelningen måtte anvisas.
Arméförvaltningen å civila departementet har i underdånigt utlåtande
icke haft något att erinra mot arméfördelningschefernas framställningar;
öfver chefens för III arméfördelningen framställning hafva
samtliga öfriga arméfördelningschefer äfvensom t. f. chefen för generalstaben
blifvit hörde, och hafva dervid arméfördelningscheferna i I,
II och Yl fördelningarne tillstyrkt hvad arméfördelningschefen i III
fördelningen föreslagit; arméfördelningschefen i IV fördelningen tillstyrker,
att dagaflöning må anvisas åt ordonnansofficer för den tid,
han tjenstgör vid fördelningssstaben, såvida han tillhör icke garnisoneradt
truppförband, äfvensom att lönetillägg och fourrageersättning för
2 tjenstehästar ställes till fördelningschefs förfogande för det af chefen
i III fördelningen angifna ändamål. Chefen för V fördelningen har
ansett, att aflöning till ordonnansofficer borde utgå i form af arfvode
och inqvarteringsersättning, samt, i fråga om sättet att göra ordonnansofficerare
beridna, föreslagit, att godtgörelse för allenast ytterligare
en häst stäldes till fördelningschefs förfogande, att tilldelas ordonnansofficer
af infanteriet, derest mer än 2 sådana samtidigt tjenstgjorde i
staben, men att ordonnansofficer skulle vara berättigad uppbära lega
och fourageersättning för ytterligare en tjenstehäst under fälttjensteller
fältöfningar, samt att ordonnansofficer, som tillhörde artilleriet
eller fortifikationen, skulle från eget truppförband göras beriden på
kronans häst.
T. f. chefen för generalstaben har framhållit, hurusom ''arbetet i
stabsexpeditionerna kommer att alltjemt ökas genom försvarsväsendets
utveckling och decentralisering af de militära ärendenas handläggning.
Enligt tjenstgöringsreglementet borde till adjutant antagas officer, som
genomgått krigshögskolan; detsamma borde äfven gälla i fråga om
ordonnansofficerarne; af de 13 nuvarande ordonnansofficerarne hade
också 9 genomgått nämnda skola. Genomgåendet af en kurs derstädes
vore emellertid förknippadt med pekuniära uppoffringar och någon ersättning
derför torde böra beredas dem, hvilka sedermera beordrades till
tjenstgöring i fördelningsstaberna. T. f. chefen för generalstaben förordar
Bih. til! lliksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 4
26 Fjerde hufvudtiteln.
således chefens för III fördelningen framställning, men anser det böra
föreskrifvas, att de föreslagna arfvodena ej få tilldelas ordonnansofficerare,
hvilka under tiden för sin tjenstgöring såsom sådana uppbära
dagaflöning från annat håll, äfvensom att lönetillägg och fourrageersättning
för tjenstehäst ej må tilldelas ordonnansofficerare, hvilka i annan
egenskap äro skyldiga att vara beridna eller lämpligen kunna göras
beridna på kronans hästar.
Såväl samtlige fördelningschefer som t. f. chefen för generalstaben
hafva vitsordat, att — hvad för öfrigt måste vara en naturlig följd af
1892 års förbättrade härordning samt värnpligtens utsträckande — arbetet
i fördelningarnas stabsexpeditioner så väsentligen ökats, att ordonnansofficerarne
i ganska stor utsträckning måste tagas i anspråk för
sagda arbetes utförande. Då någon ersättning icke lemnas för detta
arbete, hafva svårigheter uppstått för fördelningscheferna att till ordonnansofticerare
erhålla dertill lämpliga officerare, och gifvet är, att dessa
svårigheter skola ökas i samma mån arbetet i stabsexpeditionerna ökas.
Dessutom synes det mig icke väl öfverensstämma med statens värdighet
att begagna sig af ett arbete, som icke aflönas. Jag anser mig
således böra understödja ifrågavarande framställning.
De af chefen för III fördelningen föreslagna arfvoden, lönetillägg
och fourrageersättning uppgå för en fördelning till 2,990 kronor och
för alla sex fördelningarna till 17,940 kronor. Då emellertid, derest
medel för ifrågavarande ändamål ställas till fördelningschefs förfogande,
dervid torde böra uppställas de af t. f. chefen för generalstaben föreslagna
vilkor, att arfvode ej må tilldelas ordonnansofficer, som från
annat håll uppbär dagaflöning, och att lönetillägg och fourrageersättning
för tjenstehäst ej må tilldelas ordonnansofficer, som i annan egenskap
är skyldig vara beriden eller lämpligen kan göras beriden på kronan
tillhörig häst, kan förenämnda belopp väsentligen nedbringas. I IV
fördelningen lärer det icke möta någon svårighet att erhålla åtminstone
en ordonnansofficer från garnisoneradt truppförband; i denna fördelning
bör således ett arfvode vara tillräckligt. Hvad hästersättningen angår, vill
jag erinra, hurusom för närvarande inom hvar och en af I, II, III och IV
fördelningarnes staber bland ordonnansofficerarne finnes en officer, som
tillhör kavalleriet och af sådan grund är skyldig vara beriden; inom hvar
och en af IV och V fördelningarnes staber finnes bland ordonnansofficerarne
en officer, som tillhör artilleriet och således bör kunna göras be
-
Fjerde hufvudtiteln. 27
riden på kronans häst; i VI fördelningen tillhöra såväl adjutanten som
ordonnansofficerarne infanteriet, men, såsom ofvan blifvit nämndt, disponerar
fördelningschef för ifrågavarande ändamål redan öfver de i staten
för adjutanten upptagna lönetillägg och fourrageersättning för 2 tjenstehästar.
Jag anser således, att för förhållandena under fred det bör
vara nog att till fördelningschefs förfogande ställa lönetillägg och fourrageersättning
för ytterligare en tjenstehäst. Det erforderliga beloppet
kan således skäligen beräknas sålunda: ett arfvode i IV fördelningen
och två arfvoden i hvarje af de öfriga eller 11 arfvoden å 730 kronor
= 8,030 kronor, samt lönetillägg och fourrageersättning för 1 tjenstehäst
å 765 kronor i 6 fördelningar — 4,590 kronor, eller sammanlagdt
12,620 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels medgifva, att staten för generalitetet må
sålunda ändras, att deri näst efter arfvodet till en
kavalleriinspektör upptages till arfvoden, lönetillägg
och fourrageersättning åt ordonnansofficerare hos fördelningsgeneral
ett belopp af 12,620 kronor,
dels och, vid bifall härtill, öka
anslaget till generalitetsstaten, nu kronor 132,660: —
med nämnda belopp........................... b 12,620: —
till........................................................ kronor 145,280: —
Artilleristaben.
Med hänsyn till hvad jag under [1.] här ofvan anfört i fråga om [3.]
detta anslag, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå d^i“®Blaafj
Riksdagen
att, vid bifall till hvad der föreslagits, med godkännande
af det vid detta protokoll fogade förslag
till ny stat för artilleristaben (bil. n:o 5), öka anslaget
till artilleristaben, nu .. |
........ kronor ........ B |
12,200: — |
|
till ..................................... |
........ kronor |
13,400: — |
28
Fjerde hufvudtiteln.
Aflöning och rekrytering.
Aflöningen till stammanskapet vid de garnisonerade truppförbanden
bestrides från de för ändamålet å anslaget till aflöning och rekrytering
anvisade tillgångar och utgår med de i vederbörligen faststälda aflöningsstater
uppförda och i härvid fogade, från reglementet för arméns aflöning
under fred hemtade tabell, bil. n:o 7, närmare angifna särskilda
aflöningsslag och belopp enligt tre system, af hvilka tillämpas:
system I: vid de tre lifgardesregementena och ingeniörtrupperna;
system II: vid Kronprinsens husarregemente, Skånska husar- och dragonregementena,
Norrlands dragonregemente samt trängen;
system III: vid artilleriet.
Såsom af tabellen framgår erhåller det enligt system I aflönade- manskapet
vida mindre aflöning än det manskap, som aflönas enligt systemen
II och III, och af detta sistnämnda manskap det, som aflönas enligt system
III, mindre aflöning än det, som aflönas enligt system II. Följden
häraf har åter blifvit, att vid de truppförband, som aflönas efter system I,
eller lifgardesregementena och ingeniörtrupperna, der icke samma fördelar
kunna erbjudas, som vid öfriga truppförband, de största svårigheter
mött att anskaffa rekryter eller förmå duglige och pålitlige karlar
att rekapitulera.
På grund häraf och då manskapets tjenstgöring vid lifgardesregementena
och ingeniörtrupperna är lika ansträngande som vid öfriga
garnisonerade truppförband, ja, hvad fotgardesregementena angår, på
grund af den ofta påkommande vaktgöringen ännu mera ansträngande,
har secundchefen för Svea lifgarde hos chefen för IV arméfördelningen
gjort framställning, huruvida icke allt manskap vid värfvade
armén kunde erhålla samma aflöningsförmåner eller åtminstone lifgardesregementena
och ingeniörtrupperna i aflöningshänseende varda likstälda
med artilleriet.
Öfver secundchefens för Svea lifgarde berörda framställning har
chefen för IV arméfördelningen hört cheferne för öfriga enligt system
I aflönade truppförband, hvilka dervid i hufvudsak instämt med nämnde
secundchef, dock har secundchefen för lifgardet till häst såsom sin
mening uttalat, att månadslönen vid lifgardet till häst borde fortfarande
utgå med belopp, som i nuvarande proportion (se tabellen bil. n:o 7)
öfverstege fotgardesregementenas och ingeniörtruppernas månadslön.
Fjerde hufvudtiteln. 29
Chefen för IV arméfördelningen har icke kunnat biträda secundchefens
för lifgardet till häst sålunda uttalade mening, men funnit
secundchefens för Svea lifgarde framställning vara fullt befogad och i
följd deraf hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemstält, att manskapets
aflöningsförhållanden vid gardesregementena och ingeniörtrupperna
bragtes i öfverensstämmelse med motsvarande förhållanden antingen
vid system II med vissa jemkningar, för hvilka jag icke anser
mig behöfva nu redogöra, eller ock med motsvarande förhållanden vid
system III med bibehållande dock om möjligt af nu utgående aflöningstillägg,
enär dessa utgjorde en eggelse för manskapet att tillgodogöra
sig undervisningen i utbildningskurserna vid truppförbanden, hvarigenom
det skulle blifva lättare erhålla dugligt underbefäl af manskapsklass.
I häröfver infordradt underdånigt utlåtande anför arméförvaltningen
å civila departementet, efter samråd med chefen för fortifikationen: då
aflöningen enligt system I gåfve manskapet betydligt mindre förmåner,
än aflöningen enligt de båda öfriga systemen, kunde man förutse, att
rekryteringen icke i längden skulle låta sig verkställas efter system I
och att nödvändigheten att öfverflytta de dit hörande truppförbandens
manskap till ett fördelaktigare system endast vore en tidsfråga; tidpunkten
för vidtagande af åtgärder för en dylik öfverflyttning syntes
också nu, efter arméfördelningschetens föreliggande framställning, icke
längre låta sig undanskjutas; arméförvaltningen tillstyrkte således, att
öfverflyttningen måtte, på sätt arméfördelningschefen alternativt föreslagit,
ega rum till system III, om hvilket såsom det yngsta och det,
hvilket, redan omfattade de flesta truppförbanden — nämligen artilleriets
alla — man kunde hysa förhoppning, att det skulle förmå draga de
andra till sig; arméförvaltningen kunde emellertid ej tillstyrka hvad
arméfördelningschefen, dock blott såsom ett önskningsmål, jemväl hemstält
derom, att de ifrågavarande truppförbanden finge vid öfverflyttningen
till system III medtaga nu enligt system I utgående aflöningstillägg,
hvarigenom den vunna förenklingen delvis gåfves åter till spillo
och i sjelfva verket komme att införas ett nyit aflöningssystem i stället
för det indragna system I.
Deremot ansåg arméförvaltningen det blifva nödvändigt, att vid
ifrågavarande truppförbands öfverflyttning till system III i detta systems
aflöningsschema uppföra kommenderingstillägg för gevärshandtverkare,
enär sådana beställningsmän icke funnes vid de truppförband, som nu
aflönades efter detta system, och det till artilleriets handtverkaresoldater,
hvilka med de förre ej vore jemförlige, utgående kommenderingstillägg
af 2 kronor 50 öre om dagen icke kunde för gevärshandtverkaresolda
-
30 Fjerde hufvudtiteln.
terna användas. Det syntes under sådant förhållande arméförvaltningen
lämpligast att bestämma gevärshandtverkarnes kommenderingstillägg till
samma belopp, hvarmed sådan aflöningsförmån utginge enligt det system
III närmast stående aflöningssystemet II; och ansåg arméförvaltningen
medel för dylik aflöningsförmån höra beräknas jemväl vid
ingeniörtrupperna.
Då vidare för lifgardet till häst torde vara erforderligt, att anm. 1
å den här ofvan omnämnda, från aflöningsreglementet hemtade tabellen
fortfarande vunne tillämpning, vore det nödigt, att å detta regementes
stat under kommenderingstillägg upptoges för remontdressyren 400 kronor.
I fråga om ej mindre undervisningen och tjenstgöringen i öfrigt
vid truppförbanden, än äfven rekryteringsmöjligheten spelades — säger
arméförvaltningen vidare i sitt utlåtande — en väsentlig roll af den så
kallade »tvångspermitteringen» eller såsom det vid trupper, tillhörande
aflöningssystemen II och III, torde böra uttryckas, förbudet i allmänhet
att, utom till de kortare repetitionsöfningarna, inkalla till tjenstgöring det
äldre manskapet. För de trupper, som nu vore i fråga, gälde i detta
hänseende bestämmelserna i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 12
Juni 1874, enligt hvilket permitteringen vore lagd i vederbörande chefs
hand att ordnas efter tjenstgöringens behof, dervid dock permitteringen
icke Unge öfverskrida af manskapsstyrkan vid gardesregementena en
fjerdedel och vid ingeniörtrupperna hälften. Denna maximibestämmelse,
som egentligen hade sin rot och orsak i de gamla passevolansförhållandena,
hade visat sig alldeles öfverflödig, enär denna permitteringssiffra
aldrig kunnat uppnås. I sjelfva verket hade för fotgardesregementena,
som egt att, utom skolor och öfningar, upprätthålla äfven
garnisonstjenstgöringen inom hufvudstaden, endast en ringa permittering
varit möjlig, och vid ingeniörtrupperna åter, till följd af behofvet att
utbilda manskapet i många olika färdigheter, så godt som ingen. Nuvarande
aflöningsstater hade uppgjorts med beräkning af maximipermittering.
Af ofvan angifna förhållande, hvilket icke torde röna något
inflytande af öfverflyttningen till nytt aflöningssystem, framginge, att
denna beräkningsgrund icke kunde vidhållas; arméförvaltningen ansåge
den icke inkallade manskapsstyrkan ej kunna med säkerhet anslås högre
än till en åttondedel af den hela. Arméförvaltningen ville äfven fästa
uppmärksamheten derpå, att den icke inkallade styrkan vore vid truppförbanden,
tillhörande system III, i allmänhet satt jemförelsevis lägre
än vid dem, hvilka tillhörde system I, uppgående vid Vaxholms artillericorps
till omkring en åttondedel.
Deremot ansåg arméförvaltningen, att nuvarande förhållanden med -
Fjerde hufvudtiteln. 31
gåfve äfven vid nu ifrågavarande truppförband en minskning till en månad
af den tid, under hvilken allt manskap skulle vara i tjenstgöring inkalladt,
I händelse af bifall till hvad arméförvaltningen sålunda föreslagit,
skulle å nedannämnda aflöningsstater anslagen under rubriken: Manskapsajlöning
m. m. få följande utseende:
å Svea lifgardes:
a) Lön.
816 man i 1 månad |
å 8 kr. i |
månaden |
6,528 |
— |
|
714 bb 11 månader å 8 |
B B |
B |
62,832 |
— |
|
102 B B 11 B |
å 4 |
B B |
B |
4,488 |
— |
b) Arfvoden. |
|||||
16 distinkti onskorpraler å |
180 |
kronor |
2,880 |
— |
|
38 korpraler |
å |
120 |
B |
4,560 |
— |
54 vicekorpraler |
å |
60 |
)) |
3,240 |
— |
40 spel i nummer |
å |
36 |
B |
1,440 |
— |
16 sjukvårdssoldater |
å |
60 |
B |
960 |
— |
73,848: —
13,080: —
c) Kommendering stillägg.
Gevärshandtverkaresoldater......................................
200: —
d) Rekrytering skostnader.
Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader
816 man å 40 kronor per år ................................ 32,640: — 70g.
å Göta lifgardes:
Lika med Svea lifgarde......................................
119,768: —
å Lifgardets till häst:
a) Lön.
500 man i 1 månad å 8 kr. i månaden 4,000: —
440 » b 11 månader å 8 » » » 38,720: —
60 » » 11 b å4 b b b 2,640:— 45,360*_
Transport 45,360: — 239,536: —
32
Fjerde hufvudtiteln.
Transport 45,360:
b) Arfvoden.
21 korpraler å
37 vicekorpraler å
10 sqvadronstrumpetare å
10 sjukvårdssoldater å
6 hofsmeder * å
180 |
kronor |
900 |
— |
120 |
» |
2,520 |
— |
60 |
» |
2,220 |
— |
36 |
» |
360 |
— |
60 |
» |
600 |
— |
60 |
» |
360 |
— |
c) Kommendering stillägg.
Remontdressyren
6,960:
400:
d) Rekrytering skostnader.
Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader
500 man å 40 kronor per år ................................. 20,000:
å Fortifikationens:
a) Lön.
840 man i 1 månad å 8 kr. i månaden 6,720: —
735 » »11 månader å 8 » » » 64,680: —
105 » » 11 » å4 » » » 4,620:— 76 020''
b) Arfvoden.
28 |
distinktionskorpraler å |
180 |
kronor |
5,040 |
— |
|
56 korpraler |
å |
120 |
» |
6,720 |
— |
|
56 |
vicekorpraler |
å |
60 |
» |
3,360 |
— |
126 |
handtverkaresoldater å |
120 |
» |
15,120 |
— |
|
19 |
spel |
å |
36 |
» |
684 |
— |
18 |
sjukvårdssoldater |
å |
60 |
» |
1,080 |
— |
2 |
hofsmeder |
å |
60 |
» |
120 |
— |
32,124:
c) Kommendering stillägg.
Gevärshand t verkaresoldater.......................................... 200:
d) Rekrytering skostnader.
Lega och arfvoden till värfvare m. fl. kostnader
840 man å 40 kronor per år................................... 33,600:
239,536: —
72,7-20: —
141,944: —
Summa kronor
454,200: —
33
Fjerde liufvudtiteln.
Rubriken manskapsafiöning m. m. å de fyra ifrågavarande
aflöningsstatema skulle således erfordra en anvisning
af sammanlagdt kronor.........................................................
men då nu funnes å staterna för ändamålet anslagna:
vid Svea lifgarde ............................................... 99,617: —
d Göta 5 .............................................. 99,617:
D lifgarde! till häst........................................ 63,714: —
» fortifikationen................................................ 116,098: — 379,046: —
skulle ökningen utgöra .................................................... kronor 75,154:
I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hemstälde arméförvaltningen,
att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att för tillämpning
å manskapet vid gardesregementena och ingeniörtrupperna af
de aflöningsvilkor, som nu gälla vid artilleriet, med ofvan angifna
mindre jemkningar i fråga om handtverkaresoldaterna och, vid lifgardet
till häst, remontdressyren, höja anslaget till aflöning och rekrytering
med 75,154 kronor samt, vid bifall härtill, medgifva att aflöningsstatema
för gardesregementena och fortifikationen måtte under rubriken
manskapsaflöning m. m. få den affattning, ofvan angifvits.
Så länge härordningen, såsom nu är fallet hos oss, är bygd på systemet
stam och värnpligtige, de sistnämnde med endast kort öfningstid,
måste med största omsorg tillses, att stammen, så vidt möjligt är, hålles
uppe till beräknad styrka. Det ligger emellertid i sakens natur, att,
så länge det värfvade manskapet aflönas efter olika system, rekryteringen
vid de truppförband, som äro lägst aflönade, skall möta stora svårigheter.
Erfarenheten bekräftar också detta förhållande; antalet vakanser
vid gardesregementena och Svea ingeniörbataljon, hvilka aflönas
efter system I, utgjorde sistlidne höst omkring 17 procent af hela styrkan,
medan antalet vakanser vid IV fördelningens truppförband af artilleriet,
hvilka aflönas efter system III, visade en icke obetydligt lägre
siffra. Det af chefen för nämnda fördelning väckta och af arméförvaltningen
förordade förslaget att öfverflytta de truppförband, som nu
aflönas efter system I, till system III synes mig derför vara ett steg
i den rätta riktningen och jag anser mig följaktligen böra understödja
föreliggande framställning. Vid granskning af detaljerna i arméförvaltBih.
till Rikad. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 ftäft. 5
34
Fjerde hufvud ti teln.
ningens förslag har jag icke funnit något att erinra, och jag hemställer
således, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
a) att medgifva, att stammanskapet vid gardesregementena
och ingeniörtrupperna må aflönas enligt
det i reglementet för arméns aflöning under fred upptagna
aflöniugssystem III med de af arméförvaltningen
föreslagna jemkningar i fråga om handtverkaresoldaterna
och remontdressyren vid lifgardet till häst,
äfvensom att aflöningsstaterna för gardesregementena
och fortifikationen måtte under rubriken manskap sa flåning
in. m. i de delar, som häraf beröras, få ofvan
angifna affattning.
Till den ökning i anslaget till aflöning och rekrytering, som, vid
bifall till hvad jag sålunda hemstält, skulle erfordras, torde det tillåtas
mig att längre ned återkomma.
Frågan om förbättring af arméns underbefäls ekonomiska ställning
har under senare år ofta stått på dagordningen och torde förvisso vara
förtjent af största uppmärksamhet. I denna fråga anför t. f. chefen för
generalstaben i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 28 november
1898:
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga förslag om ökande
af dagaflöningen för de vid indelta arméns truppförband anstälda
sergeanter, bataljonsadjutanter, regementsväblar samt stabs- och sqvadronstrumpetare
från 40 öre till 1 krona, höjdes dessa kategoriers dagaflöning
af 1891 års Riksdag, dock endast till 80 öre. För samtliga
underofficerare utginge portionsersättningen från och med den 1 januari
1897 med 62 öre per tjenstgöringsdag, hvarjemte beställningsmännen
vid den icke garnisonerade armén, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga
bref den 23 Maj 1890, åtnjöte dagaflöning under tjenstgöring med
25 öre.
Förslag hade vid tvenne Riksdagar väckts af enskilda motionärer
om höjande af dagaflöningen för det icke garnisonerade infanteriets
och kavalleriets korpraler och vicekorpraler, med flere: vid 1894 års
Riksdag för korpraler från 25 till 75 öre och för vicekorpraler från 10
till 60 öre, samt vid 1895 års Riksdag för korpraler, ticekorpraler och
Fjerde hufvudtiteln. 35
till korpraltjenst, kommenderade soldater äfvensom för sjukvårdssoldater
till 50 öre.
Dessa motioner hade ej vunnit Riksdagens gillande, hufvudsakligen
af skäl, att förslagen framkommit från enskilda motionärer och att fullständig
utredning ansetts saknas, men diskussionen hade vid båda tillfällena
utan tvifvel gifvit vid handen, att ett lifligt intresse förefunnes
inom Riksdagen för en förbättring af den dåliga ekonomiska ställning,
uti hvilken arméns lägsta löntagare befunne sig. •
De under de senaste åren betydligt ökade lefnadskostnaderna
hade å ena sidan gjort underbefälets ställning än mera vansklig, under
det att, å den andra, statskassans ökade tillgångar syntes möjliggöra
en förbättring af densamma.
Bland arméns underbefäl vore utan tvifvel det icke garnisonerade
infanteriets och kavalleriets korpraler och vicekorpraler de sämst lottade.
Vicekorpralen åtnjöte årslön af i medeltal 150 kronor samt kontant lön
af 60 kronor, hvartill kunde läggas, för förslagsvis 90 dagars tjenstgöring,
dagaflöning af 9 kronor, beklädnad in natura till värde af 31
kronor 50 öre samt portion 43 kronor 20 öre eller tillsammans 293
kronor 70 öre. Motsvarande poster uppginge för korpraler till 367
kronor 20 öre (bil. n:o 9). Med något sken af berättigande skulle
visserligen kunna sägas, att dessa löner utgjorde en tillräcklig ersättning
för omkring 3 månaders tjenstgöring, enär vicekorpralen under
denna åtnjöte vid pass 98 kronor samt korpralen vid pass 122 kronor
per månad. Men oafsedt det förhållandet, att dylika månadslöner —
äfven der de åtnjötes året om — icke vore öfverdrifvet stora för arbetsföra
personer i den ställning, som arméns korpraler och vicekorpraler
innehade, måste tagas i betraktande, att tjenstgöringen omöjliggjorde för
dem att egna sig åt sådan inkomstbringande enskild verksamhet, der
oafbrutet arbete året om kräfdes samt att de derför i regel vore hänvisade
till endast tillfällig arbetsförtjenst, som å andra sidan rikligast
erbjöde sig och bäst betalades just under den tid, de under sommaren
vore upptagna af tjenstgöring.
Allmänt känd vore också svårigheten vid den icke garnisonerade
armén att erhålla lämpliga korpralsämnen, hvilka ville och kunde med
heder genomgå förberedande korprals- och vicekorpralsskolorna, samt
huruledes fruktan för kommendering till dessa skolor med derjif följande
befordran till vice korpral och korpral försvårade rekryteringen med
för tjensten fullt lämpliga individer. Den sociala och intellektuela nivån
bland den icke garnisonerade arméns rekryter syntes ock till följd
häraf löpa fara att^sjunka, men detta innebure en stor fara för armén
36
Fjerde hufvudtiteln.
och särskildt för den vigtiga korpralsinstitutionen, synnerligast som
bland de i ofvan nämnda afseenden jemförelsevis klena rekrytbesättningarne
på långt när ej de bästa soldaterna efter genomgångna skolor
eftersträfvade befordran, hvarigenom således korpralsgradens duglighet
komme i aftagande.
En mindre förhöjning af löneförmånerna torde väl ej komma att
helt och hållet håfva nu berörda missförhållanden, men måhända dock
i någon mån förminska dem. Af de förslag, som i detta hänseende
varit å bane, syntes t. f. generalstabschefen vara att förorda det vid
1895 års Riksdag väckta, nämligen dagaflönirjgens höjande för korpraler
och vicekorpraler till 50 öre. Förbättringen af inkomster skulle, med
90 dagars tjenstgöring, visserligen ej för vicekorpraler komma att uppgå
till högre belopp än 36 kronor och för korpraler till 22 kronor 50 öre,
men då äfven andra kategorier af underbefälet torde böra komma i
åtanka och slutsumman af eventuela förhöjningar torde böra i möjligaste
mån begränsas, vore ej lämpligt gå högre än till nu nämnda belopp.
Å andra sidan torde, af lätt insedda och ofta framhållna skäl, såsom
minimum böra fastslås lika stor dagaflöning som beväringsmannens.
Att för vicekorpralen bestämma lägre dagaflöning än för korpralen
kunde ej vara lämpligt, då han ju i regel gjorde samma tjenst som den
senare och dessutom vore i större behof af förbättrade inkomster, samt
slutligen en så pass afsevärd förhöjning som 40 öre per dag säkerligen
skulle komma att göra ett godt intryck och den största svårigheten,
nämligen besättandet af vicekorpralsbeställningarna, kanske i afsevärd
mån genom en sådan åtgärd minskas.
Då beställning smän vid den icke garnisonerade armén, hvad tjenstgöring
och ansvar beträffade, vore fullt jemförliga med korpraler, med
hvilka de för öfrigt numera åtnjöte lika stor dagaflöning, torde det
vara riktigt, att äfven deras dagaflöning, vid en eventuel reglering,
höjdes till samma siffra som för korpraler, eller 50 öre, i all synnerhet
som beställningsmännens löneförmåner för öfrigt understege den
lägsta korpralsgradens.
Beställningsmän vid den garnisonerade armén vore deremot så
aflönade och hade genom sin yrkesskicklighet så många tillfällen att
utom tjensten öka sitt förvärf, att ingen anledning förefunnes att höja
deras för närvarande utgående förmåner.
Sergeantens — såväl den garnisonerades som den icke garnisonerades
— belägenhet torde vara i det närmaste lika behjertansvärd som
den icke garnisonerade korpralens. Sergeanten innehade en högre
social ställning, hvarför ock fordringar stäldes på honom, hvilka ej be
-
Fjerde liufvudtiteln. 37
höfde fyllas af korpralen. Han kunde näppeligen såsom korpralen arbeta
som dagakarl. Utom anskaffning och underhåll af uniform måste
han underkasta sig dryga utgifter för civila kläder, såvida han skulle
kunna påräkna att utom tjensten få användning i enskild verksamhet.
Härjemte borde tagas i betraktande, att han, åtminstone efter några
års tjenst, i allmänhet inträd t i den ålder, då det kunde antagas, att
han bildade familj, hvarför han ock borde sättas i tillfälle att i någon
mån bidraga till dess uppehälle.
Härför disponerade den icke garnisonerade sergeanten af 2. klass,
med 3 månaders tjenstgöring och då allt inberäknas, 607 kronor 80 öre
och sergeanten af 1. klass 807 kronor 80 öre. Sergeant vid garnisonerade
armén, hvilken i regel tjenstgjorde året om, åtnjöte härför en
ersättning, som för sergeant af 2. klass uppginge till 1,310 kronor 30
öre och för sergeant af 1. klass till 1,430 kronor 30 öre (bil. n:o 9).
Af de för jemförelses skull upprättade tabellerna (bil. nös 8—11)
framginge, huruledes motsvarande befattningar vid flottan och vid statens
jernvägar betalades, vid den förra med ända till 1,869 kronor
30 öre och vid den senare med ända till 2,810 kronor. T. f. chefen
för generalstaben trodde derför ej, att fordringarna skulle anses allt
för höga, om, för att i någon mån utjemna förhållandet mellan de klent
aflönade sei''geantsgraderna vid armén och motsvarande befattningar vid
andra korporationer, en förhöjning af de förras dagaflöning från 80 öre
till 1 krona 20 öre skulle komma att föreslås. Härigenom skulle den
årliga inkomsten höjas för sergeant vid den icke garnisonerade armén
med 36 kronor och för sergeant vid den garnisonerade armén med 146
kronor. Sergeant af 1. klass vid den garnisonerade armén skulle
erhålla årliga kontanta och naturaförmåner af tillsammans 1,576 kronor
30 öre samt komma näst efter underofficer af 2. graden vid flottan,
hvilken hade högst 1,869 kronor 30 öre. Sergeant af 2. klass vid den
garnisonerade armén skulle komma till ett belopp af 1,456 kronor 30
öre, eller närmast efter banmästare vid statens jernvägar, under det att
deremot sergeanter vid den icke garnisonerade armén af båda klasserna
fortfarande komme att intaga sina platser sist å löneskalan, med respektive
843 kronor 80 öre och 643 kronor 80 öre.
Likstälda med sergeanter i nu förevarande hänseende torde böra
ställas hautboister jemte stabs-, sqvadrons- och batteritrumpetare, fältmusikanter
vid Vermlands fältjägarecorps, Gotlands infanteriregemente,
Hallands bataljon, Vesternorrlands regemente och Blekinge bataljon,
trumslagare (hornblåsare) vid Gotlands infanteriregemente och Hallands
bataljon samt trumpetare vid Gotlands artillericorps, hvilka samtliga för
närvarande under tjenstgöring erhölle sergeants dagaflöning, 80 öre.
38 Fjerde Imfviultiteln.
Fanjunkare vid icke garnisonerad trupp åtnjöte eu inkomst af 1,315
kronor 80 öre, under det att fanjunkare (styckjunkare) vid garnisonerad
trupp komme upp till 1,851 kronor 30 öre (bil. n:o 9). Att i
någon mån förbättra ställningen för denna grad, den högsta som kunde
af underofficerare ernås, genom dagaflöningens höjande i samma förhållande
som för sergeanter, således från 1 krona till 1 krona 50 öre,
torde vara välbetänkt, då fanjunkare (styckjunkare) vid garnisonerad
trupp derigenom skulle komma''att få-en årlig inkomst af 2,033 kronor
80 öre samt fanjunkare vid icke garnisonerad trupp 1,360 kronor 80
öre, i alla händelser således mindre än de högsta löneförmånerna för
motsvarande beställningar vid flottan och vid statens jernvägar (bil.
n:o 8).
Till fanjunkare vore äfven att hänföra å intendenturcorpsens stat
upptagna förvaltare, hvilka, förutom i regel inqvartering in natura, hade
kontanta förmåner uppgående till 1,511 kronor 30 öre och således i
lika hög grad som fanjunkare vore i behof af en förbättring.
Inom fanjunkaregraden märktes slutligen regementstrumslagare och
regementstrumpetare, hvilka på lika göda grunder som grådkamraterna
torde böra få påräkna motsvarande förhöjning af dagaflöningen.
Bland dem, som enligt gällande bestämmelser åtnjöte dagaflöning,
återstode att nämna gevärshandtverkare (pistolssmeder) vid den
icke garnisonerade armén. Dessa erhölle under tjenstgöring 40 öre per
dag, och torde, då de i öfrigt vore likstälda med sergeanter, äfven
deras dagaflöning, af samma skäl som gälde för sergeanter, böra höjas
med 50 procent, eller till 60 öre.
De på intendenturcorpsens stat upptagna vaktmästarne vore, i förhållande
till dem åliggande arbete, skäligen illa aflönade. Med inqvartering
in natura förenade de en lön af 120 kronor samt beklädnadsersättning
af 120 kronor, hvilket tillsammans torde kunna uppskattas
till 300 kronor. Oaktadt, den svaga aflöningen och med tjenstgöringsBkylsighet
året om vid arméns förråd, åtnjöte vaktmästarne ingen dagaflöning.
Då de vore jemförliga med korpraler, torde de äfven böra,
i likhet med de senare, tillerkännas en dagaflöning af 50 öre.
Den garnisonerade arméns korprals- och konstapelsgrader hade visserligen
under hela året sin jemförelsevis sorgfria existens i form af föda,
husrum och beklädnad, med mera, samt dessutom någon kontant ersättning,
för vicekorpral uppgående till 132 kronor, korpral 192 kronor, 2.
konstapel 216 kronor, distinktionskorpral 252 kronor och 1. konstapel
276 kronor, allt för år beräknadt, hvarjemte till distinktionskorpral,
hvilken tjenstgjorde som underofficer, utgmge ett belopp af 96 kronor
39
Fjerde hufvudtiteln.
per år (bil. n:o 9). Men svårigheterna att hålla förenämnda underbefälsgrader
val besatta vore knappast mindre vid den garnisonerade
än vid den icke garnisonerade armén. Anledningen till det garnisonerade
underbefälets af manskapet obenägenhet att qvarstanna i tjensten
torde utan tvifvel vara att söka uti den jemförelse med likstälda individer
inom andra yrken, som detta underbefäl hade tillfälle att göra,
och af hvilken framginge, att de senare i regeln hade vida fördelaktigare
ekonomiska vilkor, utan att vara underkastade ett sådant tvång som
den garnisonerade korpralen (konstapeln) och vicekorpralen.
\ id jemförelse mellan de garnisonerade korpralsgradernas löneförmåner
efter system I enligt reglementet för arméns aflöning i fred och
dem för likstälda jernvägs- och postbetjente samt motsvarande grader
vid flottan, sjmtes (bil. n:o 8), att näst de icke garnisonerade korpralsgraderna
ingå vore så illa lottade som de garnisonerade, vare sig fråga
vore om minimi- eller maximiinkomster. Vid statens jernvägar hade
till exempel de lägst aflönade betjente (kolvaktare och pumpare) en
årlig inkomst, som med 153 kronor öfverstege en vicekorprals vidden
garnisonerade armén, under det att med samma vicekorpral jemstälda
betjente kunde uppnå löneförmåner, som uppginge till 1,126 kronor eller
607 kronor mera än en såsom korpral tjenstgörande vice korpral vid
de garnisonerade trupperna.
Ännu mera i ögonen fallande blefve dessa missförhållanden vid en
jemförelse mellan den garnisonerade korpralens löneförmåner och vissa
motsvarande civila kategoriers. En garnisonerad korpral kunde, äfven
om han tjenstgjorde såsom distinktionskorpral, icke nå utöfver 590
kronor 95 öres årlig inkomst, under det att (för att endast tala om
sådana beställningar, der ingen större yrkesskicklighet erfordrades) en
stationskarlsförman vid statens jernvägar kunde komma upp till 1,536
kronor, eller omkring 945 kronor större inkomst. En eldare, hvilken,
utan någon egentlig yrkesskicklighet, började med en inkomst af 1,334
kronor, kunde, efter förvärfvad sådan, komma ända till 1,776 kronors
inkomst, eller omkring 1,175 kronor mer än korpralens.
Hvad beträffade distinktionskorpralsgraden vid de garnisonerade
trupperna, hade man att jemföra densamma egentligen endast med motsvarande
grad vid flottan, nämligen underofficerskorprals, och funne då,
att den senares löneförmåner öfverstege den förres med 3—400 kronor
(bil. n:o 9). Men om man härvid äfven toge med i räkningen de lägre
civila befattningar, hvilka kunde anses likstälda med korprals, och
hvilka en distinktionskorpral vid ett eventuelt afskedstagande torde an
-
40 Fjerde hufvudtiteln.
ees berättigad eftersträfva, funne man dennes ställning ännu mera oförmånlig.
Att dessa och, vid jemförelse med många andra förvärfsgrenar,
liknande förhållanden skulle locka den garnisonerade arméns korpraler
och konstaplar af alla grader att snarast möjligt öfvergifva militäryrket,
vore ju ganska naturligt. Om än detta förhållande ur en synpunkt
skulle kunna anses som en fördel, enär härigenom armén vid
mobilisering tillfördes en mängd till underbefäl utbildade f. d. stamanstälda,
så måste dock, å andra sidan, beaktas nödvändigheten att i fredstid
kunna uppehålla tjensten med dugliga och vana korpraler (konstaplar)
samt att hafva tillgång till lämpliga underofficersämnen. För dessa
ändamål måste ett tillräckligt antal korpraler (konstaplar) qvarstå i
tjenst såsom sådana åtminstone 4—5 år. Härför mötte dock, af ofvan
angifna orsaker, stora svårigheter. I allmänhet torde dessutom endast
de, som ej på annat håll kunde finna en bättre utkomst, qvarstanna i
tjenst, således sannolikt ej de bästa och lämpligaste, och äfven med
sådana mindre lämpliga hade man svårt att hålla det nödiga antalet fullt.
En omständighet, som äfven måste tagas i betraktande, vore, att
den lägsta underofficersgraden vore så pass illa aflönad, att den till
sergeant utnämnda distinktionskorpralen (1. konstapeln) för det mesta
måste sätta sig i skuld för sin ekipering, som han behöfde många år
för att afbetala, hvaraf följde, att sergeantsbeställningarna ej vore mycket
eftersträfvansvärda, åtminstone ej för dem, hvilka genom duglighet
och andra egenskaper kunde vinna en bättre utkomst efter lemnad korpralstjenst.
Om en något ökad löneinkomst skulle för den blifvande underofficeren
möjliggöra att såsom korpral (konstapel) lägga af något till
beklädnadshjelp vid den första uppsättningen såsom underofficer, vore
ju något vunnet för att lätta bekymren under de första underofficersåren.
En sådan ökning af 3 kronor per månad för samtliga korpralsoch
konstapelsgrader syntes af förhållandena påkallad och till beloppet
lämplig, då årsarfvodena skulle komma att blifva för distinktionskorpral
(1. konstapel) 216 kronor, korpral (2. konstapel) 156 kronor och vicekorpral
96 kronor, i stället för respektive 180, 120 och 60 kronor.
Korpralsgradernas vid Skånska husar- och dragonregementena samt
Norrlands dragonregemente arfvoden torde slutligen af liknande skäl
som de, hvilka gälla för den garnisonerade arméns korprals- och konstapelsgrader,
böra ökas med 3 kronor per månad.
En förhöjning af här ofvan omförmälda underbefälsgraders med
fleres dagaflöning och arfvoden till angifna belopp beräknade t. f. che
-
41
Fjerde hufvudtiteln.
fen för generalstaben, på sätt bil. nås 12—14 utvisa, skulle komma att
belöpa sig till en summa af 300,275 kronor 30 öre årligen.
Tillgång på ett godt och dugligt underbefäl är en oeftergiflig och
nödvändig förutsättning för truppens utbildning till de många färdigheter,
som i vår tid fordras för att göra en armé stridsduglig. Det
ligger förty den största vigt deruppå, att aflöningsförmånerna inom
underbefälsgraderna äro sådana, att de innebära en lockelse för de i
intellektuelt och fysiskt hänseende bäst utrustade individerna att vinna
befordran inom dessa grader och för sådant ändamål söka förvärfva de
kunskaper och den skicklighet, som måste fordras af det befäl, som
närmast har att handleda truppens utbildning. Hos oss äro emellertid
för närvarande aflöningsförhållandena sådana, att de, i stället för att
uppmuntra till en sådan sträfvan, tvärtom, såsom t. f. chefen för generalstaben
framhållit och erfarenheten vid upprepade tillfällen gifvit
vid handen, afskräcka förtjente män i ledet från att söka eller mottaga
en befordran, som genom ökade förpligtelser utan i samma mån ökad
aflöning skulle bringa dem i en i ekonomiskt hänseende ofördelaktigare
ställning. På det att arméns stridsfärdighet ej genom brist på dugligt
underbefäl må äfventyras, måste jag således på det kraftigaste förorda
att underbefälets aflöningsförmåner förbättras; det förslag, t. f. chefen
för generalstaben i sådant hänseende framlagt, synes mig efter nuvarande
förhållanden väl afpassadt och följaktligen böra Riksdagen föreläggas.
Då han beledsagat sitt förslag i alla delar med en fullständig
motivering, torde jag kunna inskränka mig till att hänvisa till samma
motivering, endast erinrande, dels att, vid bifall till hvad jag här ofvan
under a) hemstält, underbefälet af manskapet vid gardesregementena
och ingeniörtrupperna skulle i aflöningshänseende blifva likstäldt med
motsvarande grader vid artilleriet, dels ock, beträffande bil. n:o 9, att
underofficerskorpraler och 1 klassens sjömän under sjökommendering
åtnjuta, i form af ökad dagaflöning och uppmuntringspenningar, något
högre aflöning än i nämnda bil. upptages.
Den årliga ökningen i anslag, hvilken det föreliggande förslaget
skulle medföra, uppgår, såsom arméförvaltningen i infordradt underdånigt
utlåtande påpekat och jag vid redogörelse för de anslag, som af förslaget
beröras, skall här nedan närmare omförmäla, till en summa, som
något öfverstiger hvad t. f. chefen för generalstaben beräknat, eller
till sammanlagdt 303,627 kronor.
Bih. till Rihsd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
6
42 Fjerde hufvudtiteln.
De anslag, som af förslaget beröras och följaktligen, vid bifall till
detsamma, behöfva förhöjas, äro:
anslaget till den föreslagna arméns sjukvårdsstyrelse, hvilket, såsom
framgår af hvad jag under [1.] anfört, skulle utgå med 17,798 kronor,
innebärande en ökning af 128 kronor;
anslaget till aflöning och rekrytering: t, f. generalstabschefen har
beräknat ökningen å detta anslag till 260,904 kronor 95 öre (bil. n:is
12 och 13); härtill komma dels 252 kronor till ökade månadsarfvoden
åt 5 hofbeslagskorpraler och 2 sjukvårdsvicekorpraler vid Kronprinsens
husarregemente, dels ock 1,800 kronor till ökade månadsarfvoden åt
distinktionskorpralerna, korpralerna och vice korpralerna vid en af
trängbataljonerna, hvilket nu nämnda underbefäl vid Kronprinsens husarregemente
och trängen utelemnats i t. f. generalstabschefens beräkningar
(bil. n:o 15); anslaget behöfver således ökas med sammanlagdt
262,956 kronor 95 öre, hvilket belopp för undvikande af öretal torde
höra utföras med 262,957 kronor;
anslaget till intendenturcorpsen: ökningen i detta anslag har t. f. generalstabschefen
beräknat till 16,242 kronor 50 öre; derest hvad jag
här nedan under [30.] ämnar föreslå angående medels anvisande för
anläggande af trängförråd och deraf föranledd ökning af intendenturcorpsens
personal med 4 förvaltare och 2 vaktmästare skulle vinna
bifall, skulle den föreslagna höjningen af underbefälets löneförmåner
förorsaka en ytterligare höjning af anslaget till intendenturcorpsen af
1,095 kronor eller sammanlagdt 17,337 kronor 50 öre;
anslaget till krigsskolan: å den stat för skolan, som jag här nedan
under [10.] ämnar föreslå Eders Kongl. Maj:t att framlägga för Riksdagen,
upptages äfven en förvaltare, för hvilken förhöjningen i dagaflöning
skulle uppgå till 182 kronor 50 öre, ett belopp, som icke
kunnat af t. f. generalstabschefen beräknas;
anslaget till volontärskolor: detta anslag beräknar t. f. generalstabschefen
böra ökas med 4,815 kronor 73 öre, hvilket belopp torde böra
afjemnas till 4,816 kronor;
anslaget till garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg: t. f.
generalstabschefen har beräknat, att detta anslag måste höjas med 308
kronor; häri har icke inräknats förhöjningen i arfvodena åt de båda å
staten upptagna korpralerna, hvilken förhöjning uppgår till 19 kronor
50 öre; anslaget skulle således behöfva ökas med sammanlagdt 327
kronor 50 öre, hvilket belopp torde böra afjemnas till 328 kronor;
anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets
vapenöfningar: detta anslag beräknar t. f. generalstabschefen böra
Fjerde liufvudtiteln. 43
ökas med 3,035 kronor 12 öre, hvilket belopp torde böra afjemnas till
3,036 kronor;
anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar: ökningen i detta anslag
bar t. f. generalstabschefen beräknat till 1,443 kronor 75 öre, hvilket
belopp torde böra afjemnas till 1,444 kronor; och
anslaget till omorganisation af det indelta kavalleriet i Skåne och
Norrland: ökningen i detta anslag skulle enligt t. f. generalstabschefens
beräkningar belöpa sig till 13,397 kronor 25 öre, hvilket belopp
torde böra afjemnas till 13,398 kronor.
För arméns sjukvårdsstyrelse och krigsskolan hafva med anledning
af de förslag, som framställas under [1.] och [10.], förslag till
stater, deri den föreslagna löneförbättringen iakttagits, blifvit upprättade
(bil. n:is 4 och 19). Beträffande de öfriga aflöningsstater, i hvilka
löneförbättringen skulle medföra ändringar, nämligen vederbörande truppförbands,
intendenturcorpsens och garnisonssjukhusets i Stockholm, torde
af Riksdagen böra äskas medgifvande, att, derest Eders Kongl. Maj:ts
framställning bifalles, erforderliga ändringar i dessa stater må få vidtagas
; huru dessa ändringar komma att gestalta sig, framgår af bil. n:is
12—14, jemförda med bil. n:o 15.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
b) att medgifva
dels att dagaflöningen under tjenstgöring må förhöjas:
för
fanjunkare, styckjunkare, regementstrumslagare
och regementstrumpetare samt förvaltare vid
intendenturcorpsen från 1 krona till 1 krona 50 öre;
för sergeanter, hautboister, stabs-, sqvadrons- och
batteritrumpetare, fältmusikanter vid Vermlands fältjägarecorps,
Gotlands infanteriregemente, Hallands
bataljon, Vesternorrlands regemente och Blekinge bataljon,
trumslagare och hornblåsare vid Gotlands infanteriregemente
och Hallands bataljon samt trumpetare
vid Gotlands artillericorps från 80 öre • till 1
krona 20 öre;
för gevärshandtverkare och pistolssmeder vid den
icke garnisonerade armén från 40 öre till 60 öre;
för korpraler, sjukvårdssoldater, hofbeslagssolda -
44
Fjerde liufvudtiteln.
ter och gevärshandtverkaresoldater vid deri icke garnisonerade
armén från 25 öre till 50 öre; och
för vice korpraler vid den icke garnisonerade
armén från 10 öre till 50 öre;
dels att dagaflöning af 50 öre tillägges vaktmästarne
vid intendenturcorpsen;
dels att månadsarfvodena må förhöjas:
för distinktionskorpraler och 1. konstaplar vid
garnisonerade armén, Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente från
15 kronor till 18 kronor;
för korpraler och 2. konstaplar vid garnisonerade
armén, Skånska husar- och dragonregementena
samt Norrlands dragonregemente från 10 kronor till
13 kronor; och
för vice korpraler vid garnisonerade armén, Skånska
husar- och dragonregementena samt Norrlands
dragonregemente från 5 kronor till 8 kronor;
dels ock att staterna för vederbörande truppförband,
intendenturcorpsen samt garnisonssjukhuset i
Stockholm må ändras i öfverensstämmelse härmed.
Jag har under [1.] här ofvan omnämnt, att, derest det förslag till
förändrad organisation af arméns förvaltning, om hvars godkännande
jag der gjort framställning, blefve antaget, en ändring af gällande stat
för fortifikationen skulle erfordras; och får jag, under hänvisning till
den utredning härom, som jag der lemnat, nu i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
c) att, vid bifall hvad under [1.] föreslagits, medgifva,
att Kongl. Maj:t må på det sätt ändra gällande
stat för fortifikationen, att de i samma stat för en
sekreterare, tillika auditör vid Svea ingeniörbataljon,
samt för en kassör och redogörare upptagna löneförmåner,
tillhopa 5,000 kronor jemte ålderstillägg, uteslutas
samt i stället i nämnda stat uppföres arfvode
åt en auditör vid Svea ingeniörbataljon med 500 kronor.
fjerde hufvudtiteln. 45
Beträffande den ökning af utgifter under anslaget till aflöning och
rekrytering, som skulle föranledas af bifall till hvad jag här ofvan under
a), b) och c) föreslagit, ber jag få erinra, att anslaget skulle behöfva
förhöjas, vid bifall till min hemställan under a) med 75,154 kronor och
vid bifall till min hemställan under b) med ytterligare 262,957 kronor,
men kunna minskas med 4,500 kronor, derest hvad jag under c) hemstält
vinner nådigt godkännande. Anslaget skulle alltså å ena sidan
behöfva ökas med (75,154 + 262,957) 338,111 kronor och å den andra
kunna minskas med 4,500 kronor.
På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen
d) att, vid bifall till hvad under a), b) och c)
föreslagits, öka anslaget till aflöning och rekrytering
nu .................................................... kronor 8,533,370: —
med .............................................. » 333,611: —
till ...................................................... kronor 8,866,981: —
Intendenturcorpsen.
Såsom jag ofvan under [1.] nämnt, skulle, vid bifall till hvad jag [5.]
der föreslagit, det i staten för intendenturcorpsen upptagna belopp af ökning af
25,000 kronor till arfvoden åt examinerade intendentsaspiranter och detta :u,slag
underintendenter kunna minskas med 5,000 kronor.
Derest hvad jag här ofvan under [4.] föreslagit om förhöjning af
underbefälets löneförmåner vinner bifall, skulle detta föranleda en ökning
i anslaget till intendenturcorpsen af 16,242 kronor 50 öre; om
derjemte mitt förslag under [30.] här nedan om inrättande af trängförråd
i II, III, IV och V arméfördelningarna godkännes, skulle å intendenturcorpsens
stat behöfva uppföras ytterligare 4 förvaltare och 2
vaktmästare, för hvilka kostnaderna skulle uppgå med nu gällande aflöning
till 6,045 kronor 20 öre för förvaltarne och 480 kronor för vaktmästarne,
men med den föreslagna högre aflöningen till respektive
6,775 kronor 20 öre och 845 kronor eller sammanlagdt 7,620 kronor
20 öre.
Vid bifall till hvad jag under [1.], [4.] och [30.] föreslår, skulle
således anslaget till intendenturcorpsen dels minskas med 5,000 kronor,
46 Fjerde hufvudtiteln.
dels ock ökas med 16,242 kronor 50 öre och 7,620 kronor 20 öre eller
sammanlagdt 23,862 kronor 70 öre, hvilken siffra för undvikande af
öretal torde förändras till 23,863 kronor. Anslaget skulle alltså å ena
sidan kunna minskas med 5,000 kronor och å den andra behöfva ökas
med 23,863 kronor eller således erfordra en förhöjning på det hela af
18,863 kronor.
På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att, vid bifall till hvad under [1.], [4.] och [30.]
föreslås,
ej mindre medgifva, att staten för intendenturcorpsen
må sålunda ändras, att dels det till arfvoden
åt examinerade intendentsaspiranter och underintendenter
uppförda belopp af 25,000 kronor minskas till
20,000 kronor, dels ock i staten uppföras ytterligare
4 förvaltare och 2 vaktmästare,
än äfven öka anslaget till intendenturcorpsen,
nu...................................................... kronor 391,529: —
med................................................... )> 18,863: —
till ........................................................ kronor 410,392: —
Ökad aflöning för de till tjensfeåldern äldste bataljonsläkarne.
Af skäl, som jag ofvan under [1.] anfört, bör detta anslag, derest
den af mig ifrågasatta nya organisationen af arméns sjukvårdsstyrelse
godkännes, förhöjas med 1,265 kronor; och får jag alltså hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, vid bifall till hvad under [1.] förslagits, öka
anslaget till ökad aflöning för de till tjensteåldern
äldste bataljonsläkarne,
nu ........................................................... kronor 41,911: —
med ....................................................... » 1,265: —
till .................................... kronor 43,176: —
Fjerde hufvudtiteln.
47
Inqvarteringskostnader.
Af den utredning, jag här ofvan under [1.] lemnat beträffande de
ökade utgifter för bestridande af inqvarteringskostnader, som skulle
uppkomma, derest den af mig ifrågasatta omorganisationen af arméns
centrala förvaltningsmyndigheter varder godkänd, framgår, att ifrågavarande
anslag bör för sådant ändamål förhöjas med i rundt tal 560
kronor; och får jag derför hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att, vid bifall till hvad här ofvan under [1.] föreslagits,
öka anslaget till inqvarteringskostnader,
nu............. kronor 172,470: —
med.......................................................... » 560: —
till ......................... kronor 173,030: —
Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.
Detta anslag, hvilket uti riksstaten för år 1899 är upptaget till
47.000 kronor, skulle i följd af under år 1898 inträffad afgång bland
de embete- och tjenstemän, för hvilket anslaget är afsedt, kunna
minskas med 6,115 kronor till 40,885 kronor.
Jag har emellertid här ofvan under [1.] uttalat, att, under förutsättning
af bifall till hvad jag der föreslagit beträffande förändrad organisation
af arméns förvaltning, två namngifna tjenstemän skulle blifva
öfvertaliga, hvadan medel till bestridande af löner och ålderstillägg till
desse tjenstemän icke komme att å vederbörande stater finnas anvisade,
och har jag derför ifrågasatt, att medel för detta ändamål skulle med
6.000 kronor anvisas att utgå från nu förevarande anslag.
På grund häraf och då anslaget ifråga således bör minskas med
(6,115—6,000) 115 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
detta anslag.
[8.]
Minskning af
detta anslag.
48
Fjerde hufvudtiteln.
att, vid bifall till hvad under [1.] föreslagits,
minska anslaget till ersättning åt vissa löntagare i
följd af arméns omorganisation,
nu ....
med .
.......... kronor 47,000: —
» 115:
till ..........
........... kronor 46,885: —
Artilleriskjutskolor.
I sin ofvannämnda skrifvelse den 5 november 1898 bar generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet i fråga om artilleriskjutskolorna
anfört, hurusom, sedan Riksdagen år 1887 beviljat medel till
en årlig skjutskola för fältartilleriet, denna skola under de år, den varit
i verksamhet, visat sig väl uppfylla de förväntningar, man vid dess
bildande fäste vid densamma. Den icke obetydligt större skjutskicklighet,
fältartilleriets batterichefer besutte nu emot förr, och de betydligt
enklare och mera fältmessiga skjutregler, som nu gälde, kunde i väsentlig
mån tillskrifvas skolans verksamhet. Ändrade förhållanden gjorde
emellertid en utvidgning af skolan nödvändig.
Skolan lämpades vid sitt inrättande efter behofvet vid 30 fältbatterier,
under det att fältbatteriernas antal nu uppginge till 40. Genom
1892 års härordning hade antalet regementsofficerare vid fältartilleriet
ökats från 21 till 26. Enligt nuvarande organisation af fältartilleriets
skjutskola för äldre officerare — såsom skolan numera, sedan en särskild
skjutskola för subalternofficerare inrättats, benämndes — kommenderades
årligen 2 regementsofficerare till densamma, den ene såsom chef
och förste lärare och den andre såsom andre lärare. För att erhålla
kontinuitet i skolans verksamhet hade det i allmänhet ansetts lämpligt
bibehålla samma chef i åtminstone två år efter hvarandra, och sålunda
hade på hvarje tvåårsperiod icke mer än 3 regementsofficerare kommenderats
till skolan. Med den omsättning af regementsofficerare vid fältartilleriet,
som nu egde rum, blefve det under sådana förhållanden endast
ett mindretal af dessa, som kunde sättas i tillfälle draga nytta af skolans
verksamhet. Af nuvarande 26 regementsofficerare hade endast 10
, varit kommenderade till skolan. Då det emellertid tillkomme divisionscheferna
att i första hand anordna och leda skarpskjutningarna vid re
-
49
Fjerde hufvudtiteln.
gementena, och rikligare tillfälle till öfning härutinnan kunde beredas
dessa officerare vid skolan än vid regementena, vore det uppenbarligen
synnerligen önskligt, att åtminstone samtliga nämnda officerare kunde
kommenderas till skjut skolan, helst i de flesta fall många år förflutit,
sedan de vid skjutskolan i egenskap af batterichefer varit i tillfälle inhemta
kännedom om skjutmetodernas aktuela ståndpunkt. För att möjliggöra
detta måste emellertid 3 regementsofficerare årligen kommenderas
till skolan.
Under denna förutsättning skulle en af dessa tjenstgöra såsom chef
och de båda öfrige, i likhet med hvad som vore falletfvid skjutskolan
för infanteriet och kavalleriet såsom »till kursen kommenderade regementsofficerare».
Genom 1892 års härordning hade äfven antalet batterichefer och
kaptener inom fältartilleriet ökats från respektive 32 och 82 till respektive
40 och 90. En statistisk utredning visade, att under de senaste
14 åren i medeltal årligen 5 kaptener tilldelats batteri, och 8 löjtnanter
befordrats till kaptener. För närvarande funnes 44 kaptener och bland
dessa 4 batterichefer, hvilka icke varit kommenderade till kursen vid
skjutskolan. Ett mindretal af ofvannämnda officerare komme visserligen
på grund af teknisk verksamhet eller af andra skäl icke i fråga
att kommenderas till kursen, men i alla fall återstode ett betydligt antal
kaptener, som icke genomgått kursen, och komme det alltjemt med den
nuvarande organisationen af skjutskolan, enligt hvilken endast 6 å 7
kaptener kunde ditkommenderas, att så förblifva. Då det syntes synnerligen
önskligt, att kaptener hunne beordras till kursen, innan de förordnades
till battericbefer, och att för krigstillfälle en reserv af i skjutning
väl utbildade officerare funnes, hvarmed inträffade vakanser bland
battericheferna kunde fyllas, torde antalet till kursen kommenderade
kaptener böra bestämmas till 10.
Den sålunda föreslagna tillökningen i skolans personal medförde
äfven en ökad kostnad. Lämpligt torde vara att vid artilleriskjutskolorna
tillämpades samma princip, som blifvit följd vid senast faststälda
stat för infanteriskjutskolan, nämligen att utöfver traktamentsersättning
enligt för fattningar ne arfvode tilldelades de personer, som kunde anses
dertill berättigade på grund af sina befattningars beskaffenhet.
Till chefen för skolan, som måste genom ett mödosamt förarbete
bereda sig för sin svåra uppgift, till chefen för instruktionsbatteriet,
som enligt författningarne uppbure traktamente efter lägre beräkningen,
men som hade en både ansvarsfull och förarbete kräfvande lärareverkBih.
till Riksd. Frot. I Sami. 1 A/d. 1 Käft.
7
50
Fjerde hufvudtiteln.
samhet, samt till målkaptenen, hvilkens ansträngande tjenstgöring kräfde
synnerlig omtanke och vore förenad med så stort ansvar, att samma
person måste flera år å rad kommenderas dertill, torde arfvoden
höra utgå. Deremot knndc det arfvode, som hittills utgått till andre
läraren (den 2. regementsofficeren) indragas, enär intet skäl funnes
att tilldela de regementsofficerare, som kommenderades till kursen,
sådant.
Arfvodenas storlek kunde lämpligen bestämmas till 300 kronor för
chefen för skolan, 200 kronor till chefen för instruktionsbatteriet och
150 kronor till målkaptenen.
För att disponeras af målkaptenen lemuades årligen af instruktionsbatteriet
6 stycken hästar. Dessa användes till måltransporter m. m.,
hvilka, i och för sig ganska ansträngande, • ofta måste utföras under
ogynsamma väderleksförhållanden och under omständigheter, som icke
medgåfve en omsorgsfull vård af hästarne. Då de härigenom utsattes
för att i viss mån förderfvas, vore det önskligt, om dessa hästar i stället
finge förhyras. Den ökade kostnad — beräknad så lågt som till 850
kronor per år, derigenom att vissa transportkostnader i så fall kunde
inbesparas — hvilken härigenom skulle behöfva tillföras skolans stat,
torde väl uppvägas genom en visserligen icke synlig, men icke desto
mindre säker besparing i hästmateriel och af fördelen, att i så fall 6
hästar mer kunde för regementenas öfningar disponeras under den tid,
skjutskolan vore sammandragen.
Skolans stat slutade nu å ett belopp af 13,450 kronor; den ökning
i kostnad, som ifrågavarande förändringar skulle medföra, beräknades
till omkring 3,500 kronor. (Se bil. n:o 16.)
På grund af det föreslagna ökade antalet kommenderade officerare
kräfdes ock en ökning i ammunitionsandaget för nämnda skola, men
äfven oafsedt ökningen i personal syntes sagda anslag, såsom chefen
för årets skjutskola jemväl framhållit, behöfva ökas, om en tillräcklig
öfning skulle kunna beredas de till kursen kommenderade officerarne.
Härför funnes flera skäl; skjutningar i divisionsförband, hvilka kräfde
ett relativt stort antal skott, syntes nämligen böra anordnas till större
utsträckning än hittills, hvarjemte hvarje öfning i batteriförband fordrade
ett större antal skott nu än förr. Vigten af att öfva skjutningar i
större förband än batteri, hade under de senare åren alltmera beaktats
inom utlandet och kunde icke förnekas. I fält komme skjutningarna i
regel att utföras i sådana större förband och måste derför under fred
öfvas. I viss mån kunde öfning i ledandet af elden beredas divisionscheferna
på annat sätt än genom skarpskjutning, men först under denna
51
Fjerde liufvudtiteln.
framträdde fullt tydligt alla på deras åtgöranden influerande faktorer.
Äfven för battericheferna vore det nödvändigt att få öfning i skarpskjutning
i division. Förhållandena dervid gestaltade sig icke oväsentligt
olika dem vid skjutning i batteri och svårigheterna för batterichefen
att rätt leda elden blefve större, om flera skjutande batterier
uppträdde bredvid hvarandra, än om ett batteri uppträdde ensamt.
I ett framtida krig komme vidare fältartilleriet hufvudsakligen att
skjuta med granatkartescher under användande af luftkrevadeld. Något
tvifvel härom kunde icke råda, då denna eld vore i verkan nedslagselden
så ojemförligt öfverlägsen vid beskjutning af trupper, och ammunitionsutrustningen
vid utlandets fältbatterier visade, att denna erfarenhet
äfven blifvit erkänd, ty öfverallt hade man vid hvarje förändring ökat
granatkarteschernas antal i förhållande till andra projektilslag. Skjutning
med granater under nedslagseld komme endast undantagsvis att användas
såsom mot byggnader och dylikt, eller någon gång såsom förberedelse
för att underlätta reglering af luftkrevadeld. Enär luftkrevadeldens
ledning erfordrade mera öfning än nedslagseldens, borde vid
skolan de flesta skjutningarna ske med luftkrevader, hvilka skjutningar
för att lemna den afsedda öfningen fordrade ett större antal skott än
eu serie med nedslagskrevader.
Af hvad sålunda blifvit anfördt, framginge önskvärdheten af, att
skottantalet per kommenderad kapten, nu omkring 300, finge höjas till
400, hvarigenom, för den händelse dessa kapteners antal sattes till 10,
hela det för skolan afsedda ammunitionsanslaget skulle komma att höjas
från 2,000 till 4,000 skott, betingande, efter en beräkning af 17 kronor
per skott med granatkartesch, eu ökning i anslaget till arméns vapen,
ammunition och skjutöfningar in. m. af 34,000 kronor.
På framställning af Eders Kong!. Maj:t hade, säger generalfälttygmästaren
vidare, 1895 års Riksdag medgifvit, att de dittills utgående
arfvodena till informationskaptenerna finge delvis användas till anordnande
af en subalternskjutskola för fältartilleriet. Sådan skola hade år
1898 för första gången varit sammandragen, och hade derunder nyttan
af densamma för höjande af artilleriets skjutskicklighet blifvit till fullo
ådagalagd. Skolan, som ursprungligen varit afsedd att vara sammandragen
under 4 veckor, varade endast 3 veckor. Denna tid visade sig
i förhållande till det till kursen kommenderade antalet officerare, 24
stycken, vara väl afpassad.
Vid mobilisering måste ett icke obetydligt antal underofficerare
kommenderas att tjenstgöra såsom afdelningschefer. Den utbildning
för specielt denna tjenstgöring, som hittills kunnat beredas underoffi
-
52 Fjerde hufvudtiteln.
cerare, hade vant så godt som ingen, alldenstund under regementsöfningarna
tillgången på subalternofficerare i regel varit tillräcklig för
att fylla behofvet af afdelningschefer, och man ansett, att i främsta
rummet, subalternofficerare borde såsom afdelningschefer utbildas, och
att öfningarne i öfrigt bäst främjades genom att till afdelningschefer
använda dessa. Då batteriets duglighet under eldstrid i icke ringa mån
vore beroende af afdelningschefernas förmåga att väl uppfylla sina
åligganden, och färdighet härutinnan icke kunde vinnas utan betydlig
öfning, ansåge generalfälttygmästaren det såsom oafvisligen nödvändigt
att .bereda tillfälle för underofficerare att utbildas i denna afdelnin°-schefernas
tjenstegren. Detta syntes lämpligen kunna ske genom att,
låta ett antal sergeanter kommenderas till subalternskjutskolans kurs,
men detta antal torde under nuvarande förhållanden icke böra sättas
högre än till 6 å 7 per år. Då erfarenheten från årets skjutskola
gifvit vid handen, att antalet till kursens genomgående kommenderade
icke lämpligen borde nämnvärdt, öfverstiga 24, skulle under denna förutsättning
icke samtliga subalternofficerare hinna kommenderas till skolan
om sådan, såsom nu vore bestämdt, endast sammandroges hvart annat år!
Det torde sålunda vara nödvändigt, att subalternskjutskola hädanefter sammandroges
hvarje år. Arfvoden borde utgå till chefen och andre läraren
och beräknas till 250 kronor för chefen och 200 kronor för andre
läraren, förutsatt att de dessutom åtnjöte dagtraktamente.
Genom en afkortning i den tid, skolan årligen skulle vara sammandragen,
till 3 veckor minskades kostnaden för en sammandragen
skola med cirka 1,900 kronor från nu anslagne 8,200 kronor till omkring
6,300 kronor, hvadan, då årsanslaget nu utgjorde 4,100 kronor, hela
ökningen i kostnad för år komme att belöpa sig till omkring 2 200
kronor (se bil. n:o 17).
För subalternskjutskolan hade intet särskildt ammunitionsanslag varit
beräknadt. Till den år 1898 sammandragna skolan hade anslagits 1,000
skärpa skott, hvilket, skottantal visade sig vara något så när tillräckligt.
Då det icke kunde anses lämpligt, att ammunitionsanslaget för ifrågavarande
. skjutskola medförde en minskning vare sig i mobiliseringsammunitionen
eller uti den till regementenas skarpskjutning anvisade
ammunitionen, så vore det nödvändigt att särskilda ''medel anvisades
för anskaffande af ofvannämnda 1,000 skarpa skott. Enär för ifrågavarande
skola öfningsammunition utan större olägenhet syntes kunna
användas, kunde kostnaden per skott sättas till endast 10 kronor, hvadan
den erforderliga ökningen i ammunitionsanslaget komme att uppgå till
10,000 kronor.
Fjerde hufvudtiteln.
53
Generalfälttygmästaren erinrar vidare, hurusom, sedan fråga innevarande
år blifvit väckt om anordnandet af en gemensam skjutskola för
arméns och flottans fästningsartillericorpser, öfverstarna vid Karlskrona
artillericorps A. F. Centervall och vid Vaxholms artillericorps C. O.
Sylvander erhållit nådig befallning att öfverväga lämpligheten af anordnandet
af en dylik skola samt att eventuel utarbeta och afgifva förslag
till bestämmelser för organisation af densamma. I hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ett af nämnda öfverstar afgifvet förslag hade
genom nådig generalorder den 6 augusti 1898 anbefalts, att en för
arméns och flottans fästningsartillericorpser gemensam skjutskola skulle
samma år försöksvis anordnas.
Erfarenheten från den sålunda anordnade skolan hade ådagalagt,
att det för fästningsartilleriets skjututbildning vore af den allra största
vigt, att en gemensam fästningsartilleriskjutskola organiserades i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den försöksvis anordnade.
Under förutsättning, att skolan komme att betraktas såsom en
under generalfälttygmästarens öfverbefäl stäld fästningsartilleriskjutskola,
till hvilken kontingenter finge årligen kommenderas från såväl flottans
som arméns fästningsartillericorpser, borde härför erforderliga medel
utgå från anslagen under fjerde hufvudtiteln, med undantag af de medel,
som erfordrades till ammunition under den tid, skolan enligt förslaget
skulle vara förlagd till Kungsholms fästning.
Kostnaden för skolan borde beräknas till i rundt tal 7,000 kronor
och sålunda anslaget till fästningsartilleriets skjutskola, nu 2,150 kronor,
höjas med 4,850 kronor.
Den del af den till skjutskolan anslagna ammunitionen, som enligt
öfverstarnes förslag skulle lemnas från armén, vore beräknad att kosta
i rundt tal 10,000 kronor (bil. n:o 18); härvid vore dock att märka, att
i denna kostnadsberäkning 700 stycken skott med 8 cm. framladdningskanon
icke upptagits till någon som helst kostnad, enär ammunitionen
till nämnda pjesslag, som icke längre inginge i fästningarnas bestyckning,
icke behöfde ersättas.
Ehuru det sålunda beräknade ammunitionsanslaget, med fästadt afseende
på den mängd olika pjesslag, som inginge i fästningarnas bestyckning,
och den stora betydelse skjutskickligheten i senaste krig
visat sig ega, vore synnerligen knappt tillmätt, syntes likväl för tillfället,
och så länge som tillgång på ofvannämnda för mobilisering
icke påräknade ammunition funnes, ökning af detsamma icke böra
ifrågasättas.
54 Fjerde hufvudtiteln.
Kostnaden för den ammunition, som skulle förbrukas i Karlskrona,
hade beräknats uppgå till 4,882 kronor.
Hvad generalfälttygmästaren sålunda föreslagit, har arméförvaltningen
å artilleridepartementet tillstyrkt, men ehuru jag finner framställningen
vara väl grundad, anser jag dock af nedannämnda skäl densamma
icke i alla delar böra föranleda propostition till Riksdagen.
Hvad först angår fältartilleriets skjutskolor, så måste gifvetvis dessa
skjutskolor utvidgas i samma mån antalet officerare vid fältartilleriet
genom 1892 års förbättrade härordning ökats, ty-eljest skulle en stor
del af dessa officerare komma att sakna den utbildning i skjutning och
förmåga att leda artillerield, som är ett oundgängligt vilkor för att detta
vapen skall kunna i afgörande ögonblick uppfylla sin bestämmelse.
För dessa skjutskolors utvidgning och af de skäl generalfälttygmästaren
i öfrigt anfört måste vidare ökade ammunitionsanslag ställas till skolornas
förfogande. I dessa delar vill jag således understödja geueralfälttygmästarens
framställning.
Hvad åter den föreslagna fästningsartilleriskjutskolan beträffar, så
skulle visserligen skolan medföra afsevärda fördelar genom ett fruktbärande
samarbete mellan arméns och flottans fästningsartillericorpser.
Vid Vaxholm finnes — såsom generalfälttygmästaren i sitt yttrande
öfver öfverstarnes förslag framhållit — en för fästningsartilleriet ordnad
skjutplats, men denna medgifver ej skjutning med. pansarbrytando
pjeser med full stridsladdning mot rörligt mål på sjön. I Karlskrona
åter äro anordningar träffade för dessa kustartilleriets vigtigaste skjutningar.
Af dessa och andra anförda skäl har generalfälttygmästaren
i sitt berörda yttrande uttalat såsom sin åsigt, att den föreslagna
skjutskolan skulle vara af allra största betydelse för skjututbildningen
hos arméns och flottans fästningsartillericorpser.
Då emellertid, såsom jag nedan under [25.] skall omnämna, befästningskomitén
väckt fråga om en förändrad organisation af arméns och
flottans fästningsartillericorpser, men denna fråga ännu icke vunnit
sådan utredning, att den kan framläggas till Eders Kongl. Maj:ts pröfning,
torde ej heller vara lämpligt att redan nu fastslå, huru en skjutskola
för fästningsartillericorpserna bör organiseras. Jag anser derför,
att "framställning till Riksdagen om anslag till en dylik skola icke för
Fjerde hufvudtiteln.
55
närvarande bör göras, utan lärer anslaget till arméns fästningsartilleriskjutskola
böra tills vidare bibehållas oförändradt.
Vidkommande slutligen det begärda ammunitionsanslaget till fästningsartilleriskjutskolan,
vill jag, som derom samrådt med generalfälttygmästaren,
erinra om följande. Under anslaget till arméns vapen,
ammunition och skjutöfningar upptagas å tit. III »ammunition till fästniugspjeser»
22,000 kronor, hvilka, såsom generalfälttygmästare» påpekat,
visat sig otillräckliga enbart för ersättande af den under fästningsartillericorpsernas
skjutöfningar förbrukade ammunitionen. Hittills
har intet särskildt anslag funnits för att ersätta den ammunition, som
förbrukats vid fästningsartilleriets skjutskola och i rundt tal kan beräknas
årligen hafva kostat 10,000 krqnor. Ammunition till denna skola
har hittills kunnat anslås utan att den för mobilisering för närvarande
afsedda ammunitionen behof!, tagas i anspråk, emedan dels en stor del
af den till skolan anvisade ammunitionen varit af äldre modell, som
icke behöft ersättas, dels ock enligt tidigare planer ett större antal
skott per pjes varit beräkuadt än nu är fallet. Förhållandena hafva
emellertid ändrats derigenom, att befintligt öfverskott af ammunition
förbrukats och att öfning i skarpskjutning med äfven de modernaste
pjeser måste gifvas åt både befäl och trupp samt att till dessa pjeser
icke finnes annan ammunition än den, som beräknas ingå i mobiliseringsbehofvet.
Det äskade anslaget å 10,000 kronor afser således icke att
dermed åstadkomma en ökning i den till fästningsartilleriskjutskolan
hittills anslagna ammunitionsmängden, utan endast att förekomma minskning
i den för mobilisering afsedda ammunitionen. Anslaget är således
i hvarje fall behöflig!.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, som här
nedan under [15.] torde få återkomma till de föreslagna ökningarna
i ammunitionsanslaget, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för utvidgande af fältartilleriets
skjutskolor, höja anslaget till artilleri
skjutskolor,
nu ................................... kronor 22,200: —
med....................................................... » 5,700: —
till ..............................kronor 27,900: —
56
Fjerde hufvudtiteln.
Krigsskolan.
[10.] Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 18 maj 1897 anhållit,
detta''anslag ålders Kongl. Maj:t täcktes förelägga Riksdagen ny stat för krigs<e
skolan å Karlberg, enär den för skolan gällande icke längre kunde
anses lämpa sig för de förhållanden, som derstädes på senare tider
inträdt, framlade Eders Kongl. Maj:t för 1898 års Riksdag ett af skolans
chef upprättadt förslag till ny stat för skolan.
Riksdagen fann emellertid, att det framlagda förslaget var bygd!
på andra grunder än dem, som Riksdagen i sin skrifvelse omförmäla
Det syntes nämligen som om den af Riksdagen afsedda likformigheten
mellan staterna för krigsskolan och för andra likartade militärskolor
icke blifvit iakttagen i den mån önskvärd! varit. I sådant afseende
företedde förslaget, bland annat, den egendomligheten, att adjutant,
väbel, kompanibefäl och lärare vid skolan skulle åtnjuta dagtraktamente,
hvilket, Riksdagen veterligen, vore ett för kommendering af dylik, mera
stadigvarande natur alldeles nytt aflöningssätt, som icke torde ega
någon motsvarighet vare sig vid de militära högskolorna eller vid
någon annan formation inom armén. Riksdagen hölle före, att det vid
krigshögsskolorna tillämpade systemet med endast arfvoden hade bort
vinna användning jemväl på nämnda befattningar vid krigsskolan.
Förutom denna principiela anmärkning ansåg Riksdagen, att i vissa
särskilda afseenden erinringar kunde göras mot förslaget, hvilket sålunda
icke vann Riksdagens bifall, utan begärde Riksdagen, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes förelägga 1899 års Riksdag nytt förslag till
stat .för krigsskolan.
Sedan i anledning häraf Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i egenskap
af inspektör för militärläroverken erhållit nådig befallning att inkomma
med nytt förslag till stat för krigsskolan, har Hans Kongl.
Höghet med underdånig skrifvelse den 30 september 1898, efter chefens
för krigsskolan hörande, till Eders Kongl., Maj:t aflemnat sådant
förslag, om hvilket Hans Kongl. Höghet i sin nämnda skrifvelse anför
följande:
I det nu föreliggande förslaget hade, i enlighet med Riksdagens
uttalade åsigt, det vid krigshögskolorna tillämpade aflöningssystemet
med arfvoden kommit till användning.
Chefens aflöning hade i enlighet med Riksdagens yttrande äfven i
detta förslag uppförts på skolans stat och hans nuvarande arfvode bort
-
Fjerde hufvudtiteln. 57
tagits, men han hade i viss mån godtgjorts för denna minskning derigenom,
att lönen bestämts till 5,000 kronor. Chefens sammanlagda
löneförmåner blefve, i jemförelse med nu gällande förhållanden, minskade
med kontant 2,800 kronor (kuskens aflöning och åkdonskostnader
inräknade).
För adjutanten föresloges samma aflöning som i nu gällande stat.
Slottspastorns aflöning vore upptagen såsom i nuvarande stat till
1,000 kronor, men skulle, enär ett återupptagande af slottspastorns
skyldighet att vara lärare ej torde vara att förvänta och något expeditionsarbete
särskilt för krigsskolan icke förekomme, vid nuvarande
beställningsinnehafvares afgång nedsättas till samma belopp som för
regementspastor vid garnisonerad trupp eller till 800 kronor.
Bestämmelserna om läkarens aflöning borde enligt Riksdagens mening
förändras derhän, att denne inordnades bland öfrige militärläkare
och erhölle de aflöningsförmåner, som allt efter ålder i tjensten tillkomme
bataljonsläkare. Nådiga brefvet den 26 april 1895 förordnade,
att läkarebefattningen vid skolan skulle hänföras till kaptens rangklass
och att innehafvare deraf, som till bataljonsläkarebeställning vid armén
förflyttades, skulle, i fråga om rättigheten att komma i åtnjutande af
högre bataljonsläkareaflöning, ega räkna sig tillgodo den tid, han varit
såsom läkare vid krigsskolan anställd. Med stöd af det anförda och
med hänsyn till att läkaren vid krigsskolan vore strängt bunden vid sin
tjenst utan tillfälle till sådan semester eller turvis ledighet från daglig
tjenstgöring, som vore beredt läkare vid andra ständigt sammandragna
truppförband, hade för läkaren upptagits samma aflöning, som tillkomme
äldste bataljonsläkare.
För veterinärvärden hade Kongl. Maj:t för ett år i sender medgifvit,
att 100 kronor fått utbetalas af krigsskolans besparingar. Genom förändrade
anordningar för hästanskaffningen i följd af ökadt elevantal
och behofvet af ökad ridundervisning hade antalet hästar sedan 1890
småningom ökats till omkring det dubbla. Det torde derför ej kunna
förutsättas, att veterinärvården framgent skulle kunna erhållas för endast
100 kronor, utan hade i förslaget veterinärens arfvode upptagits till
200 kronor.
Enligt § 31 i reglementet för krigsskolan den 7 juni 1895 hade
väbeln ett verksamhetsområde, som vore allt för vidlyftigt för en person
och förutsatte en intendenturutbildning, som nuvarande väbeln
saknat, hvarför redogöraren måst förrätta vissa delar af väbelns tjenst.
Kompaniets persedelförråd och logement handhades för närvarande af
en förvaltare i intendenturcorpsen, som uppbure aflöning från krigsBih.
till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 1 Haft. 8
58 Fjerde hufvudtiteln.
skolans betjeningsstat. Sålunda syntes dessa tjenstebefattningar hafva
blifvit sammanblandade och förvexlade. För vinnande af reda föresloges
ett arfvode af 950 kronor för en fanjunkare, hvilken det skulle
tillkomma att handhafva kompaniets gevärs- och munderingsförråd, öfningsmaterielen
för gymnastik och vapenföring, stallet m. m. samt
tillika bestrida väbelbefattningen under kompanichefen; i stället för
nuvarande väbeln hade uppförts bland staben en förvaltare (intendenturutbildad),
som under redogöraren skulle handhafva hela förrådsuppbörden
af fourrage, lyse, ved, m. m. och tillika vara uppsyningsman
öfver kungsgårdens hus- och byggnader, park och utegor samt hafva
tillsyn öfver de arbeten, som derå skulle verkställas. Det syntes lämpligast,
att fanjunkaren (väbeln) anstäldes på samma sätt som kompanibefälet
i öfrigt och att dertill utsåges en sergeant, som kunde utnämnas
till fanjunkare i regementet (corpsen, bataljonen). Förvaltarens tjensteåligganden
kräfde deremot i högre grad kontinuitet och förutseende,
havrför ett ständigt personalombyte måste verka störande för ärendenas
planmessiga utförande, särskildt beträffande byggnadsarbetena, skogskulturen
och öfriga utarbeten. Han borde derför erhålla fast anställning
på skolans stat.
För att konsekvent genomföra Riksdagens erinran, att lärarearfvodena
borde angifvas för vissa bestämda läroämnen, hade det i förra
förslaget upptagna lärarearfvodet åt kompanichefen öfverförts på en särskild
lärarebefattning i krigslagar, tjenstgörings- och infanteriexercisreglementen.
Kompaniofficerarne hade, såsom i motiveringen till förra förslaget
anförts, allt mera måst tagas i anspråk såsom biträdande lärare eller
instruktörer vid de taktiska tillämpningsöfningarna (såsom krigsspel,
taktiska skrifningar och fältöfningar), och för ett tidsenligt bedrifvande
af undervisningen i krigskonst syntes detta förfaringssätt för framtiden
blifva allt mer af behofvet påkalladt. I § 20 af skolans reglemente
ålades också kompaniofficerare skyldighet att enligt chefens bestämmande
biträda lärarne i krigskonst. Med anledning af de ökade kraf,
som sålunda stäldes på dem, hade deras arfvode upptagits till 1,200
kronor.
Den skyldighet andre läraren i gymnastik och vapenföring enligt § 4
i skolans reglemente hade att deltaga i kompaniofficers tjenstgöring efter
chefens bestämmande, hade under de sista åren måst drifvas derhän,
att han tjenstgjort lika med kompaniofficerarne jemte det han utöfvat
sin lärarebefattning. För ett rationel ledande af gymnastik och vapenföring
vore ännu en instruktör af nöden. Ett bättre förhållande torde
Fjerde hufvudtiteln. 59
kunna ernås genom att i stället för andre läraren i gymnastik och vapenföring
anställa ytterligare en kompaniofficer af infanteriet och fördela
tjeustgöringen mellan kompaniofficerarne så, att tvenne finge på sin
del biträdande undervisning i gymnastik och vapenföring och de öfriga
instruktioner i skjutning och bevakningstjenst samt expeditionsföring.
I stället för arfvode åt en andre lärare i gymnastik och vapenföring
hade derför i förslaget uppförts ytterligare ett arfvode åt en kompaniofficer
af infanteriet.
För lärarne hade samma arfvoden bibehållits som i nu gällande
stat med den förändring, att arfvodet åt läraren i ridning borttagitsy
hvaremot en ökning af 200 kronor föreslagits för läraren i hästkännedom,
som äfven skulle vara lärare i ridning och kavalleriexercisreglemente,
och att utöfver nuvarande stat införts arfvoden åt en andre lärare i
krigskonst och en lärare i militärförvaltning, för hvilka båda beställningar
under de senare lärokurserna Eders Kong! Maj:t, på derom för
hvarje särskild lärokurs gjord underdånig framställning, anvisat medel
till aflöning. Förslaget till stat upptoge derjemte arfvoden åt en förste
och en andre lärare i förslagsvis 90 dagar, hvilket betingades deraf,
att till följd af tvenne lärokursers samtidiga pågående under 2 å 3 månader
årligen och önskvärdheten deraf, att lärareombyte ej skedde under
en och samma lärokurs, utan att samma lärare, som undervisat, äfven
utexaminerade skolans elever, lärarne nu förordnades för visst antal
lärokurser, men ej för kalenderår. Vid ombyte af lärare inträdde derför
de nya lärarne med inkommande yngre kursen i sin tjenstgöring, medan
ännu de afgående lärarne fortsatte sin tjenstgöring, så länge den äldre
kursen vore qvar. Under den tid, då två kurser samtidigt vore inne
vid skolan, tarfvades derför i de ämnen, der ombyte af lärare förekomme,
dubbel uppsättning af lärare. Af 10 lärare med i regel 3 års
kommendering skulle sådan dubbel uppsättning visserligen förekomma
för mer än ett ämne hvarje år i medeltal, men då det dels ofta inträffade,
att andre läraren i ämnet öfverginge till förste lärare för en ny
period af 3 år, och dels några läroämnen för den yngre kursen icke
behöfde börja, förrän den äldre lemnat skolan, torde de ökade kostnaderna
kunna jemkas inom de uppförda beloppen.
Organistbefattningen syntes på anförda grunder kunna och böra indragas.
Sjuksköterskan torde böra bibehållas, utan att detta likväl borde
utesluta möjligheten att, om det framdeles befunnes lämpligt, i hennes
ställe få ytterligare en sjukvårdssoldat kommenderad till skolan för
60 Fjerde hufvudtiteln.
helt år. För att möjliggöra detta och ej göra henne sämre lottad än
den lägre betjeningen föresloges för henne dagaflöning å 1 krona 83 öre.
Sedan år 1890 hade en sjukvårdssoldat varit kommenderad vid
skolan. Denne borde bibehållas under erforderliga tider af året. Kostnaden
beräknades till dagtraktamente å 1 krona 50 öre under förslagsvis
330 dagar jemte munderingsslitningsersättning å 33 öre per dag.
Gasmästaren vore numera egentligen en sakkunnig uppsyningsman
öfver gas-, vatten- och afloppsledningar samt ansvarade för gasens
tändning och släckning. Hans benämning hade i förslaget ändrats till
»tändare och uppsyningsman öfver ledningarna».
Trumslagaren (spelet) borde, såsom under senare år egt rum, kommenderas
till skolan under erforderliga tider af året, hvarför kostnaden
beräknades lika med kostnaden för sjukvårdssoldaten.
Kuskens arfvode utginge ur staten, enär chefen enligt förslaget
skulle komma att åtnjuta lönetillägg för tjenstehästar och sålunda sjelf
bekosta deras skötsel.
Stallförmannens arfvode borde utbytas mot dagaflöning förslagsvis
å 2 kronor per dag; ökningen vore föranledd af ökadt ansvar och ökadt
arbete.
Af de i nu gällande stat upptagna 22 drängar hade hittills uttagits
3 förmän, nämligen en till kompaniförrådet och logementen, eu till
allmänna förrådet, kungsgården och yttre arbeten samt en till undervisningslokalerna,
undervisningsmaterielen och slottet i allmänhet. I
förslaget till stat utginge den först nämnde och hans aflöning inginge
i den förut omnämnde fanjunkarens. De begge senare vore deremot
bibehållna, den förre af dem med en dagaflöning af 2 kronor 25 öre,
den senare med 2 kronor. Stallförmannen inräknad, upptoges således
3 förmän i staten.
En besparingsåtgärd hade under de sista åren vidtagits med afseende
på betjeningens aflöning, i det att en del platser blifvit besatta
med från icke garnisonerade regementen permitterade och efter enskild
uppgörelse antagna soldater, hvilkas aflöning besparats under den tid
de deltagit i sitt regementes vapenöfning. Möjligheten för samma tillvägagående
för framtiden berodde dock på, om lämpliga soldater vid
angränsande regementen kunde erhålla frihet från alla kommenderingar
och all tjenst vid regementet med undantag af regementsmötet samt
vore villiga att antaga tillfällig anställning vid skolan på de föreslagna
vilkoren. Det vore dock vanskligt att binda krigsskolans hushållning
vid sådana utom densamma stående undantagsförhållanden. Drängarnes
aflöningssiffra minskades väl på detta sätt, men å andra sidan skulle
Fjerde hufvudtiteln. 61
åtskilliga arbeten på kungsgården, som nu måste verkställas genom
extra arbetare, hvilka kräfde större kontant aflöning, kunna utan särskild
kostnad från andra titlar utföras af egna drängar under vapenöfningsuppehållet,
om alla drängar hade hel äretjenst. Det syntes således
riktigt, att kostnadsberäkningen grundades på, att drängarne antoges
för hel årstjenst; derför hade de sju drängar, som i förra förslaget
upptogos med endast 330 dagars anställning, i det föreliggande
förslaget uppsatts för hel årstjenst. Den i föregående beräkning åt
drängarne föreslagna dagaflöningeri, 1 krona 75 öre, hade förändrats
till den för sjukvårdssoldaten och spelet beräknade, eller 1 krona 83
öre, hvarvid man äfven tänkt sig, att en vidsträcktare tillämpning af
kommendering af soldater än den nu förekommande framdeles skulle
kunna komma till stånd.
För att för framtiden kunna erhålla en lämplig person till skogvaktare
och postbud hade det befunnits nödigt att sätta hans dagaflöning
till 2 kronor.
Den efter dessa grunder beräknade aflöningen till betjeningen uppginge,
på sätt en bifogad specifikation utvisade, till 14,878 kronor 30
öre, hvilket belopp visserligen med 118 kronor 30 öre öfverstege den
i förra förslaget beräknade summan, men denna ökade kostnad torde
till fullo uppvägas af den ökade arbetskraft, som tillfördes skolan derigenom,
att drängarne antoges för helt år.
Till böcker och instrument in. in. till stående biblioteket upptoges i
nuvarande stat 500 kronor och till skrifmaterialier likaledes 500 kronor,
tillsammans 1,000 kronor. I medeltal hade dessa båda titlar tillsammans
under åren 1892—1896 kräft 1,209 kronor 91 öre pr år. Å ena sidan
hade visserligen inbindning af en ganska stor mängd gamla handlingar
samt renovering af flera gamla oljemålningar, tillhörande skolans tafvelsamling,
kräft större kostnader än vanligen borde ifrågakomma, sedan
allt blifvit fullt ordnadt, men å andra sidan ökades här liksom annorstädes
behofvet af blankett- och annat tryck för expeditionerna till följd
af ökad skriftvexling. Det föresloges derför, att kostnaderna af ifrågavarande
slag redovisades under en gemensam rubrik, och att dertill
måtte anvisas 1,200 kronor.
Af de 13 hästar, som i nu gällande stat omförmäldes, voro 10 afsedda
till ridhästar i och för elevernas undervisning i ridning, 1 till
arbetshäst och 2 till vagnshästar till chefens förfogande. Att det nuvarande
anslaget på 3,000 kronor ej kunde räcka till vinnande af ett
fullgodt resultat torde lätt inses. Vid krigsskolan kunde nämligen remonter
ej lämpligen dresseras, enär de flesta ryttarne, eleverna, vore
62
Fjerde liufvudtiteln.
alldeles ovana vid ridning. Inköp af unga, fullt dresserade hästar åter
vore dyrbart, och äfven om dylikt inköp af hästar kunde ske, skulle
nom få år deras duglighet till följd af den ständigt återkommande
tjensten såsom undervisningsmateriel betydligt hafva minskats. Då nu
af ekonomiska och praktiska skäl i allmänhet blott något äldre hästar
kunde till skolan inköpas, måste deras tjenstetid blifva ganska kort
och hästarne ofta af mindre god beskaffenhet. Hästantalet borde kunna
vexla med olika antal elever, hvilket svårligen kunde ske, då remonteringen
skulle ske för statsmedel. Deremot mötte det ej svårighet att
utfodra ett större eller mindre antal hästar, ty medlen härtill utgingo
af elevafgifterna, hvilkas sammanlagda belopp vexlade med olika antal
elever. I stället för att hålla egna hästar vid skolan hade man derför
sedan början af 1890-talet träffat öfverenskommelser med hästegare
om att vid skolan låta utfodra ridhästar mot rätt för skolan att använda
dem för rid undervisning och tjenstgöring. De senaste åren hade
hästar erhållits från Norrlands dragonregemente. Härigenom vunne
man befrielse från remonteringskostnad och erhölle lämpliga hästar för
ridundervisningen, hvilka kunde ombytas, om de ej ängre motsvarade
ändamålet, o. s. v. Detta tillvägagångssätt hade alltså visat sig lämpligt
och torde framgent böra användas.
Sedan i förra förslaget till ny stat chefen erhållit lönetillägg och
fourrageersättning för 2 tjenstehästar, hade under titel: »Remontering
af 1 häst (arbetshästen) och underhåll af seltyg och åkdon samt kuskytterbeklädnad»,
begärts 1,500 kronor. I det nu föreliggande förslaget
hade på grund af Riksdagens erinran, att den ansåge anslag till åkdon
för chefen äfvensom kuskytterbeklädnad ej böra ifrågakomma, summan
minskats till 1,300 kronor. Jemförd med summan 3,000 i nu gällande
stat för remontering af 13 hästar m. m., kunde summan måhända förefalla
hög, men härvid vore att märka, dels att af de 13 hästarne hade
10; underhållits af elevmedel, dels ock att med dessa 1,300 kronor
skulle bestridas kostnaderna för nyanskaffning och underhåll af fordon
för kungsgårdens behof och för körningar i staden, vattentunna, snöplog,
selar, redskap för skogsskötsel och åkerbruk m. m.
För praktiska öfningar föresloges samma belopp som i nu gällande
stat. _
Uti nu gällande stat funnes för »ved- och lyshållning» beräknadt
6,500 kronor. För de fem åren 1892—1896 hade medelkostnaden å
denna titel utgjort 5,320 kronor 42 öre, för treårsperioden 1894—1896
4,387 kronor 31 öre.
Vid tidpunkten för den nu gällande statens uppgörande hade vatten -
63
Fjerde luifvudtiteln.
ledning ej funnits till Karlberg och alltså ej heller vattenafgifter. Sedan
skolan erhållit vattenledning, hade vattenafgifterna redovisats under
titeln »extra utgifter». Då emellertid utgiften blifvit ordinarie, torde
den böra föras under en ordinarie titel, och man hade ansett lämpligast
att sammanföra den med bränsle och lyse. Då den i gällande stat
upptagna siffran, 6,500 kronor, öfverstege medelutgiftssumman med ungefär
vattenafgiften, omkring 1,200 kronor, föresloges att förblifva vid samma
belopp, 6,500 kronor, med inrymmande äfven af vattenafgifterna derunder.
Byggnaders underhåll beräknades enligt nu gällande stat till 7,000
kronor. Medelkostnaden för hvardera af de fem åren 1892 —1896 hade
utgjort 16,824 kronor 50 öre. Skilnaden hade bestridts med krigsskolans
besparingar samt ordinarie och extra ordinarie inkomster. Byggnaderna
vid Karlberg vore i allmänhet omkring 300 år gamla. Åtskilliga
förbättringar å dessa byggnader hade verkstälts, men mycket återstode
ännu att göra. I det förra förslaget upptoges byggnadernas
underhåll till 8,000 kronor. Ehuruväl man knappast kunde våga hoppas,
att denna summa för framtiden skulle kunna räcka till för denna titel,
hade man dock af sparsamhetsskäl ei velat i nu föreliggande förslag
höja beloppet.
För inventarier och husgeråd, hvartill medelkostnaden under åren
1892—1896 uppgått till 2,350 kronor, funnes anslagna 2,000 kronor.
Hade för högst 80 eller i allmänhet 60 å 70 elever beräknats 2,000
kronor, men detta anslag, oaktadt särskildt anslag för ökadt elevantal
anvisats, måst öfverskridas med i medeltal 350 kronor, torde
vid fastställande af ny stat detta förhållande böra beaktas. I det föreliggande
förslaget hade derför till inventarier och husgeråd upptagits
2,500 kronor.
Kostnaderna för parkens vård hade ej kunnat hållas inom det i nu
gällande stat anvisade belopp af 450 kronor. Under åren 1892—1896
hade medelkostnaden pr år varit 758 kronor 95 öre. Det i föregående
förslag till stat upptagna belopp, 700 kronor, syntes med hänsyn till
förestående nödiga omplanteringar också för knappt tilltaget, äfven om
arbetet fördelades under en längre följd af år. Kostnaderna för vården
af denna park, på hvilken allmänheten med hänsyn till dess läge och
naturskönhet kunde hafva berättigade fordringar, kunde dock möjligen
hållas inom gränsen af de 900 kronor, som nu föresloges.
Beträffande stipendierna föresloges af sparsamhetsskäl ingen ändring
i nu utgående belopp, ehuruväl det kunde vara berättigad^ att stipendiernas
antal ökades i förhållande till det ökade antalet elever.
Enligt gällande bestämmelser skulle chef, adjutant, kompanibefäl,
64 Fjerde hufvudtiteln.
redogörare och väbel äfvensom betjening vara å Karlberg boende, åtnjutande
naturainqvartering derstädes, hvarmed ock af ålder följt en
till sin begränsning ej bestämd servis in natura. I det förra förslaget
till ny stat hade dåvarande chefen för krigsskolan framhållit önskvärdheten
af, att servisersättning och kaserneringskostnader måtte få utgå
till betjening in natura och till öfrig dertill berättigad personal i kontant
för en sammanlagd kostnad af 774 kronor 92 öre, som skulle utgå
från och blifva föremål för särskild redovisning under inqvarteringsanslaget.
Enligt det föreliggande förslaget skulle tillkomma servisersättning
för fanjunkaren på kompaniet.
En afsevärd förenkling i räkenskaperna, i jemförelse med det förut
föreslagna sättet att låta denna summa blifva föremål för särskild redovisning
under inqvarteringsanslaget, skulle emellertid vinnas genom att,
såsom nu i förslaget skett, under »omkostnader» för ifrågavarande titel
upptaga en ungefärlig summa af 900 kronor att utgå från nyssnämnda
anslag.
Extra utgifterna hade under senare år, då en mängd arbeten måst
utföras inom hela området för krigsskolans förvaltning i och för allmänna
förbättringar, helt naturligt varit ganska höga. Medelsiffran för
tiden 1892 — 1896 uppginge för år till 7,644 kronor 29 öre, men såsom
förut omnämnts, inginge deri också vattenafgiften med omkring 1,200
kronor. Om sistnämnda kostnad, som enligt förslaget skulle komma att
utgå under titeln »Bränsle, lyse och vatten» fråndroges, återstode ett
behof af 6,444 kronor 29 öre. Skolans stat hade under de senare
åren måst anlitas till hela sitt belopp. Detta syntes tyda på, att de
ökade tillgångar, som kunde vara att emotse, om de extra inkomsterna
fortfarande finge disponeras af chefen för krigsskolan, skulle väl behöfvas
till fyllande af behof öfver hela området. Då det emellertid
torde vara lämpligare för statshushållningen i sin helhet, att enligt
Riksdagens uttryckta önskan alla hyresinkomster m. m. till fullo inlevererades
till statsverket, och ett fast utgiftsbelopp för skolan bestämdes,
blefve det titeln »extra utgifter», som måste bestrida, utom
de till denna titel direkt hänförliga utgifter, brister å öfriga titlar. Med
anledning häraf syntes det nödvändigt att bibehålla ungefär den ofvan
anförda medelsiffran, och hade för afrundning af hela anslagsbeloppets
slutsumma för ifrågavarande titel upptagits 6,342 kronor 60 öre. Förslagets
slutsumma blefve då 90,200 kronor.
Beträffande de vid det förra förslaget till stat fogade anmärkningarna
anför inspektören för militärläroverken vidare, att Riksdagen, i
fråga om anm. 1. framhållit, att det visserligen syntes Riksdagen mindre
65
Fjerde hufvudtiteln.
lämpligt, att chefen för krigsskolan fortfarande bibehölles vid honom
no tillkommande dispositionsrätt öfver Karlbergs kungsgård m. m.,
men att, derest det befunnes nödvändigt, att detta förhållande fortfore,
alla hyresinkomster m. m. borde till fullo inlevereras till statsverket,
och hela utgiftsbeloppet för krigsskolan upptagas i skolans stat.
I nådiga brefvet den 23 maj 1815 angåfves de lägenheter och
områden, hvilka Kongl. Maj:t då täcktes finna icke kunna från den
ekonomiska styrelsen och polistillsynen på stället skiljas, utan att sådant
skulle medföra betydliga olägenheter. Den utveckling, undervisningen
vid krigsskolan fått, då man från ett hufvudsakligen teoretiskt
studium öfvergått till ett mera praktiskt utbildningssätt med allt vidsträcktare
användning af tillämpningsöfningar, gjorde det till chefens
disposition ställda området numera i ännu högre grad än förr oundgängligt
såsom fält för dessa öfningar. Härtill komme den omständigheten,
att Stockholms stad bebygdes på alla sidor intill gränsen af
skolans område. Det ständiga ombytet af personalen och det ökade
elevantalet med till följd deraf ökadt antal betjening gjorde chefens
dispositionsrätt äfven öfver lägenheterna än mer behöflig. Genom nådiga
brefvet den 26 januari 1894 hade emellertid Solnaskogen stälts
under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, hvilket med hänsyn
till chefens öfriga mångahanda och ur militärisk synpunkt vigtigare
åligganden måste anses fördelaktigt. Det syntes derför, vidkommande
chefens dispositionsrätt öfver kungsgården m. in., nödvändigt, att det
— med det nämnda undantaget om hyresmedels och öfriga kontanta
inkomsters inlevererande till statsverket — finge förblifva vid nuvarande
bestämmelser.
På grund af bestämmelser i ofvannämnda nådiga bref den 23 maj
1815 inbetalade innehafvaren af värdshusbyggnaden vid Karlberg hyran
för värdshuset till landtränteriet i Stockholms län intill den 1 oktober
1891, då värdshusrörelsen upphörde. Så länge skolan sedermera icke
hade behof af utrymmet i värdshuset, uthyrdes detta till bostadslägenhet.
Vid ökningen af elevantalet under år 1894 måste skolan emellertid
taga äfven detta inqvarteringsutrymme i anspråk för eget behof. Äfven
för framtiden syntes detta utrymme blifva oundgängligt för skolans inqvartering,
men skulle det mot förmodan blifva möjligt för skolan att
undvara byggnaden eller någon del deraf, komme inflytande hyra att
till landtränteriet inlevereras.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde inspektören för
militärläroverken, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära
Bih. till Itiksd. Prat. J80!). 1 Sami. 1 Afd. 1 Ilcift. 9
66 Fjerde hufvudtiteln.
anvisande af ett reservationsanslag för krigsskolans räkning af 90,200
kronor.
I infordradt utlåtande har arméförvaltningen å civila departementet
erinrat, att de af inspektören för militärläroverken anförda omständigheter
icke utgjorde tillräckliga skäl för åtgärden att i strid med Riksdagens
önskan ställa läkaren i undantagsställning i förhållande till öfriga
militärlåkare; arméförvaltningen ansåge läkarens aflöningsförmåner böra
bestämmas lika med bataljonsläkare med rätt för honom att i sin tur
erhålla äldre bataljonsläkares aflöningsförmåner från anslaget till ökad
aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkare.
Att i staten upptagits 900 kronor till servisersättning och kaserneringskostnader
har arméförvaltningen icke kunnat godkänna. Först
och främst borde kaserneringskostnaden för betjeningen, d. v. s. utgifterna
för underhåll af sängar, sängkläder, handdukar m. m., icke
bestridas från anslaget till inqvarteringskostnader, utan såsom vid senare
regleringar i allmänhet egt rum, anvisas att utgå från skolans medel
och, i enlighet med en infordrad specifikation på dessa kostnader, uppföras
i skolans stat med 288 kronor 27 öre.
Beträffande servisersättningen, skulle genom den föreslagna åtgärden
visserligen särskild redogörelse för denna ersättning undvikas,
men då servisersättningen icke alltid kunde till siffran fixt beräknas,
borde berörda ersättning icke upptagas i skolans stat, utan, på sätt
vid krigshögskolorna egde rum, endast angifvas i en till staten fogad
anmärkning och bestridas direkt från anslaget till inqvarteringskostnader
samt särskildt reqvireras och redovisas.
I en af anmärkningarna till staten hade för stabspersonalen (utom
slottspastorn och veterinären) samt kompanibefälet beräknats, utom inqvartering
in natura och kontant servisersättning, äfven bränsle och
lyse. Då åtnjutandet af dylika naturaförmåner tillsammans med inqvarterings-
och servisersättning stode i strid med de i gällande inqvarteringsförfattningar
fastslagna grundsatser, borde, enligt arméförvaltningens
mening, bränsle och lyse icke tilldelas sagda personal, allrahelst
sådan förmån ej varit ifrågasatt i det förra förslaget.
Deremot torde förmånen af fullständig inqvartering in natura med
eldning och lyse böra, i likhet med hvad som egde rum för manskapet
vid garnisonerade armén, lemnas betjeningen, till hvilken således icke,
såsom i förslaget angifvits, kunde utgå servisersättning.
Slutligen ville arméförvaltningen ifrågasätta, huruvida tillräckligt
skäl funnes att, såsom nu skett, ur förslaget utesluta den i förra förslaget
chefen tillagda rätt att i mån af utrymme upplåta bostad äfven
åt skolans lärare.
Fjerde hufvudtiteln. 67
De af .arméförvaltningen gjorda erinringar synas mig befogade och
hafva blifvit iakttagna vid upprättandet af bifogade förslag till stat för
skolan, bil. n:o 19, dock att till kaserneringskostnader för betjeningen
uppförts ett afrundadt belopp af 300 kronor. Vidare har, i öfverensstämmelse
med hvad jag här ofvan under [4.] föreslagit om förhöjning
af arméns underbefäls aflöningsförmåner, dagaflöningen till förvaltaren beräknats
till 1 krona 50 öre i stället för till föreslagna 1 krona, föranledande
en ökning af 182 kronor 50 öre. För erhållande af enjemn
slutsiffra har anslaget till extra utgifter bestämts till 6,325 kronor
10 öre. Den föreslagna staten torde ej för närvarande behöfva föranleda
någon ökning af anslagen till inqvarteringskostnader och ålderstillägg.
1 den åt mig upprättade staten har jag upptagit slottspastorns arfvode
till 800 kronor; den nuvarande innehafvaren af denna beställning äfvensom
den för närvarande vid skolan anstälda läkaren åtnjuta enligt nu
gällande stat högre kontanta aflöningsförmåner än i den af mig upprättade
staten upptagas; skilnaden torde, så länge de nuvarande innehafvarne
af dessa tjänster qvarstå, kunna bestridas af besparingarna å
andra titlar under krigsskolans anslag.
Genom nådiga brefvet den 23 maj 1815 stadgades, att bestyret
med utarrenderingen och förvaltningen af åtskilliga under Karlbergs
kungsgård lydande hemman och lägenheter skulle från dåvarande
krigsakademien öfverflyttas å annan myndighet, men att, då några af
krigsakademiens lägenheter vore af den beskaffenhet, att de icke kunde
från den ekonomiska styrelsen och polistillsynen på stället skiljas, guvenörsembetet
vid akademien skulle oförändradt bibehållas vid dispositionen
af Karlbergs trädgård och djurgård, den så kallade Solnaskogen,
sjöstranden mellan vestra slottsflygeln och torpet Ekelund samt den
vid slottet uppförda värdshus- och marketenteribyggnaden.
Solnaskogen blef emellertid genom nådiga brefvet den 26 januari
1894 stäld under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, dock med
bibehållen rätt för krigsskolan att tillgodonjuta från skogen inflytande
inkomster mot skyldighet att ombesörja skogens bevakning och lemna
erforderliga dagsverken, då sådant kunde ske, samt tillhandahålla penningar
till skogens skötsel jocli vård.
Slutligen stadgades genom nådiga brefvet den 12 november 1897,
att Karlbergs djurgård och skjutbana skulle disponeras af chefen för
krigsskolan i och för elevernas öfningar, dock att chefen egde att i
föreskrifven ordning till vissa truppförband äfvensom frivilliga skytteföreningar
upplåta nämnda öfningsplats och skjutbana i den mån sådant
utan intrång i elevernas öfningar kunde ske.
68
Fjerde hufvudtiteln.
I likhet med inspektören för militärläroverken anser jag, att, på
det tillräckligt utrymme för elevernas öfningar och personalens inqvartering
må finnas vid Karlberg, krigsskolan bör bibehållas vid den dispositionsrätt,
som genom förenämnda nådiga bref blifvit till skolan upplåten,
men att, i enlighet med Riksdagens uttalade önskan, alla af
denna dispositionsrätt härflytande hyresinkomster m. m. böra till statsverket
inlevereras. I öfverensstämmelse härmed har också anm. 4. i
det af mig upprättade förslaget till stat blifvit affattad. Häraf torde
emellertid följa, att krigsskolan bör befrias från skyldigheten att tillhandahålla
dagsverken och penningar för Solnaskogens skötsel och vård.
Den af mig upprättade staten slutar å 88,300 kronor; den hvilar
på de af Riksdagen angifna grunder, och torde jag, hvad detaljerna
i öfrigt beträffar, få hänvisa till inspektörens för militärverken, efter
hörande af skolans chef, anförda motiv, för hvilka här ofvan redogjorts.
Då all den kontanta uppbörd, som på grund af chefens dispositionsrätt
öfver kungsgården inflyter, enligt förslaget numera skall ingå till statsverket,
måste hela det beräknade beloppet utgå af statsmedel och således
anslaget till krigsskolan höjas från 76,729 kronor till 88,300 kronor.
I arrenden, hyror in. in. inflöto till kungsgården under år 1897 omkring
8,900 kronor och i medeltal under åren 1895 — 1897 omkring 7,700
kronor årligen. Då dessa medel numera skola ingå till statsverket, kan
den kontanta utgift, statsverket får vidkännas för krigsskolan, beräknas
utgöra (88,300 — 7,700) 80,600 kronor.
Att den föreslagna staten är beräknad för ett antal af högst 100
elever i hvarje kurs, torde böra nämnas; och lärer derför, om antalet
elever i någon kurs skulle blifva högre, det varda nödvändigt, att
Eders Kongl. Maj:t, om så erfordras, på sätt hittills egt rum, anvisar
särskilda medel till bestridande af de ökade kostnader, som häraf föranledas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under förutsättning,
af bifall till hvad jag ofvan under [4.] föreslagit i fråga om förhöjning
af förvaltares dagaflöning, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att, med godkännande af det vid detta protokoll
fogade förslag till ny stat för krigsskolan (bil. n:o 19),
öka anslaget till krigsskolan, nu... kronor 76,729: —
med ...................................................... » 11,571: —
till......
kronor 88,300: —•.
Fjerde hufyudtiteln.
69
Volontärskolor.
Såsom jag här ofvan under [4.] nämnt, skulle, derest hvad jag der
föreslagit om förbättrande af underbefälets aflöningsförmåner vinner
bifall, ifrågavarande anslag behöfva ökas med 4,816 kronor; och jag
hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, vid bifall till hvad ofvan under [4.] föreslagits,
öka anslaget till volontärskolor,
nu.......................................................... kronor 158,345: —
med ..................................................... » 4,816: —
till ......................................................... kronor 163,161: —
Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg.
Derest mitt under [4.] framstälda förslag om förbättrande af underbefälets
aflöningsförmåner varder godkändt, måste, såsom jag der framhållit,
ifrågavarande anslag ökas med 328 kronor; och jag hemställer
derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, vid bifall till hvad ofvan under [4.] föreslagits,
öka anslaget till garnisonssjukhusen i Stockholm
och å Karlsborg, nu............... kronor 70,650: —
med .................... » 328: —
till ............................... kronor 70,978: —
Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar.
Mitt under [4.] här ofvan framstälda förslag om förbättrande af
underbefälets aflöningsförmåner skulle, om det bifalles, nödvändiggöra
en ökning af ifrågavarande anslag med 3,036 kronor.
Derest den framställning, jag härnedan under [27.] ämnar göra om
anvisande på extra stat för år 1900 af visst belopp till anskaffning af
Clio
Ökning af
detta anslag.
.[120
Ökning af
detta anslag.
[iso
Ökning af
detta anslag.
70
Fjerde hufvudtiteln.
lakan och handdukar åt icke garnisonerade armén och de värnpligtige,
vinner nådigt bifall, föranledes deraf, såsom jag under [27.] skall framhålla,
för underhåll och tvätt af dessa persedlar en ökning af ifrågavarande
vapenöfningsanslag af 26,530 kronor.
Vid bifall till hvad under [4.] och [27.] föreslås skulle förevarande
anslag således behöfva höjas med respektive 3,036 kronor och 26,530
kronor, och jag hemställer derför i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att öka anslaget till det icke garnisonerade infanteriets
och det indelta kavalleriets vapen öfningar,
nu ............................................... kronor 1,107,580: —
dels, vid bifall till hvad under
[4.] föreslagits, med ............ » 3,036: —
dels ock, vid bifall till hvad
under [27.] föreslås, med....... » 26,530: —
till ..................................................... kronor 1,137,146: —
De värnpligtiges vapenöfningar.
Derest, såsom jag under [4.] föreslagit, underbefälets aflöningsförmåner
förbättras, måste ifrågavarande vapenöfningsanslag ökas med
1,444 kronor.
Vidare måste, om min framställning här nedan under [27.] om anvisande
af visst belopp på extra stat för år 1900 till anskaffning af
lakan och handdukar åt icke garnisonerade armén och de värnpligtige
varder godkänd, förevarande vapenöfningsanslag ökas med 53,060 kronor
för underhåll och tvätt af nämnda persedlar.
Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att
öka anslaget till de värnpligtiges vapenöfnin
ningar,
nu ..................................... kronor 3,094,960: —
dels, vid bifall till hvad under
[4.] föreslagits, med ............ y> 1,444: —
dels ock, vid bifall till hvad
under [27.] föreslås, med............ » 53,060: —
till .........:...................................... . kronor 3,149,464: —
Fjerde hufvudtiteln.
71
Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt
artilleriets öfningar och materiel.
I t. f. chefens för generalstaben år 1892 afgifna förslag till för- .[15.]
bättrad härordning påvisades, hurusom, af historiska grunder, vissa ökning af
byggnader a mötesplatserna kommit att lyda under armelörvaltnmgens
intendentsdepartement, men andra byggnader å dessa platser under
artilleridepartementet, och uttalades tillika den grundsatsen, att enhet
härutinnan borde åvägabringas genom att låta arméförvaltningens fortifikationsdepartement
få inseende öfver samtliga byggnader å mötesplatserna.
I öfverensstämmelse med denna grundsats blef också vid 1896 års
riksdag från dåvarande anslaget till byggnader och sängkläder på mötesplatserna
m. m., hvilket stod under intendentsdepartementets förvaltning,
ett belopp af 116,256 kronor, motsvarande de beräknade kostnaderna
för de inför sistnämnda departement redovisade byggnaderna å mötesplatserna,
öfverfördt till det under fortifikationsdepartementets vård
stående anslaget till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel.
Förenämnda grundsats har icke hittills tillämpats på artilleridepartementets
byggnader å mötesplatserna. Den del af anslaget till byggnader
och sängkläder på mötesplatserna m. m., som afsetts för underhåll
af sistnämnda byggnader, eller 15,000 kronor, blef nämligen vid
1896 års riksdag öfverflyttad till anslaget för arméns vapen, ammunition
och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel, i följd
hvaraf vården af dessa byggnader fortfarande ombesörjes af artilleridepartementet,
inför hvilket sistberörda anslag redovisas.
Då emellertid de af intendentsdepartementet förut underhållna byggnaderna
å arméns mötesplatser blifvit stälda under fortifikationsdepartementets
vård och sistnämnda departement torde blifva i tillfälle att för
tillsynen af byggnaderna å mötesplatserna använda officerare, som, på
sätt nästlidne sommar skett, kunna blifva stälda till arméfördelningschefernas
förfogande för att närvara vid deras inspektioner, hafva chefen
för fortifikationen och generalfälttygmästaren i sin ofvan omförmälta
underdåniga skrifvelse den 12 november 1898 förmält sig anse tidpunkten
vara inne att fullt genomföra den önskvärda enheten i denna
gren af förvaltningen genom att från artilleridepartementet till fortifikationsdepartementet
öfverflytta vården af det förra departementets bygg
-
72 Fjerde hufvudtiteln.
nader å mötesplatserna och handhafvandet af de derför afsedda medel,
15,000 kronor, samt föreslå, att för sådant ändamål detta belopp må
öfverföras från anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar
samt artilleriets öfningar och materiel till anslaget till arméns byggnader
och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel.
Denna af arméförvaltningen å artilleri- och fortifikationsdepartementen
tillstyrkta öfverflyttning anser jag mig böra förorda; och torde
jag härnedan få återkomma till den framställning, som i sådant hänseende
bör till Riksdagen göras.
Redan år 1891 framhöll dåvarande generalfälttygmästaren, att den
till fältartilleriets skjutöfningar anslagna ammunitionsmängden vore oproportionerligt
liten i jemförelse med den, som icke allenast i de stora
europeiska fastlandsstaterna utan äfven i de båda andra skandinaviska
och de flesta öfriga mindre stater för motsvarande ändamål användes;
i Tyskland vore för hvarje fältbatteri anslagna 600, i Frankrike och
Ryssland 400, i Danmark 450 och i Norge omkring 300 skarpa skott.
På grund häraf vore det i hög grad önskligt, att den årliga qvantiteten
ammunition för fältartilleriets öfningar hos oss kunde ökas till 300
skott per batteri, men med anledning af den betydande kostnad, som
deraf skulle föranledas, ville generalfälttygmästaren för tillfället ifrågasätta
allenast, att antalet skott per batteri ökades från 100 till 200.
Eders Kongl. Maj:ts i öfverensstämmelse härmed till 1892 års lagtima
Riksdag gjorda framställning vann Riksdagens bifall, och hafva sedan
dess till hvarje fältbatteri varit anslagna 200 skarpa skott, hvaraf dock
en del måst användas för skjutskolornas räkning.
Med erinran härom har nuvarande generalfälttygmästaren i sin
ofvannämnda skrifvelse den 5 november 1898 framhållit, hurusom efter
år 1891 förhållanden inträdt, hvilka göra den redan då framstälda önskvärdheten
af ett ökande utaf den för dessa öfningar afsedda ammunitionen
ännu mera påtaglig. Äfven för regementenas öfningar gälde, hvad
generalfälttygmästaren, såsom ofvan i [9.] förmäles, beträffande artilleriskjutskolorna
anfört derom, att betydelsen af skjutningar i divisionsförband,
hvilka kräfde ett relativt stort antal skott, ökats, och
att hvarje skjutöfning i allmänhet erfordrade ett större antal skott än
förr. Härtill komme, såsom en följd af 1892 års förbättrade härordning,
att underbefälets af manskapet tjenstetid minskats, och att vid
73
Fjerde hufvudtiteln.
mobilisering f. d. beväringsmän måste till större antal än förr ingå
bland batteriets personal, samt att bland dessa ett större antal riktare
måste uttagas. Då emellertid skjutöfningar med skarp ammunition icke
blott vore nödvändiga för utbildandet af batteriets befäl, utan äfven i
hög grad för utbildandet af dess öfriga personal, blefve en direkt följd
af den förkortade tjenstetiden, på grund af hvilken personalen icke
kunde tillgodogöra sig öfuingen vid skarpskjutning mer än under ett
fåtal år — för beväringsmän endast 1 år — att behofvet af ökad ammunition
per år blefve än mera trängande.
Ehuru fullt tillförlitliga uppgifter angående det skottantal, som vid
utlandets fältbatterier nu vore anslagna till skarpskjutningsöfningar, icke
kunnat anskaffas, kunde man med visshet påstå, att detta antal med
stor sannolikhet på de flesta ställen ökats efter 1891, och man vore
sålunda berättigad antaga, att intet land gåfve sitt fältartilleri en så
knapphändig utbildning i skjutning som Sverige. Under sådana förhållanden
ansåge generalfälttygmästaren sig böra hemställa, att våra
batterier måtte erhålla åtminstone lika många skott, som man i vårt
broderland sedan åratal bestått sina batterier.
I Norge ansloges till hvarje batteri under liniebataljonssamlingen
240 skott samt under rekrytskolan 120 skott, hvilket i rundt tal kunde
värderas till cirka 300 skott per batteri.
Genom ett årligt ammunitionsanslag af 300 skarpa skott per batteri
skulle sålunda våra batterier få åtminstone samma skjutöfning, som
de norska batterierna, och denna ökning med 100 skott per batteri,
eller 4,000 för hela fältartilleriet, skulle medföra en ökad kostnad af
68,000 kronor.
Generalfälttygmästaren har vidare anfört, att den del af ifrågavarande
anslag, som upptoges under tit. III, »ammunition för fästningspjeser»,
visat sig otillräcklig enbart för ersättande af den under fästningsartillericorpsernas
öfningar förbrukade ammunitionen, ehuru denna
del af anslaget äfven vore afsedd till inventarier, materialier och förbrukningspersedlar
samt arbets- och transportkostnader vid ammunitionsförråden
å Karlsborgs och Vaxholms-Oscar Fredriksborgs fästningar
samt vissa arfvoden; så vida ej en inskränkning i den för fästningscorpsernas
öfningar afsedda ammunitionen skulle göras, hvilket icke kunde
tillrådas, måste för dessa corpsers skjutöfningar ifrågavarande anslag
ökas med 5,000 kronor.
Bih. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sand. 1 Åfä. 1 Häft.
10
74 Fjerde hufvudtiteln.
De af generalfälttygmästare]! på ökade ammunitionsanslag framstälda
kraf, för Indika jag nu och ofvan under [9.] redogjort, har arméförvaltningen
å artilleridepartementet tillstyrkt, och jag finner dem vara
fullt berättigade; ett åsidosättande af dessa kraf, hvilka afse höjandet
af artilleriets utbildning i skjutning, skulle medföra fara för att detta
i allvarets stund skulle brista i den skjutskicklighet, hvars betydelse
för utgången af en strid så tydligt framgår af erfarenheten från senaste
krig.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
ej mindre att, vid bifall till hvad under [16.] föreslås
om ökning af anslaget till arméns byggnader och
kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar
och materiel med 15,000 kronor, minska anslaget
till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt
artilleriets öfningar och materiel, med lika belopp,
15,000 kronor,
än äfven höja sistnämnda anslag för ökad ammunition
åt fältartilleriets skjutskola för äldre officerare,
med
för ammunition åt fältartilleriets
skjutkola för subalternoffi
-
kronor 34,000: —
för
cerare, med
för
ammunition åt fästningsartilleriets
skjutskola, med...
ökad ammunition åt fältartilleriregementena,
med ...
och för ökad ammunition åt fästningsartillericorpserna,
med
10,000: —
10,000: —
68,000: —
5,000: —
eller sammanlagdt........................ kronor
kommande, vid bifall till hvad
sålunda föreslagits, ifrågavarande
anslag, nu...............................
att på det hela ökas med
127,000: —
till ..................................................... kronor
B |
1,318,155: — |
B |
112,000: — |
... kronor |
1,430,155: — |
Fjerde hufvudtiteln.
75
Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt
fortifikationens öfningar och materiel.
Åberopande livad jag under nästföregående punkt anfört, hemställer
jag, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, vid bifall till hvad jag under nämnda punkt
föreslagit om minskning af anslaget till arméns vapen,
ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar
och materiel med 15,000 kronor, öka anslaget
till arméns byggnader och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel,
nu ....................................................... kronor 480,000: —
med lika belopp .......................... » 15,000: —
till ........................................................ kronor 495,000: —
Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den
garnisonerade armén.
Derest den framställning, jag här nedan under [27.] ämnar göra om
anvisande af medel till anskaffning af lakan och handdukar åt icke
garnisonerade armén och de värnpligtige, vinner bifall samt mitt här
ofvan under [13.] och [14.] framstälda förslag om ökning af de der
nämnda vapenöfningsanslagen varder godkändt, kan, såsom framgår af
hvad här nedan under [27.] anföres, nu förevarande anslag minskas med
38,232 kronor.
Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att,
vid bifall till hvad under [14.], [15.] och [27.]
föreslås, minska anslaget till arméns kasernutredning
samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade ar
-
mén, nu...................... |
..................... kronor |
251,610: — |
med................................. |
.................... )> |
38,232: — |
till ............................ |
....................... kronor |
213,378: — |
[16.]
Ökning af
detta anslag.
[17.]
Minskning af
detta anslag.
76
Fjerde liufvudtiteln.
[18.]
Ökning af
detta anslag.
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.
Jemlikt § 1 i lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 2 december 1892 skall lindring i nämnda besvär från och
med år 1900 utgå med 80 procent af dessa besvärs uppskattade värde.
Enligt räkenskaperna för år 1897, då lindringen åtnjöts med 60
procent af uppskattade värdet, belöpte sig lindringskostnaderna till
2,447,511 kronor 33 öre, af hvilket belopp 2,192,364 kronor 50 öre
gnidits från anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären och
återstoden från anslaget till fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet
i Skåne och Norrland. Då lindringen från och med år 1900
skall utgå med 80 procent, skulle, med beräkning efter nu bestämda
värden å rustnings- och roteringsbesvären, för år 1900 erfordras att
förstnämnda anslag ökades med en tredjedel af sagda belopp, 2,192,364
kronor 50 öre, eller till, öretal oberäknad^ 2,923,152 kronor; och har,
med erinran härom, statskontoret i sin underdåniga skrifvelse den 10
december 1898 hemstält, att anslaget måtte uppföras i riksstaten för
år 1900 med ett till 3,000,000 afjemnadt belopp.
Enligt § 3 i ofvannämnda lag skall det värde, hvarefter lindringen
under år 1900 bör beräknas, af Eders Kongl. Maj:t bestämmas under år
1899 efter föregående utredning af vederbörande nämnder och landsting,
öfver de af nämnderna och landstingen i sådant hänseende afgifna underdåniga
yttranden, deri en förhöjning af rustnings- och roteringsbesvärens
uppskattade värde i allmänhet föreslagits, har Eders Kongl. Maj:t
behagat infordra underdånigt utlåtande från kammarkollegium och statskontoret,
på hvilka myndigheters pröfning ärendet för närvarande är
beroende. pDet värde, hvarefter lindringen under år 1900 skall utgå,
har således icke ännu kunnat bestämmas, men då ifrågavarande anslag
är förslagsanslag, torde en eventuel förhöjning af rustnings- och roteringsbesvärens
uppskattade värde icke nödvändiggöra en förhöjning af
ifrågavarande anslag utöfver det belopp, statskontoret föreslagit.
Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att,
för beredande af ytterligare lindring i rustnings-
och roteringsbesvären, öka ifrågavarande anslag,
nu....................................................... kronor 2,327,700: —
med.................................................... b 672,300: —
till ..................................................... kronor 3,000,000: —
Fjerde hufvudtiteln.
77
Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.
Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, skall, i den mån [19.]
vakanssättningen vid Skånska husar- och dragonregementena samt de^aniafBlaag
Norrlands dragonregemente fortgår, från anslaget till fortgående vakanssättning
vid nämnda kavalleri till anslaget för omorganisation af samma
kavalleri årligen öfverföras ett belopp, motsvarande vakansafgifterna
för de, sedan föregående riksstat uppgjordes, vakanssatta numren. I
riksstaten för år 1899 är det förra af dessa båda anslag uppfördt till
249,000 kronor, motsvarande, efter 300 kronor för hvarje nummer, 830
nummer, som antagits skola under året effektivt fullgöra rustnings- och
roteringsskyldigheten. Detta antagande har visat sig hvila på origtiga
grunder, ty enligt de uppgifter, jag infordrat från vederbörande arméfördelnings-
och regementschefer, kan antagas, att antalet nummer, som
under år 1900 effektivt fullgöra rustningen och roteringen, kommer att
uppgå till 820 rusthåll och 68 rotar och således öfverstiga det för år
1899 beräknade antalet nummer, 830. Vid sådant förhållande kan någon
öfverflyttning från anslaget till fortgående vakanssättning af indelta
kavalleriet i Skåne och Norrland till anslaget för omorganisation af
samma kavalleri ej ega rum.
Derest hvad jag här ofvan under [4.] föreslagit angående förhöjning
af underbefälets löneförmåner vinner bifall, skulle, såsom jag der
framhållit, anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne
och Norrland behöfva höjas med 13,398 kronor.
Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att, vid bifall till hvad under [4.] föreslagits, öka
anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet i
Skåne och Norrland, nu.............. kronor 1,786,083: —
med...................................................... 13,398: —
till ...................................................... kronor 1,799,481: —
Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.
Från detta anslag skall bestridas den lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
som tillkommer de rust- och rotehållare vid Skånska
. C20-J
Ändring af
detta anslags
natur.
78
Fjerde hufvndtiteln.
husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente, hvilka
effektivt utgöra rustningen och roteringen. Då anslaget först i riksstaten
uppfördes, beräknades det efter fulla uppskattade värdet af de
icke vakanssatta rust- och rotehållen vid nämnda kavalleri; emedan
till följd häraf anslagets belopp icke kunde komma att öfverskridas,
men ej heller dess utgifter inom denna gräns på förhand beräknas,
uppfördes anslaget såsom ett »förslagsanslag, högst». Detsamma har
iakttagits vid följande statsregleringar.
Såsom ofvan under [18.] förmäles, har det uppskattade värde, hvarefter
lindringen i rustnings- och roteringsbesvären skall åtnjutas under
år 1900, icke ännu blifvit bestämdt; den grund, på hvilken anslaget
kunnat uppföras såsom ett »förslagsanslag, högst», föreligger således
icke för närvarande och torde derför anslaget i riksstaten för år 1900
hora uppföras såsom förslagsanslag.
Uppföres således anslaget såsom förslagsanslag, lärer någon förhöjning
i anslagets belopp icke påkallas vare sig af en eventuel förhöjning
af rustnings- och roteringsbesvärens uppskattade värde eller af
det förhållande, att, såsom jag under [19.] nämnt, antalet af de rustoch
rotehåll, som under år 1900 effektivt utgöra rustningen och roteteringen,
med visshet kan antagas öfverstiga det antal, som för år
1899 beräknats.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1900 uppföra anslaget till
fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i
Skåne och Norrland såsom förslagsanslag med oförändradt
belopp .............................. kronor 249,000: —
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för år 1899
finnas å fjerde, hufvudtiteln uppförda, har jag icke anledning att föreslå
någon förändring.
79
Fjerde hufvudtiteln.
Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra
nu ................................................................................. kronor 26,528,460: —
De af mig å samma anslag ifrågasatta tillökningarna
utgöra, efter afdrag af föreslagna
minskningar å vissa anslag, tillhopa 1,250,588
kronor, och skulle alltså de ordinarie anslagen
genom tillägg af nämnda belopp........................... »__1,250,588: —
komma att höjas till ................................................ kronor 27,779,048: —
Extra anslag.
Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning m. m.
I 1899 års riksstat är under förestående benämning på extra stat
uppfördt ett anslag till belopp af 53,000 kronor, hvarifrån bestridas
arfvoden till de i kompaniområdena anstälda afdelningsområdesbefälhafvame.
Då anslag för detta ändamål till enahanda belopp erfordras jemväl
för år 1900, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning
in. m. på extra stat för år 1900 bevilja
53,000 kronor.
Or
[21.]
Anslag för
tillämpning af
nya värnpligtlagenB
föreskrifter.
so
Fjerde hufvmltiteln
Artilleribehof.
Arméns eldhandvapen.
[22.] För anskaffande af 6,5 mm. repetervapen hafva under senaste åren
anskaffning beviljats af 1894 års Riksdag 295,500 kronor till 5,000 karbiner, af
nya eldhand- 1895 års Riksdag 511,500 kronor till 10,000 karbiner och af 1896 års
vapen. Riksdag 4,479,000 kronor till 75,000 gevär, af hvilket sistnämnda belopp
dock för år 1897 anvisades allenast 860,250 kronor för tillverkning
af 15,000 gevär. I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 14 januari
1897 har jag uttalat, att en årlig anskaffning af minst 25,000
dylika vapen borde ega rum, och behagade Eders Kongl. Maj:t till
sistnämda års Riksdag aflåta proposition i enlighet med den af mig
sålunda uttalade meningen. Eders Kongl. Maj:ts berörda förslag blef
emellertid icke godkändt af Riksdagen, som ansåg, att erforderliga nya
eldhandvapen borde tillverkas uteslutande vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori,
och att detta faktori borde i sådant syfte undergå nödig utvidgning.
För anskaffning af nya eldbandvapen åt armén anvisade
derför 1897 års Riksdag af redan beviljade beloppet på extra stat för
år 1898 tillhopa 1,247,000 kronor, deraf 1,147,000 kronor för tillverkning
af 20,000 gevär och 100,000 kronor för utvidgning af gevärsfaktoriet.
I underdånig skrifvelse den 15 november 1897 tillkännagaf dåvarande
generalfälttygmästare]!, att arbetena med utvidgningen af gevärsfaktoriet,
hvartill medel sålunda anvisats, så fortskridit, att den dermed
afsedda förökade tillverkningen vid gevärsfaktoriet kunde inträda med
1898 års början, hvarjemte han hemstälde, att då Riksdagen syntes
hafva så utstakat den väg, som borde följas vid anskaffandet af de
nya eldhandvapnen, att vid förenämnda statens gevärsfaktori skulle
årligen tillverkas 20,000 dylika vapen, samt kostnaden för dessa vapen,
efter ett pris af 57 kronor 35 öre för hvarje, uppginge till 1,147,000
kronor, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fortsatt
anskaffning af nya eldhandvapen åt armén af redan beviljade medel på
extra stat för år 1899 anvisa 1,147,000 kronor. Eders Kongl. Maj:ts
i öfverensstämmelse härmed till 1898 års Riksdag gjorda framställning
vann Riksdagens bifall.
Fjerde hufvudtiteln. 81
1 sm ofvannämnda skrifvelse den 15 november 1898 har generalfälttygmästaren
anfört, hurusom af de 15,000 karbiner, hvartill Riksdagen,
såsom nämndt är, anvisat medel, 10,000 stycken anskaffats från
utlandet, medan återstående 5,000 stycken jemte 1,650 stycken, afsedda
för flottan, kunna i februari 1899 från Carl Gustafs stads gevärsfaktori
fullt färdiga aflemnas. Tillverkningen vid faktoriet hade tyvärr icke gått
så fort framåt som önskligt hade varit och man från början hade
hoppats. Till detta förhållande hade flerehanda samverkande ogynsamma
orsaker bidragit. Redan i begynnelsen försenades arbetena med
förändringen af verkstädernas inredning, anskaffningen och uppsättningen
af maskiner m. m., korteligen faktoriets tekniska ombildning
för tillverkningen af de nya vapnen, derigenom, att den utländska
firma, från hvilken patenträtt förvärfvades och som skulle leverera det
första partiet karbiner, fullgjorde detta åtagande omkring 2 3 år senare,
än öfverenskommet var. I följd häraf och då vederbörande förmän
vid gevärsfaktoriet skulle just under tillverkningen och besigtningen
vid den utländska fabriken af sagda parti vapen taga kännedom om
använda maskiner och arbetsmetoder, o. s. v., hade upprättandet af
plan för anskaffande af nya och ändring af gamla maskiner, liksom
ock organisationen af arbetet vid faktoriet — hvilka åtgärder uppenbarligen
måste grunda sig på erfarenheten vid den utländska verkstaden
— i motsvarande grad fördröjts. Sedan arbetet vid gevärsfaktoriets
verkstäder väl begynts, försvårades dess utveckling och fullständiga
ordnande i hög grad genom försenade leveranser af erforderliga maskiner,
hufvudsakligen sådana specialmaskiner, som man nödgats införskrifva
från utlandet.
Emellertid hade det lyckats att till 1897 års utgång fullborda icke
allenast den från början afsedda ombildningen af faktoriet, utan äfven
i hufvudsak den utvidgning af detsamma, till hvilket samma års Riksdag
anvisat medel.
Äfven tillverkningen hade till hösten 1897 så framskridit, att man
hade all anledning tro, att arbetsresultatet under år 1898 skulle närma
sig det antal vapen, som kunde väntas blifva det normala. Men åtskilliga
af gevärsfaktoriet och dess ledning oberoende omständigheter hade
äfven nu tillkommit och ogynnsamt inverkat på arbetet. Så till exempel
hade befunnits, att det svenska materialet — till hvilket man af naturliga
skäl öfvergått, sedan man för ått underlätta den första igångsättningen
tillverkat ett mindre antal vapen med användande af exakt
samma material, som begagnats vid den utländska verkstaden — med
alla sina utmärkta egenskaper i öfrig!, vore vida mer svårarbetadt än
Bih. till lliksd. Prat. 1X99. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 11
82 Fjerde hufvudtiteln.
det tyska och det engelska, i följd hvaraf förändringar efter tidsödande
försök måst vidtagas såväl i maskinernas matningsanordningar som i
verktygens material och konstruktion, hvarjemte på grund af den ytterst
stora verk tygsförbrukningen hela arbetet i hög grad försvårats och
fördröjts. För öfrigt hade den till större delen nyuppsatta arbetarpersonalen
alldeles icke den utbildning och arbetsvana, som ovilkorligen
erfordrades för ifrågavarande precisionsarbeten.
Emellertid ansåge generallälttygmästaren de största svårigheterna
nu vara öfvervunna, sedan personalen blifvit något inöfvad och ett
mera lättarbetadt material genom försök, utförda af ett inhemskt jernbruk,
blifvit funnet.
Det syntes alltså blifva möjligt att under år 1899, oafsedt de ofvan
nämnda karbinerna, framställa omkring 15,000 färdiga gevär, och derefter
torde svårigheter icke möta att efter hand så uppdrifva tillverkningen,
att icke allenast det normala årliga antalet af 20,000 gevär
uppnåddes, utan äfven ett tillräckligt öfverskott derutöfver vunnes för
amortering af det antal vapen, med hvars tillverkning faktoriet för
närvarande läge efter.
Om det ock, såsom Eders Kongl. Maj:t uti den nådiga statsverkspropositionen
till 1898 års Riksdag betonat, från försvarssynpunkt vore
önskvärdt, att gevärsanskaffningen, åtminstone intill dess liniearméns
mobiliseringsbehof blefve fyldt, finge bedrifvas med vida större hastighet
än efter beräkning af 20,000 gevär om året, vore något sådant
uppenbarligen omöjligt, så länge tillverkningen skulle uteslutande bedrifvas
vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori. Under närvarande förhållanden
kunde generalfälttygmästaren alltså icke föreslå Eders Kongl.
Maj:t att äska större anslag för år 1900 än till 20,000 gevär, men å
andra sidan funnes, eftersom gevärsfaktoriet, på sätt här ofvan angifvits,
borde icke allenast kunna inom kort uppnå en årstillverkning af sagda
antal vapen, utan äfven efter hand väsentligt öfverskrida detta, ingen
anledning att för år 1900 föreslå mindre anslag än för 20,000 gevär.
Lika med generalfälttygmästaren anser jag, att gevärsanslaget för
år 1900 icke bör sättas till lägre belopp än det mot kostnaden för
20,000 gevär svarande. Visserligen hafva, såsom af nyss anförda skrifvelse
framgår, oförutsedda svårigheter hittills mött att vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori tillverka det årliga antal gevär, som beräknats kunna
efter faktoriets utvidgning der framställas, eller 20,000 stycken, men de
83
Fjerde hufvudtiteln.
största svårigheterna synas numera vara öfvervunna. Enligt de af
generalfälttygmästaren meddelade uppgifterna borde gevärsfaktoriet kunna
leverera under 1899 omkring 15,000 och under år 1900 omkring 20,000
gevär, och då man derefter torde kunna förvänta en årstillverkning af
bortåt 25,000 dylika vapen, skulle tillgången på 6,5 mm. gevär på sommaren
1903 hafva stigit till omkring 100,000 stycken, eller det antal,
som städse ansetts såsom i första hand erforderligt, och hvilket i alla
händelser är tillräckligt att vid fälthären ersätta de för närvarande utlemnade
8 mm. gevären. Men detta är ungefär samma resultat, som
Riksdagen synes hafva afsett, då Riksdagen 1897 anslog medel till en
sådan utvidgning af gevärsfaktoriet, att dess år still ver k ning, hvilken dittills
beräknats till 15,000 stycken, derefter skulle kunna höjas till 20,000
vapen. Ty om enligt då uppgjorda plan faktoriet hade kunnat tillverka
under 1898 15,000 gevär och under hvartdera af de följande åren
20,000 sådana, skulle antalet 100,000 likaledes hafva uppnåtts under
loppet af år 1903.
För att emellertid under nuvarande förhållanden ett dylikt resultat
skall kunna vinnas, måste de anslag för anskaffning af gevär, som anvisas
för åren till och med 1902, sammanlagda motsvara minst kostnaden
för 100,000 vapen och helst uppgå till ej så obetydligt högre
belopp, enär för de gevär, som skola färdiga levereras under år
1903, materialierna måste åtminstone i hufvudsak anskaffas och äfven
tillverkningsarbetet till stor del utföras redan under näst föregående
år. Men om de till och med år 1902 anvisade medlen skola
nå ifrågavarande belopp och på samma gång anslagen hållas lika år
efter år, hvilket är oundgängligt för möjliggörande af en planmessig
och ekonomisk tillverkning, kan årsänslaget icke sättas lägre än till
hvad som motsvarar kostnaden för 20,000 gevär.
På grund af det sålunda anförda anser jag mig, såsom jag redan
ant-ydt, icke kunna ifrågasätta, att Eders Kongl. Maj:t skulle för år
1900 begära mindre anslag till gevärsanskaffningen, än föregående år,
allrahelst jag måste vidhålla min vid upprepade tillfällen uttalade åsigt,
att tillverkningen af det för armén i första band erforderliga antal gevär
bör så mycket som möjligt påskyndas. Sedan af det utaf 1896 års
Riksdag för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén beviljade anslag
å 4,479,000 kronor anvisats 860,250 kronor för år 1897, 1,247,000
kronor för år 1898 och 1,147,000 kronor för år 1899, återstå af det
beviljade beloppet ännu 1,224,750 kronor; och jag hemställer derför,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
[23.]
Anslag till
skjutfält för
Första Göta
artilleriregemente.
84 Fjerde hufvudtiteln.
att af det för anskaffning af nya eldliandvapen
åt armén beviljade, men ännu ej anvisade belopp,
1,224,750 kronor, till utgående på extra stat för år
1900 anvisa 1,147,000 kronor.
Skjutfält för Första Göta artilleriregemente.
I Eders Kongl. Maj:ts proposition till 1898 års Riksdag angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen
att till inköp af ett till skjutfält åt Första Göta artilleriregemente afsedt.
område inom Remmene socken af Kullings härad samt Hjellby och
Qvinnestads socknar af Gäseneds härad, allt uti Elfsborgs län, på extra
stat bevilja 284,000 kronor samt till utgående under år 1899 deraf
anvisa 142,000 kronor.
Riksdagen fann behofvet af ett skjutfält för nämnda regemente
vara ådagalagdt och att den ifrågavarande marken borde för detta ändamål
åt staten förvärfvas, men då det för marken begärda priset syntes
allt för högt, ansåg Riksdagen ett belopp af 200,000 kronor böra vara
för inlösen af skjutfältet tillräckligt, helst som, derest nämnda belopp
skulle behöfva i någon mån öfverskridas, hufvudtitelns allmänna besparingar
kunde anlitas till bristens fyllande. Riksdagen beviljade derför
till inköp af skjutfältet på extra stat 200,000 kronor samt anvisade
deraf 100,000 kronor till utgående under 1899.
Sedan på grund af Riksdagens berörda beslut generalfälttygmästaren
erhållit befallning inkomma med utredning, huruvida och i hvad mån
det för skjutfältets förvärfvande i statsverkspropositionen beräknade beloppet
kunde nedbringas, öfverlemnade generalfälttygmästaren en skrifvelse
från regementschefen, deri denne förklarade, att någon minskning
af det till skjutfält föreslagna området icke kunde ega rum, utan att
skjutfältets användbarhet för sitt ändamål blefve i hög grad förringad,
men att anledning icke saknades antaga, att derest jordområdet förvärfvades
genom expropriation, inlösningssumman skulle kunna begränsas
inom det af Riksdagen derför anslagna beloppet.
I anledning häraf behagade Eders Kongl. Maj:t den 23 september
1898 förordna, att ifrågavarande område skulle genom expropriation åt
kronan förvärfvas, dervid arméförvaltningen å artilleridepartementet
dock skulle eg a att under hand träffa aftal om förvärfvande åt kronan
af delar utaf området i den mån försäljningsanbnd, som pröfvades antagliga,
redan afgifvits, hvarjemte åt nämnda departement uppdrogs
att vidtaga de för expropriationens utförande erforderliga åtgärder.
Fjerde hufvudtiteln.
85
Generalfälttygmästare!! har i sin ofvan omförmälta skrifvelse den
15 november 1898 ej mindre meddelat, att arméförvaltningen åt regementschefen
uppdragit att i enlighet med Eders Kong!. Maj:ts berörda
beslut gå i författning om skjutfältets förvärfvande, än äfven
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära anvisande
af återstoden utaf det till skjutfältets inköp beviljade beloppet.
Jag hemställer derför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att
af det till inköp af skjutfält för Första Göta
artilleriregemente beviljade belopp 200,000 kronor till
utgående på extra stat för år 1900 anvisa återstående
100,000 kronor.
Försök med ny fältartillerimateriel.
Generalfälttygmästaren bar i sin meranämnda skrifvelse den 15
november 1898 vidare gjort framställning om anslag till försök med
ny fältartillerimateriel och i sådant hänseende anfört:
Om också vår nuvarande fältartillerimateriel — måhända med
undantag af de 3 batterierna materiel för det ridande artilleriet —
ännu kunde hållas i brukbart skick, och man således icke, såsom i
vissa andra länder, uti materielens kasserande på grund af dess förslitning
både ett skäl, som omedelbart nödvändiggjorde en nybeväpning af fältartilleriet,
kunde dock ej förnekas, att vår fältartillerimateriel icke längre
stode i böjd med tidens fordringar. I fråga om de ballistiska egenskaperna
samt det enskilda skottets verkan både visserligen inga väsentliga
framsteg gjorts sedan den tid, då vår materiel antogs, men deremot
både man lyckats framställa en del nya typer för fältkanon med
lavett, som medgåfve en betydligt beqvämare servering af kanonen
under eld, hvarmed följde dels förmåga att, då så erfordrades, åstadkomma
en väsentligen större eldbastigbet, dels ökad uthållighet i elden,
hvilka båda omständigheter vore af synnerlig vigt och vid vissa tillfällen
kunde till och med utöfva en afgörande inverkan på en strids
utgång.
Frågan om en fältartillerimateriel med beqvämare servering under
eldgifning, än hvad som medgåfves vid den materiel, hvilken antogs
under 1870-talet och början af 1880-talet, eller — såsom man allmänt
uttryckt det — om en snabbskjutande fältartillerimateriel, hade länge
124.]
Anslag till
försök med ny
fältartillerimateriel.
86 Fjerde hufvudtiteln.
dryftats. Sedan denna fråga numera så framskridit, att man för ernående
af den beqvämare serveringen icke längre förutsatte såsom
vilkor en minskning af det enskilda skottets verkan, utan till och med
tänkte sig någon ökning deruti, hade de flesta af Europas länder gjort
densamma till föremål för omfattande försök.
I Tyskland hade sedan flere år tillbaka införts en ny fältartillerimateriel,
vid hvars konstruktion man gått uti ofvan antydda riktning,
och i Frankrike vore likaledes en materiel antagen, vid hvilken enligt
de uppgifter, som härom varit synliga, samma princip ännu mera följdriktigt
tillämpats. Uti Ryssland, Österrike och Italien samt äfven i de
mindre staterna, såsom Schweiz och Belgien, hade man redan utfört
eller vore nu sysselsatt med vidlyftiga försök med ny fältartillerimateriel.
I vårt land hade hittills intet åtgjorts i denna fråga. Tiden vore
emellertid otvifvelaktigt nu inne att åtminstone genom anställande af
försök förskaffa oss erfarenhet rörande den nya materielen och sålunda
förbereda dess antagande.
En särskild anledning att ej längre uppskjuta påbörjandet af försök
vore, att de ridande batteriernas lavetter, ursprungligen afsedda
för framladdningskanoner, hvilka vida mindre frestade lavetterna än de
nuvarande af dessa batterier använde 7 cm. kanonerna m/g7, vore
tämligen illa medfarna och på denna grund snart behöfde ersättas,
hvarvid det uppenbarligen vore särdeles önskvärd! att hafva en ny
materieltyp bestämd, som kunde vara gemensam för åkande och ridande
artilleriet. Äfven ur ekonomisk synpunkt vore det fördelaktigt, om
åtminstone en del af den nuvarande fältartillerimaterielen kunde få användning
såsom fästningsbestyckning, det vill säga dess utbytande ske
i samband med nu förestående anskaffning af fästningsartillerimateriel.
I detta hänseende ansåge sig generalfälttygmästaren böra nämna, att
8 cm. kanoner af någotdera utaf de tvenne slag, som nu tillhörde fältartilleriet,
inginge i den af befästningskomitén föreslagna bestycknirigen
å rikets nuvarande och i komiténs betänkande förordade nya
fästningar i sådant antal, att det nu återstående behofvet af dylika pjeser
och tillhörande ammunition betingade en anskaffningskostnad af bortåt
en million kronor, hvilket belopp alltså skulle kunna besparas å fästningsbestyckningen,
om ny fältartillerimateriel inom den närmaste framtiden
antoges, så att fältartilleriets nuvarande materiel delvis kunde
öfverföras till fästningarna.
De konstruktionsändringar, som kännetecknade den nya materielen
i jemförelse med den äldre vore i hufvudsak:
Fjerde hufvudtiteln. 87
l:o) anordning för rekylens förminskande och det rekylerande systemets
automatiska framförande efter rekylen till dess förra plats,
hvarigenom servisen besparades det ansträngande och tidsödande arbetet
med framförandet;
2:o) anordning för den finare sidoriktningens verkställande utan
förflyttning af lavettsvansen, hvaraf blefve en följd, att riktningen beqvämare
och snabbare kunde utföras, samt
3:o) användande af sjelftätande patronhylsa, vanligen förenad med
projektilen till en patron, i sammanhang hvarmed mekanismen konstruerats
för mekanisk affyring, allt till fördel för en beqväm och snabb
servering.
Dessutom hade teknikens utveckling möjliggjort, dels att kanonens
kaliber kunnat med bibehållande af ungefärligen samma projektilvigt
minskas, hvarmed följde förbättrade ballistiska egenskaper, dels att
vigten såväl af kanon och lavett som af fordonet i dess helhet kunnat
nedbringas, hvilket vore af allra största betydelse för artilleriets förmåga
att i rätt tid hinna fram till rätt plats.
Sedan generalfälttygmästaren sålunda redogjort för de skäl, som
talade för ett ofördröjligt anställande af försök med ny fältmateriel,
samt i korthet antydt de hufvudsakliga grunder, enligt hvilka en
dylik materiel borde konstrueras, öfvergår generalfälttygmästaren till att
föreslå anordningen i stora drag af de ifrågasatta försöken äfvensom
beräkna kostnaderna såväl för dessa försök som för den för desamma
erforderliga materielen, och anför i sådant hänseende:
Till en början torde ett antal kanonfabrikanter böra inbjudas att
framställa sina olika konstruktioner, hvilka underkastas jemförande försök,
hvarefter, med ledning af de under dessa erhållna resultaten,
skulle bestämmas den typ, som borde göras till föremål för pröfning i
större skala (ett batteri).
Kostnaden för de förberedande försöken vore uppenbarligen beroende
af, bland annat, huru många och hvilka konstruktioner, som skulle
pröfvas. Det vore visserligen, om icke omöjligt, dock föga lämpligt
att redan nu uppsätta ett bestämdt förslag i detta afseende, enär ju
nya uppslag under tiden kunde framkomma, men, såvidt man för närvarande
kunde se, borde det vara tillräckligt att låta försöken omfatta
4 nya typer af kanon och lavett. På sådant sätt skulle man kunna
lemna de tvenne svenska kanonfabrikanterna tillfälle att visa sina konstruktioner
och få dem pröfvade, och dessutom kunde man tillgodogöra
sig utlandets rika erfarenhet genom att bereda plats vid försöken för
två konstruktioner af'' de hittills med största framgång pröfvade. Då
88
Fjerde hnfvudtiteln.
till jemförelse äfven vår nuvarande fältkanon borde deltaga i försöken,
skulle antalet pjeser vid dessa blifva fem.
Hvad sjelfva kanonerna med lavetter beträffade, så torde man kunna
antaga, att fabrikanterna, såsom skett på annat håll, utan ersättning
stälde sina försökskonstruktioner till statens förfogande för pröfningens
utförande. Under sådana förhållanden blefve det hufvudsakligen ammunitionen,
som komme att föranleda kostnad. Om man för hvar och en
af de fem kanonerna beräknade 300 skott, skulle ammunitionen komma
att betinga ungefär 25,700 kronor. Lade man dertill kostnaden för
frakt af materiel och ammunition 2,300 kronor, för sjelfva försökens
utförande 2,000 kronor samt för målmateriel och diverse 5,000 kronor,
komme man till en sammanlagd kostnad för dessa förberedande försök
af 35,000 kronor.
Kostnaden för anskaffning af ett försöksbatteri med ammunition
samt för utförandet af detta batteris pröfning kunde, med ledning af
den erfarenhet, som i Schweiz vunnits vid liknande anskaffning, beräknas
till 200,000 kronor.
Sammanlagda kostnaden för både de förberedande och de fortsatta
försöken skulle alltså komma att uppgå till 235,000 kronor.
Generalfälttygmästaren hemställer således, det Eders Kongl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen att för anställande af försök med nya fältkanoner
jemte tillhörande lavetter och fordon samt för anskaffning af derför
erforderlig materiel och ammunition på extra stat för år 1900 bevilja
235,000 kronor.
Fältartilleriet spelar i den nutida krigföringen en så stor och för
stridens utgång afgörande roll, att intet bör försummas, som är egnadt
att hålla vårt fältartilleri i jemnhöjd med den ställning, detta vapen intager
i andra arméer, allra helst hos oss infanteriets utbildning på grund
af den knappt tillmätta öfningstiden kan anses stå efter den ^bildningsgrad,
som i främmande arméer gifves åt sistnämnda vapen; då
för öfrigt generalfälttygmästaren bjudit öfvertygande skäl för sin ifrågavarande
framställning, anser jag mig böra till alla delar understödja
densamma, dervid jag dock särskilt vill erinra derom, att, såsom
generalfälttygmästaren också framhållit, fältartilleriets nuvarande mate
-
Fjerde hufrudtiteln. 89
riel, derest ny sådan inom den närmaste framtiden anskaffas, till stor
del kan användas till bestyckning å våra fästningar.
Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att för anställande af försök med nya fältkanoner
jemte tillhörande lavetter och fordon samt för anskaffning
af derför erforderlig materiel och ammunition på extra
stat för år 1900 bevilja 235,000 kronor.
Fortifikations- och artilleribehof.
Det fasta försvaret i allmänhet.
Sedan den af Eders Kong]. Maj:t genom nådigt bref den 14 maj
1897 tillsatta komitén för utredning rörande landets fasta försvar den
25 sistlidne juli afslutat sina arbeten och den 4 nästpåföljande augusti
till Eders Kongl. Maj:t aflemna! sitt omfattande underdåniga betänkande
samt vederbörande till landt- och sjöförsvaret börande myndigheter till
Eders Kongl. Maj:t inkommit med infordrade underdåniga utlåtanden
öfver betänkandet, torde resultatet af komiténs arbeten böra framläggas
för Riksdagen, på det att Riksdagen må kunna bilda sig ett omdöme i
denna vigtiga fråga.
Då emellertid nämnda betänkande och utlåtanden innehålla sådana
beskrifningar öfver rikets fästningsverk och hvad dertill hörer, att
deras offentliggörande kan medföra våda för rikets säkerhet, samt
Eders Kongl. Maj:t på grund deraf, jemlikt 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen,
genom särskilda nådiga beslut den 27 augusti och den
11 november nästlidet år förklarat samma betänkande och utlåtanden
skola hållas hemliga, kunna betänkandet och utlåtandena endast meddelas
Riksdagens statsutskott, men enär befästningsplanens hufvuddrag
och de förnämsta motiv, som varit bestämmande för komitén vid utarbetandet
af samma plan och vid afgifvandet af förslag till förut
befintliga befästningars fullständigande samt till försvarsanordningar
vid vissa strategiskt vigtiga punkter, hvilka för närvarande sakna fast
Bi/i. till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Åfd. 1 Haft. 12
[25.]
Anslag till
det fasta försvaret
i allmänhet.
90
Fjerde hufvudtiteln.
försvar, synas böra för ofvannämnda ändamål komma till hela Riksdagens
kännedom, har jag genom komiténs sekreterare låtit utarbeta
sammandrag såväl af betänkandet som af utlåtandena deröfver, hvilka
sammandrag jag i underdånighet hemställer måtte få till Riksdagens
ledamöter utdelas.
Det torde åligga mig att inför Eders Kongl. Maj:t redogöra för
min egen uppfattning af resultatet af komiténs arbeten och de deröfver
afgifna utlåtandena; då jag nu går att fullgöra denna pligt, torde det
tillåtas mig till en början framhålla det omsorgsfulla sätt, hvarpå
komitén fullgjort sitt maktpåliggande och grannlaga uppdrag, och hvarigenom
föreliggande svårlösta fråga fått eu verkligen allsidig utredning.
Då vid bedömandet af komiténs arbete man i första hand måste
taga hänsyn till de synpunkter, som vid frågans behandling varit för
komitén bestämmande, tillåter jag mig härom ur den skrifvelse, hvarmed
komitén öfverlemnade sitt betänkande, anföra följande:
»När det gällt afgifvandet af förslag till ordnandet af vårt lands
fasta försvar, hafva komiterade haft att taga hänsyn såväl till önskvärdheten
af att detta försvar ordnas på ett sätt, som i möjligaste mån motsvarar
de fordringar i strategiskt afseende, som med fog kunna ställas på detsamma,
som ock, att det i tekniskt afseende tillfredsställer nutidens kraf på
permanenta befästningsanläggningar, och hafva för detta ändamål från
vederbörande militära myndigheter infordrade yttranden i ämnet gjorts
till föremål för ingående granskning. Å andra sidan har dock nödvändigheten
att med hänsyn till vårt lands begränsade ekonomiska
tillgångar iakttaga tillbörlig sparsamhet påkallat en inskränkning icke
allenast i fråga om sådana arbeten, som kunna anses erforderliga till
stärkandet af redan nu befintliga befästningsanläggningar, utan äfven
beträffande sådana nyanläggningar inom andra delar af vårt land,
der stödet af ett fast försvar vid krigstillfälle kan anses önskligt.
Härvid har den omständigheten, att permanenta befästningsanläggningar
— och i all synnerhet deras bestyckande — i våra dagar
ställa sig relativt dyrbarare än någonsin förut, måst föranleda kommitterade
att vid förslagen till fullständigandet af nuvarande befästningar
utesluta åtskilligt, som kunnat vara önskligt, och endast föreslå sådana
åtgärder, som de funnit alldeles oundgängliga, såväl som ock
att på liknande sätt i fråga om nyanläggningar afstå från definitiva
förslag till sådana å flera punkter, der ett fast försvar varit ur strategisk
synpunkt fördelaktigt, på det att utan öfverskridande af landets ekonomiska
bärkraft sådana befästningar, som äro företrädesvis nödvändiga
91
Fjerde liufvudtiteln.
för bevarandet af landets neutralitet, måtte kunna komma till utförande,
och har dervid behörig hänsyn måst tagas äfven till under senare tid
inträffade förändringar beträffande landets strategiska läge.
Härtill kommer ock nödvändigheten att beakta den snabba utveckling,
hvaruti såväl befästningskonsten som artillerivetenskapen befinna
sig, hvilket äfven föranleder en viss begränsning, när det gäller
afgifvandet af en detaljerad plan för ordnandet af hela landets fasta
försvar.
På grund häraf hafva komiterade ansett sig böra afgifva förslag
endast till sådana förstärkningsarbeten och nyanläggningar, som, utan
öfverskridande af våra tillgångar, kunna och böra utföras under den
närmaste framtiden, en tidsperiod, hvilken komiterade, såsom af betänkandet
framgår, ansett böra bestämmas till 10 år.»
Mot den af komitén med ledning af dessa grundsatser — om hvilkas
allmängiltighet inga olika meningar torde kunna göra sig gällande
— uppgjorda befästningsp/anen har jag så mycket mindre någon
erinran att göra, som densamma i sina hufvuddelar öfverensstämmer
med den i statsverkspropositionen till 1896 års riksdag framlagda planen
för ordnandet af landets fasta försvar, hvilken grundade sig på ett af
mig såsom chef för generalstaben den 21 juni 1892 afgifvet underdånigt
betänkande. Deremot synas — såsom i myndigheternas utlåtanden
också påpekas — beträffande vissa delar af det framlagda förslaget till
fullständigandet af redan befintliga befästningar eller anordnandet af nya,
i dessa hänseenden förut tramstälda anspråk fatt sta väl mycket tillbaka
för den af komitérade skarpt framhållna hänsynen till kostnaderna.
Medan sålunda den samfälda kostnaden för genomförandet af den utaf
mig framlagda befästningsplanen — enligt af vederbörande myndigheter
gjorda beräkningar — skulle, såsom af mitt anförande till
statsrådsprotokollet för den 14 januari sistlidet år framgår, uppgå till
ett belopp af omkring 33,000,000 kronor, slutar komiterades kostnadsberäkningar
på eu summa af 21,024,500 kronor. Gifvet är, att, då
det i båda fallen är fråga om samma punkter, som skola befästas, eller
hvilkas befästningsanordningar skola fullständigas, en så betydande
afprutning af kostnadsbeloppen äfven skall medföra en väsentlig minskning
i respektive befästningsanordningars värde. Det gäller härvid att
för hvarje särskild plats tillse, att ej detta värde varder så nedsatt,
att ändamålet med platsens befästande förfelas. Om än detta senare i allmänhet
icke kan sägas vara fallet med de af komitén föreslagna försvarsanordningar,
torde dock, såsom af myndigheternas utlåtanden närmare
framgår, komiterade hafva gått väl långt i nedsättandet af de militära
92 Fjerde hufvudtiteln.
fordringar, som i föregående förslag ansetts böra ställas på det fasta
försvaret af vissa punkter. Då dertill kommer, att, enligt myndigheternas
påstående, komiterade beräknat kostnaden för eu del befästningsarbeten
och bestyckningsanordningar alltför knappt, synas de i betänkandet
angifna kostnadssummorna i allmänhet böra höjas med större
eller mindre belopp.
Hvad då först beträffar Stockholms fasta försvar åt sjösidan, påvisa
chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och t. f. chefen för
generalstaben i sitt gemensamma underdåniga utlåtande, hurusom den
af komitén angifna kostnad ssumman 2,867,300 kronor för försvarsanordningarna
vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg måste höjas med
ett belopp af 501,344 eller 510,344 kronor, utgörande dels och hufvudsakligast
kostnaden för vissa i den af chefen för fortifikationen den
31 december 1895 ingifna generela befästningsplanen upptagna, men af
komiterade uteslutna befästningsanordningar, hvilka de nämnda myndigheterna
i sitt utlåtande finna nödvändiga, och dels tillägg i kostnadsbeloppen
för en del i komiténs betänkande upptagna verk, hvilkas fullbordande
anses kräfva större kostnad än hvad komitén beräknat. På
grund häraf hemställa samma myndigheter, att totalkostnaden för ifrågavarande
sjöfästnings fullständigande bör upptagas till minst 3,368,644,
eventuel 3,377,644 kronor.
Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har jag vid flera tillfällen
framhållit fullständigandet af Stockholms fasta försvar åt sjösidan,
vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg, såsom en angelägenhet af sådan
vigt, att åt densamma bör gifvas första rummet, då det gäller ett
ordnande af landets fasta försvar. Att komiterade till fullo uppskattat
betydelsen af att ifrågavarande försvarsanstalter varda effektiva, så
att desamma skola visa sig i stånd att icke allenast motstå ett öfverraskande
anfall af en fiendtlig eskader utan äfven ett fortsatt anfall af
eu större flotta, medförande landstigangstrupper, framgår af det upprättade
sammandraget af betänkandet. Af den i detta sammandrag intagna,
synnerligen belysande historiken öfver flottors strider mot kustbefästningar
framgår ock — hvilket af komiterade äfven framhålles
— hurusom, då den anfallande numera icke synes hafva stora utsigter
att medelst eld från fartygen kunna tysta väl anlagda och bestyckade
kustbatterier och kustfort och sannolikt ej riskerar en genombrytning af effektivt
försvarade stängsellinier, den försvarande nu mer än förr måste
vara beredd på ett anfall af landsatta truppafdelningar, och att det således
Fjerde hufvudtiteln. 93
ligger stor makt uppå, att försvarsanordningarna äro fullt effektiva mot
anfall från landssidan. Det är derför mycket att beklaga, att komitén
ansett sig böra vidtaga ganska väsentliga afprutningar särskilt i den
del af det utaf vederbörande myndigheter förut ingifna förslaget till Vaxholmsställningens
förstärkande, som afser försvaret mot anfall af på Vermdön
landstigna truppafdelningar. I likhet med de armén tillhörande myndigheterna,
hvilka i sitt gemensamma utlåtande påvisat nödvändigheten af
de utaf komiterade uteslutna anordningarna med nämnda syfte, anser jag,
att dessa ovilkorligen böra komma till utförande. Äfvenså finner jag
de erinringar, som af bemälda myndigheter gjorts mot vissa andra af
komiterade af sparsamhetshänsyn föreslagna mindre ändringar i den förutnämnda
generela planen väl motiverade. Beträffande deremot den af chefen
för flottans stab i hans ofvannämnda utlåtande föreslagna rörliga bevakningsmaterielen
(bestyckade ångslupar), anser jag visserligen en sådan
för försvaret synnerligen önskvärd, men då denna materiel väl skulle
tillhöra flottan och i alla händelser icke behöfva genast anskaffas,
torde frågan härom få bero på framtida underdånig föredragning af
statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet.
På grund af det sålunda anförda synes det af komitén föreslagna
kostnadsbeloppet, af 2,867,300 kronor böra i enlighet med de till armén
hörande myndigheternas förslag ökas med 510,344 kronor — hvilket
alternativ gifvet bör föredragas — till 3,377,644 kronor. Enligt från fortifikationen
och artilleriet af komitén infordrade uppgifter skulle den
samfälda återstående kostnaden för Vaxholmsställningens försättande i
fullständigt försvarsskick enligt den förutnämnda generela planen (»alternativ
C», hvilket af komitén ansetts lämpligast) uppgå till 3,949,556
kronor, hvadan den i denna plan angifna kostnaden sålunda skulle i
alla fall minskas med ett belopp af 571,912 kronor.
Beträffande Karlskrona fasta försvar hafva komiterade, såsom af
det utarbetade sammandraget af betänkandet framgår, infordrat yttranden,
utom af chefen för fortifikationen, äfven af stationsbefälhafvaren i Karlskrona,
marinförvaltningen samt chefen för Karlskrona artillericorps, den
senare tillika kommendant å dervarande befästningar, och på grund af
dessa yttranden, hvilka i väsentliga delar stämma öfverens med den
förutnämnda, af chefen för fortifikationen den 31 december 1895 ingifna
generela planen, utarbetat sitt förslag till befästnings- och bestyckningsanordningarnas
fullständigande i ändamål att trygga denna vigtiga
örlogshamn mot anfall såväl från sjösidan — vare sig af fiendtliga
fartyg eller af på öarna landsatta truppafdelningar — som från lands
-
94 Fjerde hufvudtiteln.
sidan. I öfverensstämmelse med den af komiterade följda grundsatsen vid
afgifvandet af andra förslag till stärkande af det fasta försvaret hafva
de äfven beträffande Karlskrona försvar sökt att till det yttersta nedbringa
kostnaderna. Detta har emellertid icke låtit sig göra utan ganska
väsentliga reduktioner i förut ingifna befästnings- och bestyckningsförslag.
Om man ock måste erkänna, att, så vida inskränkningar nödvändigt
skola göras, de af komiterade föreslagna drabbat de delar af
försvaret, som med minsta fara skulle kunna tåla vid en reduktion, kan
det å andra sidan icke förnekas, att komiterade väl mycket nedsatt
de fordringar, som man förut ansett sig böra ställa på Karlskrona fasta
försvarsanstalter.
Sålunda framhålla chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren
och t. f. chefen för generalstaben i sitt gemensamma utlåtande, bland
annat, hurusom den af komitén föreslagna uteslutningen af ett kastbatteri
kommer att väsentligen försvaga den mot fientliga fartyg så verksamma
kastelden, och anse de sig endast i förhoppning om, att det sålunda uteslutna
batteriet i en framtid må komma till stånd, kunna afstå från yrkandet
på, att detsamma skall upptagas i befästningsplanen. Likaså
beklaga samma myndigheter vissa inskränkningar i de föreslagna anordningarna
för stärkandet af öaruas försvar, hvarförutom de anse, att,
äfven om dessa inskränkningar skulle företagas, försvarsanordningarna
på öarna dock måste betinga en kostnad 100,000 kronor större, än den
komiterade beräknat. Härtill kommer kostnaden för några mindre, i
komiténs förslag icke upptagna befästningsanordningar å V. Hästholmen,
belöpande sig till 4,000 kronor, hvadan den summa, som myndigheterna
föreslå tillagd till den af komitén föreslagna, skulle belöpa sig till
104,000 kronor.
Chefen för flottans stab framhåller i sitt utlåtande öfver komiténs
betänkande först och främst fördelarna af den s. k. östra farledens upprensning,
hvilken åtgärd, som skulle betinga en kostnad af 300,500
kronor — kostnaden för erforderliga befästningar deruti inberäknad —
komiterade af besparingsskäl icke ansett sig kunna föreslå, och påvisar
derefter, hvilka olägenheter, som vissa af de utaf komiterade föreslagna
inskränkningarna i den förut ingifna generela befästningsplanen skulle
medföra, samt föreslår för den skull, bland annat, att ett af de i denna
plan upptagna kastbatterierna, hvilket af komiterade uteslutits, måtte
komma till stånd. Slutligen anser chefen för flottans stab, att äfven
för denna fästning flytande bevakningsmateriel bör anskaffas, och skulle
kostnaden härför uppgå till 200,000 kronor.
Fjerde hufvudtiteln. 95
Såsom närmare framgår af det upprättade sammandraget af myndigheternas
utlåtanden öfver komiténs betänkande, framställa äfven stationsbefälhafvaren
i Karlskrona och kommendanten hvar för sig, under framhållande
af de fördelar, som vissa af komitén föreslagna förbättringar
i den ursprungliga planen skulle medföra för försvaret, åtskilliga erinringar
mot af komiterade föreslagna inskränkningar i nämnda plan,
och gälla dessa erinringar hufvudsakligen reduktionen af antalet i fästningens
bestyckning ingående pjeser. Kommendanten föreslår på grund
häraf, att den af komitén föreslagna samfälda kostnadssumman 4,900,000
kronor måtte ökas med ett belopp af 830,000 kronor till 5,730,000
kronor.
Slutligen har ock, såsom af nämnda sammandrag närmare framgår,
marinförvaltningen, hvilket. embetsverk egt att yttra sig öfver
stationsbefälhafvarens och kommendantens underdåniga utlåtanden, i
likhet med nämnda myndigheter på det kraftigaste afstyrkt hvarje
inskränkning i antalet snabbskjutande pjeser, afsedda att verka mot
anfallande fientliga fartyg, men anser sig på angifna skäl kunna nedsätta
de af kommendanten beräknade kostnaderna för den sålunda
fullständiga de bestyckningen med ett ganska afsevärdt belopp. Embetsverket,
som för öfrigt beträffande öarnas försvar intager en från kommendantens
något afvikande ståndpunkt och i detta afseende mera
närmar sig de af komitén uttryckta åsigterna, föreslår sålunda, att den
i komitébetänkandet npptagna kostnadssumman måtte ökas med allenast
447,850 kronor till 5,347,850 kronor.
För egen del anser jag de af ofvannämnda myndigheter anförda
betänkligheterna mot en del af komiterade föreslagna reduktioner väl
befogade, och gäller detta särskilt det meromnämnda kastbatteriet samt
försvarsanstalterna på öarna, hvarförutom det särskildt af flottans myndigheter
med styrka framhållna behofvet af ett kraftigt artilleriförsvar,
medelst snabbskjutande kanoner, enligt min åsigt är oafvisligt. Karlskrona
befästningar åt sjösidan hafva nämligen ett ofördelaktigt läge i
så måtto, att de kunna utsättas för omfattande eld från ett stort antal
fartyg, af snart sagdt hvilken storlek som helst, och dertill hafva batterierna
ett ganska lågt läge öfver vattenytan, med deraf följande, i komiténs
betänkande närmare angifna olägenheter. Desto angelägnare är det,
att den bestyckning, som finnes, är kraftig, och att de fientliga fartygen
föranledas att afgifva eld under för dem så ofördelaktiga förhållanden som
möjligt, det vill säga under gång, hvilket senare just skulle åstadkommas
genom den från kastbatterierna afgifna elden. Jag skulle för den skull
icke tveka att föreslå Eders Kongl. Maj:t, att i befästningsplanen upp
-
96
Fjerde hufvudtiteln.
taga, utom okandet af antalet snabbskjutande pjeser — för den af marinförvaltningen
angifna kostnaden — äfven det omnämnda kastbatteriet, om
ej önskvärdheten att så mycket som möjligt inskränka kostnaderna
föranledt mig att i likhet med de landtförsvaret tillhörande myndigheterna
nu afstå härifrån. Förr eller senare bör dock meromnämnda
batteri komma till stånd och sålunda den i annat fall väl svaga
kastelden vinna en välbehöflig förstärkning. Öfriga af landtförsvarets
myndigheter påyrkade mindre ändringar och förbättringar i komiténs
förslag anser jag böra utföras. Likaså varder det nödvändigt att, såsom
samma myndigheter föreslagit, öka kostnadsbeloppet för vissa af
komitén föreslagna anordningar, som annars ej torde kunna utföras.
Hvad beträffar den af chefen för flottans stab föreslagna upprensningen
af den s. k. östra farleden, torde en sådan åtgärd visserligen
medföra beaktansvärda fördelar för försvaret, men då densamma skulle
medföra en afsevärd kostnad, synes det mig, som borde tillgångarna i
första hand koncentreras på det fasta försvaret af hufvudinloppet och
vestra farleden, hvilken senare komitén beräknat för en kostnad af
allenast 2,000 kronor kunna upprensas, så att densamma blefve användbar
af vår flottas största fartyg. Jag ansluter mig således till komiténs
mening i denna punkt. I fråga om den af chefen för flottans
stab föreslagna summan för anskaffning af bevakningsmateriel åberopar
jag hvad jag nyss yttrat rörande anskaffning af dylik materiel vid Vaxholm
och Oscar-Fredriksborg.
Af hvad jag nu i underdånighet anfört, torde framgå, att jag anser
den i komiterades förslag upptagna kostnadssumman böra ökas
med sammanlagdt 553,850 kronor — deraf 104,000 kronor ökad
befästningskostnad, 447,850 kronor ökad bestyckningskostnad och
2,000 kronor för vestra farledens upprensning — hvadan den slutliga
kostnaden skulle uppgå till 5,453,850 kronor, hvilken summa med
omkring 250,000 kronor understiger det af fortifikationen för utförande
af det såsom »alternativ A» afgifna förslaget — afseende ett
något kraftigare försvar af öarna än »alternativ B» — beräknade kostnadsbeloppet.
Vidkommande vår hittillsvarande enda landfästning, Karlsborg, lärer
min uppfattning om densammas betydelse för landets försvar vara nogsamt
känd. Jag tillåter mig här endast erinra om mina anföranden till statsrådsprotokollen
för den 2 och den 13 januari 1896 beträffande detta
ärende. I dessa yttranden framhålles, att jag anser förevarande fäst
-
Fjerde hufvudtiteln.
97
nings förnämsta betydelse, som redan vid ett krigs början lärer
komma att framträda, bestå deruti, att densamma ntgör en depot- och
förrådsfästning, hvilken, gynnsamt belägen på sin undandragna plats
i skydd af Vettern, skall inom sig upptaga en väsentlig del såväl af
de för härens vidmakthållande i krigsdugligt skick erforderliga förnödenheter
som af de till fyllande af uppstående luckor i härens led
äfvensom till skydd för dess förbindelser o. s. v. erforderliga depotoch
reservtrupper. Men derjemte betonas ock, i andra rummet, att
fästningen under vissa förhållanden skulle kunna tjena såsom operationsfästning
och äfven i denna egenskap kunna komma att spela en vigtig
roll. Fästningens fullbordan vore således en fråga af stor betydelse.
Emellertid ansåg jag mig icke då böra hos Eders Kongl. Maj:t
göra framställning om beviljandet af större anslag på en gång för
Karlsborgs fästningsbyggnad, enär jag höll före, att, då denna fästnings
betydelse gjorde sig gällande först då vårt land utsattes för ett så allvarsamt
anfall, att dess tillvaro stode på spel, medan deremot öfriga i
den förenämnda befästningsplanen upptagna befästningar äfven afsåge
upprätthållandet af vår neutralitet, de senare borde i första hand fullständigas
eller anläggas. På grund häraf framhöll jag, att Karlsborgs
fullbordan borde utföras medelst årliga anslag på sätt dittills skett.
Denna min uppfattning såväl om Karlsborgs betydelse som om den
ordning, i hvilken till fästningens byggnad erforderliga medel böra
utgå, delas i hufvudsak äfven af komiterade, om ock desse ännu skarpare
än jag betonat fästningens värde såsom förrådsfästning och i öfverensstämmelse
härmed förringat dess betydelse såsom operationsfästning.
I betänkandet heter det nämligen om Karlsborg »att denna fästning i följd
af sitt läge och sina förbindelser är att betrakta allenast såsom en förrådsfästning
och ej såsom operationsfästning, men att den lika väl som
hvarje annan fästning i visst fall kan komma att tjena operationerna till
direkt stöd». Stämma således mina och komiténs åsigter i ofvannämnda
stycken på det hela taget öfverens, är detta dock icke fallet beträffande
sättet för fästningens fullbordan eller graden af dess krigsberedskap.
I öfverensstämmmelse med hvad jag, såsom chef för generalstabeA,
anfört rörande detta ärende i det underdåniga betänkandet om
Sveriges fasta försvar af den 21 juni 1892, anser jag nämligen, att,
då erfarenheten visar, huru vanskligt det är att till krigsutbrott uppskjuta
anläggandet af befästningar, afsedda att ersätta permanenta sådana,
man i fredstid bör göra undan så mycket som möjligt vid anordnandet
af det fasta försvaret af sådana strategiskt vigtiga punkter, som
man anser sig böra permanent befästa. Må vara att, såsom komiterade
Bih. till Itilcsd. Prot. 18DD. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 13
98
Fjerde liufvudtiteln.
påpeka, Karlsborg har ett i detta afseende ojemförligt fördelaktigare
läge än vid kusten eller gränsen belägna fästningar, men operationslinien
från en på kusten landstigen härafdelning till hjertat af vårt
land är — till följd af detta senares långsträckta skapnad — ej särdeles
lång, och till följd häraf kan det hända, att föreslagna befästningar aldrig
hinna utföras, ett förhållande, hvithet just, såsom af komitén äfven påpekas,
betingar nödvändigheten af en förrådsfästning i mellersta delen af
landet. Komiterade hafva emellertid, med stöd af sitt förutnämnda uttalande
om fästningens uppgift, ansett sig kunna föreslå, att flera i den
nuvarande planen för Karlsborgs fullbordan upptagna befästningsanordningar
uppskjutas till krigstillfälle, hvarjemte åtskilliga uteslutningar
med afseende på såväl den fortifikatoriska som den artilleristiska delen
af samma plan föreslagits. Hvad som återstode vore, anse komiterade,
tillräckligt för att fästningen redan vid utbrottet af ett krig skulle
kunna tillförsäkra de i densamma varande förråden och etablissement.en
ett verksamt skydd, det vill säga fästningen skulle komma att ega
nödig stormfrihet och trygghet mot öfverraskningar. På så sätt skulle
den af vederbörande myndigheter angifna kostnadssumman för fästningens
fullbordande, enligt plan uppgående till i rundt tal 7,560,000
kronor, kunna nedsättas till 1,900,000 kronor, oberäknad!, det af 1898
års Riksdag beviljade beloppet af 200,000 kronor.
Gifvet är, att en så högst betydlig nedprutning i den förenämnda
kostnadssumman skall hafva ett väsentligt inflytande på fästningens
uppgift och dess motståndsförmåga mot ett allvarsamt anfall. Fästningen,
sålunda reducerad till omfång och styrka, skall svårligen i
någon afsevärd grad kunna stödja en i närheten opererande härafdelnings
operationer — härför måste nämligen densamma i första rummet
ega utfailsfrihet, hvilken den kommer att sakna — och ej heller förmå
bjuda ett nöjaktigt motstånd mot ett med kraft utfördt anfall. Det är
också endast under förutsättning, att det nu blott gäller att sätta fästningen,
såsom förrådsfästning betraktad, i första graden af försvarbarhet och
att »tanken på fortsatta åtgärder för landets fasta försvar — — —
icke uteslutes» som chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren
och t. f. chefen för generalstaben i sitt gemensamma utlåtande anse
sig kunna biträda komiténs förslag. Detta dock med vilkor, att den
af komitén angifna kostnadssumman ökas med ett belopp af 543,400
kronor, som anses nödvändigt dels för att en del af komitén föreslagna
arbeten, för hvilkas utförande kostnaden lärer beräknats för lågt, skall
kunna verkställas, och dels för att vissa af de anordningar, som komitén
Fjerde hufvudtiteln. 99
ansett kunna uppskjutas till krigsutbrott, må kunna utföi''as redan i
fredstid.
Då jag för egen del anser mig böra biträda komiterades förslag
till fästningens fullbordan — dock med det af myndigheterna gjorda
tillägget, som synes väl behöflig! — sker det i likhet med myndigheterna
under förhoppning, att, sedan fästningen vid slutet af den
ifrågavarande 10-års perioden gjorts fullt sluten och stormfri och sålunda
ernått första graden af försvarbarhet, omständigheterna måtte
medgifva, att den senast faststälda planen i en framtid må komma till
utförande och fästningen sålunda verkligen varda i stånd att fylla sin
i densamma angifna uppgift.
Den samfälda kostnaden för Karlsborgs fullbordan enligt hvad jag
nu föreslagit skulle sålunda uppgå till 2,643,400 kronor och understiga
kostnaden för genomförandet af den hittills följda planen med i rundt
tal 4,900,000 kronor.
Erbjuder ordnandet af vårt lands fasta försvar störa svårigheter
— beroende hufvudsakligen af våra begränsade tillgångar i förening
med landets betydliga utsträckning — då det är fråga om Sveriges
fastland, är detta ännu mera händelsen, då det gäller att tillgodose den
från moderlandet afskilda och åt sina egna krafter hänvisade ön Gotlands
fasta försvar. Å ena sidan kan visserligen icke, såsom jag vid ett föregående
tillfälle för Eders Kongl. Maj:t framhållit, ön med sin jemförelsevis
ringa befolkning — uppgående till endast något öfver 1 procent
af hela rikets — och ytvidd, sägas vara af någon framstående betydelse
för Sveriges försvar, helst sedan vår flotta väl sannolikt för alltid
måst afstå från sin beherskande ställning i Östersjön och icke inom en
beräknelig framtid kan tänkas behöfva någon af de Gotländska liamnarne
såsom operationsbas, men å andra sidan utgör dock ön en del af vårt
land och måste följaktligen försvaras, hvartill kommer att uraktlåtenheten
att sörja för dess effektiva försvar — särskild! skyddandet af
dess vigtigaste hamnar — lätt skulle kunna under ett krig i Östersjön
inleda oss i förvecklingar med främmande makter.
Det är således intet tvifvel om, att öns försvar bör stärkas
så mycket förhållandena medgifva, men då de medel, som kunna afses
för öns fasta försvar, särskild! beträffande tillgången på besättningstrupper,
alltid måste vara mycket begränsade, och man svårligen kan våga
hoppas på vår flottas medverkan vid försvaret af öns kuster, uppstår
häraf svårighet att kunna åstadkomma vare sig ett verkligt effektivt
stöd för öns stridskrafter eller ett fullgodt skydd för dess förnämsta
hamnar.
100
Fjerde hufvadtiteln.
Med afseende på föreliggande fråga erinra komiterade till en
början, hurusom försvaret af Gotland borde afse icke allenast att betrygga
moderlandets besittning af ön utan äfven att skydda vår neutralitet,
hvarvid de påpeka, att, ehuruväl dessa tvenne ändamål kunde
synas principielt olika, de dock afsåge i det närmaste samma sak, »ty
från neutralitetens kränkande till ett faktiskt besittningstagande är
steget icke stort, och derföre måste äfven de åtgärder, som vidtagas för det
förstnämnda ändamålet, vara af den största betydelse äfven för neutralitetens
upprätthållande» — ett anförande, hvilket jag ansett mig böra
återgifva, emedan det torde bidraga att klargöra en hos mången ganska
oklar föreställning om hvad som i allmänhet menas med en neutralitetsbefästning.
Komiterade anse vidare, att öns fåtaliga stridskrafter väl
behöfva stödet af ett fast försvar och att ordnandet af detta senare
omöjligt skulle kunna uppskjutas, tills krigsfara hotar, och hålla komiterade
på den grund före, att det är »af synnerlig vigt att öns fasta
försvar redan i fredstid ordnas på ett sätt, som står i öfverensstämmelse
med densammas betydelse och är förenligt med rikets tillgångar».
Sedan komiterade derefter redogjort för Gotlands nuvarande fasta
försvar och påpekat detsammas otillräcklighet, anföra de militärbefälhafvarens
af dem infordrade yttrande i förevarande fråga — äfven
omnämndt i det upprättade sammandraget af komitébetänkandet — och
afgifva slutligen sitt eget utförligt motiverade förslag till stärkande af
nämnda försvar. Enligt detta förslag skulle antalet af öns befästa
hamnar inskränkas till en enda, nämligen Fårösund, der de nuvarande
batterierna skulle förstärkas och förses med tidsenlig bestyckning, hvarjemte
till stöd för de lefvande stridskrafterna befästningar skulle uppföras
vid Tingstäde. De senare föreslås skola utgöras af ett mindre
permanent fort samt vid krigsutbrott utförda fältbefästningar, för hvilka
en del förberedelser borde vidtagas redan i fred. Kostnaderna för de
sålunda föreslagna åtgärderna beräknas uppgå för Fårösund till 407,200
kronor och för Tingstäde till 590,000 kronor eller tillsammans 997,200
kronor.
Fullkomligt delande komiterades uppfattning såväl om önskvärdheten
af att inskränka antalet befästa hamnar, hvilka icke hafva någon
egentlig betydelse för oss sj elfva, men som vi dock af hänsyn till
andra makter måste trygga, som ock att Fårösund såsom krigshamn
numera har ett afgjordt företräde framför Slite, anser jag mig dock
böra erinra om, att, såsom jag redan i mitt anförande till statsrådsprotokollet
för den 14 januari 1898 antydt, det ej lärer stå i vårt.
eget skön att bestämma om Slites upphörande såsom sådan hamn, hvarför
-
Fjerde hufvudtiteln. 101
utom det äfven torde vara tvifvel underkastadt, om de jemförelsevis
svaga fasta försvarsanordningar, som af komiterade föreslås att komma
till utförande vid Fårösund, skola kunna sägas vara tillräckligt effektiva
för att förläna denna hamn karakteren af en krigshamn. 1 sistnämnda
afseende hade det otvifvelaktigt varit fördelaktigare, om ingen inskränkning
gjorts i den af fortifikationen utarbetade planen till befästningsanordningar
derstädes, för hvilken i statsverkspropositionen till 1896 års
Riksdag redogöres. Denna uppfattning uttalas ock af landtförsvarets
myndigheter i deras utlåtande. Då emellertid icke ens de anordningar,
hvilka i sistnämnda plan upptagas och erfordra en kostnad af 756,800
kronor, äro på långt när tillräckliga för att på ett verkligt effektivt
sätt skydda hamnen, det vill säga kunna hindra en modern pansarflotta
att tilltvinga sig tillträde till densamma, och hänsynen till kostnaderna
bestämdt förbjuder oss att för ett sådant ändamål uppoffra en
större summa, synes man möjligen kunna, tills vidare åtminstone, nöja
sig med komiténs förslag, med deruti af chefen för flottans stab påyrkade
mindre ändringar, hvilka senare ej draga någon särskild kostnad.
Hvad åter beträffar befästningen vid Tingstäde, delar jag fullkomligt
den af landtförsvarets myndigheter uttalade åsigten, att befästningen, sådan
den af komiterade föreslagits, endast i högst ringa grad skall kunna bidraga
till stärkandet af öns försvar gent emot ett fiendtligt försök att bemäktiga
sig densamma och att befästningens uppgift på så sätt »torde i hufvudsak
blifva inskränkt till att gifva ett skydd mot öfverrumplingsförsök, särskilt
under pågående mobilisering, äfvensom att hägna inom densamma
upplagda förråd». Men äfven om man sålunda afstår från att skapa en i
egentlig mening fast punkt, som, försvarad af en fåtalig besättning, skulle
kunna jemförelsevis länge hålla sig mot den fientliga styrka, som man
rimligen kan tänka sig landsatt på ön, och nöjer sig med ett enda
fort jemte passagera anläggningar, synes det som om åtminstone sagda
fäste borde utföras i enlighet med de grundsatser, efter hvilka fullt
permanenta fort, som icke i och för sitt försvar kunna påräkna bistånd
af närbelägna befästningar af samma art, anläggas och bestyckas. Äfvenså
hade det, såsom också af landtförsvarets myndigheter påpekas, varit fördelaktigt,
om förberedelserna för de passagera anläggningarnas utförande
kunnat göras mera omfattande än hvad som med de ringa medel,
hvilka af komitén härför afsetts, varder möjligt, enär i annat fall stor
fara torde vara för handen, att dessa befästningsanläggningar ej hinna
utföras. I betraktande dock af att militärbefälhafvaren ansett sig kunna
förorda en ännu svagare befästning än hvad kommitterade föreslagit,
samt att hvarken öns stridskrafter enligt den nya organisationen eller
102 Fjerde hufvudtiteln.
de tillgångar, som lämpligen kunna afses för Gotlands fasta försvar,
medgifva utförandet af ett så omfattande förslag, som den af chefen
för fortifikationen ingifna meromnämnda generela planen upptager,
anser jag mig, i likhet med myndigheterna, kunna ansluta mig till
komiténs förslag till befästningsanordningar vid Tingstäde, dock så att
den af kommitterade angifna kostnadssumman liöjes med af myndigheterna
angifvet belopp af 31,500 kronor, hvarmed den i komiténs betänkande
anförda kostnadssumman för inköp af mark bör ökas.
Kostnaden för det fasta försvaret på Gotland skulle således uppgå
till vid Fårösund 407,200 kronor och vid Tingstäde 621,500 kronor
eller tillsammans 1,028,700 kronor.
Den i 1896 års statsverksproposition omnämnda befästningsplanen
— afseende, utom kraftigare försvarsanordningar vid Fårösund, anläggandet
af en fästning med flera, fullt permanenta detascherade fort vid
Tingstäde — upptog en kostnadssumma för ordnandet af Gotlands
fasta försvar af sammanlagdt 5,170,000 kronor eller i rundt tal 4,140,000
kronor mera, än hvad komiténs slutsumma, jemte det ofvannämnda af
myndigheterna förordade tillägget till densamma, angifver.
Frågan om öfre Norrlands fasta försvar har af komitén blifvit på
ett särdeles grundligt sätt utredd. Sedan komiterade till en början
omnämnt vårt lands nuvarande strategiska läge, hvilket — då under hittillsvarande
förhållanden ett hufvudanfall öfver vår norra landgräns ej
gerna kunnat komma i fråga — betecknas såsom synnerligen fördelaktigt
ur försvarssynpunkt, öfvergå de till en redogörelse för, huru detta läge
skall gestalta sig, när en sammanhängande jernvägsförbindelse kommer
till stånd rundt norra delen af Bottniska viken, och påvisa dervid, att,
som ett hufvudanfall öfver landgränsen då blefve möjligt att utföra,
vårt lands läge i strategiskt afseende vid nämnda tidpunkt skall hafva
undergått en väsentlig förändring till det sämre. Derefter tages under
ompröfning den vigtiga frågan, hvilket af de båda alternativen: ett
hufvudanfall öfver hafvet eller ett sådant landvägeif, vore det sannolikaste,
och kommer komitén till det resultat, att, under förutsättning, att
vår flotta nått den utveckling, som densamma enligt plan bör uppnå, man
torde vara berättigad till det antagandet, att ett hufvudanfall sjöledes
blir allt mindre sannolikt. Komiterade stödja denna sin uppfattning
på, bland annat, uttalanden af framstående strategiska författare rörande
de svårigheter, som synnerligast nu för tiden äro förbundna med en större
landstigningsoperation, särskildt beträffande skyddet af transportflottan och
förbindelseliniens tryggande. I sistnämnda afseende spela, anser kona
-
103
Fjerde hufvudtiteln.
ten, vinterns inträde och dermed äfven Östersjöhamnarnes och hafvets
isbeläggning en vigtig roll. På grund af en omfattande statistik öfver
isförhållandena i Östersjön angifva komiterade, hvilka tider på året,
under olika förutsättningar, eu större landstigningsoperation icke synes
antaglig, och draga häraf sina slutsatser med afseende på möjligheten
att då med tillräckliga krafter möta ett anfall öfver landgränsen. I
sammanhang härmed påvisas, hurusom statistiken öfver isförhållandena
i östra Qvarken och Ålands haf gifver vid handen, att en operation
öfver isen, vare sig med större eller mindre truppstyrkor, icke är antaglig,
hvadan således ett hufvudanfall öfver Östersjön vare sig sommar
eller vinter ej skulle — under ofvan nämnd förutsättning — hafva
mycken sannolikhet för sig. Komitén afhandlar derefter de olika ändamål,
som bianfall öfver hafvet, utförda då detta går öppet, skulle afse,
och afslutar sin undersökning rörande Sveriges blifvande strategiska
läge med ett angifvande af de slutsatser, som af densamma anses kunna
dragas. Dessa slutsatser anföras sålunda:
»att det alltmera ökade värdet — uti såväl politiskt som strategiskt
afseende — af öfre Norrland med nödvändighet kommer att öka de
kraf, som man anser sig böra ställa på denna landsdels försvar;
att, om ett anfall öfver norra gränsen sker sommartiden eller under
det hafvet går öppet, öfre Norrlands försvar måste anförtros hufvudsakligen
åt VI. arméfördelningen, hvarför dennas motståndskraft bör så
mycket som möjligt stärkas; samt
att, om ett sådant anfall sker vintertiden, flera arméfördelningar
utan fara för det öfriga landets försvar kunna koncentreras i Norrbotten.
»
»Huru skall försvaret af öfre Norrland på lämpligaste sätt tillgodoses?»
är den fråga, som komitén härnäst uppställer till besvarande.
Dervid afhandlas till en början nödvändigheten af att försvara nämnda
landsdel, hvarvid påvisas densammas störa betydelse för rikets försvar i dess
helhet, och erinras om de svårigheter, som vid denna landsdels försvar g’öra
sig gällande. Efter en närmare redogörelse för dessa svårigheter, hvilka
enligt komiténs uppfattning äro af den art, att, såvida icke särskilda åtgärder
vidtagas för stärkandet af ifrågavarande landsdels försvar, detta
icke med någon utsigt till framgång kan utföras, öfvergå komiterade till
att angifva, huru sagda svårigheter skulle kunna i möjligaste mån afhjelpas.
Den noggranna undersökning — grundad på ett omsorgsfullt studium
af gällande mobiliserings- och koncentreringsplaner, af landsdelens befolknings-,
odlings- och kommunikationsförhållanden samt af andra på
försvaret inverkande omständigheter — hvilken komiterade egna före
-
104 Fjerde hufvudtiteln.
liggande fråga, utmynnar deruti, att enligt komitens förmenande
landsdelens försvar kan utföras, endast för så vidt försvarscorpsen bär
tillgång till åtminstone en inom operationsområdet i fråga belägen
befäst plats, tjenande till utgångspunkt och stöd för corpsens operationer
samt till upplagsplats för dess förnödenheter, på samma gång
den för fienden spärrar hans hufvudoperationslinie. Beträffande läget
af nämnda plats, hvilken sålunda skulle få karakteren af en operations-,
förråds- och spärrfästning, anse komiterade, efter att hafva skärskådat
de olika alternativ, som kunna tänkas, och, hvad särskildt beträffar
valet mellan en punkt vid Kalix’ eller en vid Lule eif, efter att
hafva tagit del af t. f. chefens för generalstaben och chefens för
fortifikationen infordrade yttranden, att platsen såväl af strategiska
som taktiska och ekonomiska skäl, för hvilka närmare redogöras, alldeles
gifvet bör bestämmas till Boden vid Lule eif, en punkt hvars
strategiska betydelse vore så stor, att den i alla händelser måste skyddas.
Sedan komiterade lemnat en sammanfattad redogörelse för de
uppgifter en fästning vid denna punkt skulle få, angifva de några
synpunkter för försvarscorpsens uppträdande, hvilka anses stå i nära
samband med redogörelsen för fästningens uppgift, särskildt såsom operationsfästning
(dubbelt brohufvud). Af hvad härom anföres, framginge
»hvilken utomordentligt vigtig roll fästningen skulle komma att spela
under förutsättning af ett anfall öfver vår norra landgräns sommartiden,
då fienden beherskar hafvet, och huru hopplöst ett försvar i sjelfva
verket vore fästningen förutan.»
Komiterade öfvergå derefter till en redogörelse för försvarsförhållandena
i öfre Norrland, under förutsättning, att en med oss allierad flotta
beherrskade Östersjön, och för fästningens uppgift i detta fall. Slutligen
tages äfven i betraktande det långt ifrån osannolika alternativet, att anfallet
skulle komma att ega rum under vintern, och påpekas bland annat,
hurusom de under denna årstid för försvaret ofördelaktiga taktiska förhållandena
med nödvändighet påkalla ett befäst Boden samt hurusom
en fästning till föreslaget omfång skall, äfven om anfallscorpsen trängt
förbi densamma, kunna föranleda ett omslag i det strategiska läget
till vår fördel.
I den följande afdelningen af ifrågavarande del af betänkandet
upptaga komiterade till bemötande de erinringar mot den föreslagna
fästningen, som, alltsedan förslaget om densammas anläggning första
gången väcktes (år 1887), inom Riksdagen och från andra håll framstälts.
Dessa erinringar hade, enligt komiténs uppfattning, sin grund
antingen uti en viss misstro till fästningar (särskildt landfästningar)
Fjerde hufyudtiteln. 105
i allmänhet eller ock berodde de på olika åsigter om försvaret af öfre
Norrland, hvarvid särskildt framhållits, att fästningen skulle »binda»
försvarscorpsen och hindra dennas operationer »i fria fältet», liksom ock
den meningen framstälts, att fästningen vore öfverflödig, om en inre
jernväg genom Norrland komme till stånd.
Beträffande fästningars påstådda umbärlighet framhålla komiterade
med stöd af den nyare krigshistorien och under åberopande af framstående
strategiska författare (bland andra Napoleon I och Moltke),
h vilka ovärderliga tjenster det fasta försvaret förmår lemna, och hurusom
intet land anser sig kunna undvara ett fast försvar, hvarjemte
till betänkandet fogas en belysande ttppgift på de summor, som för detta
ändamål utgifvits inom åtskilliga länder. I samband härmed utredes,
likaledes med stöd af krigshistorien, den mycket omtvistade frågan om
en cerneringscorps’ storlek samt det dermed sammanhängande spörsmålet,
om och i hvad mån en fästning är i stånd att hindra en fientlig härafdelning
att framrycka förbi densamma. Vidkommande påståendet, att fästningar
under alla förhållanden på ett ofördelaktigt sätt binda den försvarandes
trupper till förfång för operationerna i fria fältet, påvisa komiterade, att
detta är ogrunda dt, särskildt när försvarscorpsen utgöres af trupper,
till antal och utbildning underlägsna fiendens, såsom med all sannolikhet
skulle vara förhållandet, när det gällde försvaret af öfre Norrland. Till sist
visas, att, huru stora tjenster än en inre jernväg genom Norrland, hvars
utförande dock efter allt att döma vore öfverlemnadt åt en oviss framtid,
skulle kunna göra försvaret, den ingalunda kunde ersätta en fästning,
som under alla förhållanden vore nödvändig.
Komiterade ingå slutligen på en ompröfning af det inom fortifikationen
och artilleriet utarbetade förslaget till befästningsanordningar
vid ifrågavarande punkt samt de olika verkens bestyckning. De redogöra
dervid bland annat för hvarje verks betydelse samt visa, att intet
af de föreslagna verken kan uteslutas, utan att fästningens försvarbarhet
i hög grad inskränkes. Ej heller läte det sig göra att ersätta något
verk med provisoriska anläggningar, utförda vid krigsutbrott, enär —
enligt hvad krigshistorien och erfarenheten från dylika anläggningar
i vårt eget land utvisade — tillräcklig tid för desammas fullbordande
med all säkerhet icke skulle förefinnas. Med hänsyn dock till de
kostnader, som vore förenade med en fästningsanläggning vid Boden
enligt föreliggande plan, hade komiterade anställt en undersökning,
i hvad mån den föreslagna fästningens omfång kunde inskränkas
genom densammas förvandling till enbart en spärrfästning samt huruvida
den sålunda uppkomna besparingen i anläggningskostnad kunde
Bih. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 14
106 Fjerde hufvudtiteln.
anses uppväga fästningens genom nämnda inskränkning minskade värde
för försvaret. Efter en utförlig motivering, hvarunder äfven spärrfästningars
och spärrfästens uppgift och anordning i allmänhet beröras,
förklara komiterade, att, då en sådan anläggning i hvilket fall som
helst skulle erfordra en dryg kostnad — för en spärrfästning skulle
denna uppgå till minst 7,000,000 kronor — de fördelar, som det föreliggande
förslaget, afseende en förråds- operations- och spärrfästning,
erbjuder, äro så stora, att de mer än väl uppväga den jemförelsevis
obetydligt ökade kostnaden. Komitén föreslår på grund häraf, att för
tillgodoseendet af öfre Norrlands fasta försvar en fästning af den i den
ofvannämnda planen angifna beskaffenhet måtte uppföras vid Boden,
och skulle de härmed förbundna kostnaderna uppgå till 8,700,000
kronor.
Mot det af komitén sålunda afgifna förslaget hafva trenne af dess
ledamöter, nämligen grefve R. G. Hamilton samt herrar H. Andersson
och K. A. Kihlberg, reserverat sig, de båda senare i en gemensam reservation.
Såsom af det meromnämnda sammandraget af komitébetänkandet
framgår, afser den förstnämnda reservanten i sin reservation
ett uppskof med hela frågan om berörda befästningsanläggning, enär
spörsmålen om vårt lands strategiska läge, sjöförsvarets uppgift m. fl.
ännu ej skulle vara fullt utredda, medan de båda senare reservanterna
hålla före, att, om ock den ifrågavarande fästningen i vissa afseenden
vore fördelaktig för försvaret, den dock skulle hafva ett temligen under -ordnadt värde i strategiskt hänseende, hvadan reservanterna förmena,
att åt fästningen ej bör gifvas annan karaktär än spärrfästningens
samt att densamma bör komma till utförande först i ett senare tidsskede,
sedan sjöfästningarna och Karlsborg blifvit fullt färdiga.
Af de myndigheter, till hvilka komiténs betänkande varit remitteradt,
hafva chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och t. f.
chefen för generalstaben icke gjort någon erinring mot ifrågavarande
de! af detta. Deremot hafva, enligt hvad närmare framgår af sammandraget
af deras utlåtande, sagda myndigheter till bemötande upptagit
de ofvannämnda reservationerna, hvilka enligt deras uppfattning
visserligen kunde sägas vara af komiterade sjelfva bemötta,
men som de dock ansett sig icke böra förbigå med tystnad. Här
torde vara nog erinra om myndigheternas mening, att, beträffande
den förstnämnda reservationen, frågan om vårt lands blifvande strategiska
läge, om sjöförsvarets uppgift m. fl. frågor, sammanhängande med
den om behofvet af en fästning i öfre Norrland, vore med all önskvärd
tydlighet af komiterade utredda, samt att, vidkommande den se
-
107
Fjerde liufvudtiteln.
nare reservationen, de af reservanterna framdragna strategiska skälen
mot fästningsanläggningen i fråga tvärtom just voro egnade att framhålla
berörda fästnings stora betydelse.
Chefen för flottans stab afhandlar i sitt utlåtande öfver komiténs
betänkande äfven öfre Norrlands försvar. Ehuru bemälde chef tillmäter
den ifrågasatta fästningen stor betydelse för försvaret af ifrågavarande
landsdel, hvilket otvetydigt framginge af den af komitén gjorda »synnerligen
fullständiga» utredningen rörande sagda fästning, anser han
dock på angifna skäl, hvilka närmare framgå af sammandraget öfver
myndigheternas utlåtande, att fästningen ej skulle hafva samma betydelse
för landets försvar i dess helhet, hvarför han håller före, att densamma
ej borde påbörjas förr, än de såsom replipunkter för det rörliga försvaret
till sjös såsom nödvändiga ansedda sjöbefästningarna vid Stockholm,
Karlskrona, Göteborg och Fårösund samt en af honom ifrågasatt befästningsanläggning
vid Ångermanelfvens mynning fullbordats.
Då den mening, som jag, alltsedan frågan om anläggandet af eu fästning
i öfre Norrland för öfver tio år sedan bragtes på tal, vid upprepade
tillfällen dels såsom chef för generalstaben och dels såsom statsråd och
chef för landtförsvarsdepartementet för Eders Kongl. Maj:t framlagt
rörande nämnda ärende, till alla delar öfverensstämmer med de af komitén
uttryckta åsigterna i samma fråga, kan jag ej annat än på det
lifligaste instämma i hvad komiterade sålunda anfört. Enligt min åsigt
har komitén på ett så grundligt sätt utredt föreliggande fråga och
framlagt så öfvertygande skäl såväl för den föreslagna fästningens nödvändighet,
för så vidt vi vilja försvara Norrbotten — hvilken landsdels
betydelse i ekonomiskt och strategiskt afseende med styrka framhålles
— som för att platsen för densamma bör bestämmas till Boden, att
någonting vidare knappast torde vara att tillägga. Någon meningsskiljaktighet
rörande fästningens betydelse för öfre Norrlands försvar
har ej heller försports bland de myndigheter, som egt att yttra sig
öfver ifrågavarande del af komitébetänkandet, och de erinringar i strategiskt
afseende, som af ett par af komiténs icke militära ledamöter
gent emot komiténs flertal framstälts i ändamål att förringa denna betydelse,
kunna, såsom af myndigheterna äfven framhålles, när man
såsom sig bör tager i betraktande fästningens i betänkandet tydligt
angifna ändamål, från militärisk synpunkt svårligen på ett tillfredsställande
sätt förklaras.
Beträffande åter den af chefen för flottans stab framstälda meningen,
att fästningen ej skulle hafva någon större betydelse för lan
-
, 108 Fjerde hufvudtiteln.
dels försvar i dess helhet, står denna i samband med hans uppfattning
om sannolikheten af ett hufvudanfall sjöledes. Otvifvelaktigt har dock
komitén haft grundade skäl för sin motsatta åsigt, hvilken genom erfarenheterna
från det nyligen utkämpade kriget mellan Spanien och
Förenta staterna i så måtto ytterligare bekräftats, att, om man får
döma af en officiel rapport från en af våra flottan tillhörande krigsstipendiater,
transporten af omkring 16,000 man från Tampa till
Santiago ansågs förenad med så mycken risk, att underrättelsen
om ett enda nattetid signaleradt misstänkt fartyg var tillräcklig att en
hel vecka fördröja expeditionens afgång. Flottans målsman inom
komitén synes icke heller haft någon från komiténs flertal afvikande
mening i detta hänseende. Dessutom får icke förbises det fall, hvarom
chefen för flottans stab dock ej yttrar sig, men som komiterade upptaga
till en ganska utförlig behandling, nämligen att ett hufvudanfall mot
vårt land företages under vintern, och då lärer väl intet tvifvel råda,
att detsamma utföres öfver vår norra landgräns. Åtskilliga omständigheter,
närmare angifna i komiténs betänkande, tala för att vi måste
gorå oss beredda på att möta ett anfall äfven under nämnda årstid,
hvarförutom vår egen krigshistoria är lärorik nog i detta afseende.
Hvad chefen för flottans stab anfört rörande öfre Norrlands jemförelsevis
ringa betydelse i strategiskt afseende liksom ock beträffande en
inre jernväg genom Norrland, hvilken, då det är fråga om landets
försvar i dess helhet, skulle kunna ersätta en fästning, är utförligt
nog bemött af komitén. Jag vill endast erinra derom, att har förstnämnda
landsdel en gång af en anfallscorps besatts, lärer på grund
af militärgeografiska och (land-)strategiska förhållanden, hvilka här
icke lämpligen kunna meddelas, försvaret af den öfriga delen af
Norrland möta de allra största svårigheter, och hvad förlusten af ena
hälften af vårt land innebär torde ligga i öppen dag.
Beträffande den af chefen för flottans stab såsom replipunkt för
flottan förordade nya befästningsanläggningen vid Ångermanelfvens
mynning, anser jag i likhet med honom en sådan replipunkt vara af
stort värde; deremot kan jag icke dela hans uppfattning, att en dylik
befästningsanläggning bör föregå anläggandet af en landfästning i Norrland.
Då ett anfall öfver landgränsen, såsom möjligt att utföra under
alla förhållanden, är på samma gång mycket sannolikare och, såsom af
komiténs betänkande äfven framgår, vidare farligare än en sjöexpedition
med mellersta delen af Norrland såsom mål, synes intet tvifvel gerna
kunna råda derom, att tryggandet af landgränsen, som ligger helt och
Fjerde lnifvudtiteln. 109
hållet öppen för anfall, är en angelägenhet, hvars ordnande bör föregå
ifrågavarande replipunkts anläggning.
Till sist synes böra erinras om, att förevarande fästning skulle
hafva en vigtig uppgift att fylla vid upprätthållandet af vårt lands
neutralitet i händelse af krig mellan vissa oss närgränsande stater, ett
förhållande, hvilket ock med mycken styrka framhållits såväl af ifrågavarande
komité för utredning rörande landets fasta försvar som af den
år 1888 för behandling af hit hörande frågor förordnade s. k. neutralitetskomitén.
Med afseende på Göteborgs befästande åt sjösidan, erinrar komitén
till en början om stadens betydelse såsom Sveriges näst största importort,
med utmärkt hamn, varf, verkstäder och andra tillgångar, hvilken
betydelse anses vara så stor »att en eröfring eller ett bombardement
af staden icke allenast skulle vara moraliskt nedslående utan ock
i materielt afseende afsevärdt minska vår motståndsförmåga». Då tillika
ingenting hindrade en främmande flotta att när som helst inlöpa
i stadens hamn, insåges lätt, att äfven under förvecklingar, hvaraf vårt
land icke direkt berördes, en sådan flotta blott genom att hota med
brandskattning kunde tvinga oss till steg, som kunde blifva ödesdigra
för hela landet. Dertill komme äfven, att Göteborg vore särdeles lämpligt
såsom en nödvändig replipunkt för vår flotta under dennas eventuel
operationer i våra vestliga farvatten. Efter att hafva omnämnt,
hurusom den stora betydelse, staden sålunda i händelse af krig egde,
föranledt, att behofvet af dess befästande på senare tiden allt mera
gjort sig gällande, öfvergå komiterade, såsom närmare synes af sammandraget
af komiténs betänkande, till en redogörelse för de olika
förslag, som i detta afseende uppgjorts. Slutligen afgifva komiterade
sitt eget förslag till befästningsanordningar vid Göteborg.
Enligt detta förslag, som i det stora hela öfverensstämmer med
den af chefen för fortifikationen förut ingifna och i statsverkspropositionen
till 1896 års Riksdag omnämnda planen, om ock åtskilliga inskränkningar
i denna'' äro vidtagna, skulle försvarsanordningarna hufvudsakligen
utgöras af en stängsellinie i Göta elfs mynning, flankerad af
ett snabbeldsbatteri samt ett fäste på Vesterberget för grafva kanoner
till beskjutning af farvattnet framför stängsellinien. Kostnaden för
nämnda anordningar beräknas uppgå till 1,900,000 kronor, hvartill
skulle komma kostnaden för minspärrningen, upptagen till 500,000
kronor.
110 Fjerde hufvudtiteln.
Mot det förslag komitén sålunda afgifvit hafva herrar H. Andersson
och K. A. Kihlberg hvar för sig anmält reservation. Af skäl, som närmare
framgår af sammandraget öfver komiténs betänkande, biträder
den förre komiténs förslag med undantag af den del, som rör fästet
på Vesterberget, medan den senare håller före, att inga fasta försvarsanstalter
vid Göteborg äro af behofvet påkallade.
Båda reservationerna hafva af myndigheterna upptagits till bemötande,
och framhålles dervid bland annat, hurusom åtminstone en fullt
tryggad replipunkt på vestkusten för flottan borde finnas, och att följaktligen
icke någon inskränkning i de af komitén föreslagna befästningsanordningarna
och ännu mindre ett fullkomligt uteslutande af dessa
kunde motiveras.
Komiténs nu omnämnda befästningsförslag har äfven af myndigheterna
gjorts till föremål för en i enskildheter gående granskning.
Sålunda påvisa chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och
t. f. chefen för generalstaben uti sitt gemensamma utlåtande, att uteslutandet
af det i chefens för fortifikationen förslag upptagna kastbatteriet,
hvilket uteslutande komiterade af besparingsskäl ansett sig
kunna företaga, ehuruväl de ingalunda förbisett de härmed följande
olägenheterna, skulle medgifva fientliga fartyg att, förankrade i skydd
af vissa holmar och skär, bombardera staden, hvadan nämnda myndigheter
anse, att ett dylikt batteri förr eller senare måste komma till
utförande. Vidare påyrkas af nämnda myndigheter en del förändringar
i de af komiterade föreslagna befästnings- och bestyckningsåtgärderna,
afseende ett effektivare skydd af staden och hamnen utan väsentligt
ökad kostnad. Slutligen visas, huru beroende af hvarandra de af
komitén föreslagna verken äro med hänsyn till kostnaderna, i det att
ett uteslutande af fästet på Vesterberget med nödvändighet medför en
väsentligt ökad kostnad af minflankeringsbatteriet, så vida ej detta
senare mycket snart skall tystas i händelse af anfall. Under förut•
sättning, att med det ofvannämnda kastbatteriets anläggning kunde
anstå till tiden efter 10-års periodens slut, erfordrades, enligt samma
myndigheters mening, ingen större ökning i den af komitén angifna
kostnadssumman, än 30,000 kronor, hvartill dock en per mille fonden,
som vid 1899 års slut beräknades uppgå till 270,000 kronor, kunde
lemna tillgång.
Chefen för flottans stab framhåller i sitt utlåtande, att, med de
inskränkningar komiterade föreslagit i det af vederbörande myndigheter
afgifna förslaget till befästnings- och bestyckningsanordningar vid
in
Fjerde hufvudtiteln.
Göteborg, dessa befästningar, enligt hans åsigt svårligen skulle kunna
motstå ett allvarsamt anfall. Äfven håller han före, att det vore fördelaktigare
om minspärrningen förlädes i en annan linie. På grund
häraf föreslår bemälde chef, att det omnämnda kastbatteriet utföres,
samt att frågan om minliniernas läge tages under förnyad pröfning.
Äfven föreslås, att flytande bevakningsmateriel anskaffas för en kostnad
af 66,000 eller eventuel 88,000 kronor.
För egen del har jag i föregående underdåniga anföranden till
statsrådsprotokollen betonat, hurusom jag anser Göteborg vara af sådan
vigt och betydelse i både politiskt, ekonomiskt, strategiskt och sjöstrategiskt
afseende, att icke allenast hamnen medelst befästningar borde
spärras för insegling af fientliga fartyg, utan staden ock genom samma
medel skyddas mot bombardering. Det torde vara utan exempel, att
en kuststad af Göteborgs storlek och vigt, som dertill så jemförelsevis
lätt kan tryggas mot anfall från sjösidan, lemnas helt och hållet öppen
till pris åt förstkommande fientliga kryssare. Erfarenheten från de
senaste krigen gifver oförtydbart vid handen, huru litet folkrätten respekteras,
när man kan vinna fördelar genom att kränka den, och svårligen
lärer densamma under alla förhållanden skydda Göteborg mot
bombardering eller brandskattning. Men äfven om så vore, åstadkommes
icke genom ett vädjande till denna rätt någon tryggad replipunkt
för vår flotta, och ej heller hindras en fiende att besätta staden och
tillgodogöra sig dess resurser, att icke tala om hvilka följder förlusten
af den i strategiskt afseende vigtigaste punkten i hela vestra Sverige
skulle hafva under ett krig i denna del af landet. Det torde således
vara uppenbart, att Göteborg, nu som förut — såsom af den i komitébetänkandet
intagna historiska redogörelsen öfver Sveriges befästningsväsende
framgår, har inloppet till staden alltid, ända till för 30 år
sedan, varit befäst — måste medelst befästningar skyddas för anfall från
sjösidan.
Beträffande dessa befästningars beskaffenhet synes mig komiténs
förslag, med de af arméns myndigheter föreslagna ändringar och tillägg,
vara väl afpassadt efter förhållandena. Härvid ber jag särskildt få
påpeka nödvändigheten af, att det förenämnda kastbatteriet, hvars
betydelse äfven af chefen för flottans stab framhålles, kommer till
stånd. Komitén sjelf har uti föregående afdelningar af betänkandet
kraftigt betonat kasteldens värde under kustbefästningars strid mot
fartyg, och då här, i motsats till hvad förhållandet är vid Karlskrona,
endast ett kastbatteri skulle finnas, synes mig detta omöjligt kunna
112 Fjerde hufvudtiteln.
undvaras. Enligt från vederbörande myndigheter lemnad uppgift skulle
kostnaden för nämnda kastbatteri jemte bestyckning uppgå till 762,000
kronor. Att, såsom chefen för flottans stab föreslår, anordna minspärrningen
i en yttre linie har visserligen sina stora af honom påvisade
fördelar, men då en sådan anordning skulle medföra en betydligt ökad
befästningskostnad och icke är bestämdt nödvändig, synes mig det af
komitén föreslagna alternativet böra förordas. Beträffande nämnda
chefs förslag om anskaffning af rörlig bevakningsmateriel, torde jag
få hänvisa till hvad jag i fråga om anskaffning af dylik materiel här
ofvan yttrat.
Kostnaden för Göteborgs befästande åt sjösidan, på sätt jag nu
förordat, skulle belöpa sig till 2,692,000 kronor och med 1,188,000
kronor understiga det i 1896 års statsverksproposition angifna kostnadsbeloppet.
I dessa belopp är dock icke kostnaden för minspärrningen
upptagen.
Af de i förutnämnda betänkande af den 21 juni 1892 angående Sveriges
fasta försvar ifrågasatta öfriga befästningar hafva komiterade afhandlat
följande:
a. Befästningar till skydd för farleden till Stockholm genom Fällström.
Frågan om nämnda farleds befästande hörde enligt komiterades
uppfattning nära tillsammans med den i den historiska öfversigten öfver
Sveriges befästningsväsende omnämnda frågan om anläggandet af en
kanal genom det s. k. Moran-Edet, så att äfven större fartyg skulle
kunna begagna sig af denna farled. Då emellertid sistnämnda fråga
ännu ej vore afgjord, ansåge sig komiterade, efter att hafva erinrat om
den stora betydelsen ur försvarssynpunkt af sagda kanals anläggning,
sakna anledning såväl ingå i en närmare pröfning af de utaf chefen för
fortifikationen uppgjorda alternativa förslagen till befästningsanordningar
till skydd för farleden i fråga som afgifva eget förslag i ärendet.
För egen del har jag, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna,
intet att erinra mot denna komiterades uppfattning.
b. Positionerna i Stockholms yttre skärgård.
Med framhållande af nämnda positioners värde för försvaret ansåge
sig dock komiterade, som från vederbörande myndigheter infordrat uppgift
på kostnaden för deras anordnande, af sparsamhetsskäl icke böra
förorda desammas permanenta befästande.
Gent emot denna uppfattning hafva såväl de armén tillhörande
Fjerde hufvudtiteln. 113
myndigheterna som i synnerhet chefen för flottans stab framhållit nödvändigheten,
enligt deras åsigt, af att nämnda positioner redan i fredstid
gjordes fullt i ordning för sitt ändamål.
Ehuruväl jag, såsom af ofvannämnda betänkande den 21 juni
1892 framgår, fullkomligt inser de stora fördelar, som genom nämnda
positioners permanenta befästande skulle tillskyndas försvaret i Stockholms
skärgård, anser jag dock, att, då de kostnader, som berörda åtgärd
— äfven om man inskränkte sig till de enklaste befästningsanordningar—
skulle erfordra, uppgå till det jemförelsevis betydliga beloppet
af närmare 2 millioner kronor, hvarförutom en tillökning af fästningsartilleripersonalen
äfven blefve erforderlig, man för den närmaste
framtiden måste afstå från en sålunda beredd yttre försvarslinie och
i stället tills vidare koncentrera alla ansträngningar på att göra den
inre linien, som alltid måste utgöra hufvudförsvarslinien, vid Vaxholm
och Oscar-Fredriksborg så motståndskraftig som möjligt.
c. Befästningar till skydd för farleden till Stockholm genom Södertelge
kanal.
Med afseende på denna farled framhålla komiterade bland annat,
att, då densamma på grund af kanalens ringa djup och slussens inskränkta
dimensioner icke kunde befara s^ af annat än mindre fartyg,
på samma gång den i händelse af behof vore lätt att spärra, de fördelar,
som genom farledens befästande skulle tillförsäkras vår flotta
vid försvaret af Stockholms skärgård, icke borde tillmätas den afgörande
betydelse, att de skulle föranleda anläggningen af permanenta befästningar
för ifrågavarande ändamål.
Chefen för flottans stab har dock, såsom af sammandraget öfver
myndigheternas utlåtanden framgår, en motsatt mening och påyrkar,
af anförda skäl, såväl att dylika befästningar böra komma till stånd,
som ock att flytande bevakningsmateriel för berörda farled måtte anskaffas.
Hänsynen till nödvändigheten att ej på för många håll splittra
anslagen till det fasta försvaret föranleder mig att äfven i denna fråga
ansluta mig till komiterades mening.
d. Stockholms befästande åt landssidan.
Denna otvifvelaktigt mycket vigtiga fråga är af komitén ganska utförligt
afhandlad. Sedan komiterade erinrat om de af föregående komitéer afgifva
förslagen till hufvudstadens permanenta befästande — alla omnämnda
i historiken öfver Sveriges befästningsväsende — och visat, hurusom de
i det första förslaget angifna kostnaderna, Indika redan de voro efter
våra förhållanden betydliga nog, vid »hvarje nytt förslags framträdande
ganska väsentligt ökats, lemna de en redogörelse för det senaste inom
Bih. till Rihsd. Prot. 1899. 1 Sami 1 Afä. 1 Häft. 15
114 Fjerde hufvudtiteln.
fortifikationen utarbetade, ännu ej fullt färdiga befästningsförslaget.
Detta senares utförande skulle betinga en kostnad af, approximativt
beräknadt, minst 26,600,000 kronor, oberäknadt den till 6,190,000 kronor
beräknade kostnaden för i samband med nämnda befästningar stående
anläggningar i skärgården. Oaktadt befästningsanordningarna
skulle draga en så högst betydande kostnad, vore det ej fråga om att
omdana staden till eu modern läger fästa ing, jemförbar med de befästade
större städerna i utlandet, utan endast »att lemna de till Stockholms
omedelbara försvar afsedda trupperna ett kraftigt stöd, skydda staden
mot direkt beskjutning och på samma gång hindra en anryckande
fiende att utan framförande af belägringsartilleri bemäktiga sig densamma».
Komiterade redogöra derefter för den i chefens för generalstaben
meromnämnda betänkande angående Sveriges fasta försvar angifna
betydelsen af hufvudstadens befästande och öfvergå slutligen
till sin egen uppfattning af föreliggande fråga. Enligt denna uppfattning
borde berörda fråga först bringas på tal, då vår härordning nått
en sådan utveckling, att fältarmén icke beliöfde i någon högre grad
försvagas genom afdelandet af besättningstrupper till Stockholm, hvarförutom
med fog kunde ifrågasättas, huruvida vårt lands tillgångar skulle
medgifva Stockholms befästande under den närmaste framtiden, utan
att man på samma gång nlåste afstå från större delen af de utaf komitén
föreslagna befästningarna. Dessa senare borde emellertid gifvas första
rummet bland annat derför, att de alla, utom Karlsborg — om nödvändigheten
af hvars fullbordande dock ingen meningsskiljaktighet
funnes — äfven afsåge upprätthållandet af vår neutralitet. Till sist betonas
dock, att, när våra tillgångar medgåfve icke allenast att utföra permanenta
befästningar till Stockholms tryggande utan ock att upprätta
och underhålla de truppförband, särskildt af fästningsartilleri, som erfordrades
för den sålunda danade fästningens besättning, frågan om
Stockholms befästande åt landssidan borde skjutas i förgrunden. Till
dess borde enligt komiténs åsigt hufvudstadens försvar åt nämnda
håll öfverlåtas åt de rörliga stridskrafterna med stöd af fältbefästningar.
Mot komiténs uttalanden i denna fråga har ingen af myndigheterna
haft någon erinran att göra.
Då de åsigter i förevarande fråga, som sålunda framställas af komitén,
öfverensstämma med dem, som jag, såsom chef för generalstaben,
i förutnämnda betänkande uttalat, och hvilka jag, sedan detta betänkande
afgafs, icke haft någon anledning frångå, torde jag här kunna
inskränka mig till att instämma i hvad komiterade i sagda ärende anfört.
Fjerde hufvudtiteln. 115
o
e. Åtskilliga kuststäders tryggande medelst befästningar och minor mot
anfall från sjösidan.
Såsom af sammandraget öfver komiténs betänkande närmare framgår
hafva komiterade tagit under ompröfning frågan om åtskilliga af
våra större kuststäders tryggande medelst fasta försvarsanordningar
mot anfall af fientliga örlogsfartyg, men dervid kommit till det resultat,
att, då dessa anordningar, äfven der desamma utan orimliga kostkostnader
kunde utföras, dock i hvarje fall skulle betinga en betydande
kostnad, de borde stå tillbaka för de af komiterade föreslagna, såsom
vigtigare ansedda befästningsanordningarna. Beträffande slutligen anordnandet
af tryggade replipunkter för vår flotta vid försvaret af Norrlands
kust, erinra komiterade visserligen om denna frågas vigt, men
anse dock, af anförda skäl, att de icke borde ingå på en närmare pröfning
af densamma.
Vidkommande frågan om tryggandet af vissa af våra större handelsstäder
mot anfall från sjösidan har jag vid föregående tillfällen för
Eders Kongl. Maj:t framlagt mina åsigter härutinnan och inskränker
jag mig derföre till att instämma i komiténs här ofvan anförda åsigt.
Af hvad jag sålunda i underdånighet anfört, framgår, att den samfälda
kostnaden för ordnandet af landets fasta försvar såsom komitén
föreslagit med tillägg af sådana befästnings- och bestyckningsanordningar,
som myndigheterna funnit vara oundgängligen nödvändiga och
jag i det föregående förordat, skulle uppgå till ett belopp af 23,625,594
kronor, oberäknadt de kostnader, som kunna betäckas med en permille
fonden, hvarförutom kostnaden för minspärrningen yid Göteborg, som
af komitén ej inräknats i slutsumman, ej heller upptagits. Nämnda belopp
öfverstiger den i komiténs betänkande angifna samfälda kostnadssumman
af 21,024,500 kronor med i rundt tal 2,600,000 kronor eller
fördeladt på 10 år omkring 260,000 kronor om året, men understiger
deremot den i 1898 års statsverksproposition angifna kostnadssumman
för genomförandet af den förutnämnda mera omfattande befästningsplanen
med i rundt tal 9,375,000 kronor.
116 Fjerde hufvndtiteln.
Såsom jag redan i det föregående antydt, finner jag den af komiterade
föreslagna tidrymden, inom hvilken den af dem föreslagna
befästningsplanen skulle komma till utförande eller 10 år, vara väl
afpassad efter förhållandena, särdeles då afseende måste fästas såväl på
nödvändigheten af att så vidt möjligt begränsa årsanslagen som ock
på önskvärdheten af att inom landet utföra för befästningarna erforderlig
artilleri- och pansarmateriel. Likaså synes mig komiténs förslag
till fördelning på perioder, nämligen 1 period om 4 år och 2 perioder,
hvardera om 3 år, af de för ordnandet af landets fasta försvar af densamma
föreslagna befästnings- och öfriga anordningar samt af kostnaderna
härför väl motiveradt, om än en del mindre jemkningar, föranledda,
utom af den ökade totalkostnaden, äfven af myndigheternas
erinringar, synas böra göras. Enär emellertid frågan om fästningsartilleripersonalens
organisation ännu icke är så utredd, att densamma
kan framläggas till Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens pröfning — ett
förhållande, till hvilket jag anhåller i det följande få återkomma —
men denna fråga står i det närmaste samband med den om anläggandet
af en ny fästning, synes skäl vara för handen att ej nu i
enlighet med komiterades förslag för Riksdagen framlägga hela den
för första perioden föreslagna arbetsplanen med äskande af det för
densammas genomförande erforderliga anslagsbeloppet. Det synes mig
derföre, som borde den af komitén föreslagna första perioden lämpligen
delas i tvenne, hvardera om 2 år. Under den första af dessa, omfattande
åren 1899 och 1900, vill jag icke ifrågasätta höjning af de utaf
komitén beräknade årsanslagen, oaktadt slutsumman af kostnaderna för
ordnandet af landets fasta försvar i enlighet med hvad jag här ofvan
förordat, såsom nyss nämndes, öfverstiger den slutsumma, hvartill komitén
kommit. Under denna första af mig föreslagna period borde årsanslagen,
3,000,000 kronor, för hvardera året användas till stärkandet
af landets nuvarande fasta försvar, hvarjemte den för Göteborgs befästande
afsedda en per mille fonden då borde utgå. De befästningsanordningar,
hvartill denna senare skulle användas, äro nämligen till
omfånget så inskränkta, att en lösning af frågan om fästningsartilleripersonalens
organisation icke behöfver föregå beslutet om deras anläggning.
På så sätt skulle vid nämnda 2-årsperiods slut det fasta försvaret
å Stockholms sjösida samt vid Karlskrona till sina hufvudsakligaste
delar vara fullbordadt, de vigtigaste befästnings- och bestyckningsanordningarna
vid Fårösund färdiga och inloppet till Göteborg nödtorftigt
spärradt, hvarförutom arbetet på Karlsborgs fästningsbyggnad,
Fjerde liufvudtiteln. 117
hvartill på hittills vanligt sätt 200,000 kronor om året skulle afses, då
också fortskridit i ej ringa mån, åtminstone hvad kärnfästningen beträffar.
Vid andra periodens början torde frågan om fästningsartilleripersonalens
organisation hunnit fullständigt utredas och tiden vara inne
att påbörja anläggandet af en fästning vid Boden till stöd för försvaret
af öfre Norrland. Fästningen skulle i alla fall vid den af mig föreslagna
andra periodens slut — det vill säga vid utgången af den i
komiténs betänkande angifna första perioden — kunna vara i så vidsträckt
omfattning påbörjad och förd framåt, att man kunde hysa
grundad förhoppning om, att densamma blefve försatt i försvarbart
skick samtidigt med att den mot gränsen ledande jernvägen nådde
sitt slutmål.
Med afseende på fästning sar tiller iper sonalens organisation går komiténs
förslag i hufvudsak ut på att organisera denna personal — utom
Gotlands artillericorps’ fästningskompani — på 2 regementen, nämligen
ett landfästningsartilleriregemente om 10 kompanier, tillhörande landtförsvarsdepartementet
samt afsedt för Karlsborg och Boden, och ett
sjöfästningsartilleriregemente om 12 kompanier, hörande under sjöförsvarsdepartementet
och afsedt för Karlskrona och Göteborg. Kostnaden
för organisationen skulle för båda regementena tillsammans uppgå till
1,228,000 kronor och öfverstiga den nuvarande kostnaden för nämnda
personal med 518,600 kronor, allt i runda tal.
Såsom af sammandraget öfver myndigheternas utlåtanden synes,
äro mot ingen afdelning af komiténs betänkande så många erinringar
framstälda som mot denna. Men icke nog med att samtliga myndigheter
hafva från komiténs mening skiljaktiga åsigter rörande den
lämpligaste organisationen af ifrågavarande personal, de af dem sjelfva
afgifna förslagen till sådan organisation skilja sig till och med i sina
hufvudgrunder från hvarandra.
Sålunda anse chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och
t. f. chefen för generalstaben i sitt gemensamma utlåtande, att artilleritruppen
på Vaxholm och Oscar-Fredriksborgs fästning fortfarande bör
höra under landtförsvarsdepartementet och utgöra en särskild corps, att
Göteborgs fästningsartilleripersonal bör tagas af Karlskrona artillericorps,
hvilken bibehålies såsom sjelfständig sådan, att Karlsborg och Boden
böra erhålla hvar sin sådan corps, att Gotlands artillericorps’ fästningskompani
måste ökas till numerären o. s. v., hvarjemte påpekas nödvändigheten
att öka ingeniörtruppernas antal. Chefen för flottans stab
tillstyrker deremot Vaxholms artillericorps’ öfverflyttning till sjöförsvars
-
118 Fjerde hufvudtiteln.
departementet och sammanslagning med Karlskrona artillericorps, men
gör åtskilliga erinringar i öfrigt mot komiténs förslag, hvarjemte han
hemställer, huruvida icke det fasta minförsvarets personal borde öfverföras
till kustartilleriet, i livilket afseende han anser en utredning böra
åvägabringas. Stationsbefälhafvaren i Karlskrona anser, att, om ett
sjöfästningsartilleriregemente skulle komma till stånd och detta jemte
samtliga sjö fästningarna, såvidt angår bestyckning och bemanning,
komme att lyda under sjöförsvarsdepartementet, äfven det fasta minförsvarets
personal borde komma att tillhöra nämnda regemente, och
föreslår stationsbefälhafvaren vissa organisationsåtgärder i samband
härmed. Chefen för Karlskrona artillericorps, tillika kommendant å
befästningarna vid Karlskrona, afgifver ett särskildt utförligt motiveradt
och af fullständiga stater åtföljdt förslag till organisation af sjöfästningsartilleripersonalen,
upptagande en öfverstyrelse och tvenne regementen,
ett för Vaxholm och Oscar-Fredriksborg med detascliement i
Göteborg och ett för Karlskrona. Slutligen har äfven marinförvaltningen
sin egen från kommendantens i viss mån afvikande meningrörande
vissa delar af organisationen.
Häraf torde framgå, att föreliggande, utan tvifvel ganska svårlösta
fråga ännu icke erhållit sådan utredning, att den kan till
Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens afgörande framläggas, utan anser
jag, att densamma bör efter ytterligare utredning tagas i förnya dt öfvervägande.
Gifvetvis borde då ock frågan om den till det fasta minförsvaret
hörande personalens öfverflyttning till sjöfästningsartilleriet
underkastas allvarlig ompröfning.
Chefen för fortifikationen samt generalfälttygmästaren hafva i sina
ofvanomförmälta underdåniga skrivelser den 15 november 1898 till en
början lemnat en redogörelse för de anslag, som under senare år beviljats
till befästningsarbeten och bestyckning å rikets fästningar. Med
erinran, att oaktadt dessa anslag mycket ännu återstode att i nämnda
afseenden åtgöra, anföra chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren
vidare, att, sedan befästningskomiténs betänkande och myndigheternas
yttranden deröfver numera till Eders Kongl. Maj:t inkommit,
frågan om landets befästningar och deras bestyckande vore införd i
ett nytt skede. Visserligen saknade chefen för fortifikationen och
generalfälttygmästaren kännedom om det beslut, som Eders Kongl.
119
Fjerde lmfvudtiteln.
Maj .-t kunde komma att fatta med anledning af den genom ofvannämda
betänkande och yttranden åstadkomna utredning, af hvilken orsak de
också funne det olämpligt att för närvarande framlägga vare sig ett
detaljeradt underdånigt förslag angående medel för fästningsbyggnader
och anskaffning af fästningsartillerimateriel under år 1900, eller förslag
till en per mille fondens användande för Göteborgs befästande, men
då det å ena sidan vore deras skyldighet att för Eders Kongl. Maj:t
angifva de anslagsbehof, som folie inom fortifikationens och artilleriets
områden, och det å andra sidan syntes vara obestridligt, att det för
behörigt tillgodoseende af vårt lands fasta försvar kräfdes åtminstone
så stora årsanslag, som komitén föreslagit, hemstälde de under åberopande
af den utredning och motivering, hvilka förebragts i komiténs
betänkande, jemförda med det deröfver af t. f. chefen för generalstaben
och dem afgifna gemensamma yttrande, det Eders Kongl. Majt
ville föreslå Riksdagen att dels medgifva Eders Kongl. Maj:t rättighet
att under 1899, utöfver de 1,500,000 kronor af det på extra stat för
samma år uppförda anslag af 3,000,000 kronor, öfver hvilka Eders
Kongl. Maj:t enligt senaste Riksdags beslut egde att förfoga för anskaffande
af artilleri- och pansarmateriel till redan befintliga fästningar,
använda återstoden af sagda extraordinarie anslag, jemväl 1,500,000
kronor, till stärkande af landets nuvarande fasta försvar, samt dels
likaledes för landets fasta försvar, dock utan nyssnämnda inskränkning,
till utgående på extra stat för år 1900 anvisa 3,000,000 kronor, af
hvilken summa då särskild! för Karlsborg med Vaberget skulle afses
200,000 kronor.
Åt hvad jag ofvan i underdånighet anfört rörande fördelningen på
perioder åt kostnaderna för ordnandet af landets fasta försvar, torde
framgå, att, ehuruväl jag i likhet med chefen för fortifikationen och
generalfälttygmästaren anser, att Eders Kongl. Maj:t bör af Riksdagen
äska medgifvande att under innevarande år förfoga äfven öfver återstoden
af det anslag af 3,000,000 kronor, som sistlidne års Riksdag beviljade
till stärkande af landets nuvarande fasta försvar — af hvilket anslag
hälften eller 1,500,000 kronor redan, jemlikt Riksdagens beslut, af
Eders Kongl. Maj:t disponerats — samt äfven håller före, att ett
anslag af likaledes 3,000,000 kronor bör under nästkommande år utgå
till det fasta försvaret, jag dock hyser den från sagda myndigheters
åsigt afvikande meningen, att sistnämnda belopp bör användas, i likhet
120
Fjerde liufvudtiteln.
med ofvannämnda af 1898 års riksdag beviljade anslag, till stärkande
af vårt lands nuvarande fasta försvar. Detta hindrar dock ej, att jag
på de i det föregående anförda skäl äfven ifrågasätter, att en per
mille fonden, som ju är afsedd till Göteborgs befästande, redan nu må
få för sitt ändamål användas och sålunda utgå med en del i år och med
återstoden nästa år.
Som af det till utgående under nästkommande år ifrågasatta anslag
den del, som afser Karlskrona befästningars och batteriernas vid Fårösund
bestyckning, hör under statsrådets och chefens för sjöförsvarsdepartementets
föredragning, lärer bemälde departementschef beträffande
denna del af anslaget hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan.
Enligt af vederbörande myndigheter verkstälda detaljberäkningar skulle
för nämnda ändamål afses ett belopp af 800,000 kronor. På min underdåniga
föredragning skulle således af Riksdagen äskas återstoden af
det ifrågasatta årsanslaget, eller 2,200,000 kronor.
På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att
dels medgifva Eders Kongl. Maj:t rätt att under
innevarande år använda den ännu ej disponerade återstoden,
1,500,000 kronor, af det utaf 1898 års Riksdag
på extra stat för år 1899 till stärkande af landets
nuvarande fasta försvar beviljade anslag;
dels för samma ändamål på extra stat för år 1900
bevilja ett belopp af 2,200,000 kronor;
dels ock medgifva ej mindre att 50,000 kronor af
en per mille fonden må under innevarande år ställas
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för att användas
till befästningsarbeten jemte bestyckning och anordningar
för försvarets ledning vid inloppet till Göteborg, än äfven
att för samma ändamål nämnda fonds återtod, beräknad
till 220,000 kronor, må få under år 1900 användas.
Fjerde hufvudtiteln.
121
Intendenturbehof.
Intendenturutrustning.
I underdånig skrifvelse den 5 december 1896 redogjorde generalintendenten
i detalj för de mest trängande bristerna i arméns intendenturutrustning,
hvilka — hufvudsakligen härledande sig från den
ökning i _ arméns krigsstyrka, som genom Eders Kongl. Maj:ts med
urtima Riksdagen år 1892 fattade beslut numera inträdt — syntes
höra framför andra tillgodoses, derest icke en ifrågakommande mobilisering
skulle, vidkommande denna utrustning, alldeles äfventyras.
Af den sålunda lemnade utredningen framgick, att samtliga dessa
brister skulle för utlemnande kräfva ett belopp af 1,830,920 kronor, af
hvilket 1897 års Riksdag på Eders Kongl. Maj:ts framställning på
extra stat för år 1898 beviljade 536,980 kronor. Af det beräknade
medelsbehofvet för ifrågavarande mest trängande brister återstod således
1,293,940 kronor, hvaraf Eders Kongl. Maj:t föreslog 1898 års Riksdag
att för 1899 anvisa 794,570 kronor, hvarmed afsågs att anskaffas:
15,000 par stöflar ..........................................
13,540 ränslar ................................................
Sjukvårdspersedlar............................................
675 par packfickor .........................................
655 sadlar med tillbehör.................................
Öfrig hästutredning .........................................
4 flyttande sjukhus .........................................
Materiel, ingående i fordonens belastning
Sjukhuståg...........................................................
då till följande år skulle återstå att anskaffa:
............. för |
kr. |
165,000 |
— |
.............. >» |
» |
186,000 |
— |
............ » |
» |
21,800 |
— |
.............. » |
» |
12,100 |
— |
.............. » |
y> |
60,200 |
— |
.............. )> |
18,100 |
— |
|
.............. » |
)> |
136,520 |
— |
.............. )) |
146,400 |
— |
|
.............. » |
» |
48,450 |
— |
ler tillhopa |
kr. |
794,570 |
— |
15,000 par stöflar .............................................
4 flyttande sjukhus .........................................
Sjukhuståg..........................................................
Etappsjukhus och reservetappsjukhus........
Etappsjukstall och reservetappsjukstall......
Bih. till Rilcsd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
för kr. 165,000
» » 136,520
)) » 48,450
» » 145,800
» » 3,600
eller tillhopa kr. 499,370
1 Käft.
[26.]
Anslag till
intendenturutrustning.
16
L27.J
Anslag till
lakan och
handdukar åt
icke garnisonerade
armén
och de värnpligtige.
122 Fjerde hufvudtiteln.
Riksdagen fann icke annat att anmärka mot den meddelade planen
för anskaffande af intendenturutrustning, i hvilken, såsom nämndt är,
ingingo 30,000 par stöflar, än att, då lämpligheten af att i större mängd
tillverka och i förråden förvara stöflar för arméns behof icke vore i
erforderlig mån utredd, en anskaffning af 6,000 par dylika persedlar
tillsvidare borde vara tillräcklig för att tillfälle till förvärfvande af erfarenhet
i detta afseende kunde beredas inom arméns samtliga trupper.
I eldighet med denna uppfattning afdrog Riksdagen från återstående
beloppet för tillgodoseende af de mest trängande bristerna i arméns
indententurutrustning, 1,293,940 kronor, värdet af 24,000 par stöflar
eller 264,000 kronor, samt beviljade af återstoden, 1,029,940 kronor,
ett belopp af 529,940 kronor att på extra stat år 1899 utgå.
I sin ofvanomförmälta skrifvelse den 2 november 1898 har generalintendenten
anfört, att då han först under år 1899 kunde blifva i
tillfälle att lemna den af Riksdagen önskade utredningen om lämpligheten
af den ifrågasatta vidare stöfvelanskaffningen, som ju hos Riksdagen
borde få stöd af erfarenheten från den anskaffning af 6,000 par
stöflar, hvartill medel anvisats, nödgades generalintendenten inskränka
sig till att, med fasthållande af omförmälda nyanskaffningsplan, mot
hvilken Riksdagen icke haft något att erinra, hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes af Riksdagen äska för intendenturutrustningens kompletterande
enligt samma plan återstående 500,000 kronor.
Åberopande hvad generalintendenten sålunda anfört hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till anskaffning af intendenturutrustning åt
armén på extra stat för år 1900 anvisa 500,000
kronor.
Lakan och handdukar åt icke garnisonerade armén och de värnpligtige.
Deri af generalintendenten gjorda framställning, för hvilken jag
nyss redogjort, afser att fylla sådana brister i arméns intendenturutrustning,
hvilka vid en blifvande mobilisering skulle träda i dagen;
men äfven i den för armén på fredsfot afsedda intendenturutrustningen
förefinnes en brist, hvilken måste afhjelpas. Härom anför arméförvaltningen
å intendentdepartementet i sin ofvanomförmälta underdåniga
skrifvelse den 15 november 1898 hufvudsakligen följande.
Fjerde hufvudtiteln. 123
Den första uppsättningen af sängkläder och handdukar åt indelta
armén och de värnpligtig hade egt rum på grund af Riksdagens beslut
år 1877 och Eders Kongl. Maj:ts derpå grundade bref af den 1
juni samma år. Vid denna tid vapenöfvades de värnpligtige endast
15 dagar under den värma årstiden hvarje år; uppsättningen hade
derför inskränkt sig till endast ett madrassvar, ett putvar, en filt och
en handduk per man. Detta kunde med hänsyn till den korta öfningstiden
tillfredsställa billiga anspråk, men sedan öfningstiden för de värnpligtige
utsträckts ända till 90 dagar, måste det anses oeftergiflig^ att
denna utrustning ökades, så att det blefve möjligt att efterlefva tjenstgöringsreglementets
tör armén i sundhetens och renlighetens intresse
meddelade föreskrifter, att madrassvar skulle tvättas åtminstone hvar
tredje månad samt lakan och putvar ombytas hvar annan vecka och
handdukar hvar vecka.
Tid efter annan inkomme till arméförvaltningen reqvisitioner på
sängkläder och handdukar på det att berörda föreskrifter måtte kunna
iakttagas. Detta hade föranledt arméförvaltningen att låta uppgöra
förslag till förnyad plan öfver sängkläder och handdukar för ifrågavarande
delar af armén, och öfver detta förslag hade yttranden infordrats
från vederbörande fördelningsintendenturer. Dervid hade ifrågasatts,
att, i stället för ytterligare en omgång sängkläder (madrassvar och
putvar) anskaffa 2 par lakan per bädd; i likhet med fördelningsintendenturerna
och militärbefälet på Gotland ansåge arméförvaltningen
detta sista alternativ, om än något dyrare, vara att föredraga såsom i
hög grad bidragande till truppens välbefinnande.
Gjorda utredningar hade visat, att en ytterligare uppsättning madrassvar,
putvar och handdukar, beräknad i rundt tal till 7 kronor per
omgång, skulle för erforderliga 57,675 omgångar betinga en kostnad
af 403,725 kronor, hvaremot anskaffningskostnaden för behöfliga 115,350
par lakan (2 par per bädd) och 57,675 handdukar skulle belöpa sig till
418,143 kronor 75 öre eller 14,418 kronor 75 öre mera.
Med ledning af den erfarenhet, som vunnits vid garnisonerade
armén, hade vidare den årliga underhållskostnaden för den icke garnisonerade
arméns och de värnpligtiges hela sängklädesmateriel, sedan
den ökats med 2 par lakan och en handduk per man, beräknats till
159,183 kronor. Till bestridande af denna kostnad funnes för närvarande
icke annan tillgång än ett belopp af 38,232 kronor, som vid
1896 års reglering af anslagen under fjerde hufvudtiteln tillgodoförts
anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den
garnisonerade armén. Då det emellertid vore önskvärdt, att samtliga
124 Fjerde hufvudtiteln.
kostnader för underhåll och tvätt af sängkläder och handdukar vid den
icke garnisonerade armén och för de värnpligtige — i likhet med hvad
redan egde rum i fråga om halmen till sängklädernas stoppning — finge
bekostas af vederbörligt vapenöfningsanslag, ansåge arméförvaltningen
oförmälta belopp 159,183 kronor böra fördelas med Va på anslaget, till
det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfning ar
och med % på anslaget till de värnpligtiges v ap e n ofri ing ar, hvaremot
anslaget till arméns kasernutredning kunde minskas med förenämnda
38,232 kronor.
Af dessa skäl hemställer arméförvaltningen, att Eders Kongl. Maj:t
behagade göra framställning till Riksdagen derom, att 418,143 kronor 75
öre anvisas på extra stat för anskaffande af 57,675 handdukar och 115,350
par lakan, och att anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och
det indelta kavalleriets vapenöfningar ökas med 53,061 kronor samt
anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar med 106,122 kronor, men
anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den
garnisonerade armén minskas med 38,232 kronor.
Denna arméförvaltningens framställning är i hög grad behjertansvärd.
Då lakan ej tillhandahållas, ligger karlen omedelbart på madrassvaret;
genom hudutdunstningen och hudens ständiga affjällning samt genom
vid huden och kläderna häftande dam och orenlighet nedsmutsas dervid
madrassvaret lika mycket, som lakanen eljest skulle gjort. På grund af
den ringa tillgången på madrassvar och putvar, har det inträffat, att
dessa persedlar måst användas i 2 å 3 månader och understundom af
flere omgånger värnpligtige, utan att ombyte eller tvättning skett. Det
helsovådliga häri framträder uppenbart, då man besinnar, huru lätt
smitta öfverföres från en person till en annan genom användandet af
samma sängkläder och att tuberkulos och andra infektionssjukdomar,
hvarmed värnpligtige kunna vara behäftade, icke alltid vid läkarebesigtningen
kunna iakttagas, enär de först derefter komma till utbrott.
Arméförvaltningens ofvannämnda framställning finner jag mig således
ur sundhetens och snygghetens synpunkt böra understödja, men
då det för anskaffande af omförmälta parti lakan och handdukar erforderliga
beloppet är jemförelsevis stort, anser jag, att detsamma,
afrundadt till en jemn summa, bör fördelas på två år, af hvilken fördelning
vidare följer, att för underhållet af ifrågavarande persedlar de
båda här ofvan nämnda vapenöfningsanslagen för år 1900 behöfva
Fjerde liufvudtiteln. 125
höjas allenast med hälften af de utaf arméförvaltningen föreslagna beloppen
eller i jemna tal respektive 26,530 kronor och 53,060 kronor,
hvaremot anslaget till arméns kasernutredning torde kunna minskas
med hela det föreslagna beloppet 38,232 kronor, allt på sätt här ofvan
under [13.], [14.] och [17.] säges.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att
till anskaffning af lakan och handdukar åt
icke garnisonerade armén och de värnpligtige på extra
stat bevilja 418,144 kronor samt till utgående under
år 1900 deraf anvisa 209,072 kronor.
Diverse behof.
Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.
Till bestridande af kostnaderna för officerares utsändande till
främmande länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas
under anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utom
lands för utbildning i sitt yrke, har under en följd af år anslagits ett
belopp af 9,000 kronor; och hafva, i följd af 1883 års Riksdags beslut,
medel från detta anslag utgått jemväl för att bereda tjenstemän
vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande land tillgodogöra
intendenturen den der vunna erfarenheten, i hvad till en armés
hushållning hörer.
Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden, hemställer jag
att för år 1900 må till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän äskas ett anslag af 9,000
kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få
under följande år använda hvad af anslaget kan under
året besparas.
[28.]
Anslag till
reseunderstöd
åt officerare,
m. fl.
126
Fjerde hufvudtiteln.
Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.
[29.] Uti sin underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne november har
Anslag tm centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar anhållit, att
Svä^ndetg6 Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta
och skjut- proposition om förhöjning af det för ofvan angifna ändamål beviljade
befrämjande.8 an®iag a 120,000 kronor till 160,000 kronor; och har centralstyrelsen
till stöd för denna sin anhållan anfört, att den frivilliga skytterörelsen
numera vunnit en sådan utbredning och för närvarande befunne sig i
ett sådant läge, att ökadt statsunderstöd vore synnerligen behöfligt,
för såvidt. rörelsen skulle kunna bibehållas på sin uppnådda ståndpunkt
och bringas ytterligare framåt. Särskilt vore det i några
hänseenden, som ett rikligare understöd vore af behofvet påkalladt,
nämligen till beredande af fri ammunition åt värnpligtige skyttar samt
till pris vid täflingar inom skytteföreningar och skytteförbund, hvarjemte
till följd af det oupphörliga nybildandet af skytteföreningar behofvet
af anslag till skjutbanors anläggande gjort sig altmera gällande.
Såväl till följd af den betydliga ökningen af skyttar under och i värnpligtsåldern,
hvilka i allmänhet befunne sig i en sådan ställning, att
de icke kunde bekosta nödig ammunition, som med hänsyn till de stora
uppoffringar i öfrigt, hvilka de enskilde skyttarne måste underkasta sig
för att kunna deltaga i skjutningen, vore utan tvifvel krafvet på ökadt
understöd för anskaffande af ammunition det allra förnämsta. Men af
ej mindre betydelse för vidmakthållande af intresse för skytterörelsen
vore de offentliga täflingsskjutningarna. Dessa vore nämligen för skyttarne,
som under årets lopp träget öfvat sig, en välförtjent och välbehöflig
uppmuntran samt den bästa sporren för såväl skyttarnes som
den stora allmänhetens intresse.
Om således dessa båda synnerligen behjertad värda anslagskraf
genom ett förhöjdt statsunderstöd kunde tillgodoses, så skulle, enligt
centralstyrelsens öfvertygelse, skytterörelsen kunna bringas till en sådan
utbredning, att den sannolikt skulle komma att omfatta det stora
flertalet af dem, som i händelse af krigsfara komme att inkallas till
tjenstgöring. Derigenom skulle också skytterörelsen kunna på ett mera
tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, att vara en förskola för dem,
som ännu ej uppnått värnpligtsåldern, och en fortsättningsskola för de
värnpligtige.
Fjerde liufvudtiteln. 127
Under förutsättning, att anslag till det ofvan ifrågasatta beloppet
beviljades, hade styrelsen tänkt sig följande fördelning af detsamma:
Till understöd åt skytteföreningarna ........ |
kronor |
54,880: — |
||
b |
d:o åt skytteförbunden .............. |
» |
35,000: — |
|
b |
fri ammunition............................................ |
b |
30,324: — |
|
b |
centralstyrelsen ......................................... |
B |
10,500: — |
|
B |
arfvoden åt Kongl. Maj:ts ombud i |
skytteför- |
||
bundens styrelser................................ |
................... |
B |
4,800: — |
|
B |
anskaffande af skyttemärken................ |
B |
3,500: — |
|
b |
skjutbanors ordnande ............................ |
B |
20,996: — |
|
tillhopa |
kronor |
160,000: — |
Arméförvaltningen å civila departementet har i sitt öfver ifrågavarande
framställning afgifna underdåniga utlåtande tillstyrkt nådigt bifall
till densamma, under förutsättning, att plats i budgeten kunde, vid jemförelse
med andra vigtiga anslagsfordringar för landtförsvaret, åt den begärda
anslagsökningen beredas.
Med den korta öfningstid, som beskäres våra värnpligtige, är det
förenadt med de största svårigheter att bibringa dem nöjaktig skjutfärdighet.
Det måste derför vara det frivilliga skytteväsendets förnämsta
uppgift att uppmuntra de värnpligtige att genom flitigt deltagande i skjutöfningar
före och efter öfningstiden i hären förvärfva skicklighet i denna eu
soldats allra vigtigaste utbildningsgren. Med hänsyn till denna skytteväsendets
uppgift och till den ytterligare utveckling detsamma under senare
år erhållit, kan anslagets nuvarande belopp icke anses vara för ändamålet
tillräckligt; jag anser således tidpunkten vara inne att tillmötesgå centralstyrelsens
för skytteföreningarna kraf på förhöjdt statsunderstöd och
hemställer derför, under hänvisning i öfrigt till hvad centralstyrelsen
till stöd för sin framställning anfört, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande på extra stat för år 1900 bevilja 160,000
kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få
under följande år använda hvad af anslaget kan under
året besparas.
128
Fjerde liufvudtiteln.
Trängförråd.
[30.J Enligt 1892 års förbättrade härordning skola trängbataljonerna
Anslag till i I och IV fördelningarne mobilisera trängen i II och V fördelning
garne, hvilka sakna trängbataljoner. I t. f. chefens för generalstaben
förslag till nämnda härordning framhölls, att en dylik anordning föreslagits
allenast af hänsyn till kostnaderna, hvilka genom denna anordning
beräknades kunna minskas med 72,000 kronor årligen, äfvensom
att olägenheterna åt samma anordning kunde väsentligen förringas
genom inrättande af trängförråd (trängdepoter) i de fördelningar, som
saknade trängbataljon.
Med erinran härom har arméförvaltningen å fortifikations- och intendentsdepartementen
i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 2
december 1898 anfört:
Tydligt vore, att om hufvuddelen af trängens fordon och öfriga
materiel kunde redan i fredstid uppläggas i förråd och allenast de fordon
och den öfriga materiel, som behöfdes för fredsöfningarna, bibehölles
å fredsförläggningsorten, så skulle vid mobilisering en del svåra
och tidsödande jernvägstransporter kunna undvikas. Ett sådant förråd
skulle vid mobilisering utgöra den stomme, kring hvilken alla till fördelningens
träng hörande fordon och hästar skulle grupperas. En sådan
anordning skulle i hög grad underlätta trängens i och för sig synnerligen
svåra mobilisering. Trängens mobilisering på beräknad tid kunde
lätt misslyckas, då persedlar, fordon och materiel af alla slag i stora
qvantiteter skulle under mobiliseringstiden, när jernvägarne för många
andra ändamål vore hårdt anlitade, transporteras till mobiliseringsorten,
utan att kunna der i lämplig lokal ordnas och fördelas.
Samma skäl, som talade för trängförråds anläggande i II och V
fördelningarne, förefunnes emellertid äfven i III och IV fördelningarne,
ty dessa fördelningars träng kunde ej mobilisera å fredsförläggningsorterna.
Arméförvaltningen hade derför funnit dylika trängförråd böra an1
äggas i nyssnämnda fyra fördelningar. Den personal, som erfordrades
för skötseln af de dyrbara fordonen med tillhörande delvis ömtåliga
och svårskötta materiel kunde icke anslås till mindre än 1 förrådsförvaltare
och 1 vaktmästare. Vid hvarje förråd behöfdes följaktligen
en förrådsbyggnad och en mindre byggnad för förrådspersonalen. Arméförvaltningen
hade derför låtit genom chefen för fortifikationen uppgöra
129
Fjerde hufvudtiteln.
ritningar och kostnadsförslag till de ifrågasatta fyra förrådsbyggnaderna;
till byggnaderna för personalen kunde de å arméns mötesplatser uppförda
likartade byggnader tjena till förebild. Erforderlig mark för
trängförråd funnes redan att tillgå i IV fördelningen och vore i annat
ärende ifrågasatt att anskaffas för II fördelningen, hvadan endast i III
och V fördelningarne mark behöfde förvärfvas för trängförråden. Af
förrådspersonalen funnes redan 2 förrådsvaktmästare för II och V fördelningarne
inberäknade i intendenturcorpsens personal, hvadan nämnda
corps skulle behöfva ökas endast med 4 förrådsförvaltare och 2 vaktmästare.
Kostnaderna för de ifrågasatta byggnadernas utförande beräknade
arméförvaltningen sålunda:
en förrådsbvggnad för II fördelningen ...................... kronor 45,700: —
» )» <> III )> » 52,300: —
j, » » IV » » 45,900: —
)> d » V » ® 45,700:
fvra byggnader för personalen....................................... » 20,000: —
byggnadsplatser i III och V fördelningarne .............. » 15,000: —
summa kronor 224,600: —
Kostnaderna för förrådspersonalen uppginge till:
för fyra förrådsförvaltare å 1,511 kronor 30 öre......... kronor 6,045: 20
för 2 förrådsvaktmästare å 240 kronor...........................®_480:
summa kronor 6,525: 20
hvartill komme ålderstillägg för personalen 600 kronor.
Arméförvaltningen hemställer alltså, att hos Riksdagen må begäras
ett extra anslag å 224,600 kronor för år 1900 till uppförande af förrådshus
med bostadshus för förrådspersonalen jemte inköp och planering
af härför erforderlig mark för trängförråd i II, III, IV och V fördelningarne
och att intendenturcorpsen måtte tillökas med 4 förrådsförvaltare
och 2 förrådsvaktmästare.
Behofvet af trängförråd i II och V fördelningarne torde vara allmänt
kändt och erkändt, då ju inrättandet af dessa förråd utgjorde
förutsättningen för att vid den förbättrade härordningens antagande år
Bih. till Rihd. Prat, 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Eäft. 17
»
130 Fjerde hufvudtiteln.
1892 trängen kunde organiseras på endast 4 bataljoner. Härvid torde
jag således ej behöfva uppehålla mig.
Behofvet af dylika förråd i III och IV fördelningarne torde deremot
vara mindre kändt och jag anser mig derför böra i korthet påvisa
detsamma.
Vid dessa båda fördelningars trängb åtal joners etablissement å fredsförläggningsorterna,
Karlsborg och Stockholm, der många andra truppförband
och formationer skola mobilisera, finnes icke tillräckligt utrymme
för den massa af fordon och hästar, som vid mobilisering af
fördelningarnes trängformationer måste samlas å mobiliseringsorten, och
vill jag särskild! erinra derom, att III fördelningens trängbataljon
är afsedd äfven för mobilisering af stora högqvarteret med dess trängformationer.
Men äfven om utrymmet å fredsförläggningsorterna medgåfve
mobilisering derstädes, skulle jernvägarne från Karlsborg och
Stockholm, der trupper i jemförelsevis stor myckenhet äro garnisonerade,
vid mobilisering blifva så upptagna af hvarjehanda transporter, att deri
läge ett väsentligt hinder för trängens mobilisering i rätt tid. I ifrågavarande
båda fördelningar måste derför trängen mobilisera utom fredsförläggningsorterna
och deraf följer åter, att trängförråd måste finnas
utom dessa, nämligen å de orter, der trängens mobilisering skall försiggå.
Att oaktadt dessa förhållanden trängbataljonerna blifvit förlagda å Karlsborg
och i Stockholm, har berott bland annat derpå, att man velat för
dessa trängbataljoner använda å nämnda platser redan befintliga byggnader
och derigenom undvika kostnaden för uppförande af nya dylika.
I I och VI fördelningarne gestalta sig förhållandena annorlunda;
der är trängens mobilisering afsedd att försiggå å fredsförläggningsorterna
och der ifrågasättas ej heller några särskilda trängdepoter.
De upprättade ritningarne och kostnadsförslagen för förrådsbyggnaderna
har jag granskat och funnit, att byggnaderna enligt dessa
blifva praktiskt inrättade utan onödiga kostnader.
Hvad marken till de ifrågavarande förråden beträffar, så är trängförrådet
i II fördelningen afsedt att anläggas vid Mjölby jernvägsstation
å ett område, tillhörande ett till statsverket indraget militieboställe, som
för närvarande är utarrenderadt för Kronans räkning med skyldighet
för arrendatorn att mot minskning i arrendet till Kronan afstå mark,
der sådant för allmännyttigt ändamål å Kronans vägnar påfordras, och
lärer framställning om upplåtelse till landtförsvaret af nödig mark från
bostället i sinom tid få göras hos Riksdagen. Den i enskild ego befintliga
mark, som derutöfver erfordras för trängförrådet, torde icke betinga
Fjerde liufvudtitelii. 131
högre pris, än att det kan betäckas af besparingar under fjerde hufvudtiteln.
Hvad angår IV fördelningen, så finnas å den ort, der denna fördelnings
träng skall enligt uppgjord plan mobilisera, Kronan tillhöriga
tomter, der plats för trängförråd kan erhållas.
För trängförråden i III och V fördelningarne måste deremot
mark inköpas, och har jag mot det af arméförvaltningen härför föreslagna
belopp intet att påminna.
Hvad kostnaden för den föreslagna förrådspersonalen beträffar vill
jag erinra, att, derest hvad jag under [4.] föreslagit angående höjning
af underbefälets löneförmåner vinner bifall och således dagaflöningen
till förvaltare höjes från 1 krona till 1 krona 50 öre samt vaktmästarne
tillägges en dagaflöning af 50 öre, förorsakas en ökning af beloppet
utaf de af arméförvaltningen för 4 förvaltare och 2 vaktmästare beräknade
löneförmåner med 1,095 kronor årligen. Anslaget till intendenturcorpsen
skulle således, såsom jag under [5.] framhållit, vid bifall
till hvad under [4.] föreslagits och till föreliggande förslag behöfva
höjas med 7,620 kronor 20 öre. Då anslaget till ålderstillägg vid
senaste riksdag förhöjts till 30,000 kronor, anser jag någon ytterligare
förhöjning af detta anslag i anledning af nu föreliggande förslag icke
för närvarande påkallas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att för anläggande af trängförråd i II, III, IV och
V arméfördelning ar ne på extra stat för år 1900 anvisa
224,600 kronor.
Anläggande af telegraflinjer emellan öfre Norrland och mellersta Sverige.
Uti sin underdåniga skrifvelse den 5 sistlidne april har t. f. chefen
för generalstaben framhållit, hurusom, med hänsyn till Norrbottens nuvarande
militära betydelse och de genom jern vägens fullbordande å
ömse sidor af riksgränsen i hög grad lättade vilkoren för krigföring i
dessa trakter samt den i samma mån ökade sannolikheten för att ett
eventuelt anfall riktas just mot denna gräns, det vore af största vigt för
den till skydd häremot afsedda truppst.yrkau att hafva tillgång till en direkt
telegrafförbindelse med hjertat af Sverige. Det nuvarande telegrafnätet
uppfylde emellertid icke de fordringar, som i berörda hänseende måste
[31-]
Anslag till
telegraflinier
mellan öfre
Norrland och
mellersta
Sverige.
132 Fjerde hufvudtiteln.
ställas på detsamma. Förutom den statens jern vägar tillhörande, utmed
norra stambanan gående dubbeltrådiga linien, hvilken i händelse af
krigsfara med all säkerhet komme att tagas i anspråk uteslutande för
jern vägens eget behof, funnes nämligen endast tvenne hufvudlinier,
hvilka förenade Stockholm med öfre Norrland, nemligen den internationela
linien Stockholm—Haparanda, hvilken framginge öfver Gefle
och Kilafors till Söderhamn, hvarifrån den följde kustlandsvägen till
riksgränsen, samt linien Stockholm—Gefle—Sollefteå, hvilken från sistnämnda
ort böjde ned till Hernösand. Visserligen kunde genom en
förening af dessa båda linier erhållas en sammanhängande telegrafisk
förbindelse, hvars mellersta del, Bollnäs—Sollefteå, hade ett fullt tryggadt
läge, men såväl under dess öfre sträckning, der den helt och
hållet följde kusten, som under dess nedre del, der den berörde Gefle,
skulle denna förbindelse vara alltför mycket utsatt för afbrytningsförsök
för att anses militäriskt tillfredsställande. T. f. chefen för generalstaben
har derför ansett, att behofvet af en ny linie utmed norra stambanan,
dels emellan Sollefteå och Boden samt dels emellan Sala och Ockelbo,
framträdde med all önskvärd tydlighet. Äfven den sammanhängande
telegraflinie, som härigenom komme till stånd, skulle ur trygghetssynpunkt
visserligen lemna åtskilligt öfrigt att önska, men den blefve ändock
i berörda hänseende fullt jemnstäld med den enda befintliga jernvägsförbindelsen
mellan Norrbotten och mellersta Sverige.
Då de ifrågasatta nya telegraflinierna, särskildt vid inträffande felaktigheter
å de närmare kusten gående ledningarna, kunde komma att
blifva till gagn för befordringen af Norrlands telegrammer, syntes det
emellertid t. f. chefen för generalstaben icke vara orimligt, att telegrafverket
i någon mån deltoge uti kostnaden för dessa ledningars anläggning
samt efter deras tagande i bruk helt och hållet bestrede underhållskostnaden
för desamma. Telegrafstyrelsen, med hvilken t. f. chefen
för generalstaben under hand meddelat sig i denna fråga, hade också
förklarat sig beredd att, om den för ledningarna erforderliga liniemateriel,
eller motsvarande penningebelopp, 38,000 kronor, stäldes till styrelsens
förfogande, söka utverka nådigt tillstånd att få anlägga de båda ledningarna
med anlitande af telegrafverkets medel för bestridande af den
öfriga anläggningskostnaden, vid behof tillhandahålla och uppsätta apparater
å erforderligt antal mellanstationer samt för framtiden underhålla
ledningarna, under förutsättning, att telegrafverket egde att fritt förfoga
öfver desamma under de tider, de icke användes för militära ändamål.
Ehuru ur militär synpunkt framdragandet af en telegraflinie utmed
den mellan Östersund och Boden gående landsvägen, den s. k. militär
-
Fjerde hufvudtiteln. 133
vägen, vore synnerligt fördelaktigt, ansåg dock t. f. chefen för generalstaben,
bland annat med hänsyn till svårigheten att hålla en dylik linie
i trafikabelt skick, att tanken derpå tillsvidare borde hvila och uppmärksamheten
i stället riktas på det i dessa trakter befintliga telefonnätet,
hvilket på flera punkter förenade den s. k. militärvägen med
norra stambanan, hvarigenom en å nämnda väg opererande härafdelning
icke vore beröfvad all förbindelse med rikets Övriga delar. Det hade
derför synts t. f. chefen för generalstaben, att en utvidgning af nämnda
telefonnät vore det mål, som närmast borde eftersträfvas, hvarvid i
främsta rummet framträdde behofvet af en telegraftelefonlinie mellan
Jörn och Glommerträsk. Af samma skäl, som talade emot en linie
utmed den s. k. militärvägen, borde man emellertid härvid inskränka
sig till att anskaffa och å lämplig ort, t. ex. Sundsvall, upplägga den
erforderliga materielen, hvaremot med byggandet af den föreslagna linien,
hvilket kunde ske på 2 å 3 dagar, kunde anstå, till dess densamma
verkligen behöfdes. Kostnaden för anskaffande af ifrågavarande materiel
vore beräknad till 1,400 kronor.
Med stöd af det sålunda anförda har t. f. chefen för generalstaben
i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos näst
sammanträdande Riksdag äska ett extra anslag af 39,400 kronor för
att ställas till telegrafstyrelsens förfogande med skyldighet för nämnda
styrelse
dels att snarast möjligt anlägga telegrafledningar mellan Sollefteå
—Boden—Luleå samt Ockelbo—- Krylbo—Sala, vid behof tillhandahålla
och uppsätta de apparater, som erfordrades å mellanstationerna Långsele,
Vännäs, Vindeln, Jörn, Elfsbyn och Boden samt att för framtiden
underhålla ledningarna, med rätt för telegrafverket att fritt förfoga
öfver desamma under de tider, de icke toges i anspråk för militära
ändamål,
dels ock att anskaffa och å lämplig ort förvara den för byggandet
af en telegraflinie emellan Jörn och Glommerträsk erforderliga materielen.
Telegrafstyrelsen har uti infordradt underdånigt utlåtande tillstyrkt
bifall till den af t. f. chefen för generalstaben gjorda framställning och
dervid beträffande kostnaderna för de ifrågasatta telegrafledningarnas
anläggande anfört, dels att kostnaderna för anläggningen af telegrafledningen
utmed jernvägslinien Sollefteå—Boden—Luleå uppginge till
41,100 kronor, deraf för anskaffande af erforderlig liniemateriel 30,500
kronor samt i arbetskostnad för ledningens uppläggande 10,600 kronor,
dels ock att ledningen Ockelbo—Krylbo—Sala uti anläggningskostnad
134
Fjerde hufvudtiteln.
betingade en utgift af 9,675 kronor, deraf för anskaffning af liniematerielen
7,500 kronor samt i arbetskostnad 2,175 kronor. Då härtill
komme kostnaden för de apparater, som vore afsedda att vid behof
uppsättas å mellanstationerna, uppgående till 5,900 kronor, blefve sålunda
sammanlagda utgiften för de båda telegrafledningarna jemte erforderliga
apparater 56,675 kronor, hvaraf, under förutsättning att ett
belopp af 38,000 kronor blefve för ändamålet anvisadt, 18,675 kronor
återstode att af telegrafverkets medel gäldas. Ett tillräckligt skäl för
telegrafverket att underkasta sig denna utgift funne styrelsen deri, att,
då på en telegrafförbindelse af sådan utsträckning, som den emellan
öfre Norrland och mellersta Sverige, fel kunde inträffa, hvarigenom
telegramkorrespondensen försenades, rättigheten att förfoga öfver ledningarne,
då dessa icke toges i anspråk för militära ändamål, för telegrafverket
vore af stor betydelse. Telegrafstyrelsen vore således beredd
att, derest ifrågavarande framställning vunne Eders Kongl. Maj:ts
och Riksdagens bifall, framdeles inkomma med underdånig hemställan
om anvisande från telegrafverkets öfverskottsmedel af de för telegrafverket
för ifrågavarande anläggningar uppkommande utgifter, 18,675
kronor.
T. f. chefens för generalstaben berörda framställning synes mig
förtjent af all uppmärksamhet. Vid en blick på Sveriges telegrafkarta
faller det genast i ögonen, hurusom de nu befintliga telegraflinierna
mellan mellersta Sverige och öfre Norrland på långa sträckor löpa så
nära kusten, att det måste möta de största svårigheter, ja vara rent af
omöjligt att under ett utbrutet krig förhindra en fiende från att afskära
desamma. Anläggandet af de ifrågasatta telegraflinierna är derför för
upprätthållande af förbindelsen emellan en i öfre Norrland opererande
härafdelning och mellersta Sverige af allra största vigt. Jernvägsstyrelsen
har visserligen, såsom statsrådet och chefen för civildepartementet
vid underdånig föredragning af frågan om reglerandet af utgifterna
under sjette hufvudtiteln lärer komma att omförmäla, hemstält,
att medel måtte anvisas för framdragande af ytterligare en telegraftråd
på linien Stockholm—Ange, men behofvet af de utaf t. f. chefen för
generalstaben ifrågasatta linierna skulle icke minskas, derest den af
jernvägsstyrelsen sålunda föreslagna tråden varder framdragen, då, enligt
hvad jernvägsstyrelsen jemväl anfört, de två nu befintliga ledningarne
mellan Stockholm och Ange äro synnerligen strängt anlitade och efter
135
Fjerde hufvudtiteln.
Krylbo—Orebrobanans fullbordande icke kunna anses tillfyllest. Då
härtill kommer, att telegrafstyrelsen vitsordat den stora betydelse, de
af t. f. chefen för generalstaben ifrågasatta t-elegraflinierna skulle hafva
äfven för telegrafverket och den korresponderande allmänheten, tvekar
jag icke att hos Eders Kongl. Maj:t förorda ifrågavarande framställning.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen
att för anläggande af telegrafledningar på sträckorna
Sollefteå—Boden—Luleå och Ockelbo—Krylbo—Sala samt
för anskaffande af erforderlig materiel för en telegraflinie
Jörn—Glommerträsk på extra stat för år 1900
anvisa ett belopp af 39,400 kronor.
Nybyggnader för Wendes artilleriregementes beväringsmanskap.
Wendes artilleriregemente saknar helt och hållet byggnader för
beväringsmanskapet. Chefen för regementet har derför hos arméförvaltningen
gjort framställning derom, att, i likhet med hvad å andra
arméns mötesplatser vore förhållandet, dylika byggnader blefve för regementet
uppförda. Regementschefen anförde dervid :
Under beväringsrekrytmötets 68 dagar vore beväringsmanskapet
förlagdt i tältläger å Näsby fält, emedan plats ej funnes i regementets
för stammen afsedda kasernbyggnader. Under det i 22 dagar pågående
regementsmötet åter inqvarterades beväringen jemte stammen i kasernbyggnaderna;
detta kunde ske emedan regementsmötet påginge i två
omgångar och således endast omkring hälften i sender af regementets
beväringskontingent vore inkallad, samt beväringsstyrkan då kunde förläggas
i exercishuset, hvilket deremot icke under beväringsrekrytmötet
kunde undvaras såsom öfningslokal. Bland de olägenheter, som beväringsmanskapets
förläggande i tält medförde, framhöll regementschefen
särskildt, att måltiderna måste intagas under bar himmel, att lokaler
för instruktionsläsning saknades, och att intet skydd funnes för de för
beväringen förhyrda liästarne, utan måste dessa i hvad väderlek som
helst stå ute, hvilket äfven inverkade på priset vid hästarnes förhyrande.
På grund häraf och då inom staden Kristianstads område icke
funnes någon tillräckligt stor, Kronan tillhörig tomt, föreslog regementschefen,
att å exercisfältet uppfördes en expeditions- och befälsbyggnad,
baracker för underbefäl och manskap, ett tvätthus, en mathall och en
[32.]
Anslag till
nybyggnader
för Wendes
artilleriregementes
beväringsmanskap.
136 Fjerde Imfvudtiteln.
afträdesbyggnad äfvensom upptoges en artesisk brunn. Deremot ansåg
regementschefen nödiga stallskjul böra förläggas inom staden.
Arméförvaltningen fann emellertid, att de ifrågasatta byggnaderna
kunde inskränkas till nödiga baracker med uthus och sommarstall för
150 hästar samt anmodade chefen för fortifikationen att låta uppgöra
ritningar och kostnadsförslag härtill.
Chefen för fortifikationen har med anledning häraf till arméförvaltningen
öfverlemnat ritningar och kostnadsförslag till en barackbyggnad
för 8 underofficerare och 272 man, ett sommarstall för 150 hästar, en
afträdesbyggnad och en gödselstad, samtliga afsedda att förläggas å
norra valltomten i Kristianstad, och till en vedbod å norra kaserntomten
samt dervid anfört: att det i allmänhet lågländta exercisfältet, från
hvilket det vore svårt att bereda något aflopp, icke i och för sig vore
vidare lämpligt till byggnadsplats; att sommarstallet, om det förlädes i
staden, äfven kunde begagnas af stammen under dess repetitionsöfning;
att beväringsmanskapets förläggning till staden skulle göra en del andra
byggnader öfverflödiga, då detta manskap torde kunna intaga sina måltider
uti de matsalar, som nyligen blifvit inredda i gamla norra kasernen;
samt att det till beväringsöfningarna kommenderade befälet kunde bo i
staden och icke, såsom nu vore fallet, behöfva ligga i tält å det osunda
exercisfältet. På dessa skäl har chefen för fortifikationen ansett lämpligast,
att såväl baracken som sommarstallet uppfördes å norra valltomten
och ej å Näsbyhed.
Beträffande de särskilda byggnaderna och öfriga erforderliga arbeten
har chefen för fortifikationen vidare anfört:
Barackbyggnadens förläggande till staden fordrade dels ett solidare
byggnadssätt än t. ex. det, som användts för Wendes trängbataljons
baracker å exercisfältet vid Landskrona, dels att byggnaden gjordes
mindre eldfarlig samt mera öfverensstämmande med stadens byggnadsordning,
ehuru stadsplanen ej omfattade norra valltomten. En tegelbarack
af ungefär samma typ, som blifvit tillämpad å Refvinge mötesplats,
borde såsom mest passande i detta fall uppföras. Hvartdera åt
de två batterier, på hvilka beväringsmanskapet vore organiseradt under
öfningarna, skulle få sin hälft af byggnaden, hvilken, ehuru blott afsedd
för sommarbruk och derför ej försedd med eldstäder, dock lätt medgåfve
anordningars vidtagande för byggnadens uppvärmning med kaminer.
Sommarstallet vore afsedt att uppföras med om slutnings murar af
tegel i likhet med motsvarande stallar vid södra etablissementet.
Fjerde hufvudtiteln. 137
Å den norra valltomten vore dessutom afsedde att uppföras eu afträdesbyggnad
och en gödselstad.
I den norra vallen, som måste raseras för beredande af plats för
nu omnämnda byggnader, disponerades fästningsportens hvalf af Wendes
artilleriregementes tygstat, som dock utan olägenhet, enligt hvad meddeladt
blifvit, kunde afstå detsamma. Flankkassematterna uti bastionen
»Konungen» begagnades till vedbodar för de tvenne i norra kasernetablissementet
förlagda ridande batterierna, och då inga andra dylika
bodar funnes derstädes, blefve det nödvändigt att före raseringen uppföra
annan vedbod för dessa batterier. Förslag till dylik bod af resvirke
och korrugerad plåt vore derför uppgjordt.
Sedan norra vallen raserats, blefve det äfven nödvändigt att uppföra
ett stängsel i gränsen mot folkskolans trädgård. Dessutom erfordrades
det stensättnings- och grusningsarbeten å den nya byggnadsplatsen
samt vattens inledande till barackernas tvättrum jemte vattenkastare
och afloppsledningar.
Med omförmälande af hvad sålunda förekommit, har arméförvaltningen
å fortifikations- och intendentsdepartementen i sin förenämnda
underdåniga skrifvelse den 15 november 1898 hemstält, att, då Wendes
artilleriregementes beväringsmanskap med dess hittills begagnade kamperingssätt
i tältläger å det utanför Kristianstad belägna exercisfältet
Näsbyhed icke ännu kommit i åtnjutande af en del fördelar, som tid
efter annan kommit största delen af arméns öfriga beväriugsmanskap
till godo, och den utsträckta öfningstiden för detta manskap mera än
hittills påkallade en del förbättringars snara vidtagande, samt de af
chefen för fortifikationen i samråd med regementschefen framstälda förslagen
synts arméförvaltningen välbetänkta och med så ringa kostnad
som möjligt egnade att likställa nämnda beväringsmanskap med öfriga
truppförbands, Eders Kongl. Maj:t måtte medgifva, att i enlighet med de
upprättade ritningarna ofvanomförmälta byggnader måtte få uppföras samt
erforderliga stensättnings- med flera arbeten utföras; och, då till bestridande
af samtliga härmed förenade kostnader, beräknade till 91,000 kronor,
icke funnes några tillgångar å de under arméförvaltningens förvaltning
stälda medel, har arméförvaltningen vidare hemstält, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes för de ifrågavarande arbetenas utförande af näst sammanträdande
Riksdag äska ett extra anslag af 91,000 kronor att utgå
år 1900.
Bih. till Riksd. Prof. Vidd. 1 Sami. / Åfd. 1 Haft.
18
138
Fjerde hufvudtiteln.
[33.]
Anslag till
anläggning i
ett militärbageri
i
Mjölby.
Det sätt, hvarpå beväringsmanskapet vid Wendes artilleriregemente
för närvarande måste förläggas under beväringsrekrytmötet, eller i tältläger,
medför, såsom regementschefen framhållit, stora olägenheter. För
afhjelpande af dessa olägenheter synes det mig påkalladt, att, såsom
vid andra truppförband egt rum, särskilda byggnader uppföras för beväringsmanskapet
och dess öfningar. Då jag icke funnit anledning till
anmärkning mot det föreslagna sättet för byggnadernas förläggande
eller mot ritningarne och kostnadsförslaget i öfrigt, hemställer jag således,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för uppförande af byggnader för beväringsmanskapet
vid Wendes artilleriregemente på extra stat för
år 1900 anvisa 91,000 kronor.
Anläggning af ett militärbageri i Mjölby.
I underdånig skrifvelse den 22 oktober 1897 har chefen för II
arméfördelningen anfört:
Hos honom hade tanke uppstått, att genom anläggande af ett
militärbageri i Mjölby, afsedt att drifvas med värnpligtige, kunna
tillhandahålla fördelningens indelta trupper deras behof af mjukt bröd
under vapenöfning ärna och dymedelst nedbringa portionspriset. Vid
anstälda undersökningar och beräkningar hade det visat sig, att den å
mötesplatserna Malmen (båda Lifgrenadierregementena), Skillingaryd
(Jönköpings regemente), Hultsfred (Kalmar regemente) och Ränneslätt
(Smålands husarregemente och grenadiercorps) i medeltal under åren
1892—1895 förbrukade qvantiteten mjukt bröd (ankarstock) kostat Kronan
omkring 33,000 kronor årligen, men att, om detta bröd bakats vid ett
för bakning af dylikt bröd inredt militärbageri i Mjölby, Kronan kunnat
erhålla samma bröd omkring 4,000 kronor billigare. Emellertid hade
fördelningschefen kommit att betänka, huru fördelaktigt det skulle vara
att vid bageriet kunna baka jemväl det för krigsbehof erforderliga hårda
brödet, äfven om bageriets anläggningskostnad derigenom skulle ökas.
Fördelningschefen hade derför med biträde af sakkunnige personer,
majoren vid fortifikationen J. A. Zethelius och hofleverantören C. W.
Schumacher i Stockholm, låtit upprätta ritningar och kostnadsförslag
till ett dylikt bageri med fyra ugnar, afsedt att drifvas under vapenöfningstiden,
d. v. s. den varmare årstidens tre månader. Detta bageri,
uppfördt af korrugerad plåt, jemte andra nödiga byggnader, beräknades
Fjerde hufvudtiteln. 139
kosta 85,000 kronor och kunde utvidgas så, att fördelningens samtliga
trupper på fältfot skulle kunna derifrån erhålla sitt behof af hårdt bröd.
Fördelningschefen beräknade, att, om trupperna inom fördelningen utspisats
med hårdt bröd, dertill skulle åtgått 171,485 kilogram bröd för
eu kostnad af omkring 42,000 kronor om året; om bi’ödet bakats vid
det ifrågasatta bageriet, skulle samma mängd bröd kunnat erhållas för
en kostnad af allenast omkring 32,000 kronor. I Mjölby funnes ett af
landets största qvarnetablissement och derifrån ledde jernvägar till
samtliga mötesplatser inom fördelningen äfvensom till förläggningsorterna
för 2. Göta artilleriregemente och militärskolorna i Norrköping.
Mjölby vore således den lämpligaste platsen för anläggande af det
ifrågasatta bageriet, och mark till detsamma funnes å det område, som,
enligt hvad ofvan under [30.] förmäles, vore afsedt till trängförråd för
fördelningen Fördelningsintendenturen skulle, enligt fördelningschefens
plan, utöfva ledningen af och hafva uppsigten öfver bageriet. Fördelningschefen
hemstälde, på grund af hvad han sålunda anfört, att Eders
Kongl. Maj:t måtte medgifva, att ett militärbageri finge anläggas i
Mjölby för en kostnad af högst 85,000 kronor.
Arméförvaltningen å intendentsdepartementet fann emellertid vid
granskning af förslaget, att, med ledning af erfarenheten från kronobageriet
i Stockholm, några mindre jemkningar med afseende å beräkningarne
påkallades, men härvid hade hos arméförvaltningen tillika
uppstått fråga, om det icke i flera afseenden vore lämpligt att, då
bageriet redan vid beräkning af endast sommarbehofvet af bröd visade
ett fördelaktigt ekonomiskt resultat, undersöka, huruvida icke med fördel
för Kronan ett sådant bageri kunde hållas i gång hela året,, äfven
om brödtillverkningen under höst- och vintermånaderna endast i mindre
omfattning kunde bedrifvas. Eu anledning härtill funnes i det förhållande,
att inom fördelningen vore förlagda ett garnisoneradt artilleriregemente
och eu militärskola, båda så pass närbelägna den föreslagna
bageriplatsen, att fraktkostnaderna för brödets transporterande icke borde
utgöra ett hinder derför; men då bageriets användande äfven under
den kallare årstiden betingade ett annat byggnadsmateriel än jernplåt,
och måste föranleda ökade kostnader, anmodade armé förvaltningen fördelningschefen
att inkomma med utredning, huruvida en sådan förändring
i planen för bageriet vore önsklig ur militär och fördelaktig
ur ekonomisk synpunkt.
Fördelningschefen, som delade arméförvaltningens åsigt, att bageriet
borde anordnas för bakning jemväl mellan mötestiderna, lät upp
-
140 Fjerde hufvudtiteln.
rätta och öfverlemnade till arméförvaltningen ej mindre nya ritningar
och kostnadsförslag, upptagande en bageribyggnad af tegel, en byggnad
för den värnpligtiga personalen, en byggnad för den fast anstälda
personalen, en uthusbyggnad och en kolbod, för hvilka kostnaderna
beräknades uppgå till 115,000 kronor, än äfven uppgift å driftkostnader
samt räntabilitetsberäkning. ökningen i anläggningskostnaden föranleddes
hufvudsakligen af bageribyggnadens uppförande af tegel i stället
för af plåt.
I sitt häröfver afgifna underdåniga utlåtande den 12 mars 1898
förmäler arméförvaltningen sig icke hafva något att erinra mot de nya
ritningarne och kostnadsförslaget för byggnadernas uppförande. Beträffande
driftkostnaderna och räntabilitetsberäkningen anför arméförvaltningen
vidare: för bageriets drifvande året om erfordrades, utom
de värnpligtige under öfningstiden, en fast personal, bestående af en
trängunderofficer såsom föreståndare, en verkgesäll, eu maskinist, en
bageriarbetare och en handräckningskarl, de båda sistnämnda anstälde
under 9 månader af året; kostnaden för denna personal beräknades till
5,575 kronor (bil. n:o 20). Vid bageriet antoges kunna årligen till
hårdt bröd förbakas 341,143 kilogram mjöl, såsom framginge af bil. n:o
21. Om bageriet afsåges för bakning uteslutande af hårdt bröd med
eu till nämnda myckenhet, 341,143 kilogram, beräknad omsättning af
mjöl, skulle, vid jemförelse med de pris, som betingades för det från
enskilda leverantörer erhållna brödet, uppstå en årlig behållning af
8,858 kronor 37 öre, sedan bland omkostnaderna inberäknats 4 procent
årlig ränta å anläggningskapitalet (bil. n:r 22); om bageriet användes endast
till förbakning af det för II fördelningen under de årliga vapenöfningarna
behöfliga mjuka brödet, hvilket uppginge till 257,320 kilogram, skulle,
såsom framginge af bil. n:o 23, äfven i detta fall Kronans fördel bättre
tillgodoses genom det föreslagna kronobageriet än genom brödets upphandling
af leverantörer, allt detta oaktadt förbakningskostnaderna blifva
högt beräknade.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, finner arméförvaltningen,
att genom anläggande af ett militärbageri i Mjölby i öfverensstämmelse
med de upprättade ritningarne icke allenast väsentliga fördelar ur militär
synpunkt skulle ernås, utan äfven en icke obetydlig ekonomisk
besparing kunna beredas statsverket, hvadan arméförvaltningen för sin
del tillstyrker, att det föreslagna militärbageriet anlägges. Arméförvaltningen
anser vidare, att driftkostnaderna för detta etablissement böra
bestridas från de för truppernas förplägnad anvisade anslag efter närmare
bestämmande af arméförvaltningen, men, då arméförvaltningen icke
Fjerde hufvudtiteln. 141
disponerar några medel för etablissementets anläggande, hemställer arméförvaltningen
slutligen, att Eders Kongl. Maj:t behagade af Riksdagen
äska ett extra anslag af 115,000 kronor att dertill användas.
Utan tvifvel skulle, såsom arméfördelningschefen i sin underdåniga
skrifvelse framhållit, i vårt land, i händelse af krigsutbrott, härens
förseende med bröd blifva en för intendenturen ganska svårlöst
uppgift. Under det att de kontinentala arméerna i flertalet af sina förnämligare
garnisonsorter eg a militärbagerier, bvilka äro afsedda att
tillgodose arméernas hufvudsakliga behof af bröd äfven i fält, förfogar
svenska staten för närvarande endast öfver tre egna bagerier, nämligen
kronobagerierna i Stockholm och Karlskrona samt å Karlsborg, och dessa
bagerier kunna svårligen fylla mera än behofvet för der förlagda trupper.
Krigsbehofvet af hårdt bröd för arméfördelningar ne i södra och
mellersta delarne af landet kunna de ej tillfredsställa.
Möjligheten af att, i händelse af ett krig, förse vår armé med hardt
bröd genom regementenas sedvanliga proviantörer eller från enskilda
bagerier i de större landsortsstäderna, är visserligen icke helt och hållet
utesluten, men ett dylikt förfaringssätt skulle otvifvelaktigt medföra ej
obetydliga svårigheter, ty dels äro dessa proviantörer icke förberedda
på att tillhandahålla hårdt bröd, dels äro de enskilda bagerierna i våra
landsortsstäder i allmänhet ej så inrättade, att de kunna åstadkomma
hårdt bröd i större mängd, och dels skulle sjelfva hopsamlandet af brödet
från många håll i och för dettas vidare befordran till krigsorten medföra
stora olägenheter. Obestridligt är ock, att under ett krig intendenturen
i II arméfördelningen skulle beredas en stor lättnad i sina
mångahanda och maktpåliggande bestyr, derest arméfördelningens behof
af bröd alltid funnes att tillgå å en för transporter i alla riktningar
så väl belägen jern vägsstation som Mjölby.
Hvad den ekonomiska sidan af förslaget angår, har jag emot de af
arméförvaltningen verkstälda beräkningarna intet annat att erinra, än
att vid militärskolorna i Norrköping ligga årligen kommenderade minst
180 man i stället för det af arméförvaltningen i bil. n:o 22 beräknade
antalet af 100, hvadan vid bageriet skulle kunna _ till hårdt bröd
förbakas en icke så obetydligt större qvantitet mjöl, än arméförvaltningen
förutsatt. Det måste af de verkställda undersökningarna
och beräkningarna anses ådagalagdt, att bageriet äfven under vanliga
fredliga förhållanden skulle för Kronan medföra alsevärda fördelar i
142 Fjerde hnfvudtiteln.
ekonomiskt hänseende vare sig det hålles i gång året om eller verksamheten
derstädes inskränkes till bakning af det för fördelningens trupper
under vapenöfningstiden erforderliga brödet.
Vid upprättandet af ritningarne och kostnadsförslaget till bageriet
tiar arméfördelningschefen varit biträdd af fullt sakkunniga personer
samt haft tillgång till dylika ritningar och kostnadsförslag, hvilka tillhandahållits
af de mest välkända firmor för tillverkande af ugnar och
andra till ett förstklassigt bageri hörande maskiner och andra inrättningar,
och jag har ej heller vid granskning af arméfördelningschefens
ritningar och kostnadsförslag funnit något att erinra.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser jag anläggandet af
ifrågavarande bageri både ur militär och ekonomisk synpunkt vara för
Kronan fördelaktigt, och jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen
att för anläggning af ett militärbageri i Mjölby
på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 115,000
kronor.
Försöksmobilisering.
[34.] Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, hemstälde jag i mitt
Anslag till underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897, att
f°rSOatmi°blh'' ^ders Kongl. Maj:t måtte hos samma års Riksdag äska ett extra
anslag af 700,000 kronor för utförande af försöksmobilisering och
dermed sammanhängande fälttjenstöfningar vid en arméfördelning.
Eders Kongl. Majits i öfverensstämmelse härmed till Riksdagen gjorda
framställning vann emellertid icke Riksdagens bifall; då jag nu är sinnad
att förnya min berörda underdåniga hemställan, må det tillåtas mig
att till en början påminna ej mindre om de skäl, på hvilka jag stödde
denna hemställan, än äfven om det sätt, på hvilket jag tänkte mig försöksmobiliseringen
utförd, samt huru jag beräknade kostnaderna för
densamma. I nämnda hänseenden anförde jag då följande:
»Under fredstid tillhör det krigsstyrelsen att utarbeta sådana planer
för krigsmaktens användande vid ett fredsbrott, hvilka med tillämpning
af gällande organisation för personalen, med användande af tillgängliga
materiela hjelpmedel och med stöd af gällande lagar och författningar
kunna anses utförbara. När det gäller härens försättande på krigsfot,
finnas alltså att följa i detalj gående planer för personalens inkallelse
*
Fjerde hufvudtiteln. 143
under fanorna och ordnande i smärre truppenheter af olika storlek och
sammansättning samt deras hopförande till större enheter. Planer
finnas uppgjorda för anskaffande af nödigt antal hästar och fordon för
trupper och trängafdelningar, för personalens beväpning samt för anskaffning
af utrednings- in. fl. persedlar för såväl personal som materiel.
Förslag finnas utarbetade rörande truppernas inqvartering och förplägning
under mobiliserings-, uppmarsch- och koncentreringstiderna, hvarjemte
ganska vidlyftiga beräkningar äro gjorda för användandet af
landets kommunikationer på ett sådant sätt, att trupperna snarast möjlig-t
kunna grupperas inom och koncentreras till de mest hotade områdena.
Med gemensamma namn kallas dessa, redan i fred utförda
beräkningar och förslag, mobiliserings-, uppmarsch- och koncentreringsplaner.
Under forna dagars krig, då i allmänhet händelserna följde mindre
snabbt på hvarandra än i våra dagar och då månader, för att ej säga
år, kunde förflyta mellan en krigsförklaring och de afgörande sammandrabbningarna
mellan motståndarne, kunde ofta den försvarande icke
blott förfoga öfver en ganska rundlig tid för att ordna sina stridskrafter
utan ock under krigets gång i väsentlig grad godtgöra hvad
som möjligen brustit i krigsförberedelserna. Detta var krigsrustningarnas
tid, och från en viss synpunkt sedt var det just dessa, ända till ett fredsbrott
och ännu längre uppskjutna, ganska omständliga rustningar, som
åt krigen gåfvo deras långdragna karaktär.
Om krigsrustningar i denna mening kan man ej i våra dagar tala,
utan lär erfarenheten från senare tidens historia, att de första krigshändelserna
pläga följa så snabbt på fredsbrottet, att det land, som i
fråga om ett anfalls afvärjande ej redan undangjort sina rustningar
eller ej redan i fred i viss mån lefver rustadt, härigenom faktiskt är
så underlägset i försvarskraft, att vanligen ingen bot är möjlig. Allt,
som under fred kan förberedas, måste vara förberedt, och på den korta
mobiliseringsordern från högsta ort måste sättas i gång ett maskineri
så väl konstrueradt, att öfvergången från fredsfot till krigsfot följer så
att säga af sig sjelf och tillika på kortast möjliga tid.
Det ligger i sakens natur, att när tidsfrågan är af så stor betydelse,
och då under en kort tid ett så stort arbete skall utföras, som
det, hvilket jag inledningsvis vidrört såsom nödvändigt för öfvergången
från freds- till krigsfot, en felaktighet i mekanismen kan föranleda, att
hela maskineriet råkar i olag, och om då denna felaktighet ej så att
säga beror på yttre åverkan utan ligger i sjelfva den plan, efter hvilken
144
Fjerde hufvudtiteln.
maskindelarna hopsatts — i sjelfva mobiliseringsplauerua — är den så
mycket svårare att afhjelpa.
Vid uppgörandet af arméns mobiliseringsplaner har det derför
varit med den yttersta omsorg, som man sökt sätta sig in i alla frågor
rörande orsak och verkan, man har med synnerlig omsorg öfvervägt
hvad följderna af den eller den åtgärden kunna blifva, hvad den eller
den tidsbestämmelsen för verkställandet af en handling kan hafva för
inflytande på dess utförbarhet, huru lång tid den eller den förrättningen
kan kräfva o. s. v. Men vid bestämmandet af dessa, jag vore frestad
säga otaligt många faktorer, som hvar i sin mån inverka på utgången
af det hela, har man i många fall icke någon verklig erfarenhet att
lita till af den enkla och för oss synnerligen glädjande anledning, att
vår armé aldrig, sedan man börjat tala om mobilisering i nutida mening,
behöft utföra någon sådan. Man har derföre nödgats stödja sig
på erfarenheten dels från mest liknande fredsförhållanden, dels från
andra land, der armén verkligen mobiliserats, men i de fall, då ingendera
af dessa erfarenheter kunnat lemna någon ledning, har man nödgats
uteslutande taga den individuela omdömesförmågan till hjelp, och
gäller detta i all synnerhet i fråga om beräkningen af den tid, de olika
förrättningarna kräfva.
Äfven vid tidsbestämningarna har man naturligtvis god ledning
af jemförelsen såväl med fredsförhållandena som med förhållandena i
utlandet, men vid anlitandet af den första utvägen stöter man dock på
den svårigheten, att man vid en mobilisering rör sig med sådana massor
af folk och materiel mot under fredstid, att en jemförelse ofta blir
vansklig att göra — för att ej tala om att stundom all motsvarighet
saknas — och vid anlitandet af den senare utvägen har man att öfvervinna
de svårigheter, som framstå vid beräknandet af nationel olikheters
inflytande, såsom olika folktäthet, olika kommunala förhållanden
in. in., hvarjemte ändå alltid återstår oöfvervunnen den stora svårighet,
som ligger i sjelfva vårt härordningssysteril »stam och beväring»,
hvilket system ej tillämpas i något annat land.
Endast genom ett verkligen utfördt mobiliseringsförsök, dervid
gällande planer tillämpas, så långt fredsförhållandena medgifva, är det
i sjelfva verket möjligt att i detalj granska hållbarheten af desamma,
och här om någonsin kommer det att visa sig, hvad inflytande detaljerna
hafva på utförbarheten af det hela.
För att blott nämna en del af dessa detaljer, ber jag att få påpeka,
hvilket inflytande på hela mobiliseringens gång det torde hafva,
om de talrika personliga inkallelseorderna till såväl stam- som bevärings
-
145
Fjerde hufrudtiteln.
personal hinna uppsättas på den härför i mobiliseringsplanerna anslagna
tiden, om dessa order hinna inom härför beräknad tid komma vederbörande
till banda, om de inkallade verkligen hinna inställa sig på
den härför beräknade tiden och hvilket procenttal af dem, som ej infinner
sig.
Det är med ledning af de tider, som härför efter bästa förstånd
beräknats, som planerna för alla mobiliseringstransporter på jernväg
eller sjöledes blifvit uppgjorda, och, hvad särskildt de härvid mest betydelsefulla
transportmedlen, jernvägarne, beträffar, behof ver man blott
något så när känna fredsförhållandena för att fatta, hvilken villervalla,
som kunde uppstå, om, i följd af de olika kontingenternas försenade
ankomst, tidtabeller eller tågsammansättningar måste ändras, hvartill
dessutom kommer, att de anstalter, som träffats för kontingenters eller
truppers inqvartering eller förplägning, måste ersättas med andra just
vid den tid, då man har minsta tillfälle att omarbeta de uppgjorda
planerna.
I fråga om fältarméns beklädnad, utredning och förseende i öfrigt
med krigsmateriel har ett mobiliseringsförsök äfven sin betydelse. Härigenom
gifves nämligen krigsstyrelsen tillfälle att kontrollera, huruvida
arméns utrustning i dessa afseenden är fullständig och ändamålsenlig.
Hvad fullständigheten beträffar, är denna visserligen i det stora hela
lätt att kontrollera utan något mobiliseringsförsök, men dock ej i alla
delar. Jag vill sålunda påpeka, att undersökningar i fred ej kunna
till fyllest visa, till hvilken omfattning beväringsmanskapet sjelf anskaffar
de s. k. småpersedlarne och särskildt skodonen, af hvilkas brukbarhet
i fält marschförmågan så väsentligt beror; och likväl är det på
kännedomen härom, som de beräkningar böra grundas, enligt hvilka
dylika persedlar uppläggas i fredsförråd. Under de årliga beväringsöfningarna
söker man visserligen komma till klarhet i dessa förhållanden
genom persedelmönstringar, men dessa kunna naturligtvis endast
omfatta de två yngsta åldersklasserna, under det att långt flera ingå i
de mobiliserade truppförbanden.
I fråga om persedlars m. m. ändamålsenlighet ber jag få framhålla
den omständigheten, att det är vigtigt utröna, huru uniformerna
passa de äldre årsklassernas manskap. Befinnas mera omfattande förändringar
nödvändiga, kan detta hafva inflytande såväl på tillverkningen
vid härefter skeende nyanskaffningar som på sammansättning och utredning
af de handtverksafdelningar och verkstäder, som vid eu verklig
mobilisering böra träda i verksamhet, hvarjemte äfven med ledning häraf
måste beräknas, till hvilket antal civila handtverkare måste tagas i anspråk.
BIL till Rikid. Prot. l&M. 1 Sami. 1 A/d. 1 Raft. 19
146
Fjerde hufvudtiteln.
Först när man kommit till insigt om, huru persedlarna passa och
hvilken tid, som åtgår till erforderliga ändringar, kan man ock beräkna
den tidpunkt, då trappa fdelningen kan vara till fullo beklädd. Och
till åtes det mig sedan vända uppmärksamheten till krigsmaterielen i
öfrigt, inses lätt, hvilka lärdomar ett mobiliseringsförsök kan lemna i
frågor rörande tidsåtgång för materielens utlemning och utredning,
transport och fördelning, de olika fordonens packning, aptering af
artilleriammunition in. m. Endast när dylika faktorer medtagas i beräkningen
till sin rätta storlek, blir det möjligt att säga, om trupperna
verkligen kunna stå marschfärdiga de dagar, som i mobiliseringsplanerna
beräknats.
En annan vigtig fråga, på hvilken i sjelfva verket allenast en försöksmobilisering
kan gifva svar, och på hvilken marschfärdigheten lika
mycket beror som på ofvan nämnda förhållanden, gäller anskaffningen
af hästar. Utan träng kommer en trupp ej långt, men för trängens
utrustning behöfves ett så stort antal hästar, att en utskrifningslag för
hopbringandet af hela antalet måst antagas, då man ingalunda kunnat
lita på att genom frivilliga aftal vara i stånd anskaffa sådana massor.
När denna utskrifningslag skall tillämpas, kan till vägagåendet härvid
närmast jemföras med personalens inkallelse, och hvad som sagts om
denna sist nämnda, gäller då ock i viss mån i fråga om hästanskaffningen:
allenast ett mobiliseringsförsök kan ådagalägga, om hästarne
på de tider och orter, som beräknats i mobiliseringsplanerna, kunna
stå till vederbörande truppers och trängformationers förfogande. Och
ehuru jag af skäl, till hvilka jag snart återkommer, ej anser mig
böra, i fråga om anskaffning af hästar och fordon, föreslå ett förfarande,
som fullt motsvarar det, hvilket under verklig mobilisering bör följas^
kunna dock äfven i nu berörda afseende genom lämpliga anordningar
vigtiga erfarenheter af många slag komma armén till godo.
Ofvergår jag nu till att tala om mobiliseringsförsökets betydelse
för att utröna ändamålsenligheten af de planer, som blifvit uppgjorda
för truppernas underhåll och inqvartering under mobiliseringstiden,
skulle visserligen kunna invändas, att man hvarje år har tillfälle att
anställa försök, hvilkas utfall äfven kunna gifva ledning i nu berörda
afseende. Betänker man emellertid, hvilka ofantligt mycket större
massor af såväl folk som hästar, som sammanföras på en plats vid
en mobilisering, mot hvad som sker vid sammandragningen till de
vanliga fredsöfningarna, och tillika* att underhållsfrågan under fred
både kan ordnas och verkligen äfven ordnas lång tid i förväg, under
det den vid mobilisering måste lösas efter ganska kort varsel, bör man
147
Fjerde hufvudtiteln.
utan svårighet finna, huru vanskligt det är, att i denna fråga blott
räkna med vanlig fredserfarenhet, synnerligast som ett bristfälligt ordnande
af inqvarterings- och underhållsfrågorna under mobiliseringstiden
lika säkert kan göra hela mobiliseringens regelrätta gång om intet, som
fel i andra, förut berörda afseenden.
Och för att nu tala om de s. k. mobiliseringstransporterna, kan
blott en försöksmobilisering — ehuru ej ens den fullständigt, när det
blott gäller en enda fördelning — visa huruvida transportplanerna äro
rätt uppgjorda och personal och materiel tillräckliga för transportens
obehindrad gång, eller om några rubbningar uppstå, bvilka man ej
på förhand kunnat beräkna, och hvilka nu allenast blifva nyttiga lärospån,
under det de vid en verklig mobilisering kunna lända till obotlig
skada.
Hvad jag nu anfört, torde i sjelfva verket vara till fyllest för att
motivera anställandet af ett sådant mobiliseringsförsök, som det jag
härmed inför Eders Kongl. Maj:t föreslår, och af denna motivering
torde ock med all önskvärd tydlighet framgå, hvilka frukter i fråga
om arméns stridbarhet kunna vara att vänta, när sedermera rönen från
det gjorda försöket hunnit sofras och, der förhållandena det påkalla, omsättas
i ändamålsenligare bestämmelser än de förut gällande. Men ej
allt det gagn, som är möjligt att vinna af mobiliseringsförsöket, ernås,
om man skulle stanna vid sjelfva mobiliseringen i egentlig mening,
d. v. s. de lägre truppförbandens uppbringande till fältfot och vederbörliga
utrustning, hvarefter de marschfärdiga trupperna åter afrustade
och hemförlofvades. Ett dylikt tillvägagående vore detsamma, som
att släppa ur händerna det allra yppersta tillfälle att pröfva de mobiliserade
truppernas fältduglighet, hvaraf möjligheten för vårt land att
försvara sig lika mycket beror, som af sjelfva mobiliseringens utförbarhet.
\ '' '' Under fredsöfningarna, synnerligen under större fälttjenstöfningar,
hafva vi visserligen haft tillfälle att pröfva våra värnpligtiges duglighet
i nyss berörda afseende efter närmare 90 dagars öfning, men märkas
bör, att erfarenheten härvid allenast kunnat utsträckas till eu årsklass,
hvilken under det ifrågavarande året och det närmast föregående erhållit
sin utbildning, under det att vid en verklig mobilisering trupperna
understundom måste, för att uppbringas till fältstyrka, taga i anspråk
ända till 7:de och 8:de klasserna, d. v. s. folk, som under 4 å
5 år ej haft minsta tillfälle att underhålla sina förvärfvade färdigheter
i vapnens bruk. Någon erfarenhet om dylikt manskaps fältduglighet,
ega vi ej.
148 Fjerde hufvudtitéln.
Härtill kommer, att en hel del af de vid mobilisering inkallade
beväringsmännen ntgöres af f. d. stamanstälde, hvilka efter en tjenstgöring
vid stammen, som ofta blott uppgått till 2 år, äro förpligtade
att qvarstå i 3:dje klassen under hela den tid, de eljest skulle tillhört
beväringens båda uppbåd. Att utröna tjenstbarheten hos sådant folk,
som måhända ej på 11 eller 12 år deltagit i några öfningar, är så
mycket mera af nöden, som de, ehuru tillhörande beväringen, hittills
vid mobiliseringsplanernas uppgörande satts i samma kategori som
tjenstgörande stampersonal.
I viss mån kan det nu sagda äfven tillämpas på sådan befälspersonal,
som trädt ur aktiv tjenst men med skyldighet att vid mobilisering
återinträda.
Ett mobiliseringsförsök erbjuder enda möjligheten att åter bringa
dessa olika kategorier af personal under fanorna för ett gemensamt
uppträdande, och om hvarje dylikt inkallande af äldre årsklasser och i
krigstid disponible i öfrigt erkänts vara af stor nytta vid utrönandet
af en trupps verkliga användbarhet i krig, är en dylik åtgärd hos oss
så mycket mer af nöden än i andra land, som vårt härordningssystem
»stam och beväring» icke allenast gör sättet för personalens inkallande
mera kompliceradt än på andra håll, utan ock gör de olika truppdelarnes
sammansättning af stam, f. d. stam och vanligt beväringsmanskap
till ett synnerligen svårlöst problem.
Då jag med tanke på det nu sagda alltså inför Eders Kongl.
Maj:t föreslår ej allenast försöksmobilisering af en arméfördelning utan
ock derpå följande fälttjenstöfningar, sker detta af den orsak, att jag
ej kan taga på mitt ansvar att, ej hafva tillrådt det vapens pröfvande
— i den utsträckning fredliga förhållanden tillåta — på hvilket dock i
ofredens dagar, menskligt att se, landets väl eller ve ytterst kommer
att bero, och vill jag då tillika betona, att vid ett dylikt profs anställande
endast eu del af ändamålet skulle vinnas, om man allenast
pröfvade hållfastheten af vapnets olika delar, men ej hela vapnet såsom
sådant.
Arméfördelningarna äro i vårt härordningssystem antagna såsom
de högsta enheterna, och i händelse af krig är det närmast med dem,
den högsta ledningen rör sig. För att bedöma dessa s. k. slagenheters
användbarhet — hvarpå ju ytterst hela försvarsplanen måste
hvila — är ej nog att veta, huru beskaffade i afseende på fältduglighet
de olika infanteri-, kavalleri-, artilleri-, ingeniör- och trängafdelningar,
hvaraf fördelningen består, i och för sig äro, utan är lika nödigt att
Fjerde hiifmdtiteln. 149
lära känna, huru lätthandterliga eller svårhandterliga de äro, när det
gäller inbördes samverkan.
Endast genom att sammanföra de olika truppförbanden af skilda
vapenslag till en enda slagenhet blir det ock möjligt att på praktiskt
sätt ådagalägga, hvad som möjligen nu kan brista i fråga om de högre
stabernas mobilisering samt att gifva stabspersonalen tillfälle att se
och röra sig med de fältstarka trupp- och trängförbanden, med trupper
och trängformationer till verkligen samma numerär och beskaffenhet
som i fält. Icke minst vigtiga blifva derjemte de rön, som komma att
göras under de transporter, hvilka skola förmedla truppernas inordnande
i fördelningsförbandet och utträdande derur. Jernvägarnes transportförmåga
kommer då att på det ifrågavarande området uttagas till
det yttersta, och de uppgjorda transportplanerna komma att underkastas
eldprofvet.
Det är just känslan af ovisshet i fråga om en del af de vigtiga
spörsmål, som sammanhänga med en nutida armés mobilisering, som
varit orsaken till de mobiliserings- m. fl. försök, som under senare tid
företagits inom andra arméer, oaktadt en del af dessa hafva att räkna
med en krigserfarenhet af ganska ny datum. Sålunda företagas inom
ryska armén esomoftast mer eller mindre omfattande försöksmobiliseringar,
af hvilka de sista utfördes år 1896, och året derförut anstäldes
i Frankrike en större dylik öfning med åtföljande manövrer af
samtliga trupper tillhörande Paris’ militärguvernement. Äfven vårt
broderland Norge har ansett sig böra genom ett dylikt försök underkasta
sin nya härordning ett prof, hvartill 1895 års storting beviljade
ett anslag af 150,000 kronor, för hvilka ungefär 8,000 man af armén
och 700 man af flottan jemte några kanon- och torpedbåtar sammandrogos
i skilda delar af landet till sådan öfning — ett försök som af
hela landet följdes med lifligaste intresse, och hvilket säkerligen skall
bära goda frukter för ordnandet af det gemensamma försvaret af skandinaviska
halfön.
Med sådana exempel för ögonen och när jag tillika tagit i öfvervägande,
hvilka fruktbärande resultat i fråga om arméns stridsberedskap
nu omhandlade öfning är i stånd att medföra, har det förefallit
mig såsom en nödvändighet att söka vinna Eders Kongl. Maj ds och
Riksdagens bifall dertill, att en fördelning af vår armé må undergå
ett prof af den beskaffenhet, hvarför jag nu redogjort.
Ett bifall till denna framställning påkallar emellertid med nödvändighet
införande af en ny bestämmelse i värnpligtslagen; och har jag
150
Fjerde hufvudtiteln.
för afsigt att, derest Eders Kongl. Maj:t täckes gilla mitt förslag om
verkställande af en försöksmobilisering, jemväl framlägga förslag i
detta syfte.
Äfven en annan lagstiftningsåtgärd i sammanhang med det nu
ifrågasatta mobiliserings försöket hade varit synnerligen önskvärd, strängt
taget ej, såsom den nyss vidrörda, för att möjliggöra mobiliserings försöket,
utan för att göra detsamma så likt verklig mobilisering, att
fruktbärande erfarenhet i större omfattning kunde hemtas derur, jag
menar lagstiftning rörande mönstring och dermed sammanhängande
anskaffning af hästar och fordon.
Då en arméfördelning har behof af icke mindre än 4 å 5,000 hästar,
och det ojemförligt största antalet af dessa tillika med talrika fordon
måste anskaffas vid sjelfva mobiliseringen, inses lätt, hvilken storartad
apparat, som måste sättas i gång för detta ändamål, och hvilken planmessighet,
som är af nöden, om man vill vinna, hvad som åsyftas.
För att under verklig mobilisering denna svåra fråga skulle kunna
lösas, antog Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts proposition lagen af
den 24 maj 1895 angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens
ställande på krigsfot; men att för nu ifrågasatta ändamål tilllämpa
denna lag är ej möjligt, emedan den, i det sammanhang den
har med regeringsformens § 74, tydligen ej kan användas annat än
vid mobilisering för upprätthållande af rikets neutralitet eller för afvärjande
af ett befaradt eller börjadt angrepp, hvarjemte det, oafsedt
obehagliga ingrepp i den enskilda eganderätten, torde blifva en allt
för vidlyftig och måhända förlustbringande affär att med stöd af en
utskrifningslag inköpa några tusen hästar för att efter ett par veckor
åter sälja dem.
Hufvudsaken är ej heller,^att hästarna och fordonen inköpas, utan
att vid försöksmobiliseringen de former i möjligaste mån följas, som
vid en verklig mobilisering skulle hafva iakttagits i fråga om hästanskaffning.
När frågan gäller hästars hopbringande för verkligt krigsbruk,
är af nöden, att de blifva kronans egendom, men under kortare
fredsöfningar, hvarom här är fråga, fylla legda hästar lika väl ändamålet,
och anskaffningssättet är en underordnad fråga, blott man dervid
kan, såsom nämndt, i möjligaste mån lyckas använda samma former,
som iakttagas vid mobilisering i egentlig mening, på det man må
komma till insigt i fråga om dessa formers ändamålsenlighet.
Det lagförslag jag åsyftat, borde derföre haft till ändamål att vid
anskaffningen af hästar och fordon följa, i fråga om all dermed sysselsatt
personal, ett förfarande, som i möjligaste mån motsvarade sättet
Fjerde hufvudtiteln.
151
att gå tillväga vid verklig mobilisering, under det att kastanie och
fordonen, hvilka skulle framföras till vissa mönstringsorter, der endast
mönstrades, hvarefter de af dem hemsändes, som ej efter frivilligt aftal
kunde legas. På detta vis både förfaringssättet kommit att i ganska
väsentliga delar likna en verklig mobilisering.
Men då en lag i detta syfte skulle — visserligen mot ersättning —
ålägga en del af befolkningen en skyldighet, som, i betraktande af den
jemförelsevis stora arbetskraft som i och för mobiliseringen ändå tages
i anspråk, kunde anses blifva allt för betungande, har jag ej trott mig
böra ifrågasätta en sådan lagstiftning, utan måste åtgörandena för anskaffning
af hästar och fordon inom den mobiliserande fördelningens
hästutskrifningsområden — äfven med mindre fördel ur öfningssynpunkt
inskränka sig dertill, att allenast den militära personalen anlitas för
att efter aftal med hästegarne inom fördelningen och på ett med mobiliseringsförhållandena
i möjligaste mån öfverensstämmande sätt införskaffa
upplysningar angående hästars och fordons antal och beskaffenhet
samt till vederbörande utrustningsorter föra hvad som på frivillighetens
väg kan anskaffas inom fördelningens hästutskrifningsområden.
De hästar och fordon, som ej kunna, på sätt nu föreslagits, anskaffas,
måste tydligen hopbringas genom legning å annat håll, och
svårigheten är egentligen blott att så hastigt erhålla kunskap om, hvilket.
antal hästar och fordon, som ej på förstnämnda sätt kan anskaffas, att
ej tidsutdrägten vid legning af återstående häst- och fordonsantal
åstadkommer ett fördröjande af mobiliseringen utöfver hvad planerna
förutsätta.
Jag har derför förestält mig, att, i den händelse Eders Kongl.
Maj:t täckes gilla hvad jag nu anfört, och Riksdagen finnes villig att
för sin del godkänna af Eders Kongl. Maj:t i ämnet aflåten nådig proposition,
Eders Kongl. Maj:t derefter skulle snarast möjligt genom sina
befallningshafvande införskaffa upplysning från de olika kommunerna i
riket angående det antal hästar och fordon, som vederbörande egare
kunna finnas villiga att till visst pris utlega för kronans räkning; hållande
jag före, att vederbörande kunde vinna tillräckligt noggranna
upplysningar i detta afseende genom att medelst länskungörelserna
eller allmänna tidningar infordra skriftliga anbud. Härigenom vunne
man på förhand kunskap om hvilket antal hästar, som kunde hopbringas
inom en viss fördelnings hästutskrifningsområden, utan att
röja hemligheten angående hvilken fördelning, som verkligen skulle erhålla
mobiliseringsorder; och genom att sedan, med ledning häraf, träffa
vilkorliga aftal i god tid med entreprenörer å olika håll (för hemlig
-
152
Fjerde hnfvndtiteln.
hetens bevarande äfven inom det fördelningsområde, der mobiliseringskall
ega rum) rörande leverans af felande antal efter viss tids varsel,
skall det säkert varda möjligt att till ej allt för höga priser och i rätt
tid anskaffa hvad som erfordras.
Då icke desto mindre utgifterna för att på detta sätt anskaffa hela
det för fördelningens mobilisering erforderliga, felande häst- och fordonsantalet
blifva betydligt höga, liar jag låtit mig angeläget vara att genom
reduktion af sagda antal så långt, att mobiliseringsförsöket ej i afsevärd
grad deraf lider, söka minska ifrågavarande kostnad. Minskningen
bär jag ansett lättast kunna ske vid mobilisering af arméfördelningens
stora träng, och föreslår jag af denna anledning, att blott ungefär halfva
antalet af dennas formationer må sättas på fältfot. Mobiliseringen blir
visserligen härigenom ej fullt i öfverensstämmelse med mobiliseringsplanerna,
men när man af kostnadshänsyn måste vidtaga någon inskränkning,
verkar inskränkningen här minsta rubbning, och då likväl
alla i fält förekommande slag af trängformationer enligt en arméfördelnings
mobiliseringsplan förekomma, blir i allt fall tillfället att för framtiden
inhemta lärdomar föga inskränkt.
Hvad slutligen beträffar kostnaderna i deras helhet för det af migifrågasatta
mobiliseringsförsöket, har jag med ledning af nu gällande
mobiliseringsplaner låtit uppgöra en beräkning af desamma, innefattande
alla de nödvändigaste utgifterna för en arméfördelnings mobilisering,
densammas koncentrering, öfning under 5 dagar samt återfärd till
mobiliseringsorterna och afrustning, eller i tillhopa 13 dagar, in- och utryckningsdagarne
oberäknade; slutande summan å ett belopp af 685,334
kronor.
I fråga om nyssnämnda öfningstid och derpå grundadt kostnadsförslag,
ber jag emellertid att få påpeka, att sagda tid framgått ur en
medeltalsberäkning, i det enligt mobiliseringsplanerna såväl stam som
beväringsmän — beroende på bostadsförhållanden och en del lämplighetsliänsyn
— inträffa å utrustningsorten på ganska olika tider. Till denna
vid eu exakt beräknings verkställande ganska svårhandterliga faktor
har derjemte kommit en annan synnerligen obestämd sådan i den omständigheten,
att man ej ännu känner andra beväringsklassens storlek år
1898. Då de densamma tillhörande beväringsmännen för att enligt värnpligtslagen
hafva fullgjort sin vapenöfningsskyldighet måste, utom mobiliseringstiden,
öfvas under en tid, motsvarande skilnaden mellan denna
och 22 dagar, har det bästa förfaringssättet synts mig vara att, med
frånseende af sist nämnda faktor, i tillämpliga delar använda de vid
153
Fjerde lmfvudtiteln.
beräkningen af kostnad för kela arméns verkliga mobilisering följda
grunder; och anser jag, att den af nyssnämnda ovisshet framkallade
svårigheten vid en exakt beräknings uppgörande lämpligen bör afhjelpas
på det sätt, att vid behof en del inkallad beväring af äldre åldersklasser,
efter de under mobiliseringsåret sig företeende omständigheter och sedan
de deltagit i de egentliga mobiliseringsöfningarna, hemförlofvas för att
dymedelst bereda tillgångar för afslutandet på lagenligt sätt af andra
årsklassens vapenöfningar. Kostnaderna äfven härför ligga följaktligen
faktiskt inneslutna i nyss nämnda summa, ehuru detta ej framgår af
beräkningens form.
Då kostnaden derjemte, såsom förut är nämndt, beräknats med ledning
af nu gällande mobiliseringsplaner, men vid den tid, mobiliseringen bör
ifrågakomma, efter den förbättrade härordningens genomförande, en
arméfördelnings styrka torde blifva något större än nu, samt då derjemte
den hittills föreliggande erfarenheten ej lemnar tillräckligt stöd
för beräkning af en del värden å naturaprestationer, vill jag hemställa,
att förut nämnda slutsumma må utjemnas till 700,000 kronor.»
I den underdåniga skrifvelse, hvarmed Riksdagen anmälde sig icke
kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts framställning i denna fråga, anförde
Riksdagen, att enligt statsrådsprotokollet visserligen flera skäl framhållits
för den föreslagna försöksmobiliseringen, och Riksdagen ville ej
heller förneka, att genom en sådan mobilisering fördelar för försvaret
i viss mån skulle kunna vinnas derigenom, att den nuvarande härordningen
blefve mera omfattande pröfvad, än som nu under fredstid
skedde, men Riksdagen ansåg, att en så dyrbar åtgärd, som en försöksmobilisering,
i fall den skulle befinnas oundgängligen nödvändig, icke
lämpligen borde ega rum, förr än man kunde blifva i tillfälle draga
all den nytta deraf, som i militäriskt afseende vore möjlig. Detta kunde
enligt Riksdagens mening icke ske förr, än den nya härordningens
ökade öfningstid kommit alla första uppbådets åtta årsklasser till del,
hvilket ännu icke år 1898 vore förhållandet.
Utförandet af den öfning, som sålunda af mig föreslagits såsom
säkraste medlet att under fred pröfva den härordning, hvartill landet i
ofredens dagar har att lita, har visserligen i följd af detta Riksdagens
beslut blifvit undanskjutet, men de af mig till statsrådsprotokollet den
14 januari 1897 anförda och i Riksdagens skrifvelse oemotsagda skälen
för denna öfning ega fortfarande sin giltighet, och nödvändigheten af
ett mobiliseringsförsöks utförande för att pröfva det vapen till landets
skydd, vi i vår armé eg a, har ytterligare bekräftats af senaste tiders
Bih. till It ibid. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 20
154
Fjerde hufvudtiteln.
erfarenhet om vådan af försummade krigsförberedelser. Då jag således
anser det vara min oafvisliga pligt att, såsom jag ofvan antydt, nu
förnya min år 1897 gjorda hemställan om medels äskande för utförande
af en försöksmobilisering, anhåller jag att dervid få hänvisa till hvad
jag, på sätt ofvan omförmäles, då yttrade till statsrådsprotokollet.
Till de der framhållna skälen för en försöksmobilisering hafva
emellertid andra af icke ringa vigt kommit. Sedan denna öfning af
mig senast ifrågasattes, har nämligen en ny mobiliseringsplan med
dertill hörande instruktioner, betingade af den förbättrade härordningen,
blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststälda, och det synes mig af stor vigt,
att dessa bestämmelser, på hvilkas ändamålsenlighet möjligheten att
bringa hären på krigsfot är beroende, underkastas ett sådant afgörande
prof, som endast en försöksmobilisering innebär. Visserligen hade jag
tänkt mig, att denna mobiliseringsplans slutliga fastställelse skulle föregåtts
af ett år 1898 utfördt mobiliseringsförsök, egnadt att ådagalägga
förtjenster och brister uti dittills gällande bestämmelser, men då detta
ej kunnat ske, qvarstår dock det stora värdet af att den nya planen
efter dess genomförande på papperet underkastas ett prof af så praktisk
natur som möjligt, på det tilläfventyrs olämpliga bestämmelser, dem
endast erfarenheten från ett mobiliseringsförsök kan till fullo uppdaga,
må i tid kunna utbytas mot nya.
I sammanhang härmed står äfven den nu pågående omarbetningen
af inskrifningsförordningen samt af rikets indelning i inskrifningsområden
m. m., åtgärder, som allt mera visat sig nödvändiga för att förenkla
och betrygga icke allenast de värnpligtiges inskrifning och redovisning
i fredstid, utan ock deras hastiga inställelse vid mobilisering. Säkerligen
behöfver jag icke för Eders Kongl. Maj:t framhålla, af huru stor
betydelse det måste vara, att nya bestämmelser i dessa hänseenden
grundas på de erfarenheter, som endast under en försöksmobilisering
kunna vinnas.
För öfrigt kan jag med så mycket mera fog förnya min framställning
uti ifrågavarande ämne, som det skäl, hvilket af 1897 års
Riksdag anfördes emot en försöksmobilisering, eller att ej alla de årsklasser
beväring, hvilka för deltagande uti öfningen skulle behöfva
inkallas, erhållit den i nya värnpligtslagen stadgade utbildning, år 1900
förlorar sin giltighet.
Vid en tillämpning sistnämnda år af gällande mobiliseringsplaner
behöfver ej ett enda af liniens truppförband, eller den del af armén,
som är afsedd för fälttj ensten, sammansättas af andra årsklasser än
dem, som enligt den förbättrade härordningen erhållit fullständig
Fjerde hufyudtiteln.
155
öfning, vid hvilken arméfördelning en mobilisering än må anbefallas.
I regeln komme äfven depoternas manskap att nämnda år bestå af
sådant folk, och om i ett eller annat enstaka fall, som för öfrigt är
synnerligen lätt att undvika, när det blott gäller en partiel mobilisering,
beväringsmän af 8. klassen eller den enda, som, utom 1. klassen, ej
erhållit fullständig öfning, inkallades i depoten för att strax derpå hemförlofvas,
hvilket af kostnadshänsyn bör ske, kunde ju detta ej hafva
ringaste inflytande hvarken på mobiliseringens eller fälttjenstöfningens
gång, ej heller på möjligheten att af dessa öfningar draga fullt riktiga
slutsatser angående tillämpade bestämmelsers ändamålsenlighet och beskaffenheten
af de trupper, som enligt den förbättrade härordningen
uppsättas.
I fråga om varaktigheten och omfattningen af det mobiliseringsförsök,
jag alltså hemställer måtte komma till utförande år 1900, äfvensom
beträffande sättet för dess förberedande och genomförande, finner
jag ej skäl föreslå annat, än hvad jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1897 i sådant hänseende föreslagit, och kan
jag således i dessa delar inskränka mig till att hänvisa till mitt berörda
anförande.
Beträffande kostnaderna för den ifrågasatta försöksmobiliseringen
torde jag få åberopa bifogade beräkning (bil. n:o 24), hvilken, jemförd
med den år 1897 uppgjorda, äfven under förutsättning af bifall till
hvad ofvan under [4 ] föreslås om förhöjd dagaflöning till arméns underbefäl,
visar en minskning af 5,810 kronor, beroende derpå, dels att
sedan sistnämnda år en del reglementerade fordon blifvit anskaffade
eller äro under anskaffning, dels ock att det för reservportionerna beräknade
beloppet kunnat nedsättas; men enär det är synnerligen vanskligt
att rörande en öfning af denna art verkställa detaljerade beräkningar,
då man ännu ej känner numerären å det manskap, som skall
inkallas, anser jag, att kostnaderna för ifrågavarande försöksmobilisering
i allt fall böra beräknas till en afrundad summa af 700,000 kronor.
Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för utförande under år 1900 af försöksmobilisering
och dermed sammanhängande fälttjenstöfningar
vid en arméfördelning på extra stat för sagda år bevilja
700,000 kronor.
156
Fjerde hufvudtiteln.
Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemstält,
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter, gilla och bifalla, med befallning
tillika, att utdrag af detta protokoll skulle
till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid
författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof
för år 1900.
Ex protocollo:
Carl Heijkenskjöld.
Fjerde hufvudtiteln,
157
Bil. n:o 1.
Förslag till
Stat
för Artilleristyrelsen.
Anvisning i |
kontant. |
||||||
• |
Tjenst- |
||||||
Lön. |
görings- |
Summa. |
é |
||||
penningar. |
|||||||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|||||
Chef, generalfälttygmästare!! . . . |
— |
— |
— |
— |
— |
(Åtnjuter aflöning å annan |
|
Förvaltningsbyrån. |
|||||||
[ Chef och föredragande, fälttyg- |
|||||||
mästaren........... |
— |
— |
— |
— |
— |
\Åtnjuta aflöning å andra |
|
Personal ur artilleristaben .... |
— |
— |
— |
— |
— |
f stater. |
|
1 sekreterare, tillika kamrerare . . |
3,000 |
— |
1,500 |
— |
4,500 |
_ |
I Efter fem år kan lönen |
1 registrator........... |
1,800 |
— |
1,200 |
— |
3,000 |
— |
l höjas med 500 kronor |
j 1 bokhållare, tillika redogörare . . |
1,800 1,800 |
— |
1,200 1,200 |
— |
3,000 3,000 |
I och efter tio år med 1 ytterligare 500 kronor. |
|
1 revisor ............ |
— |
— |
— |
||||
Tekniska byrån. |
|||||||
; Chef och föredragande, chefen för |
|||||||
artilleristaben......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
\ Åtnjuta aflöning å andra |
Personal ur artilleristaben .... Till juridiskt biträde, amanuens, |
f stater. |
||||||
vikariatsersättning, tillfälligt bi-träde, renskrifning, skrifmate-rialier, expenser m. m..... |
6,000 |
||||||
1 vaktmästare.......... |
500 |
— |
300 |
— |
800 |
— |
(Efter fem år kan lönen |
Summa kronor |
— |
— |
20,300 |
— |
Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma
honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150
kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.
Anm. 2. De för artilleristyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg å lön
skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
Anm. 3. Ved och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendentur -styrelsen upptagna anslag till detta ändamål.
158
Fjerde hufvudtiteln.
Bil. n:o 2.
Förslag till
Stat
för Fortifikationsstyrelsen.
Anvisning i |
kontant. |
||||||
Tjenst- |
|||||||
Lön |
görings- |
Summa. |
|||||
penningar. |
|||||||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|||||
Chef, chefen för fortifikationen . . |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
/Åtnjuter aflöning å annan |
Förvaltningsbyrån. |
|||||||
Chef och föredragande, regemente- |
|||||||
officer ur fortifikationen .... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
/Åtnjuta aflöning å annan |
Personal ur fortifikationen ..... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
i stat. |
1 sekreterare, tillika kamrerare . . |
3,000 |
— |
1,500 |
— |
4.500 |
— |
t Efter fem år kan lönen |
1 revisor, tillika registrator . . . |
1,800 |
— |
1,200 |
— |
3,000 |
— |
1 höjas med 500 kronor och |
1 bokhållare, tillika redogörare . . |
1,800 |
— |
1,200 |
— |
3,000 |
— |
J ligare 500 kronor. |
Tekniska byrån. |
|||||||
Chef och föredragande, regements- |
|||||||
officer ur fortifikationen .... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
/Åtnjuta aflöning å annan |
Personal ur fortifikationen .... Till juridiskt biträde, amanuens, vi- |
f stat. |
||||||
kariatsersättning, tillfälligt biträ-| de, renskrifning, skrifmaterialier, [ expenser m. m......... |
5,500 |
||||||
1 vaktmästare.......... |
500 |
— |
300 |
— |
800 |
— |
/Efter fem år kan lönen höj as |
Summa kronor |
— |
— |
— |
16,800 |
— |
Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma
honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150
kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.
Anm. 2. De för fortifikationsstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomma ålderstillägg
å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
Anm. 3. Ved och belysning inom styrelsens embetslokal bekostas från det å staten för intendenturstyrelsen
upptagna anslag till detta ändamål.
Fjerde hufvudtiteln. 159
Bil. n:o 3.
Förslag till
Stat
för Intendenturstyrelsen.
Anvisning i kontant. |
||||||||
Tjenst- |
||||||||
1 |
Lön. |
görings- |
Summa. |
|||||
penningar. |
||||||||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||||||
Chef. generalintendenten..... |
— |
— |
— |
— |
— |
i Åtnjuter aflöning å annan |
||
Militärbyrån. |
||||||||
Chef och föredragande, fältintendent |
||||||||
nr intendenturcorpsen..... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
\ Åtnjuta aflöning å annan |
|
Personal ur intendenturcorpsen |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 stat. |
|
1. Ciyilbyrån. |
6,400 |
(Efter fem år |
kan lönen |
|||||
! Chef och föredragande, krigsråd . |
4.400 |
— |
2,000 |
— |
— |
\ höjas med o Efter fem år |
600 kronor. |
|
1 sekreterare .......... |
3,000 |
_ |
1,500 |
— |
4,500 |
— |
kan lönen |
|
3,000 |
höjas med |
500 kronor |
||||||
1 notarie............ |
1,800 |
— |
1,200 |
— |
— |
1 och efter tio |
år med yt- |
|
1 registrator........... 2. Civilbyrån. |
1,800 |
— |
1,200 |
— |
3,000 |
— |
1 terligare 500 (Efter fem år |
kronor. |
4,400 |
2,000 |
6,400 |
||||||
Chef och föredragande, krigsråd . |
— |
— |
— |
600 kronor. |
||||
1 kamrerare........... |
3,000 |
— |
1.500 |
— |
4,500 |
— |
||
1 d:o ........... |
3,000 1,800 |
— |
1,500 |
— |
4,500 3,000 |
— |
kan lönen |
|
1 bokhållare........... |
— |
1,200 |
— |
— |
höjas med |
500 kronor |
||
1 d:o ........... |
1,800 |
— |
1.200 |
— |
3,000 |
— |
och efter tio år med yt- |
|
1 revisor ............ |
1,800 |
— |
1,200 |
— |
3,000 |
— |
terligare 500 kronor. |
|
6 d:o ............ Till juridiskt biträde, amanuenser, |
10,800 |
7,200 |
18,000 |
|||||
vikariatsersättning, tillfälligt bi-träde, renskrifning, skrifmateria-lier, expenser, ved, belysning m. m. |
_ |
_ |
__ |
_ |
32,000 |
_ |
||
1 förste vaktmästare ■...... |
800 |
300 |
— |
1,100 |
— |
|||
1 vaktmästare.......... |
500 |
— |
300 |
— |
800 |
— |
1 Efter fem år |
kan lönen |
1 d:o .......... |
500 |
— |
300 |
— |
800 |
— |
i höjas med |
100 kronor. |
Summa kronor |
— |
— |
— | — |
J)4,000 |
— |
Anm. 1. Om vaktmästare åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma
honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150
kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650 kronor
och för vaktmästare med 350 kronor kontant.
Anm. 2. De för intendenturstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakomna ålderstillägg
å lön skola utgå från 4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
Anm. 3. Ved och belysning skall för hela nuvarande arméförvaltningens embetslius bekostas från
detta anslag.
160
Fjerde kufvudtiteln,
Bil. n:o 4.
Förslag till
Stat
för arméns sjukvårdsstyrelse.
Anvisning |
i kontant. |
|||
Lön, dagaflöning in. ni. |
Kronor. |
|||
Öfverfältläkaren, lön...................... |
6,000 |
— |
||
dagaflöning å 5 kronor................... |
1,825 |
— |
7,825 |
_ |
1 byråchef, fördelningsläkare, lön................ |
2,800 |
— |
||
dagaflöning å 4 kronor................... |
1,460 |
— |
||
arfvode........................... |
500 |
— |
4,760 |
|
1 assistent och adjutant hos öfverfältläkaren, bataljonsläkare,''lön . |
900 |
— |
||
dagaflöning å 2 kronor................... |
730 |
— |
1,630 |
|
1 assistent, regementsveterinär, arfvode............. 1 assistent, sjukvårdsintendent, uppbärlön å intendenturcorpsens stat. 1 sergeant af 1. klass, förutom fast lön å Svea trängbataljon: dagaflöning å 1 krona 20 öre j > i 320 dagar........... portionsersättning å 62 öre ) |
1,200 |
|||
582 |
40 |
|||
1 vaktmästare, lön....................... |
500 |
— |
||
tjenstgöringspenningar................... |
300 |
— |
800 |
|
Till extra biträden, renskrifning, skrifmaterialier, expenser m. m. |
— |
— |
1,000 |
60 |
Summa kronor |
— |
— |
17,798 |
— |
Anm. 1. Inqvarteringsersättning tillkommer öfverfältläkaren, byråchefen, assistentläkaren och sergeanten
enligt grad, utgående från anslaget: »Inqvarteringskostnader».
Anm. 2. Af de å anslaget uppkommande besparingarne eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af
4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning för
skottdag.
Anm. 3. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma
honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjenst»n, desamma till ett värde
af 150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.
Anm. 4. Vaktmästarens lön kan efter 5 år höjas med 100 kronor, hvilket belopp skall utgå från 4.
hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
Fjerde hufyudtiteln,
161
Bil. n:o 5.
Förslag till
Stat
för Artilleristaben.
Anvisning |
||
Kronor. |
||
Chef för staben, arfvode......................... |
1,800 |
— |
1 artilleristabsofficer, d:o ......................... |
1,200 |
— |
1 d:o d:o ......................... |
1,200 |
— |
1 d:o d:o ......................... |
1,000 |
— |
3 d:o d:o ......................... |
3,000 |
— |
1 d:o d:o ......................... |
750 |
— |
1 d:o d:o ......................... |
750 |
— |
1 konstruktionsofficer, d:o ......................... |
1,500 |
— |
Gratifikationer till biträden vid artilleristyrelsens tekniska byrå........ |
800 |
— |
Till skrifmaterialier, ved, ljus m. fl. expenser................. 1 vaktmästare, lön..........................kr. 500 |
600 |
|
tjenstgöringspenningar.......................» 300 |
800 |
— |
Summa kronor |
13,400 |
— |
Anm. 1. Om vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma
honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af
150 kronor inräknas under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 350 kronor kontant.
Anm. 8. Vaktmästarens lön kan efter fem åi höjas med 100 kronor, hvilket belopp skall utgå från
4. hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
Bih. till Rikad. Prot. 1899. 1 Sami. 1 A/d. 1 Haft.
21
162
Fjerde hufvudtiteln,
Bil. n:o 6.
Jemförelse
mellan inqvarteringskostnader enligt nuvarande och föreslagen
organisation.
Enligt nuvarande organisation. |
Enligt förslagen organisation. |
||||
Kr. |
ö. |
Kr. |
Ö. |
||
Sjukvårdsbyrån. |
Arméns sjukvårdsstyrelse. |
||||
Chefen.............. |
825 |
— |
Öfverfältläkaren......... |
1,125 |
— |
Assistenten........... |
337 |
50 |
Byråchefen........... |
825 |
— |
Sergeanten........... |
200 |
— |
Assistenten........... |
337 |
50 |
Sergeanten ........... |
200 |
_ |
|||
Fortifikationen. |
|||||
Sekreterare........... |
337 |
50 |
|||
Kassör............. |
225 |
— |
|||
Brist.............. |
562 |
50 |
|||
Summa |
2.487 |
50 |
Summa |
2,487 |
50 |
. I
'' .j. vj .?
r‘• '' r >:
•;»• v *jy • -
;
i''ki ■ il ''.tf. r
:-I.V >''>*•:
> '' .. I''. >:>»•.''; •• *. liv
■ ti’ . V ■;*}■:
u ro*
.■ •*? '' '' av
*''. • > V,» •*. ifÖ Ö
*H- .'' -i, . 14,0 .ii.- VT;ilH
''.■» :*''''''!''K:SmW di
• > tf»
. -V» 1 '' I -,
•j *''o :o •.
art/iNr/Tr L\ JH
. av; ....;,:.y A''-. «a»
. i: iv-’. ii>-
_• i-.. ■ i t.iy.
ii»
.2>* •!
• • ■, • . * '' , • k\;v j '' •.
j ( j : ;<m *.X’JJ. J M
164
Fjerde hufvudtiteln,
S |
yste |
m |
I |
|||
för år |
för månad |
för dag |
||||
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
|
I* Lega jemte värfningskostnader. |
||||||
Till bestridande af dessa utgifter, af Indika legan, jemlikt |
||||||
§ 56 i detta reglemente, i verkligheten utgår till manskapet med |
||||||
belopp, som först i värfningsaftalet fastställes, få förvaltningarne |
||||||
vid truppförbanden disponera årsbelopp, som dem tillhandahållas |
||||||
efter följande för de särskilda aflöningssystemen olika beräknings- |
||||||
grunder, nemligen: |
||||||
a) till lega för hvarje år, som af årets sammanräknade |
||||||
tjenstårssumma faller |
||||||
inom tjenande manskapets tre första tjenstår......... |
10 |
— |
— |
— |
— |
— |
inom de efterföljande......................................... |
20 |
— |
— |
— |
— |
— |
till värfningskostnader särskild! för truppförbanden, tillhörande |
||||||
system I, 50 kronor för hvarje antagen rekryt. |
||||||
b) till lega och värfningskostnader gemensamt, för hvarje år, |
||||||
som af årets sammanräknade tjenstårs summa faller |
||||||
inom tjenande manskapets två första tjenstår..................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
inom de efterföljande........................................................ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
dock att för hvarje sqvadronstrurripeture vid Kronprinsens |
||||||
husarregemente utgår årligen under hela tjenstetiden endast........ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
c) till lega och värfningskostnader gemensamt för hvarje år af |
||||||
årets sammanräknade tjenstårssumma......................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
II. Månadslön. |
||||||
ä) till i tjenstgöring varande manskap, med nedannämnda |
||||||
undantag........................................................... |
— |
— |
6 |
— |
— |
20 |
manskapet vid lifgarde! till häst............................ |
— |
— |
7 |
— |
— |
23 |
trumpetare vid Kronprinsens husarregemente..................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
6) till i tjenstgöring icke varande manskap.............................. |
— |
— |
4 |
— |
— |
13 |
Hl. Arfvoden. |
||||||
ä) till i tjenstgöring varande manskap: |
||||||
distinktionskorpral — 1. konstapel...................... |
— |
— |
15 |
— |
— |
50 |
korpral — 2. konstapel........................... |
— |
— |
10 |
— |
— |
33 |
vice korpral..................................................... |
— |
— |
5 |
— |
— |
16 |
spel i nummer — afdelningstrumpetare.................... |
— |
— |
3 |
— |
— |
10 |
hofsmed och sjukvårdssoldat, som i sådan egenskap tjentgör |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
hofsmed och sjukvårdssoldat, som i annan egenskap tjenstgör |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
handtverkssoldat vid artilleriet.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
6) till i tjenstgöring icke varande manskap: |
||||||
distinktionskorpral........................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
korpral........................................ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
vice korpral.......................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
trumpetare..................................................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Fjerde hufvudtiteln
165
Bil. n:o 7.
System |
I I |
s y |
s t e m III |
||||||||||
för år |
för månad |
för dag |
för |
år |
för månad |
för dag |
•*- ^ ■ ''**• ‘ '' * '' * I |
||||||
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
||
11 staterna för Skånska |
|||||||||||||
husar- och dragonrege-mentena samt Norrlands |
|||||||||||||
dragonregemente äro des-sa belopp sammanslagna |
|||||||||||||
2 Till rekapitulant utgår |
|||||||||||||
40 1 |
|||||||||||||
80 1 |
|||||||||||||
20 |
— |
— |
— |
— |
— |
40 2 |
— |
— |
— |
— |
— |
||
_ |
_ |
10 7 |
— |
— |
33 23 |
- |
— |
8 4 |
_ |
— |
26 13 |
||
15 |
50 |
15 |
50 |
||||||||||
— |
— |
10 |
— |
— |
33 16 10 |
— |
— |
10 |
— |
— |
33 |
||
— |
— |
3 |
— |
— |
— |
— |
3 5 1 20 |
— |
— |
10 16 3 66 |
|||
1 1 1 1 |
— |
7 5 2 1 |
50 50 50 |
25 16 8 5 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
166
Fjerde hufvudtitelii.
S |
yste |
m |
I |
|||
för år |
för månad |
för dag |
||||
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
|
IT. Aflöninggtillägg. |
||||||
d) Ålder stillägg |
||||||
till manskap från och med fjerde tjenståret______ |
— |
— |
i |
— |
— |
3 |
till manskap från och med sjunde tjenståret..... |
— |
— |
2 |
— |
— |
6 |
b) Examenstillägg |
||||||
till manskap efter genomgående med approbation af gevärs- |
||||||
handtverkare- eller hofsmedskurs, kurs för sjukvårdssoldaters ut- |
||||||
bildning eller förberedande korpralskola.................. |
— |
— |
1 |
— |
— |
3 |
till manskap efter genomgående af korpralskola ... |
— |
— |
1 |
50 |
— |
5 |
till manskap efter genomgående af underofficersskola......... |
— |
— |
2 |
— |
— |
6 |
V. Kommenderingstillägg. |
||||||
distinktionskorpral, som tjenstgör såsom sergeant............... |
— |
— |
8 |
— |
— |
26 |
korpral, som tjenstgör såsom distinktionskorpral.............. |
— |
— |
3 |
_ |
_ |
10 |
vice korpral, som tjenstgör såsom korpral......................... |
— |
— |
2 |
— |
— |
6 |
soldat som tjenstgör såsom vice korpral................... |
— |
— |
1 |
_ |
_ |
3 |
gevärshandtverkare- och sjukvårdssoldat1 samt hofsmed...... |
— |
— |
5 |
— |
_ |
16 |
remontryttare vid lifgardet till häst, högst............. |
— |
— |
3 |
— |
_ |
10 |
handtverkssoldat vid fortifikationstrupperna, högst2....... |
— |
— |
10 |
_ |
_ |
33 |
handtverkssoldat vid artilleriet.......................... |
— |
-- |
— |
— |
— |
Anm. 1. Högst 400 kronor årligen af de för kommenderingstillägg vid lifgarde! tillliast anvisade medel må af
tagande dervid, att denna aflöningsförbättring tilldelas manskapet med behörigt afseende å de olika tjenstgöringsleda,
samt att detta tillägg icke må till någon utgå med högre månadsbelopp än här ofvan under V blifvit angifvet
Anm. 2. Det under V för handtverkssoldat vid artilleriet uppförda kommenderingstillägg utgår under tjenstbestämmes,
utgår från vederbörligt arbetsanslag.
Anm. 3. Det för handtverkssoldat vid fortifikationstrupperna likaledes under V uppförda kommenderingstillägg
naderna för undervisning i slöjd åt manskapet.
I
Fjerde hufvudtiteln,
167
System |
I I |
S y |
s t e m |
III |
||||||||
för år |
för månad |
för dag |
för år |
för månad |
för dag |
|||||||
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
kr. |
öre. |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 Detta kommenderings-tillägg är i staten för |
|
— |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
vode till två sjukvårds-vicekorpraler. |
. - |
2 Härför erforderliga till-gångar äro i staten för |
|||||||||||
Jskilnaden mellan eget och |
i |
hriken kommenderings- |
||||||||||
Aienstgörmgsffradens |
arf- |
) |
tillägg. |
|||||||||
| vode. |
1 |
|||||||||||
— |
— |
vice korpralsarfvode. |
— |
— |
— |
_ |
_ |
|||||
6 |
— |
— |
20 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|||
= |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
50 |
regementsförvaltningen användas till dylikt tillägg åt det vid remontdressyren tjenstgörande manskapet, under iaktförhållandena
m. m., som kan till olikhet i kommenderingstilläggets belopp för det kommenderade manskapet föransåsom
det högsta.
göring vid trupp, hvaremot vid arbete i artilleriverkstäderna dylikt tillägg med belopp, som af generalfälttygmästaren
utbetalas af medel, som ställas till vederbörande befälhafvare disposition och hvarifrån jemväl skola bestridas kost -
168
Fjerde hufvudtiteln,
Bil. n:o 8.
Jemförelse
mellan löneförmåner för underbefäl vid armén och underbefäl vid flottan,
samt betjente vid statens jernvägar och postverket.
Minsta löneförmåner. |
Kr. |
öre |
Största löneförmåner. |
Kr. |
öre |
Likst&lda med fanjunkare. |
|||||
Fanjunkare vid värfvad trupp.............. |
1,851 |
30 |
Lokomotivmästare vid stns jernv.......... |
2,900 |
— |
Lokomotivmästare vid stns jernv.......... |
1.700 |
— |
Vagnmästare vid d:o ........ |
2,880 |
— |
Flaggundcrofiicerare vid flottan............ |
1,693 |
80 |
Stationsmästare vid d:o ......... |
2,550 |
— |
1,510 |
_ |
2,370 |
|||
Öfverbanmästare vid stns jernv............ |
1,470 |
— |
Flaggunderofficer vid flottan................ |
2,074 |
30 |
Vagnmästare vid d:o |
1,440 |
— |
Fanjunkare vid värfvad trupp............... |
1,851 |
30 |
Fanjunkare vid indelt trupp................. |
1,315 |
80 |
Fanjunkare vid indelt trupp .............. |
1,315 |
80 |
Likstälda med sergeant. |
|||||
Lokomotivförare vid stns jernv............. |
1,802 |
— |
Lokomotivförare vid stns jernv............ |
2,810 |
— |
Underofficer af 2. graden vid flottan..... |
1,511 |
30 |
Öfverkonduktör vid d:o ............ |
2,145 |
— |
Sergeant af 1. klass vid värfvad trupp |
1,430 |
30 |
Konduktör vid d:o ............ |
2,145 |
— |
Öfverkonduktör vid stns jérnv. ...:........ |
1,353 |
— |
Underofficer af 2. graden vid flottan..... |
1,869 |
30 |
Konduktör vid d:o ............ |
1,353 |
— |
Materialvakt vid stns jernv................... |
1,550 |
— |
Sergeant af 2. klass vid värfvad trupp |
1,310 |
30 |
Banmästare vid d:o .................. |
1,550 |
— |
Banmästare vid stns jern.................... |
1,250 |
— |
Sergeant af 1. klass vid värfvad trupp |
1,430 |
30 |
Vagnförman vid d;o .................. |
1,190 |
_ |
1,430 |
||
Materialvakt vid d:o ................... |
1,190 |
— |
Kontorsbiträde vid d:o ................. |
1,416 |
— |
Kontorsbiträde vid d:o ................... |
840 |
— |
Sergeant af 2. klass vid värfvad trupp |
1,310 |
30 |
Sergeant af 1. klass vid indelt trupp .... |
807 |
80 |
Sergeant af 1. klass vid indelt trupp... |
807 |
80 |
Sergeant af 2. klass vid d:o |
607 |
80 |
Sergeant af 2. klass vid d:o |
607 |
80 |
Likstälda med distinktionskorpral. |
|||||
Underofficerskorpral vid flottan............ |
1,054 |
95 |
Underofficerskorpral vid flottan............ |
1,054 |
95 |
Dist.-korpral vid värfvad trupp ............ |
654 |
95 |
750 |
||
Dist.-korpral vid indelt trupp................ |
367 |
20 |
Dist.-korpral vid indelt trupp............... |
367 |
20 |
Fjerde hufvudtiteln,
169
Minsta löneförmåner. |
Kr. |
öre |
Största löneförmåner. |
K,. |
öre |
Likstäldn med korpral. |
|||||
Eldare vid stns jemv.......................... |
1,334 |
— |
Eldare vid stns jernv........................... |
1,766 |
— |
Packmästare vid d:o ........................... |
1,209 |
— |
Stationskarlsförman vid d:o................. |
1,536 |
— |
Stationskarlsförman vid d:o.................. |
1,116 |
— |
Packmästare vid d:o............................ |
1,497 |
— |
Portvakt å 1. kl. station vid d:o .......... |
1,080 |
— |
Ordinarie postvaktbetjent.................... |
1,393 |
— |
Vagnssmörja^ vid d:o ........................ |
1,069 |
— |
Portvakt å 1. kl. station vid stns jernv. |
1,380 |
— |
Ordinarie postvaktbetjent..................... |
928 |
— |
Yagnssmörj are vid d:o........................ |
1,357 |
— |
785 |
45 |
1,090 |
_ |
||
Vaktmästare vid stns jemv................... |
720 |
1. klassens sjöman .............................. |
803 |
45 |
|
Korpral vid värfvad trupp.................... |
554 |
95 |
Korpral vid värfvad trupp.................... |
590 |
95 |
Korpral vid indelt trupp ..................... |
367 |
20 |
Korpral vid indelt trupp..................... |
367 |
20 |
Likstälda med vicekorpral. |
|||||
Extra postvaktbetjent........................... |
1,093 |
— |
Stationskarl vid stns jernv,.................. |
1,126 |
— |
826 |
1,093 |
_ |
|||
732 |
1,006 |
||||
696 |
995 |
||||
Lokomotivputsare vid d:o..................... |
673 |
— |
Vagnputsare vid d:o............................. |
995 |
— |
673 |
_ |
970 |
— |
||
Pumpare vid d:o ................................. |
648 |
— |
Kolvakt vid d:o................................. |
970 |
— |
Kolvakt vid d:o ................................. |
648 |
— |
Kontors vakt vid do............................. |
970 |
— |
Vicekorpral vid värfvad trupp.............. |
494 |
95 |
Vicekorpral vid värfvad trupp.............. |
518 |
95 |
Vicekorpral vid indelt trupp................. |
293 |
70 |
Vicekorpral vid indelt trupp................. |
293 |
70 |
Bih. till Kikad. Prot. 1891K 1 Sami. 1 Å/d. 1 Jliift.
22-
170
Fjerde hufvudtiteln.
Upp
å
löneförmåner för vissa kategorier af
Värfvade trupperna. (Svea lifgarde: system I). |
Kr. |
öre |
Indelta trupperna. |
Kr. |
öre |
Fanjunkare. |
Fanjunkare. |
||||
Fast lön.............................................. |
720 |
— |
Fast lön................................................. |
720 |
— |
Dagaflöning, 365 dagar å 1 kr................ |
365 |
— |
Tjenstgöringspenningar........................... |
300 |
— |
Beklädnadsersättning.............................. |
200 |
— |
Dagaflöning, förslagsvis 90 dagar å 1 kr. |
90 |
— |
Servisersättning *)................................... |
90 |
— |
Beklädnadsersättning............................. |
150 |
— |
Inqvartering in natura till värde af1)..... |
250 |
— |
Portionsersättning, förslagsvis 90 dagar |
||
Portionsersättning, 365 dagar ä 62 öre..... |
226 |
30 |
å 62 öre ............................................. |
55 |
80 |
1,851 |
30 |
1,315 |
80 |
||
Sergeant af 1. klassen. |
Sergeant af 1. klassen. |
||||
Fast lön ................................................ |
360 |
— |
Fast lön ................................................ |
360 |
— |
Dagaflöning, 365 dagar å 80 öre ............. |
292 |
— |
Tjenstgöringspenningar........................... |
200 |
— |
Lönetillägg............................................. |
12 |
— |
Dagaflöning, förslagsvis 90 dagar å 80 öre |
72 |
— |
200 |
_ |
120 |
_ |
||
Servisersättning ‘).................................... |
90 |
— |
Portionsersättning, förslagsvis 90 dagar |
||
Inqvartering in natura till värde af'')...... |
250 |
— |
å 62 öre ............................................ |
55 |
80 |
Portionsersättning, 365 dagar å 62 öre..... |
226 |
30 |
|||
1,430 |
30 |
807 |
80 |
Fjerde lmfvudtiteln.
171
Bil. n:o 9.
gift
underbefälet vid bären och vid flottan.
Flottan. |
Kr. |
öre |
Anteckningar. |
|
(Stockholms station). |
||||
Flaggunderoflicer. |
||||
j Fast lön............................................. |
720 |
— |
'') I stället för servisersättning och inqvar. |
|
Dagafiöning, 365 dagar å 1 kr. 50 öre . |
547 |
50 |
tering in natura, kan utgå kontant inqvarte-ringsersättning med 200 kronor. |
|
200 |
2) Af 95 underofficerare vid Stockholms |
|||
! Inqvartering in natura till värde af2)... |
250 |
— |
station åtnjuta endast 51 inqvartering in natura; |
|
1 Portionsersättning, 365 dagar ä 62 öre - |
226 |
30 |
öfriga hafva ej inqvarteringsersättning. |
|
1,943 |
80 |
|||
j Tillkommer för sjökommenderade: |
||||
dagafiöning, förslagsvis 90 dagar å 75 öre ........................ messpenningar, förslagsvis |
. 67: 50 |
|||
90 dagar å 70 öre ........................ |
. 63: — |
130 |
50 |
|
Underofficer af 2. graden. |
fl |
|||
720 |
||||
Dagafiöning, 365 dagar å 1 kr.............. |
365 |
— |
||
200 |
||||
Portionsersättning, 365 dagar å 62 öre . |
226 |
30 |
||
Inqvartering in natura till värde af 2).... |
250 |
|||
1,761 |
30 |
|||
Tillkommer för sjökommenderade: |
||||
dagafiöning, förslagsvis |
||||
. 45: — |
||||
messpenningar, förslagsvis |
||||
90 dagar å 70 öre ......................... |
. 63: — |
108 |
_ |
172
Fjerde hufvudtitelii.
Värfvade trupperna. (Svea lifgarde: system I). |
Kr. |
öre |
Indelta trupperna. |
Kr. |
öre |
Sergeant af 2. klassen. |
Sergeant af 2. klassen. |
||||
Past lön................................................. |
240 |
— |
Past lön................................................. |
240 |
— |
Dagaflöning, 365 dagar å 80 öre ............. |
292 |
— |
Tjenstgöringspenningar........................... |
120 |
— |
Lönetillägg............................................. |
12 |
— |
Dagaflöning, förslagsvis 90 dagar å 80 öre |
72 |
— |
Beklädnadsersättning.............................. |
200 |
Beklädnadsersättning.............................. |
120 |
— |
|
Servisersättning l) .................................. |
90 |
_ |
Portionsersättning, förslagsvis 90 dagar |
||
Inqvartering in natura till värde af *)...... |
250 |
å 62 öre.............................................. |
55 |
80 |
|
Portionsersättning 365 dagar å 62 öre...... |
226 |
30 |
|||
1,310 |
30 |
607 |
80 |
||
Distinktionskorpral. |
|||||
Past lön, 12 månader å 6 kr.................. |
72 |
— |
|||
Arfvode................................................. |
180 |
— |
|||
Beklädnad in natura till värde af8)......... |
127 |
75 |
|||
Inqvartering » » ......... |
100 |
— |
|||
Portion4) » » ......... |
175 |
20 |
|||
654 |
95 |
||||
Tillkommer vid tjenst såsom underofficer: |
|||||
kommenderingstillägg.......................... |
96 |
— |
|||
Korpral. |
Korpral. |
||||
Fast lön, 12 månader å 6 kr................... |
72 |
— |
Botelön, i medeltal................................ |
150 |
— |
120 |
_ |
120 |
|||
Beklädnad in natura till värde af3)......... |
127 |
75 |
Dagaflöning, förslagsvis 90 dagar å 25 öre |
22 |
50 |
Inqvartering » » ......... |
60 |
— |
Beklädnad in natura till värde af8).......... |
31 |
50 |
Portion4) » » ........ |
175 |
20 |
Portion4) » » .......... |
43 |
20 |
554 |
95 |
367 |
20 |
||
Tillkommer vid tjenst såsom distinktions- |
|||||
korpral: kommenderingstillägg.............. |
36 |
— |
Fjerde hufvudtiteln,
173
Flottan. (Stockholms station). |
Kr. |
öre |
Anteckningar. |
*) I stället för servisersättning och. inqvar-tering in natura kan utgå kontant inqvarte-ringsersättning med 200 kronor. *)------------- 3) Beräknadt efter 35 öre pr dag. 4) » » 48 » » »> |
|||
Underofficerskorpral. |
|||
Månadslön å 30 kr......................................... |
360 |
— |
|
Dagaflöning, 365 dagar å 80 öre....................... |
292 |
— |
|
Beklädnad in natura till värde afs).................. |
127 |
75 |
|
Inqvartering » » .................. |
100 |
— |
|
Portion4) » » .................. |
175 1,054 |
20 95 |
|
1. klassens sjöman. |
|||
Månadslön å 20 kronor.................................... |
240 |
— |
|
Dagaflöning, 365 dagar å 50 öre....................... |
182 |
50 |
|
Beklädnad in natura till värde af8) ................. |
127 |
75 |
|
Inqvartering » >> .................. |
60 |
— |
|
Portion4) » » .................. |
175 785 |
20 45 |
|
Tillkommer för sjökommenderade: uppmuntrings- |
|||
penningar förslagsvis 90 dagar å 20 öre........ |
18 |
— |
174
Fjerde hufvudtiteln,
Värfvade trupperna. (Svea lifgarde: system I). |
Er. |
öre |
Indelta trupperna. |
Kr. |
öre |
Yicekorpral. |
Vicekorpral. |
||||
Fast lön, 12 månader å 6 kr................... |
72 |
— |
Botelön, i medeltal................................. |
150 |
— |
Arfvode................................................. |
60 |
_ |
Kontant lön ............... |
60 |
|
Beklädnad in natura till värde af8)......... |
127 |
75 |
Dagaflöning, förslagsvis 90 dagar å 10 öre |
9 |
— |
Inqvartering » » ......... |
60 |
— |
Beklädnad in natura till värde af8)......... |
31 |
50 |
Portion4) » » ......... |
175 |
20 |
Portion 4)... ............................................ |
43 |
20 |
494 |
95 |
293 |
70 |
||
Tillkommer vid tjenst såsom korpral: kom- |
|||||
menderingstillägg................................. |
24 |
— |
Fjerde hufyudtiteln,
175
Flottan. (Stockholms station). |
Kr. |
öre |
Anteckningar. |
i)------------- *>------------- 8) Beräknadt efter 35 öre pr dag. 4) » » 48 » » » |
176
Fjerde hufvudtiteln,
/
Bil. n:o 10.
Uppgift
å
aflöningsförmåner för betjente vid statens jernvägar.
Arfvode. |
Inqvarteringsersättuing |
Beklädnadsersätt-ning eller beklädnad |
! Milpenningar. |
Tilläggsarfvode. |
Arfvode såsom post-stationsföreståndare. |
F elräknings -penningar. |
Premier. |
Summa. |
||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr, |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||
Likstålda med fanjunkare. |
||||||||||
Stationsmästare .................. |
minst |
780 |
*) 450 |
— |
— |
— |
180 |
100 |
— |
1,510 |
» .................. |
högst |
1,200 |
*) 450 |
— |
— |
— |
600 |
300 |
— |
2,550 |
Vagnmästare ...................... |
minst |
1,200 |
240 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,440 |
» ...................... |
högst |
2,400 |
480 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,880 |
Öfverbanmästare ............... |
minst |
900 |
*) 450 |
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,470 |
» ................ |
högst |
1,800 |
*) 450 |
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
2,370 |
Lokomotivmästare.............. |
minst |
1,200 |
*) 450 |
50 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,700 |
» ............... |
högst |
2,400 |
*) 450 |
50 |
— |
— |
— |
— |
2,900 |
|
Likstälda med sergeant |
||||||||||
Ofverkonduktör .................. |
minst |
840 |
168 |
120 |
225 |
— |
— |
— |
— |
1,353 |
> .................. |
högst |
1,500 |
300 |
120 |
225 |
— |
— |
— |
— |
2,145 |
Lokomotivförare.................. |
minst |
960 |
192 |
50 |
600 |
— |
— |
— |
— |
1,802 |
» ........... |
högst |
1,800 |
360 |
50 |
600 |
— |
— |
— |
— |
2,810 |
Konduktör ......................... |
minst |
840 |
168 |
120 |
225 |
— |
— |
— |
— |
1,353 |
* ................. |
högst |
1,500 |
300 |
120 |
225 |
— |
— |
— |
— |
2,145 |
Materialvakt....................... |
minst |
840 |
*) 350 |
— |
— |
— |
— |
— |
—■ |
1,190 |
högst |
1,200 |
*) 350 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,550 |
Fjerde hufyudtiteln.
177
> 3* i o 9 r ! |
! Inqvarteringsersrttning — 20 % af arfvodet — eller inqvartering in na- 1 tilra jemte vedbrand *) till värde af |
Beklädnadsersätt- ning eller beklädnad in natura. |
Milpenningar. |
Tilläggsarfvode. |
Arfvode såsom post-! stationsföreståndare. |
Felräknings- penningar. |
Premier. |
Summa. |
||
Kr. |
Kr. |
Kr, |
Kr, |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||
Hallmästare....................... |
minst |
780 |
*) 350 |
120 |
1,200 |
|||||
» ....................... |
högst |
1,080 |
*) 350 |
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,550 |
Kontorsbiträde ................... |
minst |
600 |
120 |
120 |
— |
. — |
—. |
-, |
— |
840 |
» ................... |
högst |
1,080 |
216 |
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,416 |
V agnförman........................ |
minst |
840 |
*) 350 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,190 |
|
» ........................ |
högst |
1,080 |
*) 340 |
— |
- ■ |
— |
— |
— |
1,430 |
|
Likstälda med korpral |
||||||||||
Eldare ............................... |
minst |
720 |
144 |
50 |
420 |
— |
— |
— |
— |
1,334 |
> ............................... |
högst |
1,080 |
216 |
50 |
420 |
— |
— |
— |
— |
1,766 |
Packmästare....................... |
minst |
720 |
144 |
120 |
225 |
— |
— |
— |
— |
1,209 |
> ....................... |
högst |
960 |
192 |
120 |
225 |
— |
— |
— |
— |
1,497 |
Stationskarlsförman ............ |
minst |
660 |
*) 300 |
96 |
— |
60 |
— |
— |
— |
1,116 |
> ........... |
högst |
960 |
*) 300 |
96 |
— |
180 |
— |
— |
— |
1,536 |
Vagnssmörjare ................... |
minst |
540 |
108 |
96 |
300 |
— |
— |
— |
25 |
1,069 |
> ................. |
högst |
780 |
156 |
96 |
300 |
— |
— |
— |
25 |
1,357 |
Portvakt å 1. klassens station |
minst |
660 |
*) 300 |
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,080 |
J > » » |
högst |
960 |
*) 300 |
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,380 |
Vaktmästare....................... |
minst |
600 |
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
720 |
* •• .................. |
högst |
840 |
*) 250 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,090 |
Likstälda med vicekorpral. |
||||||||||
Stationskarl........................ |
minst |
480 |
96 |
96 |
— |
60 |
— |
— |
— |
732 |
> |
högst |
720 |
*) 250 |
96 |
— |
60 |
— |
— |
— |
1,126 |
Banvakt............................. |
minst |
480 |
*) 250 |
96 |
— |
— |
— |
— |
— |
826 |
, ....................... |
högst 1 |
660 |
*) 250 i |
96 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,006 |
Ii>h. till Rilcsd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 23
178
Fjerde hufVudtiteln
Arfvode. |
i Inqvarteringsersättning g 20 % af arfvodet — , ener inqvartering in na- tura jemte vedbrand *) till värde af |
Beklädnadsersätt- ning eller beklädnad in natura. |
Milpenningar. |
Tilläggsarfvode. |
J Arfvode såsom post- j stationsföreståndare. |
Felräknings- penningar. |
Premier. |
Summa. |
||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr, |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||
Lokomotivputsare .......... |
.... minst |
540 |
108 |
25 |
673 |
|||||
» .......... |
.... högst |
720 |
*) 250 |
— |
— |
— |
— |
— |
25 |
995 |
Pumpare och kolvakt..... |
.... minst |
540 |
108 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
648 |
» > » ..... |
..... högst |
720 |
*) 250 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
970 |
Y agnputs are....... .......... |
540 |
108 |
— |
— |
— |
— |
— |
25 |
673 |
|
» ................ |
820 |
*) 250 |
— |
— |
— |
— |
— |
25 |
995 |
|
Kontorsvakt................... |
... minst |
480 |
96 |
120 |
— |
— |
— |
-- |
— |
696 |
» ................... |
.... högst |
600 |
. *) 250 |
120 |
— |
— |
— |
— |
_ |
970 |
t
Fjerde hufvudtiteln.
179
Bil. n:o 11.
Uppgift
å
löneförmåner för postvaktbetjente
(brefbärare, postiljoner och vaktmästare).
Lön Kronor. |
Dagtrakta- mente Kronor. |
Beklädnad Kronor. |
Summa Kronor. |
|||||
Ordinarie postvaktbetjente stationerade norr om Dalelfven: |
||||||||
minst |
500 |
— |
419 |
75 |
63 |
— |
982 |
75 |
högst |
600 |
— |
730 |
— |
63 |
— |
1,393 |
— |
stationerade söder om Dalelfven: |
||||||||
minst |
500 |
— |
365 |
— |
63 |
— |
928 |
— |
högst |
600 |
— |
730 |
— |
63 |
— |
1,393 |
— |
Extra postvaktbetjente............... |
300 |
— |
730 |
— |
63 |
— |
1,093 |
— |
Anm. Förutom öfriga löneförmåner, hvilka för ordinarie utgöra årlig lön 500 kronor,
med 100 kronors ålderstillägg efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring och tjenstebeklädnad till
värde af 63 kronor, samt för extra årligt arfvode 300 kronor och tjenstebeklädnad lika de ordinarie,
åtnjuta samtliga postvaktbetjente dagtraktamente af 1 å 2 kronor, allt efter beskaffenheten
af dem åliggande göromål och större eller mindre lefnadskostnader å stationerna.
180
Fjerde hufvudtiteln,
Uträk -
af kostnaderna dels för underbefälets m. flis vid armén nuvarande
fördelning å vederbörliga anslag
Tj enstgöringsdagar. |
Anvisning |
Efter föreslagen |
Belopp, hvarmed veder-börliga anslag vid even-tuel förhöjning af dag-aflöningen böra ökas. |
|||||||||
Dagaflöning, |
Kronor. |
Dagaflöning, |
Kronor. |
|||||||||
320 |
0,80 |
256 |
— |
256 |
— |
1,20 |
384 |
— |
384 |
— |
128 |
— |
365 |
1.00 |
730 |
1,60 |
1,095 |
!> |
|||||||
365 |
0,80 |
292 |
— |
1,20 |
438 |
|||||||
365 |
0,80 |
292 |
— |
1,20 |
438 |
— |
||||||
365 |
1,00 |
365 |
— |
1,60 |
547 |
50 |
||||||
365 |
0,80 |
2,336 |
— |
1,20 |
3,504 |
— |
||||||
365 |
1,00 |
2,920 |
— |
1,50 |
4,380 |
— |
||||||
365 |
0,80 |
2,628 |
— |
1,20 |
3,942 |
— |
||||||
365 |
0,80 |
2,628 |
— |
12,191 |
1,20 |
3,942 |
— |
18,286 |
50 |
6,095 |
50 |
|
— |
— |
— |
— |
12,191 |
— |
— |
— |
— |
18,286 |
50 |
6,095 |
50 |
- |
- |
— |
- |
24,638 |
— |
— |
— |
— |
36,957 |
— |
12,319 |
— |
Arméförvaltningen.
lntendentsdepartementet.
Sjukvårdsbyrån.
1 sergeant af 1. klass ur Svea trängbataljon.
.....................................
Infanteriet.
Svea lifgarde.
2 bataljonsadjutanter (fanjunkare) ..
1 d:o (sergeant af 1. kl.)
1 regementsväbel ( d:o )
1 regementstrumslagare................
8 hautboister................................
8 fanjunkare.............................
9 sergeanter af 1. klassen.............
9 d:o » 2. d:o .............
Göta lifgarde..........................
Transport
Fjerde hufvudtiteln,
181
Bil. n:o 12.
ning
dagaflöning, dels för en föreslagen förhöjning derå jemte dennas
under riksstatens 4. hufvudtitel.
Yidstående belopp fördelas å nedanstående anslag.
>
-i
B
n >
Y olontärskolor.
° i
2 e
3 CD
ce
3
3
2
fl o
3
K
'' 9 ö
P- ®
2. a
CD P.
cd os:
3 H
Cr. p
gl
3 «W
09 ST.
2 3X5
2 ®
a 2.
_ 1T1
B S=
a B
5 $ 1
a >*<
ce
B
3
g
128
6,095
6,095
128
6,095
6,095
128!-
12,191
12,319-
182
Fjerde hufyudtiteln,
ä CD P |
Anvisning |
Efter föreslagen |
Belopp |
||||||||||
et- |
tg t 2 cs 3 0 fc-e-s |
||||||||||||
cn? c* *-ä |
crH o ö |
ttf LJ 9 ö |
|||||||||||
er»? |
o (jq |
O CKJ |
E |
||||||||||
p- p |
EP |
Kronor. |
►e t11 O o: |
Kronor. |
* R S;''2'' |
||||||||
p ►■i |
3 5* £ 3Q P “ |
it p ■* |
i • Cfq 0 r-t |
||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
— |
24,638 |
— |
— |
— |
36,957 |
— |
12,319 |
— |
|
Lifregemente! till fot. |
|||||||||||||
3 bataljonsadjutanter (sergeanter af |
|||||||||||||
1. klassen............ ..................... |
90 |
0,80 |
216 |
— |
1,20 |
324 |
— |
||||||
1 regementsväbel (sergeant af 1. kl.) |
90 |
0,80 |
72 |
— |
1,20 |
108 |
— |
||||||
2 gevärshandtverkare.................... |
90 |
0,40 |
72 |
— |
0,60 |
108 |
— |
||||||
1 regementstrumslagare................ |
90 |
1,00 |
90 |
— |
1,50 |
135 |
— |
||||||
8 fanjunkare................................ |
90 |
1,00 |
720 |
— |
1,50 |
1,080 |
— |
||||||
14 sergeanter af 1. klassen............. |
90 |
0,80 |
1,008 |
- |
1,20 |
1,512 |
— |
||||||
16 d:o * 2. d:o ............. |
90 |
0,80 |
1,152 |
— |
1,20 |
1,728 |
— |
||||||
54 korpraler................................... |
90 |
0,25 |
1,215 |
— |
0,50 |
2,430 |
— |
||||||
54 vice korpraler........................... |
90 |
O.io |
486 |
— |
5,031 |
0,50 |
2,430 |
— |
9,855 |
4,824 |
|||
Första lifgrenadierregemente! |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Andra d:o |
— |
-■ |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Testgöta regemente.............. |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Vplands regemente................. |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Skaraborgs regemente............ |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Södermanlands regemente...... |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Kronobergs regemente........... |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Jönköpings regemente............ |
— |
— |
— |
i— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Dalregementet........................ |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Helsinge regemente................ |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Elfsborgs regemente.......... |
— |
— |
— |
— |
5.031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Testgötadals regemente.......... |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Bohus läns regemente............ |
. — |
— |
- |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Testmanlands regemente........ |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Norrbottens regemente........... |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Vesterbottens regemente........ |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
|
Kalmar regemente.................. |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
— |
Transport |
- |
— |
1 _ |
115,196 |
-1- |
— |
- |
214,347 |
- |
99,151 |
— |
Fjerde hufvudtiteln,
183
Tillstående belopp fördelas å nedanstående anslag. |
|||||||||||||||||||||
> -i 3» |
o o |
3 et- ® |
V olontärskolor. |
Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg. |
3. * 8 (6 ® D< sr Z ® |
ö 3 |
p 3 ►Ö ^ |
tf » O ^ o g. |
O 3 |
||||||||||||
< — TO |
-1 > 2 TO TO |
Oi 3 3 3 -i tf P* *2 3 3 |
Infanteriets. |
Kavalleri- skolan. |
Summa. |
p p- xt1 ^ •ö ® 2 ® 3 ~ O: 2 S° ?» S''3 B S » o ^ ® g, ep |
p h Ce 3 g^i 3 (TO to sr. * 3 CD |
organisation eriet i Skåne l Norrland. |
Summa. |
||||||||||||
128 |
12.191 |
— |
_ |
12,319 |
|||||||||||||||||
4,824 |
4,824 |
||||||||||||||||||||
4,824 |
4,824 |
— |
|||||||||||||||||||
4,824 |
— |
4,824 |
— |
||||||||||||||||||
— |
—! |
4,824 |
4,824 |
— |
|||||||||||||||||
4.824 4.824 4.824 |
4,824 4,824 4,824 |
— |
|||||||||||||||||||
— |
|||||||||||||||||||||
- |
4,824 |
— |
4,824 |
— |
|||||||||||||||||
_ |
— |
4,824 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
4,824 |
— |
|
4,824 |
4,824 |
— |
|||||||||||||||||||
— |
— |
4.824 4.824 |
— |
— |
— |
r |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
4,824 4,824 4,824 |
— |
||
— |
- - |
4,824 4,824 4,824 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
4,824 4,824 4,824 |
— |
— |
- |
4,824 |
— |
4,824 |
— |
||||||||||||||||
— |
_ |
4.824 |
- |
4.824 |
— |
||||||||||||||||
128 |
_ |
99,023 |
! 1 |
- i- |
99,151 |
184
Fjerde hufvudtiteln,
ä CD P CD |
Anvisning |
Efter föreslagen |
P p Ce ^ 4 {L Ce •— P1 O P hk er? ns B-??? |
||||||||||
er»? c» |
tf n y |
tf 2 M |
2 o; P P |
3" |
|||||||||
B er? |
3 p |
3 SB o er»? |
a* P. » P* |
||||||||||
p- p |
■ö 1 s §• |
Kronor. |
►o ^ CD Os |
Kronor. |
P M. P |
O. |
|||||||
P |
B 5'' |
B p'' |
57- CD £> P- <1 M p CD |
D |
|||||||||
P |
p |
■ OjJ P |
-i |
||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
— |
115,196 |
_ |
_ |
214,347 |
99,151 |
||||
Yermlands regemente............ |
— |
— |
— |
— |
I 5,031 |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
||
Jemtlands fältjägareregemente |
— |
— |
— |
— |
i 5,031 |
— |
— |
— |
9,855 |
— |
4,824 |
||
mentet................................ |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
— |
9,855 |
4,824 |
||
Södra d:o d:o............ ............ |
— |
— |
— |
— |
5,031 |
— |
— |
— |
- |
9,855 |
4,824 |
||
Smålands grenadiercorps. 1 "bataljonsadjutant (sergeant af 1. kl.) |
90 |
0,80 |
72 |
1,20 |
108 |
||||||||
1 gevärshandtverkare.................... |
90 |
0,40 |
36 |
— |
0,60 |
54 |
— |
||||||
1 regementstrumslagare............... |
90 |
1,00 |
90 |
— |
1,50 |
135 |
— |
||||||
4 fanjunkare.............................. |
90 |
1,00 |
360 |
— |
1,50 |
540 |
— |
||||||
4 sergeanter af 1. klassen............. |
90 |
0,80 |
288 |
- |
1,20 |
432 |
— |
||||||
8 d:o » 2. d:o ............. |
90 |
0,80 |
576 |
— |
1,20 |
864 |
— |
||||||
18 korpraler....................... |
90 90 |
0,25 0,10 |
405 162 |
0,50 0,50 |
810 810 |
||||||||
18 vice korpraler........................ |
— |
1,989 |
_. |
3,753 |
1,764 |
||||||||
Yermlands fältjägarecorps. 1 bataljonsadjutant (sergeant af 1. kl.) |
90 |
0,80 |
72 |
_ |
1,20 |
108 |
|||||||
1 regementstrumslagare............. |
90 |
1,00 |
90 |
— |
1,50 |
135 |
— |
||||||
4 fältmusikanter..................... |
90 |
0,80 0,40 |
288 |
_ |
1,20 0,60 |
432 |
|||||||
1 gevärshandtverkare................ |
90 |
36 |
— |
54 |
— |
||||||||
4 fanjunkare................................ |
90 |
1,00 |
360 |
— |
1,50 |
540 |
— |
||||||
4 sergeanter af 1. klassen............. |
90 |
0,80 |
288 |
— |
1,20 |
432 |
— |
||||||
8 d:o » 2. d:o ............ |
90 |
0,80 |
576 |
— |
1,20 |
864 |
— |
||||||
18 korpraler................................... |
90 |
0,25 |
405 |
— |
0,50 |
810 |
— |
||||||
18 vice korpraler........................... |
90 |
0,10 |
162 |
— |
2,277 |
0,50 |
810 |
4,185 |
1,908 |
||||
Gotlands infanteriregemente. 2 bataljonsadjutanter (sergeanter af |
|||||||||||||
1. klassen)................................. |
365 |
0,80 |
584 |
1,20 |
876 |
— |
|||||||
Transport | |
- |
— |
— |
-| |
139,586 |
-1 |
— |
— |
— |
261,705 |
-1 |
122,119| |
Fjerde hufvudtiteln,
185
Vidstående belopp fördelas å nedanstående anslag.
>
3
Y olontärskolor.
Q
ep B
I O CD
Vt O
, er1 p
3 p
Ä vt
1 p ö
P- CD
| < P P O
|s g ? f
!'' p p g CTQ
"Os 2 P
H5 ^ P
P g5 CD
3
O: 3
B"g.
3 ä
to er.
S 9
o ^ O
o 5
f £ » §
2. m. oq
o ® P p
Hj ^ p, p
JL M. ® 5*
P „ Cl- P ,
p 22 p - •:
P* ^ o''
U)
p
2
2
128 - 99,023
4,824
— 4,824
4,824
4,824
- 1,764
— 1,908 —
i
99,151
4,824
4,824
4,824
4,824
1,764
1,908
128—! 121,991]—1| - I-] — ; — Hl - Hl —
BIL till Riksd. Prof. 18CJ(J. 1 Sami. 1 Afä. 1 Häft.
122,119|-
24
186
Fjerde hufvudtiteln,
tf. |
Anvisning |
Efter föreslagen |
n ö oj ® 4. SL |
||||||||||
CD P |
enligt riksstaten. |
förhöjning. |
P P‘ C? P ^ |
||||||||||
Cf |
|||||||||||||
CT5 C» |
tf O G |
tf "i o G |
Sälg rr-B.P fl |
||||||||||
crq |
b dQ |
b crq |
Z p ^ B |
||||||||||
0- p |
-3 | ® O. |
Kronor. |
« §. |
Kronor. |
P M. fL P P- ^ |
||||||||
p |
3 B’ p T» |
B B* |
I o-3 1 |
||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
— |
139,586 |
— |
— |
— |
— |
261,705 |
122,119 |
— |
|
1 regementsväbel (sergeant af 1. kl.) |
68 |
0,80 |
54 |
40 |
1,20 |
81 |
60 |
||||||
1 regementstrumslagare................. |
45 |
1,00 |
45 |
— |
1,50 |
67 |
50 |
||||||
8 fanjunkare................................ |
365 |
1,00 |
2,920 |
— |
1,50 |
4,380 |
— |
||||||
12 sergeanter af 1. klassen............. |
45 |
0,80 |
432 |
— |
1,20 |
648 |
— |
||||||
16 d:o » 2. d:o ............. |
45 |
0,80 |
576 |
— |
1,20 |
864 |
— |
||||||
8 fältmusikanter........................... |
45 |
0,80 |
288 |
— |
1,20 |
432 |
— |
||||||
19 trumslagare............................... |
45 |
0,80 |
684 |
— |
1,20 |
1,026 |
— |
||||||
48 korpraler.................................. |
45 |
0,25 |
540 |
— |
0,50 |
1,080 |
— |
||||||
72 vice korpraler........................... |
45 |
0,10 |
324 |
— |
6,447 |
40 |
0,50 |
1,620 |
_ |
11,075 |
10 |
4,627 |
70 |
Hallands bataljon. |
|||||||||||||
1 bataljonsadjutant (sergeant af 1. kl.) |
365 |
0,80 |
292 |
— |
1,20 |
438 |
— |
||||||
1 regementstrumslagare................ |
90 |
1,00 |
90 |
— |
1,50 |
135 |
— |
||||||
1 gevärshandtverkare.................... |
90 |
0,40 |
36 |
— |
0,60 |
54 |
— |
||||||
4 fanjunkare................................ |
365 |
1,00 |
1,460 |
— |
1,50 |
2,190 |
_ |
||||||
4 sergeanter af 1. klassen............. |
90 |
0,80 |
288 |
— |
1,20 |
432 |
— |
||||||
90 |
0,80 |
576 |
_ |
1,20 |
864 |
_ |
|||||||
4 fältmusikanter........................... |
90 |
0,80 |
288 |
— |
1,20 |
432 |
— |
||||||
4 trumslagare............................... |
90 |
0,80 |
288 |
— |
1,20 |
432 |
— |
||||||
4 hornblåsare............................... |
90 |
0,80 |
288 |
— |
1,20 |
432 |
|||||||
22 korpraler................................. |
90 |
0,25 |
495 |
— |
0,50 |
99£ |
— |
||||||
30 vice korpraler............................ |
90 |
0,10 |
270 |
- |
4,371 4,371 |
0,50 |
1,350 |
— |
7,749 7,749 |
3,378 3,378 |
|||
Blekinge bataljon.................. |
|||||||||||||
Yesternorrlands regemente. |
|||||||||||||
3 bataljonsadjutanter (sergeanter af |
|||||||||||||
1. klassen)................................. |
90 |
0,80 |
216 |
_ |
1,20 1,20 |
324 |
|||||||
1 regementsväbel......................... |
90 |
0,80 |
72 |
— |
108 |
||||||||
2 gevärshandtverkare.................... |
90 |
0,40 |
72 |
— |
0,60 |
108 |
|||||||
Transport |
— |
— |
— |
154,775 |
40 |
— |
— |
288,278 |
10 |
133,502 |
70 |
Fjerde hufvudtiteln
187
Vidstående belopp fördelas å nedanstående anslag.
► ►i 3 |
O O |
et- |
Y olontärskolor. |
- 5 M 9 2 |
3. o- S» CD CD q. sr ^ © |
ö CD et- |
* ? |
tf P ° « |
O ? |
Summa. |
|||||||||||
Ot < * 5’ 9Q 3 |
H > Z 3» O! 3 2. Cfc |
3* cd 3 et- 3 •i 3 |
Infanteriets. |
Kavalleri- skolan. |
Summa. |
P ^ o 05 O ® 8 * fr I? o tf a 3 K- 05 CD 8=* 3 |
p o. *3 CD g CD P m" ^ ''te » g ” ® g.? |
2 »=: 3 H b! % 3 OQ <w er. * CD 05 |
jrganisation eriet i Skåne Norrland. |
||||||||||||
128 |
121,991 |
- |
r |
122,119 |
|||||||||||||||||
- |
4,627 |
__________ . _________ . o ...... |
b |
,u. .• |
4,627 |
70 |
|||||||||||||||
_ |
3,378 |
3,378 |
|||||||||||||||||||
3,378 |
|||||||||||||||||||||
128 |
- |
133,374 |
70 |
- |
133,502 |
70 |
188
Fjerde liufvudtiteln
CD fcl ce |
Anvisning |
Efter föreslagen |
et- O- hH P 0 Ö ? i 2 -- o 1 |
||||||||||
er? C* |
£_ |
‘S gg % \ pS.w< i |
|||||||||||
cT er? |
2 ö |
2 ö |
©J''» 5 3 GS < ® P M- O, p- 1 |
||||||||||
p- p |
t*» O O: |
Kronor. |
>0 CD O: |
Kronor. |
|||||||||
p j-j |
B 5'' p 0? P - |
3 if |
i “ cS s ® |
||||||||||
Transport |
— |
— |
- * |
— |
154,775 |
40 |
— |
, - |
— |
288,278 |
10 |
133,502 |
70 |
1 regementstrumslagare................ |
90 |
1,00 |
90 |
— |
1,50 |
135 |
— |
||||||
8 fältmusikanter........................... |
90 |
0,80 |
576 |
— |
1,20 |
864 |
— |
||||||
8 fanjunkare................................ |
90 |
1,00 |
720 |
— |
1,50 |
1,080 |
— |
||||||
14 sergeanter af 1. klassen............. |
90 |
0,80 |
1,008 |
— |
1,20 |
1,512 |
— |
||||||
16 d:o » 2. eko ............. |
90 |
0,80 |
1,152 |
— |
1,20 |
1,728 |
—- |
||||||
64 korpraler................................... |
90 |
0,2 5 |
1,215 |
— |
0,50 |
2,430 |
— |
||||||
54 vice korpraler............................ |
90 |
0,10 |
486 |
— |
5,607 |
0,50 |
2,430 |
— |
10,719 |
5,112 |
|||
Kavalleriet. |
|||||||||||||
Lifgarde! till häst. |
|||||||||||||
1 regementstrumpetare.................. |
365 |
1,00 |
365 |
— |
1,50 |
547 |
50 |
||||||
5 fanjunkare................................ |
365 |
1,00 |
1,825 |
— |
1,50 |
2,737 |
50 |
||||||
20 sergeanter af 1. klassen............. |
365 |
0,80 |
5,840 |
— |
1,20 |
8,760 |
— |
||||||
6 stabstrumpetare......................... |
365 |
0,80 |
1,460 |
— |
9,490 9,490 |
1,20 |
2,190 |
— |
14,235 14,235 |
4,745 4,745 |
|||
Kronprinsens husarregemente |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|||
Lifregementets dragoner. |
|||||||||||||
1 pistolsmed................................. |
60 |
0,40 |
24 |
— |
0,60 |
36 |
— |
||||||
5 stabstrumpetare......................... |
60 |
0,80 |
240 |
- |
1,20 |
360 |
— |
||||||
1 fanjunkare................................ |
90 |
1,00 |
90 |
- |
1,60 |
135 |
— |
||||||
4 d:o ............................... |
60 |
1,00 0,80 |
240 |
1,50 1,20 |
3S0 216 |
||||||||
2 sergeanter af 1. klassen............. |
90 |
144 |
— |
_- |
|||||||||
13 d:o » 1. d:o ............ |
60 |
0,80 0,80 |
624 |
1,20 1,20 |
936 108 |
||||||||
1 sqvadronstrumpetare................. |
90 |
72 |
— |
_ |
|||||||||
9 d:o .................. |
60 |
0,80 |
432 |
— |
1,20 |
648 |
— |
||||||
3 korpraler................................... |
90 |
0,25 0,25 |
67 180 |
50 |
0,50 0,50 |
135 360 |
|||||||
12 d:o ......... |
60 |
_ |
|||||||||||
Transport |
— |
- |
— |
— |
179,362 |
40 |
— |
— |
— |
327,467 |
10 |
148,104 |
70 |
Fjerde hufvudtiteln
189
i |
Tillstående belopp fördelas å nedanstående anslå |
||||||||||||||||||||
! > i ++) Ot i < £. 5 ? |
Aflöning och rekrytering. |
Intondenturk&ren. |
Y olontärskolor. |
Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg. |
Det icke garnisone- rade infanteriets och det indelta kavalle- riets vapenöfningar. |
De värnpligtiges vapenöfningar. |
af indelta kavallariet i Skåne och Norrland. |
Omorganisation 1 |
_e_ Summa. |
||||||||||||
Infanteriets. |
Kavalleri- skolan. |
Summa. |
|||||||||||||||||||
128 |
— |
133,374 |
70 |
133,502 70 1 |
|||||||||||||||||
* s. iSrir- • |
|||||||||||||||||||||
''■‘i |
V,- |
||||||||||||||||||||
5,112 |
5,112 |
||||||||||||||||||||
4,745 |
4,745 |
||||||||||||||||||||
4,745 |
4,745 |
— |
|||||||||||||||||||
■s •?; • * |
• |
||||||||||||||||||||
• i |
é |
||||||||||||||||||||
128 |
- |
147,976170 |
_ |
-II |
— |
1 II |
1! |
148,104 |
70 |
190
Fjerde hufvudtiteln
a |
Anvisning |
Efter föreslagen |
pa CD 4, 2L |
||||||||||
CD P 03 |
enligt riksstaten. |
förhöjning. |
P g- O? P >0 § <2.5 ^ _, 5.1? § |
||||||||||
aq Ce •-i B’ crq |
1* -1 .. O crq |
ffM o oq |
|||||||||||
p- p oq p |
►ö ps B B'' & TO P - |
Kronor. |
* & B B’ p crq |
Kronor. * |
_ g-P-P P- . Os _ < tf _ ® © p 9"1 P-ce P 2 ® • crq P |
||||||||
Transport |
— |
— |
— |
— |
179,362 |
40 |
— |
— |
— |
327,467 |
10 |
148,104 |
70 |
4 vice korpraler........................... |
90 |
0,io |
36 |
— |
0,50 |
180 |
— |
||||||
11 d:o ........................... |
60 |
0,io |
66 |
— |
2,215 |
50 |
0,50 |
330 |
— |
3,804 |
1,588 |
50 |
|
Lifregemente!» husarer.......... |
— |
- |
— |
— |
2,215 |
50 |
— |
— |
— |
3,804 |
— |
1,588 |
50 |
Småland» husarregemente...... |
— |
— |
— |
— |
2,215 |
50 |
— |
— |
— |
3,804 |
— |
1,588 |
50 |
Skånska husarregementet. |
|||||||||||||
1 pistolsmed................................. |
60 |
0,40 |
24 |
— |
0,60 |
36 |
— |
||||||
10 stabstrumpetare....................... |
60 |
0,80 |
480 |
— |
1,20 |
720 |
— |
||||||
2 fanjunkare................................ |
365 |
1,00 |
730 |
— |
1,50 |
1,095 |
— |
||||||
90 |
1,00 |
180 |
_ |
1,50 |
270 |
_ |
|||||||
60 |
1,00 0,80 |
360 |
1,50 |
540 |
|||||||||
7 sergeanter af 1. klassen............. |
365 |
2,044 |
— |
1,20 |
3,066 |
— |
|||||||
4 d:o » 1. d:o ............. |
90 |
0,80 |
288 |
— |
1,20 |
432 |
— |
||||||
19 d:o » 1. d:o ............. |
60 |
0,80 |
912 |
— |
1,20 |
1,368 |
— |
||||||
3 sqvadronstrumpetare.................. |
365 |
0,80 |
876 |
— |
1,20 |
1,314 |
— |
||||||
2 d:o .................. |
90 |
0,80 |
144 |
— |
1,20 |
216 |
— |
||||||
15 d:o .................. |
60 |
0,80 |
720 |
— |
6,758 |
1,20 |
1,080 |
— |
10,137 |
3,379 |
|||
Skånska dragonregementet..... |
— |
— |
— |
— |
6,758 |
— |
— |
— |
10,137 |
— |
3,379 |
— |
|
Norrlands dragonregemente. |
|||||||||||||
1 pistolsmed................................. |
60 |
0,40 |
24 |
— |
0,60 |
36 |
— |
||||||
5 stabstrumpetare......................... |
60 |
0,80 |
240 |
— |
1,20 |
360 |
— |
||||||
365 |
1,00 1,00 |
365 |
_ |
1,50 |
547 |
50 |
|||||||
1 d:o ................................ |
90 |
90 |
— |
1,50 |
135 |
||||||||
3 d:o ................................ |
60 |
1,00 |
180 |
— |
1,50 |
270 |
— |
||||||
5 sergeanter af 1. klassen............. |
365 |
0,80 |
1,460 |
— |
1,20 |
2,190 |
— |
||||||
2 d:o » 1. d:o .........— |
90 |
0,80 |
144 |
— |
1,20 |
216 |
— |
||||||
o rH O ''H CO |
60 |
0,80 |
384 |
— |
1,20 |
576 |
— |
||||||
Transport |
— |
— |
— |
— |
199,524 |
90 |
— |
— |
— |
359,153 |
10 |
159,628 |
20 |
Fjerde hufvudtiteln,
191
Vidstående belopp fördelas å nedanstående anslag. |
|||||||||||||||||||||
> 3 2; ot ►1 < £ |
Aflöning och rekrytering. å |
Intendenturkåren. |
o M fn Kavalleri- skolan. M O ''o —--- > Infanteriets. |
Summa. u o |
Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg. |
Det icke garnisone- rade infanteriets och det indelta kavalle- riets vapenöfningar. |
De värnpligtiges vapenöfningar. |
Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland. |
Summa. |
||||||||||||
128 |
— |
147,976 1,588 1,588 1,588 - |
70 50 50 50 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
3,379 3,379 |
— |
148,104 1,588 1,588 1,588 3,379 3,379 |
70 50 50 50 |
||||||
128 |
152,742 |
20 |
— |
1 II |
II ■ |
6,758 |
— |
159,628 |
20 |
192
Fjerde hufvudtiteln
«a
cd
ö
CO
e+-
crq
p
Cfc
CO
G.
p
''JC
p
Anvisning
enligt riksstaten.
t*
g ö
P p
O (JQ
* P
►Ö ^
CD O:
H P
B P
p cjq
P -
Kronor.
Efter föreslagen
förhöjning.
?r
o O
p p
O (JQ
HJ p
*0 I*
CD
* P
S I''
P
Kronor.
et- &
Os
pb CD ^
os *— fri
P M^CfQ
P*§ P
2 ,os S
p. p
•gTpcjq
p 2.
p pOS
^ _
''rf ®
p P- <1
co ?? ®
• CTQ p
Transport |
_ _ |
_ |
• _ |
— |
199,524 |
90 |
_ |
_ |
_ |
359,153 |
10 |
159,628 |
20 |
2 sqvadronstrumpetare.................. |
365 |
0,80 |
584 |
— |
1,20 |
876 |
— |
||||||
1 d:o .................. |
90 |
0,80 |
72 |
— |
1,20 |
108 |
— |
||||||
7 d:o .................. |
60 |
0,80 |
336 |
— |
3,879 |
1,20 |
504 |
— |
5,818 |
50 |
1,939 |
50 |
|
Artilleriet. |
|||||||||||||
Första Svea artilleriregemente. |
|||||||||||||
Befäls aflöning. |
|||||||||||||
12 styckjunkare............................. |
365 |
1,00 |
4,380 |
— |
1,50 |
6,570 |
— |
||||||
22 sergeanter af 1. klassen............. |
365 |
0,80 |
6,424 |
— |
1,20 |
9,636 |
— |
||||||
1 stabstrumpetare......................... |
365 |
0,80 |
292 |
— |
1,20 |
438 |
— |
||||||
! 6 batteritrumpetare....................... |
365 |
0,80 |
1,752 |
— |
1,20 |
2,628 |
|||||||
i Tygstaten. |
|||||||||||||
2 tygunderofficerare.................... |
365 |
1,00 |
730 |
— |
13,578 |
1,50 |
1,095 |
— |
20 307 |
6,789 |
|||
Forsta Göta artilleriregemente. |
|||||||||||||
Befälsaflöning. |
|||||||||||||
12 styckjunkare............................. |
365 |
1,00 |
4,380 |
— |
— |
— |
1,50 |
6,570 |
— |
||||
22 sergeanter af 1. klassen............. |
365 |
0,80 |
6,424 |
— |
— |
— |
1,20 |
9,636 |
— |
||||
1 stabstrumpetare......................... |
365 |
0,80 |
292 |
— |
— |
— |
1,20 |
438 |
— |
||||
6 batteritrumpetare....................... |
365 |
0,80 |
1,752 |
— |
— |
— |
1,20 |
2,628 |
— |
||||
Tygstaten. . |
|||||||||||||
1 tygunderofficer................... ...... |
365 |
1,00 |
365 |
— |
13,213 |
— |
1,50 |
547 |
50 |
19,819 |
50 |
6,606 |
50 |
Norrlands artilleriregemente... |
— |
— |
— |
— |
13,213 |
— |
— |
— |
— |
19,819 |
50 |
6,606 |
50 |
Andra Svea artilleriregemente |
— |
— |
— |
— |
13,213 |
— |
— |
— |
— |
19,819 |
50 |
6,606 |
50 |
Andra Göta artilleriregemente |
— |
— |
— |
— 1 |
13.213 |
— |
— |
— |
19,819 |
50 |
6,606 |
50 |
|
Transport | |
- 1 |
— |
“ I-I |
269,883| |
9o| |
464,61660 |
194,78270 |
Fjerde hufYudtiteln
193
Vidstående belopp fördelas å nedanstående anslag.
> 3 •*» Ce < P c*- 5" ® 3 |
Aflöning och rekrytering. * |
c*- O P* 3 3 ►i * p. ■ |
| Infanteriets. 1 |
Yc |
ilontärsko » B W 5 I o i 1 2 (C • |
lor. CO 3 3 B P |
Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg. |
Det icke garnisone- rade infanteriets och det indelta kavalle- riets vapenöfningar. |
De värnpligtiges vapenöfningar. |
af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland, |
Omorganisation |
Summa. |
|||||||||
128 |
— |
152,742 |
20 |
6,758 |
— |
159,628 |
20 |
||||||||||||||
1,939 |
50 |
1,939 |
50 |
||||||||||||||||||
1 |
|||||||||||||||||||||
6,789 |
|||||||||||||||||||||
6,606 |
50 |
6,606 |
50 |
||||||||||||||||||
_ |
_ |
6,606 |
50 |
_ |
_ |
6,606 |
50 |
||||||||||||||
— |
6.606 |
50 |
6,606 |
50 |
|||||||||||||||||
— |
6,606 |
50 |
6,606 |
50 |
|||||||||||||||||
128 |
185,95712(>| — |—1 — |
il 1 |
i II 1 |
1 |
8,697 |
50| 194,782|70 |
Bih. till Rikd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 25
194
Fjerde hufyudtiteln
Ö CD P GQ et- |
Anvisning |
Efter föreslagen |
P £§• « ce '' (t! o |
||||||||||
C* B* |
Vt 2 ö |
vt o ö |
P e_». a.3 P rT* tC- P ^ o B ert? cd P P. CL P pj | |
||||||||||
ce P- P |
p »Ö P> 2 p |
Kronor. |
^ p *ö g1 |
Kronor. |
|||||||||
P |
B S'' SB W P " |
H P B p 89 CTQ P ’ |
oj 2 ® |
||||||||||
Transport |
— |
— |
1 |
269,833 |
90 |
•- |
— |
— |
j 464,616 |
60 |
194,782 |
70 |
|
Yendes artilleriregemente. |
|||||||||||||
Befälsafiöning. |
|||||||||||||
16 styckjunkare........................... |
365 |
1,00 |
5,840 |
— |
1,50 |
8,760 |
— |
||||||
28 sergeanter af 1. klassen............. |
365 |
0,80 |
8,176 |
— |
r |
1,20 |
12,264 |
— |
|||||
1 stabstrumpetare........................ |
365 |
0,80 |
292 |
— |
1,20 |
438 |
— |
||||||
8 batteritrumpetare...................... |
365 |
0,80 |
2,336 |
- |
j |
1,20 |
3,504 |
— |
|||||
lygstaten. |
|||||||||||||
\ 1 tygunderofficer.......................... |
365 |
1,00 |
365 |
- |
, 17,009 |
1,50 |
547 |
50 |
25,513 |
50 |
8,504 |
50 |
|
Gotlands artillerikår. |
|||||||||||||
3 styckjunkare............................. |
365 |
1,00 |
1,095 |
— |
1,50 |
1,642 |
50 |
||||||
8 sergeanter af 1. klassen............. |
365 |
0,80 |
2,336 |
— |
1,20 |
3,504 |
— |
||||||
1 stabstrumpetare......................... |
365 |
0,80 |
292 |
— |
1,20 |
438 |
_ |
||||||
5 afdelningstrumpetare.................. |
365 |
0,80 |
1,460 |
— |
5,183 |
1,20 |
2,190 |
— |
7,774 |
50 |
2,591 |
50 |
|
Vaxholms artillerikår. |
|||||||||||||
8 styckjunkare............................. |
365 |
1,00 |
2,920 |
— |
1,50 |
4,380 |
— |
||||||
16 sergeanter af 1. klassen............. |
365 |
0,80 |
4,672 |
— |
1,20 |
7,008 |
— |
||||||
1 stabstrumpetare......................... |
365 |
0,80 |
292 |
— |
7,884 |
1,20 |
438 |
- |
11,826 |
3,942 |
|||
Earlsborgs artillerikår. 2 styckjunkare....................... |
365 |
1,00 |
730 |
1,50 |
1,095 |
||||||||
4 sergeanter af 1. klassen............. |
365 |
0,80 |
1,168 |
— |
1,898 |
1,20 |
1,752 |
2,847 |
949 |
||||
1 |
|||||||||||||
Fortifikationen. |
|||||||||||||
20 fanjunkare................................ |
365 |
1,00 |
7,300 |
— |
1,50 |
10.950 |
_! |
||||||
38 sergeanter af 1. klassen............. |
365 |
0,80 |
11,096 |
— |
1,20 |
16,644 |
_ |
||||||
2 regementstrumpetare.................. |
365 |
1,00 |
730 |
— |
19,126 |
_ |
1,50 |
1,095 |
Zj |
28,689 |
9,563 |
||
Transport |
- 1 |
— 1 |
- | |
-| 320,933 90| |
- | |
- | |
-|| 541,266 |
6o| |
220,332|70i |
Fjerde hufvndtiteln
195
Vidstående belopp fördelas å nedanstående anslag.
>
-i
3
V olontärskolor.
VJ »r
c»
P
3
B
I ►—< .00
3 e''
o g
a 3
3. g- p b
®. S- ^ ®
P D <5
P- tf
p3 p ® p
3'' g » g
SB»
o
: ®
! <
JK
►1
'' P
'' tra''
Pirs,
3 g. s.<
o 2L P
^ M. OJ
p „ S
g g «“
Cj Pr
ce
c
3
3
128 —
185.957
aojj -
8,504 50
2,591
3,942
949
50
128i—
9,563
8,697 ;50
194,782
8,504
2,591
3,942
949
9,563
70
50
50
128
211,507|20
8,697
50
220,332
70
196
Fjerde luifvudtiteln
ä |
Anvisning |
Efter föreslagen |
ptl Cd SL |
|||||||||||
a> 0 |
enligt riksstaten. |
förhöjning. |
0 m* Ce 9 |
|||||||||||
et- |
||||||||||||||
(JQ O: B‘ eg |
tf -i o b O CTQ |
tf -i o b P P O 5Q |
-S.p § |
|||||||||||
er* g |
V » |4'' |
Kronor. |
w & B e |
Kronor. |
3 * t* O: *-*a _ < ST <1 S, |
|||||||||
p " |
p - |
“(fiss |
||||||||||||
'' |
Transport |
— |
— |
— |
— |
320,933 |
90 |
— |
— |
541,266 |
60 |
220,332 |
70 |
|
Troligen. |
||||||||||||||
Svea trängbataljon. |
||||||||||||||
3 fanjunkare................................ |
365 |
1,00 |
1,095 |
— |
1,50 |
1,642 |
50 |
|||||||
3 |
45 |
1,00 0,80 |
135 |
_ |
1,50 1,20 |
202 |
50 |
|||||||
5 |
sergeanter af 1. klassen............. |
365 |
1,460 |
— |
2,190 |
|||||||||
i |
d:o » 1. d:o ............ |
240 |
0,80 |
192 |
- |
1,20 |
288 |
— |
||||||
12 |
d:o » 1. d:o ............. |
45 |
0,80 |
432 |
— |
1,20 |
648 |
— |
||||||
6 |
d:o » 2. d:o ............. |
365 |
0,80 |
1,752 |
— |
1,20 |
2,628 |
— |
||||||
2 |
d:o » 2. d:o ............. |
240 |
0,80 |
384 |
— |
1,20 |
576 |
— |
||||||
9 |
d:o » 2. d:o ............. |
45 |
0,80 |
324 |
— |
1,20 |
486 |
— |
||||||
1 |
stabstrumpetare..................... |
365 |
0,80 |
292 |
— |
1,20 |
438 |
— |
||||||
1 |
d:o ......................... |
45 |
0,80 |
36 |
— |
6,102 6,102 |
1,20 |
54 |
— |
9,153 9,153 |
3,051 3,051 |
|||
Vendes trängbataljon............. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||||
Göta trängbataljon. |
||||||||||||||
9, |
365 |
1,00 1,00 0,80 0,80 |
730 |
1,50 1,50 1,20 1,20 |
1,095 67 |
_ |
||||||||
i |
45 |
45 |
50 |
|||||||||||
3 |
sergeanter af 1. klassen............. |
365 |
876 |
1,314 288 |
||||||||||
1 |
d:o » 1. d:o ............. |
240 |
192 |
— |
— |
|||||||||
5 |
d:o » 1. d:o ............. |
45 |
0,80 |
180 |
— |
1,20 |
270 |
— |
||||||
3 |
365 |
0,80 0,80 |
876 |
_ |
1,20 1,20 |
1,314 288 |
_ |
|||||||
1 |
d:o » 2. d:o ............. |
240 |
192 |
— |
— |
|||||||||
5 |
d:o > 2. d:o ............. |
45 |
0,80 |
180 |
— |
1,20 |
270 |
— |
||||||
1 stabstrumpetare......................... |
365 |
0,80 |
292 |
— |
3,563 3,563 |
1,20 |
438 |
— |
5,344 5,344 |
50 50 |
1,781 1,781 |
50 50 |
||
Norrlands trängbataljon......... |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
||||||
Transport |
— |
— |
— |
340,263 |
90 |
— |
— |
— |
570,261 |
60 |
229,997 |
70 |
Fjerde bufrudtiteln
197
Vidstående belopp föi’delas å nedanstående anslag.
Y olontärskolor.
c
tf
U1
p
B
B
W o
m g
3
'' P ö
p. »
r . W «
SO tf O
''■ tf P
so O
^ b
g
B
op
00
co
P
« **
° P
& S
^ CE
CD
CD
SO* £J
j h g t
P Qj >
hs © s
I © t— t
g. p ‘
''''Isr
tz. P
<vq SL
p P
© CD
3- a
© P
g P
P
CD
® p:
P H
O: P
tf *0
2. P
P crq
OX? tf.
P OQ
“ CD
tf tf P
-• CTQ
P P
p, p
p <£ 85
p4 P
ce
p
2
2
128— 211,507
20
3,051
3,051
—; 1,731 50
—i; l,781|50j!
8,697
50
220,332
3,051
3,051
1,781
1,781 50
70
50
128 1—ij 221,172120!
8,697150
229,997 70
198
Fjerde hufyudtiteln
tf. a> P w et- |
Anvisning |
Efter föreslagen |
9 p Ce OS “Ko P ^ g* CX P n* 3-2 V O B |
||||||||||
aq c# B'' er? |
tf o ö P P |
tf 2 ö p p O OQ |
|||||||||||
p- p |
CD Os |
Kronor. |
§> |
Kronor. |
S p t* |
||||||||
9 |
g B* SB P * |
g 5 p - |
t • (F? 3 b* |
||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
— |
340,263 |
90 |
— |
— |
— |
570,261 |
60 |
229,997 |
70 |
Intendenturcorpsen. |
|||||||||||||
53 förvaltare.................................. |
365 |
1,00 |
19,345 |
— |
1,50 |
29,017 |
50 |
||||||
36 vaktmästare.............................. |
— |
— |
— |
— |
19,345 |
0,50 |
6,570 |
— |
35,587 |
50 |
16,242 |
50 |
|
Yolontärskolor. |
|||||||||||||
Kavalleriskolan. |
|||||||||||||
Korpraler, tjenstgöringsdagar år 1897 |
581 |
0,25 |
145 |
25 |
145 |
25 |
0,50 |
290 |
50 |
290 |
50 |
145 |
25 |
Infanteriets volontärskolor. |
|||||||||||||
Volontär skolan i Ronneby. |
|||||||||||||
Korpraler, tjenstgöringsdagar år 1897 |
2,235 |
0,25 |
558 |
75 |
— |
— |
0,50 |
1,117 |
50 |
||||
vice korpraler, d:o d:o ... |
694 |
0,10 |
69 |
40 |
628 |
15 |
0,50 |
347 |
— |
1,464 |
50 |
836 |
35 |
Volontär skolan å Karlsborg. |
|||||||||||||
Korpraler och vice korpraler, tjenst- |
|||||||||||||
göringsdagar år 1897................... |
9,595 |
0,25 |
2,398 |
75 |
2,398 |
75 |
0,5o |
4,797 |
50 |
4,797 |
50 |
2,398 |
75 |
Volontär skolan i Hernösand. |
|||||||||||||
Korpraler och vice korpraler, tjenst- |
|||||||||||||
göringsdagar år 1897................... |
4,748 |
0,25 |
1,187 |
— |
1,187 |
— |
0,50 |
2,374 |
—j |
2,374 |
— |
1,187 |
— |
Volontär skolan å Notviken. |
|||||||||||||
Korpraler och vice korpraler, tjenst- göringsdagar år 1897................... Tjenstgöringsdagar för beställnings- |
2,099 |
0,25 |
524 |
75 |
524 |
75 |
0,50 |
1,049 |
50, |
1,049 |
50 |
524 |
75 |
män vid icke garnisonerade armén |
'' |
||||||||||||
år 1897....................................... |
20,849 |
0,25 |
5,212 |
25! |
5,212 |
25 |
0,50 |
10,424 |
50; |
10,424 |
50 |
5,212|25 |
|
Transport | |
- 1 |
- |
— |
—! |
369,705 |
0ö| |
— |
- |
'' |
626,249 |
6o| |
256,544|55 |
Fjerde hutrudtiteln
199
Tillstående belopp fördelas å nedanstående anslag.
> |
1 - ep |
! 2. P- p |
M |
1 » |
|||||||||||||||||
3 i 2: |
O |
3 1 |
V olontärskolor. |
arnisonssjukhusen Stockholm och å Karlsborg. |
® ®. p- 1 ST ^ ® |
O |
i ◄ ö ! p CD i <- |
° i 0 * |
O B |
||||||||||||
►i ■< \ s. 3 | |
Aflöning rekrytering. |
t 1 [ P |
3 p1 3 et- CD >1 1 i * |
Kavalleri- skolan. |
Summa. |
» Qj H, •d 0 » ,® S 5. 05 95 CD O- w 15- ? g'' : M. r. et-3 < CD (p £ g |
w- ® CTQ P 3. co" O 3 CD |
® P! 1 3 H O: 3 i Sk 3 <*? i er? £T. i 8 1,5 1 ^ ® ÖB | |
i indelta eriet i Skåne l Norrland. |
er? p B p 0’ 3 |
Summa. |
||||||||||
128 i |
| 221,172 i |
20 |
- |
j - |
| |
8,697 |
50 |
229,997 |
70 |
||||||||||||
— |
. i — i |
— |
16,242 |
50 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
16,242 |
50 |
|||||||
— |
__ |
— |
— |
! — |
- |
72 |
63 |
72 |
63 |
— |
72 i |
62 |
— |
— |
— |
— |
145 |
25 |
|||
— |
— |
_ |
— |
— |
836 |
35 |
— |
836 |
35 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
836 |
35 i |
||
— |
— |
— |
— |
2,398 |
,5 |
~ |
2,398 |
75 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,398 |
Ca |
|||
- |
_ |
— |
— |
1,187 |
_ |
- |
H |
1,187 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,187 |
— |
||
'' — |
524 |
75 |
— |
— |
— |
— |
524 |
75 |
|||||||||||||
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
263 |
50) |
57 |
50 |
321 |
2,437 |
75] |
1,443 |
75 |
1,009 |
75 |
5,212 |
25 |
||||
128 |
—1 |
221.172|20 |
16.24250 |
4,685 60 |
13013 |
4,815 |
73 |
- |
— |
3,035 |
12! |
1,443 |
75 |
9,707|25! |
256,544|55 |
200
Fjerde hufvudtiteln,
Transport
Garnisonssjukhuset i Stockholm.
1 väbel (underofficerurträngbataljon)
1 jourhafvande underofficer (sergeant
ur d:o).......................................
1 skrifbiträde åt sjukhusintendenten
(underbefäl från d:o)...................
ers
Cs
ds
200
200
320
Summa —
Anvisning
enligt riksstaten.
P Ul
o ö
P e
o os
HJ gj
>e i*
® c»
p
g »''
£ os
p "
1,00
0,80
0,80
Kronor.
200
160
256
369,705
ÖB
616
370,321
05
Efter föreslagen
förhöjning.
O t)
P P
o as
p p
•o »
® O:
H P
B 5''
£ as
P "
1,50
1,20
1,20
Kronor.
300
240
384 -
626,249
60
924
627,173
60
so p a ^
pb ® 2.
aHKo
g''C?9PI
ds &• 8> 7-§ S. m 5
5. P* §
O £« B
CFQ 4* <d
P M. pb
P P
O:
^ <1
^ _ <2 CD
p £• < a>
J-? 2 ®
• oq p
256,544
55
308
256,852
55
Fjerde hufvud titeln,
201
Vidstående belopp fördelas å nedanstående anslag. |
|||||||||||||||||||||
Arméförvaltningon. |
Aflöning och rekrytering. |
Intendenturkåren. |
V olontärskolor. |
Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg. |
Det icke garnisone- rade infanteriets och det indelta kavalle- riets vapenöfningar. |
De värnpligtiges vapenöfningar. |
Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland. |
Summa. |
|||||||||||||
Infanteriets. |
Kavalleri- skolan. |
Summa. |
|||||||||||||||||||
128 |
221,172 |
20 |
16,242 |
50 |
4,685 |
60 |
130 |
13 |
4,815 |
73 |
3,035 |
12 |
1,443 |
75 |
9,707 |
25 |
256,544 308 |
55 |
|||
128;—1 |
221,172|2o| 16,242 |
50; |
4,685 |
6o|| 130 |
13 |
4,815 |
73 |
308 |
— |
3,035 |
12 |
1,443 |
75 |
9,707 |
25 |
256,852 |
55 |
Bih. till Rikad. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Saft.
26
202
Fjerde liufvudtiteln
Uträkning
Bil. n:o 13.
af
kostnaderna dels för korprals- och konstapelsgradernas vid den garnisonerade
armén nuvarande arfvoden, dels för en föreslagen förhöjning derå å anslaget
för aflöning och rekrytering under riksstatens 4. hufvudtitel.
Tj enstgörings- månader. |
Anvisning enligt |
Efter föreslagen |
! Belopp, |
||||||||||||
Infanteriet. |
per månad. |
Arfvode 1 |
Kronor. |
per månad. |
I Arfvode 1 |
Kronor. |
<-l ® ©:*""* 2 ga® Jr* CD 1 P er? |
hvarmed |
|||||||
32 distinktionskorpraler ............... |
12 |
15 |
— |
5,760 |
— |
18 |
— |
6,912 |
— |
||||||
76 korpraler................................ |
12 |
10 |
- |
9,120 |
— |
13 |
— |
11,856 |
— |
||||||
108 vicekorpraler........................... |
12 |
5 |
— |
6,480 |
— |
21,360 |
8 |
— |
10,368 |
— |
29,136 |
7,776 |
|||
Kavalleriet. |
|||||||||||||||
12 |
15 |
1,800 5,040 |
18 |
2,160 6,552 |
|||||||||||
42 korpraler .................................. |
12 |
10 |
— |
— |
13 |
— |
— |
||||||||
47 vicekorpraler............................ |
12 |
5 |
— |
2,820 |
— |
8 |
— |
4,512 |
— |
||||||
8''A 68/4 |
5 |
206 |
25 |
8 |
330 |
||||||||||
5 |
675 |
10,541 |
25 |
8 |
1,080 |
14,634 |
4,092 |
75 |
|||||||
Artilleriet. |
|||||||||||||||
269 förste konstaplar..................... |
12 |
15 |
— |
46,620 |
— |
18 |
— |
55,944 |
— |
||||||
275 andre konstaplar ..................... |
12 |
10 |
— |
33,000 |
— |
79,620 |
_ |
13 |
— |
42,900 |
— |
98,844 |
_ |
19,224 |
_ |
Fortifikationen. |
|||||||||||||||
28 distinktionskorpraler................. |
12 |
15 |
— |
5,040 |
— |
18 |
— |
6,048 |
— |
• |
|||||
66 korpraler.................................. |
12 |
10 |
— |
6,720 |
— |
13 |
— |
8,736 |
— |
||||||
56 vicekorpraler ............................ |
12 |
5 |
— |
3,360 |
— |
15,120 |
_ |
8 |
— |
5,376 |
— |
20,160 |
5,040 |
||
Trängen. |
|||||||||||||||
16 distinktionskorpraler.................. |
12 |
15 |
— |
2,880 |
— |
18 |
— |
3,456 |
— |
• |
|||||
8 |
15 |
480 |
18 |
576 |
|||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
— |
126,64125 |
- |
- |
| 162,774 |
- |
36,132 75 |
Fjerde Imfvudtiteln
203
1 |
C_i. m CD B 3 P° ce o & |
Anvisning enligt |
Efter föreslagen |
Belopp, |
|||||||||||
! |
jo er? o 2. |
3 p cd Pi |
> O pi CD |
Kronor. |
3 P CD P H |
> < O Pi CD |
Kronor. |
o?” >-i O g M, P sr zl g 7 p |
P“ < P 3 CD Pi |
||||||
[ Transport |
_ |
_ |
_ |
126,641 |
25 |
_ |
_ |
162,774 |
_ |
36,132 |
75 |
||||
4 distinktionskorpraler.................. |
l‘/« |
25 |
— |
90 |
— |
18 |
— |
108 |
— |
||||||
1 4 d:o .................. |
4 |
7 |
50 |
120 |
— |
9 |
— |
144 |
— |
||||||
4 d:o .................. |
lOVa |
7 |
50 |
315 |
— |
9 |
— |
378 |
— |
||||||
! 10 korpraler.................................. |
12 |
10 |
— |
1,200 |
— |
13 |
— |
1,560 |
- |
||||||
8 dio .............•.................... |
8 |
10 |
— |
640 |
— |
13 |
— |
832 |
— |
||||||
30 d:o ................................ |
l1/* |
10 |
_ |
450 |
_ |
13 |
_ |
585 |
_ |
||||||
4 |
5 |
160 |
6 |
50 |
208 |
_ |
|||||||||
101/» 12 |
5 |
1,575 600 |
50 |
2,047 960 |
50 |
||||||||||
10 vicekorpraler ............................ |
5 |
— |
— |
8 |
|||||||||||
62 d:o ............................ |
l1/* |
5 |
— |
465 |
— |
8 |
— |
744 |
— |
||||||
62 d:o ............................ |
10*/2 |
2 |
50 |
1,627 |
50 |
10,602 |
50 |
4 |
— |
2,604 |
— |
14,202 |
50 |
3,600 |
— |
Summa kronor |
- |
— |
137,243 |
75 |
— |
— |
—| 176,976 |
50 |
39,732 |
75 |
204
Fjerde hufvudtiteln
Bil. n:o 14.
Uträkning
af
kostnaderna dels för korpralsgradernas vid det icke garnisonerade kavalleriets
nuvarande arfvoden, dels för en föreslagen förhöjning derå å anslaget
för omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.
£?. |
Anvisning enligt |
Efter föreslagen |
.Oi *-• o, |
W |
|||||||||||
enstgörings månader. |
riksstaten. |
förhöjning. |
p 2 |
||||||||||||
B P CD P Hj |
!► O |
Kronor. |
B P CD |
!* 3* O |
Kronor. |
* CD |
tf < P B |
||||||||
CD |
P* |
p. CD |
S ? sr av |
p« |
|||||||||||
Skånska husarregementet. |
|||||||||||||||
a) Arfvoden: |
|||||||||||||||
10 distinktionskorpraler........................ |
11 |
7 |
50 |
825 |
— |
9 |
— |
990 |
— |
||||||
20 korpraler............................ |
11 |
5 |
— |
1,100 |
— |
6 |
50 |
1,430 |
_ |
||||||
30 vicekorpraler................ |
11 |
2 |
50 |
825 |
— |
4 |
— |
1,320 |
_ |
||||||
10 distinktionskorpraler........................ |
1 |
15 |
— |
150 |
— |
18 |
— |
180 |
_ |
||||||
20 korpraler................................. |
1 |
10 |
— |
200 |
— |
13 |
— |
260 |
_ |
||||||
30 vicekorpraler .................................. |
1 |
5 |
— |
150 |
— |
8 |
— |
240 |
— |
||||||
b) Tillägg sarf voden: 8 korpraler............. |
11 |
5 |
440 |
6 |
50 |
572 |
|||||||||
6 d:o ........................................ |
2 |
5 |
— |
60 |
— |
6 |
50 |
78 |
_ |
||||||
8 vicekorpraler.............. |
11 |
2 |
50 |
220 |
— |
4 |
— |
352 |
— |
||||||
8 d:o ............. |
2 |
2 |
50 |
40 |
4,010 |
4 |
64 |
5,486 |
|||||||
— |
" |
— |
1,476 1,476 |
_ |
|||||||||||
Skånska dragonregementet........ |
— |
— |
— |
— |
— |
4,010 |
— |
— |
— |
— |
— |
5,486 |
— |
— |
|
Norrlands dragonregemente........ |
— |
— |
— |
— |
— |
2,005 |
2,743 |
738 |
|||||||
Summa kronor |
— |
_ |
— |
— |
— |
10,025 |
-1 |
— |
— |
— |
— |
13,715 |
— |
3,690 |
— |
Fjerde hufvndtiteln.
205
Bil. n:o 15.
Tabell
med tillägg till tabellerna bil. n:is 12 —14.
Tjenstgörings- månader. |
Anvisning enligt |
Efter föreslagen |
vederbörligt anslag |
Belopp, hvarmed |
|||||||||||
B P CD SB H |
> O P* rt> |
Kronor. |
B P CD |
> £ ◄* O P» (t> |
Kronor. |
||||||||||
Aflöning och rekrytering. |
|||||||||||||||
Kavalleriet. |
|||||||||||||||
Kronprinsens husarregemente: |
|||||||||||||||
5 hofbeslagskorpraler......................... |
12 |
10 |
— |
600 |
— |
13 |
— |
780 |
— |
||||||
2 sjukvårdsvicekorpraler..................... |
12 |
6 |
- |
144 |
— |
744 |
_ |
9 |
— |
216 |
— |
996 |
— |
252 |
— |
Trängen. |
|||||||||||||||
24 distinktionskorpraler........................ |
12 |
15 |
— |
4,320 |
— |
18 |
— |
5,184 |
— |
||||||
6 d:o ........................ |
8 |
15 |
— |
720 |
— |
18 |
— |
864 |
— |
||||||
6 d:o ........................ |
17» |
15 |
— |
135 |
— |
18 |
— |
162 |
— |
||||||
6 d:o ........................ |
4 |
7 |
50 |
180 |
— |
9 |
— |
216 |
— |
||||||
6 d:o ........................ |
107s |
7 |
50 |
472 |
50 |
9 |
— |
567 |
— |
||||||
14 korpraler........................................ |
12 |
10 |
— |
1,680 |
— |
13 |
— |
2,184 |
— |
||||||
12 d:o ........................................ |
8 |
10 |
— |
960 |
— |
13 |
— |
1,248 |
— |
||||||
46 d:o ........................................ |
17« |
10 |
— |
690 |
— |
13 |
— |
897 |
— |
||||||
12 d:o ........................................ |
4 |
5 |
— |
240 |
— |
6 |
50 |
312 |
— |
||||||
46 d:o ............................. |
101 2 |
5 |
— |
2,415 |
— |
6 |
50 |
3,139 |
50 |
||||||
16 vicekorpraler................................... |
12 |
5 |
— |
960 |
— |
8 |
— |
1,536 |
— |
||||||
92 d:o ................................... |
17» |
5 |
— |
690 |
— |
8 |
— |
1,104 |
— |
||||||
92 d:o ..................... |
107» |
2 |
50 |
2,415 |
— |
15,877 |
— |
4 |
— |
3,864 |
— |
21,277 |
50 |
75,400 |
_ |
*) Förslaget upptager............ 3,600: —
Tillkommer således........... 1,800: — 5 400: _
206
Fjerde hufvudtiteln.
Anvisning enligt |
Efter föreslagen |
££ <j ® O: m. pj |
W CD |
||||||||||||
enstgörings- månader. |
riksstaten. |
förhöjning. |
S. _ i O s 2 £ |
||||||||||||
per månad. |
Arfvode |
Kronor. |
per månad. |
! Arfvode 1 |
Kronor. |
s* 1 ''t 2 M» 8 o: ® 0D 1 8» crq |
hvarmed 1 |
||||||||
Garnisonssjukhusen i Stock- |
| |
||||||||||||||
holm och å Karlsborg. |
|||||||||||||||
1 öfversjukvaktare.............................. |
61/» |
7 |
50 |
48 |
75 |
— |
— |
9 |
— |
58 |
50 |
||||
1 d:o .............................. |
61/» |
5 |
— |
32 |
50 |
81 |
25 |
6 |
50 |
42 |
25 |
100 |
75 |
19 |
50'' |
Hvartill kommer förhöjning i dag- |
| |
||||||||||||||
aflöning med 50 öre till en förvaltare å |
182 |
50 |
Fjerde hufrudtiteln
207
Bil. 16.
Kostnadsberäkning
\ för
fältartilleriets skjutskola för äldre officerare.
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||||||||
Arfvoden. |
|||||||||||
1 chef för skjutskolan . |
— |
— |
300 |
— |
|||||||
1 chef för instruktionskompaniet.. |
— |
— |
200 |
— |
|||||||
1 målkapten............... |
— |
— |
150 |
— |
650 |
_ |
|||||
j Traktamentsersättningar1) |
ock gratifikationer. |
||||||||||
Stål |
: |
||||||||||
1 chef dagtraktamente |
i 8 dagar |
å |
10 kr...... |
..... 80: — |
|||||||
d:o |
i 32 |
å |
6 » ..... |
..... 192: — |
272 |
— |
|||||
1 adjutant d:o |
i 8 » |
å |
6 > ..... |
..... 48: — |
|||||||
d:o |
i 32 » |
å |
3 » ..... |
..... 96: — |
144 |
— |
|||||
1 målkapten d:o |
i 8 » |
å |
6 > ..... |
..... 48: — |
|||||||
d:o |
i 38*) > |
å |
4 » |
..... 152: — |
200 |
— |
|||||
1 mållöjtnant d:o |
i 8 » |
å |
6 > ..... |
..... 48: — |
|||||||
d:o |
i 38*) » |
å |
3 > ..... |
..... 114: — |
162 |
_ |
|||||
1 läkare d:o |
i 40 » |
å |
7 » ..... |
280 |
— |
||||||
1 veterinär d:o |
i 40 > |
å |
4: 50 ..... |
180 |
— |
||||||
1 sergeant d:o |
i 8 > |
å |
4: 50 ..... |
.... 36: — |
|||||||
d:o |
i 38*) » |
å |
2 kr...... |
.... 76: — |
|||||||
112: — |
|||||||||||
2 d:o d:o |
d:o |
.... 224: — |
336 |
— |
1,574 |
||||||
Till kursen kommenderade officerare: |
|||||||||||
1 öfverstelöjtnant dagtraktamente |
i |
8 dagar å |
10 kr. . |
..... 80: — |
|||||||
d:o |
i 32 » å |
6 > |
..... 192: — |
272 |
— |
||||||
Transport |
272 |
— |
1,574 |
— |
650 |
— |
*) Traktamente för in- och utryckningsdagar upptages på rese- och transportkostnader.
*) 4 dagar före och 2 dagar efter skolan.
208
Fjerde hufvudtiteln.
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||||
Transport |
272 |
— |
1,574 |
_ |
650 |
_ |
|
1 major dagtraktamente i 8 dagar å 10 kr............. |
...... 80: — |
||||||
d:o i 32 » å 5 * ...Jf...... |
...... 160: — |
240 |
_ |
||||
1 kapten d:o i 8 > å 6 » . |
...... 48: — |
||||||
d:o i 32 > å 4 » ............ |
...... 128: — |
||||||
176: — |
|||||||
9 d:o d:o d:o |
.... 1,584: — |
1,760 |
_ |
2,272 |
|||
Instruktionsbatteriets personal: |
|||||||
1 batterichef dagtraktamente i 40 dagar å 4 kr.......... |
160 |
— |
|||||
1 afdelningschef d:o i 40 » å 3 » |
...... 120: — |
||||||
O -ö o ''iS o «M |
..... 240: — |
360 |
_ |
||||
1 batteriadjutant d:o i 40 dagar å 2 » ........ |
..... 80: — |
||||||
61/a4) kanonbefälhafvare dagtraktamente i 40 dagar å, 2 kr.... 520: — |
600 |
_ |
1,120 |
||||
Gratifikationer *): |
|||||||
Handräckning spersonal2): |
|||||||
1 konstapel gratifikation i 52 dagar å 0: 25............... |
..... 13: — |
||||||
3 handtverkssoldater d:o » |
..... 39: — |
52 |
|||||
1 menig d:o å 0: 12 . |
..... 6: 24 |
||||||
23 d:o d:o » |
..... 143: 52 |
149 |
76 |
||||
Instruktionsbatteriets personal: |
|||||||
1 konstapel gratifikation i 46 dagar å 0: 25............... |
..... 11: 50 |
||||||
39 d:o d:o » |
..... 448: 50 |
460 |
— |
||||
1 menig d:o å 0: 12............... |
..... 5: 52 |
||||||
56s) d:o d:o |
..... 309: 12 |
314 |
64 |
||||
Staben: |
|||||||
2 menige enligt ofvan å 5: 52.......... |
11 |
04 |
987 |
44 |
5,953 |
44 |
|
Rese- och transportkostnader. |
|||||||
1 regementsofficer, förslagsvis.............................. |
95 |
||||||
2 d:o .......................................... |
190 |
— |
285 |
_ |
|||
Transport) |
- | |
-| 285 |
-| |
6,603 44 |
*) 4 resdagar inberäknade.
2) 4 dagar före och 2 efter skolan.
s) Afdelningstrumpetare inberäknad.
4) Hvartannat år 1 från Gotlands artillericorps.
Fjerde liufyudtiteln
209.
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||||
Transport |
— |
— |
285 |
— |
6,603 |
44 |
|
1 officer eller civilmilitär person af officers rang |
förslagsvis ...... |
80 |
|||||
1 14 d:o d:o .................. |
1,120 |
— |
1,200 |
||||
j 1 officer (medföljande militärtåget) förslagsvis.... |
65 |
— |
|||||
3 d:o » |
195 |
— |
260 |
— |
|||
j 1 sergeant, förslagsvis....................................... |
20 |
— |
|||||
10 Vs d:o > ....................................... |
210 |
— |
230 |
_ |
|||
i ■ t Transporter: |
|||||||
1. Till Marma. |
|||||||
Från Göteborg till Stockholms norra station: |
|||||||
| 17 man å 6: 87.................................................. |
............ 116: 79 |
||||||
13 hästar i 3 vagnar å 76: —............................. |
............ 228: — |
344 |
79 |
||||
Från Kristianstad till Stockholms norra station: |
|||||||
j 24 man å 8: 63................................................. |
............ 207: 12 |
||||||
j 22 hästar i 4 vagnar å 90: —............................ |
............ 360: — |
567 |
12 |
||||
Från Jönköping till Stockholms norra station: |
|||||||
15 man å 5: 90............................................. |
............ 88: 50 |
||||||
j 13 hästar i 3 vagnar å 66: 75............................. |
............ 200: 25 |
288 |
75 |
||||
Från Värtan till Marma, militärtåg: |
|||||||
personal: 83 man å 1: 91................................... |
............ 158: 53 |
||||||
| 66 hästar i 10 vagnar å 30: 40 .......................... |
............ 304: — |
||||||
j ammunition och militärgods i 10 vagnar å 30: 40 |
............ 304: — |
766 |
53 |
||||
Från Östersund till Marma: |
|||||||
! 26 man å 6: 36................................................... |
............ 165: 36 |
||||||
1 15 hästar i 3 vagnar å 71: 40.............................. |
............ 214: 20 |
379 |
56 |
||||
Från Stockholms norra station till Marma: |
|||||||
personal: handräckning 21 man, hästskötare |
12 man, |
||||||
summa 33 man å 2: 61................................. |
............ 86: 13 |
||||||
14 hästar i 3 vagnar å 29: 60.............................. |
............ 88: 80 |
174 |
93 |
2,521 |
68 |
||
Transport |
— 1 |
-| 4,496 j68| 6,603 44 |
Bih. till Rited. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 27
210
Fjerde hufvudtiteln
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||||
Transport |
— |
— |
4,496 |
68 |
6,603 |
44 |
|
2. Från Marma. |
|||||||
Från Marma till Värtan, militärtåg: |
|||||||
personal 129 man å 1: 91......................................... |
...... 246: 39 |
||||||
80 hästar i 12 vagnar å, 30: 40 ................................ |
..... 364:"80 |
||||||
militärgods i 4 vagnar å 30: 40................................ |
...... 121: 60 |
732 |
79 |
||||
Från Stockholms norra station till Göteborg: |
|||||||
17 man å 6: 87....................................................... |
...... 116: 79 |
||||||
13 hästar i 2 vagnar k 76: —.................................. |
...... 152: — |
268 |
79 |
||||
Från Stockholms norra station till Kristianstad: |
|||||||
24 man å 8: 63....................................................... |
...... 207:''12 |
||||||
22 hästar i 3 vagnar k 90: —.................................. |
...... 270: — |
477 |
12 |
||||
Från Stockholms norra station till Jönköping: |
|||||||
15 man å 5: 90....................................................... |
...... 88: 50 |
||||||
13 hästar i 2 vagnar å 66: 75 .................................. |
...... 133: 50 |
222 |
— |
||||
Från Marma till Östersund: |
|||||||
26 man å 6: 36...................................................... |
...... 165: 36 |
||||||
15 hästar i 3 vagnar å 71: 40................................... |
...... 214: 20 |
379 |
56 |
||||
diverse kostnader.................................................... |
120 |
— |
■) 2,200 |
26 |
6,696 |
94 |
|
Utgifter för materiel m. m. |
|||||||
Förhyrning af 1 häst i 48 dagar å 3 kr................... |
....... 144: — |
||||||
Fourrage för 1 » » ål » ................... |
...... 48: — |
192 |
— |
||||
5 hästar d:o d:o å 192 kr....... |
960 |
— |
■) 1,152 |
_ |
|||
Öfriga utgifter........................................................ |
— |
— |
2,500 |
— |
3,652 |
||
Summa |
— |
— |
— |
— |
16,952 |
38 |
*) Om hästar icke förhyras, ökas transportkostnaderna med omkring 300 kronor.
Fjerde hufvudtitelii
211
Bil. n:o 17.
Kostnadsberäkning
för
fältartilleriets skjutskola för subalternofficerare.
• |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||||
Arfvoden. |
|||||||
1 chef för skolan, tillika lärare ............................... |
250 |
— |
|||||
1 andre lärare......................................................... |
200 |
— |
450 |
||||
Traktamentsersättningar *) och gratifikationer. |
|||||||
Stab: |
|||||||
1 chef dagtraktamente i 8 dagar å 6 kr................. |
....... 48: — |
||||||
d:o i 12 » å 4 » ................. |
....... 48: — |
96 |
— |
||||
1 andre lärai''e d:o ................. |
96 |
— |
|||||
1 adjutant dagtraktamente i 8 * å 6 kr.......... |
....... 48: — |
||||||
d:o i 12 > å 3 » ......... |
....... 36: — |
84 |
— |
||||
1 målofficer d:o ......... |
84 |
— |
|||||
1 läkare d:o i 20 > å, 7 » ......... |
140 |
— |
|||||
1 veterinär d:o i 20 » å 4,50 ........ |
90 |
— |
590 |
_ |
|||
Till kursen kommenderade: |
|||||||
1 subaltemofficer dagtraktamente i 8 dagar å 6 kr... |
....... 48: — |
||||||
d:o i 12 > å 3 kr... |
....... 36: — |
84 |
— |
||||
19 d:o |
1,596 |
— |
1,680 |
_ |
|||
Instruktionsbatteriets personal: |
|||||||
1 batterichef dagtraktamente i 20 dagar å 4 kr......... |
80 |
— |
|||||
1 afdelningscbef d:o i 20 » å 3 » ........ |
60 |
— |
|||||
2 d:o ........ |
120 |
— |
|||||
1 batteriadjutant dagtraktamente i 20 dagar å 2 kr____ |
................. |
40 |
— |
||||
6l/2 2) kanonbefälhafvare d:o |
.................| |
260 |
— |
560 |
— |
— |
— |
Transport] |
- ] |
— |
2,830 |
— |
450 |
— |
*) Traktamente för in- och utryckningsdagar upptages å resekostnad.
*) Hvartannat år 1 från Gotlands artillericorps.
212
Fjerde hufVudtiteln
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||||
Transport |
— |
— |
2,830 |
— |
450 |
— |
|
2 målnnderofflcerare och 1 matt äril ttningsimderofAcer: |
|||||||
1 sergeant dagtraktamente i 20 dagar å 2 kr............ |
40 |
— |
|||||
2 d:o ........... |
80 |
— |
120 |
||||
Gratifikationer: |
|||||||
åt handräckningspersonal: |
• |
||||||
1 konstapel, gratifikation i 20 dagar å, 0,25................ |
........ 5: — |
||||||
3 handtverkssoldater d:o ................ |
....... IB: — |
||||||
1 menig d:o å, 0,12................ |
........ 2: 40 |
||||||
23 d:o ................ |
........ BB: 20 |
77 |
60 |
||||
åt instruktions?) att eriets personal: |
|||||||
40 konstaplar enligt ofvan å B kr. ........................... |
...... 200: — |
||||||
44 menige........................ å, 2,40............................. |
...... 105: 60 |
305 |
60 |
383 |
20 |
3,333 |
20 |
Resekostnader. |
|||||||
1 officer eller vederlike, förslagsvis........................... |
65 |
— |
|||||
25 d:o ........................... |
1,625 |
_ |
1 fi90 |
||||
Utgifter för materiel m. m.... |
_ |
_ |
_ |
_ |
800 |
_ |
|
Summa |
— |
— |
— |
— |
6,278 |
20 |
Fjerde hufvudtiteln,
213
Bil. n:o 18.
Kostnadsberäkning
för
ammunition till fästningsartilleriets skjutskola.
Skjutskola. |
||||||
• |
Antal |
|||||
skott. |
||||||
Stycken. |
Kronor. |
|||||
1. Skarpa skott. |
||||||
24 cm. öfuingsgranat för haubits apterad......... |
100: — |
24 |
2,400 |
— |
||
12 cm. granat m/85 för kanon » .......... |
............. å |
21: 20 |
26 |
551 |
20 |
|
D:o för haubits » |
18: — |
44 |
792 |
— |
||
D:o » blindt apterad |
............. å |
19: 60 |
50 |
980 |
— |
|
12 cm. granatkartesch m/85 för kanon > |
.............. å |
27: 80 |
12 |
333 |
60 |
|
D:o » haubits » |
24: 60 |
28 |
688 |
80 |
||
12 cm. öfningsgranatkartesch m/84 för kanon apterad... |
.............. å |
17: 90 |
32 |
572 |
80 |
|
D:o » haubits |
» ____ |
.............. å |
14: 70 |
18 |
264 |
60 |
12 cm. granat m/71 för framladdningskanon |
» ____ |
.............. å |
16: 45 |
30 |
493 |
50 |
8 cm. granat m/87................................... |
» |
10: 70 |
30 |
321 |
— |
|
D:o .........................blindt |
9: 70 |
50 |
485 |
— |
||
8 om. granatkartesch m/88....................... |
v ... |
............. å, |
15: 83 |
24 |
379 |
92 |
8 om. öfningsgranatkartesch m/88 ............ |
» |
............. å |
10: 91 |
26 |
283 |
66 |
8 cm. projektiler för framladdningskanon upptagas till. |
.............. 0 kostnad |
700 |
— |
— |
||
8 mm. skarpa patroner m/89.......................... |
.............. å |
0: 12 |
4,000 |
480 |
— |
|
Summa kostnad för skarpa skott |
— |
9,026 |
08 |
|||
2. Lösa skott. |
||||||
Exercisladdning n:o 1 ................................... |
å, 0: 50 |
400 |
200 |
— |
||
» > 3 ... ................................ |
å 0: 84 |
300 |
252 |
— |
||
t> y> 5.................................... |
å, 2: 30 |
300 |
690 |
— |
||
» »6.................................... |
å. 8: 75 |
60 |
525 |
— |
||
Summa kostnad för lösa skott |
— |
1,667 |
— |
|||
Fyrrör och fyrpatroner i reserv....................... |
å 0: 08 |
220 |
17 |
60 |
||
Summa |
summarum |
kostnad |
— |
10,710 |
68 |
214
Fjerde hniYudtiteln,
Bil. n:o 19.
Förelag till
Stat
för Krigsskolan.
Kronor. |
Kronor. |
|||
Aflöning. Stab. 1 chef, lön .................................................................................... dagaflöning i 365 dagar å 4 kronor .......................................... lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor .............................. |
5,000 1,460 800 |
— |
||
fourrageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst ............ |
730 |
— |
7,990 |
|
1 adjutant, tillika bibliotekarie, arfvode .......................................... |
— |
— |
1,200 |
— |
1 slottspastor, arfvode.................................................................... 1 läkare, lön .................................................... |
900 |
— |
800 |
— |
dagaflöning i 365 dagar å 2 kronor ......................................... |
730 |
— |
1,630 200 |
|
1 veterinär, arfvode........................ ............................................ 1 redogörare uppbär sina aflöningsförmåner från Intendenturcorpsens 1 förvaltare, tillika uppsyningsman öfver kungsgårdens hus och bygg-nader, park och utegor, lön................................... ...... dagaflöning i 365 dagar å 1 krona 50 öre .............................. beklädnadsersättning .............................................................. |
720 547 200 |
50 |
||
portionsersättning å 62 öre under 365 dagar.............................. Anm. Efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter förvaltaren ett ålders-tillägg å lön å 300 kronor att utgå från statsanslaget under fjerde |
226 |
30 |
1,693 |
80 |
Kompanibefäl. |
||||
1 kompanichef, arfvode.............................. |
— |
— |
1,500 |
— |
1 subaltemoffieer af infanteriet, arfvode.........................................j |
— |
— |
1,200 |
— |
Transport] |
- |
— |
16,213 |
80 |
Fjerde hnfvudtiteln,
215
Kronor. |
Kronor. |
|||
Transport |
— |
_ |
16,213 |
80 |
3 subaltemoffieerare, af infanteriet, arfvode ................................... |
— |
— |
3,600 |
— |
1 d:o af kavalleriet, d:o .................................... |
— |
— |
1,200 |
— |
1 fanjunkare, tillika väbel, d:o .................................... |
— |
— |
950 |
— |
Lärare. |
||||
1 förste lärare i krigskonst, arfvode . ..... .......... ......................... |
— |
— |
1,500 |
— |
1 andre d:o d:o ................................... ........... |
— |
— |
1.000 |
— |
1 förste d:o i vapenlära och artilleriexercisreglemente, arfvode..... |
— |
— |
1,500 |
— |
1 andre d:o d:o ............................................... |
— |
— |
1,000 |
— |
1 förste d:o i krigsbyggnadskonst, d:o .................................. |
— |
— |
1,500 |
— |
1 andre d:o d:o .................................... |
— |
— |
1,000 |
— |
1 förste d:o i topografi d:o .......................... ....... |
— |
— |
1,500 |
— |
1 andre d:o d:o .................................... |
— |
— |
1,000 |
— |
1 lärare i gymnastik och vapenföring, d:o ................................... |
— |
— |
1,500 |
— |
1 lärare i krigslagar, tjenstgörings- och infanteriexercisreglemente, d:o |
— |
— |
1,000 |
— |
1 lärare i militärförvaltning, d:o ................................................... |
— |
300 |
— |
|
1 lärare i militär sundhets- och förbandslära, d:o.......................... |
— |
— |
300 |
— |
1 lärare i ridning, hästkännedom och kavalleriexercisreglemente, d:o |
— |
— |
500 |
— |
1 förste lärare, förslagsvis 90 dagar, d:o ....................................... |
— |
— |
375 |
— |
1 andre lärare, d:o d:o ....................................... |
— |
— |
250 |
— |
Betjening. Förslagsvis: 3 förmän, 1 skogvaktare, tillika postbud, 1 tändare och |
||||
en tid af 90 dagar om året ...................................................... |
— |
— |
14,878 |
30 |
1 sjukvårdssoldat, dagtraktamente i förslagsvis 330 dagar å 1 krona |
||||
50 öre .................................................................................... |
495 |
— |
||
munderingsersättning i förslagsvis 330 dagar å 33 öre ............... |
108 |
90 |
603 |
90 |
1 spel d:o d:o ...................................................... |
— |
— |
603 |
90 |
Summa aflöning kronor 52,274: 90 Omkostnader under nedanstående titlar. |
||||
Stående biblioteket, tafvelsamlingen och skrifmaterialier .................. |
— |
— |
1,200 |
— |
Bemontering af en häst, underhåll af seltyg, fordon, redskap för |
||||
skogsskötsel och åkerbruk, m. m............................................. |
— |
— |
1,300 |
— |
Transport |
— |
— |
54,774 |
90 |
216
Fjerde hufvudtiteln.
Kronor. |
Kronor. |
|||
Transport |
__ |
_ |
54,774 |
90 |
3,000 |
||||
Bränsle, lyse och. vatten ................................................................. |
— |
— |
6,500 |
— |
Byggnaders underhåll................................................................... |
— |
— |
8,000 |
— |
Inventarier och husgeråd ............................................................... |
— |
— |
2,500 |
— |
900 |
||||
6000 |
||||
Kaserneringskostnader för betjeningen............................................. |
— |
— |
300 |
— |
Extra utgifter........................................................................... |
_ |
6,325 |
10 |
|
Summa omkostnader kronor 36,025: 10 |
||||
Summa kronor |
— |
88,300 |
— |
Anm. 1. Om brist på någon titel uppstår, må till betäckande deraf användas å andra titlar möjligen
uppkommande besparingar, under vilkor att anslaget i sin helhet icke öfverskrides.
Anm. 8. Af de å anslaget uppkommande besparingar eller, om dessa dertill ej lemna tillgång,
af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade dagaflöning och fourrageersättning
för skottdag.
Anm. 3. Stabspersonalen (slottspastorn och veterinären dock undantagna) samt kompanibefälet
erhålla servisersättning enligt tariffen i inqvarteringsordningen för Stockholms stad samt öfrig inqvartering
in natura, äfvensom kostnadsfritt bostad å Karlberg för hästskötare och stallrum derstädes för
tjenstehästar. Betjeningen åtnjuter inqvartering med servis in natura samt erforderligt bränsle och lyse.
I mån af utrymme må chefen upplåta bostad åt skolans lärare.
Anm. 4. Chefen eger dispositionsrätt öfver Karlbergs kungsgård m. m. på sätt i nådiga brefven
den 23 maj 1815, den 26 januari 1894 och den 12 november 1897 blifvit bestämdt, dock att all den
kontanta uppbörd, som på grund af denna dispositionsrätt inflyter, skall till statsverket inlevereras.
Fjerde hufrudtiteln,
217
Bil. n:o 20.
Utredning
öfver behöflig fast personal för bageriet i Mjölby jemte för densamma
beräknad aflöning och dennas fördelning på 100 kilogram mjöl.
Kronor. |
ö. |
|
En bageriföreståndare, underofficer från trängen, arfvode............................ |
500 |
|
En verkgesäll, lön..................................................................................... |
2,000 |
— |
En maskinist, å 125 kronor per månad....................................................... |
1,500 |
— |
En bagare å 100 kronor per månad, i nio månader..................................... |
900 |
— |
En handräckningskarl å 75 kronor per månad, i nio månader...................... |
675 |
— |
Summa kronor |
5,575 |
— |
Vid eu förbakning af 341,143 kilogram mjöl per år kommer häraf på 100 kilogram mjöl
1 krona 63 öre.
Bih. till Rihd. Prat. 1899. 1 Sand. 1 Afd.
1 Käft.
28
218
Fjerde hufvudtiteln.
Bil. n:o 21.
Utredning
af de qvantiteter torrt bröd, som under ett år anses kunna komma i fråga
att förbakas vid ett bageri i Mjölby jemte härtill behöfligt mjöl.
Bröd |
Mjöl |
|
kilogram. |
kilogram. |
|
Under 3 månader: |
||
För 2. arméfördelningens icke garnisonerade truppförband och Smålands |
||
grenadiercorps...................................................................... |
171,485,00 |
194,870 |
För 2. Oöta artilleriregemente: |
||
624 man i 1 månad: 30 X 624 = 18,720 portioner. |
||
540 > i 2 månader: 61 X 540 = 32,940 » |
||
51,660 portioner å 0,433 kg. |
22,368,78 |
25,419 |
För skolorna i Norrköping: |
||
100 man i 2 månader: 61 X 100 = 6,100 portioner å 0,433 kg. |
2,641,30 |
3,001 |
Under 9 månader: |
||
2. Oöta artilleriregemente: |
||
360 man i 274 dagar: 96,648 portioner. |
||
Skolorna i Norrköping: |
||
100 man i 274 dagar: 27,400 » |
||
124,048 portioner å 0,433 kg................... |
53,709,32 |
61,035 |
100,000 portioner reservbröd å 0,5 kg............................................. |
50,000, oo |
56,818 |
Summa |
300,204,40 |
341,143 |
Fjerde liufvudtitelu,
219
Bil. n:o 22.
Driftkostnad och räntabilitetsberäkning
för ett bageri i Mjölby, grundad på att 341,143 kilogram mjöl
årligen förbakas till torrt bröd.
Kronor. |
Ö. |
||
Medelpris vid Mjölby för rågmjöl utgör för 100 kilogram kronor 12: 31. |
|||
Kostnaden för 341,143 kilogram således................................... |
41,994 |
70 |
|
Öfriga omkostnader per 100 kilogram mjöl: |
|||
Aflöningen............................................................................. |
kronor 1: 63 |
||
Bränsle.................................................................................. |
s> 1: — |
||
Ångkraft............................................................................ |
» — 30 |
||
| Diverse omkostnader............................................................. |
» — 37 |
||
Jäst m. m............................................................................. |
» — 50 |
||
Slitning af maskiner m. m...................................................... |
» — 50 |
||
Ränta å 115,000 kronors anläggningskapital å 4 % kronor 4,600: — |
» 1: 35 |
||
kronor 5: 65 |
|||
Således för 341,143 kilogram mjöl............................................ |
19,274 |
58 |
|
Af detta mjöl erhålles 300,204 kilogram torrt bröd, för hvilket frakt till |
|||
mötesplatserna beräknas till kronor 1: 14 per 100 kilogram . |
3,422 |
33 |
|
Således hela kostnaden för 300,204 kilogram torrt bröd ........... |
....... kronor |
64,691 |
61 |
Priset per kilogram för torrt bröd, levereradt å mötesplatserna, nppgifves till 24,5 öre, och
skulle efter denna beräkning kostnaden för 300,204 kilogram uppgå till kronor 73,549: 98;
fråndragas ..................................................................................... s 64,691: 61;
skulle således uppstå en behållning af ............................................. krpnor 8,858: 37 PW år
eller anläggningskapitalet återbetaldt på cirka 13 år.
220
Fjerde hufvudtiteln.
Bil. n:o 23.
Tablå,
utvisande kostnaden för förbakning af mjukt bröd i Mjölby för
2. arméfördelningens och Smålands grenadiercorps’
mötesbehof, 257,320 kilogram.
Till 135 kilogram bröd erfordras 100 kilogram mjöl; sålunda för 257,320 Medelpris för 100 kilogram rågmjöl vid Mjölby ångqvarn utgör kronor 12: 31. |
Kronor. |
ö. |
Sålunda för 190,607 kilogram mjöl å 12,31.................................................. |
23,463 |
72 |
Öfriga omkostnader för 100 kilogram mjöl: Aflöning.............................................................................. kronor — 60 Bränsle................................................................................ » _ 25 Ångkraft.............................................................................. » — 25 Diverse omkostnader............................................................ > _ 22 Kummin och olja................................................................. » — 25 Slitning af maskiner, m. m.................................................... » — 50 Ränta å anläggningskapitalet 115,000 kronor i4| = 4,600 kronor...................................................................... » 2: 42 kronor 4: 49 |
||
Således för 190,607 kilogram mjöl............................................................... |
8,558 |
25 |
Jemvägstransport...................................................................................... |
1,389 |
90 |
Summa kronor | |
33,411 |
87 |
Kostnaden för samma qvantitet mjukt bröd, lemnad af leverantörer på respektive mötesplatser,
utgjorde enligt fördelningsintendenturens uppgift kr. 33,495: 95.
Fjerde hufvudtiteln.
221
Bil. n:r 24.
Öfverslagsberäkning af kostnaderna för försöksmobilisering
af en arméfördelning,
under förutsättning af koncentrering med förflyttning till koncentreringsområdet
af fardigmobiliserade trupper den tnobiliseringsdag, då sista infanteritruppförbandet
är marscbfärdigt, öfriga trupper och trängafdelningar i den mån de blifva färdiga,
5 dagars fälttjenstöfningar, återfärd till mobiliseringsorterna, utrustning och utryckning.
Såsom grund för beräkningen ligger III. arméfördelningens sammansättning
med den olikhet, att af besparingsskäl beräknats mobilisering allenast af hälften
af stora trängens formationer.1)
A. Utrustningskostnader. l:o) TrängvJrustning. a) »Utskrifna» hästars och fordons anskaffning: |
Kronor. |
|
Lega för 3,307 hästar med tillbehör å kr. 5,50 per dag för i medeltal 12 dagar |
218,262 |
— |
Lega för 396 fordon med tillbehör å 1 krona per dag för i medeltal 12 dagar |
4,752 |
— |
Medfördt fourage, 9.921 rationer, å 1 krona ........................................... |
9,921 |
— |
Ersättning för hästars och fordons inställelse å mönstringsplats *)........... |
17,050 |
— |
» åt mönstringskommissionerna.............................................. b) Brist i hästars och fordons »egen utrustning, att fylla: |
18,050 |
’ |
418 fordon (legda), hvars utrustning fullständigas å 10 kronor8).............. 2:o) Utrustning af sjukvårds- och veterinär anstalter tillhörande etappväsendet 166,500 i hvars ställe föreslås provisoriska anordningar (fasta sjukhus, sjukläger, |
4,180 |
|
sjukstall).................................................................................................. 3:o) Persedlar och materialier å utrustningsortema (»som, utan att ingå i linie- eller |
8,000 |
|
plan omkring 100,000 kronor. Här uppföres det nödvändigaste med............ |
40,000 |
— |
Transport |
320,215 |
— |
*
222
Fjerde hufvudtiteln,
Kronor. |
||
Transport |
320,215 |
— |
B. Underhållskostnad |
||
under uppehållet å utrustnings- och koncentreringsorterna (jemt. vederb. under- |
||
hållsplaner): |
||
l:o) Naturaförplägnad5): |
||
Fredsportioner och rationer (medelpris 56 öre och 1 krona) ........................ |
201,166 |
TT |
Reservportioner (medelpris 63 öre)............................................................. |
26,069 |
—. |
Fältportioner (-rationer) (medelpris 80 öre och 1 krona) .............................. |
80,914 |
— |
2:o) Kontanta aflöningsförmåner6); |
||
Daglig aflöning................................................................................. |
127,240 |
— |
Ersättning för hästanskaffning samt för egna uniforms- och småpersedlar..... |
74,764 |
— |
3:o) Öfriga kostnader: |
||
Förberedande arbeten å utrustningsorterna, medicinalier (för personlig utrust- |
||
ning), bränsle, läger- och ströhalm samt »diverse utgifter» ...................... |
68,229 |
— |
C. Kostnader förbundna med personalens inkallelse och samling samt |
||
l:o) Inkallelse och samling: ersättning åt dervid sysselsatt militär och civil per- |
||
sonal (kronobetjening och orderförare), porto, telegramafgifter m. m. för-slagsvis ................................................................................................... |
22,000 |
_ |
2:o) Förflyttning af personal och hästar till och från utrustningsorterna: |
||
a) Resekostnad, underhåll och aflöning för personal, som färdas enskildt till |
||
och från utrustningsorter och derför åtnjuter ersättning (endast personal, |
15,000 |
|
b) Transportkostnad för truppkontingenters samt »utskrifna» hästars och for- |
||
dons förflyttning mellan samlingsplatser och utrustningsorter (för träng 2 |
67,800 |
|
c) Underhåll och aflöning vid de under b) upptagna transporter, förslagsvis ... |
32,000 |
— |
D. Kostnader för försändelser från allmänna förråden och åter enligt korn- |
||
munikationsafdelningens utredning........................................................ |
2,200 |
— |
och för aptering af ammunition enligt artilleridepartementets uppgift ......... |
5,500 |
— |
Transport |
1,043,097 |
— |
Fjerde hufvudtiteln,
223
Kronor. |
||
Transport |
1,043,097 |
— |
E. Kostnader för koncentreringstransporter och åter till utrustningsorterna, |
||
enligt kommunikationsafdelningens utredning.......................................... |
57,807 |
— |
F. Skadeersättningar inom koncentreringsområdet, förslagsvis..................... |
15,000 |
— |
Summa |
1,115,904 |
— |
hvarifrån i den händelse mobiliseringen träder i stället för arméfördelningens |
||
regementsmöten (-öfningar), afgår kostnad härför ...................................... |
444,000 |
— |
hvadan under denna förutsättning uppstår en kostnad af ................................. |
671,904 |
— |
j Härtill komma emellertid, för den händelse Riksdagen bifaller Kongl. Maj:ts pro-position angående förhöjandet af dagaflöningen för underbefäl och beställ- |
||
ningsmän, ökad dagaflöning för dylik i öfningen deltagande personal............ |
7,620 |
— |
då hela slutkostnaden blir .............................................................................. |
679,524 |
— |
Anmärkningar.
*) De icke mobiliserade formationerna antages vara: 2 flyttande sjukhus, 2 proviant- och fouragekolonner
samt 1 infanteri- och 1 artilleri-ammunitionskolonn.
*) Särskild ersättning för hästars och fordons afhemtning efter slutad öfning ej upptagen såsom
inbegripen i legan.
3) Denna utrustning, för hvilken kostnaden per vagn belöper sig till 75 kr. om persedlarnes
anskaffning uppskjutes till verklig mobilisering, men 60 kr., om god tid gifves härför, föreslås här
inskränkt till anskaffning af en pressenning och eu lykta per vagn, den förra till ett pris af 17 kronor,
den senare för 1,50 kr., livilket, i betraktande af att något mera än halfva erforderliga antalet pressenningar
för tillfället kan lemnas från centralförråd, föranledt utrustningskostnadens beräkning till 10
kr. per vagn.
4) Inom linien äro upptagna kostnader, som vid försöksmobilisering enligt detta förslag ansetts
kunna inbesparas.
5) Beräknad efter underhållsplanernas pris med 25 proc. förhöjning å fredspriset.
6) Beräknade efter mötesdagaflöning för stam 20 öre per dag, för beväring — för beväring af
2. klass (event. äfven 1. kl.) — 50 öre, vanlig hästlega (6 kr.) för oberiden personal, som gör sig beriden,
och vanlig ersättning för egna uniforms- och småpersedlar. Aflöningen upptagen efter mobiliseringstabellernas
befälstingång i olika rangklasser. Hvad som kan besparas å konstituerad personal, motsvaras
af att traktamente i vissa fall måste gifvas till personal, som tjenstgör utom eget truppförband. Inträffar
försöksmobilisering under beväringsrekrytmötet, sedan detsamma pågått 50 dagar eller under regementsmötet,
tillkommer för 1. klassen fyllnad i dagaflöning med 30 öre per dag, men denna ökning i kostnaden
för försöksmobiliseringen är här ej upptagen, enär 1900 års 1. klass ej skulle, under sistnämnda
förutsättning, komma att inkallas det följande året, hvarigenom således dagaflöningen för detta år skulle
komma att inbesparas.
Obs! Personal för etappväsendet eller för andra arméfördelningar antagas blifva utrustade, men
stanna vid depoterna.
Obs! Då ovisst är, till hvad antal hästar och fordon kunna erhållas inom fördelningens hästutskrifningsområden,
och då omkostnaderna för framskaffningen m. m. af de utom dessa områden legda
blifva högre, har vid beräkningen af erforderlig kostnad för denna framskaffning intet afdrag gjorts för
de hästar och fordon, hvilka skulle användts för de trängdelar, som ej mobiliseras.
Femte hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar särenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å
Stockholms slott den 13 januari 1899.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claeson och
Dyrssen.
Departementschefen statsrådet Dyrssen anmälde i underdånighet
frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvud titel
och föredrog dervid:
marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 16 september 1898
angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900;
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 A/d. 1 Jläft. 1
2
Femte hufvudtlteln.
Li-J
Anslaget till
vikariatsersättningar,
renskrifning,
flitpenningar
och tillfälliga
biträden.
marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 16 september 1898
angående polisbevakningen vid flottans stationer;
en af väbeln vid flottans station i Stockholm gjord, af vederbörande
stationsbefälhafvare öfverlemnad underdånig ansökning om förbättrade
aflöningsförmåner, jemte marinförvaltningens den 16 september 1898
deröfver afgifna underdåniga utlåtande;
en af kammarskrifvarne vid flottans stationer gjord underdånig
framställning om rätt till ett andra ålderstillägg, jemte marinförvaltningens
den 28 december 1897 deröfver afgifna underdåniga utlåtande;
samt
chefens för sjökarteverket embetsskrifvelse den 18 november 1898
i fråga om det för verket erforderliga anslag för år 1900.
Härefter yttrade departementschefen beträffande
Ordinarie anslag.
Marinförvaltningen.
I underdånig skrifvelse den 7 december 1897 anförde marinförvaltningen
rörande behofvet af ökadt anslag till vikariatsersättningar,
renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden, hvilket anslag i nu
gällande stat för embetsverket är upptaget till 5,000 kronor, hufvudsakligen
följande.
Samtidigt med den utveckling, flottan under de sista tjugo åren
erhållit, hade antalet och omfattningen af de ärenden, som kommit
under marinförvaltningens handläggning, varit i nästan oafbrutet stigande.
Under det att antalet inkomna ärenden år 1878, med hvilket
års ingång marinförvaltningen efterträdde förvaltningen af sjöärendena,
utgjorde 2,395, uppgick de år 1896 inkomna ärendenas antal till 4,241.
Denna tillväxt hade medfört en väsentlig ökning af marinförvaltningens
arbete, hvilket ock visade sig, bland annat, derutinnan, att år 1878 afgjordes
2,390 men år 1896 ej mindre än 4,239 ärenden, samt att antalet
koncept till utgående expeditioner, som år 1878 utgjorde 1,301,
år 1896 uppgick till 2,055, häruti ej inberäknade s. k. muterade koncept
till utgående expeditioner, som numera till betydande antal årligen
förekomme.
Femte hufviultiteln.
3
På embetsverkets militära och ingeniörafdelningar hade med anledning
af det sålunda ökade arbetet personalen blifvit förstärkt genom
officerare och ingeniörer, som blifvit till tjenstgöring i embetsverket
kommenderade eller förordnade. Då deremot å embetsverkets civilafdelning
och särskildt dess kansli, der behofvet af förstärkta arbetskrafter
i all synnerhet gjort sig gällande, den ordinarie personalen
icke blifvit ökad, hade för göromålens behöriga gång extra ordinarie
tjenstemän måst i allt större utsträckning tagas i anspråk, utan att
detta oaktadt det i 1878 års stat för marinförvaltningen fastslagna belopp
till vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga
biträden, 5,000 kronor, undergått någon förhöjning.
Visserligen hade, på underdånig framställning af marinförvaltningen,
under flera år till förstärkande af nyssnämnda anslag anvisats ett belopp
af 500 kronor; men detta hade dock endast i ytterst ringa män kunnat
bidraga till minskande af missförhållandet mellan det arbete, de extra
ordinarie tjenstemännen utfört, och den ersättning för arbetet, embetsverket
kunnat bereda dem.
Redan för flera år tillbaka visade det sig i följd af de ökade göromålen
nödvändigt, att sekreteraren i embetsverket under större delen
af den dagliga expeditionstiden hade amanuensbiträdert till sitt förfogande.
På grund häraf hade marinförvaltningen under de senare åren
förordnat två amanuenser att tjenstgöra å kansliet. Dock hade i anseende
till embetsverkets begränsade tillgångar ersättning åt amanuenserna
icke kunnat utgå med högre belopp årligen än 480 kronor åt
den ene af dem och 420 kronor åt den andre. Denna ersättning kunde
dock icke anses stå i rimligt förhållande till den tjenstgöring af tre
timmar och ofta än mera dagligen, som embetsverket för närvarande
fordrade af amanuenserna.
A civilafdelningen vore anstäld en amanuens med ett årligt arvode
af 000 kronor, hvilket, äfven detta, i förhållande till amanuensens arbete
vore alldeles för ringa.
Såsom exempel på amanuensarvodenas storlek i andra af de centrala
embetsverken ville marinförvaltningen erinra, att i kammarkollegium
utginge två amanuensarvoden å 1,500 kronor och sju å 1,200
kronor, i kammarrätten fyra arvoden å 1,800 kronor och tretton å
1,200 kronor, i telegrafstyrelsen tre arvoden å 1,600 kronor, två å
1,500 kronor, ett å 1,400 kronor, två å 1,200 kronor och två å 900
kronor; att i patent- och registreringsverket samtlige amanuenserna åtnjöte
1,200 kronor hvardera årligen, äfvensom att i allmänhet uti de embetsverk,
der, enligt hvad marinförvaltningen inhemtat, af amanuenserna
4
Femte hufrudtiteln.
fordrades motsvarande eller ock något mindre arbete än i marinförvaltningen,
amanuensarvodena utginge med belopp, ej understigande 1,200
kronor. Marinförvaltningen ansåge det derför billigt, att dess amanuenser
komme i åtnjutande af arvoden å ungefär sistnämnda belopp.
Af de i embetsverket tjenstgörande extra ordinarie tjenstemän,
hvilka icke vore amanuenser, hade flertalet tagits i anspråk för arbete
i verket merendels flera timmar dagligen. Härför hade icke kunnat
beredas dem annan ersättning än årlig gratifikation till belopp i allmänhet
vexlande mellan 100 och 200 kronor, en obetydlig godtgörelse,
särskilt då man toge hänsyn till de ringa utsigter till befordran, embetsverket
erbjöde.
För att embetsverket mätte kunna räkna på att få behålla, förutom
amanuenser, sådana extra ordinarie tjenstemän, som vore eller kunde
blifva verket till gagn, vore det nödvändigt, att åt dem bereddes eu
mera afsevärd uppmuntran i form af icke allt för obetydliga flitpenningar.
Äfven renskrifningsarlletet inom verket hade ökats så betydligt,
att det blifvit nödvändigt att hafva två fasta renskrifningsbiträden anstälda,
hvarförutom ändock tillfälliga renskrifningsbiträden måst anlitas. För
täckande af den ökade renskrifningskostnaden, hvilken delvis föranledts
af fartygsnybyggnader, hade, då anslaget till vikariatsersättningar, renskrifning
m. m. varit dertill otillräckligt, måst tagas i anspråk medel
från anslagen till berörda nybyggnader, en utväg som dock endast
undantagsvis och i nödfall borde få ifrågakomma. Fördenskull borde
det för renskrifningen afsedda anslag ökas så, att renskrifningskostnaden
kunde helt och hållet deraf utgå.
På de sålunda åberopade grunder och då den ökade arbetsbördan
icke berodde af tillfälliga omständigheter, utan fastmera, enligt hvad
antagas kunde, komme att allt fortfarande växa, erfordrades oundgängligen
en förhöjning af anvisningen till vikariatsersättningar, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden med belopp ej understigande
3.500 kronor.
Marinförvaltningen hemstälde alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
dels anvisa för år 1898 ett belopp af 3,500 kronor till beredande af
något förhöjd ersättning åt amanuenser, e. o. tjenstemän och vaktbetjening
samt för bestridande af ökad renskrifningskostnad, dels ock
i nådig proposition föreslå Riksdagen att höja den nu i staten för
marinförvaltningen uppförda anvisning till vikariatsersättningar, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden med 3,500 kronor till
8.500 kronor.
Femte hufvudtiteln.
5
I sammanhang härmed gjorde marinförvaltningen framställning om
uppförande af ett arvode å 1,500 kronor för en särskild advokatfiskal
inom embetsverket.
Vid underdånig föredragning den 31 december 1897 af marinförvaltningens
ifrågavarande, först den 18 i samma månad till sjöförsvarsdepartementet
inkomna skrifvelse fann Eders Kongl. Maj:t den då gjorda
framställningen icke till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Uti skrifvelse den 3 maj 1898 gjorde emellertid marinförvaltningen
förnyad underdånig framställning i ämnet och anförde dervid ytterligare
följande.
Embetsverkets arbetsbörda växte allt fortfarande, ett förhållande,
som tydligen framginge bland annat deraf, att antalet inkomna mål år
1897 utgjorde 4,621 mot 4,241 år 1896 och att antalet afgjorda mål
år 1897 uppgick till 4,603 mot 4,239 år 1896, äfvensom att antalet
koncept till utgående expeditioner, hvilket år 1896 uppgick till 2,055,
år 1897 belöpte sig till 2,244, häruti ej inberäknadt det stora antalet
muterade koncept till från embetsverket utgående skrifvelser.
Det läge i öppen dag, att det vore synnerligen olämpligt, att arbetet
i ett statens embetsverk skulle på grund af bristande medel
vara ordnadt på sådant sätt, som hittills i marinförvaltningen måst
vara fallet, och nära till hands läge det antagande, att, derest ändring
härutinnan ej skedde, embetsverket komme att blifva strandsatt på erforderliga
dugande arbetskrafter och dess förmåga att i behörig ordning
handlägga löpande ärenden äfventyras. I allt fall syntes det icke
vara riktigt att fordra ett ansträngande och maktpåliggande arbete af
personer, hvilka man icke kunde bereda en något så när skälig ersättning
för arbetet.
Med anledning af marinförvaltningens sålunda förnyade underdåniga
framställning, som jemväl afsåg anvisande af medel för ändamålet
för år 1899 samt uppförande af arvode för en advokatfiskal, behagade
Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 1 juli 1898, jemte förklarande
att Eders Kongl. Maj:t funne marinförvaltningens framställning om anställande
af en advokatfiskal i embetsverket ej böra föranleda någon
Kongl. Maj:ts åtgärd samt ej heller funne skäl att då ingå i pröfning
af vare sig frågan om proposition till Riksdagen angående förhöjning
i staten för marinförvaltningen eller frågan om anvisande för år 1899
af medel till ersättning åt amanuenser och e. o. tjenstemän m. m., för
år 1898 af femte hufvudtitelns allmänna besparingar till embetsverkets
förfogande ställa ett belopp af 3,500 kronor att jemte derför i stat anvisadt
anslag användas till ersättning åt amanuenser och e. o, tjenste
-
6
Femte hufviidtiteln.
[2]
Disposition
af beviljad
lönefyllnad
för innehafvare
af vissa
befattningar.
män samt till bestridande af ökad renskrifningskostnad; och har Eders
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 9 sistlidne december anvisat samma
belopp för år 1899, att användas på liknande sätt.
Uti sin underdåniga skrifvelse den 16 september 1898 angående
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 har marinförvaltningen,
med åberopande af den i embetsverkets förberörda två
underdåniga skrifvelser lemnade utredning, upprepat sin anhållan om
propositions aflåtande till Riksdagen angående höjning af anslaget till
vikariatsersättningar m. m.
Till de i marinförvaltningens anförda skrifvelser åberopade sifferuppgifter
kan läggas, att under år 1898 antalet af till embetsverket inkomna
mål utgjort 4,757 och antalet uppsatta koncept, så kallade imiterade
koncept oberäknade, 2,248. Uppgift angående antalet under
sistnämnda år afgjorda mål har ännu icke kunnat lemnas.
Af hvad sålunda i detta ärende förekommit synes mig framgå,
att här föreligger ett verkligt och stadigvarande behof, hvilket icke
lämpligen kan vidare tillgodoses med tillfälliga anvisningar; och hemställer
jag derför, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att höja den i staten för marinförvaltningen uppförda anvisning
till vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden
med 3,500 kronor till 8,500 kronor och följaktligen i riksstaten
för år 1900 upptaga anslaget till marinförvaltningen, för närvarande
38,600 kronor, till ett med 3,500 kronor höjdt belopp, eller till 42,100
kronor.
Aflöning för flottans kårer och stater.
Då Riksdagen år 1887 anvisade medel för ökande af antalet officerare
vid flottan med, bland andra, en flaggman, blef i sammanhang
härmed det ena af de lönetillägg å 2,000 kronor, som Riksdagen beviljat
åt chefen för flottans stab och stationsbefälhafvaren i Carlskrona,
indraget och beträffande det andra bestämdt, att det finge användas till
lönefyllnad åt endera utaf innehafvarne af chefsbefattningen i marinförvaltningen,
chefsbefattningen vid flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen
i Carlskrona, derest han icke uppbure flaggmans lön.
Jemte de nu nämnda befattningarna synes mig ännu en befattning
vid flottan vara af den beskaffenhet, att dess innehafvare bör kunna
komma i åtnjutande af denna lönefyllnad, derest han icke innehar flaggmans
lön. Denna befattning är stationsbefälhafvarens vid Stockholms
station. Ifrågavarande befattning medför nemligen eu chefsställning
Femte hnfvudtiteln.
7
och, särskild! vid de icke sällan förekommande besöken af främmande
nationers örlogsfartyg, en representationsskyldighet, som kräfver utgifter,
livilka icke utan uppoffrande af enskilda medel kunna bestridas, om
befattningens innehafvare endast uppbär kommendörslön.
Någon betänklighet mot den sålunda ifrågasatta anordningen torde
så mycket mindre böra möta, som densamma ej skulle föranleda någon
ökad utgift af statsmedel. Skulle det någon gång inträffa, att två bland
innehafvarne af nu nämnda befattningar icke uppbure flaggmans lön,
torde förhållandet böra så ordnas, att den af dessa båda, som vore i
sin befattning äldre, finge uppbära lönefyllnaden.
På grund af det sålunda anförda hemställer jag, det täcktes Eders
Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att medgifva, att till erhållande af det årliga tillägg till fasta lönen
af 2,000 kronor, som Riksdagen beviljat att tilldelas endera af innehafvarne
af chefsbefattningen i marinförvaltningen, chefsbefattningen
vid flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen i Carlskrona, derest
han icke uppbär flaggmans lön, må.kunna ifrågakomma äfven stationsbefälhafvaren
vid flottans station i Stockholm, derest denne icke uppbär
flaggmans lön, med iakttagande att, om två af nämnde befattningshafvare
icke uppbära dylik lön, tillägget skall tilldelas den af dem, som
är i sin befattning äldst; samt att detta medgifvande må få gälla
från och med 1899 års början.
Enligt statsrådsprotokollet den 31 december 1886 liemstälde chefen [3, 4]
för sjöförsvarsdepartementet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Reservbefäl.
Riksdagen att på ordinarie stat bevilja för utbildande och pensionering
af reservbefäl 24,150 kronor, deraf för förstnämnda ändamål 17,750
kronor. De beräkningar angående kostnaden för reservbefälets utbildning,
som af departementschefen lades till grund för denna hemställan,
utgingo derifrån, att ifrågavarande utbildning skulle vinnas dels genom
en ettårig aspirantkurs dels genom två särskilda repetitionskurser,
hvilka skulle af hvarje reservunderlöjtnant genomgås, den ena omkring
5 och den andra omkring 10 år efter aspirantkursens afsilande och
hvardera omfatta en tid af två månader under vintern. Då det tillika
förutsattes, att 10 reservofficerare skulle årligen utbildas, ställde sig
kostnadsberäkningen på följande sätt:
för 10 reservofficerares ettåriga utbildning
dagaflöning å 3 kr................................................ kr. 10,950: —
beklädnad å 20 kr. i månaden.......................... » 2,400: — ^3 350-
Transport 13,350: —
8
Femte hufrudtiteln.
Transport 13,350: —
för 2 repetitionskurser, tillhopa 120 dagar:
dagaflöning å 3 kr................................................ kr. 3,600: —
beklädnad å 20 kr. i månaden........................... » 800: — 4,400:
Summa kr. 17,750: —
förutom naturaunderhållskostnaden, beräknad för den ettåriga kursen
till............................................................................................ kr. 1,934: 50
och för båda repetitionskurserna till...................................... x> 636: —
Summa kr. 2,570: 50,
hvilken senare summa likväl skulle i staten ingå i det till naturaunderhållet
anvisade anslag.
Sedan Riksdagen bifallit den i enlighet med departementschefens
hemställan aflåtna propositionen, utfärdades nådiga kungörelsen angående
utbildande af reservbefäl för flottan den 13 juli 1887, hvilken ännu är
i hufvudsak gällande. Enligt § 10 i denna kungörelse erhåller reservofficersaspirant
under den tid, han för sin utbildning tjenstgör vid flottan,
äfvensom reservunderlöjtnant under de tider, han genomgår föreskrifna
repetitionskurser, följande förmåner:
dagaflöning 3 kronor;
beklädnadshjelp 20 kronor i månaden;
naturaunderhåll eller ersättning derför i likhet med manskapet vid
sjömanskåren.
Då reservofficer inkallas till annan tjenstgöring, erhåller han resekostnads-
och traktamentsersättning, beräknad från lians hemort till den
station, han tillhör, samt aflöning under tjenstgöringstiden lika med officer
af motsvarande grad vid flottan.
Till 1897 års Riksdag aflät Eders Kongl. Maj:t, på hemställan af
dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet, proposition om höjning
af anslaget till pensionering af reservbefäl; och framhöll departementschefen
i det yttrande till statsrådsprotokollet, hvarmed han motiverade
sin hemställan i ämnet, att den nuvarande anordningen, enligt hvilken
repetitionskurserna vore förlagda till vintern och endast omfattade en
tid af två månader hvardera, icke vore tillräcklig att bibringa reservofficerarne
den öfning, som för befäls utöfvande numera vore oundgängligen
nödvändig, hvarför departementschefen ansåg, att repetitionskurserna
borde förläggas till sommaren och omfatta en tid af minst 2,
högst 5 månader.
Den då gjorda propositionen blef icke af Riksdagen bifallen, hvaremot
1898 års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts proposition
. Femte hnfvudtiteln.
9
om ändrade grunder för reservbefälets pensionering, medgaf, att de reservofficerare,
som hädanefter antagas vid flottan, må, derest de fullgöra
den tjenstgöringsskyldighet, som nu är eller framdeles kan för
sådana reservofficerare varda stadgad, efter uppnådda femtiofem års
ålder åtnjuta en årlig pension till belopp af 300 kronor.
Då den skrifvelse, hvaruti detta Riksdagens beslut anmäldes, den
20 maj 1898 föredrogs inför Eders Kongl. Maj:t, behagade Eders Kongl.
Maj:t anbefalla chefen för flottans stab att inkomma med förslag till ny
kungörelse angående utbildande af reservbefäl för flottan; och har chefen
för flottans stab med underdånig skrifvelse den 31 nästlidne augusti
öfverlemnat förslag i ämnet.
I denna skrifvelse erinrar chefen för flottans stab, hurusom behofvet
af en utsträckning af repetitionsöfningarnas omfång och längd redan
flera gånger blifvit i underdåniga generalrapporter från särskilda
års kusteskadrar framhållet och att jemväl chefen för flottans stab vid
flera tillfällen uttalat sig rörande tillvaron af detta behof. Dervid hade
bland annat anförts, att, i den mån ytterligare materiel för flottan anskaffades,
ökades äfven vigten af att reservofficerarne såväl under aspirantkursen
som under repetitionskurserna erhölle vederbörlig utbildning
uti de tjenstebefattningar, som de vid mobilisering skulle bestrida; att
visserligen några reservofficerare, på grund af frivillig öfverenskommelse
och mot aflöning från öfningsanslaget i enlighet med bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 13 juli 1887, deltagit i de senare årens eskaderöfningar;
men att, då det icke kunde med säkerhet påräknas, att
sådana aftal alltid skulle kunna träffas, ändrade bestämmelser angående
reservofficerares tjenstgöringsskyldighet för uppnående af erforderlig
utbildning borde vidtagas.
Enligt det nu af chefen för flottans stab framlagda förslaget skulle
hvardera repetitionsöfningen från nu föreskrifna längd af 2 månader
vintertiden utsträckas till högst 6 månader utan angifvande af viss årstid.
Vidare skulle enligt samma förslag repetitionsöfningarna bestå
dels af repetitionskurs dels af praktisk tjenstgöring i enlighet med af
Eders Kongl. Maj:t i kommandoväg utfärdade bestämmelser.
I sammanhang härmed har chefen för flottans stab föreslagit, att
reservofficers aflöningsförmåner under tjenstgöring skulle vara lika med
officers af motsvarande grad vid stammen. Om nemligen — yttrar
med afseende härå bemälde chef — repetitionsöfningarna komme att
bestå af såväl repetitionskurs som derpå följande praktisk tjenstgöring,
torde det ej vara lämpligt, att, såsom för närvarande egde rum, reservofficer
under den tid, han genomginge den föreskrifna repetitionskursen,
Bih. till lliksd. Blot. 1891). 1 Samt. 1 Afd. 1 Haft. 2
10
Femte hufvudtiteln.
uppbure aflöning i likhet med reservofficersaspirant, men deremot, då
han inkallades till annan tjenstgöring, skulle åtnjuta samma förmåner
som officer af motsvarande grad vid stammen; ty då under repetitionsöfningarna
den praktiska tjenstgöringen omedelbart komme att ansluta
sig till repetitionskursen, komme öfvergången från eu aflöningsgrund
till eu annan att ske under pågående tjenstgöring, hvilket skulle medföra
afsevärda olägenheter. Skilnaden i aflöning i ena eller andra fallet
vore så obetydlig, att den ej torde behöfva tagas i betraktande.
Derjemte har chefen för flottans stab föreslagit, att reservofficer skulle
ega åtnjuta godtgörelse enligt resereglementet för resor i tjensten; hvaremot
stabschefen ansett, att reservofficer icke borde åtnjuta dagtraktamente
under uppehåll å den flottans station, dit han blifvit inkallad för genomgående
af repetitionsöfningar.
Lika med chefen för flottans stab anser jag, att den utbildning,
som jemlikt bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 bibringas
flottans reservofficerare, numera, hvad repetitionskurserna beträffar,
icke är tillräcklig för att göra desse reservofficerare skicklige att
till gagn för vapnet bestrida de befattningar, som vid mobilisering äro
för dem afsedda. Den väsentligaste bristen i hithörande bestämmelser
ligger uppenbarligen deruti, att repetitionskurserna äro förlagda till
vintern, i följd hvaraf i dessa kurser icke kan ingå öfning i den vigtiga
tjensten ombord. Det synes mig derför nödvändigt, att denna inskränkning
beträffande den tid af året, då repetitionsöfningarna skola
ega rum, borttages och att jemväl åt öfningarna anslås en något längre
tid. Chefen för flottans stab har, såsom jag nyss nämnt, i sistberörda
hänseende föreslagit, att tidslängden skulle bestämmas till högst 6
månader.
Härvid får dock icke förbises, att båda de föreslagna ändringarna
i väsentlig mån öka de förpligtelser, som åläggas reservofficerarne.
De fleste af desse äro anstälde såsom befäl å handelsfartyg, och det
måste för dem blifva betydligt mera betungande att ställa sig till flottans
förfogande under seglationstiden än under vintern, då seglationen
vanligen upphört, likasom ock hvarje utsträckning af öfningstiden måste
verka i samma riktning. Med hänsyn härtill och för att icke framkalla
den faran, att icke tillräckligt antal lämpliga personer komma att söka
inträde i flottan såsom reservbefäl, vågar jag icke förorda chefens för
flottans stab förslag oförändradt, så fördelaktigt detsammas antagande
än skulle vara för reservbefälets utbildning. Jag anser dock, att en
stor förbättring i denna utbildning skulle vinnas, om repetitionsöfninningarna
komme att för hvarje reservunderlöjtnant omfatta en tid af
Femte hufvudtiteln.
11
sammanlagd! 6 månader, deraf 4 månader ombord, öfningarna skulle
då för hvarje reservunderlöjtnant antingen förläggas till två särskilda
tidpunkter samt omfatta hvardera gången en tid af högst 3 månader, deraf
2 månader ombord, eller ock kunna fullgöras under ett år, då tjenstgöringstiden
skulle blifva högst 6 månader, deraf 4 ombord. Den senare
anordningen skulle antagligen vara, med hänsyn till reservunderlöjtnanternas
civila yrke, för dem lämpligare och torde medföra i det närmaste
samma gagn för deras sjömilitära utbildning. Kostnaderna för de årliga
öfningarna skulle i båda fallen blifva desamma.
Då jag sålunda bär för afsigt att föreslå en ökad tjenstgöringsskyldighet
i fredstid för reservofficerare vid flottan, anser jag mig jemväl
böra i hufvudsak biträda hvad chefen för flottans stab föreslagit
rörande deras aflöning under tjenstgöring, hvarigenom de skulle blifva
likställda med officerare i motsvarande grad vid flottans stam, d. v. s.,
såvidt repetitionsöfningarna angår, underlöjtnanter vid flottan. För en
tid af 3 månader, deraf 2 månader ombord, skulle afloningsförmånerna
för en reservunderlöjtnant utgöra:
lön för 3 månader å kronor 50: — ................................. kronor 150: —
dagaflöning: 1 mån. i land å kr. 60: —...... kr. 60: —
2 mån. ombord å » 90: — . ... » 180: — ^ 240- _
dietpenningar: 2 mån. ombord å kronor 90: —............ » 180: —
inqvarteringsersättning: 1 mån. i land å kronor 25: — )) 25: —
Summa kronor 595: —
Vare sig att 20 reservunderlöjtnanter inkallas för tjenstgöring under
3 månader eller 10 för tjenstgöring under 6 månader, blifver årliga
kostnaden densamma eller 11,900 kronor, hvilken summa med 7,500
kronor öfverstiger det belopp af 4,400 kronor, som nu är för ifrågavarande
ändamål anvisadt under anslaget till aflöning för flottans kårer
och stater; hvaremot någon besparing skulle uppkomma derigenom att
naturaunderhåll eller ersättning derför icke skulle utgå under tjenstgöring
i land.
Deremot anser jag, att någon ersättning för reservunderlöjtnants
resa till eller från station, der han har att inställa sig för repetitionsöfningarnas
fullgörande, icke bör ifrågakomma.
Då de personer, hvilka ingått såsom reservofficersaspiranter under
nu gällande bestämmelser, icke utan eget frivilligt åtagande torde vara
pligtige att underkasta sig den sålunda föreslagna ökade tjenstgörings
-
12
Femte hufvudtiteln.
skyldigheten, kan det ej med visshet beräknas, huru många reservunderlöjtnanter,
som under de närmaste åren skulle komma att deltaga
i de utsträckta repetitionsöfningarna. Med afseende härå synes det
mig vara lämpligast, att i riksstaten för år 1900 anslaget till aflöning
för flottans kårer och stater minskas med det för reservofficerares repetitionskurser
nu afsedda belopp, 4,400 kronor, och att i stället såsom
ett särskildt anslag under femte hufvudtiteln med natur af reservationsanslag
uppföres ofvannämnda belopp 11,900 kronor till repetitionsöfningar
för reservofficerare.
Det är emellertid af största vigt, att så många som möjligt af
redan utnämnde reservofficerare komma att deltaga i de utvidgade repetitionsöfningarna.
Då detta endast kan ske genom deras frivilliga
åtagande, hvilket åter torde vara i viss mån beroende af de förmåner,
som kunna erbjudas dem såsom ersättning derför, synes det mig lämpligt,
att sådana äldre reservofficerare beredes möjlighet att komma i åtnjutande
af samma förmåner i fråga om pensionering, hvilka jemlik!
Riksdagens år 1898 gjorda medgifvande kunna tilläggas derefter antagne
reservofficerare. Detta skulle kunna ske derigenom, att dem tillädes
fyllnad till 300 kronor i den lifränta, som på grund af verkställd insättning
i rånte- och kapitalförsäkringsanstalt skulle tillkomma dem vid
55 års ålder, hvilken fyllnad skulle utgå såsom årlig pension till sådana
reservofficerare efter uppnådda femtiofem års ålder. Beloppet af denna
fyllnadspension bör kunna utan svårighet uträknas äfven i de fall, att
vid insättningen i rånte- och kapitalförsäkringsanstalten förbehållits,
att lifräntan i verkligheten skulle börja att utgå vid eu lägre ålder,
eller att insättningen skett för erhållande af ett kapital vid viss ålder.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag underdånigst hemställa,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1900 under femte hufvudtiteln uppföra såsom
reservationsanslag ett belopp af 11,900 kronor till repetitionsöfningar
för reservofficerare; samt
att medgifva, att reservofficer vid flottan, för hvilken insättning i
ränte- och kapitalförsäkringsanstalt skett i enlighet med bestämmelserna
i nådiga kungörelsen angående utbildande af reservbefäl för flottan den
13 juli 1887, må, derest han fullgör den tjenstgöringsskyldighet, som
nu är eller framdeles kan för sådana reservofficerare varda stadgad,
efter uppnådda femtiofem års ålder under sin återstående lifstid åtnjuta
en årlig pension, lika stor med det belopp, hvarmed den lifränta, som
på grund af den verkstälda insättningen skulle honom tillkomma vid
femtiofem års ålder, understiger 300 kronor.
Femte hufyudtiteln.
13
Uti underdånig ansökning af den 26 och 29 november 1897 hafva
kammarskrifvarne vid flottans stationer i Carlskrona och Stockholm
anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, om
icke löneförbättring skulle kunna sökandena beredas samt, för den
händelse afseende fästes vid denna underdåniga begäran, hos Riksdagen
göra framställning om anvisande till lägsta gradens tjenstemän vid flottans
civilstat af ytterligare ett ålderstillägg å 500 kronor, att utgå efter 10
års tjenstgöring.
Till stöd för denna framställning hafva sökandena anfört följande.
Enligt nu gällande, den 10 juli 1884 i nåder fastställda stat för
flottans civilstat åtnjöte en kammarskrifvare vid flottan följande aflöningsförmåner:
lön 1,200 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och,
efter 5 års tjenstgöring, ett ålderstillägg å 500 kronor, hvarigenom årsinkomsten
för en sådan tjensteman kunde uppgå till 2,000 kronor —
således det högsta lönebelopp han hade att påräkna. Utan att till fullo
känna de motiv, som vid uppgörandet af nämnda lönestat varit bestämmande
och ledt derhän, att lägsta gradens tjensteman vid flottans civilstat
medgifvits endast ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års tjenstgöring,
under det att andra tjenstemän vid samma stat tillerkänts två
sådana tillägg, hvartdera å 500 kronor, att utgå efter respektive 5 och
10 års tjenstgöring, ansåge sökandena dock sannolikt, att skälet härför
varit utsigten för en kammarskrifvare vid flottan att vinna befordran
efter en tjenstetid af omkring 10 år, hvarigenom således ett andra
ålderstillägg för honom vore alldeles obehöflig!. Möjligt vore, att vid
tiden för löneregleringen ett dylikt antagande hade berättigande; för
närvarande torde dock icke så vara fallet. För närvarande uppginge
medelåldern för samtliga kammarskrifvarne vid flottans båda stationer
till 37 11 år, och före vunnen befordran hade hvar och en tjenstgjort
såsom e. o. kammarskrifvare under en tid, som varierade mellan 6 och
14 år. Af dessa femton tjenstemän hade nu fyra hvardera en ordinarie
tjenstetid af tio år och derutöfver, och från och med år 1898 vore af
öfrige icke mindre än tio berättigade till ålderstillägg. Minst halfva
antalet af dessa hade icke någon utsigt att nå befordran inom de närmaste
tio åren, för så vidt befordringarne hädanefter komme att följa
samma gång som under den senast förflutna tiden. Aflöningsförmånerna
för tjenstemän vid andra statens verk och inrättningar, der kompetensvilkoren
vore likartade, stälde sig äfven vid jemförelse betydligt gynsammare.
För handen varande och, så vidt man nu kunde döma, blifvande
förhållanden syntes derför tala för behofvet af ett andra ålderstillägg.
[5.]
Andra ålderstillägg
för
kammarskrifvarne
samt
väblarne vid
flottans
stationer.
14
Femte hutYndtiteln.
Under åberopande af det nu anförda samt enär förändrade förhållanden
inträdt under loppet af de 23 år, som förflutit sedan nu gällande aflöningsstat
för flottans civilstat uppgjordes — dervid särskilt lefnadsomkostnadernas
stegring borde tagas i betraktande — och då flottans
utveckling under senare åren medfört trägnare tjenstgöring, hvarigenom
möjligheten till extra förtjenster minskats, hade sökandena vågat göra
nu förevarande framställning.
Efter härå erhållen nådig remiss har marinförvaltningen i ärendet
inhemtat yttranden från stationsbefälhafvarne vid flottans stationer.
Stationsbefälhafvaren i Carlskrona har öfverlemnat och åberopat
ett från räkenskapskontoret vid stationen infordradt yttrande, uti hvilket,
med hänvisning till utarbetade uppgifter rörande de fenster, till hvilka
kammarskrifvare kunna befordras, kammarskrifvarnes vid stationen
tjenstetid m. m., bland annat anförts att, sedan under den tid, som
närmast föregick 1874 års lönereglering för flottans civilstat, en del
äldre extra ordinarie tjenstemän afgått för att söka sin utkomst på
annat håll och endast ett fåtal unge män funnit för sig lämpligt att
inträda vid denna stat, de å staten qvarstående derefter lyckats vid
icke alltför långt framskriden ålder vinna befordran, men att, med den
stadga befordringarna inom civilstaten numera kunde anses hafva vunnit,
det kunde tagas för gifvet, att endast undantagsvis befordran af kammarskrifvare
komme att vinnas före tillryggalagd 10 års tjenstetid,
hvadan behofvet af ett andra ålderstillägg för kammarskrifvarne torde
vara sjelfklart; och har stationsbefälhafvaren för egen del anfört, att
han saknade anledning att icke förorda ifrågavarande underdåniga hemställan.
Stationsbefälhafvaren i Stockholm har jemväl öfverlemnat yttrande
af räkenskapskontoret vid stationen, hvilket intet väsentligt haft att
erinra mot de för den underdåniga ansökningen anförda skälen och i
öfrigt påpekat, dels hurusom af flottans rulla framginge, att de 4 äldste
kammarskrifvarnes lefnadsålder läge mellan 45 och 41 år och deras
tjenstetid mellan 10 ''/j och nära 13 år, de två dernäst äldstes lefnadsålder
mellan nära 47 och nära 45 samt deras tjenstetid mellan nära 9
och öfver 8 år, samt att den till lefnadsåren yngste kammarskrifvaren
vore öfver 29 år gammal och den senast utnämnde 47 år, dels att
samtlige kammarskrifvare vid flottan utom den sist utnämnde innehade
den tjensteålder, som berättigade till det i stat medgifna ålderstillägg,
hvaraf framginge, att omsättningen af civilstatens tjenstemän vore synnerligen
trög och att sökandenas förhoppningar om befordran på ett
för dem kännbart sätt gått om intet, hvadan det vore billigt och önsk
-
Femte hufvudtiteln.
15
värdt, att något gjordes till förbättrande af deras ställning; och har
stationsbefälhafvaren, enär samtliga de af sökandena till stöd för deras
framställning åberopade skälen talade för billigheten deraf och med
hänsyn för öfrigt till den långa e. o. tjenstetid, de fleste af dem före
sin befordran till kammarskrifvare tillrygga lågt, till de efter löneregleringen
fördyrade lefnadsförhållandena och till den trägnare tjenstgöring,
flottans utveckling medfört, på det varmaste tillstyrkt, att vederbörligt
afseende måtte fästas vid den underdåniga framställningen.
Marinförvaltningen, som den 28 december 1897 afgifvit eget underdånigt
utlåtande i ämnet, har deruti anfört följande.
Jemväl beträffande den från femte hufvudtiteln aflönade civila
tjenstemannapersonalen syntes tiden vara inne att taga i öfvervägande
möjligheten att förbättra deras ställning, hvilka för sitt arbete njöte
den minsta lönen. Nu gällande stat för flottans civilstat grundade sig
på 1874 års Riksdags beslut om lönereglering för civilstaten. Sedan
dess hade otvifvelaktigt de förhållanden, som borde komma i betraktande
vid bedömandet af föreliggande fråga, förändrats. Marinförvaltningen
ansåge sig således böra understödja kammarskrifvarnes underdåniga
framställning. Hvilken ökad utgift, som skulle föranledas af
det sökta andra ålderstilläggets beviljande, läte sig icke med bestämdhet
beräkna. Hvad anginge Carlskrona station, till hvilken hörde 11
af kammarskrifvarnes hela antal, 15, syntes någon tillförlitlig ledning
för omdömet härutinnan icke vara att hemta från de af dervarande
räkenskapskontor i dess afgifna yttrande åberopade uppgifter, enär
dessa dels vid beräkningen af kammarskrifvarnes utsigter till befordran
tagit hänsyn allenast till pensionsåldern för innehafvarne af de tjenster,
till hvilka befordring kunde ifrågakomma, dels med afseende å de tider,
då det sökta andra ålderstillägget skulle tillkomma kammarskrifvarne
vid stationen, förutsatt att ingen befordran alls inom kammarskrifvaregraden
skulle ega rum. Marinförvaltningen hade ansett sig kunna antaga,
att omkring eu tredjedel af hela antalet kammarskrifvare komme
att i regel innehafva den tjensteålder, som skulle berättiga till andra
ålderstillägget. Under sådan förutsättning skulle ett belopp af 2,500
kronor motsvara den ökade utgift från femte hufvudtitelns anslag till
ålderstillägg, hvilken nu vore i fråga. På grund af det sålunda anförda
hemstälde marinförvaltningen, att Eders Kong! Maj:t täcktes hos Riksdagen
föreslå sådan ändring af gällande stat för flottans civilstat, att
kammarskrifvarnes lön, hvilken enligt nu gällande bestämmelse efter 5
års tjenstgöring i samma grad ökas med 500 kronor, må efter 10 års
tjenstgöring i samma grad ökas med ytterligare 500 kronor.
16
Femte liufvudtiteln.
Med hänsyn dertill, att detta ärende först helt nära början af 1898
års Riksdag i fullständigt skick inkom, ansåg sig dåvarande chefen för
sjöförsvarsdepartementet icke böra hemställa om aflåtande af nådig
proposition i ämnet.
I sin underdåniga skrifvelse den 16 september 1898 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 har marinförvaltningen,
under åberopande af den genom embetsverkets förutnämnda
underdåniga utlåtande af den 28 december 1897 förebragta utredning,
förnyat sin deri gjorda hemställan.
De skäl, som i detta ärende blifvit anförda för bifall till den gjorda
underdåniga framställningen, synas mig böra föranleda dertill, att proposition
i ämnet nu aflåtes till Riksdagen. Om ifrågavarande tjenstemäns
aflöningsförmåner sammanställas med, exempelvis, de förmåner,
som tillkomma kammarskrifvarne i tullverket, hvilkas befattningar väl
torde vara närmast jemförliga med kammarskrifvarnes vid flottan, så
visar sig, att de sistnämnde äro betydligt ogynsammare stälde. Af de
i tullverkets aflöningsstat för år 189 8 upptagne 66 kammarskrifvare
åtnjuta 60 lön af 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar till belopp af
500 kronor och två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera samt uppnå
sålunda en slutaflöning af 3,000 kronor, under det att de återstående
6 med 1,500 kronors lön, 300 kronor i tjenstgöringspenningar och 2
ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, efter 10 års tjenst kunna komma
i åtnjutande af 2,400 kronors aflöning.
I sammanhang härmed anhåller jag att få för Eders Kongl. Maj:t
anmäla en annan fråga rörande flottans civilstat.
De vid flottans stationer anstälde väblar — hvilka hafva till åliggande,
bland annat, att hos vederbörande befäl till laglig beifran anmäla,
om någon till flottan hörande under tjenstgöring föröfvat brott eller
beträdts med försnillning eller annan olaglighet eller oordning af beskaffenhet
att vid krigsrätt böra upptagas, att vara allmän åklagare i
krigsrätt, då målsegaren ej sjelf åtalar målet samt saken ej är af den
vigt och beskaffenhet, att särskild aktor skall förordnas, samt att tillse,
det arrestanter väl bevakas och tillbörligen behandlas, äfvensom öfver
dem föra noggrann förteckning — åtnjuta enligt gällande stat en aflöning
af 600 kronor såsom lön och 200 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
hvarjemte de efter fem års tjenstgöring kunna erhålla ett
ålderstillägg af 200 kronor.
Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift har väbeln vid flottans
station i Stockholm anhållit, det åtgärder måtte vidtagas till förbätt
-
Femte hufTudtiteln.
17
rande åt'' honom tillkommande löneförmåner, antingen på det sätt, att
såväl lön som tjenstgöringspenningar blefve förhöjda, eller ock så,
att ett andra ålderstillägg finge efter 10 års tjenst utgå, samt att
denna förmån finge åtnjutas från början af år 1898. Till stöd för
denna anhållan har hufvudsakligen anförts, att, sedan från nyss omförmälda
aflöningsförmåner af tillhopa 1,000 kronor afdragits afgifterna
till flottans pensionskassa, 44 kronor om året, samt de till stat och
kommun utgående skatter blifvit guldna, återstoden af aflöningen vore
otillräcklig att försörja väbeln och hans familj; att jemlikt Eders Kongl.
Maj:ts nådiga förklaring den 23 september 1887 de vid flottans stationer
anstälde väblar innehade lika värdighet med flaggunderofficerare vid
flottan, under det att, hvad löne- och pensionsvilkoren beträffade, väbel,
äfven med inräknande af ålderstillägg och tjenstgöringspenningar, icke
åtnjöte samma förmåner, som tillkomme en till tjenstgöring icke inkallad
underofficer af 2:a graden, och ej uppbure ens hälften af det
belopp, som tillkomme flaggunderofficer vid maskiniststaten, då denne
icke vore sjökommenderad; att pension jemte fyllnadspension efter 30
års tjenst utginge för väbel med endast 600 kronor, då den för underofficer
af 2:a graden med vederlikar å andra flottans stater belöpte sig
till 864 kronor; samt att väbel vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjensteår
visserligen vore berättigad till förhöjd pension, men att denna
med 200 kronor understege det belopp, som tillkomme flaggunderofficer
och deras öfrige vederlikar efter 55 lefnads- och 30 tjensteår.
Denna underdåniga framställning jemte ett från auditören vid
flottans station i Stockholm deröfver infordradt yttrande har stationsbefälhafvaren
med skrifvelse den 8 januari 1898 öfverlemnat till chefen
för sjöförsvarsdepartementet samt dervid, med instämmande i den af
auditören uttalade åsigt, att väbelns löneförmåner, hvilka icke motsvarade
det numera i betydlig grad ökade, maktpåliggande arbete, som
med hans befattning vore förenadt, måste anses vara för hans lefnadsförhållanden
synnerligen otillräckliga, förordat såsom lämpligaste sättet
för frågans lösning, att ett andra ålderstillägg blefve väbeln beredt.
Efter erhållen nådig remiss har marinförvaltningen i ärendet infordrat
yttrande från stationsbefälhafvaren vid flottans station i Carlskrona,
hvilken i skrifvelse den 3 maj 1898, med öfverlemnande af ett
utaf auditören vid stationen afgifvet yttrande, anfört, att, då väbelns
vid Carlskrona station aflöningsförmåner i och för sig måste betraktas
såsom numera väl ringa i förhållande till den ökade mängden och
vigten af de med hans befattning förenade göromål, och denne väbel
med hänsyn till tjenstegöromålens omfång syntes befinna sig i sämre
Bih. till Riksd. Vrot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 3
18
Femte hufyudtlteln.
läge än väbeln vid Stockholms station, det icke vore obilligt, att bättre
löneförmåner bereddes jemväl väbeln vid flottans station i Carlskrona,
hvarjemte stationsbefälhafvaren, i öfverensstämmelse med hvad för
väbeln vid Stockholms station föreslagits, förordat, att väbel vid flottan
måtte förklaras berättigad att komma i åtnjutande af ett andra ålderstillägg
å 200 kronor.
Marinförvaltningen har i underdånigt utlåtande i detta ärende den
16 september 1898 på de af stationsbefälhafvarne anförda och åberopade
skäl förklarat sig vilja hemställa om nådig proposition till Riksdagen
i syfte dels att bereda väbel vid flottan förbättrade löneförmåner
på det sätt stationsbefälhafvarne förordat, dels att rätten till den sålunda
föreslagna löneförbättringen måtte få tillämpas från och med år
1899; och har marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse samma
dag angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel gjort hemställan
i berörda syfte.
På grund af hvad sålunda förekommit rörande såväl kammarskrifvarnes
som väblarnes vid flottans stationer aflöningsförhållanden får
jag i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen
att medgifva sådan ändring i gällande stat för flottans civilstat
dels att kammarskrifvarnes lön, som enligt nu gällande bestämmelser
efter 5 års tjenstgöring i samma grad ökas med 500 kronor, må
efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring i denna grad ökas med ytterligare
500 kronor, dels att väbel, för hvilken lönen enligt nu gällande bestämmelser
efter 5 års tjenstgöring i nämnda egenskap ökas med 200
kronor, må efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring såsom väbel kunna
erhålla en ytterligare lönetillökning af 200 kronor.
[6] Genom nådigt bref den 5 februari 1897, angående en del under
Inqvarterings-
officerares å månadslönarestaten underdåniga ansökan om befrielse från
bidrag. aflöningsafdrag för bostad i kronans hus, blef, bland annat, uppdraget
åt marinförvaltningen att, vid afgifvande framdeles af underdånigt förslag
till ny stat för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare
åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar, tillse, huruvida
samtliga till tjenstgöring vid flottans stationer eller varf inkallade underofficerare
kunde beredas inqvarteringsbidrag, då de icke åtnjöte fri
bostad i kronans hus.
Uti sin underdåniga skrifvelse den 10 september 1897 angående
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel år 1899 anmälde marinförvaltningen,
att embetsverket med anledning häraf infordrat yttrande
Femte liufvndtiteln.
19
och förslag i ämnet från stationsbefälhafvarne vid flottans stationer och
att sådana yttranden och förslag jemväl inkommit, men att marinförvaltningen,
med anledning af då föreliggande förslag till omorganisation
af sjömanskåren och ökning af underofficerskåren m. in. och då det
icke, innan frågorna härom blifvit afgjorda, kunde med säkerhet bedömas,
hvilka ändringar, som borde vidtagas uti gällande, af Riksdagen
faststälda stat för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare
åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar, icke ansett
sig då kunna framställa underdånigt förslag i detta ämne.
Deremot har marinförvaltningen numera, sedan 1898 års Riksdag
beslutat förändrad organisation af sjömanskåren och i sammanhang
dermed ökning af underofficerskåren m. m., ansett tidpunkten för en
lösning af denna fråga vara inne och med sin underdåniga skrifvelse
den 16 sistlidne september öfverlemnat förslag till ny inqvarteringsstat.
Den princip, som låg till grund för den i sammanhang med 1876
års lönereglering för flottans kårer och stater upprättade och allt hittills
i hufvudsak oförändrade stat, hvarom nu är fråga, vär, att alla de ständiga
befattningarna i land skulle vara förenade med boställe eller ersättning
derför i penningar. I enlighet med denna grundsats hafva
sedermera vid 1877 och 1885 årens Riksdagar i staten upptagits nya
befattningar, som ansetts böra till de ständiga hänföras. Vid 1877 års
Riksdag medgafs tillika, att officer, som är till tjenstgöring vid flottans
militärdepot eller varf kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i
kronans hus eller enligt gällande stat är berättigad till ersättning derför
i penningar, må, derest lian icke å gammal lönestat qvarstår, uppbära
inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af 300 kronor vid
Carlskrona och 400 kronor vid Stockholms station. Denna förmån utsträcktes
sedermera af 1883 års Riksdag på det sätt, att officer, hvilken
är till tjenstgöring i flottans öfverstyrelse eller i sjöförsvarsdepartementers
kommandoexpedition eller vid flottans station kommenderad och
icke åtnjuter fri bostad i kronans hus eller enligt ofvanstående stat är
berättigad till ersättning derför i penningar, eger uppbära inqvarteringsbidrag
med ett efter år räknadt belopp af 300 kronor vid Carlskrona
och 400 kronor vid Stockholms station. Slutligen har enligt 1897 års
Riksdags beslut tillkommit fäst inqvarteringsbidrag för chefen för sjökrigshögskolan
och adjutanten hos denne chef.
Med tillämpning af den förut godkända principen, att alla af officerare
bestridda befattningar, hvilka kunna anses såsom ständiga, borde
i staten upptagas, har marinförvaltningen i sitt nu framlagda förslag
uppfört 3 nya inqvarteringsbidrag till officerare, tjenstgörande i marin
-
20
Femte hufvudtiteln.
förvaltningen, enligt hvars instruktion 5 officerare skola vara anstälda
i embetsverket. I enlighet med sitt den 16 sistlidne september afgifna
utlåtande öfver en af chefen för flottans stab gjord framställning rörande
inqvarteringsbidrag till i staben tjenstgörande officerare har marinförvaltningen
i statförslaget uppfört inqvarteringsbidrag, förutom till
chefen för staben, jemväl till 2 afdelningschefer med 1,000 kronor åt
hvardera och till 8 i staben tjenstgörande officerare med samma belopp
som till öfriga i flottans öfverstyrelse tjenstgörande officerare. Hvad
angår flottans stationer har marinförvaltningen i förslaget upptagit följande
nya inqvarteringsbidrag med samma belopp, som för närvarande
utgå till samma slags eller likstälda befattningar, nemligen:
vid Carls- vid Stockkrona
holma
station: station:
till kadettofficer............................................................................ — 1
» adjutant hos stationsbefälhafvaren .................................. 1 1
» kompanichefer vid sjömanskåren..................................... 5 3
» äldste officer vid artilleridepartementet.......................... 1 —
» biträdande officer vid artilleridepartementet för torped
materielen.
.......................................................................... 1 1
» officer vid sjöinstrument- och sjökarteförrådet, i stället
för i gällande stat upptagen äldste officer vid mindepartementet,
jemlikt nådiga brefvet den 14 december
1888 ..................................................................... 1 1
» informationsofficerare vid underbefäls-och minskolorna 2 1,
hvarjemte i sjelfva staten intagits de inqvarteringsbidrag, som af 1897
års Riksdag beviljades för chefen för sjökrigshögskolan och den hos
bemälde chef anstälde adjutant med tillhopa 1,500 kronor.
Beträffande underofficerspersonalen har marinförvaltningen haft att
iakttaga det genom nådiga brefvet den 5 februari 1897 embetsverket
meddelade uppdrag att vid afgifvande af sådant förslag, som nu är i
fråga, tillse, huruvida samtliga till tjenstgöring vid flottans stationer
eller varf inkallade underofficerare kunde beredas inqvarteringsbidrag,
då de icke åtnjöte fri bostad i kronans hus. Denna nådiga föreskrift
har föranledt dertill, att i sjelfva staten blifvit utöfver nuvarande inqvarteringsbidrag
uppförda vid Carlskrona station, på sätt stationsbefälhafvaren
förordat, inqvarteringsbidrag till 6 informationsunderofficerare
samt vid Stockholms station till en underofficer tjenstgörande
hos kommendanten, en uppbördsman i kaserner m. m. och en informationsunderofficer
samt att i öfrigt genom eu vid staten fogad anmärk
-
Femte hufrudtlteln.
21
ning 2:o tillagts till tjenstgöring inkallade underofficerare en förmån,
motsvarande den, som enligt anmärkning l:o tillkommer officerare.
För underofficerare har marinförvaltningen såväl i sjelfva staten
som i anmärkningen 2:o vid densamma upptagit inqvarteringsbidrågets
belopp till 100 kronor vid Carlskrona och 150 kronor vid Stockholms
station. Mot detta belopp har jag, hvad underofficerarne af 2:a graden
beträffar, icke något att erinra. För flaggunderofficerarne deremot torde
med hänsyn till de höjda löneförmåner för motsvarande underbefäl
vid armén, som af chefen för landtförsvarsdepartement föreslagits, och
på det att icke flaggunderotficerarne måtte komma i sämre ställning än
nämnda underbefäl vid armén, inqvarteringsbidraget böra sättas något
högre, nemligen till 150 kronor vid Carlskrona och 200 kronor vid
Stockholms station.
I eu till chefen för sjöförsvarsdepartementet stäld skrifvelse har
chefen för sjökrigshögskolan hemstält, att jemväl de officerare, hvilka
kommenderats att genomgå kurs vid nämnda högskola, måtte komma i
åtnjutande af inqvarteringsbidrag, och har marinförvaltningen i häröfver
afgifvet utlåtande af den 9 sistlidne december föreslagit, att åt anmärkning
l:o vid det af embetsverket förut afgifna förslaget till inqvarteringsstat
måtte gifvas sådan affattning, att jemväl de till genomgående af
kurs vid sjökrigshögskolan kommenderade officerare deri upptagas.
Den ökade årliga utgift, som skulle föranledas af det utaf marinförvaltningen
med dess underdåniga skrifvelse den 16 september 1898
öfverlemnade statförslagets godkännande, har af marinförvaltningen beräknats
till 18,000 kronor. Den af mig ifrågasatta förändringen beträffande
flaggunderofficerarne skulle medföra en ytterligare ökad utgift
af i rundt tal 1,000 kronor. Utgiften för inqvarteringsbidrag åt officerare,
som genomgå kurs vid sjökrigshögskolan, torde, med afseende
dels derå, att kurserna för högskolan icke äro beräknade att omfatta
längre tid än 7 månader af året, dels derå, att flertalet i dessa
kurser deltagande officerare, om de ej dertill blifvit kommenderade,
skulle på grund af andra kommenderingar varit under motsvarande tid
berättigade till inqvarteringsbidrag, icke böra beräknas till högre belopp
än 3,000 kronor årligen.
Då jag för egen del icke, utöfver hvad jag ofvan angifvit, har
något att erinra mot marinförvaltningens förslag till stat med dervid
fogade anmärkningar och jag derjemte anser det billigt, att de till genomgående
af kurs vid sjökrigshögskolan kommenderade officerare
hvilka genom sin kommendering till deltagande i denna för deras utbildning
i sjöofficerens yrke synnerligen vigtiga kurs gå i mistning af
22
Femte hufvudtiteln.
tillfället att för den tid, kursen varar, erhålla sådan kommendering,
som enligt nu gällande bestämmelser skulle medföra rätt till inqvarteringsbidrag
— komma i åtnjutande af sådan förmån, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att godkänna förändrad stat för de militära befattningar vid flottan,
hvilkas innehafvare åtnjuta bostad eller inqvarteringsbidrag i penningar,
af den lydelse bilagan A vid detta protokoll utvisar.
[7-]
Polisbevakningen
vid flottans
stationer.
Sedan medlemmar af varfspolisen vid flottans station i Carlskrona
bos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föranstalta derom, att sökandena placerades på sådan
lönestat vid flottan, som enligt det för flottans pensionskassa gällande
reglemente berättigade dem att blifva till delegare i denna kassa antagne,
samt marinförvaltningen i häröfver den 10 april 1896 afgifvet
utlåtande anfört, att det syntes vara uppenbart, att förslag om pensionering
af ifrågavarande kår icke kunde till Riksdagen framställas, innan
lönestat för kåren blifvit förelagd Riksdagen och vunnit dess godkännande,
men att frågans dragande inför Riksdagen ej syntes böra
afse något mindre än ett definitivt ordnande af polisbevakningen vid
flottans varf ej blott vid Carlskrona utan ock vid Stockholms station,
behagade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1 maj 1896 uppdraga
åt marinförvaltningen att verkställa utredning i fråga om lämpligaste
sättet för ordnande af polisbevakningen vid flottans stationer i
Carlskrona och Stockholm antingen genom denna bevaknings öfvertagande
af nämnda städers polis eller ock genom anställande vid hvarje
station af en särskild poliskår äfvensom att till Eders Kongl. Maj:t
inkomma med det förslag i ämnet, hvartill omförmälda utredning kunde
föranleda.
Till åtlydnad häraf har marinförvaltningen anmodat stationsbefälhafvarne
vid flottans stationer att inkomma med yttrande och förslag
rörande ordnandet af denna angelägenhet, hvarefter till marin förvaltningen
inkommit framställningar i ämnet från stationsbefälhafvareni Carlskrona
uti skrifvelser den 5 december 1896 och den 9 augusti 1898 samt
från stationsbefälhafvaren i Stockholm uti skrifvelser den 7 november
1896, den 10 februari 1897 och den 22 april 1898; och har marinförvaltningen,
med öfverlemnande af berörda skrifvelser jemte dervid
fogade yttranden och andra handlingar, den 16 sistlidne september afgifvit
eget underdånigt utlåtande i ämnet.
Rörande tillkomsten af varfspolisen i Carlskrona och åtskilliga i
Femte hnfviidtitelii. 23
sammanhang dermed stående förhållanden anhåller jag att få erinra om
följande.
Sedan den genom nådigt bref den 30 oktober 1866 tillsatta
komité för ordnande af sjöförsvarets ekonomiska förvaltning föreslagit,
att all bevakning vid varfven, såvidt den ej besörjdes af egentliga
militärposter, skulle öfvertagas af en poliskår vid hvardera stationen,
begärde Kongl. Maj:t för genomförande af anordning i sådant
syfte vid 1871 års Riksdag en friare dispositionsrätt med afseende på
besparingarna å vissa anslag; men denna framställning vann icke Riksdagens
bifall. Sedermera utfärdades den 24 maj 1872 reglemente för
styrelsen och förvaltningen vid flottans stationer, i hvilket stadgades,
att bevakningen vid stationerna skulle förrättas af poliskåren i stationsorten;
men sedan stadsfullmäktige i Carlskrona vägrat att ingå på derstädes,
likasom i Stockholm, ifrågasatt öfverenskommelse, att stadens
polis skulle förrätta bevakningen vid stationen, anbefaldes genom nådigt
bref den 12 november 1872 uppsättande af en särskild poliskår
för Carlskrona station, hvarjemte den för kårens aflöning beräknade
summa af 17,200 kronor blef för år 1873 anvisad att utgå af anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll. Derefter föreslogs i nådig proposition
till 1873 års Riksdag, att för aflöning åt polisbevakningen vid
Carlskrona station anslaget till flottans nybyggnad och underhåll måtte
med 17,200 kronor förhöjas; men denna framställning blef icke af Riksdagen
bifallen.
Uti statsverkspropositionen till 1877 års Riksdag föreslogs, att de
af Eders Kongl. Maj:t den 3 oktober 1876 i öfverensstämmelse med
Riksdagens beslut faststälda grunder för pensioneringen af flottans befäl
och underbefäl med vederlikar måtte jemväl få tillämpas vid pensioneringen
af personalen vid, bland andra kårer och stater, varfspolisen;
men Riksdagen, som ej ansåg lämpligt att ingå i pröfning af förslag
till pensionering, grundande sig på lönestater, hvilka ej varit föremål
för Riksdagens pröfning, biföll ej heller denna framställning.
På nådig befallning afgaf den 23 november 1877, efter varfschefernas
hörande, förvaltningen af sjöärendena underdånigt förslag till aflöningsstater
för polispersonalen vid flottans varf, hvilket förslag afsåg
dylik bevakning icke allenast vid Carlskrona utan äfven vid Stockholms
station. Vid underdånig föredragning häraf den 30 december 1878 anförde
emellertid dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet, att, i
anledning af väckt fråga om åvägabringande af öfverenskommelse derom,
att bevakningen vid sistnämnda station skulle öfvertagas af Stockholms
poliskår, öfverståthållareembetet förklarat sig icke kunna ingå på
24
Femte hufvudtlteln.
den af stationsbefälhafvaren gjorda framställning i ämnet, samt att frågan
om upprättande af en särskild kår för Stockholms stations bevakning
icke syntes böra, innan vidare utredning af ärendet vunnits, komma
under pröfning; på grund hvaraf departementschefen ansåg sig icke
kunna tillstyrka aflåtande af nådig framställning i ämnet till Riksdagen.
Hos 1880 års Riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t framställning
derom, att reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll,
1,078,000 kronor, måtte upptagas under följande titel: »flottans nybyggnad
och underhåll, derunder för polisbevakning vid Carlskrona station
22,100 kronor, reservationsanslag 1,078,000 kronor»; men denna framställning
vann icke Riksdagens bifall.
Det till aflöning af varfspolisen i Carlskrona, hvilken allt sedan
sin tillkomst utgjorts af 1 poliskommissarie, 3 öfverkonstaplar och 18
poliskonstaplar jemte extra poliskonstaplar, för åren 1873, 1874 och
1875 anvisade medelsbeloppet 17,200 kronor höjdes genom nådiga brefvet
den 17 december sistnämnda år till 22,100 kronor, hvarvid det förblef,
till dess på grund af det genom nådiga brefvet den 31 december 1891
medgifna lönetillägg åt polispersonalen efter viss tids tjenstgöring det
från och med år 1892 blifvit successivt ytterligare höjdt, så att det för
år 1899 utgör 25,500 kronor.
Uti sin förutnämnda skrifvelse till marinförvaltningen af den 5
december 1896 har stationsbefälhafvaren i Carlskrona, med instämmande
i ett af polismästaren i nämnda stad afgifvet yttrande i ämnet, såsom
sin mening uttalat, att polisbevakningen vid stationen och varfvet i
Carlskrona borde på angifna vilkor öfvertagas af stadens polis. I
anledning häraf anmodade marinförvaltningen den 18 i samma månad
stationsbefälhafvaren att låta verkställa och till förvaltningen inkomma
med utredning af frågan om polisbevakningens öfvertagande af Carlskrona
stad samt att för sådant ändamål göra framställning hos staden,
om och på hvilka vilkor staden skulle vara villig åtaga sig bevakningen.
Sedan denna fråga till följd deraf blifvit anmäld hos stadsfullmäktige
i Carlskrona samt deras beredningsutskott i afgifvet yttrande
tillstyrkt, att den ifrågakomna polisbevakningen måtte af staden öfvertagas
enligt ett, af utskottet uppgjordt förslag till hufvudgrunder för
en öfverenskommelse, blef emellertid utskottets i ärendet gjorda hemställan
vid stadsfullmäktiges sammanträde den 2 juli 1898 afslagen, i
följd hvaraf stationsbefälhafvaren i skrifvelse den 9 sistlidne augusti
anförde, att något vidare i fråga om stadens öfvertagande af polisbevakningen
icke syntes vara att åtgöra.
Femte hufvudtiteln.
25
\ idkommande Stockholms station, der polisbevakningen ännu ombesörjes
af det militära manskapet, har stationsbefälhafvaren med sin
skrifvelse den 7 november 1896 öfverlemnat, bland annat, ett af stationens
varfsehef afgifvet yttrande, hvaruti denne, under framhållande
att i och med båtsmanshållets slutliga vakanssättning behofvet af en
poliskår för varfvets bevakning komme att göra sig känbar!-, framlagt
ett förslag, enligt hvilket bevakningen af varfvet skulle anförtros åt en
särskild, af hufvudstadens polisstyrelse oberoende poliskår. För egen
del har stationsbefälhafvaren — med erinran att fråga förut varit å bane
om hela polisbevakningens vid stationen öfvertagande af hufvudstadens
poliskår, men att öfverståthållareembetet enligt dess skrifvelse till stationsbefälhafvaren
den 8 oktober 1873 motsatt sig ett dylikt förslag —
anfört, att frågan om polisbevakningen vid Stockholms station syntes
böra ordnas efter olika grunder beträffande varfvets område och området
utom varfvet samt att stationsbefälhafvaren, hvilken med afseende
å de numera ändrade törhållandena ånyo gjort framställning till öfverståthållareembetet
om stadens öfvertagande af bevakningen utom varfvet,
tillstyrkte varfsehefens förslag beträffande ordnandet af bevakningen
å varfsområdet. Sedermera bär stationsbefälhafvaren med skrifvelse den
10 februari 1897 till marinförvaltningen öfverlemnat det af öfverståthållareembetet
på stationsbefälhafvarens nyssnämnda framställning aflåta
svar, deruti öfverståthållareembetet anfört, bland annat, att öfvertagandet
af polisbevakningen utom varfvet skulle öka kostnaderna för
stadens polisverk med omkring 8,000 kronor årligen och att öfverståthållareembetet
på i skrifvelsen angifna grunder ej funne skäl att
hos stadsfullmäktige begära anslag för ifrågavarande ändamål, i anledning
af hvilket svar stationsbefälhafvaren, då frågan sålunda ej kunde
lösas på sätt han förut tänkt sig, ansåge intet annat återstå än att antingen
afstånga Skepps- och Kastellholmarnas områden såsom ett kasernområde
eller också att inleda underhandling med Stockholms stad rörande
de vilkor, på hvilka staden kunde vara villig att öfvertaga ifrågavarande
polisbevakning. Emellertid har i sin skrifvelse den 22 april
1898 stationsbefälhafvaren, då till följd af den nu hastigt pågående
vakanssättningen båtsmanshåll icke kunde för bevakningen påräknas
längre än på sin höjd till 1899 års utgång, gjort förnyad framställning
i ämnet och dervid öfverlemnat två af varfsehefen uppgjorda nya förslag
rörande den för bevakningen vid stationen erforderliga personalen,
det ena förslaget afseende bevakningen endast af varfvet och det andra
bevakningen af hela stationen — det sista förslaget uppgjordt för den
Bih. till Riksil. Prut. 1899. 1 Samt. 1 Afd. I Haft. 4
26 Femte hufvudtiteln.
händelse bevakningen utom varfvet icke komme att öfvertagas af kommunen.
Marinförvaltningen har i sitt den 16 sistlidne september afgifna
underdåniga utlåtande för egen del anfört följande.
Först torde böra framhållas, att, äfven om förslag, såsom i det
föregående meddelats, varit å bane att öfverlemna polisbevakningen vid
Carlskrona stations varf åt allmänna polisen i Carlskrona stad, någon
anmärkning dock icke gjorts eller torde vara att göra vare sig emot
organisationen af den nuvarande, genom nådiga brefvet den 12 november
1872 tillkomna varfspoliskåren i Carlskrona eller mot det sätt, hvarpå
denna kår motsvarat de på densamma stälda fordringarna. Till följd
häraf och då Carlskrona stad ej ville öfvertaga polisbevakningen vid
varfvet därstädes, vore någon förändring ej att förorda beträffande
organisationen af polisbevakningen å denna station.
Hvad åter beträffade Stockholms station hade sådana förhållanden
inträdt, som med nödvändighet påkallade ej blott en ändring af det
sätt, hvarpå bevakningen vid stationen nu ombesörjdes, utan äfven att
denna ändring komme till stånd inom den närmaste framtiden. Polisbevakningen
derstädes utgjordes numera, under befäl af underofficerare,
dels af militärt manskap, uttaget ur flottans till tjenstgöring uppfordrade
båtsmanskompanier, dels ock af för ändamålet antagna daglönare å
varfvet. Som redan sagts, hade dock den på senare tid raskt fortgående
vakanssättningen inom båtsmanshållet ställt i utsigt, att bevakningen,
på sätt nu egde rum, icke kunde påräknas mer än på sin höjd
till 1899 års utgång, och att för sådan tjenstgöring taga i anspråk
manskap från den till andra tjensteuppdrag afsedda, stundom alltför
fåtaliga sjömanskåren, syntes icke kunna ifrågasättas.
Den gamla frågan om polisbevakningens öfvertagande af Stockholms
stad hade derför helt naturligt ånyo blifvit tagen i öfvervägande.
Innan marinförvaltningen emellertid närmare inläte sig på spörsmålet,
huruvida staden kunde ega någon skyldighet beträffande öfvertagandet
af den polisbevakning vid flottans härvarande station, som
hittills ombesörjts af flottan, ville marinförvaltningen erinra derom, att
denna bevakning omfattade ej blott varfvet och dess olika, inom inhägnader
belägna delar, utan jemväl det ganska vidsträckta området
utom varfvet, som på de kronan tillhöriga Skepps- och Kastellholmarne
upplåtits för allmänheten.
De förhållanden, som rörde bevakningen inom varfvet, och de, som
rörde bevakningen utom detsamma, vore helt olika och visade oveder
-
Femte hufvudtiteln.
27
sägligt på denna frågas delande i två frågor. Ej blott beträffande förutsättningarna
för den ena och andra bevakningens ändamålsenliga utförande,
utan jemväl i fråga om bedömandet af spörsmålet om den enes
eller andres skyldighet att ombesörja och draga kostnaderna för bevakningen
vore det af vigt, att från frågan om bevakningen af flottans
varf skilja frågan om bevakningen af flottans område utanför varfvet.
Hvad då först vidkomme polisbevakningen inom varfvet, torde det
böra bemärkas, att — i olikhet med den vanliga polisbevakningen, som
afsåge att förekomma och beifra handlingar, genom hvilka säkerheten
till person eller egendom eller allmän ordning stördes — bevakningen
af varfvet hufvudsakligen afsåge skydd för eldfara och skada å kronans
egendom och dylikt. Gifvet syntes det ock derför vara, att den personal,
som hade att utöfva bevakning inom varfvet, borde stå under omedelbar
ledning af varfvets befäl och af detsamma mottaga de instruktioner,
som för bevakningens rätta handhafvande kunde erfordras, hvilket
icke läte sig göra, derest hufvudstadens polis skulle omhänderhafva
bevakningen och för densamma ansvara. Då dessutom de flesta förseelser,
som förekomme inom varfvet, blefve föremål för behandling af
krigsrätt, torde olämpligheten af varfvets indragande under det allmänna
polisområdet vara uppenbar. Härtill komme, att emellan flottans manskap
och stadens polispersonal ett spändt förhållande med deraf sannolikt
följande ledsamma förvecklingar kunde väntas uppstå af en dylik
anordning. Då varfvet dessutom utgjorde ett för allmänheten afstängdt
område, torde för öfrigt få anses oomtvistligt, att staden icke heller
egde någon skyldighet att, derest sådant ifrågasattes, öfvertaga denna
bevakning.
I fråga om bevakningen utom varfvet vore förhållandet deremot
ett annat. Denna bevakning vore uteslutande en polistjenst i vanlig
mening. Att flottans manskap icke kunde innehafva de förutsättningar,
som erfordrades för en tillfyllestgörande sådan bevakning, vore uppenbart,
helst då det saknade både den befogenhet och den auktoritet,
som vore oundgängliga för att gent emot en stor allmänhet uppträda
med tillbörligt eftertryck.
I de svar, som öfverståthållareembetet aflåtit på gjorda framställningar
om stadens öfvertagande af åtminstone polisbevakningen utom
varfvet, hade anförts, bland annat., att något tvingande behof af polisbevakning
å holmarna ur det allmännas synpunkt icke förefunnes annat
än vid vissa tillfällen. I detta afseende vore dock marinförvaltningen
af en annan mening, i det att erfarenheten visat, att ständig bevak
-
28
Femte hufvudtiteln.
ning vore väl behöflig, särskild! sommartiden, då en mängd menniskor
såväl natt som dag trafikerade Skepps- och Kastellholmarna.
Dessutom hade öfverståthållareembetet åberopat ett yttrande af stadens
ombudsman, enligt hvilket Skepps- och Kastellholmarna egentligen
vore att betrakta såsom kronan enskildt tillhöriga tomter, med afseende
å hvilka kronan hade samma rättigheter och skyldigheter som enskilda
tomtegare. Häraf skulle då följa, att kronan egde rätt att låta afstånga
holmarna såsom ett särskild! kasernområde; men då dessa holmar visat
sig vara bland Stockholmsbefolkningens favoritplatser och en eftersökt
tilläggsplats för en mängd privata fartyg och båtar, torde väl, såsom
stationsbefälhafvaren ock anmärkt, en sådan åtgärd icke vara lämplig.
Att, så länge holmarna stode öppna för allmänheten — hvilket
naturligen vore i stadens intresse och ej i flottans — staden hade
samma skyldigheter i afseende på dessa holmar som beträffande andra
offentliga platser, ansåge marinförvaltningen vara otvifvelaktigt; och att
kommunen äfven sjelf icke förnekat riktigheten af denna uppfattning,
framginge af öfverståthållareembetets skrifvelse den 28 juni 1897, deruti
såsom skäl för afböjande! af den gjorda framställningen endast, förutom
hvad redan nämnts, åberopats, att genom öfvertagandet af polisbevakningen
å Skepps- och Kastellholmarna grunderna för polisposteringen i
hufvudstaden skulle rubbas, att ökade kostnader för polisväsendet skulle
drabba kommunen, att ett för staden ofördelaktigt prejudikat i fråga
om polisbevakningen i närheten af andra kasernområden skulle uppkomma
samt att behofvet af polisbevakning vore större å andra platser
inom hufvudstaden, allt omständigheter som icke kunde inverka på
bedömandet af frågan om stadens skyldighet i förevarande afseende.
Härtill komme ock, att staden redan nu genom att deltaga i underhållet
af Skeppsholmsbron äfvensom i utgifterna för belysningen å
Skeppsholmen på visst sätt erkänt, att staden ur det allmännas synpunkt
hade skyldigheter beträffande ifrågavarande platser.
I enlighet med den sålunda af marinförvaltningen uttalade uppfattningen
hade embetsverket i skrifvelse den 17 maj 1898 anmodat
stationsbefälhafvaren härstädes att meddela öfverståthållareembetet, det
flottan efter viss dag år 1899, hvilken af stationsbefälhafvaren skulle
uppgifvas, icke egde tillgång å manska]), som kunde afses för polisbevakningen
utom varf vet å Skeppsholmen eller å Kastellholmen och
att följaktligen all dylik bevakning å den för allmänheten upplåtna
delen af dessa holmar komme att från flottans sida med sagde dag
upphöra. Tidpunkten härför hade af stationsbefälhafvaren i skrifvelse
till öfverståthållareembetet bestämts till den 1 april 1899.
Femte hufvndtiteln.
29
Marinförvaltningen ansåge sig derför vid uppgörande af det underdåniga
förslaget hafva att taga hänsyn endast till hvad bevakningen af
flottans varf kunde kräfva.
Enligt den genom nådiga brefvet den 10 december 1897 faststälda
stat för varfspolisen i Carlskrona utgjordes personalen vid nämnda
kår af 1 kommissarie, 3 öfverkonstaplar och 18 poliskonstaplar, och
upptoges denna personals aflöning till 1,600 kronor för kommissarien,
1,200 kronor för en hvar af öfverkonstaplarne och 800 kronor, deri
inberäknats 132 kronor i beklädnadsersättning, för en hvar af konstaplarne,
hvartill komme 1,500 kronor till extra konstaplar och 1,000
kronor i uppmuntringspenningar.
Af denna personal åtnjöte på grund af nådiga brefvet den 31 december
1891 följande personligt lönetillägg, motsvarande ålderstillägg,
till nedannämnda belopp, nemligen:
kommissarien 2 lönetillägg å 200 kr....................................... kr. 400
3 öfverkonstaplar, hvardera 2 lönetillägg å 100 kr........ » 600
13 konstaplar, hvardera 2 lönetillägg å 100 kr................. » 2,600
2 konstaplar, hvardera 1 lönetillägg å 100 kr..................... » 200
eller tillhopa kr. 3,800
Då det syntes vara riktigt, att medlemmar af poliskåren liksom
öfrige civile eller civilmilitära tjenstemän komme i åtnjutande af ålderstillägg,
ansåge marinförvaltningen, att till personalen vid varfvens poliskårer
borde utgå två ålderstillägg, hvartdera utgörande för en hvar af
kommissarierna 200 kronor samt för en hvar af öfverkonstaplarne och
konstaplarne 100 kronor, att utgå efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring inom samma grad.
Mot nu gällande stat för varfspolisen i Carlskrona hade marinförvaltningen
ej något att erinra.
Det af varfschefen i Stockholm senast uppgjorda förslaget angående
varfspolis för härvarande station upptoge 1 öfverkonstapel med
1,600 kronors aflöning, 3 vaktkonstaplar, hvardera med 1,332 kronors
aflöning, och 16 konstaplar, hvardera med 1,132 kronors aflöning, dervid
stationsbefälhafvaren beträffande gradbenämningarna framstält ett
särskildt. förslag.
I likhet med stationsmyndigheterna och på de i det föregående
utvecklade grunder ansåge marinförvaltningen nödvändigt, att en särskild
flottans poliskår upprättades för bevakningen af härvarande varf,
30
Femte hufvudtiteln.
hvilken poliskår, likasom varfspolisen i Carlskrona, borde vara civil
men lyda under strafflagen för krigsmakten.
Vid bestämmandet af löneförhållandena och gradbenämningarna vid
densamma hade det emellertid synts marinförvaltningen nödigt att åstadkomma
likhet i detta afseende mellan båda stationerna. Marinförvaltningen
hade derför härutinnan ansett eu jemkning böra ega rum i det
af varfsehefen härstädes afgifna förslaget samt att det i samma förslag
upptagna antalet konstaplar lämpligen borde kunna nedsättas till 13,
derest ett särskildt belopp afsåges för extra konstaplar. Dessutom syntes
vid Stockholms station, likasom vid Carlskrona station, ett visst belopp
böra vara att tillgå för beviljande af uppmuntringspenningar åt personalen.
Af varfsehefen hade derjemte ifrågasatts, att den högsta polisbefattningen
vid Stockholms station, för hvilken befattnings innehafvare
varfsehefen föreslagit benämningen öfverkonstapel, men marinförvaltningen
benämningen kommissarie, skulle kunna ombesörjas af stationens
väbel, i hvilket fall aflöningen för innehafvaren af nämnda polisbefattning
skulle kunna nedsättas. Såväl ur sparsamhetssynpunkt som
äfven på den grund att stationens väbel vore svagt aflönad och borde
kunna eg a tid att på behörigt sätt egna sig åt polisbefattningen, ansåge
sig marinförvaltningen, i likhet med stationsbefälhafvaren, böra förorda
en dylik anordning, som, derest den befunnes lämplig, sannolikt redan
nu skulle kunna åstadkommas.
De åsigter, som sålunda af marinförvaltningen uttalats i fråga om
anordnandet af polisbevakningen vid flottans varf, delar jag fullständigt.
Den erfarenhet, som vunnits under de 26 år, hvilka förflutit efter det
varfspoliskåren i Carlskrona upprättades, har ådagalagt, att en sådan
kår icke kan undvaras och att kåren, sådan den år 1872 organiserades,
på ett tillfredsställande sätt fyllt behofvet. För kårens personal måste
det kännas hårdt, att den i följd af omständigheter, i hvilka den icke
haft någon skuld, icke kunnat vinna samma tryggade ställning som
öfriga kårer vid flottan.
Enligt den stat, som den 9 sistlidne december af Eders Kongl.
Maj: t faststäldes för varfspolisen i Carlskrona att gälla från och med
den 1 innevarande januari, har det från anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll till varfspolisen utgående belopp, jemfördt med motsvarande,
af marinförvaltningen angifna belopp för år 1898, minskats
med 400 kronor i följd af afgång bland den till lönetillägg berättigade
personalen och utgör följaktligen, såsom jag redan erinrat, 25,500
kronor. Derest aflöning åt denna kår skulle komma att utgå från an
-
Femte liufvudtiteln.
31
slagen till aflöning för flottans kårer och stater samt till ålderstillägg,
skulle således utgifterna från anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
minskas med 25,500 kronor. Då emellertid sistnämnda anslag
för närvarande är så knappt, att årligen åtskilliga af stationsmyndigheterna
såsom oundgängliga anmälda behof icke kunna tillgodoses,
anser jag mig icke kunna föreslå en motsvarande minskning af detsamma.
Hvad beträffar polisbevakningen vid Stockholms station synes det
mig vara af vederbörande myndigheter till fullo ådagalagdt, att under
nuvarande förhållanden, äfven frånsedt behofvet af bevakning å Skeppsholmen
utom varfsområdet och å Kastellholmen, bevakningen å varfvets
skilda delar icke kan bestridas af manskap från flottans militära personal,
och icke heller torde någon minskning i den af marinförvaltningen
föreslagna polispersonalen kunna ifrågasättas.
Sammanlagda kostnaden för den af marinförvaltningen föreslagna
poliskåren skulle, på sätt embetsverkets förslag till stat för densamma
närmare utvisar, uppgå till 40,200 kronor, ålderstillägg oberäknade.
Frågan om den föreslagna poliskårens pensionering, hvilken lärer
böra ske genom flottans pensionskassa, har jag ansett böra till behandling
företagas först efter det frågan om kårens organisation blifvit löst.
På grund af hvad jag nu anfört får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kong!. Maj:t föreslå Riksdagen
att godkänna stat för flottans poliskår af den lydelse, bilagan B
vid detta protokoll utvisar, samt medgifva dels att den redan anstälda
personalen vid varfspolisen i Carlskrona må vid öfverflyttning till den
nya staten komma i åtnjutande af ålderstillägg, motsvarande nu innehafvande
lönetillägg, dels att i öfrigt personalen vid varfspolisen i
Carlskrona må vid öfverflyttningen till ordinarie stat få, i fråga
om rätt till ålderstillägg, räkna sig till godo då innehafd tjenstetid
vid kåren.
I sin underdåniga skrifvelse den 16 september 1898 angående ut- [8-]
gifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 har marinför- beloppen,
valtningen anfört, att, om gällande stater med de af marinförvaltningen
föreslagna ändringar beträffande inqvarteringsstaten och flottans poliskår,
hvilka betingade en ökad utgift af tillhopa 58,200 kronor, toges till
utgångspunkt, för alla till anslagstiteln aflöning för flottans kårer
och stater hänförliga utgifter under år 1900 erfordrades
tillhopa .................................................................. kr. 1,954,019: 70.
Transport. kr. 1,954,019: 70.
32
Femte hufyudtiteln.
Transport kr. 1,954,019: 70.
Om från denna summa dragés 1899
års anslag till aflöning för flottans
kårer och stater..................... kr. 1,729,052: —
samma års anslag till ersättning
för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre
härad af Kalmar län..................... » 114,000: —
samt tillgången i följd af vakanser
m. in., beräknad till .................... » 52,767: 70 ^ j ggg
så skulle enligt marinförvaltningens förslag erfordras
eu ökning af...................................................................... kr. 58,200: —
Enligt de förslag, jag i det föregående framstält, skulle följande
ökade utgifter från afiöningsanslaget påkallas, nemligen: för tillämpande
af ny stat för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare
åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar...... kr. 22,000: —
samt för aflönande af flottans poliskår, då i betraktande
tages, att vid Stockholms station poliskommissarieoch
väbelsbefattningarna antagligen blifva förenade,
hvarigenom eu utgift från afiöningsanslaget af 800
kronor komme att besparas............................................ .. » 39,400: —
eller tillhopa kr. 61,400: —
hvaremot, derest min framställning om uppförande i riksstaten
af ett särskildt anslag till repetitionsöfningar
för reservofficerare vinner bifall, utgifterna från aflö
-
ningsanslaget skulle minskas med ett belopp af............ kr. 4,400: —
hvadan den erforderliga ökningen af sistnämnda anslag
skulle blifva................................................................................. kr. 57,000: —
Följaktligen hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen,
att anslaget till aflöning för flottans kårer och stater må i riksstaten
för år 1900 upptagas till ett med 57,000 kronor höjdt belopp,
eller till 1,786,052 kronor; samt att hvad af anslaget till ersättning för
vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör
inräknas bland tillgångarna till aflöning för flottans kårer och stater,
må likasom föregående år användas för fyllande af behofvet under
denna anslagstitel år 1900.
Femte liufTudtiteln.
33
Carlskrona artillerikår.
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning [9.]
medgaf 1898 års Riksdag, att ersättning för naturaportion i land, be- Höjdpor'':ion8-räknad efter hittills gällande grunder, finge, der sådan ersättning för- Itänder*
fattningsenligt ifrågakomme, till underofficerare vid flottan från och med officerarebörjan
af år 1898 och tills vidare utgå med 62 öre för hvarje portion.
Enär detta beslut icke ansetts omfatta jemväl underofficerarne vid
Carlskrona artillerikår, har chefen för kåren i skrifvelse till marinförvaltningen
hemstält om utverkande deraf, att framställning om enahanda
förmån för artillerikårens underofficerare från och med början
af år 1899 måtte hos Riksdagen göras, hvarjemte kårchefen meddelat,
att portionsersättningen till kårens underofficerare för närvarande utgjorde
48 öre samt att å reservationsanslaget till kåren funnes tillgång
till bestridande af den ifrågasatta ökade utgiften; och har marinförvaltningen
i sin underdåniga skrifvelse den 16 sistlidne september angående
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 gjort hemställan
i ämnet.
Den sålunda föreslagna förändringen af ifrågavarande förmån
synes vara af billighet påkallad, då den redan tillgodokommit underofficerarne
såväl vid armén som vid flottan; hvarför jag i underdånighet
hemställer, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att medgifva, att ersättning för naturaportion, beräknad efter hittills
gällande grunder, må, der sådan ersättning författningsenligt ifrågakommer,
till underofficerarne vid Carlskrona artillerikår från och med
början af innevarande år och tills vidare utgå med 62 öre för hvarje
portion.
På hemställan af chefen för landtförsvarsdepartementet har Eders [10.]
Kongl. Maj:t denna dag beslutit föreslå Riksdagen att medgifva, dels Höjd dagatt
dagaflöningen under tjenstgöring må förhöjas för, bland andra, styckjunkare
och sergeanter vid armén, för de förre från 1 krona till 1 arvoden åt
krona 50 öre och för de sistnämnde från 80 öre till 1 krona 20 öre, underbefäldels
ock att månadsarvodena må höjas för l:e konstaplar från 15
kronor till 18 kronor, för 2:e konstaplar från 10 kronor till 13 kronor
och för vice korpraler från 5 kronor till 8 kronor.
Underbefäl och manskap af motsvarande grader vid Carlskrona
artillerikår åtnjuta enligt gällande stat för kåren:
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.
5
34
Femte hufvudtiteln.
styckjunkare dagaflöning: .................................................................... 1 krona
sergeant » ................................>.................................. 1 »
l:e konstapel månadsarvode ........................................................ 15 kronor
■ 2:e » » 10 x>
l:a kl. artillerist » 5 »
För att, derest den föreslagna höjningen af dagaflöning och månadsarvode
åt förutnämnda personal vid armén vinner bifall, sätta motsvarande
personal vid Carlskrona artillerikår i samma ställning beträffande
nu ifrågavarande aflöningsförmåner, hvilket lärer vara af billighet
påkalladt, erfordras, att vid Carlskrona artillerikår dagaflöningen böjes
för styckjunkare från 1 krona till 1 krona 50 öre samt för sergeant
från 1 krona till 1 krona 20 öre och månadsarvodet för l:e konstapel
från 15 kronor till 18 kronor, för 2:e konstapel från 10 kronor till 13
kronor samt för l:a kl. artillerist från 5 kronor till 8 kronor.
En sådan höjning af dagaflöningar och månadsarvoden skulle,
enligt af marinförvaltningen verkstäld beräkning, medföra en ökad årlig
utgift från reservationsanslaget till Carlskrona artillerikår af i rundt tal
6,200 kronor.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag i underdånighet,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
dels att medgifva, att vid Carlskrona artillerikår dagaflöningen
under tjenstgöring må höjas för styckjunkare från 1 krona till 1 krona
50 öre och för sergeant från 1 krona till 1 krona 20 öre, samt månadsarvodet
för l:e konstapel från 15 kronor till 18 kronor, för 2:e
konstapel från 10 kronor till 13 kronor och för l:a kl. artillerist från 5
kronor till 8 kronor äfvensom att staten för Carlskrona artillerikår må
i öfverensstämmelse härmed ändras;
dels ock att i riksstaten för år 1900 höja reservationsanslaget till
Carlskrona artillerikår, nu utgörande 293,795 kronor, med 6,200 kronor
till 299,995 kronor.
Ålderstillägg.
[11] Af hvad jag i det föregående hemstält dels rörande ett andra
liderstiiiägg. ålderstillägg för kammarskrifvarne och väblarne vid flottans stationer,
dels angående aflöningsstat för flottans poliskår föranledes en ökad utgift
från förslagsanslaget till ålderstillägg; och har ökningen beräknats
Femte hufvudtiteln.
35
för kammarskrifvarne till 2,500 kronor, för väblarne till 400 kronor
och för poliskåren till 3,400 kronor, eller till samman]agdt 6,300 kronor.
Med afseende härå hemställer jag i underdånighet, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t föreslå .Riksdagen
att i riksstaten för år 1900 höja förslagsanslaget till ålderstillägg,
som nu utgör 32,000 kronor, med 6,300 kronor till 38,300 kronor.
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.
Enligt planen för genomförande al den år 1887 beslutade organisationen
af sjömanskåren och på grund deraf beräknade förändringar i
afseende på en del anslag under femte hufvudtiteln skulle det under
denna hufvudtitel uppförda anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
från och med år 1895 utgå ur riksstaten; men uppå
Eders Kongl. Majrts framställning blef anslaget i riksstaten för samma
år uppfördt med ett belopp af 33,300 kronor, af skäl att då vakanssättningen
af båtsmanshållet icke blifvit fullständigt genomförd, anslaget
fortfarande vore erforderligt för att bereda de rust- och rotehållare vid
båtsmanshållet, hvilka utgöra besväret effektivt, den lindring i besväret,
som 1892 års urtima Riksdag beslutit. Samma skäl föreligger
ännu, hvadan ifrågavarande anslag jemväl i förslaget till riksstat för
år 1900 upptagits med oförändradt belopp, 33,300 kronor.
9
Flottans öfningar.
Enligt det vid Eders Kongl. Maj:ts till 1896 års Riksdag aflåtna
proposition angående statsverkets tillstånd och behof fogade utdrag af
statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari nämnda år
anförde dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet i fråga om behofvet
af ökadt anslag till flottans öfningar bland annat följande.
Erfarenheten från de då senast förflutna årens eskaderöfningar
gåfve vid handen, att det dåvarande anslaget till flottans öfningar icke
kunde anses vara tillräckligt för vinnande af det dermed afsedda ändamål:
att bibringa och underhålla fullt tillfredsställande kännedom om
materielens handhafvande på verksammaste sätt. Hufvudorsaken härtill
vore uppenbarligen att söka i den genomgripande förändring, som
sjelfva beskaffenheten af flottans öfningar undergått i sammanhang
med omdaningen af stridsfartygen, hvilka numera, efter tacklingens
Lindring i
rustnings- och
roteringsbesvären.
[12.]
Flottans
öfningar.
36
Femte hufvudtiteln.
borttagande, uteslutande rörde sig med ångkraftens tillhjelp. En fullständig
insigt och färdighet i handhafvandet af nutidens invecklade
krigsmaskiner på sjöförsvarets område kunde icke vinnas utan samöfningar
af större både långvarighet och omfattning, än forna enklare
förhållanden kräfde.
Den år 1880 tillsatta sj oför svar skomitén, som föreslog öfningsanslagets
höjande till 670,000 kronor och dervid framhöll den störa
vigten af personalens tidsenliga utbildning, beräknade, att med ett anslag
af 670,000 kronor följande antal öfningsdagar pr man borde erhållas,
nemligen för officer af högre grad än kaptens 51, för kapten
46, för subalternofficer 146, för underofficer 59 och för stammanskap
112. Detta antal öfningsdagar hade emellertid de senare åren ej kunnat
uppnås, under det att, såsom nämndt, fordringarna på personalens mångsidiga
utbildning i betydlig mån stigit i följd af materielens alltmera
komplicerade beskaffenhet.
Bland de förnödenheter, hvilkas förbrukning till följd af den förändring,
öfningsmaterielen undergått, på senare tider i högst betydlig
mån ökats och måste växa med antalet af de i öfningarna deltagande
fartyg, borde i första rummet nämnas stenkol. Åtgången deraf betingades
icke blott af fartygens förflyttande från en ort till en annan,
utan särskildt äfven af nödvändigheten att genom gång i olika farleder
samt under vexlande förhållanden bereda personalen en noggrann kännedom
om våra skärgårdar och vana att der föra de fartyg, som i behofvets
stund skulle«i dessa skärgårdar uppträda. Kostnaden för stenkol
hade under de senaste årens ingalunda långvariga eskaderöfningar uppgått
till betydliga belopp och var under eskaderöfningarna år 1895
öfver 70,000 kronor.
Förutom den ökade åtgången af stenkol bidroge äfven, bland
annat, de höga prisen på nutidens artilleriammunition, hvaraf ej obetydliga
qvantiteter måste förbrukas, till att göra öfningsanslaget otillräckligt.
Visserligen användes vid skjutöfningarna företrädesvis smärre
pjeser och tubkanoner; men det vore nödvändigt att söka förskaffa
personalen någon erfarenhet äfven i fråga om betj enandet af de stora
kanonerna vid skarpskjutning. I huru hög grad kostnaderna för dessa
skjutöfningar ökats, insåges lätt, då man toge i betraktande, att priset
år 1880 utgjorde för en 12 cm. granat 10 kronor, för en 24 cm. granat
67 kronor samt för en gevärspatron 6 öre, under det att år 1895 en
12 cm. granat kostade 14 kronor 30 öre, en 24 cm. granat 100 kronor
och en gevärspatron 12 öre. De projektiler, som under skjutöfningar
förbrukades vid sjöbefästningarna vid Carlskrona, bekostades från öfnings
-
Femte hufvudtiteln.
37
anslaget, och denna utgift, som tydligen måst ökas efter tillkomsten af
Carlskrona artillerikår, vore för öfningsanslaget ganska kännbar. Den
utgjorde år 1894 7,346 kronor, och kostnaden för projektiler vid öfningarna
med flottans fartyg samt vid exercisskolorna samma år uppgick
till 78,155 kronor.
Expeditionskostnaderna ökades äfven af det skäl, att de nya fartygstyperna
kräfde större personal för maskinernas skötsel än de äldre
typerna. Sålunda erfordrades af maskinpersonal å en l:a kl. pansarbåt
56 maskinister och eldare, å en torpedkryssare 24 och å en torpedbåt
8. Härvid vore ytterligare att märka, att för maskinpersonalen
alltid kräfdes högre aflöning än för öfrig med densamma likstäld personal
ombord.
De nu anförda omständigheter, som medförde ökade kostnader för
flottans öfningar, hade förorsakat, att för vidmakthållande af personalens
tjenstbarhet behöfliga expeditioner måst helt och hållet indragas
eller förkortas. Under flera år hade befälhafvarne för öfningseskadrarne
framhållit, att tiden för de så ytterst vigtiga öfningarna i eskader
varit så kort, att ett stort antal öfningar antingen alls icke kunnat
företagas eller ock måst så afkortas, att de ingalunda medfört åsyftadt
resultat, hvilket ju ej borde förvåna, då man för kostnadens skull ej
kunde låta eskaderöfningarna utsträckas öfver 5 å 6 veckor. Och dessa
öfningar, hvilka de senare åren blifvit utförda med så pass stor materiel,
som hädanefter utiller vanliga förhållanden torde vara af behofvet
påkallad men ej på länge syntes behöfva ökas, vore dock nödvändiga
för att erhålla en befälspersonal, som kände sin materiel och sitt blifvande
stridsfält samt hade praktiskt studerat sätten för den förras användande.
Då sålunda den utveckling, vårt sjöförsvars väsen undergått sedan
anslaget för flottans öfningar bestämdes till dess dåvarande belopp af
670,000 kronor, å ena sidan med bjudande nödvändighet kräfde, att
öfningarna utsträcktes utöfver hvad då egde rum, men å andra sidan
också medfört sådan ökning af kostnaderna för desamma, att de måste
i följd af anslagets otillräcklighet inskränkas eller åtminstone endast
med svårighet kunde uppehållas i sin dåvarande utsträckning, hemstälde
departementschefen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1897 höja anslaget till flottans öfningar från
670,000 kronor till 825,000 kronor, eller med 155,000 kronor.
I häröfver afgifvet utlåtande anförde statsutskottet, att, enär af den
utaf departementschefen lenmade utredning framginge, att genom stegrade
kostnader för stenkol, ammunition och andra förbrukningsartiklar
38
Femte hufrudtiteln.
ifrågavarande anslag icke vore tillräckligt att bereda flottans personal
erforderlig öfning, utskottet ansett ökade medel härför böra anvisas.
Härvid hade utskottet dock velat erinra, att, enligt den af Riksdagen
år 1894 godkända förändrade stat för sjömanskåren, ett sammanlagdt
belopp af 73,665 kronor beräknats att utgå i dagaflöning till sjös för
90 dagar, hvilken kostnad likväl jemlikt Kongl. Maj:ts beslut bestredes
af anslaget till flottans öfningar och icke från aflöningsanslaget. Emellertid
hade Riksdagen i skrifvelse den 11 april 1894 antydt en utväg,
hvarigenom besparing å aflöningsanslaget kunde vinnas, i det Riksdagen
uttalat önskvärdheten deraf, att ytterligare all skälig hänsyn
måtte tagas till den manskapstillgång, som den till såväl öfnings- som
tjenstetid numera utsträckta allmänna värnpligten tillförde flottan, och
att derför, så snart ske kunde, antagningstiden för det på viss tid anstälda
manskapet vid denna kår måtte förkortas till hvad som funnes
nödigt för bibringandet af erforderlig utbildning af detta manskap, och
derigenom den aflöning, som skulle utgå under permitteringstiden, besparas.
Genom vidtagande af berörda åtgärd skulle, enligt utskottets
mening, en minskning i utgifterna å aflöningsanslaget uppstå, hvilken
skulle göra det möjligt att från berörda anslag utgöra de hittills från
öfningsanslaget bestridda kostnaderna för dagaflöningen till sjös. Härigenom
skulle således å sistnämnda anslag kunna för utsträckning af
flottans öfningar blifva tillgängligt ett motsvarande belopp af omkring
75,000 kronor och anslaget således ej behöfva höjas med 155,000
kronor, utan endast med 80,000 kronor, hvarför utskottet föreslog, att
anslaget måtte höjas med sistnämnda belopp, eller till 750,000 kronor.
12 reservanter inom utskottet ansågo emellertid höjningen böra
blifva endast 50,000 kronor; och detta blef också, efter gemensam votering,
Riksdagens beslut, i följd hvaraf anslaget till flottans öfningar
i riksstaten för år 1897 uppfördes med ett belopp af 720,000 kronor,
med hvilket belopp det sedermera också ingått i riksstaterna för åren
1898 och 1899.
Med den sålunda vidtagna höjningen kan dock behofvet af öfningarnas
utsträckning ingalunda anses vara fyldt. Den medgifver i
sjelfva verket, i följd af de alltjemt stegrade omkostnaderna för öfningarna,
knappast deras uppehållande i samma omfattning som före anslagets
höjande.
Sålunda har, enligt uppgift af chefen för marinförvaltningens artilleriafdelning,
från anslaget till flottans öfningar såsom ersättning för
konsumerade antändningsmedel, patroner och projektiler till materialförråden
å stationerna influtit:
Femte hufvudtiteln.
39
från 1 november 1894—31 oktober 1895 — kr. 98,424: —
» » » 1895— » » 1896 — » 136,421: —
/ » » » 1896— » » 1897 — » 233,378: —
1 bvilka summor icke ingår kostnaden för annat krut än sådant, som
är inneslutet i patronhylsor.
Denna snabba stegring torde till stor del bero derpå, att skjutöfningarna
under de senare åren i större omfattning egt rum å de
nyare fartygen, i hvilkas bestyckning ett flertal snabbskjutande pjeser
ingår. Så utgjordes å 1895 års öfningseskadrar det snabbskjutande
lätta artilleriet af 18 st. 57 mm. kanoner, 4 st. 38 mm. kanoner och
43 st. 25 mm. kulsprutor. På 1897 års eskadrar, som likväl räknade
2 kanonbåtar och en 3:e kl. pansarbåt mindre än 1895 års, bestod
samma artilleri af 28 st. 57 mm. kanoner, 6 st. 47 mm. kanoner och
30 st. 25 mm. kulsprutor. Således var artilleriet vid 1897 års öfningar,
i jemförelse med det år 1895 använda artilleriet, ökadt med 10 st.
57 mm. kanoner, men minskadt med 13 st. 25 mm. kulsprutor, hvarjemte
6 st. 47 mm. kanoner kommit i stället för 4 st. 38 mm. kanoner.
Då nu 4 skott med 25 mm. kulspruta, hvilka vid skolskjutning
svara mot 1 skott med 57 mm. snabbskjutande kanon, kosta
tillsammans 6 kronor, under det att 1 skott med 57 mm. kanon kostar
12 eller 10 kronor, allt eftersom granat af stål eller tackjern användes,
så inses lätt, i huru hög grad skjutöfningarna fördyrats genom införandet
af de^ snabbskjutande kanonerna.
Äfven ammunitionen till den nya 12 cm. snabbskjutande kanonen
är väsentligt dyrare än till den äldre, ej snabbskjutande 12 cm.
kanonen. Sålunda kostar ett skott med granat och stridsladdning, under
förutsättning att eu patronhylsa användes för tre skott, för 12 cm.
snabbskjutande kanon af 1894 års modell 51 kronor, men för 12 cm.
kanon af 1881 års modell endast 28 kronor. Om barlastad granat och
exercisladdning användes, blir under samma förutsättning kostnaden
per skott respektive omkring 28 och 22 kronor.
Kostnaden för den del af den å befästningarna vid Carlskrona förbrukade
ammunition, som ersättes från öfningsanslaget, uppgick under
öfningsåret 1894—1895 till omkring 9,500 kronor och beräknades för
öfningsåret 1897—1898 till omkring 12,200 kronor.
Äfven kostnaden för stenkol, hvarom i departementschefens anförande
till statsrådsprotokollet den 13 januari 1896 förmäles, har under
de senare åren ytterligare ökats. Denna kostnad uppgick, på sätt i
nämnda anförande meddelades, under eskaderöfningarna år 1895 till
öfver 70,000 kronor. Enligt uppgifter från flottans stationer utgjorde
motsvarande kostnad för år 1898 omkring 90,000 kronor.
40
Femte hnfvudtiteln.
Med afseende på nödvändigheten af att skjutöfningarna, särskilt
med snabbskjutande kanoner, icke inskränkas, utan fastmera företagas
i större omfattning, än hittills kunnat ega rum, anhåller jag att få
erinra, att under det nyligen afskräde kriget mellan Amerikas förenta
stater och Spanien de spanska sjöstridskrafternas totala förintelse
till väsentlig del hade sin grund deri, att de spanska fartygens besättningar,
enligt hvad sedermera blifvit upplyst, ej hade beredts tillräckligt
tillfälle att deltaga i skjutöfningar och i följd deraf voro de amerikanska
matroserna vida underlägsna i skjutskicklighet. Med införandet
af snabbeldspjeser af äfven gröfre kaliber har skjutskickligheten fått
en ännu större betydelse än förut, då nemligen den skickligare skytten
härigenom beredes tillfälle att i högre grad än förr göra sin öfverlägsenhet
gällande.
Tillgodogörandet af den skjuthastighet, som de moderna pjesernas
konstruktion medgifver, kräfver hos skytten en snabbhet i uppfattningen
af målets läge med flere omständigheter och en färdighet i vapnets
skyndsamma inriktande och serverande, som endast kunna vinnas genom
trägna riktöfningar i förening med ofta återkommande skjutöfningar.
Hvarje sekund, som vid skjutvapnets betjenande förloras, bereder motståndaren
en fördel, och den, som från stridens första början erhållit
en, äfven ringa, öfverlägsenhet i eldverkan, har alla utsigter att allt
mera''öka denna öfverlägsenhet och afgå med segern.
En annan omständighet, som inverkar på öfningarnas beskaffenhet,
är den, att, då numera sjöbeväringen till ganska stor procent ingår i
fartygens besättningslistor för att vid mobilisering fylla desamma,
stammanskapet måste afses uteslutande till förhandsposter ombord. I
följd af detta förhållande är det oundgängligen nödigt, att hvarje man
af stammen bibringas den största möjliga yrkesskicklighet. Härigenom
ökas de årliga kostnaderna för personalens systematiska utbildning, då
nemligen dels större kostnad måste nedläggas på hvarje särskild individs
utbildning dels ett större antal manskap årligen måste utbildas till förhandsmän.
Vidare må framhållas, att, om flottan skall kunna fylla sin uppgift
såsom landets första försvarslinie, det är nödvändigt att hon redan
under de första mobiliseringsdagarna är i stånd att upptaga strid. Med
afseende härpå måste flottans såväl personal som materiel hållas i största
möjliga stridsberedskap, hvarför mobiliseringsöfningar tid efter annan
böra företagas. Härtill lemnar det nuvarande öfningsanslaget icke
tillgång.
Erfarenheten har ådagalagt, att den för torpedvapnets skötande
Femte liufvudtiteln.
41
afsedda personal icke kan nöjaktigt utbildas utan anordnande af en
torpedskola. Likaledes är det högeligen önskvärd!, att en sjelfgående
torped tid efter annan må kunna sprängas för erhållande af visshet att
hithörande materiel funktionerar på ett tillfredsställande sätt.
De af mig nu åberopade skäl synas mig nödvändiggöra en icke
alltför obetydlig höjning af det nuvarande anslaget till flottans öfningar.
Det sätt att minska utgifterna från detta anslag, som af statsutskottet vid
1896 års Riksdag antyddes, torde numera icke kunna utan motsvarande
höjning af anslaget till aflöning för flottans kårer och stater ifrågakomma,
sedan 1898 års Riksdag godkänt en organisation af sjömanskåren,
som, enligt hvad den vid Eders Kong!. Maj:ts proposition i
ämnet fogade kostnadsberäkning utvisar, förutsätter ökad utgift från
aflöningsanslaget utan att dervid beräknats någon minskning af den
från öfningsanslaget utgående utgiften för sjöaflöning.
Jag får derför i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kongl.
Maj :t föreslå Riksdagen att i riksstaten för år 1900 höja reservationsanslaget
till flottans öfningar från 720,000 kronor till 870,000 kronor,
eller med 150,000 kronor.
Repetitionsöfningar för reservofficerare.
Under förutsättning af bifall till hvad jag i det. föregående anfört Repetition»-rörande repetitionsöfningar för reservofficerare har i förslaget till riks- ''’fnr’e38eTv-°r
stat för år 1900 näst efter titeln flottans öfningar upptagits en ny officerare,
anslagstitel: Repetitionsöfningar för reservofficerare, reservationsanslag,
kr. 11,900.
Sj ökarteverket.
Alltsedan år 1870 har reservationsanslaget till sj ökarteverket utgått
med ett belopp af 60,000 kronor, hvilket jemte den behållna inkomsten
af försålda sjökort användts till bestridande af verkets utgifter.
1 nådig proposition till 1892 års Riksdag föreslog Eders Kongl.
Maj:t nämnda anslags höjande till 70,000 kronor; och anförde dåvarande
chefen för sjöförsvarsdepartementet i det yttrande till statsrådsprotokollet,
hvarmed han motiverade sin hemställan om aflåtande af proposition
i berörda syfte, bland annat, att under de tre då senast förflutna
åren, i följd af stigande pris på stenkol, proviant med flere förnödenheter
äfvensom förhöjda aflöningar, brister å anslaget uppstått, hvilka
brister visserligen kunnat täckas af reservationer å föregående års an
Bih.
till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 6
[13.]
Sjökarte
verket.
42
Femte hufvudtiteln.
slag, men likväl ådagalade anslagets otillräcklighet under dåvarande
förhållanden och derest mätningarne skulle fortgå i samma omfattning
som förut. Derjemte framhöll departementschefen, hurusom det vore
nödvändigt att så skyndsamt som möjligt bedrifva och afsluta sjörnätningsarbetena
i Bottniska viken samt att i allmänhet detta kartverks
arbeten bedrefves i den utsträckning, som dess fartygsmateriel tilläte,
helst de äldre sjökorten öfver större delen af Bottniska kusten icke på
långt när vore så tillförlitliga, som sjöfartens trygghet kräfde.
I häröfver afgifvet utlåtande anmärkte emellertid statsutskottet, att,
enligt senaste kapitalkonto till rikshufvudboken, vid början af år 1891
å anslaget fans en från föregående år-reserverad behållning af 6,72!)
kronor 1 öre; och hemställde utskottet, med afseende härå, att, med
afslag å den gjorda framställningen, anslaget till sjökarteverket måtte
i 1893 års riksstat uppföras med oförändradt belopp af 60,000 kronor,
h vilket ock blef Riksdagens beslut.
Anslagets otillräcklighet har emellertid under de nu senast förflutna
åren allt märkbarare framträdt och torde närmast vara föranledd
af hufvudsakligen samma omständigheter, som år 1892 åberopades, eller
höjda pris på stenkol och öfriga förnödenheter. Visserligen hafva besparingar
alltjemt blifvit öfverförda från ett år till ett annat; men detta
har haft sin grund deri, att medel måst afses för vissa större, icke årligen
återkommande utgifter, såsom för anskaffande af dyrbarare ny
materiel, vidlyftigare underhållsarbeten och dylikt, hvarför inskränkningar
måst göras med afseende på sjelfva expeditionerna för att åstadkomma
dessa för bestridande af oundgängliga, stundom icke på förhand
beräkneliga utgifter nödiga besparingar. Härtill kommer, att under de
båda senaste åren mätningsarbetena kunnat i önskvärd omfattning bedrifvas
endast derigenom, att enligt nådigt bref den 25 september 1896
från handels- och sjöfartsfonden anvisats ett belopp af 25,000 kronor
för påskyndande af uppmätning och kartläggning af farlederna till
hamnarne å norrländska kusten. Detta belopp, hvars anvisande närmast
föranledts af anmälan om att grundstötningarnas antal inom nämnda
farvatten på ett oroväckande sätt tilltagit, har numera blifvit för dermed
afsedt ändamål användt, ehuru ändamålet ingalunda kunnat tillfullo
vinnas. För sjömätningarnas uppehållande under innevarande år
har i den af Eders Kongl. Maj:t för samma år faststälda stat för sjökarteverket
måst till betäckande af kostnaderna för sjelfva sjömätningsexpeditionerna
beräknas, utöfver hvad som kunnat utgå af årsanslaget,
ett belopp af 6,000 kronor att utgå af de vid 1898 års slut å anslaget
befintliga besparingar. Dessa besparingar, Indika af chefen för sjökarteverket
beräknats till omkring 13,000 kronor, torde således vid utgången
Femte hufvudtiteln.
43
af år 1899 hafva nedgått till ett belopp, som, med hänsyn till förutnämnda
utgifter för nyanskaffning och underhåll af materiel m. m., icke
torde böra ytterligare minskas. Vid sådant förhållande och då bidrag
för ändamålet från handels- och sjöfartsfonden icke vidare lärer vara
att påräkna, är uppenbart, att mätningarna redan under år 1900 icke
kunna fortsättas i samma omfattning som förut, än mindre påskyndas.
Då emellertid påskyndandet af mätningarna, särskildt vid den norrländska
kusten, synes mig, med afseende å den ökade sjöfarten till
hamnarne vid nämnda kust, vara synnerligen angeläget och derjemte
är af stor vigt för flottan, får jag, i öfverensstämmelse med hvad
chefen för sj ökarte verket i skrifvelse den 18 sistlidne november hemstält,
tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1900 uppföra reservationsanslaget till sjökarteverket
till ett med 10,000 kronor förhöjdt belopp, eller till 70,000
kronor.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.
Sedan Eders Kongl. Maj:t, med anledning af statskontorets derom
gjorda framställning, beslutat, att inkomsttiteln fyr- och båkmedel för
nu ifrågavarande statsregleringsperiod skall upptagas med ett från
1,400,000 kronor till 1,500,000 kronor förhöjdt belopp, lärer penningeanslaget
till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna böra
i riksstaten upptagas till sistnämnda belopp och följaktligen anslaget,
med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar, 409 kronor,
utföras med 1,500,409 kronor, under förutsättning derjemte, att de å
förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom
hittills få användas till de med anslaget afsedda ändamål.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å femte hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå
någon annan ändring än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,
nu utgörande 46,944 kronor, må höjas med 75 kronor till 47,019 kronor.
[14.]
Lots- och
fyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna.
[15.]
Skrifmaterialier
m.'' m.
44
Femte liufvudtiteln.
[16-]
Nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel.
Extra anslag.
Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.
Marin förvaltningen har i sin underdåniga skrifvelse den 16 september
1898 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1900 anfört följande i fråga om behofvet af ny krigsfartygsmateriel.
Enligt den i 1880—82 års parlamentariska sjöförsvarskomités betänkande,
Bil. A. tabell 7, framstälda plan öfver den flytande materielens
successiva förnyelse med ett årligt e. ,o. anslag af 2,000,000 kr.,
hvaraf 100,000 kronor skulle afses för minmateriel och diverse ändamål,
och i enlighet med 1880 års ceidkomités prisuppgifter, skulle år
1893 hafva funnits
[Under byggnad. Färdiga.
l:a kl. pansarbåtar............................................................. 0,5 5,2
2:a » torpedbåtar.................................................................. 1,0 14,0
Enligt samma plan borde år 1899 finnas
l:a kl. pansarbåtar........................................................... 0,7 8,4
2:a » torpedbåtar............................................................. — 20,o
Från och med år 1884 till och med år 1893 blefvo likväl anslagen
för ifrågavarande ändamål, på sätt en marinförvaltningens skrifvelse
bifogad uppgift närmare utvisade, så inskränkta, att de under denna
tioårsperiod uppgingo till sammanlagdt endast 11,209,834 kronor. Derför
funnos äfven vid 1893 års slut endast
Under byggnad. Färdiga.
l:a kl. pansarbåtar............................ — 3
» » torpedbåtar............................................................. 2 4
2:a » » — 7
1892 års komité för afgifvande af förslag angående förändringar
i afseende på sjökrigsmaterielen m. m., hvilken komité i hufvudsak
vidhöll de af förutnämnda komité förordade fartygscerter och antal af
hvarje cert, föreslog, att hemställan till Riksdagen skulle göras om ett
Femte liufviidtiteln.
45
årligt ordinarie nybyggnadsanslag af 2,800,000 kronor, för hvilket
under åren 1894—1899 skulle kunna byggas
l:a kl. pansarbåtar ...................................................................................... 3,6
torpedkryssare (avisofartyg) ......................................................................... 2,o
l:a kl. torpedbåtar ........................................................................................... 8,o
2:a » » ........................................................................................... 3,o
men anförde tillika, att, oaktadt flottan genom ett sådant anslag utan
tvifvel skulle kunna vinna en nöjaktig utveckling efter förloppet af
20 år, det likväl skulle vara förenadt med alltför stor våda, om en så
lång tidrymd finge förflyta, innan landets kustförsvar uppnådde en
ståndpunkt, som kunde anses betryggande. Såväl med anledning deraf
som med hänsyn till flottans dåvarande fullständiga oförmåga att fylla
någon enda af de ansvarsfulla uppgifter, hvilka i händelse af krig å de
vatten, som omgifva våra kuster, måste uppställas för sjövapnet, ansåg
komitén det nödvändigt att genast tillgripa en kraftig åtgärd för att
inom en kortare tid bereda åtminstone möjlighet för flottan att trygga
landets neutralitet, hvilken berodde mera af sjövapnet än af någon annan
gren af försvarsverket. I sådant hänseende föreslog komitén, att
utöfver den sjökrigsmateriel, som skulle åstadkommas med det föreslagna
ordinarie nybyggnadsanslaget, minst tre l:a kl. pansarbåtar, sex
l:a kl. torpedbåtar och två avisofartyg jemte minmateriel måtte under
de tre närmaste åren anskaffas genom härför erforderligt extra anslag
på en gång.
Något förhöjdt ordinarie nybyggnadsanslag erhölls emellertid icke,
utan hade för åren 1894—1899 å extra stat anvisats medel uppgående
till sammanlagdt 18,510,000 kronor. Med dessa anslag beräknades den
flytande materielen af de certer, hvarom här vore fråga, komma att vid
1899 års slut vara uppbringad till
Under byggnad. Färdiga
l:a kl. pansarbåtar .
torpedkr}''ssare..........
l:a kl. torpedbåtar .
2:a » »
0,5 6,0
— 5,0
2.0 13,o
2.0 9,0
hvilket antal likväl beträffande pansarbåtarna betydligt understege det-,
som enligt 1880—82 års komités plan borde finnas vid nyss angifna
tidpunkt.
Enligt samma plan borde af l:a kl. pansarbåtar finnas
Under byggnad. Färdiga
år 1900 .............................................................................. 0,6 9,0
» 1901 ................................................................................... 0,5 9,5
46
Femte hufvudtiteln.
Altså kräfdes, utöfver de l:a kl. pansarbåtar, som med de hittills
beviljade medlen kunde anskaffas, ytterligare tre sådana pansarbåtar för
att flottan skulle vid slutet af år 1901 vara i besittning af det antal
dylika fartyg, som merberörda parlamentariska komité ansåg böra
nämnda år finnas.
Då marinförvaltningen nu ginge att angifva medelsbehofvet under
år 1900 för anskaffning af fartygsmateriel, hade, på grund af hvad nu
blifvit anfördt, embetsverket icke ansett sig kunna beräkna detta behof
lägre än till hvad som erfordrades för anskaffning under åren 1900
och 1901 af tre l:a kl. pansarbåtar.
I fråga om beloppet af kostnaden härför hade marin förvaltningen
icke kunnat utgå från de beträffande fartygsbyggnader hittills]? följda
beräkningar. Såväl prisen å materialier som arbetslönerna hade under
de senaste åren väsentligen ökats, hvarför fartygsanskaffningarne hädanefter
måste kräfva högre anslagsbelopp än hittills.
Af 1898 års Riksdag beviljades för krigsfartygsmateriel ett anslag
af 4,947,000 kronor, deraf för år 1899 anvisades 2,500,000 kronor,
hvadan till anvisande för år 1900 återstode ett belopp af 2,447,000 kr.
På grund af hvad sålunda anförts, har marinförvaltningen hemstält,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen dels, utöfver hvad af det
år 1898 beviljade anslaget återstode till anvisande för år 1900, äska
ett extra ordinarie anslag för anskaffning af krigsfartygsmateriel å
18,200,000 kronor att utgå under två år, dels ock föreslå, att för år
1900 måtte anvisas ej mindre af det vid 1898 års Riksdag för nu
ifrågavarande ändamål beviljade anslaget
återstående......................................................................... kronor 2,447,000: —
än äfven af det äskade nya anslaget........................ » 5,376,500: —
hvarigenom för år 1900 skulle komma att anvisas
tillhopa..................................................................... kronor 7,823,500: —
Ehuru det ur mer än en synpunkt vore önskvärdt att, såsom marinförvaltningen
framhållit, kunna under de närmaste åren påskynda byggandet
af ny krigsfartygsmateriel för flottan för att, åtminstone hvad
l:a kl. pansarbåtar beträffar, kunna vid slutet af år 1901 komma i jemnhöjd
med det af förutnämnda komitéer uppgjorda byggnadsprogram,
anser jag dock — af skäl, för hvilka jag under nästföljande punkt anhåller
att få redogöra — att en nödig befunnen omändring af flottans
tre äldsta l:a kl. pansarbåtar, Svea, Göta och Thule, är af den
stora betydelse, att detta arbete ej bör undanskjutas; och då härtill
Femte liiifvudtiteln.
47
åtgå ej obetydliga belopp, torde, med fästadt afseende på nödvändigheten
att tillgodose äfven andra statsbehof, nybyggnadsverksamheten
för år 1900 böra inskränkas till hvad som varit afsedt att åstadkommas
med det anslag, som af 1898 års Riksdag beviljades till nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel.
För den summa, som af 1898 års Riksdag beviljades till krigsfartygsmateriel,
skulle, enligt den beräkning, som framlades i en vid statsutskottets
utlåtande i ämnet fogad reservation, hvilken låg till grund
för Riksdagens beslut, kunna, sedan vissa andra behof, Indika icke äro
att hänföra till nyanskaffning, blifvit tillgodosedda, nybyggas eu l:a kl.
pansarbåt samt två l:a kl. och två 2:a kl. torpedbåtar. Till denna nyanskaffning
kunde af det för år 1899 anvisade beloppet användas
2,130,000 kronor, hvilket belopp återstår sedan nyssberörda, till nyanskaffning
icke hänförliga behof blifvit fylda.
Hvad beträffar den beräknade kostnaden för den nya l:a kl. pansarbåten,
anhåller jag få erinra derom, att, sedan ritningarna till densamma
faststäldes, Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 20 maj 1898
medgifvit den ändring i nämnda ritningar, att, med uteslutande af
den deri upptagna stäftuben för utskjutning af torpeder, i stället
finge upptagas två sidotuber, hvilket föranleder en icke obetydligt
ökad kostnad. Då derjemte priset på bepansringsmateriel, bestyckning
och ammunition betydligt stigit, sedan kostnadsberäkningarna
för ifrågavarande fartyg uppgjordes, kan tydligen kostnaden för fartygets
färdigställande ej begränsas till hvad ursprungligen derför beräknats,
utan måste väsentligt ökas.
Äfven i fråga om såväl l:a som 2:a kl. torpedbåtar måste en något
ökad anskaffningskostnad beräknas.
Vidare synes det mig vara riktigast att vid äskande af anslag till
ny fartygsmateriel samtidigt, så långt sådant är möjligt, anmäla alla de
anslagsbehof, som af den föreslagna nyanskaffningen blifva en följd.
Hit hör kostnaden för den oumbärliga 2:a utredningen af torpeder och
artilleriammunition. Genom denna kostnads inberäknande i nybyggnadskostnaden
undvikes att, sedan en gång medel till fartygens byggande
beviljats, nödgas ytterligare äska särskild! anslag för komplettering
af deras utredning.
Med hänsyn till nu angifna förhållanden har marinförvaltningen
beräknat kostnaderna för fullbordandet af den under byggnad varande
l:a kl. pansarbåten (den 7:e i ordningen) och nybyggandet af två l:a
kl. och två 2:a kl. torpedbåtar sålunda:
48
Femte hufvudtiteln.
en l:a kl. pansarnät:
ursprungligen beräknad kostnad............................... kronor 3,825,424: —
ökad kostnad:
för 2 sidotuber i st. f. en stäftub . .. 151,000: —
» bepansringsmateriel enligt afgifna
anbud ........................................... 291,000: —
» bestyckning enligt afgifna anbud 15,800: —
» ammunition till följd af höjda
priser å röksvagt krut m. m. ... 90,000: — » 547,800: _
kronor 4,373,224: —
en andra utredning af torpeder och artilleriammunition
................................................................. »_374,000: —
Summa kronor 4,747,224: —
en l:a kl. torpedbåt:
fartyget med allt tillbehör utom nedanstående
........................................... 188,000: —
artilleri- och torpedmateriel ............... 23,000: —
2 utredningar torpeder och artilleriammunition
å 26,000 kr. hvardera 52,000: — B 263,000: _
en l:a kl. torpedbåt: .......................................... » 263,000: —
en 2:a kl. torpedbåt:
fartyget med allt tillbehör utom nedanstående
........................................... 110,000: —
artilleri- och torpedmateriel ............. 17,000: —
2 utredningar torpeder och artilleri -
ammunition å 24,000 kr. hvardera 48,000: — j, 175,000: _
en 2:a kl. torpedbåt:..................... »_175,000: —
Summa kronor 5,623,224:
Till täckande af denna kostnad är af det för år
1899 anvisade anslag att påräkna ett belopp
af............................................................................... » 2,130,000: —
hvadan för ifrågavarande anskaffning erfordras
ytterligare................................................................. kronor 3,493,224: —
livilket belopp lämpligen torde böra afrundas till 3,500,000 kronor.
Femte hufvudtiteln.
49
På grund af livad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel dels af det utaf
1898 års Riksdag beviljade anslaget till anskaffning af krigsfartygsmateriel
anvisa på extra stat för år 1900 återstående 2,447,000 kronor,
dels ock ytterligare på extra stat för år 1900 bevilja 1,053,000 kronor,
eller tillhopa 3,500,000 kronor.
Försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna
Svea, Göta och Thule.
Utvecklingen af sjökrigsmaterielen under de senaste åren har inom
nästan alla mariner företrädesvis kännetecknats dels deraf, att snabbskjutande
kanoner af medelkaliber — 12 till 15 cm. — blifvit införda,
hvarigenom skjuthastigheten blifvit 5 å 6 gånger större än den, som
med äldre pjeser af denna storlek kunnat åstadkommas, dels deraf att
sprängverkan hos de explosiva projektilerna blifvit genom införande af
mera brisanta sprängladdningar betydligt kraftigare, på samma gång
som projektilernas förmåga att antända brännbara ämnen ombord ökats,
dels ock af höjandet af bepansringsmaterielens fysiska egenskaper,
hvarigenom pansarets tjocklek kunnat minskas, utan att det skydd, som
pansaret erbjuder, förringats.
De förändringar i sjökrigsmaterielen, som häraf betingats, hafva
äfven, i den mån det då var möjligt, beaktats af den för afgifvande af
förslag till vissa förändringar i afseende på sjökrigsmaterielen m. m.
tillsatta komité, såsom framgår af dess den 30 november 1892 afgifna
betänkande, hvaruti vissa förbättringar föreslogos i den plan för anskaffning
af ny fartygsmateriel, hvilken framlades af den år 1880 tillsatta
komité för afgifvande af förslag till sjöförsvarets ordnande.
Dessa af 1892 års certkomité föreslagna förbättringar äfvensom
andra på senare tider nyttiga befunna anordningar hafva tillämpats å
svenska flottans efter år 1892 konstruerade l:a kl. pansarbåtar Oden,
Thor och Niord samt den under byggnad varande pansarbåten Dristigheten,
hvaremot nu antydda förbättrade anordningar naturligtvis icke
kunnat tillämpas på de före sistnämnda år bygda l:a kl. pansarbåtarna
Svea, Göta och Thule.
Inom fackmanskretsar har man hittills, äfven med erkännande att
de nyare fartygen äro starkare än de äldre, dock alltjemt tillmätt dessa
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 7
[17.]
Försättande i
fullt tidsenligt
skick af l:a
kl. pansarbåtarna
Svea,
Göta och
Thule.
50
Femte hufvudtiteln.
senare ett betydande stridsvärde, ända till dess erfarenheten från kriget
mellan Japan och Kina och isynnerhet från kriget mellan Amerikas
förenta stater och Spanien gifvit vid handen, att stridsfartyg, i hvilkas
konstruktion trä till stor utsträckning ingår och hvilkas sekundära bestyckning
— 12 till 15 cm. kanoner — ej är snabbskjutande och i
möjligaste mån pansarskyddad, icke i en strid mot fullt tidsenliga fartyg
hafva den utsigt till framgång, som deras egenskaper i öfrigt borde
kunna bereda dem.
Den spanska eskader, som den 1 maj 1898 snabbt förintades vid
Manila utan att ens hafva kunnat tillskynda motståndaren någon nämnvärd
skada, bestod af fartyg, af hvilka de flesta voro sjösatta samma
år som pansarbåten Svea eller senare. Sådana fartyg hafva hittills ej
ansetts egentligen föråldrade; men under strid med fartyg, bygda efter
fullt moderna principer, framträda dock hos sådana något äldre typer
en del olägenheter, som praktiskt ådagalägga skilnaden i stridsvärde
mellan de äldre och de nyare fartygen.
I utländska mariner har man äfven offrat ej obetydliga summor på
modernisering af jemförelsevis nya fartyg. Så hafva i Frankrike icke
mindre än 15 pansarfartyg, alla nyare än pansarbåten Svea, undergått
betydande förändringar; och i England hafva till dylikt ändamål för
åren 1895—99 anslagits summor, tillhopa motsvarande 66 millioner kronor.
I Tyskland underkastas samtliga pansarfartyg af den jemförelsevis nya
»Sachsen»-typen genomgående modernisering, och det äldre pansarfartyget
»König Wilhelm» har undergått två särskilda genomgripande förändringar.
Liknande åtgärder hafva i större eller mindre utsträckning
vidtagits i så godt som alla andra mariner; och anmärkningsvärdt är,
att denna modernisering omfattat i första rummet jemförelsevis nya fartyg,
hvarigenom dessas stridsvärde kunnat uppbringas fullt till jemnhöjd
med stridsvärdet hos de allra nyaste fartygen inom samma klass.
Sedan med fästadt afseende å dessa förhållanden gifvits i uppdrag
åt tre officerare vid flottan, nemligen varfschefen vid flottans station i
Carlskrona, chefen för artilleridepartementet derstädes och en å marinförvaltningens
artilleriafdelning tjenstgörande officer, samt två ingeniörer,
nemligen öfverdirektören och chefen för mariningeniörstaten
äfvensom chefen för ingeniördepartementet vid flottans varf i Carlskrona,
att sammanträda och öfverlägga om hvilka åtgärder som borde
vidtagas för att, särskildt med hänsyn till erfarenheterna från senaste
årens krig, försätta pansarbåtarna Svea, Göta och Thule i möjligast
tidsenliga skick, äfvensom föreslå användandet af den materiel, som
kunde blifva föreslagen att utrangeras, hafva dessa personer den 17
Femte hufvudtiteln.
51
sistlidne december afgifvit yttrande, hvilken med uteslutande af ingressen,
är af följande lydelse:
»För fullgörandet af detta vårt uppdrag hafva vi'' först sökt utreda,
i hvad män och i hvilka delar de tre ifrågavarande pansarbåtarne ej
kunna anses vara tidsenliga.
Erfarenheterna från senaste årens sjökrig, för så vidt de beröra
fartygen och deras stridsmedel, kunna sammanfattas i följande punkter:
l:a) Det snabbskjutande artilleriet af medelkaliber har i eldstriden,
om det är skyddadt af pansar, afgörande betydelse.
2:a) De lättare snabbskjutande pjeserna hafva afsevärd verkan mot
opansrade delar och mindre väl skyddade kanonbetjeningar.
3:e) Det grofva artilleriet har en relativt ringa träffprocent.
4:e) Användandet af trä i inredningen har visat sig vid beskjutning
lätt orsaka eldsvåda.
5:e) Torpeder i oskyddade öfvervattens-tuber utgöra en fara för
eget fartyg.
6:e) Eldsläckningsmaterielen måste under strid hållas effektiv.
En granskning af förhållandena ombord å pansarbåtarne Svea,
Göta och Thule, särskildt med hänsyn till dessa punkter, gifver vid
handen beträffande först det snabbskjutande artilleriet af medelkaliber:
att pansarbåtarne Göta och Thule alldeles sakna sådant artilleri,
enär dessa pansarbåtars 15 cm. kanoner ej äro snabbskjutande,
att pansarbåten Svea visserligen är försedd med 4 st. 12 cm.
snabbskjutande kanoner, men att dessa, såväl som pansarbåtarne Thules
och Götas 15 cm. kanoner, äro mycket svagt skyddade, samt
att de för ernående af hastig eldgifning så vigtiga anordningarne
för langning äro till större delen mycket otillfredsställande.
Beträffande det lätta snabbskjutande artilleriet, så utgöres detta på
samtliga de tre fartygen af ett allt för ringa antal (5 å 6) 57 mm.
kanoner, af hvilka icke någon kan afgifva eld i rigtningen rätt föröfver,
hvarjemte om deras ammunitionstillförsel gäller hvad ofvan sagts beträffande
langningsanordningarne för kanonerna af medelkaliber.
"V isserligen kan till denna del af best.yckningen jemväl räknas ett
antal kulsprutor, men numera kunna dessa pjeser endast tillmätas ett
obetydligt stridsvärde, i synnerhet som de flestas placering i lågt liggande
tamburer redan vid måttlig sjö omöjliggör deras användande.
Den af Kongl. Maj:t den 16 september 1892 i nåder tillsatta komitén
för utredande af åtskilliga frågor rörande sjökrigsmateriel m. m.
har påvisat olägenheterna af att hafva det grofva artilleriet så uppstäldt
som å våra tre äldre pansarbåtar. Med instämmande häri torde dess
-
52
Femte Irafvudtiteln.
utom böra framhållas, att det pansarskydd, som med hänsyn till fartygens
deplacement. kan afses för artilleriet på dessa fartyg, är synnerligen
oproportionerligt fördeladt, i det att det nästan helt och hållet
blifvit förlagdt till de grofva kanonerna på de medelsvåras bekostnad.
Detta förhållande, som vid den tidpunkt då denna fartygstyp konstruerades,
fann sitt berättigande i den då gängse åsigten, att det
grofva artilleriet var det vigtigaste, framstår nu, sedan senare tiders
krigshändelser bevisat den för artilleriets verkan öfvervägande betydelsen
af snabbskjutande kanoner af medelkaliber, såsom en allvarsam
olägenhet.
Den punkt, i hvilken erfarenheterna från såväl Kinesisk—Japanska
som Spansk—Amerikanska krigen tala det tydligaste språket, är otvifvelaktigt
den, som rör er förekomsten af trä i inredningen, och här framträder
kanske tydligast de tre ifrågavarande pansarbåtarnes otidsenlighet,
i det att trä ymnigt ingår i deras såväl inredning som däck.
Då i de nyssnämnda krigen ett stort antal fartyg blefvo antända
af granater, framgår tydligen den stora risk, för hvilken våra tre äldre
pansarbåtar skulle utsättas i en allvarsam artilleristrid.
Vidkommande faran af torpeder i oskyddade öfvervattenstuber, torde
denna sedan länge varit erkänd, och dylika tuber, hvilka förekomma å
pansarbåtarne Göta och Thule, tvenne å hvardera, hafva icke å senare
byggda pansarbåtar blifvit anbragta.
Den lätthet, hvarmed granatelden visat sig förorsaka eldsvådor,
ställer stora fordringar på anordningarna för eldsläckning och bestyrker
nödvändigheten af att dessa i möjligaste mån äro skyddade mot beskjutning
samt klara till ögonblickligt användande; intetdera kan sägas
vara fallet med den eldsläckningsmateriel, som finnes å de ifrågavarande
pansarbåtarne.
Af det sagda framgår att det hufvudsakligen är artilleriet och dess
skydd samt inredningen på de tre pansarbåtarne, som tarfva genomgripande
förändringar, men äfven i en. del andra än här ofvan berörda
afseenden torde sjökrigsmaterielens utveckling fordra förbättringar, och
anföra vi här nedan under särskilda punkter de förslag vi funnit oss
böra framställa vidkommande på olika områden behöfliga åtgärder för
fartygens försättande i fullt tidsenligt skick.
Artilleriet och dess skydd.
Då, med bibehållande i hufvudsak af de nuvarande bestyckningsoch
bepansringsanordningarne, pansarbåtarnes deplacement och stabilitet
Femte hufvudtiteln.
53
icke medgifva de medelsvåra kanonernas förseende med verksamt pansarskydd,
och, beträffande pansarbåtarne Göta och Thule, ej heller de
nuvarande kanonernas utbytande mot snabbskjutande af samma kaliber,
hvilka väga omkring 4 tons mera, så framträder, såsom oeftergifligt
vilkor för att kunna erhålla ett kraftigt och tillräckligt skyddadt snabbskjutande
artilleri af medelkaliber, nödvändigheten af att på något i fartygets
öfre del beläget område åstadkomma en större vigtbesparing.
En dylik kan ernås endast genom reduktion af det grofva artilleriet
och dess tunga pansarskydd, en åtgärd, som äfven synes oss
berättigad, då vi anse att den snabbskjutande medelkalibern i alla afseenden
först måste tillgodoses.
Borttagas de båda 25 cm. kanonerna med sina fasta och rörliga
torn, så uppkommer en besparing i vigt af omkring 530 tons, tillräcklig
att utbyta den nuvarande bestyckningen mot 1 st. 21 om. kanon, 7 st.
15 cm. snabbskjutande kanoner, samtliga skyddade af balancerade slutna
torn, samt 11 st. 57 mm. kanoner.
Mot en sådan bestyckning skulle den invändningen kunna göras,
att en grof kanon är för litet för att, med sådana pjesers af erfarenheten
styrkta mindre goda träffprocent, under strid hinna göra någon
verkan, en invändning, som torde böra bemötas, dels med att denna
pjes i viss mån blifver snabbskjutande, dels med att ringa sannolikhet
finnes för att dessa fartyg i strid skola komma att uppträda ensamma.
Äfven om skäl kunna framdragas, som tala för uppställandet af
två 21 cm. kanoner, hvarvid 15 cm. kanonernas antal finge inskränkas,
så låter sig detta dock icke göra, emedan fartygens konstruktion icke
medgifver uppställandet, med skyddad langning, af en så grof pjes
akterut, och att i gemensamt torn förut anbringa tvenne dylika kanoner
anse vi ej böra ifrågakomma, med hänsyn till de olägenheter, som äro
förbundna med en sådan anordning.
Att å andra sidan endast uppställa 15 cm. kanoner, har tagits under
öfvervägande, men då flere än 8 större pjeser ej kunna erhålla
lämpliga platser, hafva vi ansett oss böra föreslå, att en af dessa erhölle
gröfre kaliber, hvarigenom tillföres fartygets bestyckning en pjes,
som är verksam på längre afstånd och mot starkare pansar än 15 cm.
kanonen.
Den ifrågasatta nya bestyckningen är i enlighet med bifogade 6 st.
ritningar så placerad, att 21 cm. kanonen och 4 st. 15 cm. kanoner
medgifva eld rätt föröfver och 5 st. 15 cm. kanoner rätt akteröfver.
21 cm. kanonens torn och öfriga anordningar äro alldeles lika med de
för pansarbåten Dristigheten bestämda.
54
Femte hufvudtiteln.
På pansarbåtarne Göta och Thule kommer förkanten af det fasta
tornet att hvila på främre ändan af citadellet, men å pansarbåten Svea
måste, för ernående af tillräckligt förmoment, 21 cm. kanonen flyttas
så långt föröfver, att dess fasta torn kommer för om citadellet och
således måste neddragas till pansardäck.
15 cm. kanonerna skola, såsom ofvan blifvit sagdt, skyddas af
balancerade pansartorn, och ammunitionstillförseln tryggas genom fasta
sådana.
57 mm. kanonerna, för hvilka vi ej ansett oss kunna föreslå annat
skydd än möjligen vanliga tunna skyddsskärmar, äro föreslagna att
placeras å öfverbyggnad och bryggor; deras antal bar blifvit begränsadt
af antalet lämpliga uppställningsplatser.
Ammunitionstillförseln är så ordnad att 21 cm. kanonen förses
direkt från den för denna kanon uteslutande afsedda durk.
Den aktre och de båda främre 15 cm. kanonerna förses likaledes
direkt från de under dem belägna durkarne. Öfriga 15 cm. kanoner
erhålla sin ammunition från främre 15 cm. durkarne genom bordvarts,
under pansardäck gående, langningstrummor, en för hvarje kanon, hvarjemte
langningsrum för beredskapsammunition äro anordnade under
hvar och en af de 4 aktre bredsidekanonerna vid ändpunkterna af der
utmynnande langningstrummor.
57 mm. kanonernas ammunition tillföres dem genom särskilda lätt
pansarskyddade trummor, som från 15 cm. durkarne leda till öfverbyggnaden.
Genom en ombestyckning i enlighet med hvad ofvan föreslagits
blifva dessa fartyg försedda med ett kraftigt artilleri, förutom lättare
pjeser, bestående af en grof kanon och 7 st. snabbskjutande af medelkaliber,
samtlige försedda med tillräckligt skydd, såväl för pjes och
betjening som för ammunitionstillförseln, hvarjemte de kunnat beredas
synnerligen goda skjutvinklar.
Torpedbesty eldning.
Denna är för närvarande olika å de tre pansarbåtarne, i det att
Göta har både öfvervattens-sidotuber och stäftub, Thule endast det
förra slaget och Svea endast stäftub. Vid öfverläggningarne har den
åsigt gjort sig gällande att de först nämnda fartygens båda öfvervattenstuber
borde borttagas, enär skyddad plats icke kan dem beredas.
Härvid har ock tagits under öfvervägande, huruvida de ej borde ersättas
af fasta undervattens-sidotuber, åtminstone på Thule, som eljest,
Femte Imfvudtiteln.
55
då rammen hindrar stäftubs anbringande, skulle komma att blifva alldeles
utan torpedbestyckning, men då detta fartyg i sin ram kan anses
ega någon ersättning för de andras torpeder och anskaffandet af dylika
tuber är förenadt med betydande kostnader, hafva vi ej ansett oss böra
föreslå anbringandet af sådana.
Master.
Såsom af ritningarne framgår, hafva vi föreslagit den nuvarande
militärmastens ersättande af tvenne lättare, obestyckade master, den
aktre af trä med rå, den främre af jern, äfvenledes försedd med rå,
samt med en lätt utkiksmärs.
Då den nuvarande mastens stora tyngd icke finner något berättigande
i den klena bestyckning den uppbär, hafva vi, vid det förhållande,
att lättare pjeser af samma kaliber, som öfriga i den föreslagna
bestyckningen ingående, i alla händelser ej kunna i masten uppställas,
ej tvekat i valet mellan märsbestycknings uteslutande och införandet
af en mindre pjes, hvars effekt och eldverkan ej motsvarar de uppoffringar,
som måste göras för dess uppställning.
Yttre belysning.
De ifrågavarande pansarbåtarne förfoga öfver följande antal strålkastare
:
Svea 2 st. 60 cm. (Mangins) på ställningar för och akter.
Göta 4 » 60 » (Schuckerts) i tamburer.
Thule 4 » 60 » » » »
Då olägenheterna af att hafva strålkastare uppstäda i tamburer,
såsom å de båda sistnämnda fartygen, äro större än fördelarne af att
hafva dem lågt placerade, hafva vi föreslagit deras uppställande på
öfverbyggnaden, å platser, som ritningarne utvisa.
För att förstärka den yttre belysningen anse vi att på dessa fartyg
2 st. 60 cm. strålkastare böra utbytas mot 2 st. 90 cm., hvilkas lyskraft
är afsevärdt större.
Beträffande pansarbåten Svea, som endast har 2:ne strålkastare af
föråldrad typ, föreslås att 2 st. af de från nyssnämnda fartyg öfverblifna
60 cm. strålkastarne jemte 2 st. 90 cm. jemväl å denna pansarbåt
uppställas i öfverensstämmelse med hvad för de båda öfriga blifvit
föreslaget.
56
Femte hufvudtiteln.
Däck och inredning.
Det nuvarande trädäcket hafva vi föreslagit att utbytas mot ett
på undersidan isoleradt däck af jern hvarjemte all träinredning är afsedd
att rifvas och ersättas af jern.
I sammanhang härmed hafva en del af ritningarne framgående
förändringar i inredningen blifvit vidtagna, och då, med anledning af
de föreslagna ändringarne, besättningslistan behöfver ökas, för Göta
och Thule med tre underofficerskorpraler, art. staten, och fyra artillerimatroser
samt för Svea med tre underofficerskorpraler, art. staten, och
2 signalmatroser, har för denna ökning plats blifvit beredd.
Slaggångarne öfver trossdäck äro borttagne, likaså tamburerna för
kulsprutor och strålkastare, så att fartygssidan blifver jemn. För beredande
af bättre luftvexling anbringas sidoventiler.
Skydd för en högste befälhafvare.
Å pansarbåten Göta, som är afsedd att vara chefsfartyg, har anordnats
en skyddad plats för en högste befälhafvare, i det att ofvanpå
styrtornet placerats ett 75 mm. tjockt pansartorn, försedt med sigtgluggar.
I detta torn, som motsvarar styrhusen å de andra pansarbåtarne,
finnes jemväl ratt och maskintelegraf.
Eldsläckning sanordning ar.
Dessa ordnas så, att i möjligaste mån skyddade rörledningar dragas
till lämpliga platser, der brandposter anbringas. Vatten tillföres
genom en för ändamålet särskilt afsedd pump.
Kommunikationscentrum.
Utan att föreslå några särskilda anordningar för öfverförande af
order och meddelanden, hafva vi dock afsett lämpligt belägen plats
för förmedlandet af sådana, för den händelse en dylik framdeles skulle
anses vara behöflig.
Båtar.
Antalet båtar är föreslaget att bibehållas, och framgår af ritningarne
de för dessa, såväl under stridsberedskap som fredliga förhållanden,
afsedda platser.
Femte hufvudtiteln.
57
Kolförråd.
Å hvardera af pansarbåtarne Svea och Thule har detta kunnat
ökas med omkring 50 tons, som inrymts i en till nuvarande vattenrummet
förlagd kolbox. Å den förstnämnda har den såsom olämplig
ansedda korkfyllningen borttagits, och den härigenom uppkomna vigtbesparingen
användts till nyssnämnda ökning.
Äfven å pansarbåten Göta har på samma ställe en kolbox tillkommit,
men då detta fartyg är afsedt att föra en högste befälhafvare med
stab, har inredningen så inkräktat på de öfre kolboxarne, att ingen
ökning af kolförrådet kunnat åstadkommas.
Sting erkölar.
Då jemförande försök nästkommande år torde komma att utföras,
sedan pansarbåten Thor blifvit med slingerkölar försedd, hafva vi ej
velat föreslå anbringandet af sådana, utan torde resultatet af dessa
försök böra afvaktas, innan denna fråga afgöres. I bil. 2 är emellertid
härför erforderlig kostnad angifven.
Vi anse oss dock böra påpeka att för närvarande ingen, och, sedan
den nu under byggnad varande dockan blifvit färdig, endast en af
dockorna i Carlskrona kan emottaga pansarbåtar af l:a kl., försedda
med dylika kölar.
Kostnaden för de af oss här föreslagna förändringarne utgör:
Svea Göta Thule .
kr. kr. kr.
För anskaffning af bestyckning
och ammunition m. m. (bil. 1) 587,500 597,500 597,500
För fartygens förändring (bil. 2) 1,072,689 1,079,567 1,025,859
Summa 1,660,189 1,677,067 1,623,359
eller tillsammans: 4,960,615 kr., hvilken summa bör minskas med det
belopp, som kan erhållas såsom ersättning för på annat håll använd
materiel.
Vidkommande användandet af den materiel, som, sedan nu föreslagna
förändringar blifvit genomförda, skulle komma att från fartygen
utrangeras, få vi vördsamt föreslå:
att pansarbåten Sveas 12 cm. ss kanoner samt de fyra ej i anspråk
tagna strålkastarne måtte användas vid eventuel ombyggnad af 2:a kl.
pansarbåtar;
BIL till Riksd. Frat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft.
8
58
Femte Iiufviidtiteln.
att följande''pjeser, nemligen:
6 st. 25 cm. kanoner m/85 och m/89 med lavettage, hydrauliska pressar
och pumpar samt rörliga torn,
8 3) 15 » kanoner m/89 med lavettage och skyddsskärmar,
12 » 25 mm. fyrp. kulspr. m 77 med lavettage samt
6 )) 25 )) tvåp. 33 m 84 med lavettage
öfverlemnas till fasta försvaret;
att de i fasta tornen ingående plåtarne afses att efter lämplig bearbetning
användas såsom bepansringsmateriel vid nybyggnad af pansarbåtar,
samt
att användbara delar af pansarbåtarne Götas och Tbules öfvervattenstuber
användas vid framtida nybyggnader.3>
Genom embetsskrifvelse den 24 sistlidne december anmodade jag
marinförvaltningen att inkomma med utlåtande öfver berörda förslag
och dervid särskildt afgifva yttrande rörande de besparingar, som kunde
åvägabringas dels genom bibehållande å hvartdera fartyget af en 25
cm. kanon i det torn, som enligt förslaget afsetts att bestyckas med
en 21 cm. kanon, dels genom användande af tre 25 cm. kanoner för
ett föreslaget batteri vid Carlskrona, dels genom användande för andra
behof af den i öfrigt till utrangering föreslagna materielen, dels ock
genom nedsättning af det utaf marinförvaltningen i underdånig skrifvelse
den 16 sistlidne september begärda anslag till torpeder och en
andra utredning af artilleriammunition för under byggnad eller ombestyckning
varande fartyg med värdet af nu till utrangering föreslagna
torpeder och artilleriammunition.
Med anledning häraf har marinförvaltningen i embetsskrifvelse
den 5 innevarande månad anfört följande.
Ifrågavarande förslag grundade sig på de erfarenheter, som hemtats
från de senaste årens sjökrig, och ville marinförvaltningen för sin
del instämma uti de i förslaget uttalade åsigter angående dessa erfarenheter,
dock med den modifikation, att embetsverk et, * beträffande fartygens
grofva artilleri, ansåge erfarenheten från krigen endast hafva
ådagalagt, att detta artilleri hade en mindre träffprocent än det sekundära
och lätta artilleriet.
Hvad det afgifna förslaget innehölle beträffande de delar, i. bvilka
pansarbåtarna Svea, Göta och Thule ej vore tidsenliga, vore endast väl
kända sakförhållanden och torde deremot ingen invändning kunna göras.
Hvad anginge de åtgärder, som föreslagits för de tre pansarbåtar -
Femte hufyudtiteln.
59
nes försättande i tidsenligt skick, ansåge embetsverket, att derigenom
hufvudsakligen följande afsevärda fördelar komme att vinnas:
1) pansarbåtarna erhölle ett fullt tidsenligt artilleri af medelkaliber,
som äfven med afseende på antalet pjeser måste, i betraktande af fartygens
ringa tontal, anses vara fullt jemförligt. med hvad andra mariner
kunde framvisa ;
2) det- nuvarande lätta snabbskjutande artilleriet blefve ökadt till
ett antal pjeser, som äfvenledes med hänsyn till fartygens storlek vore
fullt tillfredsställande;
3) ammunitionstillförseln, som synnerligen på pansarbåtarna Göta
och Thule numera icke motsvarade tidens fordringar på en snabb langning,
ordnades på ett sätt, som möjliggjorde snabb eldgifning;
4) det sekundära artilleriet och äfven ammunitionstillförseln, hvilka
båda nu vore nästan oskyddade, erhölle ett pansarskydd, hvilket, om
det än icke motsvarade det, som andra mariner på sina till tontalet
betydligt öfverlägsna pansrade fartyg kunde använda, dock torde vara
det bästa, man kunde erhålla på nu ifrågavarande fartyg och väsentligen
förökade deras stridsvärde;
5) dessas stridsvärde förhöjdes för öfrigt väsentligt genom minskad
eldfara i följd af träinredningens utbytande mot inredning af jern.
Då de nu angifna fördelarna ej kunde i lika hög grad vinnas genom
andra ombestyckningsåtgärder, såsom t. ex. de äldre 15 cm. kanonernas
förändring till snabbskjutande, och då Sveas fyra 12 cm. snabbskjutande
kanoner kunde, såsom framdeles skulle visas, ersätta andra
pjeser af detta slag, hvilka vore för flottan erforderliga, tillstyrkte
marinförvaltningen de i förslaget angifna åtgärderna för de tre pansarbåtarnas
försättande i tidsenligt skick med den förändring likväl,
att i stället för den föreslagna 21 om. kanonen i torn förut en af de
nu uppstälda 25 cm. kanonerna borde bibehållas och förändras så, att i
densamma kunde lämpligen användas röksvagt krut, och genom anbringandet
af ny mekanism och nytt lavettage göras i viss mån snabbskjutande.
Härigenom åstadkommes en besparing, som för de tre pansarbåtarna
uppginge till 148,270 kronor, hvarjemte en sådan förändrad
25 cm. kanon ökade fartygens stridsvärde derigenom, att 25 cm. kanonernas
ballistiska effekt vore betydligt öfverlägsen 21 cm. kanonernas,
under det att antalet meterton lefvande kraft pr minut borde blifva
något större än då en 21 cm. kanon inginge i bestyckningen.
Det för 25 cm. kanonerna afsedda tornet måste visserligen härigenom
erhålla en något minskad pansartjocklek, utan att marinförvalt
-
Femte hufvudtiteln.
60
ningen, som vid denna frågas öfvervägande jemväl tagit hänsyn dels
till vigten af att så långt som möjligt kunna använda den äldre materielen,
dels till utsigten att härigenom något förkorta den säkert ganska
dryga tid, som torde komma att erfordras för ifrågavarande pansarbåtars
förändring, likväl under nu anförda förhållanden ansåge någon
afsevärd olägenhet häraf uppstå.
Beträffande de i förslaget angifna kostnaderna för nämnda förändring
ville marinförvaltningen endast påpeka, att deruti ej inginge
mera än en utredning af artilleriammunition och att embetsverket för
sin del ansåge det nödvändigt att äfven för ombestyckade fartyg beräkna
en andra utredning. Härigenom komme de i förslaget beräknade
förändringskostnaderna att höjas med 616,140 kronor, om den
ena 25 cm. kanonen bibehölles, och med 668,400 kronor, om en 21
cm. kanon i stället skulle ingå i bestyckningen.
Vidkommande användandet af den materiel, som skulle komma att
borttagas från de tre pansarbåtarna, har marinförvaltningen anfört
följande.
Sedan chefen för fortifikationen, på marinförvaltningens begäran
om upplysningar i ämnet, i skrifvelse den 4 i denna månad meddelat,
att tre 25 cm. kanoner af flottans i bruk varande modeller kunde för
en kostnad, som med 13,500 kronor öfverstege den för uppställning af
lika många 24 cm. kanoner beräknade uppställningskostnaden, uppställas
uti föreslaget batteri vid Carlskrona, ville marinförvaltningen föreslå,
att tre af ifrågavarande pansarbåtars sex 25 cm. kanoner på så
sätt komme till användning, ehuru 25 cm. kanonens ballistiska effekt
vore något underlägsen den effekt, som borde kunna erhållas med de
24 cm. kanonerna, som ursprungligen afsetts för nyss antydda batteri;
och hade marinförvaltningen vid beräkningen af den besparing, som
härigenom uppstode och i det följande angåfves, iakttagit hvad bemälde
chef i sin berörda skrifvelse anfört beträffande de med sådant utbyte
förenade bestyckningskostnaderna.
Af pansarbåten Sveas fyra 12 cm. snabbskjutande kanoner torde tre
lämpligen kunna ersätta de tre 12 cm. snabbskjutande kanonerna i reserv,
hvilka vore afsedda att anskaffas med en del af de 65,000 kronor,
sistlidet års Riksdag beviljade till kanoner i reserv, och den fjerde kanonen,
dock försedd med annan skyddsskärm, tagas i anspråk vid fortsatt
ombestyckning af 3:e kl. pansarbåtar.
Den redan befintliga ena ammunitionsutredningen för ifrågavarande
fyra 12 cm. snabbskjutande kanoner kunde användas att betäcka en
Femte liufvudtiteln.
61
del af den ammunition, som behöfdes för redan till ombestyckning bestämda
pansarbåtar af sistnämnda slag.
För den händelse flera 2:a kl. pansarbåtar, hvaraf endast en, nemligen
John Ericsson, fått sina föråldrade 24 cm. kanoner af 1869 års
modell utbytta mot 15 cm. kanoner, komme att ombestyckas, ansåge
marinförvaltningen, att sex af de åtta 15 cm. kanonerna af 1889 års
modell, som nu föreslagits att borttagas från l:a kl. pansarbåtar, borde,
med mindre förändring för ökandet af deras skjuthastighet och användbarhet
för röksvagt krut, kunna användas.
Af de två återstående 15 cm. kanonerna vore den ena behöflig för
skjutbanan. Förhållandet vore nemligen, att, då nya 15 om. snabbskjutande
kanoner anskaffades dels för pansarbåten Dristigheten dels
ock inom kort för fästningen Kungsholmen och framdeles för de nu
till ombestyckning föreslagna tre pansarbåtarna, det blefve oundgängligen
nödvändigt att i och för profskjutning af krut till sistnämnda kanoner
å Carlskrona skjutbana ega tillgång till en 15 om. kanon med samma
konstruktion af loppet som den, hvilken vore tillämpad i 15 cm. snabbskjutande
kanon af 1898 års modell; och genom insättande af ett
nytt kärnrör samt påsättande af ännu ett band å långa fältet kunde en
af 15 cm. kanonerna af 1889 års modell dertill användas med bibehållande
af nuvarande lavettage, hvarigenom man för mindre kostnad
än annars kunde tillgodose nu nämnda behof.
Att i enlighet med det öfverlemnade förslaget uppställa de för l:a
kl. pansarbåtar obehöfliga 15 om. kanonerna af 1889 års modell å fästningen
Kungsholmen, för hvilken såväl marinförvaltningen som komiterade
för afgifvande af underdånigt förslag angående landets fasta
försvar föreslagit 15 cm. snabbskjutande kanoner och hvartill medel
blifvit beviljade, ansåge marinförvaltningen ej lämpligt.
Tolf af de aderton 25 mm. kulsprutor, som blefve obehöfliga för
pansarbåtarna, kunde uppställas å fästningarna Kungsholmen och Vestra
Hästholmen, hvilka enligt komiterades förslag vore afsedda att erhålla,
Kungsholmen tio och Vestra Hästholmen två 25 mm. kulsprutor.
Den 15 cm. kanon och de sex 25 mm. kulsprutor, som ej i det
föregående föreslagits till användning, ansåge marinförvaltningen böra
utgöra reserv för å fartygen uppstälda dylika pjeser.
De för pansarbåten Göta obehöfliga tre 38 om. torpeder kunde täcka
en del af det behof af torpeder i reserv, för hvilket medel blifvit begärda
i underdånig skrifvelse den 16 sistlidne september, och hvad anginge
de 45 cm. torpeder, som tillhörde utredningen för pansarbåten
62
Femte hufvudtiteln.
Thule, borde de utgöra reserv för dylika torpeder, tillhörande utredningen
för pansarbåtarna Oden, Thor och Niord.
De besparingar, som skulle kunna åvägabringas, om marinförvaltningens
nu uttalade åsigter tillämpades vid pansarbåtarnas ändring,
hade embetsverket beräknat på följande sätt:
l:o) om den ena 25 cm. kanonen bibehölles i pansarbåtarnas bestyckning,
minskades ombestyckningskostnaden för dessa tre fartyg
med tillsammans
2:o) för den händelse det i marinförvaltningens skrifvelse
den 16 september 1898 begärda anslag till
artilleriammunition och torpeder beviljades, kunde
ombestyckningskostnaden ytterligare minskas med
dels.....................................................................................
hvilka ej behöfde tagas i anspråk för ammunition
till ombestyckade fartyg,
3:o) dels ock............................................................................
motsvarande värdet af i pansarbåten Götas utredning
ingående tre 38 cm. torpeder;
4:o) genom att använda tre af Sveas fyra 12 cm. snabbskjutande
kanoner såsom kanoner i reserv kunde
af det för anskaffning af sådana kanoner beviljade
belopp, 65,000 kronor, en summa af...........................
användas för nu ifrågasatt förändring af l:a kl.
pansarbåtar och
5: o) genom användning af de tre för pansarbåtarna
obehöfliga 25 om. kanonerna för det föreslagna
batteriet vid Carlskrona kunde af derför beräknade
medel frigöras en summa............ .............................
6:o) om tolf 25 mm. kulsprutor, obehöfliga för pansarbåtarna,
finge tagas i anspråk för sjöbefästningarna,
kunde likaledes af för sådana pjeser beräknad
anskaffningskostnad frigöras en summa af
7: o) vidare uppstode en minskning uti den i förslaget
beräknade ändringskostnaden af .................................
derigenom att de för 25 cm. kanonerna afsedda
torn komme att erhålla eu något minskad pansartjocklek;
8:o)
slutligen ansåge marinförvaltningen, att man genom
användning af den utrangerade tornmaterielen för
kr. 148,270: —
» 116,800: —
19,730: —
57,000:
» 138,300: —
48,000:
60,000:
Transport 588,100: —
Femte Iiufvudtiteln.
63
Transport kr. 588,100: —
anskaffning; af nya torn borde erhålla en besparing
af........................................................................................ » 105,000: —
hvadan totalsumman ;d'' här beräknade besparingar
skulle utgöra................................................................... kr. 693,100: —
hvilket belopp likväl, i händelse två ammunitionsutredningar
beräknades för nu till ombestyckning
föreslagna l:a kl. pansarbåtar, borde minskas med » 616,140: —
Såväl af de för frågans utredande särskildt utsedde personernas
yttrande som ock af marinförvaltningens deröfver afgifna utlåtande
framgår således, att våra äldre l:a kl. pansarbåtar, hvilka i alla andra
hänseenden än de nu omförmälda fortfarande tillfredsställa nutidens
fordringar, lyckligtvis kunna, äfven om kostnaden derför är betydlig,
förändras så, att de erhålla ett stridsvärde, hvilket jag ej tvekar att
beteckna såsom fullt lika högt som stridsvärdet hos våra allra nyaste
fartyg af ifrågavarande cert.
Marinförvaltningen har för sin del i allt väsentligt biträdt det uppgjorda
ändringsförslaget, dervid marinförvaltningen dock, ej blott af
besparingsskäl utan ock för att höja artilleriets ballistiska effekt, förordat,
att i stället för anbringande af den föreslagna 21 cm. kanonen
i tornet förut bibehålla en af de nu derstädes uppstälda 25 om. kanonerna,
sedan densamma likvisst underkastats vissa förändringar. Vidare
anser marinförvaltningen riktigast, att äfven vid dessa fartygs ombestyckning
två artilleriutredningar för den nya bestyckningen anskaffas.
Dessa af marinförvaltningen förordade modifikationer i det ursprungliga
förslaget anser jag, på de af marinförvaltningen anförda skäl, vara
lämpliga; och hyser jag ej det ringaste tvifvel om ändamålsenligheten
af att de sålunda föreslagna åtgärderna med nämnda modifikationer
vidtagas för att sätta våra äldre l:a kl. pansarbåtar i fullt tidsenligt
skick. Jag anser mig ock böra tillstyrka dessa åtgärders vidtagande,
äfven om nybyggnadsverksamheten för flottan derigenom skulle behöfva
något tfllbakasättas. Jag är nemligen öfvertygad om att den
krafttillökning, som härigenom tillföres flottan, är större, än som skulle
vinnas, om de härför erforderliga medel nedlades på en ny l:a kl.
pansarbåt, för hvars anskaffande skulle behöfvas ungefär samma summa
som för den föreslagna förändringen af tre l:a kl. pansarbåtar.
På kortare tid än två år torde de föreslagna förändringarna icke
kunna verkställas, helst som det icke synes vara rådligt att på en gång
taga mera än ett fartyg under arbete för att icke under tiden alltför
64
Femte liufvudtiteln.
mycket nedsätta våra sjöstridskrafter. Deremot skulle det vara synnerligen
lämpligt och ledande till besparing, om man redan nu kunde beställa
all den för förändringarnas genomförande erforderliga pansaroch
artillerimaterielen, hvarigenom man dels torde kunna betinga lägre
pris, dels skulle vinna större trygghet för materielens levererande inom
önskvärd tid, hvilket under nuvarande förhållanden, då alla krigsmaterieltillverkare
äro oerhördt upptagna, är af stor betydelse. Med
afseende härpå vore det synnerligen lyckligt, om hela den för ändringarnas
fullbordande behöfliga summan kunde på en gång beviljas, om
den också, med hänsyn till andra statsbehof, måste till utgående fördelas
på två år.
Mot de af marinförvaltningen beräknade besparingarna i det uppgjorda
kostnadsförslaget har jag ingen annan erinran att göra än den,
att, då jag icke anser det rådligt att börja något som helst rifningsarbete
ombord å något af de nu ifrågavarande fartygen förr än den
för ändringen nödiga bepansrings- och artillerimaterielen är helt och
hållet eller åtminstone i det allra närmaste färdig, den till utrangering
föreslagna tornmaterielen ej blir disponibel för den båt, som först skall
ändras, och att således den af marinförvaltningen i sammanhang härmed
beräknade besparing, 105,000 kronor, bör minskas med en tredjedel,
eller till 70,000 kronor.
Kostnaderna för ändringen af samtliga de tre ifrågavarande fartygen
jemte en fullständig utredning artilleriammunition för hvartdera
uppgår enligt det ursprungligen uppgjorda förslaget till kr. 4,960,615: —
hvartill kommer kostnaden för den af marinförvaltningen
föreslagna andra utredningen af artilleriammunition
................................................................ » 616,140: —
Summa kr. 5,576,755: —
Från denna kostnad afgår enligt marinförvaltningens
förslag med nyss antydda ändring beträffande
tornmaterielen:
genom bibehållande af den ena 25 cm.
kanonen.............................................. kr. 148,270: —
genom minskning af pansartjock
lekenåtornetförsistnämnda
kanon » 60,000: —
genom användning af den utrangerade
tornmaterielen till anskaffning
af nytt torn å två fartyg............... » 70,000: — „ g78 270'' _
då återstående kostnaden blir
kr. 5,298,485: —
Femte hufviultiteln.
65
Af denna kostnad ....................................................... kr. 5,298,485: —
kan dock täckas
genom öfverföring från det år 1898
beviljade anslaget till kanoner i
reserv för fartygen ...................... kr. 57,000: —
samt, under förutsättning att under
punkterna [18], [19] och [21] här
nedan omförmälda anslag beviljas
med af mig föreslagna belopp,
från begärda anslag till artilleriammunition
och torpeder............... » 136,500: —
från begärdt anslag tillbestyckning
af Carlskrona befästningar m. m. » 186,300: — ^ 37g ggg. _
hvadan för ändring af ifrågavarande pansarbåtar erfordras
ett särskildt anslag af.................................... kr. 4,918,685: —
eller i rundt tal 4,920,000 kronor.
På grund af det sålunda anförda hemställer jag underdånigst, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna
Svea, Göta och Thule bevilja ett anslag af 4,920,000 kronor och deraf
på extra stat för år 1900 anvisa 2,500,000 kronor.
Bestyckning af befästningarna vid Carlskrona och
batterierna vid Fårösund.
Med hänvisning till hvad af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
denna dag blifvit anfördt till statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden under punkt [25], får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att till bestyckning af befästningarna vid Carlskrona och batterierna
vid Fårösund bevilja på extra stat för år 1900 ett anslag af
800,000 kronor.
[18.]
Bestyckning
af befästningarna
vid
Carlskrona
och batterierna
vid
Fårösund.
Bih. till Rilsd. Prof. 1899. 1 Sand. 1 Afd. 1 Häft.
9
66
Femte hufvudtiteln.
[19- 22]
Ammunition
för stridsfartygen.
Artilleri- och torpedmateriel för fartygen m. m.
Beträffande sådan ammunition för stridsfartygen, som utgör den för
dem faststälda 2:a utredningen, för anskaffningen hvaraf medel icke
inberäknats i fartygens nybyggnadsanslag och till hvilken icke heller
den ersättning, som från öfningsanslaget utbetalas för konsumerad
ammunition, lemnar tillgång, anmälde marinförvaltningen redan i underdånig
skrifvelse den 18 september 1896, att för anskaffande af sådan
ammunition till de då under nybyggnad varande stridsfartygen erfordrades
en summa af 342,000 kronor, hvilken anmälan förnyades i embetsverkets
underdåniga skrifvelse den 10 september 1897 och ledde
dertill, att uppå Eders Kongl. Maj:ts proposition 1898 års Riksdag för
ändamålet anvisade 86,000 kronor; hvadan för de nämnda fartygens
2:a ammunitionsutredning ytterligare skulle erfordras 256,000 kronor.
Då emellertid, enligt hvad marinförvaltningen i sin skrifvelse den 16
september 1898 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1900 anmält, priset på röksvagt krut alltjemt stegrats efter
den tid, då ifrågavarande kostnad beräknades, medför detta en af
marinförvaltningen till 18,000 kronor uppskattad förhöjning i sistnämnda
kostnad, och kan till följd häraf återstående anslagsbehof för att förse
de år 1896 under nybyggnad varande stridsfartygen med en 2:a utredning
af ammunition icke beräknas till mindre än 274,000 kronor.
I sistberörda skrifvelse har marinförvaltningen tillika erinrat, att efter
år 1896 ytterligare 2 torpedkryssare och 6 torpedbåtar blifvit satta på
stapel, hvilka fartyg beräknades vara färdiga innevarande år och för
hvilka jemväl erfordrades en 2:a ammunitionsutredning, hvars kostnad
utgjorde 76,400 kronor, äfvensom att genom ombestyckning af äldre
fartyg ännu ett behof af ammunition uppstode, till hvilket likaledes den
ersättning, som från öfningsanslaget utbetaltes för konsumerad ammunition,
ej lemnade tillgång. I afseende å detta sistnämnda behof har
marinförvaltningen erinrat, att de fartyg, som redan blifvit ombestyckade,
vore pansarbåtarna af lista klassen Svea och af 3:dje klassen
Ulf, hvartill komme 4 st. 3:dje klassens pansarbåtar, som under innevarande
år skulle ombestyckas, samt att till tre af dessa fartyg, nemligen
Svea, Ulf och Berserk, en utredningsammunition kunnat dels anskaffas,
dels beställas för medel, som stått till förvaltningens förfogande,
men att till det återstående ammunitionsbehofvet för samtliga dessa
fartyg erfordrades 280,100 kronor. Det totala anslagsbehofvet för an
-
Femte hufvudtiteln.
67
skaffande af ammunition till stridsfartygen för år 1900 beräknas alltså
af marinförvaltningen till 630,500 kronor.
Till ersättning af förbrukadt kanonmat beviljade Riksdagen sistlidna
är, på Eders Kong!. Maj:ts förslag, 36,000 kronor, men framhöll dervid
tillika önskvärdheten af att dessa kostnader framdeles måtte gäldas
af samma anslag, hvarifrån ersättningen för vid flottan förbrukad ammunition
i öfrigt bestredes. Nu har marinförvaltningen i sin ofvan berörda
skrifvelse den 16 september 1898 anfört, att, då öfningsanslaget,
hvilket betalade all under öfningarna konsumerad ammunition med
undantag af sådant krut, som ej inginge i metallpatroner, under flera
år visat sig vara alldeles otillräckligt för sitt ändamål, förvaltningen
icke kunnat vidtaga några åtgärder till uppnående af det af Riksdagen
antydda önskemålet, utan funne sig böra anmäla, att till ersättning för
förbrukadt kanonkrut erfordrades, då medelförbrukningen under åren
1896 och 1897 lades till grund för kostnadsberäkningen, för år 1900
en summa af 45,800 kronor.
Uti skrifvelse den 10 september 1897 anmälde marinförvaltningen,
att för anskaffning af 25 st. 38 cm. torpeder med tillhörande laddningar
för då byggda eller under byggnad varande torpedbåtar erfordrades ett
anslagsbelopp af 197,500 kronor. Eders Kongl. Maj:t ansåg emellertid,
att ifrågavarande anskaffning kunde utan olägenhet'' fördelas på två år
och att anslagsbehofvet i denna del för år 1899 borde upptagas till
96,000 kronor. Riksdagen beviljade likväl för ifrågavarande ändamål
endast 48,000 kronor, och det återstående anslagsbehofvet för anskaffning
af torpeder m. m. skulle således utgöra 149,500 kronor. Såsom
af marinförvaltningens oftanämnda skrifvelse af den 16 september 1898
inhemtas, hafva, sedan förenämnda skrifvelse af den 10 september 1897
afläts, ytterligare tre torpedbåtar blifvit satta på stapeln, i följd hvaraf
tillkomme ett behof af 9 reservtorpeder, hvarjemte varfschefen vid
flottans station i Carlskrona anmält, att 2 st. 38 cm. torpeder under
öfningarna gått förlorade; och bör således sistnämnda summa ökas
med för 11 torpeder m. m. erforderliga 86,900 kronor till 236,400
kronor. Dessutom anser marinförvaltningen medel behöfliga till anställande
af för torpedvapnets vidmakthållande och utveckling erforderliga
försöksskjutningar, i hvilket hänseende för år 1900 föreslagits ett
belopp af 5,000 kronor. Anslagsbehofvet för anskaffning af torpeder
med tillhörande laddningar samt för försöksskjutning med torpeder
utgör således enligt marinförvaltningens beräkning 241,400 kronor.
Ersättning af
förbrukadt
kanonkrut.
Torpeder
m. m.
68
Femte lmfvudtiteln.
Skjatföraök.
[23.]
Ammunitionsförrådshus
å
Kaleholmen.
Till skjutförsök liar marinförvaltningen ansett att, i likhet med föregående
år, jemväl för år 1900 erfordras ett belopp af 10,000 kronor.
Mot hvad marinförvaltningen sålunda anfört rörande behofvet af
anslag för år 1900 till artilleri- och torpedmateriel har jag icke funnit
något att anmärka. Jag anhåller endast att i detta sammanhang få
erinra om min i det föregående uttalade åsigt rörande önskvärdheten
deraf, att, samtidigt med anvisande af medel för byggande af nya stridsfartyg
eller ombestyåkning af äldre sådana, medel jemväl anvisas till
två utredningar af artilleri- och torpedmateriel för ifrågavarande fartyg.
Derest denna åsigt vinner godkännande, skulle särskildt anslag för 2:a
utredning af sådan materiel icke vidare komma att begäras.
På grund af det anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1900 bevilja
a) till ammunition för stridsfartygen ......................... kronor 630,500: —
b) » ersättning af förbrukadt kanonkrut.................. » 45,800: —
c) » anskaffning af torpeder m. m............................ )> 241,400: —
d) » anställande af skjutförsök................................... » 10,000:
Ammunitionsförrådshus å Kalsholmen.
Uti en till marinförvaltningen den 16 oktober 1897 inkommen
skrifvelse anmälde varfschefen vid flottans station i Carlskrona behofvet
af medel till anskaffande för stationen af ett ammunitionsförrådshus å
Kalsholmen, afsedt till förvaring af de laddade projektiler och patroner,
som inginge uti strids fartygens första ammunitionsutredning, dervid varfschefen,
med öfverlemnande af chefernas för artilleri- och ingeniördepartementen
memorial i ämnet jemte ritningar öfver nybyggnaden
och dess placering äfvensom två alternativa kostnadsförslag, framhöll,
hurusom det föreslagna ammunitionsförrådshuset ur mobiliseringssynpunkt
vore oundgängligen nödvändigt, om stridsfartygen skulle kunna
klargöras inom rimlig tid; och på anmodan af marinförvaltningen inkom
varfschefen i en senare skrifvelse med en af planritning öfver Kalsholmen
åtföljd utredning beträffande de platser å sagda holme, som
för omförmälda ändamål kunde ifrågakomma, jemte deras respektive
fördelar och olägenheter.
Marinförvaltningen, som i underdånig skrifvelse den 30 november
1897 öfverlemnade detta ärende till Eders Kongl. Maj:ts pröfning, an
-
Femte hufvudtiteln.
69
förde dervid, att den ökning af flottans materiel, som på senare
tid egt rum, medförde oafvisligt behof af ökadt utrymme för den
till fartygen hörande ammunitionen, hvilket behof i Carlskrona till en
del blifvit afhjelpt genom det nyuppförda kruthuset å Kalsholmen, men
att, då det ur säkerhetssynpunkt ej vore rådligt att förvara laddade
projektiler och patroner i samma hus som krut, det vore oundgängligen
nödvändigt att bereda ökadt utrymme för förvaring af dessa
ammunitionseffekter, hvarvid äfven måste tagas i betraktande vigten af
att hastigt kunna verkställa en mobilisering; ur hvilken synpunkt förvaltningen
ansåge det med alternativ 1 betecknade förslaget på grund
af bryggans anordning vara fördelaktigast. Med anledning häraf hemstälde
marinförvaltningen, att till uppförande vid Carlskrona station å
Kalsholmen af ett förrådshus för laddade projektiler och patroner
måtte hos följande års Riksdag äskas ett extra anslag å 41,200 kronor.
Vid underdånig föredragning af denna marinförvaltningens skrifvelse,
fann Eders Kongl. Maj:t, med hänsyn till andra behof, hvilkas
tillg-odoseende då ansågs vara mera angeläget, enligt nådigt beslut den
31 i samma månad den då gjorda framställningen icke till någon Eders
Kongl. Maj ds åtgärd föranleda.
Marinförvaltningen, som emellertid ansett ifrågavarande behof nu
icke längre kunna sättas å sido, har uti sin underdåniga skrifvelse den
16 september 1898 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1900 förnyat sin ofvanberörda framställning och dervid
åberopat de till stöd för densamma redan anförda skäl.
Då den i ärendet förebragta utredning synes mig hafva till fullo
ådagalagt behöfligheten af den föreslagna nybyggnaden och lämpligheten
af dess förläggande till Kalsholmen, får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska ett extra
anslag för år 1900 å 41,200 kronor till uppförande vid Carlskrona
station å Kalsholmen af ett förrådshus för laddade projektiler och
patroner.
Ny docka i Carlskrona.
Af det anslag å 475,000 kronor, som Riksdagen år 1897 beviljade [24.]
till byggande af ny docka i Carlskrona, har för åren 1898 och i.899 N? docka 1
anvisats sammanlagdt 300,000 kronor; och får jag underdånigst hem- CarUkronaställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska anvisande på
extra stat för år 1900 af återstoden af anslaget med 175,000 kronor.
70
Femte liutVudtiteln.
[25.]
Beklädnadsm.
fl. persedlar
för värnpligtige
vid Carlskrona
artillerikår.
[26.]
Minväsendet.
Anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar för
värnpligtige vid Carlskrona artillerikår.
För detta ändamål beviljade sistlidna års Riksdag 49,000 kronor
samt anvisade deraf på extra stat för år 1899 ett belopp af 30,000
kronor.
Jag får nu hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen
begära anvisande å extra stat för år 1900 af anslagets återstod 19,000
kronor.
Minväsendet.
Beträffande minväsendet, för hvilket marinförvaltningen i sin underdåniga
skrifvelse den 16 september 1898 ansett ett extra anslag för
år 1900 å 100,000 kronor vara erforderligt, ber jag att få erinra, att
under en längre följd af år för detta ändamål årligen utgått ett extra
anslag å nyssnämnda belopp, intilldess anslaget vid 1894 års Riksdag
nedsattes till 75,000 kronor, vid hvilket belopp det sedermera förblifvit.
I fråga om minväsendets behof för år 1900 torde jag få meddela,
att, förutom de hvarje år erforderliga nyanskaffningarna af minspärrningsmateriel
m. m., anskaffning bör eg a rum dels af handminor till
ersättande af de till sin konstruktion numera föråldrade mekaniska minorna,
dels af kontramineringsmateriel i betydlig mängd för användning
i våra skärgårdar, hvarjemte de gamla till transportpråmar för
minmateriel använda f. d. kanonsluparne, hvilka, såsom bygda af trä,
blifva för dyra att underhålla, böra, i den mån medel dertill kunna
disponeras, ersättas med transportpråmar af stål.
Alla dessa för minförsvarets utveckling synnerligen angelägna anskaffningar
och arbeten kräfva emellertid icke obetydliga kostnader,
till hvilkas täckande erfordras ett större anslagsbelopp än det, som
under de senaste åren blifvit för minväsendet anvisadt, hvarför jag
finner mig böra, lika med marinförvaltningen, föreslå ifrågavarande anslags
återupptagande till det högre belopp, hvarmed detsamma tillförene
utgått.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att
på extra stat för år 1900 bevilja till minväsendet ett anslag å
100,000 kronor.
Femte hufrndtiteln.
71
Sjökrigsskolan.
I likhet med hvad under de senare åren egt rum, får jag hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till löneförbättring
åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de 1,300 kronor,
som enligt 1888 års Riksdags medgifvande få användas af kadettfcrnas
terminsafgifter, anvisas för år 1900 ett extra anslag af 1,860 kronor
med det dervid för löneförbättringens erhållande fästade vilkor, att
den, som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning
vid sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat
undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.
I sin underdåniga skrifvelse den 16 september 1898 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 bär marinförvaltningen
jemväl hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig
proposition till nästa Riksdag äska dels för uppförande å gården till
sjömanskårens kaserner i Carlskrona af en byggnad, inrymmande matSiilar
för det i kasernerna förlagda manskapet, kokhus, förrådsrum, boningsrum
för skaffningsunderofficeren och kasernkockarne samt varmbadhus,
dels för anordnande å annat ställe af lokaler till ersättning för
dem, som nu inrymdes i en på den för matsalarna m. m. afsedda
platsen befintlig trähuslänga, ett extra anslag af 210,000 kronor.
Då kostnaden för dessa åtgärder synts mig vara väl hög, har jag anmodat
marinförvaltningen att taga i öfvervägande, huruvida icke denna
kostnad skulle kunna genom enklare anordning af de föreslagna byggnaderna
eller annorledes nedbringas, samt att, sedan utredning i nämnda
hänseende blifvit verkstäld, inkomma med förnyadt förslag i ämnet;
och hoppas jag blifva i tillfälle att under den närmaste framtiden framlägga
detta ärende till Eders Kongl. Maj:ts pröfning
Hvad departementschefen sålunda i ofvanberörda
hänseenden tillstyrkt och hemstält, behagade Hans
Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfrige
ledamöter, i nåder gilla och bifalla, med befallning att
utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet
af Kongl. Majrts nådiga proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo:
F. Wrangel.
[27.]
Sjökrigs
skolan.
Anordnande
af matsalar
vid sjömanskårens
kaserner
i Carlskrona
m. m.
72
Femte lmfVudtiteln.
Bil. A.
Förslag till
Stat
för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare åtnjuta
boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar.
Antal |
||||||
Carlskrona |
Stockholms |
|||||
Carls- |
Stock- |
|||||
krona |
holms |
station. |
station. |
|||
tion. |
tion. |
kr. |
ö. |
kr. |
ö. |
|
A. Offlcerspersonalen. |
||||||
i |
Chef för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition.. |
— |
— |
1,000 |
— |
|
2 |
Adjutanter i d:o å, 500 kronor....................................... |
— |
— |
1,000 |
— |
|
1 |
Chef för marinförvaltningen.......................................... |
— |
— |
1,500 |
— |
|
3 |
Chefer för marinförvaltningens militära afdelningar........ |
— |
— |
3,000 |
— |
|
5 |
Officerare, tjenstgörande i marinförvaltningen, ä 500 kr. |
— |
— |
2,500 |
— |
|
1 |
Chef för flottans stab ................................................... |
— |
— |
1.500 |
— |
|
2 |
Afdelningsohefer i d:o, å, 1,000 kronor ........................... |
— |
— |
2,000 |
— |
|
8 |
Officerare, tjenstgörande i flottans stab, å 500 kronor .... |
— |
— |
4.000 |
— |
|
1 |
Chef för sjökrigshögskolan............................................ |
— |
— |
1,000 |
— |
|
1 |
Adjutant hos samme chef ............................................ |
— |
— |
500 |
— |
|
1 |
Chef för sjökrigsskolan ................................................ |
— |
— |
*) 1,000 |
— |
|
3 |
Kadettofficerare å 500 kronor ....................................... |
— |
— |
1,500 |
— |
|
1 |
Chef för sj ökarte verket ................................................ |
— |
— |
1,000 |
— |
|
i |
1 |
Stationsbefälhafvare..................................................... |
*) 1,000 |
— |
*) 1,200 |
— |
i |
1 |
V arfschef..................................................................... |
*) 1,000 |
— |
*) 1,200 |
— |
Transport |
2,000 |
— |
23,900 |
— |
!) Innehar boställe eller bostad.
Femte hufvudtiteln,
73
Antal |
||||||
Carls- |
Stock- |
Carlskrona |
Stockholn |
as |
||
krona |
holms |
station. |
station. |
|||
8t^- |
sta- |
|||||
tion. |
||||||
kr. |
Ö |
kr. |
ö. |
|||
Transporl |
2,000 |
23,900 |
||||
i |
i |
Kommendant. ......................................... |
600 |
*) 1,000 |
||
i |
i |
Chef för underbefäls- och exerciskolorna............ |
600 |
*) 1,000 |
||
i |
Ordförande i förvaltnings direktionen........................... |
600 |
_ |
|||
i |
Chef för skeppsgossekåren..................................... |
600 |
— |
_ |
||
3 |
3 |
Varfsdepartementsohefer å 600 kronor i Carlskrona och |
1 600 |
_ |
||
1,000 kronor i Stockholm ....................................... |
}#)1,200 |
— |
*) 3,000 - |
|||
2 |
2 |
Adjutanter hos stationsbefälhafvaren å 400 kronor i Carls- |
t 500 - |
|||
krona och 500 kronor i Stockholm........................... |
800 |
_ |
\ *)500 - |
|||
1 |
1 |
Äldste instruktionsofficer vid exercisskolan..................... |
400 |
— |
*) 500 - |
|
8 |
5 |
Kompanichefer vid sjömanskåren ä 400 kronor i Carls- |
( 1,000 - |
|||
krona och 500 kronor i Stockholm........................... |
3,200 |
— |
Hl,500 - |
|||
1 |
1 |
Befälhafvare för uppfordrade båtsmanskompanier......... |
400 |
— |
500 - |
|
2 |
Kompanichefer vid skeppgossekåren, å 400 kronor ......... |
800 |
— |
- _ |
||
1 |
Äldste officer vid artilleridepartementet i Carlskrona . |
400 |
— |
_ _ |
||
1 |
1 |
Biträdande officer vid artilleridepartementet (för torped- |
||||
materielen) ............................................................ |
400 |
— |
500 - |
|||
1 |
Äldste officer vid ekipagedepartementet i Carlskrona...... |
*) 400 |
— |
- _ |
||
1 |
1 |
Officer vid sjöinstrument- och sjökarteförrådet......... |
400 |
— |
*0 500 - |
|
4 |
3 |
Informationsofficerare vid underbefäls- och minskolorna, |
||||
4 å 400 kronor, 3 å 500 kronor............................... |
1,600 |
— |
1,500 - |
|||
1 |
1 |
Adjutant hos kommendanten å 400 och 500 kronor... |
400 |
— |
500 - |
|
Summa kronor |
15,400 1 |
— |
36,400 - |
|||
Afgår för begagnade bostadslägenheter.................... |
3,600 | |
11,400 - |
||||
Inqvarteringsbidrag i penningar ........................ |
11,800 |
25,000 - |
||||
= |
36 |
,800 |
||||
B. Underofflcerspcrsonalen. |
||||||
2 |
2 |
Underofficerare, tjenstgörande hos kommendanten, 2 å |
||||
100 kronor, 2 å 150 kronor ..................................... |
200 |
*) 300 — |
||||
4 |
4 |
Uppbördsman i kaserner och exercisskolor, 4 å 100 kro- |
( 100 |
|||
nor, 4 å 150 kronor.................... |
*) 300 |
*) 600 — |
||||
Transport |
600 |
900 - |
*) Innehar boställe eller bostad.
BIL till Rited. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.
10
74
Femte hnfvudtiteln,
Antal |
Transport Informationsunderofficerare ä 100 kronor och 150 kronor |
Carlskrona station. |
Stockholms station. |
||
Carls- krona sta- tion. |
Stock- holms sta- tion. |
||||
kr. |
Ö. |
kr. |
Ö. |
||
10 i |
5 |
600 1,000 100 |
— |
900 *) 750 |
— |
Summa kronor Afgår för begagnade bostadslägenheter......................... Inqvarteringsbidrag i penningar................................... |
1,700 300 |
— |
1,650 1,650 |
— |
|
1,400 |
— |
— |
— |
||
Summa inqvarteringsbidrag i penningar, kronor ............ |
38,200 |
*) Innehar boställe eller bostad.
Anmärkningar:
i:o. Officer, hvilken är till tjenstgöring i öfverstyrelsen eller å flottans station eller till genomgående
af kurs vid sjökrigshögskolan kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i kronans hus eller
enligt ofvans''tående stat är berättigad till ersättning derför i penningar, må uppbära inqvarteringsbidrag
med ett efter år räknadt belopp af 300 kronor vid Carlskrona och 400 kronor vid Stockholms station.
Chef för båtsmanskompani tint ommer, under enahanda vilkor, inqvarteringsbidrag med ett efter år
räknadt belopp af 400 kronor, om han är bosatt i Stockholm, men eljest af 300 kronor.
2:o. Underofficer, hvilken är till tjenstgöring i öfverstyrelsen eller å flottans station eller varf
kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i kronans hus eller enligt ofvanstående stat är berättigad
till ersättning derför i penningar, må uppbära inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af
100 kronor vid Carlskrona och 150 kronor vid Stockholms station; dock att för flaggunderofficer, som
på grund af ofvanstående stat eller denna anmärkning är berättigad till inqvarteringsbidrag, detta utgår
med 150 kronor vid Carlskrona och 200 kronor vid Stockholms station.
Femte lmfvudtiteln
75
Bil. B.
Förslag till
Stat
för Kongl. flottans poliskår.
Antal |
'' |
Bekläd- nads- ersättning. |
||||||
Carls- krona sta- |
Stock- holms sta- |
Aflöning |
Summa. |
|||||
tion. |
tion. |
kr. |
ö. |
kr. |
Ö. |
kr. |
ö. |
|
i |
1 |
Poliskommissarie å, ....................................... |
1,600 |
_ |
_ |
_ |
3,200 |
_ |
3 |
3 |
Öfverkonstaplar å ......................................... |
1,200 |
— |
— |
— |
7,200 |
— |
18 |
13 |
Poliskonstaplar å ........................................ Till extra konstaplar |
668 |
— |
132 |
— |
24,800 |
— |
vid Carlskrona station .............................. |
— |
— |
— |
— |
1,500 |
— |
||
a Stockholms station.............................. |
— |
— |
— |
— |
1,500 |
— |
||
Uppmuntringspenningar åt personalen |
||||||||
vid Carlskrona station .............................. |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
||
a Stockholms station.............................. |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
||
Summa kronor |
40,200 |
— |
Anm. 1. Till polispersonalen utgå två ålderstillägg, livartdera utgörande för en hvar af poliskommissarierna
200 kronor och för en hvar af öfverkonstaplarne och konstaplarne 100 kronor, det
första ålderstillägget efter 5 och det andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring inom samma grad.
Anm. 2. År poliskommissarien vid Stockholms station tillika väbel derstädes, minskas hans lön
enligt denna stat med beloppet af hans aflöning såsom väbel.
Anm. 3■ Åtnjuter poliskommissarie, öfverkonstapel eller konstapel bostad i kronans hus, afdrages,
så länge denna fördel varar, från lönen för kommissarie och öfverkonstapel 150 kronor och för konstapel
100 kronor, allt för år.
76
Femte hufvudtitelii,
Stat
för Femte hufvudtitelii för år 1900.
------------------------------------------ |
Indelning och dermed |
|||||||||
Anvisning |
jemförlig anvisning |
Summa |
||||||||
i kontant. |
på förslag. |
summarum. |
||||||||
Frihoter. |
Ersättningar. |
|||||||||
Ordinarie anslag. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
Departementet och öfverstyrelsen. |
||||||||||
Departementschefen .................................... |
17,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
17,000 |
— |
||
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli |
||||||||||
samt kommandoexpeditionen ..................... |
26,800 |
— |
— |
— |
— |
— |
26,800 |
— |
||
Marinförvaltningen....................................... |
42,100 |
— |
— |
— |
— |
— |
42,100 |
— |
||
Sgr |
85,900 |
_ |
— |
— |
— |
— |
85,900 |
— |
85,900 |
— |
Flottans personal. |
||||||||||
Aflöning för flottans corpser och stater ......... |
1,786,052 |
— |
. — |
— |
— |
— |
1,786,052 |
— |
||
Carlskrona artillericorps, reservationsanslag..... |
299,995 |
— |
— |
— |
— |
— |
299,995 |
— |
||
llderstillägg, förslagsmslag ...................... |
38,300 |
— |
— |
— |
— |
— |
38,300 |
— |
||
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpsema, |
||||||||||
reservationsanslag.................................... |
286,550 |
— |
— |
— |
— |
— |
286,550 |
— |
||
Naturaunderhåll, förslagsanslag..................... |
419,870 |
— |
— |
— |
— |
— |
419,870 |
— |
||
Båtsmansindelningen................................... |
— |
— |
— |
— |
26,400 |
— |
26,400 |
— |
||
Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble- |
||||||||||
kinge län och Södra Möre härad af Kalmar |
||||||||||
län........................................................ |
114,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
114,000 |
— |
||
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för- |
||||||||||
slagsanslag............................................. |
33,300 |
— |
— |
— |
— |
33,300 |
— |
|||
Sgr |
2,978,067 |
— |
— |
— |
26,400 |
— |
3,004,467 |
— |
3,004,467 |
— |
Flottans materiel. |
||||||||||
Flottans nybyggnad och underhåll, reservations- |
||||||||||
anslag................................................. |
1,300,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,300,000 |
— |
1,300,000 |
— |
Transport |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
4,390,367 |
— |
Femte hufvudtiteln,
77
Anvisning i kontant. |
Indelning och dermed |
Summa. |
Summa summarum. |
|||||||
Friheter. |
Ersättningar. |
|||||||||
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
|
Transport |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
4,390,367 |
|
Diverse anslag. |
||||||||||
Flottans öfningar, reservationsanslag ............ i Repetitiousöfningar för reservofficerare, reserva- |
870,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
870,000 |
— |
||
tionsanslag ............................................. |
11,900 |
— |
— |
— |
— |
— |
11,900 |
_ |
||
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför, förslagsanslag ......... Undervisningsverken: Sjökrigs högskolan, reservationsanslag 11,100: — |
350,000 |
- |
— |
— |
— |
— |
350,000 |
— |
||
Sjökrigsskolan......................... 31,040: — Skeppsgosseskolan .................... 8,780: — |
50,920 70,000 |
|||||||||
i Sjökarteverket, reservationsanslag.................. Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan |
— |
— |
— |
— |
— |
70,000 |
— |
|||
under anställning eller kommendering utrikes |
12,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
12,000 |
— |
||
Sjukvård, reservationsanslag......................... |
44,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
44,000 |
— |
||
Diverse behof............................................. |
19,175 |
— |
— |
— |
— |
— |
19,175 |
— |
||
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag |
23,500 |
— |
23,500 |
— |
||||||
slagsanslag ............................................. |
47.019 |
— |
— |
— |
— |
47,019 |
— |
|||
Extra utgifter............................................. |
12,500 |
_ |
— |
— |
— |
— |
12,500 |
— |
||
Sgr |
1,511.014 |
— |
— |
— |
— |
— |
1,511,014 |
— |
1,511,014 |
— |
Handeln. |
||||||||||
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal- |
||||||||||
tema, reseinationsanslag........................... |
1,500,000 |
— |
405 |
— |
4 |
— |
1,500,409 |
1 |
||
Undervisningsanstalter för sjöfart .................. |
86,150 |
— |
— |
— |
— |
— |
86,150 |
|||
Kautisk-meteorologiska byrån...... Ålderstillägg för personalen vid undervisnings- |
9,000 |
— |
— |
— |
— |
9,000 |
— |
|||
anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid |
13,000 |
13,000 |
||||||||
Sgr |
1,608,150 |
405 |
4 |
— |
1,608,559 | |
— |
1,608,559 |
|||
Summa |
7,483,131 |
405 |
26,404 | |
— |
7,509,940 |
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Riift.
78
Femte liufrudtiteln
Kronor. |
Ö. |
|
Extra ordinarie anslag. |
||
Till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel ......................................................... |
3,500,000 |
— |
» försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna Svea, Göta och Thule |
2.500,000 |
—* |
» bestyckning af befästningarna vid Carlskrona och batterierna vid Fårösund......... |
800,000 |
— |
» artilleriammunition för stridsfartygen............................................................ |
630,500 |
— |
» ersättning af förbrukadt kanonkrut............................................................... |
45,800 |
— |
» anskaffning af torpeder m. m.................................................................... |
241,400 |
— |
» anställande af skjutförsök.......................................................................... |
10,000 |
|
» förrådshus för laddade projektiler och patroner vid Carlskrona.......................... |
41,200 |
|
» ny docka i Carlskrona................................................................................ |
175,000 |
— |
j » beklädnads- m. fl. persedlar för värnpligtige vid Carlskrona artillericorps............ |
19,000 |
— |
I » minväsendet.............................................................................................. |
100,000 |
— |
! » löneförbättring åt lärame vid sjökrigsskolan................................................... |
1,860 |
— |
Summa |
8,064,760 |
-I |
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1899.
Sjette hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 13 januari 1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Bostköm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson och
Dyrssen.
l:o.
Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anhöll i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt
yttrade härvid beträffande anslagstitlarne:
Bih. till Riksd. Prot. 181)9. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.
1
2
Sjette hufvud titeln.
[1-]
Höjning
anslaget
tillfälliga
träden m
Ordinarie anslag.
Statistiska Centralbyrån.
Å statistiska centralbyråns stat uppfördes år 1858, då embetsverket,
af inrättades, ett reservationsanslag »till arfvoden åt tillfälliga biträden» med
™ 5,000 riksdaler riksmynt. Sedan ny lönestat för embetsverket med år
■ »>■ 1880 börjat tillämpas och från anslaget skolat bestridas jemväl vikariatsersättningar
i följd af semester, har anslaget erhållit benämningen. »till
arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar»; och utgör
nu efter åtskilliga förhöjningar, senast vid 1886 års riksdag med 200
kronor, detta reservationsanslags belopp 12,200 kronor.
Uti detta anslag har statistiska centralbyrån genom underdånig
skrifvelse den 21 september 1898 föreslagit förhöjning till 20,000 kronor
samt tillika hemstält om förändrad benämning å anslaget; och har embetsverket
i detta hänseende hufvudsakligen anfört följande:
Ifrågavarande anslag hade i följd af sin otillräcklighet måst flerfaldiga
o-ånger förstärkas genom extra anslag. När från anslaget utbetalats 1,012
kronor 50 öre till vikariatsersättningar, återstode till arfvoden åt tillfälliga
biträden 11,187 kronor 50 öre och skulle härmed, med tillägg af 100 å 200
kronor, årligen influtna för försålda statistiska publikationer, aflönas hela
den extra ordinarie personalen, hvilken under senaste tiden varit 3 amanuenser,
2 andra manliga biträden och 7 qvinliga biträden, tillsammans
12 personer. Enligt regel erhölle amanuenser 100 kronor i månaden
såsom arfvode, hvilket för en bland dem höjts efter 5 års tjenstgöring
såsom amanuens till 125 kronor och efter ytterligare fem år till 150
kronor; och minskades amanuensarfvodet, derest amanuens vid förordnande
uppbure ordinarie tjenstemans tjenstgöriugspenningar eller dem
motsvarande vikariatsersättning. Bland de öfriga arbetsbiträdena erhölle
för närvarande ett manligt biträde 7 5 kronor i månaden, hvaremot alla
de andra uppbure timarfvoden med 40 öre eller efter 5 å 7 års tjenstetid
50 öre för hvar arbetstimme. I stället för arfvode efter timme erhölle
några biträden under en del af året arfvode efter beting, hvilket
gåfves endast för befolkningsstatistiken och utginge efter vissa belopp
3
Sjette hufvudtiteln.
för antalet af äktenskap, födelser och dödsfall, som från primäruppgifterna
sammanfördes i tabeller.
Arbetstiden inom embetsverket vore för amanuenser och ett manligt
biträde, bvilka åtnjöte månadsarfvoden, från klockan 10 förmiddagen
till klockan 3 eftermiddagen, men för de öfrige, som hade timarfvoden,
från klockan 9 förmiddagen till klockan 3 eftermiddagen, hvarförutom
hemarbete på eftermiddagarne vore ganska vanligt. Som dessa arbetstider
i allmänhet sammanfölle med den för andra embetsverk vanliga,
kunde hvarken amanuenser eller öfriga arbetsbiträden samtidigt innehafva
någon anställning i annat verk, i följd hvaraf hela den i embetsverket
anstälda extra ordinarie personalen vore för sitt lifsuppehälle i
de flesta fall uteslutande hänvisad till hvad som kunde förvärfvas genom
tjenstgöringen i embetsverket.
Ehuru — fortsätter statistiska centralbyrån — de för den extra
ordinarie personalens aflöning anslagna medlen sålunda användes med
all möjlig sparsamhet, hvilken under vissa förhållanden kunde synas gå
till och med längre än hvad vanlig billighet kräfde, räckte icke desto
mindre aflöningsmedlen ej till för den nuvarande personalen, hvilken —
hvad fullt lika betänkligt vore — i allt mindre mån motsvarade det
ständigt växande behofvet af ytterligare arbetskrafter. Häraf hade åter
följden blifvit den, att arbetena icke kunde bedrifvas med erforderlig
skyndsamhet, hvilket i sin ordning vållade att, när ändtligen de statistiska
publikationerna kunde utkomma, de deri meddelade uppgifterna
ofta nog vore äldre, än hvad de borde vara.
Bland statistiska centralbyråns olika arbetsområden vore befolkningsstatistiken
det största, och då materialet härför nästan uteslutande
utgjordes af nominativa afskrifter ur kyrkoböckerna samt hvarje
deri upptagen individ vore att för sig behandla, så måste, i den mån
folkmängden växte samt antalet vigde, födde och döde tilltoge, äfven
arbetet i statistiska embetsverket ökas. Ett särdeles betydande tillskott
i detta arbete hade dessutom från och med år 1896 vållats af förändringar
i kyrkobokföringen genom nådiga förordningen den 6 augusti 1894
angående kyrkoböckers förande.
Till belysande af ofvan nämnda förhållande har statistiska centralbyrån
anfört, att sedan början af år 1880, eller det år, då den nya
löneregleringen för embetsverket började att tillämpas, till år 1898
hade rikets folkmängd ökats med 430,000 personer. De inkomna
utdragen ur födelse-, vigsel- och dödböckerna vore år 1897 till antalet
19,202 eller vid pass 2,000 flera än år 1880, redogörande hvarje sådant
utdrag, då det vore fullskrifvet, för 20 särskilda fall. I början af
4
Sjette hufvudtiteln.
1880-talet inskränkte sig de från embetsverket afgångna anmärkningsskrifvelserna
rörande dessa kyrkoboksutdrag till omkring 650 om året,
men hade sedan dess måst ökas till för det närvarande mera än 1,000.
Då skrifvelserna, gällande 1894 års utdrag och sålunda före den nya
förordningen angående kyrkobokföringen, innehölle 2,350 anmärkningar,
befunnes de skrifvelser, som gälde 1896 års på grund af nya bestämmelser
upprättade utdrag, innehålla öfver 6,000 anmärkningar, bland
hvilka dessutom många, likasom för år 1894, rörde flera likartade
fall. När förut barnaföderskors ålder vore i utdragen angifven med
sist fyldt åldersår och de dödas ålder i år, månader och dagar, meddelade
de nya utdragen ej åldern utan födelseår, månad och dag och
måste då den för bearbetningen erforderliga åldern i embetsverket beräknas
och antecknas, hvilka operationer vore att utföra för mera än
210,000 personer om året.
Något för embetsverket alldeles nytt vore de åligganden, som tillkommit
genom § 38 i förordningen angående kyrkoböckers förande,
der det stadgades att, beträffande utländske undersåtar, som uppehölle
sig eller vistades i riket, skulle till statistiska centralbyrån så snart
ske kunde och oberoende af de utdrag ur kyrkoböcker, som årligen
meddelades, intyg af vederbörande pastor eller församlingsföreståndare
insändas om födelse, vigsel eller dödsfall med mera; och vore genom
särskilda nådiga bref förordnadt, att intygen skulle granskas hos embetsverket,
som egde att, der så pröfvades nödigt, infordra nytt och i
vederbörlig ordning affattadt intyg, hvarefter intygen slutligen genom
skilda myndigheter öfversändes till vederbörandes hemorter i utlandet.
Under år 1897 mottogos, granskades och försändes 864 sådana intyg,
af hvilka ett ej obetydligt antal hade på grund af felaktigheter måst
ånyo infordras.
Genom nådigt bref den 3 mars 1893 hade statistiska centralbyrån
anbefalts att under särskild littera i den officiela statistiken offentliggöra
årliga berättelser om rikets sparbanker och vissa folkbanker; och
hade dels då dels sedermera anvisats penningemedel för berättelsernas
tryckning, men deremot hade embetsverket icke erhållit några medel
för granskning af det vidlyftiga siffermaterialet, deraf följande skriftvexling
med vederbörande, utarbetandet af sjelfva berättelsen och korrekturläsning,
hvartill hörde en ytterligare summering af tabellernas
samtliga sifferkolumner.
Det inom såväl de nu nämnda som ock andra embetsverkets verksamhetsområden
ökade arbetet tyngde naturligtvis i första hand på den
ordinarie personalen och kunde svårligen utföras såsom sig borde, om
5
Sjette hufvudtiteln.
ej tillgång bereddes till ökadt antal biträden. Detta behof torde kunna
fyllas genom anställande af ytterligare 1 amanuens och 3 andra biträden,
då hela extra ordinarie personalen i embetsverket blefve 16 personer.
Beträffande de för aflönande af denna personal erforderliga medlen
anför statistiska centralbyrån vidare att, hvad särskildt anginge amanuenserne,
det borde tagas i betraktande, att de i embetsverket anstälde,
i följd af sin dagliga tjenstgöring från klockan 10 förmiddagen till
klockan 3 eftermiddagen, icke kunde tjenstgöra och erhålla arfvode i
andra verk, hvilket eljest vore ganska vanligt, och att derför ett arfvode
i statistiska centralbyrån af 100 kronor i månaden vore relativt, mindre,
än hvad som i andra embetsverk vanligen bestodes. Då nu dertill
komme att den ordinarie personalen i embetsverket vore ganska fåtalig
och att derför utsigterna att i verket erhålla ordinarie syssla vore
ringa, kunde det icke vara lockande för kompetente unge män att söka
vinna anställning i verket och der tjenstgöra såsom extra ordinarie med
de fordringar på deras arbete, som på dem måste ställas, hvarföre det
ock understundom vore svårt att finna fullt lämpliga personer, som
kunde i embetsverket anställas såsom amanuenser. Någon förbättring af
den hittills vanliga aflöningen torde derför få anses fullt berättigad,
hvadan medel borde finnas tillgängliga att åt amanuenser kunna lemna
arfvoden om vid pass 125 kronor i månaden, hvilken aflöning dock
borde kunna höjas efter 5 eller 10 års tjenstgöring.
För den öfriga extra ordinarie personalen hade, såsom ofvan är
nämndt, aflöningen i regeln hittills utgått efter 40 öre för timme,
hvilket arfvode efter minst 5 års tjenstgöring plägat höjas till 50 öre;
och åtnjöte för närvarande de flesta med timarfvoden aflönade biträdena
sistnämnda belopp, dock icke alla, som med lika rätt kunde anses deraf
förtjena, enär medel derför saknades.
Statistiska centralbyrån anmäler vidare, att uti en till embetsverkets
chef stöld skrift de sju qvinliga medlemmarne af den extra ordinarie
arbetspersonalen anhållit att i öfvervägande måtte tagas, huru en förhöjning
i deras aflöning kunde beredas, och hade de såsom önskemål
framhållit att få komma i åtnjutande af fast månadslön med ålderstillägg
efter respektive 5 och io års tjenstgöring. Uti berörda skrift
hade de, bland annat, anfört att, sedan den nuvarande aflöningen bestämdes,
hade ökade lefnadskostnader, särdeles de senaste åren, gjort
sig gällande.
Statistiska centralbyrån anser hvad sålunda begärts och framhållits
vara mycket behjertansvärdt, synnerligast om man toge i betraktande
att fyra bland de sökande nu tjenat i verket i mera än 15 år och en
6
Sjette hufvudtiteln.
till och med öfver 22 år, hvartill komme att åt alla nu i embetsverket
anstälda såväl manlige som qvinliga biträden kunde gifvas det välförtjenta
vitsord, att de med duglighet och på ett pligttroget sätt fullgjorde
sina åligganden. Det vore derför önskvärd!, att nu ifrågavarande
anslag åt statistiska centralbyrån blefve förhöjdt så, att möjlighet förefunnes
att åt dem, som väl tjenat i åtminstone 10 år, kunde tilldelas
ett arfvode, beräknadt efter 60 öre för timme, motsvarande efter 6
timmar om dagen och 25 arbetsdagar i månaden ett månadsarfvode
om 90 kronor, under det att den närmast lägre och hittills högsta
arfvodesklassen uppbure enligt likartad beräkning 75 kronor i månaden
samt den lägsta 60 kronor.
Statistiska centralbyrån har ansett att, under ofvanstående förutsättningar
och med fästadt afseende på tjenstetiden för den nu anstälda
extra personalen, nu ifrågavarande anslag till arfvoden åt tillfälliga biträden
samt till vikariatsersättningar borde höjas från 12,200 kronor till
20,000 kronor, såsom framginge af följande af embetsverket uppgjorda
beräkning:
4 amanuenser å 125 kronor i månaden = 1,500 kronor
för år ...................................................................................... kr.
4 biträden å 40 öre i timmen eller 60 kronor i månaden
— 720 kronor för år........................................................... »
2 biträden å 50 öre i timmen eller 7 5 kronor i månaden
= 900 kronor för år............................................................ »
6 biträden å 60 öre i timmen eller 90 kronor i månaden
= 1,080 kronor för år ...................................................... »
betingsarfvoden (för vissa befolkningsstatistiska sammandrag)
beräknade efter 30,000 uppgifter om äktenskap
å 7,50 kronor pr 1,000 — 225 kronor, 138,000
uppgifter om födelser å 6 kronor pr 1,000 — 828
kronor och 80,000 uppgifter om dödsfall å 6,so kronor
pr 1,000 = 520 kronor ..................................................... »
öfvertidsarbete (eftermiddagsarbete) för en del renskrif
ning,
diverse summeringar och dylikt........................... »
vikariatsersättningar .................................................................. »
6,000: —
2,880: —
1,800: —
6,480: —
1,573: —
500: —
1,012: 50
Summa kr. 20,245: 50
Derifrån afgår:
försäljningsmedel för statistiska publikationer, utgörande
i medeltal för åren 1888—1897 .................................... kr. 159: 86
således erforderligt årsanslag ....................................... kr. 20,085: 64
eller i afrundadt tal 20,000 kronor.
7
Sjette liufvudtiteln.
Emot denna beräkning kunde, enligt hvad statistiska centralbyrån
erinrat, anmärkas, att deri ej upptagits några särskilda medel för de fall
att biträden pröfvades böra på grund af längre tjenstetid eller andra omständigheter
uppflyttas till en högre löneklass, hvilket äfven kunde ifrågakomma
i afseende å amanuenser; men de härför erforderliga medel torde,
enligt embetsverkets åsigt, kunna beredas genom besparingar, såsom när
amanuens erhölle vikariatsförordnande eller när biträde ej erhölle tim- eller
månadsaflöning, derför att betingsarlvode åtnjötes, eller när beräknad
plats såsom biträde under någon kortare tid icke vore besatt.
Beträffande benämningen å nu ifrågavarande anslag har statistiska
centralbyrån erinrat att, då den extra ordinarie arbetspersonalen i
embetsverket utgjorde enligt regeln en ganska fast stam, af hvilken
många tjenat i 15 å 20 år eller ännu längre och hvilken äfven omfattade
amanuenser, det icke vore egentligt att benämna sådana biträden
»tillfälliga», hvadan embetsverket ansett det böra tagas i öfvervägande,
huruvida icke, om anslaget nu till beloppet ändrades, äfven dess titel
borde förändras så, att dess lydelse bletve: »till arfvoden åt biträden
och till vikariatsersättningar».
På grund af hvad sålunda anförts har statistiska centralbyrån
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte i proposition till Riksdagen äska,
att reservationsanslaget till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till
vikariatsersättningar må från och med år 1900 höjas till 20,000 kronor,
samt att i sammanhang dermed anslaget måtte benämnas: reservationsanslag:
till arfvoden åt biträden och till vikariatsersättningar.
Uti berörda skrifvelse har statistiska centralbyrån jemväl anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t måtte för år 1899 anvisa ett belopp af 7,800
kronor till arfvoden åt tillfälliga biträden och till vikariatsersättningar,
och torde det tillåtas mig att framdeles få underställa denna fråga
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Den af statistiska centralbyrån lemnade utredning i fråga om behofvet.
af ökade extra arbetskrafter inom embetsverket och förbättring
i der anstälda tillfälliga biträdens aflöning synes mig gifva fullgoda
skäl för behöfligheten af den utaf embetsverket ifrågasatta förhöjningen
af förevarande anslag.
Genom tillväxten i rikets folkmängd, förändringar i kyrkobokföringen
samt tillkomsten af en sparbanksstatistik har, på sätt statistiska centralbyrån
närmare utvecklat, arbetet inom embetsverket pa senare år i
betydlig mån ökats. Den ifrågasatta ökningen i arbetskrafter med 1
8 Sjette hufvudtiteln.
amanuens och 3 andra biträden kan derföre icke anses vara för högt
tilltagen.
Äfven synes mig den af embetsverket ifrågasatta förbättringen i
de tillfälliga biträdenas aflöning vara af omständigheterna påkallad.
Såsom embetsverket anfört, är deras tjenstgöringstid, som är bestämd
till 5 timmar dagligen för amanuenser och till 6 timmar för andra
biträden, så lång och förlagd till sådana tider af dagen, att dessa personer
ej kunna åtaga sig arbete i andra embetsverk. Följaktligen äro
amanuenserna, Indika för fullgörande af sina åligganden och för erhållande
af befordran inom embetsverket böra hafva aflagt examen för
akademisk grad med vitsordad skicklighet i vissa ämnen, för sin utkomst
nästan uteslutande hänvisade till den inkomst, de i statistiska centralbyrån
kunna erhålla. De ifrågasatta förhöjningarne i amanuensarfvoden
samt den föreslagna tillökningen deri efter viss tids tjenstgöring synas
mig derför icke vara större, än som kan anses fullt påkalladt af de
anspråk, som från embetsverkets sida ställas på de personer, hvilka
anställas såsom amanuenser.
Äfven för de tillfälliga biträden, som uppbära s. k. timarfvoden
eller i vissa fall s. k. betingsarfvoden, synes, på de skäl statistiska
centralbyrån anfört, en sådan förhöjning i aflöningen, som byrån ifrågasatt,
vara behöflig.
Mot den af embetsverket uppstälda förslagsberäkning öfver det
höjda anslagets användande har jag intet att erinra.
Den ifrågasatta höjningen af förevarande anslag från 12,200 kronor
till 20,000 kronor finner jag således vara af behofvet påkallad; men den
af embetsverket i sammanhang dermed föreslagna ändringen i anslagets
sedan länge använda benämning torde icke vara erforderlig.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att det under anslagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie
reservationsanslaget: »till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till
vikariatsersättningar» må höjas från 12,200 kronor till 20,000 kronor
eller med 7,800 kronor.
Allt sedan Riksdagen år 1879 hos Eders Kongl. Maj:t gjorde framställning
om vidtagande af åtgärder för utarbetande af en löne- och
pensionsstatistik har å statistiska centralbyråns stat funnits uppfördt
ett reservationsanslag å 1,000 kronor: »till utarbetande af en aflö
nings-
och pensionsstatistik». Rörande detta anslag har statistiska
centralbyrån uti förenämnda underdåniga skrifvelse anfört följande.
9
Sjette hufvudtiteln.
Trots sin benämning finge ifrågavarande anslag användas endast
för tryckning af berörda statistik. Då i sjelfva verket några medel för
utarbetandet icke vore anslagna, hade statistiska centralbyrån nödgats
fyrfaldiga gånger lios Eders Kongl. Maj:t göra underdåniga framställningar
i ämnet, bvilka haft till följd beviljandet af extra anslag
såväl för utarbetandet som för tryckningen, dock med det undantag
att, när embetsverket anhöll dels om anvisande af beräknade nödiga
belopp för arbetets fullföljande under åren 1895 och 1896 och dels
om nådig proposition till Riksdagen beträffande 1897 års behof, Eders
Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 22 november 1895, icke fann skäl
att för det dåvarande vidtaga annan åtgärd än anbefalla statistiska
centralbyrån att, i den mån sådant utan åsidosättande af andra vigtiga
arbeten och med för embetsverket tillgängliga medel kunde ske, fullfölja
ifrågavarande arbeten. Då emellertid embetsverket icke haft tillfälle
att fullfölja utarbetandet af nämnda statistik, hade deraf blifvit
en följd, att det årliga tryckningsanslaget nu hopats i 7 år, utan att
finna någon användning. Visserligen påbörjades redan för två år sedan
ett försök att fortsätta arbetet och infordrades derför uppgifter angående
aflönings- och pensionsförmånerna hos landstingen och af landstingen
understödda anstalter samt vissa dermed jemförliga inrättningar
år 1896, men försöket kunde ej anses hafva utfallit tillfredsställande,
enär endast en del af uppgifterna ännu hunnit bearbetas och några få
ark tryckas, så att, när häftet en gång komme att offentliggöras, de
deri meddelade uppgifterna redan skulle hafva hunnit blifva delvis föråldrade.
Genom detta försök hade ock andra vigtiga arbeten lidit
intrång.
Utom det oegentliga som läge deri, att ifrågavarande anslag enligt
sin titel vore anvisadt för »utarbetande)) af en aflönings- och pensionsstatistik,
medan det i sjelfva verket vore afsedt endast för tryckning
af denna statistik, vore hela anslaget en oegentlighet. Då nemligen
embetsverket egde särskildt anslag för »officiela statistiska trycket»,
och tillkomsten af nya grenar af den officiela statistiken eljest haft
till följd motsvarande ökning i tryckningsanslaget, hade för aflöningsoch
pensionsstatistiken ensam uppförts ett särskildt anslag. Då nu
icke något giltigt skäl förefunnes, hvarför sistnämnda statistik skulle
bilda undantag, syntes det enda rigtiga vara, att anslaget härför, 1,000
kronor, finge ur staten utgå, men att i stället med samma belopp
höjdes anslaget för officiela statistiska trycket, nu uppgående till 17,300
kronor, hvartill äfven borde öfverföras de besparingar, som komme
att uppstå, när det nu under arbete varande häftet af aflönings- och
Bih. till Biksd. Blot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Stift. 2
10
Sjette hufvudtiteln.
pensionsstatistiken blefve offentliggjordt. Någon ändring i de redan
gifna bestämmelserna i afseende på bearbetande och offentliggörande
af aflönings- och pensionsstatistiken afsåges deremot icke genom den
nu föreslagna öfverflyttningen af anslaget.
Den af statistiska centralbyrån sålunda föreslagna omflyttningen
af anslag saknar ingalunda fog; men då det ännu icke kan anses afgjordt,
huru med aflönings- och pensionsstatistikens fortsättande lämpligast
bör förfaras, tror jag mig icke för närvarande böra föreslå någon
åtgärd i det al embetsverket angifna syfte.
[2.] Slutligen har statistiska centralbyrån uti förenämnda skrifvelse
riaget” un en" anfört, att embetsverket hade å ordinarie stat åt sig anvisadt ett reservaetatistisk
tionsanslag »till en statistisk tidskrift», hvilket i 40 år utgått med oförtidaknft.
ändradt belopp af 1,000 kronor om året. Intill år 1870 utgafs tidskriften
i tvångsfria häften, men från och med nämnda år utgåfves den
i årgångar om tre häften årligen, innehållande hvar årgång vid pass
13 tryckark, hvartill stundom fogats supplementhäften. Redan från
början vidtogs i afseende på utgifningen den ännu bestående och för
statsverket onekligen billigaste anordningen att, mot ett af embetsverket
lemnadt bidrag af 75 kronor för tryckark, förlagsfirman P. A.
Norstedt & söner iklädde sig alla kostnader för tidskriftens utgifvande
(utom för diagram, när sådant förekommit) och erhölle förlagsrätten
samt genom bokhandeln sprede arbetet till ett lågt pris bland allmänheten,
hvarjemte 150 exemplar gratis öfverlemnades till embetsverket
att användas för det internationela utbytet. Deremot och i olikhet med
hvad beträffande andra officiela statistiska publikationer egde rum,
verkstäldes ej inom riket någon gratisutdelning af tidskriften, utom till
Riksdagens ledamöter från och med år 1886 af det häfte, som innehölle
en sammanfattning, benämnd »Sveriges officiela statistik i sammandrag»,
grundande sig denna utdelning på Eders Kongl. Maj:ts befallning
i nådigt bref den 11 december 1885. Då embetsverket icke
disponerade öfver några exemplar för sistnämnda ändamål, måste de
erforderliga exemplaren köpas till bokhandelspris med 20 procent rabatt,
och då inga medel härför åt embetsverket anvisats, hade dessa måst
tagas ur anslaget till officiela statistiska trycket, som alltså fått vidkännas
en årlig utgift af mera än 300 kronor, hvilken rätteligen, om
medel dertill funnes, borde påföras anslaget för tidskriften.
j$y Nämnda arbete »Sveriges officiela statistik i sammandrag» hade
första gången utgifvits enskildt af embetsverkets nuvarande chef år
*
11
Sjette hufvudtiteln.
1870, men sedermera, d. v. s. alltifrån år 1871, hade förnyade upplagor
med i det stora hela oförändrad plan och med endast den förökning
i omfånget, som nya ämnen kunnat föranleda, årligen intagits
såsom första häfte i Statistisk tidskrift och hade af detta sammandrag
sålunda hittills utkommit 29 årgångar. Vid jemförelse med utlandets
motsvarande arbeten befunnes det, att exempelvis såväl den norska
som den danska s. k. årsboken hade fullt dubbelt så många sidor som
det svenska sammandraget, hvarvid dock finge erinras, att dessa årsböcker
icke derför hade dubbelt så stort innehåll, utan berodde det
större omfånget till väsentlig del deraf, att årsböckerna i sina tabeller
upptoge franska öfversättningar, livilket det svenska sammandraget icke
gjorde, hvariemte innehållet i detta senare syntes vara i allmänhet mera
hoppressadt. Emellertid kunde icke förnekas, att det svenska sammandraget
borde i åtskilliga hänseenden utvidgas, och enligt en utarbetad
detaljerad nv plan skulle tillökningen uppgå till minst 1 Va å 2 tryckark,
hvarvid dock ej något utrymme beräknats för franska öfversättningar.
Ifrågavarande statistiska sammandrag innehölle öfversigter endast
af svenska förhållanden, men deremot icke några beträffande främmande
länder, hvarigenom dock såväl de svenska förhållandena skulle vid jemförelser
erhålla sin bästa belysning, som äfven i öfrig! kunskap vinnas
om utlandet. Utrymme i tidskriften för »Statistiska öfversigtstabeller
för olika länder» kunde dock beredas, när från och med år 1895
sparbanksstatistiken icke vidare behöfde i tidskriften intagas, och hade
dessa öfversigtstabeller i sist offentliggjorda årgång kommit till ett omfång
af 4 ark. För att göra dessa tabeller fullständigare kräfdes åtminstone
1 ark ytterligare.
Dessa båda arbeten, sammandraget och öfversigtstabellerna, innehölle
endast tabeller och upptoge för det närvarande af tidskriften tillsammans
10*2 ark, hvadan för statistiska uppsatser af olika innehåll återstode
knappast 3 ark, hvilket onekligen vore för litet och borde höjas med
åtminstone ett par ark.
Hela den erforderliga ökningen i omfånget för Statistisk tidskrift
skulle alltså blifva vid pass 5 ark, hvilket efter 75 kronor för ark
kräfde ett anslag af i rundt tal 400 kronor.
Om, såsom nu föreslagits, det statistiska sammandraget ökades
med 1V2 å 2 ark, måste nog det nuvarande bokhandelspriset ökas derefter
och således inlösningssumman för de för Riksdagens ledamöter
erforderliga exemplaren komma att höjas till antagligen vid pass 400
kronor.
12
Sjette liufvudtiteln.
Den tillökning-, som erfordrades i reservationsanslaget för en statistisk
tidskrift, uppginge sålunda till sammanlagdt 800 kronor,
Statistiska centralbyrån hemställer på dessa skäl, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att öka ifrågavarande reservationsanslag:
»till en statistisk tidskrift» från 1,000 kronor till 1,800 kronor.
Såsom statistiska centralbyrån upplyst, har detta anslag, hvilket
beviljades vid 1856—1858 årens riksmöte under benämning: »till betäckande
af en del af kostnaderna för en statistisk tidskrift», men
hvars benämning vid 1865—1866 årens riksmöte förändrades till den
nuvarande: »till en statistisk tidskrift», allt sedan embetsverkets inrättande
utgått med oförändradt, belopp af 1,000 kronor. Det är uppenbart,
att under denna långa tid behofvet af ökadt utrymme i tidskriften
skall allt mera hafva gjort sig gällande, allt efter som området för det
statistiska arbetet utvidgats. Den af statistiska centralbyrån ifrågasatta
ökning af tidskriftens omfång synes mig alltså vara af omständigheterna
påkallad. Äfven synes mig lämpligt, att kostnaden för anskaffande af
de exemplar af tidskriftens första häfte, omfattande »Sveriges officiela
statistik i sammandrag», som skola utdelas till Riksdagens medlemmar,
bestrides från det nu förevarande anslaget och icke, såsom hittills skett,
från anslaget »till det officiela statistiska trycket».
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva,
att det under anslagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie
reservationsanslaget: »till en statistisk tidskrift» må höjas från
1,000 kronor till 1,800 kronor eller med 800 kronor.
I händelse af bifall härtill samt till hvad i nästföregående punkt
föreslagits, kommer summan af reservationsanslagen under anslagstiteln
statistiska centralbyrån att höjas från 33,000 kronor till 41,600 kronor,
eller med 8,600 kronor, samt följaktligen hela anslagstiteln att med
samma belopp höjas, eller från 61,400 kronor till 70,000 kronor.
Landsstaterna i länen.
.[3.]
Höjning i anslaget
tillföljd
af indragning
af landsstatsboställen.
Enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster
in. m. meddelat, komma enligt särskilda nådiga beslut följande landsstatsboställen
med i stat beräknad afkastning af sammanlagdt 3,055
kronor att, efter tilländagångna tjenste- och fardagsår, till statsverket
indragas, nemligen:
13
. Sjette hufrudtiteln.
länsmansbostället i Sotholms härads södra distrikt af Stockholms
län Tyrfved n:o 2, V2 mantal;
länsmansbostället i Håbo härad af Upsala län Bålby n:o 1, V* mantal;
krouofogdebostället i Norra och Södra Vedbo härads fögderi af
Jönköpings län Fogdeholm n:o 1, 3U mantal;
länsmansbostället i Allbo härads öfre distrikt af Kronobergs län
Eksås n:o 2 Norregården, V mantal;
länsmansbostället i Kinnevalds härads södra distrikt af sistnämnda
län Sånnahult Lillegården n:o 1, V2 mantal;
häradsskrifvarebostället i Tunaläns och Sevede härads fögderi
af Kalmar län Plittorp n:o 1, V2 mantal; och
länsmansbostället i Salbergs—Väsby fögderis tredje distrikt af Vestmanlands
län Tyskebo n:o 1, lU mantal.
Nu anmärkta förhållanden påkalla en förhöjning af anslaget till
landsstaterna i länen med 3,055 kronor; och jag hemställer alltså, att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning af ofvannämnda
sju boställens indragning, höjas med 3,055 kronor;
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna
i länen (deraf 120,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,699,386
kronor till 2,702,441 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
Enligt den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen faststälda stat
samt den för styrelsen gällande instruktion utgöres styrelsen af en
öfverdirektör och chef och, såsom ledamöter, en byråchef och föredragande
för tekniska ärenden och en kamrerare och föredragande för
administrativa och ekonomiska ärenden, hvarjemte vid styrelsen äro i
ordinarie befattning anstälde två byråingeniörer, eu registrator, tillika
aktuarie, samt en revisor och bokhållare, med skyldighet att handhafva
kassörsgöromålen. Af de två byråingeniörerne är den ene föredragande
för ärenden angående enskilda jernvägar.
Staten för styrelsen upptager för ledamöterna samt de två byråingeniörerne
följande aflöningsförmåner, nemligen för byråchefen 6,400
kronor med ett ålderstillägg å 600 kronor, för kamreraren 4,500 kronor
med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt för byråingeniörerne
hvardera 3,500 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.
[4-]
Höjning i anslaget
till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen.
14
Sjette hufvudtiteln. -
Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit- och
skrifbiträde är i staten upptaget ett belopp af 13,000 kronor, hvaraf,
jemlikt nådigt bref den 31 maj 1888, dels styrelsen eger att till ett
juridiskt biträde utbetala ett arfvode af 1,000 kronor för år, dels ock
den byråingeniör, som af Eders Kongl. Maj:t förordnas att hos styrelsen
föredraga ärenden rörande de enskilda jernvägarne, eger åtnjuta ett
arfvode af 1,000 kronor. Vidare är uti staten upptagen aflöning åt en
vaktmästare med, förutom bostad, 800 kronor med ett ålderstillägg
å 100 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 17 november nästlidna år har nu
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort framställning om ökning af
styrelsens arbetskrafter.
Styrelsen framhåller dervid till en början, hurusom under den tidrymd,
som förflutit, sedan, i enlighet med beslut vid 1888 års riksdag,
det åt styrelsen anförtrodda verksamhetsområdet erhållit sin nuvarande
omfattning, en högst afsevärd tillökning i embetsverkets göromål och
en betydande utveckling af dess embetsförvaltning egt rum, äfvensom
att denna tillökning vore en naturlig följd deraf, att icke blott statsunderstöden
till allmänna arbeten under ifrågavarande tid oafbrutet
höjts, utan äfven allmänna arbeten i allt större omfång börjat utföras
genom styrelsens försorg, hvarförutom kommunikationsanstaiternas utveckling
framkallat ökade fordringar på tillsynen öfver deras vård och
underhåll, hvilket allt föranledt en jemnt fortgående tillväxt i antalet
mål och ärenden med dertill hörande expeditioner samt i inspektionernas
omfattning.
Till belysande af dessa förhållanden har styrelsen åberopat följande
öfversigt:
Sjette liufvudtitelii.
15
År- |
Statsbidrag |
Anslag till |
Medel Kr. |
An- slag till af- lönin- gar. Kr. |
Tra- fike- rade enskil- da jem- vägar. Km. |
In- komna skrif- velse^ Antal. |
Af- gång- na skrif- velse^ Antal. |
||||
Vägar. Kr. |
Frost- afdik- ningar. Kr. |
Ham- nar. Kr. |
Lån för Kr. |
Väg- under- sök- nin- gar. Kr. |
Under- sökning för mindre hamnar. Kr. |
||||||
l |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
1889 |
600,000 |
50.000 |
100,000 |
1,000,000 |
30,000 |
— |
— |
68,200 |
5,284,2 |
1,347 |
1,322 |
1890 |
600,000 |
50.000 |
100,000 |
1,000.000 30,000 |
— |
52,550 |
68,200 |
5,412,4 |
1,346 |
1,453 |
|
1891 |
600.000 |
50,000 |
150,000 |
1,000,000 |
30,000 |
— |
12,900 |
68,200 |
5,544,4 |
1,547 |
1,423 |
1892 |
800,000 |
100,000 |
150,000 |
2,215,000 |
30,000 |
5,000 |
35,000 |
70,700 |
5,651,6 |
1,634 |
1,610 |
1893 |
800,000 |
100,000 |
150,000 |
2,215.000 |
30,000 |
5,000 |
118,600 |
70,700 |
5,933,6 |
1,602 |
1,603 |
1894 |
800,000 |
100.000 |
150,000 |
1,000,000 |
30,000 |
5,000 |
5,000 |
70,700 |
6,182,6 |
1,683 |
1,932 |
1895 |
800,000 |
100,000 |
150,000 |
1,000,000(30,000 |
5,000 |
105,000 |
70,700 |
6,486,1 |
1,761 |
1,825 |
|
1896 |
800,000 |
150,000 |
150,000 |
1,000,000 30,000 |
5,000 |
85,000 |
70,700 |
6,213.8* |
1,932 |
2,006 |
|
1897 |
800,000 |
200,000 |
150,000 |
1,500,000 30,000 |
5,000 |
96,000 |
72,700 |
6,560,9 |
2,101 |
2,317 |
|
1898 |
900.000 |
300,000 |
150,000 |
1,500,000 35,000 |
5,000 |
433,000 |
72,700 |
— |
1,618" |
1,524" |
|
1899 |
900,000 |
300,000 |
300,000 |
1,500,000(35,000 |
10,000 |
447,500 |
72,700 |
— |
— |
— |
* minskningen föranledd genom statens inköp af enskilda jernvägar.
** till den 1 oktober.
För lättande af den arbetsbörda, hvilken sålunda ålåge styrelsen,
samt beredande af tillgång till arbetskrafter, motsvarande de ökade
göromålen, hade emellertid — erinrar styrelsen vidare — under nämnda
tioårsperiod vidtagits endast vissa förändringar i den vid embetsverkets
reglering år 1882 faststälda organisation och aflöningsstat, bestående
deri att dels enligt beslut vid 1891 års riksdag, aflöningen åt den ene
af de hos styrelsen anstälde byråingeniörerne, hvilken förut haft en aflöning
af endast 3,000 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor, höjts med 500 kronor, hvarigenom båda desse tjensteman blifva
likstälde, en åtgärd, som underlättat tjenstens besättande, dels
anslaget till extra biträden ökats, jemlik! samma Riksdags beslut, med
2,000 kronor eller från 9,000 kronor till 11,000 kronor och, enligt
16
Sjette lmfvudtiteln.
beslut vid 1896 års riksdag, med ytterligare 2,000 kronor eller till
13,000 kronor, dels ock Eders Kongl. Maj:t genom särskilda nådiga
bref, för anställande af en extra byråingeniör med skyldighet att biträda
vid handläggningen af ärenden angående enskilda jern vägar anvisat för
tiden från och med den 1 april 1897 till och med utgången af år
1899 ett belopp af 3,000 kronor, för år räknadt.
Med framhållande att dessa åtgärder dock visat sig otillräckliga
samt att den jemna gången af styrelsens ständigt ökade arbeten kunde
äfventyras, derest icke krafvet på förstärkta arbetskrafter tillgodosåges,
helst ökningen i arbetsbördan ingalunda vore tillfällig, har styrelsen
härpå öfvergått till att redogöra för de åtgärder, hvilka styrelsen för
sin del funne nödiga och ändamålsenliga; och har styrelsen dervid,
under erinran att styrelsen, som redan i underdånig skrifvelse den 29
november 1887, utan att dock i ämnet göra någon framställning, sökt
framhålla lämpligheten af en förhöjning i den för ledamoten för administrativa
och ekonomiska ärenden bestämda aflöningen, i underdånig
skrifvelse den 10 november 1890 hemstält, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att anvisa erforderliga medel för denna
embetsbefattnings upptagande i tredje lönegraden, hvarigenom innehafvaren
blefve likstäld med den andre hos styrelsen på ordinarie
stat anstälde föredraganden, men att denna framställning icke vunnit
Eders Kongl. Maj:ts bifall, vidare anfört att, ehuru den ofvan åberopade
ökningen i styrelsens embetsverksamhet medfört ytterligare stöd
för styrelsens förenämnda förslag, styrelsen likväl, då styrelsen hade
för afsigt att nu framställa förslag om inrättande af eu särskild sekreteraretjenst
hos styrelsen, samt, för den händelse detta förslag skulle
vinna bifall, någon erfarenhet, huruvida och i hvad mån omfånget af
kamrerarens embetsåligganden skulle röna inflytande af sådan förändring,
först syntes böra vinnas, innan de med ifrågavarande embete
förenade aflöningsförmåner slutligen reglerades, ansåge sig icke för
det närvarande böra åter framställa förslaget om kamrerarens upptagande
i högre lönegrad.
Deremot syntes erfarenheten hafva till fullo ådagalagt nödvändigheten
af en permanent föredragande ledamot för behandling af
jernvägsärenden, i stället för den provisoriska anordningen med en af
de ordinarie byråingeniörerne såsom föredragande och en extra
byråingeniör såsom hans biträde. Anordningen med en byråingeniör
såsom föredragande hade kunnat anses tillfredsställande, då den år 1888
* först vidtagits, men den hade efter hand i den mån jernvägsnätet utsträckts
från en längd af 5,284,2 kilometer år 1888 till 6,560,9 kilometer
17
Sjette hufvudtiteln.
år 1897 måst tillfälligtvis fullständigas först med ingeniörsbiträde och
sedan derutöfver med en extra bjråingeniör, och att denna anordning
kunnat äfven på senaste tid fungera, måste tillskrifvas innehafvarens
mångåriga vana vid dessa ärenden.
Den tekniska utbildning, som kräfdes för bestridande af ifrågavarande
befattning, vore densamma eller åtminstone fullt jemförlig med
den, hvilken erfordrades hos den såsom föredragande för öfriga tekniska
ärenden anstälde byråchefen, och de åt föredragande byråinge niören anförtrodda
göromål kunde, sedan det enskilda jernvägsväsendet nått sin
nuvarande utveckling, i afseende å omfång och beskaffenhet väl uthärda
jemförelse med dem, som ålåge nämnde byråchef, till närmare belysning
hvaraf styrelsen ansåge sig böra meddela följande öfversigt:
År. |
Koncessio-nerade nya |
För trafik |
Inkomna sk |
-ifvelse r. |
Afgångna |
skrivelser. |
|||||||||||
Kongl. bref. |
Kongl. remisser. |
Departement och |
Konungens befallnings-hafvande. |
Distriktena. |
Jernvägsbolag och en-skilde in. fl. |
Summa. |
Till Konungen. |
Departement och |
Konungens befallnings-hafvande. |
Distriktena. |
Jernvägsbolag och en-skilde m. fl. |
Summa. |
|||||
Antal. |
P= Ä Tf B |
Antal. |
Längd km. |
||||||||||||||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
G |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
18S9 |
5 |
125,4 |
9 |
289,4 |
28 |
29 |
33 |
2 |
71 |
132 |
295 |
35 |
37 |
31 |
72 |
52 |
227 |
1890 |
5 |
102,5 |
4 |
128,2 |
12 |
36 |
36 |
— |
62 |
117 |
263 |
33 |
24 |
21 |
48 |
50 |
176 |
1891 |
ij 14 |
570,7 |
2 |
132,o |
30 |
58 |
48 |
4 |
58 |
122 |
320 |
41 |
21 |
30 |
63 |
45 |
200 |
1892 |
18 |
701,7 |
5 |
104,7 |
47 |
60 |
57 |
2 |
95 |
142 |
403 |
61 |
29 |
46 |
84 |
67 |
287 |
1893 |
6 |
155,8 |
6 |
282,i |
30 |
57 |
53 |
3 |
78 |
185 |
406 |
44 |
29 |
49 |
84 |
92 |
298 |
1894 |
5 |
279,2 |
7 |
248,i |
38 |
52 |
48 |
n |
96 |
165 |
410 |
51 |
37 |
59 |
91 |
80 |
318 |
1895 |
12 |
617,4 |
4 |
303,i |
36 |
38 |
65 |
7 |
101 |
157 |
404 |
43 |
39 |
62 |
no |
80 |
334 |
1896 |
10 |
211,7 |
4 |
105,8 |
39 |
108 |
49 |
28 |
98 |
165 |
487 |
68 |
27 |
95 |
73 |
76 |
339 |
1897 |
16 |
774,4 |
10 |
347,o |
55 |
94 |
87 |
34 |
132 |
187 |
589 |
86 |
44 |
92 |
no |
126 |
458 |
till 1 okt |
|||||||||||||||||
1898 |
12 |
262,3 |
4 |
63,9 |
- |
Någon minskning i de styrelsen åliggande bestyren i afseende å
de enskilda jernvägarne vore icke heller att motse, då nemligen, enligt
den för styrelsen gällande instruktion och de för dessa jernvägar meddelade
koncessioner, det hufvudsakliga arbetet härleddes af styrelsens
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 3
18
Sjette hufvudtiteln.
åliggande att utöfva kontroll å de enskilda banornas underhåll, hvarförutom
ett fortsatt omfattande byggnadsarbete för det enskilda jernvägsnätets
utveckling antagligen komme att med större eller mindre vexlingar
dock oafbrutet fortgå under en lång framtid.
Styrelsen hölle således före att numera, då både mängden af dessa
ärenden i väsentlig mån vuxit och deras beskaffenhet blifvit alltmera
vidlyftig och invecklad, såsom föredragande för jern vägsärenden icke
kunde påräknas fullt qvalificerad person, derest icke åt befattningens
innehafvare tillförsäkrades samma löneförmåner på ordinarie stat och
samma ställning såsom ledamot af styrelse^ som förut funnits lämpligför
föredraganden af öfriga tekniska ärenden.
Inrättandet af en sådan ny ledamotsbefattning medförde dock ej
möjlighet till ändring af den byråingeniörstjenst, hvars nuvarande innehafvare
vore föredragande för jernvägsärenden. Redan uti styrelsens
underdåniga skrifvelse den 18 februari 1897, hvilken föranledde Eders
Kongl. Maj:t att, såsom nämnts, medgifva anställande hos styrelsen af
en extra byråingeniör såsom biträde vid handläggningen af ärenden
rörande de enskilda jernvägarne, hade styrelsen anfört, bland annat, att
till följd af det inom landet rådande lifliga intresset för jernvägsföretag,
antalet af de till styrelsens handläggning hörande ärenden rörande de
enskilda jernvägarne under senare åren i hög grad ökats, i hvilket afseende
styrelsen åberopade i skrifvelsen lemnad uppgift å antalet af de
länder de senare åren å styrelsens jernvägsafdelning inkomna mål och
derifrån afgångna expeditioner; att för jernvägsärendenas beredning
hos styrelsen icke funnes mera än en byråingeniör med det tillfälliga
biträde, som kunde erhållas för derför tillgängligt belopp af 2,000
kronor om året; att, då ett så knappt anslag icke medgåfve anställande
af biträden vare sig till erforderligt antal eller med nödig kompetens,
följden häraf blifvit den, att icke allenast ärendenas slutliga handläggning
fördröjts, utan ock en arbetsbalans måst uppstå, hvilken sannolikt
komme att under många år qvarstå och möjligen förökas, derest icke
samma balans medelst ökade arbetskrafter blefve utjemnad; samt att,
då det icke kunde vara lämpligt att allt för mycket fördröja utredningen
hos styrelsen af ärenden rörande enskilda jernvägsanläggningar,
hvilka frågors natur påkallade eu skyndsam handläggning, men det
icke vore möjligt att med de hos styrelsen tillgängliga arbetskrafter
kunna minska antalet af då befintliga balanserade mål, hos styrelsen
borde, utom förutvarande biträden, anställas ett ytterligare biträde såsom
extra byråingeniör.
19
Sjette hufvudtiteln.
De skäl, som sålunda legat till grund för ofvan omförmälda ock
sedermera i enahanda ämne gjorda framställningar, egde, enligt styrelsens
åsigt, fortfarande oförminskad kraft. Äfven om den befintliga
arbetsbalansen kunnat nedbringas, vore dock fortfarande anställandet
af en byråingeniör för ifrågavarande ärendens handläggning af behofvet
påkalladt. På sätt styrelsen ofvan erinrat, vore någon nedgång i antalet
af dessa ärenden nemligen ej att förvänta, ty om ock intresset
för nya jernvägsföretag skulle minskas, så påkallade de redan anlagda
enskilda jernvägarne ett oaflåtligt arbete inom styrelsens jernvägsafdelning,
hvarest icke blott frågor angående planer för ändring i färdigbygda
jernvägar skulle behandlas, utan äfven granskning och sammanföring
af rapporter om jernvägarne och deras materiel måste ega rum,
ett arbete, som, ehuru af största vigt för en effektiv kontroll å banorna
och deras materiel såväl i afseende å trafikens jemna gång som säkerheten
å dé enskilda jernvägarne, hittills måst i viss mån undanskjutas.
Om derför styrelsens förslag om inrättande af ett byråchefsembete för
jernvägsärenden bifölles, måste den aflöning, som funnes å ordinarie stat
anvisad för eu byråingeniör, ändock bibehållas och staten i afseende å
antalet byråingeniörer förblifva oförändrad.
Förutom den ledamotsbefattning, om hvars inrättande styrelsen
sålunda gjort framställning, har styrelsen jemväl, på sätt redan antydts,
ansett anställandet af en sekreterare hos styrelsen behöflig!; och anför
styrelsen i detta afseende att, enligt nu gällande instruktion för styrelsen,
det tillkomme styrelsens ledamöter att ansvara för uppsättning och expediering
af styrelsens skrivelser i alla mål, som tillhörde deras föredragning,
hvilken skyldighet jemväl ålåge den byråingeniör, som vore förordnad att
föredraga jernvägsärenden. Att en sådan föreskrift skulle verka hämmande
på föredragandenas hufvudsakliga arbeten, vore lätt att inse.
Äfven om uppsättning och expediering af sådana skrivelser, som vore
hänförliga till löpande ärenden, kunde anförtros åt de till föredragandenas
biträde anstälde ordinarie eller extra ordinarie tjenstemännen, blefve
dock föredragandenas tid genom dessa expeditionsgöromål, från hvilka
de borde vara befriade, alltför mycket tagen i anspråk. Sannolikt förekomme
hos intet annat embetsverk i förhållande till hela antalet afgående
skrifvelser så många underdåniga utlåtanden, som hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, och då sådana utlåtanden i regeln kräfde en
mera tidsödande utredning och en mångsidigare belysning af förekommande
frågor, än vanliga embetsexpeditioner, läge i öppen dag, att uppsättning
af dylika utlåtanden erfordrade mycket arbete och mycken
vana särskildt vid frågornas formella behandling. Vid val af vissa
20
Sjette hufvudtiteln.
tjensteman för de tekniska arbetena måste nu hänsyn tagas till expeditionsvana,
och det skulle derför innebära en bestämd fördel, om vid
sådant val denna hänsyn ej behöfde göra sig gällande, derigenom att
uppsättning af skrivelser och utlåtanden ombesörjdes af en särskild för
embetsverkets olika afdelningar gemensam sekreterare, hvilken äfven
skulle vara ansvarig för skrifvelsernas expediering. Behofvet och lämpligheten
af särskild tjensteman anställande för bestridande af sekreteraregöromålen
hade också vunnit beaktande vid de organisationer af embetsverk,
som i senare tid egt rum.
I fråga om sekreterarens embetsställning och aflöningsförmåner
ansåge styrelsen, att tjensten borde i det närmaste likställas med andra
gradens tjenst med en årlig aflöning af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor
i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar, jemte rätt till två
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor; och då sekreteraren skulle vara
juridiskt bildad, blefve det biträde obehöflig^ hvartill arfvode funnes
anvisadt å anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. in., hvadan
anställande af en sekreterare till eu början skulle kräfva en aflöningstillökning
af endast 3,000 kronor.
Beträffande vidare den hos styrelsen anstälda vaktbetjening har
styrelsen erinrat, att före år 1888 styrelsens ordinarie vaktbetjening
utgjorts af två vaktmästare, men att, allt sedan sistnämnda årtilljernvägsstyrelsens
handläggning öfverflyttats ärenden rörande statens jernvägsbyggnader,
den ordinarie vakthållningen hos styrelsen bestridts af
allenast en vaktmästare. Det hade emellertid visat sig nödvändigt att,
hufvudsakligen för ombesörjande af expedieringen utaf den stora mängd
handlingar, ritningar och kartor, som nästan dagligen afginge från
styrelsen, äfvensom för kringbärande af försändelser i hufvudstaden,
men jemväl för upprätthållande af den egentliga uppassningen inom
styrelsens embetslokal, anlita extra biträde, som hittills i saknad af
andra medel aflönats med expensmedel, och hade till och med vid tillfällen
af stor brådska måst anlitas två extra biträden.
Tiden syntes emellertid nu vara inne att påkalla en välbehöflig
ändring härutinnan, och ansåge sig styrelsen derför böra hemställa, att
anslag måtte å ordinarie stat anvisas för aflöning af ytterligare en
vaktmästare.
Härförutom har styrelsen anmält behof af ökning jemväl i anslaget
till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit- och
skrifbiträden. Styrelsen har dervid meddelat, att af ifrågavarande anslag
för år 1897 utgått:
Sjette hufvudtiteln. 21
arvode till föredraganden för ärenden rörande enskilda
jernvägar ........................................................ kronor 1,000: —
arfvode till ett juridiskt biträde...................................... )) 1,000: —
vikariatsersättning under semester för styrelsens
embets- och tjensteman ......................................... » 837: 50
ersättning till hos styrelsen anstälda tekniskt bildade
biträden omkring.............................................. » 7,300: —
godtgörelse till två ständiga renskrifningsbiträden... » 1,600: —
kostnader för tillfälliga rit- och skrifbiträden samt
till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman )? 1,262: 50
Kronor 13,000: —
Behofvet. af ökadt anslag för ifrågavarande ändamål — yttrar styrelsen
— framträdde numera synnerligen kraftigt, dels i följd af den
betydliga stegring af styrelsens arbetsqvantitet, som, enligt hvad
redan framhållits, alltjemt gjorde sig gällande, dels till följd deraf att
med nu rådande stora företagsamhet, synnerligast i fråga om jern vägsanläggningar,
tillgången på yngre ingeniörer visat sig vara ytterst begränsad,
och det numera ej läte sig göra att tillfälligtvis anställa ingeniörer
utan någon godtgörelse, en anordning som för några år sedan
kunnat ega rum, då tryckta tider inom ingeniörsyrket varit rådande,
men som i allt fall icke kunde anses lämplig.
Hittills hade väl yngre ingeniörer i vanliga fall kunnat för viss tid
anställas efter en månadsaflöning af 200, 150 och 100 kronor, men med
dessa belopp hade man i allmänhet ej kunnat påräkna, att anställningen
varat tillräckligt lång tid, utan ombyte hade ofta måst ega rum till föga
fromma för arbetena, och med bättre arbetskonjunkturer vore det nästan
omöjligt att erhålla goda arbetskrafter för dylika ersättningar.
Skulle nyssberörda olägenhet kunna på verksamt sätt afhjelpas,
vore, enligt styrelsens uppfattning, nödigt att för aflöning af extra tekniska
biträden skulle kunna påräknas ytterligare 2,000 kronor, hvarmed
skulle kunna bestridas dels erforderlig höjning i närvarande svaga aflöningar,
dels ersättning till flera tillfälliga biträden.
Jemväl i afseende å de till bestridande af renskrifning hos styrelsen
och komplettering af styrelsens ritningsarkiv anvisade medel tarfvades
oundgängligen tillökning med 1,000 kronor för det förra och enahanda
belopp för det senare ändamålet. Under förutsättning emellertid att styrelsens
förslag om uppförande å ordinarie stat af byråchefs aflöning
till föredraganden för jern vägsärenden samt af aflöning till en sekre
-
22
Sjette hufvudtiteln.
terare vunne nådigt bifall, blefve de å anslaget till vikariatsersättning,
extra biträden m. in. för bemälde föredragande samt det juridiska
biträdet afsedda arfvodesbelopp, tillhopa 2,000 kronor, disponibla, och
kunde tillökningen i anslaget då begränsas till 2,000 kronor.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört har styrelsen i underdånighet
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
å ordinarie stat anvisa,
dels aflöning till en byråchef och ledamot för ärenden angående
enskilda jern vägar med lön 4,400 kronor och tjenstgöringspenningar
2,000 kronor samt med rätt till ett ålderstillägg efter fem år af 600
kronor;
dels aflöning till en sekreterare med lön 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar
1,500 kronor med rätt till två ålderstillägg efter fem
och tio års tjenstgöring med 500 kronor för hvarje gång;
dels aflöning till en vaktmästare med lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar
300 kronor samt med rätt till ett ålderstillägg efter
fem år med 100 kronor;
dels ett belopp af 2,000 kronor för att dermed höja från 13,000
kronor till 15,000 kronor anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde.
De skäl, hvilka af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförts för
beredande af en ordinarie ledamotsplats i styrelsen åt föredraganden
för ärenden rörande enskilda jernvägar, synas mig fullt talande, och med
hänsvn å ena sidan till vigten och omfattningen af de ofta betydande
ekonomiska intressen berörande ärenden, hvilka skulle tillkomma denne
ledamots handläggning, och å andra sidan dertill att icke sällan såväl
utredningen som bedömandet af dessa ärenden kunna vara förenade
med stora svårigheter, så att hos föredraganden måste förutsättas icke
allenast mångsidig sakkunskap i tekniskt hänseende utan äfven framstående
administrativ duglighet, finner jag uppenbart vara, att åt föredraganden
för jernvägsärenden bör gifvas enahanda aflöningsförmåner
och tjensteställning, som nu tillkomma föredraganden för tekniska
ärenden.
.Tåg anser sålunda, i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att i staten för styrelsen bör upptagas aflöning åt ytterligare en tredje
gradens tjensteman (byråchef) med åliggande att i styrelsen bereda
och handlägga ärenden rörande enskilda jernvägar.
Äfven uti den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalade åsigt
om behöfligheten af att, oafsedt tillkomsten af en ny ledamotsplats i
23
Sjette hufvudtiteln.
styrelsen, de å styrelsens stat nu upptagna två byråingeniörsbefattningar
bibehållas, finner jag mig kunna instämma. Såsom styrelsen redan
erinrat, har behofvet af ett ständigt tekniskt biträde åt föredraganden
för jern vägsärenden af Eders Kongl. Maj:t förut godkänts, i det att på
grund af särskilda nådiga medgifvanden en extra byråingeniör är sedan den
1 april 1897 hos styrelsen för ifrågavarande ändamål anstäld. Den till
denne tjensteman utgående ersättning, beräknad efter 3,000 kronor för
år, har, då tillgång till densammas gäldande icke kunnat å anslaget till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beredas, måst af Eders Kongl. Maj:t
anvisas från andra tillgängliga medel. Föredragandens för jernvägsärenden
insättande såsom ordinarie ledamot i styrelsen kan uppenbarligen
icke medföra någon som helst förändring uti behofvet för honom
af ett dylikt tekniskt biträde, och då jag icke anser den minsta sannolikhet
finnas för att antalet ärenden rörande nya enskilda jernvägar skall
för framtiden minskas, samt, äfven om detta skulle i någon mån blifva
fallet, erfarenheten dock otvetydigt gifvit vid handen att, i den mån
jernvägsförbindelserna inom landet ökats, såväl frågorna om nya sådana
förbindelsers åstadkommande blifvit allt besvärligare att utreda
och handlägga, som ock en mängd ärenden rörande redan färdiga jernvägar
och de nya jernvägarnes anslutning till dessa uppkommit, hvilka
taga jernvägsafdelningens i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tid och
arbetskrafter i starkt anspråk, anser jag nödigt, att byråchefen å nämnda
afdelning har tillgång till ett ständigt tekniskt biträde, som tillika vid
semester eller annan ledighet för byråchefen likasom vid dennes frånvaro
i tjensteärenden kan uppehålla hans befattning. En ingeniör med
de kunskaper och den erfarenhet, som för ifrågavarande befattningmåste
anses erforderliga, lärer emellertid icke finnas villig för någon
längre tid åtaga sig en dylik tjenst, derest icke med densamma äro
förenade sådan fast anställning och sådana aflöningsförmåner, som äro
byråingeniör i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillförsäkrade.
Jag anser mig derföre icke heller kunna förorda någon ändring
beträffande de två nu befintliga byråingeniörsbefattningarne hos styrelsen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag om inrättande af en sekreterarebefattning
hos styrelsen finner jag mig deremot icke kunna biträda.
Anledningen härtill är emellertid ingalunda, att jag anser styrelsens
framställning i detta hänseende sakna befogenhet. Tvärtom är
jag fullt ense med styrelsen derom, att åtgärder böra vidtagas i syfte
att bereda styrelsens ledamöter lindring uti de med skrifvelsers och
utlåtandens uppsättande och expedierande för dem nu förenade, med
hänsyn till mängden och omfattningen af dessa skrivelser och utlåtan
-
24
Sjette liufvudtiteln.
den uppenbarligen mycket betungande och för deras hufvudsakliga embetsverksamhet
hinderliga göromål. Endast i fråga om lämpligaste sättet
för åstadkommande af en dylik lindring hyser jag en från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens åsigt afvikande mening. De af styrelsens ledamöter,
för hvilka biträde vid uppsättning och expediering af skrivelser
och utlåtanden i främsta rummet kan anses vara af behof, torde
nemligen vara de båda föredragandena för tekniska ärenden och för
jernvägsärenden. Då emellertid skrifvelser och utlåtanden från dessa
afdelningar i de flesta fall äro af tekniskt innehåll, lärer, särskild! om
deras uppsättning ombesörjes af icke tekniskt bildad person, dervid
kräfvas ledning och öfvervakande från vederbörande föredragandes sida,
hvithet åter, på det icke alltför mycket fruktlöst arbete skall nedläggas,
förutsätter tillfälle till så godt som ständig beröring under tjenstetiden
mellan de båda tjenstemännen.
Att vid sådant förhållande, derest en för hela embetsverket med
dess tre afdelningar, af hvilka två tekniska, gemensam sekreterare, anstalt,
åstadkomma en arbetsordning, som, utan att ställa orimliga anspråk
på sekreterarens arbetsförmåga och insigt i de olika byråafdelningarnes
göromål, verkligen skulle bereda ledamöterna den afsedda
lindringen, tror jag för min del blefve ganska svårt; och följderna af
den utaf styrelsen föreslagna anordning skulle sannolikt blifva, att sekreterarens
hufvudsakliga verksamhet blefve inskränkt till att, jemte utöfvandet
af de styrelsens juridiska biträde nu tillkommande göromål,
biträda den administrative ledamoten och möjligen äfven de tekniska
med mindre uppsättningar, hvilka nu utan olägenhet kunna ombesörjas
af extra biträden, samt att det snart nog skulle visa sig nödvändigt att
utom denne tjensteman anställa ordinarie biträden, särskild! för expeditionsgöromålen
å de tekniska afdelningarne.
Med denna uppfattning ligger det för mig temligen klart, huru
denna fråga bör lämpligast redan från början lösas. För undanrödjande
af de olägenheter, som vidlåda det nuvarande systemet, och beredande
åt ledamöterne af den behöfliga lindringen bör nemligen enligt min
åsigt icke en utan två ordinarie tjenstemän anställas. Att mellan dessa
fördela expeditionsgöromålen på sådant sätt, att hvarje föredragande
och särskildt de å tekniska afdelningarne kunna påräkna verkligt biträde
vid uppsättning af såväl mindre som vidlyftigare skrifvelser och
utlåtanden, bör icke möta någon som helst svårighet; och genom en
sådan anordning skulle med säkerhet styrelsens behof af biträden i
detta afseende blifva tillgodosedt.
25
Sjette hufvudtiteln.
Då emellertid, såsom jag redan förut antydt, ledningen af och ansvaret
för expeditioners uppsättande m. m. uti ett embetsverk med
hufvudsakligen teknisk verksamhet som det ifrågavarande ovilkorligen
måste komma att i högre grad än uti andra verk hvila på vederbörande
föredragande, anser jag ingalunda nödigt att åt de två af mig ifrågasatta
nye tjenstemännen gifves sekreterareställning, utan torde, då deras
verksamhet närmast skulle blifva jemförlig med notariers uti öfriga
centrala embetsverk, motsvarande tjensteställning jemväl blifva tillfyllest.
Jag anser sålunda, att hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra
å ordinarie stat anställas två notarier, för hvilka aflöningarne torde böra
blifva, desamma som för tjenstemän i första (lägsta) graden i allmänhet,
nemligen lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor
samt två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.
Af desse notarier, hvilkas hufvudsakliga göromål skulle bestå i
biträdandet med expeditionsgöromålen å styrelsens särskilda afdelningar,
anser jag, att den ene bör vara juridiskt bildad och öfvertaga fullgörandet
af de styrelsens juridiska biträde nu tillkommande göromål,
hvaremot åt styrelsen torde böra öfverlemnas att i hvarje fall efter omständigheterna
pröfva, om den andra notariebefattningen skall besättas
med juridiskt eller tekniskt bildad person.
Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti sitt förslag för sekreteraren
upptagit én aflöning af 4,000 kronor, skalle anställandet i stället af
två notarier med de af mig föreslagna atlöningar kräfva ytterligare
2,000 kronor. Den ökning i beloppet af till styrelsen utgående atlöningar,
som sålunda af mitt förslag betingas, synes dock icke påkalla
någon höjning af anslaget till styrelsen i dess helhet utöfver den af
styrelsen föreslagna. Såsom den lemnade redogörelsen för styrelsens
framställning i ämnet utvisar, har nemligen styrelsen ansett en ökning
med 4,000 kronor af de till vikariatsersättning, extra biträden m. m.
tillgängliga medel behöflig, men har styrelsen, då, genom inrättandet
af en byråchefs- och en sekreterarebefattning, de från anslaget till
vikariatsersättning in. m. nu utgående särskilda arfvoden om tillhopa
2,000 kronor till föredraganden för jernvägsärenden och styrelsens
juridiska biträde skulle upphöra att utgå och alltså sistnämnda belopp
blifva för andra ändamål disponibelt, ifrågasatt en höjning af anslaget
med endast 2,000 kronor; och skulle jag, för den händelse förslaget
om inrättande af en sekreterarebefattning kunnat af mig biträdas, icke
ansett mig kunna underlåta att, med hänsyn till den af styrelsen lemnade
redogörelse för nyssnämnda anslags användning, förorda en dylik
höjning.
Bth. till Riksd. Prot. 18M. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.
4
26
[5.]
Höjning af
reservationsanslaget
till
expenser för
allmänna
arbeten.
Sjette hufvudtiteln.
Annorlunda ställer sig emellertid förhållandet nu. Genom de af
mig föreslagna ändringar i styrelsens aflöningsstat skulle jemväl utgåendet
af berörda särskilda arfvoden blifva obehöflig!, men genom
anställandet af två notarier i stället för en sekreterare torde derjemte
styrelsens behof af extra biträden blifva så väsentligen minskadt, att
det nu utgående anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän, rit- och skrifbiträde kan antagas blifva för ändamålet
tillräckligt. Det synes mig nemligen uppenbart, att behofvet af
ökad aflöning till extra tekniska biträden skall blifva mindre i samma
mån den redan befintliga tekniskt bildade personalen befrias från rena
skrifgöromål. Jag finner mig derför ock, under förutsättning att mitt
förslag i öfrigt vinner bifall, sakna anledning förorda någon höjning
af nämnda anslag.
Emot styrelsens framställning om anställande bos styrelsen af ytterligare
en vaktmästare har jag intet att erinra likasom icke heller mot
den för honom föreslagna aflöning.
För löneförmånernas åtnjutande samt i fråga om rätt till semester
och pension m. in. skulle naturligtvis för eu hvar af den nytillkomna personalen
gälla enahanda vilkor, som för innehafvare af befattning med
samma grad äro stadgade uti nådiga kungörelsen den 2 juni 1882 angående
vilkoren för åtnjutande af de från och med 1883 års början
faststälda nya löneförmånerna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att i den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen faststälda stat
uppföras aflöningar dels till ytterligare en tredje gradens tjensteman
(byråchef), ledamot i styrelsen och föredragande för ärenden angående
enskilda jernvägar, med 6,400 kronor, deraf 4,400 kronor i lön, som
efter fem år kan höjas med 600 kronor, samt 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar,
dels till ytterligare två första gradens tjenstemän (notarier)
med 3,000 kronor för hvardera, deraf 1,800 kronor i lön, som
efter fem år kan höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare
500 kronor, samt 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar, dels ock till
ytterligare en vaktmästare med 800 kronor, deraf 500 kronor i lön,
som efter fem år kan höjas med 100 kronor, samt 300 kronor i tjenstgöringspenningar.
Efter det till undersökningar och expenser för allmänna arbeten
under flera år af Riksdagen anvisats anslag på extra stat, blef, i sammanhang
med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppförande å ordinarie
27
Sjette hufvudtiteln.
stat, vid 1882 års riksdag för omförmälda ändamål under auslagstiteln
»väg- och vattenby ggnadsstaten» beviljadt ett årligt reservationsanslag
till belopp af 40,000 kronor. I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts
framställning böjde Riksdagen detta belopp från och med år 1886 till
50,000 kronor och, sedan Eders Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen att
från och med år 1887 ytterligare höja detsamma till 60,000 kronor,
blef denna framställning på det sätt bifallen, att under ofvan nämnda
anslagstitel uppfördes två reservationsanslag till sammanlagdt belopp
af 60,000 kronor att användas, 30,000 kronor till expenser för allmänna
arbeten och 30,000 kronor till vägundersökningar, som af Eders
Kongl. Maj ds befallningshafvande föranstaltades, dock så att reservationer
å det förra anslaget jemväl finge användas till vägundersökningar,
när sådant funnes behöfligt. I afseende å dessa båda anslag
bar sedermera icke vidtagits annan ändring, än att Riksdagen, i enlighet
med Eders Kongl. Majds derom gjorda framställning, höjt anslaget
till vägundersökningar från och med år 1898 till 35,000 kronor.
Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 17 november 1898
bar nu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort framställning om höjning
till 35,000 kronor jemväl af anslaget till expenser för allmänna
arbeten.
Styrelsen åberopar till stöd härför, att anslaget, hvarifrån bestriddes
kostnaden jemväl för alla resor och förrättningar för utöfvande af den styrelsen
åliggande kontroll öfver allmänna arbeten, under de senaste åren
visserligen lemnat tillgång till de med detsamma afsedda kostnader, men
dock varit så knappt, att utgifter, hvilka bort bestridas af löpande årets
anslagsbelopp, uppskjutits till påföljande år samt besigtningar af dylika
arbetens underhåll måst inskränkas i väl stor omfattning, ett förhållande
som icke vore betryggande för de anordningar, styrelsen borde
vidtaga för fullgörande af sin nyssnämnda kontrollerande verksamhet.
Att behofvet af talrikare kontrollresor på senare tider ökats och
fortfarande vore i tilltagande, framginge påtagligt redan af det kända
förhållandet, att de allmänna arbetenas antal och omfattning årligen hastigt
ökats, deribland särskildt förtjenade framhållas det enskilda jernvägsnätets
kraftiga utveckling samt afdikningsarbetenas för frostländighetens
minskande betydande utsträckning, hvilka arbetens underhåll i mån
af deras årliga tillväxt i antal kräfde ökad tillsyn, som ej kunde eftersättas.
På grund af hvad sålunda anförts bar styrelsen hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å ordinarie stat anvisa ett
belopp af 5,000 kronor för att dermed böja anslaget till expenser för
28
Sjette hufvudtiteln.
allmänna arbeten från 30,000 kronor till 35,000 kronor med bibehållande
af det vid anslaget fastade vilkor, att reservationer å anslaget
finge användas till vägundersökningar, när sådant funnes behöfligt.
Enligt af Eders Kongl. Maj:t meddelade bestämmelser tages ifrågavarande
anslag hufvudsakligen i anspråk för följande ändamål, nemligen:
till rese- och inspektionskostnader för utöfvande af den kontroll och dermed
sammanhängande undersökningar rörande allmänna arbeten, som det
åligger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att genom sina embets- och
tjenstemän verkställa, samt till erforderliga inspektioner för att kontrollera
såväl utförandet som underhållet af enskilda bolags eller personers jernvägar,
ehvad de erhållit statsbidrag eller icke, till expenser för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och i distrikten samt till ved för styrelsens
embetslokaler, äfvensom till inköp af inventarier samt böcker och
tidskrifter för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har jag mottagit följande
redogörelse för de belopp, som från anslaget utbetalts:
Å r. |
Behållning |
Anslaget. |
Summa. |
Utgifter. |
||||
1894.............................................................. |
410 |
59 |
30,000 |
— |
30,410 |
59 |
28,315 |
66 |
1895............................................................... |
2,094 |
93 |
30,000 |
— |
32,094 |
93 |
31,922 |
14 |
1896........................................................... |
172 |
79 |
30,000 |
— |
30,172 |
79 |
30,160 |
56 |
1897.............................................................. |
12 |
23 |
30,000 |
— |
30,012 |
23 |
30,012 |
23 |
1898.............................................................. |
— |
— |
30,000 |
— |
30,000 |
— |
30,000 |
— |
Med hänsyn till de betydande belopp, hvilka numera årligen af
statsmedel utgå till understödjande af allmänna arbeten, måste det anses
angeläget att från statens sida noggrann tillsyn utöfvas icke allenast
å sådana arbetens ordentliga utförande, utan äfven derå, att icke
de med statsbidragens beviljande afsedda ändamål blifva genom bristande
underhåll från vederbörande intressenters sida förfelade; och
hvad särskilt angår de enskilda jernvägsföretagen synes mig stor vigt ligga
derå, att en effektiv kontroll af staten utöfvas i syfte att förekomma det
trafikanters vare sig personliga säkerhet eller trygghet för till befordran
lemnade tillhörigheter må genom underhaltigt byggnadssätt eller
uraktlåtet underhåll äfventyras. Jag anser derföre också nödvändigt, att
fullt tillräckliga medel för utöfvandet af den kontrollerande verksamhet,
som i dessa afseenden tillkommer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
finnas till styrelsens disposition.
29
Sjette hufvudtiteln.
Vid sådant förhållande och då såväl af hvad styrelsen uti sin skrifvelse
anfört som af den lemnade uppgiften angående nu'' ifrågavarande
anslags användning synes framgå, att de för nämnda ändamål nu tillgängliga
medel äro för knappt tillmätta, anser jag mig ega skäl förorda
bifall till styrelsens förevarande framställning.
Någon ändring i gällande bestämmelse att reservationer å anslaget
må användas till vägundersökningar, när sådant finnes behöfligt, torde
icke böra ifrågakomma.
Jag hemställer på grund af det anförda, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen,
att reservationsanslaget till expenser för allmänna arbeten må höjas
från 30,000 kronor till 35,000 kronor eller med 5,000 kronor.
I händelse af bifall härtill samt till hvad i föregående punkt föreslagits,
kommer anslagstiteln väg- och vattenbyggnadsstaten med följande
ändrade lydelse: »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf två särskilda
reservationsanslag, till expenser för allmänna arbeten och till
vägundersökningar, hvardera å 35,000 kronor)» att höjas från 140,700
kronor till 158,900 kronor eller med 18,200 kronor.
V eterinärstipendiater.
Under anslagstiteln: »länsveterinärer» finnes allt sedan år 1878
uppfördt, å sjette hufvudtitelns ordinarie stat ett reservationsanslag af
48,500 kronor, deraf utgå löner till 32 länsveterinärer med 1,500 kronor
till hvarje ...................................................................................... kr. 48,000: —
samt till aflöning åt en veterinär inom Ölands norra
mot af Kalmar län ............................................................... » 500: —
tillsammans kr. 48,500: —
Detta anslags belopp torde böra höjas till 50,900 kronor eller med
2,400 kronor för att bereda utväg för bildande af stipendier för civila
veterinärer, hvarigenom husdjurssjukvården inom landet skulle verksamt
befrämjas; och borde anslagets titel i sammanhang dermed något
ändras.
Rörande hvad som hittills förekommit angående veterinärstipendier
anhåller jag att få anföra följande.
Till åstadkommande af en förbättrad organisation af veterinärstaten
vid armén medgaf Riksdagen år 1886, på derom af Eders Kongl. Maj:t
framstäldt förslag, att efter samma års utgång de 47 sqvadronshäst
-
[6.]
Länsveterinärer
och
veterinärstipendiater.
30
Sjette hufvudtiteln.
läkaretjensterna vid kavalleriet finge, i mån af inträffande ledigheter,
indragas samt, i stället och allt efter det medel genom dessa tjensters
indragning blefve för ändamålet tillgängliga, vid kavalleriet inrättas tolf
bataljonsveterinärbefattningar, jemte det fem extra hästläkare finge
anställas.
På föredragning af chefen för landtförsvarsdepartementet förordnade
Eders Kongl. Maj:t den 31 december 1886, att de fem extra hästläkare,
hvilka sålunda komme att anställas, skulle benämnas veterinärstipendiater,
och behagade Eders Kongl. Maj:t samma dag utfärda stadgar
för dessa stipendiater, hvilka skulle ega uppbära ett arfvode af 400
kronor om året. Enligt stadgarne är ändamålet med de sålunda tillkomna
veterinärstipendierna att genom lemnadt understöd åt utexaminerade
veterinärer eller vid veterinärinstitutet inskrift^ elever, som
genomgått minst halfva lärokursen, bereda tillgång på lämpliga personer
att, vid förfall för arméns ordinarie veterinärer, biträda uti extra
veterinärbefattningar vid arméns hästsjukvård.
Vidare har medicinalstyrelsen, i sammanhang med afgifvande den
11 december 1891 af underdånigt utlåtande i anledning af en från länsveterinärerne
i riket inkommen ansökning om löneförhöjning, yttrat, att
styrelsen ansåge det vara önskligt, om medel kunde beredas för anställande
af 5 stipendiater för att på förordnande af medicinalstyrelsen
kunna användas för civil veterinärtjenstgöring, der sådan vid förfall
för länsveterinär pröfvades behöflig, allt på sätt länge egt rum beträffande
läkare på såväl det civila som det militära området och jemväl
medgifvits för veterinärstipendiater på sistnämnda område. Vid anmälan
af detta ärende den 30 december 1893 fann Eders Kongl. Maj:t de i
ärendet gjorda framställningarne icke till vidare åtgärd föranleda.
Derefter bär medicinalstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 29
september 1897 framhållit, hurusom det vore al behofvet högeligen påkalladt
att styrelsen till sitt förfogande erhölle tillräckligt antal veterinärstipendiater,
hvilka skulle vara skyldige att mot af Eders Kongl.
Maj:t stadgad ersättning åtaga sig äfven civila förordnanden; och hemstälde
styrelsen fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
äska en förhöjning i det under riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda
ordinarie anslaget till stipendier för fältläkarekåren och veterinärstaten
med 1,600 kronor, hvarigenom stipendier å 400 kronor skulle
kunna beredas åt ytterligare 4 veterinärstipendiater med skyldighet för
såväl desse som förutvarande 5 veterinärstipendiater att vid behof bestrida
ej mindre militär än ock civil veterinärtjenst.
31
Sjette hnfvudtiteln.
Genom nådigt beslut den 31 december 1897, på föredragning af
landtförsvarsdepartementet, fann Eders Kongl. Maj:t denna framställning
icke böra till någon åtgärd föranleda.
Nu har medicinalstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 21 september
1898 ånyo gjort framställning i ämnet och dervid, med påpekande af
den stora svårighet, som visat sig vid uppehållande af länsveterinärtjensterna
under vakans eller vid tillfällen af innehafvarnes ofta långvariga
sjukdom, anfört, att det funnes äfven ett annat skäl för vidtagande
af åtgärd uti ifrågavarande syfte, nemligen den omständighet att
det vid de utbrott af smittosam mul- och klöfsjuka bland kreaturen,
som i vårt land inträffat två gånger, sedan styrelsens sista framställning
gjordes — nemligen i december 1897 inom Stockholms län och
i april 1898 inom Kristianstads län visat sig synnerligen svårt att
anskaffa den extra veterinärpersonal, som för hämmande af en hotande
farsot bland husdjuren vore nödvändig. I detta hänseende har styrelsen
meddelat, hurusom vid mul- och klöfsjukans nyssnämnda utbrott
i Stockholms län styrelsen måste dels öfvertala två distriktsveterinärer
från annat distrikt, den ene till och med från annat län, att mot erhållande
af elever vid veterinärinstitutet såsom vikarier åtaga sig tjenstgöring
inom det smittade området, dels förordna sådan elev att inom
detta område tjenstgöra, hvarjemte en betydligt förhöjd dagaflöning
måst för de på grund af förenämnda sjukdom förordnade extra veterinärer
utverkas hos Eders Kongl. Maj:t. Svårigheterna hade varit
desamma i Kristianstads län i det att, sedan styrelsen förutom tillgängliga
veterinärer i länet sändt till det smittade området en distriktsveterinär
från Upsala län äfvensom elever från veterinärinstitutet, Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet framhållit, att veterinärernas
antal dock ej vore tillräckligt, på grund hvaraf styrelsen för ändamålet
annonserade efter veterinärer mot förhöjd dagaflöning, dervid dock
endast en veterinär anmälde sig villig att mottaga förordnande.
Grunden till svårigheten att vid behof finna personer, som vore
lämpliga och villiga till tillfällig veterinärtjenstgöring, vore, enligt styrelsens
mening, hufvudsakligen att söka deri, att de unga veterinärerna
vid nu rådande ringa tillgång på veterinärer, om de ej, såsom ofta
skedde, redan kort efter det de afslutat sina studier vid veterinär
institutet
erhölle en distriktsveterinärplats, vanligen omedelbart efter
examens afläggande sloge sig ned såsom privatveterinärer i någon
landsort. I båda fallen erhölle de sålunda hastigt ett bestämdt verksamhetsområde,
som de, naturligt nog, ej gerna ville lemna för att
mottaga ett endast tillfälligt förordnande. Den merit, som de på ett dylikt
32
Sjette hufvudtiteln.
förordnande vunne, nemligen tjenstårsberäkning, så länge förordnandet
varade, lika med den länsveterinärer åtnjöte, komme dem till nytta
egentligen blott vid sökandet af länsveterinärtjenster, hvilka vore jemförelsevis
få. Samma merit vunnes äfven genom innehafvandet af
någon bland de många med dylik tjenstårsberäkning hugnade distriktsveterinärbefattningarne.
Styrelsen har vidare framhållit, att det kunde, i fråga om svårigheten
att vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar finna extra
veterinärer, invändas att, enligt föreskriften i § 25 af nådiga instruktionen
för läns-, stads-, distrikts- och andra civila veterinärer den 19
oktober 1888, det ålåge alla legitimerade veterinärer att lemna biträde
till hämmande af smittosamma sjukdomar eller farsoter bland husdjuren,
när de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller medicinalstyrelsen
dertill förordnades, men att styrelsen ansåge, att statens intressen
ej på bästa sätt tillgodosåges, om privata veterinärer, hvilka dessutom
ej alltid egde tillräcklig vana och erfarenhet i fråga om smittosamma
husdjurssjukdomars bekämpande, skulle mot sin vilja tvingas att åtaga
sig denna magtpåliggande tjenstgöring.
Om deremot ett tillräckligt antal civila veterinärstipendiater, skyldiga
att åtaga sig civila förordnanden, stode till styrelsens förfogande,
skulle derigenom ofvanberörda svårigheter undanrödjas. Derjemte skulle
dessa stipendiater genom upprepade förordnanden förvärfva sig en vana
och erfarenhet, som vore af stor betydelse, synnerligen vid deras användande
vid utbrott af smittosamma husdjurssjukdomar. Den vigtiga
fördelen skulle härigenom äfven vinnas, att personer kunde förordnas
ofördröjligen och utan den ofta ödesdigra tidsutdrägt, som annonseringen
eller underhandlingen med personen i fråga måste medföra.
Styrelsen har derför hemstält, att hos näst sammanträdande Riksdag
måtte äskas på ordinarie stat ett årligt anslag af 2,400 kronor att fördelas
i 6 civila veterinärstipendier, hvart å 400 kronor, afsedda att utgöra
understöd åt yngre legitimerade veterinärer, hvilka vore villige
att, för uppehållande af länsveterinärtjenster, eller då biträde af extra
veterinärer för den civila husdjurssjukvården erfordrades, mot ersättning
enligt gällande bestämmelser åtaga sig förordnanden.
Nödvändigheten af att vid inträffande behof af tjenstledighet för
länsveterinärer och vid utbrott af smittosam sjukdom bland husdjuren
hafva att tillgå ett tillräckligt antal legitimerade veterinärer, lämplige
att emottaga förordnanden, är, ej minst genom senare tids erfarenhet,
ådagalagd. Den af medicinalstyrelsen föreslagna utvägen att genom
33
Sjette hufvudtiteln.
anställande af civile veterinärstipendiater bereda sådan tillgång på legitimerade
veterinärer, synes mig derföre väl befogad.
Det ifrågasatta anslaget å 2,400 kronor torde lämpligast böra å
ordinarie staten ingå under anslagstiteln »länsveterinärer», hvilken titel,
i händelse af anslagets beviljande, torde böra ändras till »länsveterinärer
och veterinärstipendiater».
Jag hemställer alltså i underdånighet att, för beredande af medel
till anställande af 6 legitimerade veterinärer såsom veterinärstipendiater
med skyldighet att, mot årligt arfvode af 400 kronor till hvar, i enlighet
med de närmare bestämmelser, som Eders Kongl. Maj:t lärer vilja
framdeles meddela, på kallelse af medicinalstyrelsen biträda vid den
civila husdjurssjukvården, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva,
att anslaget till länsveterinärer må, under förändrad benämning:
»länsveterinärer och veterinärstipendiater», höjas med 2,400 kronor,
eller från 48,500 kronor till 50,900 kronor.
Fiskerinäringens understöd.
Det under denna anslagstitel uppförda anslag blef, på framställning
af Eders Kongl. Maj:t, år 1889 af Riksdagen höjdt från 17,600 kronor
till 42,000 kronor; men sänktes åter af 1896 års Riksdag till 35,000
kronor. Denna nedsättning hade, med föranledande af enskild motion,
af statsutskottet vid 1896 års riksdag föreslagits; och motiverade utskottet
densamma dermed att, då utskottet inhemtat, att de belopp,
som från anslaget till fiskerinäringens understöd under hvart och ett
af åren 1890—1894 utgått, långt understigit dåvarande anslagsbeloppet,
42,000 kronor, utskottet funnit detta anslag vara bestämdt till högre
belopp, än behofvet syntes kräfva.
Sedan det redan omedelbart efter nedsättningen visat sig, att ett
anslag af 35,000 kronor vore för ändamålet otillräckligt, föreslog Eders
Kongl. Maj:t Riksdagen år 1897 — förutom den förändring i förste fiskeriassistentens
lön att densamma skulle för tiden från och med år 1898
bestämmas till 3,000 kronor i stället för förutvarande 2,000 kronor —
att anslaget till fiskerinäringens understöd måtte höjas från 35,000 kronor
till 42,000 kronor, eller med 7,000 kronor.
1897 års Riksdag medgaf den föreslagna ökningen af förste fiskeriassistentens
lön med 1,000 kronor och höjde för detta särskilda ändaBih.
till Riksd. Rot. 1891). 1 Smil 1 Afd. 1 Haft. 5
[7-]
Höjning af
anslaget till
fiskerinäringens
understöd.
34
Sjette hufvudtiteln.
mål ifrågavarande anslag från 35,000 kronor till 36,000 kronor; men
en ytterligare ökning af anslaget till det af Eders Kongl. Maj:t äskade
beloppet, 42,000 kronor, bifölls icke af Riksdagen.
Behofvet af en ökning å anslaget till fiskerinäringens understöd
har emellertid med hvarje år allt mer bekräftat sig; och en redogörelse
från de sistförflutna åren för fiskerinäringens kraf på statsunderstöd
samt å andra sidan de för tillgodoseende af detta kraf tillgängliga medel
torde till fullo visa otillräckligheten af det nuvarande anslaget till denna
närings understöd.
För dispositionen af ifrågavarande anslag under år 1896 redogjorde
jag vid min framställning påföljande år hos Eders Kongl. Maj:t om
anslagshöjning, och af denna redogörelse framgick, att under år 1896
disponerades omkring 40,900 kronor af detta anslag, som nämnda år
ännu uppgick till 42,000 kronor.
Under år 1897 användes af anslaget till fiskerinäringens understöd
för aflöningar och reseersättningar åt fiskeriassistenterna äfvensom till
andra utgifter af stadigvarande art 9,400 kronor jemte ett reseersättningsbelopp
af omkring 100 kronor, eller sålunda tillhopa 9,500 kronor.
Af återstående 25,500 kronor åtgingo ända till 16,500 kronor såsom
bidrag till hushållningssällskap m. fl. för åtgärder till befrämjande af
fisket inom olika delar af landet och hufvudsakligen för aflönande af
fiskeritillsyningsmän. Vidare hafva anvisats till anställande af en fiskeristipendiat,
äfvensom till bekostande af dennes resor 1,750 kronor, till
uppehållande af fiskodlingsanstalten vid Finspong 1,500 kronor, för anordnande
under 1897 års allmänna konst- och industriutställning i Stockholm
af en fiskerikonferens 500 kronor samt för anställande af hydrografiska
undersökningar 2,000 kronor. Dessutom hade Eders Kongl.
Maj:t redan den 6 november 1896 af ifrågavarande 1897 års anslag
anvisat ett belopp af 3,085 kronor till bestridande, af en del af kostnaden
för beslutad ombyggnad af vissa telefonledningar inom Göteborgs
och Bohus län. Återstod således af anslagssumman, 35,000 kronor,
endast 165 kronor, och måste derför Eders Kongl. Maj:t från andra
tillgängliga medel inom sjette hufvudtiteln bereda understöd till fiskerinäringens
öfriga behof. Från besparingarna å nämnda hufvudtitels
anslag till jordbruket, handeln och näringarna anvisades sålunda under
år 1897 dels 6,000 kronor såsom bidrag till kostnaderna för anställande
af fiskeförsök för utrönande af sillens förekomst i Kattegat och Skagerak,
dels ock 1,100 kronor såsom bidrag till utgifvande af »Svensk
fiskeri tidskrift». Sammanlagdt har sålunda under år 1897 till fiskerinäringens
befrämjande anvisats omkring 41,935 kronor.
35
Sjette hufvudtiteln.
Utaf nästlidna års anslag till fiskerinäringens understöd, livilket,
såsom ofvan nämnts, i sammanhang med ökning af förste fiskeriassistentens
lön med 1,000 kronor, höjts från 35,000 kronor till 36,000
kronor, disponerades för aflöningar och reseersättningar åt fiskeriassistenterna,
äfvensom till andra utgifter af stadigvarande art 10,400 kronor
jemte ett reseersättningsbelopp af omkring 100 kronor, eller således
tillhopa omkring 10,500 kronor. Vidare anvisades till anordnande af
rapporter rörande sillfisket vid Göteborgs och Bohus läns kust samt
för utbyte af rapporter med Norge rörande sillfisket 4,000 kronor, till
anställande af en fiskeristipendiat äfvensom bekostande af dennes resor
l, 750 kronor, till anordnande af hydrografiska undersökningar 4,000
kronor samt till uppehållande af fiskodlingsanstalten vid Finspong 1,500
kronor. Således återstod af ifrågavarande anslag allenast 14,250 kronor
för tillgodoseende af fiskerinäringens öfriga kraf på understöd. Endast
från hushållningssällskap in. fl. hade emellertid begärts statsbidrag för
åtgärder till befrämjande af fisket inom skilda delar af landet och hufvudsakligen
för aflönande af fiskeri tillsy ningsmän till sammanlagdt belopp
af 18,675 kronor. Eders Kongl. Maj:t såg sig derför nödsakad att,
med hänsyn till de öfriga fiskerinäringens behof, som måste tillgodoses,
nedsätta flertalet af de belopp, som af hushållningssällskapen
m. fl. begärts i statsbidrag och som föregående år äfven af Eders Kongl.
Maj:t beviljats, äfvensom i ett fall afslå en två särskilda gånger gjord
framställning om statsunderstöd. Detta oaktadt förslog ingalunda berörda
på anslaget till fiskerinäringens understöd återstående belopp,
14,250 kronor, utan, sedan detta belopp, på 50 kronor när, blifvit anvisadt
till hushållningssällskap m. fl. för ofvannämnda ändamål, måste
Eders Kongl. Maj:t anlita andra tillgängliga medel, och beviljade sålunda
Eders Kongl. Maj:t från besparingarna å sjette hufvudtitelns anslag
till jordbruket, handeln och näringarna dels ytterligare tillhopa 1,700
kronor till hushållningssällskap in. fl., dels till reseunderstöd åt en fiskeritillsyningsman
och en fiskeristipendiat sammanlagdt 800 kronor, dels
ock såsom bidrag till utgifvande af »Svensk fiskeritidskrift» 900 kronor,
hvarförutom eu ansökning om ett anslag å 500 kronor ännu är beroende
på utredning. Tillhopa hafva sålunda för år 1898 till fiskerinäringens
befrämjande anvisats omkring 39,350 kronor, men för ett rätt bedömande
af fiskerinäringens behof af statsunderstöd under nämnda år bör
till denna summa läggas dels berörda på utredning beroende belopp,
500 kronor, dels ock hvad, såsom ofvan nämnts, på grund af otillräckligheten
i det till fiskerinäringens understöd anvisade anslagsbeloppet
36 Sjette hufvudtiteln.
måst nedsättas eller afslås af begärda understöd, tillhopa 2,275 kronor,
eller i allt 2,775 kronor.
Under innevarande år kunna med all säkerhet förväntas åtminstone
lika stora anspråk på understöd för fiskerinäringen som under nästlidna
år, hvarför det afsedda an slagsbeloppet äfven innevarande år måste
betydligt öfverskridas. Beloppet af de ständiga anvisningarna är
detsamma som under år 1898, eller omkring 10,500 kronor, hvarvid
emellertid bör beaktas, att landtbruksstyrelsen påkallat en ökning af
omkring 900 kronor i nu utgående reseersättning för en undervisare i
fiskodling. Anspråken från hushållningssällskap m. fl. på statsunderstöd
för åtgärder till befrämjande af fisket måste förutses blifva, med
frånräknande af den förra året afslagna ansökningen, åtminstone lika
stora som år 1898, eller å sammanlagdt belopp af 18,300 kronor.
Redan hafva af anslaget till fiskerinäringens understöd för innevarande
år anvisats, förutom bidrag till aflönande af fiskeritillsyningsmän m. in.
inom några län, dels till anordnande äfven under nästkommande sillfiskeperiod
eller vintern 1899—1900 af rapporter rörande sillfisket vid
Göteborgs och Bohus läns kust m. m. ett från 4,757 kronor 77 öre,
hvilket belopp för ändamålet begärts, till 4,000 kronor nedsatt
belopp, dels till anställande jemväl under innevarande år af en fiskeristipendiat
äfvensom till bekostande af dennes resor 1,750 kronor, dels
för anordnande af hydrografiska undersökningar 4,000 kronor, dels ock
till uppehållande af fiskodlingsanstalten vid Finspong 750 kronor. Vidare
torde statsunderstöd för innevarande år kräfvas till utgifvande af »Svensk
fiskeritidskrift» med 900 kronor, hvarförutom nya anspråk på statsunderstöd
till fiskerinäringens befrämjande, enligt hvad i det följande
närmare angifves, med all säkerhet kunna under innevarande år emotses.
Emellertid skulle endast för tillgodogörande af de utaf mig nu omförmälda,
redan framstälda eller på grund af nästlidna års framställningar
väntade anspråk på statsbidrag åtgå sammanlagdt omkring 41,850 kronor.
Utaf den redogörelse jag nu lemna! torde framgå, att det skäl, som
år 1896 anfördes för nedsättning af anslaget till fiskerinäringens understöd,
eller att anslagssumman, 42,000 kronor, visat sig vara bestämd
till högre belopp, än behofvet kräfde, icke längre förefinnes.
Anvisningarna till fiskerinäringens befrämjande uppgingo nemligen
år 1896 till omkring 40,900 kronor samt år 1897 till omkring 41,935
kronor, och år 1898 visade sig behofvet af statsunderstöd uppgå till
42,125 kronor, ehuru anvisningarna måste inskränkas till omkring 39,350
kronor; hvarjemte för innevarande år anspråken å statsbidrag kunna,
enligt hvad ofvan visats, beräknas till minst 41,850 kronor.
37
Sjette hufvudtiteln.
Att behofvet af sådant understöd under innevarande och närmast
kommande år måste snarare ökas än minskas, framgår, bland annat, och
utan hänsyn till de särskilda framställningar, som jag här nedan har
att anmäla, deraf att beträffande ej mindre än nio län, nemligen Stockholms,
Upsala, Kristianstads, Elfsborgs, Skaraborgs, Vestmanlands,
Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län, ännu ej gjorts några
framställningar om statsunderstöd för fiskerinäringen, men sådana med
all säkerhet äro att förvänta från de flesta af nämnda län.
Dessutom kommer antagligen anslaget till fiskerinäringens understöd
att inom den närmaste tiden behöfva anlitas för ytterligare ett
behofs tillgodoseende. Uti underdånig skrifvelse den 22 mars 1895
hafva nemligen handels- och sjöfartsnämnden samt nautiska föreningen
i Göteborg äfvensom Göteborgs fiskeriförening hos Eders Kongl. Maj:t
gjort framställning om statsbidrag för spridande af väderleksöfversigter
och stormvarningar till rikets vestkust för fiskeribefolkningens och den
mindre kusttrafikens behof. Under förutsättning att för dessa öfversigters
och stormvarningars utarbetande vid meteorologiska centralanstalten
icke erfordrades något särskildt anslag, beräknade sökandena
kostnaderna för de till ändamålet erforderliga anordningar till dels ett
belopp af 1,000 kronor att utgå en gång för alla och dels 5,000 kronor
årligen; och hafva sökandena hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte
för ändamålet anvisa 1,000 kronor för en gång och derutöfver 3,000
kronor årligen tillsvidare, hvarvid återstoden af beräknade kostnaden
skulle af sökandena anskaffas. Utgifterna för ifrågavarande företag
komma dock antagligen icke att inskränka sig till nämnda belopp, alldenstund,
enligt hvad föreståndaren för meteorologiska centralanstalten
framhållit, nämnda anstalt måste kunna påräkna särskild ersättning för
de kostnader, som anstalten för ofvan angifna verksamhet komme att
tillskyndas och hvilka beräknats till 1,850 kronor årligen. Detta ärende,
hvilket af hörda myndigheter funnits vara synnerligen beaktansvärdt,
är emellertid för närvarande under utredning, så att något förslag om
anvisande af medel härför icke nu kan framställas.
Beträffande det af 1897 års Riksdag emot höjning af anslaget till
fiskerinäringens understöd anförda skäl — nemligen att området för
dispositionen af ifrågavarande anslag vore för vidsträckt och gränserna
derför i viss mån sväfvande, beroende hufvudsakligen derpå, att å anslaget
uppkommande besparingar öfverfördes till den under rubrik
»jordbruket, handeln och näringarna» bokförda besparingsfond samt
användes till denna fonds mångfaldiga syften — må här endast fram
-
38
Sjette hufvudtiteln.
hållas, att dessa skäl icke torde ega giltighet i fråga om höjning af
anslaget till endast ungefärligen det belopp, hvartill utgifterna visat sig
uppgå, enär då ej något öfverskott af betydenhet kan återstå att öfverföra
till besparingarna.
Att de syften, som med anslaget egentligen afses, icke kunna,
såsom nämnda års Riksdag tillika anfört, genom det nuvarande anslagsbeloppet
tillgodoses, lärer framgå äfven af den utaf mig nu lemnade
redogörelsen för de senaste årens behof af statsunderstöd för fiskerinäringen
och särskildt af de för år 1898 gjorda dispositioner, hvillca
alla måste anses hafva utgått till ändamål i anslagets egentliga syften,
nemligen till de praktiska behofvens tillgodoseende, med undantag
allenast af anslaget å 4,000 kronor till de äfven i vetenskapligt ändamål
företagna hydrografiska undersökningarna, hvilket anslagsbelopp
dock ej öfverskridit hvad äfven statsutskottet vid 1897 års riksdag
ansett högst böra utgå för detta ändamål.
På grund af det till fiskerinäringens understöd anvisade anslagets
otillräcklighet hafva, såsom ofvan visats, under åren 1897 och 1898
besparingarna å anslagen till jordbruket, handeln och näringarna måst anlitas
för tillgodoseende af denna närings kraf; men detta förfaringssätt
kan, med hänsyn jemväl till dessa besparingars fortsatta nedgående,
uppenbarligen icke fullföljas under någon längre tid.
Nödvändigheten af att, på sätt under år 1898 skett, nedsätta eller
helt och hållet afslå framställningar om statsbidrag för fiskerinäringens
understöd är synnerligen att beklaga ur näringens synpunkt, då detta
måste verka i hög grad hämmande och störande på den utveckling,
hvari denna näring för närvarande synes vara stadd. De senaste årens
erfarenhet har nemligen ådagalagt, att landsting, hushållningssällskap
och enskilda personer allt mer börja komma till insigt om betydelsen
af en rationel fiskevård, detta visande sig uti anslag till fiskerinäringens
befrämjande inom allt flere delar af landet och uti allt större anslag
inom de särskilda orterna samt i öfverensstämmelse dermed stående
framställningar om statsunderstöd.
Det hade då varit i hög grad önskligt, att Eders Kongl. Maj:t
varit i tillfälle att beträffande beloppen af de lemnade statsbidragen
kunna följa samma principer, som före år 1898 tillämpats, nemligen att
söka anvisa åtminstone i det närmaste lika stora belopp, som af landsting,
hushållningssällskap eller på annat sätt inom de särskilda orterna
för samma ändamål anslagits.
Till en jemförelse med hvad norska staten offrar för fiskerinäringens
understöd, tillåter jag mig här erinra, att för budgetterminen 1 juli
39
Sjette hufyudtiteln.
1898 till och med den 30 juni 1899 föreslagits beviljande af ett anslag
å 55,680 kronor till sötvattensfiskets understöd och 260,500 kronor till
hafsfiskets befrämjande, eller tillsammans 336,180 kronor, och att Stortinget
beviljat dessa anslag.
Uti underdånig skrifvelse den 21 november nästlidna år har tillika
laudtbruksstyrelsen hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes uti nådig
proposition till Riksdagen föreslå, att Riksdagen måtte höja anslaget
till fiskerinäringens understöd från dess nuvarande belopp, 36,000 kronor,
till minst det belopp, hvartill 1889 års Riksdag bestämt detsamma, eller
42,000 kronor.
Till stöd härför anför laudtbruksstyrelsen, bland annat, att de af
Eders Kongl. Maj:t. vidtagna nedsättningarna af de från hushållningssällskap
in. fl. begärda statsbidragen måste få den beaktansvärda följden,
att i de orter, för hvilka sådant skett, beräknade inkomst- och utgiftsstater
måste rubbas till icke ringa olägenhet för fiskerinäringen och
fullföljandet af de åtgärder, som inom orterna börjat vidtagas för fiskets
förkofran; samt att, då anledning funnes att antaga, att från vissa af
de län, som hittills icke åtnjutit understöd för berörda ändamål, framställningar
om erhållande af dylika bidrag inom den närmaste framtiden
skulle till Eders Kongl. Maj:t inkomma, olägenheterna af otillräckligheten
utaf ifrågavarande anslag blefve så mycket mera märkbara.
För att söka gifva en föreställning om fiskets betydelse för vårt
land har landtbruksstyrelsen jemväl, dock med förklarande att denna
betydelse, till följd af ofullständig statistik, icke kunde med full åskådlighet
framställas, meddelat följande upplysningar.
Redan antalet af rikets insjöar torde dervidlag kunna tjena till ledning.
Sålunda uppginge, enligt en af trycket utgifven förteckning öfver Vermlands
läns fiskevatten, antalet fiskevatten endast i Vermland till omkring
2,000; och, enligt en från landtmäterikontoret i Jönköpings län till Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet afgifven uppgift, funnes inom
samma län 457 sjöar och 383 gölar med en areal af tillhopa 83,895 hektar,
deri dock ej inberäknad den till länet hörande del af sjön Vettern
med en areal af 30,500 hektar. I en stor del af rikets län träffades
liknande rikedom på insjöar, fastän dylika sammanfattningar öfver
arealen icke förelåge. Hela arealen af Sveriges sjöar beräknades
till 36,281 qvadratkilometer eller omkring 8,4 procent af landets
hela yta. De anförda exemplen borde emellertid visa å ena sidan
svårigheterna, att ej säga omöjligheten, att skaffa några fullständiga
uppgifter öfver fiskets afkastning, men å andra sidan äfven, att insjöarna
40
Sjette hufvudtiteln.
redan vore, men ännu mera i framtiden borde kunna blifva en näringskälla
af rätt stor betydelse för landet. I en mängd sjöar drefves fisket
för närvarande blott till husbehof och någon noggrannare vågning eller
mätning af fångsten förekomme icke. I andra åter drefves ett fiske,
som lemnade icke obetydliga öfverskott till afsalu och för export. Ej blott
lax och ål utan äfven värderikare insjöarter såsom gös från södra Sverige
äfvensom annan sötvattensfisk exporterades numera härifrån i rätt
betydliga qvantiteter. Så t. ex. exporterades år 1894 2,611,982 kg.
färsk fisk (utom sill) till ett beräknadt värde af 2,350,784 kronor, år
1895 dylik fisk till en myckenhet af 1,731,957 kg. för ett beräknadt
värde af 1,558,761 kronor och år 1896 2,059,487 kg. sådan fisk till
ett värde af 1,853,538 kronor. Då sistnämnda år 65,663,730 kg. färsk
sill exporterades till ett beräknadt värde af 3,283,187 kronor, framginge
häraf, att värdet af sötvattensfisket utgjorde eu betydande del af värdet
utaf landets fiskexport. Beträffande värdet af de särskilda fiskena kunde
nämnas, att landets laxfiske kunde, utan fara för öfverdrift, i någorlunda
goda år beräknas till omkring 1,000,000 kronor, öfver ålfiskena i sötvatten
funnes visserligen icke någon samlad statistik, men äfven dessa
representerade ett rätt betydande värde. Så t. ex. lemnade ålfiskena
i Motala ström till Glan efter en säkerligen icke för hög beräkning en
afkastning af 11,000 kronor. Vid ett enda ålfiske i Småland, för hvilket,
funnes fullt exakta uppgifter, fångades under åren 1890—1895 ål
för tillhopa 30,132 kronor. Ur hushållningssällskapens berättelser för
år 1897 meddelade landtbruksstyrelsen, att värdet af den moxa. Kalmar
läns södra hushållningssällskaps område under samma år fångade fisk
beräknades till 229,176 kronor 85 öre; att inom Gotlands län afkastningen
af fisket beräknades till 322,900 kronor, deraf strömmingsfisket
150,000 kronor, torskfisket 67,300 kronor, flundrefisket 21,500 kronor,
ålfisket 10,000 kronor, laxfisket 48,100 kronor och fjellfisket 26,000
kronor; att värdet af fiskfångsten inom Blekinge län uppginge tillhopa
till 729,800 kronor, deraf för laxfisket i Mörrums eif 55,000 kronor,
laxfisket i saltsjön 94,850 kronor, laxfisket vid främmande kuster 55,300
kronor, ålfisket 104,400 kronor, gråfisket 40,950 kronor, torsk- och
flundrefisket 147,200 kronor, sill- och strömmingsfisket 176,100 kronor
och sill- och strömmingsfisket vid främmande kuster 56,000 kronor;
att fiskena inom Malmöhus län lemnat en inkomst af tillhopa 813,197
kronor, deraf sillfisket 470,345 kronor, torsk-, koljé- och hvitlingsfisket
117,746 kronor, flundre-, tunge- och rödspättfisket 91,220 kronor, ålfisket
92,008 kronor, laxfisket 20,993 kronor, stenbitfisket 7,340 kronor,
pigg- och slätvarfisket 8,776 kronor, rökfisket 2,295 kronor och öfriga
41
Sjette liufvudtiteln.
fisken 2,474 kronor; att inom Hallands län bruttoinkomsten af fisket
uppgått till 382,700 kronor, deraf utaf sillfisket 71,500 kronor, torsk-,
koljé-, hvitling- och flundrefiskena 138,300 kronor, hummerfisket 33,500
kronor, diverse smärre fisken 19,700 kronor, laxfisket i hafvet 62,400
kronor och laxfisket i vattendragen 57,300 kronor; att fiskerierna inom
Göteborgs och Bohus län under tiden från den 1 april 1896 till samma
tid 1897 lemnat en bruttoinkomst af tillhopa 2,527,574 kronor, deraf
storsjöfisket 495,834 kronor, makrillfisket 212,610 kronor, kummelfisket
1,254 kronor, vinterfisket 157,682 kronor, gråsejfisket 9,018 kronor,
sillfisket 1,262,372 kronor, skarpsillfisket 39,280 kronor, agnsillfisket
och vårens sillfiske 4,450 kronor, flundrefisket 68,312 kronor, laxfisket
31,325 kronor, strandfisket 85,885 kronor, hummerfisket 156,617 kronor
och ostronfisket 2,935 kronor; samt att inom Vesternorrlands län afkastningen
af fisket beräknats till ett värde af 366,695 kronor, deraf strömmingsfisket
264,060 kronor, laxfisket vid kusten 25,813 kronor, laxfisket
i elfvarna 57,200 kronor, sikfisket 12,225 kronor, torskfisket 735 kronor
och öfriga fisken 5,662 kronor. Inom ofvannämnda sju af rikets län
uppgiuge således fångstvärdet för fisket under år 1897 tillhopa till
5,372,042 kronor 85 öre, hvaraf möjligen kunde slutas till värdet utaf
fisket inom öfriga delar af riket.
Uti en till sjöförsvarsdepartementet inkommen underdånig skrifvelse
af den 23 juni 1898 har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Göteborgs och Bohus län, med erinran hurusom för upprätthållande af
ordning i skärgården under pågående vinterfiske Eders Kongl. Maj:t
under en lång följd af år tillåtit, att ett af flottans fartyg stationerats
vid bohuslänska kusten, anfört hufvudsakligen, att på senare tider icke
sällan anförts klagomål deröfver, att under den del af året, då icke
något örlogsfartyg bevakade kuststräckan, främlingar obehörigen ingått
på svenskt sjöområde med fiskeredskap, och särskild!, deröfver att de
med så kallad trawl bedrifvit ett högst skadligt fiske, dervid, bland
annat, förekommit, att af bohuslänske fiskare utsatta fiskeredskap blifvit
förstörda; att det under alla förhållanden vore af största gagn för länet,
om ett örlogsfartyg under alla årstider vore förlagdt i bohuslänska
skärgården och utöfvade en välbehöflig uppsigt i fiskevattnen vid- rikets
vestra kust; och har med anledning häraf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i underdånighet hemstält, huruvida icke Eders Kongl.
Maj:t ville i nåder förordna, att jemväl under månaderna april—oktober
ett örlogsfartyg stationerades vid bohuslänska kusten för upprätthållande
af ordning i fiskevattnen.
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
6
42
Sjette hufvudtiteln.
Öfver denna framställning har, till följd af nådig remiss, marinförvaltningen
den 5 juli 1898 afgifvit underdånigt utlåtande och dervid,
jemte meddelande att de örlogsfartyg, hvilka kunde lämpa sig för ifrågavarande
ändamål, vore l:a och 2:a klassernas kanonbåtar, af hvilka senare
kanonbåten Svensksund allt sedan år 1891 årligen under vintermånaderna
varit beordrad till rikets vestkust, förklarat sig väl anse hinder icke
möta för att något af dessa fartyg användes för den af Eders Kongl.
Maj:ts bemälde befallningshafvande ifrågasatta bevakningen under sommarmånaderna,
men beträffande kostnaderna, som beräknades för en l:a
klassens kanonbåt till omkring 6,000 kronor, för kanonbåten Svensksund
till omkring 5,000 kronor och för annan 2:a klassens kanonbåt
till omkring 3,500 kronor, allt för månad, erinrat, att anslaget till flottans
öfningar redan vore för sitt ändamål otillräckligt och för den skull icke
lämpligen torde böra belastas med utgifter för det af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande angifna syfte; i anseende hvartill och då
under femte hufvudtiteln icke heller funnes något annat anslag, som
kunde anlitas för dessas betäckande, marinförvaltningen ansåge att,
derest ansökningen bifölles, de kostnader, som deraf föranleddes, borde
utgå af andra medel.
Sedan chefen för sjöförsvarsdepartementet med skrifvelse den 13
juli 1898, jemte förmälan att han, lika med marinförvaltningen, väl
funne hinder icke möta för användande af någon af flottans kanonbåtar
för ifrågavarande ändamål, men ansåge derför erforderliga kostnader
icke böra drabba femte hufvudtitelns anslag, till chefen för civildepartementet
öfverlemnat detta ärende för den åtgärd, hvartill detsamma
kunde finnas föranleda, har, efter det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län till Eders Kongl. Maj:t inkommit
med en ytterligare skrifvelse, kommerskollegium i ärendet afgifvit
underdånigt utlåtande af den 8 november 1898 och dervid tillika
öfverlemnat en, med anledning af infordrad närmare utredning rörande
angelägenheten af ett örlogsfartygs förläggande vid bohuslänska kusten
under ifrågasatta månaderna samt begärd upplysning, huruvida icke något
bidrag från Göteborgs och Bohus läns sida eller eljest till bestridande
af de för anordningen erforderliga betydliga kostnaderna kunde påräknas,
af Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande till kommerskollegium
ingifven skrifvelse.
Uti nämnda båda skrivelser har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
meddelat, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hos
länets landsting äskat bidrag till bestridande af kostnaden för den
ifrågasatta anordningen, men att landstinget, med erkännande af be
-
43
Sjette hufvudtiteln.
hofvet af att ett flottans fartyg förlädes till Länet under ifrågavarande tid,
förklarat sig vara förhindradt att till sådant ändamål bevilja anslag;
att. anledning icke förekomme att hos någon annan korporation i länet
eller hos enskilde göra framställning om bidrag för anordningens möjliggörande;
att det ock kunde med skäl ifrågasättas, huruvida den af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna åtgärden så uteslutande
berörde länets intressen, att dess invånare borde betungas
med ens någon del af de derför erforderliga medels tillskjutande; att
nemligen fisket vid bohuslänska kusten vore i viss mån fritt för alla
rikets inbyggare, och att erfarenheten visat, att från alla delar af landet
deltoges i samma fiske, som jemväl samlade till länet bolag och enskilde
med syftemål att uppköpa, förädla och försälja fiske varor; att ur nämnda
synpunkt det bohuslänska hafsfisket och skyddet derför kunde betraktas
såsom en hela riket angående angelägenhet, särskild t då, såsom i detta
fall, det gälde att bereda skydd mot utländskt intrång å svenskt sjöområde;
att vid sådant förhållande det läge i sakens natur, att det
torde vara angeläget för statsmagterna att skydda svenska intressen
och svenskt fiskevatten; samt att grannländerna, som hade sjöområden
att bevaka, ej heller försummat att med ett tillräckligt antal armerade
fartyg skydda fiske vattnen; och har Eders Kongl. Majrts befallningshafvande
i skrifvelsen till Eders Kongl. Maj:t — med ytterligare framhållande
af den skada, som orsakades fisket vid bohuslänska kusten
genom s. k. trawlare, Indika icke blott förstörde en del fiskeredskap
utan ock uppgifvits genom sin framfart upprifva vegetationen på hafsbottnen
och upphämta så mycket fiskyngel, att enligt fiskarenas förmenande
fisket derigenom betydligt skadades — i underdånighet hemstält,
att Eders Kongl. Maj:t måtte, med hänsyn dertill att tiden för
ifrågavarande fartygs bevakningstjenst kunde inskränkas till månaderna
ma.j september, för ändamålet anvisa från anslaget till fiskerinäringens
befrämjande, derest medel derifrån kunde beredas, ett belopp af förslagsvis
20,000 kronor.
För egen del har kommerskollegium anfört att, i fråga om det
vid bohuslänska kusten bedrifna fiske erforderlig ordning och nödigt
skydd, särskildt mot utländske fiskares trawlångare, syntes säkrast beredas
genom att för ändamålet i bohuslänska skärgården under alla
tider af året, då fiske i någon mera afsevärd omfattning der idkades,
ett lämpligt armeradt ångfartyg stationerades, samt att, ehuru ett
framgångsrikt bedrifvande af denna fiskerinäring väl närmast gagnade
ortsbefolkningens intressen, det dock måste medgifvas, att ifrågavarande
näring, som finge utöfvas jemväl af öfriga rikets inbyggare,
44
Sjette hufvudtiteln.
vore af den vigt, att densamma borde i fall af behof för nu angifna
ändamål med bidrag från det allmännas sida understödjas, i den mån
understöd för ändamålet icke från orten utginge, helst, med hänsyn
till den ordning och det skydd, som den ifrågasätta anordningen vore
afsedd att befordra, ett vigtig! allmänt intresse tillvaratoges; och har
kommerskollegium på grund häraf och hvad eljest i ärendet förekommit
funnit sig böra i underdånighet tillstyrka, det täcktes Eders Kongl.
Maj:t till stationerande vid bohuslänska kusten af ett armeradt ångfartyg
för beredande af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande
jemväl under annan tid af året än vintermånaderna i nåder bevilja
anslag af allmänna medel intill 20,000 kronor om året att tills vidare utgå.
Denna af mig nu anmälda fråga, hvilken blifvit beredd i samråd
med chefen för sjöförsvarsdepartementet, synes, med afseende å hvad
myndigheterna i ärendet anfört, vara i hög grad förtjent att uppmärksammas.
Äfven vid andra delar af rikets vestra och södra kuster skulle
det armerade ångfartyget kunna lemna välbehöfligt skydd, och i de
fiskevatten, som angränsa dessa kuster, vore det ur mer än en synpunkt
önskvärdt, att ett svenskt kronofartyg i fiskets speciela intressen
visade sig.
Bland de kanonbåtar, som, enligt hvad marinförvaltningen meddelat,
kunna härvid komma till användning, anser jag gifvet, att kanonbåten
Svensksund bör föredragas. Denna har förut under vinter tjenstgöring
visat sig mycket lämplig för ändamålet. Fartygets användande kostar
ock något mindre för månad än l:sta klassens kanonbåtar. Deremot
synas mig de mindre kanonbåtarne af 2:a klassen, ehuru icke obetydligt
billigare, icke böra komma i fråga. De hafva nemligen en betydligt
långsammare gång än Svensksund, hvilket skulle göra bevakningstjensten
afsevärdt mindre verksam.
Vid beredningen af detta ärende har blifvit ifrågasatt, att man för
detta ändamål skulle begagna postångfartyget Öland, hvilket endast
under vintermånaderna användes för posttrafiken mellan Öland och fastlandet.
Men då, enligt meddeladt sammandrag af kostnaderna för detta
fartyg, användandet af Öland icke skulle blifva afsevärdt billigare än
af kanonbåten Svensksund, samt generalpoststyrelsen i afgifvet utlåtande
på anförda skäl förklarat sig icke kunna tillstyrka, att Öland begagnades
för ifrågavarande ändamål, torde lämpligast vara att icke nu
anlita detta fartyg.
Kostnaden för användandet af kanonbåten Svensksund uppgår,
såsom redan nämnts, till 5,000 kronor för månad, eller alltså för tiden
maj—september till 25,000 kronor, hvadan det af Eders Kongl. Maj:ts
Sjette liufvudtiteln. 45
befallningshafvande och kommerskollegium föreslagna belopp, 20,000
kronor, icke skulle förslå.
Då ändamålet med den föreslagna anordningen uteslutande afser
fiskerinäringens befrämjande, anser jag, att nu förevarande anslagstitel
bör derför anlitas.
Af hvad jag ofvan visat framgår emellertid, att det för fiskerinäringens
understöd anvisade anslag numera ingalunda förslår att tillgodose
ens denna närings öfriga behof, utan att redan härför erfordras
en höjning af anslaget åtminstone till det belopp, hvartill dessa anspråk
redan visat sig ungefärligen uppgå, eller 42,000 kronor; och
får jag derför tillstyrka att, för beredande dels af ytterligare erforderliga
medel till fiskerinäringens befrämjande och dels af nödiga medel, 25,000
kronor, till stationerande jemväl under annan tid af året än vintermånaderna
af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande
af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,
att anslaget till fiskerinäringens understöd må höjas från 36,000
kronor till 67,000 kronor, eller med 31,000 kronor.
Skiften och afvittringar.
Uti underdånig skrifvelse den 25 november 1898 har landtmäteristyrelsen
beräknat kostnaderna för afvittringen under år 1900 till omkring
30,825 kronor för Vesterbottens län och omkring 48,000 kronor
för Norrbottens län, tillsammans i jemnadt tal 78,900 kronor. Derjemte
har styrelsen upplyst, att den vid 1899 års slut påräkneliga behållningen
å anslagen till skiften och afvittringar jemte 1900 års ordinarie anslag
för samma ändamål är fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader,
i följd hvaraf något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande
under år 1900 icke är behöflig!.
Jag inskränker mig derföre till att, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen
i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka att, på det
att afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län äfvensom
föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda län må för år 1900
komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit dem
beviljade, Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten
under år 1900 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens
län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som
[8.)
Godtgörelse
åt afvittringelandtmätare
m. m.
[9.]
Höjning af
anslaget till
prisbelöningar
för hästar.
46 Sjette liufvudtiteln.
tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund
af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman
godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock
för år 1900 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län
samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i
det åt honom anslagna belopp.
Hästafvelns förbättrande.
Det under reservationsanslaget till »hästafvelns förbättrande» uppförda
särskilda anslag till prisbelöningar för hästar blef, uppå derom af
Eders Kongl. Maj:t gjord framställning, år 1889 af Riksdagen höjd!
från 35,000 kronor till 50,000 kronor och har sedan dess utgått med
sistnämnda belopp.
Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, tillsattes år 1896 en
komité för utredning af behofvet utaf förändrad organisation af den
myndighet, åt hvilken den centrala ledningen af landets hästväsende
för närvarande är anförtrodd. Uti det underdåniga betänkande med
förslag till sådan förändring, som komitén den 18 november 1896 afgaf,
framhöll komitén önskvärdheten såväl af en omarbetning i vissa delar
af nådiga reglementet för prisbelönande af hästar den 7 mars 1890
som ock af en ökning utaf det för detta ändamål utgående* an slag. Sedan
Eders Kongl. Maj:t med anledning häraf genom nådigt bref den
9 december 1896 uppdragit åt samma komité att utarbeta och till Eders
Kongl. Maj:t inkomma med förslag till erforderliga förändringar uti
gällande föreskrifter rörande prisbelöningar af hästar, har komitén den
10 september 1898 afgifvit underdånigt betänkande i detta ämne.
Deruti anför komitén, hurusom från äldre tider staten sökt befrämja
hästafvelns utveckling uti riket såväl genom stuterier som genom
att tillhandahålla hästuppfödare lämpliga beskällare, men att otillräckligheten
af dessa åtgärder framkallat från och med år 1872 tillämpningen
vid sidan häraf utaf ett nytt system, nemligen premieringssystemet, afsedt
att genom årliga prisbelöningars utdelande uppmuntra den enskilde
till uppfödande af hästar och att dertill använda lämpligt afvelsmateriel.
Betydelsen af ett offentligt prisbedömande, som ej blott verkade
uppmuntrande för den, som genom penningepris erhölle ett understöd
för sina sträfvanden, utan äfven för andra vore synnerligen lärorikt och
manande till efterföljd, hade redan dessförinnan varit insedd, och inom
hästafvel såväl som inom landtbrukets öfriga grenar hade detsamma
47
Sjette hufvudtiteln.
blifvit tillämpadt vid de från 1840-talet började allmänna landtbruksmötena.
Uti den provins, der hästuppfödningen utaf ålder framgångsrikt
bedrifvits, nemligen Skåne, hade år 1861 på hushållningssällskapets
initiativ och med af detsamma anslagna medel särskild premiering af
hästar blifvit införd.
Verkningarne af hästpremieringen hade för landets hästafvel varit
betydelsefulla; och hade densamma under det fjerdedels sekel, den hos
oss tillämpats, gjort ganska märkbara framsteg, i synnerhet hvad beträffade
de gröfre s. k. kallblodiga hästarne, hvaraf behofvet till följd
af jordbrukets och industriens fortgående utveckling varit i ständig tillväxt.
Om äfven vårt lands begränsade tillgångar ej tilläte oss att för
hästafveln ikläda oss så stora uppoffringar som andra länder och derför
de belopp, som hos oss användts till stuteriväsendet, varit relativt obetydliga,
kunde vi dock med stolthet framhålla, att i intet land premieringssystemet
varit så allmänt genomfördt och systematiskt ordnadt som
hos oss. Det vore derför naturligt, att det äfven af hästuppfödarne
städse omfattats med stigande intresse, och häraf följde äfven, att de
upppvisade prisgiltiga djurens antal varit i ständig tillväxt. Då t. ex.
år 1877 1,604 hästar och år 1887 1,926 hästar kunde premieras, var
de premierade hästarnes antal år 1897 2,942, men samtidigt måste ej
mindre än 1,089, som jemlikt det gällande reglementet vore värda belöning,
i anseende till bristande medel derifrån uteslutas.
Huru gagnande systemet än varit och huru rika dess frukter sålunda
visat sig, hade det dock ej kunnat undvikas, att mer eller mindre
berättigade anmärkningar mot vissa bestämmelser i reglementet blifvit
gjorda; och på grund häraf hade komitén utarbetat förslag till nytt
reglemente.
För att premieringen framgångsrikt skulle kunna verka, vore det
dock ingalunda tillfyllest att på erfarenhet och hästafvelns utveckling
grundade förändringar i reglementet vidtoges; det fordrades äfven, att
tillräckliga penningemedel för ändamålet funnes att tillgå, och det läge
i sakens natur, att behofvet häraf i jemnbredd med häststockens tillväxt
och landets framåtskridande i öfrigt skulle vara i ständigt stigande.
År 1897 utgjorde emellertid de till prisbelöningar af staten och
underdistrikten anslagna medlen sammanlagdt 119,685 kronor, under det
att det belopp, som erfordrats, derest alla nämnda år godkända hästar
skulle erhållit dem tillerkända belöningar, uppgått till 188,004 kronor
40 öre. På grund häraf måste år 1897, såsom ofvan redan nämnts,
ej mindre än 1,089 hästar, deraf 164 beskällare och 925 fölston, hvilka
alla dock jemlikt gällande reglemente varit berättigade till belöningar,
48
Sjette hufyudtiteln.
derifrån uteslutas; och. till undvikande deraf hade sålunda nämnda år
erfordrats ett ytterligare anslagsbelopp af 68,319 kronor 40 öre. Till
närmare utredning angående antalet af de premiegiltiga hästarne samt
det erforderliga premiebeloppet för år 1897 hänvisade komitén till följande
i enlighet med officiela uppgifter upprättade redogörelse:
Hingstar:
8 |
stycken |
å |
200 |
kronor |
................... kr. |
1,600: — |
35 |
B |
å |
150 |
B |
.................... B |
5,250: — |
197 |
B |
å |
100 |
B |
................... B |
19,700: — |
261 |
)) |
å |
70 |
5) |
. . )) |
18,270: — |
44 |
» |
å |
6: |
80 b |
.................... B |
299: 20 |
Unghingstar: |
||||||
30 |
stycken |
å |
6: 80 |
kronor... |
..................... kr. |
204: — |
Ston: |
|||||
Fölston: |
|||||
15 |
stycken |
å 100 kronor ... |
kr. |
1,500: — |
|
1,062 |
B |
å 75 b ... |
B |
79,650: — |
|
1,037 |
B |
å 50 b |
B |
51,850: — |
|
Ungston. |
|||||
37 |
stycken å 20 kronor ... |
kr. |
740: — |
||
21 |
B |
å 10 b ... |
B |
210: — |
|
1,284 |
B |
å 6:80 b |
B |
8,731: 20 |
2Q4: ~ kr. 45,323: 20
kr. 133,000: —
kr. 9,681:20
Kronor 188,004:40.
Då premierna, derest komiténs förslag till reglemente blefve godkändt,
komme att utgå med något förändrade belopp och efter olika
grunder, hade komitén uppgjort beräkning, huru stort anslagsbelopp
under 1897 skulle hafva erfordrats, derest det nya reglementet då varit
gällande; och skulle hela penningebehofvet till belöningar i sådant
fall varit 170,000 kronor.
49
Sjette lmfvudtiteln.
Af ofvannämnda år 1897 anslagna belopp, 119,685 kronor —- anför
komitén vidare — utgjorde 44,985 kronor anslag af statsmedel och 74,700
kronor anslag från underdistrikten, d. v. s. från hushållningssällskap
och landsting. Dessa korporationers i de flesta fall ganska begränsade
tillgångar, som dessutom numera toges i anspråk för många andra ändamål,
hvaribland isynnerhet nötkreaturspremieringen kräfde ständigt ökade
belopp, lade oöfverstigliga hinder i vägen för att i allt för hög grad
höja anslagen, och det måste äfven anses såsom eu fullkomligt rigtig
grundsats, hvilken dessutom i allmänhet tillämpades vid anslag af liknande
natur, att statens anslag utginge med belopp, motsvarande hvad
som lemnades från de särskilda orternas korporationer. För att fylla
det närvarande behofvet skulle i detta fall från hvardera hållet erfordras
85,000 kronor; och då till den andel, som af statsmedel lemnades,
borde läggas för reseersättningar, tryckning af blanketter och berättelser
m. m. behöfliga medel, 15,000 kronor, måste statsanslaget till
hästpremieringen ovilkorligen behöfva höjas till 100,000 kronor årligen.
Härvid vore att märka att, om man toge hänsyn till den ständigt fortgående
tillväxten utaf behofven, detta belopp, såsom grundadt på nuvarande
förhållanden, vore det lägsta möjliga, och äfven det komme
ganska snart att visa sig otillräckligt; men då man af nyss anförda
skäl hade anledning befara, att hushållningssällskap och landsting tills
vidare ej skulle ega förmåga att till högre belopp uppdrifva sina bidrag,
ansåge sig komitén ej, huru önskligt det än skulle vara, böra föreslå
större höjning af anslaget.
Komitén har derför hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos
Riksdagen anhålla om höjning af anslaget till hästpremieringen från
50,000 kronor till 100,000 kronor årligen.
Angående den sålunda ifrågasatta höjningen af anslaget till hästpremieringen
hafva, genom särskilda remisser, landtbruksstyrelsen, stuteriöfverstyrelsen
och inspektören för kavalleriet blifvit hörda.
Landtbruksstyrelsen anför uti underdånigt utlåtande den 1 december
1898, att de af hushållningssällskapen till hästpremiering under år 1897
anslagna medel uppginge, enligt hushållningssällskapens till landtbruksstyrelsen
ingifna berättelser, tillhopa till 86,421 kronor 24 öre; att sålunda
ganska afsevärda belopp af hushållningssällskapen användes till
hästpremiering vid sidan af den med statsmedel understödda hästpremieringen;
samt att hushållningssällskapen, om de skulle finna sådant
med sin fördel förenligt, otvifvelaktigt skulle genom egna medel kunna
uppbringa de för statspremieringen från orterna utgående medlen till
Bill. till lliksd. Brot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 7
50
Sjette hufvudtiteln.
det af kornitén såsom från underdistrikten för ändamålet erforderligt
ansedda beloppet, 85,000 kronor.
Uti afgifvet underdånigt utlåtande den 8 december 1898 har stuteriöfverstyrelsen
förklarat, att styrelsen, som, i likhet med komitén,
funne det nuvarande anslaget till prisbelönande af hästar vara alldeles
otillräckligt, ansåge sig böra på det lifligaste tillstyrka bifall till
den af komitén gjorda underdåniga framställningen om nämnda anslags
höjande till 100,000 kronor för år.
Slutligen har inspektören för kavalleriet, med anledning af den nådiga
remissen, i denna del af frågan anfört, att de komiterades förslag,
bland annat, genom väsentligen ökade premier på ett framgångsfullt
sätt sökt inverka på hästafvelns och dermed äfven indirekt på remontuppfödningens
ställning i vårt land, samt derföre tillstyrkt detta förslag.
Frågan om höjning af anslaget till prisbelöningar för hästar har
jag tillåtit mig anmäla för Eders Kongl. Maj:t, innan ännu det af komitén
upprättade förslag till nytt reglemente för premieringen understälts
Eders Kongl. Maj:ts pröfning, derför att det synes mig vara af
vigt, att denna anslagsfråga redan af innevarande års Riksdag afgöres,
hvilket ej annars kunnat ske, samt dessutom kunskap om det belopp,
hvarmed statsanslaget kommer att utgå, erfordras för pröfning af eu
del bestämmelser i det föreslagna reglementet. Af den lemnade utredningen
framgår ock, att den ifrågasatta förhöjningen är minst lika nödvändig,
äfven om de nu gällande reglementsbestämmelserna bibehållas
alldeles oförändrade.
Det för hvarje år allt mer stigande antalet anmälda premiegiltiga
hästar inom landet visar premieringens uppmuntrande och gagnande inflytande;
men, för att detta ej skall minskas, fordras att anslagen till
prisbelöningarna hålla jemna steg med det växande intresset derför,
så att ej en del godkända djur i brist på medel måste uteslutas från
premier.
Med hänsyn till hvad landtbruksstyrelsen meddelat angående beloppet
af hushållningssällskapens anslag till hästpremieringen, lärer man
kunna påräkna, att underdistrikten, vare sig genom nya anslag eller
genom delvis ändrad användning af anslag, som redan beviljats för
närstående ändamål, skola kunna prestera det anslagsbelopp, som kan
på dem ankomma.
Då, beträffande storleken af anslagsförliöjningen, komitén finner
ett statsanslag af 85,000 kronor jemte samma belopp från underdistrikten
vara tillräckligt för att fylla det närvarande behofvet till prisbelö
-
51
Sjette hufvudtiteln.
ningar, torde, på de af komitén anförda skäl, anslaget af staten för
detta ändamål böra sättas till detta belopp, 85,000 kronor, hvartill dock
bör, enligt hvad komitén vidare föreslagit, läggas för reseersättningar,
tryckning af blanketter och berättelser in. in. erforderliga medel, 15,000
kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att det under reservationsanslaget till »hästafvelns förbättrande))
uppförda särskilda anslag till prisbelöningar för hästar må höjas från
50,000 kronor till 100,000 kronor, eller med 50,000 kronor;
kommande vid bifall härtill anslaget till »hästafvelns förbättrande))
att i sin helhet höjas från 109,620 kronor till 159,620 kronor.
Bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader.
Med anledning af särskilda, af Riksdagen i skrifvelser den 6 maj
1898 angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel
och den 13 i samma månad angående åtgärder till höjande
af den svenska sjöfartsnäringen och till främjande af svenska alsters
afsättning i utlandet gjorda framställningar, har Eders Kongl. Maj:t den
1 juli 1898 tillsatt en komité med uppdrag att till Eders Kongl. Maj:t inkomma
med underdånigt utlåtande och förslag, bland annat, angående de
åtgärder, som skulle kunna ytterligare vidtagas till beredande af lättnader
för och till höjande af den svenska sjöfartsnäringen. Komitén, som i underdånig
skrifvelse den 29 oktober 1898, hvarmed öfverlemnats utlåtande
och förslag rörande ifrågasatt lindring i konsulatafgifterna för
svenska fartyg, anmält sin afsigt vara att allt efter arbetets fortskridande
afgifva särskilda utlåtanden och förslag beträffande sådana i
komiténs uppdrag ingående ämnen, som icke stode till hvarandra i det
förhållande, att de lämpligen borde i ett sammanhang behandlas, har
den 23 november 1898 afgifvit underdånigt utlåtande om vissa frågor
rörande sjömanshusen i riket och deruti hemstält, bland annat, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta
nådig proposition om ställande till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
af ett årligt anslag af statsmedel till belopp af 40,000 kronor att, såsom
bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader, sjömanshusen
emellan årligen fördelas i mån af antalet vid hvarje sjömanshus
under näst föregående året inskrifne sjömän samt med hänsyn jemväl
[10.]
Bidrag till sjömanshusens
valtningskostnader.
52
Sjette hufvudtiteln.
tagen till andra omständigheter, som med afseende å anslagets ändamål
ansåges böra på en sådan fördelning öfva inflytande.
I de vid komiténs berörda utlåtande fogade motiv framhåller
komitén till en början, att en bland de anmärkningar, som rigtats mot
den nuvarande lagstiftningen angående å sjöfarten hvilande pålagor ocli
de derigenom inflytande medlens användande, vore den, att sjöfartsnäringen
toges i anspråk såsom skatteobjekt för fyllande af vissa förvaltningsgrenars
medelsbehof i större utsträckning, än denna närings
intresse i samma förvaltningsgrenar rätteligen borde föranleda. Staten
hade begagnat sig af den kännedom om fartyg och sjöfolk, som bos
sjömanshusen vore att finna, och i lagstiftningsväg pålagt dem förvaltningsbestyr
för vissa allmänna ändamål, utan att med statsmedel godtgöra
dessa bestyr. Häraf hade blifvit en följd, att de tillgångar, som
från sjöfart och sjöfolk tillflöte sjömanshusen, måst användas äfven för
utförande af statsförvaltningsbestyren och i samma mån blifvit undandragna
det ändamål, hvarför de uttoges, nemligen i första rummet beredande
af understöd åt sjöfolk.
Härefter redogör komitén för sjömanshusinstitutionens tillkomst,
den verksamhet, sjömanshusen hafva att utöfva, och de inkomstkällor,
som gifva dem medel till denna verksamhet (komiténs tryckta motiv
sid. 12—32).
Af den historiska utredningen framgår, att sjömanshusens primära
och egentliga uppgift var att verka såsom eu sjuk- och understödskassa
för sjöfolk med obligatoriska afgifter till kassan, men att i lagstiftningsväg
undan för undan vidgats området för de sjömanshusen och
den dermed förbundna ombudsmansinstitutionen åliggande uppgifter.
Icke ens på- och afmönstringsförrättningarne hade ursprungligen
ålegat sjömanshusen.
I det nu gällande reglementet för sjömanshusen i riket af den 4
mars 1870 med deri sedermera vidtagna ändringar angåfves sjömanshusens
ändamål vara att samla och meddela upplysningar om allt inhemskt
sjöfolk och alla för handeln afsedda fartyg af tjugu tons drägtighet
och derutöfver, hvilka inom riket hade sin hemort, att hålla förteckningar
öfver det sjömanskap och de fartyg af omförmälda beskaffenhet,
som under hvarje år i liandelssjöfarten användes, samt att
i öfrigt egna eftersyn åt sjömännen och bereda understöd åt behöfvande
bland dem, äfvensom åt deras efterlemnade enkor och barn
(sjömanshusreglementets § 1 enligt kungörelse den 16 mars 1877).
Hvad som förut varit det väsentliga hade sålunda nu satts i sista
rummet.
53
Sjette hufvudtiteln.
Enligt reglementets närmare bestämmelser hade sjömanshusen, bland
annat, att samla och till vissa myndigheter afgifva åtskilliga, för sjömanshusens
eget ändamål egentligen främmande, statistiska uppgifter
rörande sjöfolk.
Särskild! framhåller i afseende härå komitén, att genom värnpligtslagens
af den 5 juni 1885 tillkomst ett mycket, betungande arbete pålagts
sjömanshusen, i afseende å vämpligtiges inskrifning, redovisning
och inställande till tjenstgöring in. in., utan att derför någon annan
ersättning lemnats än enligt nådigt bref den 15 maj 1891 för inskrifningslistors
upprättande »sex kronor för hvarje hundratal man, som införes
i listorna samt i förhållande dertill för större eller mindre antal.»
I sin redogörelse för sjömanshusens inkomstkällor fäster komitén
uppmärksamheten på, att dessa, utom räntemedel, hufvudsakligen utgjordes
af tonafgifter, hvilka skulle erläggas för fartyg, som från svensk
hamn afginge till Norge eller utrikes ort med visst belopp för hvarje ton
af fartygets drägtighet, samt af hyresafgifter, som, då besättning å inhemskt
fartyg, ankommande från Norge eller utrikes ort, i svensk hamn
afmönstrades, skulle efter vissa grunder erläggas af befälhafvare och
besättning.
Komitén öfvergår derefter till en redogörelse för vissa angående
sjömanshusen framstälda förslag och erinrar dervid (komiténs motiv sid.
38), att frågan om statsbidrag till sjömanshusen varit å bane kort efter
det reglementet för sjömanshusen i riket af den 4 mars 1870 trädde
i kraft. I skrifvelse den 17 november 1871 hade kommerskollegium
nemligen hos Kongl. Maj:t anmält en framställning af sjömanshusdirektionen
i Marstrand om beredande af årsarfvode af allmänna medel åt
ombudsman vid sjömanshuset och dervid på anförda skäl hemstält, att
Kongl. Maj:t måtte besluta, att hvarje af de i riket då befintliga trettiosju
sjömanshus skulle ega att, såsom bidrag till sina förvaltningskostnaders
bestridande, af allmänna medel årligen uppbära ett anslag af
tvåhundrafemtio kronor emot skyldighet att derför redovisa i den ordning,
som för statsmedel i allmänhet vore föreskrifven. Men enligt
nådigt bref den 1 december 1871 hade Kongl. Maj:t, som icke bifallit
sjömanshusdirektionens i Marstrand anhållan, funnit den af kollegium
i öfrigt gjorda framställningen icke till någon åtgärd föranleda.
Den år 1884 tillsatta arbetareförsäkringskomitén, hvilken upptagit
frågan om statsbidrag till sjömanshusen i samband med andra sjömanshusen
rörande frågor, hvilka till nämnda komité remitterats, hade hemstält,
att till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader bidrag^
måtte lemnas af statsmedel att årligen utgå till hvarje sjömanshus med
54
Sjette hufvudtiteln.
högst fyrtio procent af deras förvaltningsutgifter. För bestridande af
bidrag med fyrtio procent af förvaltningskostnaden skulle, att döma
efter förhållandena år 1884, erfordrats ett årligt anslag af tillhopa ungefär
30,000 kronor.
Sedan kommerskollegium genom nådig remiss den 25 januari
1889 anbefalts att yttra sig öfver arbetareförsäkringskomiténs utlåtande
och förslag rörande sjömanshusen, hade kollegium den 22
december 1892 afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet, dervid kollegium
framlagt förslag till nytt reglemente för sjömanshusen i riket.
För detta kollegii utlåtande, som, bland annat, behandlade arbetareförsäkringskomiténs
förslag om förvaltningsbidrag af statsmedel, lemnar
komitén en redogörelse (koiniténs motiv sid. 45—48), af hvilken framgår,
att kollegium, som ansett billigheten oeftergifligen fordra, att statsbidrag
bereddes sjömanshusen såsom godtgörelse för af dem utförda, för
sjöfartsnäringen främmande statsförvaltningsbestyr, särskildt arbetet med
värnpligtig^ inskrifning och redovisning, i likhet med arbetareförsäkringskomitén
funnit det årliga statsbidraget böra bestämmas till 30,000
kronor, äfvensom att kollegium ansett, att det bidrag af statsmedel,
som kunde varda sjömanshusen beredt, borde för hvarje år dem emellan
fördelas med hänsyn till antalet af der vid slutet af det föregående året
inskrifne sjömän jämte andra förhållanden, som kunde anses inverka på
de särskilda sjömanshusens behof af förvaltningsbidrag.
Komitén erinrar äfven, att sjöfartsnäringskomitén afår 1890 hemstält,
att till sjömanshusens förvaltning måtte lemnas bidrag af statsmedel
efter de närmare grunder, som af Eders Kongl. Maj:t kunde pröfvas
lämpliga.
Erforderlig utredning — yttrar komitén härefter — för bedömande
af de förhållanden, som på denna fråga öfvade inflytande, hade på sin
tid åstadkommits af arbetareförsäkringskomitén i afdelningen III: Statistiska
undersökningar, 4: sjömanshusen och handelsflottans pensionsanstalt.
Till denna utredning finge komitén i många afseenden hänvisa,
men då, sedan de uppgifter, hvarpå sagda utredning uppbygts, blifvit
afgifna, eu så lång tid som omkring tretton år förflutit, hade komitén
ansett nödigt bygga sin framställning jemväl på ett nyare material. Under
september 1898 hade derföre genom kommerskollegii bemedling från
sjömanshusdirektionerna infordrats ej mindre uppgifter å sjömanshusens
inkomster och utgifter under år 1897, uppdelade i de särskilda titlar,
hvarunder inkomsterna ingått och utgifterna bestridts, samt derjemte
uppgifter för senaste fem år af beloppet af vid sjömanshusen uppburna
dels tonafgifter, särskildt för utländska fartyg, dels hyresafgifter, dels
55
Sjette hufvudtiteln.
ock utgifter för införande i inskrifningslistorna af värnpligtige, än äfven
redogörelse för omfattningen af dels de förvaltningsbestyr, som i afseende
å inskrifning och redovisning af värnpligtige ålåge sjömanshusen,
dels det arbete, afgifvandet af statistiska uppgifter föranledde.
Efter det sagda, till komitén öfverlemnade uppgifter och utredning
blifvit genom komiténs försorg i vissa afseenden kompletterade, hade
de, hvad de ekonomiska uppgifterna anginge, hoparbetats i de tabeller,
som funnes komiténs utlåtande bilagda.
Till dessa tabeller och till den af komitén lemnade sammanfattning
af tabellerna (komiténs motiv sidd. 49, 50) torde jag få hänvisa.
I vissa af de inhemtade yttrandena — fortsätter komitén — angåfves,
att besväret med värnpligtiges inskrifning och redovisning vore både
mödosamt och tidsödande. Det upplystes från olika håll, att arbetet
medtoge en stor del, vid ett sjömanshus omkring en tredjedel, af den
tid, som borde egnas sjömanshusets egna angelägenheter. Komitén
framhåller särskildt, att det af komiténs ofvan omförmälda utredning
framvisade förhållandet, att förvaltningskostnader och öfriga utgifter,
utom utbetalfa understöd, ifrån år 1884 till år 1897 ökats med nära
femtio procent, pekade, under de omständigheter som i öfrigt framginge af
utredningen, alldeles oförtydbart derpå, att det i väsentlig mån varit
arbetet med värnpligtiges inskrifning och redovisning, som föranledt
nedläggandet i förvaltningskostnader af eu så betydlig del af sjömanshusens,
till större delen genom afgifter å sjöfart och sjöfolk influtna
inkomster.
Att dessa mindre tilltalande förhållanden i afseende å användandet
af medel, som af sjöfarten och sjöfolket tillskjutits för uppehållande af
en till deras förmån anordnad institution, borde rättas, derom torde
man lätt kunna vara enig. Frågan härom hade också redan nått den
mognad och vunnit den utredning, som borde berättiga den till ett för
sjöfarten och dess idkare gynnsamt afgörande.
Då staten begagnat sig af denna institution och dess tjenstemän
för sina ändamål, hade detta skett af lämplighetsskäl, och komitén ansåge
sig icke ega tillräcklig anledning ur sjöfartens och sjöfolkets synpunkt
att lägga sitt ord mot att detta allt framgent skedde, blott det
icke utsträcktes dertill, att vederbörandes krafter toges i någon väsentligt
högre mån i anspråk härför, än för närvarande egde rum, och under
den förutsättning att staten honorerade de tjenster, hvarpå den gjorde
anspråk.
Den af kommerskollegium, såsom sjömanshusens öfverstyrelse, år
1871 gjorda hemställan om ett förvaltningsbidrag af 250 kronor åt
56
Sjette liufvudtiteln.
hvarje sjömanshus, eller för de nuvarande sjömanshusen (46x250) 11,500
kronor, både endast afsett att bereda godtgörelse för det då förekommande
sjöfartsstatistiska arbetet vid sjömanshusen, men sedan dess hade
jemte det statistiska arbete, som fortfarande påhvilade sjömanshusen,
tillagts dem utan någon ersättning, som vore värd att nämna, hela det
omförmälda arbetet med värnpligtiges inskrifning och redovisning
m. m., hvilket arbete icke allenast vore omfattande och tidsödande,
utan ock vore af beskaffenhet att kräfva stor skyndsamhet, ordentlighet
och om sigt.
När arbetareförsäkringskomitén beräknat statsbidraget till sjömanshusens
förvaltning till högst 40 procent af förvaltningskostnaden, hade
denna proportion säkerligen varit skälig. Den tiden hade likväl ännu
saknats erfarenhet om det besvär, som de genom nya värnpligtslagen
och dithörande författningar sjömanshusen pålagda göromål verkligen
medfört. Att döma af åtskilliga förhållanden vore tendensen till och
med den att öka dessa göromål i än mera besvärande grad.
Utginge man emellertid från de statsförvaltningsbestyr, som nu
påhvilade sjömanshusen med afseende å ej mindre värnpligtsväsendet
än äfven det sjöfartsstatistiska arbetet, och frånsåge man härvid sjömanshusens
arbete med mönstringsväsendet, hvilket numera måste anses
vara organiskt förbundet med institutionen sjelf, torde staten billigtvis
böra bidraga till sjömanshusens förvaltningskostnader med ett belopp,
som icke understege af arbetareförsäkringskomitén föreslagna 40 procent
deraf. Då förvaltningskostnaderna utgjort 1897 omkring 100,000
kronor, hade derföre komitén för sin del tillstyrkt beredande af ett
årligt statsanslag för ändamålet af 40,000 kronor.
Lika med kommerskollegium hade komitén ansett detta anslagböra
sjömanshusen emellan hvarje år fördelas icke med viss procent
af hvarje sjömanshus’ förvaltningskostnader under det näst föregående
året, utan i förhållande hufvudsakligast till antalet vid sjömanshuset det
året inskrifne sjömän, hvilket synts komitén böra vara den bästa mätare
på bestyrens omfattning, men med rätt för den fördelande myndigheten
att äfven fästa afseende vid andra förhållanden, som med hänsyn till
anslagets ändamål ansåges vara af beskaffenhet att böra på fördelningen
öfva inflytande.
Anslaget hade synts komitén böra fördelas af Eders Kong!. Maj:t
efter förslag af kommerskollegium, för så vidt Eders Kongl. Maj:t ej
funne fördelningen kunna lämpligen uppdragas åt nämnda embetsverk
efter de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kunde till iakttagande
dervid fastställa.
57
Sjette hufvudtiteln.
Kommerskollegium liar den 10 december 1898 afgifvit underdånigt
utlåtande öfver komiténs förslag och deruti, med åberopande af kollega
lörberörda skrifvelse den 17 november 1871 och underdåniga utlåtande
af den 22 december 1892, anfört, att kollegium vidhölle såväl dess i
sistberörda utlåtande uttalade mening, att billigheten oeftergifligen
fordrade, att statsbidrag för ofvan antydda ändamål bereddes sjömanshusen,
som ock de af kollegium i samma utlåtande förordade, med
komiténs förslag härutinnan i hufvudsak öfverensstämmande grunder
för det eventuella anslagets fördelning mellan de särskilda sjömanshusen.
Beträffande det nu ifrågasatta årliga anslagets belopp har
kollegium af anfördt skäl funnit sig icke hafva något att erinra mot
a|t detsamma bestämdes till 40,000 kronor.
Kollegium har alltså, med afseende jemväl å den vidare utredning
i ämnet, som komitén förebragt, i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall
till komiténs ofvanberörda hemställan.
Af det ofvan anförda framgår, att anslag af statsmedel såsom bidrag
till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader ifrågasatts
såväl af den år 1884 tillsatta arbetareförsäkringskomitén och sjöfartsnäringskomitén
af år 1890 som ock nu senast af den af Eders Kong!.
Maj:t den 1 juli 1898 tillsatta komitén, äfvensom att kommerskollegium
upprepade gånger tillstyrkt ett sådant anslags beviljande. Det synes
mig af de anförda skälen med tydlighet framgå, att det är med rättvisa
och billighet öfverensstämmande, att staten lemnar ersättning för
de statsförvaltningsgöromål af skilda slag, som af sjömanshusen bestridas,
så att de medel, som af sjöfarten och sjöfolket tillskjutas för
sjömanshusens upprätthållande, må uteslutande användas till det ändamål,
för hvilket de äro afsedda. Åtgärden är således ett steg i den
rigtning, 1898 års Riksdag angifvit såsom oneklig, eller beredande af
lättnader för den svenska sjöfartsnäringen.
Mot hvad af sistnämnda komité föreslagits beträffande anslagets
storlek och grunderna för dess fördelning emellan sjömanshusen har
jag ej något att erinra; och torde anslaget lämpligen böra af Eders
Kong!. Maj:t fördelas, efter det kommerskollegium i ämnet afgifvit
förslag.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva,
att i riksstaten under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till hästafvel^
förbättrande uppföres, under benämning: »bidrag till sjömanshusens
förvaltningskostnader», ett anslag af 40,000 kronor att, såBih.
till Kiksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Uäft. 8
58
[H-]
Löneförbättring
åt
lokomotivoch
vagnputsare
m. f
Sjette hufvudtitcln.
som bidrag till bestridande af sjömanshusens förvaltningskostnader, sjömanshusen
emellan årligen fördelas i mån af antalet vid hvarje sjömanshus
under näst föregående året inskrifne sjömän samt med hänsyn jemväl
tagen till andra omständigheter, som med afseende å anslagets ändamål
anses böra på en sådan fördelning öfva inflytande.
Statens järnvägstrafik.
Det af Eders Kongl. Maj:t den 15 oktober 1897 utfärdade, af
Riksdagen godkända aflöningsreglementet för tjenstemän och betjente
vid statens jern vägar trädde i kraft den 1 januari 1898.
Efter det reglementet sålunda under loppet af sistnämnda år vant
i tillämpning, har jernvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 20 december
1898 redogjort för de framställningar angående ändring i reglementet,
som från större eller mindre grupper af tjenstemän eller betjente
inkommit.
Rörande de flesta af dessa ansökningar har af olika anförda grunder
jernvägsstyrelsen funnit sig icke hafva skäl att föreslå några ändringar;
men i två fall har styrelsen ansett sig böra afgifva ändringsförslag,
nemligen dels rörande lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter
och dels beträffande manlige kontorsskrifvare hos styrelsen.
Hvad då först angår aflöningsförmånerna för lokomotivputsare, vagnputsare,
pumpare och kolvakter, har jernvägsstyrelsen lemnat följande
redogörelse.
Enligt 1874 års aflöningsreglemente kunde denna grupp bland
maskinafdelningens betjente i jemförelse med de stora grupperna åt
lägre ban- och trafikbetjening, banvakterna och stationskarlarne, erhålla
tre löneklasser högre än banvakterna och en högre än stationskarlarne,
i det att nemligen maximiarfvodet utgjorde för lokomotiv- eller vagnputsare,
pumpare och kolvakt 720 kronor, för stationskarl 660 kronor
och för banvakt 540 kronor. Härvid vore dock att märka, att stationskarlarne
och banvakterna men icke bemälde maskinbetjente åtnjöte
beklädnadsersättning till årligt belopp af 96 kronor, och att samtliga
banvakter och ett icke ringa antal stationskarlar i stället för inqvarteringsersättning
åtnjöte fri bostad in natura jemte vedbrand, något
som deremot icke annat än rent undantagsvis ‘vore fallet med ifrågavarande
maskinbetjente.
Då styrelsen den 26 november 1892 afgaf sitt underdåniga förslag
till nytt aflöningsreglemente, hade styrelsen, hvad banvakterna beträf
-
59
Sjette liufvudtiteln.
fade, förordat förhöjning i deras maximiarfvode med en löneklass eller
till 500 kronor samt, hvad stationskarlarne beträffade, föreslagit inrättandet
af särskilda signal-, vexel- och magasinskarlsbefattningar med
ett maximiarfvode af 720 kronor, hvarjemte styrelsen ifrågasatt anvisandet
af särskilda tilläggsarfvoden af 60 kronor för år åt banvakter
och stationskarlar, hvilka viss tid tjenstgjort å särdeles dyr ort i Norrland.
För ofvanbemälda maskinbetjente hade styrelsen deremot under
då för handen varande förhållanden ansett sig icke kunna föreslå annan
löneförbättring än höjning, såsom för all annan distriktspersonal, af inqvarteringsprocenten
till 20 procent jemväl för personal i andra orter
än Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom höjning af det i sjelfva
verket dock endast nominelt gällande minimiarfvodet.
Den proposition angående lönereglering för personalen vid statens
jernvägar, soni Eders Kongl. Maj:t den 29 januari 1897 aflät till Riksdagen,
upptog, såsom styrelsen och jemväl 1893 års jernvägskomité
föreslagit, högsta löneklassen för stationskarlar till 660 kronor, för
banvakter till 600 kronor och för nu ifrågavarande maskinbetjening till
720 kronor, hvarjemte, i enlighet med hvad 1893 års jernvägskomité
förordat, föreslogs, att stationskarl, hvilken tjenstgjorde såsom signalkarl,
vexelkarl eller magasinskarl vid större station, skulle kunna erhålla
ett tilläggsarfvode efter högst 60 kronor för år. Denna Eders
Kongl. Maj:ts framställning bifölls af Riksdagen, med undantag af att
högsta arfvodet för banvakt, med anledning af väckt motion, af Riksdagen
uppfördes med 660 kronor.
Detta Riksdagens beslut i förening med den omständighet, att ett
inom Riksdagen likaledes väckt förslag om förhöjning af stationskaris
maximiarfvode med två löneklasser varit nära att erhålla majoritet inom
Riksdagen, föranledde styrelsen att den 20 december 1897 till
Eders Kongl. Maj:t ingå med underdånig hemställan, att maximiarfvodet
för stationskarl måtte bestämmas till 720 kronor; och vann den framställning,
Eders Kongl. Maj:t i sådant hänseende gjorde hos 1898 års
Riksdag, jemväl Riksdagens bifall.
Genom 1897 och 1898 årens Riksdagars beslut hade maximiarfvodet
för de stora grupperna af lägre ban- och trafikbetjening alltså blifvit
faststäldt en klass högre, än hvad styrelsen år 1892 såsom regel ifrågasatt
och Eders Kongl. Maj:t i löneregleringspropositionen till 1897 års
Riksdag föreslagit. Vid sådant förhållande hade det synts styrelsen
böra tagas i öfvervägande, huruvida icke förhöjning med en löneklass
jemväl för ofvan omförmälda stora grupp af lägre maskinbetjening
borde ega rum.
60
Sjette hufrudtiteln.
Till stöd för en dylik förhöjning af lokomotiv- och vagnputsares
samt pumpares och kolvakts maximiarfvode talade icke allenast nyss
antydda förhållande, att ställningen inbördes i arfvodeshänseende mellan
de stora grupperna af lägre ban-, maskin- och trafikpersonal derigenom
skulle blifva densamma, som Eders Kongl. Majrts proposition
till 1897 års Riksdag upptoge i enlighet med hvad såväi styrelsen som
1893 års jernvägskomité föreslagit. Jemväl nu rådande förhållanden
på den allmänna industriella arbetsmarknaden inom landet — förhållanden,
hvilka icke kunde anses vara af endast öfvergående art —
syntes nemligen göra en förhöjning af den ifrågavarande maskinpersonalens
aflöning behöflig och lämplig. Då styrelsen år 1892 afgaf
sitt förslag till lönereglering, hade ej mindre priserna på lifsförnödenheter
och dylikt än äfven de allmänna arbetslönerna varit betydligt
lägre än för närvarande; och ingen annan grupp af den ordinarie jern -vägspersonalen torde kunna anses stå de egentliga industriarbetarne
närmare och taga mera intryck af deras löneförhållanden och ställning
i allmänhet än nu ifrågavarande mas kin betjente. Särskilt under
år 1898 hade också vid flera tillfällen svårighet mött att med ordinarie
innehafvare besätta lediga tjenster inom förevarande grupp, enär
vederbörande såsom extra kunnat betinga sig högre löneförmåner och
förty vägrat att utbyta sin extra anställning mot en ordinarie sådan.
Vigten för statsbaneförvaltningen att alltid kunna påräkna en fast stam
af ordinarie betjente af det slag, hvarom nu vore fråga, läge dock i
öppen dag.
Af dessa skål syntes förhöjning med eu löneklass böra ega rum i
lokomotiv- och vagnputsares samt pumpares och kolvakters maximiarfvode.
Beträffande det inflytande, den ifrågasatta förhöjningen skulle hafva
på de betjeningsgrupper, som i aflöningsreglementet stå den ifrågavarande
nära, anför jern vägsstyrelsen vidare, att ett bifall till styrelsens
nu framstälda förslag om höjning af maximiarfvodet för den stora
gruppen af lägre maskinbetjening icke behöfde såsom en konseqvens
medföra aflöningshöjning jemväl för närstående grupper af betjente.
Den nu å löneskalan närmast högre befintliga gruppen, vagnsmörjarne,
hade vid 1897 års lönereglering fått sitt ordinarie arfvode förhöjdt med två
löneklasser eller från 660 kronor till 780 kronor; och denna personal
åtnjöte dessutom i sin egenskap af tågbetjening milpenningar. Någon
förhöjning i aflöningen för öfriga grupper af den lägsta betjeningen
syntes ej heller af nyssberörda anledning kunna ifrågakomma, då kontorsvakts-
och notisbärarebefattningarna enligt regeln endast vore öfver
-
61
Sjette hufvudtiteln.
gångsplatser, hvilka innehades af helt unga ogifta män, samt den jemförelsevis
fåtaliga gruppen »portvakter» vid 1897 års lönereglering fått
sin aflöning bestämd derigenom, att en särskilnad egde rum mellan å
ena sidan portvakter vid maskinafdelningen, hvilka likstäldes med portvakterna
vid hufvudstationerna, och å andra sidan öfriga portvakter.
Åt portvakterna torde dessutom jemväl i de fall, der sådant nu ej egde
rum, fri bostad in natura kunna anskaffas.
I händelse af bifall till styrelsens framstälda förslag till maximiarfvode
för lokomotiv- och vagnputsare, pumpare och kolvakter, skulle
fortsätter nu jernvägsstyrelsen — alltså samtliga de tre stora grupperna
af lägre ban-, maskin- och trafikbetjening hafva erhållit löneförbättring
med en klass utöfver hvad löneregleringspropositionen till 1897
års Riksdag afsåge.
Det syntes emellertid styrelsen vara med billighet och rättvisa
öfverensstämmande, att vid sådant förhållande uppmärksamheten uti nu
ifrågavarande hänseende fästes äfven på den lägsta tjenstemannaklassen
inom styrelsen, kontorsskrifvarne. Dessa hade vid j.897 års lönereglering
icke kommit i åtnjutande af någon högre löneklass, utan hade fortfarande
— de manlige nemligen — sitt maximiarfvode bestämdt enligt
1874 års lönereglering.
I sitt förslag till lönereglering af år 1892 hade styrelsen visserligen
icke ifrågasatt någon annan förbättring uti dessa kontorsskrifvares
ställning än minimiarfvodets höjning; men sedan år 1892 hade flera
omständigheter tillkommit, hvilka, enligt styrelsens förmenande, påkallade
en förhöjning jemväl af maximiarfvodet för ifrågavarande lågt
aflönade tjensteman.
Först och främst hade nemligen hyrorna för bostadslägenheter och
priserna för lifsförnödenheter och dylikt i hufvudstaden högst väsentligen
stegrats.
Kontorsskrifvare antoges enligt regeln med ett arfvode af 1,080 kronor
samt uppnådde efter 13 års tjenstgöring nuvarande maximiarfvodet
af 2,400 kronor. Fn del kontorsskrifvare, nemligen de som vore anstälda
vid kontrollkontoret samt biljett- och blankettkontoret, kunde
visserligen erhålla öfvertidsersättning, hvilken för 28 timmars öfvertidsarbete
per månad uppginge för lägsta löneklassen till 201 kronor 60
öre för år och för högsta löneklassen till 446 kronor 88 öre för år;
men de å öfriga kontor samt å styrelsens olika byråer anstälda kontorsskrifvarne
erhölle icke någon sådan extra inkomst, hvaremot de hade
något större befordringsutsigter än kontorsskrifvarne särskilt å kontrollkontoret,
der enligt 1898 års arfvodesstat funnes 12 bokhållare
-
62
Sjette hufvudtiteln.
befattningar mot 126 kontorsskrifvarebefattningar och berörda utsigter
alltså vore synnerligen mörka.
Vidare både sedan år 1892 inträffat, att ifrågavarande tjensteman
genom 1897 års lönereglering fått sin ställning så till vida försämrad,
att rätten att under sjukdom erhålla full aflöning i 30 eller — om någon
ledighet för enskilda angelägenheter icke åtnjötes — 60 dagar
årligen fråntagits dem, att den del af arfvodet, som utgjordes af tjenstgöringspenningar,
höjts från 20 procent till 25 procent, samt att den
så kallade begrafningshjelpen helt och hållet indragits.
Slutligen hade genom nådiga instruktionen för styrelsen den 15
oktober 1897 införts bestämmelse derom, att för erhållande af anställning
såsom kontorsskrifvare erfordrades att antingen hafva aflagt
afgångsexamen från högre allmänt läroverk, handelsinstitut eller teknisk
elementarskola eller ock kunna förete intyg om kunskaper, motsvarande
de för mogenhetsexamen fastställa, i vissa ämnen, deri enligt
styrelsens bepröfvande ett sådant kunskapsmått vore för jernvägstjensten
erforderligt. Då aflagd mogenhetsexamen förut icke erfordrats för
vinnande af ordinarie kontorsskrifvarebefattning, i det att några allmänna
föreskrifter om härför behöfliga kunskapsmått icke varit utfärdade,
hade således kompetensfordringarna icke oväsentligt ökats.
I sammanhang härmed har styrelsen jemväl erinrat, att lägsta aflöningen
för en ordinarie tjensteman inom de öfriga centrala verken
vore faststäld till 3,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter
respektive 5 och 10 år, samt att i riksbanken, der kontorsskrifvaregraden
vore å ordinarie stat bibehållen, aflöningen för sådan befattning
vore faststäld till 2,300 kronor med ett ålderstillägg å 500 kronor efter
5 år, dervid ock vore att märka, att kontorsskrifvare i riksbanken i
allmänhet efter omkring 10 års ordinarie tjenstgöring borde kunna påräkna
befordran till bokhållare, för hvilken grad aflöning utginge. med
3,000 kronor jemte två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5
och 10 år.
Styrelsen ansåge sig derföre ega fullgiltig anledning föreslå, att
maximiarfvodet för manlig kontorsskrifvare inom styrelsen måtte bestämmas
att utgå med en löneklass högre än för närvarande eller med
2,700 kronor. Härigenom komme visserligen skilnaden mellan maximiarfvodena
för bokhållare och kontorsskrifvare inom styrelsen att utgöra
allenast en löneklass å 300 kronor, men styrelsen erinrade dervid, att
skilnaden mellan maximiarfvodena för bokhållare och kontorsskrifvare
vid distrikten allt sedan år 1869 icke varit större.
Angående den föreslagna löneförbättringens förhållande till aflönings -
63
Sjette hufvudtiteln.
förmånerna för närstående tjensteman vid statens jernvägar, anför jernvägsstyrelsen,
att det visserligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida
icke arfvodesförköjuing, motsvarande den för kontorsskrifvare i styrelsen
nu föreslagna, borde beredas jemväl kontorsskrifvarne vid distrikten,
kvilka nu åtmjöte — förutom inqvartering — ett maximiarfvode af
2,100 kronor. Sistbemälde kontorsskrifvare hade emellertid, förutom
andra förmåner, enligt regeln vida bättre befordringsutsigter än kontorsskrifvarne
inom styrelsen, särskildt å kontrollkontoret; cch då härtill
komme, att deras maximiarfvode efter en sådan förhöjning skulle komma
att sammanfalla med det för bokhållare vid distrikten faststälda, samt
en förhöjning af desse bokhållares maximiarfvode icke skulle kunna
eg a rum, utan att förhöjning bereddes äfven bokhållarne inom styrelsen,
hvilkas befattningar måste, med hänsyn till den ställning af souschefer
de i regeln intoge, anses vara mera öfverordnad än distriktsbokhållarnes,
men åter en förhöj ning i styrelsebokhållarnes aflöning, vid det förhållande
att deras maximiarfvode sammanfölle med arfvodet för lägsta
graden af tjensteman med fast arfvode — revisor, förrådsförvaltare,
registrator, kontrollör och notarie — icke gerna skulle kunna ega rum,
utan att löneförbättring bereddes äfven åt sistnämnda grupp af tjensteman,
ansåge styrelsen sig icke böra framställa något förslag i ofvan
antydda hänseende.
Hvad de qvinliga kontorsskrifvarne anginge, hade styrelsen, då
Eders Kongl. Maj:t den 29 januari 1897 icke funnit skäl bifalla styrelsens
framställning om beredande af bättre förmåner åt dem än hvad
1893 års jernvägskomité föreslagit, icke ansett sig nu böra framställa
något underdånigt yrkande i sådant hänseende.
I fråga om den föreslagna förhöjningen med en klass af lokomotivputsares,
vagnputsares, pumpares och kolvakters maximiarfvode anhåller
jag att få erinra om hvad jag till statsrådsprotokollet för den 14 januari
1898 anförde vid frågan om aflöningsförhöjning för stationskarlar, nemligen
att, då det icke kunde påvisas, att den aflöningsskala för betjente
vid distrikten, som af 1893 års jernvägskomité upprättats, saknade inre
sammanhang, eller att vid densammas upprättande skälig hänsyn icke
tagits till någon omständighet, som kunnat utöfva afsevärdt inflytande
på betjeningens inbördes ställning i aflöningshänseende, måste af em
ändring på en punkt följa, att fråga uppstode om ändring jemväl för
närmast stående betjentklass.
1897 års Riksdag höjde maximiarfvodet för banvakter och 1898 års
Riksdag — efter derom af Eders Kongl. Maj:t framstäldt förslag —
64
Sjette Imfvudtiteln.
maximiarfvodet för stationskarlar. Nu synes af jernvägsstyrelseus utredning,
att rättvisan fordrar, att jemväl den tredje stora gruppen af
lägre betjente, nemligen maskinafdelningens, erhåller en motsvarande
höjning af maximiarfvodet.
Jern vägsstyrelsen har ock visat, att en sådan förhöjning icke behöfver
draga flera löneförbättringar med sig, utan att härmed den jemnvigt
i skalan, som år 1897 rubbades, blifver på alla håll återstäld.
Härvid må ock erinras att, då statsutskottet år 1898 afstyrkte ett af
enskild motionär väckt förslag om den nu ifrågasatta löneförbättringen,
utskottet såsom skäl för sitt afstyrkande, bland annat, anförde, att det
syntes vara i hög grad betänkligt att vidtaga jemkningar i lönevilkoren
för särkilda klasser af personalen, utan att tillförlitlig utredning förebragts
om den inverkan, en sådan åtgärd skulle utöfva på dessa klassers
ställning i förhållande till den öfriga tjenstepersonalen, och att utskottet
på grund deraf icke ansåge sig böra på enskild motionärs framställning
tillstyrka dylika ändringar i lönestaten.
Den ökade kostnad, som skulle uppstå genom den föreslagna förhöjningen
uti ifrågavarande maskinbetjenings högsta medgifna arfvode,
kan, enligt hvad jag från jernvägsstyrelsen inhemtat, beräknas till omkring
3,600 kronor för år 1900.
Hvad jernvägsstyrelsen anfört i fråga om höjning af högsta medgifna
arfvodet för manlige kontorsskrifvare inom styrelsen, finner jag
deremot icke vara så väl grundadt, att jag med anledning deraf skulle
kunna för närvarande tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att för Riksdagen
framlägga förslag om löneförbättring för desse tjenstemän.
Medgifvas måste visserligen, att för dem bland kontorsskrifvarne,
som af brist på befordringstillfällen måste stanna hela sin tjenstetid
inom denna grad, • det högsta arfvodet, äfven med tillagd öfvertidsersättning,
der sådan ifrågakommer, är en svag aflöning med hänsyn till de
stadgade kompetensvilkoren. Men då hvarken jernvägsstyrelsen i sitt
år 1892 afgifna förslag till lönereglering eller 1893 års jernvägskomité
ansett sig böra föreslå någon ökning i det redan då med samma belopp
som nu utgående maximiarfvodet, anser jag det icke vara möjligt
att nu, efter det 1897 års i denna del på styrelsens och komiténs förslag
grundade aflöningsreglemente varit i tillämpning under nätt och
jemnt ett år, väcka förslag om ändring i reglementet till förmån för en
särskild grupp af personalen, helst det nog icke lärer kunna undvikas,
att en sådan partiel ändring, vid eventuel! genomförande, skulle komma
att inverka på aflöningsförmånerna för sidoordnade eller eljest närstående
tj en stelna» magrupper inom jernvägsstaten.
Sjette hufvudtiteln. 65
ökningen i kostnad genom den föreslagna löneförhöjningen skulle,
enligt meddelande från jernvägsstyrelsen, för år 1900 belöpa sig till
omkring 11,700 kronor.
Med stöd af hvad jag anfört får jag hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att, med ändring af bestämmelserna i nu gällande aflöningsreglemente
för tjensteman och betjente vid statens jern vägar om högsta
arfvode för lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakt, arfvode
inom tolfte löneklassen med årligt belopp af 780 kronor må kunna tilldelas
lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakt.
Patent- och registreringsverket.
Genom nådigt bref den 27 maj 1898 har Eders Kongl. Maj:t, i enlighet
med Riksdagens samma år fattade beslut, faststält följande utgiftsstat.
för patent- och registreringsverket för år 1899 :
A. Aflöningar. Ordinarie personalen........................................................ |
Kronor. |
Kronor. |
62,000 |
||
Anslag till ålderstillägg, förslagsvis ................................ |
1,500 |
63,500 |
B. Omkostnader. Förslagsanslag. Till adjungerade ledamöter, biträdande ingeniörer, amanu-enser, särskild! tillkallade tekniska biträden, extra |
48,000 |
|
» böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskost-nader, kungörelser och publikationer m. m. efter af-drag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt... |
48,550 |
|
> återgälda registreringsafgifter ................................ |
2,900 |
|
» bidrag till patentunionens internationela byrå i Bern |
1,550 |
■ 101,000 |
Summa kronor |
— |
164,500 |
Bi/t. till Riksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. |
9 |
[12.J
Patent- och
registreringsverket.
Disposition af
patent- och
varumärkesafgifter
samt
vissa andra
registreringsafgifter.
66
Sjette hufvudtiteln.
I underdånig skrifvelse den 20 oktober 1898 bär patent- och registreringsverket
föreslagit, att enahanda utgiftsstat måtte för år 1900
varda faststäld.
Beträffande inkomsterna under år 1898 af influtna afgifter för patent
och för registrering af varumärken äfvensom för registrering af
aktiebolag har patent- och registreringsverkets chef uti afgifven promemoria
upplyst, att dessa inkomster utgjorde:
Vid patent- och varumärkesafdelningen:
Afgifter för 2,023 patentansökningar (deraf 5
obetalda) ...................................................... kr. 40,360: —
Årsafgifter för patent......................................... » 99,240: —
Afgifter för 516 ansökningar om registrering
af varumärken (deraf 2 obetalda) ........ » 20,560: —
Afgifter för 95 ansökningar om förnyad registrering
af varumärken........................... » 950: —
Försålda publikationer.......................................... » 3,862:— 164,972:_
Vid aktiebolagsafdelningen:
Afgifter för 1,787 ansökningar ........................ kr. 72,190: 15
Försålda publikationer....................................... » 996:69 73^186:84
Tillsammans kr. 238,158: 84
I fråga åter om patent- och registreringsverkets utgifter anser jag
mig böra erinra, att Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1898, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, i sammanhang
med öfverlemnande af den utaf Riksdagen för dess del antagna
utgiftsstaten för patent- och registreringsverket för år 1899,
tillika anmält, att det icke kunnat undgå Riksdagens uppmärksamhet,
att kostnaden för verkets publikationer uppgått till afsevärdt höga summor.
Riksdagen, som i saknad af fullständig utredning i fråga om
hithörande förhållanden icke velat i detta afseende uttala någon bestämd
anmärkning eller besluta någon ändring i den framlagda utgiftsstaten,
hade emellertid ansett, att dessa kostnader borde kunna något
nedbringas, hvilket syftemål torde kunna vinnas, derest, på sätt i förordningen
den 17 november 1893 angående statens upphandlings- och
entreprenad väsende m. m. föreskrefves, antingen anbud å för embetsver
-
Sjette hufvudtiteln. 67
ket erforderlig trycknings utförande blefve infordrade eller arbetet
blefve å auktion utbjudet.
Till följd af nådig remiss har patent- och registreringsverket
i anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört afgifvit underdånigt
utlåtande af den 1 september 1898 och dervid erinrat, dels att de
publikationer, hvilkas utgifvande för närvarande ålåge embetsverket,
vore: registreringstidningen för varumärken, patentbeskrifningame
jemte tillhörande sak- och personregister samt samlingarne åt anmälningar
till aktiebolags-, förenings- och handelsregistren med tillhörande
firma- och personregister, dels ock att, sedan Eders Kong!
Maj:t den 7 november 1884 anbefalt dåvarande t. f. byråchefen vid patentbyrån
att genom annons i tidningarne infordra anbud från boktryckerifirmor
och andra, under hvilka vilkor de skulle vilja åtaga sig tryckningen
och distributionen af patentpublikationerna och registreringstidningen
samt med förslag till uppgörelse derom till Eders Kongl. Maj:t
inkomma, samt t. f. byråchefen i underdånig skrifvelse den 30 i samma
månad, med öfverlemnande af anbud i berörda afseende från boktryckerifirman
aktiebolaget P. A. Norstedt & söner och en annan sådan
firma här i staden, afgifvit förslag rörande sagda uppgörelse, Eders
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 5 december 1884 bemyndigat t. f.
byråchefen att med aktiebolaget P. A. Norstedt & söner träffa aftal
om tryckning och distribution af patentpublikationerna och registreringstidningen
under år 1885 och tillsvidare, med iakttagande dervid att de
vilkor, som funnes upptagna i det af nämnda bolag afgifna anbud, i
väsentliga delar lades till grund för uppgörelsen.
Vidare har patent- och registreringsverket uti förenämnda underdåniga
utlåtande af den 1 september 1898 anfört,
att aktiebolaget P. A. Norstedt & söner allt sedermera på grund
af det mellan bolaget och dåvarande t. f. byråchefen i öfverensstämmelse
med nådigt bemyndigande träffade aftal omhänderhaft tryckningen
och distributionen af sistberörda publikationer;
att, hvad åter anginge samlingarne af kungjorda uppgifter ur aktiebolags-,
förenings- och handelsregistren, patent- och registreringsverket
år 1896, sedan i nåder blifvit bestämdt, att utgifningen af dessa samlingar
skulle ombesörjas af berörda embetsverk, med iakttagande af
föreskrifterna i förordningen angående statens, upphandlings- jjoch entreprenadväsende
m. m. den 17 november 1893, genom utfärdad kungörelse
infordrat anbud å öfvertagandet från] j och “med år 1897 och
tillsvidare af nämnda publikations tryckning och distribution, hvarvid
inom föreskrifven tid sådana anbud inkommit från aktiebolaget P. A.
68
Sjette hufvudtiteln.
Norstedt & söner äfvensom från fyra andra härvarande boktryckerifirmor,
bland hvilka anbud det af nämnda aktiebolag afgifna, såsom ej
obetydligt lägre än de öfriga, af embetsverket antagits;
att, då sålunda tryckningen af sistberörda publikation så nyligen
som från och med år 1897 öfvertagits af aktiebolaget P. A. Norstedt &
söner samt detta skett efter det, på sätt Riksdagen förordat, anbud å
tryckningen jemlikt ofvannämnda förordning angående statens upphandlings-
och entreprenadväsende m. m. blifvit infordrade, hvarvid
nämnda bolag afgifvit ej blott det lägsta anbudet utan ock ett anbud,
som varit ej obetydligt lägre än öfriga afgifna, anledning icke torde
förefinnas, att redan nu ånyo utbjuda tryckningen af ifrågavarande
publikationer till offentlig täflan;
samt att, hvad anginge registreringstidningen för varumärken och
patentpublikationerna, visserligen, såsom ofvan nämnts, äfven tryckningen
af dessa båda publikationer anförtrotts åt aktiebolaget P. A.
Norstedt & söner först efter det densamma genom annonser i tidningarne
varit till allmän täflan utbjuden, men då numera så lång tid
förflutit, sedan detta skett, att den möjlighet ej syntes vara utesluten,
att i ett eller annat hänseende förmånligare vilkor skulle kunna betingas,
derest nu i hufvudstaden existerande tryckerier sattes i tillfälle att
täfla om arbetets utförande, embetsverket trodde Riksdagens skrifvelse
lämpligen böra föranleda till att ifrågavarande publikationers tryckning
och distribution, på sätt Riksdagen förordat, ånyo utbjödes till allmän
täflan; och förklarade embetsverket sig skola härom gå i författning,
så snart detsamma erhållit bemyndigande att uppsäga det på grund af
nådiga brefvet den 5 december 1884 med aktiebolaget P. A. Norstedt
& söner träffade aftal.
Vid underdånig anmälan af detta ärende den 30 september 1898
behagade Eders Kongl. Maj:t lemna embetsverket det ifrågasatta bemyndigandet
att uppsäga aftalet med aktiebolaget P. A. Norstedt &
söner.
Enligt hvad verkets chef i särskild promemoria meddelat, har efter
verkstäldt utbjudande endast nämnda firma inkommit med anbud; och
har detta anbud befunnits i allt väsentligt öfverensstämma med de priser,
som hittills betalts.
Då någon förändring i utgiftsstaten för patent- och registreringsverket
icke blifvit ifrågasatt, anser jag mig nu allenast böra hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, med godkännande
69
Sjette hufvudtiteln.
för år 1900 af samma utgiftsstat för patent- och registreringsverket,
som faststälts för år 1899, medgifva,
att afgifterna för patent och registrering af varumärken må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet med den godkända
utgiftsstaten för patent- och registreringsverket betingas af tilllämpning
under år 1900 af förordningen angående patent och lagen om
skydd för varumärken; samt
att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för
ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren
äfvensom för anmälanden till handelsregistren må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med
nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning under år 1900 af lagen
om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och
lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Eders Kongl.
Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1900 af lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister,
firma och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda
lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon
annan ändring än, att förslagsanslaget till
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma ökas med 45 kronor eller från
219,712 kronor till 219,757 kronor.
Arbetareförsäkringen.
Uti skrifvelse den 11 maj 1898 har Riksdagen anmält, att Riksdagen,
med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, medgifvit,
att Eders Kongl. Maj:t må ega för år 1899 använda de till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i mån af behof,
[13.J
Skrifmaterialier
m. m.
[14-]
Förvaltningsbidrag
åt sjukkasaor
m, m,
70
Sjette hufvudtiteln.
dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:
l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet registrerad
i enlighet med lagen om sjukkassor;
2:o) att sjukkassan skall under föregående år haft egna inkomster,
uppgående till minst lika mycket som det begärda förvaltningsbidragets
belopp; samt
3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till det
antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående år
städse haft,
med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och med 100,
med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300, samt
med 50 öre för hvarje medlem derutöfver,
dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 1,500 kronor;
och dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens
försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.
Vid föredragning den 27 maj 1898 af Riksdagens skrifvelse utfärdades
i enlighet dermed nådig kungörelse angående förvaltningsbidrag
åt sjukkassor.
Enligt Riksdagens särskilda medgifvanden från och med år 1892
hafva för ifrågavarande ändamål användts erforderliga belopp af de
medel, som 1890—1894 årens Riksdagar med 100,000 kronor årligen
afsatt till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande. Af dessa medel återstodo vid 1897 års utgång
275,897 kronor 81 öre. Huru mycket deraf, som åtgått under
år 1898, kan ännu icke med bestämdhet uppgifvas, men torde, att
döma af hvad som utgifvits under månaderna januari — november,
böra för hela året beräknas till något öfver 165,000 kronor. Från
ifrågavarande medel hafva jemväl bestridts omkostnaderna för utarbetandet
och offentliggörandet af årsredogörelser för sjukkasseväsendet,
hvilka omkostnader dock icke uppgått till afsevärdt belopp, äfvensom
kostnaderna, 3,750 kronor, för inköp af 5,000 exemplar af en
publikation rörande sjukkassor, för att utdelas till ledning vid upprättande
af stadgar för sjukkassor. Af berörda medel torde således
återstå ett belopp af omkring 105,000 kronor.
Vidare har 1898 års Riksdag, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, för ändamålet afsatt för år 1899 250,000
kronor. För ifrågavarande ändamål torde således finnas ett sammanlagdt
belopp af 355,000 kronor.
Då utgifterna år 1898 utgjort öfver 100,000 kronor mer än år
1897, synes det mig icke vara säkert att det nu tillgängliga beloppet
71
Sjette hufvudtiteln.
skall räcka ända till slutet af år 1900, och det synes mig då lämpligast,
att äfven för år 1900 för ändamålet afsättes ett belopp af 250,000 kronor.
Härom lärer, enligt hvad jag inhemtat, chefen för finansdepartementet
komma att. föreslå framställning till Riksdagen.
I detta sammanhang torde jag böra erinra derom, att inom civildepartementet,
med biträde af tillkallade sakkunnige, utarbetats ett lagförslag
angående ersättning för skada i följd af olycksfall i arbete, och
att enligt nådigt beslut den 30 december 1898 högsta domstolens
utlåtande deröfver blifvit infordradt.
I öfrigt får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva,
att Eders Kongl. Maj:t må ega för år 1900 använda de till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt
sjukkassor, under enahanda vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 11
maj 1898 (n:r 77) äro angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande
genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för
sjukkasseväsendet i riket.
Vidare anförde departementschefen:
Sjette bufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för innevarande år
till ............................................................................................. kr. 5,756,200: —
Vid bifall till de af mig framstälda förslag om
böjning i anslagen:
till statistiska centralbyrån med ......... kr. 8,600: —
x> landsstaterna i länen med.............. » 3,055: —
» väg-och vattenbyggnadsstaten med » 18,200: —
» länsveterinärer med.......................... » 2,400: —
» fiskerinäringens understöd med ... » 31,000: —
» hästafvel^ förbättrande med......... » 50,000: —
» skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. med................................. » 45: —
äfvensom om beviljande af nytt anslag
till bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader
med.................. » 40,000: —
Summa kr. 153,300: —
skulle alltså de ordinarie anslagen höjas med.............. » 153,300: —
eller till................................................................................ kr 5,909,500: —
72
Sjette hufvudtiteln.
[15.]
Kontroll å
försäkringsanstalterna.
[16.]
Anslag till
näringsstatiatiken.
[17.]
Arbetsstatistiska
undersökningar.
Extra anslag.
I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde
departementschefen beträffande
Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.
Då det anslag till belopp af 4,500 kronor, som Riksdagen sedan
flera år tillbaka årligen plägat på extra stat bevilja för handhafvande
af kontroll å försäkringsanstalterna, är till oförminskadt belopp behöfligt
jemväl för år 1900, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att, för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna, för år
1900 på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp
af 4,500 kronor.
Kommerskollegium.
Till utarbetande af näringsstatistik har af Riksdagen för hvart och
ett af åren 1897, 1898 och 1899 på extra stat anvisats ett belopp af
6,200 kronor.
Då detta anslag är till oförminskadt belopp framgent behöfligt,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, till utarbetande af näringsstatistik, för år 1900 anvisa på extra
stat ett anslag af 6,200 kronor.
Uti skrifvelse den 11 maj 1898 har Riksdagen anmält att, med
anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning samt en
inom Riksdagen väckt motion i ämnet, Riksdagen, som ansett sig böra
för år 1899 bevilja det af Eders Kong!. Maj:t för arbetsstatistiska undersökningar
föreslagna belopp och tillika funnit, att genom bifall till det
i motionen väckta förslag om beviljande på samma gång af lika stort
anslag för enahanda ändamål äfven för år 1900 möjlighet skulle beredas
till ernående af ett mera tillfredsställande resultat af undersökningarna,
73
Sjette hufvudtiteln.
i det att derigenom vederbörande skulle erhålla något större frihet i
afseende å val af undersökningsområde och arbetssätt, besluta att för
arbetsstatistiska undersökningar bevilja på extra stat ett anslag af
20,000 kronor samt deraf anvisa för år 1899 ett belopp af 10,000
kronor. Vid föredragning den 27 maj 1898 af Riksdagens skrifvelse
anbefalde Eders Kongl. Maj:t kommerskollegium att inkomma med
underdånigt förslag å hvad som borde utgöra föremål för dessa undersökningar
under åren 1899 och 1900 äfvensom till plan för desammas
anordnande och utförande; hvarefter Eders Kongl. Maj:t den 2 september
1898 bemyndigat kollegium anmoda två med arbetareförhållanden
förtrogne män att deltaga i uppgörandet af det förberedande
förslag i ämnet, som borde af förste aktuarien hos kollegium jemte
ledaren af 1898 års arbetsstatistiska undersökningar utarbetas, äfvensom
meddelat dessa komiterade tillstånd att, der de så kunde pröfva
tjenlig^ tillkalla erforderligt, antal arbetsgifvare och arbetare i vederbörande
yrke eller yrken för att tillhandagå komiterade med nödiga
upplysningar samt yttra sig angående planen för undersökningarnas
anordnande och utförande.
Sedan kommerskollegium i anledning häraf anmodat ledamöterna
af Riksdagens Andra Kammare, civilingéniören J. H. G. Fredholm och
filosofie doktorn D. Bergström att jemte förste aktuarien Hj. Gullberg
samt ledaren af 1898 års arbetsstatistiska undersökningar H. Elmqvist
deltaga i utarbetandet af omförmälda förberedande förslag, samt bemälde
komiterade till kollegium inkommit med dylikt förslag, åtföljdt
af särskilda, efter samråd med tillkallade arbetsgifvare och arbetare
upprättade förslag till frågeformulär, har kollegium i underdånigt utlåtande
den 14 december 1898, med biträdande af berörda förslag,
hemstält, att till ämne för de arbetsstatistiska undersökningarna under
åren 1899 och 1900 måtte väljas förhållandena vid de större mekaniska
verkstäderna i riket; att valet af de verkstäder, som undersökningarna
skulle omfatta, finge ske i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i komiterades förslag angifna grunder; att undersökningarna
finge afse hela den vid sistberörda verkstäder — dock icke vid statens —
anstälda förvaltnings- och arbetarepersonal, samt att primäruppgifterna
finge enligt faststälda formulär insamlas dels af särskilda reseagenter,
dels ock af de för arbetets ledning anstälda personer i den utsträckning,
sådant kunde ske utan förfång för arbetet i dess helhet.
Vid föredragning häraf den 30 december 1898 har Eders Kongl.
Maj:t behagat bifalla hvad kollegium sålunda hemstält.
Bill. till lUksd. Hot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Uäft.
10
74
Sjette hufvudtiteln.
Då Riksdagen, som för ifrågavarande undersökningar beviljat ett
anslag af 20,000 kronor, deraf anvisat för år 1899 ett belopp af 10,000
kronor, samt för fortsättningen af undersökningarna under år 1900
återstoden af anslaget är erforderlig, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att af det för arbetsstatistiska undersökningar beviljade anslag å
20.000 kronor på extra stat för år 1900 anvisa återstående beloppet
10.000 kronor.
Öfverståthållareembetet.
[18.] Jemlik!, öfverståthållarecmbetets i underdånig skrifvelse den 1 de
utgifvande
af cember 1898 gjorda framställning, tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Rättelsen Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för år 1900, till utgifvande under samma år af »Polisunderrättelsen,
på extra stat anvisa 15,000 kronor.
Landsstaterna i länen.
[19.] Med anledning af särskilda inom Riksdagen väckta motioner an
Sarskiid
polis-visade Riksdagen år 1875 för hvartdera af åren 1875 och 1876 till
Btui!detPå Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett extra anslag af 20,000 kronor, att
i mån af behof användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka
på landet äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande
samt förbrytares efterspanande eller gripande; men redan sistnämnda
år höjde Riksdagen, på derom af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning,
nämnda anslag för år 1877 till 40,000 kronor, med hvilket belopp
det utgick till och med år 1882. Från och med år 1883 till och
med år 1892 utgjorde anslaget 50,000 kronor, och vid 1892 års riksdag
blef det slutligen, till följd af derom utaf Eders Kongl. Maj:t gjord
framställning, af Riksdagen för år 1893 höjdt till 65,000 kronor, hvilket
belopp allt sedan årligen anvisats.
Under de första åren efter sistnämnda förhöjning i anslaget uppgingo
sammanlagda beloppen af de utaf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen för ifrågavarande ändamål begärda medel icke till
högre summor, än att statsbidrag till samma belopp kunde med hvarje
års anslag bestridas; men från och med år 1896 hafva behofven för
hvarje år varit så stora, att de icke kunnat med tillgängliga medel till
-
75
Sjette hufvudtiteln.
godoses. Sålunda har för år 1896 begärts tillsammans 66,065 kronor,
för år 1897 74,220 kronor, lör år 1898 76,350 kronor, för år 1899
86,250 kronor; och till följd af anmodan till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i samtliga länen att afgifva yttranden i fråga om de
belopp, som antoges blifva för år 1900 för länen behöfliga, hafva uppgifter
inkommit, utvisande att för sistnämnda år beräknas blifva för
ändamålet erforderligt ett sammanlagdt belopp af 92,400 kronor.
Såväl af dessa uppgifter som ock af de från Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande inkomna redogörelser för ifrågavarande anslags användning
under år 1898 framgår otvetydigt, att detta anslag är synnerligen
nyttigt och beliöfligt. Med bidrag från anslaget har polistjenstgöring
*året om varit anordnad i minst 187 särskilda landskommuner,
delvis med mer än en polisman i hvar kommun. Municipalsamhällen,
stationssamhällen, orter med stora industriella inrättningar, de närmaste
omgifningarne kring större städer hafva, tack vare detta anslag, kunnat
erhålla ordnad polisbevakning, så snart vederbörande kommun eller
andra velat lemna ett motsvarande bidrag, och i ett eller annat undantagsfall
har polistjenstgöringen ordnats utan dylikt bidrag. Dertill har
likaledes från detta anslag med bidrag från kommuner eller enskilda i
ett stort antal fall ordnats särskild polisbevakning af mera tillfällig art
vid marknader och dylika möten, vid åtskilliga större arbetsföretag,
vid militära öfningsplatser o. s. v.
Det kan då icke väcka förundran att anslaget under de senare
åren icke räckt till och att de från länen anmälda behofven för innevarande
och nästkommande år äro i starkt stigande. Öfver allt på
landsbygden uppstå nu vid jernvägsstationer eller större industriella
anläggningar mer eller mindre tätt bebygda samhällen, hvilka icke från
början kunna vara i stånd att sjelfva helt och hållet bekosta det oundgängligen
nödvändiga polisväsendet och derför äro hänvisade att för
ändamålet söka erhålla någon andel af ifrågavarande anslag. Detsamma
gäller ock i hög grad för de förstäder, som så ofta uppstå utanför de
större städernas områden.
Nu hafva från nästan alla län inkommit framställningar om ökadt
anslag för ändamålet. Dels behöfvas större bidrag på platser, som
redan hafva polisbevakning, dels framkomma nya, oafvisliga behof af
dylik anordning, och dels växa behofven af tillfällig polistjenstgöring
vid särskilda tillfällen. Det synes mig i dessa hänseenden vara för
frågan mycket belysande, att de jemförelsevis största behofven af ökade
bidrag från anslaget anmälts från Kristianstads och Malmöhus äfvensom
Vesternorrlands län. I de båda förstnämnda länen växer jernvägarnes
76
Sjette hufvudtiteln.
antal i betydlig grad, och i det senare förekommer efter hafsstranden
och i ådalarne ett synnerligen stort antal industriella verk. Huru litet
det nuvarande anslagsbeloppet förslår, framgår deraf, att i det sistnämnda
länet det till och med visat sig nödvändigt att indraga förut
beviljade bidrag till polisbevakning vid några industriella inrättningar
för att flytta dessa bidrag till andra platser, der behofvet synts vara
ändå mera oafvisligt.
Efter hvad den under de senare åren vunna erfarenheten gifvit
vid handen, skulle det otvifvelaktigt vara oklokt att icke fortsätta på
den af Riksdagen en gång inslagna vägen och således tillse, att de
kommuner, som vilja på platser med tätare befolkning anordna polisväsende,
erhålla det stöd från statsverkets sida, de hittills haft anledning
påräkna.
I fråga om det belopp, hvartill anslaget för vinnande af detta ändamål
torde böra höjas, är först att märka att från nästlidna år å ifrågavarande
anslag icke finnes någon behållning i statskontoret, och att de
behållningar, som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i några
län beräknats vid samma års slut vara i ränterierna innestående, i allmänhet
icke uppgå till afsevärda belopp och i allt- fall måst tagas i
beräkning vid anvisandet åt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
af medel för innevarande år.
På grund häraf och då ifrågavarande anslag, hvilket derjemte är
afsedt till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares
efterspanande eller gripande, icke torde böra bestämmas till lägre belopp
än hvad som ungefär motsvarar summan af de för år 1900 begärda
bidragen, får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen,
att på extra stat för år 1900 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ett anslag af 95,000 kronor att användas till aflöning och
underhåll af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande
samt förbrytares efterspanande eller gripande.
Om detta bifalles, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom för innevarande
år skett, vilja förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar
anslagets användande till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis
böra tilldelas kommuner, hvilka vilja sjelfva lemna motsvarande
tillskott, eller der landsting eller enskilde äro villiga att för
ändamålet bidraga, samt att undantag härifrån endast må medgifvas i
särskilda fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt
och annat bidrag till bestridande af kostnaderna derför icke kan er
-
77
Sjette hufvudtiteln.
hållas, äfvensom att iakttaga att från anslaget må gäldas godtgörelse
till extra fjerdingsmän, som för ofvanberörda ändamål anlitas, och att
i de fall, då extra polisbiträde påkallas vid helsobrunnar, marknader,
kapplöpningar eller dylikt, sådant ej, utan oafvisligaste behof, må lemnas,
derest icke vederbörande i omkostnaderna med skäligt belopp deltaga.
Under de senare åren har på extra stat beviljats ett anslag till [20.]
ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge samt Arfvoden åt
till lappfogdar och lappförmän, hvilket anslag utgjort till och med 1‘>Pm.f°mdal
år 1895 10,000 kronor och derefter 13,000 kronor; och hafva från detta
anslag utgått arfvoden till lappombud i Norge och till lappfogdar i
Jemtlands och Norrbottens län samt från och med år 1896 jemväl i
Vesterbottens län äfvensom gratifikationer till lappförmän i Norrbottens
län.
Då för ifrågavarande ändamål anslag till senast bestämdt belopp
äfven för år 1900 är behöflig!, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen
att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge
samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1900 anvisa
13,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till [21.J
upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då
dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag, har Riksdagen på hamnar^" m.
extra stat beviljat för hvart af åren 1894—1898 ett anslag åt 5,000
kronor och för år 1899 10,000 kronor.
Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 17 november 1898 hemstält om beviljande för ändamålet jemväl
för år 1900 af ett anslag till belopp af 10,000 kronor, tillstyrker jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 10,000 kronor
till undersökningar af mindre hamnar och farleder ätvensom till upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten
icke äro förenade med vägföretag.
78
Sjette hufvudtiteln.
[22.]
Kostnad för
vägdelningar.
[23.]
Aflöningar
m. m. vid
Ultuna landtbruksinstitut.
Vägunderhållet på landet.
Med anledning af stadgandet i 84 § af lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891 derom att,
då vägdelning enligt samma lag eger rum föi-sta gången, halfva kostnaden
derför skall af statsverket bestridas, har Riksdagen, på grund
af Eders Kong], Maj:ts derom gjorda framställningar, för tiden från
och med år 1895 årligen på extra stat, för bestridande af statsverkets
andel i kostnaden för vägdelningar, anvisat såsom förslagsanslag
50,000 kronor.
Då ett auslagsbelopp för ifrågavarande ändamål är behöfligt jern- .
väl för år 1900, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen
att på extra stat för år 1900 anvisa, för bestridande af statsverkets
andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.
Sedan Riksdagen år 1891, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts
hos Riksdagen gjorda framställning om förändrad organisation af landtbruksinstitutet
vid Ultuna, beslutat, bland annat, att, med godkännande
af en för nämnda institut uppgjord stat, slutande å 49,000 kronor,
bibehålla det å sjette hufvudtiteln under denna anslagstitel uppförda
ordinarie anslag till institutet vid oförändradt belopp, 20,000 kronor,
samt på extra stat för år 1892 anvisa för aflöningar och öfriga institutets
utgifter 29,000 kronor, har Riksdagen jemväl för hvart af
åren 1893—1899 på extra stat anvisat för berörda ändamål ett anslag
å sistnämnda belopp.
Nu har visserligen styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna afgifvit
underdånigt förslag till, bland annat, omorganisation af lärarekrafterna
vid institutet, i sammanhang hvarmed hemstälts om uppförande
å ordinarie stat af hela det erforderliga aflöningsbeloppet Men
då samtliga de myndigheter, som böra i ärendet höras, ännu icke hunnit
afgifva underdåniga utlåtanden, kan jag icke nu göra någon framställning
om ändring i de bestående förhållandena, om ock jag anser sannolikt,
att jag skall kunna framdeles under Riksdagens fortgång anmäla
ärendet.
79
Sjette hufvudtiteln.
Jag får derför tillstyrka, att Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att på extra stat för år 1900 anvisa, till aflöning ar och öfriga utgifter
vid Ultima landtbruksinstitut, 29,000 kronor.
För hvart af åren 1894—1899 har Riksdagen för uppehållande af
undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp anvisat 8,000 kronor.
Nu har styrelsen för detta mejeriinstitut uti underdånig skrifvelse
den 10 september 1898, liksom vid föregående tillfällen, hemstält, att
för ifrågavarande ändamål måtte af Riksdagen äskas ett förhöjdt belopp
af 10,000 kronor.
Då landtbruksstyrelsen den 11 november 1898 häröfver afgifvit
underdånigt utlåtande, har styrelsen, med förmälan att styrelsen samma
dag afgifvit utlåtande angående förändrad organisation af landtbruksinstitutet
vid Alnarp, i anslutning dertill hemstält om ifrågavarande
anslags uppförande å ordinarie stat med förändradt belopp. Men vid
det förhållande att den omförmälda organisationsfrågan fortfarande är
under utredning, anser jag lämpligast att icke för år 1900 ifrågasätta
någon ändring i det senast beviljade anslaget för nu ifrågavarande
ändamål; och får jag derför hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att, för uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp,
för år 1900 anvisa på extra stat ett anslag af 8,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
Jemlik! landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 30 september
nästlidna år derom gjorda framställningar tillstyrker jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å extra stat för år
1900 anvisa
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt,-bruksrnöten 7,500 kronor samt
till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur, redskap
och maskiner samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
12,500 kronor.
Sedan 1876 års Riksdag på extra stat för år 1877 beviljat medel
för att användas såsom bidrag till underhåll af kemiska stationer för
[24.]
Mejeriinstitntet
vid Al
narp.
[25.]
Allmänna
landtbruks
möten.
[26.]
Prisbelöningar
vid allmänna
landtbruksmöten.
[27.]
Agrikulturkemiska
stationer.
80
Sjette liufvudtiteln.
jordbrukets och näringarnes behof, har årligen för enahanda ändamål
anslag stälts till Eders Kongl. Maj:ts förfogande. Anslaget afsåg ursprungligen
att lemna understöd till fyra anstalter, men har sedermera
höjts dels för att bereda understöd åt flere anstalter och dels för att
höja beloppet af dessa understöd. Sålunda beviljade 1888 års Riksdag,
på framställning af Eders Kongl. Maj:t, såsom bidrag till underhåll af
sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes behof — inom
de orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i
förening, förbunde sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för
detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta
aflöningen till dessa och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna
för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof — på extra stat för år 1889 ett anslag af
4,000 kronor för hvarje station, eller tillhopa 28,000 kronor. Med
detta belopp och i enlighet med dessa bestämmelser bär sedermera
anslaget årligen utgått. De sju anstalter, som kommit i åtnjutande af
bidrag, äro de kemiska stationerna i Jönköping, Kalmar, Halmstad,
Skara, Örebro, Vesterås och Hernösand.
Ku har Gotlands läns hushållningssällskap inkommit med underdåniga
framställningar i fråga om erhållande af statsbidrag till eu
kemisk station i Visby. Hushållningssällskapet har nemligen till en
början uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Gotlands län med underdånig skrifvelse den 28
januari 1898 öfverlemnad och till nådigt bifall förordad ansökning anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1899
anvisa 4,000 kronor såsom bidrag till underhåll af en kemisk station i
Visby för jordbrukets och näringarnes behof, för hvilken station hushållningssällskapet,
ensamt eller i förening med landstinget, ville förbinda
sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jemte
bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta aflöningen
till dessa och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för
laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för
stationens behof.
Till stöd för denna ansökning anför hushållningssällskapet, att sällskapet
länge eftersträfvat att på Gotland få till stånd en kemisk station
för. jordbrukets och näringarnes behof; att, oaktadt förbättrade
kommunikationer, beröringen med fastlandet och der inrättade kemiska
stationer dock förblefve alltför ofullständig för att vid en starkt tillväxande
förbrukning af beredda gödningsämnen och fodermedel samt
andra jordbrukets förnödenheter uppnå en snabb och verksam kontroll
81
Sjette liufvudtiteln.
till skydd mot förledande erbjudanden af billiga, underhaltiga, om ej förfalskade,
varor, af bvilka den mindre kunnige jordbrukaren blott alltför
villigt begagnade sig; att ett verkande värn mot dessa missförhållanden
vore så mycket mera behöfligt, som Gotlands jordbruk vore stadt i en
gryende utveckling till ett mera rationel och intensivt än hvad af ålder
varit förhållandet, samt företagsamheten vore allmän och liflig; att
svåra motgångar, vållade genom bedrägeri i handel, lätteligen skulle
härutinnan göra betänkligt afbräck; att hushållningssällskapet efter
underhandling med styrelsen för Roma sockerfabrik år 1895 beslutit
att vid denna fabrik inrätta en kemisk station för jordbrukets och näringarnes
behof, för hvilken station fabriken ej allenast upplät fri lokal
för laboratorium och fria bostäder för kemisterna utan äfven tillät sin
egen kemist att, såvidt hans åligganden vid fabriken det medgåfve,
åtaga sig befattningen såsom föreståndare; att hushållningssällskapet
för år 1896 anslagit till laboratorium och inventarier 1,000 kronor och
till lön åt föreståndaren 500 kronor; att det emellertid snart visat sig,
att fabrikens egna kemiska arbeten allt för starkt upptoge kemisternas
tid, för att de af länets jordbrukare och näringsidkare påkallade analyserna
skulle kunna i rätt tid utföras; samt att hushållningssällskapet,
angeläget att fullfölja det angifna syftet, beslutit att för år 1898 anslå
2,000 kronor för inrättandet af en kemisk station i Visby, medelpunkten
för öns handel och samfärdsel och tillika den plats å ön, der stationen
borde kunna lättast åstadkommas.
Sedermera har hushållningssällskapet, likaledes uti en till Eders
Kongl. Maj:t stöld och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
länet med underdånig skrifvelse den 8 september nästlidna år öfverlemnad
och till nådigt bifall förordad ansökning, med hänvisande till
sin ofvan omförmälda framställning, anfört, att sällskapet af under
nästlidna år vunnen erfarenhet vid den i Visby af sällskapet i inskränkt
omfång upprättade kemiska stationen för jordbrukets och näringarnes
behof ytterligare stadfästs i sin uppfattning af de stora fördelar,
en fullständig dylik station derstädes, sådan den endast med understöd
af statsmedel kunde åstadkommas, skulle bereda ortens jordbruk
och näringar, samt på grund deraf, med förnyande af sin tidigare
gjorda ansökning om statsbidrag för år 1899 till belopp af 4,000 kronor,
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t, täcktes hos Riksdagen göra framställning
om dylikt statsbidrag för år 1900.
Sedan dessa framställningar hvar för sig remitterats till landtbruksstyrelsen,
har denna styrelse inkommit med underdånigt utlåtande
i ämnet af den 30 september 1898.
• Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami 7 Afd. 1 Raft.
11
82
Sjette liufvudtiteln.
. Uti detta utlåtande tiar landtbruksstyrelsen till en början framhållit,
att det anslag af 28,000 kronor, som under senaste åren beviljats till
upprätthållande af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes
behof, borde äfven för år 1900 beviljas under enahanda vilkor,
som förut för detsamma stadgats.
Landtbruksstyrelsen har derefter, med anledning af de från Gotlands
läns hushållningssällskap inkomna ansökningarne om statsunderstöd
till underhåll af en kemisk station i Visby af samma beskaffenhet
som de stationer, till hvilka statsbidrag hittills utgått, till en början
erinrat om det intresse, som inom orten ådagalagts för att en sådan
station skulle komma till stånd och som tagit sig uttryck dels i det anslag
af 2,000 kronor, som hushållningssällskapet för år 1898 för inrättande
af anstalten anvisat, dels ock deruti att länets landsting,
på sätt inhemtades af bifogade utdrag af dess protokoll, för stationens
underhåll under år 1899 anslagit ett belopp af 2,000 kronor.
Uti en till styrelsen från statens landtbruksingeniör i länet inkommen,
styrelsens underdåniga skrifvelse bilagd skrift hade — fortsätter styrelsen
— bemälde landtbruksingeniör med anledning af förevarande framställningar
framhållit betydelsen af att inom Gotlands län en kemisk
station blefve för allmänheten tillgänglig och tillika andragit, att redan
för ett par tiotal år tillbaka försök å Gotland blifvit gjorda för inrättande
af en kemisk station derstädes, men att på grund af allmänhetens bristande
kunskap om värdet af kemiska undersökningar, hvaraf följden
blifvit att stationen ej i nämnvärd grad anlitats, samt då hushållningssällskapets
tillgångar ej medgifvit, att stationen inrättades för
en mera omfattande verksamhet, detta försök ej krönts med framgång;
att den raska utveckling, som Gotlands jordbruk, handel och
industri under senaste årtiondet haft att uppvisa, emellertid helt och
hållet ändrat öns ekonomiska förhållanden, hvilket framginge af storleken
af den import till Gotland, som numera egde rum af konstgjorda
gödselmedel, foderkakor m. in., äfvensom af exporten derifrån utaf
smör och råsocker; att af det arbete, som redan utförts vid den nyinrättade
stationen, kunde slutas till, att den för framtiden skulle lemna
full sysselsättning åt åtminstone en, tidtals två kemister; samt att Gotlands
afskilda läge under alla förhållanden försvårade och tidtals omöjliggjorde
varuprofs öfversändande till och från fastlandet.
Till utredning angående det gotländska jordbrukets under de senaste
åren visade uppsving har landtbruksstyrelsen åberopat, bland
annat, att enligt Visby tullkammares uppgifter, offentliggjorda i Gotlands
Sjette liufvudtiteln. 83
läns hushållningssällskaps årsberättelser, till Gotland infördes under
nedanstående år:
18 9 4 |
18 9 5 |
18 9 7 |
||||
• från ut-landet. |
från Sverige. |
från ut-landet. |
från Sverige. |
från ut-landet. |
från Sverige. |
|
kg- |
kg- |
kg- |
kg- |
kg- |
kg- |
|
Oljekakor .......................... |
10,000 |
468,808 |
156,003 |
546,337 |
360,175 |
831,400 |
Gödselmedel........................ |
1,404,488 |
1,883,131 |
1,702,300 |
2,351,273 |
3,811,488 |
2,517,740 |
Importen hade således under nämnda tidrymd af gödselmedel nära
fördubblats och af oljekakor nära tredubblats.
Vidare anför landtbruksstyrelsen att, enligt styrelsen från hushållningssällskapet
tillhandakommen uppgift, sällskapet fattat beslut derom
att, i den händelse med statsmedel understödd kemisk station blefve i
Visby inrättad, dit skulle förläggas den nu i Hemse anordnade mjölkkontrollanstalten,
hvilket icke kunde anses annat än som särdeles lämpligt, då
nämnda stad vore medelpunkten för öns kommunikationer och antalet
mjölkundersökningar, som under senare år vid kontrollanstalten i Hemse
utförts, årligen uppgått till mellan 6,000 och 7,000; att i den mån de
å Gotland redan påbörjade myrodlingarna komme att ökas, dessa torde
blifva i allt större behof utaf stödet från en kemisk station, på samma
gång som de derigenom helt säkert skulle komma att äfven vinna i omfattning;
att om det sålunda icke med skäl kunde förnekas, att under
nuvarande förhållanden ett synnerligen starkt behof inom Gotlands län
gjorde sig gällande att få tillförlitliga kemiska undersökningar för öns
räkning utförda, kunde det å andra sidan ej heller bestridas, att det
vore förenadt med synnerlig svårighet för öns befolkning att för sådant
ändamål vända sig till fastlandet, särskildt vintertiden, då dylika
undersökningar mest förekomme; att erfarenheten jemväl visat, att den
svenska allmogen icke gerna funne sig vid att alltför länge vänta på
besked, då undersökning af ifrågavarande art blifvit begärd, liksom
också värdet af en dylik undersökning ofta till icke ringa del berodde
derpå, att den blefve inom den allra närmaste tiden utförd; att just
på denna omständighet också berott, att den anordning, som blifvit å
Gotland förut vidtagen med anställandet å vissa orter af så kallade
proftagare med uppdrag att afsända prof till undersökning vid fast
-
84
Sjette liufvudtiteln.
landets kemiska stationer, förlorat allmänhetens förtroende och till följd
deraf alldeles misslyckats; att af det sagda torde med full tydlighet
framgå behöfligheten för Gotland deraf, att ön erhölle en egen kemisk
station och att, då Gotland icke kunde draga fördel af fastlandets kemiska
stationer, billigheten syntes kräfva, att den kemiska station, hvaraf
Gotland visat sig vara i behof, blefve understödd med statsmedel.
Beträffande beloppet af det behöfliga statsunderstödet har landtbruksstyrelsen
slutligen anfört, att detta icke lämpligen borde sättas
lägre än det statsunderstöd, som numera tillkomme de med statsmedel
understödda kemiska stationerna, eller 4,000 kronor. För att undersökningarna
vid stationen skulle kunna ega värde, måste nemligen fullt
kompetenta personer vid densamma anställas och stationen vara fullt
utrustad med tidsenliga vetenskapliga hjelpmedel, och då stationen, om
den blefve med statsmedel understödd, måste vara underkastad de för
de med statsmedel understödda kemiska stationerna gällande reglemente
och instruktion, komme den i sådant fall ej heller att ega rätt
att undandraga sig utförandet af något slag af undersökningar, som
höra till de kemiska stationernas verksamhetsområde. Erfarenheten
hade också ådagalagt, att ett dylikt statsunderstöd varit för stationerna
väl behöfligt. Utgifterna för dessa hade under år 1897 uppgått till
följande belopp nemligen vid den kemiska stationen i: Jönköping 10,693
kronor 57 öre, Kalmar 13,674 kronor 46 öre, Halmstad 10,917 kronor
15 öre, Skara 8,147 kronor 75 öre, Örebro 10,774 kronor 7 öre, Vesterås
9,430 kronor 1 öre och Hernösand 7,963 kronor 99 öre eller i medeltal
för samtliga stationerna till omkring 10,230 kronor. Något skäl, hvarföre
kostnaderna för den tilltänkta utvidgade kemiska stationen i Visby
skulle blifva väsentligen lägre än för öfriga kemiska stationer, torde
icke kunna påvisas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen,
som icke ansett skäl vara för handen att förorda, det understöd till
den kemiska stationen i Visby utverkades för år 1899, i underdånighet
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte till 1899 års Riksdag aflåta
nådig proposition med hemställan, att Riksdagen måtte såsom bidrag
till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes
behof på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 4,000 kronor
för hvarje station eller tillhopa 32,000 kronor.
Af hvad sålunda förekommit torde behofvet för Gotland af en
anstalt utaf ifrågavarande slag få anses till fullo ådagalagdt; och synes,
85
Sjette hufvudtiteln.
med hänsyn till önskvärdheten deraf att jemväl denna anstalt blifver
genom tillräckligt anslag satt i tillfälle att redan från början på ett
för orten fullt gagnande sätt utöfva sin verksamhet, skäl vara, att
staten till denna anstalt bidrager med enahanda belopp, som tilldelats
öfriga ofvan nämnda stationer.
Då jag, i likhet med landtbruksstyrelsen, anser, att detta understöd
lämpligen bör utgå från och med nästkommande år, tillåter jag mig
alltså hemställa, att för beredande af tillgångar till underhåll af såväl
ifrågavarande anstalt i Visby som äfven öfriga omförmälda sju kemiska
stationer, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1900 anvisa såsom bidrag till underhåll af
åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes behof — inom de orter,
der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit
sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jemte
bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta aflöningen
till dessa och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för
laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för
stationens behof — 4,000 kronor för hvarje station eller tillhopa 32,000
kronor.
För hvart och ett af de sist förflutna fyra åren har Riksdagen såsom
bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk
anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att länets landsting
och hushållningssällskap till anstaltens underhåll bidroge med sammanlagdt
minst 3,000 kronor — på extra stat anvisat ett anslag af
5,000 kronor.
Emellertid fann Eders Kongl. Maj:t på skäl, hvilka omförmälas
uti det vid Eders Kong]. Maj:ts nådiga proposition till nästlidna års
Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof fogade protokoll
öfver civilärenden, godt föreslå Riksdagen att såsom bidrag till en
anstalt af ifrågavarande slag, under vilkor af bidrag från landsting
och hushållningssällskap af minst 3,000 kronor, för innevarande år anvisa
ett anslag af 7,000 kronor.
Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef på det sätt bifallen,
att Riksdagen för ifrågavarande ändamål, under vilkor att från länets
landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lemnades till anstaltens
underhåll med sammanlagdt minst 3,750 kronor, på extra stat
för innevarande år anvisade ett anslag af 6,250 kronor.
Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med
underdånig utlåtande af den 26 oktober 1898 öfverlemnad och till nå
-
[28.]
Kemisk-växtbiologiak
anstalt
inom
Norrbottens
län.
[29.]
Frökontroll
anstalter.
[30.]
Elev i boskapsskötsel
och mejerihushållning.
[31.]
Svenska mosskulturförenin
•
gen.
86 Sjette hufvudtiteln.
digt bifall förordad ansökning har Norrbottens läns hushållningssällskap
— med förmälan att hushållningssällskapet samt länets landsting,
hvart för sig, beslutit att såsom bidrag till underhåll af eu kemiskväxtbiologisk
anstalt för innevarande år äfvensom för ett hvart af
de fyra närmast följande anvisa 1,875 kronor — i underdånighet anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till innevarande års Riksdag göra framställning
om ett anslag af 6,250 kronor för år 1900 såsom bidrag till
underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt
inom Norrbottens län.
Landtbruksstyrelsen har uti sitt underdåniga utlåtande vitsordat,
att ifrågavarande anstalt hittills blifvit på ett i alla afseenden tillfredsställande
sätt ledd, och att arbetena vid densamma omsorgsfullt utförts;
och då anstaltens verksamhet synes böra fortsättas, tillstyrker jag, att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd
kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att från
länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lemnas till
anstaltens underhåll med sammanlagdt minst 3,750 kronor — på extra
stat för år 1900 anvisa ett anslag af 6,250 kronor.
Vidare tillstyrker jag, i enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 30 september 1898 hemstält, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1900 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor för
hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som
af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka
anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl. Maj:t fastställas
; samt
att, till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,
på extra stat för år 1900 anvisa 1,000 kronor.
Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift har svenska mosskulturföreningen,
med bifogande af en berättelse om föreningens verksamhet
under år 1897, i underdånighet anhållit om aflåtande af nådig
proposition om ett statsanslag af 15,000 kronor för fortsatt bedrifvande
af föreningens verksamhet under år 1900.
87
Sjette hufyudtiteln.
Till följd af härå erhållen nådig remiss har landtbruksstyrelsen
afgifvit underdånigt utlåtande af den 30 september 1898 och deri tillstyrkt
bifall till förevarande framställning; och får jag i enlighet härmed
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till understöd åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat
för år 1900 anvisa ett anslag af 15,000 kronor.
Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t vilja, på sätt landtbruksstyrelsen
hemstält, angående vilkoren för anslagets åtnjutande meddela
enahanda bestämmelser, som i fråga om anslaget för innevarande år
blifvit stadgade, och sålunda, bland annat, föreskrifva, att ett för statens
räkning utsedt. ombud, för hvilket kostnaden bör bestridas af föreningen,
skall deltaga i revisionen af föreningens förvaltning med skyldighet
att om revisionen afgifva yttrande till civildepartementet för att
genom dess försorg tillställas landtbruksstyrelsen, samt att föreningen
fortfarande skall vara underkastad särskild inspektion från statens sida
af föreningens verksamhet, hvilken inspektion framdeles, likasom för
innevarande år, bör tillkomma landtbruksstyrelsen.
Med underdånig skrifvelse den 18 november 1898 har chefen för [32.]
Sveriges geologiska undersökning öfverlemnat förslagsberäkning öfver Geologiska
de under år 1900 till fullföljande af de geologiska arbetena erforder- undersokmn''
liga medel. Beräkningen upptager utgifterna till 96,000 kronor, deraf för:
g ärna.
Aflöning en.
Löner och arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 59,950:
Fältarbetena.
Rese- och traktamentsersättning m. m.....
» 19,000:
By råafdelning en.
Inventarier, ritmateriel, kemikalier o. d............................ » 2,000: —
Biblioteket och samlingarna.
Böcker, kartor och samlingar ........................................... » 1,700: —
Transport kronor 82,650: —
88
Sjette hufvudtiteln.
Transport kronor 82,650:
i i no r
Kart- och boktrycket.
Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt
originalritningar :.............................................................
Färme, lyse och diverse utgifter.
Omkostnader
» 12,000: —
» 1,350: —
Summa kronor 96,000: —
Denna förslagsberäkning öfverensstämmer i afseende å utgifterna
med den, söm för detta år framlades för 1898 års Riksdag, med undantag
deraf att aflöningssumman och dermed också slutsumman ökats
med 500 kronor, hvilket betingats deraf att å ena sidan löneförhöjning
beräknats med 500 kronor för hvardera af två geologer, hvilka enligt
gällande bestämmelser skulle från och med år 1900 blifva dertill berättigade,
samt å andra sidan ett arfvode, som förut med 500 kronor
om året utgått till en af geologerna, enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut
den 17 december 1897 icke vidare kommer att utgå.
Till betäckande af dessa utgifter påräknar chefen omkring 500
kronor genom försäljning af kartor och andra publikationer; och det
anslagsbelopp, som bör för år 1900 af Riksdagen begäras, beräknas
derför af chefen till 95,500 kronor.
I öfverensstämmelse med den af chefen för undersökningen uppgjorda
förslagsberäkning hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att, för fortsättande under år 1900 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 95,500 kronor.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
rgo ~i Från ordinarie anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna
Andreinstruk- utgår aflöning med 2,000 kronor till en instruktör i husslöjd, hvilken
töri husslöjd, tjensteman dessutom är berättigad att komma i åtnjutande af tre ålderstillägg,
hvart å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad
tjenstgöring.
Sjette hufvudtiteln. 89
Härjemte har Riksdagen för hvarje år från och med år 1878 å
extra stat under denna anslagstitel anvisat medel för anställande af en
andre undervisare eller, såsom befattningen numera benämnes, instruktör
i husslöjd. Intill år 1885 utgick aflöningen åt denne tjensteman
med 2,000 kronor, men, sedan dåvarande innehafvaren af befattningen
Wilhelm Nordin under mer än fem år skött densamma, höjde Riksdagen
för år 1885 det tör ändamålet förut anvisade anslaget med 500 kronor
för beredande af ålderstillägg åt Nordin, hvilken derigenom erhöll en
aflöning af 2,500 kronor. Med detta belopp utgick aflöningen till och
med år 1889, hvilket år Riksdagen anvisade för år 1890 500 kronor
såsom personligt ytterligare ålderstillägg åt Nordin. Sedan denne den
22 augusti 1890 förordnats till instruktör i husslöjd å ordinarie stat,
minskades i följd deraf aflöningen till andre instruktören till sitt ursprungliga
belopp, 2;000 kronor. Emellertid beviljade 1894 års Riksdag
såsom personligt ålderstillägg till nuvarande andre instruktören i husslöjd
Jonas Wallander, hvilken då alltsedan den 14 maj 1889 oafbrutet
tjenstgjort såsom instruktör i husslöjd, för år 1895 50Ö kronor, hvarigenom
WMllander kom att åtnjuta en aflöning af 2,500 kronor, hvilket
belopp sedermera för åren 1896, 1897, 1898 och 1899 af Riksdagen
för enahanda ändamål beviljats.
Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med
underdånig skrifvelse den 30 september 1898 insänd skrift har nu
W allander anhållit om aflåtande af framställning till Riksdagen derom,
att han finge från och med år 1900 komma i åtnjutande af ett andra
lönetillägg af 500 kronor.
För egen del har landtbruksstyrelsen, enär behofvet af en andre
instruktör i husslöjd fortfarande syntes böra tillgodoses, samt Wallander,
derest hans tjenstgöring i nämnda egenskap komme att på samma förtj
enst fulla sätt som hittills fortgå, syntes böra, i likhet med hvad fallet
varit med Nordin, efter tio års väl vitsordad tjenstgöring komma i
åtnjutande af ålderstillägg med 1,000 kronor för år, hemstält att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1900 på extra stat
bevilja för anställande af en andre instruktör i husslöjd 2,000 kronor
och såsom personligt ålderstillägg till Wallander 1,000 kronor, eller tillhopa
3,000 kronor.
Sedan Wallander enligt nådiga brefvet den 22 december 1898 förklarats
berättigad att för innevarande år, i likhet med för de fyra senast förflutna,
åtnjuta det honom af Riksdagen beviljade personliga ålderstillägg,
kommer han att vid ingången af nästkommande år, derest han då såsom
andre instruktör i husslöjd fortfarande qvarstår, hafva under fem
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. I Höft. 12
[34.]
Väfskolan i
Borås.
[35.]
Anslag till
handelsundervisning.
90 Sjette hufvudtiteln.
år åtnjutit första ålderstillägget å sitt arfvode. Billigheten synes derför
kräfva, att Wallander från och med nästkommande år undfår ett andra
ålderstillägg å 500 kronor.
Jag tillåter mig således hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1900 anvisa, till anställande af en andre
instruktör i husslöjd, 2,000 kronor och, såsom personligt ålderstillägg till
andre instruktören Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna egenskap
med godt vitsord tjenstgör, 1,000 kronor, eller tillhopa 3,000
kronor.
Vidare hemställer jag, med anledning jemväl af en af styrelsen
för tekniska elementarskolan i Borås i ämnet g[ord, af kommerskollegium
med eget underdånigt utlåtande af den 25 oktober 1898 insänd
framställning, dervid fogats bevis att Elfsborgs läns landsting anvisat
ett belopp af 1,000 kronor såsom bidrag till aflöning under innevarande
år åt eu andre lärare vid väfskolan i Borås, att Eders Kongl. Maj:t
måtte, i likhet med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1900 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs läns
landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften
af statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af en
andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda
belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest
tillskjutet.
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.
Efter det Riksdagen, som för hvart och ett af åren 1894—1898
på extra stat anvisat ett anslag af 15,000 kronor att af Eders Kongl.
Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska
handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade,
att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Frans Schartaus
praktiska handelsinstitut anginge, att grosshandelssocieteten i Stockholm
fortfarande till instituten letnnade årligt understöd till minst samma
belopp som dittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl.
Maj:t kunde finna skäligt bestämma, för år 1899 på extra stat för
nämnda ändamål anvisat ett förhöjdt anslag af 20,000 kronor under
91
Sjette hufvudtiteln.
enahanda förutsättning, har Eders Kong]. Maj:t genom nådigt bref den
27 maj 1898 förordnat, att ifrågavarande af Riksdagen anvisade anslag,
20,000 kronor, skulle användas till understöd åt nämnda båda handelsinstitut
under följande vilkor och förbehåll, nemligen:
att vid hvardera åt instituten skulle beredas tillfälle till afgiftsfri
undervisning för minst tio medellösa elever och att för öfrigt
nedsättning i elevafgifterna borde ske i den mån institutets styrelse
pröfvade eleverna deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100
kronor för hvarje elev;
att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1898—1899
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster
och utgifter för undervisningen under nämnda läsår, samt om det belopp,
som, utöfver erlagda elevafgifter, skulle influtit, derest samtliga
eleverna, frielevema inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;
att understödet skulle, efter pröfning på grund af berörda uppgifter,
i mån af behof, fördelas emellan instituten för att användas i
främsta rummet till godtgörande af skillnaden mellan de elevafgifter,
som erlagts, och de afgifter, som skolat erläggas, om alla eleverna,
frieleverna inberäknade, erlagt fulla afgifter, och i andra rummet till
gäldande af det belopp, hvarmed, oaktadt berörda godtgörelse, inkomsterna
tilläfventyrs under stege utgifterna; samt
att understödsbeloppen icke finge lyftas förr än dels, hvad Göteborgs
handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad
Schartaus handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm
lemna! understöd till minst samma belopp som dittills, dels ock genom
inspektion af sakkunnig person, som af Eders Kongl. Maj:t utsåges,
visshet vunnits att undervisningen vid instituten under det gångna
läsåret bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant
sätt, att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.
I särskilda till Eders Kongl. Maj:t stälda skrifter hafva styrelserna
för ifrågavarande båda institut anhållit, att understöd af allmänna medel
jemväl för år 1900 måtte instituten beredas.
Styrelsen för Göteborgs handelsinstitut har dervid anfört bland annat:
att styrelsen ansett sig af förberörda, för år 1899 anvisade anslag
kunna beräkna såsom kommande på Göteborgs handelsinstituts lott
omkring 14,000 kronor och på grund deraf för läsåret 1898—1899 beviljat
dels friplats åt 16 elever, deraf 2 i fackkursen samt 5 i andra
och 9 i första klassen, dels ock nedsättning i elevafgiften till 100
92
Sjette hufvudtltelii.
kronor för 47 elever, deraf 4 i fackkursen samt 15 i andra och 28 i första
klassen; att, då elevafgifterna utgjorde i första klassen 280 kronor och i
öfriga afdelningar 320 kronor, skillnaden mellan det belopp, som i elevafgifter
erlades, och det belopp, som skulle hafva influtit, om alla eleverna,
frieleverna inberäknade, erlagt fulla afgifter, sålunda utgjorde 13,980 kr.;
att till erhållande af friplatser visserligen anmält sig ett betydligt större
antal elever än som med hänsyn till anslagets storlek kunde ifrågakomma,
men att, ehuru styrelsen gerna velat kunna med friplats ihågkomma
ännu några förtjente och behöfvande sökande, -styrelsen dock måste
med tacksamhet erkänna, att anslaget för närvarande täckte, åtminstone
tillnärmelsevis, de mest trängande behofven af friplatser och nedsättningar
i afgifterna; att vid 1898 års hösttermins början i läroverket
intagits 98 elever och qvarstått från föregående arbetsår 46, hvadan
hela antalet elever uppgått till 144, fördelade på följande sätt: fackkursen
20 elever, andra klassen A 22, andra klassen B 23, första
klassen A 25, första klassen B 26 och första klassen C 28 elever; att
af dessa elever något öfver 60 vore från Göteborg, en från utlandet och
de öfrige från olika delar af södra och mellersta Sverige; samt att af
de elever, som under förra arbetsåret lemnade institutet, de fleste redan
erhållit plats, det öfvervägande antalet, omkring V3, i Göteborg, hvaremot,
såsom vanligt, några antagit plats på utländska kontor, i allmänhet dock
med afsigt att sedermera återvända till hemlandet och der tillgodogöra
sig sina förvärfvade kunskaper.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, har styrelsen i underdånighet
anhållit, att Eders Kongl. Magt täcktes äfven för år 1900 bereda
Göteborgs handelsinstitut understöd af statsmedel till det belopp, som
Eders Kongl. Maj:t i betraktande af föreliggande omständigheter kunde
finna skäligt.
Styrelsen för grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut har i sin förenämnda ansökning i
underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för år 1900 bevilja de båda handelsinstituten ett understöd af statsmedel
att utgå med samma belopp som det för år 1899 beviljade eller
20,000 kronor; och har styrelsen i öfrigt andragit, att, på sätt framginge
af en den underdåniga ansökningen bilagd katalog, elevantalet
vid institutet innevarande läsår utgjorde 83, eller det högsta antal
institutet med sitt nuvarande utrymme kunde mottaga; samt att, då
emellertid under de senaste åren och särskildt under år 1898 tilloppet
till institutet varit så stort, att många anmälningar på grund af bristande
utrymme måst tillbakavisas, grosshandelssocietetens deputerade,
93
Sjette hufvudtiteln.
för att möjliggöra inrättandet af parallelklasser, anslagit medel för en
tillbyggnad af läroverkshuset, hvilken torde komma att utföras under
loppet af år 1899, hvarjemte af berörda katalog vidare inhemtas, att
af institutets 83 elever 42 erlägga full årsafgift med 225 kronor, 23
nedsatt afgift med 100 kronor och 18 innehafva friplats.
Till följd af särskilda nådiga remisser har kommerskollegium afgift
underdånigt utlåtande i ämnet af den 11 oktober 1898 och dervid
till en början erinrat, att kollegium med underdånigt utlåtande den 20
september 1898 angående utbetalande till handelsinstituten af statsanslaget
för år 1898 öfverlemnat en af inspektören för ifrågavarande läroverk
afgifven berättelse, enligt hvilken undervisningen vid handelsinstituten
under läsåret 1897—1898 bedrifvits i sådan omfattning och
utsträckning samt på sådant sätt, att den kunde anses med institutens
ändamål öfverensstämmande. I sistberörda underdåniga utlåtande hade
kollegium jemväl lemnat redogörelse för handelsinstitutens inkomster
och utgifter under samma läsår. Af denna redogörelse framginge, att
vid Göteborgs handelsinstitut samtliga inkomster, statsunderstödet dock
ej deri inberäknadt, utgjort 38,492 kronor 43 öre och samtliga utgifter
30,929 kronor 13 öre, samt att vid Schartaus handelsinstitut inkomsterna,
likadeles oberäknadt statsunderstödet, utgjort 19,075 kronor och
utgifterna 24,513 kronor 3 öre, dervid emellertid kollegium, då Göteborgs
handelsinstituts verksamhet under sistnämnda läsår sålunda medfört
ett i ekonomiskt afseende fördelaktigt resultat, inhemtat, att detta
handelsinstitut hade att emotse ökade utgifter till följd deraf, att en
löneförhöjning åt institutets lärare vore, såsom af omständigheterna
påkallad, afsedd att genomföras, om möjligt, redan under innevarande
läsår.
Hvad beträffade nu förevarande ansökningar om fortfarande
statsunderstöd åt de båda förnämsta handelsinstituten i landet, hade
kollegium ansett sådant understöd önskvärdt, särskildt för beredande
af tillfälle åt mindre bemedlade att utan afgift eller mot nedsatt
sådan begagna sig af undervisningen; och då, enligt hvad af handlingarne
framginge, elevantalet vid instituten vore under innevarande läsår
större än någonsin tillförene, samt, hvad anginge Schartaus handelsinstitut,
nått det högsta antal, institutet med sitt nuvarande utrymme
kunde mottaga, hvarför en tillbyggnad af läroverkshuset beslutats för
att derigenom möjliggöra inrättandet af parallelklasser, har kollegium,
under åberopande i öfrigt af hvad kollegium anfört i underdåniga
utlåtanden i ämnet den 20 oktober 1896 och den 13 oktober
1897, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd
94
Sjette hufvudtiteln.
för beredande åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i
Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, af
understöd för år 1900 af allmänna medel till enahanda belopp, som för
år 1899 blifvit för ändamålet bestämdt, eller 20,000 kronor, att användas
efter hufvudsakligen de grunder och på de vilkor, som funnes angifna
i nådiga brefvet den 27 maj 1898.
Frågan om fördelning mellan instituten af 1898 års anslag för
ifrågavarande ändamål har den 21 oktober samma år inför Eders Kongl.
Makt föredragits. Dervid upplystes rörande förhållandena under läsåret
1897 — 1898, att vid Göteborgs handelsinstitut, om alla eleverna erlagt
fulla elevafgifter, skulle af dem hafva erlagts 38,320 kronor, men att
de influtna elevafgifterna uppgått till endast 28,900 kronor, i följd
hvaraf en brist uppstått af 9,420 kronor, samt att vid Schartaus handelsinstitut
i elevafgifter influtit 11,575 kronor, hvaremot, om samtliga
eleverna erlagt full afgift, i elevafgifter skulle hafva influtit 18,000
kronor, hvadan alltså skillnaden utgjorde 6,425 kronor. Då 1898 års
anslag, som utgjorde allenast 15,000 kronor, sålunda icke lemnade tillgång
till fullt täckande af berörda skillnadsbelopp, blef anslaget
mellan handelsinstituten fördeladt i proportion till de understödsbelopp,
hvartill de vore berättigade, dervid tilldelades Göteborgs handelsinstitut
8,917 kronor 64 öre och Frans Schartaus handelsinstitut 6,082 kronor
36 öre.
Lika med kommerskollegium anser jag, att enahanda belopp, som
för innevarande år beviljats till understöd åt de båda handelsinstituten,
eller 20,000 kronor, bör af Riksdagen äskas jemväl för år 1900; och
jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1900 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor
att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut
och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus
praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut
beträffar, att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Frans Schartaus
praktiska handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i Stockholm
fortfarande till instituten lemna årligt understöd till minst samma
belopp som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma.
Befrämjande
af svenska
alsters afsättning
i ut1
andet.
Handels
stipendier.
På extra stat har Riksdagen anvisat till befrämjande af afsättning
i främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar
för hvart och ett af åren 1897—1899 ett anslag af 15,000 kronor
95
Sjette hufvudtiteln.
samt till handelsstipendier för hvardera året 1897 och 1898 10,000
kronor och för år 1899 20,000 kronor.
Af förstnämnda anslag för innevarande år har Eders Kongl. Maj:t
den 14 oktober 1898 dels, i likhet med hvad under flere föregående
år egt rum, beviljat till mejeriagenturen i Manchester 8,500 kronor och
till fiskeriagenturen i norra Tyskland 5,000 kronor, dels ock förklarat
sig vilja framdeles besluta i afseende å dispositionen af återstoden,
1,500 kronor.
Hvad angår det för år 1898 beviljade anslaget å 10,000 kronor
till handelsstipendier, har Eders Kongl. Maj:t genom beslut den 4
februari 1898. i enlighet med hvad af kommerskollegium föreslagits,
tilldelat fortsättningsstipendier med 1,750 kronor åt hvardera
af två stipendiater för år 1897, af hvilka den ene skulle i Ryssland
inhemta ytterligare erfarenhet om vilkoren för försäljning derstädes af
svenska jern- och stålvaror samt maskiner, och den andre skulle i
nämnda land inhemta ytterligare erfarenhet om vilkoren för afsättning
derstädes af svenska landtbruksmaskiner och redskap samt andra der
säljbara exportartiklar, äfvensom två nya stipendier med dels 3,000
kronor åt en person iför att i norra Afrika inhemta erfarenhet om vilkoren
för afsättning derstädes af der säljbara svenska exportartiklar,
dels ock 3,500 kronor åt en person för att i södra Afrika inhemta erfarenhet
om vilkoren för afsättning derstädes af svenska varor, särskilt
träförädlingsindustriens alster.
Anslaget till handelsstipendier för innevarande år, hvilket utgör
20,000 kronor, har ännu icke fördelats.
Då anvisande af medel för ifrågavarande båda ändamål jemväl
för år 1900 är behöfligt, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för år 1900 på extra stat
anvisa
dels ett anslag af 15,000 kronor, att af Eders Kongl. Maj:t användas
till befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af
svensk industri och svenska näringar;
dels ock ett anslag å 20,000 kronor till handelsstipendier.
[36.]
Befrämjande
af svenska
alsters afsättning
i utlandet.
[37.]
Handelssti
pendier.
96
Sjette liufvudtiteln.
[38.]
Bergs
skolorna.
[39.]
Bidrag till
belöningar
för dödande
af sjelar.
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
Under denna anslagstitel tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under en följd af år
varit förhållandet,
under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill
hörande skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1900
fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig
person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp
af 14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret utbetalas.
Fiskerinäringens understöd.
Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag, har
Riksdagen på extra stat för år 1899 — liksom förut för år 1898 —
anvisat ett anslag af 5,000 kronor att, enligt de närmare bestämmelser
Eders Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas såsom bidrag
till belöningar för dödande åt sjelar, under vilkor att statsbidraget icke
finge utgå med högre belopp, än som motsvarade hvad vederbörande
hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, utbetalat
såsom belöningar för inom området dödade sjelar, och ej i någon
händelse med mer än 3 kronor för hvarje dödad sjel.
Sedan ansökningar om bidrag af statsmedel från berörda anslag
inkommit från 11 hushållningssällskap och landsting, dervid gjorts
framställningar om beviljande af bidrag till sammanlagdt belopp af
6,300 kronor eller 1,300 kronor mer än det beviljade anslaget, behagade
Eders Kongl. Maj:t den 9 december 1898, i enlighet med
landtbruksstyrelsens förslag, förordna om fördelningen af 1899 års
anslag.
Uti underdånig skrifvelse den 30 november 1898 har landtbruksstyrelsen
gjort framställning om beviljande för år 1900 af enahanda
anslag som för år 1899 och dervid anfört att, ehuru det för styrelsen
icke vore möjligt att meddela någon redogörelse öfver det sätt, hvarpå
97
Sjette hufvudtiteln.
1898 års anslag till belöningar för dödande af sjelar — det första som för
sådant ändamål beviljats — blifvit. af vederbörande inom orterna använda
då berättelserna härom icke behöfde vara ingifna före den 1
maj 1899, syntes likväl anslaget oförtydbart varit till nytta, då hushållningssällskap
och landsting ansett sig böra anvisa belopp, motsvarande
de sökta statsunderstöden. Vid sådant förhållande och med
afseende å det intresse, denna för fisket vigtiga angelägenhet lyckats
tillvinna sig inom orterna, ansåg styrelsen det icke vara lämpligt att
afbryta eller hämma den knappast började verksamheten för ändamålet,
som icke torde kunna vinnas utan fleråriga bemödanden.
Såsom jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari
1898 erinrade, hade Riksdagen, då detta anslag första gången beviljades,
i skrifvelse den 13 maj 1897 framhållit, att enligt Riksdagens
mening egentligen det under sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till belöningar för rofdjurs dödande borde tagas i anspråk till
bestridande af statsverkets utgifter för nu ifrågavarande ändamål, men
att, då härför måste förutsättas en ändring i 20 § af jagtstadgan samt
förslag i detta syfte då icke förelåge, Riksdagen, på det icke af brist
på medel en för fiskeribefolkningen i vidsträckta delar af vårt land
gagnelig åtgärd måtte undanskjutas, ansett sig böra bevilja omförmälda
anslag.
Enligt hvad chefen för finansdepartementet upplyst, är förslag till
omarbetning af jagtstadgan, deribland äfven 20 §, numera uppgjordt
af en för ändamålet tillsatt komité, men ärendet har ännu icke hunnit
slutbehandlas.
Uti de skäl, landtbruksstyrelsen anfört för sin framställning, instämmer
jag; och jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 5,000 kronor att,
enligt de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kan finna godt
meddela, användas såsom bidrag till belöningar för dödande af sjelar,
under vilkor att statsbidraget icke må utgå med högre belopp, än som
motsvarar hvad vederbörande hushållningssällskap eller landsting, hvart
för sig eller i förening, utbetalat såsom belöningar för inom området
dödade sjelar, och ej i någon händelse med mer än 3 kronor för
hvarje dödad sjel.
Bih. till Rited. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.
13
98
Sjette hiifvudtiteln.
[40.]
Anordnande
af fabriksinspektion.
Anordnande af fabriksinspektion.
Riksdagen har, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat
från och med år 1895 anvisat: till aflöning åt fem inspektörer 25,000
kronor med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande af
kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 3,000 kronor samt
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade
inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 30,000 kronor.
I det för närvarande med 3,000 kronor om året till lika fördelning
emellan de fem yrkesinspektörerna utgående anslaget till skrifbiträden
och likartade utgifter, hafva, enligt hvad kommerskollegium
uti underdånig skrifvelse den 22 november 1898 anmält, yrkesinspektörerna
i rikets samtliga yrkesinspektionsdistrikt ifrågasatt förhöjning.
Till stöd härför har anförts hufvudsakligen, att det nuvarande
anslaget icke lemnade tillgång till bestridande af, jemte andra
nödvändiga utgifter för litteratur, skrifmaterialier, tryckta cirkulär
till yrkesidkame m. m., jemväl kostnaden för erforderliga skrifbiträden,
hvilket förhållande hade till följd, att yrkesinspektörerne nödgades
antingen sjelfve, till hinder för det egentliga inspektionsarbetet,
utföra nästan alla skrifgöromål, äfven sådana som lämpligen kunde af
ett vanligt skrifbiträde verkställas, eller ock mer än ändamålsenligt vore
nedbringa andra utgifter, för hvilkas bestridande ifrågavarande anslag
jemväl vore afsedt, eller af egna medel bekosta dylikt biträde. Behofvet
af skrifbiträden gjorde sig nemligen alltmer gällande på grund af
de med yrkesinspektionen förenade skrifgöromålens ökning. Flertalet
af yrkesinspektörerne hafva vidare särskildt framhållit önskvärdheten
af att blifva i tillfälle anställa stadigvarande skrifbiträden, som genom
öfning och kontinuitet i arbetet vunne insigt i göromålen. Åt dessa
biträden kunde då anförtros förandet af vederbörliga register äfvensom
en stor del af de öfriga skrifgöromålen, hvilka för närvarande, då inspektörerne
sjelfve vore med dem betungade, hindrade inspektörerne
från att i den omfattning, som eljest kunde ega rum, verkställa inspektioner
af industriella anläggningar.
Beträffande det belopp, hvartill ifrågavarande anslag borde höjas,
hafva fyra af inspektörerne, hvilka samtliga tillika meddelat uppgifter
angående anslagets användning under åren 1895—1897, föreslagit beloppet
till 6,000 kronor, till lika fördelning méllan inspektörerne med
99
Sjette hufvudtiteln.
1,200 kronor åt hvar, att emot redovisningsskyldighet användas. Den
femte, yrkesinspektören i vestra distriktet, har dock uttalat den åsigt,
att anslaget borde ökas till 1,800 kronor om året för en hvar af inspektörerne
i enlighet med en af honom gjord beräkning, deri emellertid
ingår, bland annat, hyra för samt eldning och städning af expeditionslokal
med 300 kronor.
För egen del har kollegium anfört följande:
»Sedan efter utfärdandet af lagen den 10 maj 1889, angående skydd
mot yrkesfara, Riksdagen, för anordnande af fabriksinspektion, på extra
stat för hvartdera af åren 1890 och 1891 anvisat, jemte aflöning åt tre
yrkesinspektörer, ett anslag å 1,800 kronor till bestridande af kostnaden
för skrifbiträden och likartade utgifter, förordnade Eders Kongl.
Maj:t, enligt nådigt bref till kollegium den 31 december 1890, bland
annat, att sistomförmälda anslag skulle emellan de tre yrkesinspektörerne
lika fördelas för att af dem, emot redovisningsskyldighet, användas
i enlighet med de genom samma nådiga bref meddelade närmare
föreskrifter.
Det af Riksdagen sedermera för hvartdera af de följande åren till
och med år 1899 för enahanda ändamål beviljade anslag, som emellertid,
sedan från och med år 1895 yrkesinspektörernes antal ökats till
fem, samtidigt blifvit höjdt till 3,000 kronor, har enligt särskilda nådiga
bref, det senaste af den 27 maj 1898, förordnats jemväl skola emellan
yrkesinspektörerne lika fördelas för att af dem, emot redovisningsskyldighet,
användas till bestridande af sådana utgifter, till hvilka föregående
års enahanda anslag enligt meddelade föreskrifter finge användas.
Hvad nu angår ofvan omförmälda framställning om förhöjning af
ifrågavarande anslag, hvilket sålunda allt ifrån yrkesinspektionens inrättande
utgått med 600 kronor om året till en hvar af yrkesinspektörerne,
synes jemväl kollegium en förhöjning af anslaget vara af omständigheterna
påkallad.
Af kollegii underdåniga skrifvelse den 25 nästlidne oktober med
sammandrag af yrkesinspektörernes berättelser för år 1897 inhemtas,
bland annat, att antalet arbetsställen, som äro eller antagas vara föremål
för yrkesinspektion, uppgår till 13,612, samt att under tiden från
och med den 1 juli 1890, då lagen angående skydd mot yrkesfara
trädde i kraft, till och med år 1897 allenast 5,341 arbetsställen af
yrkesinspektör inspekterats en eller flera gånger. Då vidare antalet
arbetsställen, som under sistnämnda år inspekterats, utgör 1,386, så
framgår häraf, äfven om hänsyn tages dertill att yrkesinspektörerne i
norra och östra distrikten under år 1897 varit af sjukdom hindrade att
100
Sjette hufvudtiteln.
verkställa inspektioner i samma omfattning som eljest, att, jemväl med
den tillökning, yrkesinspektionens arbetskrafter vunnit derigenom att
inspektörernes antal ökats från tre till fem, flera år komma att förgå,
innan alla arbetsplatser hinna varda inspekterade, helst ett arbetsställe
kan kräfva upprepade inspektioner under ett och samma år.
Det är sålunda, för åstadkommande af en effektiv tillsyn öfver
lagens angående skydd mot yrkesfara rätta efterlefnad samt för ett
hastigare ernående af det med samma lag afsedda syfte, angeläget att
yrkesinspektörerne må kunna egna så stor del af sin tid som möjligt
åt det egentliga inspektionsarbetet och icke mer än nödigt upptagas af
skrifgöromål och annat hemarbete.
Det hemarbete, yrkesinspektörerne hafva att utföra, kräfver emellertid
för närvarande en ganska betydlig del af deras tid.
Enligt instruktionen för yrkesinspektörerne den 20 juni 1890 åligger
det desse — förutom att med uppmärksamhet följa de åtgärder, som
i främmande länder vidtagas till befrämjande af arbetares skydd mot
faror för lif och helsa vid arbetet, hvaraf följer, att inspektörerne måste
anskaffa och taga del af utlandets litteratur i ämnet — bland annat, att
föra vissa i § 9 af instruktionen närmare angifna böcker, att årligen till
kommerskollegium afgifva berättelse om sin verksamhet under det nästförflutna
året äfvensom att afgifva yttranden, som från dem infordras.
Af den rådgifvande verksamhet, som enligt åberopade instruktion
yrkesinspektörerne vidare är ålagd i förhållande till vederbörande industriidkare,
följer äfven en ej obetydlig skriftvexling och annat hemarbete,
såsom affattande af förslag till skyddsanordningar med tillhörande förtydligande
ritningar, af cirkulär till arbetsgivare angående skyddsåtgärders
vidtagande med mera dylikt.
På sätt inhemtas af kollega särskilda underdåniga skrivelser med
sammandrag af yrkesinspektörernes berättelser för åren 1895—1897,
hafva under dessa år i medeltal årligen till inspektörerne inkommit
1,432 meddelanden om genom vederbörande ångpanneegares försorg
verkstälda profningar af ångpannor. Med anledning af innehållet af
dessa meddelanden hafva i många fall ångpanneegare af yrkesinspektör
skriftligen anmodats att vidtaga skyddsåtgärder vid ångpanneanläggning.
På grund af nådiga kungörelsen den 24 januari 1896, angående
hvad till beredande af kännedom om olycksfall i arbete iakttagas bör,
hafva under år 1897 af vederbörande myndigheter till yrkesinspektörerne
öfverlemnats 1,245 anmälningar om olycksfall. Såväl dylika anmälningar
som än mer vederbörande yrkesidkares och arbetsförestån
-
101
Sjette hufvudtiteln.
dares underlåtenhet att anmäla inträffade olycksfall — under år 1897
hafva till yrkesinspektörernes kännedom kommit 386 olycksfall, som
icke blifvit i behörig ordning anmälda — föranleda äfvenledes ett icke
obetydligt skrifarbete för yrkesinspektörerne.
Ensamt från yrkesinspektören i södra distriktet har ock, enligt
hvad han i sin förevarande skrifvelse upplyst, under år 1897 aflåtits
1,005 skrifvelser. Antalet till honom under samma år inkomna skrifter
utgjorde 1,492.
Härtill kommer slutligen ordnandet af de uppgifter, som under
inspektionerna insamlas angående förhållandena å de särskilda arbetsställena
i fråga om sjukkassor, olycksfallsförsäkring samt pension vid
varaktig oförmåga till arbete, beträffande hvilka förhållanden redogörelse
lemnas i yrkesinspektörernes årsberättelser.
Af hvad sålunda blifvit i ärendet anfördt torde framgå angelägenheten
af att yrkesinspektörernes hemarbete varder för dem i möjligaste
mån underlättadt. En åtgärd i sådant syfte vore otvifvelaktigt beredande
åt inspektörerne af förhöj dt anslag till skrif biträden och likartade
utgifter.
Kollegium, som icke finner sig hafva något att erinra i afseende
å det af flertalet af yrkesinspektörerne föreslagna beloppet af den ifrågasatta
anslagsförhöjningen, helst anslaget fortfarande skulle af inspektörerne
mot redovisningsskyldighet användas, får alltså i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärd för
beredande åt yrkesinspektörerne af ett till 6,000 kronor förhöjdt anslag
till skrifbiträden och likartade utgifter.»
Med afseende å hvad i ärendet förekommit anser jag en förhöjning
af anslaget till skrifbiträden och likartade utgifter för yrkesinspektörerne
till det af kommerskollegium föreslagna belopp böra ega rum, på
det att inspektörernes mest magtpåliggande verksamhet icke måtte mer
än nödigt förhindras eller försvåras genom mängden af sådana skrifgöromål,
som kunna och böra anförtros åt skrifbiträden.
Deremot synes anledning ej förekomma att nu ifrågasätta ändring
i öfriga under denna anslagstitel hittills anvisade belopp.
Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen
att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1900
anvisa: till aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor med 5,000 kronor
till hvar, för år räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden
och likartade utgifter 6,000 kronor samt till Eders Kongl. Maj:ts
[41.]
Förekommande
och
hämmande af
tuberkelsjukdomar
hos
nötkreaturen.
102 Sjette liufvudtiteln.
förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000
kronor, eller tillhopa 33,000 kronor.
Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen.
Sedan Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att — såsom förut
skett för år 1898 — på extra stat för år 1899 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ställa ett anslag af 50,000 kronor att användas till förekommande
och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, yttrade
Riksdagen uti skrifvelse den 11 maj 1898 att, ehuruväl det kommit till
Riksdagens kännedom, att bland de sakkunnige olika åsigter gjort sig
gällande angående tuberkulinets egenskaper och tillförlitligheten af de
dermed anstälda undersökningarna, hade likväl Riksdagen, som ansett,
att dessa undersökningar med hänsyn till det med dem afsedda vigtiga
ändamålet borde fortsättas åtminstone ännu någon tid, icke tilltrott sig
böra motsätta sig det ifrågavarande anslagets beviljande samt förty på
extra stat för år 1899 till Eders Kongl. Majrts förfogande stält det af
Eders Kongl. Maj:t äskade anslaget.
Såsom jag nämnt, var af 1897 års Riksdag enahanda anslagsbelopp
anvisadt för år 1898. Då det emellertid redan i början af
sistnämnda år visat sig, att anslaget icke skulle förslå till gäldande af de
ersättningar, som jemlikt nådiga kungörelsen den 15 oktober 1897 angående
ersättning till legitimerad veterinär, som på reqvisition af ladugårdsirmehafvare
verkstält undersökning med tuberkuliu af ladugårdsbesättning,
skulle af statsmedel utgå, hade Eders Kongl. Maj:t genom
särskild proposition af den 24 mars 1898 äskat Riksdagens medgifvande
att hvad som för år 1898 kunde utöfver det af 1897 års Riksdag
beviljade anslag erfordras till gäldande af berörda ersättningar,
finge genom statskontoret af tillgängliga medel förskjutas, med rätt
för Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen i vanlig ordning till ersättande
anmäla samma förskott.
Denna framställning blef af Riksdagen bifallen, dock med den inskränkning
att de medel, som af statskontoret kunde komma att förskjutas,
icke finge öfverstiga 25,000 kronor.
Uti den skrifvelse, jemväl af den 11 maj 1898, hvari Riksdagen
anmälde detta sitt beslut, yttrade emellertid Riksdagen, att Riksdagen
icke ville lemna oanmärkt, att de enligt ofvan omförmälda kungö
-
103
Sjette liufvudtiteln.
relse den 15 oktober 1897 till veterinärer utbetalda ersättningar syntes
hafva uppgått till afsevärdt höga belopp, med afseende hvarå det
skäligen kunde ifrågasättas, huruvida icke, utan skada för det med undersökningarna
afsedda ändamål, dessa kostnader skulle kunna genom
införande af förändrade bestämmelser i berörda hänseende i någon mån
nedbringas, och hemstälde Riksdagen derföre, det Eders Kongl. Maj:t
måtte taga under öfvervägande frågan om möjligheten af en dylik nedsättning.
Sedan i anledning af denna Riksdagens hemställan landtbruksstyrelsen
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, behagade Eders
Kongl. Maj:t den 4 november 1898 besluta i åtskilliga hänseenden nya
bestämmelser angående dels ersättning till veterinär, som på reqvisition
af ladugårdsinnehafvare verkstält undersökning med tuberkulin,
dels vilkoren för erhållande af undersökning på statens bekostnad med
tuberkulin af ladugårdsbesättning.
I förra afseendet blef, med upphäfvande af kungörelsen den 15
oktober 1897, föreskrifvet, bland annat:
att examinerad veterinär, som på reqvisition af ladugårdsinnehafvare
verkstält undersökning med tuberkulin af ladugårdsbesättning, skulle
för hvarje sådan undersökning eg a åtnjuta godtgörelse af statsmedel dels
för hvarje undersökt djur intill 20 stycken med 40 öre och för hvarje
djur derutöfver inom samma kreatursbesättning med 20 öre, dels ock
med 6 kronor i dagtraktamente under högst 2 dagar;
att, om antalet undersökta djur öfverstege 75 och veterinären för
undersökningen användt flere än 2 dagar, veterinären skulle vara berättigad
att för den eller de Överskjutande dagarna érhålla godtgörelse
af reqvirenten med 6 kronor för hvarje helt och hållet eller delvis använd
dag;
att för resa till och från förrättningsstället, der detta vore beläget
på mer än 2 kilometers afstånd från veterinärens station, veterinär skulle
vara berättigad att, derest ej reqvirenten ombesörjde veterinärens fortskaffande
till och från förrättningsstället, erhålla godtgörelse af reqvirenten
med belopp motsvarande den utgift, veterinären haft för resan; och
att, då i detta fall skjuts användts, ersättning finge utgå allenast för
1 häst jemte åkdonslega efter 30 öre för milen, hvilken beräkning jemväl
skulle läggas till grund för reseersättning i det fall att veterinären
användt egen häst och eget fordon.
Beträffande vilkoren för erhållande af undersökning på statens bekostnad
med tuberkulin af ladugårdsbesättning föreskrefs:
att reqvisitionen skulle afse undersökning af antingen alla till går -
104
Sjette hufyudtiteln.
den hörande nötkreatur med undantag af djur, som vore uppenbart
tuberkulösa, djur, som af en eller annan anledning vore afsedda att
inom den närmaste tiden nedslagtas, samt djur, som vid en föregående
undersökning med tuberkulin reagerat, eller ock, med liknande undantag,
samtliga ungdjur, till hvilka räknades kalfvar, obetäckta qvigor
och ungtjurar intill IV2 års ålder;
att, derest ladugårdsinnehafvare önskade erhålla förnyad undersökning
af redan undersökt kreatursbesättning eller till densamma hörande
ungdjur, den andra undersökningen icke finge verkställas tidigare
än sex månader efter den första och följande undersökningar icke återkomma
med kortare mellantider än tolf månader; samt
att den, som ville erhålla sådan förnyad undersökning, skulle
derom till landtbruksstyrelsen ingifva ansökning, åtföljd af examinerad
veterinärs intyg derom, att inom en månad efter den första undersökningen
eller, om denna infallit omedelbart före betessläppningen, innan
djuren ånyo insläpptes i ladugården, verksamma åtgärder till tuberkulosens
utrotande ur ladugården vidtagits och fortfarande vidmagthölles,
till hvilka åtgärder i främsta rummet räknades: betryggande
afskiljande af friska djur från reagerande, grundlig rengöring och
desinfektion af den ladugård eller afskilda afdelning deraf, hvari de
friska djuren skulle inställas, samt kalfvarnes uppfödande med kokt
eller pasteuriserad mjölk;
och uppdrogs åt landtbruksstyrelsen att, derest ansökningen bifölles,
utfärda skriftligt bemyndigande för sökanden att ånyo reqvirera
examinerad veterinär för verkställande af undersökning med tuberkulin.
Vidare täcktes Eders Kongl. Maj:t förordna, att enahanda rätt att
få förnyad undersökning med tuberkulin verkstäld på statens bekostnad
skulle tillkomma dels ladugårdsinnehafvare, som före 1898 års utgång
fått sin kreatursbesättning undersökt med tuberkulin samt derefter vidtagit
och vidmagthölle åtgärder, som i föregående punkt sades; dels
den, som på egen bekostnad låtit företaga undersökning med från
landtbruksstyrelsen bekommen tuberkulin af sin kreatursbesättning samt
derefter vidtagit och underhölle åtgärder af nyssnämnda beskaffenhet;
dels ock den, hvars kreatursbesättning vid den första undersökningen
med tuberkulin visat sig vara reaktionsfri, så framt han i sin ansökning
till landtbruksstyrelsen om ytterligare undersökning på statens
bekostnad genom intyg af examinerad veterinär styrkte, att icke något
djur genom köp eller annorledes tillförts besättningen utifrån, förr än
det blifvit undersökt och dervid befunnits reaktionsfritt.
105
Sjette hufvudtiteln.
De bestämmelser, för livilka jag nu redogjort, hafva haft till ändamål,
bland annat, att enligt Riksdagens önskan minska statens utgifter
för ifrågavarande ändamål. I detta syfte har ersättningen till veterinären
för undersökta djur nedsatts från 50 respektive 25 öre till 40
respektive 20 öre för hvarje djur. Antalet dagtraktamenten på statens
bekostnad har begränsats till högst två för hvarje förrättning. Väsentliga
begränsningar hafva ock vidtagits i syfte att förekomma onödigt
många förrättningar i afseende å en och samma kreatursbesättning,
hvarjemte för rätt till förnyad undersökning af en redan pröfvad kreatursbesättning
fordrats intyg om vidtagna verksamma åtgärder för den
vid föregående undersökning konstaterade tuberkulosens bekämpande.
I fråga om användande af det för innevarande år å extra stat
för ändamålet beviljade anslag å 50,000 kronor behagade Eders Kongl.
Magt, likaledes den 4 november 1898, lemna erforderliga föreskrifter.
Dessa äro i fråga om medlens fördelning till olika ändamål i hufvudsak
öfverensstämmande med hvad beträffande 1898 års anslag bestämdes,
men innefatta i öfrigt den väsentliga afvikelse att, med hänsyn
till hvad landtbruksstyrelsen framhållit om den erfarenhet, som
numera vunnits i fråga om tuberkulins tillhandahållande jemväl åt enskilde
jordegare, utlemnandet af tuberkulin hädanefter får ske endast
till veterinärer. Behörige i sådant hänseende äro dock icke endast
legitimerade veterinärer utan äfven de från veterinärinrättningen i Skara
före omorganisationen år 1889 utexaminerade veterinärer.
Landtbruksstyrelsen, som ansett det vara synnerligen vigtig! för
det svenska landtbruket att undersökningarna med tuberkulin fortsättas
jemväl efter utgången af år 1899, samt att medel för ändamålet varda
anslagna, har uti underdånig skrifvelse den 25 november 1898 hos
Eders Kongl. Maj:t gjort framställning om beviljande på extra stat för
år 1900 af enahanda anslag som för 1899 och dervid i minnet återfört,
hurusom styrelsen i underdånig skrifvelse den 11 december 1897 framhållit,
att det icke torde kunna bestridas, att det vigtiga mål eller tuberkulosens
utrotande ur våra ladugårdar, som afsåges att vinnas genom
de af Riksdagen anvisade medel, icke kunde uppnås utan oaflåtliga
bemödanden från såväl det allmännas sida som de enskildes under en
längre tid. Vidare har styrelsen anfört, att den tvekan angående tuberkulinets
egenskaper och tillförlitligheten af de dermed anstälda undersökningar,
som enligt Riksdagens åsigt bland de sakkunnige skulle
gjort sig gällande, icke torde böra föranleda till ett afbrytande af de
BIL till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 14
106 Sjette luifvudtiteln.
enligt det föregående påbörjade åtgärderna till tuberkulosens bekämpande.
Då det af Kock år 1800 framsläpa tuberkulinet. af en veterinär i
Dorpat befunnits ega en sådan verkan på af tuberkulos angripna djur,
att det, insprutadt under huden, åstadkomme en stegring af kroppstemperaturen
öfver det i sådant afseende normala, hvilket deremot ej vore
fallet, om samma medel insprutades på djur, icke angripna af tuberkulos,
och det sålunda ville synas, som om uti tuberkulinet ett medel vore
funnet, hvarigenom närvaron eller frånvaron af tuberkulos hos djur
kunde konstateras, hade vid åtskilliga af utlandets veterinärskolor på
uppdrag af vederbörande statsmyndighet eller med offentligt understöd
försök med sagda medel blifvit anstälda. Dessa undersökningar gåfve enhälligt
vitsord åt tuberkulinets värde såsom diagnostiskt medel i ofvan
sagda hänseende, hvarigenom det kommit, att allmänt erkännas såsom
det bästa hittills funna medlet för påvisandet af tuberkulos hos nötkreatur,
så att detsamma, äfven om det i några få fall visade sig otillförlitligt,
likväl, rätt använda kunde blifva till synnerligt gagn vid
tuberkulosens bekämpande. Denna åsigt bekräftades af sjette internationela
veterinärkongressen i Bern år 1895, vid hvilken närvarit representanter
för den veterinärmedicinska vetenskapen från de flesta kulturländer.
Vid samma kongress hade beslutits dels med 98 röster mot 2 det
uttalande, att »tuberkulinet vore ett mycket värdefullt diagnosticum
och kunde göra de största tjenster i kampen mot tuberkulosen, och att
det icke förelåge någon anledning att af fruktan för ett försämrande
af den förhandenvarande sjukdomen varna för dess allmänna användande»,
dels ock med 75 röster mot 25 det uttalande, att det vore
önskligt, »att regeringarna föranstaltade om användandet af tuberkulin
i sådana besättningar, der tuberkulosens förekomst vore konstaterad».
Efter dessa uttalanden angående tuberkulinets värde såsom diagnostiskt
medel hade från statsmagternas sida inom åtskilliga länder föranstaltningar
blifvit gjorda för att genom tuberkulinets användande komma till klarhet
rörande frågan om tuberkulosens förekomst inom ladugårdarna och på
denna grund erhålla ledning för åtgärders vidtagande mot tuberkulosen.
I våra grannländer, Danmark och Norge, hade anslag till tuberkulosens
bekämpande beviljats till ganska afsevärda belopp, hvilka sedermera
ökats i det förra landet från 50,000 kronor till 100,000 kronor och i
det senare från 10,000 kronor till 18,000 kronor, allt för år räknadt,
hvartill, hvad Norge beträffade, borde läggas skjuts- och reseersättningar
till veterinärer, som verkstält undersökningar med tuberkulin, hvilka
ersättningar under året 1895—1896 uppgått till närmare 8,500 kronor.
107
Sjette hufvudtiteln.
I båda dessa länder användes för tuberkulosens utrotande den af professor
Bang i Köpenhamn uppfunna metoden, hvilken hufvudsakligen ginge
ut på att med tuberkulinets hjelp utröna, hvilka djur i eu ladugårdsbesättning
vore behäftade med tuberkulos, och derefter skilja de friska
djuren från de tuberkelsjuka. Den fjerde kongressen för studiet af tuberkulos,
som år 1898 hållits i Paris, hade bekräftat den trängande
nödvändigheten af en lag, som påbjöde skiljandet af sjuka djur från
friska, och slutligen hade på senare tid ytterligare tre länder, nemligen
Sachsen, Ungern och England, vidtagit förberedande åtgärder för att
medelst tuberkulinets användande kunna utrota tuberkulosen ur ladugårdarna.
Så hade i Sachsen nyligen 30,000 mark blifvit anvisade för verkställande
af undersökningar med tuberkulin i enlighet med den Bangska
metoden.
1 Ungern hade åkerbruksministern låtit utarbeta ett lagförslag
angående åtgärder för tuberkulosens bekämpande, hvilket, afsetts att
föreläggas det under 1898 års höst sammanträdande parlamentet.
Enligt detta förslag skulle djuregare mot erhållande på statens bekostnad
af tuberkulin och kostnadsfri undersökning af djuren förbinda sig
att hålla de tuberkulösa djuren afskeda från de friska, att från afvel
utesluta reagerande kalfvar och kor, att inom viss tid låta nedslagta
djur med tuberkulos i jufver eller fortplantningsorgan samt att medgifva
märkning af de reagerande djuren, vid äfventyr för djuregaren
att, om han bröte mot förbindelsen, till staten återbära dess häfda kostnader
för tuberkulinundersökningen. Enligt detta förslag skulle tuberkulin
kunna erhållas endast från statens bakteriologiska institut och
ympningen utföras endast af veterinär på grund af särskildt förordnande
af ministeriet för hvarje särskildt fall. Vid nötboskapsutställningar
skulle inga andra djur kunna tilldelas statspris än sådana, som visat
sig vara fria från tuberkelsjukdom.
I England tillsattes år 1896 en kongl. tuberkuloskommission, hvars
betänkande år 1898 förelagts parlamentet. I detta betänkande hade,
bland annat, tillstyrkts, att staten skulle uppmuntra djuregare att låta
undersöka sina ladugårdsbesättningar genom att erbjuda dem kostnadsfri
tuberkulin och kostnadsfria undersökningar, dock med vilkor
att undersökningen verkstäldes af veterinär, att djuregaren hölle friska
och reagerande djur åtskilda, samt att den besättning, som skulle
undersökas, hölles under tillfredsställande hygieniska vilkor, särskildt
beträffande utrymme, ventilation och ljus i ladugården, ett tillstyrkande
108
Sjette liufvudtiteln.
så mycket, märkligare, som England hittills förhållit sig temligen tveksamt
beträffande tuberkulinet och användandet af detta medel vid tuberkulosens
bekämpande.
Landtbruksstyrelsen anser, att hvad sålunda blifvit anfördt gåfve
vid handen, att förtroendet till tuberkulinet såsom diagnostiskt medel
allt mera vuxit. Den erfarenhet, landtbruksstyrelsen under den tid,
styrelsen handlagt tuberkulinärenden, vunnit, bekräftade, att tuberkulinet
vore af framstående nytta för bekämpandet af tuberkulosen bland
nötkreaturen, samt att i de fall, der statens verksamhet för ändamålet
icke lemnat fullt tillfredsställande resultat, orsaken dertill varit att tillskrifva
icke otillförlitligheten af de med tuberkulin anstälda undersökningarna,
utan den omständigheten, att djuregare underlåtit att vidtaga
åtgärder i enlighet med de råd och upplysningar, som de i sådant
afseende erhållit eller kunnat erhålla.
För så vidt landtbruksstyrelsen hade sig bekant, hade, innan statens
verksamhet i detta afseende tagit sin början, kampen mot tuberkulosen
med användande af tuberkulin inom vårt land bedrifvits endast
inom 85 hufvudsakligen större ladugårdsbesättningar och, som det ville
synas, med öfvervägande god verkan och uppmuntrande resultat. Inom
de till ett antal af flera hundra uppgående mindre ladugårdar inom
landet, der undersökningar med tuberkulin verkstälts, hade det visat
sig, att besättningarna utan undantag varit tuberkelfria, ett resultat,
som fullständigt öfverensstämde med hvad af andra skäl på förhand
kunnat antagas och derför i sin mån bekräftade tillförlitligheten af tuberkulinet
såsom diagnostiskt medel. Sedan undersökningar på statens
bekostnad med tuberkulin börjat här i landet vidtagas, hade intill den
30 juni 1898 saminanlagdt 1,598 kreatursbesättningar med tillhopa
49,349 djur blifvit fullständigt undersökta. Enligt veterinärernas till
landtbruksstyrelsen inkomna uppgifter hade dels, med anledning af de
gjorda undersökningarna, åtgärder till tuberkulosens bekämpande vidtagits
inom 277 besättningar, deri dock inberäknade ofvan omförmälda
85 besättningar, hvari kampen mot tuberkulosen sedan flere år tillbaka
fortgått, dels 420 besättningar visat sig vid undersökning fullt fria
från tuberkulos, dels ock inom 332 besättningar åtgärder i nämnda
syfte ännu icke vidtagits, men vore afsedda att vidtagas. Rörande
öfriga 569 besättningar med tillhopa icke mindre än 19,999 djur förelåge
icke några uppgifter, huruvida undersökningarna derstädes ledt
till några åtgärder. Förutom nämnda undersökningar, som omfattat
hela ladugårdsbesättningar, hade undersökningar af mindre djurgrupper
och enstaka djur inom andra besättningar egt rum,* hvilka undersök
-
109
Sjette hufvudtiteln.
ningar omfattat tillhopa 3,960 djur, hvadan alltså under den tid, hvarom här
vore fråga, med understöd af statsmedel undersökts tillhopa 53,329 djur.
Rörande den nytta, ifrågavarande undersökningar medfört, har landtbruksstyrelsen
anfört följande. Gifvetvis måste undersökningarna af
ofvan omförmälda 277 besättningar, åtminstone i hvad de afsett de 192
besättningar, der åtgärder till tuberkulosens utrotande vidtagits först
efter det undersökningarna på statens bekostnad börjats, varit till verkligt
gagn. Vidare torde det icke kunna bestridas, att de undersökningar
af 420 besättningar, hvilka ådagalagt, att samma besättningar varit
tuberkelfria, kunde tillmätas icke ringa nytta, enär djuregarnes uppmärksamhet
derigenom blifvit fäst å det värde, deras besättningar egde
till följd af djurens tuberkel frihet, och de säkerligen icke försummat
att göra sig underkunniga, huru de fortfarande skulle kunna hålla sina
besättningar fria från tuberkelsmitta. Hvad åter anginge de 332 besättningar,
inom hvilka åtgärder tillämnats, torde det med skäl kunna
antagas, att dylika åtgärder i de flesta fallen äfven kommit till utförande.
Äfven torde det väl kunna antagas, att inom en del af de 569 besättningar,
angående hvilka veterinärerna icke varit i tillfälle att meddela
några upplysningar i förevarande hänseende, åtgärder till tuberkulosens
utrotande blifvit vidtagna, om också icke omfattningen af samma åtgärder
kunde anslås synnerligen högt, då inkomna uppgifter gåfve vid
handen, att medelprocenten af de djur, som uti ifrågavarande besättningar
reagerat, uppginge till 39,i och djurinnehafvaren vid sådant resultat
af helt naturliga skäl säkerligen i många fall känt sig tveksam,
huru och i hvad mån han lämpligast skulle gripa sig an med ett sådant
arbete. Vidkommande slutligen de undersökningar, hvilka omfattat
endast viss del af en besättning eller enstaka djur deri, hade dessa i
många fall varit en följd af och stått i samband med inom den öfriga
delen af besättningen redan vidtagna åtgärder och sålunda åtminstone
i dessa fall medfört obestridlig nytta.
Oaktadt allt hvad sålunda med skäl kunde sägas om den nytta,
ifrågavarande undersökningar medfört, qvarstode emellertid det obestridliga
faktum, att ett mycket stort antal djur — ett antal, som landtbruksstyrelsen
icke kunde skatta lägre än till 20,000 — blifvit på statens bekostnad
undersökt, utan att några verksamma åtgärder med anledning
af dessa undersökningar vidtagits i det med desamma afsedda syfte.
Den enda nytta, som i sådant fall undersökningarna kunde antagas
hafva medfört, vore, att någon större kännedom vunnits i fråga om
tuberkulosens förekomst inom landets ladugårdar, men det kunde med
skäl ifrågasättas, huruvida icke denna erfarenhet vore för staten väl
no
Sjette hufvudtiteln.
dyrköpt. Det borde emellertid ihågkommas, att detta förhållande hufvudsakligen
berott derpå, att djuregaren enligt gällande bestämmelser icke
varit skyldig att ikläda sig någon förpligtelse att, om han erhölle tuberkulin
och finge undersökning verkstäld på statens bekostnad, vidtaga
några som helst åtgärder i antydda rigtning, och således på intet vis
stode i direkt sammanhang med frågan om nyttan af tuberkulinets användande.
Denna nytta anser landtbruksstyrelsen genom hvad af styrelsen
sålunda blifvit anfördt fullt ådagalagd, men ansåge sig styrelsen dock
böra meddela, att den tyske vetenskapsmannen Behring, den bekante
framställaren af antidifteriserum, på en kongress i Madrid år 1898 tillkännagifvit
sig hafva uppfunnit ett medel till botandet af kreaturstuberkulos,
med hvilket medel försök skulle anställas vid veterinärhögskolan
i Berlin. Då det emellertid läge i sakens natur, att dessa försök
komme att taga mycken tid i anspråk, och med anledning deraf att
talrika föregifna medel mot tuberkulosen förut varit pröfvade men
blifvit förkastade såsom obrukbara, tvekan om en lycklig utgång af nu
ifrågavarande försök torde vara fullt berättigad, syntes den bebådade
upptäckten af ett nytt sådant medel icke böra gifva anledning till frånträdande
af den väg till tuberkulosens möjliga utrotande ur ladugårdarna
medelst användande af tuberkulin, hvarå svenska staten inslagit.
Landtbruksstyrelsen framhåller vidare, att de åtgärder till tuberkulosens
bekämpande, hvartill Riksdagen förut anslagit medel, borde
jemväl efter 1899 års utgång i samma rigtning fortsättas och således
afse dels att medelst kostnadsfritt utlemnande af tuberkulin och kostnadsfria
undersökningar genom veterinär få utrönt tuberkulosens förekomst
för åtgärders vidtagande till dess bekämpande, dels ock utfästande
af belöningar för bemödanden till förekommande och hämmande af
tuberkulos hos nötkreaturen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen i
underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1900 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ställa ett anslag af 50,000 kronor att användas till förekommande och
hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.
De af landtbruksstyrelsen anförda skäl för fortsättning jemväl under
år 1900 af försöken med tuberkulin för motarbetande af tuberkelsjukdomar
bland nötkreatur synas mig öfvertygande.
De meddelade uppgifterna rörande verkstälda undersökningar å
ladugårdsbesätfningar gifva ock otvifvelaktigt vid handen, att en afse
-
Sjette hufvudtiteln. 111
värd del af landets ladugårdsinnehafvare börjat inse vigten att genom
sådana undersökningar få kännedom om tillvaron af tuberkulos bland
deras kreatur, och att åter en betydlig del af dessa ladugårdsegare
börjat vidtaga åtgärder för tuberkulosens bekämpande. Det kan under
sådana förhållanden icke vara välbetänkt att, mot den i ärendet sakkunniga
myndighetens tillstyrkan, redan nu minska eller indraga det
för dessa undersökningar förut beviljade anslag, utan synes det mig
vara af största vigt för tuberkulosens bekämpande, att försöken jemväl
under år 1900 fortsättas. Med hänsyn till de förändrade bestämmelserna
angående dels ersättningen till veterinärerna och dels vilkoren för
tuberkulins tillhandahållande torde det af landtbruksstyrelsen föreslagna
anslagsbeloppet, 50,000 kronor, blifva tillräckligt.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att
på extra stat för år 1900 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ställa ett anslag af 50,000 kronor, att användas till förekommande och
hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.
Ersättning- för af statskontoret gjorda förskott.
Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af Riksdagen
under sjette hufvudtiteln, nemligen:
ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till förre länsmannen
H. Bolling, såsom innehafvare af bostället n:r 1 Möllekulla,
förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1896 till och med
den 13 mars 1897 för från bostället exproprierad jord . kr. 45: 28
ersättning till Skaraborgs läns ränteri för derifrån
till länsmannen A. Ryman, såsom innehafvare af bostället
\ ara Stommen, förskjuten räntegodtgörelse å till statsverket
influten mellangift för från bostället utbytt jord... » 319: 64
godtgörelse för afkomst af boställen, som, enligt
nådiga brefvet den 31 maj 1878, innehafvare af länsmanstjenster,
hvarmed boställen varit förenade, egt undfå
i anledning deraf, att företrädarne åtnjutit fardagsår » 3,100: 76
aflöningsfyllnad enligt nådiga brefvet den 27 april
1883 till en tjenstförrättande länsman för tiden mellan
afgående länsmannens afsked och tjensteårets slut ......... » 73: 61
Transport kr. 3,539: 29
[42.]
Ersättning för
af statskontoret
gjorda
förskott.
112
Sjette hufvudtiteln.
Transport kr.
till kommerskollegium, enligt nådiga brefvet den 17
juni 1893, utanordna^ medel för godtgörande af vissa
utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk m. in., 12,300
kronor samt, enligt nådiga brefvet den 22 januari 1897,
angående ordningen och sättet för gäldande af vissa utgifter,
som föranledas af stadgandena i §§ 319 och 321
sjölagen, utanordnade medel, 505 kronor 40 öre, eller
tillsammans..................................................................................... »
tryckningskostnader, enligt nådiga brefven den 22
januari och den 11 februari 1898, för det af komiterade
för utredning i fråga om begränsning af den kommunala
rösträtten på landet afgifna betänkande, 612 kronor 50
öre, samt, på grund af nådiga brefvet den 4 februari
1898 utbetalad ersättning för biträde vid utarbetande af
det till 1898 års Riksdag framlagda lagförslag i berörda
ämne, 150 kronor, eller tillsammans.......................... »
till landshöfdingen P. G. W. Isberg och numera
justitieråd^ H. G. Westring, enligt nådigt bref den 4
februari 1898, utanordnad ersättning för biträde inom
civildepartementet vid utarbetande af ett lagförslag angående
municipalsamhällen......................................................... »
godtgörelse, enligt nådiga brefvet den 15 juli 1898,
till Göteborgs och Bohus läns ränteri för utbetalade
kostnader för den af Riksdagen i skrifvelse den 11 maj
1896 begärda utredning angående fiskeribefolkningens i
länet bostadsförhållanden.......................................................... »
kostnader, på grund af nådiga brefven den 5 november
1897 och den 4 mars 1898, för utredning angående
försäkring för beredande af pension eller lifränta
vid varaktig oförmåga till arbete............................................. »
resekostnads- och traktamentsersättning till ordföranden
och ledamöterna i den af Eders Kongl. Maj:t,
på grund af Riksdagens skrifvelse den 9 maj 1893, tillsatta
komité för uppgörande af förslag till ny taxa för
personbefordringen å statens jernvägar in. m., arfvode
åt vikarien för en af ledamöterna i komitén samt till
bestridande af löpande utgifter för komitén....................... »
3,539: 29
12,805: 40
762: 50
600: —
8,794: 96
2,163: 96
12,264: 50
Transport kr. 40,930: 61
Sjette hufvudtiteln.
113
Transport kr. 40,930: 61
till medicinalstyrelsen, på grund af nådiga brefvet
den 9 juli 1896, utanordna^ medel till bestridande af
kostnader för genomförande af åtgärder till förekommande
af kolerans införande och utbredande i riket..................... » 5,000: —
till öfverdirektör en och chefen för statistiska centralbyrån,
på grund af nådiga brefvet den 20 maj 1898,
utanordnade medel för utarbetande af en redogörelse för
bolags förvärf af jordegendom inom vissa delar af landet » 1,032: 70
Summa kr. 46,963: 31.
Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt
tal af kronor och för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 47,050 kronor.
Sveriges deltagande i verldsutställningen i Paris år 1900.
Sedan Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1897 års Riksdag
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1898 till Eders Kongl.
Maj ds förfogande ställa ett anslag af 300,000 kronor att användas till bestridande
af kostnaderna för Sveriges deltagande i 1900 års verldsutställning
i Paris och till understöd åt teknici och arbetare för att
besöka nämnda utställning, har Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1897
anmält, att Riksdagen på det sätt bifallit berörda framställning, att
Riksdagen för ändamålet anvisat ett anslag af 200,000 kronor.
Efter det Eders Kongl. Maj:t den 28 maj 1897 för Sveriges del antagit
den af franska regeringen gjorda inbjudningen att i utställningen taga
del samt den 11 juni samma år uppdragit åt legationssekreteraren vid Eders
Kongl. Maj:ts beskickning i Paris grefve A. M. H. Wrangel att tills
vidare såsom ombud för Sverige afhandla med franske generalkomissarien
för utställningen angående beredande af plats för Sveriges produkter
vid utställningen, har Eders Kongl. Maj:t den 16 juli nämnda år
tillsatt eu komité af tjuguen personer under ordförandeskap af generaldirektören
A. R. Åkerman, hvilken komité skulle eg a vidtaga alla de för
Sveriges deltagande erforderliga åtgärder och handlägga dit hörande
ärenden, som icke vore af beskaffenhet att böra Eders Kongl. Ma:jts
pröfning underställas.
Härjemte har Eders Kongl. Maj:t bemyndigat komitén att, i den mån
sådant kunde finnas erforderligt, med sig adjungera personer, hvilkas inBih.
till Rilcsd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Eäft. 15
[43.]
Kostnader för
Sveriges deltagande
i
verldsutställningen
i Paris
år 1900.
114
Sjette hufvudtiteln.
sigter och förmåga kunde bidraga till ett för Sverige värdigt uppträdande
å utställningen; och skulle det åligga komitén att, såvidt på densamma
kunde ankomma, verka för att utställningens svenska afdelning, till
hvilken endast finge mottagas föremål af synnerligen framstående beskaffenhet,
komme att lemna en, såvidt möjligt, mönstergill bild af
landets kultur och naturliga tillgångar, dess konst och industri, med
särskild hänsyn dertill att genom utställningen befrämjades en större
afsättning å verldsmarknaden af svenska produkter.
Tillika har Eders Kongl. Magt medgifvit, att de föremål, som
komme att till utställningen försändas och derifrån återhemtas, finge
kostnadsfritt transporteras å statens jern vägar.
Till generalkommissarie vid utställningen har af Eders Kongl. Maj:t
den 7 oktober 1898 förordnats grosshandlaren Arthur Thiel.
Den af Eders Kongl. Magt sålunda tillsatta komitén har uti underdånig
skrifvelse den 9 juli 1898 dels lemnat redogörelse för resultatet af
komiténs dittills utförda arbete, dels ock afgifvit förslagsberäkning angående
de kostnader, som erfordrades för Sveriges deltagande i utställningen.
Komitén har deri — med tillkännagifvande att densamma inom sig
valt ett förvaltningsutskott, kvilket i alla frågor, som icke kunde anses
påfordra hela komiténs inkallande, egde att besluta med komiténs magt
och myndighet — vidare anfört, bland annat, följande:
Enligt det för verldsutställningen i Paris år 1900 gällande allmänna
reglemente är det icke — såsom vid föregående allmänna verldsutställningar
i Europa varit fallet — medgifvet för något land att utställa
samtliga eller åtminstone ett flertal af sina utställningsföremål inom ett
för dess räkning reserveradt, samfäldt utställningsområde, utan vid
verldsutställningen år 1900 skola utställningsföremålen allt efter sin
beskaffenhet och i enlighet med den af utställningsbestyrelsen faststälda
gruppindelning fördelas på särskilda, för de respektive grupperna afsedda
platser för att der utställas vid sidan af till samma grupp hänförliga
föremål från andra nationer. Från denna allmänna regel medgifves
undantag icke i vidsträcktare mån, än att tillfälle blifvit beredt
för hvarje i utställningen deltagande land att på en för dylikt ändamål
särskild!, reserverad sträcka å quai d’Orsay få sig tilldeladt ett mindre
område för uppförande af en nationel paviljong, hvilken då närmast är
afsedd att inrymma sådana utställningar, som icke med nödvändighet
måste hänföras under någon af de i programmet angifna grupper, eller
ock äro af den nationela karakter, att deras utställande i en särskild
paviljong torde få anses lämpligt.
115
Sjette hufvudtiteln.
Sedan komitén beslutat, att plats för Sveriges räkning skulle begäras
inom samtliga afdelningar med undantag af grupp VIII (trädgårdsskötsel
och trädodling) och grupp XVII (kolonialväsen), inom
hvilka ett deltagande från Sveriges sida icke gerna kunde ifrågakomma,
har komitén gjort framställning om erhållande af vissa uppgifna utrymmen
inom öfriga grupper. Till yttermera visso hafva vid den tid,
då platsfördelningen antogs skola ega rum, tre af komiténs ledamöter
närvarit i Paris för att lemna närmare upplysningar angående komiténs
önskningar i detta afseende.
Oaktadt Sveriges delegerade i Paris vid sin framställning till utställningsbestyrelsen
angående de för Sveriges räkning erforderliga
områden inom olika gruppafdelningar begärt utrymmen, som med
20 %—25 % öfverskridit de af komitén åstun-dade ytor, har komiténs
framställning dock endast för några få grupper kunnat beviljas till fulla
det begärda området. Sedan den icke oväsentliga förändring i den ursprungliga
planen för utställningsföremålens uppdelning blifvit vidtagen,
att följande grupper sammanförts inom samma områden, nemligen:
grupp I och grupp III
» IV D b V
» VII » )) X och
» XII » )) XV,
har Sverige fått sig beviljade områden enligt följande tablå:
för grupp I fy III (Uppfostran och undervisning. — Vetenskapliga
och konstnärliga hjelpmedel och metoder.) .........
» grupp IV fy V (Maskiner och redskap samt allmänna mekaniska
metoder. — Elektricitet.)...............................................
» grupp VI (Civilingeniörsväsen. Transportmedel) .................
» grupp VII fy X (Landtbruk. — Närings- och njutningsmedel.
) ..........................................................................................
» grupp IX (Skogshushållning. Jagt. Fiske m. m.).................
» grupp XI (Bergverk. Metallurgi.)...............................................
d qrupp XII fy XV (Dekorering, inredning och möblering
af byggnader. — Diverse industrigrenar.)............................
» grupp XIII (Garn, väfnader, klädesplagg och tillbehör.) ...
d grupp XIV (Kemisk industri.)...................................................
s> grupp XVI (Samhällsekonomi. Hygien. Fattig- och sjukvård
m. m.) .......................................................................................
Transport 3,225 m2
400 m2
600 m2
125 m2
400 m2
125 m2
600 m2
500 m2
225 m2
200 m2
50 in2
116
Sjette hufvudtiteln.
Transport 3,225 in2
för grupp XVIII (Krigsmagten till lands och vatten.)............... 200 m2
samt för klass 74 (Apparater, metoder m. m. för uppvärmning,
kokning och ventilation etc.) jemte apparater
hörande till klass 111 och 112 (Hygien, Fattig- och sjukvård.
) ................................................. ............................................... 100 m2
Summa 3,525 m2.
Utom de sålunda för industriafdelning en Sverige tilldelade områden
af tillsammans 3,525 qvadratmeter har för uppförande af en särskild
svensk paviljong å quai d’Orsay åt Sverige reserverats ett utmärkt beläget
område af 570 qvadratmeter (med 20 m. fagad mot Seinen och
28,50 m. djup). All utsigt finnes slutligen för, att det för Sveriges räkning
inom konstafdelning en (grupp II) begärda utrymmet af 1,000
qvadratmeter skall blifva oafkortad! beviljadt.
Efter omförmälande af de vigtigare bland de förberedande arbeten,
komitén haft att ombestyra, har komitén beträffande kostnaderna för
Sveriges deltagande i utställningen lemna! följande redogörelse:
»Efter uppgörandet af den beräkning, enligt hvilken nyssnämnda
summa af 300,000 kronor antogs skola vara till fyllest för anordnande
af en tillfredsställande svensk afdelning vid 1900 års utställning i Paris,
hafva emellertid åtskilliga omständigheter tillkommit, som tydligt ådagalägga,
att äfven detta belopp säkerligen i väsentlig mån måste öfverskridas,
om Sverige, såsom det synes komitén nödvändigt, vid en internationel
täflan sådan som den nu ifrågavarande, skall kunna häfda
den rang ^ och ställning, som det onekligen måste anses berättigadt att
intaga i våra dagars såväl kulturela som industriela arbete.
Redan sjelfva grundprincipen för utställningens anordnande, enligt
hvilken, såsom ofvan blifvit visadt, utställningsföremålen från hvarje land,
i stället för att sammanföras på en enda plats, måste utställas inom
en mängd långt från hvarandra belägna områden, har nödgat komitén
att, till undvikande, så vidt möjligt, deraf, att en del svenska gruppafdelningar
skulle alldeles försvinna bland mängden af större utställningar
från andra länder, för sådana mindre grupper, från hvilka Sverige dock
icke ansetts böra alldeles uteblifva, begära större utrymme och således
äfven beräkna mera utställningsgods med deraf följande drygare frakt
och andra omkostnader, än som blifvit behöflig!,''derest de till dessa
grupper hänförliga föremål fält inrymmas i en samlad svensk utställning.
Denna utställningsföremålens uppdelning på en mängd från hvarandra
alldeles skilda platser betingar vidare ovilkorligen en högst vä
-
117
Sjette hufvudtiteln.
sentlig ökning äfven i öfriga kostnader, emedan man, för att Sveriges
många afdelningar skola blifva behörigen skilda från närgränsande länders
och karakteriserade såsom svenska, nödvändigt måste vidtaga betydligt
vidlyftigare anordningar och påkosta dekorering i större omfattning,
än som eljest varit behöflig!. Uppdelningsprincipen tvingar
derjemte särskild!, de mindre nationerna att inom sina gruppafdelningar
i stor utsträckning använda kollektiv uppställning, till följd hvaraf i
många fall användning af redan befintliga montrer omöjliggöres, hvarigenom
åter komitén säkerligen kommer att pressas till ökade utgifter,
för att åtskilliga, för det helas framgång vigtiga utställare skola förmås
att i utställningen deltaga. Härtill kommer vidare, att Sverige, för att
icke genom sina afdelningars enkelhet allt för mycket afsticka från
omgifvande grannar, kan tvingas till åtskilliga utgifter, såsom t. ex. för
beläggning med korkmattor af vissa lokaler m. m. dylikt, hvilket möjligen
kunnat undvikas, om Sverige på förut vanligt sätt fått disponera
ett större samfäldt område för sin utställning.
En ytterligare följd af oftaAämnda uppdelning blir en försvårad
och i samma mån fördyrad uppsigt och bevakning af Sveriges på en
mängd olika platser fördelade utställningsgods.
Vid de föregående verldsutställningar, i hvilka Sverige deltagit,
har utan särskild afgift byrålokal erhållits inom sjelfva utställningsområdet,
och till följd deraf har icke heller uti det första budgetförslaget
för Sveriges deltagande i pariserutställningen år 1900 någon
särskild utgift för dylik lokals förhyrande uti Paris bli 1 Vit, beräknad.
Sedan nu utställningsbestyrelsen bestämdt förklarat,, att respektive länder
måste förlägga sina byrålokaler utom utställningsområdet — det är
icke ens tillåtet att inrymma desamma uti de särskilda nationernas
paviljonger — måste komitén emellertid för en dylik lokals erhållande
ikläda sig eu säkerligen icke obetydlig, oförutsedd utgift.
Likaså kommer den svenska konstafdelningens anordnande att vid
pariserutställningen kräfva större omkostnader, än som vid föregående
utställningar för densamma erfordrats. För att den svenska konsten
skall blifva behörigen representerad vid utställningen, har det nemligen
visat sig vara alldeles nödvändigt att, bland annat, medgifva hvardera
af de båda konstnärsgrupperna rätt att erhålla hvar sin särskilde montör.
Med denna och några andra, mindre eftergifter torde det emellertid
kunna förväntas, att, Sveriges konst kommer att i Paris blifva mer
än vanligt fylligt representerad, hvilket i och för sig glädjande förhållande
å andra sidan kommer att genom ökade frakt- och assurans
-
118
Sjette hufvudtiteln.
umgälder än ytterligare medföra en ökning af de omkostnader, Indika
af komitén måste bestridas.
Uti det ursprungliga budgetförslaget bar någon utgift för platshyra
icke blifvit beräknad, och formelt taget kommer icke heller någon
sådan att vid pariserutställningen utkräfvas. Deremot har den franska
utställningsbestyrelsen förbehållit sig rätt att för utställarnes, respektive
de utländska utställningskomitéernas, räkning verkställa vissa allmänna
installationskostnader, hvarmed närmast afses anbringande af golf
samt uppsättande af mellanväggar och velum. Då golf vid verldsutställningar
plägat påkostas af det land, som anordnat utställningen,
och man väl således kunnat förutsätta att, om ock någon afgift derför
denna gång komme att fordras, densamma dock skulle blifva ringa, synes
nyssnämnda bestämmelse i det för utställningen gällande allmänna
reglemente ingenstädes hafva från början tilldragit sig någon vidare
uppmärksamhet. Så mycket större blef derföre öfverraskningen, då
underrättelse ingick från Paris, att dessa allmänna installationskostnader
torde komma att uppgå till 50 franco per qvadratmeter bekommen golfyta.
Såväl komitén som motsvarande korporationer i flere andra länder
anmodade derföre också sina delegerade i Paris att på det lifligaste
protestera mot påläggande af en så oförmodadt hög afgift, och resultatet
af dessa framställningar blef i sinom tid ett meddelande från
vederbörande myndighet, att installationskostnaderna sannolikt högst
skulle komma att uppgå till hälften af förut uppgifna belopp eller med
andra ord till 25 francs per qvadratmeter.
Enligt sistnämnda beräkningsgrund skulle emellertid Sverige, med
en erhållen golfyta af sammanlagdt 3,525 qvadratmeter, för så kallade
allmänna installationskostnader, hvartill egentligen knappast någon del
blifvit afsedd af de 300,000 kronor, hvilka genom nådig proposition på
sin tid äskades för Sveriges deltagande i pariserutställningen, komma
att betala 88,100 francs eller vid pass 64,500 kronor.
Läggas härtill öfriga i det ursprungliga budgetförslaget icke beräknade
kostnader, hvilka dock nu, enligt hvad ofvan anförts, kunna förutses
blifva nödvändiga, nemligen på grund af utställningsgodsets ökning
25,000 kronor, för tillkommande kostnader i och för afskiljande, karakterisering
och anordnande i öfrigt af de många svenska utställningsområdena
35,000 kronor, för ökad bevakning under utställningen 9,000
kronor, för hyrande af byrålokal 9,000 kronor och för tillökning i kostnaderna
för konstafdelningen 7,500 kronor, belöper sig den summa,
hvarmed det för Sveriges deltagande i denna verldsutställning från början
beräknade belopp af 300,000 kronor antagligen måste höjas, till
119
Sjette hufvudtiteln.
150,000 kronor, då sålunda den summa, som af statsmedel torde erfordras
för Sveriges värdiga deltagande inom de allmänna afdelningarne
å verldsutställningen i Paris år 1900, skulle uppgå till 450,000 kronor.
Uti nyssnämnda summa af 450,000 kronor har emellertid, såsom
synes, icke upptagits ens det ringaste bidrag till uppförande af en särskild
svensk paviljong, för hvilket ändamål dock, enligt hvad ofvan
blifvit anfördt, en utmärkt belägen plats om 570 qvadratmeter reserverats
å quai d’Orsay. Äfven för detta område måste installationskostnader
beräknas, och äro dessa kostnader af utställningsbestyrelsen i
Paris anslagna till 26,600 francs eller närmare 20,000 kronor för hela
platsen.
Ju större och mera omfattande eu utställning är, desto önskvärdare
blir det för hvar och en, som vid densamma skall idka fackstudier,
att alla till hans fack hörande utställningsartiklar, oberoende af
det land, af hvilket de utställas, äro sammanförda till ett enda område,
der han har både lätt att finna hvad han söker och att göra jemförelser.
I detta förhållande bör också anledningen sökas till införandet af den
nya uppdelningsprincip, som tog sin början vid verldsutställningen i
Chicago år 1893 och hvilken nu med ännu mycket större stränghet
skall tillämpas vid den blifvande verldsutställningen i Paris. Lika berättigad
som ifrågavarande uppdelningsprincip utan all fråga är från
nyss angifna, vigtiga synpunkt, lika menlig är den dock för de i utställningen
deltagande särskilda staterna såsom sådana, och framför allt
måste den blifva ofördelaktig för de mindre staterna, hvilka särskildt
måste riskera att, genom sina jemförelsevis fåtaliga utställningsföremåls
uppdelning på en mängd olika platser, blifva så godt som förbisedda.
För att under dessa förhållanden i någon mån bereda de i utställningen
deltagande särskilda staterna en ersättning har den franska utställningsbestyrelsen
funnit sig böra lemna dem tillfälle att göra sig bemärkta
genom nationela byggnaders uppförande på quai d’Orsay, och det torde
redan nu kunna förutses, att massan af de utställningsbesökande kommer
att rigta sin uppmärksamhet mera åt byggnaderna vid Seinen än åt de
stora, allmänna utställningspalatsen. I dessa paviljonger få endast särskildt
nationela uppvisningar förekomma och sådant gods utställas, som
egentligen icke låter sig hänföra till någon viss af de i programmet
upptagna grupper. Till en dylik svensk paviljong borde lämpligen,
bland annat, en turist- och husslöjdutställning kunna förläggas, och i
förhoppning att en turistutställning med bistånd af någon mägtig industrigren,
såsom t. ex. vår trävaruindustri, skulle kunna komma till stånd,
gjorde komitén äfven på sin tid framställning om reserverande af ett
120
Sjette hufvudtiteln.
område för en särskild svensk paviljong. Denna framställning har
också, såsom ofvan blifvit nämndt, af utställningsbestyrelsen bifallits,
men deremot har det, trots många allvarliga bemödanden, hittills icke
lyckats komitén att finna tillräcklig offervillighet för det dermed åsyftade
ändamålets ernående på enskild väg. På grund häraf och då komitén,
för möjliggörande, bland annat, af en svensk turist- och husslöjdutställning,
anser, att ett bidrag af allmänna medel till uppförande å
utställningen af en särskild svensk paviljong skall komma att, genom
en sannolikt ökad turistström, väl återgäldas, samt då komitén dessutom
är fast öfvertygad derom, att en dylik nationel byggnad mera än något
annat skall göra vårt land kändt för den stora massan af utställningsbesökande,
har komitén, som i motsatt fall måste se sig nödsakad att
afstå från det till dess disposition strida området å quai d’Orsay, icke
tvekat att för Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framhålla det stora
behofvet af att, utöfver den ofvannämnda summan af 450,000 kronor,
hvilken komitén funnit erforderlig för Sveriges deltagande inom de allmänna
konst- och industriafdelningarne, för en svensk paviljongs uppförande
å pariserutställningen måtte af statsmedel ytterligare beviljas
100.000 kronor, hvaraf 80,000 kronor beräknats för sjelfva byggnaden
och närmare 20,000 kronor af utställningsbestyrelsen i Paris bestämts
skola utgå för grundläggning in. m.
Hela det belopp, som erfordras af statsmedel för Sveriges värdiga
representerande å verldsutställningen i Paris år 1900, skulle således,
enligt komiténs nu uppgjorda approximativa beräkningar, uppgå till
550.000 kronor. Ehuru denna summa betydligt öfverstiger hvad Sverige
i omkostnader för sitt deltagande i föregående verldsutställningar
måst vidkännas, i det att den är 150,000 kronor högre än det högsta
belopp, som vid något föregående tillfälle för liknande ändamål anvisats
(400,000 kronor för verldsutställningen i Pliiladelphia år 1876), har
det .dock synts komitén nödvändigt, då ju vårt lands deltagande i 1900
års verldsutställning från nära nog alla håll på det lifligaste förordats,
att Sverige nu åtager sig dessa kostnader för att blifva på ett värdigt
sätt representeradt vid denna fredliga täflingskamp mellan nationerna.
Tager man derjemte i betraktande den storartade utveckling, hvilken
under de 22 år, som förflutit sedan vårt deltagande i den ofvan nämnda
utställningen i Pliiladelphia, inom vårt land egt rum på en mängd olika
områden, och hvarom 1897 års utställning i Stockholm nogsamt bar
vittne, torde den summa, som nu erfordras för vårt förnyade framträdande
på en verldsutställning, icke få anses vara för hög, särskild! då
ett endast partielt deltagande inom blott ett fåtal grupper icke synts
121
Sjette liufvudtiteln.
komitén vara för vårt land lämpligt. Äfven torde de högst betydande
uppoffringar, som andra mindre stater iklädt sig för att framgångsrikt
kunna täfla vid 1900 års verldsutställning, bland bvilka äfven finnas
sådana, bvilkas insats i det kulturela och industriela arbetet måste
anses vara underlägsen den, vårt land i detta afseende gjort, för oss
böra utgöra en ytterligare anledning till dessa omkostnaders åtagande.»
Vidare har komiterades ordförande generaldirektören Åkerman uti
en till mig den 19 december 1898 aflåten promemoria angående komiténs
mera definitiva åtgärder meddelat följande:
»Sedan från utställningsbestyrelsen i Paris till komitén inkommit
fullständiga uppgifter jemte planritningar beträffande Sverige tillerkända
områden inom följande gruppafdelningar inom utställningsbyggnaderna,
nemligen: grupp, ''i & III, IV & V, VII & X, XI, XII & XV, XIII och
XIV, samt dervid dels inom grupp. IV & V till vårt lands förfogande
stälts ett nära 100 m" större område än det, som tidigare utlofvats,
och dels, på komiténs derom gjorda framställning, en utmärkt plats
inom grupp XI blifvit Sverige tilldelad — till utverkande af hvilken
förmån komitén dock måst afstå från det i utsigt stälda området inom
byggnaden för grupp VI å Marsfältet mot erhållande af ett område om
100 m~ inom den särskilda utställning af transportmedel, som kommer
att anordnas vid Vincennes — har komitén den 30 sistlidne september
utfärdat inbjudan till vårt lands industriidkare att i utställningen deltaga,
hvilken inbjudan innehålles i komiténs meddelande n:o 1.
Sedermera har komitén äfven fått emottaga officiela meddelanden
angående Sveriges placering inom grupperna IX och XVI samt inom
afdelningen för klass. 74, 111 och 112.
Ehuru vidare upplysningar beträffande Sveriges afdelning inom
konstutställningen ännu ej ingått, har likväl komitén, på förslag af dess
ledamot Björck, den 19 nästlidne november utfärdat särskildt meddelande
n:o 2, innehållande, jemte de för konstafdelningen träffade
särskilda bestämmelser, inbjudan till svenska konstnärer att i utställningen
deltaga.
Innan inbjudningen till landets industriidkare utfärdades, hade
komitén gått i författning om utarbetande af plan- och tvärsektionsritningar
öfver de allmänna utställningsbyggnaderna på Marsfältet och
Invalidplatsen, å hvilka ritningar tydligt angifvits de platser, som inom
de olika afdelningarne blifvit Sverige tilldelade. Dessa ritningar, hvilka
reproducerats i tillräckligt antal exemplar, hafva såsom bilagor åtföljt
komiténs meddelande n:o 1, hvilket blifvit direkt tillstäldt de vid fjolBih.
till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 16
122
Sjette hufVudtiteln.
årets stockholmsutställning med guld- eller silfvermedalj belönade utställare,
med undantag endast af sådana, bvilkas deltagande i pariserutställningen
af en eller annan orsak ansetts icke vara lämpligt.
Inbjudningen till industriidkare har äfven offentliggjorts genom
annonser i ett större antal tidningar. Inbjudningar att deltaga inom
konstafdelningen hafva tillstälts samtliga år 1897 i Stockholm utställande
konstnärer, hvilkas adresser varit för komitén kända.
Komitén har sedermera bland sina ledamöter fördelat uppdrag att
söka inom olika gruppafdelningar anskaffa lämpliga utställare och föreslå
erforderliga anordningar för åstadkommande af representativa utställningar,
hvarjemte komitén äfven lemnat liknande uppdrag till en del
utom komitén stående personer. Hvad särskilt beträffar vårt lands
afdelning inom grupp XI (belgverk och metallurgi), hafva fullmäktige
i jernkontoret, efter komiténs derom gjorda framställning, anställt en
särskild kommissarie för nämnda afdelning, hvartill utsetts föreståndaren
för tekniska högskolans materialprofningsanstalt, ingeniören Axel
Wahlberg.
Sedan till Sveriges generalkommissarie vid verldsutställningen förordnats
komiténs ledamot, grosshandlaren Arthur Thiel, har komitén
jemväl uppdragit åt denne att för åstadkommande af representativa
utställningar inom de olika svenska afdclningarna tillkalla de personer,
som för hvarje särskild! fall kunde befinnas lämpliga.
Den 9 sistlidne juli har komitén utfärdat inbjudan till landets arkitekter
att, enligt närmare angifna grunder, senast den 5 näst derpåföljde
september inkomma med täflirjgsritningar för uppförande af den
särskilda svenska paviljongen å quai d’Orsay. Vid täflingstidens utgång
hade 17 förslag inkommit, bland hvilka priset tillerkändes de af arkitekten
Boberg utarbetade förslagsritningar. Samtliga inkomna täflingsförslag
hafva sedermera varit offentligen utstälda här i staden.
Sedan derefter förvaltningsutskottet antagit herr Boberg till arkitekt
för Sveriges särskilda paviljong, har utskottet, med anledning af
utställningsbestyrelsens i Paris begäran att snarast möjligt få emotse
ritningarne till Sveriges paviljong för officiel pröfning, och efter det
en del mindre förändringar å de ursprungliga ritningarne af arkitekten
föreslagits, för sin del gillat och godkänt herr Bobergs ritningar att
läggas till grund för meranämnda paviljong, hvarefter arkitekten Boberg,
efter eget åtagande, personligen till vederbörande i Paris inlemnat samtliga
ritningar till granskning och gillande.
I grundläggningskostnader för Sveriges paviljong har komitén —
såsom redan i underdåniga skrifvelsen den 9 juli 1898 blifvit framhållet —
123
Sjette hufvudtiteln.
att erlägga 26,600 francs, af hvilket belopp hälften, eller 13,300 francs,
efter derom gjord anhållan, redan blifvit inbetald till la recette centrale
des finances de la Seine i Paris.
Hvad särskilt beträffar de utställningar, för hvilkas inrymmande
komitén ansett Sveriges paviljong vara närmast lämplig, har förvaltningsutskottet
inbjudit hushållningssällskapen i Östergötlands, Malmöhus,
Kopparbergs och Jemtlands län, hvilka läns utställningar vid utställningen
i Stockholm nästlidna år voro särskild! utmärkta, att medverka
för åstadkommande af representativa utställningar af svensk allmogeslöjd
och husslöjd. I paviljongens jordvåning har komitén derjemte för afsigt
att eventuel! få en svensk serveringslokal anordnad, hvarför komitén
genom annons inbjudit intresserade att inkomma med anbud å nämnda
serveringsrörelses öfvertagande och anordnande.»
På sätt Eders Kong!. Maj:t behagade erinra sig, omnämnde jag
i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 12 mars 1897, att, enligt
då gjorda beräkningar, för betäckande af de allmänna omkostnaderna
för Sveriges deltagande i utställningen erfordrades ett belopp af
225,000 kronor utom kostnaden för transporter, uppgående till 50,000
å 60,000 kronor. Derjemte var ett belopp af 25,000 kronor afsedt
till understöd åt teknici och arbetare för besök vid utställningen. På
grund häraf äskade Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen ett anslag för
ändamålet af 300,000 kronor.
Vid föredragningen inom Riksdagen af statsutskottets öfver detta
Eders Kongl. Maj:ts förslag afgifna och af Riksdagen sedermera godkända
utlåtande, deri hemstälts om anslagets nedsättande till 200,000
kronor, tillät jag mig uttala, att utställningskostnaderna ej kunde nedbringas
till detta belopp, och att en förnyad framställning till Riksdagen
derför skulle blifva erforderlig.
Att emellertid kostnaderna skulle stanna inom det af Eders
Kongl. Maj:t äskade beloppet, 300,000 kronor, hade jag då ingen
anledning att betvifla, De af sakkunnige uppgjorda beräkningarna
kunde visserligen i det tidiga skede, hvari frågan då befann sig, ej
vara annat än approximativa, men de voro grundade på erfarenheten
från de föregående verldsutställningar, hvari Sverige tagit del; och
hade vilkoren för deltagandet i pariserutställningen år 1900, om hvilkas
närmare beskaffenhet man i början af år 1897 ej kunde ega närmare
kännedom, kommit att ställa sig i hufvudsak lika med de vid de äldre
124 Sjette hufvu dtiteln.
utställningarna tillämpade, borde, jag upprepar det, 300,000 kronor
varit tillräckliga.
När nu emellertid utställningskomitén, efter att hafva genom förhandlingar
med de franska utställningsmyndigheterna erhållit närmare
kännedom såväl om sjelfva programmet som ock om de vilkor, som
från fransk sida uppstäldes, inkom med sitt af mig förut refererade
underdåniga utlåtande af den 9 juli 1898 och deri med bestämdhet förklarade,
att utöfver beviljade 200,000 kronor erfordrades, på grund af
de nya omständigheter, som mellankommit, ytterligare 350,000 kronor
för att Sverige skulle kunna på ett värdigt sätt deltaga i pariserutställningen,
hade jag naturligtvis att taga i öfvervägande, om ej måhända
Sverige borde afsåga sig allt deltagande i utställningen. Kostnaderna
skulle ju betydligt öfverstiga det högsta belopp, som anslagits för något
Sveriges deltagande i en internationel utställning. Jag har dock ej kunnat
finna, att man borde taga ett sådant steg. Sverige hade, sedan Riksdagen
uttalat sitt gillande af Eders Kongl. Maj:ts uppfattning att det ej vore
lämpligt att vårt land uteblefve från utställningen, officielt antagit franska
regeringens inbjudning; förhandlingar med de franska myndigheterna
om utrymme m. m. hade pågått under öfver ett års tid; platser inom
de olika afdelningarna hade erhållits. Att då träda tillbaka derföre, att
kostnaderna visade sig större än man från början antagit, torde ur
internationel hänsyn icke vara fullt lämpligt; men oafsedt detta vågar
jag hålla före, att kostnadsfrågan — alltid förutsatt att den ej spelar
en sådan rol, att den rent af öfverstiger landets förmåga — ej bör utgöra
ett hinder mot deltagandet. Man må nu hysa hvilka tvifvelsmål
som helst om nyttan af de stora internationela utställningarna — de
fortgå emellertid alltjemt och fortgå i allt större utsträckning, fast man
för längesedan påstod, att deras tid var ute — visst är emellertid att,
när en sådan utställning kommer till stånd, en nation ej kan utan skada
för sin ställning bland de andra jembördiga nationerna hålla sig undan.
Sverige deltog ej i den förra pariserutställningen; jag tror icke att det
skulle vara lämpligt eller öfverensstämma med svenska nationens uppfattning,
om äfven i den snart stundande endast det ena af de förenade
rikena uppträdde. Och den glädjande erfarenhet, vi från 1897 års utställning
här i hufvudstaden hemtat om den utveckling Sveriges industri
hunnit, ger oss anledning hoppas, att vi, åtminstone inom vissa industriens
grenar, skola kunna på en verldsutställning uppträda på ett sätt,
som skänker heder åt vårt land och ökade afsättningsmöjligheter för
våra industriidkare.
125
Sjette liufvudtitcln.
Såsom af komiténs utlåtande framgår, skulle det af komitén äskade
ytterligare belopp af 250,000 kronor utöfver det af Eders Kongl. Maj:t
till 1897 års Riksdag föreslagna åtgå till följande särskilda utgifter:
för s. k. installationskostnader....................................... kronor 64,500: —
på grund af utställningsgodsets ökning....................... » 25,000: —
för anordnande af de särskilda svenska utställnings
områdena.
................................................................... » 35,000: —
för ökad bevakning ........................................................... » 9,000: —
för hyrande af byrålokal.................................................. » 9,000: —
för tillökning i kostnaden för konstafdelningen ...... » 7,500: —
för särskild svensk paviljong............................... » 100,000: —
Summa kronor 250,000: —
I fråga om motiveringen för de särskilda punkterna tillåter jag mig
att hänvisa till utlåtandet, till hvilket jag i denna del ej har något att
tillägga. Någon nedsättning torde icke kunna ega rum. På fråga
härom har nemligen från komitén mig meddelats att, ehuru det icke
läte sig göra att för närvarande med säkerhet beräkna beloppet af den
kostnad, som ett värdigt deltagande i utställningen skulle för staten
medföra, kunde emellertid en nedsättning i något af de utaf komiterade
beräknade belopp icke ske, med mindre man ville helt och hållet uppgifva
tanken på Sveriges deltagande i utställningen på ett sätt, som
ur flera synpunkter måste anses önskligt. En uteslutning af den särskilda
paviljongen afstyrkes på det bestämdaste af komitén.
Komitén erinrar om de högst betydande uppoffringar, som andra
mindre stater iklädt sig för deltagandet i 1900 års verldsutställning.
Af infordrade upplysningar angående de belopp, som i sådant hänseende
i åtskilliga andra, med Sverige i förevarande afseende jemförliga
länder ansetts behöfliga, framgår följande.
I Norge har Stortinget, under förutsättning att hela kostnaden
för Norges deltagande skulle uppgå till 400,000 kronor, beviljat lämplig
andel å budgeten för löpande finansår. I Danmark har Riksdagen beviljat
ett första bidrag till Danmarks deltagande, efter det i finanslagsförslaget
anmälts, att det icke kunde beräknas att kostnaderna skulle
blifva mindre än 300,000 kronor. Norges folkmängd är, som bekant,
2,200,000 menniskor, Danmarks 2,300,000.
I Nederländerna har beviljats 400,000 floriner (omkring 600,000
kronor), i Schweiz 1,700,000 francs och i Rumänien 1,300,000 francs.
[44.]
Anläggning
af vägar
m. m.
126 Sjette hufvudtiteln.
I Belgien hafva kostnaderna i afgifvet budgetförslag beräknats till
1,000,000 francs.
Med hänsyn till hvad andra länder sålunda komma att för ändamålet
utgifva, och då ett deltagande i utställningen, som motsvarar
vårt lands nuvarande ståndpunkt på de områden, utställningen omfattar,
icke kan åstadkommas, såvida icke ytterligare medel derför
beviljas, torde framställning'' böra göras till Riksdagen om anvisande,
utöfver förut beviljade 200,000 kronor, af det belopp, som enligt komiterades
beräkning ytterligare erfordras eller 350,000 kronor.
Dessutom tror jag det vara nödvändigt att höja det i nyssnämnda
200.000 kronor ingående belopp af 25,000 kronor, som förut beräknats
för beredande af reseunderstöd åt teknici och arbetare för att genom
besök vid utställningen inhemta kännedom om de nyare framstegen
inom de särskilda yrkena. Om detta anslag skall kunna blifva gagneligt
i tillräckligt vidsträckt omfattning, torde det böra utgå minst med
dubbla beloppet, eller således med 50,000 kronor. Detta kräfver emellertid,
att det af komitén anmälda tilläggsbeloppet höjes med ytterligare
25.000 kronor till 375,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen
att på extra stat för år 1900 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ställa ett anslag af 375,000 kronor att, utöfver förut anvisadt belopp,
användas till bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande i 1900
års verldsutställning i Paris och till understöd åt teknici och arbetare för
att besöka nämnda utställning.
Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Till anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar har Riksdagen sedan längre tid tillbaka
årligen å extra stat beviljat anslag till belopp, som genom tid efter
annan skedda förhöjningar efter hand ökats så, att anslaget, från att
under åren 1867—1874 hafva utgått med 150,000 kronor, under åren
1892—1897 utgick med 800,000 kronor.
127
Sjette liufvudtiteln.
Vid afgifvande uti underdånig skrifvelse den 31 oktober 1896 af
förslag rörande beloppet af de statsbidrag, som till understödjande af
allmänna väg- och vattenbyggnadsarbetens utförande syntes böra för
år 1898 äskas af Riksdagen, gjorde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemställan om förhöjning till 1,000,000 kronor af sistnämnda anslagsbelopp.
Till stöd derför anförde styrelsen, att de årliga anslagen icke
på långt när varit tillräckliga att tillgodose behofven af statsbidrag för
beslutade vägföretag, hvilket framginge deraf att efter fördelning af
ett års fond återstått en mängd dylika arbeten, för hvilkas utförande
planer funnits uppgjorda och fullständigt beredda, men för hvilka i följd
af bristande tillgång statsanslag icke kunnat beviljas. Summan af beräknade
arbetskostnaden för sålunda balanserade företag hade vid slutet
af nedan nämnda år utgjort följande belopp:
år 1887
» 1888
b 1889
» 1890
b 1891
» 1892
b 1893
b 1894
» 1895
kronor 2,285,166: —
» 2,526,889: —
» 2,571,414: —
» 2,598,851: —
b 3,312,383: —
» 3,107,640: —
» 2,605,017: —
b 2,959,487: —
b 2,488,560: —.
Det intresse, som sålunda visat sig för förbättring af vägväsendet
inom landet, syntes icke böra stäf]as utan tvärtom uppmuntras genom
anvisande dertill af erforderliga medel. Den offervillighet för vägväsendets
utveckling, som hos de vägbyggnadsskyldige inom alla delar
af riket alltmera framträdde, ådagalade nemligen icke blott, att behofvet
af ökade och förbättrade samfärdsmedel vore stort, utan äfven
att sådana ekonomiska förhållanden rådde, som gjorde bördan af byggnadskostnaderna
för de enskilde dräglig, hvadan talande skäl syntes
föreligga för staten att begagna dessa gynsamma omständigheter för
att kraftigare än förut befrämja de förbättringar i vägväsendet, som
i stor omfattning väntade på utförande.
Likasom anslagen till väganläggningar förut varit otillräckliga i
förhållande till landets stora utsträckning och brist på vägar, hade de
jemväl varit lägre än hvad andra länder i nära liknande läge för enahanda
ändamål funnit nödigt anvisa. Sålunda hade i Norge vägväsen
-
128
Sjette hufVudtiteln.
det befrämjats med väsentligen högre anslag, i det att för följande
statsregleringsperioder anvisats nedan nämnda belopp:
1886— 1887
1887— 1888
1888— 1889
1889— 1890
1890— 1891
1891— 1892
1892— 1893
1893— 1894
1894— 1895
kronor 1,180,474: —
» 1,228,600: —
s> 1,260,300: —
» 1,376,050: —
» 1,500,000: —
» 1,517,102: 20
» 1,326,015: 12
* 1,471,800: —
» 1,601,822: —.
Då enligt styrelsens åsigt anslagen till vägbyggnadsfonden vore
att hänföra till de statsutgifter, hvilkas anvisande till otillräckliga belopp
icke kännetecknade en god statshushållning, och då en lämplig
och snabb utveckling af rikets vägväsende obestridligen utgjorde en
af de förnämsta grunderna för landets framåtskridande, hade styrelsen
ansett sig pligtig att hemställa om förhöjning i nämnda fond, och
ehuru denna fond för att i väsentligare mån kunna tillgodose de stora
behofven af statsanslag för vägarbeten behöfde en betydlig tillökning,
ville styrelsen likväl, då en sådan icke torde böra på en gång ifrågasättas,
inskränka sig till att föreslå en förhöjning med 200,000 kronor
eller till 1,000,000 kronor.
Vid underdånig föredragning den 14 januari 1897 af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens berörda framställning anförde jag att, då de
af styrelsen meddelade uppgifter å de beräknade arbetskostnaderna för
vägföretag, till hvilkas utförande sökts men på grund af bristande tillgångar
icke kunnat beviljas understöd af statsmedel, otvetydigt gåfve
vid handen, att vägväsendets utveckling kräfde större statsanslag än
de förut anvisade, jag ansåge mig ega fullt skäl att förorda en förhöjning
uti ifrågavarande anslag, men att denna förhöjning dock för det
dåvarande lämpligast syntes böra begränsas till 100,000 kronor.
Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i enlighet med mitt förslag till
Riksdagen aflåtna framställning i ämnet, stälde Riksdagen för ändamålet
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för år 1898 ett belopp af
900,000 kronor, hvilket belopp jemväl är härför å innevarande års riksstat
anvisadt.
Uti sin här förut omnämnda underdåniga skrifvelse den 17 no -
129
Sjette liufvudtiteln.
vember 1898 har nu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, på de uti skrifvelsen
den 21 oktober 1896 anförda skäl och då en snabb utveckling
af rikets vägväsende obestridligen utgjorde ett af de verksammaste
medlen att befordra landets framåtskridande, hemstält om förhöjning
med 100,000 kronor eller till 1,000,000 kronor af ifrågavarande anslag;
och har styrelsen dervid, till fullständigande af här ofvan intagna uppgifter
rörande årliga beloppet af beräknade kostnader för vägföretag,
hvilka icke kunnat med statsanslag tillgodoses, meddelat, att summan
af dylika kostnader utgjorde:
år 1896 ........................................ kronor 2,699,132: —
» 1897 ....................................... » 2,351,132:—.
Ehuru endast den korta tiden af två år förflutit, sedan det för vägväsendets
utveckling afsedda statsanslaget senast förhöjdes, finner jag
mig likväl, då ett fullständigt tillgodoseende af behofvet utaf statsbidrag
för ifrågavarande ändamål obestridligen skulle kräfva vida högre
belopp än det nu ifrågasatta samt ett årligt anslag af 1,000,000 kronor,
med hänsyn till den stora vigten för landet i dess helhet att vägkommunikationerna
i möjligaste mån förbättras, på intet sätt torde
kunna anses för stort, böra till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förevarande
framställning förorda bifall; och hemställer jag alltså, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1900 ställa till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande,
till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar, 1,000,000 kronor.
Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, [45.]
hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder är å innevarande Bro-ochbamnårs
riksstat anvisadt ett belopp af 300,000 kronor. b7mgnmder
Uti sin berörda underdåniga skrifvelse den 17 november 1898 har
väg- och vatten byggnadsstyrelsen anfört att, ehuru de kommu nikationsändamål,
hvilka borde befrämjas genom anslag från ifrågavarande fond,
vore af så stor betydelse för landets utveckling och förkofran, att framstälda
kraf på statsbidrag för understödjande af det nu rådande intresset
för utvecklingen i dessa hänseenden syntes böra i möjligaste
mån tillgodoses, samt för ögonblicket hos styrelsen funnes framställningar
om bidrag från fonden till afsevärda belopp, styrelsen likväl,
med hänsyn till den betydliga förhöjning, nemligen från 150,000 kronor
till 300,000 kronor, som vid nästlidna års riksdag beviljats uti föreBih.
Ull Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 17
130 Sjette hufvud titeln.
varande fond, ansåge sig icke böra för närvarande ifrågasätta en tillökning
deraf.
I öfverensstämmelse med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1900 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,
till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder, 300,000 kronor.
[46.] Till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
Froatminsk- af gådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är
mngsforetag. . J ° .... i1 i .. o • j »
att minska frostländigheten tor närliggande bygd, ar a innevarande ars
riksstat anvisadt ett belopp af 300,000 kronor.
I enlighet med hvad väg- och vattenbj^ggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
uti underdånig skrifvelse den 25 oktober 1898 föreslagit,
anser jag att för ifrågavarande ändamål bör af Riksdagen jemväl för
nästkommande år äskas ett anslag till enahanda belopp; och hemställer
jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år
1900 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,
till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af
sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändarnål är att
minska frostländigheten för närliggande bygd, 300,000 kronor.
vilkor för De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande
statsbidragen. ocp tillgodonjutande af de ofvan under punkterna 44—46 omförmälda
statsbidrag samt kontrollen derå, att faststälda planer varda vid arbetenas
utförande följda, innehållas i Riksdagens skrivelser den 27 april
1881 (n:r 69), den 11 juni 1883 (n:r 67), den 7 maj 1889 (n:r 43), den
30 april 1897 (n:r 52) och den 13 maj 1898 (n:r 138), hvarvid jag
dock anser mig böra erinra, att Riksdagen, enligt dess sistnämnda
skrifvelse, från ett af dessa vilkor medgifvit undantag för väganläggning
inom Vest.erbottens län mellan Tärna och sjön Öfver-Uman och
mellan Stora Umevattnet och riksgränsen.
Någon förändring uti dessa vilkor har icke nu ifrågasatts, utan har
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti sin förenämnda skrifvelse den 17
november 1898, såvidt. angiuge de uti samma skrifvelse ifrågasatta anslag
till vägars anläggning och förbättring samt till hamn- och brobyggnader
m. in., föreslagit''att, med iakttagande att, de vid 1898 års
riksdag meddelade vilkor i afseende å bidrag till hamnarbeten skulle
gälla endast der bidragen öfverstege två tredjedelar af beräknade kost
-
131
Sjette hufvudtiteln.
nåden, de uti Riksdagens omförmälda skrifvelser i förevarande afseende
meddelade föreskrifter fortfarande skulle lända till efterrättelse.
Äfven jag anser mig böra tillstyrka, att de enligt Riksdagens ofvanberörda
skrifvelser nu gällande vilkor och bestämmelser bibehållas. Då
det emellertid synes mig olämpligt, att den, som önskar taga fullständig
kännedom om dessa vilkor och bestämmelser, nu måste söka desamma
uti icke mindre än fem särskilda riksdagsskrifvelser, samt en önskvärd
lättnad i detta afseende skulle beredas särskildt de många enskilda
personer, som, i egenskap af intressenter uti eller arbetsledare för med
statsbidrag understödda arbetsföretag, behöfva taga del af dessa vilkor
och bestämmelser, om desamma blefve på ett ställe sammanförda, anser
jag mig böra föreslå Eders Kongl. Maj:t att för Riksdagen framlägga
ett förslag i detta hänseende. Alldenstund jag, såsom nämnts, härvid
icke åsyftar någon förändring af sjelfva vilkoren eller bestämmelserna,
skiljer sig det förslag, jag här nedan går att för Eders Kongl. Maj:t
framställa, från föregående vilkor och bestämmelser endast i redaktionelt
hänseende. Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, innehållas de
hufvudsakliga nu gällande vilkor och bestämmelser uti Riksdagens skrifvelse
den 27 april 1881, och de jemlikt senare riksdagsskrifvelser tillkomna
innefatta allenast ändringar i eller tillägg till föreskrifterna uti
den förstnämnda skrifvelsen.
Ordalydelsen uti förslaget öfverensstämmer derföre äfven i väsentligaste
delar med 1881 års riksdagsskrivelse, och förekommande afvikelser
hafva antingen betingats deraf att, sedan numera odlingslånefonden bildats
samt särskilda vilkor för åtnjutande af lån från denna fond blifvit stadgade,
hvad uti 1881 års vilkor och bestämmelser förekommer angående låneunderstöd
kunnat helt och hållet uteslutas, eller ock omedelbart föranledts
af intagandet bland sistnämnda vilkor och bestämmelser af de jemlikt
senare riksdagsskrifvelser tillkomna ändringar i eller tillägg till desamma.
Endast beträffande en särskild fråga anser jag mig böra här motivera
förslagets affattning.
Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, föreslog Eders Kongl. Maj:t
uti förra årets statsverksproposition Riksdagen att bibehålla de då gällande
allmänna vilkoren och bestämmelserna för erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag af nu ifrågavarande slag samt kontrollen derå, att faststälda
planer blefve vid arbetenas utförande följda, dock med följande
tillägg till mom. 3 af bestämmelserna i Riksdagens skrifvelse den 27
april 1881:
»För mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, må anslag utan
132
Sjette hufyudtiteln.
återbetaln ingsskyldigh et af Kong!. Maj:t bestämmas till mer än två
tredjedelar, dock högst till nio tiondedelar af den beräknade kostnaden,
under vilkor att betryggande säkerhet för framtida underhållet af sådan
hamnanläggning ställes och att, före lyftandet af någon del af statsanslaget,
ådagalägges, att ej mindre sjelfva området för hamnen än
äfven ett för den rörelse, som skall i hamnen hedrifvas, tillräckligt
område i land blifvit för det gemensamma behofvet afsöndrade.»
Då enligt förut gällande bestämmelser anslag till utförande af
hamnbyggnader kunde af Eders Kongl. Maj:t bestämmas till högst två
tredjedelar af den beräknade kostnaden, afsåga genom nämnda förslag
att bereda Eders Kongl. Maj:t tillfälle att under vissa särskilda vilkor
till anläggning och ombyggnad af mindre hamnar och företrädesvis
fiskehamnar bevilja ett förhöjdt anslag.
önskvärdheten af att staten kraftigare än förut understödde dylika
hamnbyggnadsföretag blef äfven erkänd af Riksdagen, som uti sin nyssnämnda
skrifvelse den 13 maj 1898 förmälde sig icke hafva tvekat
att besluta sådan ändring i gällande stadganden, att statsbidrag för
ifrågavarande ändamål skulle kunna utgå med nio tiondedelar af den beräknade
kostnaden; men ansåge Riksdagen ett oeftergifligt vilkor för
medgifvande af sådan höjning i statsanslagen vara, att frågan om framtida
underhållet af de hamnar, för hvilka statsunderstöd sålunda åtnjutits,
blefve på ett tillfredsställande sätt ordnad.
I sådant afseende framhöll Riksdagen, att det enligt Riksdagens
mening skulle vara synnerligen fördelaktigt, om ansvaret för underhållet
komme att hvila på vederbörande landsting. För detta ändamåls
vinnande syntes dock erfordras, att särskilda medel till bestridande af
underhållskostnaderna stäldes till landstingets förfogande. I sådant afseende
hade Riksdagen tänkt sig att af statsanslaget, som skulle kunna
utgå med 9/io af den beräknade kostnaden för företaget, endast 7/g skulle
få användas för arbetets utförande, hvaremot återstående 2 9 af anslaget
borde afsättas till en under vederbörande landstings förvaltning stäld
hamnfond, till hvilken jemväl skulle ingå viss del af de afgifter, som
komme att upptagas för hamnens begagnande; och skulle denna fonds
tillgångar få användas för det behöriga underhållet af dessa hamnar.
Enligt hvad Riksdagen uti sin berörda skrifvelse anmälde, beslöt
Riksdagen ock, att de med afseende å de i skrifvelsen omförmälda statsbidrag
meddelade allmänna vilkor och föreskrifter, hvilka funnes intagna
i Riksdagens skrivelser den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni 1883
(n:o 67), den 7 maj 1889 (n:o 43) och den 30 april 1897 (n:o 52), fortfarande
skulle blifva gällande, endast med den ändring, att för mindre
133
Sjette hufvudtitelii.
hamnar, företrädesvis fiskehamnar, anslag utan återbetalningsskyldighet
skulle kunna af Eders Kongl. Maj:t bestämmas till nio tiondedelar af
den beräknade kostnaden, af hvilket statsanslag likväl endast sju niondedelar
skulle kunna användas till arbetets utförande, hvaremot återstående
två niondedelar af anslaget skulle afsättas till en under vederbörande
landstings egen förvaltning stäld hamnfond, till hvilken jemväl
finge, efter Eders Kongl. Maj:ts bestämmande, inflyta viss andel af
utgifter, upptagna för hamnens begagnande; och skulle före utlemnandet
af någon del af statsanslaget vara styrkt, dels att vederbörande landsting
åtagit sig att ansvara för framtida underhållet af hamnbyggnaden, för
livilket underhåll ofvan omförmälda fond finge anlitas, dels ock att ej
mindre sjelfva området för hamnen än äfven ett för den rörelse, som
skulle i hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit för det
gemensamma behofvet afsöndrade.
I fråga om rätta tolkningen af detta Riksdagens beslut, hvilket
den 27 maj 1898 blifvit af Eders Kongl. Maj:t godkändt i hvad detsamma
afvek från Eders Kong]. Maj:ts till Riksdagen afgifna förslag,
har någon tvekan visat sig kunna uppstå, nemligen huruvida de af
Riksdagen bestämda särskilda vilkor för anslag till mindre hamnbyggnader
nödvändigt måste ega tillämpning i afseende å alla mindre hamnbyggnader
eller endast å sådana, till livilka beviljas anslag öfverstigande två
tredjedelar af beräknade kostnaden. Af hvad ofvan anförts framgår
sålunda, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett ett särskildt uttalande
erforderligt derom, att de vid 1898 års riksdag meddelade vilkor
i afseende å bidrag till hamnarbeten skulle gälla endast der bidragen
öfverstege två tredjedelar af beräknade kostnaden, och uti ett den 30
november 1898 afgifvet, i dessa delar ännu ej af Eders Kongl. Maj:t
slutligen pröfvadt förslag till fördelning af innevarande års anslag till
bro- och hamnbyggnader m. in. liar styrelsen visserligen för sin del
tolkat Riksdagens beslut i nämnda rigtning och på grund deraf jemväl
föreslagit flere mindre hamnar till erhållande af bidrag från anslaget
till belopp, motsvarande två tredjedelar af beräknade kostnaden, utan
att ifrågasätta tillämpning af nämnda vilkor, men tillika dock ansett
sig böra påkalla särskild pröfning från Eders Kongl. Maj:t.s sida af omförmälda
tolkningsfråga.
Då Eders Kong!. Maj:t uti den till nästlidna års Riksdag gjorda
framställning i förevarande ämne uppenbarligen afsåg, att de af Eders
Kongl. Maj:t ifrågasatta skärpta vilkor, skulle gälla endast mindre hamnbyggnadsarbeten,
till Indika anslag öfverstigande två tredjedelar af kostnaden
beviljades, samt, såvidt jag kunnat finna, hvarken Riksdagens
134
Sjette hiifvndtiteln.
beslut, i hvad det afviker från Eders Kongl. Maj:ts förslag, eller innehållet
af Riksdagens skrifvelse i öfrigt gifver tillräcklig anledning till antagande,
att Riksdagen afsett att utsträcka tillämpningen af de utaf Riksdagen
beslutade skärpta vilkoren äfven till andra hamnbyggnadsarbeten,
torde väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tolkning af Riksdagens ifrågavarande
beslut få anses fullt rigtig.
För undanrödjande emellertid af hvarje möjlighet till tvekan i
detta hänseende liar det synts mig lämpligt, att det förslag till allmänna
vilkor och bestämmelser, som jag ansett nu böra af Eders
Kongl. Maj:t föreläggas Riksdagen, affattas så, att deraf tydligen framgår,
att vilkoren om ansvarsförbindelse från landsting för underhåll af
hamnbyggnad samt om afsöndring af område för hamnen m. m. icke
nödvändigt måste ega tillämpning i andra fall än då för mindre hamnbyggnadsföretag
anslag beviljas till belopp öfverstigande två tredjedelar
af beräknade kostnaden.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag att Eders
Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen besluta, att i afseende å de statsbidrag,
som af Riksdagen för år 1900 beviljas till väganläggningar och
vägförbättringar, till bro- och hamnbyggnader samt upprensning af
åar och farleder äfvensom till sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande
bygd, följande allmänna vilkor och bestämmelser skola blifva gällande,
nemligen:
tdMovi. 1. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande
jemte beräkning öfver dermed förenade kostnader vara uppgjord och
hafva vunnit Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse; och skall menighet,
bolag eller annan vederbörande, som erhållit statsunderstöd till arbetets
utförande, vara underkastad alla de vilkor och kontroller, som af Kongl.
Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.
Moln. 2. Innan statsbidrag beviljas, bör efter offentligen utfärdad
kungörelse vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets
lämplighet och nytta.
Mom. 3. Anslag må af Kongl. Magt bestämmas:
för väganläggningar och vägförbättringar till högst två tredjedelar
af den beräknade kostnaden enligt den faststälda arbetsplanen;
för bro- och hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder
till högst två tredjedelar af den beräknade kostnaden enligt den faststälda
arbetsplanen; dock att för mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar,
anslag må af Kongl. Maj:t bestämmas till mer än två tredje
-
Sjette hufvndtiteln.
135
delar, dock högst till nio tiondedelar af den beräknade kostnaden, i
ii vilket fall af statsanslaget endast sju niondedelar må kunna användas
till arbetets utförande, hvaremot återstående två niondedelar skola
afsättas till en hamnfond, på sätt i mom. 14 sägs; samt
för myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att
minska frostländigheten för närliggande bygd, till högst hälften af den
beräknade kostnaden enligt den faststälda arbetsplanen;
skolande menighet, bolag eller andra vederbörande, hvilka antagas
komma att af ett genom statsbidrag understödt företag hafva nytta,
genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag enligt
ofvan angifna proportion af respektive minst en tredjedel, minst tre
tiondedelar eller minst hälften bestrida den återstående, icke af statsmedel
anvisade andelen af kostnaderna för företagets fullbordande,
hvarvid bestämmelsen i mom. 4 skall iakttagas.
Mom. 4. Vid meddelande af anslag skall, der Kongl. Maj:t icke
finner undantag böra ega rum, iakttagas att, om verkliga kostnaden
för arbetets utförande skulle befinnas understiga den beräknade, af
vederbörande myndighet granskade och godkända kostnaden, det beviljade
anslaget minskas med så stor del af den ifrågavarande besparingen,
som det beviljade anslaget utgjort af den beräknade kostnadssumman;
börande vid sådana företag, som afse större vägarbeten, hamn- och brobyggnader,
och till hvilkas utförande statsbidrag beviljats till belopp
af 10,000 kronor eller derutöfver samt hvilka ej på entreprenad verkställas,
räkenskaper af vederbörande intressenter föras på sådant sätt,
att den verkliga kostnaden för det af staten understödda arbetsföretaget
må kunna säkert uppskattas.
Mom. 5. Då ett arbetes utförande öfverlemnas till menighet,
bolag eller enskilde, bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning
afslutadt samt af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande,
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt.
Kontraktet skall innefatta förbindelse för menighet, bolag eller
enskilde dels att i noggrann öfverensstämmelse med den faststälda arbetsplanen
och under skyldighet att dervid vara underkastade vederbörandes
kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid, utan att
vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels
att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan
erfordras, äfvensom de öfriga åtaganden, som enligt dessa allmänna vilkor
och bestämmelser vederbörande åligga och äro på det förevarande fallet
tillämpliga; egande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, der den
136
Sjette hufvud titeln.
pröfvar lämpligt, uti de kontrakt, som af bemälda styrelse rörande
arbetenas utförande upprättas, intaga det förbehåll att, innan sista delen
af statsbidraget utbetalas, bör styrkas, att till styrelsen blifvit aflemnade
fullständiga ritningar, utvisande huru arbetet blifvit utfördt. Dessutom
bör uti kontrakten angående sådana större vägarbeten, hamn- och brobyggnader,
till h vilkas utförande statsbidrag beviljats till belopp af
10,000 kronor eller derutöfver, inflyta, att vederbörande arbetsdirektion
skall hafva skyldighet att under arbetsåren inom viss bestämd tid till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen årligen afgifva af räkenskapsutdrag
åtföljd berättelse om arbetets fortgång under nästföregående året;
hvarjemte, beträffande särskildt de kontrakt, hvilka afse företag till
kommunikationsanstalters befordrande, i dessa kontrakt bör införas, att
vederbörande direktion skall, sedan kommunikationsanstalten blifvit för
trafik upplåten, afgifva sådana uppgifter om de årliga trafikförhållandena,
som kunna ifrågakomma att infordras.
Mom. 6. För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de
lyftade statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas
sådan säkerhet, som af Kongl. Maj:t godkännes; varande dock städer
och sådana menigheter, hvilka Kongl. Maj:t anser derifrån böra befrias,
från dylik skyldighet frikallade.
Mom. 7. Af Kongl. Maj:t eller af Riksdagen beviljadt anslag kan
i allmänhet icke utbekommas förr, än arbetsföretaget blifvit börjadt,
hvarefter anslagna medel få successivt och i mån af arbetets fortgång
lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta eller särskildt
blifvit bestämda antingen af Kongl. Maj:t eller af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
efter dertill af Kongl. Maj:t lemnadt bemyndigande;
börande, såvida icke Kongl. Maj:t, med afseende å särskilda förhållanden,
pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af anslaget i statskontoret
innestå, intill dess arbetet är vederbörligen afsynadt och
godkändt.
Mom. 8. Alla statsbidrag, som blifvit uti ifrågavarande afseende
beviljade, skola från statskontoret utbetalas antingen omedelbart eller
ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande eller den
myndighet, som fått sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och
uttaga; börande, innan större eller mindre del af beviljade statsbidrag
utbetalas, hos statskontoret företes:
a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;
b) af Kongl. Maj:t godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts
fullgörande eller medlens återbäring, i de fall der sådan säkerhet enligt
mom. 6 erfordras;
Sjette hufvudtiteln.
137
c) behörigt intyg att arbetet är börjadt.
Derest för mindre hamnbyggnad anslag beviljats till belopp öfverstigande
två tredjedelar af den beräknade kostnaden, skall derjemte
iakttagas att, innan någon del af statsanslaget utlemnas, skall vara
styrkt, dels att vederbörande landsting åtagit sig att ansvara för framtida
underhållet af hamnbyggnaden, dels ock att ej mindre sjelfva området
för hamnen än äfven ett för den rörelse, som skall i hamnen
bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit för det gemensamma behofvet
afsöndrade.
Mom. 9. De säkerhetshandlingar, som för statsbidrags utbekommande
till statskontoret aflemnats, förblifva uti kontorets vård; dock
skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter kunna
blifva i behof att begagna, till dem på behörig reqvisition utlemnas.
Mom. 10. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig
tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen eller arbetet, utan af
Kongl. Maj:t medgifvet anstånd med detsammas utförande, icke blifvit
fullbordadt inom derför bestämd tid, ankommer på Kongl. Maj:t att låta
inställa all vidare utbetalning af statsbidraget samt återfordra hvad deraf
uppburits, att på en gång eller successivt till statskontoret inbetalas inom
den tid, som bestämmes af Kongl. Maj:t eller af Riksdagen, till hvars
pröfning frågan om uppburna medels återbäring öfverlemnas, derest
längre anstånd dermed än till nästa riksdag anses erfordras. Statskontoret
bör tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning;
och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade och återburna
medel jemväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen, till
dess återbetalning sker.
Mom. 11. De arbetsföretag, för hvilkas utförande statsbidrag beviljats,
böra vara påbörjade inom tid, som i det om företagets utförande
upprättade kontrakt eller af Kongl. Maj:t. särskildt- blifvit bestämd;
kommande, då arbetet icke påbörjats inom den sålunda bestämda tidens
förlopp, det beviljade beloppet att reserveras till Riksdagens disposition.
Mom. 12. Alla med understöd af allmänna medel utförda arbeten
skola af den eller dem, som sådant understöd bekommit, underhållas,
intill dess sådan underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning
ålagd eller vederbörande från underhållsskyldigheten befriats, med iakttagande,
beträffande underhåll af mindre hamnbyggnader, till hvilka
beviljats anslag till belopp öfverstigande två tredjedelar af beräknade
kostnaden, af bestämmelsen i mom. 8 här ofvan.
Mom. 13. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter
efter arbetsföretagets fullbordande skola komma att utaf de trafikerande
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 18
[47.]
Odlingslåne
fonden.
[48.]
Lån till enskilda
jernvägar.
138 Sjette hufvudtiteln.
upptagas, bör taxa härå vara faststäld, så lindrig som skäligen låter
sig göra. Sålunda faststälda afgifter få icke förhöjas, med mindre Kongl.
Maj:t, på grund af särskild! förekommande omständigheter, pröfvar skäligt
dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen nedsättas, så snart
det af redogörelse, som hvart femte år till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
bör ingifvas, befinnes, att behållna inkomsten öfverstiger en
viss af Kongl. Maj:t faststäld procent utaf de till företaget lemnade
enskilda bidrag; och skall dessutom en viss af Kongl. Maj:t likaledes
bestämd andel utaf de afgifter, som uppbäras, till reparationsfond afsättas
eller till sådan särskild hamnfond, hvarom i mom. 14 sägs, ingå.
Mom. 14. Utgår till mindre hamnbyggnad anslag till belopp öfverstigande
två tredjedelar af kostnaden, skola två niondedelar af anslaget
afsättas till en under vederbörande landstings egen förvaltning stäld
hamnfond, till hvilken jemväl må, efter Kongl. Maj:ts bestämmande,
inflyta viss andel af afgifter, upptagna för hamnens begagnande; och
må denna fond för underhållet af hamnbyggnaden anlitas.
Mom. 15. Beträffande anslag till understödjande af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska
frostländigheten för närliggande bygd, skall iakttagas, dels att anslaget
må företrädesvis anvisas till sådana större företag, som anses i väsentlig
mån befrämja det dermed afsedda ändamål, dels ock att Kongl. Maj:t
eger att, i de fall der sådant anses vara af behofvet påkalladt,
medgifva, att någon del af anslaget må förskottsvis till vederbörande
utbetalas.
Mom. 16. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd
af erhållna anslag föranledts för statskontoret, skola utan undantag
bestridas eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit.»
Vidare tillåter jag mig erinra att, enligt 1898 års Riksdags beslut,
skola till odlingslånefonden under hvart af åren 1899—1903 ej mindre
ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven
af riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas medel till så stort
belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteter kan erfordras till
fyllande af högst 1,000,000 kronor; samt
att, enligt 1896 års Riksdags beslut, blifvit för år 1900 beviljade
till understödjande medelst lån af enskilda jern vägsanläggningar 1,500,000
kronor.
Sjette hufvudtiteln.
139
Statens järnvägstrafik.
I underdånig skrifvelse den 21 november 1898 har jernvägsstyrelsen
gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående
anslag för år 1900 dels till nya byggnader och anläggningar
vid statens jernvägar och dels till anskaffande af ytterligare rullande
materiel.
Då de medel, om hvilkas anvisande för ifrågavarande ändamål
jernvägsstyrelsen gjort framställning, uppginge till större belopp än
som hittills plägat för samma ändamål begäras, har styrelsen till en
början framhållit de väsentligaste orsakerna till detta förhållande.
Den lifliga företagsamhet på de industriela och merkantila områdena,
hvilken haft sin grund i de goda konjunkturer, som under
senare åren varit rådande, stälde på jemvägstrafiken anspråk, som beträffande
bana och byggnader nödvändiggjorde ett stort antal nybyggnader
och utvidgningar och med afseende å den rullande materielen
måste tillgodoses genom afsevärd ökning af densamma.
Stationspersonalen hade till följd af den stegrade rörelsen måst
ökas, och vid ett flertal stationer kunde erforderliga bostäder för denna
personal i jernvägens närhet icke utan stora svårigheter och alltför
känbara kostnader genom förhyrning anskaffas, hvadan ny- och tillbyggnader
af boställshus för denna personal måste föreslås.
De allt jemt stegrade fordringarna ej blott på säker och i möjligaste
mån regelbunden befordran af passagerare och gods utan äfven på
snabbhet och beqvämlighet vid jemvägstrafiken medförde nödvändigheten
af förbättrade och förändrade anordningar, såväl hvad de direkta
säkerhetsåtgärderna beträffade som ock med afseende å större spårområden,
rymligare lokaler jemte öfriga tidsenliga förbättringar å stationerna
och å bantågen.
Dertill komme, att denna utveckling och förstoring af den fasta
och rörliga materiel, hvarmed trafiken skulle besörjas, nu måste ske
under stegrade pris, såväl hvad arbetskraft som materialier beträffade,
uppgående i vissa fall ända till 25 procent utöfver de under senaste
åren gällande.
[49.]
Nya byggnader
och anläggningar
vid
statens jernvägar.
140 Sjette hufvudtiteln.
För anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar lemnar
jernvägsstyrelsen följande redogörelse:
»Byggnader och anläggningar.
Vid Alhy:
Utvidgning af spårsystemet.................................................... 6,000 kronor.
Anläggning af ett tredje spår erfordras med anledning af de vid
vattenfallen i Ljunga eif invid stationen under uppförande varande stora
industriella anläggningarue.
Vid Arbrå:
Uppförande af betjeningshus för tre stationskarlar jemte
uthus ....................................................................................... 8,100 kronor.
Sedan stationens betjeningspersonal i och med de norrländska
nattågens anordnande ökats med en stationskarl, äro nu tre sådana derstädes
i saknad af boställslägenheter.
Vid Bollnäs:
Tillbyggnad af godsmagasinet ................................................ 5,200 kronor.
I stationens godsmagasin inventeras och omlastas hvarje natt ankommet
styckegods; och kräfver den ökade trafiken ökadt utrymme
härför.
Verkstadstillbyggnad .................................................................. 51,000 kronor.
Beträffande denna tillbyggnad hänvisas till hvad härnedan under
rubrik »Verkstadsanläggningar» anföres.
Vid Myskje:
Utvidgning af spårsystemet...................................................... 3,000 kronor.
Större spårsystem vid timmeruppfordringsverket är af nöden med
anledning af den växande timmertrafiken vid denna station.
Vid Sala:
Tillbyggnad och ändring af stationshuset .......................... 6,000 kronor.
Expeditions- och tjenstelokalerna, som länge varit för trånga och
olämpliga, kunna icke längre i sitt nuvarande skick tillgodose den vid
stationen ökade trafiken.
Sjette hufvudtiteln.
141
Vid Morgongåfva:
Förlängning af stickspåret ...................................................... 1,200 kronor.
En 80 meters förlängning af stationens stickspår är nödvändig
för erhållande af ökadt utrymme för den trafik, som kan påräknas från
de nu under inredning varande mekaniska verkstäderna i stationens
närhet. -
Vid Upsala:
Utvidgning af spårsystemet...................................................... 6,100 kronor.
Att denna utvidgning är af behofvet synnerligen påkallad, framgår
af den omständigheten, att stationens trafik under senare år tillväxt
med omkring 15 % om året.
Vid Rosersberg och Rotebro:
Utvidgning af spårsystemen..................................................... 2,750 kronor.
Förlängning af mötesspåren är erforderlig för möjliggörande utan
tidsutdrägt af tågmöten.
Vid Tureberg:
Hållplatsens förändring till en mindre trafikstation......... 40,000 kronor.
Det relativt stora afståndet — 12 kilometer — mellan stationerna
Rotebro och Jerfva nödvändiggör anläggning på lämplig plats mellan
dem af en tågmötesplats, och bör denna förläggas till Tureberg samt
anordnas som en mindre trafikstation, enär persontrafiken vid den sedan
längre tid tillbaka der befintliga hållplatsen är betydlig. Den omfattade
under år 1897 icke mindre än 11,231 resande.
Vid Jerfva:
Uppförande af betjeningsbostad för två stationskarlar
jemte uthus ........................................................................ 5,600 kronor.
Den stegrade lokaltrafiken med Stockholm har föranled t ökning af
personalen. Endast en boställslägenhet finnes för de vid stationen nu
tjenstgörande tre stationskarlarne.
Vid Tomteboda:
Utvidgning af spårsystemet..................................................... 40,000 kronor.
Afser anordnandet af behöfliga uppställnings- och rangeringsspår
dels för vagnar, hvilka icke få rum vid Stockholms norra station, dels
ock för vagnar, som skola repareras i den här belägna vagn verkstaden.
Verkstadsutvidgning..................................................................... 35,000 kronor
142
Sjette hufvudtiteln.
Vid Värtan:
Vattenledning till lokomotivstallet......................................... 2,000 kronor.
Ledningen är afsedd utgöra en tillslutning till Stockholms stads
vattenledning och är nödvändig, emedan den befintliga brunnen vid
lokomotivstallet vissa tider icke lemnar tillräcklig vattenqvantitet.
Vid Stockholms norra station:
Tillbyggnad af godsmagasinen och deras plattformar .. 20,500 kronor.
I magasinet för ankommande gods måste godset för närvarande
staplas på ett för dess expedierande synnerligen olämpligt sätt, och i
magasinet för afgående gods rymmas ofta icke de nuvarande godsmängderna,
hvadan tillbyggnaderna, som endast afse att under den
närmaste tiden afhjelpa förevarande olägenheter, äro af stort behof påkallade.
r
Vid Stockholms södra station:
Utvidgning af spårsystemet..................................................... 15,500 kronor.
Vagnar, som från de andra Stockholmsstationerna äro destinerade
söderut, böra här anordnas till tåg utan att vid denna rangering behöfva
upptaga samfhanbindningsbanans spår, såsom nu till följd af det
ringa spårutrymmet vid stationen sker.
Vid Liljeholmen:
Utvidgning af spårsystemet och dermed sammanhängande
husflyttningar....................................................... 110,000 kronor.
Stationen är i sitt nuvarande skick så trång, otidsenlig och svårskött,
a,tt den redan nu förekommande trafiken icke kan nöjaktigt besörjas,
än mindre den, som motses från det stora antalet under anläggning
varande fabriker i närmaste trakten. Flera petitioner från fabriksidkare
med flere om förbättrade trafikanordningar hafva inkommit.
Vid Tumba:
Utvidgning af spårsystemet...................................................... 10,700 kronor.
Härmed afses erhållandet af ett tredje mötesspår, hvilket till följd
af tågantalet å den mycket lifligt trafikerade linien Stockholm—Saltskög
visat sig vara af nöden.
Vid Saltskog:
Ändring och utsträckning af vattenledningen.................... 3,200 kronor.
Sjette hufvudtiteln. 243
Arbetet afeer att möjliggöra för tvenne mötande tåg att samtidigt
kunna taga vatten, h vilket a den trånga men lifligt trafikerade stationen
är af nöden.
Vid Skeboqvarn:
Utvidgning af spårsystemet...................................................... 3,300 kronor.
Utläggning af ett spår erfordras för lastning af trävaror, hvilka
numera i stor mängd tillföras stationen.
o
Linien Ange—Stockholm :
Uppläggning af en ny morsetelegrafledning ..................... 32,000 kronor.
De tvenne nu befintliga ledningarna mellan dessa båda stationer
äro synnerligen strängt anlitade och blifva icke tillfyllest efter Krylbo—
örebrobanans fullbordande.
Vid Partilled:
Uppförande af nytt stationshus och utvidgning af spårsystemet
............................................................................... 55,500 kronor.
Det gamla stationshuset af korsvirke är högst otidsenligt och otillräckligt,
särdeles för mötande af den alltmer tilltagande lokaltrafiken
på Göteborg, hvilken fordrar större och bättre väntsalar och öfriga
lokaler. Sedan Partilleds egendom nu börjat styckas i tomter för villor
och fabriksanläggningar, blir lokaltrafiken ytterligare ökad.
Vid Jönköping :
Tillbyggnad af godsmagasinet ............................................... 15,000 kronor.
Magasinets nuvarande utrymme, särskildt för ankommande gods,
är alldeles otillräckligt, hvadan nu afses en utvidgning genom magasinets
ökande på bredden.
Vid Stenstorp:
Förlängning af omlastningsspåret .......................................... 2,600 kronor.
Med detta spårs förlängning afses att förekomma dröjsmål med
vagnars omlastning och deraf följande långsam vagnomsättning.
Vid Fagersanna:
Utvidgning af spårsystemet...................................................... 1,850 kronor.
Härmed afses erhållandet af ett stickspår för uppställning af vag -
144 Sjette hufvudtiteln.
nar, som skola föras till och från en statsbanornas i närheten af stationen
belägen grustägt.
Vid Laxå:
Utvidgning af stationen åt vester....................................... 43,000 kronor.
Stationen, som under de senaste 30 åren icke undergått någon
nämnvärd förändring, är nu i stort behof af att blifva utvidgad och
ombyggd, hvartill början skulle ske genom jordköp, utläggning af spår
till en ny vändskifva å afsedd plats för blifvande ny lokomotivstallbyggnad,
utläggning af tvenne uppställningsspår samt tillbyggnad af
godsmagasinet.
Vid Karlstad:
Tillbyggnad af godsmagasinet ................................................ 4,000 kronor.
Nuvarande godsmagasinet kan icke rymma de ankommande godsqvantiteterna.
Vid Fryksta:
Anordnande af flera och bättre tilläggsplatser för fartyg
samt utvidgning af spårsystemet och uppförande
af varuskjul .......................................................................... 40,000 kronor.
Den förlängning af hamnbryggan, hvartill Riksdagen beviljat anslag,
3,100 kronor, för år 1899, bär befunnits blifva alldeles otillräcklig,
liksom ock spårutrymmet vid hamnen. Passagerareångbåtar få oftast
lägga till utanför pråmar, som äro under lastning eller lossning och
dervid upptaga hela nuvarande kajlängden. Häröfver liksom öfver bamnbryggans
alldeles oskyddade läge för den svåra, nordliga sjögången
hafva upprepade klagomål försports från allmänheten, som ansett sig
äfven derutinnan hafva fog för sina yrkanden, att en omlastningsafgift
sedan gammalt vid stationen erlägges, hvilken lemnar öfverskott åt
statsverket. Skjulet är afsedt till skydd för ömtåligare varor, som
transiteras mellan jernvägen och ångbåtarna.
Vid Kil:
Utläggning af ett stickspår ...................................................... 1,000 kronor.
Stationen saknar behöfligt lastspår, der vagnar kunna för lastning
eller lossning stå utan att rubbas under pågående vexlingar vid godsmagasinet.
Sjette hufvudtiteln.
145
Vid Hallsberg:
Tillbyggnad af nya lokomotivstallbyggnaden med rum för sex lokomotiv.
..................................................................................... 45,000 kronor.
För att bereda plats åt de extratågs- och förstärkningslokomotiv,
som måste finnas uppstälda vid denna station och för hvilka stallutrymme
saknas, äro begärda sex stallrum, behöfliga senast vid den tid,
då Krylbo—Örebrobanan öppnas för trafik.
Vid Örebro:
Anläggning af en centralverkstad för reparation af lokomotiv.
.................................................................-.................. 350,000 kronor.
Härom hänvisas till hvad under rubrik »Verkstadsanläggningar»
här nedan anföres.
Vid Simonstorp:
Inläggning af en vagnvåg.................................................. 3,000 kronor.
Vagnvåg saknas å stationen men är nu behöflig i anledning af
betydligt ökade vagnslastsändningar.
Vid Kimstad:
Utvidgning af spårsystemet..................................................... 10,600 kronor.
Stationen kan icke så, som sig bör, samtidigt besörja tågmöten
och emottaga ankommande vagnar utan ökadt spårutrymme.
Vid Norsholm:
Tillbyggnad af godsmagasinet .............................................. 1,000 kronor.
Härmed afses en förlängning af 5 meter, behöflig till följd af
ökade godsqvantiteter.
Vid Mjölby:
Tillbyggnad af lokomotivstallet med två stallrum och utvidgning af
kolbåsame ........................-.................................................. 12,400 kronor.
Dessa anläggningar äro af nöden för den ökade trafik, som efter
Krylbo—Örebrobanans fullbordande kommer att tillföras stationen.
Uppförande af nytt pumphus och anordnande af ny rörledning mellan
Svartån och lokomotivstallet .......................................... 22,400 kronor.
Vattenuppfordringen ombesörjes nu dels med en mindre ångpump,
dels genom Inledning från dervarande qvarnturbiner, men sedan nu
Bih.
till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 19
146
Sjette hufvudtiteln.
mera ett betydligt antal tåg, deraf särskildt alla snälltåg, måste taga
vatten vid stationen, har denna vattenuppfordring visat sig alldeles
otillräcklig, synnerligen vid de tillfällen, då af klimatiska eller andra
orsaker tillräcklig kraft från qvarnturbinerna icke stått att erhålla. Äfven
med afseende å blifvande ökad trafik efter Krylbo—örebrobanans fullbordande
är en ändring härutinnan nödvändig, om icke vattenbrist och
tågförseningar allt emellanåt skola uppstå.
Tillbyggnad af godsmagasinet ................................................. 5,000 kronor.
Den tilltagande trafiken betingar större magasinsutrymme.
Linien Norrköping—Nässjö:
Uppläggning af en morsetelegrafledning............................ 11,000 kronor.
Telegramvexlingen å denna linie har under senare åren, särskildt
sedan vestkustbanan tillkommit med sina transiterade telegram, så betydligt
ökats, att en ny morselinie är af stort behof påkallad.
Vid Nässjö:
Uppsättning af en fristående vattenkran jemte rörledning vid den nya
lokomotivstallbyggnaden .............................................. 1,500 kronor.
Denna anläggning är nödvändig för att bereda möjlighet för lokomotiven
att utan ingående i stallen taga vatten, hvilket utanför dessa
nu kan erhållas endast vid stationens vattenposter.
Vid Sandsjö:
Utvidgning af godsmagasinet.......................... 1,200 kronor.
Arbetet är nödigt för beredande af större utrymme.
Vid Lamhult:
Jordförvärf till upplagsplatser samt inläggning af en vagnvåg
............................................................. 3,000 kronor.
Vagnslasttrafikens omfattning tarfvar en vagnvåg; och då vagnar
ej alltid kunna tillhandahållas för omedelbart afsändande af framforslade
trävaror och annat skrymmande gods, måste ökadt utrymme beredas
för uppläggning i spårens närhet.
Vid V{slända:
Utvidgning af spårsystemet......................................................... 3,600 kronor.
Arbetet är nödigt för att kunna utan svårighet anordna behöfliga
tågmöten äfvensom för att erhålla ökadt spårutrymme för trafiken i öfrigt.
Sjette hufvudtiteln.
147
Vid Elmhult:
Utvidgning af spårsystemet...................................................... 15,000 kronor.
Förutom de af Sölvesborgsbanans inledande på stationen föranledda
ändringar och utvidgningar af spår med mera, som af denna bana komma
att bekostas, erfordras åtskilliga för statsbanans egen trafik nödvändiga
utvidgningar, alldenstund stationen är slutpunkt för lokaltåg och
äfven ofta har samtidiga möten af flera tåg.
Vid Killeberg:
Utvidgning af spårsystemet........................................................ 4,000 kronor..
Ett stickspår erfordras för undansättning af stationsvagnar vid tillfällen
af tågmöten.
Vid Hessleholm:
Inlösen af jord för utvidgning af spårsystemet ............... 54,000 kronor.
Stationen måste inom närmaste tid ombyggas och ansenligt utvidgas.
Då första vilkoret härför är förvärfvandet af det till inköp
nu ifrågasatta området, bör detta inköp utan dröjsmål ske, på det att
icke, sedan nya anläggningar och byggnader för enskildes behof hunnit
der uppföras, den slutliga kostnaden för jordförvärfvet må blifva ännu
högre än nu kan antagas.
Uppsättning af ny fristående vattenkran med tillhörande
rörledning ............................................................................... 6,300 kronor.
Behöflig för att utan tågförseningar kunna lemna de snabbgående
tågen vatten.
Linien örtofta—Lund :
Anläggning af en trafikstation på gränsen mellan Vallkärra och Stångby
socknar.................................................................................. 45,500 kronor.
I ingifna skrifvelser har ortens befolkning enträget anhållit om en
dylik anläggning, då afståndet mellan Lund och Örtofta är 10 kilometer,
och ortens hela lokaltrafik med tillförsel och upphandlingar för
dagligt behof går på Lund. På grund af ortens täta befolkningsförhållanden
och bördighet synes ränta på kostnaden för en mindre stationsanläggning
der böra kunna påräknas. Genom en sådan anläggning
dragés visserligen någon trafik från örtorfta och Lunds stationer.
Denna minskning i trafiken är emellertid, hvad Lunds station beträffar,
för närvarande ett önskemål, enär utrymmet vid denna station är
148
Sjette hufyudtiteln.
i hög grad otillräckligt och icke lämpligen kan förstoras utan i sammanhang
med stationens fullständiga ombyggnad. Stationsafstånden på
angränsande skånska banor äro alla betydligt kortare. Ingen kostnad
kommer att uppstå för förvärf af jord, då sådan tillhandahålles af den
för stationsanläggningen intresserade befolkningen i trakten.
Vid Malmö:
Tillbyggnad af godsmagasinet.................................................. 60,000 kronor.
Tillbyggnaden är nödvändig till följd af ökningen i trafiken. Denna
har, sedan nuvarande magasinet 1890 togs i bruk, tillväxt med 50 %,
hvarjemte trenne privatbanor, hvilkas trafik vid Malmö ombestyres å
statsbanans station, sedan dess tillkommit.
Uppförande af byggnad för ett acetylén- och fettgasverk för vagnbelysning
.................................................................................. 25,000 kronor.
För fyllandet af vagnarnes gasbehållare nedföres för närvarande
gas i särskilda cistern vagnar från Nässjö. Då emellertid numera gaskonsumtionen
högst betydligt stigit, blir detta tillvägagående allt för
dyrbart.
Vid Stäfvie:
Utvidgning af spårsystemet........................................................ 1,500 kronor.
Nuvarande spårsystemet är otillräckligt isynnerhet under tiden för
bet-transporterna.
Vid Kjeflinge:
Fullbordande af pumphus, vattentorn och tvenne vattenkastare jemte
rörledningar ......................... 7,000 kronor.
Detta tillägg till det af 1898 års Riksdag för ändamålet beviljade
anslag, 35,500 kronor, erfordras i följd dels af stegrade material- och
arbetspris, dels af nödvändigheten att uppföra pumparebostad för att
hafva pumparen i omedelbar närhet af pumpverket.
Vid Svalöf:
Tillbyggnad af stationshuset ...................................................... 3,500 kronor.
Härmed afses utvidgning af stationens resgodsrum och expeditionslokal,
hvilka i deras nuvarande skick äro otillräckliga.
Sjette hufvudtiteln.
149
Vid Böketofta:
Tillbyggnad af stationshuset .................................................... 4,000 kronor.
Genom denna tillbyggnad afses att erhålla förbättrad boställslägenhet.
Denna består nu af allenast tvenne undermåliga rum. Härjemte
skulle genom tillbyggnaden erhållas resgodsrum, hvaraf stationen nu
är i saknad.
Vid Spannarp:
Uppförande af boställshus jemte uthus för tre stations
karlar.
.................................................................................... 14,200 kronor.
Bostäder för de tre stationskarlarne vid denna station finnas icke
i stationens närhet att hyra.
Vid Ekeby:
Utvidgning af spårsystemet ..................................................... 11,500 kronor.
Utvidgningen är nödvändig i anseende till trafikens ökning, särskilt
å bibanan till Skromberga.
Vid Säby:
Uppförande af boställshus jemte uthus................................. 16,000 kronor.
Bostäder saknas alldeles å platsen och få nu hyras för stationsmästaren
i Landskrona och för en banbetjent i en lägenhet en kilometer
från stationen.
Vid Helsingborgs ångfärjestation:
Utvidgning af spårsystemet...................................................... 31,000 kronor.
Nuvarande spårutrymmet är så knappt, att den stora trafiken endast
med yttersta svårighet kunnat ombesörjas med anlitande af sådana åtgärder
som begagnande af hamnens kajspår, anordnande af vexlingståg
till Helsingborgs centralstation och, då utrymme der ej heller funnits,
extratåg uppåt linien, hvilka anordningar naturligen blifva tidsödande
och kostsamma.
Uppförande af afträde med sammanbygdt olje- och lamprum 2,900 kronor.
Dessa anläggningar äro behöfliga, sedan numera vid stationen blifvit
uppfördt ett stationshus.
Uppförande af kolbås
6,000 kronor.
150
Sjette hufvudtiteln.
Det kolupplag, som för närvarande finnes, är alldeles otillräckligt
såväl för vinterbehofvet i Helsingborg som för de derstädes levererade
stenkol, som ej omedelbart kunna lastas på jernvägsvagnar.
Uppförande af stall för fem lokomotiv jemte vattenledning 26,600 kronor.
De å Helsingborgs centralstation varande, statens jern vägar till
-
höriga stallen äro ej tillräckliga att inhysa befintliga maskiner, utan
måste fem sådana hvarje natt stå ute.
Nedläggning af ny 15 meters lokomotiv-vändskifva......... 12,000 kronor.
Denna anläggning är nödvändig i samband med uppförandet af
förenämnda stallbyggnad.
Uppförande af vagnbod............................................................. 10,000 kronor.
Denna vagnbod är behöflig till skyddande af vagnar, som härstädes
skola undergå föreskrifven revision.
Samtliga ifrågasatta anordningar vid denna station äro afsedda att,
i likhet med stationshuset, blifva provisoriska. Den alltjemt stigande
trafiken och det i följd häraf allt otillräckligare utrymmet vid såväl
central- som ångfärjestationen medgifva dock icke uppskof med dessa
anläggningar under afvaktan på lösningen af frågan om permanent
stationsanläggning.
Vid Rögle:
Utvidgning af spårsystemet jemte jordförvärf .................. 13,400 kronor.
Stationens trafik har högst betydligt ökats, särskildt sedan moderna
lastningsanordningar der af traktens industriidkare inrättats, och kräfver
nu ökadt spårutrymme.
Uppförande af boställshus ........................................................ 10,000 kronor.
Härmed afses erhållande af lägenheter för tre stationskarlar, för
hvilka bostäder icke på tillräckligt nära afstånd från stationen kunna
få hyras.
Vid Engelholm:
Uppförande af stall för sex lokomotiv ................................ 42,000 kronor.
Behofvet af dessa stallrum framhölls redan i styrelsens underdåniga
skrifvelse den 17 december 1897; och gör sig detta behof på grund
af den alltjemt stegrade trafiken mer och mer gällande. Då särskildt
i Malmö lokomotivstallrummens antal i följd af bristande byggnadsplats
icke kan ökas, måste allt flera af de i vestkustbanans trafik använda
Sjette liufvudtiteln.
151
lokomotiven förläggas till Engelholm, i den mån stallrum kan beredas
dem der. För närvarande stå i Malmö 6 å 7 lokomotiv hvarje natt ute.
Uppförande af öfverliggningshus............................................. 18,500 kronor.
Härmed afses att erhålla ett fyllnadsbelopp till det af 1897 års
Riksdag beviljade anslag af 72,000 kronor till lokomotivstall, vattentorn
och öfverliggningsrum, hvilket anslag till följd af såväl stegrade pris
å materialier och arbete som ökning i antalet öfverliggande personal
befunnits otillräckligt.
Utvidgning af kolbåsarna ......................................................... 15,000 kronor.
Härmed afses anordnandet af en kolbrygga för kolens billigare och
lämpligare transport samt anordnande af bås med tak för svenska stenkol.
Vid Grefvie:
Utvidgning af spårsystemet....................................................... 4,300 kronor.
Den växande rörelsen vid stationen kan icke vidare tillgodoses
utan ökadt spårutrymme.
Uppförande af boställshus ....................................................... 10,000 kronor.
För denna anläggning förefinnas samma skäl, som här ofvan anförts
för uppförande af boställshus vid Rögle station.
Vid Bästad:
Förlängning af stickspår och ökning af lastplanen........... 5,700 kronor.
Anordningen är nödvändig för att kunna tillgodose den ökade
vagnslasttrafiken.
Vid Laholm:
Tillbyggnad af godsmagasinet ................................................... 1,800 kronor.
Tillbyggnaden är af nöden dels för att kunna förvara allt stationens
styckegods under tak, dels för att eg a tillgång till ett mindre godsexpeditionsrum,
hvarom upprepade framställningar gjorts från allmänheten.
Vid Veinge:
Utvidgning af spårsystemet och tillbyggnad af stationshuset.
......................................................................................... 44,000 kronor.
I anledning af ökad trafik och inledandet å stationen af en ny
bana från Markaryd måste stationen ombyggas och utvidgas för en
152
Sjette hufvudtiteln.
beräknad kostnad af 90,000 kronor, deraf statsverket skall, jemlikt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bestämmelse i bref den 14 oktober 1898,
tillhandahålla ofvan begärda anslagsbelopp.
Vid Genevad och Trönninge:
Utvidgning af spårsystemen......................................................... 4,200 kronor.
Den växande trafiken särskildt från de i år anlagda stora tegelbruken
invid dessa stationer fordrar ökade spårutrymmen, beräknade
att kosta 2,800 kronor å förra och 1,400 kronor å senare stället.
Vid Halmstad:
Utvidgning af spårsystemet..................................................... 6,000 kronor.
Den utvidgning, som för beviljadt och innevarande år lyftadt anslag
af 8,000 kronor utförts, har visat sig otillräcklig med anledning
af det stora antal möteståg, som enligt nu gällande tågordning måste
på en gång å stationen emottagas.
Uppförande af stall för två lokomotiv ............................... 13,000 kronor.
Behofvet af dessa stallrum har redan den 17 december 1897 i
underdånighet anmälts. Åtta staten tillhöriga lokomotivstallrum finnas
vid stationen. Tio statens lokomotiv öfvernatta der.
Vid Getinge:
Utvidgning af spårsystemet........................................................ 5,300 kronor.
Trafiken från flera nytillkomna industriella anläggningar invid stationen
nödvändiggör flera uppställningsspår och stickspår för vagnar.
Vid Heberg:
Utvidgning af spårsystemet...............,......................................... 1,500 kronor.
Vid stationen saknas mötesspår af tillräcklig längd för vanliga tåg,
hvilket vållar svårigheter vid tågdirigeringen och tidtabellernas uppgörande.
Vid Skrea och Lis:
Uppförande af afträden, godsbodar och lastkajer samt i sammanhang
dermed utvidgning af spårsystemen ............................. 5,900 kronor.
Dessa förut varande hållplatser, som den 1 oktober 1898 öppnats
för fullständig trafik, sakna nämnda nödvändiga anordningar. Kost
-
Sjette hufvudtiteln. 153
naderna äro beräknade till 3,900 kronor å förra och 2,000 kronor å
senare stället.
o
Vid Åsido ster:
Förlängning af stickspår.............................................................. 800 kronor.
Anordningen är nödvändig för uppställning af vagnar, som eljest
blifva hindrande vid tågmöten.
Vid Fjär ås: •
Utvidgning af spårsystemet......................................................... 2,900 kronor.
Här föreligga samma motiv, som anförts under »Heberg».
Vid Kongsbacka:
Utvidgning af spårsystemet........................................................ 5,500 kronor.
Ett fjerde spår är nödvändigt för uppställning af stationens vagnar
vid de tillfällen, då, numera dagligen, tre tåg samtidigt emottagas på
stationen.
Vid Anneberg:
Tillbyggnad af godsmagasinet. .................................................. 1,500 kronor.
Det nuvarande godsmagasinet är otillräckligt för att kunna rymma
stationens styckegods.
Vid Fässberg:
Utvidgning af spårsystemet......................................................... 4,900 kronor.
För denna utvidgning föreligga samma motiv, som anförts under
»Heberg».
Vid Sundsvall:
Tillbyggnad af ilgodsmagasinet ................................................ 3,000 kronor.
Tillbyggnaden är nödvändig på grund af ökad ilgodsmängd.
Vid Viskan:
Utvidgning af spårsystemet........................................................ 1,300 kronor.
Spårutrymmet är numera för ringa för den ökade rörelsen.
o
Vid Ange:
Utläggning af ett föreningsspår................................................ 1,500 kronor.
Bth. till Riksd. Prot. 1899. 1 Smil. 1 Äfd. 1 Häft. 20
154
Sjette hufyudtiteln.
Behöflig! för underlättande af vexlingsrörelser med persontågen vid
deras möten.
Vid Bräcke:
Tillbyggnad af kolbåsen............................................................ 3,400 kronor.
Nuvarande bås rymmer endast omkring tre fjerdedelar af årsbehofvet,
hvilket visat sig olägligt och kostsamt med afseende å koltransporterna.
Vid Östersund:
Tillbyggnad af verkstaden samt ändring och utvidgning
af spårsystemet................................................................... 22,300 kronor.
Beträffande detta anslagsbebof hänvisas till hvad som här nedan
blifvit under rubrik »Verkstadsanläggningar» särskild! anfördt angående
utvidgning af reparationsverkstäderna för lokomotiv i Norrland.
Vid Tång:
Utvidgning af spårsystemet ........................................................ 2,000 kronor.
Den ökade vagnslast- och styckegodstrafiken fordrar större spårutrymme.
Vid Krokom:
Utvidgning af spårsystemet ..................................................... 6,600 kronor.
Utläggning af ett tredje spår är erforderligt till följd af trafiken
från den i stationens närhet anlagda Hissmoforsens fabrik.
Vid Hjerpen:
Uppförande af ett lokomotivstall af trä................................. 5,300 kronor.
Under vintertrafiken äfvensom då extratåg förekomma har hittills
ett lokomotiv måst stå ute.
o
Vid Are:
Tillbyggnad af stationshuset .................................................. 4,000 kronor.
Afser erhållandet af större expeditions- och resgodsrum, som äro
af nöden i följd af den sommartiden mycket ökade persontrafiken.
Vid Dufed:
Tillbyggnad af kolbåsen......
.... 1,200 kronor.
155
Sjette hufvudtiteln.
Nuvarande kolbås rymmer ej de kolmängder, som samtidigt måste
vid stationen uppläggas.
Vid Gefsjön:
Påbyggnad af stationshuset...................................................... 5,000 kronor.
Stationsmästarens nuvarande bostad är ur såväl helso- som ut
rymmessynpunkt
alldeles olämplig, hvarför afses att få en bättre sådan
och samtidigt dermed bättre lokaler å nedre botten för trafikbehofvet.
Vid Längsele, Sollefteå och Mellansel:
Tillbyggnad af kolbås samt uppförande af ved- och
koksbodar ............................................................................. 6,100 kronor.
Nuvarande bås rymma icke de kolmängder, som samtidigt måste
der uppläggas, och bodar för lokomotivstallens koks- och vedförråd
saknas alldeles.
Linien Längsele—Selsjön:
Stationsanläggning..................................................................... 32,000 kronor.
Denna stationsanläggning är afsedd att tillgodose trafiken till och
från det i omedelbar närhet af jernvägen vid nuvarande hållplatsen
österåsen — 7 kilometer från Längsele och 13 kilometer från Selsjön
— på nådig befallning under byggnad varande lungsotssanatoriet. Förutom
nämnda trafik och den persontrafik, som redan upptages vid
nämnda hållplats, kan vid den blifvande stationen påräknas godstrafik
från de i trakten belägna betydliga byarne inom Eds socken samt från
de folkrika socknarna högre upp utmed Ångermanelfven.
Vid Björna:
Uppförande af kolbås samt ved- och koksbod..................... 2,300 kronor.
Nuvarande kolbås är provisoriskt och mycket bristfälligt. Vedbodar
saknas.
Vid Svartön:
Uppförande af boställshus för sex stationskarlar............... 17,100 kronor.
Här tjenstgöra 32 stationskarlar, af hvilka minst 19 anses böra
vara ordinarie; bostäder finnas nu endast för 7 stycken.
Fortsättning af anläggningar för lossning af stenkol och terrassering af
plats för malmupplag ..................................................... 100,000 kronor.
156
Sjette hufvudtiteln.
Sedan jernvägsstyrelsen till Eders Kongl. Maj:t ingifvit sin underdåniga
anmälan om behofvet af de medel, tillsammans 49,200 kronor,
som 1898 års Riksdag sedermera beviljade till påbörjande af anläggning
för lossning af stenkol samt »terrassering af plats för malmupplag»,
allt å Svartön vid Luleå, har malmtillförseln till denna plats ökats
ytterst betydligt, ej mindre från aktiebolaget Gellivare malmfälts malmtägter
vid Malmberget än äfven från aktiebolaget Frejas malmtägter
vid Koskulls kulle, hvilka senare från början af innevarande sommar
(1898) bearbetats. Sålunda hafva under tiden november 1896—oktober
1897 till Svartön nedförts 572,101 ton malm men under tiden november
1897—oktober 1898 ej mindre än 875,223 ton malm. Gifvetvis hafva
härigenom behofven af upplagsplatser å Svartön för malm och stenkol
— af hvilka senare för jernvägsdriften nu måste beräknas en åtgång
af omkring 40,000 ton pr år — ytterligare ökats, och kräfver dessa
behofs afhjelpande vidtomfattande åtgärder derstädes inom de närmaste
åren. Genom afplanering af lämpliga platser i vida större skala, än
med förenämnda anvisade medel, hvilka mestadels redan i år kommit
till användning, kunnat ske, och de dervid bortschaktade jordmassornas
utfyllande utmed vestra Svartöstranden skulle för båda de förenämnda
behofven afsedda utrymmen kunna erhållas, och skulle derjemte erforderliga
anordningar för de stora kolmängdernas emottagande kunna
utföras. Till fortsättning af de, enligt hvad ofvan anmälts, påbörjade
anläggningarna begäres nu det belopp, 100,000 kronor, som för ändamålet
kan under de närmaste två åren komma till användning, nemligen
40,000 kronor för år 1899 och resten för år 1900.
Förlängning af malmsorteringsspår .......................................... 2,150 kronor.
Denna förlängning är nödvändig med anledning af den ökade
malmtrafiken, särskildt fraktandet af stybbmalm.
Vid Luleå:
Utvidgning af spårsystemet och nedläggning af en
vagnvåg............................................................................... 20,900 kronor.
Nuvarande spårutrymmet är otillräckligt för trafikbehofvet. Vagnvågen
afses för direkt vågning af till Svartön adresserade malmvagnar,
hvarigenom en hel del vexling der inbesparas, samt skall tillika utgöra
reservvåg, enär nu endast en våg (den å Svartön) finnes.
Utläggning af lastkajspår ........................................................ 5,800 kronor.
Utläggningen är behöflig för tillgodoseende af vagnslasttrafiken.
Sjette hufvudtiteln.
157
Vid Sunderby:
Uppförande af boställshus för station smästaren och en pumpare jemte
uthus....................................................................i................ 10,800 kronor.
Utrymmet i stationshuset är otillräckligt för tjenstelokaler och bostäder
samtidigt. Pumparens familj har hittills inhysts i vattentornet,
hvilket icke vidare torde böra förekomma.
Vid Säfvast:
Uppförande af uthus till banmästarestugan........................ 1,100 kronor.
Till denna banmästarestuga saknas uthus.
Vid Boden:
Nedläggning af en vagnvåg ................................................... 3,500 kronor.
Denna anläggning är erforderlig, enär dylik våg icke finnes på
hufvudlinien mellan Bräcke och Boden.
Lokomotivstallbyggnad för 8 lokomotiv med vändskifva
och spår ............................................................................. 110,400 kronor.
Då Bodens station med hänsyn till dess egenskap af knutpunkt
för banor från fyra olika håll måste blifva en hufvudstation för maskinförvaltningen
vid öfre Norrlands jernvägslinier, erfordras uppställningsplatser
för lokomotiv till vida större antal, än som för närvarande
finnes. Med hänsyn till den vigtiga maskinstationens framtida utveckling
sker detta lämpligast så, att en ny stallkomplex med vändskifva,
kolbås och ditledande spår anordnas på den hittills obegagnade nordöstra
delen af stationsområdet; och böra dit förläggas icke allenast de
stall, som för den stegrade malmtrafiken erfordras, jemte de, som enligt
arbetsplanen för banan till Ytter-Morjärv skola vid stationen uppföras,
utan jemväl en del af dem, som ursprungligen i enlighet med
1895 och 1897 års Riksdagars beslut varit afsedda att förläggas till
Svartön, hvarest, på grund deraf att malmupplagen med deras uppfartsoch
utfartsspår kräfva allt större utrymme, maskinafdelningens byggnader
torde böra inskränkas till minsta möjliga omfång. Af de 10
stallrum, till hvilka förstnämnda Riksdag anvisat medel, 50,000 kronor,
äro endast 6 uppförda för en kostnad, som i följd af betydligt stegrade
arbets- och materialpris uppgått till omkring 38,000 kronor. Af de 10
stallrum, till hvilka sistnämnda Riksdag anvisat 63,400 kronor, är ännu
intet uppfördt, alldenstund den afsedda platsen för desamma hittills
158
Sjette hufyudtiteln.
icke kunnat för ändamålet disponeras. Möjlighet förefinnes emellertid
att under år 1899 börja denna stallanläggning, hvilken dock af ofvan
angifna skäl synes böra inskränkas till 6 stallrum; och beräknas dessa
komma att kosta 40,000 kronor. De af förstnämnda anslag återstående
omkring 12,000 kronor skulle emellertid tillsvidare reserveras, för den
händelse vexlingstjensten å Svartön skulle kräfva ytterligare ett lokomotiv
och rum för sådant. Genom nu omförmälda anordning skulle af 1897
års anslag enligt beräkning ett belopp af 23,400 kronor blifva disponibelt
till annat ändamål; och hemställer styrelsen derför, att detta belopp
måtte få användas till påbörjande af den nya stallanläggningen
vid Boden, hvarigenom det ofvan såsom erforderligt angifna särskilda
anslaget härtill skulle kunna nedsättas från 110,400 kronor till 87,000
kronor.
Uppförande af kolbås jemte kolgifningsbrygga med anordning
af koltransport från Svartön med återgående
tomma malmvagnar ................................................ 30,200 kronor.
Anordningen, som afser att åstadkomma besparingar såväl med afseende
å arbetslöner som rullande materiel, är behöflig vid den stora
lokomotivstationen.
Fullbordande af den påbörjade reparationsverkstaden ... 53,000 kronor.
I underdånig skrifvelse den 24 februari 1898 har jernvägsstyrelsen
anmält behofvet af detta belopp och hemstält, att detsamma måtte få
utgå af tillgängliga öfverskott å anvisade medel till jernvägsanläggningen
genom öfre Norrland. I öfrigt hänvisas rörande detta anslagsbehof
till hvad här nedan under rubrik »Verkstadsanläggningar» auföres.
Vid Ljuså:
Uppförande af boställshus för stationsmästaren och en
pumpare jemte uthus ......................................................... 10,800 kronor.
Till uppförande af dessa byggnader föreligga samma skäl, som här
ofvan anförts under »Sunderby». Pumparen inhyses för närvarande i
godsmagasinet.
Vid Sandträsk:
Uppförande af boställshus för stationsmästaren och en
pumpare jemte uthus ......................................................... 10,900 kronor.
Härför förefinnas samma motiv, som anförts under »Sunderby».
Sjette hufvudtiteln.
159
Vid Lakaträsk:
Uppförande af stall för två lokomotiv ................................. 17,300 kronor.
De båda lokomotiv, som här vintertiden öfvernatta, kunna i det
provisoriska skjul, der de nu inhysas, hvarken skyddas för frost eller
tillbörligen skötas.
Vid Murjek:
Utvidgning af spårsystemet....................................................... 6,500 kronor.
Härmed afses ett tredje spår för att mellan Boden och Gellivare
hafva en station, der tre tåg kunna mötas och der vid tågrubbningar
instälda tåg kunna uppställas.
Vid Polcirkeln:
Uppförande af boställshus för stationsmästaren och en
pumpare jemte uthus......................................................... 10,900 kronor.
För dessa byggnaders uppförande förefinnas samma motiv, som
anförts under »Sunderby».
Vid Nattavara:
Uppförande af stall för två lokomotiv ................................. 15,800 kronor.
Här föreligga samma motiv, som anförts under 2>L ak aträsk».
Fullbordande af kolbåsanläggning........................................... 2,100 kronor.
Anläggningen, som för att motsvara det ökade behofvet måst tilltagas
i större skala, än som afsetts med det för år 1898 beviljade anslaget,
1,500 kronor, kräfver för sitt fullbordande nu begärda belopp.
Linien Nattavara—Nuortikon:
Anläggning af en tågmötesplats............................................... 8,000 kronor.
Behofvet af denna mötesplats är redan i jernvägsstyrelsens underdåniga
skrifvelse den 7 februari 1898 anmäldt i sammanhang med utlåtande
rörande ifrågasatta och nu utförda anläggning för statens räkning
af jernväg från Koskulls kulle till Gellivare; och anmäles detta
behof nu ånyo till åtlydnad af föreskrift i nådiga brefvet den 27 maj
1898 angående berörda anläggning.
Vid Gellivare:
Uppförande af boställshus med sex lägenheter jemte uthus
för stationskarlar......................................................... 17,000 kronor.
160
Sjette hufrudtiteln.
I Gellivare tjenstgöra 15 stationskarlar, af hvilka minst 10 böra
vara ordinarie. Bostäder finnas nu för fyra. Möjligbeten att i Norrbotten
erhålla dugligt folk beror till väsentlig del på att kunna tillhandahålla
för det hårda klimatet lämpliga bostäder.
Uppförande af boställshus med sex lägenheter jemte
uthus för maskinpersonal ............................................. 17,200 kronor.
En del af maskinpersonalen inhyses för närvarande i provisionel^
baracker.
Uppförande af en kolutlemningsbrygga med decauville
spår.
........................................................................................... 4,500 kronor.
Anläggningen afser att väsentligen inbespara arbetslönerna vid kolutlemningen.
Vid Malmberget:
Uppförande af boställshus med sex lägenheter jemte
uthus för stationskarlar...................................................... 17,000 kronor.
Här tjenstgöra 16 stationskarlar, af hvilka minst 10 böra vara
ordinarie. Bostäder finnas för fyra. För uppförandet af byggnaderna
förefinnas samma motiv, som anförts under »Gellivare».
Uppförande af boställshus med sex lägenheter jemte uthus
för maskinpersonal...................................................... 17,000 kronor.
Härför föreligga samma motiv, som anförts under »Gellivare».
Fullbordande af öfverliggningshus............................................ 7,600 kronor.
Detta hus, som uppföres med af Eders Kongl. Maj:t anvisade
9,000 kronor af öfverskottsmedel från de till Gellivarebanans kompletterande
beviljade anslag, har med anledning af den stora bristen på
öfverliggningsrum och bostäder måst tilltagas af samma storlek som
det förut befintliga boställshuset. alltså med sex lägenheter, och kräfver
för sitt fullbordande nu begärda tilläggsanslag.
Vid Lakaträsk, Polcirkeln och Mattavara:
Utläggning af kollossningsspår ............................................... 6,700 kronor.
Dessa spår, som beräknats kosta, vid Lakaträsk 2,750 kronor, vid
Polcirkeln 2,050 kronor och vid Nattavara 1,900 kronor, äro nödvändiga
med anledning deraf, att lossningen af ankomna kollaster eljest
måste ske från hufvudspåret, der vagnarna endast kortare stunder
kunna qvarstå mellan de många framgående bantågen.
161
Sjette hufviidtiteln.
Till fullföljande af anordningar för vexel förreglingsoch
förbättrade signalapparater vid stationer å
bandelar, på hvilka nattåg framgå.......................... 100,000 kronor.
50,000 kTorju7 750 kronor
Diverse arbeten:
för vestkustbanan................................
för c)friga statsbanor..............................
Med hänsyn till jernvägsnätets och trafikens utveckling är det nödvändigt
att hafva för diverse arbeten erforderliga medel tillgängliga för
tillgodoseendet af sådana behof, hvilka ej kunna under längre tid i förväg
förutses men dock måste utan dröjsmål fyllas.
Verkstadsanläggningar.
Under de sista åren har statens jernvägars rullande materiel högst
betydligt ökats; och ej mindre byggandet af banorna mellan Krylbo
och Örebro, i Bohuslän samt mellan Gellivare och riksgränsen, än
äfven den ofantligt stegrade rörelsen på det redan trafikerade jernbanenätet
komma otvifvelaktigt att föranleda en så stor ytterligare ökning
af den rullande materielen, att denna måste förutses inom några år
komma att uppgå till minst 600 lokomotiv och 16,000 vagnar (bogievagn
dervid räknad = 2 vagnar).
Med tillväxten af materielen har hittills emellertid ej på långt när
följt en motsvarande utvidgning af reparationsverkstäderna. De norrländska
bandelarne hafva visserligen nödtorftigt blifvit tillgodosedda
genom utvidgning af verkstadsanläggningen i Östersund under åren
1896 och 1897 för ett belopp af tillsammans 21,500 kronor, hvarjemte
med hänsyn till malmtrafiken å Gellivarebanan en verkstadsbyggnad i
Boden påbörjats för en anslagssumma af 100,000 kronor, deraf cirka
10,000 kronor användts för inköp af mark. För de södra banorna har
åter endast hvad bogievagnsmaterielen angår i viss mån blifvit sörjdt
genom påbörjandet af en verkstad vid Tomteboda. Otillräckligheten
af dertill hittills beviljade anslag har styrelsen dock upprepade gånger
framhållit.
Hvad som återhållit styrelsen från att förr än nu framlägga behofvet
af utvidgade reparationsverkstäder för lokomotiv i mellersta och
södra Sverige och äfven föranledt styrelsen att, ej upptaga den af
1893 års jernvägskomité framkastade tanken på en anläggning i Elmhult
har varit;
Bill. till Riksd. P)''ot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.
Centralverkstad
för reparation
af
lokomotiv för
mellersta och
södra Sveriges
statsbanor.
21
162
Sjette hiifvudtitelu.
dels t. f. generalstabschefens uttalande i underdånigt: utlåtande den
20 december 1893 angående ifrågasatt anläggande af en verkstad vid
Tomteboda, gående derpå ut att en utvidgning af de i kustorterna belägna
verkstäderna och förråden måste ur militär synpunkt anses såsom
synnerligen olämplig;
dels den väntade tillväxten af trafiken på Göteborgs, Malmö och
Liljeholmens bangårdar, hvilken torde kräfva utvidgningar och förändringar
af dessa stationer, så vidtomfattande, åtminstone hvad den
förstnämnda angår, att rent af en förflyttning af reparationsverkstäderna
ej synts osannolik;
dels kännedom om att systemet med en central verkstad för lokomotivreparationer
i utlandet med allt större framgång tillämpades;
dels i sammanhang dermed utsigten att efter öppnandet af Örebro
—Krylbobanan kunna framlägga förslag om en dylik anläggning inom
ett område, hvilket på samma gång vore centralt för alla statsbanorna
söder om Ange och motsvarade t. f. generalstabschefens i hans ofvannämnda
utlåtande uttalade åsigt, att statens nya reparationsverkstäder
borde förläggas till någon plats mellan Venern, Vettern och Hjelmaren;
dels
i viss mån äfven ovissheten angående trafikdistriktens antal
och respektive områden.
Under de sista åren har nu visat sig, att efter all sannolikhet en
flyttning af verkstäderna i Göteborg blifver nödvändig, och att något
ytterligare område för utvidgning af verkstäderna i Malmö och vid
Liljeholmen ej kan vinnas, hvadan frågan om förstoringen af någon af
dessa verkstäder måste anses förfallen. Deremot har det utrönts, att
omedelbart invid Örebro stad, hvilken efter Örebro—Krylbobanans
byggande som statsbana blifver medelpunkten för statsbanorna söder
om Ange, en synnerligen lämplig plats finnes för anläggandet af en
dylik verkstad.
Visserligen har styrelsen låtit sig angeläget vara att för fullständig
utrednings skull äfven granska förhållandena vid andra centrala orter,
och har styrelsen dervid fäst sin uppmärksamhet äfven på Motala, som
vid granskningen befanns vara den enda plats utom Örebro, hvilken
för ändamålet erbjuder följande afsevärda fördelar, nemligen:
l:o) behöfligt jordområde med god byggnadsgrund, tillhörande
staten och ej för annat statsändamål taget i anspråk samt dessutom
stort nog äfven för framtida utveckling af anläggningen;
2:o) riklig vattentillgång och vattentransportväg i närheten;
163
Sjette hufvudtiteln.
3:o) tillgång på bostäder åt arbetarne utan byggnadsföretag från
statens sida;
4:o) riklig tillgång på lifsförnödenheter; samt
5:o) möjlighet att erhålla elektrisk drifkraft.
Vid jemförelse mellan Örebro och Motala har nu utrönts att, hvad
punkterna l:o) och 2:o) angår, de båda orterna kunna anses likstälda,
att, i fråga om tillgång till bostäder och lifsförnödenheter, Motala är
väsentligt underlägset Örebro, samt att billig elektrisk drifkraft kan
erhållas i Örebro från en närbelägen, med vattenkraft drifven stor
elektrisk anläggning, under det att i Motala färdig tillgång till dylik
drifkraft för närvarande saknas. Visserligen har styrelsen på grund
deraf att staten eger vattenfall i Motala ström tagit i öfvervägande
frågan om att i samband med en eventuel verkstadsanläggning bygga
ett eget elektriskt verk, men då det visat sig, att kostnaderna endast
för vattenbyggnaderna dervid måste beräknas blifva så höga, att de
ej stå i rimligt förhållande till den drifkraft, som erfordras i verkstaden,
har frågan fått förfalla.
Med fästadt afseende å nu angifna förhållanden och då Örebro både
i administrativt hänseende såsom en af andra distriktets hufvudorter
och ur militär synpunkt — såsom beläget mellan Venern, Vettern och
Hjelmaren — har afgjordt företräde framför Motala, så är enligt styrelsens
mening Örebro den lämpligaste orten för verkstadsanläggningen.
Hvad det närmare bestämmandet af platsen beträffar, har styrelsen
efter jemförande undersökningar af de obebyggda fälten omkring
Örebro funnit, att de så kallade Alnängarne, belägna öster och norr
om staden mellan Lillån och Svartån, erbjuda den bästa och lämpligast
belägna platsen för anläggningen.
För bedömandet af anläggningens omfång får styrelsen i underdånighet
anföra följande.
Efter fullbordandet vid 1899 års slut af nu kontraherade leveranser
kommer antalet lokomotiv på de tre södra distrikten att utgöra 426
stycken, och det torde, med hänsyn till den uppenbara otillräckligheten
af denna dragkraft, vara att förutse, att inom få,år lokomotivens antal
derstädes kommer att uppgå till 450 stycken. För dessa maskiners
reparation skulle, om ingen utvidgning af reparationsverkstäderna i
dessa distrikt egde rum, finnas disponibla, på första distriktet 19 platser,
på andra distriktet 17 platser och på tredje distriktet 14 platser, eller
inalles 50 platser. En reparationsplats skulle sålunda motsvara 9 lokomotiv,
under det att enligt vanliga beräkningsgrunder en sådan plats
bör finnas för hvart femte lokomotiv, en relation som i vårt land, med
Utvidgning
af reparationsverkstäderna
för
lokomotiv i
Norrland.
164 Sjette hufvudtiteln.
hänsyn till det utsträckta reparationsarbetet i lokomotivstallarne, väl
bör kunna något modifieras, dock ej mera än till 6 å 7 lokomotiv för
hvarje plats. Häraf följer, att antalet behöfliga nya reparationsplatser
inom några år kommer att utgöra allra minst 20.
Det förslag, som styrelsen med hänsyn såväl härtill som till de
lokala förhållandena samt efter mönster af dylika nya anläggningar
i utlandet låtit uppgöra till en centralreparationsverkstad för lokomotiv,
bär beräknats komma att betinga en kostnad af ungefär 500,000 kronor,
afsedd att användas under två år med 350,000 kronor under det första
och 150,000 kronor under det andra året.
Planen för anläggningen innebär möjlighet att utan svårighet utvidga
verkstäderna, om så skulle påfordras, med ytterligare 40 platser
och deröfver, hvadan sålunda intet hinder möter att, i händelse den
nuvarande lokomotivreparationsverkstaden i Göteborg måste bortflyttas,
i vederbörlig proportion förstora den nu föreslagna anläggningen i
Örebro.
I sammanhang härmed anser sig styrelsen böra omnämna, att
Alnängarne dessutom för en eventuel anläggning af en reparationsverkstad
för godsvagnar bredvid lokomotivreparationsverkstaden erbjuda
beliöfligt område med för detta ändamål tillräckligt god grund.
Till följd af det norrländska trafikdistriktets ökning har antalet af
de lokomotiv, som skola underhållas af verkstäderna i Östersund och
Bollnäs, ökats så, att behof af ytterligare 6 platser för lokomotivreparationer
förefinnes. Med hänsyn till de nuvarande anläggningarnes
lokala förhållanden erhållas dessa platser billigast genom att utvidga
Östersunds verkstad med 2 och Bodens med 4 platser. Kostnaderna
äro beräknade för Östersund till 22,300 kronor och för Boden till
53,000 kronor.
Hvad utvidgningen af reparationsverkstaden i Boden angår, har
Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref den 13 sistlidne maj förklarat sig
vilja framdeles meddela beslut rörande styrelsens uti ofvan berörda
underdåniga skrifvelse den 24 februari 1898 gjorda framställning angående
anvisande af qiedel till betäckande af kostnaden för fullbordande
af verkstadsbyggnaden i Boden äfvensom till utförande af i sammanhang
dermed såsom nödvändiga ansedda anläggningar; och får styrelsen
härmed i underdånighet förnya den af styrelsen i förenämnda skrifvelse
gjorda hemställan.»
Sedan jern vägsstyrelsen härefter närmare redogjort för det ifrågasatta
anslaget till verkstadsutvidgning vid Tomteboda, yttrar styrelsen
angående verkstaden i Bollnäs följande:
165
Sjette hufvudtiteln.
»Sedan flera år tillbaka har en afdelning af verkstaden i Bollnäs
användts för tillverkning af spårvexlar, hvarigenom statsbanornas förseende
med förbättrade spårvexlar kunnat ske med långt mindre kostnad,
än om för tillverkningen enskilda verkstäder måst anlitas. Emellertid
bär år efter år det härför nödvändiga verkstadsområdet blifvit allt
mera behöfligt för uppställandet af ökadt antal verktygsmaskiner. Då
den nämnda fabrikationen af spårvexlar ej torde böra afbrytas, är en
utvidgning af verkstaden i Bollnäs derför af behofvet i hög grad påkallad.
Denna utvidgning anser styrelsen böra ske på det sätt, att,
om spårvexeltillverkningen skulle minskas eller i framtiden anses böra
förläggas till annan ort, det ökade området utan nämnvärd förändring
kunde sammanslås med den befintliga verkstaden för reparation af godsvagnar,
hvars förstorande otvifvelaktigt framdeles blir erforderligt, om
ock anläggningen i Bollnäs ej bör få öfverskrida gränsen för en mindre
reparationsverkstad. Kostnaden för ifrågavarande utvidgning är, såsom
ofvan angifvits, beräknad till 51,000 kronor.»
Summan af förenämnda nu föreslagna anslagsbelopp uppgår, fortsätter
jernvägsstyrelsen, till 2,450,000 kronor, deraf för vestkustbanan
362.400 kronor, och utgör den andel af dessa två belopp, som belöper
sig å maskinafdelningen, respektive 1,126,000 kronor och 131,600
kronor.
Den angifna totalsumman, 2,450,000 kronor, skulle emellertid, enligt
hvad jernvägsstyrelsen vidare anför, komma att, minskas dels med
23.400 kronor, derest bifall lemnades till styrelsens förslag att för påbörjande
af den nya lokomotivstallanläggningen i Boden finge användas
ett belopp af samma storlek af de medel, 1897 års Riksdaghmvisat till
uppförande af ett lokomotivstall å Svartön, och dels med 53,000 kronor,
derest detta belopp finge för fullbordande af reparationsverkstaden vid
Boden af styrelsen tagas från tillgängligt öfverskott å anvisade medel
till jern vägsanläggningen genom öfre Norrland. Om dessa utgifter
ordnas enligt styrelsens förslag, erfordras alltså för tillgodoseende
af det af jernvägsstyrelsen i öfrigt anmälda behofvet af nya byggnader
och anläggningar ett anslagsbelopp af 2,373,600 kronor.
Enär det vore af högsta vigt, att en del af de af jernvägsstyrelsen
föreslagna arbetena redan under innevarande år helt eller delvis komme
till utförande, har styrelsen derjemte föreslagit, att de för vissa uppräknade
arbeten erforderliga belopp, tillsammans 683,100 kronor, måtte
redan för innevarande år ställas till styrelsens förfogande.
166
Sjette hufvud titel n.
I den lemnade redogörelsen för anslagsbehofven har jernvägsstyrelsen
beträffande fullbordandet af verkstadsbyggnaden vid Boden, hvartill
begärts 53,000 kronor, åberopat sin underdåniga skrifvelse den 24
februari nästlidna år och Eders Kongl. Maj:ts svar derå den 13 nästpåföljande
maj. I anledning häraf tillåter jag mig erinra om följande.
Sedan 1895 års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, medgifvit, att för uppförande af en vagnreparationsverkstad
vid Boden finge af de till arbetena å stambanan mellan Vännäs
(Nyby) och Öfver-Luleå (Boden) af Riksdagen beviljade medel användas
ett belopp af 100,000 kronor, och Eders Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 17 maj 1895 tillåtit, att af det till verkstadsbyggnaden
afsedda belopp af 100,000 kronor högst 10,559 kronor finge af
jernvägsstyrelsen användas till inlösen af visst till plan derför erforderligt
jordområde, har jernvägsstyrelsen uti sin ifrågavarande skrifvelse
den 24 februari 1898 anmält, att det för sjelfva byggnadens uppförande
sålunda återstående beloppet, 89,441 kronor, vid arbetets utförande befunnits
otillräckligt, i det nemligen byggnaden kunde beräknas för sitt
fullbordande, utom kostnaden för jordförvärfvet, kräfva en summa af
17,441 kronor utöfver de 100,000 kronor, som för densamma ursprungligen
beräknats, samt att emellertid ytterligare en del arbeten erfordrades,
innan verkstaden kunde tagas i anspråk för begagnande, nemligen uppförande
af särskildt ångpannehus med fristående skorsten samt anordnande
af värmeledniug och elektrisk belysning, för hvilka anläggningar
kostnaden beräknats till sammanlagdt 25,000 kronor.
Med anledning häraf och i anseende till ärendets brådskande beskaffenhet
hemstälde jernvägsstyrelsen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
medgifva att, utöfver det redan anvisade beloppet, 100,000 kronor,
måtte af öfverskott å medel, anvisade till jernvägsbyggnaden genom
öfre Norrland, hvilket öfverskott vid 1897 års utgång beräknats till
omkring 159,000 kronor, få användas till betäckande af kostnaden för
fullbordandet af verkstadsbyggnaden vid Boden 28,000 kronor äfvensom
till uppförande af omförmälda ångpannehus med fristående skorsten
samt anordnande af värmeledning och elektrisk belysning i verkstaden
25,000 kronor, eller sålunda tillhopa 53,000 kronor, hvarförutom
jernvägsstyrelsen hemstälde om bemyndigande att för vissa uppräknade
förbättrings- och kompletteringsarbeten å bana och bangårdar använda
öfverskottsmedlens återstående belopp, 106,000 kronor.
I sammanhang med bifall till jernvägsstyrelsens hemställan om
användandet af sistnämnda belopp, 106,000 kronor, förklarade Eders
Kongl. Maj:t den 13 maj 1898, att, Eders Kongl. Maj:t ville framdeles
167
Sjette hufvndtiteln.
meddela beslut i fråga om styrelsens framställning, såvidt anginge användningen
af 53,000 kronor af öfverskottsmedlen till fullbordandet af
verkstadsbyggnaden vid Boden och till utförandet af omförmälda i sammanhang
dermed stående anläggningar.
Då, på sätt förut anmälts, ifrågavarande verkstad icke är uteslutande
afsedd för stambanan genom öfre Norrland utan tillika för Gellivarebanans
behof, torde Riksdagens samtycke böra begäras till användandet
för verkstadsbyggnaden af öfverskottsmedel från stambanebyggnaden
genom öfre Norrland.
För verkstadsutvidgning vid Tomteboda har jern vägsstyr elsen hemstält
om 35,000 kronor. Då emellertid, enligt hvad styrelsen meddelat,
afsedt vore att, till följd af det under utredning varande förslaget om
anläggande af en rangeringsbangård vid Tomteboda, den nu ifrågasatta
tillbyggnaden till vagnsverkstaden skulle erhålla endast provisorisk
natur, samt meddeladt blifvit att för nämnda utvidgning någon af redan
befintliga, statens jernvägar tillhöriga byggnader skulle kunna efter
förflyttning och förändring användas, har frågan om denna verkstadsutvidgning
redan anmälts till afgörande i sammanhang med öfriga frågor
tillhörande kostnadsstaten för statens jernvägar för år 1899, hvadan beloppet
bör ur det nu framlagda förslaget afloras.
Till en otvifvelaktigt välbehöflig utvidgning af spårsystemet vid
Liljeholmen och dermed sammanhängande husflyttningar har jern vägsstyrelsen
begärt 110,000 kronor. Men med hänsyn dertill att det svårligen
kan tänkas, att till år 1900 skulle hinna lösas de vidtomfattande
frågorna om bangårdsanordningarna i Stockholm och om förändring i
sättet för vestra stambanans inledande i Stockholm, och spåranordningarna
vid Liljeholmen uppenbarligen äro i afsevärd mån beroende af
dessa frågors lösning, torde bland 1900 års arbeten icke böra upptagas
anslag för omförmälda utvidgningar vid Liljeholmen.
De båda belopp, som sålunda enligt min uppfattning hora utgå ur
förslaget för år 1900, utgöra tillsammans 145,000 kronor, deraf 35,000
kronor för ett arbete, som jernvägsstyrelsen afsett att utföra redan
under år 1899.
Mot samtliga öfriga af jernvägsstyrelsen ifrågasatta nya byggnader
och anläggningar har jag icke något att erinra. Jernvägsstyrelsen
synes mig ock hafva bjudit skäl för sitt förslag att till påbörjande af
ny lokomotivstallanläggning vid Boden skulle få användas 23,400 kronor
168 Sjette liufVudtiteln.
af det anslag, 1897 års Riksdag anvisat till uppförande af ett lokoinotivstall
å Svartön.
Beträffande vissa af de föreslagna arbetena hafva på min begäran
vederbörande föredragande inom jernvägsstyrelsen meddelat närmare
upplysningar, af hvilka framgått, bland annat, följande:
Jernvägsstyrelsen har begärt 40,000 kronor till utvidgning af spårsystemet,
vid Tomteboda. Af ett ingifvet detaljeradt förslag har jag
inhemtat, att de arbeten, för hvilka detta anslag begärts, icke komma
att blifva onyttiga eller hinderliga, för den händelse ofvan omförmälda
förslag om anordnande af en större rangeringsbangård derstädes skulle
komma till utförande.
Till stöd för sitt förslag att till anordnande af flera och bättre
tilläggsplatser för fartyg samt utvidgning af spårsystemet och uppförande
af varuskjul vid Fryksta måtte anvisas 40,000 kronor bär
styrelsen, bland annat, åberopat, att allmänheten syntes hafva fog för
sina yrkanden i detta afseende, derför att en omlastningsafgift sedan
gammalt vid stationen erlägges, hvilken lemnar öfverskott åt statsverket.
Jag har inhemtat att, sedan omlastningskostnaderna fråndragits,
detta öfverskott år 1897 uppgått till 14,766 kronor 13 öre.
Med afseende å det för år 1900 begärda fortsatta anslaget till fullföljande
af anordningar för vexelförreglings- och förbättrade signalapparater
har jag mottagit en utredning rörande hvad som hittills uträttats
med de för dylikt ändamål från och med år 1892 lemnade anslag, hvaraf
framgår, att sådana, för en snabbare och säkrare fart vigtiga anordningar
vidtagits, förutom vid Karlberg, vid 45 platser mellan Stockholm
och Malmö.
Mot jernvägsstyrelsens förslag att år 1900 påbörja anläggandet af
en centralverkstad för reparation af lokomotiv å Alnängarne vid Örebro
skulle den invändning kunna tänkas framstäld, att anläggning af
en sådan verkstad vid Örebro borde uppskjutas, tills man vunnit full
visshet att jernvägen Örebro—Frövi med tillhörande verkstäder i Örebro
icke komme att inom någon närmare tid förvärfvas för statsverket. I
detta hänseende har jag erhållit den upplysning, att den enskilda jernvägens
verkstäder i Örebro äro för små och för litet tidsenliga för att kunna
ingå såsom del i en ny centralverkstad, samt att tomten i fråga knappt
utgör hälften af hvad som ansetts behöfligt för den nya lokomotivverkstaden.
Likväl skulle af ett eventuel! inköp kunna väntas vissa
fördelar för den ifrågasatta nya verkstaden, hvaribland särskildt framhållits
fördelen af fritt tillträde till hamnspåret till Skebäck. Från veder
-
Sjette hufvudtiteln.
169
börande föredragande har till mig öfverlemnats ritningar och kostnadsförslag
för ifrågavarande verkstadsbyggnad, dervid jemväl lemnats plan
för verkstadens framtida utvidgning i händelse af behof.
Med hänsyn till hvad sålunda förekommit tillstyrker jag, att Eersd
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att för år 1900 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande
af nya byggnader och anläggningar vid statens jernväg strafik,
2,228,600 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att låta utaf detta
belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
648,100 kronor;
dels ock att medgifva ej mindre att, till fullbordande af den påbörjade
reparationsverkstaden vid Boden, må af uppkommet öfverskott å de
till arbetena å stambanan mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå (Boden)
af Riksdagen beviljade medel användas ett belopp af 53,000 kronor,
än äfven att, till påbörjande af ny lokomotivstallbyggnad vid Boden, må
af det anslag, 1897 års Riksdag anvisat för uppförande af stall för 10
lokomotiv samt nedläggning af vändskifva jemte erforderliga stallspår
å Svartön vid Luleå, användas ett belopp af 23,400 kronor.
För år 1899 beviljade Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. [50.]
Maj:ts förslag, ett belopp af 385,000 kronor för utläggning af ytter- utläggning åt
likare ett jernvägsspår mellan Arlöfs och Lunds stationer samt inlägg- ^ernvfgsspåf
ning af nya räler å dubbelspåret mellan Malmö och Arlöf m. m. mellan L“nds
I anslutning härtill har nu jern vägsstyrelsen i en af planritning Stationer.8
och kostnadsförslag åtföljd underdånig skrifvelse af den 17 december
1898 anmält behofvet af ytterligare ett jernvägsspår mellan Lunds och
Eslöfs stationer och hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen
om beviljande för ändamålet af ett extra anslag å 600,000 kronor att
utgå år 1900.
Såsom skäl för sin framställning har jernvägsstyrelsen anfört
följande:
Krafvet på regelbundenhet vid jern vägsdriften vore i ständigt
växande och måste med alla till buds stående medel fyllas, för så vidt
träffade aftal med såväl in- som utländska förvaltningar af kommunikationsleder
rörande gemensamma anordningar för genomgående trafik »
skulle kunna upprätthållas.
Inträffade rubbningar i de genomgående tågens gång blefve naturligen
mest känbara mot slutet af en lång tågväg, då endast enkelspårig
bana förefunnes, och nödvändiggjorde ofta nog tillämpandet der
af nya tillfälliga tidtabeller för återstående färd, hvilka åtgärder åter i
Bih. till Rilcsd. Prot. 18UD. 1 Sand. 1 Åfd. 1 Höft. 22
170
Sjette hufvudtiteln.
regeln kunde väntas medföra ytterligare förseningar för möten med tåg,
hvilkas regelbundna gång likaledes måst i följd af förberörda tidtabellsförändringar
i större eller mindre mån rubbas — allt olägenheter, som
blefve större i den mån den ifrågavarande bandelen vore lifligt trafikerad.
Den allt jemt växande trafiken å bandelen Lund—Eslöf toge för
närvarande i anspråk ett tjugutal ordinarie tåg, sammanträngda å tiden
mellan kl. 5,38 f. m. och kl. 10,20 e. m., oaktadt två af de sex å Eslöf
inmynnande banorna vore så nya — Eslöf—Hörby jernväg öppnad i
maj 1897 och Eslöf—Röstånga jernväg vid början af december 1898
— att deras trafik ännu icke kunnat afsevärdt inverka på statsbanetra.
fi
ginge i öfrigt af nedanstående uppgifter, förut meddelade i jernvägsstyrelsens
underdåniga berättelser för åren 1894 och 1897:
Inkomst för å statsbanan afsänd och anländ trafik:
vid Lunds station år 1894 ............................... 567,200 kr.
» d:o » » 1897 ................................. 688,775 »
» Eslöfs d » 1894 ................................. 205,091 »
» d:o » » 1897 ................................ 255,037 »
Godstonkilometer per bankilometer å linien
Lund—Eslöf år 1894 .......................................... 203,194
d:o d:o » 1897 .......................................... 253,900.
Jemväl persontrafiken hade i hög grad ökats.
Den ökade trafikförmågan hos banan mellan Malmö och Lund,
sedan denna bana blifvit under år 1899 förändrad till dubbelbana —
en förändring, som visserligen närmast föranledts af den ökade lokalpersontrafiken
mellan de båda nämnda städerna, men gifvetvis måste
väsentligen komma att underlätta tågdirigeringen i dess helhet — blefve,
då dess längd uppginge till endast 16,4 km., icke af den stora betydelse
för fjerrtrafiken, som om dubbelbana i längre sammanhängande
följd stode till förfogande. Betydelsen i berörda hänseende af en
dubbelbana Malmö—Eslöf •— 34 kilometer — framginge påtagligast af
den omständigheten, att der skulle tåg efter tåg kunna framföras med
endast omkring 20 minuters mellantid och samtidigt i motsatta rigtningar.
Af planritning och kostnadsförslag framgår, att det nya spåret
Sjette hufvudtiteln.
171
är afsedt att läggas med räler af stål om 40,5 kilograms vigt per
meter efter samma plan och profil som hufvudspåret.
De beräknade kostnaderna, 600,000 kronor, fördela sig på följande
sätt:
jordområdets anskaffning ........................................................ kr. 54,000: —
terrassering.................................................................................. » 133,400: —
konstarbeten (förstärkning af broar, ny vägbro, vägportar,
förlängning af afloppstrummor, kulvertar och
vägtrummor) .......................................................................... » 29,200: —
16,150 meter spårläggning m. m....................................... » 242,250: —
ändring å stationer m. m...................................................... » 66,470: —
diverse kostnader .................................................................. » 18,130: —
allmänna omkostnader............................................................. y> 53,550: —
ökad kostnad i anledning af stationsanläggning vid
Wallkärra torn ........................................................................ » 3,000: —
Summa kronor 600,000: —
Jern vägsstyrelsen erinrar, att denna kostnad per kilometer öppen
bana mellan stationerna utgör omkring 29,400 kronor, eller omkring
1,200 kronor mer än motsvarande, år 1897 beräknade kostnad för
bandelen Arlöf—Lund, hvilket styrelsen förklarar bero dels på högre
pris för jordlösen, än styrelsen år 1897 trott sig böra beräkna, och
dels på en afsevärd böjning i arbets- och materialpriser.
Med hänsyn till den lifliga trafiken å södra stambanan inom södra
Skåne och till behofvet af en noggrann påpassning med tågtiderna i
Malmö, som utgör det svenska statsbanesystemets ojemförligt vigtigaste
anknytningspunkt med de internationela kommunikationslederna, tvekar
jag icke att tillstyrka det af jern vägsstyrelsen framstälda förslaget om
utsträckning ända till Eslöf af den redan beslutade spårfördubblingen
till Lund, hvarigenom dubbelspår skulle erhållas å en sammanhängande
sträcka af 34 kilometer.
Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att för år 1900 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, för utläggning
af ytterligare ett jernvägsspår mellan Lunds och Eslöfs stationer, ett belopp
af 600,000 kronor.
[ÖL]
Ny rörlig
materiel vid
statens jemvägar.
^72 Sjette hufvudtiteln.
Till anskaffande af ny rörlig materiel med tillbehör föreslår jernvägsstyrelsen
i ofvan berörda skrifvelse den 21 november 1898, att af
Riksdagen måtte för år 1900 äskas ett anslag af 5,590,000 kronor.
Styrelsens anförande i denna del är af följande lydelse:
»Rullande materiel.
Det högst betydligt ökade transportarbetet på statens jernvägar
har äfven under innevarande år dels medfört en betänklig öfveransträngning
af den tillgängliga dragkraften, dels gjort det nödvändigt
för styrelsen att förhyra lokomotiv och isynnerhet godsvagnar.
Det tillskott till den befintliga materielen, som styrelsen anser alldeles
nödvändigt, på det att dessa missförhållanden må i möjligaste
mån förringas, har beräknats att utgöra:
10 lokomotiv för snälltåg till en beräknad kostnad af 750,000 kronor
10 lokomotiv för godståg till en beräknad kostnad af 750,000 »
10 lokomotiv för lokal- och stationstjenst till en beräknad
kostnad af............................................—............ 550,000 »
reservdelar till lokomotiv till en beräknad kostnad af 50,000 »
25 II och III klass personbogievagnar till en beräknad
kostnad af........................................................................... 600,000 »
240 täckta godsvagnar till en beräknad kostnad af ... 1,000,000 »
400 öppna godsvagnar till en beräknad kostnad af ... 800,000 x>
axlar med hjul, reservbogier, bromsinrättningar m. m.
till en beräknad kostnad af...............................—...... 500,000 »
Summa 5,000,000 kronor.
Ifrågavarande materiel är afsedd att tillverkas vid inhemska verkstäder,
och har genom uppgifter från vederbörande inhemska industribolag
ådagalagts, att — derest beställningar på denna materiel göres
i maj eller juni månad år 1899 — densamma kan vid verkstäderna
tillverkas och levereras under loppet af år 1900.
I afseende å konstruktionerna är det styrelsens afsigt att till Eders
Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt förslag till vissa ändringar i
nu faststälda konstruktioner och ritningar för lokomotiven, egnade att
gifva dessa större dragkraft. Godsvagname har styrelsen ämnat utföra
med de redan godkända förstärkta underreden samt axlar och hjul,
hvilka möjliggöra en större bärighet.
Jemlikt nådiga brefvet den 27 maj innevarande år (1898) angående
Sjette liufvudtiteln.
173
anläggande af ett jernvägsspår från Gellivare station till Koskulls kulle,
har styrelsen haft att uti föreliggande förslag rörande anslag till rullande
materiel jemväl upptaga den kostnad, högst 590,000 kronor, som
erfordrades till inköp af rörlig materiel för besörjande af malmtransporter
från Koskulls kulle redan innevarande eller förra hälften af
nästkommande år och hvilken kostnad styrelsen jemlikt samma nådiga
bref bemyndigats att af trafikmedel förskottera.»
Af det erforderliga beloppet 5,590,000 kronor anhåller jernvägsstyrelsen
att till styrelsens förfogande redan under år 1899 måtte
ställas 590,000 kronor, motsvarande det belopp jernvägsstyrelsen, på
sätt i dess skrifvelse omförmälts, genom nådiga brefvet den 27 maj
1898 bemyndigats att af tillgängliga medel förskottera.
Detta förskott afsåg att bereda medel för anskaffande af erforderlig
rullande materiel för transport af malm från Koskulls kulle till
Luleå. Enligt hvad omnämndes uti det utdrag af statsrådsprotokollet, som
åtföljde Eders Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen den 24 mars
1898 angående anläggande af ett jernvägsspår från Gellivare station
till Koskulls kulle, hade jag inför Eders Kongl. Maj:t anmält, att jernvägsstyrelsen,
i sammanhang med tillstyrkande af spåranläggningen i
fråga, tillkännagifvit, att för den derigenom uppkommande trafiken,
beräknad till 75,000 å 100,000 ton malm om året, erfordrades nyanskaffning
af 4 lokomotiv och 75 vagnar för en sammanlagd kostnad
af 590,000 kronor, hvarjemte styrelsen, då nämnda materiel måste, i
händelse anslag till jernvägsanläggningen beviljades, vara färdig vid
banans öppnande under hösten år 1898, hemstält om beloppets förskotterande
af tillgängliga medel. Med anledning häraf förmälde jag
mig ämna i särskild ordning underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning
frågan om anskaffande af den för malmtransporten från Koskulls kulle
till Luleå behöfliga tillökningen i rullande materiel, hvilket —• sedan
Riksdagen beviljat medel till spåranläggningen — skedde förberörde
27 maj 1898.
För de vagnar och lokomotiv jernvägsstyrelsen, enligt hvad densamma
meddelat, nödgats för trafikens upprätthållande förhyra, har
styrelsen, enligt mig meddelade uppgifter, under år 1898 erlagt en
hyresafgift af i det närmaste 300,000 kronor, nemligen inemot 290,000
kronor för vagnar och omkring 10,000 kronor för lokomotiv.
Då stort intresse synes mig böra fästas vid jernvägsstyrelsens
uppgift, att den för år 1900 äskade ovanligt stora nya materielen skulle
kunna tillverkas vid inhemska verkstäder, har jag ansett mig böra in
-
174
Sjette hufvudtiteln.
hemta närmare upplysning från föredraganden för dessa ärenden hos
jernvägsstyrelsen och dervid erfarit, bland annat, att Motala verkstads
nya aktiebolag samt firman Nydqvist & Holm i Trollhättan förbundit sig
att så ordna sina tillverkningar, att de kunna gemensamt leverera till
statens jernvägar 42 lokomotiv under hvart af åren 1900, 1901 och 1902;
att dessa firmor till leverans under år 1899 till statens jernvägar åtagit
sig 36 lokomotiv; att, sedan under år 1898 öppnats tre nya vagnverkstäder,
numera i riket finnas 13 fabriker, som drifva vagntillverkning;
att styrelsen under år 1898 hos inhemska verkstäder bestält 58 personvagnar
och 895 godsvagnar, hvilka med undantag af 20 personvagnar
skola vara färdiga före den 1 juni 1899; samt att vid sådant förhållande
någon svårighet icke torde behöfva förväntas att få inom landet i behörig
tid utförda de beställningar, för hvilka anslag begäres för år 1900.
I fråga om de af jernvägsstyrelsen omförmälda nya lokomotivtyperna
har det meddelats mig, att styrelsen är betänkt på att föreslå
dels förstärkning af den för de egentliga snälltågen afsedda lokomotivtypen,
dels anskaffande af en ny typ sexkopplade lokomotiv hufvudsakligen
för genomgående godståg,
dels ock införande af en ny typ tanklokomotiv för de i närheten
af de större städerna allt talrikare lokaltågen, hvarigenom äldre tanklokomotiv,
af hvilkas typ intet inköp egt rum på 10 år, kunde göras
lediga till vexlingstjenst.
Lika med jernvägsstyrelsen finner jag det oerhördt ökade transportarbetet
på statens jernvägar medföra nödvändigheten af att i tillräcklig
grad tillgodose behofvet af ökad transportmateriel. Det stora belopp,
som under år 1898 måst utgifvas i hyra för lokomotiv och i synnerhet
vagnar, måste ock mana till sådan tillökning af den egna materielen,
att dylik förhyrning, åtminstone annorledes än tillfälligtvis, må kunna
undvikas.
Jag tillstyrker, att Eders Kong]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1900, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar, anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne
5.590.000 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att låta utaf detta
belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
590.000 kronor.
Sjette hufvudtiteln.
175
Statens jernvägsbyggnader.
För anläggning af en statsbana från Boden till Ytter-Morjärv, [52.]
hvilken bana beräknats kosta 4,371,000 kronor, har Riksdagen, i en- Anslag till
lighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag, å riksstaten utom hufvudtit- ‘"SSj*1
lame anvisat: mellan Boden
och Ytter
för
år 1898 .......................................................................... 1,300,000 kronor Morjärv.
för år 1899 ........................................................................... 1,300,000 »
eller tillsammans 2,600,000 kronor.
Nu har jernvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 3 december
1898 anmält, att för fortsättande af arbetena å denna statsbana under
år 1900, afseende påbörjandet af banan närmare Morjärv, erfordras
1,000,000 kronor.
Rörande denna banas fortskridande under år 1898 får jag meddela
följande.
Arbetena påbörjades under senare hälften af januari månad och
fortgingo hela året utan afbrott mellan Bodens och Niemisels stationer.
På en sträcka af 27 kilometer 343 meter färdigbildades banvall,
hvarjemte mellan Boden och Hundsjön utlades och undergrusades 16
kilometer 558 meter permanent och 1 kilometer 866 meter provisoriskt
spår. I öfrigt verkstäldes provisoriska väganläggningar samt påbörjades
arbeten för broar och stationer samt hägnader.
Eldigt den af Eders Kongl. Maj:t den 22 december 1898 faststälda
arbetsplan för ifrågavarande jernvägsanläggning under innevarande år
skall banan blifva fullbordad till Mattismyran, 44 kilometer från Boden,
hvarjemte en sträcka af ytterligare omkring 20 kilometer eller till
Småsel skall under året delvis bearbetas.
Jag tillstyrker, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, till fortsättning af statsbanan mellan Boden och Ytter-Morjärv,
för år 1900 bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarne ett anslag af
1,000,000 kronor.
Sedan Riksdagen år 1897 beslutat anläggning enligt Eders Kongl. statsbanan
Majds förslag af en statsbana från Krylbo till Örebro, för hvilken jern- mellan
väg kostnaden beräknats till 9,054,000 kronor, samt för denna ban- Körebro°Ch
anläggning anvisat å riksstaten utom hufvudtitlarne:
176 Sjette hufvudtiteln.
för år 1898 .......................................................................... 3,000,000 kronor
för år 1899 ........................................................................... 3,800,000 »
eller tillsammans 6,800,000 kronor,
skulle af anläggningskostnaden i det hela alltså återstå oanvisadt
2,254,000 kronor.
Detta belopp äskas nu ock af jernvägsstyrelsen i nyssberörda
skrifvelse, på det att denna banbyggnad må kunna enligt beräkning
fullbordas under år 1900.
Beträffande denna jernvägsbyggnad får jag erinra att, med föranledande
af Riksdagens uttalande derom, att utförandet af jernvägsbyggnaden
i fråga borde under behöflig kontroll ega rum med tillämpning
af entreprenadsystemet, der så med fördel för staten kunde ske,
Eders Kongl. Maj:t den 22 december 1897 förklarat sig anse de arbeten
å linien Krylbo—Örebro, till hvilka Riksdagen kunde för år 1899
anvisa medel, böra, i sin helhet eller till viss lämplig del, utbjudas på
generalentreprenad och förty anbefalt jernvägsstyrelsen att vidtaga
erforderliga åtgärder för infordrande af sådant entreprenadanbud.
Såsom Eders Kongl. Maj:t vidare behagade erinra sig, anmälde
styrelsen i underdånig skrifvelse den 4 oktober nästlidna år att, sedan
styrelsen vidtagit erforderliga utredningar för utbjudande på generalentreprenad
af arbeten å merberörda jernvägslinie, styrelsen genom
offentlig kungörelse tillkännagifvit, att anbud å samma generalentreprenad
kunde till styrelsen inom viss förelagd tid ingifvas, men att
inom den bestämda tiden något dylikt anbud icke till styrelsen inkommit;
och fann vid sådant förhållande Eders Kongl. Maj:t den 21
berörda oktober godt bifalla jernvägsstyrelsens hemställan att de rörande
tjenstepersonal vid ifrågavarande statsbana för år 1898 meddelade
bestämmelser skulle ega tillämpning jemväl efter ingången af
år 1899.
Det synes mig under dessa omständigheter icke finnas skäl att
ifrågasätta, det 1900 års arbeten med banans slutliga fullbordande skulle
utbjudas på generalentreprenad.
Under år 1898 hafva å denna bana arbetena oafbrutet fortgått
från midten af januari månad dels å den 40 kilometer långa sträckan
mellan Krylbo och Hedkärra och dels vid Skärviken mellan 64 och 65
kilometer från Krylbo. Dervid har banvallen färdigbildats å en sammanlagd
längd af 39 kilometer 247 meter. Mellan Krylbo och Avesta
utlades 28 kilometer 716 meter provisoriskt och 6 kilometer 420 meter
permanent spår, dervid något öfver 27 kilometer spår underballastades.
177
Sjette hufvudtitelii.
I öfrigt arbetades på banans torrläggning samt broar, stationer och
hägnader.
Enligt den plan för arbetena å denna jernväg under innevarande
år, som blifvit den 22 december 1898 af Eders Kongl. Maj:t faststäld,
skola årets arbeten afse fullbordandet af den mellan sektionerna 40
kilometer och 97 kilometer 880 meter, från Krylbo räknadt, fallande
delen af jernvägen, med undantag allenast af stationsanläggningen vid
Sällinge.
Till statsrådsprotokollet den 14 januari 1898 anmälde jag, att fråga
uppstått om inköp af den till enskild jernväg hörande bandelen Frövi
—Örebro, i hvithet fall den nya statsbanan skulle framdragas från
Spånga till Frövi och byggandet af statsbana mellan Spånga och Örebro
ej ifrågakomma, men att förhandlingarna härom, i anseende till det af
jernvägsegarne fordrade pris, ej ledt till någon påföljd. Nu lära emellertid,
enligt livad jag nyligen erfarit, egarne vara beredda att något
nedsätta den förut äskade försäljningssumman. Vid sådant förhållande
torde böra tagas i närmare öfvervägande, om ej förhandlingarna om
inköp af sagda handel böra återupptagas; och jag torde derföre framdeles
få ånyo anmäla förevarande ärende för den framställning till Riksdagen,
hvartill förhållandena kunna föranleda.
Med föranledande af Eders Kongl. Maj:ts förslag om anläggande
af en statsbana från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara malmfält
till riksgränsen i rigtning mot Ofoten, för hvilken statsbana kostnaden
beräknats till 21,498,000 kronor, har Riksdagen — under förbehåll
att de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 4 februari
1898 angifna vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. in. iakttoges,
och under förutsättning att från norsk sida beslut fattades om anläggande
af en anslutande jernväg från riksgränsen till Ofoten, samt med
vilkor att vissa ändringar vidtoges i det uti nyssnämnda statsrådsprotokoll
intagna förslag till den öfverenskommelse, som af svenska staten
skulle träffas med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag — beslutat
anläggning af en statsbana från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara
malmfält till riksgränsen i rigtning mot Ofoten samt till påbörjande
af denna bana för innevarande år anvisat 5,400,000 kronor,
med rätt för Eders Kongl. Maj:t dels att närmare förordna om de orter,
jernvägen borde genomgå, dels ock att låta af det anvisade beloppet
förskottsvis under år 1898 af tillgängliga medel utanordna 750,000
kronor; och har Riksdagen anvisat sistnämnda belopp å riksstaten utom
Bih. till Riksd. Prnt. 189!). 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 23
[53.]
Anslag till
fortsättande
af statsbanan
från Gellivare
till riksgränsen.
178
Sjette hufvudtiteln.
hufvudtitlarne, hvaremot det öfriga beloppet, 4,650,000 kronor, anvisats
till utgående från riksgäldskontoret.
Såsom jag den 1 juli 1898 anmälde inför Eders Kongl. Maj:t, bär
Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag i utfärdad handling förbundit sig
att såsom för egen skuld ansvara för behöriga fullgörandet af förenämnda
af Riksdagen uppstälda vilkor rörande kostnadsfri upplåtelse af
mark med mera för ifrågavarande jernväg.
På grund af det mig sistnämnda dag lemnade nådiga bemyndigande
bar jag den 2 juli 1898 å svenska statens vägnar med nämnda aktiebolag
afslutat öfverenskommelse rörande anläggning och trafikerande af ifrågavarande
jernväg, uti hvilken öfverenskommelse intagits de af Riksdagen
ifrågasatta ändringar.
Från kongl. norska regeringen har öfverlemnats afskrift af ett
mellan norska staten och omförmälda aktiebolag afslutadt kontrakt i fråga
om anläggande af en jernväg från Narvik (Victoriahavn) i Ofoten till
riksgränsen mot Sverige, och har, enligt utfärdade intyg, Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag fullgjort alla de bestämmelser, som i kontrakten
med båda staterna meddelats för kontraktens trädande i gällande kraft.
1 fråga om denna jern vägsanläggning tillåter jag mig vidare erinra
om följande.
Med föranledande af inkomna framställningar från Jukkasjärvi och
Enontekis socknemän angående jernvägens dragande öster om Malmberget
i syfte, bland annat, att komma närmare Svappavaara malmfält,
uppdrog Eders Kongl. Maj:t den 1 juli 1898 åt jernvägsstyrelsen att
anställa ytterligare erforderliga undersökningar såväl i den af styrelsen
förut föreslagna sträckningen vester om Malmberget som ock öster
derom.
Sedan jernvägsstyrelsen, efter fullbordade undersökningar, förordat
den vestra sträckningen, hufvudsakligen på de grunder att jernvägen i
den östra linien skulle blifva dyrare att anlägga och svårare att trafikera
samt att anläggningen, om denna linie valdes, icke skulle hinna fullbordas
i förut beräknad, med ofvannämnda bolag aftalad tid, faststälde
Eders Kongl. Maj:t den 9 september 1898 definitiv plan för jernvägen,
dervid sträckningen vester om Malmberget bibehölls; dock undantogs
från fastställelse sträckningen två kilometer närmast riksgränsen, för
hvilken sträckning plan faststäldes den 22 december 1898.
Under år 1898 har inom södra distriktet af denna jern vägsanläggning,
eller mellan Gellivare och Torne träsk, verkstälts definitiv utstakning
å en sträcka af 104 kilometer från Gellivare, dervid en förkortning
af något mer än 5 kilometer åstadkommits. Mellan Gellivare
Sjette hufvudtiteln.
179
och kilometer 32 pågingo terrasserings- samt bro- och trummurningsarbeten,
och utlades 26 kilometer 352 meter arbetsspår, hvarjemte en
del provisoriska byggnader uppfördes.
Inom det norra distriktet, eller utmed Torne träsk och fram till
riksgränsen, verkstäldes definitiv utstakning till en längd af 38,6 kilometer
från riksgränsen. Vid Vassijaure, omkring 2 kilometer från riksgränsen,
liksom vid den till anläggning beslutade 540 meter långa
tunneln, belägen 23,5 kilometer från riksgränsen, uppfördes erforderliga
provisoriska byggnader, hvarjemte en del förberedande gräfnings- och
sprängningsarbeten företogs.
Enligt den arbetsplan för år 1899, som Eders Kongl. Maj:t faststälde
den 22 december 1898, är afsedt att under detta år dels inom
södra distriktet fortsätta den provisoriska skeuläggningen till Luossavaara
för att bereda möjlighet att i god tid upphäkta vid den stora
bangårdsanläggningen derstädes erforderliga effekter och dels inom
norra distriktet hufvudsakligen verkställa jordflyttnings- samt berg- och
tunnelsprängningsarbeten jemte en del bro- och trummurningar.
För fortsättande under år 1900 af arbetena å denna jernväg,
hvilka skulle dels afse komplettering af bandelen Gellivare—Luossavaara,
dels ega rum å banans fortsättning norrut från sistnämnda plats
samt å sträckan närmare riksgränsen, anser jernvägsstyrelsen ett anslagsbelopp
af 4,000,000 kronor vara erforderligt.
Jag får derför hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att,
till fortsättning af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen, för
år 1900 anvisa 4,000,000 kronor; lärande Eders Kongl. Maj:t vilja,
uppå föredragning af chefen för finansdepartementet, besluta om sättet
för anskaffande af härtill nödiga medel*).
Utöfver hvad redan omförmälts har — i anledning af Eders Kongl.
Maj:ts förslag om anläggande af en statsbana från Göteborg till Strömstad
— 1898 års Riksdag, under vanligt förbehåll om kostnadsfri upplåtelse
af mark m. m. för jernvägen, så vidt den genomlöpte Göteborgs
och Bohus län, samt med visst vilkor i fråga om åtagande af landsting,
kommuner eller enskilde att bygga jernväg mellan Skee och Strömstad,
beslutat anläggning af en statsbana från Göteborg öfver Uddevalla
till Skee, hvarför kostnaden beräknats till 13,091,000 kronor, samt
*) Se bilaga till statsverkspropositionen: Finansplanen*
Statsbanan
rån Göteborg
till Skee.
180
Sjette hufvudtiteln.
[54.]
Ombyggnad af
Väddö kanal.
till påbörjande af denna bana för år 1899 anvisat å riksstaten utom
hufvudtitlarne 750,000 kronor.
I detta ärende har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län insändt skriftliga utfästelser af Göteborgs och
Bohus läns landsting samt af stadsfullmäktige i Göteborg angående
kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. inom landstingets och stadens
områden.
Den 22 december 1898 har Eders Kongl. Maj:t beviljat Strömstad—
Skee jernvägsaktiebolag, för hvilket bolagsordning samma dag faststälts,
koncession å jernvägsanläggning från Strömstad till Skee.
Då Göteborgs och Bohus läns landsting och hushållningssällskap
samt Strömstads stad tillsammans ega 1,750 aktier i detta bolag, motsvarande
minimikapitalet 350,000 kronor, lärer denna jernvägsanläggning
få anses betryggad; men då af formela skäl den af Riksdagen
fordrade ansvarighetsförbindelse för banans byggande ännu icke kunnat
utfärdas, kan jag icke nu föreslå Eders Kongl. Maj:t att af Riksdagen
äska medel för fortsättande under år 1900 af statsbanan Strömstad—
Skee, för hvilket ändamål emellertid lärer erfordras 4,000,000 kronor,
utan torde med denna åtgärd få anstå någon kortare tid, tills handlingarna
hinna försättas i fullständigt skick.
Sj ökommunikationer.
Till ombyggnad och förbättring af Väddö kanal har 1897 års Riksdag
beviljat ett anslag af 500,000 kronor, deraf Riksdagen å extra stat
anvisat, för år 1898 150,000 kronor och för år 1899 200,000 kronor.
Uti sin här förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 17 november
1898 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med tillkännagifvande
att kontrakt om de ifrågavarande ombyggnadsarbetenas utförande
på entreprenad för en summa af 565,000 kronor numera upprättats,
hemstält, att återstoden af det utaf Riksdagen anvisade anslaget
eller 150,000 kronor måtte å extra stat för år 1900 af Riksdagen äskas.
Såsom i Eders Kongl. Maj:t behagat finna, öfverstiger entreprenadsumman
det af Riksdagen beviljade anslaget med 65,000 kronor. Jag
tillåter mig emellertid härvid erinra, att den kostnadsberäkning, på hvilken
Eders Kongl. Maj:ts till 1897 års Riksdag i ämnet gjorda framställning
grundades, slutade å ett belopp af 600,000 kronor, hvilket belopp jemväl
af Eders Kongl. Maj:t för ändamålet utaf Riksdagen äskades, men att Riksdagen
ansett, att ett anslag af 500,000 kronor skulle vara tillräckligt, och
181
Sjette hufvudtiteln.
såsom skäl härför åberopat hufvudsakligen, dels att af kanalkassans behållning
ett belopp af 15,000 kronor borde kunna användas för ifrågavarande
arbete, dels att ett i den af Eders Kongl. Maj:t begärda summan ingående
belopp af 24,000 kronor, som tillkommit för att möjliggöra utförande
under vintern af i o mby ggnadsför slaget upptagna bergsprängnings-
och jordschaktningsarbeten i den s. k. mellersta kanalen, borde,
genom ombyggnadens fördelning på tre år i stället för, såsom i Eders
Kongl. Maj :ts proposition skett, på två, kunna besparas, dels ock att,
da Eders Kongl. Maj:t år 1889 å handels- och sjöfartsfonden anvisat
54,900 kronor till kanalens rätande och fördjupning, men detta belopp,
enligt, hvad upplyst blifvit, icke utgått, betänklighet efter Riksdagens
åsigt ej borde möta att anlita berörda fond för att fylla återstoden af
den summa, Riksdagen ansett sig icke behöfva bevilja.
Då den kontraherade entreprenadsumman sålunda icke föranleder
någon minskning af det belopp, Riksdagen för ifrågavarande arbete beviljat,
får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att af det till ombyggnad och förbättring aj Väddö kanal beviljade
anslag å 500,000 kronor på extra stat för år 1900 anvisa återstående
beloppet, 150,000 kronor.
Med bifall till Eders Kongl. Majrts i statsverkspropositionen till
nästlidna års Riksdag derom gjorda framställning, har Riksdagen till bestridande
af kostnaderna för upprensning å de i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 14 januari 1898 uppgifna platser af inomskärsfarled
mellan Marstrand och Lysekil samt mellan Hunn«bostrand och
Fjellbacka beviljat ett anslag af 404,440 kronor och deraf på extra
stat för år 1899 anvisat ett belopp af 150,000 kronor.
Sedan Eders Kongl. Mai:t genom nådigt bref den 20 maj 1898
uppdragit åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bland annat, att, på
entreprenad utbjuda utförandet af ifrågavarande upprensningsarbeten
samt tillika anbefalt styrelsen att inkomma med förslag till det ytterligare
anslag, som för dessa arbeten kunde under år 1900 erfordras,
har styrelsen uti sin ofta berörda skrifvelse den 17 november 1898,
med förmälan att styrelsen, då entreprenadanbud å utförande af ifrågavarande
arbeten ännu icke inkommit, icke vore i tillfälle bedöma, om
någon förändring i erforderliga kostnadssumman enligt förslaget kunde
komma att ega rum, hemstält om framställning till Riksdagen derom, att
en summa af 200,000 kronor måtte å extra stat för år 1900 anvisas.
Uti en den 4 innevarande månad afgifven promemoria har sedermera
vederbörande föredragande i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
Bill. till K/isd. Prat. 1890. 1 Sami 1 Afd. 1 Haft. 24
[55.]
Upprensning
af inomskärsfarled
vid
bohuslänska
kusten.
182
Sjette hufrudtiteln.
meddelat, att inom utgången af den för afgifvande af anbud å förevarande
arbetens utförande å entreprenad bestämda tid särskilda dylika
anbud till styrelsen inkommit; att anbuden emellertid ännu icke blifvit
af styrelsen pröfvade; samt att, äfven om det lägsta, den beräknade
kostnaden understigande anbudet komme att antagas, det af styrelsen
uti skrifvelsen den 17 november 1898 för år 1900 begärda belopp blefve
under nämnda år behöflig!.
På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att af det till bestridande af kostnaderna för upprensning å uppgifna
platser af inomskär sfarled mellan Marstrand och Lysekil samt mellan
Hunnebostrand och Fjellbacka beviljade anslag å 404,440 kronor på extra
stat för år 1900 anvisa ett belopp af 200,000 kronor.
Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden tillstyrkt och hemstält behagade
Hans Maj:t Konungen enligt Statsrådets öfrige ledamöters
tillstyrkande i nåder bifalla samt förordnade
tillika, enligt Statsrådets hemställan, att utdrag af detta
protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas
till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.
Ex protocollo:
Carl G. Edman.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1899.
Sjunde hufvudtiteln.
U tdrag
af protokollet öf ver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1899.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Glaéson,
Dyrssen.
Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,
anhöll tillförordnade chefen för finansdepartementet, herr statsministern
Boström att få anmäla de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde
hufvudtiteln, samt anförde dervid beträffande anslagstitlarne:
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sand 1 Afd.
1
2
Sjunde hufvudtiteln.
Ordinarie anslag.
Statskontoret.
[1.] Enligt den för statskontoret gällande instruktion af den 8 de
statekontoret.
cember 1876 äro af de å embetsverkets stat uppförde tjensteman anstälde
å kansliet en sekreterare, en registrator och aktuarie samt en
notarie och å inkomst-, fond- och stämpelbyrån en revisor och bokhållare
samt en stämpelkassör.
I underdånig skrifvelse den 30 oktober 1894 gjorde statskontoret
framställning om sådan ändring af nämnda instruktion, att till tjenstgöring
å inkomst-, fond- och stämpelbyrån finge öfverflyttas den å
verkets kansli anstälde notarien.
Till stöd för denna framställning anförde statskontoret, att af de
å inkomst-, fond- och stämpelbyrån anstälde tjenstemännen stämpelkassören
hade att handlägga göromål rörande stämpelpappersväsendet,
kortstämplingen samt bevillningen af utländske handlande och handelsexpediter,
medan det ålåge revisorn och bokhållaren att hafva befattning
med öfriga till samma byrå hörande, i § 10 mom. 2 af instruktionen
uppräknade göromål. Antalet mål å ifrågavarande byrå, hvilket
år 1877 utgjort 1,889, hade år 1893 uppgått till 3,453, och de mnder statskontorets
vård stälda särskilda fonder och kassor, hvilka vid 1876 års
slut utgjort ett antal af 27 med en sammanlagd behållning af 14,798,173
kronor 65 öre, hade vid 1893 års utgång ökats till 37 med en behållning
af 27,466,009 kronor 94 öre. Under sådana förhållanden hade revisorn
och bokhållaren å byrån icke kunnat utan väsentlig hjelp af extra
ordinarie tjenstemän verkställa äfven sådana göromål, hvilka på grund
af sin beskaffenhet borde tillhöra en ordinarie tjensteman, och det vore
för den skull nödvändigt, att ytterligare en första gradens tjensteman
blefve anstäld å byrån. För embetsverket vore det utan tvifvel beliöfligt,
att anslag till aflönande af en sådan tjensteman erhölles, men
då sådant för det dåvarande antagligen skulle möta svårigheter, ville
statskontoret för tillfället ej ifrågasätta annat än en förflyttning, på
sätt ofvan blifvit nämndt, af den å kansliet anstälde notarien. Enligt
instniktionen ålåge det denne tjensteman att föra protokoll samt biträda
med de i kansliet förefallande göromål, som honom af sekreteraren
Sjunde hufvudtiteln. B
anförtroddes. Med någon ytterligare förenkling kunde emellertid denna
protokollsföring under sekreterarens inseende och ansvar verkställas af
en amanuens, och förflyttningen i fråga läte sig derföre göra utan allt
för stora olägenheter för göromålen å kansliet. Genom förflyttningen
komme sekreterarens göromål visserligen att något ökas, men då denne
tjensteman jemlikt nådiga kungörelsen angående vilkoren för åtnjutande
af de för statskontoret faststälda löneförmånerna den 8 december 1876
vore underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning
i åligganden, som kunde varda stadgad, funnes, hvad sekreteraren
anginge, icke något hinder för förändringen. Enahanda vore ock förhållandet
med innehafvare!! af notarietjensten, hvilkens fullmakt jemlikt
§ 5 i instruktionen afsåge tjenst i verket i allmänhet inom graden, med
förbehållen rätt för verkets styrelse att anställa innehafvaren å den
plats, der han till befordrande af arbetets oafbrutna gång funnes behöflig.
Med anledning af statskontorets förenämnda framställning förklarade
Eders Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning den 23 november
1894, att bestämmelserna i gällande instruktion icke utgjorde hinder
för statskontoret att till tjenstgöring å inkomst-, fond- och stämpelbyrån
tills vidare förflytta den å embetsverkets kansli anstälde notarien
samt i sammanhang dermed åt sekreteraren uppdraga ansvaret för
protokollsföringen.
På grund af berörda medgifvande har från och med år 1895 den
å embetsverkets kansli förut anstälde notarien tjenstgjort såsom revisor
och bokhållare å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, medan en amanuens
mot årligt arfvode af 1,500 kronor, som utgått från det å statskontorets
stat uppförda anslag till flitpenningar, semestervikariat och renskrifning,
bestridt protokollsföringen under sekreterarens inseende och ansvar.
Nu har emellertid statskontoret i underdånig skrifvelse den 11
oktober 1898 meddelat, att behofvet att återflytta notarien till tjenstgöring
på kansliet med hvarje dag framträdde allt mera oafvisligt; och
har statskontoret i detta afseende vidare anfört, att redan vid«tiden
för embetsverkets omreglering en notarie ansetts behöflig, hvarföre
också aflöning för en sådan tjensteman blifvit å embetsverkets stat
uppförd. Ehuru de till statskontoret inkomna målens antal, hvilket år
1877, då den nya lönestaten trädde i tillämpning, utgjort 5,685, efter
hand ökats och år 1893 uppgått till 8,253, hade statskontoret år 1894
ansett sig kunna ifrågasätta notariens ersättande med en amanuens,
men förändrade förhållanden i detta afseende hade numera inträdt derigenom,
att målens antal betydligt ökats, så att detsamma år 1897
4
Sjunde hufvudtiteln.
uppgått till 9,326 och, enligt hvad dittills visat sig, år 1898 komme
att ytterligare ökas. På grund häraf hade göromålen ökats äfven för
kansliet och särskildt för den der anstälde sekreteraren. Med hänsyn
till amanuensens ringa aflöning måste anspråken på hans tjenstgöring
inskränkas till sjelfva protokollsföringen, och sekreteraren vore alltså
under nuvarande förhållanden i saknad af det biträde, som han vid
göromålens oupphörliga ökning behöfde och kunde påräkna af en notarie,
hvilken det enligt instruktionen ålåge att förutom protokollsföringen
biträda med de i kansliet förefallande göromål, som honom af sekreteraren
anförtroddes.
Beträffande göromålens fördelning å inkomst-, fond- och stämpelbyrån
bär statskontoret meddelat, att förutom stämpelkassören, hvilken
vore fullt sysselsatt med ofvan omförmälda, honom åliggande göromål,
de från och med år 1895 å samma byrå tjenstgörande två revisorer och
bokhållare enligt af chefen för byrån dem emellan uppgjord fördelning
haft befattning med öfriga till byrån hörande göromål, så att det ålåge
den ene att föra
l:o) anteckningsböcker öfver odlingslånen och de extra anslagen
till väganläggningar, myrutdikningar m. m.,
2: o) liggare öfver nyssnämnda lån och anslag,
3:o) liggare öfver lån från manufakturförlagslånefonden och manufakturdiskontens
osäkra fordringar,
4:o) liggare öfver lån från undsättningsfonden,
5:o) liggare öfver depositioner,
6:o) hufvudbok för odlingslånefonden och manufakturförlagslånefonden,
7:o) inkomstmemorialbok, i hvad den afsåge statsmedlen och ofvan
nämnda fonder,
8:o) liqvidbok för manufakturförlagslånen, samt
9:o) kassaräkningar;
och den andre att föra
A ro) anteckningsböcker öfver de under statskontorets vård stående
särskilda fonder med undantag af odlingslånefonden, manufakturförlagslånefonden
och undsättningsfonden,
2:6) liggare öfver utlemnade lån från fonderna med nyss nämnda
undantag,
3:o) inkomstmemorialbok, i hvad den afsåge fondmedlen med
samma undantag,
4:o) hufvudböcker öfver fonderna med samma undantag,
5:o) liggare öfver obligationer,
5
Sjunde hufvudtiteln.
6:o) liggare öfver lönetillskott åt prestman,
7:o) liqvidbok för fondernas värdepapper,
8:o) kassaräkningar,
9:o) räkning öfver stämpelförrådet, samt
10:o) generalräkning öfver stämpelförsäljningsmännens i hufvudstaden
årsredogörelser.
Vidare bär statskontoret anfört, att göromålen å inkomst-, fondoeh
stämpelbyrån efter år 1893 ytterligare ökats, i det att de under
år 1897 till byrån inkomna målen utgjorde 4,154 och de å byrån förvaltade
fonder — oberäknadt åtskilliga för förräntning till embetsverket
öfverlemnade fonder af mera tillfällig natur — vid 1897 års slut uppginge
till ett antal af 40 med eu behållning af 38,356,972 kronor 32
öre, placerad dels i obligationer till ett antal af närmare 5,000 stycken,
dels ock i en mångfald andra värdehandlingar. Under år 1898 hade
antalet af de under embetsverkets förvaltning stälda fonder ökats med
ytterligare två. Vid sådant förhållande syntes det vara uppenbart, att
ifrågavarande byrå, då den såsom revisor och bokhållare derstädes nu
tillfälligt anstälde notarien återginge till sin befattning å kansliet, för
framtiden vore i oundgängligt behof af ytterligare en ordinarie tjensteman
utöfver de i instruktionen upptagne. Utom de synnerligen ansvarsfulla
göromål, som afsåge sj elfva fondförvaltningen och hvilka, såsom
af det ofvan anförda framginge, årligen ökades, hade chefen för byrån
att bereda och föredraga talrika andra ärenden, hvilka stundom vore
af invecklad beskaffenhet och i hög grad toge hans tid och arbetskraft
i anspråk. Sålunda hade exempelvis de till hans föredragning hörande
ärenden, i hvilka Eders Kongl. Maj:t anbefalt statskontoret att afgifva
underdåniga utlåtanden, under åren 1893—1897 i medeltal årligen uppgått
till 172, hvilket utvisade en icke obetydlig tillökning mot nästföregående
femårsperiod, hvarunder det årliga medeltalet af dessa ärenden
utgjort 136. Då chefen derjemte hade att utöfva omsorgsfull
tillsyn öfver göromålen och särskildt räkenskapsföringen på byrån
samt att föra de anteckningar, som för ett öfvervakande af byråns
verksamhet erfordrades, vore det af behofvet påkalladt, att han befriades
från utförande af en del af dessa göromål och att för sådant ändamål
å byrån anstäldes en tjensteman, som ansvarade för räkenskapsföringen
och tillika med chefen under dennes inseende utöfvade den närmaste
kontrollen ölver revisorn och bokhållaren samt de å byrån anstälde
amanuenser. Med hänsyn till så väl de icke ringa anspråk, som måste
ställas på ifrågavarande tjenstemans duglighet och nit, som ock beskaf
-
6
Sjunde hufvudtiteln.
fenheten af de göromål, som skulle honom anförtros, ansåge statskontoret,
att åt denne tjensteman borde beredas andra gradens aflöning.
Med stöd af hvad sålunda anförts bar statskontoret hemstält om
inrättandet af en ny andra gradens tjenst inom embetsverket.
Sedan år 1877, med ingången af b vilket år nu gällande stat för
statskontoret började att tillämpas, till och med år 1897 bar målens
antal i statskontoret varit stadt i oafbrutet stigande. Någon utsigt för
att antalet mål skall komma att minskas förefinnes icke heller. Tvärtom
torde eu ytterligare ökning vara att motse, bvilket antagande vinner
stöd deraf, att, enligt hvad statskontoret meddelat, äfven under år
1898 en ökning i målens antal visat sig. Att under sådana omständigheter
fortgå på den med år 1895 beträdda vägen att söka afhjelpa
behofvet af ökadt arbetsbiträde genom anställande af extra tjenstemän
med arfvoden kan jag icke tillråda. Såsom utväg att afhjelpa ett
behof af mer tillfällig art har en sådan anordning nog sitt fulia berättigande,
men då, såsom nu är visadt, målens ökning både fortgått
under en lång följd af år och varit så betydlig, att antalet mål år
1897 eller det sista år, för bvilket fullständig uppgift föreligger, utgjorde
icke mindre än 9,326 mot 5,685 år 1877, synes mig dermed
också vara ådagalagdt, att den tidpunkt nu är inne, då antalet af
embetsverkets ordinarie tjenstemän måste i någon mån ökas för att
sätta embetsverket i stånd att behörigen fullgöra sina åligganden.
Af det ökade antalet mål kommer en väsentlig andel på inkomst-,
fond- och stämpelbyrån. Till denna byrå hör äfven befattningen
med de under statskontorets förvaltning stälda högst betydliga fonder.
Att vid sådant förhållande chefen för nämnda byrå är i behof af någon
lättnad i den honom nu åliggande, under de senare åren betydligt
ökade arbetsbördan synes mig icke kunna bestridas. Såsom jag förut
nämnt, har under de senare åren den i statskontoret anstälde notarie
tjenstgjort såsom revisor på ifrågavarande byrå. För att emellertid åt
byråchefen skall kunna beredas någon verklig lättnad i arbetet erfordras,
att den nye tjensteman, som vid notariens återflyttande till tjenstgöring
på kansliet skulle anställas på inkomst-, fond- och stämpelbyrån,
varder tjensteman af andra lönegraden. Ett ytterligare skäl för anställande
på byrån af en tjensteman i nämnda lönegrad finner jag deri,
att med hänsyn särskildt till den betydande fondförvaltning, som tillhör
byrån, det är af vigt, att vid semester eller förfall för byråchefen
till vikarie för honom finnes att tillgå eu tjensteman med den erfarenhet,
som kan förutsättas hos en tjensteman af andra lönegraden.
7
Sjunde hufvudtiteln.
Med åberopande af hvad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att å statskontorets stat för en tjensteman i andra lönegraden
uppföra lön med 3,000 kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor,
med rätt derjemte för tjenstens innehafvare till ålderstillägg efter vissa
år i likhet med öfrige tjensteman i samma grad,
samt att sålunda höja anslaget till statskontoret med 4,500 kronor
eller från 102,800 kronor till 107,300 kronor.
Postverket.
De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda aflöningsstater
för postverket upptaga följande slutsummor:
aflöningsstaten ............................................... |
kronor |
3,447,300 |
— |
öfvergångsstaten ............................................. |
77 |
2,400 |
— |
pensionsstaten............................................... |
77 |
73,375 |
— |
omkostnadsstaten.......................................... |
5,100,500 |
— |
|
oförutsedda utgifter ....................................... |
V |
450,000 |
— |
afkortningar och restitutioner m. m....... |
77 |
70,025 |
— |
tillsammans |
kronor |
9,143,600 |
— |
I den underdåniga skrifvelse af den 22 sistlidne november, som
innefattar generalpoststyrelsens förslag till stater för år 1900, har styrelsen
till en början beträffande
Aflöning s staten
anfört, att det enligt styrelsens förmenande vore nödvändigt att å postverkets
aflöningsstat upptaga den byrå, som sedan år 1896 med Eders
Kongl. Maj:ts medgifvande varit inom styrelsen provisoriskt anordnad
och för hvars indragning någon möjlighet icke vidare syntes styrelsen
förefinnas.
Generalpoststyrelsen erinrar i detta afseende, hurusom, efter det
vid särskilda tillfällen Eders Kongl. Maj:t, på framställningar af styrelsen,
medgifvit anställande af eu adjungerad ledamot att biträda med revisionsbyråmålens
handläggning, och adjunktioner för kortare tider förekommit
jemväl å kansli- och kameralbyråerna, styrelsen funnit sig nödsakad
[2.]
Postverket.
8
Sjunde hufvudtiteln.
att gorå framställning om anställande för hela året 1896 hos styrelsen
af en särskild adjungerad ledamot, hufvudsakligen till hjelp för revisionsbyrån,
som minst berörts af den med 1893 års ingång genom de nya
postinspektionernas inrättande verkstälda decentralisationen, men äfven
till beredande af någon lättnad i embetsgöromålen för cheferna å styrelsens
kansli- och kameralbyråer. Generalpoststyrelsen hade dervid anmält,
att, i händelse af bifall till berörda framställning, styrelsen tänkt
sig, att till handläggning af den adjungerade ledamoten skulle öfverlemnas
följande grupper af ärenden, nemligen från revisionsbyrån anmärknings-,
afkortning»- och restitutionsmål, ärenden rörande postverkets tidningstaxor
och beträffande vilkoren för tidningsbilagors postbefordran samt
poststatistiska ärenden och utarbetandet af postverkets årsberättelse;
från kanslibyrån ärenden rörande förseelser vid postförsändelsers aflemnande
till postbefordran (korsbandsmissbruk m. m.j och frågor om ersättning
för bortkomna eller skadade värdeförsändelser; samt från kameralbyrån
frågor om redogörares uppbördssäkerhet, uppgörande af liqvider med
utländska postverk, frågor rörande den i § 46 mom. 2 i instruktionen
för styrelsen omförmälda särskilda understödskassa äfvensom afskrifningsoch
balansmål; hvarjemte den adjungerade ledamoten skulle utöfva det
närmaste chefskapet för den egentliga revisionspersonalen å revisionsbyrån
och de öfrige tjenstemän hos styrelsen, som, enligt styrelsens
bepröfvande, blefve mera uteslutande använda till biträde vid handläggningen
af de den adjungerande ledamoten särskildt åliggande göromål.
Generalpoststyrelsens nu omförmälda framställning blef af Eders
Kongl. Magt den 20 december 1895 bifallen; och hade med anledning
häraf bildats en särskild afdelning af styrelsen, tills vidare benämnd
revisionsbyrån II. Vid denna byrå hade tills vidare anstälts en af kanslibyråns
notarier, revisionsbyråns samtlige revisorer med hos dem tjenstgörande
amanuenser och biträden samt två amanuenser för expeditionsgöromål.
Derjemte hade generalpoststyrelsen förordnat, att den å
styrelsens statistiska kontor tjenstgörande personal skulle, i mån af
behof, biträda den nya byrån med vissa ärendens handläggning, samt
att de å styrelsens öfriga byråer anstälda biträden för renskrifning
tills vidare skulle fullgöra dylika arbeten äfven för den nya byrån.
På förnyade framställningar, dervid generalpoststyrelsen framhöll,
att de förhållanden, som föranledt den nya byråns anordnande, vore
oförändrade, medgaf Eders Kongl. Maj:t genom nådiga bref den 27
november 1896 och deu 10 december 1897, att jemväl under åren 1897
och 1898 finge hos styrelsen anställas en adjungerad ledamot för handläggning,
i enlighet med föreskrifterna i den för styrelsen gällande
9
Sjunde hufvudtiteln.
instruktion, af de ärenden, som, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de under år 189G tillämpade grunder, blefve till honom öfverlemnade.
För bibehållande af den provisoriskt bildade nya byrån hade generalpoststyrelsen
hos Eders Kongl. Maj:t gjort hemställan om förordnande
af en adjungerad ledamot hos styrelsen äfven för innevarande år.
Då verkligt stadigvarande behof af-denna nya byrå förefunnes, i
der att den påkallats icke af tillfälliga förhållanden, utan af poströrelsens
stadiga tillväxt och ej minst af den betydande utvecklingen af postförbindelsen
med utlandet, hvilket allt med nödvändighet kräft ökade
arbetskrafter hos generalpoststyrelsen, samt, så vidt styrelsen kunde
inse, anledning saknades att fortfarande hålla byrån utom stat, hade
styrelsen ansett sig böra nu förnya sin i sammanhang med förslaget
till postverkets utgiftsstater för år 1899 gjorda framställning om den
nya byråns öfverförande till ordinarie stat. I följd häraf hemställer
generalpoststyrelsen om uppförande å postverkets stat af aflöning till en
femte byråchef och anordnande, delvis genom utbrytning från andra
byråer, af en femte byrå, dit af den ordinarie personalen i statsförslaget
öfverförts ffån kanslibyrån en notarie samt från den förutvarande revisionsbyrån
sex revisorer; varande i statsförslaget den föreslagna nya
byrån upptagen under benämning revisionsbyrån och den förutvarande
revisionsbyrån under benämning utrikes- och författningsbyrån.
Ehuru styrelsen redan af den omständigheten, att den nu å stat begärda
nya byrån existerat i nära tre år och fortfarande ansåges nödvändig,
funne det uppenbart, att byråns tillkomst och fortvaro icke berodde af
förhållanden, som kunde väntas komma att upphöra, ville styrelsen
likväl anföra några siffror, som ytterligare gåfve stöd åt denna åsigt.
Då styrelsen den 23 november 1891 framlade förslag till decentralisation
inom postförvaltningen genom inrättande af nya distriktsmyndigheter
och dervid framhöll, bland annat, nödvändigheten att något lätta
byråchefernas arbetsbörda, hade styrelsen närmast haft att räkna med
förhållandena under år 1890, såsom det då senast tilländalupna året.
Antalet hos styrelsen sistnämnda år diarieförda ärenden utgjorde —
oberäknadt de från vederbörande postanstalter å bestämda tider insända
redogörelser af olika slag samt en mängd reqvisitioner m. m. dylikt
— 13,712. År 1897 steg de diarieförda målens antal, oaktadt decentralisationen,
till 13,931; och en jemförelse mellan målens antal under
de år, som förflutit, sedan distriktsförvaltningarna med ingången af år
1893 infördes, visade, att antalet till en början sjönk, enär detsamma
utgjorde 13,446 år 1893, 13,019 år 1894 och 12,900 år 1895, men att
Bih. till Rihsd. Prut. 18''JiJ. 1 Sami. 1 Afd. 2
10
Sjunde hufvudtiteln.
målens antal derefter lika regelbundet, men hastigare, ånyo stigit, år
1896 till 13,088 och år 1897 till 13,931. För tiden 1 januari—19
november 1897 utgjorde antalet hos styrelsen diarieförda mål 11,824,
men under motsvarande tid 1898 steg antalet till 12,578.
Sammanstälde man dessa siffror med den omständigheten, att vid
distriktsförvaltningarnas inrättande vederbörande postinspektörer fått åt
sig lemnadt att afgöra en del frågor af mindre omfattande beskaffenhet,
hvilka förut handlagts hos generalpoststyrelsen, och att således de ärenden,
som fortfarande förbehållits styrelsen, kunde till en ganska stor del
anses vara mera betydande, funne styrelsen det uppenbart, att samma
antal i diariet förda mål numera fordrade mera arbete än motsvarande
antal före distriktsförvaltningarnas tillkomst; och äfven om det måste
erkännas, att bland diarieförda mål hos generalpoststyrelsen, likasom
hos andra embetsverk, alltid funnes åtskilliga, hvilkas behandling kunde
vara ganska lätt, finge det dock anses ostridigt, att ärendena, hvilka,
på sätt de anförda siffrorna utvisade, till antalet ökades år från år,
länge varit och fortfarande komme att blifva alltför många för att
hinna handläggas af de å stat uppförda fyra byråerna. Derest icke
nödig förstärkning anordnades, skulle detta hafva till följd, dels att
balansen af ärenden, som icke hunne afgöras, blefve allt större, hvilket
för ett postverk alltid måste verka menligt och stälde svenska postverket
i en ofördelaktig dager vid förbindelsen med de utländska postverk,
der arbetskrafterna vore rikligt tillmätta, dels ock att mängden
af inkomna ärenden hindrade postverkets centralförvaltning'' att, i den
mån önskligt vore, taga initiativ till vidare utveckling och förbättringar
af postväsendet eller att egna tid och intresse åt sådana frågor, som
icke representerades af diarieförda mål. Ett sådant stadigvarande missförhållande
mellan arbete och de för detsamma tillgängliga arbetskrafter
borde man, enligt generalpoststyrelsens förmenande, icke längre söka
bota genom inskjutande af allenast tillfällig arbetshjelp, utan syntes
det styrelsen nu vara hög tid att å ordinarie stat upptaga åtminstone
en del af den arbetshjelp, verket under alla omständigheter behöfde.
Till de skäl, som härför anförts, borde också läggas, att den
ökade mängden af ärenden både hos generalpoststyrelsen och postsparbanksstyrelsen
med bjudande nödvändighet påkallade ändringar af de
för verken gällande instruktionsföreskrifter i det afseendet, att åt byråcheferna
öfverlemnades beslutanderätt i vissa till deras byråer hörande
ärenden. Derigenom skulle generalpostdirektörens tid icke blifva i så
hög grad som för närvarande upptagen af att åhöra föredragningar
och fatta beslut jemväl i en stor mängd ärenden af jemförelsevis ringa
11
Sjunde hufvudtiteln.
betydenhet, utan tillfälle skulle, till postverkets och postsparbankens
bästa, lemnas honom att företrädesvis kunna egna sin ledning och sitt
intresse åt de vigtigare frågorna, vare sig dessa utgjordes af redan
inkomna ärenden eller afsåge ledningen af verkens framtida utveckling.
Att lemna sådan beslutanderätt, som nu för byråcheferna ifrågastälts,
åt mera tillfällig arbetshjelp syntes styrelsen föga lämpligt.
Under förutsättning af bifall till den nu gjorda framställningen
om den nya byråns upptagande å ordinarie stat, anhåller generalpoststyrelsen
om uppdrag att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag
till deraf påkallade ändringar i den för styrelsen gällande instruktion
och att i sammanhang dermed angifva de nödiga begränsningarna för
byråchefernas beslutanderätt äfvensom i berörda instruktion föreslå de
ytterligare ändringar, som i detta och andra afseenden kunde finnas
behöfliga och lämpliga.
Då genom en dylik nödvändig ändring i nuvarande förhållanden
byråcheferna i vissa fall blefve beslutande, borde de ock, enligt generalpoststyrelsens
åsigt, kunna påräkna att till sin hjelp eg a biträde af
större ordinarie personal, än nu vore fallet. Detta finge dock icke förstås
så, att uteslutande af berörda anledning flera arbetskrafter än tillförene
skulle påkallas, utan allenast så, att granskning och förberedande
behandling af ärendena skulle i större omfång, än nu vore händelsen,
kunna hvila på ordinarie personal.
Den generalpoststyrelsen biträdande tjenstemannapersonalen utgjordes
enligt- gällande stat för närvarande af 27 personer utom 2
kammarskrifvare på öfvergångsstat, af hvilka sistnämnde den ene vore
för sjukdom ständigt tjenstledig. Jemte denna ordinarie personal funnes
hos styrelsen icke mindre än 51 med årsarfvoden anstälde amanuenser
— de för renskrifning eller dylikt antagna oräknade — hvilka handlade
bestämda göromål, som för vissa af amanuenserna vore af lika
stor omfattning och af lika vigt som de flesta ordinarie tjenstemäns i
första lönegraden. För att icke arbetet skulle blifva för ensidigt, hade
amanuenserna plägat tid efter annan förflyttas från en amanuenssyssla
till en annan och jemväl till olika byråer. Sådan förflyttning vore till
fördel för amanuenserna sjelfva och för verket i dess helhet, men vållade
naturligtvis, att hos ananuenserna icke kunde förutsättas samma detalj -kännedom som hos den mera stabla ordinarie personalen samt att i
följd deraf deras arbete fordrade mera ledning och öfvervakande. Och
då upphörande af dessa förflyttningar icke syntes styrelsen böra ifrågakomma,
enär genom desamma mångsidigare kunskaper tillfördes de
amanuenser, genom hvilka den ordinarie personalen skulle rekryteras,
12
Sjunde hufvudtiteln.
kunde det icke undvikas, att ledningen af byråerna fordrade mer arbete
af byråcheferna, än förhållandet skulle vara, om den ordinarie
personalen vore tillräckligt talrik. Men äfven om, beträffande de nämnda
förflyttningarne, ändring skulle ske, till skada för verkets framtid, men
till hjelp för tillfället, kunde det dock icke förutsättas, att det i längden
skulle låta sig göra att bibehålla den ofördelaktiga proportionen mellan
ordinarie och extra arbetskrafter eller att med de klena befordringsutsigter,
som för närvarande för dessa amanuenser inom verket förefunnes,
erforderligt antal dugande personer skulle qvarstanna för att
efter en trägen amanuenstjenstgöring kanske i 14 å 15 år eller mera
kunna nå ordinarie anställning. För deras snabbare befordran till ordinarie
tjenst måste derföre enligt generalpoststyrelsens mening något
göras, och om än det dervid icke kunde blifva fråga om att på en
gång skapa så många ordinarie befattningar, som behöfligt vore, borde
man dock icke lemna denna synpunkt ur sigte, utan, då det nu gälde
att å stat uppföra en ny byrå hufvudsakligen genom utbrytning från
en redan bestående, tillse, hvilka ordinarie arbetskrafter dervid med
nödvändighet erfordrades. Såsom det mest trängande behofvet i sådant
afseende ansåge sig generalpoststyrelsen böra framhålla anställandet å
»utrikes- och författningsbyrån» af ytterligare en aktuarie samt å »revisionsbyrån»
af en aktuarie och en revisor.
Å den förra af dessa byråer, som nu i postverkets personalförteckning
benämndes »Revisionsbyrån I», handlades, utom ärenden rörande
postverkets bref- och pakettaxor, jemväl de flesta frågor rörande postutvexlingen
med utlandet, bland hvilka förekomme sådana, som rörde
afslutande af internationela postfördrag med tillhörande expeditionsreglementen
samt ändringar af bestämmelserna i redan befintliga dylika
fördrag och reglementen, ärenden, som numera intoge ett synnerligen
betydelsefullt rum i byråns verksamhet. Postfördragen innefattade
verldspostkonventionen, aftal angående utvexling af bref m. m. med
angifvet värde och angående postanvisningsrörelsen, konvention rörande
postpaket, aftal angående inkasseringsrörelsen och angående abonnement,
genom postverkets förmedling, å tidningar och andra periodiska
skrifter, äfvensom särskilda öfverenskommelser angående olika delar af
postutvexlingen med Norge, Danmark, Ryssland, Tyskland, Belgien,
Frankrike, Storbritanien och Amerikas Förenta Stater m. m. Dessa fördrag
och öfverenskommelser föranledde genom den mångfald af bestämmelser,
som i dem innehölles, en högst betydande skriftvexling
med vederbörande utländska förvaltningar och med verldspostföreningens
internationela byrå i Bern, hvilken skriftvexling mestadels fördes
13
Sjunde hufvudtiteln.
å främmande språk. De cirkulär och skrivelser från nämnda främmande
myndigheter, som vore af någon större och mera stadigvarande
betydelse för postförbindelserna med utlandet, måste — för att så lätt
som möjligt vid förefallande behof kunna ur dem erhålla tillförlitlig
öfversigt öfver allt, som inom området för hvart och ett af de särskilda
fördragen och öfverenskommelserna förekommit — vara med
sakkunskap systematiskt ordnade efter de ämnen, de afsåge. Detta
kunde ej vidare åläggas den å byrån anstälde notarien, enär, med
det omfång skriftvexlingen numera tagit och som beständigt ökades,
denne tjensteman, hvilken det tillhörde att bestrida sekreteraregöromålen
å byrån, icke kunde medhinna jemväl arbetet med de omförmälda
handlingarnas ordnande. Den som å byrån för närvarande
förde diariet, expedierade remisser och skrivelser, öfvervakade att dessa
i rätt tid besvarades, upprättade register öfver utgående skrivelser
samt utförde en diarieförares åligganden i öfrigt, vore amanuens; och
har det synts generalpoststyrelsen, att denna amanuensbefattning, som
förutsatte goda kunskaper i utländska språk och ganska mycken insigt
i öfrigt, borde utbytas mot en ordinarie befattning, hvars innehafvare,
utom de nyssnämnde amanuens nu åliggande göromål, skulle hafva
bestyret med ordnandet, förvaringen och tillhandahållandet af ofvanberörda
handlingar angående postförbindelserna med utlandet. Derjemte
skulle denne tjensteman såsom diarieförare mottaga och vårda
handlingarna i öfriga till byrån hörande ärenden; och borde han i sådan
egenskap benämnas aktuarie. Den ordinarie personalen å den föreslagna
utrikes- och författningsbyrån skulle således komma att bestå
af en notarie och två aktuarier.
Beträffande den nya revisionsbyrån, som i postverkets personalförteckning
för närvarande benämndes »Revisionsbyrån II», skulle densamma,
enligt hvad förut omförmälts och redan för närvarande vore
provisoriskt genomför dt, få från kanslibyrån öfvertaga en notarie och
från den å stat uppförda revisionsbyrån dess sex revisorer. Å denna
provisoriskt anordnade byrå tjenstgjorde en amanuens såsom diarieförare,
med åliggande jemväl att förse utstälda anmärkningsakter med
kommunikationsresolutioner; öfvervaka att aflåtna skrivelser, remisser
och kommunikationer i rätt tid besvarades; expediera alla från byrån
utgående skrivelser samt öfver dessa upprätta register; ordna och förvara
de till byrån inkommande handlingar; föra särskilda anteckningar
rörande beskaffenheten af de från revisorerna å redogörarne utstälda
anmärkningar; samt i öfrigt sköta sådana göromål, som vanligen tillkomme
en aktuarie eller registrator. Då antalet å byrån diarieförda
14
Sjunde hufrudtiteln
mål redan år 1897 uppgått till närmare 2,600 och å denna byrå, lika?
som å de öfriga, syntes komma att år för år stiga, samt antalet utgående
expeditioner från byrån för sistnämnda år beräknats till omkring
3,650, har det synts styrelsen vara för mycket begärdt, att ifrågavarande
arbete fortfarande skulle skötas af en amanuens, hvars arfvode,
enligt gällande bestämmelser, för närvarande kunde uppgå till högst
1,800 kronor för år. Naturligt vore ock, att det skulle vara till fördel
för arbetet å byrån, om å denna plats linnés anstäld en ordinarie
tjensteman, som kunde stanna en längre följd af år på platsen samt
derigenom bättre lära känna sitt arbetsmateriel, än som kunde förutsättas
blifva fallet med en mot arfvode anstäld amanuens, hvilken
tvingades att jemväl genom arbete annorstädes söka förbättra sina inkomster
och bevara utsigten till befordran. Styrelsen har för den skull
å staten för den nya revisionsbyrån upptagit en ny aktuarie.
Generalpoststyrelsen har jemväl föreslagit, att revisorernas antal
måtte ökas från sex till sju. Anledningen dertill vore, att för närvarande
en enda revisor hade att ansvara för granskningen af postanstalternas
redogörelser öfver den utrikes postanvisnings- och postförskottsrörelsen.
Till en början hade denne revisor haft till sitt biträde
en amanuens, men år 1889 hade ytterligare en amanuens måst tilldelas
honom. År 1891 tillkom åt honom ytterligare en amanuens och alltifrån
slutet af år 1896 hade fyra amanuenser varit åt honom anstälda,
hvarförutom extra amanuenshjelp erfordrats under periodvis återkommande
kortare tider. Arbetet hade ock ökats för denna revisionslott i
hög grad, hvilket framginge deraf, att antalet utrikes postanvisningar
utgjort:
från Sverige |
till |
utrikes ort |
år |
1889 |
52,925 |
||
11 |
ii |
11 |
11 |
11 |
ii |
1891 |
59,904 |
11 |
ii |
11 |
11 |
11 |
ii |
1896 |
118,232 |
11 |
ii |
11 |
11 |
11 |
ii |
1897 |
131,321 |
från |
utrikes |
ort |
till Sverige |
år |
1889 |
78,970 |
|
n |
11 |
ii |
11 |
11 |
ii |
1891 |
102,102 |
n |
11 |
ii |
11 |
11 |
ii |
1896 |
136,130 |
ii |
11 |
ii |
11 |
11 |
ii |
1897 |
141,604. |
Det tillhörde också denne revisor att upprätta månadsafräkningar,
för att af utländska postverk granskas, rörande i Sverige och Finland
inlösta postanvisningar från de länder, med hvilka postanvisningsutvexling
egde rum, och att granska de derifrån inkommande månads
-
15
Sjunde hufvudtiteln.
afräkningar rörande i utlandet inlösta postanvisningar från Sverige och
Finland; att granska månadsvis inkommande kontrollprotokoll för postförskottspaket
från eller till utlandet och jemföra dem med vederbörande
postförskottsanvisningar; att upprätta årssammandrag öfver dessa kontrollprotokoll;
att upprätta transitafräkningar med utländska postverk
samt granska sådana derifrån hit inkommande afräkningar; samt att
upprätta vissa månadsafräkningar med norska, danska, finska, tyska,
belgiska och storbritanniska postverken rörande paket m. m. Då uppenbart
vore, att revisorn sjelf kunde medhinna allenast de vigtigaste och
svåraste af dessa göromål, under det att sjelfva granskningen af postanvisningsräkenskaperna
och deras jemförande med postanvisningarna
måste komma att nästan uteslutande hvila på amanuenserna, komme
revisorn alltså att bära ansvaret för granskningsgöromål, som han icke
finge tid ens att sjelf egna något arbete eller tillräckligt öfv ervaka.
För att aflägsna den obillighet, som läge i ett sådant missförhållande,
och för att kunna mera fast ordna den utrikes postanvisningsrevisionen,
hvilken rörde sig om högst betydliga belopp, i det att värdet af postanvisningar,
afsända från Sverige till utrikes orter, år 1897 utgjort
öfver 4,787,000 kronor och dylika försändelser från utrikes orter till
Sverige samma år uppgått till ett värdebelopp af i rundt tal 7,880,700
kronor — oberäknad! den postanvisningsrörelse, som Sverige förmedlade
åt Finland — har generalpoststyrelsen ansett nödigt att från och
med år 1900 få anstäld ytterligare en ordinarie revisor.
Med samtliga de nu föreslagna nya ordinarie befattningarna hos
styrelsen skulle följa rätt till belöpande ålderstillägg.
Uppenbart är, att den centrala styrelsen för ett verk, stadt i så
snabb och oafbruten utveckling som postverket, måste under årens lopp
se sina göromål växa i sådan omfattning, att de arbetskrafter, som vid
en viss tidpunkt varit tillräckliga för göromålens behöriga ombesörjande,
inom jemförelsevis kort tid befinnas otillräckliga och att för den skull
utväg måste beredas styrelsen att fullgöra sina åligganden, vare sig
genom aflyftande af en del af dess arbetsbörda eller genom erforderlig
ökning af dess arbetskrafter. Genom inrättandet år 1893 af distriktsförvaltningarna
eller postinspektionerna, åt hvilka öfverlemnats att
sjelfständigt afgöra vissa ärenden, hvilka förut fordrat styrelsens
beslut, åstadkoms visserligen i någon mån en decentralisation af postförvaltningen,
men derigenom blef endast en jemförelsevis mindre
tyngande del af de styrelsen förut åliggande göromål Överflyttad till
distriktsmyndigheterna, och den oaflåtlig! växande mängden af mål och
ärenden, som fortfarande kräfva styrelsens omedelbara afgörande, har
16
Sjunde hufvudtiteln.
redan sedan flera år tillbaka visat sig icke kunna handläggas af styrelsens
nuvarande ordinarie personal. Såsom styrelsen erinrat, har ock
hos styrelsen under åren 1896—1898, utöfver de fyra ordinarie byråcheferna,
en adjungerad ledamot varit oafbrutet anstäld såsom tillförordnad
byråchef och en femte byrå varit provisionelt anordnad; och
bär Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 3 december nästlidet år
bifallit styrelsens förberörda framställning om anställande jemväl under
detta år af en adjungerad ledamot hos styrelsen.
I sitt underdåniga stats förslag för innevarande år liemstälde generalpoststyrelsen,
att den sålunda provisionelt anordnade byrån måtte öfverflyttas
å ordinarie stat. Vid anmälan inför Eders Kongl. Maj:t den 14
januari 1898 af denna styrelsens framställning anförde departementschefen,
bland annat, att ingen som helst anledning funnes att förvänta
någon förändring i de förhållanden, som gjort inrättandet af en femte
byrå hos generalpoststyrelsen nödvändigt. De af styrelsen anförda siffror
talade ett helt annat språk och vittnade om en progression i den postala
utvecklingen, som syntes förebåda allt utom en tillbakagång i postförbindelsernas
liflighet. Särskildt borde uppmärksammas, att behofvet
af den nya byrån ej minst härrörde af den ökade arbetsbörda, som
för styrelsen uppkommit i följd af dess uppgift att företräda Sverige i
verldspostföreningen. Denna betydelsefulla skapelse af vår tids sträfvan
att främja den internationela samfärdseln hade framkallat ett omfattande
system af internationel postal lagstiftning, hvars tillämpning
och vidare utveckling utgjorde den icke minst betydande uppgiften för
de särskilda ländernas postverk, en uppgift, som i äldre tider för dem
var så godt som främmande. Departementschefen kunde derföre icke
annat än på det lifligaste biträda styrelsens framställning om inrättande
af en ny byråchefsbefattning hos styrelsen. Eders Kongl. Magt gjorde
ock hos Riksdagen framställning i sådant syfte, men denna framställning
blef icke af Riksdagen bifallen.
Hvad generalpoststyrelsen nu anfört bekräftar ytterligare, att postverket
befinner sig i ett utvecklingsskede, som utesluter all tanke på,
att antalet af de till styrelsen inkommande ärenden skulle komma att
minskas. I hvilken utsträckning styrelsen måst till biträde vid handläggningen
af dessa ärenden anlita extra tjenstemän framgår deraf, att,
enligt hvad styrelsen meddelat, antalet af de hos styrelsen anstälde
amanuenser uppgår till 51, under det att de ordinarie tjenstemännen,
oberäknade 2 kammarskrifvare på gammal stat, af hvilka den ene är
för sjukdom ständigt tjenstledig, utgöra till antalet endast 27. Att vid
en sådan proportion mellan antalet ordinarie tjenstemän och amanuen
-
17
Sjunde hufvudtlteln.
ser befordringsutsigterna för desse senare, af hvilka dock utkräfves en
betydande arbetsqvantitet, måste ställa sig allt utom gynsamma är uppenbart.
Lika med generalpoststyrelsen anser också jag, att det nu är på
tiden att å ordinarie stat uppföra åtminstone en del af de arbetskrafter,
styrelsen under alla omständigheter behöfver.
I detta sistnämnda afseende har styrelsen nu framhållit behofvet,
utom af en ny byråchefsbefattning, jemväl af en ny revisorstjenst och
två nya aktuariebefattningar. Och då styrelsen för inrättandet af dessa
tjenster anfört, såsom mig synes, giltiga skäl, tillstyrker jag uppförande
å ordinarie stat åt de sålunda föreslagna nya tjenstebefattningarna, hvarigenom
aflöningsstaten skulle komma att ökas med 15,400 kronor, deraf
6,400 kronor för en byråchef, 6,000 kronor för två aktuarier och
3.000 kronor för en revisor.
Anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden åt extra biträden hos
generalpoststyrelsen m. m. är för innevarande år upptaget till förslagsvis
65.000 kronor, under det att utgifterna å anslaget, enligt hvad styrelsen
meddelade, uppgått i runda tal år 1897 till 68,100 kronor och under
perioden 1 oktober 1897—30 september 1898 till 73,000 kronor. Med
den växande arbetsmängden kunde det icke förväntas, att tillsättandet
af tre nya ordinarie tjenster i första lönegraden hos styrelsen skulle
öfva annan inverkan på detta anslags utgiftssumma än att för år 1900
möjligen hålla densamma nere till det belopp, som utgifterna å anslaget
kunde beräknas komma att utgöra år 1899. Då emellertid dessa utgifter
för sistnämnda år numera icke borde beräknas lägre än till
75.000 kronor, har generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande anslag
höra höjas till förslagsvis 75,000 kronor, hvilket sålunda innefattar en
förhöjning af 10,000 kronor.
Härvid har jag icke något att erinra.
Generalpoststyrelsen anför vidare, hurusom, sedan Eders Kongl.
Maj:t och Riksdagen faststält, för tillämpning från 1874 års ingång,
normalstat för postverket i hufvudsaklig öfverensstämmelse med generalpoststyrelsens
derom den 28 januari 1873 afgifna förslag, hvilket jemväl
innefattat ny klassindelning för postkontoren, någon annan ändring
i denna klassindelning icke egt rum, än att, efter det en del postkontor
i 7:e klassen indragits, de i denna klass qvarvarande med år
1885 öfverflyttats till 6:e klassen, att postkontoret i Nässjö uppflyttats
från 6:e till 4:e klassen, att några omflyttningar skett mellan postkontoren
i 5:e och 6:e klasserna, samt att inom sistnämnda klass några
postkontor indragits och andra nya tillkommit. Till grund för postanstalternas
klassindelning år 1873 hade lagts den vid dem förekomBih.
till Riksd. Prot. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 3
18 Sjunde hufvudtiteln.
mande uppbörd, såsom i allmänhet den tillförlitligaste mätaren å arbetet,
hvarjemte några andra särskildt förekommande omständigheter, såsom
anstaltens belägenhet i stad och i synnerhet residensstad — der ett stort
antal fribref medförde arbete utan att utöfva något inflytande på postanstaltens
uppbördssumma — eller vid vigtigare jernvägsknut eller ock
postanstaltens egenskap af gränsepostanstalt, ansetts böra verka till
postanstaltens placering i högre klass än den, hvartill postanstalten,
om hänsyn tagits allenast till uppbördsbeloppet, skulle hafva kommit.
Naturligt vore, att äfven med de jemkningar, som dessa särskilda omständigheter
redan från början föranledt, en på uppbördsförhållandena,
sådana de vid hvarje postkontor gestaltat sig år 1871, grundad och
sedermera i hufvudsak orubbad klassindelning icke nu mera kunde vara
tillfredsställande. Tvärtom hade denna klassindelning redan länge visat
sig föråldrad till följd af de förändringar i poströrelsen, hvartill samfärdselns
utveckling föranledt, den olika utveckling i affärs- och befolkningsförhållanden,
som de skilda orterna under de senaste tjugufem
åren undergått, samt den inverkan, dessa förhållanden nödvändigt haft
på rörelsen å respektive postanstalter. Att det oaktadt, någon allmän
omreglering af klassindelningen icke sedan år 1873 egt rum hade sin
orsak deri, att en sådan omreglering icke kunde blifva effektiv, med
mindre aflöningsförmånerna för tjensteinnehafvarne samtidigt omreglerades
på sådant sätt, att desse funne sig böra å omregleringen ingå,
jemväl om de icke kunde dertill tvingas. Numera hade emellertid den
åsigten vunnit alltmera insteg, att den enligt gällande bestämmelser
till tjenstemän å postkontoren utgående uppbörds- och frimärkesprovision
borde såsom aflöningsform upphöra och ersättas med bestämda
belopp, som inginge i den fasta aflöningen. På grund häraf och med
stöd af den erfarenhet, som rörande uppbörds- och frimärkesprovisionens
storlek vid hvarje postkontor vunnits sedan början af år 1893, då jemväl
de poststationer, som lydt under jernvägspostinspektionerna, förlagts
under postkontoren, har generalpoststyrelsen ansett sig böra framlägga
förslag till uppbörds- och frimärkesprovisionens fixering. Då provisionens
omsättande i bestämda belopp snille vålla en genomgripande omreglering
i aflöningsförhållandena för postkontorens tjenstemän, har
generalpoststyrelsen i samband dermed äfven upptagit frågan om förändrad
klassindelning af postkontoren.
För närvarande funnes, filialer oberäknade, 191 fullständiga fasta
postanstalter eller postkontor, fördelade i sex klasser sålunda:
l:a klassen: postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö (tillsammans
3);
19
Sjunde hufvud titeln.
2:a klassen: postkontoren i Falun, Gefle, Helsingborg, Jönköping,
Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Norrköping,
Sundsvall, Upsala, Vexiö och Örebro (tillsammans 14);
3:e klassen: postkontoren i Halmstad, Hernösand, Luleå, Lund,
Mariestad, Nyköping, Uddevalla, Umeå, Venersborg, Vesterås, Visby,
Ystad och Östersund (tillsammans 13);
4:e klassen: postkontoren i Arboga, Arvika, Borås, Eksjö, Engel -holm, Enköping, Eskilstuna, Eslöf, Falkenberg, Falköping, Filipstad,
Hallsberg, Haparanda, Herrljunga, Hessleholm, Hudiksvall, Karlshamn,
Kristinehamn, Köping, Landskrona, Lidköping, Motala, Nora, Norrtelje,
Nässjö, Oskarshamn, Skara, Sköfde, Smedjebacken, Sunne, Söderhamn,
Söderköping, Södertelje, Vadstena, Varberg, Vestervik, Vimmerby och
Åmål (tillsammans 38);
5:e klassen: postkontoren i Alingsås, Askersund, Bollnäs, Cimbrishamn,
Hedemora, Katrineholm, Laholm, Ljusdal, Lysekil, Piteå, Sala,
Skellefteå, Sollefteå, Trelleborg, Ulricehamn och Örnsköldsvik (tillsammans
16);
6:e klassen: postkontoren i Alfvesta, Avesta, Backe, Bengtstors,
Boden, Borgholm, Borlänge, Båstad, Charlottenberg, Dalarö, Degerfors,
Elmlmlt, Finspong, Frövi, Gamleby, Gellivare, Gislaved, Gnesta, Grenna,
Grythyttehed, Gysinge, Hedeviken, Hemse, Hjo, Hvetlanda, Höganäs,
Hörby, Höör, Karlsborg, Kil, Kisa, Klippan, Kopparberg, Kungelf, Kungsbacka,
Leksand, Lilla Edet, Lindesberg, Ljungby, Ljusne, Ludvika, Lycksele,
Malmköping, Malung, Mariefred, Marstrand, Mellerud, Mjölby, Moliolm,
Mora, Målilla, Mönsterås, Nederkalix, Norberg, Nordmaling, Nyland,
Nås, Ockelbo, Onsala, Oroust, Ousby, Ragunda, Ronneby, Råda,
Råneå, Sefile, Skene, Skeninge, Staby, Stenstorp, Stora Rör, Storvik,
Strengnäs, Ström, Strömstad, Svenljunga, Säfsjö, Säfsjöström, Säter,
Sölvesborg, Tidaholm, Tomelilla, Torsby, Torshälla, Trollhättan, Trosa,
Valdemarsvik, Vara, Vaxholm, Vernamo, Vingåker, Vretstorp, Vännäs,
Ange, Ånäset, Årjeng, Åsele, Åtvidaberg, Ås, Ödeshög, öfvertorneå,
Öregrund och Östhammar, äfvensom ej öppnade 4 postanstalter (tillsammans
107).
Vid uppgörande af förslag till ny klassindelning lör postkontoren
har det synts generalpoststyrelsen, att postkontoren i Stockholm, Göteborg
och Malmö borde, utan att ingå i klassnumrering, upptagas i postverkets
stater före distriktsförvaltningarna. Dessa distriktsförvaltningar
omfattade nemligen landet i dess helhet med undantag just af Stockholm,
Göteborg och Malmö jemte de under postkontoren å dessa tre
orter lydande poststationer och postlinier, och genom nådiga brefvet
den 28 oktober 1892 angående inrättande af postinspektioner hade be
-
20
Sjunde hufvudtiteln.
stämts, bland annat, att postdirektörerna i Stockholm, Göteborg'' och
Malmö skulle, beträffande dem underlydande personal och för de till
deras postkontor hörande områden, i tillämpliga delar utöfva postinspektörs
myndighet och åligganden. Postinspektörerna hade med dessa
tre postkontor icke någon befattning och utöfvade öfver dem icke något
inseende. Detta förhållande ansåge generalpoststyrelsen icke på lämpligare
sätt kunna i postverkets stater antydas än att der placera distriktsförvaltningarna
närmast före de postkontor, som under dem lydde, och
således efter de tre postkontor, hvilka läge utanför distriktsförvaltningarnas
områden. En anledning att särskilja de tre postkontoren i
Stockholm, Göteborg och Malmö från öfriga postkontor förefunnes äfven
deruti, att rörelsen och uppbörden vid dessa tre kontor genom sin betydenhet
skilde dem från öfriga kontor och nödvändiggjort arbetets
fördelning efter olika art a särskilda afdelningar med föreståndare, som
ledde arbetet hvar och en å sin afdelning, under det att postdirektörerna
i fråga om expeditionen allenast öfvervakade det hela och ordnade förhållandet
afdelningarna emellan. En föreställning om de tre postkontorens
i Stockholm, Göteborg och Malmö stora betydenhet i jemförelse
med andra postkontor i riket kunde den omständigheten lemna, att inkomsterna
vid dessa tre kontor med underlydande stationer uppgått i
runda tal ar 1897 för Stockholms postkontor till 1,873,500 kronor, för
Göteborgs postkontor till 671,600 kronor och för Malmö postkontor
till 375,000 kronor, under det att inkomsten för det kontor, som med
afseende a rörelsens storlek komme närmast efter detta sistnämnda,
samma år utgjort i rundt tal 195,200 kronor.
Vidkommande de under distriktsförvaltningarna lydande postkontorens
fördelning i klasser har generalpoststyrelsen trott sig böra
något närmare, än hvad redan skett, beröra de omständigheter, som
bragt dessa postkontor till den klass de för närvarande tillhörde, äfvensom
redogöra för det förslag, som af komitén för utredning af frågan
om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse
den 2 mars 1892 afgifvits, i hvad detta förslag rörde ny klassindelning
af postkontoren.
Vid 1873 års klassindelning hade förts:
till l:a klassen postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö;
till 2:a klassen postkontor i allmänhet med uppbörd af 30,000
rdr och derutöfver samt postkontor i länsresidensstäder och gränspostanstalter,
hvilkas uppbörd år 1871 utgjort omkring 25,000 rdr eller
derutöfver;
till 3:e klassen alla sådana postkontor, som, utan att höra till
Sjunde hufVudtiteln. 21
någon af de två föregående klasserna, antingen år 1871 lemnat en
uppbörd icke väsentligen understigande 20,000 rdr eller ock voro i
länsresidensstäder belägna, vare sig då att de influtna postafgifterna
uppgått till förenämnda belopp eller icke, äfvensom postkontoret i Ystad,
som då redan i viss mån utgjorde och antogs framdeles komma att i
väsentligare mån utgöra en gränspostanstalt;
till 4:e klassen alla sådana postkontor, som, utan att böra till
någon af de tre första klasserna, voro belägna i stad och bvilkas uppbörd
år 1871 icke i väsentlig mån understigit 6,000 rdr, hvarförutom
i denna klass upptogos postkontoret i Haparanda såsom gränspostanstalt
till Finland samt postanstalterna i Eslöf, Hallsberg och Herrljunga,
såsom jernvägsknutar med ansenlig posttrafik, postkontoret i Motala,
der rörelsen redan var af stor betydenhet och antogs komma att, till
följd af pågående jernvägsanläggningar, inom kort vinna ytterligare
tillväxt, äfvensom postkontoren i Arvika, Smedjebacken och Hessleholm
samt postanstalten i Sunne, Indika i uppbörds- och öfriga hänseenden
synts vara jemförliga med anstalterna i allmänhet i denna klass;
till 5:e klassen de i städer inrättade postkontor, hvilkas uppbörd
år 1871 i väsentlig mån öfverstigit 4,000 rdr, men icke uppgått till
belopp af omkring 6,000 rdr samt, utan afseende å en något mindre
uppbörd, postkontoren i Alingsås och Ulricehamn, såsom belägna vid
redan öppnade eller beslutade jern vägar;
™ till 6:e klassen postanstalterna i de städer, utom Sigtuna och
Skanör, hvilkas postanstalter icke kommit att tillhöra någon af de föregående
fem klasserna, samt dels sådana i dessa klasser ej upptagna
postanstalter å landsbygden, hvilkas uppbörd år 1871 uppgått till belopp
af 4,000 rdr eller derutöfver, dels ock några andra postanstalter å
landsbygden, hvilkas uppbörd väl icke uppgått till sistnämnda belopp,
men som voro belägna å ort, hvilken antingen redan egde eller i den
närmaste framtiden antoges komma att erhålla jern vägsförbindelse och
hvarest redan en större rörelse. förefans eller var att med säkerhet
emotse, äfvensom slutligen gränspostkontoret i Grisslehamn; och
till 7:e klassen alla öfriga postanstalter, hvilkas uppbörd år 1871
understigit 4,000 rdr och som ej ansågos böra framdeles af poststationer
ersättas.
Dessutom upptogos i en åttonde, öfvergångsstaten tillhörande klass
sådana då befintliga fullständiga postanstalter, som med afseende å
obetydlig posttrafik och i öfrig! förekommande omständigheter ansågos
böra efter dåvarande tjensteinnehafvares afgång indragas. Dessa anstalter
utgjorde 14 till antalet och hafva sedermera efter hand blifvit
22
Sjnnde hnfvndtiteln.
indragna, med undantag af postanstalten i Gysinge, som nu mera tillhör
6:e klassen. Den 7:e klassen upphörde, såsom förut antydts, med
ingången af år 1885, då der qvarvarande postkontor öfverliyttades till
6:e klassen.
Generalpoststyrelsen erinrar vidare, hurusom post- och telegrafkomitén
i förut omförmälda betänkande uttalat, att såsom hufvudgrund
för den egentliga klassindelningen fortfarande borde likasom år 1873
läggas den vid anstalterna förekommande postuppbörden, hvarvid dock
telegrafuppbörden och särskilda telegrafförhållanden i öfrigt borde verka
såsom vigtiga modifierande faktorer vid klassbestämningen. De särskilda
omständigheter åter, till livilka vid 1873 års reglering hänsyn tagits,
hade deremot ansetts till största delen icke vidare hafva samma betydelse
som förut. Sålunda borde, enligt komiténs åsigt, den omständigheten
att en postanstalt vore belägen i länsresidensstad icke föranleda
till postanstaltens sättande i annan klass än den, hvari den eljest skulle
komma. Genom nådiga förordningen den 5 december 1873 angående
upphörande af fribrefsrätten och utgörande af postafgifter för sådana
försändelser i tjensteärenden, som af vissa myndigheter samt embetsoch
tjenstemän till postbefordran aflemnades, hade nemligen sådana
förändrade bestämmelser meddelats rörande behandlingen af tjensteförsändelser,
att dessa förorsakade mindre besvär än förut; och i alla
händelser hade de enskilda försändelserna efter regleringen vuxit i
ojemförligt större grad än tjensteförsändelserna, i följd hvaraf dessa
senare icke vidare hade samma betydelse för arbetets omfattning å ett
postkontor som förut. Huruvida en postanstalt vore belägen i stad eller
ej, hade ej heller ansetts böra hafva någon särskild inverkan på dess
placering i klass, enär det gåfves en mängd köpingar, stationssamhällen,
lastageplatser, kyrkobyar m. m. å landsbygden, livilka hade både större
folkmängd och lifligare rörelse än många småstäder. Egenskapen att
vara gränspostanstalt hade understundom vid sidan af uppbörden en ej
ringa betydelse såsom mätare af arbetet vid en anstalt. Särskilda förhållanden
med afseende å de uppbördssiflror för klasserna, till livilka
komiterade kommit, hade emellertid verkat derhän, att berörda egenskap
endast i ett fall kommit att hafva medverkande betydelse för placeringen
i klass. De normalsiffror för uppbörden inom de särskilda klasserna,
hvilka, grundade på 1871 års uppbörd, faststälts vid 1873 års reglering,
måste naturligen i följd af poströrelsens utomordentliga tillväxt för
länge sedan vara föråldrade, och komiterade hade sålunda haft att uppsöka
lämpliga nya normalsiffror. Dervid hade såsom den närmast till
hands liggande utvägen erbjudit sig att taga sådana siffror, hvilka med
23
Sjunde hufvudtiteln.
1873 års vore analoga på det sätt, att de förhölle sig till totaluppbörden
för det år, hvars uppbörd kunde komma att läggas till grund för klassificeringen,
såsom 1873 års klassiffror förhölle sig till totaluppbörden
för år 1871. I fråga åter om det år, hvilket bäst lämpade sig till
norm för klassbestämningen, både, då komiterade käft att uppgöra sina
ifrågavarande beräkningar, uppbördsresultatet icke med säkerhet varit
kändt för något senare år än 1889, hvadan detta synts komiterade vara
det för ändamålet tjenligaste. En af komiterade enligt nu angifna
grunder uppgjord kalkyl utvisade emellertid, att, derest siffror från
1889 års uppbörd komme att blifva för den nya klassificeringen bestämmande,
deraf skulle föranledas en uppflyttning af anstalter till högre
klasser, hvilken vore allt för betydlig för att densamma skäligen kunde
ifrågasättas. Sålunda skulle särskild! antalet anstalter i 4:e klassen
komma att högst betydligt ökas. Vid dylikt förhållande hade komiterade
varit nödsakade att uppställa andra normalsiffror. Och då komiterade
icke trott sig böra ifrågasätta annat, än att åtminstone till en början
antalet anstalter i de olika klasserna- i allmänhet begränsades till ungefärligen
samma antal som för det dåvarande, hade komiterade bemödat
sig att finna siffror, hvilka icke komme att medföra andra rubbningar
i klassernas anstaltsantal än sådana, hvilka vore nödvändiga för att
klassindelningen skulle blifva rättvis och de särskilda siffrorna lämpligen
afpassade i förhållande till hvarandra. Undantag derifrån hade emellertid
egt rum med afseende å 6:e klassens anstalter, i det att en allmännare
uppflyttning till högre klass af dessa synts komiterade vara
påkallad dels med hänsyn till den stigande rörelsen samt deraf föranledda
ökning i arbete för personalen och dels i betraktande deraf att genom
de båda verkens förening sammanlagda antalet föreståndareplatser skulle
komma att undergå en icke obetydlig minskning. Det hade vid närmare
öfvervägande äfven förefallit komiterade mindre lämpligt att, såsom
vid 1873 års reglering skedde, grunda klassindelningen på uppbörden
för ett enda år. Att taga medeltalet för år under en viss period
hade framstått såsom vida ändamålsenligare, enär i detta fall en tillfällig
stegring eller nedgång i uppbörden under ett år icke finge samma
afgörande betydelse för anstaltens klassificering som i det andra fallet.
Komiterade hade för den skull ansett, att till hufvudgrund för klassindelningen
borde läggas medeltalet för år af postuppbörden under
femårsperioden 1885—1889. Efter öfvervägande af samtliga på saken
inverkande omständigheter hade komiterade kommit till det resultat,
att normalsiffrorna i fråga om medeluppbörden för 2:a—6:e klasserna
borde blifva:
24 Sjunde hufvudtiteln.
för andra klassen 60,000 kronor och derutöfver
„ tredje „ från och med 35,000 kronor intill 60,000 kronor
» fjerde „ „ „ „ 15,000 „ „ 35,000 „
„ femte „ „ „ „ 10,000 „ „ 15,000 „
„ sjette „ under 10,000 kronor.
I denna gruppering hade dock på grund af de särskilda förhållanden,
hvilka vid klassindelningen borde verka såsom modifierande,
vidtagits vissa ändringar med afseende å telegrafstationernas vigt, telegraf-
och telefonrörelsens betydenhet på platsen eller anstaltens belägenhet
vid mera betydande jernvägsknutar äfvensom den omständigheten
att väsentlig del af vissa postkontors uppbörd inhemtats från
underlydande poststationer eller berodde af tillfälliga förhållanden eller
att postuppbörden å några kontor visat sig vara i nedgående. De 5:e
och 6:e klasserna delade komitén i två afdelningar, A-afdelningen och
B-afdelningen, samt förde till den förra förenade post- och telegrafanstalter
och till den senare enbart postkontor. Skilnaden mellan dessa
två afdelningar i samma klass bestod dock allenast af ett årsarfvode
a 200 kronor, som tillädes föreståndarne för anstalterna i hvardera
A-afdelningen utöfver den aflöning, som tillkom B-afdelningen.
Då nu fråga vore enbart om postanstalter, saknade naturligtvis
telegrafförhållandena på platsen all betydelse vid uppgörande af förslag
till ny klassindelning af postkontoren, och derigenom förfölle äfven den
anledning komitén hade att uppdela 5:e och 6:e klasserna i underafdelningar
samt att vid fråga om bestämmande af viss klass för ett
postkontor taga hänsyn till vigten af telegrafstationen på platsen eller
telegraf- och telefonrörelsens betydenhet, derstädes. Beträffande åter
hufvudgrunden för klassindelningen hölle äfven generalpoststyrelsen
före, att såsom sådan fortfarande borde läggas postanstalternas uppbörd,
men då uppbörden vid postkontor underlydande poststationer icke
kunde anses tillföra postkontoret lika mycket arbete som dess egen
uppbörd, har generalpoststyrelsen vid beräknande för det nu föreliggande
förslaget af postanstalternas uppbörd ansett sig böra medräkna
allenast en del af den uppbörd, som härflöte från postkontor underlydande
poststationer. Härigenom hade uppbörden från poststationerna
fått minskad betydelse för postkontorens klassindelning och postkontorens
angifna uppbördssiffror kommit att skarpare, än för närvarande
vore händelsen, beteckna kontorets egen arbetsprestation. I fråga om
huru stor del af poststationernas uppbörd rättvisligen borde i en sådan
beräkning föras postkontoret till godo erinrar generalpoststyrelsen, att,
25
Sjunde hufvudtlteln.
enligt nuvarande bestämmelser rörande uppbörds- och frimärkesprovision,
vid de fullständiga fasta postanstalterna sådan provision för den uppbörd,
som öfverstege 15,000 kronor, utginge med 3 procent, under det
att poststationernas frimärkesprovision vore genom nådiga brefvet den
6 juni 1873 bestämd till 2 procent af uppbörden. Då således postförvaltare
kunde öfver hufvud taget beräknas för det besvär och arbete,
underlydande poststationer förorsakade honom, varda godtgjord med
allenast en procent i provision å den uppbörd, som genom underlydande
poststationer tillfördes postkontoret, eller sålunda med ^ af
den provision, som af rörelsen vid dessa poststationer betingades, har
det synts generalpoststyrelsen rättvist att vid beräkning i nu ifrågavarande
hänseende af postkontorens uppbörd tillgodoräkna postkontor
allenast dess egen uppbörd af postmedel samt ^ af underlydande poststationers
postmedelsuppbörd.
Oaktadt härigenom uppbördssiffran vid de olika postkontoren,
såsom hufvudgrund för klassindelningen, blefve lägre än den verkliga
och komma att representera mera arbete å kontoret än så väl de uppbördssiffror,
som år 1873 lagts till grund för den nuvarande klassindelningen,
som ock de nya siffror, å hvilka förenämnda komité grundat
sitt förslag till klassindelning, hade generalpoststyrelsen likväl icke
sänkt de af komitén föreslagna normalsiffror, hvilka voro vida högre
än de, som gälde vid regleringen år 1873, för postkontorens placering
i den ena eller andra klassen, utan i vissa fall höjt dessa senast föreslagna
normalsiffror.
I likhet med komitén ansåge generalpoststyrelsen, att klassindelningen
af postkontoren icke i regel borde grundas på uppbörden för
ett enda år, hvarigenom otvifvelaktigt i vissa fall en tillfällig stegring
eller nedgång i uppbörden finge alltför afgörande betydelse för anstaltens
klassificering. För den skull hade generalpoststyrelsen till hufvudgrund
för indelningen tagit medeltalet för år af postuppbörden vid hvarje
kontor under seuaste femårsperiod, åren 1893—1897, ökad med | af
medeltalet för kontoret underlydande poststationers postmedelsuppbörd
för samma period; men då uppbörden, beräknad på nyss angifna sätt,
med jemn stegring är för år under denna period visat sig redan under
år 1897 hafva uppgått eller nära uppgått för någon postanstalt till
den siffra, som, med tillägg af i af medeltalet för underlydande poststationers
uppbörd under femårsperioden, betingat högre klass, än medelsiffrau
skulle medföra, hade, på det att icke redan vid regleringens
genomförande flera postanstalter skulle komma i lägre klass än den,
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 4
26
Sjunde hnfvndtiteln.
hvartill den faktiska uppbörden syntes berättiga, generalpoststyrelsen
i placeringsförslaget tagit hänsyn till det vid sjelfva kontoret redan
uppnådda uppbördsbeloppet.
Förutom uppbördsförhållandena hade jemväl några andra omständigheter
synts generalpoststyrelsen beaktansvärda vid fråga om
bestämmande af den klass, postkontor borde tillhöra, nemligen dels
den omständigheten att anstaltens belägenhet vid mera betydande
jernvägsknut i vissa fall betingade postkontors hänförande till högre
klass, än uppbörden ensam skulle föranleda, dels det förhållandet att
jemväl å andra orter den transiterande postens mängd kunde vara af
den betydenhet, att den borde gifva anledning till postkontors uppflyttning
i högre klass, dels i några fall anstaltens befintlighet å större
badort, der under badtiden stora anspråk i flera hänseenden stäldes på
postpersonalen och i synnerhet på kontorets föreståndare, hvilka anspråks
tillgodoseende gjorde arbetet å kontoret mödosammare, än det under
vanliga förhållanden skulle vara, dels ock slutligen en omständighet,
som icke förefunnits vid 1873 års reglering och som under de år,
hvilka förflutit sedan post- och telegrafkomitén afgaf sitt förslag till
ny klassindelning af postkontoren, så ökats i betydenhet, att den icke
vidare borde lemnas å sido. Denna omständighet vore det år för år
allt drygare arbete postförvaltarne erhållit genom den dem ålagda
skötseln af postsparbanksrörelsen. För dessa göromål uppbure de —
oafsedt det dem, i förekommande fall, tillkommande belopp af två öre
för hvar af dem sjelfva mottagen insättning, hvilket belopp vore tiilerkäudt
den tjensteman, som i motbok qvitterade det i postsparbanken
insatta beloppet — ingen annan ersättning än den uppbördsprovision,
som för hvarje redovisningsperiod blefve med TV procent af de å postanstalt
insatta sparbanksmedel tillgodogjord föreståndaren för den postanstalt,
som till postsparbankens centralförvaltning redovisade de influtna
medlen, med iakttagande emellertid att sådan provision beräknades
endast å hvarje fullt tiotal kronor, som i redovisningen inginge. Postförvaltarnes
göromål med postsparbanksuttagningar vid kontoret eller
underlydande stationer, med den ganska vidlyftiga skriftvexling och
det ansvar, som deraf föranleddes, blefve icke i någon form dem särskilt
godtgjorda. Det syntes för den skull generalpoststyrelsen billigt,
att någon hänsyn till dessa göromåls omfattning toges vid bestämmande
af klass för postkontor. Vid uppgörande af det nu framlagda förslaget
hade också sådan hänsyn tagits på det sätt, att, derest summan af
insätta sparbanksmedel vid kontoret underlydande stationer tillsammans
med summan af uttagningar från postsparbanken vid kontoret och under
-
27
Sjunde hufvudtiteln.
lydande stationer samt uppbörden af sparmärben under femårsperioden
1893—1897 visat sig öfverstiga medeltalet deraf för postkontoren i
allmänhet, denna omständighet fått verka till uppflyttning i högre klass
af postkontor, hvars uppbördssiffror i allt fall nära uppgått till det
belopp, som, om det varit fyldt, skulle hafva betingat sådan uppflyttning;
hvarjemte denna högt uppdrifna postsparbanksverksamhet ansetts
böra få jemte en eller annan af nyssnämnda öfriga beaktansvärda omständigheter
medverka dertill, att postkontoret placerats i högre klass
än den, hvartill uppbörden enbart berättigat. Det förra hade inträffat
i fem och det senare jemväl i fem fall, hvilka af generalpoststyrelsen
under sjelfva klassificeringen omförmäldes.
Sedan de tre postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö
skilts från de öfriga och satts utom nummer, skulle den förut benämnda
2:a klassen blifva första klass. Till denna skulle enligt komiténs
normalsiffror hafva hänförts postanstalter med en medeluppbörd af
60.000 kronor och derutöfver. Då emellertid denna klass härigenom
skulle komma att innefatta postkontor, för hvilka medeltalet af uppbörden,
med det strängare beräkningssätt derför generalpoststyrelsen
angifvit, sträckte sig från 60,000 kronor ända upp till i rundt tal
145,100 kronor, eller det medelbelopp, hvartill under femårsperioden
uppbörden nått för det postkontor, som i uppbördssiffra komme näst
efter postkontoret i Malmö, har det synts generalpoststyrelsen som om
denna klass borde delas i två klasser, den ena, benämnd l:a klassen,
med uppbörd af 100,000 kronor eller derutöfver och den andra, benämnd
2:a klassen, med uppbörd af 60,000 kronor eller derutöfver, men under
100.000 kronor. Då vidare skilnaden mellan de af komitén satta normaluppbördssiffrorna
för 4:e och 5:e klasserna eller allenast 5,000 kronor
synts styrelsen väl ringa och med hastigt framåtskridande i poströrelsen
leda till att redan inom några få år sannolikt flera postkontor i 5:e
klassen skulle varda berättigade till uppflyttning i 4:e klassen, har
styrelsen till undvikande häraf ansett sig böra föreslå större skilnad i
uppbördsbeloppen de båda klasserna emellan och i sådant afseende,
med bibehållande af uppbördssiffran 10,000 kronor för 5:e klassen, höjt
uppbördssiffran för 4:e klassen från det af komitén ifrågastälda beloppet
15.000 kronor till 20,000 kronor. Till 6:e klassen hade af komitén
hänförts postkontor med medeluppbörd under 10,000 kronor. Då, såsom
generalpoststyrelsen ansåge rigtigt, i denna siffra inginge allenast | af
underlydande stationers medeltalsuppbörd, komme med denna siffras
bibehållande att till klassen höra ej blott postkontor, bvilkas uppbörd
hvarken undergått eller kunde antagas komma att under den närmare
28
Sjunde hufvndtiteln.
tiden undergå någon betydande ökning, men hvilka ändock måste bibehållas
till följd af lokala eller särskilda postala förhållanden, utan äfven
postkontor med ganska snabb ökning i uppbörd och hvilka, om underlydande
poststationers fulla uppbörd fått beräknas, skulle hafva kommit
att tillhöra högre klass. Då vid uppbördsprovisionens fixering aflöningen
för alla postförvaltare i samma klass måste blifva lika och aflöningens
storlek tillika borde rätta sig efter hvad den nu faktiskt utgjort i
genomsnitt för de postförvaltare, hvilkas kontor fördes till samma klass,
skulle genom att sammanföra i snabb utveckling stadda kontor med
kontor, der rörelsen icke nämnvärdt ökades, åtskilliga postförvaltare i
den nuvarande lägsta klassen komma att på uppbördsprovisionens fixering
göra eu kännbar förlust eller också regleringens genomförande
fördröjas deraf, att sådana postförvaltare föredroge att icke ingå på
regleringen. Till förekommande häraf har generalpoststyrelsen ansett
lämpligt att dela klassen i två genom att från densamma till en nybildad
7:e klass öfverflytta sådana kontor, der medeluppbörden, beräknad
på förut angifna sätt, under senaste femårsperiod understigit
6,000 kronor.
Generalpoststyrelsens förslag innefattar således indelning af de
distriktsförvaltningarna underlydande postkontor i sju klasser, och de
normalsiffror, generalpoststyrelsen ansett lämpligt att i fråga om medeluppbörden
för dessa klasser uppställa, äro följande:
för första klassen 100,000 kronor eller derutöfver,
55 |
andra |
55 |
60,000 „ |
55 |
55 |
men under 100,000 kronor |
||
55 |
tredje |
55 |
35,000 „ |
55 |
55 |
55 |
55 |
60,000 „ |
55 |
fjerde |
55 |
20,000 „ |
55 |
55 |
55 |
55 |
35,000 „ |
55 |
femte |
55 |
10,000 „ |
55 |
55 |
55 |
55 |
20,000 „ |
55 |
sjette |
55 |
6,000 „ |
55 |
55 |
55 |
55 |
10,000 „ |
55 |
sjunde |
55 |
under 6,000 |
kronor. |
På grund af dessa normalsiffror och med aktgifvande å de särskilda
omständigheter, till hvilka, enligt hvad förut anförts, hänsyn
synts böra tagas, hafva i det underdåniga förslaget förts till:
l:a klassen postkontoren i
Gefle med medeluppbörd af.................................... kronor 106,034
Helsingborg „ „ „ „ 131,943
Jönköping „ „ „ „ 97,627
Kristianstad „ „ „ „ 88,375
29
Sjunde huvudtiteln.
Norrköping med medeluppbörd af .................................. kronor 147,714
Sundsvall |
11 |
ii |
11 ................... |
............. • 11 |
113,362 |
Upsala |
11 |
ii |
11 .................. |
............... 11 |
145,141 |
Örebro |
11 |
ii |
11 .................... |
............... 11 |
102,803 |
2;a klassen postkontoren |
i |
||||
Borås |
med |
medeluppbörd af .................. |
............. 11 |
54,642 |
|
Eskilstuna |
11 |
11 |
11 ...................... |
................ 11 |
55,845 |
Falun |
11 |
11 |
11 .................... |
................ 11 |
69,142 |
Halmstad |
11 |
11 |
11 ....................... |
................ 11 |
62,399 |
Kalmar |
11 |
11 |
11 ..................... |
................ 11 |
78,450 |
Karlskrona |
i? |
11 |
11 ................... |
................ 11 |
71,970 |
Karlstad |
11 |
11 |
11 ....................... |
................ 11 |
63,062 |
Linköping |
n |
11 |
11 ...................... |
................ 11 |
85,753 |
Lund |
n |
11 |
11 .................... |
............... 11 |
82,970 |
Uddevalla |
ii |
11 |
11 ...................... |
............. 11 |
56,237 |
Yesterås |
ii |
11 |
11 ...................... |
................ 11 |
56,510 |
Vexiö |
................ 11 |
65,815 |
|||
österBund |
n |
11 |
11 ..................... |
.............. 11 |
83,523 |
3:e klassen postkontoren i
Eslöf |
med |
medeluppbörd af ....... |
........................ 11 |
31,202 |
|
Hernösand |
11 |
11 |
11 ........ |
......................... 11 |
54,641 |
Hudiksvall |
11 |
11 |
11 ......... |
....................... 11 |
48,847 |
Karlshamn |
11 |
11 |
11 ......... |
........................ 11 |
43,671 |
Katrineholm |
11 |
11 |
11 ......... |
........................ 11 |
31,211 |
Kristinehamn |
11 |
11 |
11 ......... |
....................... 11 |
35,348 |
Landskrona |
11 |
11 |
11 ......... |
..................V* 11 |
50,315 |
Luleå |
11 |
11 |
11 ....... |
........................ 11 |
39,095 |
Nyköping |
11 |
11 |
11 ......... |
11 |
41,255 |
Nässjö |
11 |
11 |
11 ......... |
11 |
30,365 |
Sala |
11 |
11 |
11 ....... |
........................ 11 |
32,103 |
Sköfde |
11 |
11 |
11 ......... |
........................ 11 |
35,472 |
Söderhamn |
11 |
11 |
11 .......... |
.......................... 11 |
33,915 |
Trelleborg |
11 |
11 |
11 .......... |
......................... 11 |
20,944 |
Yenersborg |
11 |
11 |
11 .......... |
........................... 11 |
39,689 |
Vestervik |
11 |
11 |
11 .......... |
.......................... 11 |
32,329 |
Visby |
11 |
11 |
11 .......... |
......................... 11 |
44,002 |
Ystad |
11 |
*1 |
11 .......... |
.....................11 |
53,131 |
30
Sjunde hufvudtiteln.
4:e klassen postkontoren i
med medeluppbörd af .......
11 11 ii .......
ii ii ii .......
ii ii » .......
(öppnadt den 1 april 1896)
Charlottenberg med medeluppbörd af .......
Eksjö
Engelholm
Enköping
Falkenberg
Falköping
Filipstad
Finspong
Hallsberg
Haparanda
Hessleholm
Karlsborg
Kil
11 |
11 |
ii |
11 |
11 |
ii |
11 |
11 |
ii |
11 |
11 |
ii |
11 |
n |
ii |
11 |
ii |
V |
11 |
ii |
ii |
11 |
ii |
ii |
11 |
ii |
ii |
11 |
ii |
ii |
11 |
ii |
ii |
11 |
ii |
ii |
Alingsås
Arboga
Arvika
Bollnäs
Borlänge
Klippan
Köping
Lidköping
L.jungby
Ljusdal
Lysekil
Mariestad
Mora
Motala
Norrtelje
Nyland
Oskarshamn
Ronneby
Skara
Skellefteå
Sollefteå
Storvik
Strömstad
Södertelje
Trollhättan
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
ii |
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
ii ii ii
(öppnadt den 1 april 1893)
med medeluppbörd af .........
11
11
11
11
11
11
kronor 18,777
23,474
25,051
27,194
19,067
11.807
25,472
19,343
29,494
20,007
22,857
25,345
22,992
20,271
12.117
18,559
19.118
19,097
22,049
28,437
26,087
17.807
36,026
24,221
29,905
24,700
29,023
23,889
22,387
28,105
18,211
28,552
19,009
28,605
28,239
18,842
25,336
19,968
it
tt
tt
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
11
Sjunde hufvudtiteln.
Umeå med medeluppbörd af ................................ kronor
Varberg „ „ „ «
Vernamo „ „ „ -n
Örnsköldsvik „ „ „ vt
5:e klassen postkontoren i
Alfvesta med medeluppbörd af .................................... „
Askersund „ „ ,, .................................... n
Bengtsfors (öppnadt den 1 juni 1896) ........................ „
Boden med medeluppbörd af .................................... „
Borgholm „ „ „ »
Cimbrishamn „ „ „ „
Degerfors „ „ „ „
Elmhult „ „ „ »
Gamleby „ „ „ »
Gnesta v n n 51
Hedemora „ „ „ „
Herrljunga „ „ „ „
Hjo „ „ „ „
Hvetlanda „ „ „ „
Höganäs „ „ „ »
Hörby „ „ „ „
Höör ,, ,, ,, ....................................
Kopparberg „ „ „ „
Kungsbacka „ „ „ „
Laholm „ ,, ,, ,,
Lindesberg „ „ „ „
Ludvika 55 v ,, ,,
Marstrand „ „ „ „
Mellerud „ „ „ „
Mjölby ,, ,, ,, 17
Moholm „ „ „ „
Nederkalix „ „ „ „
Hora „ „ ,; „
Norberg „ „ „ „
Ousby ,, ,, ,, „
i, 77 51 55
Häda 55 55 5, ii
Seffle ,, ,, ,, ,,
Skene „ ,, ,, ,,
Bl
31,251
26,323
19,292
27,907
13.992
12,734
8,769
12,382
11,268
13.833
13,843
10,477
13,315
15,111
14,354
16,109
12,090
14,411
15,048
9,775
10,018
11,701
10,605
11,894
12.833
15,999
9,410
17,444
13,215
10,620
9,618
16,050
13,275
10,749
16,513
10,187
14.993
12,764
32 Sjunde hufvndtiteln.
Smedjebacken |
med medeluppbörd af....................... |
............ kronor 11,005 |
||||
StrengnäB |
77 |
77 |
77 ........................ |
15,807 |
||
Sunne |
r) |
77 |
77 ....................... |
13,546 |
||
Svenljunga |
77 |
77 |
77 ........................ |
........... 77 |
11.698 |
|
Säfsjö |
Il |
77 |
77 ....................... |
14,419 |
||
Söderköping |
77 |
77 |
77 ......... .............. |
•........... » |
16,635 |
|
Sölvesborg |
77 |
77 |
77 .........*........... |
........... 77 |
12,890 |
|
Tidaholm |
(öppnadt den |
1 augusti 1896) ...... |
......... 77 |
12,140 |
||
Tomelilla |
(öppnadt den |
1 februari 1894) |
............ 77 |
16,045 |
||
Ulricehamn |
med medeluppbörd af....................... |
16,947 |
||||
Vadstena |
77 |
77 |
77 ...................... |
............ 77 |
10,843 |
|
Vara |
77 |
77 |
77 ..................... • |
............ 77 |
13,619 |
|
Vimmerby |
77 |
77 |
77 ....................... |
............ 77 |
10,929 |
|
Vingåker |
77 |
77 |
77 ......................... |
13,234 |
||
Vretstorp |
77 |
77 |
77 ........................ |
10,467 |
||
Vännäs |
77 |
77 |
77 ......................... |
11,889 |
||
Åmål |
77 |
77 |
77 ........................ |
13,746 |
||
Ange |
77 |
77 |
77 ........................ |
........... 77 |
14,513 |
|
6:te klassen postkontoren i |
||||||
Avesta |
med medeluppbörd |
af ..................... |
9,557 |
|||
Båstad |
77 |
77 |
77 ........................ |
............ 77 |
6,632 |
|
Dalarö |
77 |
77 |
77 ........................ |
............ 77 |
8,824 |
|
Frö vi |
77 |
77 |
77 ......................... |
............ 77 |
6,809 |
|
Gellivare |
(öppnadt den |
1 april 1893)............. |
............ 77 |
8,589 |
||
Grenna |
med medeluppbörd af ........................ |
............ 77 |
6,235 |
|||
Grythyttehed |
77 |
77 |
77 ........................ |
............ 77 |
9,103 |
|
Kisa |
77 |
77 |
77 ......................... |
.......... 77 |
7,888 |
|
Leksand |
77 |
77 |
77 ......................... |
............ 77 |
8,032 |
|
Lilla Edet |
77 |
77 |
77 ........................ |
8,962 |
||
Ljusne |
77 |
77 |
77 ...... ............... |
7,011 |
||
Lycksele |
77 |
77 |
77 ....................... |
8,156 |
||
Malung |
77 |
77 |
77 ......................... |
8,536 |
||
Mariefred |
77 |
77 |
77 ....................... |
9,712 |
||
Målilla |
77 |
77 |
77 ........................ |
............ 77 |
6,563 |
|
Nordmaling |
77 |
77 |
77 ........................ |
8,058 |
||
Oroust |
77 |
77 |
77 ....................... |
............ 77 |
9,053 |
|
Ragunda |
77 |
77 |
77 ........................ |
8,804 |
||
Råneå |
77 |
77 |
77 ....................... |
............ 77 |
7,817 |
Sjunde hufvudtiteln.
Skeninge med medeluppbörd af .<..............
Staby ,, ,, ,, ................
Stenstorp „ „ „ ................
Ström „ „ „ ................
Säter ,, ,, „ ...............
Torsby . „
Valdemarsvik „ „ „ ................
Vaxholm „ „ „ ................
Årjeng „ „ ,, ................
f8ele « » » ................
Åtvidaberg „ „ „ ................
Ödeshög „ „ „ ................
östhammar „ „ „ ................
7-.de
Backe med medeluppbörd af..................
Gislaved „ „ „ ...................
Gysinge „ „ „ ..................
Hedeviken „ „ „ ...................
Hemse „ „ n .................
Kungelf _ „ „ „ ..................
Malmköping „ „ „ ...................
Mönsterås „ „ „ ...................
v ?? ....................
Ockelbo (öppnadt den 1 oktober 1898) ....
Onsala med medeluppbörd af ...................
Stora Rör „ ,, „ ....................
Säfsjöström „ „ „ ..................
Torshälla „ „ „ ....................
Trosa „ „ „ ..................
Anäset ,, „ „ ....................
v y> :i .................
öfvertorneå „ „ „ ....................
Öregrund „ „ „ ..................
samt ej öppnade fyra postkontor.
33
kronor |
7,929 |
11 |
7,832 |
11 |
8,068 |
11 |
7,102 |
11 |
6,401 |
11 |
7,874 |
11 |
7,698 |
11 |
7,498 |
11 |
7,968 |
11 |
7,752 |
11 |
8,358 |
11 |
6,984 |
11 |
6,786 |
11 |
5,479 |
11 |
4,412 |
11 |
3,618 |
11 |
4,697 |
11 |
5,691 |
11 |
4,861 |
11 |
5,406 |
11 |
5,877 |
11 |
5,419 |
11 11 |
3,667 |
11 |
861 |
11 |
4,793 |
11 |
5,311 |
11 |
5,577 |
11 |
5,452 |
11 |
5,453 |
11 |
3,640 |
in |
4,733 |
Generalpoststyrelsen anför vidare, hurusom af de angifna medeluppbördssiffrorna
framginge, att inom alla de fem första klasserna
JBih. till Rilcsd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 5
Ö4 Sjunde hufvudtiteln.
funnes vissa postkontor, för lrvilka siffran icke uppginge till den, som
skulle för klassen betingas. Då emellertid postkontoren i fråga det
oaktadt upptagits inom högre klass än dit de enbart enligt normalsiffrorna
bort höra, berodde detta på följande af styrelsen angifna
särskilda omständigheter.
Inom l:a klassen hade sålunda uppförts jemväl postkontoren i
Jönköping och Kristianstad, det förra enär postkontorets egen uppbörd
för år 1897, tillhopa med | af medeltalet af dess underlydande poststationers
uppbörd för år under senaste femårsperiod, uppgått till
101,729 kronor och det senare kontoret, emedan en liknande kalkyl
öfver uppbörden der gåfve eu slutsumma af 96,932 kronor samt postkontoret
tillika hade stor transiterande post, som icke inverkade på
uppbörden.
Vidare hade inom 2:a klassen postkontoren i Borås, Eskilstuua,
Uddevalla och Vesterås uppförts, emedan deras egen uppbörd för år
1897, tillhopa med nyssnämnda anpart af underlydande stationers årsuppbörd
för femårsperioden, uppgått till resp. 65,469 kronor, 61,616
kronor, 60,501 kronor och 60,108 kronor samt rörelsen jemväl å dessa
kontor visade jemn stegring; hvarförutom vid postkontoret i Uddevalla
handlades en mycket besvärlig transitpost och så väl der som vid postkontoret
i Vesterås postsparbanksrörelsen vore större än vid postkontor
i allmänhet.
Inom 3:e Iclassen hade upptagits postkontoren i Söderhamn och
Vestervik, vid hvilka postkontor, enligt nyssnämnda beräkningsgrund,
uppbörden numera stigit till resp. 36,091 kronor och 35,898 kronor,
hvartill komrne en afsevärd postsparbanksrörelse; och med hänsyn dertill
att, med ledning af nyssnämnda beräkningssätt, uppbörden vid
postkontoren i Eslöf, Katrineholm, Nässjö, Sala och Trelleborg numera
kunde anses uppgå till resp. 34,268 kronor, 33,443 kronor, 33,222
kronor, 34,291 kronor och 26,295 kronor, hade jemväl dessa postkontor
ansetts böra tillhöra denna klass, hvarvid styrelsen tillika meddelade,
att samtliga dessa kontor med undantag af Sala hade en betydande
transitrörelse, hvilken tillförde hvart och ett af kontoren minst lika
mycket arbete, som en utfyllning i uppbördsbeloppet skulle förorsaka,
att Trelleborg vore gräuspostkontor samt att postkontoret i Sala hade
eu betydande postsparbanksrörelse.
Af de i 4:e klassen upptagna postkontor med angifven lägre
medeluppbörd än 20,000 kronor kunde, enligt förut angifna beräkning,
följande postkontors uppbörd numera, efter jemn stegring, antagas
uppgå:
35
Sjunde huvudtiteln.
poetkontorets i Alingsås uppbörd till ................................. kronor 19,822
11 |
„ Charlottenberg |
uppbörd till ......... |
......... 11 |
11,997 |
|
11 |
„ Etigelholm |
11 |
11 ............ |
......... 11 |
20,754 |
11 |
„ Haparanda |
11 |
11 ........... |
13,669 |
|
11 |
,, Hessleholm |
11 |
11 ............ |
19,788 |
|
11 |
„ Karlsborg |
11 |
11 ............ |
..... 11 |
19,470 |
11 |
„ Kil |
11 |
11 ........... |
11 |
20,189 |
11 |
„ Ljungby |
11 |
11 ............ |
......... 11 |
19,188 |
11 |
„ Ronneby |
11 |
11 ............ |
18,425 |
|
11 |
„ Skellefteå |
11 |
11 ............ |
20,452 |
|
11 |
,, Strömstad |
11 |
11 ............ |
19.830 |
|
11 |
„ Trollhättan |
11 |
11 ............ |
22,769 |
|
11 |
„ Vernamo |
11 |
11 ............ |
........ 11 |
21,347. |
För dem af de sålunda uppräknade postkontoren, Indika, enligt
den särskilda beräkningen, icke redan fullt eller, såsom fallet vore med
postkontoret i Alingsås, helt nära nått uppbördssiffran 20,000 kronor,
både såsom skäl för placeringen i 4:e klassen förelegat, dels att postkontoren
i Charlottenberg och Haparanda såsom gränspostanstalter
hade en betydlig utvexling af post med grannländerna, dels att vid
postkontoret i Hessleholm behandlades en afsevärd mängd af transiterande
poster, dels att vid postkontoren i Karlsborg och Ljungby
postsparbanksrörelsen öfverstege den vid postkontoren normala, dels
ock rörande postkontoren i Ronneby och Strömstad att afseende ansetts
böra fästas vid dessa kontors belägenhet å besökta badorter, hvartill
för postkontoret i Strömstad komrae, att dess postsparbanksrörelse
vore större än vid postkontoren i allmänhet. Postkontoret i Borlänge,
hvilket öppnats den 1 april 1896 och för hvilket, likasom för de öfriga
förut anmärkta kontor, som öppnats under senaste femårsperiod, någon
fullständig femårsstatistik icke kunnat uppgöras, hade upptagits i denna
klass, emedan uppbörden redan uppgått till 19,067 kronor och kontoret
hade en postsparbanksrörelse, som vore betydligt större än den vid
postkontor vanligen förekommande.
I 5:e klassen hade, ehuru med lägre medeluppbörd än 10,000
kronor, upptagits postkontoren i Bengtsfors, Hörby, Marstrand och
Nederkalix, hvilkas nuvarande uppbörd ansetts kunna beräknas till
resp. 9,562 kronor, 9,991 kronor, 9,595 kronor och 11,505 kronor, dervid,
utom den stegring, som sålunda skett, i uppbörden vid dessa kontor,
såsom skäl gällt, att postkontoret i Bengtsfors hade en betydande post
-
36 Sjunde hufvudtiteln.
sparbanksrörelse och att postkontoret i Marstrand vore beläget å en
mycket besökt badort.
Generalpoststyrelsen har tillika framhållit, att den af styrelsen
sålunda föreslagna, hufvudsakligast på uppbördsbeloppet grundade klassindelning
af postkontoren rättvisligen borde, om den godkändes, framdeles
tid efter annan i behörig ordning medföra partiela förflyttningar
af postkontor från en klass till annan, allt efter som ändrade uppbördsbelopp
eller andra giltiga omständigheter dertill kunde föranleda.
Sedan generaipoststyrelsen i skrifvelse den 24 oktober 1893 framhållit
önskvärdheten deraf, att, såsom en förberedande åtgärd till uppbördsprovisionens
fixering och omsättning till fast aflöning, vid derefter
skeende tjenstetillsättningar inom postverkets lokalförvaltning
förbehåll gjordes om tjensteinnehafvarens skyldighet att underkasta sig
dylik omsättning, förklarade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 17 november 1893, att, vid derefter skeende tillsättningar af tjenster
inom postverkets lokalförvaltning, i de konstitutorial, som å tjensterna
utfärdades, förbehåll skulle intagas, att tjensteinnehafvaren vore underkastad
den reglering af aflöningsförmåner, som kunde komma att ega
rum i sammanhang med bestämmelser om upphörande af den nu utgående
uppbördsprovision.
Deraf ansåge generalpoststyrelsen ostridigt framgå, att de tjenstemän
inom postverkets lokalförvaltning, hvilka å tjensten erhållit fullmakt
eller konstitutorial, innan nämnda förklarande gifvits, och för
hvilka sålunda detta förbehåll icke blifvit gjordt, icke vore skyldige
att underkasta sig sådan reglering, som i sistberörda nådiga bref afsåges.
Vid sådant förhållande och då erfarenheten ådagalagt, att
posttjenstemännens inkomst af uppbördsprovision i regel år för år
stege, läge det i sakens natur, att regleringens faktiska genomförande
blefve väsentligt beroende af, hvilka aflöningsförmåner bjödes tjenstemäunen
i utbyte mot utsigten till årlig stegring i inkomster. Dervid
borde visserligen icke lemnas ur sigte, att uppbördsprovisionen så till
vida vore eu något osäker inkomstkälla, som dess årliga stegring
kunde varda något ojemn derigenom, att provisionen genom öfverflyttning
af någon eller några poststationer från ett postkontor till ett
annat kunde komma att vid något postkontor nedgå och i motsvarande
mån ökas vid ett annat, eller derigenom att vid postkontoret
placerades flera ordinarie biträdande tjenstemän än förut, hvartill komme,
att denna aflöningsförmån såsom tillhörande de extra inkomsterna
skulle vid tjenstledighet för sjukdom eller annan anledning afträdas
till vikarien. Uppbördsprovisionen hade således icke fullt samma värde
37
Sjunde hufvndtiteln.
som ett på förhand fixeradt lika belopp, fördeladt i lön och tjenstgöringspenningar,
enär den på lönen lagda delen kunde vid kortare
tjenstledighet få behållas och dessutom vid afskedstagandet enligt gällande
principer bidraga till höjning af pensionsbeloppet. Af dessa orsaker
vore det, enligt generalpoststyrelsens förmenande, rättvist, att
vid uppbördsprovisionens omsättning till lön och tjenstgöringspenningar
det belopp, som lemnades i stället för uppbördsprovisionen, blefve
något lägre än det belopp, hvartill provisionen, om den fått fortfara,
skulle hafva uppgått. Men om medelbeloppet af provisionen för en
redan förfluten period toges till utgångspunkt för bedömande af frågan,
med hvilket belopp i fast aflöning provisionen borde ersättas, kunde
det icke anses, att tjenstemannen af uppbördsprovisionens fixering
hemtat någon oberättigad förmån; och då från och med 1893 års
början samtliga dittills under jernvägspostinspektionerna lydande poststationer
förlagts under de fullständiga fasta postanstalterna och uppdelats
på dem, hade generalpoststyrelsen deraf hemtat anledning att
vid den nya utredning, som egt rum i fråga om uppbördsprovisionens
omsättning, undersöka, till huru stora belopp uppbördsprovisionen
för de särskilda tjenstemännen uppgått under femårsperioden 1893—
1897. Dervid hade från provisionsbeloppen afdragits beloppen ej mindre
af den provision, som enligt gällande bestämmelser kommit föreståndare
för poststationer och ångbåtspostexpeditioner till del, än äfven af
den rabatt, som utgått till frimärkesförsäljare samt köpare af frankotecken
i större partier.
Beträffande uppbörds- och frimärkesprovisionen är, på sätt generalpoststyrelsen
erinrar, alltsedan år 1877 i de af Eders Kongl. Maj:t
faststälda utgiftsstater för postverket bestämdt, att provisionen skall
utgå med:
10 procent af uppbörd, som ej för år öfverstiger 3,000 kronor,
6 procent af den del af uppbörden, som öfverskjuter 3,000, men
ej 15,000 kronor, och
3 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger ] 5,000 kronor.
Tillika har genom nådiga brefvet den 23 mars 1877 rörande
provisionens fördelning förklarats, att den provision, som belöpte för
så väl kontant redovisade postafgifter som försålda frimärken, skulle
från och med 1877 års ingång vid de postkontor och de postexpeditioner,
der mera än eu tjensteman med lön å stat funnes anstäld, äfvensom
vid postinspektionskontoren, hvad beträffade den derstädes tjenstgörande
personal med lön eller arfvode å stat, i allmänhet fördelas
sålunda, att en fjerdedel deraf tillkomxne kontorschefen ensam samt
38
Sjunde hufvudtiteln.
återstående tre fjerdedelar denne och vederbörande å stat uppförda
biträdande tjensteman gemensamt i mån af beloppet af dem hvardera
tillkommande ordinarie lön eller arfvode; att — hvad särskild! anginge
den uppbörds- och frimärkesprovision, som belöpte för Stockholms
postkontors tidnings-, paket- och brefbärareexpeditioner samt dervarande
filialpostkontor å norrmalm, södermalm, ladugårdslandet och
kungsholmen — vid bestämmandet af de vederbörande afdelningsföreståndare
och kontorschefer tillkommande andelar skulle iakttagas,
att af den fjerdedel utaf den för dessa afdelningar belöpande provision,
som från delningen mellan samtlige kontorstjenstemännen undantoges,
tre fjerdedelar, eller af provisionsbeloppet i dess helhet tre sextondedelar,
tilldelades vederbörande afdelningsföreståndare och återstående en fjerdedel,
eller af hela provisionsbeloppet en sextondedel, tillfälle kontorschefen,
med iakttagande derjemte, hvad filialpostkontoren anginge, att,
der icke någon af de vid dylika kontor anstälde tjensteman vore å
stat uppförd, samtliga desse tjensteman skulle af provisionen njuta
enahanda andel, som om befattningarna vore å stat uppförda; samt att
i öfverensstämmelse härmed äfven borde förfaras med den provision,
som belöpte för Göteborgs postkontors paket- och brefbärareexpeditioner.
De i detta nådiga bref omnämnda postexpeditioner äro nu mera
postkontor af 5:e och 6:e klasserna, och med de i samma nådiga bref
afsedda postinspektionskontoren afsågesjernvägspostinspektionskontoren,
hvilka indrogos med 1893 års ingång.
I fråga om uppbördsprovisionens fördelning vid de efter år 1877
tillkomna filialer i Stockholm och Göteborg hafva, med stöd jemväl
af hvad genom nådigt bref den 27 mars 1885 blifvit stadgadt rörande
ett filialpostkontor i Göteborg, tillämpats enahanda bestämmelser som
de nu omförmälda, dock från och med år 1897 beträffande Stockholms
postkontor med den ändring, som föranledts deraf, att genom nådiga
brefvet den 4 december 1896 angående reglerande af de med postdirektörsbefattningen
i Stockholm förenade löneförmåner förordnats,
bland annat, att af den fjerdedel utaf den för Stockholms postkontors
afdelningar och filialkontor belöpande uppbörds- och frimärkesprovision,
som, enligt nådiga brefvet den 23 mars 1877, undantag^ från delningen
mellan samtliga kontorstjenstemännen, tre fjerdedelar eller af
provisionsbeloppet i dess helhet tre sextondedelar skola delas lika
mellan samtliga afdelningars och filialkontors föreståndare samt återstående
fjerdedel eller af hela provisionsbeloppet en sextondedel delas
lika mellan postdirektören och den såsom förvaltare af kassa- och
frimärkesförråden vid postkontoret tjenstgörande kontrollör.
39
Sjunde hnfvudtiteln.
I sammanhang härmed har generalpoststyrelsen erinrat, att den
frimärkesprovision, som utgiuge till poststationerna, enligt nådiga brefvet
den 6 juni 1873 utgjorde 2 procent; att i allmänhet föreståndare för
sådana poststationer, som icke vore belägna vid jernväg, äfvensom en
del föreståndare för ångbåtspostoxpeditioner vore genom kontrakt tillförsäkrade,
jemte ett årsarfvode, de extra inkomster, som kunde vara
med befattningen förenade; att de för den skull icke kunde fråntagas
denna provision, med mindre än att kontrakten uppsades och nya kontrakt.
afslötes, dervid, i fråga om bestämmande af arfvodesbeloppet,
hänsyn måste tagas till storleken af den provision, som utgått; att
generalpoststyrelsen emellertid ansåge sig icke böra för det närvarande
förorda sådan åtgärd, hvilken sannolikt, skulle framkalla ökade kostnader
för postverket; att jemväl jernvägspoststationernas föreståndare,
fastän icke anstälda på kontrakt, syntes, om uppbördsprovisionen dem
fråntoges, vara berättigade till godtgörelse härför; att den till frimärkesförsäljare
samt köpare af större partier frankotecken från anslaget
till uppbörds- och frimärkesprovision utgående rabatt vore genom
nådiga brefven den 30 maj 1884 och den 21 december 1888 bestämd
att utgå med en procent vid köp på en gång af minst 3 ark frimärken,
hvart ark innehållande 100 märken, äfvensom vid köp af minst 100
brefkort eller 100 frankokuvert eller 100 kortbref; samt att, om det
än kunde ifrågasättas, huruvida med donna rabatt ernåddes hvad som
varit med densamma åsyftadt, styrelsen likväl trott det böra anstå
med upplifvande! af denna rabattförmån, till dess allmänheten hunnit,
mera än hittills varit fallet, antaga det utrikes gängse bruket att sjelf
förse sina postförsändelser med inköpta frankotecken.
Om således frågan rörande uppbörds- och frimärkesprovisioneus
fixering för det närvarande inskränktes till att omfatta tjenstemännen
inom postverkets lokalförvaltning, ville generalpoststyrelsen angifva de
särskilda fasta aflöningsbelopp, hvilka af styrelsen ansetts böra för
desse tjenstemän ifrågakomma.
Beträffande då först aflöningen för postdirektörerna, åtnjöte för
närvarande postdirektören i Stockholm en fast aflöning af 4,000 kronor
äfvensom uppbördsprovision, hvilken i medeltal för år under femårsperioden
1893—1897 uppgått till 3,575 kronor 87 öre, hvadan alltså
hans sammanlagda årliga aflöning af postmedel under berörda period
kunde beräknas till i genomsnitt inemot 7,600 kronor. Postdirektören
i Göteborg, hvilkeus uppbördsprovision under ifrågavarande period utgjort
i medeltal 4,652 kronor 53 öre, kunde således, med en fast
aflöning af 4,000 kronor, anses af postmedel uppbära något öfver
40
Sjunde hufvudtiteln.
8,600 kronor årligen. Med hänsyn härtill och för vinnande af likhet
i de fasta aflöningsbeloppen för dessa båda postdirektörer, hvilka vore
chefer för de två största postkontoren i riket och båda hade under
sig flera filialkontor och stor personal, har styrelsen ansett deras fasta
aflöning böra bestämmas till 7,000 kronor, deraf 4,400 kronor skulle
utgöra lön och 2,600 kronor tjenstgöringspenningar, med rätt för dem
tillika att, under vilkor af val vitsordad tjenstgöring, komma i åtnjutande
af ett första ålderstillägg å 400 kronor efter 5 år och ett andra
ålderstillägg å samma belopp efter 10 år. Om, såsom för närvarande
vore föreskrifvet, af ålderstilläggen för tjenstemän, tillhörande postverkets
lokalstat, 75 procent beräknades såsom lön och 25 procent
såsom tjenstgöringspenningar, skulle, med den nu föreslagna aflöningen
för de båda postdirektörerna i Stockholm och Göteborg, desse vid
uppnådd pensionsålder, om de intjenat båda ålderstilläggen, komma i
åtnjutande af enahanda pensionsbelopp, som byråchef efter erhållet
ålderstillägg egde vid afsked med pension uppbära, något som redan
i ett par särskilda fall blifvit, på framställning af Eders Kongl. Maj:t,
medgifvet af Riksdagen. Genom en sådan reglering som den nu föreslagna
skulle visserligen postdirektören i Göteborg förlora i årlig inkomst
minst 850 kronor; men om regleringen genomfördes, hade
det också varit generalpoststyrelsens afsigt att söka såsom biträde åt
honom få anstäld en kontrollör såsom kassör och frimärkesförvaltare
i öfverensstämmelse med hvad som redan år 1886 genomförts vid
postkontoret i Stockholm. Genom en sådan anordning skulle postdirektörens
deltagande i detaljarbetet med uppbörden och räkenskaperna
kunna upphöra och derigenom tillfälle beredas honom att å kontoret
intaga en mera ledande och öfvervakande ställning.
Postdirektören i Malmö uppbure af postmedel förutom sin fasta
aflöning, 4,000 kronor, uppbördsprovision, som under förenämnda femårsperiod
i medeltal för år belöpt sig till 2,907 kronor, hvadan hans
sammanlagda inkomst af postmedel kunde upptagas till något öfver
6,900 kronor. Generalpoststyrelsen har ansett sig böra för honom
föreslå en aflöning å 6,000 kronor, deraf 4,000 kronor i lön och 2,000
kronor i tjenstgöringspenningar, med två ålderstillägg å 400 kronor
hvartdera under enahanda vilkor som de, hvilka nyss nämnts beträffande
postdirektörerna i Stockholm och Göteborg. Genom fastställande af
denna aflöning skulle postdirektören i Malmö erhålla mindre inkomster
än för närvarande, men jemväl vid postkontoret i Malmö skulle enligt
goneralpoststyrelsens åsigt, om regleringen genomfördes, komma att
41
Sjunde hufvudtiteln.
såsom biträde åt postdirektören anställas en kontrollör i egenskap af
kassör och frimärkesförvaltare.
För postförvaltarne i den föreslagna l:a klassen, hvilka tillhörde
den nuvarande 2:a klassen, utgjorde den fasta aflöningen, med inberäknande
af ett ålderstillägg å 400 kronor, för närvarande 4,000 kronor.
Med förmälan att medeluppbördsprovisionen för förvaltarne vid de till
l:a klassen föreslagna postkontor under femårsperioden 1893—1897 uppgått
till 2,003 kronor, har generalpostsfyrelsen föreslagit för postförvaltarne
i denna klass en aflöning af 5,200 kronor, deraf 3,600 kronor i lön och 1,600
kronor i tjenstgöringspenningar, jemte två ålderstillägg å 400 kronor
hvardera. Postförvaltarne i 2:a klassen, hvilkas fasta aflöning med
ålderstillägg, enligt hvad nyss uppgifvits, uppginge till 4,000 kronor,
hafva, med hänsyn dertill att medeluppbördsprovisionen vid de till
denna klass nu föreslagna kontor under förenämnda femårsperioden
utgjort i jemnt krontal för år 1,527 kronor, af generalpoststyrelsen
upptagits till 4,700 kronor jemte två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera.
Af dessa 4,700 kronor vore 3,300 kronor beräknade att utgöra
lön och 1,400 kronor tjenstgöringspenningar.
För postförvaltarne i den nuvarande 3:e klassen uppginge den
fasta aflöningen med ålderstillägg till 3,400 kronor, under det att
medelprovisionen under femårsperioden för de till denna klass föreslagna
utgjort i krontal 1,196 kronor. Aflöningen för föreståndarne i
denna klass har för den skull af styrelsen ansetts böra bestämmas till
3,800 kronor, deraf 2,850 kronor i lön och 950 kronor i tjenstgöringspenningar,
med två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera.
Postförvaltarne i 4:e klassen åtnjöte i fast aflöning med två ålderstillägg
3,200 kronor. Medeluppbördsprovisionen har för de till denna
klass föreslagna under femårsperioden uppgått till omkring 1,031 kronor.
Generalpoststyrelsen har derföre föreslagit för föreståndarne i denna
klass en aflöning af 3,400 kronor, deraf 2,550 kronor i lön och 850
kronor i tjenstgöringspenningar, samt två ålderstillägg å hvartdera
400 kronor.
^För postförvaltarne i 5:e klassen utgjorde, med inberäknande af
två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera, den fasta aflöningen 2,800
kronor, och de till denna klass föreslagna hade under förutnämnda
femårsperiod uppburit i medelprovision för år ett belopp, i jemnt krontal
beräknadt, af 910 kronor. Aflöningen har med hänsyn till dessa
belopp föreslagits till 2,175 kronor i lön och 725 kronor i tjenstgöringspenningar,
eller tillhopa 2,900 kronor, samt två ålderstillägg å
hvartdera 400 kronor.
Bill. till Ihksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
6
42
Sjunde hufvudtiteln.
Postförvaltarne i 6:e klassen hade i fast aflöning med två- ålderstillägg
2,600 kronor. För de till denna klass föreslagna hade medelprovisionsbeloppet
utgjort i jemnt krontal 673 kronor. Aflöningen har
derföre af generalpoststyrelsen satts för desse postförvaltare till 2,500
kronor, hvaraf 1,875 kronor i lön och 625 kronor i tjenstgöringspenningar,
samt två ålderstillägg å hvartdera 400 kronor.
Beträffande slutligen postförvaltarne i den föreslagna 7:e klassen,
hvilka nu samtliga tillhörde 6:e klassen, utgjorde, såsom förut nämnts,
den fasta aflöningen för dem 2,600 kronor. Medeltalet af uppbördsprovisionen
hade för dem under femårsperioden utgjort i rundt krontal
455 kronor; och bär för den skull generalpoststyrelsen ansett deras
aflöning ej böra föreslås lägre än 2,300 kronor, deraf 1,725 kronor
skulle utgöra lön och 575 kronor tjenstgöringspenningar, hvarjemte
äfven dessa skulle åtnjuta två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera.
Generalpoststyrelsen erinrar, att de till en del af posttjenstemannapersonalen
utgående sportler i afgift för lösväskor och räkningshållning
med korrespondenter m. m., hvilka sportler i de flesta fall
uppginge till ringa belopp, icke berördes af detta regleringsförslag,
enär dessa sportler icke utginge af postmedel.
Med anledning af nu omförmälda löneförslag för postförvaltare
har generalpoststyrelsen ansett sig böra framhålla, hurusom, då enligt
berörda förslag de under distriktsförvaltningarna lydande postförvaltarne
af l:a klassen skulle i fast aflöning med ålderstillägg ega uppbära 6,000
kronor, det icke syntes vara lämpligt, att den deras förmän, postinspektörerna,
i stat tillförsäkrade aflöning sattes lägre än 6,000 kronor. Efter
det distriktsförvaltningarna börjat sin verksamhet, hade också genom
det stora uppsving, poströrelsen tagit, och de utsträckta postförbindelserna
postinspektörernas ledande och öfvervakande arbete så ökats,
att detsamma väl betingade någon ökning i aflöning; och generalpoststyrelsen
har för den skull föreslagit för postinspektörerna en aflöningsförliöjning
af 500 kronor, hvarigenom deras årliga aflöning skulle i
staten upptagas till 6,000 kronor, deraf, med bibehållande af nuvarande
proportionen, 4,500 kronor vore att betrakta såsom arfvode och 1,500
kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Hvad beträffar den af generalpoststyrelsen ifrågasatta förändring
af nu gällande klassindelning af postkontoren, ligger beliofvet af en
sådan förändring i öppen dag. Under den tidrymd af mer än 25 år,
som förflutit sedan senaste klassindelning af postanstalterna egde rum,
hafva de förhållanden, som för en dylik klassindelning böra vara bestämmande,
väsentligen förändrats, och det är med afseende hufvud
-
Sjunde hufvudtiteln. 43
sakligen å dessa förändrade förhållanden, generalpoststyrelsen nu uppgjort
sitt förslag i ämnet, dervid såsom hufvudgrund bibehållits den
vid de särskilda postanstalterna förekommande uppbörden. Mot detta
förslag, i hvilket jag i likhet med generalpoststyrelsen anser postkontoren
i Stockholm, Göteborg och Malmö ej böra ingå, har jag icke
heller funnit anledning till anmärkning.
Hvad generalpoststyrelsen föreslagit i fråga om fixeringen af uppbörds-
och frimärkesprovisionen och densammas omsättning till fast aflöning
anser jag mig desto hellre böra tillstyrka, som derigenom kommer
att för tjenstemännen inom postverkets lokalförvaltning tillämpas samma
princip, som vid löneregleringar i senare tider gjorts gällande, eller
att afiöningen i största möjliga utsträckning bör göras fast och noga
bestämd. De af generalpoststyrelsen föreslagna aflöningsbeloppen för
postdirektörer och postförvaltare föranleda icke heller någon erinran
från min sida, liksom jag äfven finner den af styrelsen föreslagna
ökningen af postinspektörernas arfvoden vara af omständigheterna
påkallad.
Den biträdande ordinarie tjenstemannap er sonalen d postanstalterna
utgöres af kontrollörer och postexpeditörer.
Kontrollörerna äro delade i tre lönegrader, hvilka åtnjuta i fast
aflöning: första graden 4,000 kronor, andra graden 3,400 kronor och
tredje graden 2,800 kronor, ett ålderstillägg å 400 kronor, efter 10
års väl vitsordad tjenstgöring, i hvarje fall inberäknadt. Medeltalet för
år af den dem tillkommande uppbördsprovision både, enligt hvad generalpoststyrelsen
upplyser, under femårsperioden 1893—1897 — då härvid
icke medräknades hvarken de kontrollörer, som vore anstälda å
postinspektionerna och enligt nådiga brefvet den 3 juni 1892 åtnjöte
i stället för. provision en årlig ersättning af 600 kronor, eller den
kontrollör af 3:e lönegraden, hvilken tjenstgjorde såsom kassör och frimärkesförvaltare
vid Stockholms postkontor och för hvilken, såsom förut
antydts, särskilda bestämmelser i fråga om provisionsförmåner gälde —
uppgått för kontrollörerna af l:a lönegraden till 868 kronor, för kontrollörerna
af 2:a lönegraden till 763 kronor och för kontrollörerna af 3:e
lönegraden till 681 kronor, allt i runda krontal beräknadt. För omsättning
af dessa provisionsbelopp i lön och tjenstgöringspenningar
borde således afiöningen bestämmas för kontrollörerna af l:a lönegraden
till 4,900 kronor, för kontrollörerna af 2:a lönegraden till 4,200 kronor
och för kontrollörerna af 3:e lönegraden till 3,500 kronor, eller — om
hänsyn toges dertill, att provisionsbeloppet i genomsnitt för alla kontrol
-
44 Sjunde hufvudtiteln.
lörer, med ofvanberörda undantag, uppgått till 758 kronor — för''
kontrollörerna af l:a lönegraden till 4,800 kronor, för kontrollörerna
af 2:a lönegraden till nyssnämnda belopp 4,200 kronor samt för kontrollörerna
af 3:e lönegraden till 3,600 kronor. Emellertid syntes det
generalpoststyrelsen, att följande särskilda omständigheter borde beträffande
kontrollörerna i l:a och 3:e lönegraden tagas i betraktande
vid bestämmande af den aflöning, som skulle för framtiden tillkomma
dem.
Till följd af de bestämmelser, som, för åstadkommande af en rättvisare
fördelning af provisionsbeloppen vid Stockholms postkontor,
meddelats genom ofvanberörda nådiga bref den 4 december 1896 angående
reglerande af de med postdirektörsbefattningen i Stockholm
förenade löneförmåner, hade de sju kontrollörer af l:a lönegraden,
hvilka i Stockholm vore föreståndare för vissa postkontorsafdelningar,
från och med år 1897 erhållit så mycket större andel i provisionen,
att det dem tillfallande provisionsbelopp för året utgjort 1,398 kronor
24 öre eller i rundt tal 1,400 kronor. Derigenom hade deras årsaflöning,
som, inberäknadt ålderstillägg, år 1896 utgjort i medeltal 4,700
kronor, för år 1897 stigit till 5,400 kronor och kunde beräknas komma
att så väl för år 1898 som framgent, om aflöningsbestämmelserna blefve
oförändrade, uppgå till minst sistnämnda belopp. En så nyligen skedd
reglering syntes generalpoststyrelsen icke böra nu lemnas alldeles åsido.
Också hade desse kontrollörer och afdelningsföreståndare i en den 22
oktober 1898 till generalpoststyrelsen inkommen skrift framhållit denna
omständighet, omfånget af det dem åliggande arbetet och det dermed
förenade ansvaret samt hemstält att varda vid den nu ifrågavarande
regleringen föreslagna till aflöningsförmåner, som icke i något fall
måtte sättas lägre än till 5,500 kronor, äfvensom att i fråga om titel
och fullmakt likställas med postmästare af 2:a klassen. Af denna
framställning har generalpoststyrelsen ansett sig nu och i detta sammanhang
allenast böra upptaga den del, som afsåge aflöningen. Finge det
i fråga om densamma fästas afseende vid allenast förhållandena under
år 1897 eller år 1898, skulle det otvifvelaktigt ligga närmast till hands
att för kontrollörerna af l:a lönegraden, hvilka för närvarande vore i
fråga om lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg jemnstälde med
postmästarne af 2:a klassen, föreslå enahanda aflöning som för de nu
i 2:a klassen bibehållna postförvaltarne. Derigenom skulle högsta aflöningen
för dessa kontrollörer komma att uppgå till 5,500 kronor. Men
då, vid beräkningen af aflöning för postförvaltarne i de olika klasserna,
för fixering af uppbördsprovisionen tagits hänsyn icke till sista årets
45
Sjunde hufvudtiteln.
provisionsbelopp, utan till medeltalet af provisionen för de fem senaste
åren, syntes ock böra så ske vid beräkningen af den aflöning, som
borde tillkomma kontrollörerna. Dervid hade dock, enär af de enligt
stat i l:a lönegraden befintliga åtta kontrollörerna alla utom en vore placerade
i Stockholm och kommit i åtnjutande, genom den nyligen skedda
regleringen, af förbättrade aflöningsvilkor, generalpoststyrelsen ansett
sig kunna i förslaget till ny reglering gå beträffande aflöningsbeloppet
något utöfver det, hvartill allenast den nuvarande fasta aflöningen samt
medelsiffran af uppbördsprovisionsbeloppet för den femårsperiod, i
hvilken lyra år af fem läge före senaste regleringen, skulle föranleda.
Generalpoststyrelsen har nemligen föreslagit, att högsta aflöningen för
kontrollörer i l:a lönegraden måtte upptagas till 5,000 kronor.
Beträffande kontrollörerna i 3:e lönegraden har det synts generalpoststyrelsen
vara af vigt, att jemväl desse likstäldes i aflöning med
postförvaltare i viss klass, på det att icke aflöningsklasserna inom lokalstaten
måtte blifva alltför talrika, och hafva af sådan anledning kontrollörerna
i 3:e lönegraden likstälts i aflöning med postförvaltarne af 5:e
klassen, hvarigenom sistnämnde kontrollörers högsta aflöning skulle
komma att utgöra 3,700 kronor.
Angående antalet af kontrollörer i hvarje lönegrad hade — sedan
generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse erinrat, att sju kontrollörsbefattningar
af l:a lönegraden innehades af föreståndare för afdelningar
inom Stockholms postkontor, men att äfven vid postkontoren i Göteborg
och Malmö funnes anstälda kontrollörer, hvilka vore föreståndare
för afdelningar vid dessa kontor och som i fråga om sina innehafvande
befattningars ansvarsfullhet och omfattning måste anses med afdelningsföreståndare
i Stockholm temligen jemnstälda — genom nådiga brefvet
den 25 maj 1894, med uppoffrande af förmånen att vid en del postkontor
af 2:a klassen hafva såsom kontorsföreståndarens närmaste man
anstäld en tjensteman med kontrollörsgrad, generalpoststyrelsen bemyndigats
att, i mån af afgång, indraga 8 kontrollörsbefattningar af 3:e
lönegraden samt i deras ställe inrätta en ny kontrollörstjenst af 2:a
lönegraden och 8 nya postexpeditörstjenster, deraf 5 af l:a lönegraden
och 3 af 2:a lönegraden, samt uppflytta 2 kontrollörsbefattningar från
3:e till l:a lönegraden.
Med tillämpning af berörda nådiga bref hade sedermera kontrollörernas
antal ändrats: i l:a lönegraden från 7 till 8 samt i 3:e lönegraden
från 15 till 12, hvarjemte i sammanhang dermed tillkommit 2
postexpeditörsbefattningar.
Den fixering af uppbördsprovisionen, som nu vore i fråga, gåfve
46 Sjunde hufvudtiteln.
emellertid generalpoststyrelsen anledning hemställa, att den vidare
tillämpningen af berörda bestämmelser i nådiga brefvet den 25 maj 1894
måtte få upphöra. Orsakerna till denna hemställan vore följande.
Såsom redan vore antydt, hade vid beräkning af kontrollörernas uppbördsprovision
icke medräknats provisionen för den kontrollör af 3:e
lönegraden, hvilken tjenstgjorde såsom kassör och frimärkesförvaltare
vid Stockholms postkontor. För honom gälde nemligen i fråga om
andel i uppbördspro vision särskilda bestämmelser, genom hvilka hans
provisionsandel kommit att utgöra vida högre belopp än för kontrollörer
i allmänhet. Sålunda hade provisionen för honom uppgått i jemna
krontal år 1893 till 4,060 kronor, år 1894 till 4,264 kronor, år 1895
till 4,338 kronor, år 1896 till 4,511 kronor och år 1897 till 1,984 kronor,
eller i medeltal för år under denna femårsperiod till 3,851 kronor, Hans
fasta aflöning för år hade, med inberäkna^ ålderstillägg, utgjort 2,800
kronor. Vid omsättning till fast aflöning af den honom tillkommande
uppbördsprovision kunde han för den skull icke bibehållas i sin nuvarande
lönegrad, utan måste, för att minskningen i inkomst icke måtte
blifva alltför kännbar, uppflyttas till l:a lönegraden, dit också hans
göromåls beskaffenhet och ansvar med rätta hänförde honom och dit
han, enligt generalpoststyrelsens förmenande, redan från första början
skulle hafva placerats, om icke just uppbördsprovisionens storlek ansetts
kunna fylla hvad som brustit i fast aflöning. Af denna anledning behöfde
antalet kontrollörer af l:a lönegraden höjas från 8 till 9.
En annan orsak att öka kontrollörernas antal, utan afvaktan på
möjlighet att indraga någon kontrollörsbefattning af 3:e lönegraden,
förefunnes deri att, såsom förut framhållits, postdirektörerna jemväl i
Göteborg och Malmö borde tilldelas särskilda kassörer och frimärkesförvaltare
för att sj elfva få bättre tillfälle än för närvarande att leda
och öfvervaka arbetet å de stora kontoren med deras afdelningar. Det
vore nemligen uppenbart, att postdirektörerna derigenom skulle gagna
det hela bättre, än om en väsentlig del af deras tid och intresse upptoges
med uppgörande af räkenskaper, uppbärande eller utbetalning
af penningar samt utlemnande af frankotecken till underlydande. Dessa
göromål, från hvilka postdirektörerna skulle befrias, men hvilka de
naturligtvis fortfarande skulle leda och öfvervaka, vore emellertid af
den vigtiga och genom de stora belopp, om hvilka här vore fråga,
ansvarsfulla beskaffenhet, att deras skötande borde betinga kontrollörsaflöning.
Dervid syntes den olika omfattningen af arbetet vid postkontoret
i Göteborg och vid postkontoret i Malmö lämpligast"framhållas,
om kassören och frimärkesförvaltaren vid postkontoret i Göteborg
Sjunde hufvudtiteln. 47
tilldelades 2:a lönegraden och motsvarande befattning vid postkontoret
i Malmö besattes med en kontrollör af 3:e lönegraden. Af dessa båda
kontrollörsbefattningar funnes emellertid, om en ny kontrollörstj enst i
l:a lönegraden inrättades för kassören vid Stockholms postkontor, disponibel
en kontrollörstjenst af 3:e lönegraden, hvadan för ändamålet
erfordrades ytterligare en kontrollörsbefattning af 2:a lönegraden.
Härtill komme, att någon ytterligare indragning af kontrollörsbefattningar
af 3:e lönegraden, utöfver hvad redan egt ruin, icke framdeles
syntes böra ske, enär dels ett af filialpostkontoren i Göteborg
redan nått en trafik, som satte detsamma i jemnbredd med åtskilliga af
de nuvarande postkontoren af 2:a klassen, hvadan föreståndaren borde
beredas åtminstone kontrollörsaflöning af 3:e lönegraden, dels ock de
postkontor, som nu af styrelsen föreslagits att tillhöra första klassen,
jemte flertalet af de i andra klassen upptagna syntes med den ökning
i posttrafik, som vid dem visat sig, böra, i den mån sådant läte sig
genomföra, förses med kontrollör, som kunde vara postmästaren behjelplig
vid kontorets skötsel.
På grund af hvad nu rörande det erforderliga antalet kontrollörsbefattningar
anförts och för att, af skäl nyss nämnts, kunna för
det största filialkontoret i Göteborg disponera en kontrollörsbefattning
af 3:e lönegraden, har generalpoststyrelsen föreslagit, att antalet
kontrollörssysslor måtte ökas med en i hvardera af de tre lönegraderna,
hvarigenom antalet kontrollörer skulle komma att utgöra i
l:a lönegraden 9 med lön 3,150 kronor och tjenstgöringspenningar
1,050 kronor, i 2:a lönegraden 15 med lön 2,550 kronor och tjenstgöringspenningar
850 kronor samt i 3:e lönegraden 13 med lön 2,175
kronor och tjenstgöringspenningar 725 kronor, samtlige med två ålderstillägg,
hvartdera å 400 kronor.
Den andra gruppen af biträdande ordinarie tjenstemannapersonal
å postanstalterna bildas af postexpeditörerna, hvilka, fördelade i två
lönegrader, för närvarande åtnjuta i fast aflöning: första graden 2,600
kronor och andra graden 2,400 kronor, med inberäkning dervid för
hvardera graden af två ålderstillägg, hvartdera å 400 kronor; hvarjemte,
enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar, medeluppbördsprovisionen
för de af desse tjenstemän, hvilka erhålla sådan provision, eller
alla med undantag af resepostexpeditörerna och de å postinspektionerna
tjenstgörande postexpeditörer, beräknats i jemna krontal för postexpeditörer
af l:a lönegraden till 417 kronor och för postexpeditörer af 2:a
lönegraden till 367 kronor eller för båda lönegraderna i genomsnitt
till 392 kronor för år. De å postinspektionerna anstälde postexpeditörer
48
Sjunde hnfvudtiteln.
åtnjuta dock enligt nådiga brefvet den 3 juni 1892 i ersättning för
mistning af uppbörds- och frimärkesprovision en godtgörelse af 400
kronor för år.
Vid förslaget till aflöning för postexpeditörer med omsättning af
uppbördsprovisionen till fast aflöning bär generalpoststyrelsen ansett
sig kunna utgå från den föreställningen att, då postexpeditörerna nu
fråntoges utsigten till förbättring i aflöningen genom provisionens framtida
stegring, och då deras i förhållande till postförvaltare och kontrollörer
stora antal, hvilket så väl nu som sannolikt äfven framdeles tid
efter annan måste ökas i mån af poströrelsens fortgående utveckling,
gjorde utsigterna till befordran för dem mycket ogynsamma, billighet
och verkets egen fördel kräfde, att de medelprovisionsbelopp, som af
postexpeditörerna redan ernåtts, afrundades uppåt till respektive 500
kronor för l:a lönegraden och 400 kronor för 2:a lönegraden. Detta
skulle hafva till följd, att postexpeditörerna af l:a lönegraden komme
att i aflöningsförmåner likställas med postförvaltare i den nu föreslagna
7:e klassen och sålunda erhålla en aflöning af 2,300 kronor, deraf 1,725
kronor i lön och 575 kronor i tj enstgöringspenningar, samt två ålderstillägg
hvartdera å 400 kronor, och att postexpeditörerna af 2:a lönegraden
bekomme i aflöning 2,000 kronor, nemligen 1,500 kronor såsom
lön och 500 kronor såsom tj enstgöringspenningar, med enahanda rätt
till två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera. I dessa klasser skulle
också ingå de postexpeditörer, som tjenstgjorde å jernväg. Dessa åtnjöte
visserligen icke någon uppbördsprovision, men de hade i utgående
traktamenten haft en godtgörelse för denna provision, och, såsom generalpoststyrelsen
i förevarande statsförslag under anslaget till traktamenten
för tjenstemän i jernvägspostkupé hemställer, skulle dessa traktamenten
samtidigt nedsättas, så att de allenast komme att betäcka de extra kostnader,
som tjenstgöring å resa medförde.
Omständigheterna hade tillika föranledt generalpoststyrelsen att
nu föreslå en tredje lönegrad för postexpeditörer med 1,500 kronor i
aflöning, hvaraf 1,200 kronor skulle utgöra lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar,
samt med rätt för tjensteinnehafvare i denna 3:e
lönegrad att efter 5 resp. 10 års väl vitsordad tjenstgöring få aflöningen
höjd hvardera gången med 200 kronor i form af ålderstillägg;
hvarjemte styrelsen sett sig nödsakad att i postverkets eget intresse
begära ökning af antalet postexpeditörer i de redan befintliga lönegraderna.
Generalpoststyrelsen erinrar härvid, hurusom styrelsen vid afgifvande
af förslag till postverkets stater för år 1898 framhållit, bland
49
Sjunde hufvudtiteln.
annat, att antalet postexpeditörer då utgjorde 282, hvaremot antalet af
styrelsen antagna, vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna tjenstgörande
extra biträden uppgått till 518, hvilka endast i mån af afgång
bland postexpeditörerna kunde vinna befordran till ordinarie befattning,
derest icke postexpeditörernas antal ökades; att under då gångna elfva
månader af året 1896 10 extra biträden befordrats till postexpeditörer;
att bakom desse stode, väntande på befordran, 518 extra biträden, af
hvilka flertalets fulla arbetskraft och arbetstid redan då af postverket
toges i anspråk i de mångskiftande arterna af postverksamhet; att under
år 1895 antalet vanliga försändelser ökats från 151,009,934 till 161,148,904
samt antalet värdeförsändelser från 7,277,425 till 7,928,126, deribland
postanvisningarna från 1,369,179 till 1,810,897; att värdet af afgångna
assurerade försändelser, inlösta postförskott och inbetalda postanvisningsmedel
under år 1895 ökats från 968,436,560 kronor till 1,003,925,018
kronor; att gång efter annan ur den rent postala verksamheten uppstått
nya rörelsegrenar, såsom den raskt sig utvecklande postsparbanksrörelsen,
hvilken vid postanstalterna helt och hållet sköttes af postverkets
personal och, allt efter som rörelsen toge större omfång, också
fordrade ökade arbetskrafter, den internationela inkasseringsrörelsen
samt den förmedling svenska postverket åtagit sig i fråga om utvexling
af postanvisningar mellan, å ena sidan, Finland och, å andra sidan,
länder och orter, med hvilka Sverige omedelbart eller medelbart utvexlade
post-anvisningar; att en så hastig utveckling också fordrade ökning i
personal, derest icke af brist på dugliga arbetskrafter postverket skulle
stanna i utvecklingen eller gå tillbaka; att de extra biträden, som under
år 1895 befordrats till postexpeditörer, vid befordringstillfället hade i
genomsnitt en ålder af 34 år och en i postverket tillryggalagd tjenstetid
af omkring 13 år; att sådana siffror rörande de lägsta tjenstemännens
befordringsförhållanden icke vore af beskaffenhet att tillföra postverket
dugliga personer, utan, om ingen väsentlig ändring till det bättre i
dessa befordringsförhållanden snart skedde, innebure en fara för postverkets
framtid och hos de extra biträdena alstrat ett missmod, som
måste förtynga arbetet i postverkets tjenst; att, om detta missmod åtminstone
tills vidare kunde häfvas genom att något öka postexpeditörernas
antal, styrelsen visserligen ansåge frågan icke derigenom löst,
men dock så mycket vunnet, att den ökade utgiften i förhållande dertill
icke finge tillmätas någon större betydelse, men att antalet nya
postexpeditörsbefattningar då likväl icke borde sättas lägre än till 75,
enär det ändock skulle efter dessa nya befattningars tillsättande komma
Bi k. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 7
50 Sjunde hufTudtiteln.
att finnas qvar bland de obefordrade extra biträdena icke mindre än
64, som varit i postverkets tjenst alltsedan år 1885 och som endast i
mån af afgång bland postexpeditörer skulle hafva utsigt att erhålla
ordinarie befattning, samt att under de då senast förflutna fem åren afgången
bland postexpeditörer i medeltal uppgått till allenast 12 per år.
På Eders Kongl. Maj:ts förslag medgaf Riksdagen inrättandet af
75 nya postexpeditörsbefattningar, hvilka med 1898 års ingång blifvit
tillsatta; men redan dessförinnan hade röster börjat höjas att få befattningarnas
antal ytterligare lxöjdt, hvarjemte åtskilliga uttalanden i
sådant syfte förnummits vid sistlidet års Riksdag, der ock motion i
ämnet väcktes. Statsutskottet hade vid behandlingen af motionen, i
sammanhang med förslaget till postverkets stater för år 1899, uttalat,
att utskottet i likhet med motionären funnit, att de extra posttjenstemännens
utsigter att blifva befordrade till ordinarie befattning inom
postverket vore ogynsamma, samt att de äldre af desse tjenstemän, i
anseende till det ringa arfvode, de såsom extra biträden åtnjöte, befunne
sig i en jemförelsevis mindre god ekonomisk ställning, men att utskottet
dock ej ansett anledning föreligga att på grund deraf tillråda aflåtande
af skrifvelse i ämnet till Eders Kongl. Maj:t., enär utskottet vore öfvertyga
dt, att generalpoststyrelsen, om densamma efter pröfning af frågan
funne bemälde tjenstemän böra i förevarande hänseende tillgodoses,
icke skulle underlåta att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med de förslag,
som af förhållandena ansåges påkallade.
Anledningen dertill att generalpoststyrelsen icke redan i sitt förslag
till postverkets stater för innevarande år upptagit ökadt antal
postexpeditörtjenster hade ingalunda varit, att styrelsen ansett en sådan
ökning obehöflig. Redan vid afgifvandet af sitt statsförslag för år 1898
hade generalpoststyrelsen, på sätt förut blifvit nämndt, uttalat såsom
sin åsigt, att genom inrättandet af då begärda 75 nya expeditörsbefattningar
frågan icke vore löst; och den omständigheten att antalet
af de af styrelsen antagna extra biträdena, hvilka i allmänhet vore i
tjenstegöromål likstälda med postexpeditörer, under år 1897 ytterligare
ökats, så att, då berörda antal vid årets början utgjort 543, detsamma
vid årets slut stigit till 566, hade också nogsamt gifvit vid handen,
att behofvet kräfde inrättande af flere nya postexpeditörstjenster än de
redan begärda. Men orsaken till att framställning derom icke gjorts
i sammanhang med statsförslaget för år 1899 hade legat dels deri, att
generalpoststyrelsen ansett de redan erhållna nya befattningarna böra
tillsättas, innan flera begärdes, dels ock hufvudsakligast i den omständighet,
att styrelsen stått i begrepp att uppgöra förslag till ändrad
51
Sjunde hufvud titeln.
klassificering af postkontoren och fixering af den till der anstälde tjensteman
utgående uppbörds- och frimärkesprovision. Ett sådant förslag
komme naturligtvis, såsom också framginge af hvad förut i det afseendet
anförts, att föranleda ändring i aflöningsvilkoren jemväl för
postexpeditörer, men det skulle också, såsom generalpoststyrelsen förutsåge,
komma att medföra ökade anspråk på nya postexpeditörsbefattningar.
Så länge nemligen en afsevärd del af postförvaltarens och den
biträdande ordinarie personalens aflöning utginge i form af uppbördsoch
frimärkesprovision, med åliggande för postförvaltaren att till sin
ordinarie biträdespersonal afstå en del af provisionen enligt förut anförda
bestämmelser, gjorde postförvaltaren en ekonomisk förlust för
hvarje extra biträde å hans postkontor, som utbyttes mot ordinarie
personal, och det läge för den skull i hans ekonomiska intresse att i
det längsta söka reda sig med extra biträdespersonal, äfven om han
nödgades i sådant afseende af egna medel släppa till något litet för
att kunna påräkna den för kontoret erforderliga arbetshjelp. Helt
annorlunda komme deremot förhållandet att ställa sig, så snart provisionen
blifvit. omsatt i fast aflöning. Postförvaltaren hade då sin bestämda
aflöning, för hvars stegring genom uppåtgående provisionsbelopp
i mån af ökad rörelse utsigten vore stängd. Hvad han af egna
medel betalade till arbetshjelp kunde han Icke förvänta få ersatt i högre
provisionssumma. Deremot läge det då i hans intresse att i stället för
den extra biträdespersonalen med dess osäkra ställning erhålla å kontoret
så stor ordinarie biträdespersonal, som skäligen kunde begäras.
I det afseendet vore för den skull efter omregleringen talrika framställningar
att förvänta.
Vore det nu så, att sådana framställningar kunde på förhand i
regeln antagas komma att sakna verkligt fog, blefve naturligtvis framställningarna
af ringa verkan, men detta torde blifva så långt ifrån
verkliga förhållandet, att fastkellre kunde påstås, att postförvaltarens
och postverkets intressen härutinnan komme att sammanfalla. Det
kunde nemligen icke vara i verkets välförstådda intresse, att det nu
rådande missförhållandet mellan antalet ordinarie och extra personal
på postanstalterna finge fortfara. Den ordinarie tjenstemannapersonalen
å dessa anstalter utgjorde för närvarande 582, men den å postanstalterna
tjenstgörande extra biträdespersonalen hade vid 1897 års utgång
utgjort 760, af hvilka 566 varit antagna af generalpoststyrelsen och
194 af vederbörande postinspektörer eller postförvaltare, hvarförutom
å postanstalterna mera tillfälligt tjenstgjort 163 personer utan aflöning
ö2 Sjunde hufvudtiteln.
af postverket. Genom tillsättande af de erhållna 75 nya postexpeditörsbefattningarna
hade med 1898 års ingång antalet af de å postanstalterna
tjenstgörande, af generalpoststyrelsen antagna extra biträdena minskats,
men sedan dess hade, till erforderlig ökning af arbetskrafterna å postanstalterna,
antagits 43 nya extra biträden, hvadan antalet af sådana,
antagna af styrelsen, för närvarande utgjorde 534. Af dessa kunde,
enligt hvad framginge af särskild gjord utredning rörande hvarje sådant
extra biträdes arbetstid, minst 500 anses hafva lika drygt arbete, som
om de vore ordinarie tjenstemän.
Generalpoststyrelsen framhåller, hurusom af de nu anförda siffrorna
framginge, att en högst väsentlig del eller nära hälften af arbetet å
postanstalterna utfördes af en med ordinarie i fråga om arbetet, men
ej i fråga om aflöningen likstäld extra tjenstemannapersonal, som, anstäld
mot ett i förhållande till arbetet ringa arfvode och med kännedom
derom att den i händelse af sjukdomsfall kunde gå miste om all
aflöning af postverket, finge deltaga, bland annat, i behandlingen af de
stora värdeförsändelser och handhafvandet af de stora penningesummor,
som numera dels för postverket och dels för postsparbanken inginge
eller utlemnades vid postkontoren. I minst lika måtto som den ordinarie
personalen finge den extra sköta den mångenstädes förekommande
dryga natt-tjenstgöringen å postanstalterna; och då rubbningar i trafiken
eller andra omständigheter hopade arbetet å någon postanstalt, vore
den extra personalen lika litet som den ordinarie fritagen från de extra
arbetstimmar, som härigenom uppstode. Det kunde icke förnekas, att
detta vore ett betänkligt missförhållande och innebure fara jemväl för postverket.
Då härtill komme, att befordran till ordinarie tjenst vore ytterst
långsam för de extra biträdena, hvilket visade sig bland annat deraf,
att jemväl under år 1897 afgången bland postexpeditörer utgjort allenast
12 och således hållit sig vid samma medelsiffra som under de näst
förutgångna fem åren, samt att afgången för år 1898 ej syntes komma
att öfverstiga 14, vore det antagligen icke endast en tillfällighet, att
under de senaste åren ansökningarna till genomgående af elevkurs för
att vinna anställning å poststaten betydligt minskats i antal. Men om
också det erforderliga antalet extra biträden fortfarande skulle kunna
på nu rådande aflönings- och befordringsvilkor en tid bortåt erhållas,
lede det dock intet tvifvel, att det rådande missförhållandet mellan
antalet extra personal och antalet ordinarie befattningar, som denna
personal kunde hoppas ernå, skulle föranleda sänkning i qvalité hos
dem, som sökte sig in i postverkets tjenst, till fara för verket, hvilket,
stadt i snabbt framåtskridande, hade behof af en duglig personal för att
53
Sjunde hufvudtiteln.
kunna följa i utveckling de främsta utländska postverken och icke
kunde vara betjent med att nödgas anställa personer, hvilka redan
från början betraktade anställningen såsom en sista utväg.
I en till generalpoststyrelsen ingifven petition hade ett mycket
stort antal extra ordinarie postexpeditörer och extra biträden förenat
sig i en framställning, att, till förbättring af deras .ogynsamma ställning
och för att den tid* som för dem erfordrades för att uppnå ordinarie
grad, måtte nedbringas till åtta år, ett dertill erforderligt antal
nya postexpeditörstjenster måtte inrättas. Att nu, då de extra biträdenas
bekymmer öfver deras klena befordringsiitsigter åter framlagts
och då det visat sig, huru föga dessa befordringsutsigter ljusnat genom
den senast skedda ökningen af postexpeditörsbefattningar, något borde
göras för att väsentligt förkorta den extra ordinarie tjenstgöringstiden,
ansåge generalpoststyrelsen alldeles nödvändigt, på det att icke hela
den extra tjenstemannapersonalen vid postverket, ur hvilkas led den
ordinarie personalen skulle rekryteras, måtte råka i missmod genom den
långa tid, som erfordrades för att uppnå den tryggare ställning en
ordinarie befattning lemnade.
Generalpoststyrelsen har i sådant hänseende föreslagit, att å staten
för år 1900 måtte upptagas 293 nya postexpeditörsbefattningar, hvarigenom,
om det beräknades, att jemväl under innevarande år 12 extra
biträden skulle hinna att, på grund af afgång bland postexpeditörer,
till ordinarie befattning befordras, det återstående antalet af de under
år 1885 antagna extra ordinarie tjenstemännen äfvensom de, hvilka
antagits åren 1886—1891, jemte de flesta af dem, som antagits under
år 1892, skulle kunna vinna befordran till ordinarie platser.
I sammanhang med förslaget till nya postexpeditörsbefattningar
har generalpoststyrelsen äfven öfverlemnat två från posttjenstemännens
förening till styrelsen inkomna petitioner, som, bland annat, beröra behofvet
af nya tj enstebefattningar.
Gjorda undersökningar hade visat, att bland de extra biträden,
som skulle ifrågakomma till befordran, om det af generalpoststyrelsen
nu föreslagna antal nya expeditörstjenster beviljades, befunne sig ett
stort antal qvinliga extra ordinarie postexpeditörer. Dessa qvinliga
expeditörer kunde emellertid, med allt erkännande af deras flit och
redbarhet, icke i allo likställas med manliga expeditörer i fråga om
användbarhet inom postverket. Den qvinliga tjenstemannapersonalen
kunde nemligen hvarken tjenstgöra vid j ernvägsposten eller vid mera
kroppsansträngande sysslor och icke heller annat än undantagsvis påräknas
vid skötandet af nattposterna, utan måste dessa besvärligare befatt
-
54
Sjunde hnfyudtiteln.
ningar anförtros åt manlig personal. På grund häraf syntes det generalpoststyrelsen
icke vara orättvist, om jemväl aflöningen för den ordinarie
qvinliga postpersonalen i regel blefve, likasom förhållandet redan vore
med aflöningen för de qvinliga extra biträdena, satt något lägre än
för den manliga personalen. Nu anförda synpunkter hade föranledt
styrelsen att, då. styrelsen nu begärde inrättande af 293 nya postexpeditörsbefattningar,
föreslå en tredje grad åf postexpeditörer, hvilken
grad skulle erhålla i aflöning 1,500 kronor, deraf 1,200 kronor lön och
300 kronor tjenstgöringspenningar, och hvilken grad väl till en början
skulle besättas äfven med manlig personal, men hufvudsakligen vara
afsedd för qvinlig personal. Denna sistnämnda personal skulle i regeln
komma att stanna inom den föreslagna tredje lönegraden, derest icke
särskild anledning till uppflyttning i högre lönegrad förekomme eller
qvinlig postexpeditör redan före tillkomsten af denna 3:e lönegrad erhållit
högre lönegrad, i hvilken hon i sådant fall rättvisligen borde
bibehållas.
De qvinliga postexpeditörerna skulle, såsom för närvarande vore
bestämdt, erhålla allenast förordnande å befattningen och således sakna
pensionsrätt, men under samma vilkor, som gällde för manlig postexpeditör,
hafva rätt till ålderstillägg.
För denna 3:e lönegrad af postexpeditörer hade styrelsen nemligen
tänkt sig två ålderstillägg efter resp. 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring likasom för öfrige postexpeditörer; men då ålderstilläggen
vore dels en uppmuntran till fortsatt träget arbete, dels ock
ett medel att fylla det behof af ökade inkomster, livilket vanligen vid
mera framskriden ålder uppstode för familjeförsörjare, och beträffande
qvinlig personal allenast det förra af dessa skäl för ålderstillägget förefunnes,
hade styrelsen ansett ålderstilläggsbeloppet för denna grad af
postexpeditörer kunna inskränkas till allenast 200 kronor i hvardera
åldersklassen, hvarigenom aflöningen i denna 3:e lönegrad skulle komma
att uppgå med ålderstillägg till 1,000 kronor.
På grund af det sålunda anförda bär generalpoststyrelsen hemstält,
att, för bibehållande af proportionen mellan de redan befintliga
två lönegraderna af postexpeditörer, 72 postexpeditörsbefattningar måtte
uppflyttas från 2:a till l:a lönegraden samt att nya postexpeditörsbefattningar
måtte inrättas med 143 af 2:a lönegraden och 150 af den
ifrågastälda nya 3:e lönegraden. Antalet postexpeditörer skulle derigenom
komma att utgöra: 250 al l:a lönegraden, 250 af 2:a lönegraden
och 150 af 3:e lönegraden.
55
Sjunde hufvudtiteln.
Hvad generalpoststyrelsen föreslagit i fråga om kontrollörerna
finner jag mig på de af styrelsen anförda skäl böra tillstyrka.
Visserligen kan i en så omfattande rörelse som postverkets det
icke undvikas, att ett betydande antal extra biträden måste användas.
Men å andra sidan synas mig meningarna ej heller kunna vara delade
derom, att, då antalet dylika biträden vuxit derhän, att, såsom generalpoststyrelsen
påvisat, nära hälften af göromålen å postanstalterna ombesörjes
af extra ordinarie tjenstemän, hvilka hafva lika drygt arbete
som de ordinarie tjenstemännen, men derför åtnjuta jemförelsevis ringa
godtgörelse, de ordinarie tjenstemännens antal måste väsentligen ökas.
Särskildt anser jag mig härvid böra framhålla den, såsom mig synes,
oafvisliga nödvändigheten att för de extra tjenstemännen söka förbättra
de för dem under nuvarande förhållanden ytterst mörka utsigterna att
inom en icke allt för aflägsen tid komma i åtnjutande af ordinarie
tjenst och dermed förenade förmåner. Med hänsyn till nu antydda förhållanden
finner jag det af generalpoststyrelsen föreslagna antalet nya
postexpeditörsbefattningar vara af behofvet högeligen påkalladt.
Gifvetvis måste kostnaden för inrättandet af ett så stort antal nya
ordinarie fenster uppgå till ett betydande belopp. Det af generalpoststyrelsen
beräknade kostnadsbeloppet anser jag dock kunna och
böra i någon män nedbringas derigenom, att aflöningsförmånerna vid
de nya tjensterna inom 3:e lönegraden bestämmas till något lägre belopp,
än styrelsen föreslagit. Befattningarna inom denna nya lönegrad
äro nemligen afsedda att besättas hufvudsakligen med qvinlig personal;
och i betraktande häraf samt med hänsyn till de aflöningsförmåner,
qvinnor med någorlunda jemförlig sysselsättning i allmänhet torde
kunna påräkna på annat håll, anser jag, att aflöningen för postexpeditörer
af 3:e lönegraden skäligen kan bestämmas till 1,200 kronor, deraf
900 kronor lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar, samt två ålderstillägg,
hvartdera å 150 kronor, hvarigenom aflöningen för dessa tjensteinnehafvare
komme att med ålderstillägg uppgå till 1,500 kronor
eller i det närmaste samma aflöningsbelopp, som Riksdagen år 1897
vid reglerande af jern vägens aflöningsstat bestämt för motsvarande
tjensteinnehafvare. Härigenom skulle kostnaden för de nya postexpeditörstjensternas
inrättande komma att minskas med 45,000 kronor
eller från 225,000 kronor till 180,000 kronor.
Beträffande den ordinarie vaktbetjentpersonalen å postanstalterna meddelar
generalpoststyrelsen, att denna personal för närvarande utgjordes
af 3 vaktmästare, hvilka aflönades enligt äldre bestämmelser, men hvilkas
56 Sjunde hufrudtiteln.
befattningar i mån af afgång skulle återbesättas med »andra vaktbetjente»,
samt af 938 andra vaktbetjente med 500 kronor i lön, 100
kronor i ålderstillägg efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring samt dagtraktamente.
Med detta dagtraktamente, som utgjorde för flertalet en
väsentlig del af aflöningen, hade afsetts att kunna för hvarje vaktbetjent
särskildt lämpa aflöningen efter tjenstgöringens beskaffenhet
och tjenstgöringsorten, så att löneinkomsten på det hela skulle komma
att motsvara befattningens vigt och innehafvare^ skäliga anspråk på
utkomst.
Erfarenheten hade emellertid ådagalagt, att detta aflöningssätt
icke vore till belåtenhet för dem det närmast gälde eller kunde blifva
tillfredsställande, bland annat, derföre att vid en omplacering eller eljest
traktamentet merendels icke kunde utan kännbar olägenhet för vaktbetjent
nedsättas; att, om en vaktbetjent med högre traktamente flyttades
till en ort, der lägre traktamenten eljest gälde, detta genast framkallade
en känsla af orättvisa hos de förut å orten anstälde betjente,
som hade lägre traktamente, och en åstundan hos dem att erhålla det
högre traktamentet; att lefnadskostnaderna genom tillkommande nya,
stundom tillfälliga, stundom åter mera konstanta förhållanden kunde å
en och samma ort komma att vexla, utan att traktamentet kunde följa
dessa vexlingar, och att det å ort, der lefnadskostnaderna stegrats, läge
nära till hands att derå grunda begäran att i aflöningsvilkor varda likstälda
med vaktbetjente å andra orter, der högre traktamenten utginge.
Styrelsen hade för den skull ansett tiden nu vara inne att söka ordna
postvaktbetjentkårens aflöningsförhållanden till mera likhet med tjenstemännens
genom fördelning af den egentliga aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar
jemte ålderstillägg samt inskränkning af traktamentsersättningarna
till vissa grupper af vaktbetjente, beträffande hvilka
deras ambulerande verksamhet eller andra särskilda omständigheter
kunde göra sådan extra ersättning af nöden. Genom en sådan omreglering
skulle visserligen mindre än för närvarande kunna tagas hänsyn
till olika lefnadskostnader på olika platser, men den fördel skulle vinnas,
att postvaktbetjente bättre än nu vore fallet kunde på förhand beräkna sina
inkomster och veta, när förbättring deri, om de väl skötte sina befattningar,
vore med säkerhet att förvänta. Generalpoststyrelsen har ock
genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 1 juli 1898 erhållit bemyndigande
att utarbeta och till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag i
förevarande hänseende; och har styrelsen med anledning häraf nu
anfört följande.
57
Sjunde hufvudtiteln.
Genom nådiga brefvet den 19 september 1884, föranledt af den
reglering, som från och med år 1885 skulle enligt gifna bestämmelser
genomföras i fråga om vaktbetj entes aflöningsförhållanden och deras
sammanförande till en tjenstgöringsklass, vore bestämdt, att beloppet
af det traktamente, som finge vaktbetj ent vid postverket tillerkännas,
skulle högst utgöra två kronor för dag; att generalpoststyrelsen egde
att inom nämnda maximibelopp bestämma storleken af traktamentet
för en hvar vaktbetjent särskild^ samt att till de vaktbetjente, som
gjorde tjenst å bantåg och dervid på eget ansvar expedierade post,
liksom oek till de vaktbetj ente, som tjenstgjorde å linien Malmö—
Köpenhamn, finge, der sådant pröfvades skäligt, utbetalas ett tilläggstraktamente
af högst en krona för dag utöfver det traktamente, som eljest
skolat vederbörande tillkomma. Sedermera vore genom nådiga brefvet
den 28 maj 1897 medgifvet, att dessa särskilda bestämmelser om traktamente
för vaktbetj ente, som tjenstgjorde å linien Malmö—Köpenhamn,
äfven finge tillämpas för vaktbetjente å linien Trelleborg-—Sassnitz.
Dagtraktamentet, hufvudsakligen beroende af tjenstgöringens art
samt tjenstgöringsorten, hade intill 1896 års utgång, med undantag för
Stockholm, Göteborg och Malmö, utgjort i regeln minst 85 öre för
vaktbetj ente, stationerade söder om Dalelfven, och 1 krona för vaktbetj
ente norr om Dalelfven, men detta minimitraktamente blef, sedan
på Eders Kongl. Maj:ts förslag Riksdagen medgifvit dertill erforderliga
medel, från 1897 års början höjdt till 1 krona för vaktbetjente söder
om Dalelfven och till 1 krona 15 öre för vaktbetjente norr om Dalelfven.
För vaktbetjente vid Stockholms, Göteborgs och Malmö postkontor
åter vore traktamentena iippdelade i vissa klasser med ett ungefärligt
lika antal i hvarje klass, hvadan vaktbetj ent der uppflyttades
från klass till klass i mån af ledighet. Denna klassindelning hade
derigenom kommit att verka imgefär såsom ålderstillägg, dock med
den skilnad att tidpunkten för ernåendet af högre traktamentsklass
icke kunde på förhand beräknas. Brefbärareförmännen i Stockholm, som
för närvarande utgjorde 35 eller en för hvarje brefbäraredistrikt, åtnjöte
tillika en af traktamentsanslaget utgående tilläggsaflöning af 10 kronor
1 månaden eller 120 kronor om året. Lön och maximitraktamente,
2 kronor, motsvarade en årsinkomst af 1,230 kronor eller, med intjent
ålderstillägg å 100 kronor, 1,330 kronor, under det att lön och minimitraktamente,
ålderstillägget oberäknadt, upp ginge för vaktbetjente norr
om Dalelfven till 919 kronor 75 öre och för de söder om Dalelfven
stationerade till 865 kronor. Till de nämnda aflöningsförmånerna komme
ock uniformsbeklädnad.
Bill. till Rilcsil. Prut. 18''JD. 1 Sund. 1 Afd.
8
58
Sjunde hufvudtiteln.
Redan på nu rådande förhållanden kunde, enligt generalpoststyrelsens
förmenande, grundas en öfverföring af traktamente från omkostnadsstaten
till aflöningsstaten och detta traktamentes omsättningtill
det slag af aflöning det närmast liknade,4 nemligen tj enstgöringspenningarne.
En utveckling af de klassindelningar, som beträffande
traktamentsbeloppet redan funnes för vaktbetjente vid Stockholms,
Göteborgs och Malmö postkontor, syntes emellertid styrelsen böra ske
med undvikande af den nuvarande olägenheten, att icke ernåendet af
högre klass kunde på förhand beräknas. Då denna olägenhet bäst
kunde undvikas genom att låta traktamentsförhöjningen öfvergå till
tjenstgöringspenningar och såsom sådana taga formen af ålderstillägg,
har styrelsen ansett frågan om förändradt aflöningssätt för postvaktbetjente
böra lösas på det sätt, att vaktbetjente, med frånseende af
de enligt äldre aflöningsbestämmelser ännu qvarstående tre vaktmästare,
indelas i tre lönegrader med en för alla lika, pensionsrätten bestämmande
lön, bestående af nuvarande lönen 500 kronor samt det redan
bestämda ålderstillägget dertill 100 kronor, eller tillhopa 600 kronor,
äfvensom tjenstgöringspenningar och till tjenstgöringspenningarne hörande
ålderstillägg.
Till l:a lönegraden skulle hufvudsakligen höra vaktbetjente, ananstälda
vid postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö, äfvensom
de vid jernvägsposten tjenstgörande betjente, som stationerades å någon
af dessa orter. Aflöningen för dessa skulle blifva lägst 1,000 kronor,
högst 1,400 kronor.
I 2:a lönegraden skulle placeras de vaktbetjente, hvilka vore
stationerade norr om Dalelfven eller på grund af särskilda omständigheter
borde med dessa i aflöningsvilkor likställas. Desse skulle i aflöning
erhålla lägst 900 kronor, högst 1,350 kronor. Till 3:e lönegraden skulle
höra öfrige vaktbetjente med en aflöning af lägst 900 kronor, högst
1,300 kronor.
Alla vaktbetjente å samma ort skulle emellertid, så vidt ske kunde,
tillhöra samma lönegrad. De från äldre stat qvarstående vaktmästarne
skulle vid sina nuvarande aflöningsförmåner bibehållas, för så vidt de
icke anmälde sig att öfvergå såsom vaktbetjente å den nya aflöningsstaten.
Dagtraktamentet såsom aflöningsform skulle upphöra och allenast
så stort dagtraktamente tilldelas de å vissa jernvägs- eller ångbåtslinier
tjenstgörande vaktbetjente, att detta traktamente kunde anses
motsvara de särskilda kostnader, som dessas innehafvande befattningars
ambulanta beskaffenhet ansåges förorsaka.
59
Sjunde hufvudtiteln.
De till tjenstgöringspenningarne hörande ålderstillägg skulle blifva
fyra å 100 kronor att tillträdas efter resp. 5, 10, 15 och 20 års väl
vitsordad tjenstgöring i ordinarie befattning, dock så att icke i något
fall dessa ålderstillägg finge utgå för tiden före 1900 års början eller
den tjenstetid beräknas, som förflutit före 1885 års ingång, med hvilket
sistnämnda år bestämmelserna om de nu gällande lönevilkoren trädt i
kraft. För dem, som redan intjenat det redan medgifna, å lönen belöpande
ålderstillägget, skulle detsamma anses ingå i den nu enligt
förslaget förhöjda lönen, hvadan bestämmelserna om detta ålderstillägg
skulle med inträdande af de nya aflöningsförhållandena anses upphäfda.
Då emellertid, med tillämpning af nu ifrågastälda nya aflöningsvilkor
för postvaktbetjente, skulle inträffa, att med år 1900 icke alla komme
att genom den nya aflöningen erhålla full godtgörelse för hvad de
enligt nu gällande aflöningsvilkor egde uppbära, hade det synts generalpoststyrelsen
billigt, att de vaktbetjente, som sålunda icke erhölle full
godtgörelse, hölles för aflöningsskilnaden skadeslöse från traktamentsanslaget
genom personliga aflöningstillägg, hvilka dock skulle upphöra,
så snart genom intjenta ålderstillägg godtgörelsen ernåddes. Den utgift,
som deraf förorsakades, blefve dock hvarken af någon större betydenhet
eller långvarig, enligt hvad framginge af de under traktamentsanslagets
behandling af styrelsen gjorda beräkningar.
Med 1898 års ingång inrättades med Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens
begifvande 150 nya vaktbetjentbefattningar för ‘att åt extra
vaktbetjente bereda en något tidigare befordran till ordinarie befattning.
Det beräknades då, att efter dessa nya befattningars tillsättande skulle
komma att återstå 81 obefordrade af dem, som i slutet af oktober månad
1896 varit i full tjenstgöring. Posttrafikens stora utveckling hade
emellertid kräft inrättandet sedan dess af en mängd nya extra vaktbetjentbefattningar,
så att enligt beräkningar uppgjorda sistlidne höst, då
infordrade uppgifter lemnats rörande de extra vahtbetjenternas göromål
och tjenstgöringstid, det kunde anses, att för närvarande omkring 300
extra vaktbetjente vore i full tjenstgöring. Under innevarande år måste
efter all sannolikhet ytterligare ett afsevärdt antal extra vaktbetjente
i full tjenstgöring anställas, och om icke befordringsutsigterna skulle
ånyo allt för mycket försämras, erfordrades, att de ordinarie vaktbetjenternas
antal fortfarande tid efter annan ökades. Af sådan anledning
har generalpoststyrelsen funnit sig nödsakad att ånyo hemställa
om inrättande af ett antal nya vaktbetjentbefattningar. Detta antal
har styrelsen ansett sig böra inskränka till 112, hvarigenom antalet
»andra vaktbetjente» skulle komma att uppgå till ett jemnadt tal af
60
Sjunde hnfvudtiteln.
1,050. Af dessa 1,050 vaktbetjente skulle 450 tillhöra l:a lönegraden
med 600 kronor i lön och 400 kronor i tjenstgöringspenningar, 200
tillhöra 2:a lönegraden med 600 kronor i lön och 350 kronor i tjenstgöringspenningar
samt 400 tillhöra 3:e lönegraden med 600 kronor i
lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar, hvarjemte, såsom förut
nämnts, till hvarje lönegrad skulle höra fyra ålderstillägg, hvart och
ett å 100 kronor. Härigenom skulle, oafsedt tilläggsaflöningen till
bref bärareförmännen i Stockholm, aflöningen för vaktbetjent uppgå i
l:a lönegraden till högst 1,400 kronor eller till 70 kronor mer, än
den för närvarande med ett maximitraktamente af 2 kronor kunde nå;
i 2:a lönegraden till lägst 950 kronor, hvilket belopp öfverstege den
nuvarande minimiaflöningen för vaktbetjente norr om Dalelfven med
30 kronor 25 öre, samt i 3:e lönegraden till lägst 900 kronor eller
35 kronor högre än den nu till vaktbetjente söder om Dalelfven utgående
minimiaflöningen.
Mängden af vaktbetjente föranledde visserligen, att den förhöjning,
som genom generalpoststyrelsens nu framlagda regleringsförslåg
skulle komma en del vaktbetjente till godo, sammanlagd uppginge till
ett afsevärdt belopp, men det syntes styrelsen, att aflöningsförhöjningen,
med hvilken på det hela mera afsåges en utjemning af nu rådande många
aflöningsgrupper, vore väl berättigad för vinnande af förmånen af mera
fasta aflöningsformer än de nu varande.
Då de extra v äkthet] enterna plägade befordras till ordinarie i tur
efter tjenstgöringstiden såsom extra, när icke särskilda omständigheter
annat föranledde, kunde det, på sätt genéralpoststyrelsen erinrar, med
de ordinaries indelning i skilda lönegrader inträffa, att vakans uppstode
i annan lönegrad än den, som den befordrade skulle erhålla med
hänsyn till den tjenstgöring, han redan bestrede, och den ort, der
han vore stationerad. Att emellertid då förflytta honom till sådan
tjenstgöring, der han skulle blifva berättigad till den lönegrad, hvari
vakans uppstått, skulle i de flesta fall icke vara lämpligt och understundom
icke ens låta sig göra. Under sådana förhållanden vore det
visserligen enligt generalpoststjrrelsens åsigt en fördel, om antalet i
hvarje lönegrad icke vore på förhand alldeles bestämdt och om tjenstgöringspenningarne,
som åtskilde de tre lönegraderna från hvarandra,
vore förslagsanslag, så att styrelsen kxmde i sådana fall för den befordrade
bestämma lönegrad efter omständigheterna. Styrelsen hade dock
ansett sig icke kunna föreslå sådan bestämmelse, utan hade i stället hemstält,
att det måtte medgifvas styrelsen att i sådana fall tillsätta befattningen
i lägre lönegrad, än der vakansen funnes, om saken derigenom
61
Sjunde hufvudtiteln.
kunde ordnas, eller ock vara styrelsen obetaget tillsätta befattningen i
den lönegrad vakansen tillhörde, med rätt för den befordrade att, så
snart ledighet uppstode i den lönegrad, dit han rätteligen borde höra,
uppflyttas i denna lönegrad.
Generalpoststyrelsen omförmäler vidare, hurusom i en till styrelsen
inkommen petition »Sveriges postvaktbetjenteförening» anhållit om förändrade
lönevilkor och dervid i hufvudsak åberopat det förslag, som
ombud för femte svenska postvaktbetjentmötet förut ingifvit och hvarom
styrelsen, på erhållen nådig remiss, haft tillfälle att redan den 23
november 1896 yttra sig.
Den af generalpoststyrelsen föreslagna löneregleringen för de i
postverkets tjenst anstälde vaktbetjente synes mig innebära en förbättring
af det nu rådande aflöningssystemet. Särskildt framgår af
hvad styrelsen i detta ämne anfört, att dagtraktamente såsom aflöningsform
för postvaktbetjente i regeln icke är tillfredsställande och att denna
aflöningsform bör, med det af styrelsen angifna undantag för de å
vissa jern vägs- eller ångbåtslinier tjenstgörande vaktbetjente, upphöra.
Någon befogad anmärkning torde ej heller kunna göras mot de föreslagna
nya aflöningsbeloppen, då den löneförhöjning, som genom regleringen
skulle komma en del vaktbetjente till godo, icke kan anses vara
annat än väl behöflig. Hvad styrelsen föreslagit i afseende å den nya
löneregleringens genomförande och tillämpning synes mig ock böra
vinna godkännande.
Af hufvudsakligen enahanda skäl, som förut anförts i fråga om
inrättandet af nya ordinarie tjenstår inom postverkets tjenstemannakår,
eller det påtagliga missförhållandet mellan ordinarie och extra ordinarie
personal med sinsemellan lika tjenstgöring samt den ringa utsigten för
de extra ordinarie att vinna befordran till ordinarie befattning, finner
jag, äfven i afseende å vaktbetjentkåren, inrättande af ett afsevärdt
antal nya ordinarie befattningar vara af behofvet påkalladt. Det af
generalpoststyrelsen föreslagna antalet nya befattningar synes mig med
hänsyn till dessa skäl icke vara för högt tilltaget.
Jag tillstyrker derföre hvad generalpoststyrelsen i nu förevarande
afseende hemstält.
Å anslaget till aflönande afl poststationsföreståndare hafva, enligt
hvad generalpoststyrelsen meddelar, utgifterna uppgått i runda tal år
1897 till 594,200 kronor samt under perioden 1 oktober 1897—30 september
1898 till 607,200 kronor, under det att anslaget i gällande stat
upptagits till förslagsvis 610,000 kronor. Då sistnämnda anslagsbelopp
således redan vore nästan helt disponeradt, erfordrades ett tillägg till
62
Sjunde hufvudtiteln.
detsamma för att möta de ökade utgifter, som komme att uppstå
dels genom ökning i antalet poststationer under åren 1899 och 1900,
dels ock genom nödvändigheten att, i mån af ökadt arbete å poststationerna,
medgifva den arfvodesförhöjning, som för stationernas skötande
af lämplig personal kunde finnas behöflig. För den skull har
generalpoststyrelsen ansett detta anslag icke kunna sättas lägre än till
630,000 kronor, hvilket innebär en förhöjning af 20,000 kronor.
Härvid har jag icke något att erinra.
Beträffande anslaget till aflönande afl extra biträden vid distriktsförvaltningarna
och postanstalterna, hvilket i gällande stat upptagits till
förslagsvis 575,000 kronor, bär generalpoststyrelsen meddelat, att utgifterna
å anslaget uppgått i runda tal år 1897 till 636,600 kronor
samt under perioden 1 oktober 1897—30 september 1898 till 629,400
kronor. Utgifterna under sistnämnda period hade således blifvit lägre
än under år 1897 och detta hade sin orsak deri, att med 1898 års
ingång tillkommit 75 nya postexpeditörsbefattningar, till hvilka befordrats
en del äldre biträden med högre arfvode än det, som kommit
nyantagna biträden till del, samt att antalet nyantagna extra biträden
varit färre än de genom befordran uppkomna vakanserna. I och för
sig skulle dessa omständigheter visserligen hafva bort leda till mindre
utgifter, än nu blifvit fallet, men fortsatt reglering af de äldre extra
biträdenas arfvoden å postkontoren enligt, den derför af Eders Kongl.
Maj:t och Riksdagen redan gillade plan hade verkat, såsom beräknadt
varit, till ökade kostnader, hvartill ock i sin mån bidragit de kostnader,
som å anslaget förorsakats genom vikariatsförordnanden för beredande
af semester åt de nya postexpeditörerna. Nyss nämnda reglering
innebure beträffande manliga extra biträden å postkontoren, att
dessa, i regeln börjande med ett årsarfvode å 900 kronor, skulle hvart
tredje år erhålla en förhöjning af 150 kronor å arfvodet, hvilket derigenom
skulle komma att successive höjas till 1,050 kronor, 1,200
kronor, 1,350 kronor och 1,500 kronor som maximum. Denna reglering
genomfördes med 1897 års ingång och redan då hade det varit
afsedt, att enahanda reglering skulle utverkas äfven för de extra biträden,
som tjenstgjorde i jernvägspostkupé eller å vissa ångbåtslinier,
men denna senare regleringsfråga hade undanskjutits, enär den måste
sättas i samband med en omreglering af de till dessa extra biträden
utgående dagtraktamenten, för hvilka åter bestämmelserna ansågos icke
böra rubbas utan att samtidigt reglera traktamentsbestämmelserna för
de i jernvägspostkupé eller å vissa ångbåtslinier tjenstgörande ordinarie
postexpeditörerna. Dessa åter hade i sina dagtraktamenten äfven
63
Sjunde hufvudtiteln.
godtgörelse för den uppbördsprovision, hvaraf de, i motsats mot deras
jemnstälde å postkontoren, icke vore i åtnjutande, och en nedsättning
af deras traktamente borde för den skull icke ske, med mindre de på
annat sätt godtgjordes för den mistade uppbördsprovisionen. Men då
generalpoststyrelsen nu framlagt förslag till uppbördsprovisionens fixering
och det hinder, som förut före funnits att reglera arfvodena för de
å jernväg och vissa ångbåtslinier tjenstgörande extra postbiträdena,
således upphörde, derest fixeringsförslaget godkändes, hade generalpoststyrelsen
ansett sig nu böra upptaga frågan om sådan reglering och i
sammanhang dermed jemväl reglering af bestämmelserna om traktamenten
så väl för den ordinarie som för den extra posttjenstemannapersonalen
å dessa så kallade ambulanta postanstalter.
En sådan reglering innebure hufvudsakligast en utjemning eller
rättvisare fördelning af inkomsterna än den, som hittills kunnat vinnas,
samt skulle till och med komma att leda till minskade kostnader för
postverket, i det att å åtskilliga linier årsaflöningen särskild! för de
extra biträdena skulle blifva mindre än för närvarande; och om den
besparing, som genom regleringen skulle för postverket uppkomma, hade
generalpoststyrelsen under behandlingen af anslaget till traktamenten
för tjenstemän i jernvägspostkupé framlagt kalkyl. Men å det nu ifrågavarande
anslaget till aflönande af extra biträden skulle naturligtvis
regleringen medföra ökade utgifter, enär de extra biträden, som tjenstgjorde
i jernvägspostkupé och å vissa ångbåtslinier, enligt nu gällande
bestämmelser både ett årsarfvode af allenast 450 kronor. Utom den
rättvisare fördelning af aflöningsbeloppen, som genom en sådan reglering
skulle ernås, komme äfven den fördel att vinnas, att aflöningsvilkoren
blefve lika för hela den af generalpoststyrelsen antagna extra
posttj enstemannapersonalen.
Genomförandet af den föreslagna arfvodesregleringen för de nuvarande
extra postbiträdena å jernväg och å vissa ångbåtslinier skulle,
enligt gjorda beräkningar, medföra en ökad utgift å anslaget i fråga
af omkring ................................................................................ kronor 106,400: —
utöfver hvad som, med bibehållande af rru gällande
bestämmelser, beräknats för samtliga af styrelsen
antagna extra biträden, med undantag af dem,
som, oberoende af den nu föreslagna tillökningen
i antalet postexpeditörer, kunde antagas blifva
under år 1899 befordrade till ordinarie, eller
omkring ............................................................... „ 469,800: -
Transport kronor 576,200: —
64
Sjunde hufvudtiteln.
Transport kronor 576,200: —
hvartill borde läggas:
dels kostnader, som uppstode genom s. k. dispositionsanslag
för sådana extra biträden, som ej antoges
direkt af generalpoststyrelsen, samt för beredande
af semester åt den ordinarie tjenstemannapersonalen
vid distrikts- och lokalförvaltningarna
................................................................................
dels ock det belopp, som beräknats erforderligt till
arfvoden åt nya extra biträden, i den mån ökad
posttrafik gjorde anställning af sådana behöflig,
men detta belopp....................................................................
hade beräknats kunna, derest 293 extra biträden
vunne befordran genom tillsättandet af de begärda
nya postexpeditörsbefattningarna, minskas
med omkring......................................................................
hvadan generalpoststyrelsen hemstält, att anslaget
måtte upptagas till förslagsvis....................................
innefattande en minskning med kronor 170,000.
„ 113,000: —
„ 50,000: —
kronor 739,200: —
„ 334,200: —
kronor 405,000: —
Vidkommande anslaget till ålder stillägg hemställer generalpoststyrelsen,
att detta anslag måtte höjas med 152,000 kronor eller från
340,000 kronor till 492,000 kronor samt framhåller dervid, hurusom
utgifterna å denna anslagstitel naturligtvis till beloppet väsentligt påverkades
af de bestämmelser, som gåfves beträffande rätt för tjensteman
att vid befordran få tillgodoräkna sig den tid, han innehaft förutvarande
befattning. För närvarande vore i detta afseende, enligt nådiga brefvet
den 4 juni 1886, beträffande lokalstaten inom postverket föreskrifvet,
att föreståndare för 2:a, 3:e och 4:e klassernas postkontor äfvensom
kontrollörer finge i fråga om ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som
förflutit från tillträde till någon af dessa befattningar, samt att föreståndare
för 5:e och 6:e klassernas postkontor äfvensom postexpeditörer
finge tillgodoräknas den tid, som förflutit från tillträde till befattningsåsom
postförvaltare af 5:e eller lägre klass eller till befattning såsom
postexpeditör. Bestämmelser i enahanda syfte erfordrades ock fortfarande
vid tillämpning af den nu föreslagna aflöningsstaten. I motsatt
fall skulle nemligen inträffa, att den tjensteman, som i en viss klass
eller grad intjenat båda ålderstilläggen och i några fäll till och med
65
Sjunde hufvudtiteln.
endast ett af dem, skulle efter befordran till närmast högre klass
eller grad komma i en sämre ställning med afseende å löneinkomster, än
den han förut intagit, derest han icke berättigades att under någon form
räkna sig till godo den tid, han tjenstgjort i den lägre klassen eller
graden. Med afseende härå hade generalpoststyrelsen ansett bestämmelser
böra meddelas af ungefär enahanda slag som de nu gällande beträffande
rätt för tjensteman att vid befordran i vissa fall få tillgodoräkna sig
den tid lian innehaft förutvarande befattning, och detta så mycket
hellre som den lönereglering, hvilken nu vore ifrågastäld, hemtade sin
orsak från önskan att uppbördsprovisionen måtte upphöra och således
icke borde rubba nu gällande regler för ålderstilläggs åtnjutande i
annan mån, än som af uppbördsprovisionens förändring till fast aflöning
kunde föranledas.
Då generalpoststyrelsens regleringsförslag i öfrigt ganska nära
anslöte sig till den reglering, som föreslagits af den förut omnämnda
post- och telegrafkomitén, har styrelsen ock i denna del ansett sig
kunna i hufvudsak upptaga bemälda komités förslag och har, med
ledning deraf, vid beräkning af ålderstilläggsanslaget för år 1900 utgått
från den förutsättningen, att i fråga om rätten till ålderstillägg tjenstemännen
å lokalstaten uppdelades i vissa grupper, i det att nemligen
postdirektörer ansåges utgöra första eller högsta gruppen,
postförvaltare af l:a klass ansåges utgöra andra gruppen,
postförvaltare af 2:a klass ansåges utgöra tredje gruppen,
postförvaltare af 3:e klass och kontrollörer af l:a grad ansåges
utgöra fjerde gruppen,
postförvaltare af 4:e klass och kontrollörer af 2:a grad ansåges
utgöra femte gruppen,
postförvaltare af 5:e klass och kontrollörer af 3:e grad ansåges
utgöra sjette gruppen,
postförvaltare af 6:e klass ansåges utgöra sjunde gruppen, samt
postförvaltare af 7:e klass och postexpeditörer af alla grader
ansåges utgöra åttonde gruppen;
och skulle tjenstemännen vid befordran från en grupp till annan få
tillgodoräkna sig den tid, de tillbragt i de två närmast lägre grupperna.
Postdirektörerne åtnjöte för närvarande intet ålderstillägg, och
postförvaltarne i nuvarande 2:a och 3:e klasserna samt kontrollörerne
hade sig tilldeladt allenast ett ålderstillägg, hvarförutom postförvaltarne
i den nuvarande 4:e klassen visserligen hade två ålderstillägg, men å
allenast 300 kronor hvardera. Deremot skulle, enligt det af generalpoststyrelsen
nu uppgjorda regleringsförslaget, samtlige postdirektörer,
Bih. HU Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 9
66 Sjunde hufvudtiteln.
postmästare och kontrollörer äfvensom postexpeditörer erhålla två ålderstillägg,
hvartdera å 400 kronor, eller för den föreslagna 3:e postexpeditörsgraden
200 kronor.
Med anledning af den omflyttning, som enligt förslaget egt rum,
beträffande den klass vissa postkontor skulle tillhöra, erfordrades ett
öfvergångsstadgande derom, att tjensteman, som före 1899 års utgång
tillträdt ordinarie befattning å postverkets lokalstat, skulle, i fråga om
rätt till ålderstillägg, anses hafva vid detta tillträde inträdt i den aflöningsgrupp,
som befattningen från 1900 års början tillhörde.
Af de förhöjda äfvensom af de föreslagna nya ålderstilläggen
för tjenstemännen borde, likasom af de nu redan till tjenstemännen
utgående, tre fjerdedelar anses tillhöra lönen och en fjerdedel tjenstgöring8penningarne.
Det nu till vaktbetjente utgående ålderstillägget
å 100 kronor skulle, såsom förut nämnts, upphöra och redan vid tillträdet
till befattningen ett motsvarande belopp ingå i lönen, hvaremot
de för vaktbetjente nu föreslagna nya ålderstilläggen skulle behandlas
såsom tjenstgöringspenningar.
Sammanhängande med frågan om ålderstilläggen och den i sådant
afseende föreslagna grupperingen af tjenstemän vore ock frågan, i
hvad mån befordran till viss postanstalt, viss klass eller viss grad
borde ske. I sådant afseende syntes det generalpoststyrelsen vara
lämpligast, att postdirektörer hädanefter som hittills utnämndes till
förvaltare af viss anstalt; att postförvaltare vid l:a, 2:a, 3:e och
4:e klassens postkontor fortfarande utnämndes till postförvaltare å
viss ort med skyldighet emellertid att vara underkastade förflyttning
inom vederbörande klass; att öfriga postförvaltare utnämndes till viss
klass; att kontrollörer utnämndes till viss grad, men att postexpeditörer
antoges utan angifvande af grad. Vaktbetjente borde å vaktbetjentbefattuing
anställas utan angifvande af viss lönegrad, enär i motsatt
fall möjligheten att förflytta dem från en ort till annan skulle väsentligt
försvåras. Med vaktbetjents förflyttning skulle nemligen följa, att
han blefve efter omständigheterna uppflyttad eller nedflyttad till den
lönegrad, han i den nya anställningen borde tillhöra.
Hvad generalpoststyrelsen under förestående två anslagsrubriker
föreslagit och som i väsentlig mån förauledes af och står i mer eller
mindre omedelbart sammanhang med förut omförmälda löneregleringsförslag
föranleder icke någon erinran från min sida.
Under förutsättning af nådigt bifall till den af generalpoststyrelsen
föreslagna lönereglering för tjenstemän och betjente vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar, har styrelsen med anslutning till förut
i ämnet gifna föreskrifter afgifvit förslag till de vilkor och bestämmelser,
Sjunde hufvudtiteln. 67
som böra gälla beträffande de nya löneförmånernas åtnjutande, och
har styrelsen i detta afseende hemstält,
dels att beträffande åtnjutande af de för postdirektörer, postmästare,
kontrollörer och postexpeditörer föreslagna aflöningsförmåner,
i och med hvilkas tillgodonjutande skulle upphöra den rätt till uppbörds-
och frimärkesprovision af postmedel eller till ersättning för
mistning af sådan provision, som nu tillkomme desse tjenstemän, måtte
fastställas följande vilkor och bestämmelser, nemligen:
att med tjenst af ifrågavarande slag ej må förenas annan tjenst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat — befattning i telegrafverket
likväl undantagen — och ej heller annan tjenstebefattning, som finnes
vara hinderlig för tjenstgöringen vid postverket;
att postmästare, kontrollörer och postexpeditörer skola vara skyldiga
underkasta sig den förflyttning till annan tjenstgöringsort, som kan
varda dem i behörig ordning ålagd;
att postdirektörer, postmästare, kontrollörer samt första och andra
gradens postexpeditörer må kunna tillerkännas två ålderstillägg, hvartdera
å 400 kronor, och postexpeditörer i tredje lönegraden två ålderstillägg,
hvartdera å 200 kronor;
att i fråga om rätt till ålderstillägg desse tjenstemän skola anses
tillhöra följande åtta grupper, nemligen:
första gruppen: postdirektörer;
andra gruppen: postmästare af l:a klassen;
tredje gruppen: postmästare af 2:a klassen;
fjerde gruppen: postmästare af 3:e klassen och kontrollörer af
l:a graden;
femte gruppen: postmästare af 4:e klassen och kontrollörer af
2:a graden;
sjette gruppen: postmästare af 5:e klassen och kontrollörer af
3:e graden;
sjunde gruppen: postmästare af 6:e klassen; samt
åttonde gruppen: postmästare af 7:e klassen och postexpeditörer
af alla grader;
att tidpunkten, då tjensteman kan komma i åtnjutande af första
ålderstillägget, skall inträda fem år, och tidpunkten, då han kan komma
i åtnjutande af andra ålderstillägget, tio år efter det han tillträdt
innehafvande tjenst eller tjenst, tillhörande någondera af de två närmast
lägre grupperna;
att tjensteman, som före 1899 års utgång tillträdt tjenst af ifrågavarande
slag, skall, i fråga om rätt till ålderstillägg efter nyssnämnda
68
Sjunde hufvudtiteln.
tidpunkt, anses hafva vid detta tillträde inträdt i den aflöningsgrupp,
Bom befattningen från 1900 års början tillhör;
att för öfrigt, hvad hvart och ett af de omförmälda ålderstilläggen
angår, skall iakttagas: att tjensteman under mera än fyra femtedelar
af den tjenstetid, som erfordras för att‘vinna rätt till ålderstillägget,
bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan tjenst vid postverket,
dock att härvid ej må föras honom till last den tid han må
hafva åtnjutit semester; att hans tjenstgöring under denna tid skall
hafva varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas; samt att den högre
aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter
det, hvarunder den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd, dervid
emellertid postmästare vid postkontor, som i förslaget till aflöningsstat
för år 1900 upptagits i l:a, 2:a, 3:e eller 4:e klass, äfvensom kontrollör
bör tillgodoräknas den tid, som före de nu föreslagna bestämmelsernas
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattning såsom
föreståndare för postkontor af nuvarande 2:a, 3:e eller 4:e klass eller
till befattning såsom kontrollör, samt postmästare vid postkontor, som
i förslaget till aflöningsstat för år 1900 upptagits i 5:e, 6:e eller
7:e klass, äfvensom postexpeditör bör tillgodoräknas den tid, som
före de nu föreslagna bestämmelsernas trädande i kraft förflutit från
hans tillträde till befattning såsom föreståndare för postkontor af
nuvarande 5:e eller 6:e klass eller till befattning såsom postexpeditör;
hvarjemte postmästare vid postkontor, som i förslaget till aflöningsstat
för år 1900 nedflyttats från nuvarande 4:e till lägre klass, bör tillgodoräknas
den tid, som före de nu föreslagna bestämmelsernas trädande i
kraft förflutit från hans tillträde till postmästare-, kontrollörs- eller
postexpeditörsbefattning;
att likväl tjensteman, som, då han intjenat stadgad tid för erhållande
af ålderstillägg, redan uppnått den lefnads- och tjensteålder, som
berättigar honom till pension å postverkets stat, icke må samma ålderstillägg
tillträda;
att af ålderstilläggen tre fjerdedelar skola anses tillhöra tjenstemans
lön och en fjerdedel hans tjenstgöringspenningar;
att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst 35
år varit i statens tjenst, vara förpligtad att, med oafkortad lön såsom
pension, från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller generalpoststyrelsen,
der det tillkommer geueralpoststyrelsen att afskedet utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå; skolande
dylik pension utgå af postmedel, i den mån den afskedade tjenstemannen
Sjunde hufvudtiteln. 69
icke enligt gällande bestämmelser eger att erhålla pension från civilstatens
pensionsinrättning;
att semester må af tjensteman vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
åtnjutas en månad årligen, i den mån sådant i vederbörlig
ordning pröfvas kunna ske utan hinder för göromålens gång;
att tjensteman, som har sig anförtrodd uppbörd, skall vara pligtig
att å tid af året, som af vederbörande öfverordnade myndighet bestämmes,
begagna sig af ifrågavarande semester;
att tjensteman af lägre grad skall, när sådant erfordras för beredande
af semester, vara skyldig att, om han förordnas till högre
befattning vid distrikts- eller lokalförvaltning, densamma bestrida mot
åtnjutande allenast af den honom eljest tillkommande aflöning, dock
ej längre tid än sammanlagdt tre månader under ett och samma
kalenderår;
att qvinna, för hvilken i behörig ordning utfärdats förordnande
att tills vidare vara postexpeditör eller postmästare, skall, så länge hon
innehar sådan befattning, vara i fråga om ålderstillägg och semester
likstäld med man, som innehar ordinarie dylik befattning;
att en hvar, som med eller efter 1900 års ingång tillträder befattning
såsom postdirektör, postmästare, kontrollör eller postexpeditör,
skall vara pligtig att underkasta sig nu föreslagna vilkor och bestämmelser;
samt
att till de innehafvare af nuvarande postdirektörs-, postmästare-,
kontrollörs- och postexpeditörsbefattningar, hvilka icke vilja underkasta
sig nyssberörda vilkor och bestämmelser samt icke lagligen kunna
dertill förbindas, aflöningsförmåner skola utgå efter hittills stadgade
grunder;
dels ock att i fråga om åtnjutande af de för andra vaktbetjente
vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar än de tre från äldre
stat qvarstående vaktmästarne nu föreslagna aflöningsförmåner måtte,
med upphäfvande af nuvarande rätt till ålderstillägg, fastställas följande
vilkor och bestämmelser, nemligen:
att, i fråga om rätt till ålderstillägg efter 1899 års utgång, vaktbetjent
må kunna tillerkännas fyra ålderstillägg till tjenstgöringspenningarne,
hvart ålderstillägg å 100 kronor, att tillträdas resp. 5,
10, 15 och 20 år efter det han tillträdt ordinarie postvaktbetjentbefattning,
med iakttagande likväl att vaktbetjent, som å befattningen antagits
före utgången af år 1899, icke må för att komma i åtnjutande
af ifrågavarande förmån tillgodoräknas tid, som förflutit före hans tillträde
till den från och med år 1885 faststälda aflöningsstat för vaktbetjente
vid postanstalterna;
70 Sjunde hufvudtiteln.
att i öfrigt, beträffande vaktbetjentes rätt till ålderstillägg äfvensom
i fråga om innehafvande af annan befattning, förflyttning till annan
tjenstgöringsort samt afgång från vaktbetjentbefattningen med pension,
skola i alla tillämpliga delar gälla de vilkor och bestämmelser, som
ofvan föreslagits i afseende å tjenstemän vid postverkets distrikts- och
lokalförvaltningar; samt
att, derest vid tillsättande af vaktbetjentbefattning, hvars föregående
innehafvare åtnjutit aflöning i första eller andra lönegraden,
den, som å befattningen antages, anses icke böra placeras å ort eller
i syssla, för hvilken den lediga aflöningen är afsedd, styrelsen må ega
att, tills vidare och intill dess ledighet inom vederbörlig lönegrad uppstår
samt med disponerande i sådant hänseende af erforderlig andel
af den lediga aflöningen, tilldela den till befattningen antagne aflöning
i lägre lönegrad.
De af generalpoststyrelsen sålunda föreslagna vilkor och bestämmelser
finner jag vara af beskaffenhet att i allt hufvudsakligt böra
bifallas, dock att då, i händelse af bifall till hvad jag under aflöningsstaten
tillstyrkt, åldérstilläggen för postexpeditörerna af tredje lönegraden
skulle blifva hvartdera 150 kronor, ålderstilläggen för dessa
tjensteinnehafvare böra upptagas med nyssnämnda belopp i stället för
de af generalpoststyrelsen föreslagna beloppen. I detta sammanhang
anser jag mig äfven böra erinra, att den på Eders Kong!. Maj:ts
pröfning beroende frågan om ordnande af pensionsväseridet för civile
tjensteinnehafvare och om sådan ändring i tjensteinnehafvarnes vid
postverket pensionering, att denna skulle komma att i sin helhet bestridas
af postmedlen, nu befinner sig i det skick, att nådig proposition
i ämnet torde kunna till innevarande års Riksdag aflåtas, samt att,
derest nya bestämmelser i anledning deraf komma till stånd, dessa
naturligtvis böra vinna tillämpning äfven i fråga om de innehafvare
af befattningar vid postverket, hvilka komma att tillträda aflöning
enligt den nya staten. Jag finner mig ock nu böra betona angelägenheten
af, att pensioneringen af poststatens tjenstemän och betjente
kommer att bestridas af postverkets medel och ej, såsom för närvarande
är förhållandet, äfven från civilstatens pensionsinrättning,
hvilken, då den, efter hvad ådagalagdt är, ej utan kapitalförlust kan
bestrida de nu derifrån utgående pensionsbelopp, än mindre lärer
kunna bestrida de ökade sådana, som blifva eu följd af den föreslagna
löneregleringen.
Då generalpoststyrelsen föreslagit, att aflöningen för den ordinarie
vaklbetjentpersonalen skulle regleras genom höjande af den fasta aflöningen
och borttagande af traktamenten såsom aflöningsform, så att
Sjunde hufvudtiteln. 71
traktamenten komme att bibehållas allenast i de fall och till de belopp, som
ambulerande verksamhet eller andra särskilda omständigheter påkallade,
hade det ock synts styrelsen vara erforderligt, att samma principer tillämpades
äfven för den extra vaktbetjenipersonalen, hvars aflöning hittills till
öfvervägande del bestått i traktamenten. De fästa årsarfvodena utgjorde
nemligen för extra vaktbetjente å fast anstalt 300 kronor och för extra
vaktbetjente å ambulerande postanstalt allenast 180 kronor, under det
att deras traktamenten under vanliga förhållanden vexlade från 1 krona
till 2 kronor för dag. En sådan reglering af de ext^a vaktbetjenternas
aflöningsförhållanden vore naturligtvis af beskaffenhet att högst betydligt
öka utgifterna å anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till
hushyresbidrag för en del betjente, men föranledde, då ingen egentlig
aflöningsförbättring dermed afsåges, också en betydlig minskning i
utgifter å anslaget till traktamenten för vaktbetjente. Då, såsom nyss
meddelats, en sådan reglering syntes styrelsen erfordras samtidigt med
regleringen för den ordinarie Setjentpersonalen, hade styrelsen låtit i
det afseendet uppgöra beräkningar, i syfte att de extra vaktbetjenternas
aflöning komme att bestå $f endast arfvode i tre grader, för hvilkas
fördelning skulle följas samma principer som rörande fördelningen af
de tre lönegraderna för ordinarie vaktbetjente, samt att traktamente
tillgodokomme extra vaktbetjente allenast i de fall och till de belopp,
som för ordinarie betjent blefve bestämda. Årsarfvodena för den extra
vaktbetjentpersonalen hade generalpoststyrelsen tänkt sig skola utgöra
850 kronor, 800 kronor och 750 kronor, hvilket, med beräkning att
112 af det nuvarande extra vaktbetjentantalet blefve vid ökning af de
ordinaries antal befordrade, skulle medföra en årskostnad af omkring
183,000 kronor. Då dertill borde komma ett belopp af 77,000 kronor,
att användas dels till arfvoden för den extra personal, som den ökade
posttrafiken kunde kräfva, dels ock till hushyresbidrag för några få,
enligt äldre bestämmelser dertill berättigade, bär generalpoststyrelsen
föreslagit, att det nu ifrågavarande anslaget måtte upptagas till förslagsvis
260,000 kronor, hvilket innefattar en förhöjning af 180,000 kronor.
Härvid har jag icke något att erinra.
Anslaget till gratifikationer m. m. åt tjenstemän och betjente ansåge
general poststyrelsen böra vid dess nuvarande belopp bibehållas.
Med de af mig nu tillstyrkta ändringar i aflöningsstaten skulle
denna stat komma att ökas med 1,601,800 kronor.
Beträffande denna ökning anser jag mig dock böra erinra, att
den till högst väsentliga delar motväges af minskningar i vissa anslag
å omkostnadsstateu, i det att från anslagen till uppbörds- och frimärkesprovisiou
och från traktamentsanslag å omkostnadsstateu öfverförts
72
Sjunde hufvudtiteln.
genom regleringen till aflöningsstaten för posttjenstemän och vaktbetjente
allt, som har karaktären af aflöning, hvarigenom dessa nu
nämnda anslag å omkostnadsstaten blifvit betydligt lägre än förut; att
det belopp, hvarmed berörda anslag å omkostnadsstaten kunnat nedsättas
i förhållande till de för anslagen senast faststälda belopp, icke
betecknar hela den besparing, som å anslagen vunnits, enär under
oförändrade aflöningsvilkor dessa anslag å omkostnadsstaten antagligen
skulle hafva behöft höjas med betydliga belopp för att blifva tillräckliga,
i stället för att de nu kunnat minskas; samt att det ju icke kan
undvikas, att ökad posttrafik fordrar ökad personal och ökade driftkostnader
i öfrigt, så vida arbetet skall kunna tillfredsställande skötas.
I anslagen under
öfvergångsstaten
har generalpoststyrelsen icke föreslagit någon förändring.
Hvad beträffar
Pensionsstaten,
11
11
anmäler generalpoststyrelsen
att i följd af inträffade dödsfall från denna stat höra afföras de
pensioner, som utgått
till förre postdirektören Gr. Ameen...........................
„ postmästaren L. O. Löwenadler ............
„ vaktbetjenten J. M. Wettermark .............
„ postmästaren M. Hoffman .......................
„ vaktbetjenten C. Andersson ......................
„ „ vaktbetjenten C. A. Nilsson.....................
hvarjemte borde frånräknas det belopp..........
som i årligt understöd tillerkänts aflidne vaktbetjenten
Carl Josef Snells son Oscar Emil, enär han före 1900
års ingång uppnår en ålder af 15 år och understödet
då skall upphöra;
eller tillhopa kronor 9,950: —
ii
v
kronor 5,000
„ 1,800
300
2,400
200
200
50
n
men att deremot i staten böra uppföras följande pensioner, som
blifvit beviljade, efter det generalpoststyrelsen afgifvit förslag till postverkets
stater för år 1899, nemligen:
73
Sjunde hufvudtiteln.
till förre
n n
11 11
11 11
” 11
11 11
11 11
11 11
11 11
‘1 11
il 11
)> 11
postmästaren F. O. Dahlqvist...................
postmästaren F. W. Oidenburg.................
postexpeditören E. I. G:son Lagercrantz
postmästaren C. J. R. Elgenstierna.........
vaktbetjenten M. Eriksson..........................
postmästaren A. M. Christenson ...............
vaktbetjenten A. Bengtsson........................
vaktbetjenten N. A. Wallberg ..................
vaktbetjenten J. P. Forsman .....................
vaktbetjenten N. Nilsson...............................
vaktbetjenten E. Löfström..........................
vaktbetjenten J. E. Söderberg ..................
kronor |
1,350 |
— |
11 |
1,050 |
— |
11 |
1,950 |
— |
11 |
1,500 |
— |
11 |
300 |
— |
11 |
1,500 |
— |
11 |
300 |
— |
11 |
300 |
— |
11 |
300 |
— |
11 |
300 |
— |
11 |
300 |
— |
1'' |
300 |
— |
summa kronor 9,450
I fråga om
Omkostnad sstaten
föreslår generalpoststyrelsen,
dels att följande anslag måtte nedsättas, nemligen anslaget till
uppbörds- och frimärkesprovision med 310,000 kronor från 395,000 kronor
till 85,000 kronor, anslaget till traktamenten för tjenstemän i jernväqspostkupé
med 105,000 kronor från 290,000 kronor till 185,000 kronor
samt .anslaget till traktamenten för vaktbetjente med 510,000 kronor
från 620,000 kronor till 110,000 kronor;
dels att i staten måtte uppföras ett anslag till felräkninqspenninqar
å 50,000 kronor;
dels ock att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget till
postföringskostnad vid befordran å jernväg med 200,000 kronor från
1,800,000 kronor till 2,000,000 kronor, anslaget till postföringskostnad
vid befordran ä landsväg och inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring
med 40,000 kronor från 730,000 kronor till 770,000 kronor,
anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan fasta landet
och Gotland med 3,000 kronor från 54,000 kronor till 57,000 kronor
samt anslaget till tillverkning af frimärken, frankokuvert, brefkort och
kortbref med 10,000 kronor från 100,000 kronor till 110,000 kronor.
Beträffande anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision har generalpoststyrelsen
anfört, att då posttjenstemännens andel i uppbörds- och
frimärkesprovisionen nu föreslagits att omsättas till fast aflöning, skulle
Bih. till Riksd. Prot. 1S99. 1 Sami. 1 Afd. 10
74
Sjunde hufvudtiteln.
för framtiden å detta anslag erfordras allenast hvad som kunde komma
att åtgå dels till betäckande af frimärkesprovision till föreståndare för
poststationer och ångbåtspostexpeditioner, dels ock till provision åt frimärkeeförsäljare
och till den medgifna rabatten vid partiköp af frankotecken.
Enär dessa å anslaget qvarstående utgiftsposter uppgått år
1897 till i rundt tal 78,300 kronor, har styrelsen, med afseende särskilt
å rörelsens stegring vid postetationerna, ansett anslaget kunna
sättas till förslagsvis 85,000 kronor, eller 310,000 kronor lägre än det
belopp, hvartill anslaget i gällande stat är upptaget.
Visserligen borde för de posttjenstemän, som icke inginge på den
nya aflöningsstaten och icke kunde dertill förbindas, från detta anslag
utgå uppbörds- och frimärkesprovision enligt nu gällande regler, tnen
då de utgifter, som deraf kunde förorsakas, i det närmaste komme att
motvägas af minskad aflöning för dem i aflöningsstaten, har generalpoststyrelsen
ansett några särskilda tillgångar härför icke behöfva beräknas.
Borttagandet af uppbörds- och frimärkesprovisionen för posttjenstemännen
gjorde det emellertid, enligt generalpoststyrelsens förmenande,
nödigt att å omkostnadsstaten uppföra en ny utgiftstitel.
Postverkets uppbörd, som för år 1900 beräknats till 10,800,000
kronor, inflöte till allra största delen i små poster vid postanstalterna,
och det kunde naturligtvis icke undvikas, att vid uppbärande af dessa
småposter samt vid emottagning och utlemnande af de utom den beräknade
postuppbörden liggande postanvisnings- och postförskottsmedlen
samt tidningsprenumerationsmedlen, nvilkas sammanlagda belopp år
1897 öfverstigit 52,760,000 kronor, förluster för expedienterna och för
dem, som skulle till postverket redovisa dessa medel, genom felräkningar
vid vexling och debitering allt som oftast uppkomme. För
dessa felräkningar hade väl i förekommande fall postförvaltarne och
de, som med dem delat provisionen, fått i provisiorisinkomsten söka
godtgörelse, hvaremot extra tjenstemän, som vid expeditionen biträdt,
mestadels fått sjelfve vidkännas den förlust, som förorsakats dem
genom felräkning vid expeditionen. Den ordinarie personalen hade
kunnat finna sig i förlusten, så länge utsigt funnits, att provisionsbeloppet
skulle i mån af ökad rörelse år från år stiga. Men då nu
genom uppbördsprovisionens fixering all utsigt till ökad ersättning
genom ökad rörelse blefve stängd, syntes billigheten fordra, att felräkningspenningar
tillerkändes personalen. Det kunde visserligen i det
afseendet ifrågasättas, att vederbörande uppbördspersonal skulle, i enlighet
med hvad som bestämts genom aflöningsreglementet för tjenstemän
75
Sjunde hufvudtiteln.
och betjente vid statens jernvägar af den 15 oktober 1897 samt Eders
Kougl. Maj:ts kungörelse af den 31 december samma är angående
tilläggsbestämmelser till nämnda aflöningsreglemente, tillerkännas såsom
felräkningspenningar viss procent af all in- eller utgående uppbörd och
således äfven den, hvilken, såsom fallet vore med postanvisnings-, postförskotts-
och tidningsmr-dlen, icke vore till ren postuppbörd att hänföra.
För att emellertid kunna med någon tillförlitlighetberäkna det anslagsbelopp,
som till felräkningspenningar skulle erfordras, och för att icke
hemta medel dertill från annat håll, än der uppbördsprovisionen hittills
funnits, har generalpoststyrelsen ansett sig böra i förslaget till postverkets
stater för år 1900 upptaga under titeln: felräkningspenningar
ett anslag, som kunde anses motsvara i procent af postverkets uppbörd
för försålda fraukotecken, uppburen afgift för lösenförsändelser samt
uppburna postbefordringsafgifter för tidningar och tidskrifter. Med
denna beräkningsgrund har anslaget upptagits till förslagsvis 50,000
kronor.
Denna procent af postuppbörden representerade, enligt hvad af
det nyss sagda framginge, en mycket liten procent af alla de penningemedel,
so in vid emottagning eller utjemning ginge genom posttjenstemännens
händer, och den skulle enligt generalpoststyrelsens afsigt
komma att fördelas mellan den å postanstalterna tjenstgörande uppbördspersonalen,
ehvad densamma vore ordinarie eller extra, enligt de närmare
grunder, som komme att, på styrelsens förslag, af Eders Kong],
Maja bestämmas. Då någon inkomst häraf icke torde posttjenstemännen
tillskyndas, har styrelseu ansett anslaget böra upptagas under
omkostnadsstaten.
I fråga om anslaget till traktamenten för tjensteman i jernvägspostkupé
har generalpoststyrelsen anfört, att då den fasta aflöningen
vore afsedd att höjas för både den ordinarie och extra tjenstemannapersonal,
som nu uppbure traktamente för tjenstgöring, borde, såsom
förut nämnts, också traktamentet minskas, så att det ej vidare vore
ens till en del att såsom aflöning beräkna, utan allenast innefattade
godtgörelse för de extra utgifter tjenstgöringens art förorsakade.
Glenom nådiga brefvet den 8 december 1881 har Eders Kongl.
Maj:t förordnat, bland annat, att till grund för beräknande af traktamente
till tjensteman i jernvägspostkupé skulle i allmänhet läggas det
antal timmar, under hvilka, enligt faststäld tidtabell, tjensteraannen
vore från sin station frånvarande, dock att detta antal borde ökas med
2 timmar, den ena för inställelse till tjenstgöring i behörig tid före
resans anträdande och den andra för erforderlig tjenstgöring efter åter
-
76
Sjunde hufvudtiteln
kometen till stationen; att, derest vid beräknande af antalet timmar,
under hvilka tjenstemannen varit från sin station frånvarande, uppkörande
del af timme, den sålunda Överskjutande delen skulle, om densamma
uppginge till 30 minuter eller derutöfver, räknas såsom hel
timme, men, om den uppginge till mindre än 30 minuter, icke tagas i
beräkning; att för hvarje i tjenstgöring använd timme, derför traktamente
tillkomme tjensteman i jernvägspostkupé, detsamma i allmänhet
skulle utgöra tjugu öre för _ postexpeditör och trettio öre för extra
biträde, men att för hvar i tjenstgöring använd timme, som hel och
hållen eller till eu del infölle mellan klockan 10 på aftonen och klockan
5 på morgonen, traktamente skulle utgå med trettio öre till postexpeditör
och med fyrtio öre till extra biträde; att till tjenstgöringstimmar äfven
skulle räknas en timme efter ankomsten till och en timme före afgången
från vänd- eller öfverliggningsort; men att för den tid tjenstemannen
i öfrigt utan skyldighet att tjenstgöra läge öfver å ort, der han icke
vore stationerad, traktamente skulle utgå till postexpeditör med femton
öre och till extra biträde med tjugu öre för timme; att traktamente
för ett dygn dock icke under något förhållande skulle utgå med lägre
belopp än två kronor femtio öre för postexpeditör och tre kronor
femtio öre för extra biträde; att, der i jernvägspostkupé på en gång
tjenstgjorde flere tjestemän, den af dem, som utöfvade förmanskap och
i första hand svarade för goromålens behöriga gång, skulle åtnjuta ett
särskildt tilläggstraktamenie, utgående i allmänhet med en krona för
hvarje fullbordad resa fram och åter, men med två kronor för hvarje resa
fram och åter med tjenstgöring å den s. k. utländska afdelningen inom
postkupéexpeditionen n:r 2 å jernvägslinien Malmö—Nässjö; samt att,
då i följd af trafikhinder eller annan tvingande omständighet post
blifvit väsentligen fördröjd utöfver den för dess fortskaffande bestämda
tid, det skulle ankomma på generalpoststyrelsens pröfning, huruvida
traktamente till tjensteman i jernvägspostkupé skulle utgå för hela den
tid, hvarunder han sålunda varit från sin station frånvarande;
hvarjemte Eders Kongl. Maj:t i sammanhang härmed förklarat,
att, då tjensteman å ort, der han. hade sin station, nödgades någon
längre tid för inträde i posttjenstgöring å jernväg afvakta affärdandet
af bantåg, hvilket till följd af trafikbinder eller annan omständighet
blifvit försenadt, på generalpoststyrelsens pröfning finge ankomma,
huruvida traktamente borde af postmedlen utbetalas för den tid, tjensteman,
under afvaktan på bantågets afgång, hållit sig beredd att i tjenstgöring
inträda, dock med iakttagande deraf att detta traktamente icke
i något fall finge utgå med högre belopp, för timme* räknadt, än som
77
Sjunde hufvudtiteln.
uppbures af tjensteman för den tid, han utan att vara stadd i tjenstgöring
läge öfver å annan ort än den, der han hade sin station.
Sedermera har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1
februari 1884 medgifvit, att vid de tillfällen, då för postkupégöromålens
behöriga handläggning erfordrades, att vederbörande postkupétjenstemän
instälde sig till tjenstgöring tidigare än eu timme före afsändandet af
det bantåg, hvarmed postkupé fortskafludes, till dem finge såsom ersättning
för den utsträckta tjenstgöringen af postmedlen utbetalas
traktamente, under iakttagande af de i först berörda nådiga bref af
den 8 december 1881 för traktamentets beräknande faststälda grunder.
Bestämmelserna i de nådiga brefven af den 8 december 1881 och
den 1 februari 1884 få också, enligt nådiga brefven af den 24 mars
1882 och den 28 maj 1897, tillämpas, med viss förhöjning i traktamentsbeloppet,
för tjenstemän, som tjenstgöra å ångbåtslinierna Malmö—
Köpenhamn och Trelleborg—Sassnitz.
Med erinran härom anför generalpoststyrelsen vidare, hurusom
vid tillämpning af de gifna bestämmelserna, enligt hvilka de extra
resepostexpeditörerna till upphjelpande af den ringa aflöning, deras
arfvode å 450 kronor för året beredde, egde uppbära högre traktamente
än de ordinarie, det understundom inträffat, att extra resepostexpeditörer
fatt större årsinkomst än ordinarie. Då med anledning deraf likformighet
påkallades vid beräknande af traktamente till samtlige desse resepostexpeditörer,
ehvad de vore ordinarie eller extra, hade postdirektörer
och postinspektörer, på anmodan af generalpoststyrelsen, år 1895 uppgjort
förslag till nya traktamentsvilkor för resepostexpeditörer i sammanhang
med förut omförmälda arfvodesregleringsplan. Af anledning,
som förut angifvits, hade emellertid generalpoststyrelsen icke ansett
lämpligt att då söka genomföra denna reglering i annan del än den,
som rörde arfvodena för de extra biträdena å postkontoren, men då
styrelsen nu föreslagit att genomföra den föreslagna arfvodesregleringen
jemväl för de extra resepostexpeditörerna, vore tiden inne att också
upptaga frågan om reglering af traktamentena.
Dessa traktamenten skulle vara lika för ordinarie och extra posttjenstemän,
som tjenstgöra å vissa jernvägs- eller ångbåtslinier, samt
bestå dels af ett resetraktamente och dels af byresersättning å öfverliggningsort,
der icke postverket anordnade och bekostade bostadsrum
åt tjenstemännen. Vid bestämmandet af resetraktamentsbeloppet skulle
hänsyn tagas till de ökade utgifter, som uppkomme, om måltider måste
under resan eller bortovaron från stationsorten intagas, samt till det
mera ansträngande arbete, tjenstgöring under resa nattetid förorsakade.
78
Sjunde hufvudtiteln.
Traktamentena skulle dock, då den del, som kunde anses vara aflöning
för arbete, jemförligt med det å fasta postanstalter, bortfölle, blifva
väsentligt lägre än de enligt nu gällande bestämmelser utgående. Förslaget
anslöte sig så till vida till nuvarande beräkningsgrunder för
traktamentet, som det afsåge viss godtgörelse för hvarje särskild resa,
men kunde ock utan svårighet läggas till grund för nya bestämmelser,
i syfte att genom utslagning af ersättningsbeloppen å årets alla dagar
kunna anordna ett fåtal traktamentsklasser. Inom dessa skulle traktamentet
utgå med lika belopp för alla dagar, hvarigenom beräkningarna
vid traktamentsliqviderna blefve betydligt förenklade. Hyresersättningen,
som ansetts böra beräknas till högst 1 krona 50 öre, skulle visserligen
äfven af traktamentsanslaget godtgöras, men borde, enligt generalpoststyrelsens
åsigt, lämpligen skiljas från dagtraktamentet och utgå
vid traktamentsliqviderna allenast för det verkliga antal öfverliggningar,
som under perioden ansåges böra betinga sådan ersättning.
Vid införandet af dessa nya traktamenten, för hvilka, på särskilt
förslag af generalpoststyrelsen, erforderliga bestämmelser skulle af
Eders Kongl. Maj:t fastställas, erfordrades likväl, att den nuvarande
resepostexpeditörspersonalen, i den mån den då vore i oförändrad tjenstgöring
anstäld, billigtvis hölles skadeslös för de minskade årsinkomster,
hvartill de lägre traktamentena i vissa fall skulle leda. Den kostnad,
som häraf förorsakades, blefve emellertid, enligt hvad geueralpoststyrelsen
framhåller, dels öfvergående, dels temligen ringa, enär dertill enligt
gjorda beräkningar icke skulle för år 1900 erfordras högre belopp än
inalles omkring 27,000 kronor. Inberäknadt sistnämnda belopp, skulle
utgiftssumman å anslaget, om de nya traktamentena komme att gälla,
kunna för år 1900 beräknas till omkring 170,000 kronor, hvartill borde
läggas 15,000 kronor för att möta ökade utgifter för den nya personal,
som posttrafikens utveckling kunde kräfva. På grund häraf har general
poststyrelsen ansett ifrågavarande anslag böra sättas till förslagsvis
185,000 kronor eller 105,000 kronor lägre än det belopp, hvartill anslaget
enligt gällande stat vore upptaget.
Beträffande anslaget till traktamenten för vaktbetjente erinrar generalpoststyrelsen,
att vid omreglering af vaktbetjentes aflöning, enligt det
af styrelsen nu framlagda förslag, skulle från anslaget bortfalla traktamenten
till så väl ordinarie som extra vaktbetjente vid de fasta postanstalterna;
hvaremot komme att qvarstå traktamenten för vaktbetjente
tjenstgörande å vissa jernvägs- eller ångbåtslinier. Men jemväl dessa
qvarstäende traktamenten skulle komma att nedsättas, i det att de
skulle utgöra icke aflöning i egentlig mening, utan allenast, likasom
79
Sjunde hufvudtiteln.
fallet hlefve för resepostexpeditorerne, godtgörelse för de genom reselifvet
förorsakade högre lefnadskostnaderna med bibehållande dock af det nu
medgifna särskilda traktamentet för det ansvarsfulla arbetet i postil jonskupé.
För nu gällande föreskrifter rörande traktamenten till postvaktbetjente
har generalpoststyrelsen redogjort vid behandlingen af frågan
om aflöningen för postvaktbetjeute och för den skull nu inskränkt sig
till att angifva, huru enligt styrelsens åsigt i sammanhang med de nya
aflöningsbestämmelserna för vaktbetjente traktamentet till dem borde
ordnas.
I detta afseende erinrar styrelsen till en början derom, att, då
traktamentet i regel skulle vara allenast en godtgörelse för de särskilda
kostnader, som af tjenstgöringens art föranleddes, traktamente icke
heller skulle tilldelas sådana vaktbetjente, som tjenstgjorde å jernväg,
med mindre denna tjenstgöring kunde anses förorsaka dem särskilda
kostnader. Traktamentena till postvaktbetjeute, tjenstgörande å jernväg,
utginge för närvarande med olika belopp, allt efter som vaktbetjenterna
vore ordinarie eller extra, i det att de extra hade ett högre
traktamente för att upphjelpa inkomsterna, då årsarfvodet för dem utgjorde
allenast 180 kronor. Styrelsen hade i fråga om dessa traktamenten,
med stöd af det förut omförmälda nådiga brefvet af den 19
september 1884, fastställ vissa från och med år 1892 gällande och
fortfarande tillämpade grunder för deras beräknande. Enligt dessa
bestämmelser utginge dagtraktamentet för tjenstgöring inom postkupéexpedition
söder om Dalelfven med 1 krona 25 öre för ordinarie och
1 krona 75 öre för extra postvaktbetjent samt norr om Dalelfven med
1 krona 50 öre för ordinarie och 1 krona 90 öre för extra vaktbetjent.
Om vaktbetjent sjelf bekostade herberge å vänd- eller öfverliggningsort
nattetid eller minst 5 timmar under annan tid af dygnet, ökades dagtraktamentet
med 15 Öre, dock ej högre än till inalles 2 kronor.
Sedermera både, med tillämpning från och med år 1895, bestämts, att
för de vaktbetjente, som gjorde tjenst å bantåg och dervid på eget
ansvar expedierade post, d. v. s. för dem, som tjenstgjorde i postiljonskupé,
dagtraktamentet skulle ökas ytterligare med 35 öre.
Generalpoststyrelsens mening vore, att, derest det nya aflöningsförslaget
för vaktbetjente godkändes, skulle för vaktbetjente å vissa
jernvägs- eller ångbåtslinier fastställas några få traktamentsklasser, till
hvilka efter enahanda grunder, som för resepostexpeditörerna blefve
gällande, skulle hänföras de vaktbetjente, som kunde anses åsamkas
särskilda kostnader till följd af tjenstgöringens ambulatoriska beskaffenhet.
Detta traktamente skulle höjas, såsom nu skedde för tjenstgöring
80 Sjunde hufvudtiteln.
i postiljonskupé, der det sjelfständig» och ansvarsfulla arbetet val betingade
någon särskild godtgörelse, och i öfverensstämmelse med hvad
styrelsen tänkt sig i fråga om resepostexpeditörernas godtgörande genom
hyresersättning för anskaffadt herberge å öfverliggningsort, skulle vaktbetjente
vid traktamentsliqvidernas utfående ersättas med högst 75 öre
för hvarje gång sådant herberge under perioden erfordrats och af
postverket anordnad öfverliggningslokal icke funnits att tillgå. Generalpoststyrelsen
har afsett, att närmare bestämmelser härutinnan skulle
af Eders Kongl. Maj:t fastställas på förslag af styrelsen.
Den brefbärareförmännen i Stockholm medgifna tilläggsaflöning
af tio kronor i månaden har plägat utgå från detta traktamentsanslag;
och då denna aflöning närmast vore att jemföra med det vaktbetjente
för tjenstgöring i postiljonskupé tillerkända särskilda traktamentstillägg,
har generalpoststyrelsen ansett densamma fortfarande böra under detta
anslag beräknas och utgå.
Kostnaden för de anordningar, som generalpoststyrelsen alltsedan
år 1896 haft rättighet att träffa, för att postvaktbetjente, som till följd
af ansträngande tjenstgöring eller andra särskilda orsaker ansetts böra
tilldelas någon hvilotid, måtte med bibehållande jemväl af traktamente
erhålla ledighet högst femton dagar under kalenderåret, har också betäckts
af detta anslag och får enligt Eders Kong]. Maj:ts och Riksdagens
medgifvande uppgå till 12,000 kronor. Genom deri nu föreslagna
regleringen af vaktbetjentes aflöningsförhållanden komme visserligen
traktamentet för de å fast anstalt tjenstgörande ordinarie och extra
vaktbetjente att försvinna och ersättas af fast aflöning, men styrelsen
har likväl ansett enklast vara att å traktamentsanslaget bibehålla kostnaderna
för den åt vaktbetjente sålunda medgifna ledighet; och då nu
föreslagits ökning af vaktbetjenternas antal med ytterligare 112, hemställer
generalpoststyrelsen, att från och med år 1900 må af anslaget
till traktamenten för vaktbetjente disponeras 13,500 kronor, för att
postvaktbetjente, som till följd af ansträngande tjenstgöring eller andra
särskilda orsaker ansåges böra tilldelas någon hvilotid, måtte med bibehållande
af sina nu föreslagna löneinkomster erhålla ledighet högst
femton dagar under kalenderår.
Å anslaget erfordras ock medel dels för att fortfarande kunna
bereda periodiskt återkommande sabbatshvila för vaktbetjente äfvensom
för att ega tillgång till bekostande af annan tillfällig arbetsförstärkning,
dels ock till traktamenten åt den ökade ständiga vaktbetjentpersonal,
som, utöfver den nuvarande, kunde för arbetets behöriga gång inom
de ambulanta postanstalterna komma att erfordras.
Sjunde hufvudtiteln.
81
Den reglering, som föreslagits rörande vaktbetjenternas aflöning,
komme till en början att minska inkomsterna för vissa vid de fasta
postanstalterna tjenstgörande vaktbetjente, som redan nått så boga
traktamentsbelopp, att de icke i de intjenta ålderstilläggen derför
genast finge full godtgörelse; och tilläfventyrs kunde också komma att
inträffa,, att en eller annan å jernväg eller ångbåtslinie tjenstgörande
vaktbetjent. komme att vid regleringens genomförande få vidkännas
minskning i iukomster. Till förekommande häraf bar generalpoststyrelsen
förutsatt, att vaktbetjente i sådana undantagsfall finge af styrelsen tilldelas
ett personligt tilläggstraktamente att i oförändrad tjenstgöring
uppbäras, intill dess anledningen för tilläggstraktamentets tillkomst
bhfvit häfd genom aflöningens höjande medelst intjent ålderstillägg.
Vid sammanställning af nu angifna olika anledningar till utgifter
å detta anslag har generalpoststyrelsen beräknat, att å anslaget skulle
för år 1900 erfordras:
till traktamenten enligt de nya grunderna ............... kronor 40 000:_
„ arfvoden åt brefbärareförmän i Stockholm......... „ 4?200:_
,, beredande åt en del vaktbetjente af den ledighet,
högst femton dagar under kalenderår, hvarom
förut förmälts,^.. ........................................................ „ 13,500: —
„ traktamenten åt ökad personal äfvensom för
beredande af sabbatshvila samt bekostande af
annan tillfällig arbetsförstärkning........................ 36,000:_
samt till personliga tilläggstraktamenten .................. „ 16^300:_
hvadan anslaget borde sättas till förslagsvis............ kronor 110,000:_
Enligt denna beräkning skulle anslagets nuvarande belopp, 620,000
kronor, komma att minskas med 510,000 kronor, och det oaktadt detta
anslagsbelopp redan öfverskridits för år 1897 med i rundt tal 49,800
kronor samt för perioden 1 oktober 1897—30 september 1898 med ej
mindre än 85,900 kronor. Med bibehållande af nu gällande traktamentevilkor
skulle deremot anslaget hafva behöft höjas med ett högst betydligt
belopp, isynnerhet om, såsom väl i sådant fall vore rättvist,
vaktbetjente i allmänhet skulle, i likhet med hvad som redan länge
vant förhållandet i Stockholm, Göteborg och Malmö, fördelas i särskilda
traktamentsklasser med uppflyttning från lägre till högre klass.
Anslaget till postföringskostnad vid befordran å jernväg höjdes i
staten för innevarande år med 120,000 kronor till förslagsvis 1,800,000
tidt. tid Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 11
82 Sjunde hufvudtiteln.
kronor. Utgifterna å anslaget hafva, enligt hvad generalpoststyrelsen
meddelar, uppgått i runda tal år 1897 till 1,739,800 kronor samt under
perioden 1 oktober 1897—30 september 1898 till 1,920,300 kronor.
På grund häraf och då åtskilliga enskilda jernvägar äro afsedda att
öppnas för allmän trafik före utgången af år 1900, har generalpoststyrelsen
ansett anslaget böra höjas med 200,000 kronor.
Å anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och
inom postanstalternas områden samt till landtbref bäring, som i gällande
stat är upptaget till 730,000 kronor, hafva utgifterna uppgått i runda
tal år 1897 till 690,900 kronor samt under perioden 1 oktober 1897
—30 september 1898 till 727,000 kronor.
Generalpoststyrelsen framhåller, hurusom utgifterna således på
senaste tiden ganska väsentligt ökats dels till följd af utvidgning af
redan befintliga postlinier, dels genom inrättande af nya linjer, dels ock
genom stegringar i postföringslegan; och då fortsatt utvidgning åt postföringen
å landsväg och medelst landtbrefbäring vore både önskvärd
och erforderlig samt för postbefordran af ifrågavarande slag numera
allt oftare betingades högre lega än förut, har generalpoststyrelsen
föreslagit, att anslaget måtte höjas med 40,000 kronor.
Anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan fasta
landet och Gotland har alltsedan år 1887 utgjort förslagsvis 54,000 kronor.
Då likväl utgifterna å anslaget uppgått under perioden 1 oktober 1897
—30 september 1898 till i rundt tal 57,200 kronor, har generalpoststyrelsen
i det föreliggande förslaget till postverkets utgiftsstater höjt
anslaget med 3,000 kronor.
Anslagen till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige
och Finland, mellan Sverige och Danmark, mellan Sverige och Tyskland
samt mellan Sverige och England samt Amerika äro af generalpoststyrelsen
bibehållna vid samma belopp, hvartill dessa anslag blifvit för
innevarande år upptagna.
Beträffande postföringen mellan Sverige och Danmark hade visserligen
vederbörande danska rederi nyligen uppsagt det derom träffade
aftal till upphörande den 1 nästkommande april, men, enligt styrelsens
åsigt, kunde deraf icke dragas någon bestämd slutsats, huruvida denna
omständighet komme att föranleda ökade utgifter för postföringen
mellan de båda länderna.
Hvad angår postföringen mellan Sverige och Tyskland, hafva
utgifterna derför utgjort under peidoden 1 oktober 1897—30 september
1898 i rundt tal 98,500 kronor; och ehuru denna summa visserligen
icke betäckte kostnaden för ett helt kalenderår, enär till de ogent
-
83
Sjunde hufvudtiteln.
liga kontraherade turerna för året kommit, enligt Eders Kongl. Maj:ts
bemyndigande, anordnade ytterligare turer tör tiden 1 maj 30 september
1898 mellan Trelleborg och Sassnitz, har generalpoststyrelsen
likväl, då aftalet om dessa ytterligare sommarturer afsett allenast Bommaren
år 1898, ansett sig icke böra vid beräkningen af anslagsbehofvet
för år 1900 fästa afseende vid de extra kostnader, nämnda ökning af
sommarturerna för sistlidet år förorsakat, samt har för den skull nu
icke ifrågasatt någon förhöjning i anslaget.
Hvad generalpoststyrelsen föreslagit beträffande de särskilda anslagen
under omkostnadsstaten föranleder ej någon erinran från min
sida, utom hvad angår anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes
mellan Sverige och Tyskland.
I detta anslags nuvarande belopp, 100,000 kronor, har generalpoststyrelsen,
enligt hvad förut nämnts, icke ifrågasatt någon förhöjning,
men af skäl, för hvilka jag nu anhåller att fa redogöra, behagade
Eders Kongl. Maj:t finna, att anslaget måste höjas.
Sedan Eders Kongl. Maj:t den 15 november nästlidet år förklarat,
att förhandlingar skulle inledas med vederbörande tyska myndigheter
rörande åstadkommande af sjöpostförbindelse mellan Trelleborg
och Sassnitz med två turer dagligen i hvardera riktningen, har såsom
resultat af dessa förhandlingar, hvilka egde rum i Berlin den 24, 25
och 26 berörde november, aflemnats ett förslag till tillägg till den mellan
svenska postförvaltningen och tyska rikspostförvaltningen angående
anordnande och underhållande af regelbunden postångfartygsförbindelse
mellan Trelleborg och Sassnitz träffade öfverenskommelse af den yu juli
1896.
Detta tilläggsförslag innehåller väsentligen följande bestämmelser:
De på linien Trelleborg—Sassnitz förekommande postångfartygsturerna,
en resa i dygnet i hvardera riktningen, skola från och med
den 1 maj 1899 fördubblas. Jemväl de nytillkomna turerna skola ansluta
sig till jernvägståg å ömse sidor. De deltagande svenska och
tyska rederierna skola fullgöra hvartdera hälften af samtliga turerna
på det sätt, att hvartdera rederiet fullbordar en resa fram^ och tillbaka
i dygnet. Hvartdera rederiet skall, förutom det i 1896 års öfverenskommelse
afsedda ångfartyget, såsom reserv för linien underhålla ett
andra ångfartyg, som måste motsvara de i nämnda öfverenskommelse
uppstälda fordringarna, men icke behöfver vara en propellerångare.
Den andel af utbetald godtgörelse, som på grund af § 3 i 1896 års öfverenskommelse
den ena af de båda postförvaltningarna har att ersätta
den andra, får för samtliga de i tillägget omförmälda åliggandena icke
84
Sjunde hufvudtiteln.
öfverstiga 125,000 riksmark. Tillägget skall hafva samma giltighetstid
som överenskommelser! den yu juli 1896 eller alltså till den 1 maj 1907.
Vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 3 december nästlidet
år af detta ärende förklarade jag, som då under chefen för finansdepartementet
beviljad ledighet enligt nådigt förordnande förestod
nämnda departement, att jag icke hade något att erinra mot det framlagda
förslaget, hvarjemte jag anförde, bland annat, att jag funne det
vara uppenbart, att tidpunkten att fördubbla turernas antal å sjöpostlinien
Trelleborg—Sassnitz redan vore inne. Under hela den tid, frågan om
denna sjöpostförbindelse varit å bane, hade alltid framhållits, att den
direkta förbindelsen året om på denna trafikled icke kunde anses vara
ordnad på ett fullständigt, för en längre tid framåt tillfredsställande sätt,
förrän på denna led kommit till stånd dubbla reselägenheter för dygn
i hvardera riktningen, i det att först genom en sådan anordning skulle
kunna vinnas omedelbar anslutning till båda de grupper af genomgående
posttåg, som framginge på de kontinentala hufvudvägarna.
På sätt jemväl generalpoststyrelsen och jernvägsstyrelsen i afgifna
utlåtanden framhållit, hade den erfarenhet, som vunnits under den tid,
sjöpostförbindelsen Trelleborg—Sassnitz egt bestånd, icke gifvit anledning
att frångå den uttalade uppfattningen.
En ytterligare anledning att nu vidtaga den ifrågasatta utvecklingen
läge deri, att trafiken mellan Norge och kontinenten icke syntes
kunna med fördel ledas öfver linien Trelleborg—Sassnitz, med mindre
anslutning anordnades till natturer i båda riktningarna öfver sjön. Just
vid denna tidpunkt skulle ett fullständigt ordnande af linien Trelleborg—
Sassnitz ock i sin mån bereda en sjelfständigare ställning gent emot
det danska rederibolag, som hittills ombesörjt så godt som all annan
trafik i Öresund än ångfärjetrafiken, men nyligen uppsagt sina aftal
med post- och jernvägsförvaltningarna att upphöra med utgången af
mars månad år 1899. Genom den för fördubblingen nödvändiga anskaffningen
af ytterligare två ångbåtar såsom reserv blefve det ock möjligt
att tillgodose den mycket allmänt uttalade önskningen, att på linien
måtte komma att, utom de nuvarande propellerbåtarne, insättas jemväl
hjulångare, hvilka under många förhållanden vore beqvämare för de
resande än propellerbåtarne, fastän dessa sistnämnda icke kunde alldeles
afvaras till följd af svårigheterna vid gång genom is, då sådan
förekomme.
Tillgänglig statistik visade, att persontrafiken å linien icke vore
obetydlig. Man hade vid beräkningarna rörande denna trafik icke vågat
antaga, att mer än omkring 10,000 resande om året skulle komma att
85
Sjunde hnfvudtiteln.
använda denna linie under de första åren. Nu hade erfarenheten visat,
att i det närmaste 20,000 resande färdats å linien från den 1 maj 1897
till samma dag år 1898. Man ville då gerna antaga, att 1897 års utställning
i Stockholm i synnerligt hög grad bidragit till detta goda resultat,
men det hade nu visat sig, att ehuru resandeantalet led ett stort afbräck
genom den för turistfärder särdeles ogynsamma väderleken under
1898 års sommar, antalet resande under tiden 1 maj—1 november
samma år varit något, om ock obetydligt, större än under samma tid
år 1897, hvartill väl ock i sin mån bidragit, att under månaderna
maj—september år 1898 turerna voro provisoriskt fördubblade.
Kostnaderna för de dubbla turerna året om stälde sig på det sätt,
att vid de slutliga förhandlingarna i Berlin, dervid äfven rederierna
voro representerade, dessa sistnämnda erbjudit sig att fullgöra hvartdera
en resa fram och åter i dygnet året om samt att hålla hvar sin fullgoda
reservbåt för eu ersättning till det svenska rederiet af 267,000 kronor
årligen och till det tyska af 250,000 riksmark årligen. Anledningen
dertill att det svenska rederiet sålunda fordrat 44,500 kronor (50,000
riksmark) mer än det tyska vore den, att, medan åt det tyska rederiet
kunde beredas tillfälle att under sommarmånaderna med reservfartyget
företaga lönande extra resor exempelvis mellan Sassnitz och Stettin,
det svenska rederiet, åtminstone såvidt nu kunde bedömas, saknade tillfälle
till företagande af dylika extra resor. Det svenska rederiet hade
emellertid förklarat sig beredt att, om under kontraktstiden tillfälle till
dylika resor yppades, till det svenska postverket afstå en tredjedel af
derå uppkommande nettovinst.
Såsom syntes af ifrågakomna tilläggsförslag, hade tyska rikspostamtet
icke ansett sig kunna gå in på delning till lika delar mellan
postförvaltningarna af ett större årligt subventionsbelopp än tillsammans
500,000 riksmark, men då, utom det att Sverige, såsom liggande mera
aflägset från Europas medelpunkt, torde kunna anses hafva något större
intresse än Tyskland deraf, att förbindelsen blefve så fullständig och
så beqväm som möjligt, anledningen dertill att det tyska rikspostamtet
icke ville gå längre i ersättning vore den, att för det tyska rederiet
funnes tillfälle till fördelaktig användning om sommaren af dess reservfartyg,
under det att sådan användning icke för närvarande fuunes för
det svenska reservångfartyget, syntes det icke vara betänkligt att i detta
fall något afvika från grundsatsen om lika fördelning af samtliga kostnaderna,
helst afsedt vore, att hvad Sverige finge betala mer skulle
minskas, i den mån det blefve möjligt att finna lämplig användning
under sommaren för det svenska reservfartyget.
86
Sjunde hufvudtiteln.
Generalpoststyrelsen hade derföre också i sitt omförmälda yttrande
— under framhållande deraf att fördubblingen måste betraktas såsom
för det allmänna önskvärd och fördelaktig och att densamma i främsta
rummet vore att hänföra till ett postalt intresse — väl ansett, att postverket
borde träda emellan för åvägabringande af den ifrågasatta utsträckningen
af turerna, men derjemte, då en sådan utsträckning ock
vore af så allmänt intresse, att icke postverket ensamt torde böra betungas
af de i anledning deraf ökade subventionskostnaderna, hemstält,
att jemväl andra allmänna medel än postverkets måtte för ändamålet
tagas i anspråk, helst postverket utöfver sin anpart i subventionssumman
torde jemväl för det ytterligare fartyg, som kunde varda å traden insatt,
komma att få vidkännas utgifter i en del andra hänseenden, såsom
ersättning för hamn-, fyr- och b åk- samt lotsafgifter, godtgörelse till
vederbörande tullpersonal för öfvertidsarbete m. m.
Med generalpoststyrelsen instämde jag deruti, att anledningar ej
saknades, att äfven från andra håll tillgängliga medel borde bidraga
till de dubbla turernas uppehållande. Efter samråd med chefen för
civildepartementet funne jag den lämpligaste utvägen vara att, i anslutning
till hvad som den 24 mars 1898 bestämdes i afseende å godtgörelse
för den provisoriska fördubblingen under sommaren, låta någon del af
ersättningsbeloppet utgå af handels- och sjöfartsfonden. Bidraget från
denna fond, hvilket för fem månader af år 1898 uppgick till 11,000
kronor, syntes skäligen kunna bestämmas till 27,000 kronor om året.
Om postverket från fonden således erhölle detta bidrag af 27,000
kronor, kunde det återstående årliga ersättningsbeloppet, 240,000 kronor,
omöjligen anses så betungande för postverket, att af hänsyn dertill
den ur så många synpunkter högst eftersträfvansvärda fördubblingen
af sjöpostlinien i fråga ej skulle vidtagas.
Efter samråd med cheferna för utrikes- och civildepartementen
hemstälde jag, bland annat, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
dels, med godkännande af omförmälda förslag till tilläggsaftal,
finna godt att, med öfverlemnande till generalpoststyrelsen af samma
förslag i svensk och tysk text, bemyndiga ej mindre t. f. generalpostdirektören
att enligt förslagets lydelse afsluta ett tilläggsaftal med
tyska rikspostamtet, än äfven generalpoststyrelsen att med rederiaktiebolaget
Sverige—Kontinenten afsluta ett tilläggskontrakt rörande bolagets
deltagande i utvidgandet af sjöpostförbindelsen mellan Trelleborg och
Sassnitz i enlighet med nyssberörda tilläggsaftal mellan postförvaltningarna
och att i detta tilläggskontrakt med rederiet intaga bestämmelse,
bland annat, derom, att rederiet skulle för fullgörandet enligt
87
Sjunde hufvudtiteln.
tilläggsaftalet och med deri afsedd fartygs materiel af eu dubbeltur i
dygnet året om mellan Trelleborg och Sassnitz ega af postmedlen,
under de åtta år från och med den 1 maj 1899 tilläggskontraktet
komme att omfatta, åtnjuta dels en subvention af 222,500 kronor om
året, dels ock en ersättning af 44,500 kronor om året för saknad! tillfälle
till extra resor med reservfartyget, dock att från sistnämnda belopp
skulle afdragas ett belopp, motsvarande en tredjedel af uppkommande
nettobehållning å under året eventuel! förekomna extra resor;
dels uppdraga åt generalpoststyrelsen att, sedan tyska rikspostamtets
godkännande af tilläggskontraktet med rederiet enligt gällande
öfverenskommelse inhemtats, underställa tilläggskontraktet Eders Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning;
dels ock, med hänsyn dertill att ifrågavarande fördubbling af turerna
mellan Trelleborg" och Sassnitz i anslutning till bantåg å ömse
sidor vore af så allmänt intresse, att icke postverket ensamt borde
betungas af de i anledning deraf ökade subventionskostnaderna, anbefalla
statskontoret att af "handels- och sjöfartsfonden, såsom bidrag
till generalpoststyrelsens för ändamålet uppkommande ökade subventionskostnader,
på reqvisition till generalpoststyrelsen utbetala ett belopp
af 27,000 kronor om året för tiden från och med den 1 maj 1899
till och med den 30 april 1907.
Hvad jag sålunda hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Eders Kongl. Maj:t bifalla.
Med hänsyn till de förändrade anordningar i afseende å förbindelsen
mellan Trelleborg och Sassnitz, som sålunda vidtagits, erfordras
en höjning i nu ifrågavarande anslag med 140,000 kronor eller från
100,000 kronor till 240,000 kronor.
Beträffande anslaget till oförutsedda utgifter, hvilket för innevarande
år är upptaget till 450,000 kronor, har generalpoststyrelsen erinrat,
hurusom i detta anslag inginge dels medel till verkligt oförutsedda
utgifter med 40,000 kronor, dels nybyggnadsanslag, nemligen till fortsättning
af posthusbygget i Stockholm 350,000 kronor samt till påbörjande
af ny posthusbyggnad i Helsingborg 60,000 kronor.
Beträffande de verkligt oförutsedda utgifterna vore, enligt generalpoststyrelsens
förmenande, beloppet 40,000 kronor för ett verk af den
omfattning, som postverket egde, icke större, än att anslagsbeloppet i
denna del borde orubbadt bibehållas. För det till uppförande beslutade
nya posthuset i Stockholm har Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref
den 7 oktober 1898 faststält ritningar. Redan då frågan väcktes om
detta nya posthus hade, på sätt generalpoststyrelsen erinrar, beräknats,
88
Sjunde hnfvndtiteln.
att byggnadsanslaget dertill för år 1900 skulle utgöra 340,000 kronor
och sålunda 10,000 kronor mindre än för innevarande år.
®ySSna<^san8^aSe^ åter för nytt posthus i Helsingborg har, såsom
förut nämnts, för år 1899 upptagits till 60,000 kronor, men i beräkningen
härvid ingick också, att då skulle tagas i anspråk den ersättning
af 25,000 kronor, som staden Helsingborg, enligt förda underhandlingar,
skulle lemna såsom godtgörelse för de nuvarande posthusbyggnaderna
derstädes samt för den del af posttomten, som vid byte
åt mark mellan postverket och staden kom me att af postverket frånträdas
till staden och icke kunde anses ersatt af mark, som staden
lemnade i utbyte. Byggnadsanslaget utgjorde således i verkligheten
85,000 kronor för innevarande år. För byggnaden, som i början af
år 1896 approximativt beräknades komma att kosta omkring 168,000
kronor, men med nu gällande höga material- och arbetspris måste antagas
komma att betinga högre kostnad, ansåge för den skull generalpoststyrelsen
för år 1900 icke böra beräknas lägre anslag än det för
år 1899 tillgängliga beloppet, 85,000 kronor. Genom nådigt bref den
27 maj 1898 har Eders Kongl. Maj:t bemyndigat generalpoststyrelsen,
bland annat, att med stadsfullmäktige i Helsingborg uppgöra aftal om
det utbyte af mark mellan postverket och nämnda stad, hvilket för
byggnadstomtens anordnande erfordrades, på de af stadsfullmäktige
erbjudna vilkor, samt anbefalt generalpoststyrelsen att uppgöra och
underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning fullständiga ritningar
och kostnadsförslag till nytt posthus å den nybildade posttomten.
I de af stadsfullmäktige i Helsingborg erbjudna vilkor inginge
emellertid, att staden skulle tillhandahålla postkontoret derstädes erforderlig
provisorisk postkontorslokal från den tid, de nuvarande
posthusbyggnaderna utrymdes, och till dess inflyttning i postverkets
^byggnad kunde ske. Generalpoststyrelsen hade ansett lämpligt,
att, bytesaftalet icke afslutades, förr än frågan om den provisoriska
postkoutorslokalen vore löst; och de svårigheter, som för anskaffande
eller beredande af lämplig sådan lokal syntes hafva för staden uppstått,
både, enligt hvad styrelsen meddelar, vållat tidsutdrägt, så att bytesaftal,
, dertill förslag af styrelsen uppgjorts och öfverlemnats till staden,
ännu icke hunnit afslutas. I afvaktan härå hade icke heller byggnadsritningar
blifvit uppgjorda. Då likväl å stadens vägnar drätselkammaren
i Helsingborg helt nyligen godkänt det uppgjorda förslaget till bytesaftal,
allenast med några smärre begärda ändringar deri, samt jemväl
frågan om provisorisk postkontorslokal numera så fortskridit, att utrymmandet
af de nuvarande posthusbyggnaderna i Helsingborg för
89
Sjunde hufvudtiteln.
deras rifning syntes kunna ske den 1 nästkommande april och nybyggnaden
således under innevarande år kunde påbörjas, har generalpoststyrelsen,
med ledning af det uppgjorda approximativa kostnadsförslaget,
ansett, att för detta bygge borde år 1900 beräknas ett byggnadsanslag
af 85,000 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts är ifrågavarande anslag af
generalpoststyrelsen upptaget till 465,000 kronor, hvilket innefattar
en förböjning af 15,000 kronor.
Härvid bar jag icke något att erinra.
Å anslaget till afkortningar och restitutioner m. m., som för innevarande
år är upptaget till 70,025 kronor, hafva, enligt hvad generalpoststyrelsen
meddelar, utgifterna i runda tal uppgått:
ar 1888 |
till ................... |
.................................................... kronor |
42,700 |
— |
1889 |
''7 ................... |
................................................................ 77 |
35,000 |
— |
1890 |
................................................................ 77 |
61,100 |
— |
|
., 1891 |
................................................................ 77 |
51,000 |
— |
|
„ 1892 |
................................................................ 77 |
45,200 |
— |
|
„ 1893 |
77 ................... |
................................................................ 77 |
72,700 |
— |
1894 |
77 ................... |
................................................................ 77 |
58,100 |
— |
„ 1895 |
77 ................... |
................................................................. 77 |
60,800 |
— |
1896 |
77 ................... |
................................................................. 77 |
68,000 |
— |
„ 1897 |
77 ................... |
................................................................. ’7 |
93,900 |
— |
samt under perioden |
1 oktober 1897—30 september ................................................................ 77 |
102,700: — |
Till följd häraf och för vinnande af en jemnare slutsumma å utgifts8taterna
i deras helhet bar generalpoststyrelsen ansett berörda
anslag böra höjas med 17,100 kronor till 87,125 kronor.
Härvid har jag icke något att erinra.
Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarna i postverkets stater,
visar det sig,
att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande
belopp, nemligen:
genom uppförande
i staten af aflöning
för en femte
byråchef samt för •
ytterligare två
aktuarier och en
Bill. till Rikad. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd.
12
90
Sjunde hufvudtiteln.
revisor hos gene-ralpoststyrelsen |
||
med ................... i anslaget till vika-riatsersättning |
kronor |
15,400: — |
relsen med ..... i aflöningsanslagen |
J? |
10,000: — |
spektörer®) med |
3,500: — |
|
med ................ i dito till aflönande |
5? |
184,800: — |
med ................. i dito till aflönande |
?? |
26,900: — |
rer med ......... i dito till aflönande |
?? |
648,200: — |
med ................... i dito till aflönande |
531,000: — |
|
med |
20 000- — |
|
i dito till ålders- |
||
tillägg med ...... i dito till arfvoden |
152,000: — |
Transport kronor 1,591,800: —
*) då i nuvarande särskilda aflöningsanslag till distriktsförvaltningarna eller postinspektionerna
inberäknas det under nämnda rubrik uppförda anslag å 7,000 kronor till ersättning för mistning
af uppbörds- och frimärkesprovision åt de kontrollörer och postexpeditörer vid postanstalterna,
som beordras att tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna, hvilken ersättning kommer att upphöra.
Sjunde hufvudtiteln. 91
ökning. Minskning.
Transport kronor 1,591,800: —
betjente och till
hushyresbidrag
för en del betjente
med ...... „ 180,000: — I.771.8OO: —
hvaremot minskning
skulle uppkomma
i anslaget
till aflönande af
extra biträden vid
distriktsförvaltningarna
och postanstalterna
med ...... 170,000: —
sa att alltså aflöningsstaten på det hela skulle
växa med kronor 1,601 800:_
att å pensionsstaten
komme att
besparas ........ kronor 9,950:—
hvaremot skulle "
tillkomma af Eders
Kongl. Maj:t beviljade
nya pensioner
med .............. „ 9,450: —
så attalltså minskning
i denna stat
komme att ega rum
med kronor............ 500:_
att under omkostnadsstaten
minskning
komme att
ega rum:
i anslaget till uppbörds-
och frimärkesprovision
med
.................... kronor 310,000: —
i dito till traktamenten
för tjen
Transport
kronor 310,000: —
1,601,800: — 500: —
92
Sjunde hufrudtiteln
Ökning. Minskning.
Transport kronor 310,000:— 1,601,800: — 500: —
stemän i jernvägskupé
med ... ,,
i anslaget till traktamenten
för vakt
betjente
med ...... ,,
hvaremot ökning
komme att ega
rum:
genom uppförande
i staten af ett
anslag till felräkningspennin
gar
med ........... kronor
i anslaget till postföringskostnad
vid befordran å
jernväg med ......
i dito till postföringskostnad
vid
befordran ålandsväg
och inom postanstalternas
områden
samt till
landtbrefbäring
med .....................
i dito till postföringskostnad
vid
befordran sjöledes
mellan fasta
landet och Gotland
med ............
i dito till postföringskostnad
vid
befordran sjöledes
mellan Sverige
och Tyskland
med ..........
105,000: —
510,000: — 925,000: —
50,000: —
200,000: —
40,000: —
3,000: —
140,000: —
Transport kronor 433,000: — 925,000: — 1,601,800: — 500: —
Sjunde huf?udtiteln.
93
Ökning. Minskning.
Transportkronor 433,000: — 925,000: — 1,601,800: — 500: —
i anslaget till tillverkning
af frimärken,
frankokuvert,
brefkort
och kortbref med ,, 10,000: — 443,000: -*—
så att alltså minskning i omkostnadsstaten
komme att ega rum med
kronor ...................................................... 482,000:
samt att ökning komme att ega
rum i anslaget till oförutsedda utgifter
med kronor ............................................ 15,000: —
och i anslaget till afkortningar och
restitutioner in. in. med kronor ......... .17,100: —
tillhopa kronor 1,633,900: — 482,500: —
En ökning på det hela komme alltså att uppstå med kronor 1,151,400;
och skulle staternas slutsummor blifva följande:
aflöningsstaten ................................................ kronor 5,049,100: —
.... „ 2,400
72,875
4,618,500
465,000
87,125
öfvergångsstaten .................
pensionsstaten ....................
omkostnadsstaten ................
oförutsedda utgifter ............
afkortningar och restitutioner m. m.
tillsammans kronor 10,295,000
Då postverkets inkomster för år 1900 beräknats till 10,800,000
kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med
505,000 kronor.
I fråga om detta öfverskott förefunnes, enligt generalpoststyrelsens
förmenande, särskilda anledningar att afsätta en del deraf för att
af postverket under vissa förhållanden disponeras. I sådant afseende
meddelar generalpoststyrelsen följande.
Å den med Eders Kongl. Majrts och Riksdagens medgifvande
genom afsättning af vissa delar utaf postverkets öfverskottsmedel
bildade fond för anskaffande af tomt till nytt posthus i Stockholm,
hvilken fond förvaltas af statskontoret, återstode vid 1897 års utgång
94
Sjunde hufvudtiteln.
378: 43
475,069: 44
kronor 675,447: 8 7
9,433: 34
kronor 684,881: 21
en behållning af ....................................................... kronor
hvartill sedermera af öfverskottsmedlen för år 1897
levererats ..............................................................
Fondens behållning hade derigenom uppgått till kronor 475,447: 8 7
Af postverkets öfverskottsmedel för år 1898 finge,
enligt Eders Kong], Maj:ts och Riksdagens
beslut, ytterligare.......................... „ 200,000: —
läggas till fonden, som derigenom skulle komma
att utgöra .........................................................
och om härtill lades räntor för år 1898 å fondens
redan befintliga|kapital, hvilka räntor, enligt
från statskontoret erhållen upplysning, kunde
beräknas till .........................................................
skulle de å fonden tillgängliga medel, sedan
leveransen för år 1898 egt rum, kunna
antagas till ........................................................
I hvad mån detta belopp komme att ökas på
grund af redan gifna bestämmelser, blefve
beroende allenast af de räntebelopp, som
kunde för tiden efter 1898 års slut tillfalla
fonden; och dessa kunde sannolikt icke
blifva af någon betydenhet i förhållande till
de behof, som skulle af fonden fyllas.
Med bortseende för den skull från dessa eventuel
räntebelopp, skulle fonden upptagas
till ..........................................................................
men härifrån borde afräknas hvad som skulle
före 1898 års utgång ersättas postverket
för fonden tillhörande, af postverket förskjutna
utgifter, nemligen:
för inköp af tomt till posthus i
Malmö .................................kronor 258,125: —
samt för diverse till tomtköpet
i Stockholm hörande utgifter
.................................. „ 197:5 0
eller tillhopa ........................................................... „ 258,322:5 0
hvarefter å fonden skulle återstå
eller i rundt tal 426,000 kronor.
kronor 684,881: 21
kronor 426,558: 71
95
Sjunde hufvudtiteln.
Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 20 maj 1898 skulle
af detta sistnämnda belopp, såsom Riksdagen på Eders Kongl. Majrts
förslag medgifvit, 150,000 kronor afsättas för att, i den mån Eders
Kongl. Maj:t funne sådant erforderligt, användas till betäckande af tilläfventyrs
uppstående ökad kostnad, utöfver hvad förut beräknats, för
uppförande af det nya posthuset i Stockholm; hvaremot återstoden,
276,000 kronor, skulle instundande vår vara disponibel för påbörjande
af det beslutade byggandet af posthus i Malmö enligt ritningar, som
blefve af Eders Kongl. Maj:t faststälda.
Beträffande detta sistnämnda posthusbygge, som enligt approximativa
beräkningar, uppgjorda i november månad år 1897, ansetts komma
att kosta 500,000 kronor, hade generalpoststyrelsen, sedan Eders Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 27 maj 1898 godkänt det om tomtköpet för
bygget med hamndirektionen i Malmö upprättade kontrakt, enligt
hvilket tomten för att lämpligare kunna bebyggas skulle erhålla något
större bredd, än som förut afsetts, och till arealen ökas med 65 qvadratmeter,
anmodat arkitekten F. Boberg att uppgöra eskissritningar och
kostnadsförslag. Att nu ensamt å detta kostnadsförslag, som numera
inkommit till styrelsen, grunda någon hållbar kalkyl öfver byggnadskostnaden
i dess helhet läte sig icke göra; men då med hamndirektionen
i Malmö aftalats, att från den ifrågavarande byggnadstomten skulle
omedelbart efter den 1 nästkommande april på stadens bekostnad rödjas
en å tomten befintlig större magasinsbyggnad af sten, samt afsedt
varit, att bygget för postverkets räkning derefter skulle begynna, kunde
det i allt fall antagas, att nästan hela det från nyssnämnda fond då
för posthusbygget i Malmö disponibla belopp, 276,000 kronor, komme
att åtgå till våren år 1900 och att då för byggets fortsättande ytterligare
medel skulle erfordras.
Vid sådant förhållande och då redan vid den föregående behandlingen
af frågan om posthusbyggnad i Malmö förutsatts, att bygget
skulle begynnas med anlitande af fondens medel, har generalpoststyrelsen
ansett det vara lämpligast, att, byggandet fortsattes och afslutades
med medel från samma fond, och har för den skull sökt tillse, huru
medel skulle kunna dertill beredas, utan att postverkets utgiftsstater
för år 1900 skulle behöfva belastas med anslag för posthusbygget
i Malmö.
Härtill komme också, att med den hastiga stegring, utöfver hvad
förut kunnat beräknas, som under den senaste tiden egt rum i fråga
om priset å vissa byggnadsmaterialier och ännu mera i fråga om arbetsprisen
vid byggnadsföretag, det hos generalpoststyrelsenuppstått tvekan,
96
Sjunde hufvudtiteln.
huruvida för ett så stort byggnadsföretag, som nytt posthus i Stockholm
innefattade, och äfven för det jemförelsevis vida mindre nya
byggnadsarbetet för postverkets behof i Helsingborg de dertill afsodda
penningemedlen blefve tillräckliga. Den kalkyl, som generalpoststyrelsen
ansett sig kunna med hänsyn till nu kända förhållanden uppställa
för postverkets inkomster under år 1899, hade bragt generalpoststyrelsen
till den uppfattningen, att öfverskottet för nämnda år sannolikt blefve
icke oväsentligt högre än det belopp af 781,400 kronor, som förut beräknats
blifva för statsregleringen disponibelt och för nämnda reglering
tagits i anspråk.
Om för den skull, på grund af nu angifna omständigheter, generalpoststyrelsen
erhölle bemyndigande att till omförmälda fond få afsätta
af blifvande öfverskottsmedel för år 1899 det belopp, hvarmed
öfverskottet kunde komma att öfverstiga det för statsregleringen redan
beräknade, äfvensom af det för år 1900 kalkylerade öfverskottsbeloppet
en summa af 200,000 kronor, som, om den erfordrades innan bokslutet
för år 1900 hunnit afslutas, skulle kunna af postverkets kassaförlag
förskjutas, hyste generalpoststyrelsen förhoppning, att härigenom skulle
tillföras fonden en förstärkning af omkring 400,000 kronor. De sålunda
till fonden nytillkommande medel skulle, enligt de närmare föreskrifter
Eders Kongl. Maj:t komme att på framställning af generalpoststyrelsen
lemna, kunna få användas så väl till fortsättande af posthusbygget i
Malmö som till betäckande af ökade kostnader för öfriga förut omförmälda
byggnadsarbeten. Vid bifall härtill anser generalpoststyrelsen
fondens benämning böra ändras till »fond till posthusbyggnader».
Hvad generalpoststyrelsen sålunda föreslagit finner jag mig böra
tillstyrka.
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå,
att Riksdagen, med godkännande af de utaf mig nu tillstyrkta
ändringarna i postverkets stater äfvensom af de bestämmelser, hvilka,
i sammanhang med ifrågasatt reglering af aflöningsförmånerna för en
del tjenstemän och betjente vid postverket, af mig tillstyrkts, måtte
för år 1900 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till
10,295,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen,
samt derjemte medgifva, att till den redan bildade fonden för anskaffande
af tomt till nytt posthus i Stockholm må afsättas ej mindre
den behållning, som för år 1899 kan å postverkets rörelse uppstå utöfver
det redan för statsregleringen beräknade öfverskottet för samma
år, än äfven, sedan postverkets bokslut för år 1900 verkstälts, af det
97
Sjunde hufvudtiteln.
för sistnämnda år uppkomna öfversbottet den del intill 200,000 kronor,
som kan komma att öfverstiga 305,000 kronor; och att den sålunda
förstärkta fonden, under benämning »fond till posthusbyggnader», må,
i den mån Eders Kongl. Maj:t finner sådant erforderligt, användas dels
till fortsättande af uppförandet af ett posthus i Malmö, dels ock till
betäckande af de kostnader, som utöfver förut beräknade kunna uppstå
för uppförande af posthus i Stockholm och Helsingborg.
Telegrafverket.
Sedan nästlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,
slutande å 1,419,570 kronor, att gälla under innevarande år, med
rätt för Eders Kongl. Maj:t att i nämnda stater göra de jemkningar,
som kunde finnas af behofvet påkallade, har Eders Kougl. Maj:t den
28 oktober 1898 faststält telegrafverkets stater för år 1899.
De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:
aflöningsstaten ................................................. kronor 960,000: —
öfvergångsaflöningsstateu................................... » 4,000: —
pensions- och understödsstaten...................... » 122,830: —
omkostnadsstaten..............................''................... » 332,000: —
eller tillsammans kronor 1,418,830: —
hvilken summa med ett belopp af 740 kronor understiger slutsumman
i det af 1898 års Riksdag godkända förslag till utgiftsstater för år
1899; beroende denna skilnad mellan de af Eders Kongl. Maj:t faststälda
och de af Riksdagen antagna staternas slutsummor derpå, att
dels till följd af en tjenstemans förflyttning till annan tjenst ett belopp
af 500 kronor afförts från det under aflöningsstaten uppförda anslag
till ålderstillägg åt telegrafstyrelsens personal, dels ock till följd af
dödsfall ett belopp af 240 kronor uteslutits från pensions- och understödsstaten.
I underdånig skrifvelse den 11 november nästlidet år har telegrafstyrelsen
afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1900
och dervid beträffande
[3.]
Telegrafverket.
A fröning sstaten
föreslagit förhöjning af vissa i de af Eders Kong]. Maj:t faststälda utgiftsstaierna
för år 1899 under rubriken särskilda anslag förslagsvis
upptagna belopp.
Bill. till Biksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd.
13
98
Sjunde hufvudtiteln.
På grund af nu kända förhållanden rörande tjenstemännens rätt
till ålderstillägg har styrelsen ansett de för ålderstillägg åt dertill berättigade
beräknade belopp böra böjas, hvad styrelsens personal beträffar,
från nuvarande beloppet 6,100 kronor till 7,200 kronor och
vidkommande stationspersonalen från nuvarande beloppet 80,000 kronor
till 95,000 kronor.
Hvad det till arfvoden för extra biträden och vikariat upptagna
beloppet 120,000 kronor angår, meddelar styrelsen, att af detta belopp
20,000 kronor beräknats till de för beredande af semester åt ordinarie
tjenstemän erforderliga utgifterna, hvilken utgiftspost under år 1897,
då den för första gången förekom, uppgick till 18,700 kronor 49 öre,
samt att den återstående delen af anslaget under samma år måst öfverskridas
med 13,000 kronor. Styrelsen anser sig för den skull böra föreslå
en höjning af det för ifrågavarande ändamål upptagna belopp, hvilken
höjning styrelsen likväl, med hänsyn till den minskning i telegramantalet,
som vore att motse, och då behofvet af extra biträden
vore häraf beroende, ansett kunna inskränkas till 10,000 kronor.
I fråga om anslaget till arfvoden åt telegrambärare och uppassare
vid stationerna, 100,000 kronor, anför styrelsen, att detta anslag under
de senare åren varit otillräckligt. Under år 1897 uppgingo utgifterna
för ifrågavarande ändamål till 114,064 kronor 34 öre. De ökade anspråken
på snabb befordran af telegramerna i förening med de stigande
lefnadskostnaderna gjorde det omöjligt att numera mot samma
aflöning som hittills erhålla så pålitligt och raskt folk, som för telegrambäringens
behöriga ombesörjande kräfdes. Styrelsen, som särskildt
under år 1898 nödgats på flera håll höja aflöningen till ifrågavarande
betjeningsklass och från än flera motsåge anspråk i samma riktning,
som ej kunde tillbakavisas, har derföre föreslagit, att detta anslag måtte
höjas med 30,000 kronor till 130,000 kronor.
Genom de sålunda föreslagna ändringarna skulle slutsumman af
aflöningsstaten komma att ökas med 56,100 kronor eller från 960,000
kronor till 1,016,100 kronor.
I fråga om
öfvergångsaflöning sstaten
samt
Pensions- och understödsstaten
har telegrafstyrelsen icke föreslagit någon ändring i de för innevarande
år gällande stater.
Sjunde hufvudtiteln.
99
Hvad slutligen angår
Omkostnadsstaten,
bar telegrafstyrelsen ansett en mindre ändring böra i denna stat vidtagas,
i det att, då utgifterna för resekostnads- och traktamentsersättningar,
som under år 1897 uppgingo till 12,484 kronor 50 öre, antagligen
komme att snarare stiga än minskas, det nuvarande anslaget dertill,
10,000 kronor, borde höjas till 12,000 kronor. Slutsumman å denna
stat skulle derigenom blifva förhöjd från 332,000 kronor till 334,000
kronor.
Med de af telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringar skulle telegrafverkets
stater för år 1900 komma att utvisa följande slutsummor:
aflöningsstaten ................................................. kronor 1,016,100: —
öfvergångsaflöningsstaten.................................... D 4,000: —
pensions- och understödsstaterna » 122,830: —
omkostnadsstaten .............................................. » 334,000: —
eller tillsammans kronor 1,476,930: —
hvilket belopp med 58,100 kronor öfverstiger slutsumman å de af Eders
Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstaterna för år 1899.
Då jag vid de af telegrafstyrelsen föreslagna ändringar i telegrafverkets
utgiftsstater icke funnit anledning till erinran, hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå,
att Riksdagen, med godkännande af omförmälda ändringar i telegrafverkets
stater, må, under Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i
verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till
telegrafverkét för år 1900 anvisa enahanda belopp, 1,510,000 kronor, hvartill
inkomsterna af telegrafmedlen beräknats, samt tillika medgifva, att,
det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må af Eders Kongl.
Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling
och förbättring.
100
[4-]
Tullverket.
Sjunde hufvudtiteln.
Genom nådiga brefvet den 5 juni 1892 har Eders Kongl. Maj:t
anbefalt. telegrafstyrelsen att årligen, intill dess definitiv stat för statens
telefonväsende kunde upprättas, vid afgifvande af förslag till utgiftsstater
för telegrafverket meddela ett öfverslag öfver de beräknade inkomsterna
af och utgifterna för telefonväsendet det år statsförslaget
afser.
Till åtlydnad häraf har telegrafstyrelsen i sin förberörda skrifvelse
den 11 november nästlidet år meddelat, att inkomsterna af och utgifterna
för statens telefonväsen under år 1900 kunna förslagsvis beräknas
till följande belopp:
Inkomster: abonnements- och särskilda samtalsafgifter kronor 3,000,000: —
Utgifter: för drift och underhåll samt utvidgning af
telfonnäten ............... kronor 1,993,400: —
till räntor och afbetalning
å upplånta an
läggningsmedel
„ 1,006,600: — „ 3,000,000: —
Tullverket.
Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 14 sistlidne
november afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1900, har dervid
beträffande
A flåning sstaten
anfört, hurusom naturligt vore, att under det senast förflutna årtiondet,
hvilken tidsperiod kännetecknats af lika betydande förändringar inom
tullagstiftningen som framstående utveckling af handel och industri,
den ordinarie tullpersonalens ökning icke kunnat hålla jemna steg med
göromålens tillväxt.
I främsta rummet hade detta förhållande gjort sig gällande i rikets
två största städer och i all synnerhet i Stockholm. I Göteborg påginge
emellertid nybyggnad för inrymmande af en särskild tullafdelning
och i Stockholm vore jemväl inom den allra närmaste tiden åtgärder
från stadens sida att förvänta för beredande af ökadt utrymme
åt tullförvaltningen; och då utrymmet i de nya lokaler, som alltså inom
kort kunde förväntas komma att upplåtas åt tullförvaltningarne i dessa
101
Sjunde hufvudtiteln.
begge städer, väsentligen komme att blifva bestämmande för den omfattning,
i hvilken den ordinarie tullpersonalen derstädes borde ökas,
kunde det väl synas tvifvelaktigt, huruvida någon åtgärd i sådant syfte
för tillfället lämpligen borde föreslås.
Hvad beträffade Göteborg, från hvars tullförvaltnings sida icke
någon framställning i ämnet förelåge, ansåge styrelsen icke heller giltigt
skäl förefinnas att icke afvakta den nyligen påbörjade byggnadens
bringande närmare sin fullbordan. Ett alldeles likartadt förhållande
egde rum i fråga om Halmstad, hvars tullkammare jemväl förmält sig,
med hänsyn till derstädes föreliggande fråga om utvidgning af de åt
tullkammaren upplåtna lokaler, anse skäligt att för tillfället låta anstå
med förslag om tullkammarepersonalens ökning.
Med afseende å Stockholm kunde deremot ett sådant förslag redan
nu anses vara af omständigheterna betingadt. Förhållandena i Stockholm,
der förtullningsgöromålen i första hand vore fördelade mellan
flera vidt skilda tullafdelningar, afveke nemligen så väsentligt från
förhållandena öfverallt annorstädes inom landet, der förtuilningsbestyren
ännu i allt hufvudsakligt koncentrerades i och omkring en enda tullhusbyggnad,
att någon egentlig jemförelse icke kunde ifrågakomma
mellan denna stad och andra tullplatser. Nyssberörda för Stockholm
utmärkande förhållande grundade alldeles särskilda kraf på tullverkets
å stat uppförda tjenstemannapersonal derstädes, icke blott hvad antalet
beträffade, utan ock med afseende å tjenstegrad, då väl såsom regel
borde gälla, att föreståndarne för de särskilda, å olika ställen inom
staden belägna tullafdelningarna, hvilka alla utgjorde filialer af hufvudtullförvaltningen
vid Skeppsbron, icke lämpligen kunde väljas bland
första gradens tjenstemän. Antalet tjenstemän hos de afdelningar af
lokalförvaltningen i Stockholm, hvilka på antydda sätt arbetade på
flera olika lokaler, nemligen tullkammaren och packhusinspektionen,
hade visserligen under innevarande årtionde ökats, tullkammarens med
3 kammarskrifvare samt packhusinspektionens med 2 kontrollörer och
3 kammarskrifvare, men icke förty vore tjenstemännens antal med hänsyn
till förtullningslokalernas antal otillräckligt, för att de mera grannlaga
göromålen skulle kunna af dem uppbäras; och hvad beträffade
grundsatsen, att tullafdelningarnas föreståndare i regeln icke borde vara
af lägre grad än kontrollör, hade upprätthållande af denna grundsats
icke alltid varit möjligt med den nuvarande personalen. På grund
häraf syntes det styrelsen nödigt att redan nu och utan afvaktan å de
nya förhållanden, som kunde komma att inträda i följd af nya tullokalers
anskaffande och hvilka otvifvelaktigt komme att föranleda mera vidt
-
102
Sjunde hufvudtiteln.
gående kraf från styrelsens sida på ökad personal, föreslå inrättande
af ett antal nya tjenster för tullkammaren och packhusinspektiouen i
Stockholm.
Tullkammaren hade visserligen förmält sig icke hafva något att
föreslå med afseende å den förestående regleringen af dess stat; men
då så väl tullkammareafdelningen å Blasieholmen som tullkammareafdelningen
vid Stadsgårdshamnen för närvarande förestodes af kammarskrifvare
och tullkammarens nuvarande stat icke beredde tillfälle till
deras utbytande mot kontrollörer, en åtgärd, som styrelsen i öfverensstämmelse
med hvad ofvan anförts och i betraktande af den betydande
tulluppbörden vid Blasieholmen och Stadsgårdshamnen — år 1897
resp. 914,274 kronor och 1,882,536 kronor — funne böra ega rum
ju förr desto hellre, ansåge styrelsen tullkammarens personal böra förstärkas
med två andre kontrollörer.
Packhusinspektionen hade, med förmälan att inspektionen framdeles
och allt efter som den ifrågasatta utvidgningen af packhuslokalerna
komme till stånd ånyo måste begära tillökning i antalet af sina
ordinarie tjensteman och betjente, för närvarande hemstält om anställande
hos inspektionen af ytterligare dels tre kontrollörer, af hvilka
en vore afsedd för göromålen i södra tullpaviljongen på Skeppsbron
samt de båda öfriga för utöfvande af närmaste tillsyn öfver och omedelbart
deltagande i den på kajerna å Skeppsbron och i Stadsgården förefallande
tullbehandling, dels fem kammarskrifvare, af hvilka två skulle
användas vid Skeppsbron, en å Blasieholmen och två i Stadsgården,
och dels två vaktmästare, afsedda en för södra tullpaviljongen och en
för Stadsgården; och då den tillökning i den ordinarie personalen,
inspektionen nu ifrågasatt, otvifvelaktigt vore tillfullo erforderlig äfven
med det nuvarande packhusutrymmet, ansåge sig styrelsen, med biträdande
af inspektionens framställning, böra föreslå inrättande af ytterligare
tre kontrollörstjenster, tillhörande, likasom de för tullkammaren
afsedda två andre koutrollörerne, 2:dra lönegraden, samt fem kammarskrifvare
i 2:dra lönegraden och två vaktmästare i 4:de lönegraden.
Tullbevakningspersonalen i Stockholm hade under 1860-talet
minskats genom åtskilliga indragningar och qvarstod sedermera oförändrad
till antalet ända till år 1891, då en ny uppsyningsmanstjenst
och tio nya vaktmästaretjenster uppfördes å tullbevakningsinspektionens
stat. Samma förhållanden, som föranledde sagda ökning, hade
emellertid, i den mån trafiken ytterligare utvecklats, ånyo framträdt
och vållat ökad svårighet att med den tillgängliga personalen på ett
103
Sjunde hufvudtiteln.
tillfredsställande sätt uppehålla bevakningsgöromålen. Till denna svårighet
bidroge naturligtvis i icke ringa mån de stegrade arbetslönerna
och rikliga tillfällena till sysselsättning inom näringslifvet i allmänhet,
hvaraf blifvit en följd, att de extra ordinarie betjente, hvilka jemte
sin tjenstgöring i tullverket sysselsatte sig med något yrke, numera
vida mindre än förr kunde påräknas till tjenstgöring mot dagtraktamente.
Också hade behofvet af ökning i den ordinarie bevakningspersonalen
i Stockholm framhållits så väl af tulibevakningsinspektionen
som äfven af nederlagskontoret, hvilken senare förvaltning icke hade
egna vaktmästare, utan erhölle till sin disposition visst antal af de
under tulibevakningsinspektionen lydande. Kontoret hade dervid förmält
sig icke kunna med det antal vaktmästare, 6om af inspektionen
nu stäldes till dess förfogande, nöjaktigt bevaka de till antalet alltjemt
tilltagande försändelserna af transitgods, hvilkas expedierande
ofta påkallades af mäklare och speditörer och af desse icke sällan,
samtidigt och i stor utsträckning, fordrades verkstäld med ytterlig
skyndsamhet, för att godset skulle kunna afgå med derför bestämda
lägenheter. Af inspektionen hade deremot framhållits omöjligheten att
af den nuvarande bevakningspersonalen kunna afstå större antal än
hittills för bevakning af nederlags- och transitrörelsen, enär med den
rådande ojemnheten i trafiken af de från utlandet ankommande lastångarne,
hvilka två eller tre gånger i månaden anlände nästan samtidigt
och sedermera efter verkstäld lossning och lastning nästan samtidigt
åter afginge, det vore förenadt med icke ringa svårighet för
inspektionen att städse kunna hålla den för lossningarnes öfvervakande
nödiga bevakningspersonalen fulltalig.
Med afseende å berörda förhållanden funne styrelsen sig icke
kunna underlåta att föreslå inrättande af 10 nya vaktmästaretjenster i
högsta lönegraden till uppförande å Stockholms tullbevakningsinspektions
stat eller samma antal, hvarmed, enligt hvad ofvan förmälts,
inspektionens stat för år 1891 ökats.
Tullkammaren i Halmstad hade hos styrelsen anmält, hurusom
till följd af dervarande hamns långsträckta beskaffenhet, som nödvändiggjorde
anordning af nattposteringar på två ställen, tullbevakningspersonalen
derstädes visat sig otillräcklig, hvilket förhållande äfven
understundom gjort sig gällande vid invisitationsförrättningar. Med afseende
härå och då det ofta mött svårighet att genom anlitande af
till tjenstgöring inkallade extra ordinäre betjente fylla nämnda brist,
hade tullkammaren hemstält om bemälda personals förstärkning med
ytterligare två vaktmästare; och ehuru tullbevakningen i Halmstad så
104 Sjunde hufvudtiteln.
nyligen som från och med år 1898 ökats med en vaktmästare, ansåge
generaltullstyrelsen likväl den ansenliga tillväxt, som egt rum i den
utrikes trafiken på denna stad under de senare åren, till fullo motivera
tullkammarens begäran. Tulluppbörden derstädes, hvilken, såsom styrelsen
vid afgifvande af förslag till 1898 års stat erinrat, under åren
1894 och 1895 ökats från 260,934 kronor till 405,573 kronor, hade år
1897 stigit till 561,995 kronor. För uppförande å tullkammarens stat
af ytterligare två vaktmästare funne styrelsen derföre nödigt, att antalet
sådana betjente i 3:dje lönegraden erhölle en motsvarande ökning.
Äfven i Carlskrona både tullbevakningspersonalen visat sig vara
otillräcklig, så att kustroddare stundom måst användas till biträde vid
invisitationer inom hamnområdet; och då kustbevakningens egentliga
göromål härigenom måste komma att i viss mån åsidosättas, voro det,
enligt generaltullstyrelsens mening, otvifvelaktigt nödigt, att den stationära
bevakningen på platsen ökades. Styrelsen ansåge derföre lika
med tullkammaren, att två roddaresyssior (afsedda för den fasta bevakningen)
borde å tullkammarens stat uppföras, för hvilket ändamål antalet
sådana sysslor i lägsta lönegraden borde ökas med två.
Sedan år 1866 hade den ordinarie tullkammarepersonalen i Sundsvall
icke ökats. I hvilken grad trafiken på denna stad samtidigt tillväxt,
framginge redan af det förhållande, att tullkammarens uppbörd,
hvilken år 1866 utgjorde 126,292 kronor tullmedel samt 90,678 kronor
fyr- och båkmedel, år 1897 stigit till 1,256,579 kronor tullmedel samt
149,810 kronor fyr- och båkmedel. Att häraf förorsakats ett högst
väsentligt ökadt arbete i allmänhet för tullkammarens personal vore
påtagligt. Alldeles särskild! gälde dock detta om nederlagsrörelsen,
som, med den utveckling densamma nu nått å ifrågavarande plats,
toge personalen i anspråk ojemförligt mera än förut. Den vid tullkammaren
debiterade nederlagsafgiften (= en procent af den å nederlagsgodset
belöpande tullafgifr), som år 1866 uppgått till endast 93
kronor, hade år 1897 ökats till 10,858 kronor. Att under sådana omständigheter
en tillökning af antalet tjenstemän å tullkammarens stat
vore högst nödig, kunde icke lida något tvifvel, och anställande derstädes,
på sätt tullkammaren begärt, af ytterligare en kammarskrifvare
med aflöning, likasom den nuvarande, i lägsta lönegraden — ansåge
generaltullstyrelsen vara endast hvad behofvet oafvisligen fordrade.
Derjemte vore, enligt styrelsens åsigt, ökning erforderlig äfven
af tullbevakningspersonalen i Sundsvall. Under en längre följd af år
hade två extra ordinarie vaktmästare der varit inkallade till ständig
105
Sjunde hufvudtiteln.
tjenstgöring under seglationstiden mot ett för hela tiden bestämdt
arfvode af 500 kronor om året för hvardera. Då dessutom ytterligare
förstärkning af denna personal tidtals erfordrades och det på grund af
de uppdrifna arbetslönerna i trakten och de höga lefnadsomkostnaderna
i staden ofta vore förenadt med svårighet att förmå lämpliga personer
att åtaga sig tillfällig tjenstgöring, ansåge styrelsen det vara synnerligen
önskvärd!, att ofvanbemälde två betjente blefve å stat uppförde,
för hvilket, ändamål antalet vaktmästare i 3:dje lönegraden, dit vaktmästarne
i Sundsvall, lika väl som här ofvan omförmälde vaktmästare
i Halmstad, hänfördes, borde ökas med ytterligare två.
Med hänsyn till det vidsträckta patrulleringsdistrikt, som vore
tilldeladt den i Luleå stationerade tulljakten, hvilket distrikt sträckte
sig från gränsen mellan Räneå och Nederkalix socknar till Bjuröklubb,
hade den uppsigt, som jaktens besättning kunnat egna åt det i följd
af sin vidsträckta skärgård och det nära grannskapet till Finland ur
bevakningssynpunkt särdeles vigtiga Luleå tullkammaredistrikt, icke
varit tillfyllestgörande, och generaltullstyrelsen hade allt sedan år 1888
årligen måst under seglationstiden anordna särskild bevakning derstädes,
bestående af en t. f. kustuppsyningsman och två t. f. roddare.
Då emellertid det finge anses stäldt utom allt tvifvel, att denna postering
betingades af ett stadigvarande behof, kunde styrelsen icke annat
än dela tullkammarens uppfattning, att tiden nu vore inne för dess
uppförande å ordinarie stat, och styrelsen ansåge sig derföre böra föreslå
ökning af antalet kustuppsyningsmän med en och inrättande af
ytterligare två roddaresysslor i lägsta lönegraden.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer generaltullstyrelsen,
att å tullverkets aflöningsstat måtte, utöfver der redan upptagne
tjenstemän och betjente vid lokalförvaltningen och kustbevakningen,
uppföras :
dels fem kontrollörer i andra lönegraden eller med lön 2,500
kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två ålders
tillägg
å tillhopa 1,000 kronor;
dels fem kammarskrifvare i andra lönegraden eller med lön
1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till två
ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor;
dels en kammarskrifvare i lägsta lönegraden eller med lön
1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två
ålderstillägg å tillhopa 600 kronor;
dels en kustuppsyningsman med lön 600 kronor, tjenstgöringsBih.
till Riksdagens Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 14
106 Sjunde hufvudtiteln.
penningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa 150
kronor;
dels tolf vaktmästare i högsta lönegraden eller med lön 800
kronor, tjenstgöringspenningar 400 kronor och rätt till två ålderstillägg
å tillhopa 300 kronor;
dels fyra vaktmästare i tredje lönegraden eller med lön 700
kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg
å tillhopa 800 kronor;
dels och fyra roddare i lägsta lönegraden eller med lön 500
kronor, tjenstgöringspenningar 200 kronor och rätt till två ålderstillägg
å sammanlagdt 100 kronor;
hvarigenom den lön och tjenstgöringspenningar omfattande ordinarie
aflöningsstaten skulle komma att ökas med tillsammans 48,900
kronor.
Vidkommande det å aflöningsstaten uppförda anslaget till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. vid lokalförvaltningen samt kustod!
gränsbevakningen har generaltullstyrelsen anfört, att berörda
anslag, som för år 1899 vore bestämdt till 250,000 kronor, syntes,
äfven under förutsättning af bifall till förestående förslag om inrättande
af nya tjenster, behöfva ökas; ty så vidt styrelsen vågade döma af
dittills under år 1898 anordnade belopp, kunde utgifterna för de med
ifrågavarande anslag afsedda ändamål under år 1900 näppeligen antagas
komma att täckas af ett belopp, motsvarande 1899 års anslag.
Styrelsen förutsåge nemligen, att före ingången af år 1900 så väl
aflöning erfordrades åt tullförvaltning i Örebro, der tullhusbyggnad
vore under uppförande, som ock att köpingen Lysekil dessförinnan
kunde hafva både erhållit bifall till sin på Eders Kongl. Maj:ts pröfning
beroende ansökning om stadsprivilegier och stapelstadsrätt samt hunnit
af denna rätt komma i åtnjutande, hvilket skulle hafva till följd ökade
utgifter för dervarande tullförvaltning; och i så väl ena som andra
fallet komme nu ifrågavarande anslag att få vidkännas utgifterna, till
dess vederbörande tjenstebefattningar kunde blifva å ordinarie stat
uppförda. Vidare måste det äfven förutsättas, att tullpersonal kunde
befinnas erforderlig inom Lappmarkerna, der ända till sistlidne höst
tullbevakning icke varit anordnad. Frågan om och i hvad mån sådan
bevakning der kunde erfordras redan nu och innan jernvägsförbindelsen
med Norge komme till stånd vore för närvarande under utredning.
Med afseende å berörda förhållanden och i betraktande af den benägenhet
till fortgående ökning, utgifterna å detta anslag under senare
Sjunde hufvudtiteln. 107
åren visat, ansåge styrelsen nödig försigtighet bjuda, att anslaget i
1900 års stat höjdes med 50,000 kronor.
Äfven en annan förändring med afseende å detta anslag ansåge
generaltullstyrelsen sig böra ifrågasätta. Det hade under årens lopp
visat sig allt svårare att så långt före regleringen af tullverkets stater,
som styrelsens förslag dertill måste afgifvas, kunna någorlunda tillförlitligt
bedöma beloppet af de utgifter, hvilka skulle täckas af berörda
anslag. Beskaffenheten af de behof, som föranledde dessa utgifter, i
den mån de utgjordes af godtgörelse till extra biträden, hvartill den
ojemförligt öfvervägande delen af anslaget åtginge, medgåfve å andra
sidan icke, att vederbörlig hänsyn toges till anslagets nuvarande egenskap
af bestämdt anslag. Den styrelsen åliggande omsorg om statsverkets
säkerhet mot oloflig varuinförsel, som måst mana styrelsen att,
hvarhelst fara i sådant hänseende yppat sig, anordna ny eller förstärkt
gräns- eller kustbevakning, samt trafikens alltjemt ökade liflighet och
växande anspråk på snabbare expedition, i följd hvaraf kräfts mer
eller mindre tillfällig förstärkning af personalen vid de flesta tullplatser,
hade också föranledt styrelsen att anhålla om bemyndigande att hvart
och ett af åren 1896, 1897 och 1898 i mån af behof inom vissa gränser
förskottsvis verkställa utbetalningar för de med ifrågavarande anslag
afsedda ändamål utöfver hvad anslaget medgåfve, hvilka framställningar
också af Eders Kongl. Maj:t bifallits. Den sålunda upprepade
gånger konstaterade omöjligheten att, äfven med begagnande af alla
tillgängliga data, mer än ett år i förväg kunna med den noggrannhet,
som ett bestämdt anslag kräfde, beräkna motsvarande utgifter syntes
styrelsen böra utgöra giltigt skäl för ifrågavarande anslags förändring
till förslagsanslag, hvilken natur motsvarande anslag på t. ex. postverkets
stat hade.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer nu generaltullstyrelsen,
att anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m. vid
lokalförvaltningen samt kust- oeh gränsbevakningen måtte uppföras
såsom förslagsanslag med ett till 300,000 kronor förhöjdt belopp,
hvilket, derest denna hemställan bifölles, skulle medföra en ytterligare
ökning af aflöningsstaten med 50,000 kronor eller, inberäknadt förenämnda
48,900 kronor, en sammanlagd ökning af denna stat med
98,900 kronor.
Deremot har generaltullstyrelsen funnit en minskning i aflöningsstaten
kunna åstadkommas genom en numera möjlig indragning af
vissa derå uppförda arfvoden till tullkammareföreståndare. Vid afgifvande
af underdånigt förslag till reglering af tullverkets stater för
108 Sjunde hnfvudtiteln.
ar 1899 anförde styrelsen, hurusom vid den inskränkning i förpassningsskyldigheten,
hvilken blifvit en följd af mellanrikslagens upphörande,
anledning förefunnes, att tre eller möjligen fyra af de förtuliningsrätt
saknande tullkamrarne skulle kunna indragas. De tullkamrar, beträffande
hvilka en sådan åtgärd kunde ifrågasättas, vore Borås, Venersborg,
Filipstad, Arvika och Åmål. Styrelsen förestälde sig, att tullkammareföreståndarebefattningen
i Åmål och möjligen äfven i Filipstad kunde
visa sig. fortfarande behöfliga för bevakande af tullverkets talan i
konfiskationsmal. Emellertid hade den olofliga varuinförseln i de®sa
gränstrakter så väsentligt minskats under sista tiden, att styrelsen
icke såge någon olägenhet vid, att de konfiskationsmål, hvilka vid
bibehållande af tullkamrarne i sistnämnda begge städer skulle handläggas
vid dervarande rådstufvurätter, i stället, såsom förhållandet
eljest blefve, upptoges och afdömdes vid rådstufvurätten i Carlstad.
Under sådana omständigheter och då, enligt hvad erfarenheten bekräftat,
numera eljest icke något giltigt skäl kunde anses föreligga
för bibehållande af förenämnda fem tullkamrar, ansåge styrelsen, att
desamma borde indragaB; och då deras personal — oafsedt en i
Venersborg befintlig vaktmästare å öfvergångsaflöningsstat, om hvilken
här nedan vidare förmäles — utgjordes af allenast vederbörande föreståndare,
hvilka såsom endast tillförordnade kunde när som helst
entledigas, mötte intet hinder för en sådan åtgärds omedelbara genomförande.
Med anledning häraf och under erinran, att arfvodet för
tullkammareföreståndaren i Borås vore bestämdt till 400 kronor och
för enhvar af öfriga ifrågavarande tullkammares föreståndare till 200
kronor, hemställer generaltullstyrelsen, att antalet tullkammareföreståndare
med 400 kronors arfvode måtte minskas från tre till två
samt antalet tullkammareföreståndare med 200 kronors arfvode från
tolf till åtta, hvilket skulle medföra en minskning i aflöningsstaten af
tillhopa 1,200 kronor.
. Vid bifall till hvad generatullstyrelsen sålunda i fråga om
aflöningsstaten hemstält skulle denna stat ökas med det belopp,
hvarmed lönen och tjenstgöringspenningarne vid de nya tjeusterna
jemte förhöjningen å anslaget till vikariatsersättning, extra biträden
m. m. vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen,
tillsammans ..................................................................kronor 98,900:—
öfverstiger arfvodena för de till indragning föreslagna
tullkammareföreståndarne ....................................... ,, 1,200: —
eller med kronor 97,700: —
109
Sjunde hufvudtiteln.
och skulle förty aflöningsstatens slutsumma, i 1899 års stat upptagen
till 1,974,400 kronor, komma att uppgå till 2,072,100 kronor.
Enligt hvad generaltullstyrelsen erinrat, hafva för hvartdera af
åren 1896, 1897 och 1898 särskilda belopp måst anvisas för bestridande
af utgifter, som på grund af sin natur bort utgå af det å aflöningsstaten
uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. m.
vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen. Då, hvad
dessa tre år angår, det visat sig icke vara möjligt att vid tiden för
statsregleringens uppgörande så afpassa anslagets belopp, att det blifvit,
för sitt ändamål fullt tillräckligt, och då af samma skål, som föranledt
att anslaget för dessa år måst öfverskridas, eller tillkomsten af behof,
som vid anslagets bestämmande icke kunnat förutses eller till siffran
beräknas, men det oaktadt måst tillgodoses, det allt framgent torde
befinnas vara omöjligt att alltid begränsa utgifterna inom anslagets
belopp, anser jag mig böra tillstyrka, att detta anslag i staten uppföres
såsom förslagsanslag. Mot den af generaltullstyrelsen föreslagna ökningen
af anslagets nuvarande belopp har jag icke heller något att erinra.
Hvad generaltullstyrelsen i öfrigt under aflöningsstaten föreslagit
finner jag mig äfven böra tillstyrka, allenast med den ändring att då,
enligt mig meddelad uppgift, antalet konfiskationsmål, som under
femårsperioden 1894—1898 handlagts vid rådstufvurätten i Åmål, uppgått
till icke mindre än 34, med indragning af tullkammareföreståndarebefattuingen
i nämnda stad synes mig tills vidare böra anstå; kommande,
med iakttagande häraf, aflöningsstatens slutsumma att uppgå till
2,072,300 kronor.
I fråga om
Öfvergångsajiöningsstaten
har generaltullstyrelsen anfört, att någon förändring under året icke
egt rum å denna stat, hvarjemte styrelsen erinrat, att, i händelse af
bifall till styrelsens ofvan framstälda förslag om indragning af tullkammaren
i Venersborg, en minskning i denna stat borde ega rum,
motsvarande aflöningen för den å samme tullkammares öfvergångsaflöningsstat
upptagna vaktmästaretjensten, hvilken skulle indragas vid
nuvarande innehafvarens afgång och hvars nuvarande innehafvare, som
uppnått stadgad pensionsålder, komme att, enligt eget medgifvande,
med 1899 års utgång, derest han då ännu qvarstode, öfverflyttas på
pensionsstat. Öfvergångsaflöningsstaten skulle derigenom komma att
Ilo Sjunde hufvudtiteln.
nedgå med 500 kronor och denna stats slutsumma, utgörande enligt
1899 års stat 10,450 kronor, komma att utgöra 9,950 kronor.
Beträffande
Indragning sstaten
har generaltullstyrelsen anmält, att denna stat genom en derå uppförd
persons afgång minskats med 360 kronor eller från 10,910 kronor,
å hvilket belopp ifrågavarande stat för år 1899 slutar, till 10,550 kronor.
I afseende å öfriga stater ifrågasätter generaltullstyrelsen ej
annan ändring, än att till jemnande af staternas slutsumma det å omkostnadsstaten
uppförda anslaget till diverse utgifter måtte ökas med
160 kronor, hvarigenom denna stat, som för år 1899 bestämts till
228,440 kronor, sålunda skulle upptagas till 228,600 kronor.
Hvad generaltullstyrelsen under sist omförmälda två stater föreslagit
föranleder icke någon erinran från min sida.
I händelse af nådigt bifall till hvad jag sålunda föreslagit skulle
tullverkets stater för år 1900 komma att utvisa följande slutsummor:
aflöningsstaten................................................................ kronor 2,072,300: —
öfvergångsaflöningsstateD ............................................ „ 9,950: —
ålderstilläggsstaten ....................................................... „ 220,000: —
indragningsstaten ........................................................... „ 10,550: —
pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente.
......................................................................... „ 227,000: —
pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes
efterlemnade enkor och barn (deraf
10,000 kronor bestämdt anslag)....................... „ 41,800: —
omkostnadsstaten ........................................................... „ 228,600: —
summa kronor 2,810,200: —
eller 97,200 kronor mera än det belopp, hvarå 1899 års stater, sluta.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att,
med godkännande af de utaf mig tillstyrkta ändringar i tullverkets
stater, för år 1900 bestämma anslaget till tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,810,200 kronor, att såsom förslagsanslag
utgå direkt af tullmedlen.
Sjunde hufvudtiteln.
111
Skogsväsendet.
För skogsväsendet äro å ordinarie stat för år 1899 uppförda:
dels bestämdt anslag:
för skogsstaten....................................... kronor 446,108: —
„ statens skogsläroverk .................. „_50,500: — 496,608: —
dels förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal....................................................................... 84,400: —
dels reservationsanslag:
till enskilda skogsundervisningen ... kronor 4,800: —
„ kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i
allmänhet............................................. „ 794,742:— 799,542: —
tillsammans kronor 1,380,550: —
I underdånig skrifvelse den 25 oktober 1898 angående anslagsbehofvet
lör år 1900 har domänstyrelsen, hvad först angår anslaget för
skogsstaten, funnit en höjning af detta anslag erforderlig för åstadkommande
af nödig ökning af den ordinarie skogspersonalen inom
Bergslagsdistriktet, omfattande, bland andra, Örebro och Vestmanlands län.
Med afseende härå erinrar jag till en början, hurusom vid senaste
reglering af skogsstaten, hvilken reglering i enlighet med af Riksdagen
godkändt förslag af Eders Kongl. Maj:t faststäldes genom nådig skrifvelse
till domänstyrelsen den 29 november 1889, de två förutvarande
jägmästaretjensterna inom Örebro län bibehöllos, under det att en af de
inom Vestmanlands län dittillsvarande tre jägmästaretjensterna indrogs,
enär förvaltningen af och kontrollen öfver de i sistnämnda län befintliga
allmänna skogar ansågs under dåvarande förhållanden kunna handhafvas
af endast två revirförvaltare. I den underdåniga framställning om
åstadkommande af erforderlig ökning af den ordinarie skogspersonalen
m. m., som den 1 november 1897 af domänstyrelsen afläts och för
hvilken framställnings innehåll närmare redogörelse af chefen för finansdepartementet
lemnades, då han den 14 januari 1898 för Eders Kongl.
Maj:t anmälde de under förevarande hufvudtitel hörande anslagsbehof
för innevarande år, anförde domänstyrelsen, bland annat, att, innan
markinköpen inom de fem sydliga distrikten fått den utsträckning, att
betydligare vidder förvärfvats, det nuvarande antalet jägmästare inom
samma distrikt ej borde ökas, och styrelsen föreslog derföre ej heller
någon förstärkning af den ordinarie skogspersonalen inom Bergslagsdistriktet.
[5.]
Skogsväsendet.
112
Sjunde hufvudtiteln.
Under de senare åren har emellertid för statsverkets räkning
förvärfvats eganderätt till vidsträckta områden inom Örebro och Vestmanlands
län, af hvilka områden bildats nya kronoparker. Samtliga
dessa egendomar, tillsammans innehållande 20,648 hektar 15 ar och
betingande i inköp 1,268,000 kronor, tillhöra nu dels Örebro och dels
Köpings revir.
Genom dessa inköp af mark för statsverkets räkning hafva förhållandena
inom nämnda revir särskildt under senaste året högst
väsentligt förändrats. Sedan öfverjägmästaren i distriktet hos domänstyrelsen
framhållit nödvändigheten deraf, att, efter det inköp af
Uttersbergs område kommit till stånd, ett nytt revir bildades af samtliga
i denna ort nyförvärfvade kronoparker, samt tillika hemstält,
att, intill dess så kunde ske, en biträdande jägmästare måtte inom
sagda revir anställas och stationeras vid Grönbo egendom, har ock
Eders Kongl. Maj:t, med bifall till domänstyrelsens i sådant afseende
gjorda framställning, enligt nådigt bref den 30 september 1898 bemyndigat
styrelsen att tills vidare intill slutet af samma år anställa eu
biträdande jägmästare i Örebro och Köpings revir; och är i det af
Eders Kongl. Maj:t den 3 december sistnämnda år faststälda generalförslag
öfver utgifter från reservationsanslaget för skogsväsendet, år 1899
uppfördt arfvode till en biträdande jägmästare i nyssberörda två revir.
I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 25 oktober 1898
har nu domänstyrelsen anfört, att styrelsen ansåge sig så mycket mindre
kunna uppskjuta att för Eders Kongl. Maj:t anmäla behofvet af det
ifrågasatta nya revirets bildande, som de förvärfvade kronoparkernas
behöriga skötsel och vård icke kunde tillgodoses, utan att en revirförvaltare
vore i orten boende och åt kronoparkerna egnade sin tid,
hvilket icke utan skada för skogsskötseln kunde uppdragas åt förutvarande
revirförvaltare. Ett ganska stort antal mindre hemmansbruk,
torp och lägenheter å de nya kronoparkerna vore utarrenderadt mot
fasta penningearrenden, men nästan samtlige arrendator måste till
stor del intjena dessa arrenden genom arbeten med kolning, virkesforsling,
dikning m. m. å kronoparkerna. Revirförvaltaren måste anordna
och öfvervaka alla dessa arbeten samt handhafva den deraf beroende
ekonomiska förvaltning.
För de nya kronoskogarnes bevakning erfordrades, förutom en å
Grönbo kronopark redan stationerad kronojägare, ytterligare fyra ordinarie
kronojägare, motsvarande förutvarande antalet skogvaktare derstädes.
Enär boställen icke omedelbart knnde beredas desse kronojägare,
Sjunde hufvudtiteln. 113
borde utom lön och tjenstgöringspenniugar jemväl hyresersättning åt
dem anslås.
På grund af hvad sålunda anförts har domänstyrelsen hemstält,
att inom Örebro och Vestmanlands län måtte inrättas dels en ny jägmästaretjenst,
dels ock fyra nya kronojägarebefattningar; att de årliga
aflöningsförmånerna vid dessa tjänster måtte, med tillämpning af de i
förenämnda nådiga skrifvelse den 29 november 1889 följda grunder,
bestämmas vid jägmästaretjensten till 1,500 kronor i lön, 1,000 kronor
i tjenstgöringspenniugar och 400 kronor såsom resepenningar samt vid
en hvar af de nya kronojägarebefattningarna till 400 kronor i lön, 100
kronor i tjenstgöringspenniugar samt 100 kronor såsom hyresersättning;
samt att till följd häraf bestämda anslaget för skogsstaten måtte höjas
med 5,300 kronor till 451,408 kronor.
Då departementschefen den 14 januari 1898 för Eders Kongl.
Maj:t anmälde domänstyrelsens förenämnda underdåniga framställning
angående åstadkommande af erforderlig ökning af den ordinarie skogspersonalen
m. m. den 1 november 1897, anförde han, bland annat, att det
syntes honom icke gerna kunna vara tvifvel underkastadt, att, ehuruväl
icke mer än nio år förflutit, sedan reglering af skogsstaten senast egde
rum, en icke obetydlig ökning i antalet af den förvaltande och bevakande
personal, som då å staten uppfördes, vore af behofvet påkallad, men
att han dock ansåge någon kortare tids uppskof med denna frågas
företagande till slutligt afgörande böra ega rum. Denna sin åsigt
gruudade han derpå, att den af Eders Kongl. Maj:t den 16 oktober 1896
tillsatta, komité för utredande af frågan, hvilka åtgärder lämpligen
kunna vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda
skogar ne, åt hvilken komité Eders Kongl. Maj:t tillika uppdragit att
behandla frågan angående statens skogsförvaltnings medverkan för
främjande af enskilde jordegares skogsvård, då ännu icke afslutat sina
arbeten, och att med ändringar i staten syntes honom böra anstå,
intill dess de på frågan inverkande förhållanden, som kunde härröra af
nyssnämnda komités arbeten, förelåge till bedömande.
Omförmälda komité har visserligen ännu icke afslutat sina arbeten
och aflemnat sina förslag; men då det nu måste anses vara ådagalagdt,
att den ordinarie skogspersonalen inom Örebro och Vestmanlands län
måste ökas, för att åt de nyförvärfvade statsskogarna inom sagda län
skall kunna beredas tillbörlig vård och skötsel, synes mig anledning
icke längre föreligga att uppskjuta frågan om ökning af sistnämnda
skogspersonal i afbidan på den reglering af skogsstaten i öfrigt, som
framdeles må finnas erforderlig, och biträder jag för den skull domänBih.
till Eiksd. Prof. 1S99. 1 Sami. 1 Afd. 15
114 Sjunde hufvudtiteln.
styrelsens förslag, att i gällande stat för skogsstaten måtte uppföras
ytterligare en jägmästare och fyra kronojägare med de för dem af
domänstyrelsen föreslagna aflöningsförmåner.
Vidkommande bestämda anslaget för statens skogsläroverk, förslagsanslaget
till ålderstillägg och reservationsanslaget till enskilda skogsundervisningen
har domänstyrelsen icke ifrågasatt någon ändring i dessa
anslag.
Deremot har domänstyrelsen funnit en väsentlig höjning af reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet vara oundgängligen nödig.
Redan i sitt den 1 november 1897 afgifna statsförslag för innevarande
år framhöll domänstyrelsen, hurusom de för år 1898 disponibla
tillgångarne å anslaget icke komme att förslå till betäckande af utgifterna
för samma år. Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i sådant afseende
gjorda framställning, medgaf ock nästlidet års Riksdag, att till bestridande
af de kostnader för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet, till hvilka anslaget icke lemnade tillgång,
finge efter Eders Kongl. Maj:ts bemyndigande af domän styrelsen under
år 1898 förskjutas ett belopp af högst 120,000 kronor, att af samma
års skogsmedel ersättas.
Nu har domänstyrelsen i sitt underdåniga statsförslag för år 1900
meddelat, att af de från vederbörande skogs!jenstemän inkomna förslag
till förvaltningsåtgärder för år 1899 framginge, att ifrågavarande anslag
ej heller för detta år blefve tillräckligt för bestridande af utgifterna för
året. Behofvens fortsatta stegring föranleddes hufvudsakligen deraf,
att den på senare åren uppkomna väsentliga ökning af kronoparkerna
inom åtskilliga delar af landet ej blott måste medföra betydligt förhöjda
kostnader för skogsodling, afverkning, utskylder och dylikt, utan äfven
nödvändiggjorde provisorisk förstärkning af den förvaltande och bevakande
personalen, för hvilken förstärkning arfvoden måste utgå från
förevarande anslag i afvaktan på genomförandet af definitiv ökning af
de ordinarie skogstjenstemännens antal. Härtill komme att, i anseende
till den väsentligt stegrade afkastning statsskogarna på senare åren visat
sig lemna, det ur ekonomisk synpunkt vore lika naturligt som för skogsväsendets
tidsenliga utveckling nödvändigt, att de arbeten, som afsåge
skogarnes vård och skötsel, erliölle större omfattning än tillförene. En
bidragande orsak till utgifternas ökning i opåräknad grad vore naturligtvis
äfven det förhållande, att arbetsprisen under den sista tiden synnerligast
i de norrländska länen i hög grad stigit. Skulle behofven för
innevarande år fullt tillgodoses, skulle dertill erfordras ett belopp af
Stunda hufvudtiteln. 115
omkring 900,700 kronor eller omkring 106,000 kroror mer än årets
anslag, 794,742 kronor.
Hvad åter anslagsbehofvet för år 1900 anginge, vore det af förenämnda
anledningar antagligt, att utgifterna för samma år komme att
ökas med ytterligare omkring 110,000 kronor utöfver det af domänstyrelsen,
på sätt nyss förmälts, för innevarande år beräknade utgiftsbeloppet,
900,700 kronor.
På grund häraf har domänstyrelsen hemstält, att ifrågavarande
anslag måtte för nästkommande statsregleringsperiod höjas med 216,150
kronor till 1,010,892 kronor.
Denna höjning har domänstyrelsen dock ansett blifva tillräcklig
endast under den förutsättning, att de till utförande under år 1899
afsedda arbeten kunde under samma år verkställas. Derest af brist på
medel en del af dessa arbeten måste uppskjutas till år 1900, komme
kostnaden för de uppskjutna arbetena att betunga anslaget för sistnämnda
år med ännu större utgifter än de nu af domänstyrelsen beräknade,
hvarförutom skulle föranledas betydliga svårigheter att med den tillgängliga
personalen medhinna arbetenas utförande. Domänstyrelsen har
för den skull hemstält, att, i öfverensstämmelse med hvad under år 1898
egt rum, styrelsen måtte jemväl under år 1899 få förskjuta och af
samma års skogsmedel ersätta hvad som komme att brista i åretB
anslag, dock högst 106,000 kronor.
Vidkommande domänstyrelsens sistberörda framställning erinrar
jag derom, att Eders Kongl. Maj:t, på sätt jag förut antydt, den 3 sistlidne
december faststält af domänstyrelsen uppgjordt generalförslag öfver
användandet af reservationsanslaget för år 1899. Det sålunda faststälda
generalförslaget slutar å ett belopp af 799,542 kronor, motsvarande summan
af samma års anslag, men hafva i detta generalförslag icke upptagits
kostnaderna för åtskilliga arbeten, hvilka visserligen i och för
sig ansetts oundgängliga, men icke förekomme till utförande förrän
längre fram på året. Kostnaderna för dessa arbeten hafva af domänstyrelsen
på grund af de från skogstjenstemännen inkomna förvaltningsförslagen
beräknats till 106,000 kronor. I hvilken mån samtliga i sagda
förvaltningsförslag upptagna kostnader äro af beskaffenhet att böra fastställas
till utgående, lärer komma att utgöra föremål för framtida pröfning
af Eders Kongl. Maj:t, men otvifvelaktigt är, att å anslaget kommer
att saknas tillgång till bestridande af kostnader, till hvilka för det
behöriga handhafvande!, af vården om kronans skogar lärer vara nödvändigt
att bereda tillgång, och finner jag för den skull nödigt, att
Riksdagens medgifvande äskas dertill, att till bestridande af de kostnader
för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i all
-
116 Sjunde hufvudtiteln.
mänhet, till hvilka det för år 1899 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag
icke lemnar tillgång, må efter Eders Kongl. Maj:ts bemyndigande
af domänstyrelsen under år 1899 förskjutas ett belopp af högst
106,000 kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.
Beträffande beloppet af anslaget för år 1900 utvisar den betydliga
brist, som beräknats uppstå å anslaget äfven för år 1899, äfvensom
anledningarna till denna brist, hvilka kunna antagas komma att i ännu
högre grad göra sig gällande för år 1900, att anslagets belopp, trots
den väsentliga böjning deraf, som af nästlidet års Riksdag beviljades,
under nuvarande förhållanden är otillräckligt och att ytterligare eu
betydlig förhöjning deraf måste ega rum, om det skall kunna fylla sitt
ändamål. Mot den af domänstyrelsen ifrågasatta förhöjningens belopp,
216,150 kronor, har jag icke något att erinra.
På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag således, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare eu
jägmästare med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor
och resepenningar 400 kronor samt fyra kronojägare med för hvardera
lön 400 kronor, tjenstgöringspenningar 100 kronor samt hyresersättning
100 kronor;
att för sådant ändamål höja det bestämda anslaget för skogsstaten,
nu 446,108 kronor, med 5,300 kronor till 451,408 kronor; samt
att höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, nu 794,742 kronor, med
216,150 kronor till 1,010,892 kronor;
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten ............... kronor 451,408: —■
„ statens skogsläroverk „ 50,500: — kronor 501,908: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal .................................... „ 84,400: —
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervis
ningen
........................ kronor 4,800: —
„ kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet
....................... „ 1,010,892:—__„ 1,015,692: —
summa kronor 1,602,000: —
117
Sjunde hufvudtiteln.
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 221,450 kronor;
dels ock medgifva, att till bestridande af de kostnader för kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, till
hvilka det för år 1899 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag
icke lemnar tillgång, må efter Eders Kongl. Maj:ts bemyndigande af
domänstyrelsen under år 1899 förskjutas ett belopp af högst 106,000
kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.
I en till Eders Kong]. Maj:t ingifven skrift af den 21 januari 1896
hafva åtskilliga då- och förutvarande skogsingeniörer i underdånighet
anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för beredande af rätt för ej mindre
dåvarande och blifvande skogsingeniörer, som vunne anställning såsom
jägmästare, än äfven förutvarande skogsingeniörer, hvilka redan utnämnts
till jägmästare, att i sistnämnda egenskap i fråga om rätt till
ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, de innehaft förordnande
såsom skogsingeniörer. 1
Beträffande tillkomsten af skogsingeniörsbefattningarne, de med
desamma förenade aflönings- och andra förmåner äfvensom sättet för
aflöningens utgående torde jag få erinra om följande.
Sedan 1874 års Riksdag i sammanhang med regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde liufvudtitel för år 1875 stält till Eders
Kongl. Maj:ts disposition ett förslagsanslag af 15,000 kronor för anställande
af högst sex skogsingeniörer till enskilde skogsegares tjenst, förordnade
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 16 oktober 1874, bland
annat, att dåvarande skogsstyrelsen skulle ega att, efter kungjord 30
dagars ansökningstid, antaga, likasom ock att entlediga och permittera
till en början högst tre dylika tjenstemän samt öfver deras verksamhet
utöfva tillsyn och meddela nödiga föreskrifter rörande deras befattning,
att arfvode för dessa befattningar skulle utgå med 2,000 kronor för år,
med rätt för skogsingeniörer att utaf ifrågavarande anslag enligt räkning
jemväl åtnjuta reseersättning och traktamente under resedagar
enligt 7:e klassen i dåvarande, motsvarande 4:e klassen i nu gällande
resereglemente, samt att dem tillkommande traktamente under förrättningsdagar
skulle med ett belopp af 5 kronor för dag gäldas af den,
som tjenstebiträdet påkallat, hvilken äfven efter gällande taxa å arfvode
för skogsförrättningar hade att ersätta sådana med upprättande af mera
omfattande skogshushållningsplaner förenade arbeten, som icke kunde
å förrättningsstället medhinnas.
118
Sjunde hufvudtiteln.
Skogsingeniörernes antal har sedan dess småningom ökats och
utgör för närvarande sex.
Med förmälan att af Riksdagens förberörda skrifvelse syntes framgå
afsigten, att skogsingeniörerne skulle i fråga om aflönings- och andra
förmåner erhålla en ställning, motsvarande landtbruksingeniörernes, hemstälde
domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 19 november 1889,
att samtlige dåvarande sex skogsingeniörer, hvilka en hvar tjenstgjort
mera än fem år, måtte från och med år 1890 få komma i åtnjutande
af ett lönetillägg af 500 kronor hvardera för år räknadt, hvarigenom
deras aflöningsförhållanden äfven komme att blifva mera likstälda med
jägmästarnes enligt för desse då inträdande lönereglering.
Domänstyrelsens berörda framställning blef enligt nådigt bref den
13 december 1889 af Eders Kongl. Maj:t bifallen; och sedan domänstyrelsen
vid afgifvande den 14 november 1894 af underdånigt generalförslag
för år 1895 på förut angifna skäl hemstält, att tre af förenämnda
skogsingeniörer, som då fortfarande tjenstgjorde såsom sådana, måtte
från och med 1895 års början erhålla ett ytterligare lönetillägg af 500
kronor hvardera, fann Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 30
november 1894 godt bifalla äfven denna domänstyrelsens framställning.
Hvad åter aflöningen för jägmästare beträffar, utgöres densamma
jemlikt den enligt nådiga brefvet den 29 november 1889 faststälda lönestat
för skogsstaten af, förutom resepenningar, lön 1,500 kronor samt
tjenstgöringspenningar till belopp, vexlande mellan 1,000 och 1,600
kronor. Efter fem år kan aflöningen höjas med 500 kronor och efter tio
år med ytterligare 500 kronor under de i nådig kungörelse af samma
dag föreskrifna vilkor, hvilka, bland annat, innehålla, att tidpunkten för
åtnjutande af första ålderstillägget under vissa angifna förutsättningar
inträder fem år efter befattningens tillträdande samt att tidpunkten för
andra ålderstilläggets åtnjutande under enahanda förutsättningar inträder
efter ytterligare fem år.
Sedermera har, jemlikt nådiga brefvet den 6 juni 1890 och nådiga
kungörelsen af samma dag, i staten uppförts ett tredje ålderstillägg för
jägmästare likaledes å 500 kronor, att utgå efter femton års väl vitsordad
tjenstgöring och under enahanda vilkor i öfrigt, som för åtnjutande
af de förut medgifna ålderstilläggen blifvit bestämda.
Vidare är genom nådiga brefvet den 3 juni 1892 stadgadt, bland
annat, att jägmästare i fråga om rätt till ålderstillägg må räkna sig
till godo den tid, han innehaft befattning såsom föreståndare för statens
skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogsskola, vare sig befattningen
innehafts på grund af konstitutorial eller, i följd af fråga om
119
Sjunde hufvudtiteln.
skogsläroverks reglering, endast på nådigt förordnande. Aflöningen till
sistnämnde tjensteman utgår, jemlikt de enligt nådiga brefven den 5
juni 1874 och den 5 juni 1885 faststälda stater, med 1,500 kronor till
föreståndare och underlärare vid Ombergs skogsskola och med 1,000
kronor till föreståndare vid annan statens skogsskola, hvartill för underläraren
vid Ombergs skogsskola och föreståndarne för öfriga skogsskolor
kommer förmånen af fri bostad och vedbrand. Till skogsskoleföreståndare,
som ej tillika är jägmästare, har härutöfver under de senare
åren på grund af nådigt medgifvande för hvarje år från reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet årligen utgått ett belopp af 1,000 kronor.
I nu ifrågavarande underdåniga ansökning hafva sökandena, under
erinran att vissa andra tjenstemän, såsom lärare vid de allmänna läroverken
med flere, vore berättigade till full tjenstårsberäkning för tjenstgöring
såsom extra ordinarie, till stöd för den af dem gjorda framställningen
vidare anfört, bland annat, att, då skogsingeniörerne i den
enskilda skogshushållningens tjenst vore sysselsatte med sådana arbeten,
som till en stor del utgjorde de ordinarie revirförvaltarnes tjensteåligganden
beträffande kronans domäner, eller upprättande af skogshushållningsplaner,
uppgörande af afverkningsberäkningar, ledande af skogsodlingsarbeten
och dylikt, samt denna deras verksamhet till sin omfattning
och betydelse för böjande af skogshushållningen inom landet väl
icke borde anses mindre gagnande än till exempel föreståndarnes för
statens skogsskolor eller underlärarens vid Ombergs skogsskola, samma
rätt till tjenstårsberäkning, som de senare redan åtnjöte, syntes böra
komma äfven skogsingeniörerne till godo.
Domänstyrelsen har i infordradt underdånigt utlåtande anfört, att
med hänsyn dertill att skogsingeniörerne, i betraktande af de traktamenten
och arfvoden, de af reqvirenter egde uppbära, kunde med afseende
å aflöningen anses med jägmästarne ungefärligen likstälde och
då det syntes vara med billighet förenadt, att skogsingeniörer finge åtnjuta
samma förmåner som exempelvis skogsskoleföreståndare, styrelsen
funne den underdåniga ansökningen vara förtjent af nådigt afseende.
Deremot har statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats,
anfört, att då skogsingeniörsbefattning ej vore på stat uppförd,
utan skogsingeniör antoges för ett år i sänder af domänstyrelsen mot
arfvode, hvadan skogsingeniör alltså, i fråga om sin anställnings beskaffenhet,
ingalunda vore jemförlig med jägmästare, hvilket deremot vore
förhållandet med skogsskoleföreståndare och underläraren vid Ombergs
[6.]
Andag till
byggnader och
reparationer.
Sjunde hufvudtiteln.
skogsskola, hvilka likasom jägmästare innehade befattningar, för hvilka
aflöning funnes uppförd i af Konung och Riksdag antagen stat, statskontoret
ansåge sig icke kunna förorda förevarande underdåniga ansökning
till nådigt bifall.
För min del finner jag det vara med billighet öfverensstämmande,
att skogsingeniör, då han befordras till jägmästare, får i fråga om ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, han tjenstgjort såsom skogsingeniör.
Visserligen äro skogsingeniörerne icke på stat uppförde, och i detta afseende
förefinnes, enligt hvad statskontoret äfven erinrat, en skilnad
mellan, å ena sidan, desse tjenstemän och, å andra sidan, jägmästarne
äfvensom skogsskoleföreståndarne och underläraren vid Ombergs skogsskola;
men vid bedömande af den nu föreliggande frågan synes mig
nyssnämnda omständighet icke böra tillmätas afgörande betydelse, utan
håller jag före, att dervid hänsyn företrädesvis bör tagas till arten och
vigten af de göromål, skogsingeniörerne hafva att utföra, och i detta
afseende anser jag, att skogsingeniörerne kunna i det närmaste likställas
med jägmästarne och icke böra sättas efter skogsskoleföreståndarne
och underläraren vid Ombergs skogsskola, hvilka sistnämnda tjensteinnehafvare
redan fått sig medgifven den förmån, hvaraf skogsingeniörerne
nu anhållit att få komma i åtnjutande.
För den enskilda skogshushållningen är det uppenbarligen af stor
betydelse, att skogsingeniörsbefattningarna varda besatta med lämpliga
och skickliga personer; och hvad statens skogar angår, kunna fall förekomma,
då det finnes önskvärdt att för förvaltningen af dessa skogar
kunna taga i anspråk den erfarenhet, skogsingeniör såsom sådan redan
förvärfvat. Genom att medgifva skogsingeniörerne den nu ifrågasatta
förmånen skulle äfven dessa båda mål tvifvelsutan komma att främjas.
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva,
att jägmästare må i fråga om rätt till ålderstillägg få räkna sig
till godo den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom statens
skogsingeniör. „
Byggnader och reparationer.
Före år 1873 funnos å riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda två
särskilda anslag för underhåll och reparationer af publika byggnader,
det ena afseende sådana i hufvudstaden och det andra byggnader i
landsorten. Anslaget till byggnaderna i Stockholm, som år 1844 be
-
Sjunde hufvudtiteln. 121
stämdes till 32,000 rdr bko eller 48,000 rdr rgs, bibehölls oförändradt
vid nämnda belopp till år 1869, då det, för bekostande af erforderliga
reparationer å nationalmuseibyggnaden och för underhåll af dess
tak, höjdes med 2,600 rdr eller till 50,600 rdr. Anslaget till byggnaderna
i landsorten, hvilket år 1812 bestämdes till 35,000 rdr bko
eller 52,500 rdr rgs, höjdes tid efter annan, så att detsamma år
1867 uppgick till 70,300 rdr. Sedan, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts
af Riksdagen biträdda framställning, berörda båda anslag från och med
år 1873 sammanförts till ett anslag å 120,900 kronor, att användas
efter den fördelning, som af Eders Kongl. Maj:t kunde för hvarje år
pröfvas ega rum, blef det sålunda sammanförda anslaget af 1876 års
Riksdag höjdt till 155,480 kronor, vid hvilken summa anslaget bibehölls,
till dess detsamma af Riksdagen år 1884 ytterligare höjdes till det
belopp, hvarmed anslaget allt fortfarande utgår, eller till 200,000 kronor.
I underdånig skrifvelse den 15 sistlidne november har öfverintendentsembetet
framhållit behofvet af en förhöjning af ifrågavarande anslag
och dervid anfört, bland annat, följande.
Under de fjorton år, som förflutit sedan höjning i anslaget till byggnader
och reparationer af Riksdagen senast beviljades, hade förhållandena
i hithörande hänseenden så förändrats, att frågan om ökning i nyssnämnda
anslag icke längre läte sig afvisa, såvida embetet skulle se sig
i stånd att på ett tillfredsställande sätt utöfva den vård öfver de Eders
Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga byggnader, som blifvit embetet anförtrodd.
I detta afseende ville embetet erinra att, utom det att det
otvifvelaktigt vore önskvärd!, att sagda byggnader i allmänhet kunde
hållas i ett till det yttre prydligare skick, sedan år 1885 eller det första
år, hvarunder byggnadsanslaget utgått med sitt nuvarande belopp, följande
nybyggnader, af hvilka flera vore särdeles betydande, blifvit
stälda under embetets inseende, utan att embetets medeltillgångar samtidigt
förökats, nemligen riksarkivets nybyggnad, operabyggnaden, nybyggnaden
för karolinska mediko-kirurgiska institutets anatomiska och
histologiska med flera institutioner, serafimerlasarettets f. d. tvätthus,
som omändrats till hygieniskt museum för nyssberörda institut, nybyggnaden
för tekniska högskolans kemiska m. fl. afdelningar, nya länsresidens
i Jönköping och Umeå samt nya landsstatshus i Falun, Mariestad
och Luleå jemte den så kallade Ornässtugan och lägenheten Lugnet
vid Upsala slott. Under samma tid hade deremot endast magasinen
under stadshuset i Stockholm eller de så kallade Ryssmagasinen samt de
gamla länsresidensen i Jönköping och Umeå och det gamla landsstatshuset
i Falun upphört att påkalla några omkostnader af ifrågaBih.
till Rksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 16
122 Sjunde hufvudtiteln.
varande anslag, bvilket från och med utgången af år 1898 icke heller
komme att belastas med utgifter för telegrafhuset i Stockholm eller för
det gamla landsstatshuset i Luleå. Till förhöjande af kostnaderna för
det öfverintendentsembetet åliggande underhåll bidroge deremot ytterligare
de flerfaldiga tillbyggnader till förutvarande hus, som under
ifrågavarande tidsperiod verkstälts, såsom påbyggnad å vestra flygeln
till generalstabens hus och å gymnastiska centralinstitutet, större tilloch
påbyggnadsarbeten vid karolinska institutet dels å byggnaden för
patologisk-anatomiska institutionerna, dels ock å det så kallade biblioteksoch
boställshuset, nya flygelbyggnader vid Malmö länsresidens och
Halmstads slott samt tillbyggnader så väl vid landshöfdingeresidenset som
seminariebyggnaden i Falun. Men icke blott den omständigheten, att
flera större ny- eller tillbyggnader blifvit stälda under embetets öfverinseende,
hade ökat de underhållskostnader, det tillkomme embetet att
bestrida, utan dertill hade äfven väsentligt bidragit, att fordringarna
på underhållet stegrats, särskildt i fråga om länsresidensen med deras
boställsvåningar.
I betraktande af landshöfdingarnes i länen framskjutna ställning
och det, enligt embetets åsigt, fullt berättigade deri, att landshöfdingen
vore lika väl bebodd i den åt honom af staten upplåtna lägenhet som
i en förhyrd våning, hade dessa fordringar också, i den mån bygguadsanslagets
knappa tillgångar det medgifvit, af embetet villfarits.
Men icke blott de nämnda boställsvåningarna, utan äfven underhållet
af de för länsstyrelserna och öfriga embetsverk upplåtna lokaler
föranledde alltjemt väsentligt ökade kostnader, betingade dels af större
anspråk på snygghet och beqvämlighet, till följd hvaraf reparationer
oftare begärdes, dels ock af fordringar ej endast på ökade utrymmen
för den alltjemt tillväxande tjenstepersonalen och särskildt för arkiv,
hvilken sistnämnda fordran hos embetet framställs från flera håll, men,
i saknad af medel, måst afböjas, utan ock på elektrisk belysning å
de orter, der anordningar härför förefunnes. Härtill komme, att äfven
i andra afseenden numera större kraf stäldes på omvårdnaden af kronans
byggnader. Sålunda kunde yrkanden på deras förseende med fullt
tidsenliga åskledaresystem svårligen skjutas åt sidan, och ehuru icke
obetydliga summor redan för detta ändamål användts, utgörande i
landsorten i medeltal under de tre sista åren omkring 2,860 kronor
årligen, påkallade dock ännu ett icke obetydligt antal byggnader i antydda
hänseende nödig utrustning. Vidare påyrkades husens förseende
med flaggstänger och, hvad länsresidensen anginge, jemväl med flaggor,
ett mera kostsamt deltagande i olika orters eldsläckningsväsende, an
-
123
Sjunde hufvudtiteln.
ordnande af särskilda telefonrum m. m. dylikt, utgifter, som hvar för
sig tilläfventyrs icke syntes så betungande, men som, då de yppade
sig från många håll, bildade icke obetydliga summor. I detta sammanhang
borde icke heller lemnas oanmärkta de rätt betydande belopp,
som åtginge för ett för reparationsanslaget egentligen så främmande
ändamål som inköp och underhåll af inventarier hos länsstyrelserna,
hvilka utgifter i medeltal under de tre sista åren uppgått till omkring
5,250 kronor för år, oberäknadt inköp af inventarier för de helt nya
embetslokalerna i Jönköping, Umeå, Mariestad och Luleå, tillhopa omkring
19,000 kronor.
Enligt hvad generalförslagen från och med år 1885 utvisade, hade i
förslagens tredje klasser, hvari skulle upptagas sådana vid de årliga ekonomiska
besigtningarna påsynade arbeten, till hvilkas utförande byggnadsanslaget
ej lemnade tillgång eller som eljest kunde utan allt för stor olägenhet
uppskjutas, intagits arbeten, hvilkas verkställande betingat en
kostnad, vexlande mellan högst 194,374 kronor 83 öre och lägst 76,835
kronor 4 öre — år 1898 utgjorde summan i fråga 108,500 kronor 18 öre —
och dock vore dessa arbeten till allra största delen sådana, som för de
ifrågavarande statsegendomarnes fullt tillfredsställande vård hade bort
omedelbart efter deras påsyning bringas till utförande. Ett ännu sämre
resultat hade för visso i detta afseende förelegat, derest icke 1890 års
Riksdag på extra stat beviljat ett anslag å 100,000 kronor, som med
50,000 kronor hvardera af åren 1891 och 1892 utgått till reparationsoch
förändriugsåtgärder utvändigt å vissa kronans hus i Stockholm
samt till bestridande af kostnaden för inläggande af brandbotten och
deraf föranledda arbeten i det åt generalstaben upplåtna hus å Riddarholmen,
allt utgifter, som eljest bort bestridas af det ordinarie byggnadsanslaget.
För att möjliggöra, att de mera omfattande reparationsarbeten, som
under tidsperioden i fråga förekommit, på en gång skulle kunna utföras,
hade Eders Kongl. Maj:t derjemte på särskilda framställningar af
öfverintendentsembetet anbefalt statskontoret att förskottera de nödiga
beloppen, som sedan blifvit ersatta genom afbetalningar från följande
års anslag. Exempel härpå vore kostnaderna för reparationsarbeten vid
länsresidenset i Nyköping, 28,330 kronor 42 öre, ersatta med omkring
eu tredjedel hvardera af åren 1891, 1892 och 1893, för reparation åt
en genom vådeld skadad, karolinska institutet tillhörande byggnad
13,982 kronor 4 öre, ersatta under åren 1894 och 1895, för reparationsarbeten
å Upsala slott 12,937 kronor 80 öre, ersatta under åren 1895
och 1896, samt för reparationsarbeten inom utrikesministerhotellet 10,000
124
Sjunde hufvudtiteln.
kronor, ersatta jemväl under sistnämnda två år. Vidare hade öfverintendentsembetet
bemyndigats att från statskontoret lyfta ett belopp
af högst 33,180 kronor 58 öre för betäckande af kostnaderna för iståndsättande
af landsböfdingebostaden i Göteborg och för vidtagande af
vissa reparations- och förändringsåtgärder beträffande landsstatsbuset
derstädes, ett förskott, hvars ersättande enligt det förslag härför, som
embetet både att till Eders Kongl. Maj:t afgifva, kunde antagas komma
att betunga byggnadsanslaget under icke mindre än tre år och sålunda
förminska utsigten för de arbeten, som vore till utförande under samma
år påsynade, att då kunna verkställas.
Äfven om inom den närmaste framtiden nytt kanslihus blefve uppfördt
och åt arméförvaltningen komme att uppföras en ny byggnad,
enär den åt bemälda embetsverk nu upplåtna troligen icke, till följd af
sina dåliga grundförhållanden, kunde bibehållas, sedan- Stockholms stad
nedrifvit åbyggnaderna å angränsande tomt med adress n:o 1 vid Nedre
Munkbron för att använda densamma såsom öppen plats, samt några
vidtomfattande reparationer följaktligen icke behöfde beträffande det
nuvarande kanslihuset och armé förvaltningens hus ifrågakomma, tarfvades
dock i allt fall för närvarande grundliga reparations- och underhållsarbeten
å så godt som samtliga under embetets vård stående byggnader
i hufvudstaden, nemligen riddarholmskyrkan, gamla kungshuset
— ommurning af den gamla stödmuren å vestra delen af tomten samt
anordning af afloppsledning inom egendomen och komplettering af vattenledningen,
arbeten, som icke tillhörde den yttre restaurering af byggnaden,
hvarför Riksdagen beviljat extra anslag — vidare kammarrättens,
marinförvaltningens, riksarkivets, statistiska centralbyråns, medicinalstyrelsens
och generalstabens hus, det s. k. f. d. Preisiska huset,
tekniska högskolans och bergsskolans båda hufvudbyggnader, tekniska
skolans hus och öfriga byggnader inom qvarteret Beridarebanan, dramatiska
teatern, om densamma komme att för sitt ändamål användas för
längre tid än den för närvarande medgifna, utrikesministerhotellet, vissa
karolinska institutet tillhörande byggnader, allmänna garnisonssjukhuset,
biblioteksbyggnaden i Humlegården och musikaliska akademiens hus.
Hvad anginge byggnaderna i landsorten, ansåge öfverintendentsembetet,
att följande byggnader för å dem nödiga restaureringar m. m.
komme att under den närmaste tiden påkalla större omkostnadsbelopp,
nemligen Upsala slott — nya lokaler för länsstyrelsen — Linköpings
slott, länsresidensen i Vexiö, Kalmar, Visby, Christianstad, Venersborg
och Carlstad, Halmstads och Vesterås slott samt landshöfdingeresidenset
i Falun. I fråga om samtliga seminariebyggnaderna, 12 till antalet,
Sjunde hufvudtiteln. 125
vore särskildt att märka, att dessa, hvilka uppförts utan kontroll af
embetet, i allmänhet vore af den mindre goda beskaffenhet, att vid de
årliga besigtningarna och särskildt vid af- och tillträdessyner i anledning
af ombyten af rektorer ifrågasattes och bevisligen också erfordrades
reparationer till belopp, som, i förhållande till byggnadernas omfattning,
vore alltför stora. Endast genom grundligare och mera genomgripande
åtgärder, än det nuvarande knappa anslaget medgåfve, kunde
dessa byggnader efter hand erhålla nödig soliditet.
Det vore visserligen icke möjligt att i embetets förevarande skrifvelse
framlägga exakta kostnadsberäkningar för samtliga nu nämnda
underhållsarbeten, men den ungefärliga kostnaden härför ville öfverintendentsembetet
dock uppgifva. Sålunda kunde de af embetet såsom
nödiga ansedda arbeten inom hufvudstaden antagas komma att betinga
ett omkostnadsbelopp af sammanlagdt omkring 280,000 kronor, hvartill
borde läggas dels ett årligt belopp af omkring 10,000 kronor för det
embetet anbefalda yttre underhållet af den särdeles svårskötta, vidlyftiga
operabyggnaden och dels 2,000 kronor om året för ett successivt underhåll
af den för förvittring i hög grad utsatta stenbeklädnaden å nationalmuseibyggnadens
fasader. Kostnaden för omförmälda reparationsarbeten
å husen i landsorten, oafsedt seminariebyggnaderna, kunde förslagsvis
antagas uppgå till omkring 235,000 kronor.
Efter de af embetet nu anmärkta reparationsarbetenas utförande
komme nog andra, tvifvelsutan lika nödiga och kostsamma att tid efter
annan erfordras, helst under embetets inseende sannolikt under årens
lopp komme att ställas nya byggnader eller förändrade inredningar af
gamla påkalla ökadt underhåll, i hvilket sistnämnda hänseende embetet
hade tanken närmast fästad på de nya landsarkiven. I betraktande af
hvad nu af embetet anförts och då det finge anses önskvärdt och för
staten förmånligast, att till embetets förfogande stäldes ett till sitt belopp
bestämdt anslag af den storlek, att embetet sattes i tillfälle att på ett
för statens byggnader så väl till det yttre som det inre värdigt och för
deras bestånd och användning nöjaktigt sätt underhålla desamma, men
sådant icke med den till embetets disposition stående medeltillgången
numera voro möjligt, tvekade icke öfverintendentsembetet att göra framställning
om ökning i det ordinarie anslaget till byggnader och reparationer.
Enligt öfverintendentsembetets förmenande vore det nemligen
icke tillfyllest, att för en eller annan gång ett extra anslag beviljades
allenast för afhjelpande af de vid tiden för anvisande af dylika tillfälliga
understöd mest påfallande brister, utan de dyrbara byggnaderna i fråga
kunde blott då sägas erhålla den omvårdnad dem tillkomme, derest,
[7-]
Städers friheter.
126 Sjunde hufvudtiteln.
såsom embetet nyss anmärkt, för hvarje år ett planmessigt underhåll
och nödiga förbättringar komme dem till del, i hvilken händelse icke
heller, exempelvis vid ombyten af boställshafvare, så vidtomfattande
reparationer, som för närvarande plägade påfordras, blefve på en gång
erforderliga. Hvad storleken af det belopp beträffade, hvarmed anslaget
borde ökas, hade öfverintendentsembetet, efter sorgfällig pröfning af samtliga
på frågan inverkande omständigheter, särskildt de efter hand stegrade
pris å. byggnadsmaterialier och arbetsbiträden, ansett tillägget till anslaget
icke böra eller kunna, om det med förhöjningen afsedda ändamål
skulle vinnas, eller att berättigade underhållskraf, hvilka för framtiden
torde komma att alltjemt stegras, måtte kunna fyllas, bestämmas till
lägre belopp än 100,000 kronor.
På grund af hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört har embetet
hemstält, att Eders Kong!. Maj:t täcktes hos 1899 års Riksdag föreslå,
att det å sjunde hufvudtitelns ordinarie stat uppförda anslag till byggnader
ocli reparationer måtte i 1900 års riksstat upptagas till ett
belopp af 300,000 kronor.
Hvad öfverintendentsembetet anfört synes mig uppenbarligen ådagalägga,
att beloppet af det nuvarande anslaget till byggnader och reparationer
är alldeles otillräckligt och att anslaget måste väsentligen ökas,
för att de under öfverintendentsembetets vård stälda byggnader i hufvudstaden
och landsorten må kunna underhållas i ett med hänsyn till deras
så väl yttre som inre fullt tillfredsställande skick. För att tillgodose
de anspråk, som i detta afseende skäligen kunna komma att ställas på
anslaget, anser jag lika med öfverintendentsembetet en ökning af detsamma
med 100,000 kronor vara behöflig.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att
höja reservationsanslaget till byggnader och reparationer med
100,000 kronor eller från 200,000 krono,r till 300,000 kronor.
Städers friheter.
I den af Eders Kongl. Magt den 14 oktober 1898 utfärdade nådiga
förordning om afskrifning af den från viss jord inom Skåne m fl.
provinser utgående kyrkotionde föreskrifves, bland annat, att den i Skåne,
Halland, Blekinge, Bohuslän samt af vissa hemman i Elfsborgs län utgående
kyrkotionde iskall, med visst undantag, från och med år 1900
upphöra att erläggas af de tiondeskyldige och att från samma tid den
Sjunde hufvudtiteln. 127
afkortade kyrkotionden skall afföras ur räkenskaperna, nuvafande tjensteinnehafvares
rätt att uppbära dylik afkortad tionde dock oförkränkt.
Sedan statskontoret anbefalla afgifva förslag till de ändringar i
1900 års riksstat, som af berörda nådiga förordning påkallades, har
statskontoret inkommit med dylikt förslag och dervid, hvad angår utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel, anfört, att kyrkotionden
bland dessa utgifter vore upptagen endast under anslaget till Städers
friheter med Carlshamns stad anordnad kyrkotionde 4 kronor 29 öre,
som jemte 33 kronor 57 öre staden Falkenberg anordnad grundskatt
af n:o 1 Falkenbergs laxfiske i Skrea socken och Årstads härad af
Hallands län enligt 1894 års Riksdags beslut i riksstaten beräknats till
i jemnadt tal 40 kronor; och liar statskontoret hemstält, att berörda
belopp, 4 kronor 29 öre, måtte ur riksstaten uteslutas samt den staden
Falkenberg anordnade grundskatt, 33 kronor 57 öre, deri upptagas med
ett till 30 kronor afjemnadt belopp.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
minska det i riksstaten för innevarande år under anslaget Städers
friheter och rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning, på
förslag: friheter och kyrkotionde» upptagna belopp 40 kronor med 10
kronor, samt
i följd häraf minska anslaget till Städers friheter med nyssnämnda
belopp 10 kronor från 21,590 kronor till 21,580 kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej öfriga ordi -
anledning att föreslå någon förändring.
Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:
narie anslag.
till statskontoret med..................... |
..................... kronor |
4,500 |
— |
„ postverket med .......................... |
.................... 11 |
1,351,400 |
— |
,, tullverket med ................................ |
.................... 11 |
97,200 |
— |
„ skogsväsendet med .......................... |
.................... 11 |
221,450 |
— |
„ byggnader och reparationer med |
................... 11 |
100,000 |
— |
kronor |
1,774,550 |
— |
|
Transport kronor |
1,774,550 |
— |
128
[SO
Arfvode för en
byråassistent d
finansdepartementets
bankbyrå.
[9.]
Ordnande och
registrerande
af villa handlingar
i
kammararkivet.
Sjunde hufvudtiteln.
Transport kronor 1,774,550: —
Dragés härifrån föreslagen minskning i anslaget
till städers friheter med ........................... „ 10: —-
skulle förhöjningen på det hela å de ordinarie
anslagen blifva......;................................................ kronor 1,774,540: —
Härvid bör likväl, beträffande anslagen till
post- och tullverken, erinras, att kostnaderna
för dessa verk bestridas af verkens egna medel.
Lägges till den föreslagna förhöjningen
summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
nu gällande riksstat.......................................... „ 19,219,350: —
skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag
sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1900 blifva......... kronor 20,993,890: —
Extra anslag.
1 fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade
herr statsministern beträffande
Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.
Till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå har Riksdagen på extra stat för innevarande år likasom
för flera föregående beviljat 4,000 kronor; och då detta anslag är behöfligt
äfven för år 1900, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 4,000
kronor.
Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.
Med bifall till en af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning
beviljade nästlidet års Riksdag för ordnande och registrerande, före
-
129
Sjunde hufrudtiteln.
trädesvis af ännu oordnade delar, af kammararkivets handlingar ett extra
anslag af 15,000 kronor, att utgå under tre år, och anvisade deraf för
år 1899 5,000 kronor, att ställas till kammarkollegii disposition mot
den redovisning och kontroll, som Eders Kong! Maj:t kunde finna
lämpligt föreskrifva.
Under erinran att, sedan kammarkollegium på nådig befallning
afgifvit förslag till användning af förenämnda af Riksdagen på extra
stat för år 1899 anvisade anslag å 5,000 kronor, Eders Kongl. Maj:t
vid ärendets föredragning den 28 oktober 1898 förordnat, att af nyssberörda
anslag ett belopp af 4,800 kronor finge utgå i arfvoden af lika
storlek till tre särskilda biträden åt kammararkivarien samt återstoden
eller 200 kronor efter kammarkollegii bepröfvande användas till de särskilda
utgifter, som kunde föranledas af arbetet med samma handlingars
ordnande och registrerande, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att af omförmälda, för ordnande och registrerande af vissa handlingar
i kammararkivet beviljade anslag å 15,000 kronor på extra stat
för år 1900 anvisa 5,000 kronor.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
De af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra [10.]
sjunde hufvudtiteln och böra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro Ermininv för
enligt uppgifter från statskontoret: afrengjorda
till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning af samt förskott.
verkställande af andra landtmäteriförrättningar å åtskilliga kronans
domäner .................................................................. kronor 22,241: 74
,, ersättning till vissa boställshafvare för saknad
afkomst af exproprierad jord ............................. „ 77: so
„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjelmarens och Qvisma
rens
sänkning.......................................................... „ 6,199:2 2
„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenaflednings
företag
..................................................................... „ 15,424: 19
„ ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader
å indragna boställen ........................................... „ 1,638: —
Transport kronor 45,580: 9 5
17
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
130 Sjunde hufvudtitelu.
Transport kronor 45,580: 9 5
till ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen „ 139,017:50
„ godtgörande af kostnader för nybyggnader och
reparationer vid förra länsmansbostället^ mantal
Tyrved n:o 2 i Sorunda socken af Stockholms län „ 6,098:50
„ godtgörande af förskjuten husröteersättning åt
tillträdande arrendatorn af indragna sergeantsbostället
•£■ mantal Hägran n:o 1 i Lista socken af
Södermanlands län ............................................. „ 1,144: 05
„ gäldande af vägskatt för kronan tillhöriga regala
laxfisken inom Norrbottens län ....................... „ 1,613: 8 6
„ godtgörande af underhållsarbeten å Tranebergs,
Nockeby och Drottningholms broar ................. „ 3,250: —
„ ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas
räntor icke blifvit af statsverket inlösta,........ „ 15,314: —
„ ersättning för inlösen af skattefrälseräntor från
hemman inom Kopparbergs och Skaraborgs län „ 9,858:8 5
„ byggnadsersättningar enligt nådiga brefvet den
29 maj 1891 åt skogstorpare å kronoparker
i Norrbottens län .................................................. „ 10,000: —
„ kostnader lör upprättande af förslag till kolonisation
af vissa myrmarker inom Norrbottens län „ 15,000: —
„ kostnader för tryckning och häftning af ett utaf
kommerskollegium och domänstyrelsen afgifvet
utlåtande rörande statens till bergshandterin
gens
understöd anslagna skogar ........................ ,, 391: 5 0
„ kostnader för komitén för utredning af civilstatens
pensionskassas ställning och behof ................. „ 52,342: 6 3
„ kostnader för komitén för afgifvande af yttrande
och förslag i fråga om sättet för uppehållande
af verksamheten å de kong], teatrarne ............ „ 16,506: 8 4
eller tillhopa kronor 316,118: 68.
Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning,
att till gäldande af ofvannämnda förskott, 316,118 kronor 68 öre,
må å extra stat för år 1900 anvisas ett motsvarande belopp, som för
undvikande af öretal i riksstaten torde få uppföras med 316,119 kronor.
Sjunde hufvudtiteln.
1B1
Förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.
I underdånig skrifvelse den 29 oktober 1896 hemstälde kammarrätten,
med åberopande af den efter år 1877 ständigt fortgående tillväxten
af de till kammarrätten inkomna mål, att å verkets stat måtte ytterligare
upptagas lön och tjenstgöringspenningar för två kammarrättsråd med
tillhopa 12,800 kronor och för en notarie med 3,000 kronor, med rätt
till ålderstillägg för nämnda befattningars innehafvare, samt att det till
vikariatsersättning med mera anslagna beloppet måtte ökas till 31,300
kronor.
På föredragning af chefen för finansdepartementet beslöt Eders
Kongl. Maj:t den 14 januari 1897 föreslå Riksdagen att å staten för
kammarrätten uppföra lön och tjenstgöringspenningar för ytterligare två
kammarrättsråd med tillhopa 12,800 kronor och för ytterligare eu notarie
med 3,000 kronor, med rätt för nämnda befattningars innehafvare till
ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfrige tjenstemäu i samma tjenstegrad,
äfvensom höja det å kammarrättens stat uppförda anslag till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad,
28,400 kronor, med 2,900 kronor till 31,300 kronor, samt att
sålunda höja anslaget till kammarrätten med 18,700 kronoPjeller från
169,600 kronor till 188,300 kronor.
I underdånig skrifvelse den 13 maj 1897 angående regleringen"af
utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel anmälde Riksdagen, att
Riksdagen på det sätt bifallit denna Eders Kongl. Maj:ts framställning,
att på extra stat för år 1898 uppförts dels till arfvoden åt adjungerade
kammarrättsråd ett belopp af 12,800 kronor, dels till arfvoden åt extra
biträden, flitpenniugar och renskrifningskostnad 4,700 kronor eller tillsammans
17,500 kronor, hvarjemte det ordinarie anslaget till kammarrätten
uppförts med oförändradt belopp eller 169,600 kronor.
På framställning af Eders Kongl. Maj:t har Riksdagen äfven för år
1899 på extra stat uppfört dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd
ett belopp af 12,800 kronor, dels ock till arfvoden åt extra biträden,
flitpenningar och renskrifningskostnad i kammarrätten 4,700 kronor
eller tillsammans 17,500 kronor.
Sedan kammarrätten på nådig befallning afgifvit förslag i fråga
om användningen af det sålunda på extra stat för år 1899 för kammarrätten
anvisade anslag, har Eders Kongl. Maj:t, vid ärendets föredragning
den 4 sistlidne november, i enlighet med kammarrättens hemställan
dels förordnat, att kammarrätten skulle erhålla biträde af fyra adjunge
-
[11, 12.]
Förstärkning
af arbetskrafterna
hos
kammarrätten
.
132
Sjunde hufvudtiteln.
rade ledamöter, af hvilka två, som Tutan hinder af bestämmelserna i den
för kammarrätten gällande instruktion skulle ega samma tjenstgöringsskyldighet
och befogenhet som kammarrättsråd, förordnats att tjenstgöra,
den ena under hela året 1899 och den andra tills vidare under
året samt de öfrige två likaledes tills vidare under tiden från och
med den 1 februari till och med den 15 juni samt från och med den
16 september till och med den 31 december 1899, dels ock medgifvit,
att af anslaget till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd finge för
ofvanberörda tjenstgöring utgå till den för hela året adjungerade ledamoten,
hvilken vore notarie i embetsverket och hade att till sin vikarie
afstå de till notarietjensten hörande tjenstgöringspenningar, ersättning
med 2,250 kronor samt till de öfrige adjungerade ledamöterne, så länge
de tjenstgjorde, godtgörelse beräknad för den tills vidare under året förordnade
efter 4,550 kronor för år samt för en hvar af de öfrige efter
375 kronor för månad, att till vederbörande månadsvis utbetalas, äfvensom
att af anslaget till arfvoden åt extra biträden m. m. finge disponeras
3,600 kronor till arfvoden åt fyra amanuenser, 700 kronor till
ersättande af renskrifningskostnad och 400 kronor till flitpenningar.
Nu har kammarrätten i underdånig skrifvelse den 22 december
1898 anfört, att antalet oafgjorda mål å ledamöternas rotlar, hvilket
utgjorde 229 balanserade till år 1889, 299 till år 1890, 426 till år 1891,
500 till år 1892, 498 till år 1893, 676 till år 1894, 908 till år 1895,
1,113 till år 1896, 1,218 till år 1897 och 1,708 till år 1898, den 15
nyssnämnde december nedgått till 1,362. Oaktadt balansen sålunda
syntes vara i aftagande,^ansåge kammarrätten dock uppenbart vara, att
kammarrätten, för att kunna afarbeta densamma likasom för att derefter
kunna förekomma uppkomsten af ny balans, vore jemväl efter 1899 års
utgång i behof af ökadt antal ledamöter. Med^vidhållande af sin förut
uttalade uppfattning att nämnda behof ej kunde på tillfredsställande sätt
tillgodoses, med mindre antalet ordinarie ledamöter ökades, funne kammarrätten
sig derföre böra förnya sin i ofvanberörda skrifvelse den 29
oktober 1896 gjorda framställning; och bemstälde kammarrätten, för
den händelse att denna framställning icke vunne afseende, att, då behofvet
af förstärkta arbetskrafter syntes särdeles trängande, de anordningar
för bebofvets ^afhjelpande, som träffats för åren 1898 och 1899,
måtte jemväl efter sistnämnda års utgång få fortfara.
Ehuru jag anser önskvärdt, att i en domstol som kammarrätten
ledamöterna äro å ordinarie stat anstälda, finner jag mig dock för närvarande
icke böra göra någon hemställan i sådant syfte, utan tillstyrker,
Sjunde hufyudtiteln. 133
zti-.x
att Eders Kongl. Maj:t ville i öfverensstämmelse med sin tilljnästlidet
års Riksdag gjorda framställning föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1900 uppföra dels till arfvoden åt adjungerade
kammarrättsråd ett belopp af 12,800 kronor, dels ock till arfvoden
åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 4,700 kronor
eller tillsammans 17,500 kronor.
Påbyggnad å det åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm.
Sedan Eders Kongl. Maj:t i den till 1897 års Riksdag aflåtna
nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1898 bevilja ett anslag af 113,730
kronor till bestridande af kostnaden för tillbyggnad af det staten tillhöriga,
åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm,
förklarade Riksdagen, med förmälan att Riksdagen inhemtat, att förutom
den utvidgning af telegrafverkets lokaler i omförmälda hus, som
lämpligen syntes kunna vinnas genom ifrågavarande tillbyggnad, tillfälle
funnes att genom ytterligare byggnadsföretag å samma hus bereda så
stort utrymme, att telegrafverkets behof i detta afseende kunde antagas
varda för de närmaste tjugu åren tillgodosedt, att Riksdagen med hänsyn
härtill funnit sig böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning.
Med tillkännagifvande att den tillbyggnad af omförmälda, åt telegrafverket
upplåtna hus, hvartill medel sålunda anvisats, under nästlidet
år afslutats^och att den derstädes inrymda nya telefonsalen under innevarande
år komme att tagas i bruk, har telegrafstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 15 november 1898 gjort framställning om anvisande af
medel för beredande åt telegrafverket af det ökade utrymme, hvaraf
verket ännu vore i behof.
Detta ökade utrymme har telegrafstyrelsen ansett kunna vinnas,
såsom af Riksdagen antydts, genom ytterligare utvidgning af ifrågavarande
hus, på det sätt att en våning påbygdes det gamla huset åt
Skeppsbron och Slottsbacken; och har styrelsen för den skull gått i författning
om uppgörande af ritningar till sådan påbyggnad, hvarjemte
styrelsen låtit verkställa beräkningar angående kostnaderna för den
ifrågasatta påbyggnadens utförande.
[13.]
Påbyggnad
å det åt telegrafverket
upplåtna hus
vid Skeppsbron
i Stockholm.
134 Sjunde hnfvudtiteln.
Under erinran att enligt det ursprungliga förslaget till den nu
färdiga nya tillbyggnaden våningen tre trappor upp i samma tillbyggnad
skulle inrymma dels en större lokaltelefonsal, dels ock ett särskilt
undersökningsrum, men att, då ökadt utrymme i telefonsalen funnits
nödigt, plats för det särskilda undersökningsrummct icke kunnat der
beredas, har telegrafstyrelsen anfört, att det för telegrafverket nu erforderliga
ökade utrymme skulle kunna genom den föreslagna påbyggnaden
och vidtagande i sammanhang dermed af vissa förändrade anordningar
i det gamla huset beredas på följande sätt.
Bredvid den nya lokaltelefonsalen i våningen tre trappor upp i
den nya tillbyggnaden vore i det gamla huset belägen en annan telefonsal,
hvilken redan nu användes för lokaltrafiken. Denna sistnämnda
sal borde sammanslås med den nya stora telefonsalen genom borttagande
af mellanliggande vägg och takets höjande. De nuvarande till
omkoppling och toalett begagnade rummen i det gamla huset skulle
sammanslås till ett och taket höjas för att i det sålunda erhållna rummet
få en välbehöflig lokal uteslutande för omkopplingen. Det andra
för närvarande till lokaltelefoneringen jemväl använda rummet skulle
med bibehållen höjd användas till undersöknings- och instrumentrum
samt det till interurbanrum nu disponerade rum, som vore för ändamålet
alldeles otillräckligt, sammanslås med två smärre afklädningsrum
till ett enda stort sådant. Öfver dessa två nya rum, undersökningsoch
instrumentrummen samt afklädningsrummet, äfvensom de näst derintill
belägna, föreståndarinnans rum och vaktrummet, hvilka skulle
bibehållas oförändrade, skulle till hela den höjd nybyggnaden medgåfve
inredas den nya interurbansalen, hvilken således komme att utgöra en
enda stor och ändamålsenlig vinkelsal åt Skeppsbron och Slottsbacken.
Slutligen skulle vinden användas till afklädnings- och toalettrum.
Enligt kostnadsberäkningarna har af telegrafstyrelsen för sjelfva
byggnadsarbetet upptagits ett belopp af 26,000 kronor, för anordnande
af värmeledning 3,500 kronor och för inledning af elektriskt ljus utan
armatur och yttre ledningar 1,200 kronor, eller sammanlagdt ett belopp
af 30,700 kronor. ''
I sin år 1897 gjorda framställning om tillbyggnad af berörda, åt
telegrafverket upplåtna hus förklarade styrelsen, att det derför erforderliga
belopp icke kunde af telegrafverkets medel, vare sig förskottsmedel
eller upplånta medel, disponeras, helst ett minst lika stort belopp
åtginge för den del af inredningen af den nya telefonstationen, som
genast måste fullbordas. Af enahanda skäl har styrelsen i sin förevarande
underdåniga skrifvelse hemstält om aflåtande af nådig proposi
-
Sjunde hnfvusltiteln. 135
tion till Riksdagen för beredande af erforderliga medel till bestridande
af kostnaderna för den nu ifrågasatta påbyggnaden å samma hus.
I infordradt underdånigt utlåtande har öfverintendentsembetet anmält,
att embetet vid granskning af de genom telegrafstyrelsens försorg
uppgjorda ritningar till omförmälda byggnadsarbete icke funnit anledning
till anmärkning mot desamma och att de upprättade kostnadsberäkningarna
icke från embetets sida föranledt andra erinringar, än att
till dessas slutsumma ......................................................... kronor 30,700: —
lämpligen syntes böra läggas följande belopp, nemligen
:
för isolering mot kyla på de betonhvalf, som skulle
uppbära vindsgolfvet, ............................................... „ 1,000: —
för oförutsedda utgifter utöfver det i sådant afseende
allt för knappt upptagna belopp af 960 kronor „ 2,300: —
till följd hvaraf kostnaden borde antagas komma att
uppgå till .................................................................... kronor 34,000: —
Slutligen har telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 27
december 1898 meddelat, att, enligt hvad öfverintendentsembetet hos
styrelsen anmält, af det af 1897 års Riksdag till bestridande af kostnaden
för tillbyggnad å ifrågavarande, åt telegrafverket upplåtna hus på
extra stat för år 1898 beviljade anslag af 113,730 kronor återstode obegagnadt
ett belopp af 11,036 kronor 27 öre; och har telegrafstyrelsen
hemstält, att af sistnämnda belopp 4,000 kronor måtte afsättas för inrättande
af en i kostnadsförslaget rörande tillbyggnaden upptagen, men
ännu icke insatt ångpanna samt att återstående 7,036 kronor 27 öre
måtte användas för att minska det anslag, som erfordrades för den nu
föreslagna påbyggnaden å telegrafverkets hus.
Lika med telegrafstyrelsen anser jag, att till bestridande af kostnaden
för den nu föreslagna påbyggnaden å telegrafverkets hus bör i
första rummet användas hvad som återstår af förenämnda, af 1897 års
Riksdag beviljade extra anslag, utgörande, efter afdrag af kostnaden för
omförmälda ångpanna, 7,036 kronor 27 öre. Det anslag, som härutöfver
erfordras för berörda påbyggnad, utgör således 26,963 kronor 73 öre
eller i rundt tal 27,000 kronor.
Åberopande hvad sålunda blifvit anfördt, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, jemte medgifvande att till bestridande af kostnaden för påbyggnad
af det åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stock
-
[14.]
Anläggning
af en ny
tclegrafkabel
mellan Sverige
och Tyskland.
136 Sjunde hufrudtiteln.
holm må användas det belopp, 7,036 kronor 27 öre, som qvarstår
odisponeradt af det af Riksdagen på extra stat för år 1898 för tillbyggnad
å samma hus beviljade anslag, 113,730 kronor, för betäckande
af det för nu ifrågavarande påbyggnad härutöfver erforderliga kostnadsbeloppet
på extra stat för år 1900 bevilja ett anslag af 27,000 kronor.
Anläggning af en ny telegrafkabel mellan Sverige och Tyskland.
Med förmälan att under slutet af år 1897 fel uppstått å den
mellan Sverige och Tyskland nedlagda telegrafkabeln samt att vid den
undersökning, som för afhjelpandet af felet verkstäldes, visat sig, att
kabeln i dess helhet befann sig i så dåligt skick, att den icke vidare
erbjöd den säkerhet för den telegrafiska förbindelsen mellan de båda
länderna, som af densamma kräfdes, anhöll telegrafstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 22 mars 1898, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till
då församlade Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande på extra
stat för år 1899 af ett anslag af 216,000 kronor för bestridande af de
på Sveriges andel belöpande kostnaderna för anbringandet af en fyrtrådig
telegrafkabel mellan Sveriges kust i närheten af Trelleborg och
lämplig plats på ön Riigen. Vid föredragning den 22 april 1898 af
styrelsens berörda hemställan fann emellertid Eders Kongl. Maj:t, med
afseende å den korta tid, som kunde antagas återstå för Riksdagens
sammanträde, icke skäl att då hos Riksdagen göra framställning om
anvisande åt medel för anbringande af ifrågavarande telegrafkabel.
I sin berörda underdåniga skrifvelse omnämnde tegrafstyrelsen till
en början, att genom telegrafkonventionen den 29 oktober 1864 angående
anläggandet af en direkt telegrafledning mellan Sverige och Preussen
bestämmelser träffats om nedläggandet af den dåvarande kabeln mellan
norra kusten af Riigen och södra kusten af Sverige.
Enligt dessa bestämmelser skulle kabelns anskaffande och nedläggning
ombesörjas af svenska telegrafstyrelsen efter föregående aftal
med den preussiska samt kostnaderna för kabelns'' förfärdigande äfvensom
för densammas nedläggning och underhåll bestridas af begge staterna
till hälften hvardera. Telegrafstyrelsen ålåge ock, jemlikt samma
konvention, att draga försorg om kabelns vidmagthållande i tjenstbar!
skick och i synnerhet om skyndsamt afhjelpande af hinder och afbrott
derå. Dessa bestämmelser blefvo sedermera i tillämpliga delar upptagna
i den nu gällande telegraföfvesenskommelsen mellan Sverige och Tyskland
den 18 och 28 december 1876.
Sjunde hufvudtiteln. 137
Vidare anförde styrelsen, att ifrågavarande kabel, som utlades år
1865 och således vore öfver trettio år gammal, under dessa år flera
gånger blifvit skadad, dervid den största skadan tillfogades densamma
under 1870 års krig mellan Tyskland och Frankrike, under hvilket krig
kabeln afhöggs och de båda kabeldelarne släpades ur sitt läge, hvarje
del åt olika håll. Till följd deraf hade kabeln icke kunnat sedermera
återföras i sitt ursprungliga läge. År 1886 sprang kabeln sönder i
närheten af Riigens kust och måste repareras genom inskarfning af ett
nytt -kabelstycke af tre kilometers längd. Det fel, som senast inträffat
å en af ledningstrådarne, hade ännu icke kunnat afhjelpas, enär detsamma
befunne sig på ett djup af omkring 30 meter och på ett afstånd af 37
kilometer från svenska kusten samt kabelns tillstånd i öfrigt vore så
dåligt, att man ej utan synnerligen stor risk kunde vintertiden upptaga
densamma. Skulle nemligen under arbetet uppstå hårdt väder, vore fara
för handen, att hela kabeln rycktes af.
Efter den i anledning af detta kabelafbrott verkstälda undersökning
och den noggranna pröfning, kabelns dåvarande tillstånd i sammanhang
dermed underkastades, hade, såsom styrelsen förmälde, så väl den svenska
som den tyska telegrafförvaltningen kommit till den åsigt, att behofvet
oafvisligen kräfde, att med det allra snaraste en ny telegrafkabel nedlades
mellan Sverige och Tyskland. Den nu befintliga kabelns synnerligen osäkra
beskaffenhet i dess helhet utsatte nemligen den af kabeln beroende
telegrafkorrespondensen när som helst för faran af betänkliga rubbningar
och afbrott, och genom upprepade och dyrbara reparationer kunde icke
numera vinnas någon tillförlitlig och varaktig förbättring af kabeln.
Beträffande den korrespondens, som förmedlades genom ifrågavarande
kabel, omnämnde styrelsen, att det vore icke blott befordringen af de
direkt mellan Sverige och Tyskland utvexlade telegrammen, som vore
beroende af kabeln, utan samma förhållande egde äfven rum med Sveriges
telegramvexling med alla de länder, som vore belägna så, att
Sveriges korrespondens till dem måste gå genom Tyskland, såsom Österrike,
Ungern, Schweiz, Italien, Turkiet, Grekland m. fl. länder.
Under de förberedande underhandlingarna hade båda telegrafförvaltningarna
varit eniga äfven derutinnan, att den nya kabeln borde
göras något olika den förutvarande. Denna sistnämnda innehöll, efter
hvad styrelsen anförde, tre ledningstrådar, af hvilka två vore förenade
med ledningar till Hamburg från Stockholm och från Göteborg samt
den tredje med ledning från Malmö till Berlin. Efter att förut alla
mellan Sverige och Tyskland samt via Tyskland gående telegrammer
omtelegraferats i Malmö, skedde nemligen sedan år 1896 telegrafering
Bih. till Riksd Prof. 1899. 1 Sami. 1 ''Afd. 18
138 Sjunde hufvudtiteln.
direkt mellan, å ena sidan, så väl Stockholm som Göteborg och, å den
andra, Hamburg. Emellertid hade telegrafförvaltningarna, med hänsyn
till den under de trettio senaste åren betydligt ökade korrespondensens
kraf på lättare förbindelser, ansett af nöden, att den nya kabeln erbölle
fyra ledningar eller således en mer än den förutvarande kabeln. Enär
hafsbottnen vid kabelns tyska landningsplats Arcona visat sig vara
olämplig för dess bestånd, hade förvaltningarna äfven enats derom, att
kabeln borde tagas i land på annat, något sydligare ställe på ön Riigen.
Äfven om härigenom kabellängden blefve något ökad, skulle dock, enligt
styrelsens åsigt, kostnaden derför motvägas af dess större hållbarhet
med dermed följande minskning i både underhållskostnader och fara för
afbrott.
I underdånig skrifvelse den 11 november nästlidet år bar telegrafstyrelsen
ånyo gjort framställning om anvisande af medel för ifrågavarande
ändamål.
Styrelsen meddelar nu, att de båda telegrafförvaltningarnas i styrelsens
förberörda underdåniga skrifvelse omförmälda åsigt om den
gamla telegrafkabelns dåliga beskaffenhet och otillförlitlighet såsom
telegrafisk förbindelse mellan Sverige och Tyskland under loppet af
nästlidet år af erfarenheten ytterligare bekräftats, så att korrespondensen
mellan Malmö och Berlin under någon tid af året måst befordras öfver
Stockholm. Detta hade naturligtvis utom ökade kostnader och tidsspillan
medfört stora svårigheter för den öfriga Stockbolmskorrespondensen
på Tyskland. Då beliofvet alltså oafvisligen kräfde, att med det
allra snaraste en ny telegrafkabel nedlades mellan de båda länderna,
lät tyska telegrafförvaltningen, som ansåg att dermed ej längre kunde
anstå, efter förhandlingar med svenska telegrafstyrelsen vidtaga åtgärder
för anskaffande af en ny kabel; och har numera genom tyska telegrafförvaltningens
försorg blifvit nedlagd mellan svenska kusten och Riigen
en fyratrådig telegrafkabel, hvilken den 5 november 1898 tagits i
bruk för allmän trafik. Denna nya kabel utgår från Neu Mucran å
Riigen och är tagen i land vester om Trelleborg, hvarifrån den fortsätter
medelst luftledning direkt till Malmö. Den är 64 nautiska mil
lång och har med nedläggning kostat omkring 440,000 riksmark eller
omkring 396,000 kronor. Enligt konventionen angående anläggandet
af den gamla kabeln hafva kostnaderna för densammas förfärdigande
och nedläggning bestridts af begge staterna till hälften hvardera, likasom
äfven kostnaderna för underhållet af kabeln, som sålunda tillhörde båda
länderna gemensamt, skulle efter samma grund fördelas. Den nya kabelns
anskaffande och nedläggning bar af tyska telegrafförvaltningen ombesörjts
189
Sjunde hufvudtiteln.
under samma förutsättning eller att kostnaderna derför skulle på nyssnämnda
sätt fördelas och den nya kabeln likasom den gamla utgöra
svenska och tyska telegrafförvaltningarnas gemensamma egendom. På
Sveriges »andel i kostnaden för kabelns anbringande skulle således belöpa
hälften af anläggningskostnaden eller omkring 198,000 kronor.
Härtill komma kostnaderna för två kilometer extra strandkabel, kabelhus
med inredning, kabelmärke, nödiga anslutningsledningar mellan kabelhuset
och telegrafnätets hufvudledningar i Malmö samt omkostnader vid
kabelns nedläggning med tillhopa omkring 22,000 kronor. Sammanlagda
beloppet af de utgifter, som af den nya kabelns anskaffande
föranledts, uppgår sålunda, hvad Sverige angår, till omkring 220,000
kronor.
Med tillkännagifvande att telegrafstyrelsen icke till sitt förfogande
egde några medel till betäckande af ifrågavarande kostnader och att
det öfverskott af telegrafinkomster, som kunde komma att uppstå,
måste, på sätt äfven redan tagits i beräkning, användas för utveckling
af telegrafverkets anläggningar inom landet för att, såvidt möjligt vore,
hålla dessa i jemnhöjd med nutidens fordringar, bar telegrafstyrelsen
hemstält, att medel till bestridande af ifrågavarande kostnader måtte
beredas genom anvisande för år 1900 af ett extra anslag för ändamålet.
Då den nya kabelns anbringande varit af behofvet oafvisligen
påkalladt, måste naturligen svenska staten med den tyska deltaga i
kostnaden för kabelns anskaffande och nedläggning. Fördelningen af
denna kostnad mellan Sverige och Tyskland synes mig, såsom af tyska
telegrafförvaltningen jemväl förutsatts, böra ske efter enahanda grund
som fördelningen af kostnaderna för den gamla kabeln, eller så att
halfva kostnaden bestrides af bvartdera landet. Det lärer alltså befinnas
nödvändigt att bereda tillgång till bestridande af så väl den på Sverige
belöpande andelen i sagda kostnad som äfven de öfriga utgifter, hvilka,
på sätt nyss nämnts, föranledts af den nya kabelns anläggning och
förbindande med det svenska telegrafnätet. Vid''det af telegrafstyrelsen
upplysta förhållande att härtill erforderliga medel icke kunna af möjligen
uppstående öfverskottsmedel å telegrafinkomsten påräknas hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för bestridande af de på Sveriges del belöpande kostnaderna
för anbringandet af den genom tyska telegrafförvaltningens försorg
mellan Sveriges kust och Neu Mucran på Riigen nedlagda nya telegrafkabel
äfvensom de i anledning af kabelns nedläggning och förbindande
med svenska telegrafnätet föranledda utgifter bevilja ett extra anslag
för år 1900 af 220,000 kronor.
140
Sjunde hufvudtiteln.
Anläggning af telefonledningar. •
[15:J Med bifall till en af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning
''ttiefonied- beviljade 1897 års Riksdag för anläggning af telefonledningar från
nmgar. Svinesu&d till Malmö, från Stockholm till Göteborg, från Stockholm
till Malmö, från Hernösand till Piteå och från Haparanda till Pajala
ett extra anslag af 1,091,000 kronor, att utgå under tre år.
Af berörda anslag anvisades för år 1898 395,000 kronor för anläggning
af telefonledningarna Stockholm—Göteborg och Hernösand—
Piteå samt för år 1899 327,000 kronor för anläggning af telefonledningarna
Svinesund—Malmö och Haparanda—Pajala.
I underdånig skrifvelse den 15 november nästlidet år har telegrafstyrelsen
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
nådig framställning om anvisande för år 1900 af återstoden af ifrågavarande
anslag, eller 369,000 kronor, att användas för anläggning af
telefonledningen Stockholm—Malmö.
Vidare har telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 15 november
1898, med förmälan att antalet samtal å de interurbana telefonledningarna
under de senaste åren i så väsentlig grad ökats, att de befintliga
ledningarna redan under någon tid varit otillräckliga för allmänhetens
samtalsbehof, gjort framställning om anvisande af medel för
genomförande af en af styrelsen uppgjord plan för en systematisk utvidgning
af rikstelefonnätet under de närmaste åren.
Vid framläggande af denna plan har styrelsen till en början erinrat,
huru det nuvarande interurbana telefonnätet tillkommit.
Den första verkligt interurbana linien kom till stånd genom uppläggande
af en direkt och indirekt ledning mellan Stockholm och Göteborg,
hvartill Eders Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt bref den 4 maj 1888,
från handels- och sjöfartsfonden anvisade ett lån å högst 230,000 kronor.
Sedan på anmodan af chefen för finansdepartementet telegrafstyrelsen
afgifvit underdånigt förslag rörande anläggning genom telegrafverkets
försorg af ytterligare telefonförbindelser mellan landets vigtigare städer,
141
Sjundo hufvudtiteln.
blef af 1889 års Riksdag, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, anvisadt
ett extra anslag af 750,000 kronor, att utgå under fem år, till
anläggning af följande förbindelselinier: Stockholm—Nyköping—Norrköping—Linköping—Vexiö—Malmö
med utgrening till Jönköping, Stockholm—Upsala—Gefle—Söderhamn—Hudiksvall—Sundsvall—Hernösand
med utgrening till Sollefteå, Göteborg—Varberg—Halmstad—Helsingborg—Malmö,
Göteborg—Borås—Jönköping samt Göteborg—Venersborg—Uddevalla.
Derigenom hade staten på telefonväsendets område
öfvertagit. en uppgift, hvars fyllande afsåg att genom dess försorgbringa
till stånd ett hela landet omfattande telefonnät. För ett snabbare
fullföljande af detta mål anvisades under den femårsperiod, för hvilken
nyssnämnda anslag afsetts, dessutom särskilda anslag för utförande af
vissa ytterligare interurbana telefonledningar, som kunde anses vara
af mera framstående vigt. Så blefvo till linierna Piteå—Haparanda,
Örebro—Norska riksgränsen och Uddevalla—Strömstad af 1891 års
Riksdag anvisade tillhopa 116,000 kronor, till linierna Stockholm—
Örebro, Stockholm—Norrköping—Linköping, Malmö—-Christianstad och
Göteborg—Varekil—Lysekil anslogos af 1892 års Riksdag tillhopa
206,450 kronor, till teiefonlinierna Malmö—Hildesborg, Norrköping—
Vestervik—Oskarshamn, Sundsvall—Östersund, Malmö—Helsingborg och
Varekil—Hättan anvisade 1893 års Riksdag tillsammans 134,600 kronor,
och år 1894 blef af Riksdagen anslaget ett belopp af 97,200 kronor för
anläggande af linierna Norrköping—Örebro och Stockholm—Sala—Norberg—Falun.
Slutligen hade 1897 års Riksdag beviljat ett extra anslag
af 1,091,000 kronor, att utgå under tre år, för anläggning af telefonledningar
från Svinesund till Malmö, från Stockholm till Göteborg, från
Stockholm till Malmö, från Hernösand till Piteå och från Haparanda till
Pajala. Summan af de anslag utan återbetalningsskyldighet, som hittills
beviljats till anläggning af interurbanledningar, uppginge således till
2,395,250 kronor. Af dessa medel hade telegrafstyrelsen med innevarande
år uppburit sammanlagdt 1,699,250 kronor. Ehuru med de
sålunda erhållna anslagsmedlen bekostats anläggningen af de stora
stamlinierna och en del öfriga större interurbana ledningar, samt de
vinst- och lånemedel, som telegrafstyrelsen haft till sitt förfogande, i
främsta rummet tagits i anspråk för anläggande och utvidgning af
lokalnät jemte till dessa hörande förbindelseledningar, hade telegrafstyrelsen
likväl måst under tiden, i den mån sistnämnda medel medgifvit,
med dessa bestrida jemväl uppläggandet af nya interurbanledningar
på de mest trafikerade linierna samt mellan orter, hvilkas behof
af telefonisk samfärdsel gjort sig särskildt märkbart.
142 Sjunde hufvudtiteln.
Af det sålunda anlagda interurbana rikstelefonnätets förbindelseledningar
vore omkring en sjettedel af deras längd, deribland de dyrbara
ledningarne af grof koppartråd, bekostad med anslagsmedel, under
det att den återstående delen jemte samtliga abonnentledningar utförts
med vinst- och lånemedel.
I fråga om behofvet af nya interurbana telefonledningar äfvensom
de hufvudsynpunkter, som telegrafstyrelsen ansett böra vara bestämmande
vid valet af de nya ledningarna, har styrelsen vidare anfört
följande.
Den samtalstrafik, som de interurbana ledningarna vore afsedda
att förmedla, hade under de senaste åren tillväxt i en grad, som knappast
kunnat förutses. Följden hade ock blifvit, att trots den jemförelsevis
stora snabbhet, hvarmed hela nätet kommit till stånd, redan nu
interurbanledningarna blifvit otillräckliga. För affärslifvet hade nemligen
en snabb och säker telefonisk samfärdsel blifvit ett oundgängligt
behof, och allmänheten hade allt mer och mer gjort sig beroende af
de fördelar, rikstelefonnätet i sådant afseende erbjudit. I hvilken grad
den interurbana telefonkorrespondensen under de senaste åren stegrats,
framginge deraf, att då antalet samtal å alla interurbanledningar under
år 1893 utgjorde 839,779, hade motsvarande siffra för år 1897 uppgått
till 2,147,610 och komme att för år 1898 öfverstiga 2,700,000. Ökningen
under de tio första månaderna af år 1898, jemförd med samma tid
år 1897, hade uppgått till 24,8 %. Under oktober månad samma år hade
antalet samtal med 28,5 * öfverstiga motsvarande antal under oktober
månad år 1897.
Att denna mer än tredubblade samtalsmängd hittills kunnat hopträngas
på de befintliga interurbanlinierna, ehuru dessa ej i samma
mån ökats, hade berott derpå, att allmänheten och telegrafverket mött
hvarandra i bemödandet att trots den stora trängseln å ledningarna
förminska svårigheterna att få tiden att räcka till för så många samtal
som möjligt. Allmänheten hade nemligen å sin sida vant sig att sjelf
hushålla med tiden, så att numera korrespondenterna med vida större
noggrannhet passade på den bestämda tidpunkten för samtalens anknytande
samt för öfrigt under samtalen inskränkte sina meddelanden
till det nödvändigaste. För telegrafstyrelsen åter hade uppmärksamheten
ständigt varit riktad på tillhandahållandet af allt snabbare betjening
samt träffandet af alla åtgärder, hvarigenom den minst tidsödande
samtalsanordning kunnat genomföras. I sådant afseende hade
å de mest belastade linierna telefonledningarna apterats för samtidig
telegrafering af samtalsbeställningarna, och derigenom hade kunnat åt
143
Sjunde hufvudtiteln.
allmänheten inbesparas den tid, som förut åtgick för beställningarnas
framförande och korrespondenternas uppkallande. Genom dessa ömsesidiga
bemödanden hade å de större ledningarna kunnat under de
egentliga kontorstimmarna expedieras en samtalsmängd, som med beräkning
äfven af inkopplingstiden nedbragt samtalsperiodernas längd
under de berättigade tre minuterna. Detta omsorgsfulla tillvaratagande
af tiden medförde äfven den ekonomiska fördelen, att hvarje under
dessa timmar upptagen period representerade verkligen betalande tid.
För att bereda allmänheten äfven den fördelen att få vissa särskilt,
vigtiga samtal inom erforderlig tid utvexlade på de mest upptagna
linierna både från och med år 1896 införts så kallade ilsamtal, hvilka,
motsvarande iltelegrammen å telegraflinjerna, befordrades mot dubbel
afgift med företrädesrätt framför vanliga samtal.
Men äfven med dessa anordningar kunde man nu ej komma längre
i uttänjandet af de nuvarande ledningarnas befordringsförmåga. Erfarenheten
hade alltid visat, att i den mån man sökte att för trafikanterna
praktiskt och beqvämt ordna användandet af ett kommunikationsmedel,
i samma mån ökades också freqvensen. För telefonen gälde detta i
en särskilt hög grad. Det kunde med fullt fog sägas, att icke vid
något annat kommunikationsmedel ökning i freqvensen stode i så direkt
förhållande till beqvämlighet i anordningar samt ökad expeditionshastighet
och trafikförmåga. Det vore nemligen möjligheten att utan
dröjsmål komma i förbindelse med den person, med hvilken samtal
önskades, som oftast vore bestämmande för, huruvida samtalet uppfylde
sitt ändamål eller icke, och derigenom ytterst vore ensamt afgörande,
om samtalet alls komme till stånd. I enlighet härmed hade äfven rikstelefonväsendets
utveckling så väl i anseende till nätets utvidgning som
expeditionshastighetens uppdrifvande framkallat ett ännu större behof
än det, som man med sina åtgärder derutinnan beräknat att kunna
tillgodose. Antalet af de å interurbanledningarna faktiskt expedierade
samtalen betecknade nemligen, huru stort det än i förhållande till dessa
måste anses vara, ingalunda det förefintliga samtalsbehofvet. Huru
mycket detta öfverstege möjligheten att med nuvarande resurser möta
anspråken, derom vittnade den omständigheten, att å de mest upptagna
linierna dagligen ända till hälften af de begärda samtalen blefve antingen
vid beställningen nekade eller sedermera af de beställande inhiberade
på grund deraf, att de genom en nödtvungen väntan förfelade
sitt ändamål.
För att kunna få en riktig föreställning om, huru otillräckliga
rikstelefonens nuvarande ledningar vore för allmänhetens telefonbehof,
144 Sjunde liufvudtiteln.
måste man emellertid, utom denna kategori af samtal, som begärts,
men ej blifvit expedierade, medräkna äfven den mängd samtal, som
till följd af allmänhetens kännedom om de nuvarande ledningarnas
otillräcklighet ej ens blifvit begärda. En belysning öfver samma förhållande
lemnade äfven den snabba ökningen af ilsamtalen. Å flera
ledningar expedierades under vissa timmar af dagen icke andra samtal
än dylika, och på de mest anlitade långledningarna, från Stockholm
till Göteborg, till Malmö och till Norrland, hvilka ännu måste delvis
tagas i anspråk för samtal äfven från vissa mellanliggande orter, förekomme
under hela den egentliga kontorstiden klockan 10—2 på dagen
endast i undantagsfall ett vanligt samtal. Beträffande särskilt dessa
ledningar hade under år 1898 de från Stockholm förda ilsamtalens förhållande
till hela antalet under dagen expedierade samtal visat följande
procenttal:
till Göteborg 56 %,
till Malmö 44 % och
till Sundsvall och bortom belägna stationer 39 %.
Genom denna ilsamtalens snabba tillväxt hade ock deras ändamål,
tidsvinsten, till största delen förfelats och deras uppgift i de flesta
fall nedsjunkit till att utestänga eller försvåra möjligheten att erhålla
vanliga samtal.
Detta behof, hvars tillvaro det uppdrifna anlitandet af interurbanledningarna
nogsamt ådagalagt och som nu stigit till en grad, der
man med nuvarande resurser ej kunde möta detsamma, visade äfven den
tydligaste tendens att fortfarande alltjemt stiga. Klart vore, att rikstelefonnätets
utveckling måste, så vidt möjligt, hålla jemna steg med
de kraf, som ett ökadt begagnande stälde på detsamma. Tidningspressen
hade ock under den senaste tiden på olika håll gjort sig till
tolk för den korresponderande allmänhetens behof af förbättrade telefonförbindelser
mellan de lifligare affärscentra inom landet, för att näringslifvet
skulle erhålla det gagn, som behöfdes, hvarjemte framhållits,
hurusom staten derigenom skulle tillföras större inkomster af telefonanläggningen
i sin helhet. Från föreståndare för telegrafverkets stationer
hade till telegrafstyrelsen ingått och inginge alltjemt anmälningar om
klagomål från abonnenterna öfver den långa väntan på erhållande
af begärda interurbana samtal eller öfver omöjligheten att till vissa
orter ens erhålla något dylikt. Telegrafstyrelsen hade äfven fått mottaga
skriftliga ansökningar från representativa korporationer och enskilde
inom flera af de större samhällena, hvilka samtliga ansökningar
utmynnat i krafvet på flera telefonledningar. Telegrafstyrelsens egen
Sjunde hufvudtiteln. 145
uppfattning måste äfven vara densamma. Någon möjlighet att tillgodose
det redan nu hända behofvet, för att ej tala om den ökning deri, som,
efter vunnen erfarenhet att döma, ej torde uteblifva, funnes nemligen
icke på annan väg än genom att anlägga nya ledningar, dels jemte
de redan befintliga, dels direkt mellan orter, som för närvarande endast
medelbart öfver andra kunde komma i förbindelse med hvarandra.
Med hänsyn härtill hade telegrafstyrelsen utarbetat sin plan öfver
de anläggningar, som oundgängligen erfordrades för att den stora telefontrafiken
skulle kunna blifva systematiskt ordnad och det nuvarande
behofvet tillfredestäldt. Såsom af planen framginge, hade på några af
de större linierna antalet ledningar ökats samt på andra håll flera i
telefonhänseende vigtigare orter förbundits med direkta ledningar. För
att rationel, ordna telefontrafiken hade det nemligen blifvit nödvändigt
att indela landet i vissa samtalsdistrikt, hvart och ett med sin rangeringsstation,
öfver hvilken alla samtal till och från distriktets stationer
passerade. Dessa rangeringsstationer vore: Luleå, Umeå, Östersund,
Sundsvall, Falun, Gefle, Stockholm, Örebro, Carlstad, Göteborg, Sköfde,
Norrköping, Nässjö, Halmstad, Vexiö och Malmö. Hela gagnet af
denna anordning kunde emellertid icke göra sig gällande, förrän dessa
rangeringsstationer erhölle tillräckligt antal ledningar, så att de kunde
komma i förbindelse med hvarandra, helst och i så vidsträckt mån
som sig göra läte genom direkt ledning eller, der öfvergång måste
tagas öfver en ledning, som delades med annan station, genom förmånligast
möjligt »tidsindelad» ledning. Med de nuvarande otillräckliga
ledningarna hade en dylik anordning kunnat endast i högst ofullständig
grad genomföras. För att emellertid hvarje rangeringsstation skulle
ega åtminstone någon tid till sitt förfogande för samtal mellan sin
stationsgrupp och de vigtigaste närbelägna andra grupperna hade tiden
för användandet af de förbindande ledningarna måst indelas så, att
densamma kunde af rangeringsstationerna disponeras under viss del af
hvarje eller, der ej ens detta låtit sig göra, hvarannan timme. Men
alltefter som den snabbt växande korrespondensen öfverbelastat ledningarna,
hade de bestämda, från början tillräckliga tiderna blifvit
för de olika stationsgrupperna mer och mer otillräckliga. Telefonnätets
alltjemt fortgående förgrening hade dessutom nödvändiggjort eu ytterligare
sönderstyckniDg af rangeringsstationernas tidsdelar, och de deraf
orsakade täta ombytena hade i sin ordning vållat en ganska aisevärd
och eljest onödig tidsförlust. Det vore med hänsyn tagen till undanrödjandet
af dessa högst förtyngande olägenheter och erhållandet i
Bih. till Biksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 19
14ö Sjunde liufvudtiteln.
möjligaste mån af direkta ledningar åtminstone mellan de flesta närgränsande
rangeringsstationerna, som telegrafstyrelsen uppgjort sitt
förslag till anordnande af nya förbindelseledningar. Genom att flera
af rangeringsstationerna derjemte utgjorde större affärssamhällen vunnes
äfven den vigtiga fördelen, att dessa platser erliölle, utom den nuvarande
förbindelsen, direkt sådan till ett flertal orter, med hvilka eu beqväm
telefonisk samfärdsel ur affärssynpunkt vore af stor betydelse.
En andra uppgift, som för rikstelefonnätet i dess helhet icke vore
den minst vigtiga, hade de nya ledningarna att fylla derutinnan, att
de förkortade telefonvägarna mellan rikets olika delar, så att de för
närvarande nödvändiga, tidsödande och äfven i andra afseenden obeqväma
omvägarna till stor del komme att försvinna.
Dessutom vore de nya interurbanledningarna afsedda att vid behof
tjena såsom reservvägar mellan andra platser, då dessas normala vägar
af någon anledning, såsom t. ex. snöstormar, vore obrukbara. I sådana
fall vore det nemligen af stor vigt, att icke hvarje möjlighet till telefonförbindelse
mellan de af ett tillfälligt hinder berörda orterna vore
ohjelpligt utesluten. Styrelsen hade, med hänsyn till den häraf betingade
nödvändigheten af hela telefonsystemets anordnande såsom ett
nät, vid förslagets uppgörande äfven sträfvat efter att bereda tillfälle
till förbindelse mellan landets olika telefoncentra på så många skilda
vägar som möjligt.
I detta sammanhang har telegrafstyrelsen berört en för alla de
nya linierna gemensam teknisk detalj. Styrelsen meddelar nemligen,
att för alla linierna, äfven de relativt kortare, beräknats gröfre materiel,
motsvarande ledningsförmågan hos elektronisk koppartråd af minst
tre millimeters groflek. Tråddimensionen stode nemligen i ett visst
förhållande till det afstånd, hvarpå ett telefonsamtal kunde höras, så
att, ju längre afståndet vore, desto gröfre måste med samma material
tråden vara. På grund deraf hade också, allt efter som rikstelefonnätet
utvidgat sig och ledningarnas längd blifvit större, tråddimensionen
måst ökas, för att tråden skulle kunna tydligt öfverföra samtal äfven
mellan nätets längst från hvarandra belägna delar. Sedan numera
rikstelefonnätet utsträckts öfver hela landet, borde för att vinna bästa
möjliga taltydlighet ledningarna utföras med gröfre dimension, än hvad
till eu början med de relativt korta taldistanserna varit erforderligt.
Detta gälde äfven för de kortare linierna, ty ofta måste genom kombinering
af olika ledningar sådana kortare linier komma att utgöra
länkar i förbindelsevägen mellan vidt aflägsna orter, och för att detta
skulle kunna ske utan försämring af taltydligheten måste äfven en
147
Sjunde hufvudtiteln.
sådan kortare linie ega tillräcklig tråddimension. I öfverensstämmelse
härmed hade äfven efter hand på de nya ledningar, som upplagts
med gröfre material, öfverförts långdistanssamtalen och derigenom de
äldre klenare ledningarna blifvit lediga för samtalsutvexlingen på
kortare håll.
Telegrafstyrelsen öfvergår härefter till frågan om kostnaden för
anläggningen af de föreslagna telefonledningarna. Denna kostnad har
styrelsen beräknat till ett sammanlagdt belopp af 2,994,000 kronor;
och har styrelsen ansett sig kunna, enligt de efter rikstelefonväsendets
tillkomst tillämpade grundsatser, påräkna att härtill erhålla anslag utan
återbetaluingsskyldighet. I sådant afseende har styrelsen erinrat, att,
såsom förut framhållits, vid de tillfällen, då anslag till anläggning af
telefonledningar ifrågakomma, den grundsats blifvit följd, att anläggning
och inköp af lokala telefonnät samt kortare förbindelselinier för dessa
näts förenande med de stora interurbana ledningarna bekostats af upplåga
medel och vinstmedel, medan deremot kostnaden för de större eller
af det mest påträngande behofvet betingade interurbana ledningarna
blifvit bestridd af medel, som lemnats såsom anslag utan återbetaluingsskyldighet.
Skulle vinst- och lånemedel till samma belopp, som styrelsen
under de senare åren fått disponera, användas jemväl till detta senare
slag af ledningar, skulle å ena sidan allmänhetens anspråk på utvidgning
af de lokala näten eller anläggning af nya nät ingalunda kunna
tillgodoses, medan å andra sidan de af det trängande behofvet betingade
nya interurbananläggningarna blefve betydligt fördröjda och endast så
småningom efter hand utförda. Att allmänhetens kraf i nyssnämnda
afseende svårligen kunde undanskjutas, framginge af den stora stegringen
i abonnentantalet, som uppdrifvit abonnentsiffran från 15,971 år
1893 till omkring 37,500 den 1 november 1898. Men utom dem,
åt hvilka lokalnät anlagts, gåfves det i nästan alla landsdelar invånarekretsar,
hvilkas anhållan om lokalnäts upprättande för närvarande
måste afslås i brist på medel. Belysande för ställningen härutinnan
och för den otålighet, hvarmed telefonnätets utbredande motsåges,
vore de till styrelsen ofta inkommande erbjudanden från olika orter
att räntefritt såsom förskott tillhandahålla styrelsen erforderliga medel
för att erhålla telefonanläggning tidigare, än hvad eljest, enligt det
med hänsyn till befintliga medel uppgjorda arbetsförslaget, kunnat
åstadkommas. Med den uppgift, staten åtagit sig genom anläggande
af rikstelefonnätet öfver hela landet, finge väl ock anses förenad en
viss skyldighet att låta alla invånare, som deraf vore i behof, komma
i åtnjutande af telefonens fördelar i alla de fall, der anläggningen
148 Sjunde hufvndtiteln.
visade sig kunna utföras utan ekonomisk förlust för telegrafverket.
Att derföre af de sålunda redan nu för sitt ändamål otillräckliga vinstock
lånemedlen använda sådana belopp, som för nyanläggning af
interurbanledningar erfordrades, skulle innebära eu obillighet mot den
allmänhet, som ännu nödgades vänta på delaktighet af telefonsamfärdsel
med det öfriga landet.
Att åter belasta telegrafverket med ytterligare skuld i den grad,
som de ifrågasatta nyanläggningarna skulle kräfva, kunde telegrafstyrelsen
icke finna lämpligt. Telegrafverkets lånemedel vore redan
nu så stora, att de ej borde ökas i vidare mån, än hvad som behöfdes
för utvidgning af sjelfva nätets delar. Om nyanläggningarna skulle
utföras med ökade lånemedel, måste för öfrigt tanken på deras förräntande
och amorterande göra sig gällande vid valet af nya ledningar,
hvaraf åter följde, att kufvudändamålet eller telefonnätets rationel
utvidgande med hänsyn till de mest berättigade bebofven finge vika
för anläggandet af de mest inbringande ledningarna. Materialet i de
nu föreslagna ledningarna måste dessutom af skal, som redan anförts,
i allmänhet väljas med hänsyn till större ledningsförmåga, än förut varit
fallet. I stället för de gamla 2,5 och 3 millimeters ledningarna skulle
nemligen nu endast byggas 3 och 4,5 millimeters ledningar. Härigenom
både äfven anläggningskostnaden blifvit betydligt större och svårigheten
dermed ökats att inom den närmaste tiden förränta och amortera
det i ledningarna nedlagda kapitalet, ehuru styrelsen ej hyste tvifvel
derom, att äfven dessa anläggningar skulle i sinom tid visa samma
relativt gynsamma ekonomiska resultat som de hittills med anslag
bygda interurbanledningarna.
Styrelsen har i detta sammanhang lemnat några uppgifter angående
den inkomst, som dessa ledningar tillförde statsverket. Vid
tiden för början af rikstelefonnätets anläggning var uppfattningen den,
att någon afsevärd direkt behållning af trafiken å de långsträckta
ledningarna ej vore att förvänta, åtminstone under den första tiden.
Den begärlighet, hvarmed emellertid allmänheten skyndade att tillgodogöra
sig de nya kommunikationslederna, föranledde, att förhållandet snart
blef ett annat. Redan år 1893 kunde dåvarande chefen för finansdepartementet,
med hänvisning till inkomstsiffrorna för ledningarna
Stockholm—Göteborg och Stockholm—Malmö, förklara berättigadt det
antagandet, att, i mån som telefonväsendet hunne utveckla hela sin
betydelse för samfärdseln och å de förnämsta sträckningarna så många
ledningar anordnades, att de förmådde upptaga hela den trafik, som å
dem ville söka sig fram, äfven de interurbana ledningarna komme att
Sjunde hufvudtiteln. 149
visa sig som ett ekonomiskt fördelaktigt företag. Under år 1897 hade
bruttoinkomsten på de interurbaua ledningar, till bvilkas anläggning
anslag utan återbetalningsskyldighet, då till ett sammanlagdt belopp
af 1,304,250 kronor, beviljats, visat sig uppgå till 244,000 kronor.
Beräknades deraf för drift och underhåll 50 procent eller 122,000 kronor
samt 15 procent eller 36,600 kronor såsom ränta på delaktighet i de
använda 6tolplinierna, återstode en nettobebållning af 85,400 kronor,
hvilken summa utgjorde något öfver 6 procent af de anslagna medlen.
Det förut vidrörda, ganska betydliga antalet inhiberade och nekade
samtal gåfve stöd åt styrelsens öfvertygelse, att de nya anläggningar,
hvarom här vore fråga, skulle, äfven de, inom vederbörlig tid visa en
tillfredsställande procentsiffra. Äfven från statsekonomisk synpunkt
skulle ett afvikande från den härutinnan följda praxis vara oklokt, ty
ju snabbare de föreslagna, af det mest trängande behof betingade
ledningarna komme till stånd, desto förr erhölle statsverket inkomster
af dem och derigenom ökad afkastning af nätet såsom helhet betraktadt.
De interurbaua ledningar, telegrafstyrelsen med hänsyn till nu
framhållna synpunkter anser för närvarande vara oundgängligen behöfliga,
afse nedannämnda linier, till stöd för bvilkas anläggande
styrelsen anfört följande.
1.
Linien Stockholm,—Luleå.
Under nästlidet års höst hade förbindelsen mellan Hernösand och
Piteå samt mellanliggande större platser öppnats genom den nya
telefonledning mellan dessa städer, hvartill 1897 års Riksdag beviljat
anslag. Såsom i den nådiga propositionen i ämnet omnämndes, förutsatte
denna de norrländska städernas telefoniska förening en direkt
ledning mellan Stockholm och öfre Norrland, för att denna landsdel
skulle kunna korrespondera med landets sydligare delar. Tidpunkten
att sätta Norrland i telefonförbindelse med det öfriga Sverige vore
enligt telegrafstyrelsens åsigt nu otvifvelaktigt inne och syntes, efter
öppnandet af den nya ledningen Hernösand—Piteå, icke kunna vidare
framskjutas.
Den föreslagna ledningen måste på grund af sin längd, som utgjorde
ej mindre än 1,180 kilometer, byggas med tråddimension, som
150 Sjunde hufvudtiteln.
i likhet med de genomgående ledningarna Stockholm—Malmö och
Stockholm - Göteborg i fråga om ledningsförmåga motsvarade eu koppartråd
af 4,5 millimeters diameter.
Styrelsen ansåge, att nu ifrågavarande ledning borde i likhet med
de jemväl föreslagna ledningarna Stockholm—Sundsvall och Stockholm
— Söderhamn så mycket som möjligt dragas inuti landet längs statsbanan,
för att derigenom måtte erhållas två skilda telefonvägar till öfre
Sverige och den under alla förhållanden möjligast säkra förbindelse
vinnas.
Ledningen, som skulle intagas på lämpliga platser och uteslutande
användas för korrespondensen norr om Sundsvall, vore beräknad att
kosta 672,000 kronor.
2.
Linien Luleå—Gellivare.
I samma mån som malmindustrien vid Gellivare utvecklats, hade
behofvet af eu telefonledning från dessa malmfält till utskeppningsorten
Luleå gjort sig mer och mer känbart. Framställningar om anläggande
af en sådan hade ock flera gånger inkommit, ehuru telegrafstyrelsen
hittills af brist på medel icke kunnat tillmötesgå desamma. Sedan
emellertid nämnda industris utveckling på sista tiden tagit ett ännu
betydligare steg framåt och telegrafverket anlagt telefonnät i så väl
Gellivare som Malmberget, ansåge telegrafstyrelsen en direkt ledning
mellan Luleå och Gellivare, hvilka orter vore af hvarandra särskilt
beroende, numera icke längre kunna utan stor svårighet undvaras, och
hade styrelsen derföre upptagit densamma i sitt förslag.
Ledningen skulle, efter styrelsens beräkning, kunna byggas för
83,000 kronor.
3.
Linien Stockholm—Sundsvall.
Denna ledning vore afsedd att öfvertaga den trafik, som för närvarande
icke kunde befordras af brist på erforderligt antal ledningar,
och skulle således komma ej blott att utgöra den af behofvet betingade
Sjunde hufvudtiteln. 151
ytterligare förbindelsen mellan de bada ändstationerna Stockholm och
Sundsvall, utan ock att förmedla korrespondensen mellan, å ena sidan,
nedre Norrland och, å andra sidan, mellersta och sydligare Sverige.
Om den nya ledningen komme till stånd, skulle den nuvarande ledningen
blifva frigjord för befordrande af samtalen från Hernösand och
dess ådal med de stora stationerna Kramfors, Nyland och Sollefteå,
för hvilka samtal^för närvarande tillräcklig tid icke funnes. Dessutom
skulle den norska trafiken, hvilken den föreslagna ledningen mellan
Sundsvall och norska gränsen vore afsedd att upphämta, komma att
förmedlas på den uya Sundsvallsledningen söderut. Med hänsyn dertill
att ledningen äfven vore afsedd att tjenstgöra som transitoledning
ansåge telegrafstyrelsen, att densamma måste byggas af material, som
motsvarade ledningsförmågan hos 4,5 millimeters koppartråd. De ledningar,
som från Stockholm öfverförde samtalen till vestra och södra landsdelar,
vore nemligen endast 3 eller 2,5 millimeters koppartråd, och
erfarenheten hade visat, att dessas kombinering med den nuvarande 3
millimeters ledningen mellan Sundsvall och Stockholm på grund af ledningarnas
längd ej innebure nödig säkerhet för samtalens tillfredsställande
öfverföring. Liksom ledningen Stockholm—Luleå borde äfven
denna ledning så mycket som möjligt dragas inuti landet efter statens
jernvägar för att bilda en från den gamla skild telefonledning.
Den nya ledningen beräknades kosta 324,000 kronor.
4.
Linien Stockholm—Söderhamn.
Söderhamns lifliga affärssamhälle med kringliggande stora industriel
anläggningar egde med Stockholm och söder derom belägna
landsdelar förbindelse blott genom en indirekt, norrut från hufvudstaden
genom Upsala och Gefle dragen telefonledning, hvilken äfven ombesörjde
Hudiksvalls interurbana telefonförbindelse söderut samt Upsala
—Gefle-trafiken norrut. Ehuru efter erforderliga förbindelseliniers uppläggande
befriad från lokaltrafiken mellan grannstäderna, hade, enligt
hvad telegrafstyrelsen meddelade, denna ledning oupphörligen mer och
mer inkräktats af den ökade trafiken, så att den tidsindelning, som
måst införas, ej kunnat skänka Söderhamnstraffken mera än 27 minuter
i hvarje timme. Detta för en dylik ort högst otillfredsställande tillstånd,
152 Sjunde hufnidtiteln.
till följd hvaraf för närvarande efter klockan 9 på morgonen i regel
icke något samtal kunde beställas med utsigt att blifva expedieradt
förrän fram på eftermiddagen, funne telegrafstyrelsen ej längre kunna
lemnas obeaktadt, helst öfver Söderhamn äfven skulle befordras all
trafik från det framåtgående Bollnäs med tillhörande område samt efter
ombyggandet af de-vidsträckta näten i södra Jernband och Herjeådalen
dessa likasom Ljusdal och underlydande stationer med sin utfartsväg
öfver Hudiksvall komme att göra ytterligare intrång på den nuvarande
enda ledningen till Stockholm.
Hudiksvall, som ej kunnat för sina samtal med Stockholm anvisas
längre tid än 12 minuter i timmen, skulle, sedan Söderhamn erhållit
egen ledning, vinna en välbehöflig ökning i sin samtalstid genom att
få disponera en del af Söderhamns tid på den nuvarande ledningen.
KostnadeD för den nya ledningen vore beräknad till 89,000 kronor.
5.
Linien Östersund—Storlien.
Under de senare åren hade utefter jernvägslinien mellan Östersund
och Storlien uppvuxit flera kurorter, vid hvilka antalet besökande
vore i ständigt stigande. Dessa orter besöktes till öfvervägande del
på grund af helsoskäl, och hade alltmer gjort sig gällande behofvet.
för kurgästerna och deras hemmavarande anförvandter att kunna sinsemellan
meddela sig med hvarandra med den snabbhet och omedelbarhet
telefonen erbjöde. Det enda medlet för åstadkommande af en
snabbare kommunikation, som för närvarande funnes att tillgå, vore
statsjernvägens för helt andra ändamål afsedda och äfven upptagna
telegrafledningar. Här funnes således ett behof att fylla, som ej blott
under sommaren gjorde sig gällande, utan äfven under den kalla årstiden
qvarstode. Flere kurgäster stannade nemligen qvar öfver vintern,
och dessutom hade rätt betydande samhällen och ej så få industriela
anläggningar uppstått vid de större jernvägsstationerna.
Eu ganska stor telegramvexling kunde äfven påräknas, hvarföre
telefonstationerna borde ordnas äfven för telegramexpedition.
Ledningen, som vore ämnad att intagas på de mest betydande
mellanplatserna, beräknades kosta 71,000 kronor.
Sjunde liufvudtiteln.
15B
6.
Linierna Hudiksvall—Sv eg och Sundsvall—Ragunda.
Sedan telegrafverket numera öfvertagit dels telefonnäten i Herjeådalen
och södra Jemtland, dels ock samtliga telefonnät längs Indalselfvens
flodområde, hade, efter hvad telegrafstyrelsen meddelade, arbetet
med dessa näts ombyggande till dubbeltrådiga tagit sin början, för att
de skulle kunna efter hand intagas i rikstelefonnätet. Båda dessa
telefonnätkomplex måste emellertid ega sin utfartsväg, och erfordrades
derföre dels en ledning mellan Sveg och Hudiksvall, dels ock en ledning
från Ragunda utefter elfven ned till Sundsvall.
Ifrågavarande två telefonledningar tillhörde visserligen det slag
af dylika ledningar, som hittills brukat byggas med vinst- eller lånemedel,
men deras jemförelsevis stora längd, Hudiksvall—Sveg 184 kilometer
och Sundsvall—Ragunda 90 kilometer, samt den erforderliga
grofleken hos materialet, som betingades af ledningarnas egenskap att
utgöra början till stora hufvudledningar, beräknades göra anläggningskostnaderna
så stora, att styrelsen ansåge sig böra hemställa om erhållande
af anslag till deras byggande, för att tidpunkten derför ej skulle
behöfva blifva beroende af tillgången på eljest disponibla medel. Ledningen
mellan Hudiksvall och Sveg komme att i sinom tid få sin fortsättning
öfver Hedeviken till Rörås i Norge och utgjorde således början
till en mellanriksledning öfver gränsen, och ledningen mellan Sundsvall
och Ragunda måste framdeles fortsättas inåt Jemtland för att förbinda
detta landskaps vidsträckta telefonnät med kusten.
Ledningarna beräknades kosta, linien Hudiksvall—Sveg 44,000 kronor
och linien Sundsvall—Ragunda 40,000 kronor.
7.
Linien Stockholm—Norberg.
Den år 1895 anlagda ledningen mellan Stockholm och Falun,
som då intogs i Norberg för att tills vidare förmedla jemväl bergslagens
öfver sistnämnda station framgående interurbantrafik, måste numera
ensam disponeras för sitt ändamål. Förutom den i Falun ej minst
genom öfvertagandet och ombyggandet af det enskilda telefonnätet
derstädes betydligt ökade abonnentkretsen toges nemligen denna ledBih.
till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 20
154 Sjunde hufvudtiteln.
ning äfven i anspråk af det under år 1897 i Mora anordnade rikstelefonnätet
samt de under den närmaste tiden uppväxande näten i
Orsa, Rättvik, Leksand med flera orter, hvilka alla finge sin utfartsväg
öfver Falun. Å andra sidan hade äfven Norbergsnätet visat en afsevärd
ökning i abonnentantalet, och då förutom denna den affärslifliga bergslagen
äfven sådana orter som t. ex. Smedjebacken, Avesta, Garpenberg,
Hedemora, Engelsberg m. fl. egde sin förbindelse med hufvudstaden
öfver Norberg, kunde krafvet på en särskild ledning mellan sistnämnda
plats och Stockholm ej längre undanskjutas.
Kostnaden för denna ledning beräknades uppgå till 44,000 kronor.
8.
Linien Stockholm— Vesteräs.
För det betydliga antal samtal, uppgående till öfver 3,000 i månaden,
som för närvarande utvexlades mellan dessa städer, funnes
disponibla endast 27 minuter i timmen, tagna från tiderna för dels den
indirekta Gröteborgsledningen, dels en i Enköping och Kolbäck ingående
ledning. Hvarje samtal både således, då 10 timmars telefondag beräknades,
blifvit inskränkt till blott 2,7 minuter, inberäknadt kopplingstiden.
Någon möjlighet att upptaga flera samtal funnes derföre icke. Å andra
sidan både staten numera äfven öfvertagit och skulle med rikstelefonnätet
införlifva det enskilda nätet i Yesterås. För dessa nya abonnenter
och den motsedda stora mängden vexelstationer kring Vesterås, hvilka
gifvetvis beböfde telefonförbindelse med hufvudstaden, vore en ny direkt
ledning oumbärlig.
Kostnaden för densamma beräknades till 27,000 kronor.
9.
Linien Stockholm—Eskilstuna.
På den med Strengnäs och delvis äfven Arboga gemensamma
dubbelledningen, hvilken för Eskilstuna jemte underlydande talrika vexelstationer
disponerades endast 28 minuter i timmen, expedierades för
närvarande öfver 2,800 samtal i månaden, hvilket med 10 timmars
telefondag motsvarade icke fullt 3 minuter för hvarje samtal, kopplingstiden
inberäknad. Dessutom användes för en del samtal en år 1885
upplagd enkeltrådsledning, som likväl numera, utan att hiotsvara for
-
Sjunde hufvndtiteln. 155
dringarna på en tidsenlig telefonförbindelse, droge oskäligt dyra underhållskostnader.
För att kunna möta ökningen samtal på den nu helt
och hållet upptagna dubbelledningen och på samma gång utbyta den
otjenliga enkelledningen mot en tidsenlig och mindre underhållsdyr
förbindelse funne telegrafstyrelsen en ny dubbeltrådig ledning böra
anläggas utefter den nyligen bygda Norra Södermanlands jernväg.
Kostnaden för denna ledning vore beräknad till 27,000 kronor.
10.
Linien Örebro—Carlstad.
Redan under år 1891 gjorde telegrafstyrelsen underdånig hemställan
om beredande af anslag till en ledning mellan dessa städer,
men Eders Kong]. Maj:t ansåg densamma då icke påkalla skyndsamt
utförande. Då telegrafstyrelsen nu återkomme med enahanda framställning,
anfördes af styrelsen till stöd härför, att telefonväsendets utveckling
i Vermland gjort en direkt ledning mellan dessa residensstäder,
som vore rangeringsstationer, till en oafvislig nödvändighet.
I sådant afseende meddelade telegrafstyrelsen, att den mellan
Örebro, Bofors, Christinehamn och Carlstad gående jerntrådsledningen,
som vore afsedd för lokaltrafiken mellan dessa ställen, deraf vore fullt
upptagen och för öfrigt ej ens kunde med fördel användas för samtal
mellan ändstationerna och således ännu mindre ingå såsom länk i interurbannätet.
För dessa samtal måste derföre anlitas den mellan Örebro
och norska gränsen upplagda och i Carlstad intagna ledningen, som
skulle förmedla, utom den svensk-norska korrespondensen, äfven samtalen
mellan Vermland och Stockholm och på hvars tid Örebro—Carlstadssamtalen
inkräktat med 6 minuter i timmen. Af den öfriga tiden
användes för den norska korrespondensen 20 minuter och för samtalen
mellan Carlstad och Stockholm 12 minuter. Men den ökade mellanrikstrafiken
fordrade längre tid, hvilket framginge deraf, att de norsksvenska
samtalen ökats till 11,918 år 1897 från 4,746 år 1894 och vore
stadda i rask tillväxt.
Hvad vidare beträffade korrespondensen på Stockholm från Carlstad
och deröfver från hela Vermland och Dalsland, funne styrelsen det
vara tydligt, att de härför anvisade 12 minuterna icke kunde vara tillräckliga.
Med den utförda och pågående ombyggnaden af de vermländska
näten till dubbeltrådiga ökades nästan dagligen behofvet af
156 Sjunde hufvudtiteln.
telefonförbindelse med Stockholm från denna landsdel. Den nödvändiga
tiden åt hela denna korrespondens kunde ej beredas, förr än en utledning
mellan Carlstad och Örebro blifvit upplagd.
Kostnaden för denna ledning vore beräknad till 31,000 kronor.
11.
Linien Örebro—Falun.
Den nuvarande, i de mellanliggande stationerna Borlänge, Smedjebacken,
Kopparberg och Lindesberg intagna ledningen mellan Kopparbergs
och Örebro grannläns residensstäder vore egentligen icke någon
förbindelse mellan dessa ändpunkter, utan endast en lokalledning för de
här angifna platserna, hvarföre den, såsom ej afsedd för samtal på längre
afstånd, äfven vore bygd af jerntråd. Residensstädernas behof af telefonsamfärdsel,
som mellan grannprovinser gifvetvis vore ganska stort, kunde
således ingalunda tillgodoses genom denna ursprungligen för ett annat
ändamål anlagda indirekta jernledning. Men dertill komme äfven det
missförhållandet, att af samma anledning korrespondensen från Falun
med kringliggande stationer söderut i landet för närvarande måste ledas
öfver Stockholm på linien Falun—Norberg—Stockholm i stället för den
naturligaste och kortaste vägen öfver Örebro. Med den häraf föranledda
olägenheten att de från hufvudstaden utgående, hårdt upptagna ledningarna
till stort men för hufvudstadskorrespondensen belamrades med
samtal, som rätteligen ej hörde dem till, vore äfven förenad den all
telefontrafik förtyngande oegentligheten, att vägen mellan Falun och
de i vestra och södra Sverige belägna stora telefoncentra i betydlig
mån förlängdes, t. ex. mellan Falun och Göteborg med ej mindre än
319 kilometer, till följd hvaraf svårigheten att få samtal till stånd och
hörda i sin ordning ökades. Den lifliga affärsförbindelsen mellan Falun
och Vermland, som nu till stor olägenhet måste ledas öfver Stockholm,
komme äfven och ej minst att draga fördel af denna nya för den samma
naturligare telefonväg öfver Örebro.
Den föreslagna nya ledningen komme äfven med all säkerhet att
i sinom tid fortsättas vidare norrut öfver Mora och Sveg till Östersund
och då bilda en i många hänseenden vigtig förbindelse inuti landet
mellan rikets mellersta och norra delar.
Ledningen beräknades kosta 46,000 kronor.
Sjunde hufvudtiteln.
157
12.
Linien Örebro—Gefle—Söderhamn.
En direkt telefonledning mellan de båda rangeringsstationerna
Örebro och Gefle funne telegrafstyrelsen ingå som ett vigtigt led i det
systematiska ordnandet af rikstelefonnätet. Geflegruppens stationer med
de kommersiela intressen, som öfver Gefle sökte förbindelse med landets
sydvestra delar samt Småland och Blekinge, behöfde komma i omedelbaraste
förening med de stora indirekta ledningar, som vore afsedda att
från Örebro utgrena sig åt olika håll. Genom en direkt ledning mellan
Gefle och Örebro förkortades äfven den stora omvägen öfver Stockholm
till Göteborg med 138 kilometer, och de härifrån utgående hårdt belastade
ledningarna befriades från en korrespondens, som hade sin genaste
och naturligaste väg öfver andra sträckor. Styrelsen ansåge den föreslagna
nya ledningen böra framdragas till Söderhamn, enär denna stad,
såsom varande näst Gefle gruppens mest betydande affärsstad, borde
erhålla möjligast underlättade förbindelser med öfriga landsdelar.
Ledningen mellan Örebro och Söderhamn öfver Gefle skulle kosta
116,000 kronor.
13.
Linien Stockholm—Örebro.
Örebro, hvars betydelse såsom en af de vigtigaste rangeringsstationerna
måste växa med rikstelefonnätets utvidgning åt olika väderstreck,
hade äfven såsom stadssamhälle företett en särdeles snabb utveckling.
I afseende på telefonsamtalens mängd hade detta visat sig
genom dessas ökning, hvilken ökning uppgått till 50 procent eller från
omkring 4,000 i månaden under år 1896 till omkring 6,000 i månaden
under år 1898. Endast bristen på erforderliga ledningar hade hindrat
denna siffra att stiga ännu högre. För samtalsbehofvet medu Stockholm
funnes endast en direkt ledning, nemligen den år 1893 från Stockholm
anlagda bronsledningen, som likväl i första hand afsåges för Vermlandsoch
den norska korrespondensen och derföre för denna disponerades 40
minuter i timmen. Att den återstående tiden af 20 minuter i timmen
icke numera kunde tillgodose behofvet af telefonförbindelsen med Örebro
och andra deröfver gående samtal vore uppenbart. Visserligen hade
158 Sjnnde hufvudtiteln.
Örebro tillgång äfven till den indirekta ledningen mellan Stockholm
och Göteborg, men denna ledning, som endast på sträckan öster om
Örebro inginge i både Vesterås och Kolbäck för dessa orters interurbankorrespondens,
vore så upptagen af andra orters samtal, att endast
en obetydlig del af tiden, 10 minuter i timmen, kunde disponeras för
örebrosamtalen.
Den föreslagna nya ledningen skulle kosta 54,000 kronor.
14.
Linien Örebro—Nässjö.
För förmedling af samtalen från och öfver Örebro till Östergötland
och söderut funnes blott en ledning, den år 1895 mellan Örebro
och Norrköping öfver Mjölby anlagda, hvilken derjemte tjenstgjorde
såsom mellanlänk i flere andra stationers interurbantrafik. Till följd
häraf vore det särdeles svårt att erhålla samtal å denna ledning, och i regel
vore det omöjligt att efter klockan 9 förmiddagen erhålla vanliga sådana.
Äfven ilsamtalen expedierades först efter flera timmars väntan. En direkt
ledning från Örebro till den stora rangeringsstationen i Nässjö vore
derföre enligt telegrafstyrelsens åsigt en af de vigtigaste af de föreslagna
och borde med det snaraste anläggas. En sådan ledning skulle i förening
med de föreslagna nya linierna från Nässjö till Malmö, Vexiö och
Halmstad uppehålla en telefonförbindelse mellan, å ena sidan, Nerike,
Vermland, Vestmanland, Dalarne och Gestrikland samt, å den andra
sidan, rikets sydligare provinser.
Den ifrågasatta ledningen beräknades kosta 50,000 kronor.
15.
Linien Örebro—Göteborg.
Genom anläggande af en direkt ledning mellan dessa ändpunkter,
hvaraf behofvet länge varit känbart, skulle för flera af våra vigtigaste
orter vinnas fördelar och undanrödjas olägenheter, som för närvarande
gjort sig särskildt gällande inom telefontrafiken. Den korrespondens,
som från och öfver Örebro sökte sig fram till Göteborg, hade hittills
måst med ganska stora ansträngningar tillgodoses genom hopplockande
af tider från flera olika ledningar, hvilkas ursprungliga ändamål derigenom
förryckts. Den indirekta Göteborgsledningen, ledningarna Göte
-
Sjunde hufvudtiteln. 159
borg Carlstad och Örebro—Norska gränsen, hade fått afstå 12 å 16
minuters tid för att genom dessas kombinering bereda Göteborg tillfälle
till en i och för sig otillräcklig förbindelse med Örebro och deröfver
förmedlade stationer samt dessutom med Nora, Lindesberg, Kopparberg,
Arboga, Köping och Askersund. Men dessa ledningar behöfde numera
för sitt egentliga ändamål mer och mer användas. Carlstadsledningen
måste inom den allra närmaste framtiden odelad lemnas åt Göteborgskorrespondensen
på Vermland, och den indirekta Göteborgsledningen
måste vidga sina nu alldeles för knappt tillmätta tider åt korrespondensen
från och till Sköfde med kringliggande stationer, hvilken endast egde
halfva timmen för samtalen så väl med Göteborg som med Örebro, Stockholm,
Motala, Mjölby, Vadstena, Linköping m. fl. ställen.
En direkt linie Göteborg—Örebro innebure dessutom en minst lika
vigtig fördel i dess egenskap att bilda en af de oumbärligaste länkarne
i det stora interurbana rikstelefonnätet. Om de föreslagna ledningarna
mellan Örebro och Falun samt mellan Örebro och Söderhamn blefve
anlagda, skulle genom dem i förening med en ny linie Örebro—Göteborg
väglängden mellan, å ena sidan, vestkusten med dess hufvudort
Göteborg och, å andra sidan, Dalame jemte södra Norrland komma att
högst betydligt förkortas. Den nu nödvändiga omvägen öfver Stockholm
skulle då kunna undvikas och dessutom de från Stockholm utgrenande
hufvudliniema göras lediga för sina hufvudsakligaste ändamål. Betydelsen
af dessa nya ledningar i afseende på våglängdens förkortning framginge
deraf, att vägen mellan Falun och Göteborg skulle från 796 kilometer
förkortas till 477 kilometer, mellan Söderhamn och Göteborg från
752 kilometer till 614 kilometer samt mellan Göteborg och Gefle från
638 kilometer till 500 kilometer.
Ledningen mellan Örebro och Göteborg beräknades kosta 68,000
kronor.
16.
Linien Carlstad—Filipstad—Mora.
Sedan telefonnäten i Filipstad samt kringliggande bergslag numera
blifvit ombygda till dubbeltrådiga, borde de enligt telegrafstyrelsens åsigt
för att medföra åsyftadt gagn sättas i förbindelse, å ena sidan, med
Carlstad, med hvilken stad hela bergslagen egde en liflig affärsförbindelse
och hvaröfver telefonförbindelsen med Göteborg förmedlades,
samt, å andra sidan, med de betydande platserna utefter Mora—Venerns
160 Sjunde hufvndtiteln.
jernväg i Dalarne, hvilket landskap till stor del försåge bergslagen med
dess träkolsbehof och hvars telefonnät efter hand komme att efter ombyggnad
intagas i rikstelefonnätet.
Dessutom komme denna ledning likasom andra kommunikationsmedel
i dessa trakter att tillföra de stora skogsafverkningsintressen, som
här intoge en förherskande plats, den största fördel.
Kostnaden för en ledning mellan Carlstad och Mora öfver Filipstad
beräknades till 106,000 kronor.
17.
Linien Mora—Bollnäs—Söderhamn.
Sedan den nya jernvägen mellan Mora och Bollnäs blifvit färdig,
kräfde de derigenom mellan Dalarne och Helsingland uppstående affärsförbindelserna
en jemn och säker telefonsamfärdsel. Genom den här
föreslagna ledningen skulle ock telefonnäten vid Mora, Orsa med flera
platser i öfre Dalarne, hvilka berördes af nämnda jernväg, erhålla sin
nödvändiga förbindelse med Bollnäs jemte kringliggande affärssamhällen
samt med ifrågavarande trakters utskeppningsort Söderhamn. Äfven här
hade den lifliga skogsafverkningen det största intresse af ändamålsenligt
ordnade telefonförhållanden.
Ledningen beräknades kosta 65,000 kronor.
18.
Linierna Stockholm—Norrköping och Stockholm—Nyköping.
Förbindelsen mellan Stockholm, å ena sidan, samt Norrköping med
hela Östergötland och norra Småland med dess hamnplatser, å den andra,
uppehölles för närvarande af två ledningar, af hvilka endast den ena
ginge direkt till Norrköping, under det att den andra äfven måst intagas
i Nyköping för att förmedla denna stads trafik. Vid sådant förhållande
hade samtalstrafiken blifvit otillfredsställande, och hade olägenheten
deraf varit föremål för upprepade klagomål och framställningar. Enligt
telegrafstyrelsens mening kunde det nuvarande tillståndet ej längre fortgå,
utan måste dels Nyköping med sina numera till 2,000 i månaden uppgående
samtal erhålla egen ledning, dels ock Norrköping ytterligare en
direkt förbindelse med hufvudstaden. Mellan Norrköping och hufvudstaden
egde nemligen rum en mycket liflig förbindelse,*-som ständigt
Sjunde hufvudtiteln. 161
utvecklades. Bankkontor, mäklare, kommissionärer och agenter af alla
slag på båda platserna kräfde en oupphörlig beröring sinsemellan. De
många och stora fabriksbolagen i Norrköping och omnejd egde i hufvudstaden
kontor, kommissionslager och försäljningslokaler, med hvilka
hufvudkontoren behöfde en jemn och säker telefonförbindelse, och de
större etablissementens chefer måste under sina täta och långa besök i
hufvudstaden stå i dylik förbindelse med sina underordnade.
De nya ledningarna beräknades kosta, linien Stockholm—Norrköping
44.000 kronor och linien Stockholm—Nyköping 29,000 kronor.
19.
Linierna Norrköping—Örebro och Norrköping—Nässjö.
Norrköpings förbindelser med Örebro och dess stationsgrupp vore
stadda i en ganska hastig utveckling. Men för den korrespondens, det
lifliga affärsutbytet medförde, hade ej kunnat anvisas längre tid än 16
minuter hvarannan timme å den öfver Mjölby och Motala gående ledningen,
hvilken dessutom skulle tillgodose dessa orters interurbantrafik.
För Norrköpingsområdets behof att öfver Nässjö komma vester- och
söderut hade ej heller den derför använda indirekta Mai möledningen
kunnat afstå mera än 14 minuter i timmen. En sådan anordning vore
uppenbarligen i högsta grad otillräcklig, och klagomål öfver densamma
hade ofta låtit sig afköra. När nu enligt styrelsens förslag de två
största och vigtigaste rangeringsstationerna Örebro och Nässjö skulle
erhålla erforderliga hufvudledningar åt olika håll för att lättare kunna
sammanföra de olika landsdelar, som mest kräfde förbindelser med hvarandra,
funne styrelsen det vara temligen sjelfkärt, att en så vigtig
affärsplats som Norrköping borde, då den derjemte vore grannrangeringsstation
till båda, i främsta rummet komma i omedelbar förbindelse med
landets förnämsta telefoncentra.
Ledningen mellan Norrköping och Örebro vore beräknad att kosta
33.000 kronor. Kostnaden för linien Norrköping—Nässjö uppginge till
40.000 kronor.
20.
Linien Norrköping—Göteborg.
Dessa två af vårt lands största affärscentra hade länge haft behof
af en direkt ledning för förmedlingen af d''et lifliga utby tet, som handelsoch
fabriksverksamheten å dessa orter medförde.
Bih. till Iliksd. Frat. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
21
Sjunde hufvudtitein.
Då dertill komme, att dessa begge orter vore rangeringsstationer,
Göteborg, förutom för södra Vestergötlaud, äfven för Bohuslän, Dalsland
och öfre Halland samt Norrköping för hela östra Sverige mellan Nyköping
och Nässjö, syntes betydelsen af den ifrågasatta förbindelseledningen
tydligen träda i dagen. Densamma komme att förena stora
områden af landets östra och vestra delar, hvilka hade behof af snabb
och möjligast direkt förbindelse med hvarandra.
Kostnaden för den nu föreslagna ledningen beräknades uppgå till
90,000 kronor.
21.
Linien Norrköping— Skof de.
Förbindelsen mellan Vestergötlands och Östergötlands betydande
telefonnät egde för närvarande rum på de stora omvägarna öfver Nässjö
och Örebro. Då de dervid använda ledningar ej vore afsedda för
denna trafik, kunde densamma på grund häraf ej heller erhålla den
snabbhet, som fordrades. För afhjelpande af denna oegentlighet ansåge
telegrafstyrelsen en direkt telefonledning böra anordnas genaste vägen
mellan de båda af Vettern skilda provinserna. Ledningen, som skulle
dragas mellan rangeringsstationerna Norrköping och Sköfde, skulle medelst
kabel öfvergå Vettern mellan lämplig punkt i närheten af Karlsborg och
motsatta stranden. Kabeln skulle innehålla två dubbelledningar, och
en af dessa skulle intagas i Karlsborg för att gifva denna plats en
särskildt med hänsyn till den lifliga kanaltrafiken önskvärd direkt förbindelse
med östra Sverige. För det stora interurbannätet skulle den
nya ledningen äfven blifva af stor betydelse såsom bildande en vigtig
reservlänk mellan östra och vestra Sverige.
Den nya ledningen hade beräknats kosta 75,000 kronor.
22.
Linien Linköping—Hultsfred.
En direkt telefonförbindelse från Linköping söderut till Hultsfred,
som utgjorde knutpunkten för de stora förbindelseledningarna till Vestervik,
Oskarshamn och Kalmar, hade länge varit af behofvet påkallad,
men dess anläggning hade uppskjutits, emedan man velat vänta, tills
den kunde framdragas utefter den ifrågasatta jernvägen Linköping—
Sjunde hufvudtiteln. 163
Vimmerby. Som denna jernväg nu syntes blifva en verklighet, borde
enligt telegrafstyrelsens åsigt telefonledningens byggande icke längre
uppskjutas, utan, så snart sig göra läte, bringas till stånd. Stora olägenheter,
som för närvarande tyngde telefonkorrespondensen, skulle derigenom
blifva afhjelpta. Då denna korrespondens nu måste ledas en
betydlig omväg antingen på ostkustledningen öfver Norrköping eller
ock öfver Nässjö, både den särdeles svårt att komma fram samt utgjorde
derjemte ett hinder för den korrespondens, som från eller öfver
dessa två orter egentligen skulle befordras.
Den nya ledningen vore beräknad kosta 48,000 kronor.
23.
Linierim Nässjö—Malmö och Nässjö—Vexiö—Carlshamn.
Likasom Örebro genom sitt läge bildade ett telefoncentrum för
mellersta delen af landet, intoge Nässjö samma plats inom det betydliga
ledningsnät, som i landets sydliga del utgrenade sig åt olika håll.
För hela den öfver Nässjö söderut gående korrespondensen funnes emellertid
för närvarande endast en enda ledning, nemligen den indirekta
ledningen mellan Stockholm och Malmö, hvilken söder om Nässjö inginge
både i Vexiö och i Hessleholm. Att denna enda ledning måste
vara otillräcklig för behofvet, funne telegrafstyrelsen vara påtagligt.
Af uttalanden från olika platser inom denna landsdel framginge äfven,
att ej ens hälften af de önskade samtalen kunde expedieras. Någon
annan väg kunde nu ej heller beredas telefontrafiken mellan södra
Sverige och de norr om Nässjö belägna provinserna, För att vinna
erforderlig bättring kräfdes uppläggning af två särskilda ledningar från
Nässjö, den ena till Malmö och den andra till Vexiö med fortsättning
till Carlshamn. Derigenom komme Nässjö i direkt förbindelse med
rangeringsstationerna söderut, hvilkas områden eller hela södra delen
af landet öfver Nässjö skulle sättas i omedelbar förbindelse med de
derifrån åt olika håll utgående direkta ledningarna till Stockholm, Norrköping,
Örebro, Jönköping, Sköfde och Göteborg. Vexiöledningens
fortsättning till Carlshamn betingades af nödvändigheten att direkt förbinda
denna stad jemte mellersta och sydliga delen af den föreslagna
ostkustlinien med sin rangeringsstation och derigenom för dess korrespondens
norrut undvika den nu nödvändiga stora omvägen öfver Carlskrona.
1(34 Sjunde liufvudtiteln.
Efter styrelsens beräkning skulle ledningen Nässjö—Malmö kosta
64,000 kronor och ledningen Nässjö—Carlshamn 67,000 kronor.
24.
Linierna Halmstad—Nässjö och Halmstad—Vexiö.
Den söder om Göteborg belägna vestra delen af riket med städerna
Halmstad, Varberg, Falkenberg, Laholm och Engelholm jemte den dessa
kringliggande, välmående och af flera industriela anläggningar uppfylda
landsbygden stode för närvarande i telefonförbindelse med landets öfriga
delar endast förmedelst de öfver Göteborg och Malmö eller Hessleholin
gående ledningarna. De olägenheter i taltydlighet, som dylika omvägar
medförde, läge i öppen dag och hade dessutom, jemte svårigheten att
öfver dessa strängt anlitade stamledningar ens erhålla behöfliga telefonsamtal
med hufvudstaden eller mellerst a delen af riket, särskildt påpekats
i så väl en tidigare skrifvelse från handelsföreningen som äfven i senare
skrifvelse från stadsfullmägtige och enskilda abonnenter i den raskt
framåtgående, men hittills i telefonhänseende vanlottade handels- och
industristaden Halmstad, som egde många intressen att bevaka äfven
bortom sina grannstäder och alltmera blifvit hamnstad för stora delar
af östra Småland och sydliga Sverige. För att gifva Halland den tidsenliga
och beqväma telefonförbindelse med rikets öfriga provinser, hvaraf
den nu vore i saknad, men som den synnerligen väl behöfde, kräfdes enligt
telegrafstyrelsens åsigt anläggning af en telefonledning för korrespondensen
till Stockholm och mellersta Sverige mellan Halmstad och Nässjö
samt en dylik ledning mellan Halmstad och Vexiö för förbindelsen
österöfver. I Nässjö mötte ledningar från norr, Stockholm och
Örebro, samt öster, Vestervik och Oskarshamn, och i Vexiö mötte ledningar
från Kalmar, Carlskrona och, enligt styrelsens förslag, äfven
Carlshamn. Vägen till Stockholm skulle från Halmstad förkortas med
71 kilometer, och ledningslängden mellan vest- och ostkusterna skulle
reduceras till mindre än hälften.
Genom de nya ledningarna blefve derjemte de stora ledningarna
från Göteborg och Malmö befriade från Hallandskorrespondensen, och
kommunikationen mellan Göteborg och Helsingborg sinsemellan och med
kusten skulle undslippa det besvärande intrånget af Halmstadsområdets
interurbantrafik.
De föreslagna ledningarna beräknades kosta, linien Halmstad—
Nässjö 86,000 kronor och linien Halmstad—Vexiö 58,000 kronor.
Sjunde hufvudtiteln.
165
25.
Linien Borås— Varberg.
För Borås, som länge varit stadd i en ovanligt liflig utveckling i
ekonomiskt hänseende, hade behofvet af en direkt telefonledning till
Varberg sedan flera år varit kändt. Vid olika tidpunkter hade framställningar
inkommit med begäran om anläggning af eu direkt telefonledning
mellan dessa städer för att underlätta affärsförbindelsen dem
emellan.
Telefonkorrespondensen måste nemligen nu gå öfver Göteborg och
hade derföre icke kunnat nöjaktigt tillgodoses, på samma gång den sjelf
i sin ordning varit till hinder för den öfriga korrespondensen å de strängt
upptagna Göteborgsledningarna. Medel hade emellertid icke kunnat disponeras
för denna anläggning, men som behofvet deraf alltjemt växte,
ansåge telegrafstyrelsen dess uppläggande icke kunna utan olägenhet
vidare uppskjutas.
Kostnaden för denna ledning vore beräknad till 31,000 kronor.
26.
Linien Göteborg—Skara.
Sedan de af telegrafverket öfvertagna, mycket omfattande telefonnäten
i Skara, Kinnekulle och Lidköping med underlydande vexelstationer
under år 1898 ombygts till dubbeltrådiga, måste dessa orter beredas
erforderlig telefonförbindelse med Göteborg, hvarmed denna del af Vestergötland
redan egde lifliga affärsförbindelser, hvilka utan tvifvel torde
komma att ökas, när den under byggnad varande jernvägen Göteborg—
Vara—Skara blifvit färdig. För att denna del af Vestergötland skulle
erhålla tillfredsställande telefonförbindelse med Göteborg borde enligt
telegrafstyrelsens mening en direkt ledning anläggas från Skara utefter
denna jernväg. Intill dess detta kunnat anordnas, måste korrespondensen
på Göteborg, vestkusten, Malmö och rikets sydligare delar dragas
öfver Sköfde. Härigenom uppstode stora svårigheter att komma fram,
på samma gång som ett högst olägligt intrång gjordes på de för den
nuvarande korrespondensen redan otillräckliga ledningarna.
Ledningen beräknades kosta 55,000 kronor.
166
Sjunde hufvudtiteln.
27.
Linien Oskarshamn— Ystad.
I telegrafstyrelsens förslag år 1888 hade äfven upptagits en ledning
längs ostkusten från Norrköping öfver Vestervik, Oskarshamn,
Kalmar, Carlskrona och Carlshamn till Christianstad. Medel till en sådan
ledning erhöllos emellertid ej vid 1889 års Riksdag, men år 1893 beviljades
anslag till en ledning från Norrköping öfver Vestervik till
Oskarshamn. Som numera alla vid östra kusten belägna orter af någon
betydenhet erhållit eller snarast erhölle rikstelefon, funne telegrafstyrelsen
fortsättningen af nämnda ledning till Ystad vara af behofvet högeligen
påkallad. Ledningen, som skulle komma att intagas i Kalmar, Carlskrona,
Carlshamn och Christianstad, vore afsedd att förmedla korrespondensen
mellan Smålands östra och södra delar, Blekinge och Skåne,
hvilka landskap sins emellan egde mycket lifliga förbindelser. I förening
med den föreslagna ledningen Carlshamn—Nässjö skulle den ock komma
att bilda en mycket vigtig länk i interurbannätet för dessa landsdelars
förbindelse med det öfriga landet.
För närvarande funnes icke någon sammanhängande telefonledning
längs sydöstra kusten, enär direkt förbindelse saknades så väl mellan
Kalmar och Carlshamn som mellan Christianstad och Ystad. Mellan de
båda förstnämnda orterna måste samtalen gå öfver Vexiö, en vägsträcka
på 239 kilometer, som af den nya ledningen skulle ersättas med en
längd af blott 90 kilometer, och från Christianstad måste samtalen till
Ystad taga vägen öfver Malmö eller, om det vore möjligt, leta sig fram
på lokalledningarna mellan södra Skånes småstationer.
Kostnaden för ledningen beräknades till 112,000 kronor.
28.
Linien Sundsvall—Östersund—Norska gränsen vid Storlien.
Redan under loppet af april månad år 1897 inkom från norska
telegrafstyrelsen förfrågan om svenska telegrafstyrelsens ställning till
en ifrågasatt mellanrikstelefonledning öfver gränsen mot Jernband.
»Trondhjems sill- och fiskexportörernes förening» och »Trondhjems handelsförening»
hade nemligen hos norska telegrafstyrelsen hemstält om
anläggande af en rikstelefonförbindelse mellan Trondhjem och riksgränsen
Sjunde hufvndtiteln. 167
för eventuel tillslutning till den svenska rikstelefonen via Östersund
samt dervid framhållit de betydande handelsförbindelserna mellan Trondhjem
och Sverige, som antoges komma att i afsevärd grad ökas genom
åvägabringande af en dylik telefonförbindelse. Svenska telegrafstyrelsen
kunde emellertid i anledning af den gjorda förfrågan endast meddela,
att styrelsen då hade för den närmaste tiden under bänder så omfattande
anläggningar inom landet, att medel icke kunde för den ifrågasatta
linien anvisas, men uttalade sin förhoppning, att frågan längre
fram skulle kunna till gynsam lösning ånyo upptagas.
Som numera norska staten öfvertagit telefonnätet i Trondbjem,
samt kuststäderna och de större fiskeplatserna så väl norr om Trondhjem
som söderut ända nedåt Ålesund inom den närmaste tiden komme att
erhålla dubbeltrådiga förbindelseledningar till Trondhjem, ansåge telegrafstyrelsen
tiden nu vara lämplig att bringa till stånd den ifrågasatta
mellanriksledningen genom Jernband, hvilken lednings stora gagn
för grannländernas ömsesidiga affärsförbindelser styrelsen funne vara
uppenbar.
Denna ledning ansåge styrelsen böra byggas af material med en
ledningsförmåga, som motsvarade 4,5 millimeters koppartråd, för att i
förbindelse med den föreslagna nya ledningen mellan Stockholm och
Sundsvall bilda telefonförbindelse från Stockholm till Trondhjem. Kostnaden
för denna ledning beräknades till 205,000 kronor.
Med hänsyn till den för ifrågavarande nyanläggningar erforderliga
summans storlek hölle telegrafstyrelsen före, att densamma borde lämpligast
fördelas på tre år.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört bär styrelsen hemstält,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om
anvisande af särskildt anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp
af sammanlagdt 2,994,000 kronor, att utgå med en tredjedel under år
1900, för anläggandet af nu uppräknade interurbana telefonledningar.
Hvad telegrafstyrelsen anfört till stöd för sin nu gjorda framställning
utvisar otvetydigt, att, sedan numera en snabb och säker telefonisk
samfärdsel blifvit för allmänheten och särskildt för affärs- och
näringslifvet ett oundgängligt behof, det nuvarande interurbana telefonnätet,
trots dess jemförelsevis hastiga utveckling, icke på långt när är
tillräckligt för att behörigen tillgodose den på de senaste åren i oförutsedd
grad ökade telefonkorrespondensen å vissa linier och ännu mindre
för den ytterligare stegring af samma korrespondens, som tvifvelsutan
168 ''Sjunde hufvudtiteln.
är att för den närmaste framtiden motse. Också har telegrafstyrelsen
funnit sig icke längre kunna dröja med utarbetandet och framläggandet
af en fullständig plan för åstadkommande af de nya interurbanledningar,
som enligt styrelsens åsigt oundgängligen erfordras för ett systematiskt
ordnande af den stora interurbana telefontrafiken och tillgodoseende af
dess behof för den närmaste framtiden.
Den af telegrafstyrelsen nu framlagda planen synes mig vara upprättad
med tillbörlig hänsyn till de olika förhållanden, som dervid bort
komma i betraktande, och hvad beträffar de särskilda i planen upptagna
anläggningarna, finner jag dem samtliga vara behöfliga och af sådan
betydelse för telefonsamfärdseln, att de böra komma till utförande så
snart som möjligt. Ett undanskjutande för längre tid af någon eller
några af dessa anläggningar skulle ock innebära en obillighet mot de
orter, hvilka sålunda komme att i afseende å sina telefonförbindelser få
stå tillbaka för andra, och i hvarje fall skulle genom ett sådant lösryckande
af en eller annan länk i den nu planlagda interurbana ledningskedjan
äfventyras en del af de fördelar, som äro afsedda att vinnas
genom de interurbana telefonförbindelsernas systematiska ordnande enligt
den föreliggande planen.
Vidkommande åter kostnaderna för planens fullständiga genomförande
uppgå de ''visserligen till ett mycket betydande belopp eller
inemot 3,000,000 kronor. Detta belopp synes mig dock ej böra verka
afskräckande, då hänsyn t-ages dertill att, såvidt nu kan förutses, behofvet,
af vidare utveckling af det interurbana telefonnätet måste anses
vara genom de nu ifrågasatta anläggningarnas utförande för en följd af
år tillgodosedt, samt att, på grund af hittills vunnen erfarenhet beträffande
de nuvarande interurbana ledningarna, all anledning är att antaga,
att jemväl anläggningen af de nya ledningarna kommer att i sinom tid
visa sig vara ett för statsverket ekonomiskt fördelaktigt företag.
Den hittills vid anskaffande af medel till anläggning eller inköp
af telefonledningar för statsverkets räkning följda grundsats har, såsom
telegrafstyrelsen erinrat, varit den, att anläggning och inköp af lokala
telefonnät samt kortare förbindelseledningar bekostats af upplånta medel
jemte å telefonrörelsen uppkommen vinst, medan deremot kostnaden för
de större eller af de mest påträngande behofven betingade interurbana
ledningarna blifvit bestridd af medel, som lemnats såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet, ehuru visserligen äfven vinst- och lånemedel
i viss män måst tagas i anspråk till bestridande af kostnader för uppläggande
af nya interurbanledningar på de mest trafikerade linierna
samt mellan orter, hvilkas behof af telefonisk samfärdsel gjort sig sär
-
169
Sjunde hnfvudtiteln.
skildt känbar! I underdånig skrifvelse den 9 maj 1894 angående regleringen
af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel förklarade visserligen
Riksdagen, att med hänsyn till den utveckling, statens telefonväsende
redan då erhållit, Riksdagen ansåge, att den tidpunkt vore inne,
då endast i undantagsfall vidare anslag för anläggning af telefonledningar
behöfde af Riksdagen beviljas, och att sålunda de ytterligare länkar
af telefonnätet, som kunde anses erforderliga, borde bestridas antingen
genom uppkommen behållning å telefonrörelsen eller, om så skulle vara
behöfligt, genom upplånade medel. Emellertid beviljade Riksdagen,
såsom förut nämnts,för anläggning af då föreslagna telefonledningar ett
belopp af 1,091,000 kronor såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.
I detta sammanhang anser jag mig böra nämna, att för telefonväsendets
utveckling intill 1898 års slut anvisats såsom lånemedel tillsammans
8,680,000 kronor, deraf 1,430,000 kronor från statskontoret
och 7,250,000 kronor från riksgäldskontor! Å dessa lånemedel voro
intill samma tid återbetalda 2,482,500 kronor, deraf till statskontoret
795,000 kronor och till riksgäldskontoret 1,687,500 kronor. Telefonväsendets
skuld utgjorde således vid 1898 års slut 6,197,500 kronor,
deraf till statskontoret 635,000 kronor och till riksgäldskontoret 5,562,500
kronor.
Med hänsyn till de stora kostnader, de nu föreslagna telefonledningarnas
anläggning kräfver, anser jag lika med telegrafstyrelsen och
på de af styrelsen i öfrigt anförda skäl det vara nödvändigt att af Riksdagen
för ändamålet begära ett särskildt anslag. Vidkommande beloppet
af detta anslag har jag icke något att erinra mot de förslag och beräkningar,
som ligga till grund för den af telegrafstyrelsen begärda summan,
2,994,000 kronor. Jag delar äfven telegrafstyrelsens uppfattningom
önskvärdheten, att anslaget må utgå under tre år, men i betraktande
af de stora belopp, hvartill de för telegrafverket för år 1900 äskade
anslag sammanlagdt uppgå, anser jag mig böra tillstyrka, att den del
af anslaget, hvars utgörande för år 1900 bör af Riksdagen begäras,
inskränkes till 600,000 kronor.
Under åberopande af det nu anförda hemställer jag, att Eders
Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att af det utaf 1897 års Riksdag för anläggning af telefonledningar
beviljade anslag å 1,091,000 kronor på extra stat för år 1900
anvisa återstående beloppet, 369,000 kronor,
dels ock att för anläggning af telefonledningar från Stockholm till
Luleå, från Luleå till Gellivare, från Stockholm till Sundsvall, från
Stockholm till Söderhamn, från Östersund till Storlien, från Hudiksvall
Bih. till Riksd. Frot. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 22
170 Sjunde hnfvudtiteln.
till Sveg och från Sundsvall till Ragunda, från Stockholm till Norberg,
från Stockholm till Vesterås, från Stockholm till Eskilstuna, från Örebro
till Carlstad, från Örebro till Falun, från Örebro till Gefle och Söderhamn,
från Stockholm till Örebro, från Örebro till Nässjö, från Örebro
till Göteborg, från Carlstad till Filipstad och Mora, från Mora till Bollnäs
och Söderhamn, från Stockholm till Norrköping och från Stockholm till
Nyköping, från Norrköping till Örebro och från Norrköping till Nässjö,
från Norrköping till Göteborg, från Norrköping till Sköfde, från Linköping
till Hultsfred, från Nässjö till Malmö och från Nässjö till Vexiö
och Carlshamn, från Halmstad till Nässjö och från Halmstad till
Vexiö, från Borås till Varberg, från Göteborg till Skara, från Oskarshamn
till Ystad samt från Sundsvall till Östersund och Norska gränsen
vid Storlien bevilja ett extra anslag af 2,994,000 kronor samt deraf
för år 1900 anvisa ett belopp af 600,000 kronor till utförande af dem
bland ofvan uppräknade telefonlinier, som Eders Kongl. Maj:t finner
skäligt bestämma.
Anläggning af telefonledning från Visingsö till Grenna.
[16;J
tonledning ^ etl Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län
från visingsö med underdånig skrifvelse den 12 September 1893 öfverlemnad skrift
ua Grenna. par Vi8ing8ö sockens kommunalstämma gjort underdånig framställning
om anordnande på statens bekostnad och genom dess försorg af rikstelefonledning
mellan Visingsö och staden Grenna, och har i händelse
af bifall härtill kommunen förklarat sig villig att till anläggningskostnaden
bidraga med högst 1,500 kronor, hvarjemte kommunen erbjudit
sig att upplåta och för framtiden underhålla lämplig lokal för telefonstation.
Till stöd för berörda underdåniga framställning har sökanden anfört,
att förbindelsen mellan Visingsö och fastlandet, särdeles under
vintertiden, vore mycket osäker; att staten egde omkring en fjerdedel
af ön eller ungefär 1,200 tunnland med en ekskogsanläggning af stort
värde, mellan hvars förvaltningspersonal och fastlandet hastiga meddedelanden
rätt ofta vore af nöden; att behofvet af telefonförbindelse
mellan ön och fastlandet ännu starkare framträda sedan en badanstalt
blifvit anlagd på ön och ständiga sommargäster i hundratal der vistades;
att under sommarmånaderna turister nästan dagligen besökte ön, hvarjemte
lustresande i tusental om helgdagarne dit anlände; att befolkningen
på ön direkt eller indirekt måste bidraga till kostnaden för anläggning
af telegrafer, telefoner och jern vägar med flera kommunikations
-
Sjunde hufvudtiteln. 171
anstalter å fastlandet, utan att deraf kunna draga väsentligt gagn, samt
att för denna befolkning, uppgående till mellan 1,100 och 1,200 personer,
det varit och fortfarande vore omöjligt att åstadkomma medel till den
i förhållande till befolkningen och dess små tillgångar stora kostnad,
som vore förenad med ifrågavarande anläggning.
I den underdåniga skrifvelse, hvarmed Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
öfverlemnat förenämnda ansökning, har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande anfört, att isförhållandena i Vettern ofta under
hela veckor och till och med längre tid omöjliggjorde all förbindelse
med fastlandet, i följd hvaraf vid inträffande sjukdomsfall befolkningen
på ön, der ingen läkare funnes, under lång tid saknade tillfälle att inhemta
läkares råd, samt att afsevärda olägenheter vid flera tillfällen
uppkommit derigenom, att tjenstemeddelanden icke på lång tid kunnat
fortskaffas till eller från Visingsö, som utgjorde ett särskildt länsmansdistrikt;
och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande på dessa och
af sökanden i öfrigt anförda skäl förordat bifall till ansökningen.
Efter nådig remiss har telegrafstyrelsen den 5 december 1893
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet; och har styrelsen dervid anfört,
att anläggningskostnaden för den ifrågasatta telefonförbindelsen,
som nästan uteslutande komme att utgöras af kabelledning, beräknats
till 15,750 kronor. Då kommunens bidrag frånräknades, utgjorde således
den utgift, ifrågavarande anläggning skulle medföra för statsverket,
14,250 kronor. Ehuru en så betydande kostnad för staten, enligt
styrelsens uppfattning, icke motiverades af den ifrågasatta ledningens
betydelse såsom allmän kommunikationsled, delade styrelsen likväl Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt om förbindelsens stora lokala
betydelse. Å de ställen inom landet, der telefonanläggningar af dylik
art förut genom statens försorg kommit till stånd, hade emellertid såsom
vilkor för statsbidrag uppstäda, att från enskilda personer eller lokala
myndigheter till anläggningskostnaden anskaffades bidrag, uppgående
till en fjerdedel af hela beloppet; och om än hänsyn måste tagas till
det af sökanden anförda förhållande, att det här gälde en liten befolkning
med begränsade tillgångar, syntes likväl å andra sidan skäligen
kunna antagas, att anläggningen i fråga icke blott för innevånarne å
Visingsö borde vara af värde, utan att densamma äfven för öfriga
närmast liggande trakter kunde vara af den vigt, att bidrag till kostnaden
borde kunna i någon mån derifrån påräknas såsom förutsättning
för att staten skulle åtaga sig den väsentligaste delen af bördan. I den
form ansökningen förelåge ansåge sig styrelsen derföre förhindrad att
tillstyrka bifall till densamma.
172 Sjunde hufvudtiteln.
Vid underdånig föredragning af ärendet den 15 december 1893
fann Eders Kongl. Maj:t, med afseende å hvad telegrafstyrelsen anfört,
icke skäl bifalla kommunens berörda framställning.
Derefter har i en af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med
underdånig skrifvelse den 21 augusti 1896 öfverlemnad skrift Visingsö
sockens kommunalstämma, under åberopande af hvad förut i ärendet
anförts och med tillkännagifvande att, i anseende till den stora lokala
betydelse en rikstelefonledning mellan nämnda ö och staden Grenna
skulle få icke allenast för Visingsö, utan äfven för angränsande orter,
länets landsting och hushållningssällskap samt Vista härads hushållsgille
anslagit medel till bidrag för anläggningskostnadens bestridande till så
stort belopp, att kommunen nu vore i tillfälle att, med tillhjelp af dessa
medel, höja tillskottet till anläggningen i fråga från förut erbjudna
1,500 kronor till minst en fjerdedel af den för ledningens anordnande
beräknade kostnaden, gjort förnyad underdånig ansökning om telefonledningens
anläggning på statens bekostnad och genom dess försorg,
mot det att kommunen såsom bidrag till kostnaden tillsköte 4,200 kronor.
Vid öfverlemnandet af nu ifrågavarande underdåniga ansökning har
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med erinran om hvad Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande förut i ärendet yttrat, förordat densamma
till nådigt bifall.
På grund af nådig remiss har telegrafstyrelsen den 27 oktober .
1896 afgifvit underdånigt utlåtande öfver denna framställning; och har
styrelsen, på de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och Visingsö
kommun anförda skäl samt då behofvet af anläggningen i fråga finge
anses vara ytterligare ådagalagdt genom de af vederbörande landsting
och hushållningssällskap beviljade bidrag till kostnaden, ansett anläggningen
vara väl förtjent af statens understöd. Med erinran att genom
den ifrågasatta anläggningen numera vunnes en fullt tillfredsställande
förbindelse mellan Visingsö och rikstelefonnätet, alldenstund i enlighet
med nådiga brefvet den 1 november 1895 staden Grenna, sedan telegrafstationen
derstädes blifvit indragen, genom en dubbeltrådig telefonledning
till Jönköping vore i förbindelse med rikstelefonnätet, har styrelsen
vidare anfört, att den föreslagna telefonförbindelsen i flera afseenden
syntes kunna likställas med några af de telefonledningar, som
i bohuslänska skärgården blifvit anlagda genom statens försorg medelst
af Riksdagen anslagna medel, sedan till dessa ledningar från enskilda
personer och lokala myndigheter anskaffats bidrag, uppgående till en
fjerdedel af hela anläggningskostnaden. Då kostnaden för anläggningen
beräknats till 15,750 kronor och de kommunala myndigheternas bidrag
Sjunde hufvudtiteln. 173
utgjorde 4,200 kronor, uppginge således det belopp, som af statsmedel
för anläggningen påräknades, till 11,550 kronor. Beträffande utgifterna
för ledningens med^tillhörande apparater underhåll och desammas betjenande
å Visingsö''förelåge emellertid från kommunens sida endast förbindelse
att tillhandahålla stationslokal å Visingsö. Enär ledningen nästan
uteslutande skulle komma att utgöras af kabelledning, kunde kostnaden
för underhållet visserligen under en längre tid blifva jemförelsevis
ringa, men om fel å kabeln af en eller annan anledning uppkomme,
kunde underhållskostnaden lätt komma att uppgå till betydande belopp.
Äfven om det finge anses billigt, att ledningens begagnande belädes
med skälig afgift, borde derföre dessa afgifter beräknas såsom en för
ledningens underhåll nödig inkomst, hvadan kostnaden för betjenandet
af stationen å Visingsö blefve en utgift, som icke kunde antagas komma
att ersättas genom influtna samtalsafgifter. Enligt styrelsens uppfattning
förefunnes emellertid knappast tillräckliga skäl, för att statsverket,
utom’ ofvanberörda^ anslag till anläggningskostnaden, skulle betungas
äfven med en ständig utgift för ledningens betjenande å Visingsö vexelstation;
och då''/vid ,yexelsta tioner i allmänhet denna kostnad bestredes
af telegrafverket endast der abonnentantalet uppginge till minst 25,
h vilket icke kunde lantagas blifva fallet å Visingsö, ansåge styrelsen,
att såsom vilkor för statens bidrag lämpligen borde uppställas, att
kommunen jemväl skulle åtaga sig kostnaden för ledningens betjenande
derstädes.
Sedan med anledning häraf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anmodats inhemta kommunalstämmans underdåniga yttrande, huruvida
kommunen vore villig^att" åtaga sig kostnaden för betjening af telefonstationen
å ön, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig
skrifvelse den 7 mars 1898 öfverlemnat utdrag af ett vid kommunalstämma
den 3 ~ derförutgångne februari hållet protokoll, utvisande
att kommunen åtagit sig berörda kostnad, med förbehåll dock att kommunen
finge bestämma platsen för vexelstationen samt antaga pålitlig
och lämplig 7 telefonist, / som af telegrafstyrelsen godkändes, äfvensom
med den, som sålunda komme att antagas, träffa aftal om aflöningen.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit och då staten såsom
egare af Visingsö ,; kronopark har särskild anledning att bidraga till
kostnaden för åstadkommande af ifrågavarande, för Visingsö i dess helhet
tvifvelsutan behöfliga^/och nyttiga telefonförbindelse med fastlandet,
hemställer jag, att Eders" Kongl Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för anläggning genom telegrafverkets försorg af en dubbeltrådig
telefonledning från Visingsö till staden Grenna på extra stat för
[17.]
Yttre restaurering
af
Örebro slott.
[18-]
Uppförande
af nya flygelbyggnader
vid
länsresideruet
i Öetereund.
174 Sjunde hufvudtiteln.
år 1900 anvisa ett belopp af 11,550 kronor, under vilkor att Visingsö
kommun dels för ledningens anläggning anskaffar bidrag med 4,200
kronor, dels tillhandahåller lämplig lokal för den för ledningen erforderliga
telefonstationen å Visingsö, dels ock bestrider kostnaden för
betjening af nämnda station.
Yttre restaurering af Örebro slott.
Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t gjord framställning
beviljade 1896 års Riksdag för yttre restaurering af Örebro slott enligt
llPPgjorda ritningar ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå under
tio år, under vilkor dels att enahanda belopp blefve för berörda ändamål
på enskild väg anskaffadt, dels ock att någon utbetalning icke finge
ega rum, förr än styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att
tillgå för arbetets fullbordande. Af detta anslag har Riksdagen för
hvartdera af åren 1897, 1898 och 1899 anvisat en tiondedel eller 4,400
kronor; och har Eders Kongl. Maj:t, som faststält omförmälda ritningar
och uppdragit åt öfverintendentsembetet att gå i författning om arbetets
utförande, genom särskilda nådiga bref anbefalt statskontoret att, sedan
styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes att tillgå för det ifrågavarande
restaureringsarbetets fullständiga fullbordande, till öfverintendentsembetets
disposition för det afsedda ändamålet, i mån af reqvisition,
utbetala det af Riksdagen för hvartdera af sistnämnda tre år anvisade
anslag å 4,400 kronor för yttre restaurering af Örebro slott,
dock att för året högre belopp af statsmedel icke finge utgå, än som
motsvarades af från enskilde under samma år influtna medel, i hvilket
afseende embetet vid de reqvisitioner af medel från anslaget, som till
statskontoret komme att aflåtas, borde foga erforderliga bevis.
Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att af det beviljade anslaget för yttre restaurering af
Örebro slott på extra stat för år 1900 under de vid anslagets beviljande
stadgade vilkor anvisa ytterligare en tiondedel med 4,400 kronor, dock
att för året högre belopp af statsmedel icke må utgå, än som motsvaras
af från enskilde under samma år influtna medel.
Uppförande af nya flygelbyggnader[.vid;Jänsresidenset i Östersund.
I underdånig skrifvelse den 5 mars 1898 har Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Jemkande län anfört, hurusom de invid lands
-
Sjunde hufvudtiteln. 175
höfdingeresidensbyggnaden i Östersund år 1851 uppförda två flyglarne,
ursprungligen afsedda att inrymma, utom bostad för en kanslivaktmästare,
de för landshöfdingen nödiga ekonomilokaler, numera vore på det sätt
disponerade, att i den södra flygeln eller brygghusflygeln inrymts landtränteriet,
tvätt- och bryggstuga, kuskrum och betjentrum, under det att
den andra eller norra flygeln vore inredd till vagnbod, rum för slaskhållare,
foderrum och stall samt två andra rum, ett mindre och ett
större, hvilka senare vore i hög grad förfallna. Den nuvarande lokalen
för ränteriet vore emellertid enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
mening högst olämplig, östra gafvelväggen stötte omedelbart
intill gatan, hvilken genom dess i senare tider företagna höjning
numera till en höjd af i det närmaste 0,75 meter ginge upp mot muren.
Häraf hade följden blifvit, att fukten från gatan trängt sig in i ränteriets
murar, som till ganska stora delar blifvit angripna af röta eller
förvittring af stenen. Ränteriet vore i och för sig till följd af bristande
dränering af marken och saknad af isoleringsskift mellan sockeln och
tegelmuren i mindre vanlig grad fuktigt och kallt samt särdelses svårt
att uppvärma, helst ränterihvalfvet, hvartill dörren ofta måste vara
öppen, saknade medel för uppvärmning och således vore mycket kallt.
I synnerhet vore golfkylan i ränteriet svår att fördraga. Hela lokalen
måste anses såsom i hög grad helsovidrig, utom att densamma i följd
af bryggstugans närhet vore utsatt för eldfara. Också hade intendenten
vid öfverintendentsembetet, professorn E. A. Jacobsson vid en inspektionsresa
under våren 1895 gjort anmärkning rörande detta förhållande.
Äfven i andra hänseenden hade stort behof af bättre och rymligare
lokaler gjort sig gällande. De inom residensbyggnaden befintliga
två små arkiv, bildade af delar utaf forna förstugor, vore trånga, kalla
och för närvarande alldeles öfverfylda. De för det dagliga bruket nödiga
handlingar, brefböcker, utslagsböcker och ankomna bref förvarades på
hyllor i embetsrummen. För det egentliga arkivet hade plats deremot
måst beredas på vinden öfver brygghusflygeln, der handlingarna af lätt
insedda skäl före illa, utsatta som de vore för köld och fukt. Utrymmet
vore trångt och någon plats för de handlingar, som snart borde
öfverflyttas till detta arkiv, syntes svårligen deri kunna beredas. Att
anställa några forskningar på ort och ställe vore hardt när omöjligt
under större delen af året, då temperaturen sannolikt föga öfverstege
den i fria luften, hvarförutan några anstalter för dylikt ändamål icke
förefunnes. Dessutom gälde hvad som angående eldfarlighet blifvit
sagdt om ränteriet i än högre grad om arkivet, som vore tillgängligt
endast genom en smal och brant trätrappa. Det vore sålunda i hög
176 ? Sjunde hufvndtiteln.
grad önsidigt, om utväg kunde beredas för åstadkommande af ett arkiv,
som bättre än det nuvarande motsvarade sin bestämmelse.
Äfven den i länsresidenset nu inrymda lokal för landtmäterikontoret
måste anses mindre lämplig, enär densamma utgjordes af ett
enda rum, hvilket användes till både arkiv och arbetsrum för förste
landtmätaren och der utrymme numera icke funnes för de kartor och
handlingar, som årligen inkom,me till länets landtmäterikontor.
För landskontoret erfordrades äfven ökadt utrymme, nemligen ett
rum för länsbokhållaren och lappfogden, hvilken senare enligt honom
meddeladt förordnande hade att biträda landskontoret i ärenden, som
rörde lappförhållandena. Detta ökade utrymme skulle kunna erhållas
genom det nuvarande landtmäterikontorets anordnande till rum åt nyssnämnde
båda tjenstemän.
Hvad beträffade den norra flygeln, hade den liksom den södra i
flera år varit i behof af reparation, men besigtningsmännen hade ansett,
att dermed borde anstå tills vidare, i afvaktan på att en ombyggnad
af begge flyglarne skulle kunna åvägabringas.
I enlighet med derom af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
gjord framställning hade öfverintendentsembetet låtit genom arkitekten
vid embetet Fritz Eckert utarbeta förslag till nybyggnad af residensets
båda flyglar i enlighet med bifogade ritningar. Bemälde arkitekt hade
vid fullgörande af detta uppdrag funnit ombyggnad af en eller båda
flyglarne icke kunna i väsentligare mån bidraga till afhjelpande af de
olägenheter, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande påpekat, samt
föreslagit, att den ena flygeln, den södra, skulle med undantag af
källaren helt och hållet disponeras för embetsverket och inrymma
ränteri, landtmäterikontor och arkiv, medan norra flygeln skulle, utom
arkiv och rum för landshöfdingens betjent i nedre våningen, i källaren
innehålla tvättstuga och vedkällare för landshöfdingen samt kl osetter,
medan frontispisvåningen jemte matkällaren skulle disponeras af kanslivaktmästaren,
hvilken genom den år 1888 verkstälda flyttningen af
ränteriet från residensbyggnaden till brygghusflygeln utan ersättning
gått i mistning af förmånen af fri bostad.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ansåge sig böra biträda
detta förslag, hade ursprungligen haft för afsigt att redan under
år 1897 göra framställning i ämnet, men hållits tillbaka af kostnaden
för genomförande af samma förslag. Då det förefallit Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, som om möjligen det önskade målet skulle
kunna vinnas genom en påbyggnad af de nu befintliga flyglarne, hade
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande låtit byggmästaren A. Thures
-
Sjunde hnfvwltiteln. 177
son i samråd med professorn Jacobsson uppgöra ritningar i sådant
syfte, men vid närmare undersökning af grundläggningen under flyglarne
hade denna befunnits allt för svag och oduglig för att kunna
uppbära en så ökad tyngd, som den ifrågasatta påbyggnaden skulle
medföra.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att medel måtte anvisas till uppförande
af två nya flygelbyggnader vid länsresidenset i Östersund ungefär
å de delar af residenstomten, der de nuvarande flygelbyggnaderna vore
belägna, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af arkitekten Eckert
uppgjorda ritningar och för en kostnad, beräknad till 57,000 kronor,
deri äfven inbegripen kostnaden för nedrifvande af de gamla flyglarne.
Under erinran derom att genom den föreslagna förändringen stall
och vagnbod skulle försvinna, hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
tillika, för den händelse Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna
lämpligt, att residenset blefve utan stall, låtit genom byggmästaren
Thuresson upprätta bifogadt förslag till stallbyggnad, slutande å ett
kostnadsbelopp af 4,800 kronor.
I infordradt underdånigt utlåtande af den 15 november 1898 har
öfverintendentsembetet, som för sin del ansåge, att, då den nuvarande
boställshafvaren icke påkallade uppförande af den utaf Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta nya stallbyggnaden, dermed kunde
och borde tills vidare anstå, tillika vitsordat behofvet af ökadt utrymme
för länsstyrelsens i Östersund embetslokaler samt förklarat, att embetet
funne den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade lösning
af förevarande fråga vara den enda, som på ett fullt tillfredsställande
sätt kunde aflägsna de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmärkta
olägenheter, hvilka af de nuvarande anordningarna orsakades;
och har embetet, enär det med ledning af ortprisen upprättade kostnadsförslaget
icke från embetets sida föranledde någon erinran samt omkostnaderna
för ny byggnadsarbete t i fråga icke syntes böra bestridas
af det vanliga reparationsanslaget, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes hos näst sammanträdande Riksdag göra framställning om beviljande
af nödiga medel för uppförande af ifrågavarande flygelbyggnader.
Då behofvet af ökadt utrymme för länsstyrelsen i Östersund synes
mig genom hvad Eders Kongl. Majrts befallningshafvande och öfverintendentsembetet
anfört vara ådagalagdt och jag icke funnit något att
erinra mot de uppgjorda ritningarna och kostnadsberäkningarna, tillstyrker
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen.
Bih till Tliksd. Trot. 1899. 1 Somt. 1 Afd.
23
[19.]
Uppförande af
en tillbyggnad
vid länsresidenset
i Vexiö.
178 Sjunde hnfvudtiteln.
att, för uppförande i enlighet med ofvan omförmälda ritningar af
två nya flygelbyggnader vid länsresidenset i Östersund, på extra stat
för år 1900 bevilja ett anslag af 57,000 kronor.
Tillbyggnad mellan länsresidensets i Vexiö hufvudbyggnad och dess östra flygel.
I underdånig skrifvelse dén 15 november 1898 har öfverintendentsembetet
gjort framställning om uppförande af en tillbyggnad mellan
länsresidensets i Vexiö hufvudbyggnad och dess östra flygel samt till
stöd derför anfört följande.
Vid den laga af- och tillträdessyn, som den 25 juni nämnda år
hållits å de landshöfdingen i Kronobergs län anslagna boställslägenheter
inom länsresidenset i Vexiö mellan f. d. landshöfdingen grefve G. H.
Spens, afträdare, och landshöfdingen C. E. von Oelreich, tillträdare, och
vid hvilken syn Eders Kongl. Maj:t och kronan påsynades ett ersättningsbelopp
af tillhopa 3,780 kronor 25 öre, hade af tillträdande boställshafvaren
företetts en promemoria, deri denne, utom andra önskningsmål,
som finge anses vara af beskaffenhet, att kostnaderna för desammas
genomförande borde bekostas af det ordinarie anslaget till byggnader
och reparationer, framstält begäran derom, att mellan residensets hufvudbyggnad
och dess östra flygel måtte verkställas en tillbyggnad, afsedd
att i bottenvåningen inrymma ett större, för länsstyrelsen välbehöfligt
arkivrum, samt i den öfre våningen kök och ekonomirum för boställsliafvaren,
hvarigenom skulle vinnas, att det icke obetydliga utrymme,
som i hufvudbyggnadens bottenvåning för närvarande upptoges af sistnämnda
lägenheter, skulle kunna tilläggas landskansliets af ökadt utrymme
i synnerligt behof varande embetslokaler.
I anledning häraf hade öfverintendentsembetet, som vid å platsen
verkstälda inspektioner varit i tillfälle att iakttaga de flerfaldiga, jemväl
i framställningar till embetet vid olika tillfällen öfverklagade svårigheter,
som orsakades af länsstyrelsens, särskildt landskansliets, trångboddhet,
låtit uppgöra ett med n:o 1 betecknadt förslag till den ifrågastälda
tillbyggnaden; och sedan embetet anmodat Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Kronobergs län att, jemte yttrande deröfver, till
embetet insända å orten uppgjorda kostnadsberäkningar för arbetet i
fråga, hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse den
3 oktober 1898 öfverlemnat ett af nämnda myndighet förordadt, i vissa
hänseenden modifieradt, med n:o 2 betecknadt ritningsförslag, enligt
hvilket den önskade tillbyggnaden, för att bereda en beqvämare köks
-
Sjunde hufvudtiteln 179
trappa och möjliggöra ett ändamålsenligare anordnande af tvätt- och
bagarstuga, förlängts med 1,7 0 meter, hvarförutom Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande bifogat särskilda kostnadsberäkningar för följandet
af embetets och af det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande framstälda,
något förändrade förslaget, utvisande att det förstnämnda skulle
betinga en kostnad, med undantag för vatten- och aflopp sledningar,
af 24,244 kronor 82 öre och det senare, med enahanda undantag, af
25,773 kronor 42 öre.
Vid inom öfverintendentsembetet företagen granskning af de sålunda
till detta ärende hörande handlingar och ritningar hade embetet
funnit det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande slutligen framlagda
förslaget afgjordt vara att förorda, helst kostnaden för detsammas
genomförande vore endast obetydligt högre. Då emellertid vid pröfning
af de för samma förslag upprättade kostnadsberäkningarne befunnits,
att i dem inginge kostnaderna så väl för sjelfva den nya tillbyggnaden
som äfven för deraf oundgängligen betingade förändringar i landshöfdingens
nuvarande boställsvåning, hvilka senare dock syntes böra bekostas
af det ordinarie byggnadsanslaget, hade öfverintendentsembetet
låtit upprätta ett kostnadsförslag, upptagande endast de poster, som
anginge nybyggnaden och hvilka sammanlagdt upp
ginge
till ................................................................ kronor 19,654: 9 2
hvartill dock borde läggas kostnaden dels för vattenoch
afloppsledningar enligt bifogadt, å orten upp
gjordt
förslag .......................................................... y, 357: 5 o
dels ock för oförutsedda utgifter ............................ ,,___987: 58
hvadan uppförandet af nämnda tillbyggnad skulle
kunna utföras för ett belopp af...................................... kronor 21,000: —
Då öfverintendentsembetet, som för sin del hölle före, att den
sedan lång tid tillbaka anmärkta bristen på tillräckligt utrymme för
länsstyrelsen i Vexiö icke längre kunde lemnas opåaktad, tillika funne
det vara af särdeles vigt, att förevarande byggnadsarbete finge utföras
i sammanhang med de temligen omfattande reparationsarbeten, som
under åren 1899 och 1900 påkallades med anledning af nyss timade
ombyte af boställshafvare, samt nu föreliggande förslag, sådant det slutligen
blifvit genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg
omarbetadt, syntes embetet utmärka sig för ändamålsenlighet och relativt
taget prisbillighet, hade embetet jemväl, vid det förhållandet att nu
ifrågakomna ny byggnadsarbete icke syntes böra bekostas af anslaget
till byggnader och reparationer, funnit sig böra hemställa, att Eders
[20, 21.]
Deri lokala
förr ältning en
af statens
jordbruks■
domäner.
[22.]
Afdiknngar ä
kronans skogar
i Norrbottens
och Vesterbottens
län.
180 Sjunde liufvudtiteln.
Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga nådig proposition om anvisande
på extra stat för år 1900 af nödiga medel för uppförande af
ifrågavarande tillbyggnad i enlighet med ofvanberörda, af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande förordade och med n:o 2 betecknade förslag.
Med afseende å hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört rörande
behofvet af en tillbyggnad af oinförmäld beskaffenhet och då jag icke
funnit något att erinra mot det af öfverintendentsembetet förordade
kostnadsförslag, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att till bestridande af kostnaden för uppförande af en tillbyggnad
mellan länsresidensets i Vexiö hufvudbyggnad och dess östra flygel i
enlighet med upprättadt kostnadsförslag bevilja ett extra anslag- för år
1900 af 21,000 kronor.
Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.
Till bestridande af hithörande utgifter äro i nu gällande riksstat
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domän intendent ev och
för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor,
dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,455
kronor; och då, enligt hvad domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den
28 oktober nästlidet år anfört, de nuvarande anslagen fortfarande äro
för berörda ändamål behöfliga samt anledning saknas att föreslå annan
ändring i beloppen, än att, lör erhållande af jemn slutsumma å anslagen
under denna hufvudtitel, förslagsanslaget till resekostnader vid domänförvaltningen
bör ökas med 72 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa till
aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domängöromålen
hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt till resekostnader vid domänförvaltningen
såsom förslagsanslag 40,527 kronor.
Afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län.
Till detta ändamål har för hvart och ett af åren 1898 och 1899
anvisats ett extra anslag å 65,000 kronor. I underdånig skrifvelse den
25 oktober nästlidet år har nu domänstyrelsen hemstält om beredande
för samma ändamål af ett anslag till väsentligt högre belopp för år 1900.
På framställning af domänstyrelsen förklarade Eders Kongl. Maj:t
enligt nådigt bref den 9 december 1896, att de inom Norrbottens och
Sjunde hufvudtiteln. 181
Vesterbottens län anstälde aflönade assistenter finge biträda äfven vid
upprättande af planer för afdikningar af vattensjuk mark å kronoparker
inom nämnda båda län äfvensom med tillsyn öfver utförandet af sagda
af dikningar. Sedan domänstyrelsen derefter i underdånig skrifvelse den
9 maj 1898 anfört, bland annat, att, då det vore af synnerlig vigt, att
arbetena för afdikning för skogsändamål af de vidsträckta myrtrakterna
å kronoparkerna i de båda nordligaste länen ej allenast fortginge, utan
äfven vidare utvecklades, domänstyrelsen både för afsigt att föranstalta
om upprättande under år 1898 i större omfattning än dittills af dikningsplaner
för lämpliga sådana myrtrakter, så att styrelsen vid näst afgifvande
stat sförslag egde ledning af en på undersökningar grundad utredning
om den förhöjning i nuvarande, för nämnda ändamål på extra stat
anvisade anslag, som kunde vara erforderlig, täcktes Eders Kongl. Maj:t
enligt nådigt bref den 20 i sistnämnda månad, i öfverensstämmelse med
domänstyrelsens hemställan, bemyndiga styrelsen att under år 1898
från och med juni månads början af det för samma år beviljade anslag
för merberörda ändamål utbetala särskild godtgörelse åt vissa äldre med
arbetena med myrundersökningar och dikningsplaners upprättande förtrogne
assistenter, med åliggande för dem att leda och utföra för dikningsföretag
erforderliga undersöknings- och planläggningsarbeten inom de
nämnda två länen.
I sin förstberörda underdåniga skrifvelse omförmäler nu domänstyrelsen,
att de extra skogstjenstemän, hvilkas användande vid upprättande
af planer för afdikning af vattensjuk mark å kronoparker inom Norrbottens
och Vesterbottens län genom åberopade nådiga bref medgifvits,
haft särskildt uppdrag att å välbelägna kronoparker i sagda län undersöka,
hvilka myr- eller sankmarker vore med hänsyn till torflagrets
beskaffenhet och djup samt lutningsförhållanden till torrläggning för
skogsbörd företrädesvis tjenlig^ eller borde till förbättrande af angränsande
skogsmark eller till förekommande af densammas försumpning
mer eller mindre fullständigt afdikas eller beredas nödigt aflopp, äfvensom
att för dylika marker upprätta planer för den afdikning, som för
ändamålet påkallades. Förutom de af domänstyrelsen till utförande
under år 1898 redan faststälda afdikningsplaner för 28 lägenheter om
tillsammans 2,037 hektars ytvidd med beräknad kostnad af 42,336
kronor, förelåge nu sådan utredning om afdikning-å ytterligare 9,235
hektar vattensjuk mark. Ehuru planerna för afdikning af sistberörda
mark ej hunne fullständigt utarbetas förr än under loppet af år 1899,
hade dock redan kostnaderna för upptagande af grafvar och diken samt
för upprensning af bäckar eller andra naturliga aflopp, hvilka åtgärder
[23.]
Reglering af
flottleder i
Norrbottens
och Kopparbergs
län.
182 Sjunde hufvudtiteln.
skulle kunna komma till utförande under åren 1899 och 1900, approximativt
beräknats till omkring 212,000 kronor.
Domänstyrelsen vore visserligen icke ännu i tillfälle att bedöma,
huruvida vid planernas närmare granskning alla de nu undersökta markerna
vore lämpliga för afdikning, men styrelsen ansåge likväl med
ledning af de uppgjorda beräkningarne, att under sistnämnda två år ett
belopp af tillsammans omkring 215,000 kronor borde kunna komma till
användning för afdikningars utförande, för nödig tillsyn dervid samt för
fortsatta undersöknings- och planläggningsarbeten. Då 1899 års anslag
för ifrågavarande ändamål utgjorde 65,000 kronor, skulle således för år
1900 erfordras ett anslag för samma ändamål af omkring 150,000 kronor.
Möjligheten att för skäligt pris få arbetena upplåtna på beting
berodde emellertid hufvudsakligen på tillgången å arbetskrafter inom
orterna, hvilken tillgång i allmänhet och synnerligen under nuvarande
förhållanden icke kunde sägas vara god. Det vore derföre önskligt, att
styrelsen kunde få på dessa två år efter sig teende omständigheter
fördela arbetenas utförande utan att vara bunden af de särskilda anslagsbeloppen
för samma år, så att, om så erfordrades, någon del af anslaget
för år 1900 finge användas redan under år 1899.
Under åberopande af de skäl, domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 17 november 1896 anfört rörande önskvärdheten af afdikningar å
kronans skogar i nu ifrågavarande båda län och hvilka skäl vidare utvecklats
af chefen för finansdepartementet, då han den 14 januari 1897
inför Eders Kongl. Maj:t anmälde styrelsens berörda skrifvelse, hemställer
jag, i anledning af hvad domänstyrelsen nu anfört, att Eders
Kongl. Maj:t, täcktes föreslå Riksdagen att för bestridande af kostnaden
för afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län
på extra stat för år 1900 anvisa ett anslag af 150,000 kronor.
Derest detta anslag af Riksdagen beviljas, torde Eders Kongl.
Maj:t vara i tillfälle att, på sätt domänstyrelsen ifrågasatt, redan under
innevarande år förskjuta ett belopp, motsvarande en del af anslaget.
Reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län.
För innevarande år har Riksdagen till detta ändamål anvisat ett
extra anslag^af 100,000 kronor äfvensom medgifvit, att de afgifter, som
lades å flottningen, finge disponeras för enahanda ändamål.
I underdånig skrifvelse den 25 oktober 1898 har domäustyrelsen
i betraktande af den påtagligt fördelaktiga inverkan, som de för reglering
Sjunde hnfvndtiteln. 183
af flottleder redan vidtagna åtgärder utöfvat på virkesafsättningen från
kronans skogar, hemstält, att enahanda belopp, som för innevarande år
beviljats, måtte, för att dessa åtgärder skulle kunna såsom hittills fortgå,
få jemväl för år 1900 disponeras.
Åberopande hvad domänstyrelsen sålunda hemstält, tillstyrker jag,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för bestridande af kostnaderna för reglering af flottleder i
Norrbottens och Kopparbergs län anvisa ett extra anslag för år 1900
å 100,000 kronor äfvensom medgifva, att de afgifter, som läggas å
flottningen, må för enahanda ändamål disponeras.
Skogsodlingens befrämjande.
Sedan Riksdagen för hvart och ett af åren 1889—1896 till skogsodlingens
befrämjande anvisat ett extra anslag af 25,000 kronor, hafva
i de tre senast faststälda statsregleringarna för samma ändamål likaledes
å extra stat uppförts anslag å 50,000 kronor.
Då chefen för finansdepartementet den 14 januari 1898 inför Eders
Kongl. Maj:t anmälde de under sjunde hufvudtiteln hörande anslagsbehof,
erinrade han beträffande förevarande anslag, bland annat, att, sedan
domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 21 december 1895 väckt
fråga om anslagets höjning till 100,000 kronor äfvensom om ändring
i vissa afseenden i de förut stadgade vilkoren för erhållande af bidrag
från samma anslag, domänstyrelsens berörda framställning, hvilken i
åtskilliga afseenden egde nära sammanhang med vissa af styrelsen i
underdånig skrifvelse den 18 februari 1895 angående åtgärder till den
enskilda skogshushållningens befrämjande föreslagna bestämmelser, jemte
sistnämnda skrifvelse tillika med i anledning deraf afgifna utlåtanden
och yttranden öfverlemnats till den af Eders Kongl. Maj:t den 16
oktober 1896 tillsatta komité för utredande af frågan, hvilka åtgärder
lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande våi-d af
de enskilda skogarna. Enär departementschefen ansåg frågan om förevarande
anslags förhöjning utöfver det senast faststälda beloppet af
50,000 kronor böra afgöras i sammanhang med den slutliga pröfningen
af de frågor, som till omförmälda komité öfverlemnats, men sagda komité
då ännu icke afslutat sina arbeten, fann han sig sakna anledning att
för år 1899 ifrågasätta någon ändring i anslagets belopp, likasom han
ej heller fann sig ega skäl föreslå ändring i de af Riksdagen senast
fastställa vilkor för anslagets utgående.
[24.]
Skogs
odlingens
befrämjande.
184 Sjunde hiifvndtiteln.
Äfven jag anser frågan om skogsodlingsanslagets höjning utöfver
dess nuvarande belopp och om ändring i vilkoren för erhållande af
bidrag derifrån böra förekomma till definitiv pröfning först i sammanhang
med berörda, till nyssnämnda komités handläggning öfverlemnade
frågor; och som sagda komité ännu icke fullgjort sitt uppdrag och omförmälda
frågor sålunda ännu afbida sin lösning, hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för skogsodlingens befrämjande för år 1900 bevilja ett extra
anslag af 50,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande af skogsfrö
och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadfritt biträde
vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till
något län utgå med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej
heller till högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,
äfvensom att efter årets utgång redogörelse öfver anvisade statsbidrags
användning af vederbörande afgifves till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet.
Brandförsäkring af nya operabyggnaden i Stockholm.
[25.] Sedan Eders Kongl. Maj:t funnit det böra komma under öfver
ring^nya
väganc*e, huruvida icke den nya operabyggnaden i Stockholm borde
operabygg- brandförsäkra, har ej mindre genom öfverintendentsembetets försorg
»“ftV fran Eders Kongl. Mai:ts och kronans kontrollant öfver arbetena med
Stockholm. « t . ° y . .
upprörandet ai nämnda byggnad, arkitekten L. Peterson införskaffats
uppgift å kostnaderna för byggnadens uppförande och inredande, fördelade
på särskilda grupper af arbeten, än äfven från brandförsäkringsbolagens
tarifförenings delegation i Stockholm inhemtats upplysning
angående beloppet af den årspremie, byggnadens brandförsäkring ansåges
böra betinga, hvarjemte öfverintendentsembetet afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande i frågan.
Enligt de af arkitekten Peterson lemnade uppgifter hafva byggnadskostnaderna
uppgått:
för sjelfva teaterbyggnaden till................................. kronor 4,117,100: —
„ konstnärlig dekorering af nämnda byggnad till „ 93,900: —
„ terrassbyggnaden till.............................................. „ 641,700: —
„ konstnärlig dekorering af terrassbyggnaden till „ 21,100: —
summa kronor 4,873,800:^—
Sjunde hufvudtiteln. 185
Under förutsättning att byggnadens alla delar komme att till
fulla värdet brandförsäkras, bar förenämnda tarifförening faststält försäkringspremien
för byggnaden till 4 för 1,000, dervid föreningen dock
förklarat, att, enär vid denna premiesättning icke funnits att tillgå någon
tillförlitlig utredning om förhållandet mellan, å ena sidan, värdet af
operabyggnadens för brandskada mindre utsatta delar och, å andra sidan,
värdet af hvad som kunde i väsentligare mån taga skada genom eld,
det möjligen kunde befinnas nödigt att, när sådan utredning förelåge,
i den ena eller andra riktningen jemka på den uppgifna premiesatsen,
hvilken derföre borde betraktas såsom provisorisk och gällande blott
första försäkringsåret.
Med erinran att en å den gamla operabyggnaden för all framtid
af Stockholms stads brandförsäkringskontor meddelad brandförsäkring
å 295,675 kronor blifvit genom teaterbyggnadskonsortiets försorg å
den nya terrassbyggnaden Överflyttad och att, sedan af denna brandförsäkringssumma
ett belopp af 316 kronor 79 öre blifvit under år
1895 till nämnda konsortium utbetald, terrassbyggnaden för närvarande
således vore för all framtid brandförsäkrad för ett belopp af 295,358
kronor 21 öre, har öfverintendentsembetet anfört, att, om än vid den
nya operabyggnadens uppförande de mest omfattande åtgärder vidtagits
för att åt densamma förläna den största möjliga brandsäkerhet, en
byggnad af förevarande slag dock alltid vore särskildt hotad af eldfara.
Det lede, enligt embetets förmenande, svårligen något tvifvel, att i
händelse af eldsolycka elden, äfven om den kunde genom träffade anordningar
begränsas till endast en del af byggnaden, likväl, derest den
vunne någon utbredning, skulle, liksom ock de för släckningen nödiga
vattenmassorna, tillfoga byggnaden med dess synnerligen dyrbara och
i vissa fall mycket ömtåliga inredning så betydande skador, att det
torde visa sig, att deras afhjelpande blefve för statsverket, som ju
vore egare till fastigheten och som det förty syntes tillkomma att
efter eldsvåda iståndsätta det skadade huset, vida kostsammare än att
hafva erlagt den bestämda brandförsäkringspremien. Enär det derjemte
måste anses vara af stor vigt, att erforderliga medel till uppkomna
brandskadors botande omedelbart efter olyckstillfället vore att tillgå,
funne öfverintendentsembetet för sin del antagliga skäl föreligga för
den ifrågastälda brandförsäkringen. På grund af hvad sålunda anförts
och då andra medel för ändamålet icke funnes tillgängliga, ansåge
embetet sig böra tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos innevarande
års Riksdag äska nödigt anslag till betäckande af kostnaden
för den för en sådan försäkring fordrade årspremie.
Bih. till Eiksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
24
186 Sjunde hufyudtiteln.
Det är visserligen sant, att statsverket är i allmänhet sin egen
assuradör, men med afseende å dels operabyggnadens höga värde, dels
ock derå att operabyggnaden är statens enda byggnad för operaverksamhet
och utsatt för relativt taget större fara för eldsvåda än
statens byggnader i allmänhet, synes det mig vara af tillbörlig klokhet
och omtanke betingadt, att denna byggnad varder till sitt fulla värde
brandförsäkrad. Om från byggnadens beräknade värde, 4,873,800 kronor,
dragée det belopp af 295,358 kronor 21 öre, hvartill terrassbyggnaden
för närvarande är för all framtid brandförsäkrad, uppgår operabyggnadens
återstående oförsäkrade värde till 4,578,441 kronor 79 öre,
hvilken summa alltså utgör det belopp, hvartill byggnaden nu bör
brand försäkras. Efter den af brandförsäkringsbolagens tarifförening
faststälda beräkningsgrund för årspremien uppgår beloppet af försäkringspremien
för första försäkringsåret till 18,313 kronor 77 öre.
Med åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till bestridande af kostnaden för gäldande af årspremie för
brandförsäkring af den nya operabyggnaden i Stockholm bevilja ett
extra anslag för år 1900 af 18,314 kronor.
Summan af de af mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år
1900 utgör 2,054,610 kronor mot 901,150 kronor i riksstaten för år 1899.
I hvad herr statsministern hemstält och föreslagit
beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln
instämde statsrådets öfriga ledamöter; och behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla^hvad sålunda
blifvit tillstyrkt.
Ex protocollo:
FredrilcRZethelius.
cåt
STOCKHOLM ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.
Åttonde hufvudtiteln.
» i: '' * * : • '' l‘ * •r .
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1899.
Närvarande:
. ■ ;vh».! .• ■■■ : •■>(•(! V. . ''.i .. , irrig
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Akerhielm,
WlKBLAD,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claeson,
Dyrssen.
Departementschefen, statsrådet Claeson, föredrog följande ärenden rörande
regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma
hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof, hvarvid departementschefen
yttrade beträffande
Bill. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sand. 1 Afd.
1
2
Åttonde hufvudtiteln.
Ordinarie anslag.
Kleresistaten.
[l.] Sedan af domkapitlet i Hernösand gjorts underdåniga framställningar
Prosietunnor om delning af Ångermanlands vestra kontrakt samt af Medelpads kontrakt,
^LdivaiiToc})^^a tillhörande Hernösands stift — i anledning af Indika framställningar
noims för- Eders Kongl. Maj:t sedermera genom särskilda nådiga bref den 9 septemsamimgar.
}Jer ] 898 förordnat, att ofvannämnda båda kontrakt skulle den 1 maj
1899 delas, det förra i två nya kontrakt, nemligen Ångermanlands vestra
kontrakt, omfattande 7 församlingar, och Ångermanlands sydvestra kontrakt,
bestående af 11 församlingar, och det senare, Medelpads kontrakt,
likaledes i två kontrakt, Medelpads östra kontrakt med 11 församlingar
och Medelpads vestra kontrakt, omfattande 8 församlingar — samt statskontorets
yttranden i berörda frågor af Eders Kongl. Maj:t infordrats, så
anförde statskontoret beträffande ersättningen åt kontraktsprostarne i de
nya kontrakten, att enligt kongl. resolutionen och förklaringen uppå presterskapets
allmänna besvär den 10 mars 1719 kontraktsprostarne egde
att såsom ersättning för deras besvär med resor, korrespondens och hvarjehanda
embetet vidhängande sysslor åtnjuta,, eu tunna spanmål af hvarje
tillydande församlings kyrkoherberge, att, då Ångermanlands odelade vestra
kontrakt innefattade 18 församlingar, kontraktsprosten derstädes således
borde ega uppbära lösen för 18 tunnor fcronotiondespanmäl, men att han
emellertid åtnjöte eu lösen, som, för år 189(i med tillägg af forsellön belöpande
sig till 236 kronor 16 öre, motsvarade prostetunnor för endast
17 församlingar eller för en församling mindre än kontraktet omfattade,
samt att Medelpads odelade kontrakt omfattade 19 församlingar och att
alltså kontraktsprosten derstädes enligt ofvanberörda bestämmelse skulle
ega att uppbära lösen för 19 tunnor kronotiondespanmål, men att han
likväl åtnjöte eu lösen, som för år 1896 med forsellön uppgått till 236
kronor 16 öre och som motsvarade prostetunnor för blott 17 församlingar;
och hemstälde statskontoret på grund häraf och under förutsättning att
de föreslagna delningsåtgärderna komine till stånd, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes i nådig proposition till Riksdagen göra framställning om uppförande
under anslaget till kleresistaten af dels 12 kronor 60 öre och dels
Åttonde hnfrudtiteln.
3
25 kronor 20 öre, hvilka belopp utgjorde värdena af respektive en oeh
två tunnor kronotiondespanmål af det sädesslag, hvari tionden inom Vesternorrlands
län utginge, eller korn, förvandlade till penningar på sätt i nådiga
förordningen den 23 juli 1869 föreskrefves, att. såsom ersättning för
prostetunnor för en församling inom det odelade Ångermanlands vestra
kontrakt och två församlingar af Medelpads kontrakt utgå till vederbörande
kontraktsprostar.
Kammarkollegium, hvars yttrande jemväl infordrats, har åberopat och
instämt uti hvad af statskontoret sålunda anförts och hemstälts; och sedan
jag, då upplysning saknades, från hvilka särskilda församlingar af ifrågavarande
båda odelade kontrakt prostetunna icke utgått, anmodat kollegium
att efter verkstäld utredning i sistberörda hänseende afgifva det yttrande,
hvartill samma utredning kunde gifva anledning, afgaf kollegium det sålunda
infordrade yttrandet, deruti kollegium, efter erinran derom, att
den s. k. prostetunnan i de gamla svenska provinserna ursprungligen utgått
såsom en afkortning å kronotionden ur hvarje sockens kyrkoherberge,
men numera jemlikt nådiga förordningen den 23 juli 1869 angående förändring
af grundräntor och kronotionde till statsverket indragits mot årlig
ersättning till vederbörande indelningshafvare, vidare anförde, hurusom
kronoräkenskaperna gåfve vid handen, att för Graninge församling af Ångermanlands
odelade vestra kontrakt, hvilken församling efter delningen af
sistnämnda kontrakt komme att tillhöra Ångermanlands sydvestra kontrakt,
samt för Sundsvalls och Holms församlingar, hvilka tillhöra den del af
Medelpads kontrakt, som efter dess delning skall utgöra Medelpads östra
kontrakt, prostetunnor hittills icke utgått.
I öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium och statskontoret
sålunda tillstyrkt, och då vederbörande kontraktsprostar måste anses lagligen
berättigade att för en hvar af ifrågakomna tre församlingar uppbära lösen
för en tunna kronotiondespanmål, hemställer jag i underdånighet, det Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bevilja dels såsom årlig ersättning
för prostetunna, tillkommande kontraktsprosten i det blifvande Ångermanlands
sydvestra kontrakt för Graninge församling, 12 kronor 60 öre, dels
ock såsom årlig ersättning till kontraktsprosten i det blifvande Medelpads
östra kontrakt för prostetunnor från Sundsvalls oeh Holms församlingar
25 kronor 20 öre eller tillhopa, i jemnadt krontal, 38 kronor.
4 Åttonde hnfrudtiteln.
[2.] Den 14 sistlidne oktober har Eders Kongl. Magt utfärdat nådig för
Ang.
ändringarOV(li\iT\Q om afskrifning af den från viss jord inom Skåne in. fl. proiriksstaten
vinser utgående kyrkotionde, deruti föreskrifvits,
af förordna- 1 *.o) att den i okane, Halland, Blekinge och Bohuslän samt af vissa
hemmän i Elfsborgs län utgående kyrkotionde skall, med det undantag,
från viss jorrfbvarom förmäles i 5:o) bär nedan, från och med år 1900 upphöra att
Jn°ft. proJTn-e.rläSgas af de tiondeskyldiga, och att från samma tid den atkortade kyrkoser
utgående tionden skall afföras ur räkenskaperna, nuvarande tjensteinnehafvares möjkyrkotionde.
ligen förefintliga rätt att uppbära dylik afkortad tionde dock oförkränkt;
2:o) att, derest delar af kyrkotionden äro anslagna till särskilda ändamål,
det skall, med de i nästföljande punkt .''ko) omförmälda undantag,
åligga kyrkan eller, om dess medel ej dertill lemna tillgång, församlingen
att hålla vederbörande skadeslösa för den förlust, som för dem kan uppstå
i följd af kyrkotionde^ upphörande, dock att denna skyldighet, der kyrkotionden
utgår för skolans eller kommunens ändamål, skall åligga i förra
fallet skoldistriktet och i senare fallet kommunen;
8:o) att från och med år 1900 årligen skall erläggas:
a) af statsmedel dels ersättning för kyrkotionden till Lunds universitet,
barnmorskeläraren i Lund, Lunds lasarett, Malmö asyl och fattiga
prestenkor i Halland samt prostetunnor, dels ersättning för följande från
och mer år 1900 icke vidare i nu gällande ordning utgående afgifter,
nemligen prostens omaks- och underskrifningspenningar, understöd till fattiga
prestenkor från kyrkor i Bohuslän och en del af Elfsborgs län, vaxljusmedlen,
studieskatten i Halland, konsistorii statslön, amanuensens och pedellens
lönetillökning, konsistorienotariens augment samt bidrag från landskyrkor
i Listers och Bräkne kontrakt till Karlshamns skolestats aflöning;
ersättningarna för prostens omaks- och underskrifningspenningar dock endast
till nuvarande tjensteinnehafvare, och för anslagen till fattiga prestenkor
tills vidare och intill dess annorlunda kan varda förordnadt;
b) från presterskapets löneregleringsfond godtgörelse för den åtskilliga
kyrkoherdar och komministrar enligt gällande löneregleringsresolutioner
anslagna kyrkotionde utan särskildt åliggande för kyrkans räkning, och
från biskopslöneregleringsfonden ersättning för den biskopen i Lund anslagna
kyrkotionde och biskopens studieskatt, dock i båda fallen endast
för den tid nuvarande löneregleringar gälla;
4:o) att den från statsverket samt biskopslöneregleringsfonden och
presterskapets löneregleringsfond utgående ersättning för vaxljusmedlen,
anslaget till Karlshamns skolestats aflöning samt biskopens studieskatt
skall utgå med det belopp, till hvilket dessa afgifter äro bestämda, men att
öfriga under punkt 3:o a) och b) omförmälda ersättningar skola beräknas
Åttonde hufVndtiteln.
5
för anslaget till barnmorskeläraren i Lund, studieskatten i Halland, konsistens
statslön, amanuensens och pedellens lönetillökning, konsistorienotariens
augment, prostens omaks- och underskrifningspenningar samt
understödet till fattiga prestenkor från kyrkor i Bohuslän och en del af
Elfsborgs län, efter det medelbelopp, hvartill desamma under de 10 åren
1888—1897 uppgått, samt för öfriga anslag efter medeltalet af medelmarkegångsprisen
för nämnda 10 år, med tillägg af forsellön, dock med
undantag för prostetunnan, för hvilken ersättning utgöres sålunda, att för
hvarje prostetunna, som hittills utgått, utbetalas värdet af en tunna spaninål
i det eller de sädesslag, hvaruti nämnda utskyld hittills varit bestämd,
löst efter det i nådiga förordningen den 23 juli 1869 angifna pris, nuvarande
prostar förbehållet att under deras tjenstetid uppbära ersättning
efter hittills gällande grunder;
5:o) att, i fråga om kyrkotionde, som åtföljer patronatsrättighet, förevarande
bestämmelser ej äro i vidare mån tillämpliga, än att, der sådan
tionde är kronan behållen eller enligt punkt 3:o) här ofvan ersättes af
statsmedel eller statsverket underlydande fonder, densamma skall i denna
del från och med år 1900 upphöra att af tiondegifvarne till patronus utgöras,
börande, om den andel af tionden, som af staten eftergifves eller
öfvertages, icke kan på annat sätt till beloppet bestämmas, minskningen i
den tiondeafgift, som af hemman eller lägenhet till patronus utgöres, beräknas
i förhållande till den minskning, som eger rum i hela beloppet af
församlingens tiondeafgift till patronus; samt
6:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpningen af föreskrifterna
angående kyrkotionde^ afskrifning kunna finnas erforderliga,
meddelas af Konungen.
I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts beslut har jag anmodat statskontoret
att inkomma med underdånigt förslag till de ändringar i 1900
års riksstat, som af berörda nådiga förordning påkallades; och har statskontoret
med anledning häraf uti afgifvet underdånigt utlåtande, beträffande
riksstatens åttonde hufvudtitel, till en början erinrat, att uti kainmarkollegii
och statskontorets underdåniga utlåtande den 8 februari 1897 i anledning
af väckt förslag om afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl.
provinser utgående kyrkotionde vore anfördt, att, enligt hvad af nådiga
brefvet den 20 mars 1858 inhemtades, rikets vid 1856—1858 års riksmöte
församlade ständer, enär då gällande riksstat upptoge bland indelt
spanmål jemväl sådan spannmål, som i Blekinge samt i Göteborgs och Bohus
län vore anslagen åt presterskapet och kyrkorna men för hvilken de skattskyldige
på grund af äldre nådiga resolutioner egde betala lösen efter
bestämda låga pris, funnit nödig rättelse böra härutinnan vidtagas samt
6 Åttonde hufvudtiteln.
derför låtit i riksstaten å indelta spanmålen afdraga åt kleresistaten anvisade
94 tunnor 16V2 kappar och åt kyrkorna anvisade 2,943 tunnor 20 kappar
och i stället ökat kontanta anslagen med beloppet af den lösen, som för
spanmålen erlades eller anslaget till kleresistaten med 204 kronor 75 öre
och anslaget till kyrkors underhåll med 6,500 kronor 50 öre samt tillika
föreskrifvit, att den stadgade lösen för ifrågavarande spanmål derefter skulle
upptagas och redovisas bland kronans behållna inkomster; att detta rikets
ständers beslut, hvad anginge kyrkotionde!! i Blekinge, trädt i verkställighet;
att hvad deremot anginge Göteborgs och Bohus län, sedan Eders Kong!
Maj:ts befallningshafvande i nämnda län under åren 1883 och 1884 föreskrifvit,
att den till kleresistaten och kyrkorna i länet af vissa skattskyldiga
utgående tiondespanmålslösen efter bestämdt pris skulle, till dess
annorlunda förordnades, debiteras, uppbäras och såsom kronan behållen
inkomst i kronoräkenskaperna redovisas, mot det att ersättning i stället
skulle utgå af statsmedel till tionden motsvarande belopp, att genom Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg till vederbörande utbetalas, åtskilliga
församlingar i särskilda till Eders Kongl. Maj:t ingifna skrifter
underdånigst anhållit, att, intilldess Eders Kongl. Maj:t funnit godt i nåder
besluta någon förändring med afseende å rättigheten till och uppbörden
af kyrkotionden i Bohuslän, förhållandet med densamma måtte förblifva
såsom det af ålder varit, så att kronans uppbördsman lika litet dädanefter
som dittills egde befatta sig med kyrkotiondens uppbärande, utan att
denna finge fortfarande af kyrkornas målsmän ombesörjas; och att, efter
det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i afvaktan på Eders Kongl.
Maj:ts nådiga beslut genom allmän kungörelse uppskjutit tillämpningen af
dess ofvanberörda föreskrift, kammarkollegium och statskontoret uti infordradt
underdånigt utlåtande den 13 december 1886 på anförda grunder
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t i nåder täcktes låta bero vid den af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidtagna åtgärd att tills vidare uppskjuta
verkställigheten af indragningen till statsverket utaf ifrågavarande kyrkotionde
i Bohuslän, samt att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta
nådig proposition derom, att den vid 1856—1858 års riksmöte beslutade
indragning till statsverket af kyrkotionden inom såväl nämnda län som
äfven Blekinge måtte få återgå, men att ännu icke någon åtgärd i oinförmälda
hänseenden af Eders Kongl. Maj:t vidtagits. Då emellertid — fortsätter
statskontoret — såsom äfven i det vid den till 1898 års Riksdag
aflåtna nådiga proposition angående afskrifning af kyrkotionden fogade
utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden förmäldes,
1856—1858 års riksdagsbeslut om indragning till statsverket af kyrkotionden
i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län måste anses hafva förfallit,
Åttonde hufvudtiteln.
7
sedan kyrkotionde^ afskrifning beslutits, så torde ofvan omförmälda under
anslagen till kleresistaten och kyrkors underhåll uppförda kontanta belopp,
respektive 204 kronor 75 öre och 6,500 kronor 50 öre, böra från riksstaten
uteslutas.
Hvad det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till
kleresistaten vidare angår, påkallas, på sätt statskontoret anfört, i följd af
de ersättningar, som enligt nådiga förordningen angående kyrkotiondens
afskrifning skola af statsmedel utgå för anslag af kyrkotionde, de förändringar,
att under detta anslag uppföras:
a) ersättning för prostetunnor och, enär derunder redan jemlikt 1889
års riksdagsbeslut upptagits ersättning till fattiga prestenkor för indragen
kronotionde,
b) ersättning för den till fattiga prestenkor i Halland anordnade kyrkotionde
äfvensom för de anslag, som till fattiga prestenkor utgå från kyrkor
i Bohuslän och en del af Elfsborgs län.
Af tabeller, fogade vid kammarkollegii och statskontorets ofvannämnda
underdåniga utlåtande den 8 februari 1897, inhemtas, att prostetunna utgöres
af 242 församlingar i Malmöhus län, af 144 i Kristianstads län, af
35 i Blekinge län, af 89 i Hallands län och af 73 i Göteborgs och Bohus
län, samt att densamma vanligen är bestämd i råg, någon gång i korn
eller i råg och korn. Enligt en vid statskontorets nu ifrågavarande utlåtande
fogad uträkning utgör den bestämda ersättningen, beräknad för
hvarje prostetunna, som hittills utgått, efter värdet af en tunna spanmål
i det eller de sädesslag, hvaruti denna utskyld hittills varit bestämd, enligt
det i nådiga förordningen den 23 juli 1869 angifna pris, tillhopa 8,592
kronor 44 öre; och beträffande den nuvarande prostar under deras tjenstetid
tillkommande skilnad emellan denna ersättning och ersättningen, beräknad
efter hittills gällande grunder, kommer, på sätt Eders Kongl. Maj:t
vid reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel beslutat,
framställning till Riksdagen att göras derom att detta skilnadsbelopp må
få utgå från allmänna indragningsstaten.
Anslaget af kyrkotionde till fattiga prestenkor i Halland utgör enligt
uppgift af statskontoret 89,5976 hektoliter råg, derå värdet efter medeltalet
af medelmarkegångsprisen för åren 1888—1897 med tillägg af forsellön
enligt samma uppgift belöper sig till 774 kronor 63 öre. Såsom understöd
till fattiga prestenkor i Bohuslän och den del af Elfsborgs län, som
tillhör Göteborgs stift, utgår af kyrkorna i dessa landsdelar årligen ett
anslag af 1 krona 50 öre med ett sammanlagdt belopp för Bohuslän af
103 kronor 50 öre samt för nämnda del af Elfsborgs län af 114 kronor
eller tillhopa 217 kronor 50 öre.
8 Åttonde hufvudtiteln.
Hvad härefter angår anslaget till domkapitlens expeditioner, så torde
dit fa hänföras ersättningarna för konsistorii statslön, amanuensens och
pedellens lönetillökning och konsistorienotariens augment, hvilka tiondeanslag,
enligt domkapitlens i Lund och Göteborg uppgifter och statskontorets
på dessa uppgifter grundade uträkning, i medeltal under de tio åren
1888—1897 uppgått till:
konsistorii statslön .......................................................................... kronor 345: 98
amanuensens och pedellens lönetillökning .............................. » 99: 27
konsistorienotariens augment ...................................................... » 69; 72
Under anslaget till universiteten torde få uppföras:
ersättning för de till Lunds universitets kassa ingående vaxljusmedlen
med det belopp, hvartill dessa medel äro bestämda ...... kronor 819: 80
och ersättning för den samma universitet anslagna
kyrkotionde, utgörande enligt statskontorets uträkning
efter medium af medelmarkegångsprisen för åren 1888
—1897 med forsellön ................................................................ » 31,773: 02
Anslaget till allmänna läroverken torde böra förhöjas med de belopp,
som erfordras till ersättande af:
den till Göteborgs högre latinläroverk ingående studieskatten i Halland,
hvilken utskyld enligt läroverkets räkenskaper för åren 1888 — 1896 och
af domkapitlet i Göteborg för år 1897 lemnad uppgift af statskontoret
beräknats hafva i medeltal för de tio åren 1888—1897 belöpt sig till
66 kronor 92 öre,
samt det från landskyrkor i Listers och Bräkne kontrakt till Karlshamns
skolestats aflöning utgående bidrag med det för detta bidrag bestämda
belopp 53 kronor 54 öre, deraf, enligt staten för Karlshamns lägre
läroverk, 20 kronor 20 öre uppbäras af rektor och 16 kronor 67 öre af
en hvar af läroverkets två kolleger.
Beträffande åttonde liufvudtitelns anslag till barnmor skamder visning en
och barnbördshusen, så torde under detta anslag böra uppföras ersättning
för det till barnmorskeläraren i Lund utgående anslag af kyrkotionde,
hvilket anslag enligt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till statskontoret
lemnad uppgift från nuvarande barnmorskeläraren och derpå
grundad uträkning i medeltal för åren 1888—1897 belöpt sig till 1,357
kronor 71 öre.
Under anslaget till lasaretts underhåll lärer böra i riksstaten uppföras
ersättning för till Lunds lasarett för dess utvidgning och för understöd
af ett kliniskt institut derstädes från åtskilliga församlingar i Malmöhus
län och en församling i Kristianstads län anslagen kyrkotionde, tillhopa
335,4410 hektoliter rag och 18,2044 hektoliter korn, en ersättning som,
Åttonde hufvndtiteln.
9
beräknad efter medeltalet af medelmarkegångsprisen för de tio åren 1888
—1897, med tillägg af forsellön belöper sig till 3,038 kronor 54 öre.
Hvad angår anslaget till hospitals underhåll har statskontoret anfört,
att, då jemlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876 förordnades, att hospitalens
fastigheter, frälseräntor och andra afgälder af fast egendom äfvensom
öfriga tillgångar skulle från och med år 1877 till statsverket indragas
samt uppbäras och redovisas på sätt som i afseende å statens inkomster
af enahanda slag i allmänhet vore eller blefve stadgadt, undantag
gjorts för den till Malmö dåvarande hospital, numera asyl, ingående kyrkotionde
från Lunds landsförsamling, enär, såsom af det vid den till 1876
års riksdag aflåtna nådiga proposition i ämnet fogade statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden inhemtades, den af Riksdagen väckta frågan om
reglering af all kyrkotionde ännu vore under utredning; att någon ersättning
till de särskilda hospitalen för de indragna inkomsterna ej beviljats
i annan mån, än att å riksstaten uppförts ett förslagsanslag till hospitals
underhåll; att alla till hospitalen och asylerna direkt ingående inkomster
af patientafgifter, underhållsbidrag, afkomst af trädgårdar och jordbruk
m. fl. inkomster, deribland den till Malmö asyl ingående kyrkotionden, redovisades
i räkenskaperna och rikshufvudboken såsom uppbördsmedel för
ofvannämnda förslagsanslag och i första rummet användes till de med
hospitalens och asylernas förvaltning förenade utgifter, hvilka endast i den
mån nämnda uppbördsmedel vore otillräckliga drabbade förslagsanslaget;
att afskrifning af ifrågavarande kyrkotionde, för hvilken till Malmö asyl
inflöte lösen efter medelmarkegångspris utan tillägg af forsellön med i
medeltal för åren 1888—1897 111 kronor 50 öre, alltså ej skulle hafva
annan verkan än att utgiften å förslagsanslaget komme att ökas med ett
den afskrifna tionden motsvarande belopp; samt att med afseende å anslagets
till hospitals underhåll egenskap af förslagsanslag skäl ej funnes att
förhöja detta högst betydliga anslag med ett mot den obetydliga kyrkotionden
ungefärligen svarande belopp.
Då emellertid uti nu ifrågavarande nådiga förordning den 14 oktober
1898 föreskrifves, att ersättning för den afskrifna kyrkotionden skall af
statsmedel utgå efter medeltalet af medelmarkegångsprisen för åren 1888
—1897 med tillägg af forsellön, men något ersättningsanslag med afseende
på den till Malmö asyl utgående kyrkotionde icke, med hänsyn till hvad
af statskontoret anförts, synes lämpligen kunna å riksstaten uppföras, så
torde dock erfordras Riksdagens särskilda medgifvande, för att ersättning
för den afskrifna kyrkotionden — hvilken ersättning, beräknad på föreskrifvet
sätt, enligt statskontorets uppgift utgör 115 kronor 91 öre — må
Malmö asyl beredas från förslagsanslaget till hospitals underhåll.
Bill. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
2
10 Åttonde liufvndtiteln.
Hvad slutligen angår »prostens omaks- och under skrifning spennin (jäv»,
så utvisa vid kammarkollegii och statskontorets ofvanberörda utlåtande den
8 februari 1897 fogade tabeller, att denna utskyld under ett år utgjorts
af 155 församlingar i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Hallands län
med ett sammanlagd t belopp af 38 kronor 43 öre. Då ersättning för denna
utskyld skall tillkomma endast nuvarande tjensteinnehafvare, har Eders
Kong! Maj:t, såsom jag ofvan anfört, beslutat föreslå Riksdagen att anvisa
denna ersättning att utgå från allmänna indragningsstaten.
Kyrkotionden, som i 1899 års riksstat upptages bland statsverkets inkomster
med ''250,000 kronor, är bland utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel upptagen vid följande riksstatsanslag under rubrik »indelning och
dermed jemförlig anvisning på förslag: friheter och kyrkotionde», nemligen:
1) anslaget till kleresistaten 13,438 kronor 42 öre, som, jemte prestutlagor
och till kleresistaten anordnade grundskattebelopp, tillhopa 2,445
kronor 12 öre, enligt 1894 års Riksdags beslut beräknats i riksstaten till i
jemnadt tal 16,000 kronor;
2) anslaget till universiteten 35,820 kronor;
3) anslaget till pedagogier och folkskolor 1,010 kronor;
4) anslaget till barnmorskeundervisningen och barnbördshusen 700 kronor;
5) anslaget till lasaretts underhåll 4,360 kronor; och
6) anslaget till kyrkors underhåll 189,619 kronor 20 öre, som, jemte
3,699 kronor 39 öre anordnad ränta af bergfrälsejord till Kristine kyrka
i Falun, af 1885 års Riksdag i riksstaten beräknats till i jemnadt tal
193,300 kronor.
Den nu beslutade afskrifningen omfattar visserligen icke den kyrkotionde,
som åtföljer patronatsrättighet annat än i vissa, särskilt angifnä fall,
men då emellertid äfven de obetydliga delar af kyrkotionden, som hittills
ingått till statsverket, enligt beslutet skola afskrifvas, saknar bibehållande
af någon del af kyrkotionden å riksstatens inkomst- och utgiftssidor all
betydelse för statsregleringen.
Vidkommande särskildt förenämnda, Kristine kyrka anordnade ränta,
har statskontoret meddelat, att kammarkollegium genom utslag den 20
november 1888 lörordnat, att denna ränta skulle från jordeboken uteslutas,
vid hvilket utslag, som, i hvad det afsåge den i det afskrifna beloppet ingående
räntan, 94 kronor 33 öre, för till bergfrälse då ännu icke inlöst
jord, understäldes Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, Eders Ivongl. Maj:t
enligt nådigt beslut den 16 augusti 1889 lät bero, dock att afskrifningsåtgärden
ej finge anses utgöra hinder för särskild pröfning i laga ordning,
huruvida Kristine församling vore berättigad att uppbära ränta för sistnämnda
jord eller samma ränta borde till kronan ingå. I följd häraf bär
Åttonde hnfvudtiteln.
ll
den, såsom till Kristine kyrka anordnad, i riksstaten upptagna räntan,
3,699 kronor 39 öre, sedan år 1889 ej alförts i räkenskaperna; och
torde densamma nu böra, på sätt statskontoret hemstält, från riksstaten
uteslutas.
Jag har ansett mig här i ett sammanhang höra påpeka samtliga de
förändringar i anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel, Indika synas
mig blifva en följd af föreskrifterna i nådiga förordningen den 14 oktober
1898 om afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser utgående
kyrkotionde; jag skall tillåta mig att återkomma till dem under
de särskilda anslagen.
Såvidt anslaget till Meresistaten angår, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att den under detta anslag i riksstaten upptagna
»anvisning i kontant» må ökas med
dels ersättning för prostetunnor ........................................... kr. 8,592: 44
dels ersättning till fattiga prestenkor i Halland............... » 774: 63
och dels ersättning för till fattiga prestenkor från kyrkor
i Bohuslän och en del af Elfsborgs län utgående anslag ..... » 217: 50
eller med tillhopa kr. 9,584: 57
o
A andra sidan bör till följd af stadgandena i nyssnämnda
nådiga förordning från anslaget afgå hvad af 1856 —1858 års
riksdag beviljats till ersättning för indragen kyrkotionde ..... » 204: 75
hvadan ökningen alltså skulle utgöra kr. 9,379: 82
eller, under iakttagande att 3 kronor 26 öre å anslaget äro odisponerade,
i jemnadt tal 9,377 kronor.
Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna 1 och 2 föreslagits,
skulle alltså den under kleresistaten uppförda anvisning i kontant,
nu 20,674 kronor, ökas med 9,415 kronor eller till 30,089 kronor.
Den del af det under samma anslag och rubriken »indelning och dermed
jemförlig anvisning på förslag: friheter och kyrkotionde» upptagna
belopp, som afser kyrkotionde, bör, såsom jag här ofvan framhållit, ur riksstaten
utgå, och alltså af förut omförinälda belopp, 16,000 kronor, i riksstaten
bibehållas endast hvad som utgör prestutlagor och till kleresistaten anordnade
grundskattebelopp 2,445 kronor 12 öre; och hemställer jag således,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att i riksstaten för år 1900
[8J
Höjning af
anslag.
_ t4-]
Okade arbetskrafter
vid
universitetsbiblioteket
i
Upsala m. m
12 Åttonde hufvudtiteln.
må upptagas under anslaget till kleresistaten och under rubrik »indelning
och dermed jemförlig anvisning på förslag: friheter», endast sistnämnda belopp,
jemnadt till 2,500 kronor.
Vid bifall till hvad i punkterna 1 och 2 föreslagits kommer summan
af de under anslaget till kleresistaten uppförda belopp, nu 373,761 kronor,
att utgöra 369,676 kronor.
Domkapitlens expeditioner.
Under hänvisning till hvad jag ofvan under punkten 2 anfört beträffande
de ändringar i riksstaten, som synas mig följa af föreskrifterna
i nådiga förordningen om afskrifning af kyrkotionde, och då jag anser
den under denna rubrik i 1899 års riksstat upptagna kontanta anvisning
27,659 kronor i följd af dessa föreskrifter böra ökas med ersättning för:
konsistorii statslön ....................................................................... kr: 345: 98
amanuensens och pedellens lönetillökning.............................. » 99: 27
konsistorienotariens augment............................................... » 69: 72
eller med i jemnadt tal tillhopa 515 kronor, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för godtgörande
af omförmälda ersättningsbelopp den under anslaget till domkapitlens
expeditioner förefintliga anvisning i kontant, nu 27,659 kronor,
måtte ökas med 515 kronor eller till 28,174 kronor; kommande vid bifall
härtill summan af de under anslaget till domkapitlens expeditioner uppförda
belopp, nu 33,500 kronor, att ökas till 34,015 kronor.
Universiteten.
Bland de anslagsfrågor, som uti underdånig skrifvelse den 8 oktober
-1898 väckts af kanslersembetet för universitetet i Upsala, intager framställningen
om medel till att öka arbetskrafterna vid universitetsbiblioteket
ett betydelsefullt rum. Denna framställning grundar sig på den utredning
i ämnet, som af bibliotekarien vid nämnda bibliotek förebragts; och då
jag nu vill underställa denna anslagsfråga Eders Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning, bör jag ej underlåta att redogöra för hvad bemälde bibliotekarie
härutinnan anfört.
Bibliotekarien inleder sin utredning med det uttalande, att bristen
på tillräckliga arbetskrafter för universitetsbibliotekets rätta vård och
ändamålsenliga skötsel sedan lång tid tillbaka gjort sig känbar, men att
man dock i det längsta uppskjutit frågan om bristens afhjelpande, dels
Åttonde hofvudtiteln.
13
derför att biblioteket hade andra kraf att framställa, hvilka syntes böra i
första band tillgodoses, dels derför att detsamma befunne sig i ett slags
öfvergångsstadium från ett gammalt tillstånd, som i lång tid ej undergått
någon synnerlig förändring, till ett nytt, kännetecknande de stora och
lifskraftiga moderna biblioteken. Man hade velat afvakta ett stadgadt
resultat af denna starka utveckling, innan man gått att definitivt yttra sig
om den nya organisation af tjenstemannapersonalen, som af utvecklingen
med nödvändighet betingades. Då emellertid den under åren 1888—1892
genomförda omgestaltningen af bibliotekslokalerna nu vore sex år gammal,
då vidare den af 1895 års Riksdag beviljade förhöjningen i bokanslaget
fått verka i två år och det inre arbetets nya utveckling numera hunnit
taga en fast gestalt, syntes tiden vara inne att till afgörande upptaga
frågan om tjenstepersonalens ökande, så att den blefve i stånd att fylla
de talrika, vigtiga funktioner, som densamma numera hade att utföra.
Personalen hade, fortsätter bibliotekarien, knappast någonsin varit så
talrik, att den motsvarat bibliotekets verkliga behof, och dess lägre tjensteman
hade fått nöja sig med ett torftigt brödstycke. Till en början —
under 1600-talets förra hälft — var bibliotekarien dess ende tjensteman.
Staten af år 1655 upptog en amanuens, som snart fick titeln af vice
bibliotekarie; och härtill lade staten af år 1699 ännu en amanuens, så att
från 1700-talets ingång institutionen egde tre tjensteman, alla aflönade på
universitetets stat, två af dem dock försedda med ganska svag lön. Härtill
kom från år 1788 genom prof. J. H. Lidéns donation den s. k. Lidénska
— nu tredje — amanuensen, likaledes svagt aflönad. Nämnda förhållanden
bestodo i nära sjuttio år, tills 1853—54 års riksdag, på enskild motion,
inrättade en andra amanuensplats med 450 kronor i årlig lön. Lönernas
otillräcklighet i allmänhet var dock så i ögonen fallande, att, då regeringen
vid riksmötet åren 1856—1858 föreslog höjande af bibliotekariens och vice
bibliotekariens löner till 4,000 och 2,000 kronor, Rikets Ständer ej inskränkte
sig till att bifalla detta förslag, utan till och med förhöjde dessa
löner till 4,500 och 3,000 kronor, hvarjemte, sedan enskild motionär, i anledning
af löneregleringen för kong! biblioteket i Stockholm, påpekat, att
för vaktmästare derstädes vore föreslagna samma förmåner som de, med
hvilka de vetenskapligt bildade amanuenserna i Upsala fått åtnöja sig,
Rikets Ständer höjde de tre amanuenslönerna från 600, 450 och 225 kronor
till 1,500, 1,200 och 800 kronor. Dessa belopp höjdes ytterligare vid
1875 års riksdag till 2,500, 2,000 och 1,500 kronor, hvarjemte samtidigt
bibliotekariens och vice bibliotekariens löneförmåner stegrades till 6,000
och 4,000 kronor.
Sedan år 1854 hade biblioteksinstitutionen alltså förfogat öfver fem
14
Åttonde hufvudtiteln.
ordinarie tjensteman, hänvisad i öfrigt till de oaflönade extra ordinarie
amanuenser, som af intresse för uppgiften eller i förhoppning om framtida
befordran kunde vara villige att tjenstgöra utan ersättning. Då emellertid
den nödiga rekryteringen af extra ordinarie amanuenser på dylik grundval
visade sig allt osäkrare, i den män institutionens utveckling stälde på dem
allt drygare kraf, hade bibliotekarien af omständigheternas tvång funnit sig
nödgad att, utan afvaktan på tidpunkten för en genomgående reglering,
hemställa om ett årligt anslag af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie
amanuenser, hvilket ock af 1882 års Riksdag på extra stat beviljades.
Betydande hade visserligen icke den ersättning varit, som härför kunde
beredas, såsom man kunde finna deraf, att arfvoden vanligen utgått till
fyra extra ordinarie amanuenser med 950, 700, 500 och 350 kronor, men
den värsta svårigheten hade dock för ögonblicket afhjelpts.
Såsom af det anförda framginge, hade de ordinarie tjenstemännens
antal förblifvit lika stort sedan 44 år, och detsamma kunde i det hela sägas
om de extra ordinaries, ehuru fluktuationerna bland dem stundom ej varit
obetydliga. Om nu ock antalet tjensteman år 1854 kunnat anses motsvara
bibliotekets behof, så borde det dock vara klart, att efter en snart
femtioårig utveckling detta ej längre kunde vara fallet. Och det kunde i
sjelfva verket så mycket mindre förhålla sig så, som institutionen, särskilt
på sista tiden, haft att glädja sig åt en utveckling i dess uppgifter och
arbete, som för femtio år sedan sannolikt ej kunnat anses möjlig. Trettio
år vore snart förflutna, sedan bibliotekarien trädde in i bibliotekets tjenst,
och till och med mellan nu och då rådde en sådan olikhet, att biblioteket
i sitt nuvarande skick och med sin sjudande verksamhet kunde sägas vara
nästan till oigenkänlighet förändradt.
För att visa, huru stora anspråk nu måste ställas på tjenstemännens
krafter, jemfördt med hvad som egde rum på 1850-talet, och huru oafvisligt
behofvet af en förstärkning i arbetskraft vore, lemnar bibliotekarien
en redogörelse för nyss omförmälda utvecklings art och omfattning, hvilken
redogörelse jag anhåller att få ordagrant återgifva.
»Om jag först tager i betraktande», yttrar bibliotekarien, »bibliotekets
användning i och för de akademiska studierna, så befinnes, att utlåningen
utom biblioteket stigit från något öfver 1,500 volymer år 1854 till 12,072
år 1897, således under perioden åttadubblats. Härtill kommer dock en art
af utlåning, som 1854 spelade så godt som ingen roll, nemligen utlåningen
till universitetets vetenskapliga institutioner af de vigtigaste tidskrifterna
allt efter deras ankomst, hvarigenom ofvanstående utlåningssiffra ökas med
ytterligare 4,000, och utlåningen befinnes vara tiodubblad. Detta är ju
redan i och för sig en ovanligt stark stegring, men dess betydelse ökas
Åttonde linfvudtiteln.
15
ytterligare på grund af de intensivare kraf som i våra dagar ställas på
institutionens arbetsförmåga genom studiernas allt vetenskapligare tendens,
kritiska art och fordran på möjligast fullständiga literaturkällor. Ty dessa
föranleda från de lånesökandes sida ofta förfrågningar af så speciel natur,
att de endast kunna besvaras genom särskilda, stundom rätt besvärliga
efterforskningar å tjenstemännens sida. Men det är ej blott denna omständighet,
som förorsakar, att utlåningen kräfver en ojemförligt större tid,
än sjelfva utlåningssiffran kan synas antyda; här måste äfven tagas i betraktande
samlingarnes storlek, rikedom på gammal literatur, vetenskapliga
uppställning och slutligen lokalens gestaltning, hvilken, genom att utsprida
den redan i och för sig väldiga samlingen öfver en större vidd, än som
med ett mera praktiskt byggnads- och inredningssätt varit nödigt, tager
ökad tid i anspråk för böckers framtagande och uppsättande.»
»Ett säkert bevis på utlåningens stegring gifver en jemförelse mellan
tjenstemännens arbetstid nu och fordom. Då kunde åtskilliga af de ordinarie
tjenstemännen ej så sällan underlåta att tjenstgöra mer, än under
den reglementerade utlåningstiden (kl. 11 — l); de extra ordinarie skulle
enligt reglementet tjenstgöra en timme om dagen och dessutom turvis deltaga
i utlåningen. Nu tjenstgöra alla, ordinarie och extra ordinarie, utan
att vara af reglementet dertill förbundna, reguliert hvarje arbetsdag från
kl. 10 till 2. Och för åtskilliga af dem är dock detta blott en del af den
tid, som de i bibliotekets tjenst använda; ja äfven hvilodagen har ofta
måst tagas i anspråk, för att medhinna det växande arbetet. Härtill kommer,
att under mellanterminerna, då tjenstemännen fordom ofta togo ut
sin reglementariska rätt att endast tjenstgöra två dagar i veckan, deltaga
nu alla, som äro i tjenst, i arbetet hvarje dag såsom under terminen. I
sammanhang härmed kan nämnas, att, utöfver den vanliga arbetstiden,
institutionen alltid har, för forskare och särskild! för dem som från annan
ort hitrest och hvilkas tid derför anses mera dyrbar, hållits tillgänglig när
som helst och i hur stor utsträckning som helst. Och detta dryga arbete,
som nu hvilar på tjenstemännen, affordra^ dock personer, af hvilka flertalet
är svagt aflönadt, ja några åtnjuta så små arfvoden, att detta för
dem kan blott till en mindre del räcka till att bestrida deras lefnadskostnader,
hvilket utan vidare torde vara klart deraf, att tre af dem åtnjuta
lägre arfvoden än vaktmästarne vid kongl. biblioteket i Stockholm.»
»Studier på stället kunde i de gamla lokalerna föga förekomma, då
någon läsesal ej fans och utrymmet i arbetslokalerna var ytterst ringa.
För fyra till fem personer kunde möjligen plats beredas, och då med
verklig olägenhet för tjenstemännens eget arbete; också var antalet af dem,
som häraf begagnade sig, i medeltal långt derunder. Men när efter om
-
16 Åttonde hufvudtiteln.
byggnaden en ny läsesal öppnades, blef förhållandet ett helt annat. För
hvart år har den allt starkare tagits i användning, och 1897 besöktes den
af 6,495 personer, som begagnade 53,309 böcker hvaraf 5,426 handskrifter.
Det arbete, som härigenom lägges på institutionens skuldror, är sålunda till
största delen något okändt för förhållandena år 1854.»
»Inlåning från annat håll var ock då något som sällan förekom. Nu
förgår knappt någon dag, att ej handskrifter och böcker anlända, som för
forskares räkning härstädes hafva genom institutionen reqvirerats från såväl
inhemska som utländska bibliotek och arkiv, hvilket innebär ej blott vidgad
korrespondens, utan ökad bokföring och nytt ansvar. Detsamma gäller
om utlåning härifrån till främmande ort, i synnerhet sedan på detta sätt
den rika handskriftsamlingen blifvit för forskaren lättare tillgänglig.»
»Af ej mindre vigt för ett rätt bedömande af arbetets ökning är att
känna, huru boksamlingens årliga tillväxt stegrats. Med denna tillväxt följer
nemligen en motsvarande stegring i andra uppgifter, såsom boktitlarnes
införande i olika kataloger, böckernas bindning, signering och uppställning.
På den svenska afdelningen har säkerligen det s. k. årstrycket eller de
svenska boktryckeriernas årliga lagstadgade leverans af deras tryckalster
till sitt yttre omfång i det närmaste fördubblats på femtio år, men arbetet
med dess mottagande och revidering, katalogiserande, signerande och uppställande
har växt i vida starkare grad, dels genom den större noggrannheten
i dess behandling, dels genom den ofantliga stegringen af det s. k.
småtrycket, som inlägges i kapslar och som, för sin rangering och ordningens
vidmakthållande, kräfver ett vida större och besvärligare arbete,
än den utanför stående ens kan ana. Ej ringa är det besvär, som i våra
dagar förorsakats af bemödandet att vaka öfver arkivtryckets fullständighet,
något hvarom man i flydda tider föga bekymrade sig. Småtryekets
massor hafva ej heller på sista tiden stått att öfverväldiga, om icke en
intresserad person frivilligt och utan ersättning gifvit biblioteket hela sin
arbetsdag, för att här komma det till hjelp.»
»Utländska bokafdelningen visar en långt starkare stegring. Inköpet är
dubbelt större nu för tiden — anslaget. till bokinköp" var 1854 10,200
kronor men är nu från och med 1896 24,000 kronor. Och dock är tillväxten
i hvad som årligen köpes vida underlägsen den tillväxt, som det
årliga förvärfvet genom gåfva och byte har att uppvisa. Gåfvor i mängd
har visserligen det högt ansedda biblioteket i alla tider fått mottaga, ehuru
i senare tid starkare än förr. Men förvärfvet genom anknutna bytesförbindelser
existerade oj 1854. Dylika inleddes först i början af 1860-talet
med ett fyrtiotal utländska universitet och undergingo ej någon förändring
under loppet af tjugu år. Från och med år 1883 utsträcktes de undan
Åttonde hufvudtiteln. 17
för undan, i synnerhet sedan fribrefsrätt år 1885 beviljats institutionen.
I närvarande stund uppgår deras antal till 826 stycken, utspridda öfver
alla verldsdelar. Det torde ej behöfva närmare utvecklas, hvilken hittills
okänd arbetsqvantitet detta byte representerar. Starkast framträder detta
på korrespondensens område, som hufvudsakligen härigenom har utvecklat
sig i mycket hög grad. På 1850-talet var korrespondensen säkerligen
ytterst obetydlig, naturligt nog då fribrefsrätt saknades. Men år 1897 afsände
institutionen 2,276 bref och 2,303 paket och korsbandsför''Sändelser,
hvarförutom 500 på annan väg till utlandet befordrades. Och det är till
stor del detta byte man har att tacka för, att accessionen å utländska afdelningen
har från 1,800 bokband år 1878 (vi sakna uppgift för äldre
tider) stigit till 4,600 år 1896, och ändock äro häri ej inberäknade 3,842
utländska afhandlingar, som under året ingått.»
»Ingenting torde bättre klargöra, huru starkt årstillväxten stegrats, än
det förhållandet, att samlingen af bundna böcker mer än fördubblats sedan
1854 och att samlingen af småtryek, som inläggas i kapslar, sannolikt
tjugudubblats.»
»Det stegrade arbete, som en ökning i årstillväxten medför, framträder
först och starkast vid katalogiseringsarbetet. Redan i sig sjelft är detta
arbete, sådant den moderna bildiotekstekniken gestaltar det, vida besvärligare
än förr, och man kan nästan säga, att för samma antal böcker representerar
det nu dubbelt så mycket besvär som för fyrtio år sedan. Men härtill
kommer, att antalet af böcker och småtryek, som å utländska afdelningen
katalogiseras, säkerligen nu är minst tre gånger så stort som det,
hvilket förekom då för tiden. Å den svenska afdelningen har detta arbete
sannolikt fördubblats. Vidare katalogiseras nu alla de ingående disputationerna,
hvilket betyder årligen fyra tusen nya boktitlar. Slutligen kommer
härtill nu för tiden på detta område ett arbete, som då ej förekom,
nemligen inarbetandet i den alfabetiska katalogen af bibliotekets bestånd
före 1796. Denna katalogisering utgör ett betydligt tillägg i det årliga
arbetet och kräfver ännu många år för sitt slutförande, så länge arbetskrafterna
ej blifva större, än de nu äro. Det torde ej vara någon öfverdrift
att säga, att katalogiseringsarbetet nu årligen tager fyra gånger så
mycken tid i anspråk som för fyrtio år tillbaka. En blick på katalogernas
växt och omfång bekräftar detta antagande. Ensamt den alfabetiska författarekatalogen
har under blott de sista femton åren 1883 —1897 växt
lika mycket som under de föregående 83 åren från århundradets början.
Och härtill kommer den nya alfabetiska anonymkatalogen, kataloger öfver
acta och tidskrifter m. fl. dylika, räknande öfver 20,000 qvartblad, samt
lappkatalogen öfver utländska dissertationer, räknande mellan 30 och 40,000
Bill. till Riksd. Prut. 1899. 1 Sami. 1 Ajd. 3
18 Åttonde hnfvudtiteln.
boktitlar, alla frukter af den senaste tidens arbete. Om jag till sist erinrar,
att årstillväxten för de senaste åren i medeltal utgjort 200 meter i hylllängd,
torde man kunna redan deraf sluta, att katalogarbetet måste vara
i hög grad betungande.»
»Att arbetet med böckernas förberedande till bindning måst ökas i
proportion af böckernas årliga tillväxt följer af sig sjelf!. Men det fordrar
ock mera tid än fordom genom den omsorg, som derå nedlägges, och de
svårigheter, som literaturspråkens tillväxt i antal förorsakar.»
»Om bytesförbindelsernas stegring på senaste tid har jag ofvan ordat.
Deras vård tager nu en tjenstemans hela tid i anspråk (och en stor del
af vaktmästarnes, för inslående af de 2,800 paket och korsband som härifrån
afsändas). Detta arbetskraf var 1854 alldeles okändt.»
»Den vetenskapliga uppställning af samlingarne, som under de sista
15 åren genomförts, fordrar ock större arbete af tjenstemännen än förr
både vid böckernas signering och uppställning, hvarjemte i följd af lokalernas
bristande utrymme det ofta för till tidsödande utbrytningar och förflyttningar.
Samlingarnes tillväxt tränger naturligen också emellanåt till
systemets expansion genom nya uppdelningar. För att gifva ett begrepp
om hvad denna vetenskapliga uppställning innebär och hvilka anspråk den
kan i sin tillämpning ställa på institutionen, vill jag nämna, att antalet
primärgrupper, i hvilka det sönderfaller, uppgår till öfver 3,600 stycken.»
»Den dyrbara kart- och planschafdelningen, som kraft ej ringa tid för
sitt ordnande, fordrar ett särskildt arbete för ordningens vidmakthållande
i följd af dessa literaturalsters egendomliga form och art. I jemförelse
med fordom växer kartafdelningen starkt genom bytesförbindelserna, och
dess rationella katalogisering, som regulier! fortsättes, är så godt som en
nyhet.»
»Handskriftsafdelningen, på hvilken min företrädare nedlade ett oöfverträffadt
arbete, som sedan med kraft fortsatts, kräfver ej för det årliga
fortsättandet af inventarierna så synnerligt stort arbete. Men åtskilliga
specialkataloger skulle här ännu behöfvas och en réalindex saknas alldeles.
Till utarbetande af dylika förslå dock ej nu disponibla krafter.»
»Vid institutionen förekomma ock nu funktioner, icke eller föga kända
i forna tider. Alldeles nytt är det åliggande biblioteket nu har att årligen,
med hänsyn till de akademiska lärarnes vetenskapliga intressen, mellan
dem fördela det akademiska trycket. Något så godt som nytt är den
stränga metodiskt reglerade tillsynen öfver att fortsättningarna å en gång
anskaffade arbeten ej förglömmas, liksom det härmed sammanhängande
omfattande arbete, som ligger i studiet af bibliografiska kataloger och
Åttonde hufvudtiteln.
19
arbeten samt literär-historiska publikationer och tidskrifter, för att sålunda
följa med den vetenskapliga produktionen och bevaka bibliotekets bästa.»
Hvad bibliotekarien sålunda anfört syntes honom tydligt visa, att det
arbete, som nu af biblioteksinstitutionen förrättas, är ofantligt mycket större
än hvad som presterades år 1854 samt att en ej obetydlig ökning af institutionens
arbetskrafter erfordras. Det hade också, säger bibliotekarien,
endast genom den starkaste ansträngning å tjenstemännens sida och hart
när öfveransträngning af några varit möjligt att hålla institutionen uppe
på den höjd, som den lyckats intaga. Men det kunde uppenbarligen ej
vara riktigt att låta eu sådan ordning fortbestå, som måste undergräfva
tjenstemännens helsa och krafter, och slutligen måste, då krafterna sveke,
föra till institutionens tillbakagående och dermed tillfoga universitetet en
betydande skada.
Efter att sålunda hafva ådagalagt, att ett tvingande behof af tjenstepersonalens
förstärkande föreligger, öfvergår bibliotekarien till att söka
utreda, huru stor förstärkning under närvarande förhållanden måste anses
behöflig. I afseende härå yttrar bibliotekarien följande.
Utlåningen toge för närvarande sex tjensteman i anspråk under förmiddagen.
Under de uppehåll i arbetet härmed, som stundom kunde förekomma,
användes deras tid på andra uppgifter, naturligen endast af den
art. att de kunde lösas på den plats, der dessa tjensteman befunne sig och
hvilken de ej kunde lemna. Vid den centrala expeditionen, som hade
direkt beröring med allmänheten, kunde numera ej en tjensteman ensam
medhinna att mottaga de lånesökandes frågor och framställningar, besvara
dem, anställa deraf framkallade undersökningar i katalogerna och i tryckta
bibliografiska hjelpkällor samt på grund häraf aflåta reqvisitioner till de
olika bokvåningarne m. m. En extra ordinarie amanuens hade derför
måst anställas såsom biträde vid nämnda expedition. I den öfverstå
våningen med dess tre gallerier fordrades en tjensteman för mottagande
och utförande af reqvisitioner, som utginge från den centrala
expeditionen, för uppsättande af igenlemnade böcker och kontrollerande
af ordningen inom våningen. I den mellersta våningen åter, hvars
utsträckning vore fyra gånger så stor som den öfres, erfordrades ovilkorligen
två, derest utlåningen skulle kunna obehindradt fortgå. Från
expeditionshissen vore det ett afstånd af 140 fot i hvardera riktningen
till husets begge gaflar, och inom hvarje sal i denna våning funnes 2—3
gallerier. En ensam tjensteman på denna plats skulle understundom nödgas
oaflåtligt förflytta sig fram och tillbaka i denna vidsträckta våning för att
utföra gifna uppdrag rörande utlåningen, och ändock måste ofta inträffa,
att under hans frånvaro från hissen en eller flere nya order anlände, som
20
Åttonde hnfvudtiteln.
naturligen Unge ligga obestälda, tills han återkommit. I bottenvåningen,
som sträckte sig efter byggnadens hela längd, skulle äfven två tjensteman
för samma ändamål erlordras, om ej den centrala expeditionens läge i
nivå med densamma och i dess midt medgåfve denna expeditions tjensteman
att stundom sjelfve afhemta eller ock genom en af vaktmästarne låta
afhemta det reqvirerade, särskilt när det gälda den numrerade handskriftsafdelningen.
Af detta skäl kunde man här reda sig med endast en i
våningen stationerad tjensteman.
Sex tjensteman vore alltså från kl. 10 f. in. till 2 e. in. mer eller
mindre bundna af arbetet med utlåningen. Och det vore att märka, att
då inom få år bokutrymmet inom de inredda våningarna alldeles komme
att tryta, sedan alla för provisoriska hyllor användbara platser blifvit tagna
i anspråk — det enda medel som nu gåfves för att bereda plats för nya
accessioner — tredje våningen måste inredas till bokmagasin. Från denna
tidpunkt skulle det naturligen blifva lika omöjligt för en person att ensam
sköta denna våning, som detta nu läte sig göra i fråga om den mellersta.
I läsesalen åter med dess talrika publik måste, af lätt insedda skäl,
en tjensteman ständigt vara stationerad för att tillhandagå dem, som ville
arbeta derstädes, samt för att upprätthålla ordningen inom det där uppstäda,
dyrbara referensbiblioteket och hafva tillsyn öfver de böcker och
talrika handskrifter, som af de besökande användes.
Skötseln af den vidsträckta bytesförbindelsen med deraf följande omfattande
korrespondens och nödig katalogisering fordrade sin egen man,
såsom man lätt kunde finna af hvad derom redan anförts. Likaså hade en
tjensteman fullt upp att göra med det utländska tryckets bindning, katalogisering
af de talrika tidskrifter, på hvilka biblioteket prenumererade,
leveranserna till de vetenskapliga institutionerna och deras afförande vid
återkomsten samt uppsigten öfver det utländska tryck, som ännu ej kunde
bindas, hvithet, på grund af massan af periodiska publikationer, bestode
af öfver 10,000 häften. Bevarandet af ordningen bland sistnämnda publikationer,
som dagligen rubbades genom nya accessioner och genom de
nya tidskrifthäftenas flitiga användning på stället, kräfde särskilt ej så
litet arbete.
Slutligen fordrade den svenska afdelningen oafvisligen, att två arbetskrafter,
i stället för en, kunde för densamma disponeras. Det oerhördt
omfattande svenska småtryckets betydliga tillväxt inverkade starkast i
detta afseende, men äfven öfriga funktioner å denna afdelning hade så
tilltagit i omfattning, att deras rätta skötsel öfverstege eu persons krafter.
Och naturligen kunde man ej bygga några beräkningar på det nämnda
undantagsförhållandet, att under de sista åren en utanför stående person
Åttonde hufvndtiteln. 21
befunnits villig att utan ersättning offra sin tid och sina krafter för att
bispringa biblioteket.
Då det nu väl ej kunde anses lämpligt eller riktigt, att institutionens
chef bundes vid någon af nu uppräknade funktioner, ity att han borde intaga
en så pass fri ställning till det hela, att han icke förhindrades att i
främsta rummet vara chef, alltså att utstaka planen för institutionens arbete,
fördela detta efter dess art och tidens fordringar, vaka öfver hela
den stora apparatens regelmessiga funktioner ande samt tillse, att de kraf,
som dess vetenskapliga karakter uppstälde, i full utsträckning tillgodosåges,
men endast i den mån hans chefsbefattning det medgåfve biträdande ingripa
i någon af dessa funktioner — hvilket naturligen på intet sätt uteslöte
möjligheten för honom att förestå en af bibliotekets tre liufvudafdelningar
— följde deraf, att, förutom honom, fordrades blott för de
dagliga löpande ärendenas jemna gång elfva tjensteman. För närvarande
funnes, utom chefen, såsom säkert påräkneliga fyra ordinarie och fyra
extra ordinarie tjensteman, de fyra senare naturligen endast så länge
säkert påräkneliga, som sådana stode att tillgå för de ej synnerligen
lockande arfvodena. De extra ordinarie amanuenser, som utöfver nyssnämnda
fyra tjenstgjorde utan ersättning, vexlade i antal och stannade i
regeln så kort tid vid institutionen, att på dem ej några säkra beräkningar
kunde byggas, när det gälde betryggandet af det nödvändiga dagliga
arbetet. Alltså erfordrades en förstärkning af tre säkra arbetskrafter.
Och det borde påpekas, att äfven om tre nya krafter anstäldes, funnes
dock, då samtliga elfva vore sysselsatta med de löpande ärendena,
endast de tillfälliga extra ordinarie, oaflönade amanuenserna och af fasta
krafter endast chefen att tillgå för lösande af öfriga hastigt påkommande
vigtigare arbetsuppgifter, såsom t. ex. när en större donation inträffade
eller en oförutsedd förflyttning af större bokmassor måste utan uppskof
genomföras — för att ej tala om litet emellan förekommande, utanför
den vanliga ordningen liggande uppgifter, oftast sådana, som måste
skötas i den centrala expeditionen, der kataloger, handlingar och öfriga
hjelpmedel vore inrymda. Man kunde ju ej för dylika fall från deras
poster borttaga dem, som skötte utlåningen. Och det arbete, hvarmed de
öfriga vore sysselsatta, vore oftast af den art, att de ej kunde skjuta det
ifrån sig för att hjelpa till på annat håll. Derför hade ock bibliotekarien
hittills fått sjelf gripa in vid de flesta dylika fall, och det funnes ingen
biblioteksfunktion, från vaktmästarens och upp till chefens, som han ej i
hvarje ögonblick fått vara beredd att öfvertaga, för att ej verksamheten
skulle råka i stockning.
Af de tre nya arbetskrafter, som erfordrades, syntes dock ej nödigt,
22 Åttonde hufvudtiteln.
att för närvarande mer än två representerades af ordinarie tjensteman.
Om nemligen ett arbete kunde utan men för institutionen med extra ordinarie
tjensteman bedrifvas, funnes intet tvingande skäl att inrätta en
ordinarie plats. Der det åter vore fråga om permanenta ocli vigtiga funktioner
syntes det ligga i sakens natur, att de skulle af fast anstälde tjensteman
handhafvas. Utan de insigter, som man hos dessa egde fordra, och
utan den erfarenhet, som kontinuitet i arbetet gåfve, skulle ordningen ej
kunna upprätthållas, arbetet komme att småningom försämras och institutionen
försvagas i sin verksamhet. Ordning, öfverallt en god sak, vore
för ett bibliotek rent af ett lifsvilkor, men ordningens bevarande vore en
omöjlighet i längden utan ett tillräckligt antal af fasta tjensteman, som
trängt in i sin uppgift samt förstode och kände det ansvar, som hvilade
på dem.
Antalet af ordinarie tjensteman vid institutionen behöfde alltså ökas
från fyra till sex, bibliotekarien ej inräknad. A följande sex platser erfordrades
nemligen fasta krafter, om bibliotekets verksamhet skulle kunna gå
sin jemna och betryggade gång. Först och främst borde den ovanligt
stora, öfver 12,000 nummer starka handskriftafdelningen ovilkorligen få
sin egen föreståndare. De båda bokafdelningarna, den utländska och den
svenska, kunde ej heller, sedan boksamlingen numera nått det betydliga
omfånget af 300,000 bokband, förutom ett ännu större antal ströskrifter,
undvara hvar sin föreståndare. Dock skulle bibliotekarien utöfva en af
de tre föreståndarebefattningarna vid de tre hufvudafdelningarna af biblioteket.
Vidai’e tarfvade de båda bokafdelningarna hvar sin fast anstälde
amanuens. Dessas uppgift skulle vara att, under ledning af afdelningens
föreståndare, vaka öfver ordningen inom densamma, göi''a sig förtrogne
med dess uppställning och innehåll samt särskilda genom den kännedom de
sålunda om samlingarna förvärfvat och de bibliografiskt-literär-historiska
insigter, som de härunder samlat, vara beredda att genast träda emellan
och hastigt lösa de svårigheter, som de extra ordinarie, mera oerfarne
amanuenserna icke vore i stånd att med erforderlig skyndsamhet öfvervinna.
Bytesförbindelsernas omfattning och deras besvärliga handhafvande
kräfde en särskild, fast anstäld tjensteman, ty endast långsamt blefve man
vuxen att sköta arbetet härmed. Slutligen stälde studiernas vetenskapliga
art så stora fordringar på den, som ledde den centrala utlåningen, att äfven
han måste vara en fast anstäld tjensteman. Plös denne person fordrades
goda bibliografiska insigter, grundliga literär-historiska studier samt full
kännedom om bibliotekets alla kataloger och samlingarnas uppställning.
Bibliotekarien tager härefter i öfvervägande beskaffenheten af de två
nya ordinarie befattningar, som enligt hans mening böra inrättas vid
Åttonde hnfvudtiteln.
28
biblioteket, och gör dervid till en början gällande, att den ena bör
inrättas till en vice-bibliotekarie-tjenst. Med hänsyn till bibliotekets utveckling
och den omfattning, som dess dyrbara samlingar vunnit, anser han
det nödigt, att under bibliotekarien, som skall hafva uppsigten öfver och
ansvaret för det hela, finnas två vice bibliotekarier, en hvar — i likhet
med bibliotekarien — föreståndare för och utöfvare af den särskilda vården
öfver en af de tre hufvudafdelningarna. Till bevis för nödvändigheten
af en sådan anordning erinrar bibliotekarien om de båda bokafdelningarnas
stoi''a omfång samt att handskriftsamlingen är ej blott
den ojemförligt största i vårt land, utan torde vida öfvergå motsvarande
samlingar i de flesta utländska universitetsbibliotek. I afseende
härå omnämner bibliotekarien, bland annat, de Palmsköldska, Nordinska
och Gustavianska samlingarna såsom hvar för sig ansedda för att vara
en kostbar samling. Bibliotekarien åberopar ock, hurusom handskriftsamlingen
nu för tiden användes i stor omfattning, och anser, att nu omförmälda
förhållanden nödvändiggöra, att en person med en vice bibliotekaries
ställning sättes i spetsen för ifrågavarande afdelning med uppdrag
att vårda den dyrbara samlingen, taga närmare kännedom om dess olika
delar, sörja för dess noggranna fortsatta katalogisering, hvilket kräfver
särskilda förutsättningar, och öfverhufvud förskaffa sig om densamma den
kännedom, som erfordras, för att ej blott tillhandagå de många forskare,
som på stället behöfva begagna sig af densamma, utan ock tillfredsställande
besvara de talrika förfrågningar, som från annan ort ingå och
som för den med samlingarna ej förtrogne förorsaka stor och onödig tidsspillan,
ja stundom af den orsaken ej kunna som sig bör besvaras. Bibliotekarien
upprepar i detta sammanhang, att på denna afdelning ännu återstår
ett vigtigt och drygt arbete för utarbetande af realindices: först genom
befintligheten af dylika kunde de här gömda skatterna komma till den
fulla nytta, som man af dem egde att vänta. Det torde, tillägger han,
ej vara att gå för långt att påstå, det öfver allt annorstädes en så ovanligt
stor och rikhaltig samling skulle för längesedan ansetts vara i behof
af en egen kompetent, vetenskapligt utrustad och väl aflönad föreståndare,
och han hoppas, att de svenska statsmakterna skola dela hans uppfattning
af behofvet, och det så mycket mera, som de för öfver 20 år tillbaka
— år 1877 — utan att deremot någon röst höjdes, inrättade en dylik
plats för handskriftsamlingen vid kongl. biblioteket i Stockholm, ehuru
denna samling vid den tiden säkerligen ej hunnit ens till hälften af den
storlek, som Upsala universitetsbiblioteks handskriftsamling nu uppnått,
förutom att denna senare sträckte sig öfver vida flere vetenskapliga områden.
Härefter fortsätter bibliotekarien: äfven ur andra synpunkter sedt gjorde
24
Åttonde hufvudtiteln.
sig behofvet af en ny vice bibliotekarieplats gällande. Särskilt borde
framhållas den stora vigten af att dugligt folk bundes vid institutionen,
hvithet ej vore möjligt i längden, derest man ej, genom tillskapande af en
ny, något bättre aflönad plats, öppnade utsigt till befordran för dem, som
nu i de lägre graderna tjenade för en långt ifrån tillräcklig lön. Men i
sistnämnda hänseende vore det för närvarande långt ifrån väl bestäldt.
Under bibliotekarien, som åtnjöte professorslön och således vore tillräckligt
aflönad, funnes nu en vice bibliotekarie, som blott åtnjöte 4,000 kronor.
För amanuenserna förelåge nu den möjliga utsigten, att någon af dem
kunde i framtiden varda befordrad till en af dessa platser, ehuru hvad
bibliotekarietjensten anginge utsigten ingalunda vore säker, alldenstund det,
med hänsyn till platsens stora vigt, lätt läte tänka sig, att man vid dess
besättande komme att taga en person utom institutionen. Emellertid finge
dessa amanuenser, under den osäkra väntan på en dylik befordran, nöja
sig med att under en stor del af sitt lif, ja kanske under hela lifvet, stanna
vid sådana löner som 2,500, 2,000 och 1,500 kronor, hvilka, i förhållande
till personernas bildningsgrad, samhällsställning och arbete, måste anses
vara föga tillfredsställande. Lärarebefattningarna vid rikets allmänna läroverk
erbjöde vida bättre ekonomiska utsigter. Men det måste ju anses
önskligt och behöfligt, att biblioteket kunde vid sig fästa personer lika
dugande som de, hvilka sökte anställning vid läroverken. Detta hade ock
hittills i det hela lyckats, då bibliotekets verksamhet utöfvat en särskild
dragningskraft. Men det borde vara tydligt, att, om i längden dugligt
folk skulle kunna fasthållas på underordnade platser med allt för svaga
löneförmåner, erfordrades åtminstone, att utsigt bereddes vederbörande att
slutligen förflyttas till bättre tjenster. Och ingen kunde väl tro det vara
för framtiden möjligt att erhålla och bibehålla akademiskt bildade och
skickliga personer, om de först skulle i ett tiotal af år genomvandra extra
ordinarie amanuensgraden med arvoden, stigande från 350 till 950 kronor,
derpå, om lyckan vore dem gynsam, under ett följande tiotal af år genomgå
ordinarie amanuensgraden, aflönade med 1,500—2,500 kronor, och
i lyckligaste fall befordras till bibliotekarie, medan det dock vore allt
för möjligt, att mer än en under hela sitt lif aldrig hunne ens till en lön
af 2,500 kronor. Uppenbarligen skulle vid en stor vetenskaplig institution
med en så vigtig uppgift den rätta proportionen mellan tjenstemännen
saknas, om två nya platser inrättades, men båda inom amanuensgraden,
ity att institutionen då skulle ega en lagom aflönad chef, en ej tillräckligt
aflönad vice bibliotekarie och fem mer eller mindre väl, för att ej säga
illa aflönade, ordinarie amanuenser samt slutligen fyra — eller om bibliotekariens
förslag godkändes fem — extra ordinarie amanuenser, ersatta med
Åttonde lmfvudtiteln. 25
samma eller mindre arfvoden, än som bestodes vaktmästarne. Derför
syntes förhållandena äfven med hänsyn till vigten af raskare befordran
och nödig omsättning af krafterna nästan med nödvändighet påkalla, att
en af de nya behöfliga platserna inrättades som vice-bibliotekarie-beställning.
Flera skäl kunde anföras. Ett af dem ville bibliotekarien framhålla.
Vice bibliotekarien skulle träda i bibliotekariens ställe, då denne vore hindrad
att utöfva sin tjenst eller då tjensten vore ledig, och man hade naturligen
ock tänkt sig att kunna i regeln sålunda påräkna en efterträdare
åt bibliotekarien, när dennes plats blefve ledig. Men det sista vore ingalunda
alltid säkert, ty man kunde vara en god vice bibliotekarie, utan att derför
vara vuxen den numera så ansvarsfulla och fordrande chefsbefattningen.
Funnes två vice bibliotekarier, vore naturligen utsigten att bland dem ega
en duglig efterträdare större; och påtagligt vore, att det alltid måste anses
som en fördel, om den nye chefen växt upp inom den institution, som
han blefve kallad att styra.
För den andra behöfliga nya ordinarie platsen vore det, yttrar bibliotekarien
vidare, tillräckligt att inrätta en amanuens^ enst. Aflöningen för den
nye amanuensen borde dock, på grund af hvad anförts om lönernas ringhet,
sättas lika med den nuvarande förste amanuensens, eller till 2,500
kronor. Härigenom skapades en billig och välbehöflig förbättrad utsigt
till befordran för de två lägre ordinarie amanuenserna, som blott åtnjöte
2,000 och 1,500 kronor, till livilka låga lönebelopp de i regeln kommit
först efter en lång extra ordinarie amanuenstjenstgöring, kanske först utan
arfvoden och i alla händelser med små arfvoden.
För anskaffande af den tredje arbetskraften syntes för närvarande ej
nödigt att inrätta en ordinarie plats, utan det vore tillräckligt, att anslaget
till arfvoden för extra ordinarie amanuenser höjdes med 1,000 kronor.
Deremot påkallade förhållandena afgjordt, att det sålunda behöfliga anslaget
till arfvoden öfverflyttades från extra stat. till ordinarie stat, då det
af hvad förut anförts med all tydlighet framginge, att biblioteket för närvarande
ej kunde reda sig utan fem extra ordinarie amanuenser och naturligen,
under en alltjemt stigande utveckling, framgent än bättre behöfde
ständigt påräkna dessa arbetskrafter till fullt antal.
Förutom nya tjensteman behöfde institutionen ovilkorligen ännu en
vaktmästare. Två sådana hade funnits redan för fyrtio år sedan, men vaktmästarnes
arbete vore nu till den grad uppdrifvet, att de omöjligen kunde medhinna
alla de olika uppgifter, som dem ålåge, utan extra hjelp hade tidt och
ofta måst användas, för att ej nämna, att tjenstemännen, och deribland
kanske mest bibliotekarien, stundom måst öfvertaga sådana arbeten, som
af vaktmästare kunnat och bort utföras. Den, som tagit kännedom om
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 4
26 Åttonde hufvudtiteln.
ett stort biblioteks behof, och särskildt den, som sett förhållandena i Upsala,
kunde ej annat än erkänna behofvet af en tredje vaktmästare vid
universitetsbiblioteket. Under det biblioteket vore öppet för allmänheten
behöfde en vaktmästare ständigt vara stationerad i den stora förstugan
för att gifva de besökande anvisningar, vaka öfver kapprummet, mottaga
beskickningar och leveranser in. in. Den andre måste ständigt vara
färdig att pa signal infinna sig i expeditionen för att mottaga order.
Da nu emellertid biblioteket egde en förevisningssal, som vore och måste
vara tillgänglig hela förmiddagen och som talrikt besöktes, men de besökande
derstädes ej kunde ett ögonblick lemnas utan uppsigt, på grund
af dyrbarheten af det, som vore utstäldt i förevisningssalen, vore det klart,
att, medan den ene vaktmästaren eu stor del af förmiddagen måste uppehålla
sig i förevisningssalen, måste antingen vaktposten i förstugan lemnas
tom eller expeditionen stå utan den hjelp, som den ovilkorligen behöfde.
Redan ur denna synpunkt vore en tredje vaktmästare nödig. Men härtill
komme de många andra omfattande uppgifter, för hvilka vaktmästarne
måste tagas i anspråk. De skulle förfärdiga öfver 2,800 paket och korsband,
att afsändas med posten, och de hade säkerligen ej färre att öppna; vid
de ofta förekommande bokförflyttningarna borde bokbördorna af dem
transporteras; budskickningar inom och utom biblioteket förekomme dagligen
till ej ringa antal, för att ej tala om de tillfälliga talrika uppgifter,
som inom en så stor byggnad och en så förgrenad institution förekomme.
Äfven de tre vaktmästarne skulle få nästan hela sin dag upptagen af arbete
för bibliotekets räkning.
Ingenting syntes bibliotekarien bättre belysa riktigheten af hvad han
anfört rörande bibliotekets behof af förstärkning i sina arbetskrafter än
en blick pa hvad Kongl. Maj:t och Riksdagen i det afseendet ansågo nödigt
för kongl. biblioteket i Stockholm, när lönereglering år 1877 egde rum
vid denna institution. Detta bibliotek hade då erhållit
eu öfverbibliotekarie med .............................
2 bibliotekarier med 4,500 hvardera...........
4 amanuenser med 3,000 hvar ....................
1 förste vaktmästare..........................................
4 andre med 800 hvar ...................................
till arfvoden för extra ordinarie amanuenser
m. in..................................................
6,400 |
kr. |
(7,000 |
efter 5 |
år) |
9,000 |
» |
| (5,000 |
» 5 » 10 |
») ») |
12,000 |
» |
((3,500 |
» 5 » 10 |
•) |
1,100 |
» |
|||
3,200 |
(900 |
» 5 |
O |
|
6,000 |
» |
Summa 37,700 kr.
Åttonde hufvudtiteln.
27
I jemförelse härmed stälde sig den stat, som skulle inrättas för Upsala
universitets bibliotek, om förslaget till dess stärkande vunne bifall,
på följande sätt:
bibliotekarien .....................................................
2 vice bibliotekarier med 4,000 kronor hvar
2 förste amanuenser med 2,500 kronor hvar
1 andre amanuens.............................................
1 tredje amanuens ..........................................
3 vaktmästare med 600 kronor hvar.........
till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser
Summa 27,800 kr.
För Upsala universitets bibliotekspersonal begärdes således 1808 blott
tre fjerdedelar af hvad som tjugu år tidigare ansetts vara för kongl.
biblioteket behöfligt, och dock hade redan den tiden universitetsbiblioteket
ingalunda vant mindre än kongl. biblioteket; och de båda biblioteken
hade haft ett lika stort arbete att uträtta och lika vigtiga uppgifter att
fylla. Huru starkt universitetsbiblioteket sedan dess utvecklat sig, hade
bibliotekarien sökt visa. Så mycket mera borde det vara berättigadt att
se sina arbetskrafter förstärkta till den vidd, som kongl. biblioteket ansetts
redan långt tillförene behöfva. Och i sjelfva verket vore universitetsbibliotekets
boksamling fortfarande ingalunda mindre än kongl. bibliotekets,
snarare större, under det universitetsbibliotekets handskriftsamling vore
ojemförligt större samt dessutom mångsidigare och derför mera svårskött.
Sistnämnda biblioteks användning vore ej heller mindre än kongl. bibliotekets,
hvarjemte dess till allra största delen vetenskapligt bildade och
fordrande publik förorsakade ett vida större besvär. Dess bytesförbindelser
vore af en storlek och en art, till hvilken kongl. biblioteket saknade
motstycke. Och ändock skulle universitetsbiblioteket, äfven om nu föreliggande
framställning om förstärkning i dess arbetskrafter ledde till ömkligt
resultat, icke kunna tillförsäkra sina arbetare samma vilkor, som i
hufvudstaden erbjödes dem, hvilket måste försvåra bemödandet att rekrytera
dess personal. När så vore och när man betänkte, att här vore fråga
om den största och förnämsta institutionen vid rikets första universitet,
att dess framgångsrika arbete djupt ingrepe på alla områden af universitetets
lif och att det vore ett af verldens förnämsta universitetsbibliotek
med en handskriftsamling af sällsynt storlek och dyrbarhet, syntes billigheten
fordra, att dess ingalunda öfverdrifna, snarare så lågt som möjligt
6.000 kr.
8.000 »
5.000 »
2.000 »
1.500 »
1,800 »
3.500 »
(700 efter 5 år)
(800 » 10 »)
28 Åttonde hufvudtiteln.
ställda anspråk på nödig förstärkning i arbetskrafter tillgodosåges af statsmakterna.
Beträffande akademibibliotekariens sålunda gjorda framställning yttrade
det större akademiska konsistoriet i en till kanslersembetet för universitetet
i Upsala aflåten skrifvelse, att hvad anginge bibliotekariens förslag om inrättande
af en ny vice-bibliotekarie-befattning ville konsistoriet, som till
alla delar biträdde bibliotekariens till stöd för anslagets behöflighet anförda
skäl, dock erinra, att det syntes konsistoriet både billigt och rättvist, det
innehafvare af de maktpåliggande vice-bibliotekarie-tjensterna komme i åtnjutande
af löneförmåner, motsvarande de för extra ordinarie professorer
bestämda; och ansåge sig konsistoriet böra i sådant afseende påpeka, att
en vice bibliotekarie med afseende å löneförmånerna borde till bibliotekarien
befinna sig i en ställning liknande den, hvari extra ordinarie professorerna
befunne sig till de ordinarie professorerna, att vice bibliotekarien före 1876
års lönereglering varit i löneväg likstäld med de forne adjunkterna, men
att, då desse ersattes med extra ordinarie professorer och dessa erhöllo
lönetillägg, denna förmån ej kommit att utsträckas till vice bibliotekarien,
samt vidare att dennes vederlikar vid kongl. biblioteket i Stockholm åtnjöte
två ålderstiHägg.
Konsistoriet ville derför, med biträdande af bibliotekariens framställning
i öfrig!, hemställa om utverkande af att såväl den nuvarande vice bibliotekarien
som den föreslagne nye vice bibliotekarien till sina löner af 4,000
kronor — hvilket belopp således vore 500 kronor mindre än den lön,
hvarmed extra ordinarie professorerna enligt senaste löneregleringen hugnats
— erhölle två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att utgå det första efter
fem och det andra efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, samt med rätt
för den nuvarande vice bibliotekarien att i fråga om ålderstillägg räkna
sig till godo den tjenstgöringstid, som infallit före de nu ifrågasatta
bestämmelsernas trädande i tillämpning.
Hvad vidare anginge bibliotekariens öfriga framställningar, nämligen
om inrättande af en ny amanuensplats, om höjning af anslaget till extra
ordinarie amanuensers aflöning och samma anslags öfverflyttande från extra
till ordinäre stat samt om inrättande af en tredje vaktmästaretjenst, livilka
framställningar konsistoriet funne särdeles beaktansvärda, ansåge sig konsistoriet
endast behöfva hänvisa till och åberopa bibliotekariens i ärendet
aflåtna skrifvelse.
Med det tillägg, som betingats af kanslersembetets anslutning till
konsistoriets begäran om ålderstillägg åt de båda vice bibliotekarierna, har
kanslersembetet i sin förutnämnda skrifvelse den 8 oktober 1898 till nådig
pröfning framburit de af bibliotekarien gjorda yrkandena om anslag till
Åttonde hufvndtiteln.
29
förmån för biblioteksinstitutionen; och har kanslersembetet dervid, under
åberopande att skälen för de begärda anslagens behöflighet vore öfvertygande,
uttalat önskvärdheten att dessa anslag måtte beviljas.
Af den utredning, som af universitetsbibliotekarien lemnats, finner jag
otvetydigt framgå, att biblioteket nått en utveckling, som de nuvarande
arbetskrafterna ej förmå att vidmakthålla och bringa vidare samt att de
ifrågasatta förstärkningarna äro af största behof påkallade.
Jag anser följaktligen, att en ny vice-bibliotekarie-tjenst och en ny
ordinarie amanuenstjenst böra inrättas. Beträffande aflöningarna till dessa
tjensters innehafvare anser jag dessa böra, på sätt det akademiska konsistoriet
och kanslersembetet hemstält, bestämmas för vice bibliotekarien till
4,000 kronor, jemte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt för
amanuensen till 2,500 kronor.
Jemväl anslaget till extra ordinarie amanuenser vid biblioteket anser
jag böra höjas från 2,500 kronor till 3,500 kronor; men torde detta anslag
emellertid höra uppföras å extra stat, såsom hittills varit fallet. Vidare
synes mig behofvet af en tredje fast anstäld vaktmästare vid biblioteket
vara ådagalagdt; och bör denne, såsom föreslagits, åtnjuta samma förmåner
som de båda nuvarande vaktbetjente vid institutionen. Slutligen vill jag
ock framhålla billigheten och rättvisan af, att jemväl den nuvarande vice
bibliotekarien må, på sätt konsistoriet hemstält, åtnjuta rätt till ålderstillägg.
Anhållande att vid redogörelsen för hufvudtitelns extra ordinarie
anslagsbehof få återkomma till frågan om anslag till arfvoden åt extra
ordinarie amanuenser vid biblioteket, får jag i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen ej mindre att bevilja:
dels till aflöning åt en vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i
Upsala ett årligt anslag af 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor lön och 1,500
kronor tjenstgöringspenningar;
dels till aflöning åt en ny ordinarie amanuens vid nämnda bibliotek
ett årligt anslag af 2,500 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 500 kronor
tjenstgöringspenningar;
dels slutligen till aflöning åt ytterligare en vaktmästare vid biblioteket
ett anslag af 600 kronor årligen;
än äfven att medgifva,
att lönen åt vice bibliotekarierna vid universitetsbiblioteket i Upsala
må kunna höjas efter 5 års tjenstgöring med 500 kronor och efter 10 års
tjenstgöring med ytterligare 500 kronor;
att innehafvaren af den nya vaktmästaresysslan må åtnjuta två ålderstillägg,
hvartdera å 100 kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring;
30 Åttonde hufvndtiteln.
att den nuvarande vice bibliotekarien må i fråga om åtnjutande af
ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid han efter sin utnämning till vice
bibliotekarie tjenstgjort vid biblioteket;
samt att berörda ålderstillägg åt vice bibliotekarierna och vaktmästaren
må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag:
ålderstillägg.
[5. ] Större akademiska konsistoriet i Upsala har i enlighet med fllo
Höjning
af sofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektions derom gjorda
^ervtuorn^vtdfJ''amstädning anhållit, att till höjande af konservatorns vid botaniska museet
botaniska mu-i Upsala lön till 1,800 kronor måtte å ordinarie stat anvisas erforderligt
seet i gpWa.ans]ag
Sektionen har till stöd för denna sin framställning anfört hufvudsakligen
följande.
Vid 1858 års riksdag beviljades ett anslag af 750 kronor för inrättande
af en konservatorsplats vid botaniska museet. Samtidigt härmed
blef ock till en konservatorsplats vid det zoologiska museet anslagen en
årslön af 1,500 kronor. Denna olikhet i aflöning åt dessa begge, samtidigt
inrättade och lika benämnda befattningar ansågs då vara fullt motiverad
deraf, att det botaniska museet den tiden var af ganska ringa omfång,
hvadan konservatorsplatsen vid detsamma antogs lämpligen kunna förenas
med en skoladjunktur eller annan syssla utom eller vid universitetet.
Under de 40 år, som sedan dess förflutit, hade emellertid zoologie konservatorns
lön, på grund af ökade göromål, blifvit förhöjd först med 200
kronor (1872) och sedan med 500 kronor (187G), hvadan hans lön numera
utgjorde 2,200 kronor, under det att konservatorns vid botaniska museet
lön hela tiden förblifvit oförändrad.
Hvad som deremot i högst väsentlig grad ökats vore det arbete och
den tidsuppoffring, som numera kräfdes af denne tjensteman. Detta kunde
af en hvar inses, om man blott besinnade den högst betydliga tillökningen
af samlingarna; dessa vore nemligen nu många gånger större än de varit
i slutet af 1850-talet. Förr inrymda i en enda sal, upptoge de nu den
allra största delen af lokalerna i alla tre våningarna af institutionsbyggnadens
ena flygel och dessutom den stora s. k. Linnésalen. Följden häraf
hade blifvit den, att vården och tillsynen öfver dessa samlingar numera
kräfde en persons nästan odelade tid och omtanke, och detta ej blott under
läseterminerna utan ock under ferierna. Äfven om sommaren, då andra
universitetets lärare och tjensteman plägade åtnjuta mer eller mindre fullständig
ledighet, vore han strängt upptagen af arbete med de ständigt
växande samlingarnas ordnande.
Åttonde hufvlidtiteln.
31
Under de senast gångna 40 åren hade lönerna för alla andra — eller
åtminstone de allra flesta — lärare, tjensteman och betjente vid universitetet
blifvit förhöjda, men icke för konservatorn vid botaniska museet. Denne
tjensteman, af hvilken måste fordras ej blott strängt arbete, noggrannhet
och påpasslighet, utan äfven akademisk bildning och speciel!, goda botaniska
kunskaper, vore vida sämre aflönad än flere bland universitetets
vaktmästare. Att så ej längre kunde eller borde få fortfara, kunde näppeligen
af någon bestridas.
Det vore uppenbart att hans lön borde höjas. Ej obilligt syntes det vara,
att konservatorn vid botaniska museet med hänsyn till den kontanta aflöningen
gjordes likstäld med zoologie konservatorn och akademie trädgårdsmästaren,
hvilka båda hade 2,200 kronor i lön; den senare åtnjöte dessutom förmånen
af fri'' bostad, som ej tillkomme någondera af konservatorerna.
Sektionen begärde emellertid endast 1,800 kronor. Förökningen kunde det
oaktadt betecknas såsom ganska stor, men att den måste föreslås så stor,
berodde derpå, att konservatorn hittills, af oegennyttigt intresse för institutionens
bästa och med hänsyn dertill, att medel till afhjelpande af andra
brister i botaniska museets utrustning och anordning ansetts böra förut
erhållas, utan att klaga oförtröttad! arbetat för en ersättning, som för en •
hvar, som egde äfven endast obetydlig kännedom om förhållandena, måste
synas vara oskäligt ringa.
Att det föreslagna beloppet icke kunde anses vara för högt tilltaget
visade sig ock, såväl om man besinnade att vid botaniska museet konservatorn
vore den ende tjenstemannen, som om man toge hänsyn till förhållandena
vid andra liknande institutioner. Såsom exempel härpå kunde
följande anföras.
I Lund, hvars botaniska museum vore betydligt mindre än det i
Upsala, uppbure konservatorn eu lön af 750 kronor, men som han tillika
tjenstgjorde som amanuens och derför erhölle 500 kronor, så uppginge
hela hans arfvode till 1,250 kronor. Vid riksmuseets botaniska afdelning,
som numera icke kunde sägas vara större än museet i Upsala, och hvars
prefekt mera verksamt kunde deltaga i museiarbetet, då hans tid ej såsom
professorernas i botanik vid universiteten upptoges af föreläsningar, examina,
konsistorie- oeh fakultetsgöromål in. in., funnes anstälda två amanuenser,
hvardera med ett månatligt arfvode af 83 kronor 33 öre. Att märka vore
dessutom, att en del af de botaniska samlingarna, arkegoniaterna, vid riksmuseet
vore förenade med de väx tpakeon to logi sk a, hvilka stode under vård
af en annan prefekt, som äfven egde en aflönad amanuens till sin hjelp.
Köpenhamns botaniska museum vore tvifvelsutan i vissa afseenden större,
men säkerligen i andra afseenden mindre än det i Upsala. Äfven med
32
Åttonde hufvudtiteln.
antagande af att det vore dubbelt så stort — hvilket säkerligen icke
vore förhållandet — blefve disproportionen, hvad lönen beträffade, högeligen
i ögonen fallande. Der funnes nemligen 1) en »museumsinspektör»
med 2,400 kronor i lön (den nuvarande åtnjöte dessutom ett personel
tillägg af 600 kronor), 2) en »museumsassistent» med 1,200 kronor, 3)
en andre sådan med 400 kronor, samt 4) en »konservatrice» med 400
kronor.
Af dessa exempel funne sektionen det med lätthet framgå, att den
föreslagna summan icke kunde anses vara för hög.
Angående detta anslagsbehof yttrar kanslersembetet för universitetet,
att ifrågavarande framställning är en bland dem, till hvilka han företrädesvis
förordar bifall.
Med anledning af hvad sålunda förekommit anser jag mig böra tillstyrka,
det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till förhöjning
af den till konservatorn vid botaniska museet vid universitetet i Upsala
utgående aflöning från dess nuvarande belopp 750 kronor till 1,800 kronor
må beviljas ett årligt anslag af 1,050 kronor.
[6.] • Hos Eders Kongl. Maj:t hafva docenter vid universiteten i Upsala och
ökade anslag Lund uti särskilda underdåniga ansökningar hemstält, att Eders Kongl. Maj:t
‘arfvoZnTidtäcktes vidtaga nödiga åtgärder för att följande af sökandena uttalade önskunive,
-sluten oiingsmål måtte varda uppfylda, nemligen:
UPLund°ch ,:0) arfvode till docent, hvilken upprätthåller ordinarie eller extra
ordinarie professorsembete, hvarmed exainensskyldighet är förenad, må utgöra
3,000 kronor för läsår;
2:o) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller annan ordinarie
lärarebefattning, än i föregående moment är nämnd, må utgöra 2,500
kronor för läsår;
samt 3:o) att vikariatsarfvoden och docentstipendier måtte utbetalas
med en åttondedel af årliga beloppet för en hvar af det akademiska läsårets
åtta månader.
Docenterna vid universitetet i Lund hafva dessutom anhållit om föreskrifter,
afseende
4:o) att vikariatsarfvodena måtte utgå af de till universitetet anslagna
tillgängliga lönemedlen, om det embete som upprätthålles är ledigt, samt
i andra fall utgöras af dels tjenstgöringspenningarne, derest embetets innehafvare
är pligtig att afstå dessa, dels ock erforderligt fyllnadsbelopp af
besparade, löningsmedel, hvarvid dock docentstipendium, som vikarien
möjligen innehar, inberäknas i hans arfvode;
samt 5:o) att docentstipendium, som möjligen innehafves af vikarie för
Åttonde hufvndtiteln. 33
ledigt lärareembete, må, under den tid vikariatet varar, tilldelas annan
docent.
I sistnämnda afseende innehåller Upsaladocenternas framställning det
uttalande, att docentstipendium, som innehafves af den, åt hvilken förordnande
att uppehålla lärarebefattningar af ifrågavarande slag anförtros,
städse må af honom under vikariatet bibehållas och beloppet inräknas i
det arfvode, som enligt förutnämnda grunder skulle tillkomma vikarien.
I öfrigt hafva Upsaladocenterna icke yttrat sig i fråga om medel till
åvägabringande af de föreslagna vikariearfvodena.
Hvad i de båda ansökningarna anförts till stöd för de af sökandena
väckta förslagen är i väsentliga delar öfverensstämmande. Jag torde få
återgifva det hufvudsakligaste af hvad sökandena i berörda hänseenden
åberopat.
Sökandena utgå från den förutsättning, att docentinstitutionen utgör
en nödvändig beståndsdel i universitetens nuvarande organisation. Såsom
docenter anstäldes efter vederbörliga specimina de, hvilka ansetts lämpliga
att under fortsatt akademiskt arbete egna sig åt vetenskapen. Vid den
akademiska undervisningen toges de i anspråk dels såsom biträdande lärare
i vidsträckt mån, dels såsom vikarier. I regel vore det ock från docenternas
led, som de ordinarie lärarne rekryterades.
Emellertid framträdde just såsom en i ögonen fallande brist uti universitetens
organisation, att det icke vore tillräckligt sörjdt för denna
lärarekår. Yäl vore till universiteten anslagna åtskilliga docentstipendier,
men deras antal vore jemförelsevis ringa i förhållande till docenternas antal.
I öfrigt vore docenterna hänvisade till att genom enskild undervisning
eller på annat sätt söka skaffa sig nödtorftig bergning under förhållanden,
som ofta än mer försvårades genom under studietiden ådragna skulder.
Icke heller stode numera såsom förr så många andra banor öppna för den
unge docenten, t. ex. vid läroverk och i kyrkans tjenst, enär i våra dagar
på hvarje bana kräfdes särskild fackmessig utbildning, som endast vunnes
genom fortsatt öfning och arbete just på den ifrågavarande banan. Och hvad
beträffade utsigten till befordran inom universitetet, vore denna naturligen
alltid oviss och kunde säkerligen icke tagas i betraktande såsom någon
ensamt för sig tillräcklig bevekelsegrund för en person att söka anställning
såsom docent, allrahelst då tiden för möjlig befordran icke tillnärmelsevis
kunde beräknas. Härtill vore lärostolarna i hvarje ämne för få
och vakanstillfällena för ovissa.
Detta allt oaktadt vågade sökandena icke hoppas, att den från såväl
docenternas som universitetens sida högst önskvärda förändringen till det
Bill. till Biksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 5
34 Åttonde hnfrudtiteln.
bättre i docentkarens allmänna ställning omedelbart skulle kunna genomföras,
enär en sådan förändring skulle medföra omorganisation af hela det
akademiska befordrings- och undervisningsväsendet. Emellertid ville sökandena
särskildt framhålla en punkt, deri lätteligen förbättring syntes kunna
genomföras, nemligen frågan om skälig ersättning åt de docenter, hvilka
förordnades att som vikarier uppehålla ordinarie lärarebefattningar vid
universiteten.
De ordinarie lärarne blefve mången gång längre eller kortare tider
tagna i anspråk för andra värf i rikets tjenst. Så väl i dylika fall som
ock när sjukdom eller annan orsak föranledde ordinarie lärares tjenstledighet,
men framför allt då vakans i ett embete inträdde, gjordes städse be
oa^
en yngre kar af vetenskapligt bildade lärare, hvilka kunde träda
in såsom vikarier. För att kunna vid hvarje tillfälle finna lämplig vikarie,
syntes universiteten behöfva åtminstone lika många docenter som de ordinarie
lärareembetenas antal. Skulle docenterna alltid vara beredda att
emottaga vikariat, kunde de i regel ej egna sig åt andra mera inkomstbringande
sysselsättningar. De behöfde ock i våra dagar vida mera än
förut ostördt egna sig åt vetenskapen för att kunna följa med forskningens
hastiga framsteg.
Under närvarande förhallanden vore dock den ersättning, vikarier vid
universiteten finge uppbära, högst ojemn och sällan tillräcklig. Vikarien
finge väl i regel sig tillerkända de till befattningen hörande tjenstgöringspenningarne,
men redan härutinnan hade saknaden af fasta bestämmelser
medfört olikhet. Då med högst få undantag examinationsskyldighet numera
vore förenad äfven med de extra ordinarie professurerna, och dermed
förbunden föreläsningsskyldighet vore lika med den vid ordinarie
professur, sa förelage med afseende på vikariens åligganden alls ingen
olikhet, vare sig professuren vore af ena eller andra slaget, enär ju den förnämsta
skilnaden mellan dessa embeten bestode i konsistoriegöromålen,
hvilka ej sköttes af vikarien. Icke heller kunde man uppställa någon åtskilnad
emellan graderna af den vetenskapliga skicklighet, som ansåges
erforderlig för erhållande och skötande af vikariat för professur af ena eller
andra slaget. Likväl utfölle ersättningen för arbetet olika. Af de ordinarie
professorernas lön räknades nemligen enligt faststäld stat 1,500 kronor
såsom tjenstgöringspenningar, medan dessa till de extra ordinarie professorerna
utginge med 1,000 kronor. De senares vikarier erhölle således allenast
tva tredjedelar i förhållande till hvad vikarien för en ordinarie
professor åtnjöte, ehuru arbetet vore lika.
Emellertid radde ännu flera missförhållanden i fråga om vikarie -
Åttonde hufvndtiteln.
35
arfvodena. De akademiska lärarnes tjenstgöringspenningar utginge efter
kalenderår och fördelades på dess tolf månader. Detta hade naturligen
ingen betydelse för den ordinarie tjensteinnehafvaren, som uppbure inkomsten
för hela året, men väl för vikarierna, hvilkas tjenstgöring vore
begränsad till lästerminernas åtta månader, medan tjenstgöringspenningarna
beräknades efter kalenderår. Annorlunda vore förhållandet vid de allmänna
läroverken, der för vikarier och extra lärare arfvodet beräknades efter läsår.
I följd af förenämnda form för vikariatsersättningens utgående vid universiteten
inträffade att, när vikariernas förordnanden icke sträckte sig öfver
ferierna utan blott gälde för lästermin eller del deraf, reducerades deras
aflöning så, att den, beräknad för ett läsår, komme att utgöra, i stället
för, såsom rättvist syntes vara, 1,500 kronor, 1,000 kronor vid ordinarie
professur och, i stället för 1,000 kronor, 666 kronor 67 öre vid extra
ordinarie professur.
Nu vore visserligen sant, att en vikarie möjligen kunde samtidigt uppbära
docentstipendium. Om detta inberäknades i arfvodet, kunde detsamma
stiga till högre belopp än nyss sagts, i lyckligaste fall ända till 3,000
kronor, om nemligen docentstipendium å 1,500 kronor uppbures samtidigt
med högsta belopp af tjenstgöringspenningar. Sådant vore likväl att betrakta
såsom ett jemförelsevis sällsynt undantagsfall. Docentstipendierna
bortgåfves nemligen för längre tid och efter helt andrå grunder än hänsyn till
behofvet af vikarier. Det berodde af en ren tillfällighet, om docentstipendier
förenades med vikarieförordnande, och mycket ofta utgjordes vikarierna
af yngre docenter, hvilka ännu icke kommit i åtnjutande af stipendier.
Det kunde dock äfven inträffa, att docenter, hvilka längre tid varit knutna
vid universitetet samt åt detta offrat sina arbetskrafter och kanske i sammanlagdt
flera år uppehållit professoi’stjenst, komme att, sedan de måst frångå
docentstipendiet, erhålla mindre ersättning för vikariat än yngre docenter
och mindre än hvad de sjelfva förut erhållit.
Då nu universitetslärares vikarier blott sällan finge åtnjuta en skälig
och tillräcklig ersättning för sitt arbete, måste de för sin nödtorftiga bergning
dela sina arbetskrafter för att genom annan sysselsättning, medelst
privatlektioner eller på annat sätt, förskaffa sig de nödiga existensmedlen.
Att detta icke kunde vara till fromma för deras tjenstgöring vid universitetet
vore tydligt, då fullgörandet af en professorstjenst i våra dagar
väl borde taga en mans hela kraft i anspråk. Splittringen af krafterna
på många olika sysselsättningar skulle naturligen också i förtid vålla
krafternas förbrukning, hvilket åter blefve till men för den vetenskapliga
odlingen i landet, då de, som skulle blifva dennas främste bärare, hindrades
att ostördt egna sig åt sitt kall.
36
Åttonde hufvudtiteln.
Härtill korame ock att vikarierna i universitetets tjenst icke i vunna
tjenstgöringsmeriter hade den ersättning för sitt arbete, som inom andra
embetsverk räknades vikarierna till godo, enär vid universitetet icke ens
en mångårig oklanderlig tjenstgöring i dess mest maktpåliggande värf,
nemligen upprätthållande af professorsembete med föreläsnings- och examensskyldighet,
i första rummet utgjorde befordringsgrund. Paragraferna 6(>
och 77 af universitetens statuter tillmätte nemligen icke åt tjensteålder
någon betydelse som befordringsgrund, utom då graden af ådagalagd vetenskaplig
skicklighet vore lika.
Sökandena anställa ock vissa jemförelser beträffande vikariernas ställning
i andra grenar af undervisningsväsendet, särskildt de allmänna läroverken.
Vid dessa åtnjuter såsom bekant en kompetent extra lärare eller adjunktsvikarie
1,800 kronor, en kompetent lektorsvikarie 2,000 kronor. Under
särskilda omständigheter pläga dessa ersättningar höjas till i förra fallet
2,000 kronor, i senare fallet 2,500 kronor, och staten bidrager till aflönande
af vikarie för lärare, som är tjenstledig i följd af sjukdom. Med särskild
hänsyn till den vida längre, sträfsammare och kostbarare utbildning, som
kräfves af docenten, innan han kan såsom sådan dokumentera sig, finna
sökandena, att skälig ersättning för det af docenten såsom vikarie för professor
eller annan akademisk lärare kräfda arbetet borde sättas något högre
än extra ordinarie lärares vid allmänna läroverk, helst universitetsvikarien
ofta blott en kortare tid kunde påräkna detta arfvode, medan nyssnämnda
extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken åtnjöte sitt
arfvode i regel för helt läsår och merendels kunde påräkna att få behålla
detsamma år efter år, till dess de blefve befordrade. Då. tillika billigheten
kräfde, att universitetsvikariens arfvode utginge med lika belopp för
den, som uppehölle ordinarie och extra ordinarie professur, med hvilken
examination vore förenad, syntes detta arfvode icke skäligen kunna i
någotdera fallet bestämmas lägre än till 3,000 kronor för läsår. Detta
motsvarade för öfrigt hvad en vikarie redan nu kunde få uppbära, om
lyckliga omständigheter så fogade. För extra ordinarie professur, med
hvilken examensskyldighet icke vore förenad, äfvensom annan ordinarie
lärarebefattning, såsom observatörs- och laboratorstjenst, borde vikariearfvode
utgå med 2,500 kronor för läsår.
Beträffande sökandenas önskan, att vikariatsarfvodena, och med hänsyn
till sammanhanget mellan dem och docentstipendierna äfven dessa, måtte
utgå med en åttondedel af årliga beloppet för en hvar af läsårets åtta
månader, anmärka sökandena, att denna ordning för utbetalningen ej behöfde
föranleda någon ändring i sättet för utbetalande af lön till ordinarie
tjensteinnehafvare efter kalenderår, såsom föreskrifvet vore.
Åttonde hufvudtiteln.
37
Docenterna vid universitetet i Lund, hvilka, såsom jag omförinält, gjort
särskilda framställningar rörande de medel, af hvilka vikariatsarfvodena
borde utgå, hafva jemväl i sin ansökning velat ådagalägga möjligheten att
på den af dem anvisade vägen ernå önskemålet beträffande vikariearfvodenas
höjande.
Den af docenter vid universitetet i Upsala gjorda ansökning innehåller
bland annat eu historik, utgående från 1872 års stat för nämnda
universitet. I denna historik erinras, att frågan om vikariatsersättningarna
egentligen först med adjunktsinstitutionens ombildning år 1877 uppstått.
Adjunkterna, hvilka varit fast anstälda universitetslärare, hade just haft till
uppgift att vid behof inträda såsom vikarier för professorerna. Då nu
adjunktsplatserna ombildades till extra ordinarie professurer, hade behofvet
af vikarier ökats, men ersättningen åt vikarierna hade deremot minskats.
Sökandena framhålla, att man redan från början insett, att vikariearfvodena
under den nya ordningen icke motsvarade det arbete, som för dem måste
presteras.
I ansökningen från Upsala erinras ock om en under år 1883 af docenter
vid dervarande universitet gjord framställning rörande höjande af
vikariearfvodena vid universitetet samt derom att, ehuru denna framställning
icke ledt till afsedd påföljd, samtliga vederbörande erkänt, att vikariearfvodena
vore otillräckliga; och hvad de nuvarande framställningarna vidkomme,
åberopas i nämnda ansökning, att hvad som nu begärdes i sjelfva
verket ej vore annat än att vikarien skulle under den tid, han toges i
anspråk, åtnjuta ungefärligen samma ersättning, som före 1877 års universitetsreform
för samma arbete utgått åt de forna adjunkterna. Med
den utveckling, vetenskap och universitetslif på senare tider tagit, vore
vikariernas arbete åtminstone icke mindre maktpåliggande, ansträngande
och ansvarsfullt i våra dagar än för tjugu år sedan.
Öfver nu af mig omförmälda två ansökningar, vid hvilka fogats vissa
bilagor till utredning rörande de i ansökningarna framstälda yrkanden,
hafva efter nådig remiss till kanslern för rikets universitet yttranden af
denne infordrats och till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnats från vederbörande
myndigheter vid universiteten samt Karolinska mediko-kirurgiska
institutet.
Hvad universitetet i Lund beträffar, har universitetets drätselnämnd till
en början fått yttra sig i frågan. Vid frågans behandling i nämnden lemnade
akademiräntmästaren en redogörelse, bland annat, för universitetets reservfond,
hvars användning ifrågasatts för tillmötesgående af de utaf docenterna
i Lund uppstäda kraf på ökade vikariearfvoden, samt bifogade en undersökning
af, huruvida universitetet i öfrigt egde några för ändamålet disponibla
38 Åttonde liufvudtiteln.
medel. Denna redogörelse och undersökning lernnade det resultat, att, såsom
räntmästaren anmärker, det torde vara för en hvar uppenbart, att universitetets
medel icke äro tillräckliga för att bereda dess docenter bättre aflöningsförmåner
vid tjenstgöring såsom vikarier för ordinarie akademiska lärare.
Men räntmästaren, som finner den föreliggande frågan vara mycket behjertansvärd
och af stor vigt icke allenast för docenterna sjelfva utan
äfven för universitetet, uttalar den förhoppning, att för ändamålet erforderliga
medel, exempelvis 8,000 till 10,000 kronor för år, må i form af
förslagsanslag kunna ställas till universitetets förfogande.
Under åberopande af räntmästarens redogörelse tillstyrkte drätselnämndens
äfriga ledamöter, att det större konsistoriet icke måtte till nådigt
bifall förorda den af docenter i Lund gjorda underdåniga ansökningen i
den form, hvari den nu förelåge.
De. särskilda fakulteterna yttrade sig ock i denna angelägenhet, så
vidt universitetet i Lund och den af docenter derstädes gjorda ansökningen
angick.
Den teologiska fakulteten anslöt sig till drätselnämnden, men instämde
tillika i hufvudsak i akademiräntmästarens uttalande, att de af honom
afsedda medel borde ställas till universitetets förfogande för understöd åt
docenter, hvilkas vetenskapliga verksamhet eller deltagande i den akademiska
undervisningen pröfvades deraf förtjent.
Den juridiska fakultetens flertal tillstyrkte bifall till docenternas af
mig under punkterna l:o), 2:o) och 3:o) omförmälda framställningar, afstyrkte
framställningen i punkt 5:o) och hemstälde att, i stället för bifall
till framställningen i punkt 4:o), ett årligt anslag af 10,000 kronor måtte i
vederbörlig ordning begäras för bestridande af de för ändamålet erforderliga
utgifter.
Jemväl den medicinska fakultetens flertal tillstyrkte bifall till framställningarna
under punkterna l:o), 2:o) och 3:o), men afstyrkte i öfrigt. Dock
uttalade sig fakulteten för att genom utverkande af ett tillräckligt förslagsanslag
utväg måtte beredas för att tillmötesgå sökandenas “under
punkterna l:o) och 2:o) framstälda billiga och berättigade fordringar.
Den filosofiska fakulteten förklarade sig ej vilja tillstyrka bifall till
ansökningen i den form, hvari den förelåge, men framstälde vissa förslag
till bestämmelser rörande aflöningsförhallandena för de såsom vikarier
tjenstgörande docenterna; afseende dessa bestämmelser bland annat dels
att arliga arfvodet till vikarie för ordinarie professor skulle utgöra 2,500
kronor, till extra ordinarie professors vikarie 2,000 kronor samt till vikarie
för laborator eller observator 1,500 kronor, hvilka belopp skulle fördelas
på de båda läseterminernas åtta månader, dels att hvad utöfver tjenst
-
Åttonde hufvudtiteln.
39
göringspenningarna erfordrades för att uppbringa vikariatsarfvodena till
omförmälda belopp skulle tillskjutas af statsmedel, för hvilket ändamål en
summa af 6,000 kronor förslagsvis beräknades vara erforderlig.
Det större akademiska konsistoriet åter yttrade i underdånig skrifvelse
den 28 oktober 1897, såvidt docenternas i Lund framställningar angick,
att, då universitetets tillgångar icke vore tillräckliga för den ifrågasatta förhöjningen
i vikariatsarfvodena och dessa tillgångar ej heller borde dragas
ifrån de ändamål, för hvilka de vore afsedda, ansökningen icke borde i
dess föreliggande form vinna nådigt bifall. Konsistoriet förmenade dock,
att det vore önskligt, att ett särskildt anslag blefve beviljadt; och erinrade
konsistoriet, att detsamma redan den 11 förutgångne september, i sammanhang
med anmälan om öfriga universitetets behof, som kräfde anslag af
Riksdagen, gjort underdånig framställning om anslag, 5,000 kronor, för
omförmälda ändamål. — Beträffande Upsala-docenternas ansökning hänförde
sig konsistoriet i tillämpliga delar till hvad konsistoriet anfört i
fråga om de af deras medsökande från Lund gjorda framställningar.
Det utdrag af konsistoriets protokoll, som vidfogats dess underdåniga
utlåtande, utvisade, att vid ärendets behandling inom konsistoriet enighet
rådt om behofvet af förbättrade vilkor för docenterna, men att i öfrigt
mycket skiljaktiga åsigter yppat sig bland konsistoriets ledamöter beträffande
det sätt, hvarpå man skulle söka vinna den önskade förbättringen.
Vid konsistoriets sammanträde gjordes, bland annat, gällande, att man ej
finge betrakta saken så, som borde ett erhållet docentförordnande tillförsäkra
innehafvare^ om icke full försörjning, så åtminstone ett skäligt
bidrag till fortsatt vistelse vid universitetet. Ej heller finge man utgå från,
att docentinstitutionen kommit till och vore till uteslutande för universitetets
ändamål. Det vore ej obekant, att docentförordnande väl knappast
någonsin förnekats den, som sökt sådant, såvidt nemligen icke hans skicklighet
underkänts. Man hade gerna velat tillmötesgå den sökande, och denne
hade derigenom erhållit en värdefull merit, ej minst för befordran utom
universitetet.
Följden häraf hade naturligen blifvit den, att månget docentförordnande
sökts och erhållits mindre till universitetets än till den sökandes
egen förmån. Docenter, tillhörande denna kategori, kunde emellertid
knappast med fog beklaga sig öfver bristande aflöningsförmåner. Ett
docentförordnande vore i hvarje fall icke något obetingadt löfte om
inkomster och befordran inom universitetet; det vore helt enkelt venia
docendi.
Vidare anmärktes, att de framstälda yrkandena ej vore egnade att
tillförsäkra de docenter, hvilka såsom vetenskapsidkare eller lärare vore
40 Åttonde hufvudtiteln.
universitetet till verkligt gagn och prydnad, det ekonomiska understöd,
hvaraf de vore i behof och som de kunde anses förtjena. Ett tillmötesgående
af docenternas framställning i den form och med anlitande af de
medel, som af dem föreslagits, vore för öfrigt icke tänkbart utan ett högst
beklagligt och oberättigadt ingrepp på andra vigtiga och behjertansvärda
universitetsintressen. #
Derjemte uttalades inom det större konsistoriet i Lund, att ett grundligt
undanrödjande af skälen till det missnöje, som gifvit sig luft i docenternas
framställning, kräfde en ganska djupgående och omfattande reform
ej blott af docentkåren utan äfven af åtskilliga andra universitetsförhållanden.
Beträffande härefter universitetet i Upsala hafva derstädes vederbörande
fakulteter och sektioner samt drätselnämnden och det större akademiska
konsistoriet yttrat sig i ämnet.
Den teologiska fakulteten har uttalat önskvärdheten, att af statsmedel
beviljades anslag till ökadt antal docentstipendier, men fakulteten har
derjemte förordat bifall till docenternas framställning om ökade vikariatsarfvoden,
helst äfvenledes genom statsmedel eller ock medelst anslag af
universitetsmedel, såvida sådant läte sig göra, utan att andra universitetsintressen,
som vore lika berättigade, derigenom blefve lidande.
Den juridiska fakulteten har såsom sin åsigt framhållit, att en skälig
förbättring i docenternas ställning vunnes, derest docent-stipendierna ökades
samt dessutom till universitetets förfogande stäldes ett anslag, ur livilket
kanslern för universiteten egde, efter pröfning af omständigheterna i hvarje
särskilt fall, tilldela ersättning utöfver tjenstgöringspenningarna åt docent,
som ej åtnjöte docentstipendium.
Den medicinska fakulteten åter har tillstyrkt den framställning, som
gjorts af docenter vid universitetet i Upsala.
Vidare har den humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten anfört,
att sektionen funne det vara i hög grad både billigt och önskvärdt, att
längre vikariat vid professur, då vikarien ej innehade docentstipendium,
ersattes med högre tjenstgöringsarfvode än det nu utgående samt att ett
arfvode af 3,000 kronor för år för vikariat med föreläsningsskyldighet ur
vissa synpunkter, nemligen med hänsyn till vigten och svårigheten af det
arbete, som ålåge vikarie för akademisk lärare, samt i jemförelse med
vikariatsarfvodena vid de allmänna läroverken, kunde vara önskvärdt.
Från universitetets synpunkt kunde emellertid en allvarlig invändning
göras mot höga vikariatsarfvoden, nemligen den, att, då en akademisk
läraretjenst under längre tid måste uppehållas på förordnande, genom
Åttonde hnfmdtiteln.
41
sådana arfvoden vid universitetet kunde komma att fasthållas personer,
som der icke hade utsigt till befordran. Såväl af detta skal som emedan
vikariatsfrågan endast berörde en mindre del af docenterna, hade sektionen
ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida icke föreliggande fråga
skulle kunna lösas på ett för både universitetet och docentkåren i dess
helhet ändamålsenligare sätt än det af sökandena föreslagna. Hufvudfrågan
med afseende å docentinstitutionen vore från såväl universitetets
som docenternas synpunkt icke vikariatsarfvodena utan docentstipendierna.
I docenterna egde universiteten en stab af yngre vetenskapsidkare,
som icke blott hade att besörja en del af den elementära undervisningen
och vikariera vid inträffande ledigheter, utan äfven och framför
allt hade till uppgift att betrygga en lämplig rekrytering af professorskåren.
Erfarenheten visade nemligen, att endast undantagsvis någon, som
lemnat de rent vetenskapliga studierna vid universiteten och egnat sig åt
annan verksamhet, kunde bevara den känning med vetenskapen, som vore
nödig för att vid behof kunna intaga en akademisk lärostol. Dessutom
vore det utan tvifvel för de allmänna läroverken likasom för åtskilliga
embetsmannakårer af synnerlig betydelse, att unge män, som sedermera
skulle ingå i dem, egde tillfälle att efter slutade akademiska prof någon
tid vid universitetet egna sig åt fri vetenskaplig verksamhet. För att
docentinstitutionen måtte kunna fylla dessa uppgifter, vore det tydligen
önskvärdt, att möjlighet till ekonomisk existens bereddes åtminstone eu
docent i hvart och ett af universitetets ordinarie läroämnen. Detta mål
vunnes, om för hvarje dylikt ämne funnes ett fast docentstipendium.
Dermed vore ock vikariatsfrågan väsentligen löst. Vikarie för ordinarie
professor komme då i regeln att för år uppbära docentstipendium, 1,500
kronor, och tjenstgöringspenningar, 1,500 kronor, eller tillhopa 3,000 krono]*;
vikarie för extra ordinarie professor åter docentstipendium, 1,500 kronor,
och tjenstgöringspenningar, efter hittills gällande förhållanden 1,000 kronor,
eller tillsammans 2,500 kronor.
Det vore alltså enligt sektionens mening på frågan om docentstipendierna
som universitetets och statsmyndigheternas uppmärksamhet
omedelbart och framför allt borde riktas. Dessutom ansåge sektionen, att,
då docent med stipendium funnes i ett ämne, der professorsvikarie erfordrades,
denne docent skulle framför andra erhålla förordnandet. Medelst
tjenstgöringspenningar och docentstipendier skulle nyssnämnda vikariearfvoden
åstadkommas. I händelse af behof borde medel tillskjutas ur
det nu i universitetets stat upptagna beloppet till »arfvoden åt vikarierande
Bih. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 6
42 Åttonde hufvudtiteln.
yngre akademiska lärare», hvilket anslag, nu 1,500 kronor, borde höjas
till 3,000 kronor.
Docenternas framställning om vikariatsarfvodens och docentstipendiers
utbetalande med en åttondedel af årliga beloppet för en hvar af det
akademiska läsårets åtta månader afstyrktes af humanistiska sektionen.
Den matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemstälde för sin del,
att någon förändring i nu gällande bestämmelser i fråga om tjenstgöringspenningars
och docentstipendiers utbetalning ej måtte ske; att vikariatsarfvode,
hvari borde inräknas tjenstgöringspenningar och möjligen innehafvande
docentstipendjum, måtte utgå under lästerminen efter 250
kronor för månad åt vikarie för såväl ordinarie som extra ordinarie professor
och efter 187 kronor 50 öre för månad åt vikarie vid annan akademisk
lärarebefattning; att hvad mellanterminerna beträffade vikariatsarfvode
matte utgöras af på tiden belöpande tjenstgöringspenningar jemte
möjligen innehafvande docentstipendium; samt att åtgärder måtte vidtagas
för beredande af erforderliga medel för uppbringande af vikariatsarfvodena
till de sålunda föreslagna beloppen.
Upsala universitets drätselnämnd infordrade till en början utredning
och yttrande från akademikamreraren. Denne meddelade i följd deraf
de upplysningar om universitetets ekonomiska ställning, som framginge
ur universitetets räkenskaper för år 1896, och stödde sig dervid förnämligast
på förhållandena i fråga om reservfonden, hvilka akademikamreraren
ansag bäst utvisa tillståndet i universitetets ekonomi i dess
helhet. Efter en vidlyftig, detaljerad undersökning kommer akademikamreraren
till det resultat, att reservfondens ställning för den närmaste
framtiden vore sa oviss, att några utbetalningar endast med största varsamhet
kunde fonden påläggas; dock antyder akademikamreraren det
befogade i, att vid så kallade vakansförordnanden tillskott utöfver tjenstgöringspenningarna
lemnades af den besparade lönen — hvilken annars
inginge till reservfonden — så att den docent, som uppehölle tjensten,
kunde anses till fullo godtgjord för sitt vikariat.
I anslutning till akademikamrerarens i sistnämnda afseende uttalade
mening förklarade sig drätselnämnden anse, att vid uppståndna ledigheter
den ersättning, som kunde ifrågakomma till vikarie, kunde utgå af universitetets
medel, men att deremot, då det gälde annat än vakansförordnanden,
det erforderliga ersättningsbeloppet icke kunde af universitetet
bestridas.
Sedan härefter det större akademiska konsistoriet från samtliga fakulteter
och sektioner förskaffat sig uppgifter å det antal fasta docentstipen
-
Åttonde hnfvudtltelrt. 43
dier, som kunde anses erforderliga för uppehållandet på ett nödtorftigt
sätt af inom fakulteterna och sektionerna förekommande vikariat, företog
konsistoriet den 13 september 1898 frågan till slutlig handläggning. Dervid
uttalades af två bland konsistoriets ledamöter, att, ehuru tjenstgöringspenningarna,
utgående enligt gällande grunder, i regel vore att anse såsom
tillräckliga vikariatsarfvoden, kunde dock under särskilda förhållanden,
företrädesvis då vikarien ej innehade docentstipendium, tilläggsarfvoden
pröfvas nödiga eller åtminstone af billighet påkallade; och då sådana
endast i händelse vikarien skött ledigt embete eller tjenst kunde anvisas
å de till embetet eller tjänsten anslagna lönemedel, erfordrades särskilda
tillgångar för att i andra fall bereda dylika tilläggsarfvoden. Behofvet
af sådana särskilda tillgångar vore ock erkåndt. Det i universitetets stat
upptagna ordinarie anslag å 1,500 kronor till arfvoden åt vikarierande
yngre akademiska lärare hade emellertid visat sig alldeles otillräckligt.
Vanligen åtginge nemligen hela summan till vikariatSarfvode åt den lärare,
hvilken uppehälle den undervisnings- och examinationsskyldighet, som alage
tjenstgörande rektor, hvilken icke behöfde afstå sina tjenstgöringspenningar
såsom professor. En förstärkning af detta anslag vore således nödvändig,
och konsistoriet borde derför söka utverka dess höjande till 5,000 kronor
för att deraf måtte kunna af universitetskanslern anvisas tilläggsarfvoden
åt vikarier i sådana fall, då dylika pröfvades nödiga eller billiga och de
till det af vikarie uppehållna embetet eller tjensten anslagna lönemedlen
icke vore disponibla.
Med åberopande af den utaf omförmälde konsistorieledamöter framlagda
motiveringen uttalade konsistoriet, att konsistoriet funne lämpligaste
sättet att åstadkomma förbättring i de af docenterna i deras underdåniga
framställningar påpekade olägenheterna, hvilka konsistoriet lifligt behjertade,
vara att, såvidt Upsala universitet anginge, åtgärder vidtoges för att
nyssnämnda anslag på omförmäldt sätt höjdes, på det att deraf måtte
kunna af kanslern anvisas tilläggsarfvoden i de af meromnämnda konsistorieledamöter
angifna fall.
Såsom jag redan nämnt, infordrades jemväl från Karolinska medikokirurgiska
institutet yttrande öfver ifrågavarande ansökningar. Det yttrande,
som i anledning häraf inkom från lärarekollegiet vid nämnda institut,
innefattade äfven utlåtande öfver eu af docenter vid institutet gjord
underdånig ansökning i enahanda syfte som nu ifrågavarande. Då jag
har för afsigt att under anslagstiteln »Karolinska mediko-kirurgiska institutet»
i underdånighet anmäla sagda af docenter derstädes gjorda ansökning,
hvilken närmast tagit lärarekollegiets uppmärksamhet i anspråk, torde
jag i detta sammanhang beträffande innehållet i lärarekollegiets utlåtande
44 Åttonde hufvudtiteln.
få inskränka mig till att nämna, att lärarekollegiet vitsordat behofvet af
den begärda förhöjningen af vikariearfvodena samt tillstyrkt bifall till
ansökningarna.
Sedan det större akademiska konsistoriet i Lund i underdånig skrifvelse
den 9 september 1898 upprepat sin af mig omförmälda fram
ställning
om ett årligt anslag af 5,000 kronor samt kanslersembetet för
universitetet i skrifvelse den 0 påföljande oktober angående universitetets
anslagsbehof jemväl gjort underdånig hemställan härom, har universitetskanslern,
med öfverlemnande af samtliga här förut af mig omnämnda
yttranden, i skrifvelse den 3 november nästlidna år afgifvit underdånigt
utlåtande i nu förevarande ämne. I detta utlåtande har kanslern, bland
annat, anfört, hurusom af hvad i ärendet förekommit framginge, att de
efter nu gällande bestämmelser utgående vikariatsarfvodena i vissa fall
kunna anses allt för låga, men att a andra sidan de båda universiteten,
särskildt Lunds, enligt den föreliggande utredningen sakna till
gångar
för dessa arfvodens behöriga höjande samt att alltså för ändamålets
vinnande kräfves erforderligt tillskott af allmänna medel. Detta
syntes kanslern lämpligast kunna beredas genom en förhöjning af de för
universiteten redan anslagna medel för ifrågavarande ändamål; och då
dessa medel vore uppförda på ordinarie stat, borde äfven de förhöjda
anslag, som nu ifrågasattes, bibehålla samma natur, hvarjemte syntes böra
stadgas att arfvodena, sedan vederbörande afgifvit förslag, skulle utgå
efter kanslerns närmare bestämmande i hvarje särskildt fall.
Med ledning af de beräkningar, som i de till ärendet hörande handlingarna
förekomma, har kanslern alltså dels hemstält, att Eders Kongl.
Maj:t måtte till Riksdagen göra nådig framställning derom, att Upsala
universitets nuvarande ordinarie anslag till arfvoden åt vikarierande yngre
akademiska lärare, 1,500 kronor, måtte under form af ett ordinarie anslag
höjas . till 5,000 kronor eller med 3,500 kronor att, sedan vederbörande
afgifvit förslag, användas efter kanslerns närmare bestämmande i hvarje
särskildt fall, dels beträffande universitetet i Lund åberopat kanslersembetets
förutnämnda den 6 oktober sistlidna år gjorda hemställan, afseende att
Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen utverka ett årligt anslag å ordinarie
stat af 5,000 kronor till höjning i årsanslaget till understöd och
uppmuntran för yngre akademiska lärare, hvarigenom detta anslag, som
till väsentlig del användts för vikariatsarfvoden, skulle från sitt nuvarande
belopp, 1,000 kronor, höjas till 6,000 kronor årligen.
Af de i ärendet hörda myndigheterna har med rätta allmänt erkänts,
att universitetslärarnes tjenstgöringspenningar, hvilka enligt gällande före
-
Åttonde hnfYudtiteln.
45
skrifter i regeln skola vid vikariat utgöra vikariens ersättning, ensamt för
sig och framför allt då vikariatet gäller blott en termin eller del deraf,
äro att betrakta såsom en i förhållande till vigten af det embete, som af
vikarien uppehälles, mycket svag vikarieaflöning. Vore alltså tjenstgöringspenningarna
den enda förmån, som under hvarje vikariat kunde tillkomma
docent, hvilken uppehåller lärareembete vid universitetet, torde
man således icke kunna undgå att finna det af behofvet påkalladt att
söka åvägabringa en allmän förbättring af arfvodena, för universitetslärarnes
vikarier. Såsom det emellertid af sökandena sjelfva erinrats, finnas särskilda
anslag, hvilka under vikariatstiden kunna komma vikarierna till godo.
Dessa anslag utgöras väsentligen af docentstipendier. Af sådana
finnas vid universitetet i Upsala dels 13 s. k. fasta — vid viss fakultet
eller sektion fästade — hvardera å 1,500 kronor, dels 5 s. k. rörliga,
hvartdera å 1,200 krono!’. Vid universitetet i Lund finnas 10 fasta stipendier,
hvardera å 1,500 kronor, samt 5 rörliga å 1,200 kronor hvartdera.
Rörande docentstipendierna äro särskilda nådiga föreskrifter meddelade,
innehållande, bland annat, att stipendierna icke utan Eders Kongl.
Maj:ts särskilda medgifvande må innehafvas längre tid än sex år.
Derjemte finnas i de för universiteten den 13 november 1885 i nåder
faststälda utgiftsstater upptagna belopp, som i allmänhet komma docenterna
till godo, nemligen för Upsala 1,500 kronor till »arfvode åt vikarierande
yngre akademiska lärare», och för Lund 1,000 kronor »till understöd
och uppmuntran åt yngre akademiska lärare», hvilket sistnämnda
anslag nästan uteslutande plägat användas till vikariearfvoden.
Befintligheten af särskilt docentstipendierna innebär möjligheten att
docenternas förmåner under vikariat kunna vara högst väsentligt större, än
om tjenstgöringspenningarna skulle utgöra deras enda ei’sättning. I det
föregående har omförmälts, huru vikariens inkomster, då docentstipendium
af honom åtnjutes, kommer att under olika förhållanden gestalta sig.
Dervid bör jag likväl erinra «m, att den hittills varande skilnaden
mellan vikariearfvoden vid ordinarie och vid extra ordinarie professur i
någon män minskats genom den af Riksdagen under nästlidna år på
förslag af Eders Kongl. Magt vidtagna lönereglering för extra ordinarie
professorer, hvarvid tjenstgöringspenningarna för de af denna lönereglering
berörda extra ordinarie professorer ökades från 1,000 kronor till
1,200 kronor.
Emellertid måste det medgifvas, att man ej kan vänta, att docentstipendierna,
hvilkas utdelande kan och bör ske efter väsentligen andra
grunder än hänsyn till behofvet att öka en vikaries ersättning för vika
-
46
Åttonde hnfvndtiteln.
riatet, städse skola vara för handen för att utfylla vikariatsersättningen.
Och de båda nyss omförmälda anslagen å 1,500 kronor i Upsala och
1,000 kronor i Lund kunna uppenbarligen ej förslå att i hvarje fall, då
sådant vore önskligt, tjena till ökning af vikariearfvodet. Här föreligger
onekligen ett behjertansvärdt behof af medel. Otvifvelaktigt vore det ock
af vigt, om man kunde genom särskilda bestämmelser så mycket som
möjligt förekomma alltför stora olikheter i vikariearfvodenas belopp under
i öfrigt likartade förhållanden. Frågan härom torde framdeles böra upptagas
till nådig pröfning, dervid äfven docenternas yrkande att såväl vikariearfvoden
som docentstipendier skola beräknas för läsår, ej för kalenderår,
må komma under nådigt öfvei’vägande.
Men om man ock finner, att en förbättring af vikariernas förmåner
på den ena eller andra af nyss antydda vägar i många fall måste anses ytterst
önskvärd, torde det vara svårt att bestämma de grunder, hvilka skulle
utgöra rättesnöret för en sådan reglering. Att såsom allmän grundsats
uppställa vikariearfvodenas fixerande till de af sökandena föreslagna belopp
lärer ej kunna ske utan beredande af ganska afsevärda anslag. Det torde
vara till fullo ådagalagdt, att universiteten ej, utöfver hvad nu omförmälts,
förfoga öfver medel att tillgodose docenterna under vikariat. Att åter för
vikariatsersättningarna påkalla statsanslag af den omfattning, som för nyssberörda
ändamål skulle erfordras, synes mig ej böra ifrågakomma, då vid
förevarande ärendes behandling hos universitetsmyndigheterna den uppfattning
mångenstädes gjort sig gällande, att utsigten till en verklig förbättring
af docenternas vilkor vore att söka på annan väg, och allvarliga spörsmål
framkastats, huruvida de missförhållanden, hvarom docenternas ansökningar
bure vittne, kunde häfvas annorledes än medelst genomgripande reform af
docentinstitutionen och åtskilliga andra i samband dermed stående universitets
förhållanden.
Såsom jag antydt, anser jag emellertid nödigt att söka förskaffa universiteten
en något ökad möjlighet att efter eget bepröfvande vid behof
träda emellan till åstadkommande af någon förhöjning i vikariearfvodena
då en sådan förhöjning på grund af arfvodets ringhet eller af andra
orsaker befinnes vara af nöden. Denna möjlighet kan af förutnämnda skäl
endast genom statsanslag åstadkommas. De anslag, som jag förty anser
böra begäras hos Riksdagen, synas mig kunna afpassas efter de yrkanden,
som universitetskanslern, med ledning af hvad i ärendet förekommit, framstält;
dock med iakttagande att endast 4,000 kronor äskas för universitetet
i Lund. Anslagen skulle således begränsas till de belopp, som erfordras
för att hvartdera universitetet må, med inberäknande af förut nämnda i
Åttonde hufvudtiteln. 47
staterna upptagna anslag af 1,500 kronor för Upsala och 1,000 kronor för
Lund, för ifrågavarande ändamål förfoga öfver särskilda medel till belopp
af 5,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till förbättrande af arfvodena åt vikarierande akademiska lärare, utöfver
de nu i utgiftsstaterna för universiteten i Upsala och Lund den 13 november
1885 upptagna, för ändamålet tillgängliga anslag å 1,500 kronor för
universitetet i Upsala och 1,000 kronor för universitetet i Lund, bevilja
särskilda årliga anslag af 3,500 kronor för det förra universitetet och 4,000
kronor för det senare, att användas enligt de bestämmelser, som af Eders
Kongl. Maj:t meddelas.
Bland de från universitetet i Lund under nästlidne år framstälda anslags- [7,]
kraf har kanslersembetet för nämnda universitet särskildt framhållit yrkandetorjmarie proom
beredande af nödiga medel för inrättande af ett ordinarie professors- fesaur inom
embete i speciel privaträtt samt i underdånighet hemstält om härför er- kulten
förderfgt anslag. Lund.
Beträffande behofvet af en ny ordinarie professur inom juridiska fakulteten
i Lund, som efter den sålunda ifrågasatta tillökningen skulle komma
att omfatta sju ordinarie lärareplatsér, yttrades vid fakultetens sammanträde
den 4 maj 1898, bland annat, följande.
Redan år 1875 hade fakultetens upprepade framställningar om det
ordinarie lärareantalets ökande från sex — fyra professorer och två
adjunkter — till sju, nemligen fem professorer och två adjunkter, vunnit
det afseende, att ett anslag af 4,500 kronor, motsvarande det dåvarande beloppet
af en ordinarie professors lön, beviljades till förstärkande af lärarekrafterna
inom fakulteten. Förmånen häraf hade likväl gått förlorad, då
vid adjunktsinstitutionens kort derefter skedda ombildning, hvilken skulle
ega rum utan öfverskridande af befintliga anslag, lärareantalet åter förminskades
till sex: fyra ordinarie och två extra ordinarie professorer. Af
de båda sistnämnda i universitetets stat upptagna lärarebeställningarna
hade för öfrigt, i följd af ogynsamma omständigheter, den ena först för
några år sedan blifvit för fakulteten tillgänglig.
Det läge i öppen dag, att uppfyllandet af de fordringar, som för
examina måste uppställas, i hög grad försvårades, om icke i hvarje ämne
undervisning kunde beredas. Detta vore emellertid knappast möjligt för
den händelse, att ett flertal olika ämnen vore hopade på samma hand.
En alltför långt drifven sammanföring medförde dessutom i ett annat afseende
olägenheter, hvilka vore föga mindre betydande. Bördan att examinera
och tentera i en mångfald skilda ämnen samt sträfvandet att i
48
Åttonde hnfvndtiteln.
dem alla meddela undervisning lade till den grad beslag på lärarens
krafter, att han ej kunde som sig borde följa vetenskapens framsteg och
taga kännedom om den städse växande, åt olika håll sig förgrenande literaturen.
Än mindre blefve tid öfrig till sjelfständig vetenskaplig forskning
och produktion. Dessa förhållanden måste äfven för den, som ville
i lärareverksamheten se professorns enda eller åtminstone hufvudsakliga
uppgift, framstå såsom synnerligen otillfredsställande; ty en verkligt god
lärare kunde blott den vara, som till fullo beherskade sitt ämne. Men
ännu betänkligare måste saken te sig för en hvar, som hade öppet öga
derför, att universiteten just genom det vid dem ständigt fortgående rent
vetenskapliga arbetet vore kallade att gifva en vigtig insats i kulturutvecklingen.
Tydligt vore, att olägenheter af nu antydd art gjorde sig allt mer
gällande, i samma mån som ett större lärjungeantal kräfde ett större mått
af arbete för tentamina och examina, och det vore i afseende härå att
märka, att sedan år 1875, då behofvet af flere än sex ordinarie lärare erkändes,
antalet lärjungar mer än fördubblats.
Det vore i synnerhet professuren i administrativrätt och nationalekonomi,
som under nu rådande ordning vid fakulteten vore lidande. Denna
professur innefattade i sjelfva verket fem olika, delvis vidlyftiga och från
hvarandra vidt skilda ämnen, nemligen nationalekonomi, finansrätt, näringsrätt,
vexelrätt och kyrkorätt. En tillfredsställande lösning af alla de uppgifter,
som detta embete omfattade, vore från nyss angifna synpunkter
nästan otänkbar. Fakulteten hade derför tillförene flera gånger hemstält
om anslag till en ny ordinarie professur i speciel privaträtt, dervid fakulteten
såsom sin åsigt uttalat, att denna lärostol borde omfatta ämnena
näringsrätt samt vexel- och sjörätt. Inrättandet af en dylik professur
skulle ej blott afhjelpa de missförhållanden, som nu omförmälts, utan derjemte
medföra en annan högst afsevärd fördel. För närvarande bestode
i några fall en synnerligen olämplig gruppering af ämnen för de olika
professurerna inom fakulteten. Sjörätten, hvilken egentligen vore att hänföra
till privaträtten och särskildt till den del deraf, som benämndes speciel
privaträtt, vore förenad med extra ordinarie professuren i statsrätt m. m.,
under det att kyrkorätten, som folie inom den offentliga rättens område
och närmast egde sammanhang med statsrätten, vore inbegripen i det vidtomfattande
ämnet administrativrätt och med detta knuten till nationalekonomien.
Inrättandet af en professur i speciel privaträtt skulle gifva
tillfälle att, till fromma för undervisningen och lärarnes eget vetenskapliga
arbete, vidtaga nödiga ändringar i nyss omförmälda afseenden.
Åttonde hufvndtiteln.
49
En jemförelse mellan juridiska fakulteten i Lund, sådan densamma
skulle te sig efter skapandet af en professur i speciel privaträtt, ocli juridiska
fakulteten i Upsala syntes ej vara opåkallad. Man funne dervid,
att, medan fakulteten i Lund efter den ifrågasatta tillökningen skulle
komma att omfatta fem ordinarie och två extra ordinarie professurer,
fakulteten i Upsala redan länge förfogat öfver ett lika antal ordinarie och
extra ordinarie professorsembeten samt nyligen erhållit anslag till inrättande
af ytterligare en extra ordinarie professur. En sådan skilnad mellan de
båda fakulteterna som den, hvilken för närvarande egde rum, vore ej
lämplig. Båda måste kunna erbjuda samma betingelser för ett framgångsrikt
bedrifvande af studierna och fördenskull ock i väsentligen lika måtto
tillgodoses uti ifrågavarande afseende. Följden blefve annars, att de utexaminerade
juristerna ej ginge till sina framtida praktiska värf med samma
förutsättningar för en gagnande verksamhet.
Hvad sålunda vid fakultetens ifrågavarande sammanträde anfördes
vann anslutning inom fakulteten. En medlem af densamma, som förklarade
sig biträda förslaget om en ny professurs inrättande med ämnena
näringsrätt samt vexel- och sjörätt, uttalade i öfrigt vissa anmärkningar,
väsentligen afseende — såvidt de berörde nyssnämnda förslag — att
kraftigt framhålla behofvet af en lämpligare fördelning än den nuvarande
af läroämnena inom juridiska fakulteten i Lund.
Fakulteten beslöt alltså hemställa om utverkande af ett årligt anslag
af 6,000 kronor till en ny ordinarie professur i speciel privaträtt med
förutnämnda omfattning; och sedan det större akademiska konsistoriet
gjort underdånig hemställan härom, har ock kanslersembetet, såsom jag
redan antydt, påkallat Eders Kong!. Maj:ts nådiga uppmärksamhet för denna
fråga, under hänvisning dervid till hvad kanslern för rikets universitet beträffande
frågans vigt och betydelse anfört i underdånig skrifvelse den 30
september 1897. I denna skrifvelse framhålles anslag till den ifrågavarande
professuren såsom synnerligen välbehöfligt för upprätthållande af
den juridiska fakultetens verksamhet och med särskilt afseende å önskvärdheten,
att juridiska fakulteten i Lund måtte i afseende å lärarekrafter
icke blifva alltför underlägsen juridiska fakulteten vid universitetet i Upsala.
Behofvet af en reglering af ämnesfördelningen vid de nuvarande juridiska
lärostolarna i Lund samt af en utbrytning af vissa af ämnena för bildande
af en ny ordinarie professur i juridiska fakulteten derstädes synes
mig framgå af hvad i frågan anförts. Den fortgående specialiseringen å
den juridiska vetenskapens område utöfvar, såsom antydts, i nämnda
afseende en betydelsefull inverkan. Likaledes måste jag erkänna vigten
Bill. till Riksd. Prof. 18.9,9. 1 Sami. 1 Afd. 7
SO Åttonde hufvudtiteln.
af att rikets två universitet ej blifva allt för olikstälda beträffande lärareantalet
inom de juridiska fakulteterna. Jag anser fördenskull den gjorda
framställningen väl förtjent att vinna nådigt understöd. Hvad beträffar
omfattningen af den nya lärostolen har jag ej någon erinran att göra mot
förslaget att till densamma förlägga ämnena näringsrätt samt vexel- och sjörätt.
Under åberopande af hvad jag nu anfört får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för inrättande
af en ny ordinarie professur inom juridiska fakulteten vid universitetet
i Lund bevilja ett årligt anslag af 6,000 kronor, deraf 4,500 kronor
lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar.
nL°neJch. hif e För m''ce bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i ,Lund utgör ordi
tuiägg
åt mcenar^e löneanslaget för närvarande 3,500 kronor, deraf tjenstgöringspenningar
vtdun^r6”^O00 kronor. År 1889 beviljade emellertid Riksdagen, med bifall till
Z,bUmotekét Eders Kongl. Maj:ts framställning, på extra stat för år 1890 ett personligt
‘ LunJ- lönetillägg af 500 kronor åt dåvarande vice bibliotekarien A. J. T. Palm,
och enahanda lönetillägg beviljades sedermera för Palm å extra stat för
åren 1891—1896.
Sedan Palm sistnämnda år undfått afsked, begärde Eders Kongl. Maj:t,
med anledning af bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund derom
gjorda framställning, i nådig proposition till 1897 års Riksdag, att Riksdagen
måtte till förhöjning af den för vice bibliotekarien vid nämnda
bibliotek faststälda lön från 3,500 kronor till 4,000 kronor bevilja ett årligt
anslag af 500 kronor, men Riksdagen, som fann sig ej böra medgifva
den begärda förhöjningen i den ordinarie lönen, beviljade i stället såsom
personligt lönetillägg för år 1898 åt dåvarande vice bibliotekarien F. E.
Braune ett anslag å extra stat af 500 kronor. Om enahanda anslag å
extra stat för år 1899 gjorde Eders Kongl. Maj:t framställning till 1898
ars Riksdag. Men sedan Eders Kongl. Magt den 4 mars sistnämnda år på
gjord ansökning förklarat Braune berättigad att efter erhållet afsked åtnjuta
pension å allmänna indragningsstaten samt Riksdagen delgifvits detta
Eders Kongl. Maj:ts beslut jemte Braunes förklaring, att han önskade söka
entledigande från vice bibliotekariebefattningen vid utgången af vårterminen
1898, fann Riksdagen den gjorda framställningen icke till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Frågan om beredande af lönetillökning åt vice bibliotekarien vid
universitetsbiblioteket i Lund har nu åter väckts af bibliotekarien vid
nämnda bibliotek och har upptagits bland de anslagskraf, hvarom det
större konsistoriet och kanslersembetet vid universitetet i Lund under nästlidna
år gjort underdånig hemställan. Den nu i ämnet gjorda framställningen
afser eu förhöjning i den ordinarie lönen med 500 kronor, på sätt
51
Åttonde hufnidtiteln.
Eders Kongl. Maj:t äskade i propositionen till 1897 års Riksdag, och till
stöd för förslaget om denna förhöjning har bibliotekarien åberopat de skäl,
som af honom anfördes till förmån för omförmälda tidigare framställning
om det ordinarie löneanslagets ökande. Under erinran om obilligheten af
vice bibliotekariens ringa aflöning i förhållande till den honom åliggande
trägna tjenstgöringen och de fordringar, som stäldes på hans kompetens,
samt de löneförmåner, som åtnjötes af motsvarande tjensteman annorstädes
i vårt land, yttrade bibliotekarien då, bland annat: af ålder hade vicebibliotekarietjensten,
med hvilken vore förenad skyldigheten att vid förfall
för ordinarie bibliotekarien uppehålla hans tjenst, ansetts likstäld med
adjunkts- eller extra ordinarie professorstjenster, och liknande kompetensviikor
torde i allmänhet hafva stälts på dessa befattningar. Men vice
bibliotekariens tjenstgöring, hvilken i regeln icke kunde anslas till mindre
än fem timmar dagligen — ofta vida derutöfver — utsträcktes, i motsats
mot akademiska lärares, äfven till ferierna och afbrötes endast af halfannan
månads semesterledighet. Toga man hänsyn till det band, som tjensteåliggandena
pålade vice bibliotekarien, torde denne i sjelfva verket kunna
anses vara den svagast aflönade tjensteman vid universitetet i Lund, nemligen
bland dem, för hvilka jemte yrkesbildning också kraf des vetenskaplig bildning.
Äfven i förhållande till andra tjensteman i motsvarande grad ^ stål de
sig hans aflöningsvilkor obilligt låga. Vice bibliotekarien i Upsala atnjöte
en löneinkomst af 4,000 kronor. De båda bibliotekarierna i kongl. biblioteket
började med en aflöning af 4,500 kronor samt uppnådde, genom två
ålderstillägg å 500 kronor hvardera, 5,500 kronor. Och desse tjensteman
arbete vore, enligt hvad universitetsbibliotekarien af personlig erfarenhet
kunde intyga, i intet afseende mera ansvarsfullt eller kräfde större insigter
eller tidsutdrägt än eu vice bibliotekaries vid Lunds universitets bibliotek.
Härtill komme, att erfarenheten visat, att denna sistnämnda tjenst
ingalunda kunde betraktas såsom en öfvergangsplats till bibliotekariebefattningen.
Sedan är 1733, da en vice bibliotekarie först tillsattes vid Lunds
universitets bibliotek, och till närvarande tid — sålunda under en tidrymd
af öfver 160 år, hvarunder platsen varit besatt med 10 innehafvare
hade endast en vice bibliotekarie befordrats till bibliotekarietjensten.
Då Riksdagen år 1897 förklarade sig ej medgifva den föreslagna förhöjningen
i den ordinarie lönen för vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Lund, skedde detta under hänvisning till att vice bibliotekarien
Braune då redan uppnått en ålder af mer än 63 år och således snart
skulle blifva pensionsberättigad, hvadan tidpunkten ej vore lämplig för
genomförande af en förändring i den ordinarie aflöningen. Riksdagen uttalade
tillika, att de skäl, som anförts till stöd för förslaget att höja af
-
52 Åttonde hufvudtiteln.
löningen för vice bibliotekarien vid universitetet i Lund till samma
belopp, som tillkomme motsvarande tjensteman i Upsala, icke kunde frånkännas
betydelse. Riksdagens sålunda uttalade uppfattning af de till förmån
för en förhöjning i aflöningen för ifrågavarande bibliotekstjensteman anförda
grunder delar jag i allo. Och då Braune numera afgått från tjensten och
efterträdts af förutvarande förste amanuensen vid biblioteket C. J. F. af
Petersens, född år 1851, qvarstå ej längre de af Riksdagen förut anförda
betänkligheter mot löneförhöjningen. För min del finner jag så mycket
större anledning att understödja framställningen om en förhöjning med
500 kronor i bemälde tjenstemans aflöning, som enligt den under år 1898
faststälda nya lönestaten för extra ordinarie professorer — med hvilken
kategori af universitetslärare vice bibliotekarierna icke utan skäl plägat
jemföras — aflöningen för extra ordinarie professorerna numera i regeln
utgår med ett belopp af 4,500 kronor, med rätt derjemte till två ålderstillägg*
hvartdera å 500 kronor; och torde den sålunda ifrågasatta förökningen
i löneförmåner lämpligen böra tilläggas de nu till 1,000 kronor
uppgående tjenstgöringspenningarna. Härigenom skulle vinnas likformighet
med de aflöningsförmåner, som för närvarande tillkomma vice bibliotekarien
vid universitetsbiblioteket i Upsala.
_ Med hänsyn bland annat till den nyss antydda likheten i en extra
ordinarie professors och en vice bibliotekaries ställning har jag redan tillstyrkt
Eders Kongl. Maj:t att söka bereda vice bibliotekarierne vid universitetsbiblioteket
i Upsala rätt till två ålderstillägg å lönen. Samma skäl, som
föranledt mig att göra underdånig hemställan i detta afseende, tala äfven
för önskvärdheten att utverka enahanda förmån för vice bibliotekarien vid
universitetsbiblioteket i Lund. Jag anser mig fördenskull böra i detta
sammanhang underställa frågan härom Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Under åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag alltså, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen dels att till förhöjande af
vice bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund aflöning från 3,500
kronor till 4,000 kronor, deraf 2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar,
bevilja ett årligt anslag af 500 kronor, dels att medgifva,
att lönen för bemälde vice bibliotekarie må kunna höjas efter 5 års
tjenstgöring, infallande före eller efter dessa bestämmelsers trädande i tilllämpning,
med 500 kronor och efter 10 års sådan tjenstgöring med ytterligare
500 kronor, samt att ifrågakomma två ålderstillägg må utgå af det
under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag: ålderstillägg.
Pa grund af bestämmelserna i nådiga förordningen om afskrifning af
f den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser utgående kyrkotionde torde,
* af skäl som jag förut under punkt 2 anfört, framställning till Riksdagen
Åttonde hufrndtiteln.
53
göras derom att anvisningen i kontant till universiteten må förhöjas med
ersättningsbelopp till Lunds universitet för vaxljusmedlen, 819 kronor 80
öre, och till samma universitet för afskrifven kyrkotionde, 31,773 kronor-2
öre, eller med tillhopa i jemnadt tal 32,593 kronor.
Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna 4—9 föreslagits
kommer anslaget i kontant till universiteten, nu 757,781 kronor,
att ökas med tillhopa 54,743 kronor eller till 812,524 kronor.
Då af bestämmelserna i nyssnämnda förordning följer, att kyrkotionden
icke skall i riksstaten för år 1900 upptagas, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att utesluta det i 1899 års
riksstat under samma anslag och rubriken »indelning och dermed jemförlig
anvisning på förslag: friheter och kyrkotionde» upptagna belopp 35,820
kronor.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Vid anmälan af universitetens anslagsbehof har jag redogjort för de
underdåniga ansökningar om förbättrade ekonomiska vilkor under vikariat,
som gjorts af docenter i Upsala och Lund. På sätt jag dervid omförmälde,
hafva äfven docenter vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
inkommit med underdånig ansökning om förbättring af deras vikariearfvoden.
Dessa sökande uttala enahanda uppfattning om docentinstitutionens
betydelse, som gjorts gällande af docenterna vid universiteten. För att
bevara sin kompetens till de värf, som kunde anförtros docenten, måste
han, säga sökandena, naturligen noga’ följa med framstegen inom sin vetenskap,
hvarigenom han icke i lika vidsträckt mån som andra läkare
— detta gälde i synnerhet om docenterna i de teoretiska läroämnena —
kunde bereda sig inkomster genom praktisk verksamhet. Att den sålunda
anstälde docenten erhölle någon ersättning, syntes vara af billighet påkalladt.
De två docentstipendier, som funnes vid karolinska institutet, gjorde
härvidlag ej tillfyllest.
Då således docent vid karolinska institutet i allmänhet ej åtnjöte någon
löneförmån, när han ej vore i direkt tjenstgöring, men likväl måste
hålla sig beredd att mottaga de uppdrag, som kunde varda honom anförtrodda,
ansåge sökandena det vara så mycket mer behjertansvärdt, att
docenten under den tid, då han innehade förordnande att förrätta professorstjenst,
erhölle skälig ersättning för sitt arbete. Af en vid ansökningen
fogad tabell framginge, att den ersättning, som i berörda hänseende tillkomme
docenten, vore ringa; och uppenbart vore, att densamma ej kunde
[10.]
Anslag till
vikariatsarf
voden.
54 Åttonde hufvudtiteln.
anses stå i rimligt förhållande till det arbete och ansvar, som vore förenadt
med förordnandet.
Sökandena redogöra något närmare för beloppen af de ersättningar,
som plägade komma vikarier för lärare vid karolinska institutet till godo.
Förhållandena öfverensstämma naturligen nära med dem vid universiteten.
Dock påpeka sökandena, att, medan institutets lärare i de teoretiska ämnena
hade undervisningsskyldighet under vid pass åtta månader af året, likasom
vid universiteten, hade lärarne i de praktiska ämnena dylik skyldighet
blott under sex månader af året. Då förordnande af vikarie för professor
utfärdades allenast för den tid, denne häft undervisningsskyldighet, hade
deraf blifvit en följd, att vikarie för lärare i praktiska ämnen i regeln fått
af tjenstgöringspenningarne uppbära ej ens två tredjedelar, såsom vikarier
för universitetslärare, utan blott hälften af nämnda aflöningsmedel. Detta
berodde på det rådande beräkningssättet för tjenstgöringspenningarnes tilldelande
åt vikarier. Häri borde fördenskull enligt sökandenas mening eu
ändring ske.
Med afseende på storleken af det arfvode, som sökandena ansåge böra
tillerkännas docent, hvilken vid karolinska institutet uppehölle läraretjenst,
anslöte sig sökandena till den mening, som gjorts gällande i underdånig
hemställan af docenter vid universitetet i Lund, eller att för vikariat,
hvarmed tentamensskyldighet vore förenad, borde utgå ett arfvode af 3,000
kronor för år samt för annat lärarevikariat 2,500 kronor för år. Dock
borde vikarie vid laboratorsbefattningen i bakteriologi, hvilken befattning
vore aflönad med blott 2,000 kronor, uppbära ett vikariearfvode å enahanda
belopp.
Sökandena anse, att för genomförande af den föreslagna förändringen ej
några nya anslag behöfde äskas hos Riksdagen. I jemförelse med universiteten
vore karolinska institutet ogynsamt stäldt så till vida, att någon reservfond
ej funnes derstädes och att alla vid institutet besparade lönemedel återginge
till statsverket. Då det syntes vara billigt, att de medel, som blifvit
anslagna till undervisningens upprätthållande vid karolinska institutet, i
första hand användes till detta ändamål och således äfven till att bereda
skälig ersättning åt dem, som upprätthölle denna undervisning, förmenade
sökandena, att de vid karolinska institutet besparade lönemedlen borde
reserveras till en fond, hvilken i likhet med reservfonden vid universiteten
skulle stå till kanslerns förfogande och ur hvilken nödiga tillskott till
arfvoden åt vikarierna kunde i mån af behof anvisas.
Sökandena lemna i sin framställning en utredning rörande de lönemedel,
som under åren 1891—1895 besparats, och denna utredning synes
Åttonde hnfvudtiteln. 55
dem ådagalägga, att de besparade lönemedlen i allmänhet skulle förslå till
bestridande af de vikariearfvoden, som sökandena ifrågasätta.
Med stöd af hvad sökandena anfört och åberopat hemställa de, att
Eders Kong]. Maj:t täcktes med afseende å lärarevikariat vid karolinska
institutet i nåder stadga:
1) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller ordinarie eller extra
ordinarie professorsembete, med hvilket examinationsskyldighet är förenad,
skall utgå för läsår med ,3,000 kronor;
2) att arfvode till docent, hvilken upprätthåller laboratorsbefattningen
i bakteriologi, skall utgå för läsår med 2,000 kronor;
3) att arfvode till docent hvilken upprätthåller annan ordinarie lärarebefattning
än i föregående två moment är nämnd, skall utgöra för läsår
2,500 kronor;
4) att vikariatsarfvode skall utbetalas med en åttondedel af årliga beloppet
för hvarje tjenstgöringsmånad, då vikariatet omfattar ett teoretiskt
ämne, och med en sjettedel af årliga beloppet för hvarje tjenstgöringsmånad,
då vikariatet omfattar ett af följande praktiska ämnen: medicin,
kirurgi, obstetrik och gynekologi, pediatrik, nervsjukdomar, oftalmiatrik,
psykiatri, syfilidologi och hygien; samt
5) att vikariatsarfvode skall utgå af de till karolinska institutet anslagna
tillgängliga lönemedlen, om det embete, som upprätthålles, är ledigt,
samt i andra fall utgöras af dels den del af tjenstgöringspenningarne, som
embetets innehafvare är skyldig att afstå, dels ock erforderligt fyllnadsbelopp
från en af besparade lönemedel på förut antydt sätt bildad fond.
(ifver ansökningen hafva, efter nådig remiss till kanslern för rikets
universitet, yttranden afgifvits ej mindre, på sätt jag redan omförmält,
af lärarekollegiet vid karolinska institutet än äfven af de större akademiska
konsistorierna vid universiteten i Upsala och Lund äfvensom af kanslern,
hvarjemte statskontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ärendet.
Lärarekollegiets yttrande, hvilket, såsom jag redan nämnt, afsåg jemväl
ansökningarna från docenter vid universiteten i Upsala och Lund,
afgafs den 21 april 1897 och innehöll hufvudsakligen följande.
Den af docenterna vid de olika undervisningsanstalterna gjorda hemställan
om förhöjning af vikariatsarfvodena syntes lärarekollegiet synnerligen
behjertansvärd. På grund af den tid, kostnad och duglighet, som
kräfdes för att en person skulle uppnå den utbildning, som fordrades af
en docent, samt på grund af betydelsen af det arbete, hvilket en docent
såsom vikarierande universitetslärare hade sig ålagdt, vore det skäligt, att
han åtnjöte en större ersättning än tjenstgöringspenningarne för den tid,
som vikariatet omfattade.
56
Åttonde hufvudtiteln.
Vid karolinska institutet hade det äfven mången gång visat sig nödvändigt
att bereda högre ersättning, derest lämplig person skulle kunna
förmås att åtaga sig dylikt vikariat. För att erhålla vikarie till lediga
lärareplatser hade lärarekollegiet derför upprepade gånger funnit sig föranlåtet
att begära, det löneförmånerna i deras helhet eller till större delen
skulle få utgå till vikarien. Detta hade varit händelsen dels i många fall,
då docent erhållit förordnandet, dels i flera andra fall, då annan lämplig
person åtagit sig vikariatet. De gjorda framställningarna hade vunnit
nådigt bifall.
De arfvoden, som i dessa fall utgått till vikarier, hade i allmänhet varit
betydligt högre än dem, som docenterna i de föreliggande underdåniga
framställningarna begärde. Dessa sistnämnda arfvoden syntes derför, att
döma efter förhållandena vid institutet, ingalunda vara för högt beräknade.
Detsamma gälda säkerligen äfven vid universiteten, då förhållandena der
ej syntes vara så olika dem vid institutet, att de nämnda summorna kunde
anses öfverstiga hvad som måste betraktas såsom en skälig och billig ersättning
för det arbete och det ansvar, som vore förenade med vikariat af
ifrågavarande slag.
Lärarekollegiet ansåge sig derför såväl kunna vitsorda behofvet af den
begärda förhöjningen i vikariatsarfvodena som äfven kunna på det varmaste
tillstyrka bifall till densamma.
Emedan behofvet af vikarie gjorde sig gällande för den del af året,
då undervisningen påginge, och emedan förordnande af vikarie ofta brukade
afse endast denna tid eller eu del deraf, syntes det lämpligt, att man
vid beräkning af vikariatsarfvode utginge från den tid, under hvilken undervisningsskyldighet
tillhörde den ifrågavarande lärareplatsen, såsom det i
docenternas petition närmare funnes angifvet. Lärarekollegiet ansåge sig
derför äfven i denna punkt böra tillstyrka den af docenterna gjorda framställningen.
Karolinska institutet hade en helt annan ställning än universiteten
derutinnan, att besparade lönemedel icke samlades till en reservfond, utan
indroges till statsverket. Vid karolinska institutet funnes således icke
några andra medel tillgängliga för vikariatsarfvoden än de tjenstgöringspenningar,
som tjenstens innehafvare vore skyldig att afstå.
Någon utsträckning af nu gällande skyldighet att afstå tjenstgörings- -penningar vore icke ifrågasatt och torde väl ej skäligen böra ifrågasättas.
Dessa medel försloge emellertid ej på långt när till de förhöjda vikariatsarfvodena.
Om docent, som erhölle förordnande att uppehålla tjenst, innehade
docentstipendium, torde detta böra inberäknas i arfvodet till så stor del,
Åttonde liufvudtiteln. 57
som enligt nyssnämnda beräkningsgrund motsvarade tiden för förordnandet.
Då det vid institutet funnes endast två sådana stipendier, komme emellertid
detta säkerligen att blifva af ringa inflytande på frågan. Docenterna
hade derför föreslagit bildande af en reservfond genom besparade lönemedel,
och lärarekollegiet funne en sådan åtgärd vara synnerligen önsklig.
Men äfven om förslaget härom komme till utförande, vore dock ej
säkert, att denna reservfond skulle förslå att fylla de kraf, som stäldes på
densamma. Omsättningen af lärare och deraf föranledt behof af vikarier hade
nemligen under clet sista decenniet varit särdeles stora vid karolinska institutet.
Såsom förhållandena för tillfället vore vid institutet, kunde man
under den närmast kommande tiden ej förutsätta, att antalet vakanser och
summan af besparade lönemedel skulle uppnå samma höjd som under det,
gångna decenniet. Man kunde ej heller vara förvissad, att behofvet af
vikarier skulle minskas i samma grad som inbesparade lönemedel. Äfven
torde framgent likasom hittills andra tillfälliga behof komma att göra sig
starkt gällande. För att med trygghet kunna motse och möta dessa kraf
vore det derför nödigt, att ytterligare medel funnes att tillgå för att i mån
af behof för ändamålet användas. Ett årligt förslagsanslag vore fördenskull
af behofvet påkalladt.
Under åberopande af hvad lärarekollegiet anfört, har kollegiet, med
tillstyrkan af bifall till nu ifrågavarande ansökning, hemstält, att af
institutets besparade lönemedel måtte samlas en reservfond, hvilken
efter kanslerns medgifvande Ange användas ej mindre för att kunna utbetala
vikariatsarfvoden till de belopp, som docenterna begärt, än äfven för
andra tillfälliga behof vid institutet, samt att derjemte ett årligt förslagsanslag
matte utverkas för att dermed fylla dessa behof, derest reservfondens
medel blefve otillräckliga eller om den föreslagna reservfonden ej
komme till stånd.
De akademiska konsistoriernas yttranden, hvilka afgåfvos i sammanhang
med deras utlåtanden öfver universitetsdocenternas ansökningar, innehålla
ej, utöfver hvad jag ur dessa yttranden meddelat vid omförmälande
af sistnämnda ansökningar, några särskilt karolinska institutet vidkommande
uttalanden.
För innehållet i statskontorets den 10 juni 1898 afgifna utlåtande i
ärendet anhåller jag att få lemna en kort redogörelse. Efter en sammanfattning
af bestämmelserna i gällande stat för karolinska institutet, dervid
statskontoret jemväl omförmäler det vid institutet inrättade tandläkareinstitutet,
erinrar statskontoret om de föreskrifter, som äro meddelade i
fråga om tjenstgöringspenningarnes åtnjutande, samt redogör för åtskilliga
fall, da Eders Ivongl. Magt vid ledighet i ordinarie eller extra ordinarie
Bill. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 A fil. 8
58
Åttonde hufvudtiteln.
professorsbefattningar vid institutet medgifvit, att utöfver de med de lediga
befattningarna förenade tjenstgöringspenningarne tinge af vikarie, vare sig
dertill förordnats vid institutet anstäld docent eller annan lämplig person,
uppbäras hela lönen eller del deraf, i följd hvaraf vikariearfvoden vid institutet
understundom utgått med belopp, utgörande ända till 6,000 kronor.
Statskontoret erinrar vidare, att anslaget till karolinska institutet anordnas
i sin helhet af statskontoret till redovisning af institutet, hvilket,
sedan alla utgifter enligt stat eller särskilda nådiga medgifvanden blifvit
bestridda, till statskontoret återlevererar öfverskotten. Dessa öfverskott hafva,
enligt hvad statskontoret meddelar, för åren 1888—1897 utgjort i medeltal
1,919 kronor 41 öre om året.
I händelse de af docenter i Upsala och Lund, enligt hvad statskontoret
inhemtat, gjorda underdåniga ansökningar vinna nådigt afseende och föi’-höjd vikariatsersättning beredes universitetens docenter, anser statskontoret
en dylik förmån ock böra tillkomma docenterna vid karolinska institutet
vid de tillfällen, då professorsembeten derstädes af dem uppehållas; och
statskontoret uttalar den mening, att de af sökandena för sådant vikariat
föreslagna belopp, i jemförelse med hvad af Eders Kongl. Maj:t i de af
statskontoret angifna särskilda fall beviljats, icke äro för höga och att tillgång
till dessa arfvoden kan, när fråga är om uppehållande af ledig tjenst,
beredas af då uppkommande lönebesparing, men att ovisst torde vara, om
dessa besparingar kunna lemna tillgång äfven till sålunda förhöjd ersättning
för uppehållande af läraretjenst under ordinarie innehafvaren beviljad
tjenstledighet.
Hvad slutligen vidkommer det af kanslern i hans förutnämnda underdåniga
skrifvelse den 3 november 1898, hvilken jemväl afsåg ansökningen
af docenter vid karolinska institutet, afgifna utlåtande i ärendet, tillåter
jag mig hänvisa till hvad jag ur detta utlåtande anfört vid anmälan af
uuiversitetsdocenternas underdåniga ansökningar. Beträffande särskild!
förhållandena vid karolinska institutet anser kanslern, att, då derstädes
saknades reservfond — i hvilkft förhållande kanslern ej i detta sammanhang
ville föreslå någon ändring — det framdeles såsom hittills komme
att blifva nödvändigt att hos Eders Kongl. Maj:t, när omständigheterna
det kräfde, göra underdånig framställning om sättet för de erforderliga
vikariatsarfvodenas utgående och om beredande af de härför nödiga medlen.
Men det skulle dock vara mycket fördelaktigt, om institutet hade å ordinarie
stat sig anvisadt något visst mindre belopp, hvarmed åtminstone de
städse återkommande utgifterna för kortare och mera tillfälliga vikariat
kunde gäldas. Likasom för universiteten vore ett ordinarie anslag för
dylikt ändamål behöflig! för karolinska institutet.
Åttonde hnfvndtiteln.
59
På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer kanslern om
nådig proposition till Riksdagen derom, att karolinska institutet måtte
till arfvoden åt vikarierande yngre akademiska lärare erhålla ett anslag å
ordinarie stat af 2,000 kronor, att, sedan vederbörande afgifvit förslag,
användas efter kanslerns närmare bestämmande i hvarje särskildt fall.
Beträffande den af docenter vid karolinska institutet gjorda ansökning
hänvisar jag i tillämpliga delar till hvad jag uttalat beträffande framställningarna
af docenter vid universiteten i Upsala och Lund. I öfrigt
finner jag lika med universitetskanslern ej anledning att för närvarande
ingå på frågan om bildande vid karolinska institutet af en reservfond eller
att tillstyrka fastställande af de bestämmelser rörande besparade lönemedels
användning, som i sammanhang med tanken på en reservfonds inrättande
föreslagits af docenter vid institutet.
Under åberopande af hvad jag anfört och af innehållet i kanslerns
yttrande i ämnet tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att till förbättrande af arfvodena åt vikarierande lärare vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet bevilja ett årligt anslag af 2,000
kronor, att användas enligt de bestämmelser, som af Eders Kongl. Maj:t
meddelas.
I skrifvelse den 14 september 1898 till universitetskanslern anhåller [11.]
lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet om hans med-^»*»? «fanverkan
på det att å institutets stat, i stället för det nuvarande anslaget
4,000 kronor till bibliotekets underhäll och förökande, må uppföras ett ordi- håll och förnarie
anslag å 8,000 kronor för enahanda ändamål äfvensom till arbets-oia"de m'' m''
biträde vid biblioteket.
Det nuvarande anslaget har institutet åtnjutit från och med år 1891.
I den äf lärarekollegiet under år 1889 gjorda hemställan, på föranledande
hvaraf Eders Kongl. Maj:t aflat nådig proposition i ämnet till 1890 års
Riksdag och för hvars innehåll finnes redogjordt i protokollet öfver ecklesiastikärenden
den 11 januari 1890, beräknades bibliotekets behof på följande
sätt:
till tidskrifter .................................................................................. kronor 2,000
» nyutkommande litteratur, deri inbegripet fortsättning af
förut inköpt .......v..................... » 1,000
» vigtigare äldre litteratur och komplettering af defekter » 1,000
» inbindning.................................................................................. » 1,000,
eller tillsammans kronor 5,000
60
Åttonde hufvudtiteln.
Då emellertid Eders Kongl. Maj:t fann antagligt, särskildt med afseende
å de för inbindning och för komplettering af defekter gjorda beräkningar,
att anslaget kunde utan ändamålets förfelande nedsättas, äskade
Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen anslag till belopp af 4,000 kronor, hvilken
framställning ock vann Riksdagens bifall.
Lärarekollegiet anför nu, att erfarenheten under de gångna sju åren
i ständigt växande grad ådagalagt svårigheten att med ett så litet anslagsbelopp
tillfredsställa de kraf, som institutets egen undervisning och den
vetenskapliga forskningen inom landet med rätta ansåge sig böra ställa
på statens förnämsta medicinska boksamling. Erfarenheten hade också
ådagalagt, att den år 1889 uppgjorda beräkningen, långt ifrån att vara
för högt tilltagen, i hvarje särskild post understigit behofvet.
Hvad lärarekollegiet år 1889 yttrat om vigten och omfattningen af
den medicinska tidskriftslitteraturen och angelägenheten af att vid bokförvärfvet
i främsta rummet tillgodose denna, egde icke blott fortfarande
full giltighet utan hade under den medicinska vetenskapens snabba framsteg
vunnit än ytterligare betydelse. Talrika specialtidskrifter hade under
de senaste åren börjat utgifvas, och oupphörligt uppstode nya sådana,
hvilka icke kunde undvaras, såvida tillfälle skulle kunna beredas att inom
vårt land följa de medicinska vetenskapernas framsteg. Biblioteksnämnden
hade också sett sig nödsakad att år från år öka tidskriftsinköpen. Institutet
prenumererade för närvarande på 125 tidskrifter — deras antal hade
år 1889 uppgått allenast till 84 — men tidskriftsprenuinerationen medtoge
också nu icke mindre än tre fjerdedelar af hela biblioteksanslaget. Att
ett så stort antal tidskrifter kunde erhållas för ett belopp af omkring
8,000 kronor berodde för öfrigt derpå, att genom öfverenskommelse med
utgifvaren af »Nordiskt Medicinskt Arkiv» ett större antal periodiska
skrifter, som erhölles i utbyte mot nämnda tidskrift, finge af institutet
öfvetagas för betydligt nedsatt pris, i många fall uppgående till endast
portokostnaden för bytesexemplar af »Nordiskt Medicinskt Arkiv». Till
en utvidgad tidskriftsprenumeration funnes numera ingen tillgång.
För den icke periodiska litteraturen, hvarför institutet år 1889 ansett
ett belopp af 1,000 kronor om året erforderligt, hade på grund af de
ökade tidskriftsinköpen icke på långt när den beräknade summan kunnat
användas. Under de förflutna sju åren hade tillsammans endast 390 nya
verk blifvit inköpta, eller i medeltal omkring 56 årligen, och huru ringa
detta antal vore i förhållande till den litterära produktionen inom ifrågavarande
vetenskapsområde vore för eu hvar uppenbart. Inom åtskilliga
af medicinens grenar hade nästan inga nyutkommande verk kunnat inköpas,
och vid flera tillfällen hade biblioteksnämnden på grund af kost
-
Åttonde huivudtiteln. 61
nadsfrågan nödgats afstå inköpsförslag, som inkommit från lärare vid
institutet.
I än mindre grad hade det varit möjligt att med de till buds stående
tillgångarna fylla luckorna i den äldre litteraturen. Utom enstaka inköp
hos antiqvarier och på auktioner hade förvärfvet af äldre litteratur inskränkt
sig till inköp af doktor Anton Berghs rikhaltiga oftalmologiska bibliotek
för 1,100 kronor och en del af professor A. Andersons gynekologiska
boksamling för 365 kronor. Huru vigtigt det vore, att tillgångar ej
saknades, då tillfälle erbjöde sig till dylika synnerligen fördelaktiga förvärf,
ansåge lärarekollegiet knappt behöfva påpekas.
Hvad slutligen anginge bindningskostnaden, hade anslaget endast
räckt till inbindning af tidskriftserierna, hvadan såväl de årligen inköpta
nyare verken som större delen af de sedan gammalt i biblioteket befintliga
obundna böckerna fortfarande saknade band och derför vore utsatta för
faran att skadas eller rent af förstöras.
Vid beräkningen af bibliotekets anslagsbehof borde derjemte tagas i
betraktande, dels att, sedan det nuvarande anslaget bestämdes, tillkommit
ett nytt läroämne vid institutet, nemligen bakteriologien, dels att genom
upprättande af det nya tandläkareinstitutet äfven odontologien blifvit vid
undervisningen representerad. Båda dessa vetenskaper hade oafvisliga kraf
på litterära hjelpmedel, hvilka biblioteket för närvarande vore alldeles ur
stånd att tillhandahålla. Billigheten syntes också fordra, att institutets
behof af ökadt biblioteksanslag af statsmakterna beaktades, då såväl kongl.
biblioteket som universitetsbibliotek på senaste tiden fatt nya anslag sig
beviljade. Denna tillökning hade dock endast i ringa mån kommit de
medicinska studierna i vårt land till godo. Kongl. biblioteket anskaffade
icke någon medicinsk litteratur, och universitetsbiblioteken, hvilka skulle
följa med litteraturen inom alla de fyra fakulteterna, vore ej i tillfälle att
för medicinen afse ens så stora summor som karolinska mediko-kirurgiska
institutet för närvarande hade att för ändamålet använda. Också anlitades
institutets bibliotek fortfarande af studieidkare i hela landet, icke minst i
universitetsstäderna, och det belopp, som anvisades till dess förökande,
blefve alltså till gagn ej blott för institutet sjelft och hufvudstadens läkarekår
utan skulle blifva fruktbringande för landet i dess helhet.
Utom för inköp och bindning af böcker hacle äfven för andra ändamål
anslagsbehof för institutets bibliotek gjort sig gällande. Sedan 1897 års
början hade, för att tillmötesgå fleres önskningar, bibliotekets läsrum, utom
de ordinarie tiderna på eftermiddagarna, hållits tillgängligt från klockan
10 till klockan 2 alla helgfria dagar under terminerna. Såsom ersättning
åt ett qvinligt biträde, som under sistnämnda tider tillhandagått
62
Åttonde lmfvudtiteln.
allmänheten och öfvervakat bibliotekets begagnande, hade af den Rossanderska
fondens räntemedel utbetalats ett belopp af 500 kronor årligen.
Som nämnda fond ej längre medgåfve en sådan utbetalning, kunde emellertid
biblioteket från och med höstterminen 1898 ej längre hållas tillgängligt
på förmiddagarna. Då det likväl visat sig, att biblioteket under dessa tider
synnerligen flitigt anlitats, vore det högeligen önskvärdt, att medel kunde
beredas för att hålla biblioteket tillgängligt jemväl om förmiddagarna.
På grund af hvad sålunda anförts, hade biblioteksnämnden beräknat
bibliotekets anslagsbehof på följande sätt:
till tidskrifter............................................................................. kronor 3,500: —
» nyutkommande litteratur ......................................... » 1,500: —
» vigtigare äldre litteratur och komplettering af defekter » 1,500: —
» inbindning .............................................................................. » 1,000: —
» arbetsbiträde vid biblioteket ........................................... » 500: —
eller tillhopa ............................................................................... kronor 8,000: —.
Kanslersembetet har i afgifvet underdånigt utlåtande förordat den
gjorda framställningen.
Då jag anser de skäl, som af lärarekollegiet anförts till stöd för nu
ifrågavarande hemställan, vara af beskaffenhet att ej kunna jäfvas, tillstyrker
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
förhöja anslaget till bibliotekets vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
underhåll och förökande, nu 4,000 kronor, med 4,000 kronor eller till 8,000
kronor, samt medgifva, att ett belopp af 500 kronor deraf må kunna användas
till arbetsbiträde vid biblioteket.
I nyss omförmälda skrifvelse gör karolinska mediko-kirurgiska institutets
lärarekollegium äfven framställning om ett anslag af 1,050 kronor
-till aflöning af en vaktmästare vid institutets bakteriologiska laboratorium.
Till stöd för denna sin anhållan anför lärarekollegiet, att det arbete, som
vore att utföra på institutets bakteriologiska laboratorium, till följd af sin
art med nödvändighet kräfde tillgång till betjening. Denna betjenings
uppgifter vore af mångahanda slag samt i hög grad maktpåliggande och
tidsödande. En vaktmästare, anstäld vid ett bakteriologiskt laboratorium,
måste vara särskildt skolad i sitt fack. Han skulle exempelvis hafva
färdighet i tillagning af näringssubstrat, passande till odling af de olika till
undersökning förekommande bakteriearterna, han skulle taga temperaturen
på försöksdjuren, passa thermostater och kulturer, skulle understundom
assistera vid djurförsök och andra laborationer, förutom det att han hade
att diska, tvätta o. s. v. En annan vigtig uppgift ålåge honom dessutom.
Han skulle hafva hand om laboratoriets alla försöksdjur, hvilket ensamt
Åttonde hufvudtiteln.
63
kräfde en tid af omkring fem timmar dagligen. Härigenom vore han så
bunden vid laboratoriet, att lian icke kunde räkna på ledighet någon enda
dag under veckan.
Det nu antydda vigtiga ai’betet hade vid bakteriologiska laboratoriet
hittills utförts af eu vaktmästare, hvilken aflönats dels med 25 kronor i
månaden af medel, som utgått från den patologiska institutionens anslag,
och dels med 40 kronor i månaden, som leinnats af förre laboratorn i
bakteriologi vid institutet, hvilken i gengäld haft rättighet att begagna
sig af vaktmästarens hjelp under den tid, då denne ej måst uteslutande
egna sig åt sin tjenst vid laboratoriet. En sådan anordning vore dock
i sig sjelf förkastlig, emedan den med nödvändighet medförde, att en stor
del af vaktmästarens arbete droges från laboratoriet, hvars skötsel derpå
blefve lidande. Erfarenheten hade nemligen visat, att vaktmästaren borde
egna sitt arbete odeladt åt laboratoriet. Ifrågavarande anordning hade
också tillkommit blott såsom en nödfallsåtgärd, och med utgången af år
1898 komme den i hvarje fall att upphöra, alldenstund förre laboratorn
icke längre ansåge densamma för sig förmånlig. Under sådana förhållanden
vore det nödvändigt att söka erhålla statsanslag till aflöning af en
vaktmästare vid bakteriologiska laboratoriet, så mycket mer som det
visat sig, att de beräkningar, på hvilka det för laboratoriet äskade och
af Riksdagen beviljade anslaget grundade sig, upptagit de erforderliga
utgifterna alltför knappt. Den bakteriologiska tekniken vore också stadd i
eu synnerligen hastig utveckling; tid efter annan uppfunnes nya forskningsmetoder,
hvilka helt naturligt kräfde förbättrade vetenskapliga apparater,
och det hade på senaste tiden visat sig, att denna nya materiel hade en
stark tendens att blifva komplicerad och till följd deraf dyrbar. Om den
vetenskapliga verksamheten på laboratoriet skulle kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt bedrifvas, vore det derför nödvändigt, att man äfven i
detta hänseende följde utvecklingen. Häraf hade emellertid redan uppstått en
väsentlig ökning i den ursprungligen beräknade kostnaden för nyanskaffning.
Under nu skildrade förhållanden vore det omöjligt att af det till patologisk-anatomiska
institutionen anvisade anslaget aflöna en för dess bakteriologiska
laboratorium afsedd vaktmästare; och som den vid den patologiska
institutionen för öfrigt anstälda betjeningen helt och hållet upptoges
af sin tjenstgöring, så återstode blott att söka erhålla statsanslag till
aflöning åt bemälde vaktmästare. Då det derjemte visat sig, att denne
vaktmästares tid måste fullt tagas i anspråk för det bakteriologiska laboratoriets
räkning, borde denna aflöning utgå med ett belopp, motsvarande
andra vid institutet anstälda vaktmästares aflöning, eller 750 kronor årligen
jemte ersättning för bostad och vedbrand, hvilken ersättning skäligen kunde
anslås till 300 kronor årligen.
64 Åttonde hufvudtiteln.
Kanslersembetet tillstyrker på af lärarekollegiet anförda skäl den gjorda
framställningen; och då jag finner behofvet af särskild betjening vid det
bakteriologiska laboratoriet oafvisligt samt håller före, att en för det ifrågavarande
arbetet lämplig vaktmästare icke kan för mindre kostnad erhållas,
hemställer jag, att hd ers Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till
aflöning åt en vaktmästare vid karolinska mediko-kirurgiska institutets
bakteriologiska laboratorium bevilja ett årligt anslag af 1,050 kronor.
Vid bifall till hvad under punkterna 10—12 föreslagits kommer anslaget
till karolinska mediko-kirurgiska institutet, riu 191,900 kronor, att
ökas med 7,050 kronor eller till 198,950 kronor.
Allmänna läroverken.
[13.] Då af kapitalkontot till rikshufvudboken för år 1897 framgick, att
nijni7uu “"-reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken under sagda år
auILl Wro-nt(1gätt från 119,485 kronor 55 öre till 21,351 kronor 89 öre, och med anverken.
ledning deraf måste befaras, att vid slutet afår 1898 en brist i dessa anslag
komme att uppstå, anmodade jag i skrifvelse den 24 oktober sistnämnda
ar statskontoret att efter verkstäld utredning meddela ecklesiastikdepartementet,
dels huru stor denna brist, i fall en sådan komme att förefinnas,
kunde antagas blifva vid slutet af saväl år 1898 som innevarande år, och
dels hvilka särskilda i det gemensamma reservationsanslaget ingående anslag,
som visat sig otillräckliga, samt de belopp, med hvilka ett hvart af
dem kunde behöfva höjas för att motsvara behofvet.
Med anledning häraf har statskontoret i skrifvelse den 20 december
1898 meddelat den begärda utredningen och dertill fogat dels en med
ledning af afslutade räkenskaper upprättad tablå öfver de i reservationsanslaget
till de. allmänna läroverken ingående anslags ställning för år 1897
dels en approximativ beräkning öfver besparingar och brister å samma anslag
för år 1898. Denna beräkning grundar sig, hvad en del anslag angår,
pa de af statskontoret enligt dess memorialböcker kända utgifter intill den
20 december 1898 och i andra fall på utgifterna under år 1897, dock
med hänsyn,^ beträffande ålderstilläggen, till den genom åtskilliga nådiga
anvisningar å detta anslag uppkomna förhöjningen.
Dessa tablåer äro af följande lydelse:
Åttonde hufvodtiteln.
65
Tablå öfver de i reservationsanslaget till allmänna läroverken
ingående anslagens ställning för år 1897.
Af |
Af Riksdagen |
Bespa- riugar |
||||||||
Kongl. Makt |
beviljade |
Utgifter |
Brister |
|||||||
anvisadt |
anslags |
|||||||||
medel |
||||||||||
t Aflöning *)............................................... |
1,715,746 |
32 |
1,715,746 |
32 |
1,621,303 ***) 957,295 |
52 |
94,442 |
80 |
— |
— |
Ålderstillägg **) ....................................... |
1,042,295 |
17 |
932,901 |
12 |
17 |
_ |
_ |
24,394 |
05 |
|
Ersättning för förlorad helgonskyld............ »D:o för indragna landtgillen och klockare- |
2,644 |
33 |
2,644 |
33 |
2,644 |
33 |
— |
— |
— |
— |
pensioner ........................................... |
731 |
13 |
, 731 |
13 |
731 |
13 |
— |
— |
— |
— |
Djeknepenningeersättning........................... |
4,307 |
10 |
4,307 |
10 |
4,307 |
10 |
— |
— |
— |
— |
Bibliotekarier ........................................ Arfvoden till skrifbiträden åt rektorerna vid |
6,137 |
56 |
7,000 |
— |
6,137 |
56 |
862 |
44 |
— |
— |
de högre läroverken samt vid vissa fem-klassiga läroverk................................ |
11,150 |
12,000 |
11,150 |
850 |
||||||
Arfvoden åt skolläkare............................ Arfvoden åt extra lärare och vikarier samt |
7,550 |
— |
7,550 |
— |
7,550 |
— |
— |
— |
— |
— |
ord. stat. e. o. stat. |
||||||||||
oförutsedda behof (135,000 -f- 100,000) ..... Extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till |
235,000 |
— |
235,000 |
— |
364,808 |
15 |
— |
— |
129,808 |
15 |
anskaffande af ammunition för målskjut-ningar m. m.............. |
34,000 |
34,000 |
34,522 |
67 |
522 |
67 |
||||
D:o åt teckningslärare vid allmänna läro- |
||||||||||
verken ............................................. Praktisk utbildning af blifvande lärare vid |
28,000 |
— |
28,000 |
— |
34,794 |
74 |
— |
— |
6,794 |
74 |
de allmänna läroverken ...... Resestipendier åt lärare i främmande lefvande |
20,500 |
— |
20,500 |
— |
20,040 |
— |
460 |
— |
— |
— |
språk ...................... Reseunderstöd åt lärare vid de allmänna |
6,000 |
— |
6,000 |
— |
5,250 |
— |
750 |
— |
— |
— |
läroverken..... |
4,000 |
— |
4,000 |
— |
4,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
Af reservationerna................... |
— |
— |
— |
— |
45,445 |
95 |
— |
— |
45,445 |
95 |
Sömma |
3,118,061 |
61 |
3,010,380 |
— |
3,119,980 |
32 |
97,365 |
24 |
206,965 |
56 |
Afgå: nettobrist och besparingar ............... |
— |
— |
— |
— |
109,600 |
32 |
— |
— |
97,365 |
24 |
Återstå |
_ |
_ |
_ |
_ |
3,010,380 |
_ |
_ |
_ |
109,600 |
32 |
Till betäckande af ofvanstående nettobrist |
||||||||||
har användts: |
||||||||||
anslagets uppbördsmedel..................... samt af anslagets reservationer, hvilka |
11,466 |
66 |
||||||||
vid årets början utgjorde... 119,485:55 men vid årets slut nedgått till ................................ 21,351: 89 |
98,133 |
66 |
||||||||
109,600 |
32 |
*) Under antagande att Riksdagen beviljat medel till samtliga fasta löner å läroverksanslaget har under
rubriken »Af Riksdagen beoiljade anslagsmedel» upptagits för »aflöning» kronor 1,715,746: 32 i öfverensstämmelse
med de af Kongl. Maj:t anvisade och i stat9liggaren upptagna belopp.
**) För »ålder»tillägg» har under samma rubrik upptagits kronor 932,901: 12, hvilket belopp erhållits
på det sätt, att suinmaii af alla i läroverksanslaget ingående af Riksdagen beviljade särskilda anslag med
undantag af ålderstillägg fråndragits reservationsanslaget i sin helhet.
***) Enär fördelningen af lärarnes lönemedel i aflöning och ålderstillägg icke framgår af en del läroverks
räkenskaper, har särskiljandet af dessa ulgifter verkstälts med ledning af å riksbokslutsbyrån befintliga
besparingsförteckniugar.
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
9
66
Åttonde hufvudtiteln.
Approximativ beräkning öfver besparingar och brister
å reservationsanslaget till allmänna läroverken för år 1898.
Af Kongl. Maj:t |
Af Riksdagen |
Utgifter |
Be- sparingar |
Brister |
|||||
1.715,746 |
32 |
1,715,746 |
32 |
1.610,746 |
32 |
105,000 |
|||
1,065,736 |
84 |
932,901 |
12 |
965,901 |
12 |
— |
— |
33,000 |
— |
2,644 |
33 |
2,644 |
33 |
2,644 |
33 |
— |
— |
— |
, |
731 |
13 |
731 |
13 |
731 |
13 |
_ |
_ |
_ |
_ |
4,307 |
10 |
4,307 |
10 |
4,307 |
10 |
— |
— |
— |
— |
6,237 |
56 |
7,000 |
— |
6,237 |
56 |
762 |
44 |
— |
— |
11,150 |
12,000 |
11,150 |
850 |
||||||
7,550 |
— |
7,550 |
— |
7,550 |
— |
— |
— |
— |
— |
235,000 |
- |
235,000 |
- |
387,000 |
— |
— |
— |
152,000 |
- |
34,000 |
— |
34,000 |
— |
21,500 |
— |
12,500 |
— |
— |
— |
28,000 |
- |
28,000 |
— |
38,200 |
— |
— |
— |
10,200 |
- |
20,500 |
- |
20,500 |
- |
21,640 |
- |
— |
— |
1,140 |
— |
6,000 |
- |
6,000 |
- |
6,750 |
- |
— |
— |
750 |
— |
4,000 |
_ |
4,000 |
_ |
4,000 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
92 |
50 |
— |
- |
35,374 |
33 |
— |
— |
35,374 |
33 |
3,141,695 |
78 |
3,010,380 |
— |
3,123,731 |
89 |
119,112 |
44 |
232,464 |
33 |
— |
— |
— |
— |
113,351 |
89 |
— |
— |
119,112 |
44 |
— |
— |
— |
— |
3,010,380 |
— |
— |
— |
113,351 |
89 |
29,351 |
89 |
||||||||
84.000 |
Aflöning ... ....................................
Ålderstillägg .................................
Ersättning för förlorad helgonskyld .....
l):o för indragna landtgillen och klockarepensioner
........ ............................
Djeknepenningeersättning....................
Bibliotekarier ................................
Arfvoden till skrifbiträden åt rektorerna vid
de högre läroverken samt vid vissa fem
klassiga
läroverk ..........................
Arfvoden åt skolläkare............................
Arfvoden åt extra lärare och vikarier samt
ord. stat e. o. stat
oförutsedda behof (135,000 + 100,000)
Extra arfvoden åt gymnastiklärare samt till
anskaffande af ammunition för målskjutningar
in. m................................
D:o åt teckningslärare vid allmänna läroverken
.........................................
Praktisk utbildning af blifvande lärare vid
de allmänna läroverken ........................
Resestipendier åt lärare i främmande lefvande
språk .....................................
Reseunderstöd åt lärare vid de allmänna
läroverken ... ................................
Af reservationerna.............................
Afgå: nettobrist och besparingar .
I afräkning å nettobristen kunna
påräknas uppbördsmedel å anslaget
till belopp) af..............
samt anslagets behållning vid årets
början .................................
Summa
Återstå
8,000: —
21,351: 89
hvadan nettobristen för år 1898 egentligen
skulle komma att utgöra endast ...........
I sin nämnda utredning anför statskontoret i öfrigt följande.
Enligt statsliggaren för år 1898 äro de af Eders Kongl. Maj:t under
reservationsanslaget till de allmänna läroverken för aflöning, ålderstillägg
och arfvoden m. m. gjorda anvisningar upptagna med kr. 3,041,695: 78.
Som anslaget enligt riksstaten dock endast utgör........... » 2,910,380: —
förefinnes redan här eu brist i berörda anslag till belopp af kr. 131,315: 78>
Åttonde hufvudtiteln.
67
hvilken brist uppkommit derigenom att ålderstilläggen,
hvartill för år 1898 anvisats........... kr. 1,065,736: 84,
i riksstatsanslaget ingå med endast ... » 932,901: 12.
Om nemligen till skilnaden .................. kr. 132,835: 72
lägges hvad som anvisats å anslagets
reservationer......................................... » 92: 50
och från den derigenom uppkomna
summan ...... kr. 132,928: 22
dragés hvad som af Riksdagen beviljats,
men ännu icke disponerats, nemligen
till bibliotekarier m. m. kr. 762: 44
och till rektorernas skrif
biträden.
....................... » 850: — » 1,612: 44,
så erhålles ofvan nämnda brist enligt statsliggaren ........ kr. 131,315: 78.
Från nyss nämnda brist å anslaget till
ålderstillägg........................................... kr. 132,835: 72
bör dock afräknas dels summan af icke
utgående ålderstillägg åt lektorer,
adjunkter och kolleger, som äro förordnade
till rektorer vid högre och
femklassiga läroverk kr. 84,500: —
dels tillfälliga besparingar,
förslagsvis beräknade
till.............. » 15,335: 72
eller tillsammans...................................... » 99,835: 72,
hvadan bristen å detta anslag alltså skulle komma att
utgöra........................................................................................ kr. 33,000: —.
Under år 1898 till och med den 19 december har å an -
slaget till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt
oförutsedda behof utbetalts .............. kr. 385,825: 90.
Afdrages från detta belopp sammanlagda
anslagen å ordinarie och extra
stat för berörda ändamål .................. » 235,000: —,
visar sig redan nu en brist af............ kr. 150,825: 90;
hvadan utgifterna för hela året torde
kunna antagas komma att öfverskjuta
tillgångarna med omkring .................................... » 152,000: —■
Transport kr. 185,000: —
%
68
Åttonde hufvudtitehi.
Transport kr.
A öfriga anslag förekomma enligt den approximativa
beräkningen brister å anslagen till
extra arfvoden åt teckning siar are............................................. kr.
praktisk utbildning af blifvande lärare................................. »
resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk ...... »
hvartill ytterligare komma de utgifter, som blifvit och
under återstående delen af år 1898 möjligen blifva
anordnade å anslagets reservationer, eller...................... »
alltså summa brister kr.
Afräknas härifrån dels följande besparingar, nemligen
å anslaget till aflöning ........................ kr. 105,000: —,
till hvilket belopp de beräknade
besparingarna höjts, enär medelbeloppet
af dem för åren 1893—1897
med ungefär 11,000 kronor öfverskjuter
1897 års besparingar å
samma anslag;
å anslaget till bibliotekarier .................. » 762: 44
å anslaget till rektorernas skrif biträden » 850: —
å anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare
m. m............................... » 12,500: —
dels uppbördsmedel med det belopp,
hvartill desamma i medeltal uppgått
för åren 1893—1897, nemligen ...... » 8,000: —
och dels reservationsanslagets behållning
vid 1898 års början ................,......... » 21,351: 89
eller tillsamman......................................................................... »
skulle en nettobrist för år 18,98 komma att uppstå till
belopp af................................................................................. kr.
185,000: —
10,200: —
1,140: —
750: —,
35,374: 33
232,464: 33.
148,464: 33
84,000: —.
För år 1899 har läroverksanslaget på ordinarie stat ökats med 13,500
kronor, deraf 1,500 kronor nytt anslag till extra arfvoden åt musiklärare
vid de femklassiga läroverken och återstoden 12,000 kronor till höjning af
anslaget till extra arfvoden åt teckning slär are. Till följd af denna ökning
finner statskontoret någon brist å sistnämnda anslag icke vara att befara, och
under förutsättning för öfrigt att inga nämnvärda brister komma att uppstå
på andra anslag än till ålderstillägg och till arfvoden åt extra lärare
och vikarier samt oförutsedda behof, beräknar statskontoret läroverksanslagets
ställning under år 1899 på följande sätt.
Åttonde lmfrudtiteln.
69
I anledning deraf att det för ålderstillägg erforderliga beloppet varit
i ständigt stigande och för år 1898 ökades med något öfver 23,000 kronor,
vore antagligt att en ökning af detsamma äfven för år 1899 vore att motse
med åtminstone 17,000 kronor, hvadan bristen, som för år 1898 beräknats
till 33,000 kronor, skulle komma att för år 1899 utgöra minst kr. 50,000: —.
A anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt
oförutsedda behof kunde bristen beräknas till belopp af » 137,000:—,
som understege den beräknade bristen för år 1898 med
ungefär samma belopp, hvarmed det på extra ordinarie
stat uppförda anslaget till arfvoden åt extra och vikarierande
ämneslärare vid de allmänna läroverken, hvilket anslags utgifter
plägat anordnas å nyss nämnda ordinarie anslag,
blifvit af Riksdagen för år 1899 höj dt.
Deremot kunde öfriga för år 1898 beräknade brister
här uteslutas, nemligen 10,200 kronor å anslaget till extra
arfvoden åt teckningslärare på grund deraf att detta anslag,
såsom nämnts, blifvit höjdt med 12,000 kronor, samt 1,140
kronor å anslaget till praktisk utbildning af blifvande lärare
vid de allmänna läroverken, enär detta anslag i medeltal
för åren 1893—1897 lemnat en nettobesparing af 265
kronor, och 750 kronor å anslaget till resestipendier åt lärare
i främmande lefvande språk af den orsak, att denna brist
i sjelfva verket blott utgjorde en återstående utgift från
nästföregående år.
Utgifterna å anslagets reservationer kunde upptagas till
ungefär samma belopp som medeltalet för åren 1893—1897,
minskadt med det belopp af 20,000 kronor, som till och
med år 1898 utgått till understöd åt enskilda läroverk med
dimissionsrätt, eller ................................................................ kr. 32,612: 44.
De beräknade bristerna utgjorde således tillsammans......... kr. 219,612: 44.
Härifrån borde emellertid afräknas dels
uppbördsmedel.............................................. kr. 8,000: —
dels besparingar å anslaget till aflöning med t
enahanda belopp, som för år 1898, nemligen
................................................................. » 105,000: —
dels odisponerade medel å anslagen till
bibliotekarier ................................................... » 762: 44
och till arfvoden åt rektorernas skrif biträden » 850: —
hvaremot den i beräkningen för år 1898 upptagna be-___
Transport kr. 219,612: 44
70
Åttonde hufrudtiteln.
Transport kr. 219,612: 44
sparingen af 12,500 kronor å anslaget till extra ar/voden
åt gymnastiklärare samt till anskaffande af ammunition
för målskjutningar borde uteslutas, emedan brist å detta
anslag förekommit under de näst föregående åren 1896
och 1897; eller tillsammans ................................................. » 114,612: 44
Bristen å reservationsanslaget för år 1899 skulle således
komma att utgöra .................................................................. kr. 105,000: —.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har statskontoret ansett,
att reservationsanslaget till allmänna läroverken borde för att motsvara
behofvet för år 1900, för hvilket år en ytterligare anvisning af omkring
10.000 kronor å anslaget till ålderstillägg och 5,000 kronor till arfvoden
åt extralärare m. in. antagligen vore att motse, höjas med i rundt tal
120.000 kronoi'', deraf 60,000 kronor till ålderstillägg oöh 60,000 kronor
till arfvoden åt extralärare och vikarier samt för oförutsedda behof.
Såsom af statskontorets utredning framgår, drabbar den brist, som är
att motse, blott två af de anslagstitlar, som ingå i det gemensamma reservationsanslaget
till de allmänna läroverken, nemligen anslagen till ålderstillägg
och till arfvoden åt extralärare m. in. Detta förhållande finner sin förklaring
i följande omständigheter. Redan år 1863 medgafs det vissa lärare rätt att
efter vunnen ordinarie anställning vid de allmänna läroverken räkna en del af
sin extra ordinarie tjenstgöring vid dessa läroverk sig till godo för uppflyttning
i högre lönegrad. Denna rätt tilllönetursberäkning har sedermera genom
beslut vid riksdagarne 1874, 1877, 1878, 1883, 1890 och 1894 blifvit betydligt
utsträckt och utvidgad, så att för närvarande nästan alla extra ordinarie
lärare vid de allmänna läroverken, pedagogierna och folkskolelärareseminarierna
samt ganska många lärare vid universiteten och vissa enskilda
läroverk räkna sin tjenstgöring sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad
efter erhållen ordinarie lärarebefattning vid allmänt läroverk. Härtill
kommer att de extra ordinarie lärarnes antal vid de allmänna läroverken
under de sista decennierna varit mycket stort och år efter år ökats, under
det att antalet ordinarie befattningar i det hela förblifvit oförändradt. En
följd af dessa omständigheter har blifvit å ena sidan att täflan om de ordinarie
platserna vid de allmänna läroverken varit mycket stor och att fast
anställning derstädes i regeln vunnits först efter flerårig föregående tjenstgöring
och å andra sidan att de nyutnämnde lärarne redan vid sitt tillträde
af befattningen vanligtvis haft ett flertal år att räkna för uppflyttning
i högre lönegrad, så att många bland dem redan från tillträdesdagen
Åttonde hufvudtitelu.
71
kommit i åtnjutande af lön i högre lönegrad, hvarjemte uppflyttning i högre
lönegrad på grund af föregående tjenstgöring ofta vunnits innan tjenstgöringen
såsom ordinarie lärare uppgått till de eljest bestämda 5 åren.
Under sådana förhållanden har anslaget till ålderstillägg måst blifva otillräckligt.
Mot statskontorets beräkning, enligt hvilken bristen å detta anslag
skulle utgöra för år 1898 33,000 kronor och för år 1899 50,000 kronor
samt för år 1900 en ökning af nämnda anslag med 60,000 kronor skulle
erfordras, har jag intet att invända.
Hvad åter angår den ökning af antalet extra ordinarie lärare vid de
allmänna läroverken och pedagogierna, som på senaste tiden förekommit,
så har den sin grund i två omständigheter, den ena, att genom nådigt
beslut den 12 juni 1882 bestämts, att läraretjenster vid treklassiga allmänna
läroverk äfvensom vid pedagogier, hvilka derefter blefve lediga, icke skulle
besättas med ordinarie innehafvare, utan tillsvidare upprätthållas på förordnande,
i följd hvaraf vid de ordinarie lärarnes vid dessa läroverk
småningom försiggående afgång dessa ersättas af vikarier; den andra, att
lärjungeantalet vid de allmänna läroverken och pedagogierna under de
sista tio åren oupphörligt stigit, hvarigenom det -blifvit nödvändigt att öka
extra lärarnes antal. Af de 58 ordinarie ämneslärarebefattningarna vid de
treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna stå sålunda 33 för närvarande
lediga. En blick på lärjungeantalet vid de allmänna läroverken
och pedagogierna visar åter, att detta, som vid början af höstterminen 1888
uppgick till 14,385 och vid samma tidpunkt år 1893 till 14,787, vid början
af höstterminen 1896 stigit till 15,770 och vid nämnda tidpunkt åren 1897
och 1898 till 16,180 och 16,520. Lärjungeantalet har således från höstterminen
1888 till höstterminen 1898 ökats med 2,135. De af staten aflönade
extra lärarnes antal har under samma tid ökats från 119 till 146,
hvarvid dock är att iakttaga, att framställningar af vederbörande skolmyndigheter
om nya eller ökadt antal extra lärare ofta för utgifternas
begränsande blifvit afslagna, ehuru de utan tvifvel befunnits behjertansvärda.
På grund af dessa förhållanden har jag allt skäl att antaga,
att antalet extra lärare vid de allmänna läroverken i förhållande till
antalet der undervisade lärjungar är väl knappt; och skulle lärjungeantalet
under de följande åren ökas på samma sätt som under de närmast
föregående, så torde den af statskontoret föreslagna ökningen med 60,000
kronor af anslaget till arfvoden åt extra lärare näppeligen blifva tillfyllestgörande.
Jag anser derför, att detta belopp ytterligare bör höjas med åtminstone
10,000 kronor, och synes mig dervid lämpligt, att det ordinarie
anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda behof
höjes med 65,000 kronor eller från dess nuvarande belopp 135,000 kronor
till 200,000 kronor samt det extra ordinarie anslaget till arfvoden åt extra
[14.]
Lönefyllnad
för tre adjunkter
vid
allmänna läroverket
i Linköping.
72 Åttonde hufvudtitcln.
och vikarierande ämneslärare med 5,000 kronor, eller från 123,000 kronor
till 128,000 kronor.
Någon utsigt torde nemligen icke förefinnas att vare sig genom lärjungeantalets
minskande eller genom upprättande af ordinarie lärarebefattningar
få behofvet af extra lärare så minskadt, att å anslaget till deras
arfvoden må kunna besparas det belopp af 128,000 kronor, hvartill det
extra ordinarie anslaget till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare
skulle uppgå.
Med afseende å beloppen af de brister, som enligt statskontorets beräkning
skulle komma att uppstå å reservationsanslaget till de allmänna
läroverken under åren 1898 och 1899, har jag intet att tillägga.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag — som har
för afsigt att vid anmälan af anslagsbehofven å extra stat för år 1900
göra framställning om anslag dels till fyllande af brist i det gemensamma
reservationsanslaget till de allmänna läroverken för år 1898 å 84,000
kronor och för år 1899 å 105,000 kronor, eller tillsammans å 189,000
kronor, dels till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de
allmänna läroverken 128,000 kronor — att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att å ordinarie stat för allmänna läroverken bevilja
dels till höjning af anslaget till ålderstillägg 60,000 kronor,
dels till ökning af anslaget till arfvoden åt extra lärare och vikarier
samt oförutsedda behof 65,000 kronor.
Enligt gällande stat utgår såsom bidrag till tre adjunktslöner vid
allmänna läroverket i Linköping respektive 30 kronor, 90 kronor och
240 kronor från den under domkapitlets i Linköping vård stälda fond,
•som af kamreraren Mårten Meurling enligt skriftlig afhandling af den 11
september 1802 stiftats för inrättande i nämnda stad af en »schola populärt»,
der undervisning borde meddelas i lefvande språk, räkenskapers
och handelsböckers förande m. m. åt ynglingar, »som ämnade sig till
kongl. collegierna, handelsståndet jemte andra sysslor och näringar», vid
hvilka fordrades insigter i dylika ämnen.
I en underdånig skrifvelse den 12 augusti 1898 har kontraktsprosten
C. Meurling, i egenskap af brorsons son till bemälde Mårten Meurling
och under åberopande af uppdrag från åtskilliga andra anförvandter till
denne, anfört, hurusom nämnda fond aldrig kommit till användning för det
af donator afsedda ändamål. Under det fonden fått omkring 50 år
med en del af sin afkastning bidraga till nyss oinförmälda adjunktslöner,
hade genom öfriga ränternedels läggande till kapitalet detta så vuxit, att
Åttonde hufvud titeln. ?3
fonden — ursprungligen 1,000 riksdaler — vid 1893 års slut uppgått till
31,336 kronor 45 öre och under de derpå följande åren ytterligare ökats.
Det hade uppenbarligen ej varit donators afsigt, att donationens afkastning
skulle användas till aflöning åt lärare vid statens läroverk, och då i följd af
ändrade tidsförhållanden det icke vore ändamålsenligt att nu bokstafligen följa
de af donator gifna bestämmelser, ville kontraktsprosten Meurling, hvilken
liksom öfriga donators anförvandter med ledsnad sett, att en inom slägten
gjord donation ej kommit till gagn enligt donators önskan, underdånigst
hemställa, att af fonden en femtedel finge läggas till en annan jemväl
af Mårten Meurling stiftad fond till förmån för fattiga prestenkor och
prestdöttrar inom Linköpings stift, samt att räntan af återstående kapitalet
finge dels användas för att bereda undervisning i bokhålleri åt lärjungar
vid allmänna läroverket i Linköping och andra, som af sådan undervisning
vore intresserade, dels ock i öfrigt ställas till domkapitlets disposition
att användas för sådant ändamål, som domkapitlet efter omständigheterna
kunde finna skäligt bestämma.
Domkapitlet i Linköping, hvars underdåniga utlåtande öfver denna
framställning infordrats, har jemväl ansett, att bidrag ur nu ifrågavarande
fond ej vidare borde utgå till aflönande af lärare vid allmänna
läroverket i Linköping, Deremot afstyrker domkapitlet, att en del af
denna fond öfverflyttades till den andra af Mårten Meurling gjorda donationen,
samt afgifver förslag till användning af skolfondens afkastning.
Enligt detta förslag skulle fonden, som vid 1897 års slut utgjorde 34,644
kronor 64 öre, årligen ökas med 1/a af dess afkastning, 1/l5 af räntemedlen
skulle användas till anordnande af kostnadsfria kurser i bokföring för
lärjungar vid allmänna läroverket i Linköping samt återstående 3/o an"
vändas till inrättande af en under vederbörlig kontroll stående så kallad
teknisk aftonskola i Linköping för meddelande af undervisning i modersmålet,
välsk rifning, räkning, geometri, bokföring, teckning och lefvande
språk samt möjligen andra ämnen, som förekomme i en sådan skola.
Justitiekanslersembetet, hvars yttrande härefter inhemtats, anser domkapitlets
förslag vara egnadt att under de förhållanden, som numera äro
för handen, så nära som möjligt uppfylla donators önskningar och hemställer
fördenskull, att Eders Kong]. Maj:t, med afslag å framställningen
om öfverförande till Meurlingska understödsfonden af en del utaf skolfondens
kapital, täcktes i nåder förklara, att de från sistnämnda fond
hittills med tillhopa 360 kronor årligen utgående bidrag till lärarelöner
vid allmänna läroverket i Linköping skulle upphöra från tid, som af
Eders Kong!. Maj:t bestämdes, samt att fondens årliga afkastning skulle
från samma tid och tillsvidare användas på sätt af domkapitlet föreslagits.
Bill. till Rihsd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 10
74 Åttonde hufrudtiteln.
I underdånig skrifvelse hafva jemväl Linköpings handelsförening’ samt
Linköpings fabriks- och handtverksförening till antagande förordat det af
domkapitlet framlagda förslaget.
Att från Meurlingska skolfonden utgår bidrag till aflöning af lärare
vid ett af statens allmänna läroverk, finner ej heller jag lämpligt.
Denna fond uppgår nu till så stort belopp, att densamma, om någon del
af ränteinkomsten ej annorledes disponerades, kunde, till stort gagn för
orten, användas på ett sätt, som mer står i öfverensstämmelse med donators
i stiftelseurkunden uttalade vilja. Jag hemställer derför i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att i stället för det nu
från Meurlingska skolfonden utgående bidrag till aflönande af tre adjunkter
vid allmänna läroverket i Linköping må beviljas ett årligt anslag af 360
kronor.
[15.] Under hänvisning till hvad jag förut yttrat angående de förändringar
Ersättningar i riksstaten som, enligt min åsigt, följa af nådiga förordningen om afi
anledning “/skrifning af den från viss iord inom Skåne m. fl. provinser utgående kyrko
/cvrfcotionaens
° « j. cj »
afskrifning. tionde, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att det i 1899 års riksstat under rubriken allmänna läroverken
uppförda reservationsanslag må ökas med belopp, motsvarande
ersättning för studieskatten i Halland 66 kronor 92 öre och för bidraget
till Karlshamns skolstat 53 kronor 54 öre, eller med sammanlagdt i jemnadt
tal 121 kronor.
Under förutsättning af bifall till hvad under punkterna 13 —15 föreslagits
kommer reservationsanslaget till allmänna läroverken, nu 2,923,880
kronor, att ökas med tillhopa 125,481 kronor eller till 3,049,361 kronor.
Pedagogier och folkskolor.
I det jag tillåter mig att hänvisa till hvad jag ofvan yttrat beÄndHng
af träffande ändringar i riksstaten, betingade af stadgandena i oftanämnda
anslag i an- nådiga förordning om afskrifning af kyrkotionde, hemställer jag i underkyrkotiondem
dårlighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att ur 1900 års
afskrifning, riksstat utesluta det under anslaget till pedagogier och folkskolor under
rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag: friheter
och kyrkotionde» i riksstaten för år 1899 uppförda belopp 1,010 kronor;
kommande vid bifall härtill summan af de under nyssberörda anslag uppförda
belopp, nu 26,176 kronor, att utgöra 25,166 kronor.
Åttonde hnfvudtiteln.
75
Folkundervisningen.
Då genom Eders Kongl. Majrts och Riksdagens beslut de vid folk- [17.]
skolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna anstälda lärare och lärarinnor Anslag till
i musik och sång äfvensom de lärare och lärarinnor, som jemlikt § 13^"''fiiktToTemom.
3 i gällande seminariestadga äro eller värda förordnade vid sena- lårareteminanariernas
öfningsskolor, tillförsäkrats rätt att erhålla, de förre två ålders- r‘j™jyunifj
tillägg å tvåhundra kronor hvartdera efter respektive fem och tio års > högre
tjenstgöring och de senare ett ålder stillägg å trehundra kronor efter tio lonesradårs
väl vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med början af kalenderåret
närmast efter det, då förordnande å här afsedd tjenst första gången
erhölls, har inom ecklesiastikdepartementet beräkning blifvit gjord å de
belopp, som för tillämpning af ofvannämnda beslut böra under år 1900
utgå, och framgår deraf, att för beredande af medel till omförmälta ålderstillägg
under år 1900 erfordras ett belopp af 900 kronor. Jag tillstyrker
derför underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen göra
framställning derom, att för beredande af medel för tillgodoseende af
dessa lärares och lärarinnors rätt till ålderstillägg det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till seminarier för folkskolelärares
bildande må från och med år 1900 ökas med 900 kronor.
seminarier.
Till följd såväl af den allmänna prisstegring, som under de senaste [18.]
åren egt rum, som af de större anspråk, som numera ställas på de hygie- Höjning af
niska anordningarna vid läroanstalter i allmänhet, hafva de anslag, somfBfla"*^*"BI|,mi
beviljats till bestridande af kostnaderna för uppvärmning, belysning och«<* ■«« foikrenhållning
samt till öfriga årliga utgifter för folkskolelärare- och folk- >kolelarare''
skolelärarinneseminarierna, visat sig vid de flesta af ifrågavarande läroanstalter
för behofvet otillräckliga. Vid några seminarier har det ursprungliga
anslaget till materiel, ved och ljus in. m. visserligen blifvit ej obetydligt
ökadt, men äfven sedan har det höjda anslaget, oaktadt stor
sparsamhet, ej räckt till. Extra anslag hafva gång efter annan måst beviljas
för att betacka uppståndna brister. Detta förhållande föranledde,
att den 29 juli 1898 vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium
anmodades att, efter seminarierektorernes hörande, till ecklesiastikdepartementet
inkomma med uppgift, dels huruvida det årsanslag, som
utginge till materiel, ved och ljus m. m. vid seminarierna vore för sitt
ändamål otillräckligt, dels ock, derest så funnes vara förhållandet, hvilken
76 Åttonde hufyndtiteln.
anledningen dertill vore samt med huru stort belopp anslaget behöfde ökas
för att fylla förefintliga behof.
Af de infordrade utlåtandena framgår, att de nu till materiel, ved
och ljus utgående anslag äro otillräckliga vid nio seminarier.
Anledningarna härtill uppgifvas vara: nödvändigheten af oftare förekommande
skurning och i öfrigt noggrannare renhållning af lärorummen,
ökad åtgång af bränsle samt stegrade pris derå, större omkostnader för
belysning och för inledning af vatten, höjda löner till betjeningen, högre
pris . för tillfälliga arbeten samt förhöjning af pensionsafgifterna för
lärarinnorna i öfningsskolan in. m.
Beträffande storleken af de årliga förhöjningar, som anses erforderliga,
för att de ifrågavarande anslagen skola blifva tillräckliga för de dermed
afsedda ändamålen, hafva vederbörande domkapitel uppgifvit följande belopp:
Domkapitlet i Upsala ............................................................................ 500 kr.
» » Linköping........................................................................ 350 »
» » Vesterås.......................................................... 200 »
» » Vexiö ................................................................................ 500 »
» » Lund.................................................................................. 300 »
» » Göteborg ........................................................................... 100 »
* » Karlstad ............................................................................ 300 >
Domkapitlet i Hernösand har hemstält, att det ifrågavarande
anslaget måtte höjas vid seminariet i Hernösand med............... 350 »
och vid seminariet i Umeå med ........................................................... 400 »
Summa 3,000 »
Domkapitlet i Upsala har dessutom meddelat, att seminariet derstädes,
som hittills fått afgiftsfritt begagna högre allmänna läroverkets gymnastiklokal,
sannolikt kommer att för hyra af lokal för de gymnastiska öfningarna
nödgas inom ett par år årligen utgifva 200 å 300 kronor, till hvilken
utgift anslaget till materiel, äfven om det höjes med ofvan angifna belopp,
500 kronor, ej lemnar tillgång.
Då af hvad jag nu anfört framgår, att under de senare åren visat
sig, att anslagen till materiel, ved och ljus in. in. vid de ofvan angifna
seminarierna varit otillräckliga för de ändamål, Indika de äro afsedda
att fylla, och då de äskade förhöjningarna afse utgifter af den beskaffenhet,
. att medel till deras bestridande nödvändigt måste anskaffas, derest
seminariernas verksamhet obehindradt skall kunna fortgå, hemställer jag
i. underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra nådig framställning
till Riksdagen, att för beredande af ytterligare medel till materiel,
Åttonde hufvudtiteln.
77
ved och ljus m. m. vid vissa folkskolelärareseminarier anslaget till seminarier
för folkskolelärares bildande må från och med år 1900 ökas med
3,300 kronor.
Vid bifall till hvad under punkterna 17 och 18 föreslagits kommer
anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande, nu 330,125 kronor
att ökas med tillhopa 4,200 kronor, eller till 334,325 kronor.
De tekniska läroverken.
På tillstyrkan af tekniska högskolans lärarekollegium har högskolans [19.]
styrelse i underdånighet hemstält om ett årligt anslag af 2,500 kronor tillj^™»
aflöning af en extra lärare i läran om metallernas egenskaper. Denne/ära» om melärare
skulle meddela undervisning åt elever, tillhörande fackskolan för''0**"®"
maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi, äfvensom åt vissa andra elever, tekniska ur
Indika, ehuru de ej hafva tillfälle att deltaga i den större kursen i metallurgi, tkolansom
vid högskolan föredrages, likväl hafva behof af en genom speciella
studier och praktiska öfningar inhemtad grundlig kunskap om metallernas
och särskild! jernets egenskaper och användning inom tekniken.
I underdånig skrifvelse den 25 oktober 1895 har högskolestyrelsen bland
annat anfört, att undervisningen i mekanisk teknologi vid högskolan enligt
nådig tillåtelse de senaste åren uppehållits af en tillfälligt förordnad lärare,
hvilken jemväl afhandlat den vigtiga del af läroämnet, som afsåge de inom
tekniken mest begagnade metallernas egenskaper. En förändring härutinnan
syntes dock styrelsen vara nödvändig, sedan maskiner och apparater
för mekaniska laborationer kunnat anskaffas till högskolan, i följd hvaraf
studiet och den praktiska undersökningen af jernets och andra metallers
egenska''per blifvit en ännu vigtigare del än dittills i den mekaniska teknologiens
program. Under sådana förhållanden måste det blifva ännu svårare
än förut att finna en person, som vore kompetent till lärare i hela
detta mångsidiga läroämne. Till undvikande af förökade kostnader vore
derför önskvärd!, att tillsvidare och intill dess mera erfarenhet vunnits
samt innan definitivt förslag till ordnandet af undervisningen i mekanisk
teknologi framlades, denna undervisningsskyldighet delades på två lärare,
hvaraf den ene skulle bestrida undervisningen i den del af mekaniska
teknologien, som omfattade läran om metallernas egenskaper, och den andre
vara lärare i den öfriga delen af läroämnet. Styrelsen hemstälde derför,
det Eders Ivongl. Maj:t täcktes medgifva, att undervisningsskyldigheten i
mekanisk teknologi vid högskolan finge, när så visade sig behöflig!, tills
vidare och intill dess Eders Kongl. Maj:t annorlunda förordnade, af styrelsen
fördelas mellan två personer, hvilka tillsammans finge uppbära den med
78 Åttonde hufvudtiteln.
å högskolans stat uppförda professuren i mekanisk teknologi förenade lön
jemte tjenstgöringspenningar. Denna styrelsens hemställan bifölls genom
nådigt beslut den 7 november 1895.
På grund häraf har enligt styrelsens förmälan den för nämnda
professur anslagna lön jemte tjenstgöringspenningar fördelats mellan två
lärare, af hvilka den ene undervisat i mekanisk teknologi i egentlig mening
och uppburit en årlig aflöning af 4,000 kronor samt den andre undervisat
i läran om metallernas egenskaper och derför aflönats med 2,000 kronor
om året. Den sistnämnde har tillika varit föreståndare för den vid högskolan
upprättade materialprofningsanstalten, i hvilken egenskap han varit
särskilt aflönad genom honom tillfallande andel af anstaltens nettoinkomster.
Denna delning af undervisningen, som nu under längre tid pröfvats
vid högskolan, hade till fullo bekräftat lämpligheten af att eu särskild
person meddelade undervisning i läran om metallernas egenskaper och ledde
de dermed närmast i samband stående mekaniska laborationerna. Denna
anordning hade ock ådagalagt fördelen af att samme lärare tillika vore
föreståndare för högskolans inaterialprofningsanstalt. Men det hade jemväl
visat sig, att den försöksvis gjorda delningen af professuren i mekanisk
teknologi icke i längden kunde bibehållas, emedan detta vigtiga läroämne
hos läraren påkallade så stora tekniska insigter och så omfattande fortsatta
praktiska studier af de mekaniska industrigrenarnes framsteg, att
man icke kunde påräkna att för platsen vinna eller bibehålla en dertill
skicklig ingeniör, utan att full professorslön tilldelades honom. Betydelsen
af denna lärarebefattning framginge deraf, att till densamma hörde, utom
annat, läran om metallernas och träets bearbetning samt derför använda
arbetsmaskiner, läran om stenbearbetning, om mjölfabrikation, om sparning
och väfning, om smörjoljor, om papperstillverkning samt om lergods- och
glastillverkning, hvarjemte för de äldre eleverna i programmet inginge utkast
till verkstads- och fabriksanläggningar inom hit hörande grenar af
tekniken. Undervisningen härutinnan meddelades icke blott genom föredrag,
laborationer af flerahanda slag samt konstruktionsöfningar, utan tilllika
genom en mängd besök vid verkstäder och fabriker i Stockholm jemte
studieresor i landsorten till större industriella anläggningar. Det vore häraf
tydligt, hvilka stora fordringar måste ställas på en lärare, som hade att
meddela en så beskaffad undervisning, i synnerhet om, såsom vid högskolan
vore händelsen, ett stort antal elever deruti deltoge. Man kunde icke rimligtvis
af denne lärare begära, att han tillika skulle besörja undervisningen
i den på helt andra grundvalar hvilande, mycket vigtiga läran om metallernas
egenskaper samt leda de öfningar med hållfasthetsprof m. m., hvilka
Åttonde hnfvndtiteln.
79
dermed stode i samband, utan det vore uppenbart att sistnämnda undervisning
borde bestridas af en särskild lärare. Arfvodet för denne lärare
ansåge styrelsen skäligen böra sättas till 2,500 kronor om året.
Af hvad sålunda anförts anser jag tydligen framgå behofvet af att
från professuren i mekanisk teknologi vid tekniska högskolan afskiljes
undervisningsskyldigheten i läran om metallernas egenskaper samt att åt
en särskild lärare uppdrages att undervisa i detta ämne. Vid redogörelse
för de till extra stat hänförliga anslagsbehofven har jag för afsigt att hemställa
om nådig framställning till Riksdagen för beredande af möjlighet
att vid högskolan mottaga ett ökadt antal elever. Skulle mitt i sådant
hänseende framlagda förslag vinna Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens
bifall, framträder än mer nödvändigheten af nu ifrågasatta delning af
undervisningen i mekanisk teknologi. Och då jag intet har att invända
mot den af högskolestyrelsen föreslagna aflöningen för den erforderlige
extra läraren, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till arfvode åt en extra lärare i läran om metallernas
egenskaper vid tekniska högskolan anvisa ett årligt anslag af 2,500 kronor.
Hvad härefter angår öfriga tekniska läroverk, anser jag mig böra, på
grund af underdånig framställning från styrelsen för Chalmers tekniska
läroanstalt i Göteborg, i underdånighet hemställa om aflåtande af nådig
framställning till Riksdagen angående vissa förändringar i den för anstalten
gällande ajlöningsstat.
Chalmers tekniska läroanstalt räknar sin uppkomst från en år 1811
af kanslirådet Wilhelm Chalmers gjord testamentarisk disposition, enligt
hvilken, med användande af hans halfva qvarlåtenskap, skulle i Göteborg
upprättas en »industriskola» under vård af direktionen för frimurarebarnhuset
i nämnda stad.
Skolan, som från och med år 1829 erhållit karakteren af en teknisktvetenskaplig
läroanstalt och alltifrån år 1835 af staten åtnjutit ett årligt
bidrag, bvilket efter hand ökats, har likväl väsentligen underhållits genom
afkastningen af de testamenterade medlen, till dess att, sedan statsanslaget
ytterligare höjts, efter år 1867 den betydligt utvidgade undervisningen
nästan uteslutande bestridts af statsmedel, hvaremot den Chalmerska donationens
kapital användts för nybyggnad och inredning af ett lärohus samt
för anskaffande af undervisningsmateriel.
Den 10 augusti 1877 utfärdades för anstalten förnyade nådiga stadgar,
hvilka ännu gälla. Enligt nådigt bref af samma dag faststäldes för anstalten
aflönings- och utgiftsstat, slutande å en summa af 39,800 kronor.
[20.]
Förändringar
i staten för
Chalmers tekniska
läroanstalt.
80 Åttonde hufvudtiteln.
Härefter har dels enligt 1891 års riksdags beslut från anslag under riksstatens
femte hufvudtitel öfverflyttats och tillagts anslaget till Chalmers
tekniska läroanstalt anslaget till uppehållande af den jemlikt nådiga brefvet
den 5 november 1886 från navigationsskolan i Göteborg afskilda och med
nämnda tekniska läroanstalt förenade skeppsbyggeriafdelning, utgörande
tillhopa 8,500 kronor, dels ock, enligt särskilda, på grund af Riksdagens
beslut aflåtna nådiga bref den 6 juni 1890, den 2 juni 1893 och den 29
maj 1896, årsanslaget till läroanstalten ökats med tillhopa 7,700 kronor.
Statens slutsumma uppgår alltså för närvarande till 56,000 kronor,
hvilket belopp, upptaget under åttonde hufvudtitelns anslag till tekniska
läroverken, är, jemlikt nyssnämnda nådiga bref äfvensom nådiga brefvet
den 6 oktober 1893, fördeladt enligt följande
T
Åttonde hufvudtitelii.
81
nu gällande stat för Chalmers tekniska läroanstalt.
I
Kronor |
öre |
Kronor |
|
Föreståndaren, som tillika är lektor (utom fri bostad) ........................ |
5,000 |
__ |
|
En lektor............................................................................................ |
3,500 |
— |
|
Två lektorer ..................................................................................... |
7,000 |
— |
|
En lektor i skeppsbyggeri (kongl. brefven den 5 november 1886 och |
3,500 |
— |
|
En andre lärare i. matematik............................................................. |
1,000 |
— |
|
» » »i allmän kemi............................................................ |
2,000 |
— |
|
» lärare i skeppsbyggeri (kongl. brefvet den 5 november 1886,**) .. |
1,800 |
— |
|
» » i allmän mekanik ............................................................... |
1,500 |
— |
|
a andre lärare i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion af |
2,000 |
— |
|
a lärare i allmän och husbyggnadskonst ......................................... |
1,500 |
— |
|
* ii i väg- och vattenbyggnadskonst .......................................... |
1,200 |
— |
|
a ii i elektroteknik (kongl. brefvet den 29 maj 1896)............... |
2,000 |
— |
|
■i » i svenska språket och bokföring.......................................... |
400 |
— |
|
•i ii i frihandsteckning ............................................................... |
1,000 |
— |
|
•i i) i modellering ..................................................................... |
500 |
— |
|
» » i verkstadsarbete............................................................... |
3,000 |
— |
|
Sekreterarens arfvode....................................................................... |
500 |
— |
|
Bibliotekariens » .......................................................................... |
300 |
— |
|
Anslag till repetitörer...................................................................... |
1,200 |
— |
|
>i för befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och ornaments-ritning (kongl. brefvet den 2 juni 1893)............................. |
2,000 |
— |
|
Vaktmästare (utom fri bostad) ............................................................ |
750 |
— |
|
Stipendier och premier ..................................................................... |
550 |
— |
42,200 |
Bibliotek, samlingar och laboratorium (kongl. brefvet den 29 maj 1896) |
4,600 |
— |
|
Verkstaden .......................................................................................... |
1,500 |
— |
|
Uppvärmning, belysning och diverse utgifter ....................................... |
4,000 |
— |
|
Till undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas |
1,300 |
— |
|
Ersättning för anskaffad lokal till undervisning i skeppsbyggeri (kongl. |
2,000 |
— |
|
Ersättning för instruments, kartors, böckers och möblers underhåll och |
400 |
13,800 |
|
Summa kronor |
56,000 |
''öre
i
''
*Med rättighet tillika för en hvar af dessa lektorer att efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt
från och med kalenderåret näst efter det, då han till tjensteu utnämndes, åtnjuta ett alderstillägg af 500 kronor
och efter vtterligare 5 års dylik tjenslgöring ett lika tillägg af 500 kronor.
**) Med rätt till förhöjning af 250 kronor efter 5 års tjenstgöring och med ytterligare 250 kronor efter
tio års tjenstgöring .
Bill. till ltiksd. Prof. 18.9.9. 1 Sami. 1 Afd.
11
82 Åttonde hufvudtiteln.
o
Alderstilläggen utgå från åttonde hufvu dtitelns förslagsanslag till
ålderstillägg.
Läroanstaltens styrelse, hvilken förut vid två tillfällen, nemligen uti
underdåniga skrivelser den 23 september 1884 och den 27 september
1889, hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om förbättrade lönevilkor
för lärarne vid anstalten, framställningar, som dock icke föranledt
ändring i den faststälda aflöningsstaten, har nu i underdånig skrifvelse den
27 maj 1898 hemstält om följande förändringar i samma stat nemligen:
att lönen för föreståndaren måtte höjas från 5,000 kronor till 6,000
kronor, med bibehållen rätt till två ålderstillägg å 500 kronor, men med
skyldighet för honom att afstå det för ökade göromål till följd af skeppsbyggeriafdelningens
öfverflyttande från navigationsskolan till den tekniska
läroanstalten från det å läroanstaltens stat uppförda anslag till ersättning
för handledning vid elevernas praktiska öfningar utgående arfvode af
300 kronor;
att lönen för en hvar af de nuvarande fyra lektorerna måtte höjas
från 3,500 kronor till 4,500 kronor, med bibehållen rätt äfven för dem
att åtnjuta ålderstillägg i likhet med föreståndaren;
att i stället för nu i staten upptagen aflöning för eu lärare i allmän
och husbyggnadskonst, 1,500 kronor, samt anslaget till befrämjande af
undervisning i byggnadskonst och ornainentsritning, 2,000 kronor, hvaraf
för närvarande 1,500 kronor användes till aflöningsfyllnad åt nyssnämnde
lärare och 500 kronor uppbures af läraren i frihandsteckning, i staten måtte
uppföras aflöning med 4,500 kronor för en lektor i byggnadskonst och
ornainentsritning, med rätt till ålderstillägg i likhet med öfriga lektorer;
att, i stället för anslaget till uppehållande af undervisningen i elektroteknik,
2,000 kronor, aflöning måtte uppföras för en lektor i samma ämne
med 4,500 kronor med rätt äfven för denne lektor att i likhet med öfriga
lektorer vid läroanstalten komma i åtnjutande af ålderstillägg;
att läraren i verkstadsarbete, som enligt staten åtnjöte i aflöning 3,000
kronor, måtte berättigas att erhålla ålderstillägg efter 5 år med 500 kronor
och efter 10 års tjenstgöring med ytterligare 500 kronor;
åt t, i stället för det i staten nu uppförda arfvodet, 2,000 kronor, till
eu andre lärare i mekanisk teknologi, mekanik och konstruktion af enkla
maskindelar, måtte uppföras dels 1,500 kronor till en lärare i mekanisk
teknologi, dels 1,200 kronor till en lärare i konstruktion af enkla maskindelar
och dels 1,200 kronor till en lärare i elementär mekanik, styrelsen
obetaget att, derest förhållandena gjorde sådant önskvärdt, förena
två eller tre af dessa platser på en person;
att lärarens i allmän mekanik aflöning måtte förhöjas från 1,500 kronor
till 2,500 kronor;
Åttonde hufvndtiteln.
83
att en ny lärarebefattning i elektrokemi måtte inrättas med arfvode
till belopp af 800 kronor;
att för den lärare i landtmäteri, hvilken, sedan undervisningen i detta
ämne skilts från lärarens i matematik tjenstgöringsskyldighet, af styrelsen
antagits med arfvode af 250 kronor af donationsmedlen, aflöningen måtte
höjas till 400 kronor;
att bibliotekariens arfvode måtte förhöjas från 300 kronor till 800
kronor;
att aflöningen till läraren i väg- och vattenbyggnadskonst, nu utgörande
enligt staten 1,200 kronor, hvartill komine ett af styrelsen af donationsmedlen
beviljadt tillägg af 300 kronor, måtte höjas till 2,000 kronor;
att aflöningen för läraren i allmän kemi måtte höjas från 2,000 kronor
till 3,000 kronor och läraren dei''jemte berättigas till ett ålderstillägg efter
fem år med 500 kronor;
att afton i ngsförinån erna för läraren i skeppsbyggeri, nu utgörande
1,800 kronor jemte två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera, måtte bestämmas
till 3,000 kronor, med rätt för läraren till ett ålderstillägg af 500 kronor
efter fem år;
att aflöningen för andre läraren i matematik, hvilken i staten är upptagen
med 1,000 kronor, hvartill komme af styrelsen beviljadt tillägg af
donationsmedlen, 600 kronor, måtte förhöjas till 3,000 kronor, med rätt
för läraren till ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem år;
att aflöningen till läraren i svenska språket och bokföring, hvilken
aflöning enligt staten utgjorde 400 kronor, hvartill komme af styrelsen
beviljadt tillägg af donationsmedlen, 100 kronor, måtte förhöjas till 900
kronor;
att aflöningen till läraren i frihandsteckning, hvilken lärare uppbure
dels enligt staten 1,000 kronoi*, dels, på sätt ofvan nämnts, af anslaget till
befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och ornamentsritning 500
kronor och dels tillägg af donationsmedlen enligt styrelsens beslut 400
kronor, eller tillhopa 1,900 kronor, måtte höjas till 2,500 kronor;
att aflöningen för läraren i modellering, utgörande enligt staten 500
kronor, hvartill komme af styrelsen beviljadt tillägg af donationsmedlen
400 kronor, eller tillhopa 900 kronor, måtte höjas till 1,200 kronor;
att vaktmästarens arfvode, enligt staten utgörande, förutom fri bostad,
750 kronor, måtte höjas till 1,200 kronor förutom fri bostad;
att anslagen till repetitörer måtte höjas från 1,200 kronor till 2,000
kronor samt till stipendier och premier från 550 kronor till 1,000 kronor.
Härjemte har styrelsen, som förklarat sig ej hafva till förfogande
några medel, med hvilka den kunde åstadkomma den föreslagna löneför
-
84
Åttonde hufvudtiteln.
höjningen utan statens mellankomst, i underdånighet hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes utverka, att ny aflöningsstat i öfverensstämmelse
med förenämnda förslag måtte varda faststäld, äfvensom att läraren i verkstadsarbete,
för hvilken någon utsigt till befordran ej funnes, måtte erhålla
rätt till delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa
i likhet med lektorerna; och har styrelsen tillika omförmäla att
öfriga utgifter visserligen väsentligt öfverstigit den faststälda staten och att
styrelsen nödgats använda större delen af donationsfondernas räntor för att
bestrida institutets löpande utgifter, men att styrelsen hoppades, att, om den
föreslagna löneregleringen vunne Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall
och sålunda den del af terminsafgifterna och donation sräntorna, som
nu användes till lärares och vaktmästares aflöning, frigjordes derifrån, det
skulle lyckas styrelsen att med tillgängliga medel bestrida öfriga utgifter.
I händelse af bifall till hvad styrelsen sålunda föreslagit, skulle statens
slutsumma ökas från 56,000 kronor till 78,500 kronor, häri ej inberäknadt
ålder still äggen.
Till stöd för de gjorda framställningarna har styrelsen i hufvudsak
anfört följande:
Den utredning angående de sedan 1870 inträdda förändringarna i
lefnadsomkostnaderna för lärare och med dem jemförliga tjenstemän,
som lemnats af den för undersökning af lärarnes vid de allmänna läroverken
ekonomiska ställning år 1878 tillsatta komité, hade blifvit af Eders
Kongl. Maj:t i hufvudsak gillad, hvilket framginge af Eders Kongl. Maj:ts
upprepade nådiga propositmner om lönereglering för lärarne vid de allmänna
läroverken, senast till 1898 års Riksdag. Emellertid hade, sedan
nämnda komité afgifvit sitt betänkande, lefnadsomkostnaderna i allmänhet
stigit, till följd hvaraf och då lärarne vore för sin utkomst hänvisade till
fasta löneförmåner, de nödvändiga lefnadsomkostnaderna för dem måste
anses hafva blifvit ej obetydligt stegrade. Under det att lektorerna vid
allmänna läroverk efter den 20 maj 1874, då för dem faststäldes fem lönegrader
å 2,500, 8,000, 3,500, 4,000 och 4,500 kronor, icke blott icke fått
sina löneförmåner förminskade, utan tvärtom af 1882 års Riksdag erhållit
på extra stat en löneförbättring af 500 kronor om året, med undantag
för dem, som befunnit sig i högsta lönegraden, för hvilka nämnda löneförbättring
hittills utgått med 250 kronor, men af 1898 års Riksdag höjts
till 500 kronor, till följd hvaraf alltså lektorslönerna vid allmänna läroverken
från och med 1899 års början utginge med 3,000, 3,500, 4,000,
4,500 och 5,000 kronor af statsmedel, så hade deremot lönen för lektorer
vid Chalmers tekniska läroanstalt, hvilken lön under åren 1866—1873
utgjort 3,500 kronor om året, men sistnämnda år höjts med ett så kal
-
i tionde hufvudtiteln.
85
ladt dyrtidstillägg å 700 kronor, år 1878 blifvit sänkt till det ursprungliga
beloppet under samtidigt införande af två vilkorliga ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor, så att från sistnämnda år lektorernas lönegrader
vid anstalten utgjort 3,500, 4,000 och 4,500 kronor. På grund af de i
Göteborg rådande synnerligen höga prisen på bostadslägenheter hade dessutom
icke blott lektorerna utan äfven öfriga ämneslärare vid dervarande
allmänna läroverk af kommunen tillerkänts hyresersättning, hvilken för
lektorer utginge med 700 kronor i första och 850 kronor i andra lönegraden
samt 1,000 kronor i öfriga lönegrader. Någon utsigt för utverkande af motsvarande
förmån åt lärarne vid Chalmerska institutet förefunnes desto mindre,
som detta institut i olikhet med de allmänna läroverken icke kunde sägas
ega karakteren af ett lokalt undervisningsverk, närmast afsedt för stadens och
den kringliggande nejdens ungdom, utan i likhet med tekniska högskolan
måste betraktas som en teknisk bildningsanstalt för hela riket, hvilket bäst
framginge af det sakförhållande, att institutet fått och allt fortfarande
finge mottaga lärjungar från Sveriges samtliga provinser, ja till och med
från grannländerna Norge, Danmark och Finland. An ogynsammare
stälde sig lektorernas vid ifrågavarande anstalt lönevilkor, om de jemfördes
med dem, som åtnjötes af professorerna vid tekniska högskolan,
hvilket i synnerhet framträdde, i fall man beräknade medellönen under
trettio års tjenstgöring.
För lektor vid Chalmerska institutet skulle, under förutsättning af
trettio tjenstår, kräfvas en årlig löneförbättring af 841 kronor 67 öre,
för att hans medelinkomst skulle blifva jemngod med lektorernas vid allmänna
läroverken i Göteborg, och 1,750 kronor, för att medelinkomsten
skulle blifva likstäld med professorernas vid tekniska högskolan. Sagda
uppgifter framginge närmare af följande utaf styrelsen meddelade tabellariska
öfversigt:
I:a lönegraden ...................... 2:a » .......................... 3:e » ..................... 4:e » .......................... 5:e » .......................... |
Nuvarande lektors-lön vid Chalmerska |
Lektorslön vid all-männa läroverk i |
Professorslön vid |
||
kronor |
öre |
kronor |
öre |
kronor |
öre |
3.500 4.500 |
— |
3,700 4,350 5.000 6.000 |
— |
6,000 6,000 6,000 6,000 6,000 |
— |
Medellön under 30 år |
4,250 |
— |
5,091 |
67 6,000 |
— |
86
Åttonde hnfvudtiteln.
Lektorernas vid Chalmerska läroanstalten undervisning vore ur qvantitativ
synpunkt fullt lika, stundom till och med mera omfattande ä,n
lektorernas vid allmänna läroverk, hvarjemte äfven större kompetensfordringar
måste ställas på de förre och särskilt längre utbildning inom
det praktiska lifvet af dem fordras, under det att å andra sidan undervisningen
inom anstaltens högre afdelning till sin natur vore så likartad
med den, som lemnades vid tekniska högskolans motsvarande fackafdelningar,
att nästan samma kompetens vore nödig för erhållande af eu
lektootjenst vid Chalmerska läroanstalten som af en professorsbefattning
vid tekniska högskolan; och då undervisningsskyldigheten för en lektor
vid Chalmerska läroanstalten och en professor vid tekniska högskolan vore
lika omfattande, syntes rättvisa och billighet kräfva, att lektorslönen vid
Chalmerska läroanstalten snarast borde hafva ett medelvärde mellan lönen
för en professor vid tekniska högskolan och lektorslönen vid allmänna
läroverk i Göteborg.
Äfven för Chalmerska läroanstaltens saintlige öfrige lärare kunde
samma ofördelaktiga löneförhållanden som för lektorerna anses vara
gällande.
Under de sista decennierna hade lärjungeantalet vid anstalten befunnit
sig i en hastig och nästan oafbruten tillväxt, så att detta antal under åren
1881 —1885 i medeltal utgjort 110, under åren 188G—1890 153, under
åren 1891 —1895 227, år 189(5 241 och under läsåret 1897—1898 262,
deraf 153 i den högre afdelningen. Antalet hade sålunda i jemförelse
med den förstnämnda siffran vida mer än fördubblats, en tillväxt, som
icke kunnat undgå att medföra den olägenheten, att elevantalet i de olika
årskurserna stigit betydligt och numera regelbundet i vissa årskurser öfverstege
50, 60, ja 65. Lärarnes redan i och för sig trägna och ansvarsfulla
arbete hade derigenom blifvit mer än skäligt ökadt utan något som
helst vederlag, hvilket framträdde så mycket skarpare vid Chalmerska läroanstalten,
som derstädes, i olikhet med hvad som vore förhållandet vid
tekniska högskolan, ej funnes anstälda några assistenter åt de ordinarie
lärarne.
Framstegen inom tekniken hade under de senaste årtiondena varit
snabbare än inom något annat läroområde och stälde kraf icke blott på ökadt
arbete, utan äfven på ökade tillgångar hos lärarne för inköp af litteratur,
i fall det skulle blifva dem möjligt att ens tillnärmelsevis hålla sig i
jemnhöjd med utvecklingen inom deras respektive läroämnen och öfverhufvud
uppfylla de fordringar, som måste ställas på ungdomens handledare
vid en högre teknisk läroanstalt. Lärarnes vid Chalmerska läroanstalten
ställning vore äfven i det afseende! ogynsam, att Göteborg icke
Åttonde hufvndtiteln.
87
egde något naturvetenskapligt eller tekniskt bibliotek utöfver anstaltens
egen boksamling, i hvilken på grund af anslagets knapphet flere lärofack
med nödvändighet inåste blifva synnerligen ofullständigt representerade.
Den ofördelaktiga ekonomiska ställning, läroanstalten sålunda hade
att erbjuda sina lärare, hade slutligen icke kunnat undgå att göra dess
lärareplatser föga begärliga, såsom bäst framginge dels deraf, att lärarne
vid anstalten sökte anställning vid annan undervisningsanstalt, och dels
än mer deraf, att eu lärarebefattning sådan som den i mekanisk teknologi
och konstruktion af enkla maskindelar ej ens kunnat tillsättas af brist
icke blott på kompetente sökande, utan på sökande öfver hufvud, ett förhållande
som, med hänsyn till den för närvarande eljest rådande starka
konkurrensen på lärarebanan i allmänhet, måste betraktas såsom synnerligen
talande, och som, derest icke förut omförmälda missförhållanden
snart undanröjdes, kunde komma att högst menligt inverka på undervisningens
godhet och omöjliggöra läroanstaltens uppehållande på den ståndpunk
den hittills lyckats intaga.
Nära ett fjerdedel århundrade hade förflutit, sedan planen i allt väsentligt
uppgjordes till ämnesfördelningen och omfattningen för de olika
lärames undervisning vid anstalten, om ock vid ett par tillfällen under
denna tid statsmakterna beviljat ökade anslag åt anstalten. På grund af
ändrade tidsförhållanden och ökade kraf på den tekniska undervisningen
kunde frågan om utverkande af högre löner åt lärarne icke inskränkas
till föreslåendet af en allmän proportionerlig löneförhöjning, utan måste
jemkningar ega rum i de olika lärarnes undervisningsskyldighet och deraf
ändringar förorsakas äfven i deras löneförmåner.
Hvad särskild! beträffade den föreslagna förhöjningen i föreståndarens
aflöning erinrades derom, att, då skcppsbyggeriskolan öfverflyttades från
Karlskrona till navigationsskolan i Göteborg, ett arfvode åt föreståndaren
för sist nämnda läroverk blifvit, enligt nådigt bref till kommerskollegium
den 18 juni 1868 faststäldt såsom ersättning för ökade göromål till följd af
skeppsbyggeriskolans förläggande under navigationsskolan; att enligt nådigt
bref den 5 december 1873 en del andra i staten för skeppsbyggeriskolan
upptagna poster sammanslagits och höjts från 750 kronor till 1,000 kronor,
hvarefter i skeppsbyggeriskolans stat upptagits under gemensam titel:
»Undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas praktiska
öfningar» 1,300 kronor, innefattande såväl nämnda 1,000 kronor
som arfvode till föreståndaren 300 kronor; samt att vid skeppsbyggeriskolans
förening med Chalmerska läroanstalten förut omnämnda anslag af
1,300 kronor blifvit genom nådigt bref den 31 december 1886 oförändradt
88
Åttonde liufvudtiteln.
till så vill storlek som titel öfverfördt på läroanstalten, på grund hvaraf
fortfarande till föreståndaren för samma anstalt utginge ett årligt anslag
af 300 kronor för ökade göromål till följd af skeppsbyggeriskolans förening
med anstalten. Då enligt styrelsens förslag föreståndarens lektorsaflöning
skulle höjas med 1,000 kronor, borde nämnda arfvode å 300
kronor under förutsättning af bifall till detta förslag ej längre utgå.
Lönen för lektorerna ansåge styrelsen böra höjas från 3,500 kronor
till 4,500 kronor, äfven med hänsyn dertill, att lektorerna vid tekniska
högskolan åtnjöte en aflöning, som vore jemförlig med eller öfverstege lektorernas
vid Chalmerska läroanstalten, ehuru de hade en betydligt mindre
tjenstgöring, i allmänhet ej uppgående till halfva antalet timmar, och oaktadt
deras undervisning omfattade de förberedande ämnen, som vid Chalmerska
läroanstalten icke sköttes af lektorerna utan af de öfriga lärarne.
Sedan Eders Kongl. Maj:t på förslag af styrelsen till 1893 års Riksdag
aflåtit nådig proposition om upprättande af ett lektorat i byggnadskonst
vid läroanstalten, hvilket förslag dock icke vunnit Riksdagens godkännande,
anvisades i stället ett årligt anslag af 2,000 kronor för befrämjande af
undervisningen i byggnadskonst och ornamentsritning. Af detta anslag
hade läraren i byggnadskonst uppburit 1,500 kronor, så att hans aflöning
utgjort tillhopa 3,000 kronor, under det att läraren i frihandsteckning af
nämnda anslag uppburit 500 kronor. Lärarens i byggnadskonst tjenstgöring
hade omfattat dels 11 ''/■< timmar i högre afdelningens tredje årskurs,
deraf 6 i husbyggnadskonst, 1 1/.2 i byggnadskonstens historia och stillära
samt 4 i ornamentsritning, dels ock (i timmar i samma afdelnings andra
årskurs i allmän byggnadslära eller tillhopa 171/-_. timmar, hvarjemte afsetts,
att äfven de 4 timmar frihandsteckning och kroki-ritning i sistnämnda
årskurs, som nu bestredes af läraren i frihandsteckning, skulle skötas af
läraren i byggnadskonst. I den inlaga, som legat till grund för 1893 års
nådiga proposition i fråga om inrättande af eu lektorstjenst uti ifrågavarande
ämnen, hade styrelsen framhållit, att stora fördelar skulle tillskyndas
anstalten genom ett lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning
med nyssnämnda tjenstgöring, enär anstalten skulle ega större
garantier att för framtiden kunna tillförsäkra sig dugliga lärare i dessa
ämnen. En undervisningsskyldighet på 17 eventuelt 21 y_> timmar på ett
så högt stadium som det föreliggande vore så betungande, att den toge
tjenstinnehafvarens fulla krafter i anspråk, helst med platsen följde tillsynen
och vården af de ganska rikhaltiga, samlingar, anstalten i detta fack egde,
samt tillsynen och granskningen af elevernas ritningar inom detta område
kräfde så mycken tid, att ganska betydande arbete mellan de ordinarie
lektionerna deraf framkallades. Styrelsen erinrade om, att vid tekniska
Åttonde hufvudtiteln.
89
högskolan funnes i motsvarande ämnen icke mindre än en professor i
arkitektur, en lektor i allmän byggnadslära och byggnadsstatik samt
en lektor i husbyggnadskonst, äfvensom derom att de lägre tekniska
elementarskolorna sedan 1870-talet egde lektorat i byggnadskonst och
ritning. Under de fem år, som förflutit, sedan den nu gällande anordningen
af undervisningen i byggnadskonst vid anstalten började tillämpas,
både också sådan erfarenhet vunnits, att af lärarekollegiet gjorts ny framställning
om inrättande af ett lektorat i nämnda ämne.
På förslag af styrelsen gjorde Eders Kong! Maj:t framställning till
1896 års Riksdag om upprättandet af ett lektorat i elektroteknik vid Chalmers
läroanstalt samt om ett extra anslag till materiel in. m. Riksdagen,
som i öfrigt behjertade den gjorda framställningen, beviljade dock ej det
begärda lektoratet, men anvisade 2,000 kronor till en lärareplats i elektroteknik.
Med begagnande af denna lärareplats hade styrelsen sökt ordna
undervisningen så väl som möjligt och med tillhjelp af det utaf Riksdagen
beviljade extra anslaget och välvilliga gåfvor från enskilde industriidkare
och verkstäder hade styrelsen lyckats åstadkomma ett ganska välförsedt
laboratorium för elektrotekniska arbeten, men antalet elever, som under
sista läsåret uppgått till 22, hade varit större, än att de kunnat på en
gång undervisas under de praktiska arbetena. Någon möjlighet att utsträcka
undervisningen till lägre afdelningen hade derför ej funnits. Undervisningen
hade måst inskränkas till högre afdelningens tredje årskurs och
der omfattat två timmars föreläsningar samt tolf timmars laborationer.
Erfarenheten hade dock visat, att föreläsningstiden behöfde ökas med åtminstone
en timme i nämnda årskurs, hvarjemte ett trängande behof gjort
sig gällande att äfven inom lägre afdelningen få till stånd en kurs uti
enklare elektroteknik. Detta ämne intoge i våra dagar en allt mer framskjuten
ställning och komme särskildt i vårt på vattenkraft rika land med
all säkerhet att spela en för vår industri mycket vigtig roll. Och då
erfarenheten redan genom det stora tilloppet af elever visade, att en dylik
undervisning motsvarade ett stort behof inom den studerande ynglingaskaran,
borde ingen tid försummas vid behofvets afhjelpande genom anskaffande
af tillräckliga lärarekrafter.
Vidkommande det begärda ålder stillägg et till läraren i verkstadsarbete
eller den så kallade verkmästaren erinrade styrelsen, att denne lärare vore
så strängt upptagen af tjenstgöringen vid anstalten, att han måste uteslutande
egna sig åt densamma, i det att hans undervisningstid uppginge till
omkring 30 timmar i veckan förutom det öfvervakande af arbeten på
verkstaden för anstaltens räkning, som mellan lektionstiinmarne vore af
nöden. Då denne lärare derför med afseende på tjenstgöringens omfatt
Bik.
till Kiked. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 12
90
Åttonde hufvudtiteln.
ning och stadigvarande natur vore fullt jemförlig med lektorerna, ansåge
styrelsen fördelaktigast, om honom bereddes löneförbättring på det sätt,
att han finge rättighet att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt
från och med kalenderåret näst efter det, då han till tjensten utnämndes,
åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor och efter ytterligare fem
års dylik tjenstgöring ett lika stort tillägg af 500 kronor.
När platsen som lärare i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion
af enkla maskindelar första gången tillsattes, hade tjensten lemnats åt
samma person, åt hvilken uppdragits befattningen såsom föreståndare vid den
då nyligen grundade, i sammanhang med Chalmerska läroanstalten stående
materialprofningsanstalten, men sedan år 1895 en förening af dessa fenster
befunnits olämplig på grund af sistnämnda anstalts utveckling, hade
inträffat, att, då lärareplatsen förklarades ledig, icke någon sökande anmält
sig. Med Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd uppehölls platsen derefter
under tre år genom undervisningens fördelning på två af lärarne vid
Chalmerska läroanstalten. Då platsen under våren 1898 ånyo förklarades
ledig, anmälde sig två sökande, hvilka dock icke förmådde visa sin kompetens.
De med platsen förbunda löneförmåner, utgörande för en undervisning
af tolf timmar i veckan 2,000 kronor om året utan utsigt till
erhållande af ålderstillägg och utan pensionsrätt, vore ock så obetydliga,
att man ej kunde vänta att uti ämnen, som hvart för sig kräfde omfattande
bokliga förberedelser och stor praktisk erfarenhet, vinna lämpliga
lärarekrafter. Eu väsentlig höjning i anslaget måste derför vidtagas, derest
det afsedda målet skulle vinnas.
Enligt styrelsens ursprungliga förslag till undervisningsplan för den
nämnda lärareplatsen hade deri ingått äfven tre timmars undervisning i elementär
mekanik. Denna undervisning hade dock genast måst uteslutas från
ifrågavarande lärares undervisningsskyldighet och hade hittills uppehållits
på provisoriskt sätt genom förordnande af än en och än en annan lärare,
hvilket ej kunde anses tillfredsställande. Hittills hade denna undervisning
af brist på lärarekrafter varit gemensam för lägre afdelningens andra årskurs
och eleverna i kemi uti högre afdelningens andra årskurs. I betraktande
af det betydligt högre kunskapsmått i matematik, som eleverna i
kemi egde i jemförelse med lägre afdelningen, kunde en sådan anordning
ej betraktas annorledes än såsom en nödfallsutväg. Jemväl på grund af
elevantalets ökning måste nämnda anordning ändras, enär antalet elever
i lägre afdelningens andra årskurs icke oväsentligt öfverstege 60 och antalet
elever i kemi i nämnda årskurs af högre afdelningen utgjorde 11.
Undervisningen i mekanik borde enligt styrelsens åsigt meddelas nämnda
elever i kemi Under fyra timmar, skildt från lägre afdelningen, för hvil
-
Åttonde linfyudtiteln.
91
ken undervisningen i nämnda ämne lämpligen kunde bibehållas vid samma
timtal som tillförene. Totala undervisningstiden för de ämnen, som från
början afsetts skola tillhöra ifrågavarande lärarebefattning, utgjorde sex
timmar i mekanisk teknologi, deraf fyra uti högre afdelningens tredje årskurs
och två i samma afdelnings andra årskurs, sex timmar i konstruktion
af enkla maskindelar uti högre afdelningens andra årskurs samt sju timmar
i elementär mekanik, deraf fyra för eleverna i kemi uti högre afdelningens
andra årskurs och tre uti lägre afdelningens andra årskurs eller tillhopa
nitton timmar. Vid tekniska högskolan vore den motsvarande undervisningen
fördelad på en professur i mekanisk teknologi, ett lektorat i konstruktion af
enkla maskindelar och ett lektorat i eleinentarmekanik och beskrifvande
maskinlära. Läroämnena mekanisk teknologi, konstruktion af enkla maskindelar
och elementär mekanik förutsatte hos läraren så väsentligt olika utbildning,
att det mötte rätt stora svårigheter att finna en person, som kunde
och ville åtaga sig undervisning i dem alla. Styrelsen förestälde sig derför,
att det vore lämpligast, att ämnena fördelades på tre lärareplatser med mindre
tjenstgöringsskyldighet, styrelsen obetaget att, derest förhållandena gjorde
sådant önskvärdt, förena två eller tre af dessa befattningar hos samma person.
Undervisningen i teoretisk mekanik omfattade för närvarande 7y2 timmar
uti högre afdelningens andra årskurs inom samtliga facken med undantag
af det kemiska. Detta läroämne utgjorde ett af de väsentligaste
underlagen för såväl den egentliga maskinläran som ingeniörsvetenskapen
i allmänhet. Särskildt gälde detta för hus- och brobyggnadskonsten, på
hvilket område de rent teoretiska framstegen under de senare åren ledt
till bildandet af en särskild hjelpvetenskap, den så kallade byggnadsmekaniken.
Oaktadt det knappt gåfves något högre tekniskt läroverk
utomlands, der ej särskild undervisning meddelades i detta ämne, och
byggnadsstatik sedan flere år tillbaka varit upptagen såsom sjelfständigt
ämne vid tekniska högskolan, hade styrelsen af brist på medel sett sig ur
stånd att vid Chalmerska läroanstalten införa undervisning i detta ämne.
Denna brist hade visserligen i någon mån afhjelpts derigenom, att läraren
i teoretisk mekanik vid sidan af sitt egentliga ämne behandla! några af
de elementäraste frågorna inom jordtrycks- och hvalfteorierna, hvarjemte
lektorn i maskinlära jemte sitt eget ämne äfven genomgått de allra första
grunderna i grafostatiken, men behofvet af ökad undervisning i ämnet hade
emellertid år efter år stegrats och under de två sista läsåren visat sig så
tvingande, att eleverna på egen bekostnad beredt sig enskild undervisning
i ämnet. Lärarekollegiet vid anstalten, hvilket redan för flere år sedan
framhållit ifrågavarande behof, hade nu föreslagit, att den erforderliga
ökningen skulle åstadkommas genom utsträckning af lärarens i teoretisk
92 Åttonde hufvndtitela.
mekanik undervisning med tre timmar. Denne lärares undervisning skulle
sålunda komma att omfatta 10—11 timmar på läroanstaltens högsta stadier;
och borde hans lön derför i motsvarande mån ökas.
Den kemiska teknologiens omfång hade till följd af den kemiska industriens
utveckling under de sista årtiondena högst väsentligt ökats. Detta
läroämne hade särskild! genom elektrolysens mångfaldiga och ständigt
ökade användning inom den kemiska fabriksdriftens olika grenar och inom
de praktiska undersökningsmetoderna för kemiskt-tekniska produkter utvidgats
med en ny och i tillämpningen ej minst för vårt land vigtig gren,
den tekniska elektrokemien, hvars betydelse redan hunnit blifva så känd
och erkänd, att vid så godt som alla tekniska läroanstalter särskilda lärarebefattningar
inrättats för dess tillgodoseende. Om utbildningen inom den
kemiska fackafdelningen vid läroanstalten skulle kunna hållas i jemnhöjd
med nutidens kraf, syntes det derför vara oundgängligen nödvändigt, att
tillfälle bereddes eleverna i högre afdelningen till undervisning äfven i
elektrokemi. Men då lektorn i kemisk teknologi redan hade en tjenstgöring
af sammanlagdt 24—25 timmar i veckan, kunde denna icke vidare
utsträckas, utan förestälde sig styrelsen, att ett arfvode borde i staten upptagas
för en lärare i detta ämne.
Undervisningen i landtmäteri hade tidigare varit inbegripen i lärarens
i matematik tjenstgöringsskyldighet, men hade sedan en följd af år varit
skild derifrån, dels på den grund, att matematikundervisningen svällt ut,
och dels derför, att lämpligare handledning för eleverna kunde erhållas
genom anlitande af annan person med större praktisk erfarenhet uti ifrågavarande
ämne. Styrelsen ansåge, att det af donationsmedel till lärare i
detta ämne förut anvisade arfvode borde höjas, särskildt med fäst afseende
derpå, att läraren måste i och för praktiska arbeten på fältet med eleverna
på egen bekostnad uppehålla sig utom hemorten.
Till bibliotekariens aflöning vore i staten upptaget ett arfvode af 300
kronor. Med den utveckling bokförrådet numera erhållit vore detta belopp
på t årligen oproportionerligt ringa. Det hade ej heller varit möjligt
att af bibnotekarien fordra en sådan katalogisering af läroanstaltens böcker,
som bokförrådets vigt eljest skulle hafva kraft, likasom styrelsen ej heller
kunnat påfordra, att biblioteket hölles öppet för elevernas och allmänhetens
betjenande under mera än fyra timmar i veckan. Till afhjelpande af
dessa oegentligheter anhölle styrelsen om förutnämnda ökning i bibliotekariens
aflöning.
För de öfriga lärarne hade äfven åtskilliga jemkningar i omfånget af
deras tjenstgöring egt rum, sedan deras lön reglerades på 1870-talet, och
styrelsen hade med donationsmedel sökt afhjelpa de svåraste obilligheternä
Åttonde hnfvudtiteln.
98
genom anslags beviljande, men af bristande medel ej kunnat göra det så
som önskligt varit. I nedanstående tabell hade styrelsen upptagit för dessa
lärare i olika kolumner deras tjenstgöringsskyldighet, nuvarande aflöning
och den för dem föreslagna arfvodesförhöjningen.
f
Lärare i |
Timmar i veckan. |
Enligt gällande stat. Kronor. |
Tillägg af Kronor. |
Föreslagen höjning. Kronor. |
Föreslagen lönestat. Kronor. |
Väg och vattenbyggnadskonst |
71 '' 2 |
1,200 |
300 |
500 |
2,000 |
Allmän kemi .................... |
14 |
2,000 |
1,000 1,200 |
3,000*) |
|
Skeppsbyggeri........................ |
18 |
1,800**) |
— |
3,000*) |
|
Matematik ........................... |
16 |
1,000 |
600 |
1,400 |
3,000*) |
Svenska språket och bok-hålleri .................................. |
6 |
400 |
100 |
400 |
900 |
Frihandsteckning .............. |
18 |
1,500 |
400 |
600 |
2,500 |
Modellering ............................ |
8 |
500 |
400 |
300 |
1,200 |
*) Jemte ett ålderstillägg å 500 kronor.
**) Jemte två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera.
Uti staten vore slutligen upptagen en aflöning åt vaktmästaren af 750
kronor jemte fri bostad. Läroanstaltens lokaler hade under det sista decenniet
så väsentligt ökats genom hufvudbyggnadens påbyggnad med anledning
af skeppsbyggeriskolans förening med anstalten, genom inredning
af elektrotekniskt laboratorium i källarvåningen och senast genom den
ketniska laboratorieflygelns tillbyggnad till tomtgränsen i tre våningar, att
styrelsen nödgats anvisa till städningsbidrag åt vaktmästaren 275 kronor
om aret. Detta oaktadt måste vaktmästarens aflöning anses vara mycket
knapp, om afseende fästes vid behofvet af biträde för städningens nöjaktiga
skötsel, och jemförelse anstäldes med lönen för vaktmästare med liknande
tjenstgöring och ansvar; och kunde vaktmästarens lön, enligt styrelsens
åsigt, billigtvis icke sättas under det föreslagna beloppet 1,200 kronor.
Styrelsen åberopade till sist ett vid skrifvelsen fogadt utdrag af anstaltens
räkenskaper för åren 1896 och 1897, utvisande, att utgifterna
väsentligt öfverstigit den faststälda staten och att styrelsen nödgats använda
större delen af donationsfondernas räntor för att bestrida anstaltens
löpande utgifter.
94 Åttonde hufvudtiteln.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 27 september 1898
öfver styrelsens omförmäld a framställningar afgifvit underdånigt utlåtande.
Efter erinran att ifrågavarande läroanstalt bestode af två särskilda
afdelningar, af hvilka den högre skulle ega en verkningskrets emellan den
tekniska högskolans och de tekniska elementarskolornas, så att undervisningen
erhölle en vetenskapligt-teknisk riktning, och den lägre vara afsedd
att bibringa en allmänfattlig undervisning, företrädesvis afseende den praktiska
tillämpningen, äfvensom att, med hänsyn till den mera utsträckta
undervisning, som vid ifrågavarande läroanstalt skulle meddelas, aflöningen
för föreståndaren och lektorerna derstädes blifvit vid upprättande af aflöningsstaten
bestämd till belopp, som för hvar och en af dem från början
med 500 kronor öfverstege den för föreståndare och lektorer vid tekniska
elementarskolorna faststälda aflöning, anför statskontoret i nämnda utlåtande
bland annat följande.
Beträffande först den föreslagna förhöjningen i föreståndarens aflöning
förekomme, att densamma, förutom förmånen af fri bostad och ett särskilt
arfvode, redan uppginge till 5,000 kronor utan och till 6,000
kronor med ålderstillägg och således öfversköte ej mindre den för rektorerna
vid högre allmänna läroverken hittills utgående högsta aflöning med
lönetillägg, eller 5,250 kronor, än äfven det högsta belopp, 5,500 kronor,
hvarmed samma aflöning, med lönetillägg, från och med år 1899 komme
att utgå, hvadan någon förhöjning i denna aflöning icke syntes statskontoret
böra ske.
Hvad derefter anginge lektorerna, i hvilkas aflöning förhöjning ifrågasatts,
så att densamma skulle komma att uppgå i första lönegraden till 4,500
kronor, i andra till 5,000 kronor och i tredje till 5,500 kronor, så och enär
aflöningen för allmänna läroverkens lektorer med inräkning af å extra stat
anvisadt lönetillägg i de fyra lägsta för dessa lektorer bestämda lönegrader
belöpte sig till respektive 3,000, 3,500, 4,000 och 4,500 kronor
samt i den femte lönegraden från och med år 1899 till 5,000 kronor,
samt den stadgade årliga undervisningstiden vid Chalmerska läroanstalten
snarare öfverstege än understege den för allmänna läroverken bestämda,
ansåge statskontoret en förhöjning af lektorslönerna vid ifrågavarande läroanstalt
med 500 kronor eller till 4,000, 4,500 och 5,000 kronor i respektive
lönegrader lämpligen böra ega rum, helst lektorerna vid allmänna
läroverken för uppflyttning i högre lönegrad egde tillgodoräkna sig före
befordran till lektor utöfvad viss annan tjenstgöring vid eller utom allmänna
läroverken. Dock borde, på det någon höjning i den lektorerna
vid Chalmerska läroanstalten tillförsäkrade pension från rikets allmänna
indragningsstat icke måtte ega rum, aflöningen i likhet med hvad som
Åttonde hufvudtiteln.
95
iakttagits i de tid efter annan och senast vid 1898 års Riksdag föreslagna
löneregleringar för lärarne vid allmänna läroverken, fördelas i lön och tjenstgöringspenningar
sålunda, att af aflöningen 2,600 kronor ansåges såsom
lön och 1,400 kronor såsom tjenstgöringspenningar, hvarvid ålderstilläggen
betraktades såsom tillägg till sjelfva lönen.
Då styrelsen vitsordat, att verkmästarens undervisningstid vid läroanstalten
uppginge till omkring trettio timmar i veckan utom det öfvervakande
af arbetena å verkstaden för läroanstaltens räkning, som mellan
lektionstimmarne vore af nöden, och att han sålunda uteslutande måste
egna sig åt sin tjenst, syntes styrelsens förslag om beredande af förbättring
i verkmästarens aflöning medelst beviljande af ålderstillägg efter fem
och tio år med 500 kronor hvarje gång vara af förhållandena påkalladt
och böra till nådigt bifall förordas.
Den föreslagna förhöjningen i vaktmästarens arfvode syntes ock, med
afseende å den honom åliggande skyldighet att ombesörja städningen i
läroanstaltens lokaler, vara med billighet öfverensstämmande.
Hvad åter anginge styrelsens i öfrigt framstälda förslag till omreglering
af fenster och aflöningsförhållanden vid läroanstalten, vore statskontoret,
med jemväl fästadt afseende å det i § 9 af de nådiga stadgarna
för anstalten gjorda medgifvande, att två af de så kallade andre-lärarebefattningarna
kunde, om styrelsen så funne lämpligt, förenas hos en person,
hvilket medgifvande styrelsen nu ifrågasatt att i visst fall få utsträckt så,
att två eller tre dylika befattningar kunde hos eu person förenas, icke i
tillfälle att bedöma, om eller i hvad mån läroanstaltens verksamhet numera
påkallade en dylik omreglering, hvarför statskontoret ansett sig endast
böra härutinnan underdånigst erinra:
att, sedan, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
1898 års Riksdag om beviljande af aflöning för en lektor i byggnadskonst
och ornamentsritning i stället för den vid läroverket anstälde läraren i
samma ämne, statsutskottet anfört, att, enligt hvad utskottet inhemtat,
lärarebefattningen i detta ämne icke kunde på ett tillfredsställande sätt
uppehållas af någon annan än den, som vid sidan deraf utöfvade en mer
eller mindre omfattande verksamhet som praktisk arkitekt, vid hvilket förhållande
och då läraren alltså i hvarje fall skulle komma att egna endast
en del af sin tid och sina krafter åt anstalten, det syntes utskottet mindre
egentligt, att han erhölle fast anställning och komme i åtnjutande af de
andra förmåner, som med en lektorsbefattning vore förenade, Riksdagen
endast på det sätt bifallit den nådiga propositionen, att Riksdagen beviljade
ett årligt anslag af 2,000 kronor till befrämjande af undervisningen
i byggnadskonst och ornamentsritning;
96 Åttonde hufrudtiteln.
att, sedan Eders Kongl. Maj:t vid 1896 års Riksdag föreslagit inrita
tandet af en lektorsbefattning i elektroteknik, Riksdagen, som ansett, att
undervisningen i detta ämne borde kunna vid anstalten uppehållas med
motsvarande belopp, som till enahanda ändamål anslagits för tekniska högskolan
eller 2,000 kronor, anvisat till uppehållande af denna undervisning
vid Chalmers läroanstalt ett årligt anslag af endast 2,000 kronor;
att emellertid 1897 års Riksdag beträffande nyssnämnda högskola å
ordinarie stat beviljat ett till 2,500 kronor förhöjdt belopp till inrättande
af en lärarebefattning i elektroteknik vid högskolan;
att beträffande läraren i väg- och vattenbyggnadskonst, andre läraren
i matematik, läraren i frihandsteckning, läraren i modellering och den till
inrättande föreslagna lärarebefattningen i elektrokemi förekomme, att i
staten för tekniska högskolan upptoges från och med år 1899 2,000 kronor
för en extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst, 1,800 kronor för en
extra lärare i matematik, 1,600 kronor för en extra lärare i frihandsteckning,
1,000 kronor för en extra lärare i modellering samt 1,200 kronor
för en extra lärare i elektrokemi;
att beträffande den ifrågasatta förhöjningen af anslaget till stipendier
och premier utgiften för sådant ändamål enligt 1897 års räkenskap uppgått
till endast 700 kronor;
att, enligt hvad 1897 års räkenskaper utvisade, förening af befattningar
vid läroanstalten i så måtto egt rum, att föreståndaren tillika utöfva!
sekreterarebefattningen, att andre läraren i matematik tillika uppburit
arfvodet för lärarebefattningen i svenska språket och bokföring äfvensom
såsom repetitör åtnjutit arfvode med 300 kronor, för år räknadt, att andre
läraren i kemi innehaft arfvodet såsom bibliotekarie, samt att andre läraren
i skeppsbyggeri tillika tjenstgjort såsom lärare i konstruktion af enkla
maskindelar med arfvode af 900 kronor och såsom repetitör med arfvode
af 300 kronor;
att, enligt 1897 års räkenskaper, Chalmers tekniska läroanstalts, under
frimurarebarnhusdirektionens vård och förvaltning stående donationsfonder
vid nämnda års utgång uppgått till 381,746 kronor 87 öre, deraf 292,018
kronor 73 öre utgjordes af byggnader och inventarier samt återstoden,
89,728 kronor 14 öre, vore förräntad;
samt att under år 1897 till läroanstaltens kassaförvaltare af nämnda
direktion öfverlemnats räntemedel till belopp af 3,529 kronor 25 öre,
deraf 1,322 kronor 28 öre återburits, så att under året kommit läroanstalten
till godo 2,206 kronor 97 öre.
.Härefter har styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt i underdånig
skrifvelse den 10 december 1898 i hufvudsak anfört följande.
Åttonde bnfvudtitelm 97
Vid jemförelse!! mellan lönerna för lektorerna vid Chalmers tekniska
läroanstalt och vid de allmänna läroverken syntes det hafva undgått statskontorets
uppmärksamhet, att de senare i Göteborg af kommunen uppbud
hyresersättning med 700 kronor i första lönegraden, 850 kronor i
den andra och 1,000 kronor i de öfriga lönegraderna, utan att någon
utsigt funnes, att dylik hyresersättning skulle kunna utverkas åt lektorerna
vid “Chalmers tekniska läroanstalt, då denna mottoge sina elever från
landets olika delar och således måste betraktas som en stats- och ej såsom
eu stadsinstitution. Billigheten kräfde också utan all fråga, att lektorslönen
vid Chalmers tekniska läroanstalt något öfverstege den vid allmänna läroverken,
då undervisningen vid den förra rörde sig pa ett högre område
och sålunda vore mera omfattande. Den nämnda jemförelse!) bekräftade
sålunda styrelsens åsigt om lämpligheten af en löneförhöjning af 1,000
kronor. Då statskontoret, under framhållande af att Chalmers tekniska
läroanstalt intoge en ställning mellan de tekniska elementarläroverken och
tekniska högskolan, ansåge, att på denna grund lektorerna vid förstnämnda
läroverk borde hafva 500 kronors högre lön än lektorerna vid de tekniska
elementarläroverken, syntes i denna slutledning ligga ett förbiseende deraf,
att lefnadsomkostnaderna i Göteborg vore så mycket högre, att eu löneskiIliad
af 500 kronor mellan dessa båda kategorier af lektorer redan på
denna grund vore motiverad. I betraktande af att anstalten intoge eu
sådan ställning mellan de tekniska elementarläroverken och tekniska högskolan,
som ofvan nämnts, borde derför nämnda löneskilnad sättas till
l,o00 kronor, om båda synpunkterna beaktades och Chalmers tekniska
läroanstalts lektorsplatser ej skulle blifva mindre eftersökta än de andra
läroanstalternas.
Med afseende på statskontorets afstyrkande af löneförhöjning för föreståndaren
ville styrelsen framhålla, att den ansåge föreståndarens tjenstgöring
så omfattande och af så maktpåliggande beskaffenhet, att en höjning
f aflöningen vore väl motiverad, så mycket mera som derigenom en definitiv
reglering af de genom skeppsbyggeriskolans förening med anstalten
uppkomna olikformigheterna i lärarnes aflöningssätt kunde komma till
stånd. För den händelse Eders Kong!. Maj:t skulle gilla statskontorets
åsigt, att en uppdelning af lektorernas aflöning i lön och tjenstgöringspenningar
skulle ega rum på sådant sätt, att lektorerna kunde i pension
undfå lönen oafkortad, utan att det nuvarande pensionsbeloppet, 80 procent
af 4.500 kronor eller 3,600 kronor, höjdes, skulle med den af styrelsen
föreslagna löneförhöjningen tjenstgöringspenningarne uppgå till 1,900 kronor.
Proportionen mellan lön och tjenstgöringspenningar skulle sålunda blifva
Bil,, till Riksd. Prat. 18,99. 1 Sami. 1 Afd. 13
98 Åttonde hufvudtiteln.
något olika mot hvad annars vore vanligt vid stalens lärareplatser, inen
på grund af de stora fordringar på praktisk erfarenhet, som måste ställas
på dem, som skulle (äfven för kortare tid uppehålla en lektorstjenstgöring
vid de tekniska läroverken, och den deraf härflytande svårigheten att vid
lektorernas tjenstledighet på grund af sjukdom eller af annan anledning
finna lämplig vikarie, äfvensom af andra skäl kunde ett jemförelsevis högt
belopp för tjenstgöringspenningarne väl försvaras.
Såsom tillägg till hvad förut af styrelsen och statskontoret anförts
beträffande önskligheten deraf, att verkmästaren tilldelades två ålderstillägg
om 500 kronor hvardera, ville styrelsen, derest det ej af sig sjelft
vore klart, framhålla behöfligheten af att ett kommande beslut finge
retroaktiv verkan på den nuvarande innehafvaren af platsen, så att häri
för lönetilläggens erhållande finge tillgodoräkna sig den tid, han hittills
på platsen tjenstgjort under i öfrigt faststälda vilkor.
Med afseende på det af styrelsen begärda lektoratet i byggnadskonst
och ornamentsritning hade statskontoret framhållit hvad statsutskottet vid
1893 ars Riksdag anfört för afstyrkande af en liknande framställning.
Häremot ville styrelsen betona den stoi’a svårigheten för styrelsen att
vinna en person med tillräckligt stor praktisk erfarenhet och arkitektduglighet
till lärare i nämnda ämne, om styrelsen icke kunde bjuda honom
de löneförmåner och den fasta ställning, som ett lektorat erbjöde. Det
vore. visserligen sant, såsom sagda riksdags statsutskott uttalat, att beklagligt
vore, om icke nämnde lärare vore så framstående och så intressei''ad,
att han jemte sin lärarebefattning utöfvade någon praktisk verksamhet
som arkitekt, och att hans duglighet som lärare i annat fall skulle
minskas, men hans läraretjenstgöring vore dock så omfattande, att den
utan all fråga i främsta rummet toge hans krafter i anspråk och den
utanför läroanstalten liggande arkitektverksamheten blefve en bisak. Hvarken
med afseende å tekniska högskolan eller de tekniska elementarläroverken
hade detta skäl anförts mot upprättandet af de der befintliga fasta lärareplatserna
i nämnda, ämne. Byggnadsfacket spelade vid Chalmers tekniska
läroanstalt en så vigtig roll, att det vore mycket att beklaga, om läroverket
på grund af bristen på en fast anstäld lektor såsom högste målsmannen
för byggnadsfackets hufvudämne ej skulle kunna uppehålla undervisningen
på fullt tillfredsställande sätt. Behofvet hade på detta område
numera visat sig i än högre grad trängande, då elevantalet vuxit så betydligt,
att tjenstgöringen, särskildt vid ritundervisningen, blifvit i hög
grad betungande och toge lärarens krafter i anspråk äfven utom lektionstiderna.
Styrelsen ansåge sig på anförda grunder böra fästa stor vigt
vid upprättandet af nämnda lektorat.
Åttonde hnfvndtiteln.
99
Den jemförelse mellan läraren i elektroteknik vid Chalmers tekniska
läroanstalt och extra läraren i praktisk elektroteknik vid tekniska högskolan,
som redan af 1896 års Riksdag gjordes och nu af statskontoret
anförts, hvilade på ett förbiseende, då af den förre läraren bestredes icke
blott den af den senare lenmade undervisningen i ämnets praktiska delar,
utan äfven större delen af den teoretiska undervisningen i elektroteknik,
som vid tekniska högskolan leinnades af professorn i tillämpad fysik.
Lades dertill den stora vigt, som läge på att få elektroteknisk undervisning
införd äfven i lägre afdelningen, blefve det utan tvifvel tillräckligt
tydligt, att nämnda undervisning såväl till omfattning som djup fullt motsvarade
eu lektors, och då en lärare i detta ämne måste helt egna sig åt
detsamma, framginge hehöfligheten af att platsen hade ett lektorats förmåner,
för att utsigt skulle finnas att få denna vigtiga plats besatt med
fullt kompetent person. Undervisningen i elektroteknik omfattade såsom
en vigtig del de praktiska laborationsöfningarna, och på ett högre stadium
erbjöde dessa så stora svårigheter, att läraren endast under flerårig sysselsättning
dermed kunde förvärfva den metodiska erfarenhet och den planmessighet
i sin undervisning, som erfordrades, för att den i en mångfald
ai''betslag uppdelade elevskaran skulle kunna på ett tillfredsställande sätt handledas.
De för lektionerna nödvändiga förberedande arbetena på lektionsrummet
toge ock så mycken tid, att lärarens tid och intresse i hufvudsak måste
egnas läroanstalten, och någon möjlighet att utöfva någon större verksamhet
utom densamma funnes ej. På det att ej, såsom fallet blefve,
om nuvarande aflöningssätt, äfven med höjning af lönen, fortfarande komme
till användning, platsen skulle blifva endast en genomgångsplats för yngre
elektrotekniker, till dess de hunne skaffa sig en sjelfständigare och mer
gynsam anställning, vore det i .hög grad (hiskligt, att den förvandlades till
lektorat, såsom styrelsen föreslagit.
Statskontoret hade sammanställa läraren i väg- och vattenbyggnadskonst,
andre läraren i matematik, läraren i frihandsteckning och läraren
i modellering And Chalmers tekniska läroanstalt med några extra lärare
vid tekniska högskolan, men härvid missuppfattat dessa lärares ställning
och tjenstgöringsskyldighet. Läraren i väg- och vattenbyggnadskonst vid
Chalmers tekniska läroanstalt vore högste representanten för sitt ämne och
således jemförlig med professorn i samma ämne vid tekniska högskolan
och icke med dennes biträde, om ock lönen för läraren vid Chalmerska
läroanstalten på grund af det mindre timantal, hans undervisning omfattade,
ej borde sättas högre, än hvad som af styrelsen begärts. På grund
af befintligheten af eu tvåårig lägre afdelning vid Chalmers tekniska läroanstalt,
till hvilken icke någon motsvarighet funnes vid tekniska högskolan,
100
Åttonde Imf vild ti teln.
hade de vid Chalmers tekniska läroanstalt anstälda nyssnämnde lärarne i
matematik, frihandsteckning och modellering, hvilkas tjenstgöring fullständigt
eller delvis vore förlagd till nämnda lägre afdelning, enligt de i
styrelsens framställning lemnade uppgifterna en så stor tjenstgöringsskyldighet,
att lönen ej borde kunna sättas lägre än styrelsen föreslagit. Särskilt
borde framhållas, att de alla hade sjelfständig undervisning med
uti afgångsexamina ingående betygssättning.
Med afseende på de af styrelsen begärda anslagen till stipendiaters
aflöning ville styrelsen upplysa, att det i institutets stat upptagna anslaget
till »premier och stipendier» uteslutande användes till aflöning eller ersättning
åt elever, som af lärarne vid undervisningen begagnades såsom biträden.
Styrelsen hade hittills af donationsmedel, med något vexlande belopp,
nödgats öka det nämnda i staten upptagna beloppet, och ändock hade
behof visat sig af ytterligare höjning till det af styrelsen föreslagna beloppet
1.000 kronor, utan att något deraf kunnat afses till premier åt framstående
elever eller stipendier åt medellösa.
Såsom ett belysande tillägg till hvad statskontoret anfört om läroanstaltens
ekonomiska ställning kunde följande sammanställning af 1887
och 1897 års bokslut tjena. Såsom statskontoret anfört, utgjorde donationsfonden
vid 1897 års slut, utöfver hvad som läge uti anstaltens byggnader
och inventarier, 89,728 kronor 14 öre, hvaraf under det senaste årtiondet
i nya donationer tillkommit 9,554 kronor 49 öre. Af de före år 1887 befintliga
donationsfondernas kapital hade således vid 1897 års slut återstått
att förräntas för anstaltens räkning endast 80,173 kronor 65 öre.
Vid 1887 års slut utgjorde motsvarande kapital 106,995 kronor 41 öre,
och om dertill lades hvad som under år 1887 användes till den med anledning
af skeppsbyggeriskolans förening med läroanstalten företagna nybyggnaden
eller 41,781 kronor 81 öre, uppkomme beloppet 148,777 kronor
22 öre. Läroanstalten hade sålunda under åren 1887 — 1897 utöfver
donationsräntornas belopp nödgats använda icke mindre än 68,603 kronor
57 öre af kapitalet för att kunna motsvara de stora fordringar på undervisningslokaler,
som det ökade elevantalet framkallat; och under 1898 hade
en ytterligare byggnad påbörjats, som med inredning beräknats kosta
35.000 kronor.
•i
Åttonde hufvudtiteln,
101
Den af styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt föreslagna stat
är af följande lydelse:
Kr. |
K, |
Ö. |
||
Föreståndaren, som tillika är lektor, f. n. i allmän och tillämpad |
||||
fysik, jemte bostad..................................................................•''•••• |
6,000 |
— |
||
1 lektor i matematik och beskrifvande geometri ................................ |
4,500 |
— |
||
1 d:o i kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi .................. |
4,500 |
— |
||
1 d:o i maskinlära och maskinkonstruktioner ................................ |
4,500 |
— |
||
1 d:o i skeppsbyggeri ................................................................. |
4,500 |
— |
||
1 d:o i byggnadskonst och ornamentsritning................................. |
4,500 |
— |
||
1 d:o i elektroteknik .................................................................... |
4,500 |
— |
||
1 verkmästare, lärare i verkstadsarbete ............................................. |
3,000 |
— |
||
1 lärare i allmän kemi .................................................................... |
3,000 |
— |
||
1 d:o i skeppsbyggeri .................................................................... |
3,000 |
— |
||
1 d:o i matematik .......................................................................... |
3,000 |
— |
||
1 d:0 i väg- och vattenbyggnadskonst ............................................. |
2,000 |
— |
||
1 d:0 i teoretisk mekanik.............................................................. |
2,500 |
— |
||
1 d:o i mekanisk teknologi .......................................................... |
1,500 |
— |
||
1 d:o i konstruktion af enkla maskindelar....................................... |
1,200 |
— |
||
1 d:o i elementär mekanik ......................................................... |
1,200 |
— |
||
1 d:o i elektrokemi ....................................................................... |
800 |
— |
||
1 1 d.o i landtmäteri ...................................................................... |
400 |
— |
||
j 1 d:o i svenska språket och bokhålleri .......................................... |
900 |
— |
||
1 d:o i frihandsteckning.................................................................. |
2,500 |
— |
||
1 d:o i modellering ........................................................................ |
1,200 |
— |
||
4 repetitörer..................................................................................... |
2,000 |
— |
||
Stipendiater ...................................................................................... |
1,000 |
— |
||
Bibliotekarie...................................................................................... |
800 |
— |
||
Sekreterare ....................................................................................... |
500 |
— |
||
Vaktmästare, jemte bostad.................................................................. |
1,200 |
— |
64,700 |
— |
Bibliotek, samlingar och laboratorium .............................................. |
4,600 |
— |
||
Verkstaden ...................................................................................... |
1,500 |
— |
||
Uppvärmning, belysning och diverse utgifter....................................... |
4,000 |
— |
||
Till undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas |
||||
praktiska öfningar ...................................................................... |
1,300 |
— |
||
Ersättning för anskaffad lokal till undervisning i skeppsbyggeri......... |
2,000 |
— |
||
Ersättning för instruments, kartors, böckers och möblers underhåll |
||||
och förökande äfvensom för reparationer, ved, ljus m. m., i hvad |
||||
skeppsbyggeriafdelningen beträffar ................................................ |
400 |
— |
13,800 |
— |
Summa |
— |
i- |
78,500 |
1- |
102 Åttonde hufvndtiteln.
Det enkla sakförhållande att, sedan nu gällande stat för Chalmers
tekniska läroanstalt år 1877 till sin väsentliga del faststäldes, å ena sidan dess
lärjungeantal vida mer än fördubblats och å andra sidan krafven på dess
undervisning i följd af de tekniska vetenskapernas och industriens oerhörda
utveckling under de sista årtiondena högst betydligt stegrats, synes mig
kraftigt tala för behofvet af en ny och väsentligen förstärkt stat för
anstalten, om den skall kunna till det allmännas gagn med heder lösa
sin uppgift. Styrelsens förslag till ändringar synas mig ock i allmänhet
vara väl grundade och ändamålsenliga, hvarför jag i det hela ansluter mig
dertill. Särskild! anser jag det nödvändigt att öka lektorernas aflöning
med 1,000 kronor i hvarje lönegrad, emedan de endast derigenom kunna
blifva ungefär likstälda i aflöning med lektorerna vid de allmänna läroverken
i Göteborg och erhålla den bättre ekonomiska ställning i förhållande
till lektorerna vid de tekniska elementarskolorna, som betingas af de större
kompetensfordringar, som på dem måste ställas, och den högre undervisning
de hafva att meddela samt den dyrare ort, der de skola lefva och
verka. I likhet med statskontoret anser jag emellertid, att deras aflöning
bör delas i lön och tjenstgöringspenningar, på det att icke deras rätt till
pension å allmänna indragningsstaten må påverkas af den förhöjda aflöningen,
och i öfverensstämmelse med styrelsen finner jag lämpligt, att tjenstgöringspenningarna
bestämmas till 1,900 kronor i alla lönegraderna, så att den
fasta lönen i de tre lönegraderna kommer att utgöra 2,600 kronor, 3,100
kronor och 3,600 kronor.
Af vigt anser jag äfven vara, att nya lektorsbefattningar i byggnadskonst
och ornamentsritning samt i elektroteknik upprättas, att läraren i
verkstadsarbete kommer i åtnjutande af två ålderstillägg, hvardera å 500
kronor, samt att öfriga lärare erhålla sådan aflöning, att man af dem kan
fordra fullgodt arbete till den utsträckning, som anstaltens behof kräfver.
Endast i två punkter anser jag mig böra afvika från styrelsens förslag.
Den ena rör den föreslagna förhöjningen af föreståndarens aflöning och
den andra anslaget till stipendier och premier. På de skäl statskontoret
beträffande föreståndaren anfört, anser jag mig icke böra för honom föreslå
någon förhöjning. Hvad åter angår anslaget till stipendier och premier,
synes mig äfven efter den upplysning, som styrelsen beträffande detsamma
i sin senare skrift meddelat, frågan om dess ökande icke vara af större
betydelse, helst styrelsen, derest någon mindre ökning af anslaget visar sig
oundgänglig, torde af donationsmedel kunna bereda tillfälle härtill.
Styrelsens framställning om rätt för läraren i verkstadsarbete till delaktighet
i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa finner
jag i detta sammanhang icke böra till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd
föranleda. Deremot anser jag mig böra framhålla, att lektorerna skulle,
Åttonde hufvudtiteln.
103
derest deras aflöning på föreslaget sätt höjdes samt delades i lön och tjenstgöringspenningar,
komma i förändrad ställning till berörda kassa, alldenstund
såväl medleinmarnes afgifter som enkepensionens belopp enligt kassans
reglemente äro bestämda i vissa procent af den fasta lönen i högsta lönegraden.
I fall af Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall till den föreslagna
löneregleringen för bemälde lektorer har jag emellertid för afsigt
att föreslå sådan ändring af ifrågavarande reglemente, att dessa lektorers
ställning till kassan framdeles förblir densamma som hittills.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, med uteslutande af
de för Chalmers tekniska läroanstalt beviljade anslag till en lärare i allmän
och husbyggnadskonst 1,500 kronor, till befrämjande af undervisningen i
byggnadskonst och ornamentsritning 2,000 kronor, till en lärare i elektroteknik
2,000 kronor samt till en lärare i mekanisk teknologi, mekanik och
konstruktion af enkla maskindelar 2,000 kronor, eller tillsammans 7,500
kronor,
dels på ordinarie stat bevilja:
till höjning af aflöningen för eu hvar af fyra nuvarande
lektorer, nemligen i matematik och beskrifvande geometri, i
kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi, i maskinlära
och maskinkonstruktioner samt i skeppsbyggeri, från 3,500
kronor till 4,500 kronor ............................................................... 4,000 kronor,
till upprättande af ett nytt lektorat i byggnadskonst
och ornamentsritning.................................................................... 4,500 »
till upprättande af ett nytt lektorat i elektroteknik ...... 4,500 »
till höjning af aflöningen för en andre lärare i matematik
från 1,000 kronor till 3,000 kronor .............................. 2,000 »
till höjning af aflöningen för en andre lärare i allmän
kemi från 2,000 kronor till 3,000 kronor................................... 1,000 »
till höjning af aflöningen till en andre lärare i skepps
byggeri
från 1,800 kronor till 3,000 kronor ............................ 1,200 »
till höjning af aflöningen för en lärare i väg- och vatten
byggnadskonst
från 1,200 kronor till 2,000 kronor ...... 800 »
till höjning af aflöningen för en lärare i allmän mekanik
från 1,500 kronor till 2,500 kronor ...................................... 1,000 »
till aflöning för en lärare i mekanisk teknologi............... 1,500 »
till aflöning för en lärare i konstruktion af enkla maskindelar
......................................................................................... 1,200 »
till aflöning för en lärare i elementär mekanik............... 1,200 »
till aflöning för en lärare i elektrokemi ........................... 800 »
104
Åttonde hufvndtiteln.
till aflöning för en lärare i landtmäteri........................ 400 kronor,
till höjning af aflöningen för en lärare i svenska språket
och bokföring från 400 kronor till 900 kronor ................... 500 »
till höjning af aflöningen för en lärare i frihandsteck
ning
från 1,000 kronor till 2,500 kronor............................ 1,500 »
till höjning af aflöningen för en lärare i modellering
från 500 kronor till 1,200 kronor ........................................ 700 »
till höjning af bibliotekariens arfvode från 300 kronor
till 800 kronor............................................................................... 500 »
till höjning af aflöningen för en vaktmästare från 750
kronor till ! ,200 kronor, med bibehållande af rätt till fri bostad 4 50 »
till höjning af anslaget till repetitörer från 1,200 kronor
till 2,000 kronor ........................ S00 »
dels förklara, att för ifrågavarande lektorsbefattningar aflöningen skall
fördelas i lön och tjenstgöringspenningar med 2,-600 kronor såsom lön och
1,900 kronor såsom tjenstgöringspenningar;
dels ock medgifva:
att samtlige lektorer och läraren i verkstadsarbete vid anstalten må
efter fem års val vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg å lönen
af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring ett andra
ålderstillägg likaledes af 500 kronor, med rätt för nuvarande lektorer och
läraren i verkstadsarbete att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid de efter sin utnämning i sådan egenskap tjenstgjort vid
anstalten;
att andre läraren i matematik, allmän kemi och skeppsbyggeri må
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg af 500
kronor; samt
att ålderstilläggen må utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;
kommande vid bifall till framställningen om nyss berörda anslags
beviljande och uteslutning af omförmälda fyra anslag det ordinarie anslaget
till Chalmers tekniska läroanstalt, nu 56,000 kronor, att ökas med 21,050
kronor, eller till 77,050 kronor.
[2 C] Uti särskilda af styrelserna för de tekniska elementarskolorna i Norr
denhm''}!rl
köping, Malmö, Örebro och Borås till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnade
ståndare och och dervid till nådigt bifall förordade ansökningar hafva föreståndare och
lektorer vid <*«]ektorer vid nämnda skolor i underdånighet anhållit om förhöjning i den
tf fem s/cd «/ o
elementar- till sökandena utgående aflöning.
‘gålndTaflö Enligt nådigt bref den 15 juni 1877 blefvo aflönings- och utgiftsstater
ning.
Åttonde hufYndtiteln.
105
för de tekniska elementarskolorna i riket utfärdade att från den 1 derpåföljande
september lända till efterrättelse. I dessa utgiftsstater upptages
aflöning för föreståndare och tre lektorer vid hvardera af berörda skolor
på följande sätt, nemligen:
Vid skolorna i Vid skolorna i
Norrköping och Örebro och
Malmö. Borås.
Föreståndaren, som tillika är lektor...................... 4,000: — 4,000: —
En lektor ........................................................................ 3,000: — 3,000: —
En dito .............................................................................. 3,000: — 3,000: —
En dito (i beskrifvande geometri m. m.) .............. 3,000: — 2,500: —
med rättighet tillika för en hvar af dessa lektorer att efter fem års väl
vitsordad tjenstgöring, räknadt från och med kalenderåret näst efter det,
då han till tjensten utnämndes, åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor och
efter ytterligare fem års dylik tjenstgöring ett lika tillägg af 500 kronor.
Anledningen dertill, att en lektorslön vid hvardera af skolorna i Örebro
och Borås bestämdes till ett belopp, som med 500 kronor understeg de
öfriga lektorslönerna, var att undervisning i byggnadskonst skulle, jemlikt
nådiga stadgarne för de tekniska elementarskolorna, i hela den i stadgarne
angifna omfattning tillsvidare meddelas endast vid skolorna i Norrköping
och Malmö.
Uppå derom af styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås gjord
underdånig framställning täcktes Eders Kongl. Maj:t hos 1896 års Riksdag
föreslå att, för åstadkommande af utvidgad undervisning i byggnadskonst
vid nämnda skola till likhet med förhållandet vid de tekniska elementarskolorna
i Norrköping och Malmö, höja den med lektorsbefattningen i
byggnadskonst, beskrifvande och praktisk geometri jemte linear- och
krokiritning vid tekniska elementarskolan i Borås förenade lön från 2,500
kronor till 3,000 kronor och för detta ändamål öka det ordinarie anslaget
till de tekniska läroverken med 500 kronor; och blef denna nådiga framställning
af Riksdagen bifallen.
Uti nu föreliggande underdåniga ansökningar anhålla sökandena, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att åt rektorer och lektorer
vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och
Borås bereda följande löneförmåner, nemligen: för rektorerna ett årligt
arfvode af 1,250 kronor förutom den lön de såsom lektorer egde uppbära,
för lektorn i byggnadskonst vid skolan i Örebro fyra lönegrader å 3,000
kronor, 3,500 kronor, 4,000 kronor och 4,500 kronor; samt för öfrige lektorer
fyra lönegrader å 3,500 kronor, 4,000 kronor, 4,500 kronor och
Bill. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 14
106 Åttonde hufvudtiteln.
5,000 kronor, med rättighet för samtlige lektorer till uppflyttning från
lägre till närmast högre lönegrad efter fem års väl vitsordad tjenstgöring;
anhållande sökandena härjemte att rätt måtte medgifvas för de nuvarande
lektorerna att i fråga om åtnjutande af de särskilda lönegraderna tillgodoräkna
sig den tid, hvarunder de efter sin utnämning till lektorer tjenstgjort
vid teknisk elementarskola.
Till stöd för denna underdåniga framställning har af sökandena
hufvudsakligen anförts, att under de 21 år, som förflutit, sedan aflöningen
för lektorerna vid de tekniska elementarskolorna i nåder faststäldes, uppstått
ett efter hand allt mera känbart behof af förbättrad aflöning. Penningvärdet
hade under tiden allt mera sjunkit och det hade visat sig allt
svårare att med de befintliga lönemedlen kunna bestrida nutidens ständigt
växande lefnadskostnader, hvarför det för mången lärare blifvit en
nödvändighet att genom arbete utom skolan öka sina inkomster, ett förhållande
som icke kunde annat än menligt inverka på tjenstgöringen inom
skolan. I betraktande af den ofantliga betydelse, som de tekniska elementarskolorna
hade i och för danande af ett dugligt, tekniskt bildadt underbefäl
i industriens tjenst, vore det af stor vigt att i möjligaste mån söka
åstadkomma, att arbetet i dessa skolor blefve rätt fruktbringande och att
derför skolornas på fast stat anstälde lärare erhölle en så tillräcklig aflöning,
att de ej af tryckande näringsomsorger tvingades att i afsevärd
man genom annat arbete söka sin utkomst. Sökandena erinra derom, att
i det förslag till de tekniska skolornas omorganisation, som år 1877 blef
genomfördt, af de för detta förslags utarbetande tillsatta komiterade
framhölls, hurusom det af öfvervägande skäl voi’e påkalladt, att lektorerna
vid de tekniska elementarskolorna vid sin första anställning erhölle en
något högre aflöning än den, som tillkomme en lektor i lägsta lönegraden
vid de allmänna läroverken, emedan vid en teknisk elementarskola en
person i de flesta fall först vid en mera mogen ålder kunde erhålla anställning
såsom lektor, hvarförutom för en kunnig och duglig man vid
denna ålder vanligen ganska betydliga ekonomiska fördelar erbjöde sig i
industriens tjenst. I öfverensstämmelse härmed hade också komiterade
föreslagit, att första lönegraden för en lektor vid teknisk elementarskola
skulle utgöra 3,000 kronor, under det att den för en lektor vid de allmänna
läroverken då utgjorde endast 2,500 kronor. Sedan dess hade emellertid
aflöningen för lektorerna vid de allmänna läroverken förbättrats, så
att den numera började med 3,000 kronor och slutade med 5,000 kronor,
under det att aflöningen för lektorerna vid de tekniska elementarskolorna
fortfarande började med 3,000 kronor och slutade med 4,000 kronor.
Sökandena ansåge, att hvad som förutnämnde komiterade för redan
Åttonde hufvudtiteln.
107
mer än två decennier sedan funnit vara af öfvervägande skäl påkalladt
numera hade ännu större berättigande i betraktande af industriens nuvarande
stora uppsving. Särskildt gälde detta beträffande lektoraten i
mekanik, maskinlära med ritning och mekanisk teknologi samt i byggnadskonst
med ritning in. m. Det hade redan upprepade gånger visat sig, att
till ifrågavarande lektorat blott få sökande plägade anmäla sig. Hvad beträffade
de tekniska skolornas grundläggande hufvudämnen, matematik, fysik och
kemi, framhålla sökandena, att i dessa genomginges ungefär samma kurser
som på reala linien vid de högre allmänna läroverken och dessutom, särskildt
inom fysiken och kemien, vigtiga och omfattande praktiska tillämpningar.
Särskildt stälde de kemiska laborationerna och den kemiska teknologien ej
mindre i vetenskapligt än i praktiskt-tekniskt hänseende på läraren vida
större fordringar vid en teknisk elementarskola än vid ett högre allmänt
läroverk, der de kemiska laborationerna vore betydligt mindre omfattande
och någon kemisk teknologi ej ens förekomme såsom läroämne. Lektorerna
vid de tekniska elementarskolorna måste fördenskull ega i allmänhet minst
samma och delvis äfven större kompetens än vid de högre allmänna läroverken.
Erfarenheten hade också visat, att, ehuru i de tekniska elementarskolornas
stadgar några speciella examina eller prof icke vore såsom nödvändiga
kompetensvilkor för lektorsbefattning föreskrifna, såväl de flesta
af dem, som redan vid de tekniska elementarskolornas omorganisation år
1877 förordnades till lektorer, som ock alla sedan dess vid skolorna utnämnde
lektorer antingen aflagt den filosofiska graden eller ock erhållit
afgångsbetyg från tekniska högskolan eller annan dermed jemförlig högre
undervisningsanstalt, äfvensom att de antingen genomgått profår eller förut
tjenstgjort såsom lärare vid offentlig läroanstalt och i allmänhet äfven aflagt
undervisningsprof för den sökta lektorsbefattningen.
Hvad angår den af sökandena ifrågasatta särskilda förhöjning i aflöningen
för de lektorer, som tillika äro föreståndare, anföra sökandena slutligen,
att de skäl, Indika, åberopats för höjning af lönerna åt öfriga lektorer,
i ännu högre grad gälla för höjande af föreståndarnes lön, enär desse
mera än någon af lektorerna hafva att odeladt åt skolan egna sin tid och
sina krafter, och skolans framgång i väsentlig grad är beroende af föreståndarens
mödosamma, ansvarsfulla och grannlaga arbete.
Uti infordradt, den 1 november 1898 afgifvet underdånigt utlåtande
har statskontoret i hufvudsak anfört, att lönen för föreståndarne vid tekniska
elementarskolor, hvilka tillika äro lektorer, är bestämd till 4,000
kronor, utan fördelning å föreståndare- och lektorsbefattningarna. Det
statsrådsprotokokoll öfver ecklesiastikärenden, som bifogats den till 1876
108
Åttonde hufrudtiteln.
års riksdag aflåtna statsverkspropositionen, utvisade, att det ansetts
icke skäligen kunna ifrågasättas lägre aflöning för dessa föreståndare än
som tillkomme rektorer vid rikets femklassiga läroverk, samt att ej heller de
lägre lektorslönerna vid elementarskolorna i Örebro och Borås med skäl kunde
sättas lägre än för lektorer vid allmänna läroverken, eller till 2,500 kronor.
Med inberäkning af å extra stat anvisadt lönetillägg utgjorde aflöningen
från och med innevarande år för rektorer vid femklassigt allmänt
läroverk utom Stockholm 4,000 kronor med rätt till ett ålderstillägg af
500 kronor efter tio års tjenstgöring och vid dylikt läroverk i Stockholm
4.500 kronor utan rätt till ålderstillägg, under det att aflöningen för
lektorerna vid allmänna läroverken i de respektive lönegraderna utgjorde
3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor.
Då det, på grund af hvad sökandena anfört, syntes vara af omständigheterna
påkailadt, att lärarne vid de tekniska elementarskolorna vid sin
första anställning erhölle en något högre aflöning än den, som tillkomme
en lektor i lägsta lönegraden vid de allmänna läroverken, helst lektorerna
vid dessa läroverk för uppflyttning i högre lönegrad egde tillgodoräkna
sig före befordran till lektor utöfvad viss annan tjenstgöring jemväl utom
allmänna läroverken, funne sig statskontoret — som icke ansåge skäl föreligga
att, utöfver hvad i nu gällande lönestat redan egt rum, bereda de
lektorer, som tillika vore föreståndare, en högre aflöning än öfrige lektorer
— böra tillstyrka en förhöjning af föreståndare- och lektorslönerna vid de
tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås med
500 kronor, eller i nuvarande lönegrader: till föreståndare 4,500, 5,000
och 5,500 kronor, till lektorn i byggnadskonst, beskrifvande geometri
m. m. vid skolan i Örebro 3,000, 3,500 och 4,000 kronor, samt till öfrige
lektorer 3,500, 4,000 och 4,500 kronor. På det att någon höjning i den
lektorerna vid tekniska elementarskolorna tillförsäkrade pension från rikets
allmänna indragningsstat icke måtte ega rum, hemstälde åter statskontoret,
att aflöningen, i likhet med hvad som iakttagits i de tid efter annan och
senast vid nästlidna års riksdag föreslagna löneregleringar för lärarne vid
de allmänna läroverken, borde fördelas i lön och tjenstgöringspenningar
sålunda, att af förestånd ar nes aflöning 3,000 kronor ansåges såsom lön och
1.500 kronor såsom tjenstgöringspenningar, af lektorns i byggnadskonst, beskrifvande
geometri m. in. vid skolan i Örebro aflöning 2,000 kronor såsom
lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar samt af öfrige
lektorers aflöning 2,200 kronor såsom lön och 1,300 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
hvaremot ålderstilläggen borde anses såsom tillägg till
sjelfva lönen.
Åttonde hufvudtiteln.
109
De skäl, som sålunda anförts för eu förbättring af aflöningen för rektorer
och lektorer vid de tekniska elementarskolorna, synas mig vara i hög
grad behjertansvärda; och tager jag i betraktande dels vigten och betydelsen
af undervisningen vid dessa skolor för utvecklingen af vår industri,
dels utsträckningen och beskaffenheten af den undervisning, som ifrågavarande
lärare hafva att meddela, äfvensom den omständigheten, att flertalet
af dem utan tvifvel skulle erhålla en ganska hög aflöning, om de
ville taga anställning vid våra industriella verk och inrättningar, så kan
jag ej annat än erkänna, att de anspråk på förbättrade lönevilkor, som af
bemälde lärare och vederbörande skolstyrelser framstälts, ingalunda äro
obefogade eller öfverdrifna. Mot hvad statskontoret i frågan anfört torde
ock kunna invändas, att något egentligt skäl icke lär kunna angifvas,
hvarför högsta aflöningen för en lektor vid en teknisk elementarskola skall
stanna vid 4,500 kronor, då en lektor vid allmänt läroverk i högsta lönegraden
erhåller 5,000 kronor. Också synes mig jemförelsen mellan rektorerna
vid de tekniska elementarskolorna och dem vid de femklassiga
läroverken vara något haltande. Ty visserligen äro dessa båda slag af
skolor med hänsyn till elevernas antal af ungefär samma storlek, men då
de tekniska elementarskolorna mottaga blott sådana elever, som redan
genomgått hela den lärokurs, hvilken meddelas i ett femklassigt läroverk, och
koncentrera sin undervisning på ett fåtal ämnen, så måste tydligen omfattningen
af undervisningen i dessa ämnen blifva en helt annan och
närmast kunna jemnställas med undervisningen på det högre stadiet vid
de allmänna läroverken. En annan omständighet att beakta är äfven, att
rektorerna vid de femklassiga allmänna läroverken ega rätt till fri bostad
eller hyresersättning, en förmån, som icke tillkommer rektorerna vid de
tekniska elementarskolorna, men som i de städer, der dessa äro förlagda,
måste uppskattas till minst 1,000 kronor för år. Läggas dessa 1,000 kronor
till den lön, rektor vid ett femklassigt läroverk i landsorten uppbär, skulle
hans aflöning under de första tio åren uppgå till 5,000 kronor och derefter
till 5,500 kronor, under det att den aflöning, som af statskontoret
föreslås för rektor vid en teknisk elementarskola, utgör under de första
fem åren 4,500 kronor, under de derpå följande fem åren 5,000 kronor
och sedermera 5,500 kronor.
Att jag emellertid, allt detta oaktadt, anser mig böra för närvarande
ansluta mig till statskontorets förslag med afseende å såväl förhöjningen i
aflöningsbeloppen som dessas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,
har sin grund dels deri, att förslag blifvit väckt angående omorganisation
och utvidgning af de tekniska elementarskolorna, hvarför denna fråga inom
Ilo Åttonde hufvndtiteln.
en ej allt för aflägsen tid åter torde komma under ompröfning, dels deri,
att aflöningen för ämneslärarne vid de allmänna läroverken blott böjts
med 500 kronor i hvarje lönegrad och att alltså genom ett bifall till
statskontorets förslag förhållandet mellan aflöningen vid de allmänna läroverken
och vid de tekniska elementarskolorna skulle blifva detsamma
som hittills.
Genom den föreslagna fördelningen af aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar
skulle, såsom statskontoret framhåller, de pensioner, som
tillkomma ifrågavarande lärare å allmänna indragningsstaten, till sina belopp
förblifva oförändrade. Deremot skulle härigenom dessa lärares ställning
till lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, af skäl,
som förut blifvit angifna, undergå en viss förändring. Skulle emellertid
det ifrågavarande förslaget vinna Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall,
har jag för afsigt att föreslå sådan ändring i ordalagen i nämnda kassas
reglemente, att bemälde lärares ställning till kassan i afseende å såväl afgifternas
som pensionernas belopp förblir densamma som hittills.
På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att den årliga aflöningen för föreståndare och lektorer vid de tekniska
elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås må bestämmas
sålunda, att föreståndaren, som tillika är lektor, erhåller 4,500 kronor, deraf
3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenningar, lektorn i byggnadskonst,
beskrifvande geometri m. m. vid skolan i Örebro erhåller 3,000
kronor, deraf 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar,
samt en hvar af öfrige lektorer erhåller 3,500 kronor, deraf 2,:O0 kronor
lön och 1,300 kronor tjenstgöringspenningar, med rättighet tillika för en
hvar af lektorerna att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, infallande
före eller efter dessa bestämmelsers trädande i tillämpning, åtnjuta ett
ålderstillägg å lönen af 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan
tjenstgöring ett dylikt tillägg af 500 kronor att utgå af det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;
samt att för ändamålet det ordinarie anslaget till de tekniska elementarskolorna
må höjas med ett belopp af 8,000 kronor.
Vid bifall till hvad under punkterna 19—21 föreslagits kommer anslaget
till tekniska läroverken, nu 444,025 kronor, att ökas med tillhopa
31,550 kronor eller till 475,575 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
Medicinalstyrelsen med tillhörande stater.
in
Likasom vid 1898 års riksdag föreligger äfven nu fråga om ändring
i gällande aflöningsstat för medicinalstyrelsen.
Denna stat, som blifvit af Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den
1 juni 1877 faststäld och sedermera genom nådigt bref den 27 maj 1898
i någon mån ändrad, innehåller bland annat följande:
Tjenst- |
— |
--------- |
|||||
Lön |
görings* |
Summa |
• |
||||
penningar |
|||||||
Kr. |
O. |
Kr. |
Ö. |
Kr. |
Ö. |
||
Generaldirektören................... |
6,200 |
2,800 |
9,000 |
||||
1 ledamot, medicinalråd ............ |
4,400 |
_ |
2,000 |
_ |
6,400 |
_ |
| |
2 d:o d:o |
8,800 |
_ |
4,000 |
_ |
12,800 |
__ |
( Efter 5 &r kan lönen |
1 d:o öfverfältläkare............ |
4,400 |
— |
2,000 |
— |
6,400 |
— |
höjas med 600 kr. |
Uti skrifvelse den 2 december 1897 tillkännagaf chefen för landtförsvarsdepartementet,
att inom nämnda departement utarbetats förslag
till förändrad organisation af arméns förvaltning, hvilket förslag, bland
annat, innehölle, att alla frågor rörande arméns sjukvårds- och veterinärmateriel
in. m., hvilka för närvarande behandlades inom arméförvaltningen,
skulle handläggas af en särskild öfverstyrelse för arméns sjukvård
under öfverfältläkaren såsom chef. Då detta förslag för att kunna genomföras
med nödvändighet förutsatte, att öfverfältläkaren befriades från honom
nu åliggande skyldighet att inom medicinalstyrelsen deltaga i handläggningen
af andra ärenden än sådana, som rörde armén eller flottan, men
detta, enligt hvad medicinalstyrelsen i afgifvet underdånigt utlåtande
upplyst, icke läte sig göra, med mindre ökade arbetskrafter stäldes till
styrelsens förfogande, vore departementschefen sinnad föreslå Eders Kongl.
Maj:t att, i sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till
ny organisation af arméns förvaltning i öfrigt, till Riksdagen aflåta nådig
proposition derom, att aflöningsförmånerna för öfverfältläkaren måtte uppföras
å Ijercle i stället för, såsom nu, på åttonde hufvudtiteln. Medicinalstyrelsen,
som anmodades yttra sig med anledning häraf, förklarade i
skrivelse den G samma månad, att styrelsen för sin del icke hade något
att mot ifrågavarande förslag invända, under vilkor att de på åttonde
hufvudtiteln uppförda löneförmåner, hvilka för närvarande uppbures af öfverfältläkaren
i medicinalstyrelsen, finge oförminskade användas till aflöning
[22.]
Ändring i
staten för
medicinalstyrelsen.
112
Åttonde hufvudtiteln.
af ett medicinalråd, enär de civila ärenden, hvilka nu handlades och föredroges
af öfverfältläkaren, nemligen rättsmedicinska mål rörande kroppsskada,
tandläkare- och fältskärsärenden samt allmänna ärenden, icke kunde
fördelas på öfriga, med ärenden redan öfverhopade rotlar, hvarför en ny
fördelning af de till medicinalstyrelsens handläggning hörande ärenden
syntes blifva behöflig.
Sedan medicinalstyrelsen derpå anmodats att inkomma med dels utredning
rörande antalet och beskaffenheten af de ärenden, som hos styrelsen
förekomme, dels förslag till den ändring i dessa ärendens fördelning
mellan styrelsens ledamöter, som borde ske, i händelse med öfver fältläkarebefattningen
förfores på sätt, enligt hvad förut anförts, blifvit ifrågasatt,
dels ock förslag till de förändringar i medicinalstyrelsens stat och instruktion,
som kunde böra i anledning deraf vidtagas, aflat styrelsen till svar
härå den 27 december 1897 en skrifvelse af följande innehåll.
Enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för medicinalstyrelsen
den 2 november 1877 utgjordes medicinalstyrelsen af en ordförande med
benämning generaldirektör samt fyra ledamöter, nemligen tre med benämning
medicinalråd, hvilka behandlade civila ärenden, och en med benämning
öfver fältläkare för handläggning af de militära. De hos medicinalstyrelsen
förekommande ärenden fördelades enligt samma instruktion mellan
dess ledamöter i allmänhet på det sätt, att ett medicinalråd handlade och
föredroge ärenden rörande helso- och sjukvården, så vidt den utöfvades af
helsovårds- och kommunalnämnder samt provinsial-, distrikts- och stadsläkare,
äfvensom allmänna sanitära frågor, ett medicinalråd ärenden, som
anginge hospital, lasarett och kurhus, rättsmedicinska utlåtanden samt
protokoll öfver rättsmedicinska undersökningar, ett medicinalråd ärenden,
som rörde apoteksväsendet, barnmorskeväsendet, skyddskoppympning^!,
helsobrunnar och badinrättningar, under det att öfverfältläkaren handlade
och föredroge militära helso- och sjukvårdsärenden, äfvensom veterinärärenden,
samt dem, som anginge tandläkare och fältskärer, hvarjemte han
vore intendent för fältläkarekontoret. Generaldirektören egde dock att
efter omständigheterna närmare bestämma de civila ärendenas fördelning
mellan styrelsens ledamöter. Sedan ifrågavarande instruktion utfärdades,
hade emellertid åtskilliga förändringar i afseende på ärendenas handläggning
inom styrelsen inträffat. Sålunda hade genom fältläkarekontorets förflyttning
till arméförvaltningen, äfvensom derigenom att en särskild föredragande
för veterinärärenden, förordnad för ett år i sänder, tillkommit,
öfverfältläkaren tillsvidare blifvit befriad från en stor del af de ärenden,
hvilka ursprungligen tillhört hans handläggning. A andra sidan hade de
flesta öfriga slag af ärenden så betydligt ökats, att de civila ärendenas
Åttonde liufvudtiteln.
113
antal för närvarande torde vara nära dubbelt så stort som vid tiden för
instruktionens utfärdande. En ny fördelning af dessa, hvarigenom de mest
betungade rotlarne erhållit någon lättnad, hade derför måst göras. För
närvarande vore målen mellan styrelsens ledamöter fördelade sålunda: ett
medicinalråd föredroge ärenden rörande helso- och sjukvården, så vidt den
utöfvades af helsovårds- och kommunalnämnder, provinsial- och stadsläkare,
ärenden rörande barnmorskeväsendet, ärenden rörande läkare vid jernvägar,
fängelser och allmänna läroverk samt sjukgymnaster; ett medicinalråd föredroge
ärenden rörande hospital och asyler, lasarett äfvensom rättsmedicinska
mål rörande personers sinnesbeskaffenhet; ett medicinalråd föredroge apoteksärenden,
allmänna sanitära frågor, vaccinationsärenden samt ärenden rörande
brunnar och bad; öfverfältläkaren föredroge militära ärenden, rättsmedicinska
ärenden rörande kroppsskada, allmänna ärenden samt ärenden
rörande tandläkare och fältskärer; veterinära ärenden föredroges af en såsom
ledamot af styrelsen förordnad veterinär.
Beträffande antalet och beskaffenheten af de ärenden, som förekomme
till behandling inom medicinalstyrelsen, anfördes, att under år 1897 till
den 15 december på provinsialläkareroteln diariiförts 1,082 ärenden förutom
de årsberättelser, som inkommit från 24 förste provinsialläkare, 138
provinsialläkare, 116 extra provinsialläkare och 96 stadsläkare, vidare från
92 helsovårdsnämnder i städer och 79 i andra samhällen samt slutligen
från ett ej ringa antal järnvägs- och fängelseläkare äfvensom från sjukgymnastiska
institut. Ytterligare hade utom förenämnda mål inkommit
för granskning och diariiförts 1,121 rapporter om tjensteresor för smittosamma
sjukdomar eller allmän sjukvård samt 426 berättelser om af barnmorskor
verkstälda instrumentförlossningar. Granskning af dessa årsberättelser
jemte utdrag ur desamma för styrelsens årsberättelse innefattade
ett af de mera tidsödande arbetena på denna rotel. Bland de omnämnda
1,082 målen utgjordes 48 af kongl. remisser, angående hvilka referenten
haft att uppsätta förslag till underdåniga utlåtanden, 61 af kongl. bref
eller departeinentsskrifvelser, innehållande af Kongl. Maj:t fattade beslut,
hvilka i allmänhet skolat delgifvas vederbörande, 338 af embetsskrifvelse!-från jernvägs- och fångvårdsstyrelserna, länsstyrelser, magistrater m. fl.
myndigheter rörande tjenstledighet för läkare, förordnande af vikarier,
frågor om tjenstårsberäkning in. m. På hospitalsdiariet hade inkommit
1,105 ärenden, deribland många af mycket omfattande beskaffenhet, såsom
ritningar och kostnadsförslag till nybyggnader, ansökningshandlingar rörande
tjenster, leveranskontrakt och utgiftsstater m. fl. På lasarettsdiariet
hade införts 283 ärenden samt på det rättsmedicinska 48. Äfven sistnämnda
ärenden kräfde ofta mycken tid, då desamma erfordrade ett nog
Bih.
till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 15
114
Åttonde hufvudtiteln.
grant genomgående af de i flertalet fall ganska vidlyftiga ransakningshandlingarna.
Derjemte tillkomme det referenten att utarbeta öfverstyrelsens
för hospitalen underdåniga berättelse samt årsberättelse rörande sjukvården
å civila sjukhus. Föredraganden på apoteksroteln hade handlagt
2,903 apoteksärenden, deraf 304 visitationsprotokoll och 2,001 för granskning
inkomna medikamentsräkningar; 152 helsovårdsärenden; 3,269 vaccinationsärenden,
deraf 2,793 vaccinationsjournaler och 413 journaler af
förste provinsialläkare, provinsialläkare, extra provinsialläkare m. fl.; omkring
1,700 genom vaccinationskontoret ombesörjda vaccinationsremisser;
135 ärenden rörande brunnar och bad, hvaraf 62 redogörelser för anstalternas
verksamhet; samt slutligen 8 rättsmedicinska ärenden. Af samtliga
dessa 8,167 ärenden .hade 81 utgjorts af kongl. remisser. Öfver fä It lä ka re n
hade handlagt 605 militära ärenden, 591 rättsmedicinska ärenden, deraf 11
rättsmedicinska utlåtanden, vidare 238 allmänna ärenden samt 102 ärenden
rörande tandläkare och fältskärer. Förslag till underdåniga yttranden i anledning
af 36 nådiga remisser hade af denne referent afgifvits. I nyssberörda
militära mål vore icke inräknade till öfverfältläkaren personligen stälda
nådiga remisser eller skrivelser från landtförsvarsdepartementet, ej heller de
expeditioner, hvilka tillkomme honom såsom chef för fältläkare- och fältveterinärkårens
reserver. På veterinära roteln hade handlagts 867 ärenden,
deraf 22 nådiga remisser. Vidare omnämndes, att styrelsen under året granskat
och handlagt omkring 5,000 räkningar å ersättning för tjensteresor
och förrättningar inom sjukvårdens eller veterinärväsendets områden m. m.
Beträffande den ändring i de civila ärendenas fördelning mellan styrelsens
medlemmar, som torde höra ske, i händelse öfverfältläkaren icke
vidare komme att deltaga i dessa ärendens behandling, framhöll medicinalstyrelsen,
att bland de många olikartade ärenden, hvilka skulle af styrelsen
handläggas, funnes, oafsedt veterinärärenden, fyra hufvudgrupper
af den olika art och beskaffenhet samt den för hela landets sjukvårdsväsende
stora betydelse, att de, för att kunna med nödig sakkunskap
handläggas, erfordrade hvar för sig sin målsman, hvilken gjort de till
gruppen hörande ärenden till föremål för speciella studier. De utgjordes
af: l:o) ärenden rörande helso- och sjukvården, för så vidt den utöfvades
af provinsial- och stadsläkare samt helsovårds- och kommunalnämnder;
2:o) hospitalsärenden jemte rättsmedicinska fall rörande personers sinnesbeskaffenhet;
3:o) apoteksärenden och 4:o) rättsmedicinska ärenden rörande
kroppsskada. Någon särskild målsman för sistnämnda ärenden funnes för
närvarande icke inom styrelsen. Skulle emellertid rättsmedicinska ärenden
kunna på ett fullt betryggande och det allmänna rättsmedvetandet tillfredsställande
sätt handläggas, syntes det dock påtagligt, att bland styrelsens
Åttonde hufvtidtiteln.
115
medlemmar borde finnas en, hvilken gjort rättsmedicinen till föremål
för speciella studier och som på grund häraf kunde i hithörande frågor
uttala sig med både sakkunskap och auktoritet. Detta syntes desto nödvändigare,
som endast ett ringa fåtal bland vårt lands läkare i annan
mån sysselsatt sig med rättsmedicinen, än beträffande hvad som erfordrades
för afläggande af medicine licentiatexamen. Komme sålunda öfverfältläkaren
att befrias från deltagande i handläggningen af de civila
ärendena inom medicinalstyrelsen, borde det medicinalråd, som skulle öfvertaga
hans nuvarande åligganden i berörda hänseende, hafva till sin
hufvuduppgift att föredraga rättsmedicinska mål rörande kroppsskada.
Den högst betydliga tillökning, de allmänna helso- och sjuk vårdsärendena
äfvensom hospitalsärendena erhållit, sedan instruktionen för medicinalstyrelsen
utfärdades, gjorde det i hög grad önskvärdt, att de båda föredragandena
af dessa ärenden kunde få odeladt egna sig åt desamma och att
sålunda öfriga till dessa båda rotlar för närvarande hörande mål rörande
barnmorskeväsendet, läkares tjenstårsberäkning, sjukgymnaster samt lasarett
kunde fördelas på de båda öfriga rotlarne, hvilket dock endast kunde
ifrågasättas efter tillkomsten af ett nytt medicinalrådsembete. En annan
afsevärd fördel, som skulle härvid kunna vinnas, vore, att genom en dylik
organisation en mera utsträckt och säkerligen af behofvet väl påkallad
inspektion af lasaretten skulle kunna möjliggöras. För närvarande vore
föredraganden för hospitalsärenden så upptagen dels af dessas handläggning
dels af inspektioner å hospitalen, att hans tid icke räckte till för
inspektioner af lasaretten, helst hans frånvaro från medicinalstyrelsen i
allmänhet vore ganska känbar med hänsyn till de ofta brådskande ärenden,
hvilka plägade förekomma på denna rotel.
Om de löneförmåner, hvilka för närvarande uppbures af öfverfältläkaren,
efter den föreslagna omorganisationens genomförande blefve använda
till aflönande af ett medicinalråd, uppstode icke någon förändring i
slutsumman af medicinalstyrelsens stat. Åtskilliga förändringar i den för
medicinalstyrelsen gällande instruktionen vore utan tvifvel för närvarande
af nöden. Då emellertid ifrågasatt blifvit, dels att veterinära ärenden skulle
förläggas under annan myndighet, dels att öfverfältläkaren, såsom förut
nämnts, skulle befrias från skyldighet att inom styrelsen deltaga i handläggning
af civila ärenden, syntes förslag till ny instruktion för styrelsen
svårligen kunna afgifvas, innan nu nämnda frågor blifvit i den ena eller
andra riktningen afgjorda.
När ifrågavarande ärende den 14 januari 1898 inför Eders Kongl.
Maj:t föredrogs af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, yttrade
denne, att han, under förutsättning att aflöning för öfverfältläkaren upp
-
116
Åttonde hufvudtiteln.
fördes på fjerde hufvudtiteln, ansåge fullgiltiga skäl förefinnas för den
ändring i medicinalstyrelsens stat, att de för öfverfältläkaren der upptagna
aflöningsförmåner ansloges till aflöning åt ett fjerde medicinalråd. Departementschefen
erinrade derom, att de för reglering af embetsverkens löner
tillsatta komiterade i sitt den 14 juni 1876 afgifna betänkande angående
lönereglering m. m. för sundhetskollegium fäst uppmärksamheten derå att,
i den mån läkarepersonalen, apoteken, hospitalen samt öfriga helso- och
sjukvårdsanstalter inom riket ökades till antal eller vunne i utveckling,
de administrativa ej mindre än andra medicinalstyrelsen tillhörande ärenden
komme att tilltaga i antal och betydenhet, samt att i följd deraf den tidpunkt
ej kunde vara aflägsen, då en tillökning i de föredragandes antal, som
komiterade föreslagit skola från början bestämmas till fyra, blefve af behofvet
påkallad. I betraktande af den storartade utveckling, som å ifrågavarande
områden sedan år 1876 försiggått och alltjemt fortginge, vore det
enligt departementschefens mening uppenbart, att, derest öfverfältläkaren
befriades från att deltaga i behandlingen af de hos medicinalstyrelsen förekommande
civila ärenden, dessa, äfven med frånräknande af veterinärmålen,
ej kunde på ett tillfredsställande sätt handläggas af generaldirektören och
endast tre ledamöter. En förstärkning af ledamöternas antal med ett nytt
medicinalråd, hvaraf behof redan gjort sig känbar!, vore då oundgängligen
nödvändig.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrkte departementschefen
i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,
att, i händelse aflöning för öfverfältläkaren uppfördes å fjerde hufvudtiteln,
hvad om honom förekomme i medicinalstyrelsens stat måtte uteslutas och
i stället anslås aflöning till ytterligare ett medicinalråd, så att staten i den
del, som anginge aflöningen för medicinalstyrelsens ledamöter, erhölle
följande lydelse:
. |
Lön |
Tjenstgörings- penningar |
Summa |
||
1 ledamot, medicinalråd... |
1 4,400 i-13,200 — |
| 2,000 — |
6,400 19,200 |
] Efter 5 år kan lö-|nen höjas med 600 |
Sedan Eders Kongl. Maj:t i enlighet härmed aflåtit framställning till
Riksdagen, anförde denna i skrifvelse den 14 maj 1898, att som förslaget
om uppförande af aflöning för öfverfältläkaren å fjerde hufvudtiteln förfallit,
Eders Kongl. Maj:ts dermed sammanhängande framställning om
Åttonde hnfvudtiteln. 117
ändring af medicinalstyrelsens stat i förenämnda del icke föranledt någon
Riksdagens åtgärd.
Nu liar chefen för landtförsvarsdepartementet i skrifvelse den 19 nästlidne
december meddelat, att han vore sinnad föreslå Eders Kongl. Maj:t
att å nyo för Riksdagen framlägga det år 1898 framstälda förslaget til.
förändrad organisation af arméns förvaltning med vissa modifikationer
hvilka dock ej berörde hvad förslaget innehöll i fråga om arméns sjukvårdsstyrelse.
I anledning häraf har medicinalstyrelsen i utlåtande af den
21 december 1898, under åberopande af sina den 6 och den 27 december
1897 i ämnet afgifna yttranden, förklarat, att styrelsen fortfarande vore af
samma mening, som i dessa yttranden uttalats, och alltså ansåge, att om
enligt nyssberörda förslag öfverfältläkaren befriades från deltagande inom
styrelsen i de civila ärendenas handläggning samt aflöningsförmånerna åt
honom uppfördes på fjerde i stället för, såsom nu, på åttonde hufvudtiteln,
de styrelsen åliggande göromålens mängd gjorde det till en nödvändighet,
att de öfverfältläkaren nu tillkommande löneförmåner oförminskade bibehölles
åt medicinalstyrelsen för att användas till aflöning af ett medicinalråd.
Denna mening hade styrelsen så mycket större skäl att vidhålla, som.
enligt hvad styrelsens diarier och registratur utvisade, såväl de inkomna
ärendenas som de utgående expeditionernas antal i det hela ökats under
den förflutna delen af år 1898, då denna jemfördes med motsvarande del af
år 1897.
Derest det nu återupptagna förslaget att å fjerde hufvudtiteln uppföra
aflöning för öfverfältläkaren vinner bifall, synes mig deraf med nödvändighet
följa, att, på sätt vid 1898 års riksdag föreslogs, hvad om honom
förekommer i medicinalstyrelsens stat bör uteslutas och i stället anslås aflöning
för ytterligare ett medicinalråd. Jag delar i detta afseende fullständigt
min närmaste företrädares åsigt om behöfligheten af en förstärkning
i antalet af medicinalstyrelsens ledamöter och anser, att utan en sådan förstärkning
det ej låter sig göra att befria öfverfältläkaren från handläggning
i medicinalstyrelsen af de civila ärenden, i hvilkas behandling han
nu deltager. I enlighet härmed hemställer jag i underdånighet, det Eders
Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att, i händelse aflöning för öfverfältläkaren
uppföres å fjerde hufvudtiteln, hvad om honom förekommer i
medicinalstyrelsens stat må uteslutas, och i stället anslås motsvarande
aflöning till ytterligare ett medicinalråd, samt att, vid bifall härtill, staten
i den del, som angår aflöningen för medicinalstyrelsens ledamöter, må
erhålla följande lydelse:
118
Åttonde hnfvudtiteln.
Lön |
Tjenstgörings- penningar |
Summa |
|||||
1 ledamot, medicinalråd |
4,400 13,200 |
— |
2,000 6,000 |
— |
6,400 19,200 |
— |
1 Efter 5 år kan lö-i nen höjas med 600 1 kronor. |
Ett bifall härtill skulle icke föranleda någon ändring i slutsumman
af medicinalstyrelsens aflöningsstat eller anslaget till medicinalstyrelsen med
dithörande stater.
Barnmorskeunclervisningen och barnbördshusen.
[23.] Direktionen för allmänna barnbördshuset i Stockholm har i underdåniga
Allmänna skrivelser den 23 maj och den 14 september 1898 framhållit behofvet af
larhusetd‘'' tillökning i denna inrättnings af statsmedel utgående årsanslag.
Stiftadt år 1775, förnämligast genom enskild mans uppoffrande nit,
har allmänna barnbördshuset allt sedermera haft till bestämmelse, icke
blott att såsom välgörenhetsinrättning till vård mottaga barnaföderskor under
barnsängstiden, utan äfven att lemna medicine studerande tillfälle till praktisk
undervisning i barnförlossningskonsten. Intill år 1865 meddelades undervisning
i nyssnämnda konst vid allmänna barnbördshuset äfven åt barnmorskelärlingar;
men vid berörda tidpunkt förlädes bammorskeundervisningen
till det af Stockholms stad till en början blott provisoriskt inrättade
södra barnbördshuset, som emellertid allt sedan dess egt bestånd och
vid hvilket barnmorskeundervisningen fortfarande uppehälles. Uti det för
allmänna barnbördshuset den 28 januari 1898 utfärdade förnyade nådiga
reglemente är likväl stadgadt, att ifall särskilda omständigheter göra sådant
nödvändigt, vid allmänna barnbördshuset skall lemnas undervisning i barnförlossningskonsten
jemväl åt behörigen antaga barnmorskelärlingar. De för
denna undervisning anstälde lärare aflönas af staten; men i öfrigt och med
undantag endast för den närmaste tiden efter inrättningens tillkomst, då
densamma fick uppbära årligt öfverskott å den s. k. koppympningsfonden,
uppehölls anstalten länge nästan uteslutande genom afkastningen af åtskilliga
tid efter annan gjorda donationer. Efter riksdagen 1840—1841, då
statens bidrag något ökades, uppgick detsamma dock endast till 1,472
kronor årligen. Sedan behof uppstått att flytta barnbördshuset till annan
stadsdel och ordna detsamma på mera ändamålsenligt sätt, anslogs år 1854
af allmänna medel för en gång en summa af 75,000 kronor såsom bidrag
Åttonde hufvudtiteln.
119
till bestridande af kostnaderna för denna flyttning in. in. Inrättningens
årsanslag höjdes sedermera vid 1862—1863 års riksdag till 9,500 kronor
och vid 1878 års riksdag till 15,000 kronor. Detta belopp, som till
barnbördshuset levereras från medicinalstyrelsen, ingår i det i riksstaten
till barnbördshuset uppförda anslag, 23,760 kronor, hvars återstående del
är sålunda anordnad:
till löner................................................................. kronor 6,600: —
» frilärlingar ......................................................... » 2,160: —.
I sin skrifvelse den 14 sistlidne september erinrar direktionen, hurusom
den vid 1878 års riksdag beviljade förhöjning i det till allmänna barnbördshuset
utgående statsanslag motiverades bland annat dermed, att barnbördshuset
i egenskap af klinisk anstalt utgjorde ett vigtigt organ i den
offentliga medicinska undervisningen samt jemväl för öfrigt hade ett välgörande
inflytande i vida kretsar, hvilket ådagalades deraf, att antalet derstädes
förlösta barnaföderskor under tioårsperioden 1867—1876 i medeltal
uppgått till något öfver 529 om året. Med denna tillökning i inkomster
hade allmänna barnbördshuset under loppet af de senast förflutna tjugu åren
kunnat fylla sin dubbla uppgift att vara på en gång välgörenhetsinrättning
och en läroanstalt för rikets alla blifvande läkare, ehuru alltjemt ökade
anspråk i såväl ena som andra afseende! stälts på detsamma. Detta framginge
bland annat deraf, att antalet derstädes förlösta barnaföderskor ständigt
varit i stigande och utgjort i medeltal under tioårsperioderna 1878—
1887 samt 1888—1897 respektive 611,3 och 946,5. Denna alltjemt ökade
freqvens samt de på senare tid stegrade prisen å nästan allt, som hörde
till inrättningens drift, hade haft till följd, att barnbördshusets årliga inkomster
icke under de senare åren varit tillräckliga för bestridandet af de
ökade utgifterna, utan att en särskild fond, som uppkommit genom besparade
räntor å kapitalfonden — hvilken senare fond utgjordes af till inrättningen
gjorda donationer och enligt reglementets föreskrift icke finge
minskas — måst anlitas i sådan utsträckning, att af denna särskilda fond,
som vid 1893 års slut uppgick till 12,659 kronor 83 öre, återstod vid 1897
års slut endast 1,079 kronor 59 öre. Att antingen minska utgifterna eller
öka inkomsterna hade sålunda visat sig vara nödvändigt, om allmänna barnbördshuset
fortfarande skulle kunna ega bestånd. En minskning i utgifterna
kunde icke ske på annat sätt än genom att minska sängantalet, som enligt
såväl det äldre, numera upphäfda reglementet af den 3 april 1852 som det nu
gällande förnyade nådiga reglementet för barnbördshuset blifvit bestämdt
till 30. Men då en minskning i sängantalet skulle föranleda en minskning i
de vid barnbördshuset förlösta qvinnornas antal, hade detta sätt att bringa
120
Åttonde liufviultiteln.
jemnvigt mellan barnbördshusets inkomster och utgifter icke ansetts kunna
ske utan att äfventyra inrättningens ändamål af undervisningsanstalt; ty
enligt vederbörande lärares åsigt vore redan det nuvarande sängantalet för
litet för att tillgodose deras behof af undervisningsmaterial. Sålunda återstode
endast att söka vinna ökning i barnbördshusets inkomster. På grund
af den afsevärda lindring i fattigvård Stockholms stad åtnjöte, derigenom
att inrättningen lemnade underhåll och vård kostnadsfritt åt alla der intagna
qvinnor, hvilka till största delen tillhörde Stockholms stads fattiga
befolkning, hade direktionen vid flera tillfällen vändt sig till Stockholms
stad med begäran om bidrag, än i form af fri tvätt å dess allmänna försörjningsinrättning,
än i form af årligt anslag i penningar, men hvarje gång
fått till svar, att staden sörjde sjelf för sina fattiga barnaföderskoi; och
icke ville lemna något bidrag till en statens undervisningsanstalt. A direktionens
senast den 29 januari 1898 gjorda framställning till Stockholms
stadsfullmäktige i berörda hänseende hade visserligen icke vid tiden för
af låtandet af direktionens underdåniga skrifvelse af den 14 sistlidne september
något definitivt svar erhållits, men efter hvad direktionen under
hand inhemtat vid förfrågan hos stadens helsovårdsnämnd, som då hade
att afgifva yttrande öfver berörda framställning, syntes äfven denna gång
ett afslag vara att motse. Under sådana förhållanden funne direktionen
intet annat sätt, hvarpå allmänna barnbördshusets framtida verksamhet kunde
betryggas, än genom att erhålla ett ökadt statsanslag.
Barnbördshusets nuvarande statsanslag hade, såsom förut blifvit nämndt,
allt sedan år 1878, då medelbeläggningen var något öfver 529, utgått med
15,000 kronor per år. Och då barnbördshusets öfriga inkomster genom
räntor och hyresmedel uppginge till närmare 10,000 kronor, utgjorde de
årliga inkomsterna sammanlagdt omkring 25,000 kronor. Utgifterna deremot
hade i medeltal belöpt sig till 26 kronor 42 öre per barnaföderska
och alltså icke öfverskridit inkomsterna, så länge antalet barnaföderskor
icke öfversteg 946; men då barnaföderskornas antal under åren 1893—97
varit respektive 953, 1,031, 1,166 och 1,210 och alltjemt tenderade att
stiga, syntes ett medeltal af de två senaste årens freqvens eller 1,188 vara
den lägsta siffra, som man kunde sätta för antalet barnaföderskor under
den kommande tiden. Beräknade man derför utgifterna för framtiden
efter 1,188 barnaföderskor per år och en kostnad för hvarje barnaföderska
af 26 kronor 42 öre, hvilket utgjorde ett medelpris för de senaste tio åren
och således torde vara lågt beräknadt, då äfven driftkostnaden syntes vara
i stigande, komme utgifterna att årligen uppgå till i rundt tal 31,000 kronor.
Skilnaden mellan utgifterna och inkomsterna, hvilka nu vore 25,000
Åttonde hnfvudtiteln.
121
kronor, blefve sålunda 6,000 kronor och utgjorde barnbördshusets behof
för den närmaste framtiden.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde direktionen, det
Eders Kongl. Maj:t behagade i nåder föreslå näst sammanträdande riksdag
att, på det allmänna barnbördshuset i Stockholm måtte kunna fortfarande
bedrifva sin verksamhet i samma omfattning som hittills eller med det i
gällande reglemente föreskrifna antalet 30 sängar, hvilket vore behöfligt
för den kliniska undervisningen, bevilja allmänna barnbördshuset en årlig
tillökning af 6,000 kronor i dess nuvarande statsanslag.
Härförutom har direktionen i sin förenämnda underdåniga skrifvelse
af den 23 maj 1898 hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes antingen
förordna, att antalet qvinnor, som finge å barnbördshuset intagas, skulle
från den tid, Eders Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt att bestämma, minskas
till 70 i månaden, eller, för att möjliggöra allmänna barnbördshusets
verksamhet i samma omfattning som hittills, bevilja allmänna barnbördshuset
af disponibla medel ett extra anslag af 6,000 kronor för hvartdera
af åren 1898 och 1899. Till stöd för denna framställning åberopades dels
ungefär samma förhållanden, som förut anförts i fråga om höjning af barnbördshusets
anslag, dels ock en af direktionsledamoten, kontrolldirektören
A. Tamm den 23 maj 1898 uppgjord kalkyl, enligt hvilken, derest utgifterna
vid barnbördshuset under år 1898 komme att uppgå till ungefär
samma belopp som under år 1897, vid slutet af år 1898 skulle uppstå en
brist af omkring 4,200 kronor. Dertill komme en tillfällig utgift för år
1898, som direktionen ansett sig ej längre kunna undanskjuta, nemligen
vid pass 2,000 kronor till delvis nya sängar med utredning. Enligt en
af kontrolldirektören Tamm den 10 sistlidne oktober lemnad uppgift hade
omkostnaderna vid barnbördshuset under månaderna maj—augusti 1898
öfverstiga utgifterna under motsvarande tid år 1897 med 2,192 kronor
12 öre.
Direktionens förslag om inskränkning i patientantalet blef i utlåtanden,
som afgåfvos af kanslersembetet och lärarekollegiet vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet samt af medicinalstyrelsen, enhälligt afstyrka
Af lärarekollegiet anfördes dervid hufvudsakligen följande.
Då antalet patienter å allmänna barnbördshuset år efter år ökats,
torde detta få anses visa, att anstalten hade att fylla ett känbart behof
samt att allmänhetens förtroende till vården å anstalten blifvit mer och
mer stadfäst. Att anstaltens förmåga att motsvara det behjertansvärda
kraf, som allmänheten stälde på densamma, skulle minskas, derest patientantalet
inskränktes, syntes vara lika tydligt, som att humanitär hänsyn
talade emot en sådan åtgärds vidtagande, för så vidt den icke vore ound
Bih.
till lliksd. Prof. 189,9. 1 Sami. 1 Afd. 10
122
Åttonde hufvudtiteln.
gängligen nödvändig. Svårt torde det äfven mången gång visa sig att
genomföra en sådan inskränkning af patientantalet, då de personer, livilka
kunde inläggas som patienter å barnbördshuset, skulle befinna sig i pågående
förlossningsarbete, under hvilket förhållande det alltid vore motbjudande
och ofta kunde vara förenadt med våda att afvisa de inträdessökande.
Det vore likvisst hufvudsakligen af omsorg om undervisningens
bästa, som lärarekollegiet ansåge sig böra afråda från en minskning i
patientantalet. Allmänna barnbördshuset vore den anstalt i vårt land, der
den blifvande läkaren skulle grundlägga sina kunskaper och sin praktiska
erfarenhet för sin kommande verksamhet som obstetriker. Denna verksamhet
vore utan tvifvel den mest ansvarsfulla af alla de mångskiftande,
en praktiker hade att utöfva. Den vore dessutom af den natur, att den
af hvarje läkare, åtminstone hvarje landsortsläkare, måste utöfvas, ty kallad
till ett förlossningsfall, der någon rubbning i den naturliga gången inträda
och der moder och barn sväfvade i ögonblicklig lifsfara, vore han nödgad
att genom större eller mindre, oftast svåra och farliga operativa ingrepp
söka rädda bådas lif. lian kunde ej här såsom i andra svårare operativa
fall sända patienten till den mera erfarne och öfvade specialisten, utan
måste, förlitande sig på sitt eget omdöme och sin egen förmåga, skrida
till sitt ansvarsfulla värf. Oskattbar vore den hjelp han då lemnade,
i fall han vore sin uppgift vuxen, men oberäknelig den skada, han kunde
åstadkomma, i fall hans erfarenhet och kunskaper ej räckte till. För att
vinna denna så vigtiga erfarenhet och dessa så nödvändiga kunskaper
vore den blifvande läkaren, som sagdt, helt och hållet hänvisad till de
förlossningar, framför allt abnorma, som han kunde få tillfälle att observera
och handlägga vid allmänna barnbördshuset. En af denna inrättnings
förnämsta uppgifter för att uppfylla undervisningens kraf blefve alltså att
der samla det största möjliga antalet abnorma förlossningsfall. Då det
emellertid läge i sakens natur, att det vore omöjligt att på förhand utgallra
och företrädesvis intaga dylika fall — abnormiteterna uppträdde nemligen
vanligen först under förlossningens gång — och då dessa fall utgjorde
endast en ringa procent af hela antalet förlossningar, så följde deraf att
en minskning af patientantalet i sin helhet äfven skulle medföra en minskning
af antalet af dessa för undervisningen så särskildt nödvändiga fall.
Att undersökningsmaterialet å allmänna barnbördshuset trots det alljemt
växande patientantalet ingalunda varit så stort, som ansetts behörigt,
framginge väl tydligt deraf, att allmänna barnbördshusets direktion tillsammans
med karolinska institutets lärarekollegium ingått till Eders Kongl.
Maj:t med underdånig begäran om nådig proposition till Riksdagen om
barnbördshusets ombyggnad och utvidgning. På grund af det anförda
Åttonde hufvudtiteln.
123
ansåge lärarekollegiet, att en minskning af patientantalet å allmänna barnbördshuset
vore till betänklig och känbar skada för undervisningen och
att en dylik cåtgärd derför borde, om ock med stora uppoffringar, undvikas.
Då det för att undgå denna minskning icke syntes stå någon
annan utväg öppen, än att nödiga medel lemnades af Eders Kong! Maj:t
såsom extra anslag i enlighet med det senare af direktionens alternativa
förslag, så ansåge lärarekollegiet sig böra på det varmaste förorda deuna
del af direktionens hemställan.
Medicinalstyrelsen, som instämde i det af karolinska institutets lärarekollegium
afgifna yttrande, förklarade sig tillika på det allvarligaste afstyrka
någon inskränkning i patientantalet vid allmänna barnbördshuset
ej blott ur humanitära hänsyn utan äfven med fästadt afseende på undervisningen
af blifvande läkare, för hvilka just den kliniska kursen vid
barnbördshuset vore af allra största vigt och för hvilka undervisningsmaterialet,
med afseende å det stora antalet medicine kandidater, som der
skulle utbildas, icke tålde någon inskränkning, hvadan styrelsen, lika med
lärarekollegiet, i underdånighet förordade det senare alternativet i direktionens
förevarande framställning, nemligen beviljandet af extra anslag åt
inrättningen.
Sedan jemväl statskontoret afgifvit infordradt utlåtande i ärendet,
föredrogs detsamma af mig i underdånighet den 18 sistliclne november,
dervid Eders Kongl. Maj:t, som ej fann skäl förordna om minskning af
det antal barnaföderskor, som finge intagas å allmänna barnbördshuset,
beslöt att till bestridande af sådana nödiga utgifter vid barnbördshuset,
hvarför andra medel ej funnes att tillgå, anvisa ett belopp af 6,000 kronor,
hvithet belopp skulle redovisas i enahanda ordning, som gälde i fråga om
öfriga barnbördshuset anslagna statsmedel, och anbefaldes statskontoret att
nämnda belopp till medicinalstyrelsen, på reqvisition, förskottsvis utbetala af
under händer hafvande medel.
Hvad angår förberörda af barnbördshusets direktion hos Stockholms
stadsfullmäktige gjorda framställning, hvilken afsåg utbekommande från
Stockholms stad af ett årligt bidrag till barnbördshuset från och med år
1899, blef densamma, sedan stadens helsovårdsnämnd derå afstyrkt bifall,
af stadsfullmäktige afslagen. Helsovårdsnämndens yttrande i ämnet innehöll,
att nämndens utlåtande i anledning af direktionens förevarande framställning
i hufvudsak icke kunde blifva något annat än det, som af
nämnden afgifvits den 4 juni 1894 såsom svar å då gjord framställning om
bidrag från Stockholms stad till allmänna barnbördshusets utvidgning.
Då, liksom nu, hade från direktionens sida såsom det egentliga skälet för
kommunens ingripande framhållits fördelen för kommunens eget barnbördshus
124
Åttonde hufvudtitel».
af allmänna barnbördshusets utvidgning. Häremot hade helsovårdsnämnden
genmält, bland annat, att från synpunkten af stadens fördel det borde
tagas i öfvervägande, hvilket som vore att föredraga, antingen att bidraga
till utvidgningen af allmänna barnbördshuset eller att eventuelt förstora
stadens egen anstalt. Utrymme för den senare åtgärden funnes i qvarteret
Grimman, der barnbördshusets konvalescentafdelning vore belägen, och
utväg funnes att verkställa utvidgningen på olika sätt. Uppförandet af
en ny paviljong, hufvudsakligen lik den nuvarande, vore ett jemförelsevis
billigt sätt. Ett annat vore att bygga en hufvudbyggnad, större än den
nuvarande, och att använda den sistnämnda till utvidgning af Maria sjukhus,
hvaraf behof antagligen komme att göra sig gällande i en icke så aflägsen
framtid. I saknad af utredning beträffande kostnaden för dessa olika sätt
för utvidgningen, kunde nämnden väl icke då så noga bedöma den ekonomiska
fördelen deraf. Men så mycket ansåg dock nämnden som visst, att
en utvidgning med 22 sängar, eller samma antal, hvarmed allmänna barnbördshuset
enligt då uppgjordt förslag skulle tillökas, med lätthet kunde
åstadkommas genom uppförande af en mindre paviljong samt att staden
genom att bestämma sig för utvidgningen, då sådan blefve nödvändig, af
dess egen anstalt förskaffade sig långt friare händer än genom att lemna
bidrag till allmänna barnbördshuset, hvaröfver staden icke egde någon
myndighet. Äfven den omständigheten, att underhållskostnaden vid allmänna
barnbördshuset för dag och patient, oberäknadt läkarnes löner, icke
så obetydligt öfverskriclit motsvarande kostnad vid stadens barnbördshus,
syntes nämnden tala till förmån för en framtida utvidgning af stadens
eget framför bidrag till ombyggandet af allmänna barnbördshuset.
Hvad nämnden sålunda år 1894 yttrat egde sin fulla giltighet och
tillämplighet äfven i afseende å det nu ifrågasatta bidraget, hvilket ju för
öfrigt endast afsåge att göra det för direktionen möjligt att bibehålla det
nuvarande, i gällande reglemente för allmänna barnbördshuset stadgade
sängantalet. Om i saknad af nödiga medel detta sängantal komme att
nedsättas och detta skulle hafva till följd en ökad freqvens å stadens barnbördshus,
vore nämnden fortfarande af den åsigt, att behofvet borde fyllas
genom utvidgning af sistnämnda anstalt hellre än genom att lemna bidrag
till en främmande sådan. Denna ståndpunkt hade nämnden så mycket större
skäl att vidhålla, som, äfven för den händelse någon minskning i sängantalet
vid allmänna barnbördshuset till följd af bidrag från kommun eller
af annan orsak icke komme att ske, behofvet såväl af ombyggnad af södra
barnbördshuset som äfven af utvidgning af Maria sjukhus i allt fall redan
gjort sig starkt gällande och nämnden för utredning af denna fråga tillsatt
en särskild komité, hvars utlåtande snai''t torde vara att förvänta.
På grund af det anförda, och då cj mindre öfverläkaren vid södra
Åttonde hufvudiiteln.
125
barnbördshuset vitsordat, att, äfven i händelse af minskning i sängantalet
å allmänna barnbördshuset, hufvudstadens fattiga barnaföderskor
åtminstone icke under den närmaste tiden skulle sakna nödig vård, än
äfven af en utaf nämndens ombudsman gjord utredning syntes framgå,
att allmänna barnbördshusets verksamhet icke obetingadt gagnade hufvudstadens
fattigvårdsintressen, ansåg helsovårdsnämnden, att direktionens förevarande
framställning icke borde bifallas.
Beträffande direktionens underdåniga framställning om förhöjning af
allmänna barnbördshusets ordinarie statsanslag har medicinalstyrelsen uti
infordradt utlåtande af den 24 sistlidne oktober förklarat sig, på grund
af hvad styrelsen anfört i fråga om direktionens begäran om extra anslag
för åren ! 898 och 1899 och under åberopande af den utredning, som i
det ärendet gjorts rörande anstaltens behof af ökade inkomster, tillstyrkt
nådigt bifall till hvad direktionen hemstält.
Vidkommande den gjorda anmärkningen, att dagkostnaden vid allmänna
barnbördshuset är högre än vid Stockholms stads barnbördshus, må erinras
att detta, såsom i ett annat ärende blifvit upplyst, väsentligen beror derpå,
att vid den senare anstalten inbesparats kostnad för betjening derigenom
att i stället användts barnmorskelärlingar.
Då behofvet såväl af det ordinarie statsanslagets förhöjning med angifvet
belopp som af det för år 1899 begärda extra tillskottet synes mig
vara genom den verkstälda utredningen ådagalagdt, och annan utväg att
tillgodose detsamma ej lärer förefinnas, än att de erforderliga medlen lemnas
af staten, som det af ålder ansetts tillhöra att sörja för den medicinska
undervisningen, i hvars intresse nu föreliggande framställningar tillkommit,
finner jag det vara af vigt, att berörda behof nu varder genom statens
mellankomst afhjelpt. Det för år 1899 erforderliga bidraget, hvilket torde
böra hos Riksdagen begäras på extra stat för år 1900, kan, om det beviljas,
genom beslut af Eders Kongl. Maj:t bestämmas att förskottsvis af
tillgängliga medel utgå redan under innevarande år. Förbehållande mig
att återkomma till denna fråga vid redogörelse för åttonde hufvudtitelns
extra ordinarie anslagsbehof, tillstyrker jag nu i underdånighet, det Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen, att allmänna barnbördshusets
ordinarie anslag, nu utgörande 23,760 kronor, må höjas med 6,000 kronor,
eller till 29,760 kronor.
Af 1867 års riksdag beviljades i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag
ett årligt anslag af 2,000 kronor att såsom aflöning lika fördelas emellan höjning för
två biträdande lärare vid barnmorskeundervisnivqsanstalterna i Stockholm biträdande
och Göteborg. Från och med år 1875 erhöll den vid dessa anstalter an- lärare.
126
Åttonde bilfri i d titel n.
strida lärarepersonal med flere tillfällig löneförbättring eller s. k. dyrtidstillägg,
livilket tillägg utgick med 200 kronor åt en hvar af de biträdande
lärarne. Sedan medicinalstyrelsen bos Eders Kong! Maj:t hemstält, att,
då i stället för de åt andra tjenstinnehafvare anvisade dyrtidstillägg, löneförhöjning
blifvit efter hand på ordinarie stat uppförd, och fasta löner
vore af väsentlig vigt för tjensternas besättande, barnmorskeundervisningsanstalternas
personal tillkommande dyrtidstillägg måtte såsom fasta löner
uppföras, samt att derjemte löneförbättring måtte beredas, bland andra,
derstädes anstälda biträdande lärare sålunda, att deras löner, 1,000 kronor
jemte dyrtidstillägg 200 kronor, måtte höjas med 300 kronor, till 1,500
kronor, behagade Eders Kongl. Maj:t till 1879 års riksdag aflåta förslag
till ny aflöningsstat för ifrågavarande båda undervisningsanstalter, dervid
aflöningarna syntes Eders Kongl. Maj:t böra, med iakttagande af hittills
följda grundsats om fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, bestämmas
för barnmorskeläraren till 4,000 kronor, deraf lön 3,000 kronor och 1,000
kronor tjenstgöringspenningar, samt för biträdande läraren såsom arfvode
till 1,500 kronor, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t föreslog, att barnmorskelärarne
skulle, i likhet med hvad för professorerna vid karolinska institutet
vore medgifvet, ega rätt att, då de uppnått 65 års ålder, efter afskedstagandet
från tjensten uppbära pension å allmänna indragningsstaten med det belopp,
hvartill lönen uppginge. Hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit blef
af Riksdagen bifallet.
Nu hafva uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld ansökning af den 18
augusti 1898 dåvarande biträdande lärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna
i Stockholm och Göteborg E. Alin och K. A. Walter, jemte
förmälan om de åligganden, hvilka enligt instruktion af den 14 oktober
1867 tillhörde dem, vidare anfört, att den hittills beviljade aflöningen, 1,500
kronor, icke syntes motsvara deras arbete och i jemförelse med lönevilkoren
i allmänhet bland svenska läkare vore särdeles ringa, samt att saken dock
skulle te sig i något gynsarnmare dager, i fall biträdande lärarebefattningarna
innehades ej blott på förordnande utan vore ordinarie fenster
och om innehafvarne af befattningarna och deras familjer sålunda egde
rätt till delaktighet i civilstatens pensionsinrättning; anhållande sökandena
i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till instundande riksdag
framställa proposition, dels att biträdande barnmorskelärarebefattningarna
förändrades till ordinarie fenster, dels ock att aflöningen höjdes till 2,500
kronor. Derjemte erinrades, att en liknande framställning år 1885 vunnit understöd
så väl af vederbörande barnmorskelärare som af medicinalstyrelsen.
I nu förevarande ärende afgafs den 23 sistlidne september infordrad t
underdånigt utlåtande af medicinalstyrelsen, som dervid, med tillkännagifvande
att barnmorskeläraretjensten i Göteborg då vore vakant och före
-
Åttonde hufvudtiteln.
127
stodes af sökanden Walter, öfverlemnade yttrande från barnmorskeläraren
i Stockholm, professor C. M. Sondén, hvilken förklarade sig anse den gjorda
ansökningen till alla delar behjertansvärd. För egen del fann medicinalstyrelsen
på grund af det ansvarsfulla arbete, som ålåge ifrågavarande
lärare, äfvensom med hänsyn till vigten af att vid dessa platser kunna
anställa och bibehålla lämpliga och dugliga personer, sig böra tillstyrka
bifall till ansökningen.
Statskontoret, som den 3 nästförflutne november afgaf underdånigt
utlåtande i ämnet, anförde dervid, bland annat, att enligt den af sökandena
åberopade instruktionen af den 14 oktober 18(57, hvilken vore utfärdad
af sundhetskollegium, det ålåge biträdande lärare vid barnmorskeundervisningsanstalterna
icke allenast att i egenskap af adjunkter gå barnmorskelärarne
till hända vid barnmorskelärlingarnes undervisning och
vården af de barnaföderskor, hvilka vore å undervisningsanstalternas förlossningsserviser
intagna, utan äfven att vid de tillfällen, då barmnorskelärarne
vore af förfall hindrade att bestrida sina tjenstår, öfvertaga och
på eget ansvar utöfva deras åligganden. Instruktionen innehölle vidare
hufvudsakligen, dels att biträdande läraren hade det särskilda åliggandet
att med lärlingarne förklarande genomgå de förlossningar, som dessa under
sin praktiska tjenstgöring fått sig till utförande anförtrodda, dels särskilda
bestämmelser till iakttagande för biträdande läraren vid undervisningens
meddelande samt vid upprättande af årsredogörelser, förande af diarium,
expeditionsbok, matrikel öfver lärlingarne samt protokoll vid alla å läroanstalten
förekommande förhör. Vidare omförmälde statskontoret, att
enligt § 4 i nådiga reglementet för barnmorskor den 28 november 1856
lärotiden vid barnmorskeundervisningsanstalterna vore bestämd till minst
nio månader och fördelad i två läseterminer årligen, räknadt från den
1 april och den 1 oktober, utan afbrott i de praktiska öfningarna under
mellantiderna.
Då i den underdåniga ansökningen ej visats, att, sedan nu gällande
aflöningsstat för barnmorskeundervisningsanstalterna faststäldes, i afseende
å biträdande lärarnes verksamhet eller eljest inträffat förändrade förhållanden,
som påkallade sådan ändring i staten, att deri för biträdande
lärarne uppförda arfvoden utbyttes mot fasta löner, ansåge statskontoret
sig icke kunna till nådigt bifall förorda sökandenas anhållan om biträdande
barnmorskelärarebefattningarnas förändring till ordinarie tjenster.
Hvad åter anginge den äskade aflöningsförhöjningen hade statskontoret,
med afseende på beskaffenheten och omfattningen af de göromål, som
tillhörde ifrågavarande lärarebefattningar, funnit en dylik förhöjning vara
med billighet öfverensstämmande; och hemstälde statskontoret i sådant
hänseende, att Eders Kongl. Maj:ts täcktes till nästkommande Riksdag
128 Åttonde lmfvndtiteln.
aflåta proposition om förhöjning af de för biträdande lärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna
nu bestämda arfvoden, 1,500 kronor, till
2,500 kronor.
I öfverensstämmelse med hvad statskontoret sålunda hemstält, tillstyrker
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen,
att arfvodena åt hvar och en af biträdande lärarne vid barnmorskeundervisningsanstalterna
i Stockholm och Göteborg må höjas från 1,500 kronor
till 2,500 kronor samt att för sådant ändamål de till barnmorskeundervisningsanstalterna
nu utgående ordinarie anslag må ökas med 2,000 kronor.
[25.] I enlighet med hvad jag förut under punkt 2 framhållit, och till följd af
Ersättning i stadgandena i nådiga förordningen om afskrifning af kyrkotionde, hemställer
kfikotiondeni''ia8> Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att anvisningen i
afskrifning kontant å anslaget till barnmorskeundervisningen och barnbördshusen må
m'' m'' ökas med ett belopp motsvarande ersättning till barnmorskeläraren i Lund,
1,357 kronor 71 öre, eller med i jemnadt tal 1,358 kronor.
Vid bifall till hvad under punkterna 23—25 föreslagits kommer anslaget
i kontant till barnmorskeundervisningen och barnbördshusen, nu
32,750 kronor, att ökas med sammanlagdt 9,358 kronor eller till 42,108
kronor. Under hänvisning till hvad jag under punkt 2 anfört beträffande
det under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag:
friheter och kyrkotionde» uppförda belopp å 700 kronor, hemställer
jag jemväl, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att detsamma
må ur riksstaten utgå.
Akademien för de fria konsterna.
[26.] Jemlikt nådiga bref den 31 maj 1895 och den 29 maj 1896 innemjning
af di-håller staten för akademien för de fria konsterna under rubriken »Diverse
ver se anslag. 7 £ x
anslag» toljande poster:
belysning, undervisningsmateriel m. in.............................. kronor 4,000: —
lefvande modeller för båda afdelningarna ...................... » 3,000: —
samlingarnas ökande och underhåll ............................. » 2,500: —
städning och renhållning samt betjeningens beklädnad » 1,900: —
bidrag för aflönande af eu eldare ..................................... » 600: —
tillsammans gemensamt reservationsanslag kronor 12,000
Åttonde hufvudtiteln.
129
I underdånig skrifvelse den 29 september 1898 har akademien anfört,
hurusom efter fullbordandet af akademiens nybyggnad i densamma upplåtits
för det under akademiens inseende stälda statsläroverk lokaler, upptagande
mer än dubbelt så stort utrymme som det läroverket disponerade
i akademiens äldre byggnad. Eu följd deraf hade blifvit, att å de för
läroverket sedan gammalt anvisade statsanslag, hvilka redan förut visat
sig i åtskilliga delar väl knappa, flere anslagsposter blifvit otillräckliga.
Detta gälde i främsta rummet posten å 4,000 kronor till belysning, undervisningsmateriel
m. m. Redan i 1878 års stat för akademien hade sistnämnda
utgiftspost upptagits till samma belopp. Oaktadt den stora
tillökningen i utrymme, hvilken naturligtvis måste medföra tillökning
i utgifterna under ifrågavarande anslagspost, hade densamma sålunda
under tjugu år qvarstått med oförändradt belopp. Med den utveckling,
belysningsförhållandena under dessa år undergått, och med de
höga pris, det nuvarande lyset, elektriskt ljus, betingade, hade det icke
varit möjligt att hålla utgifterna å denna post inom det faststälda anslagets
gränser och detta så mycket mindre, som undervisningen numera
bedrefves under ett ökadt antal timmar i veckan. Härtill komme, att
enligt § 26 i det för läroverket gällande reglemente eleverna under läroåret
egde att för studiers idkande begagna läroverkets lokaler äfven mellan
de föreskrifna lärotimmarna med de inskränkningar, som läroverkets direktör
egde bestämma. Då det särskildt för eleverna i de högre skolorna
vore af vigt, att studierna ej inskränktes till lektionstimmarna samt att de
utan störande afbrott finge stanna framför sina arbeten, om de så önskade,
hade akademien på direktörens och läroverksnämndens uttalade önskan
medgifvit, att lokalerna finge för ändamålet hållas öppna från kl. 9 f. m.
till kl. 9 e. m., hvaraf ett flertal elever också för sina studier begagnat
sig. Särskildt under större delen af höstterminen måste i följd häraf flere
lokaler under det rådande mörkret hållas upplysta större delen af dagen,
hvilket visserligen å ena sidan medförde ökade kostnader, men å den andra
gjorde att läroverket mera än förut kunde motsvara sitt ändamål, hvilket
ju komme den svenska konsten till godo.
Af ett vid akademiens skrifvelse fogadt sammandrag af läroverkets
expensmedelsräkningar under åren 1896 och 1897 framginge, att belysningen,
som år 1895, innan ännu läroverkets inflyttning i nybyggnaden skett,
uppgått till 1,807 kronor 62 öre, redan året derpå stigit till 2,625 kronor
40 öre och år 1897 till 2,895 kronor 90 öre, hvilket sistnämnda belopp
måste antagas blifva det för de närmaste åren erforderliga.
Hvad rubriken »undervisningsmateriel in. m.» beträffade, sammanfördes
derunder i räkenskaperna utgifter af de mest skilda slag, såsom möbler
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 17
130
Åttonde hufvudtiteln.
med flere inventarier för lärosalarne, kostnader för den föreslcrifna utställningen
af elevarbeten vid vårterminens slut, annonser, tryck m. in. Oaktadt
så mycket som möjligt af den gamla, till stor del slitna materielen
fortfarande vore i bruk, hade under hvart och ett af de tre senaste åren
utgifterna under ifrågavarande rubrik öfverstigit 4,000 kronor, hvilket
belopp vore i staten anvisadt för att dermed jemväl skulle bestridas omkostnaderna
för belysning. En väsentlig tillökning i den för dessa ändamål
afsedda anslagspost vore således af högsta behofvet påkallad.
Till betäckande af omförmälda ökade utgifter hade akademien användt
dels det öfverskott, som tidigare under några år uppstått på expensmedelsanslaget,
dels besparingar å anslaget till samlingarnas ökande och underhåll.
Det oaktadt hade vid 1897 års slut förefunnits en brist af omkring
200 kronor, som af akademien måst förskotteras. Då det för undervisningens
ändamålsenliga bedrifvande vore af vigt, att samlingarna tillgodosåges
och att det derför afsedda anslaget användes för sitt egentliga ändamål,
vore det hädanefter icke blott omöjligt att derifrån lemna bidrag till
betäckande af andra nödvändiga utgifter utan i stället önskvärdt att äfven
denna anslagspost, nu 2,500 kronor, erhölle någon tillökning, särdeles i betraktande
af de förhöjda prisen på sådana arbeten och med hänsyn till
dessa samlingars nuvarande ofullständiga och bristfälliga skick.
Akademien hemstälde derför, det Eders Maj:t täcktes till 1899 års
riksdag aflåta proposition, dels derom att följande anslagsposter i akademiens
stat måtte från och med år 1900 få för det under akademiens inseende
stälda läroverket utgå med dessa belopp:
belysning, undervisningsmateriel m. m........................... kr. 8,000: —
samlingarnas ökande och underhåll.................................... » 4,500: —
dels ock derom att, för betäckande af brist, som möjligen kunde komma
att uppstå å öfriga anslagsposter under rubriken »diverse anslag», måtte
uppföras ett anslag å 1,500 kronor.
Ifrågavarande . statens läroverk, öfver hvilket akademien utöfvar inseende,
synes mig gifvetvis böra icke blott med hänsyn till lärarekrafter
och undervisningslokaler utan jemväl med afseende å undervisningsmaterielen
vara så väl försedt, att det kan motsvara sitt ändamål att meddela
en fullständigt ordnad och med andra kulturländers fullt jemförlig undervisning
i alla de till den bildande konsten hörande konstarter. Intresset
för denna undervisning är ock numera hos oss så stort, att läroverket på
senare tiden icke kunnat mottaga alla, som der sökt inträde. Såsom
akademien i sin berörda skrifvelse ådagalagt, har akademien, för att
kunna bestrida de under senare åren betydligt ökade kostnaderna för
Åttonde hufvudtiteln.
131
erforderlig belysning af undervisningslokalerna, måst inskränka anskaffningen
af undervisningsmateriel, så att denna materiel nu är ofullständig,
gammal och sliten. Vid sådant förhållande och då akademien, som visserligen
förfogar öfver åtskilliga donationer för beredande af stipendier och
belöningar o. d., icke kan använda å donationsmedlen fallande afkastning
till andra ändamål än gifvarne afsett och icke heller i öfrigt till sin disposition
eger medel att fylla den brist, som å dess expensmedelsanslag uppstått,
synes det mig uppenbart, att staten måste bereda akademien ökade anslagstillgångar
för ifrågavarande ändamål. Jag finner mig derför med stöd af
den lemnade utredningen böra biträda akademiens framställning i hvad
den afser uppförande af större anslag till belysning, undervisningsmateriel
m. in. äfvensom till samlingarnas ökande och underhåll, hvilka poster
skulle ökas med sammanlagdt 6,000 kronor.
Hvad åter beträffar akademiens framställning att, till betäckande af möjligen
uppkommande brist å diverse anslag, måtte i staten uppföras ett särskildt
anslag å 1,500 kronor, torde åtgärd i sådant afseende icke lämpligen böra
vidtagas, förr än sig visat, att afsevärd brist verkligen uppkommit, då
akademien är oförhindrad att göra den framställning i ämnet, som af förhållandena
må påkallas. Jag föreställer mig dock, att sedan ifrågavarande
två anslagsposter under »diverse anslag» blifvit höjda i enlighet med hvad
akademien begärt, de för läroverket anslagna expensmedel skola åtminstone
under den närmaste framtiden blifva tillräckliga, helst anslagsposterna
under »diverse anslag» tillsammans utgöra ett reservationsanslag, till följd
hvaraf, om besparing å någon post uppståi’, densamma får användas till
täckande af möjligen uppkommande brist å någon eller några af de öfriga
och hvad som å »diverse anslag» icke åtgår under ett år får besparas till
ett annat.
Jag hemställer fördenskull i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, att följande under rubriken »diverse anslag» i
akademiens för de fria konsterna stat förekommande poster må upptagas
sålunda:
belysning, undervisningsmateriel m. m................................. kr. 8,000: —
samlingarnas ökande och underhåll............................................ » 4,500: —
Vid bifall härtill skulle »diverse anslag» komma att uppgå till sammanlagdt
18,000 kronor såsom gemensamt reservationsanslag och anslaget
till akademien för de fria konsterna i sin helhet, nu 61,900 kronor, deraf
två reservationsanslag å tillhopa 21,000 kronor, ökas med 6,000 kronor
och sålunda i riksstaten uppföras med 67,900 kronor, deraf två reservationsanslag
å tillhopa 27,000 kronor.
132
Åttonde hutvudtiteln.
[27.]
Väderleksijensten
vid
anstalten
m. m.
Meteorologiska centralanstalten.
Med anledning af särskilda utaf Eders Kongl. Maj:t i ämnet gjorda
framställningar har Riksdagen för hvardera af åren 1894, 1895, 1896,
1897, 1898 och 1899 beviljat ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt
ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska
centralanstalten. År 1893 föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att uppföra
ett sådant anslag å ordinarie stat. Riksdagen fann visserligen hvad
i statsrådsprotokollet anförts innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel
till det af Eders Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska
centralanstaltens förfogande för ordnande och utvidgande af väderlekstjensten;
men då, enligt Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet
rörande resultaten af de nya anordningarna borde afvaktas, innan beloppet
uppfördes på ordinarie stat, ansåg sig Riksdagen böra tills vidare
endast på extra stat anvisa anslag för ändamålet; och i öfverensstämmelse
dermed har Eders Kongl. Maj:t inskränkt sina vid 1894, 1895, 1896, 1897
och 1898 årens riksdagar gjorda framställningar i ämnet.
För upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare har Riksdagen
derjemte för hvartdera af åren 1898 och 1899 beviljat ett extra
anslag af 300 kronor.
I en till vetenskapsakademien stäld skrifvelse af den 15 augusti 1898
har föreståndaren för meteorologiska centralanstalten, under uttalande
såsom sin mening att den tid, som sedan år 1893 tilländalupit, borde hafva
varit tillräcklig för vinnande af den erfarenhet, som synts Riksdagen önskvärd,
innan denna angelägenhet blefve definitivt ordnad, framlagt förslag
till fast ordnande af väderlekstjensten vid meteorologiska centralanstalten.
Beträffande resultaten af den från och med år 1894 verkstälda utvidgningen
af väderlekstjensten, kunde de, yttrar föreståndaren, sägas vara
fullt tillfredsställande. Dels hade större noggrannhet i uppgifter från stationerna
meddelade samt större erfarenhet och skicklighet vunnits af dem,
som meddelade de dagliga väderleksutsigterna, dels hade dessa utsigter
med allt större begärlighet rådfrågats af landtbrukets och sjöfartens idkare,
hvarpå det stigande antal kommuner och korporationer, som hos telegrafstyrelsen
prenumererade på meteorologiska centralanstaltens dagliga meddelanden,
utgjorde bevis. Meddelandena kunde ej numera indragas, utan
att detta skulle väcka stort motstånd hos vårt lands jordbrukande och
sjöfarande befolkning. Centralanstaltens föreståndare ansåge derför tiden
nu vara inne för öfverflyttande till ordinarie stat af ifrågavarande extra
Åttonde hufvudtiteln.
133
anslag å 7,950 kronor, hvilket jemte ett vid 1889 års riksdag till anstaltens
förfogande stäldt, på ordinarie stat uppfördt belopp af 1,050 kronor,
på sätt af statsverkspropositionen till 1893 års riksdag närmare fram
-
ginge, användes för bestridande af följande utgifter:
1) arfvoden till observatörer vid statens meteorologiska sta
tioner
.......................................................................................... kr. 2,111: —
2) arfvoden till biträden vid det ökade arbetet vid anstalten
för den dagliga väderlekstjensten ....................................... » 3,600: —,
3) diverse omkostnader................................................................. » 364: —;
4) ersättning till utländska telegraflinier för befordran af
väderi ekstelegram till anstalten ........................................ » 1,000: —
5) ersättning till svenska telegrafverket..................................... » 1,925: —
Summa kr. 9,000: —.
v På grund af den stora och allt mer växande betydelse Gellivare egde
i industriel afseende antoge föreståndaren, att den derstädes upprättade
meteorologiska stationen både kunde och borde allt framgent uppehållas,
hvarför det syntes honom lämpligt, att äfven anslaget till densamma öfverflyttades
från extra till ordinarie stat.
I sammanhang med dessa frågor hade föreståndaren för centralanstalten
framstäf några andra önskemål i afseende å nämnda anstalt.
Arfvodet till amanuensen derstädes hade ursprungligen utgått med 2,500
kronor om året. Vid flera tillfällen hade föreståndaren emellertid anhållit,
att framställning måtte göras om arfvodets förhöjning till 3,500
kronor, men endast en ökning af 500 kronor hade af Riksdagen beviljats,
hvadan detsamma nu utginge med 3,000 kronor. Vid anstaltens upprättande
hade man tänkt sig, att amanuensbefattningen skulle komma att
innehafvas af yngre vetenskapsidkare, hvilka endast under några år skulle
qvarstanna på denna plats för att sedan söka någon i ekonomiskt afseende
fördelaktigare, och således ofta byta innehafvare. Emellertid hade
det visat sig, att platsen tvärtom kräfde en person, som under lång tid
kunde egna sig åt dess skötande. För att uppfylla de fordringar, man
med rätta kunde ställa på honom, kräfdes, att han genom mångårig
speciel sysselsättning med de uppgifter, som ålåge honom, vunne en djup
kunskap och stor erfarenhet i en mängd rent speciella frågor och en långt
uppdrifven rutin i deras användning. Den stora fördel anstalten haft
deraf, att nuvarande innehafvaren af amanuensbefattningen bestridt densamma
under den långa tidrymden af 20 år, kunde ej nog högt uppskattas
och hade helt visst bidragit till den utveckling, hvaraf anstalten
kunde berömma sig. Under sådana förhållanden och med det trägna
134
Åttonde hufvudtiteln.
arbete platsen fordrade, kunde en ersättning för året af 3,000 kronor ej
anses tillräcklig för ep icke synnerligen ung person, som dertill egde familj,
helst om i betraktande toges, att hans lärdomsmeriter väl borde göra
honom förtjent af en inkomst, motsvarande andra tjenstemäns med liknande
vetenskapliga sysselsättningar, såsom amanuensernas vid vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien, hvilkas aflöning, inberäknadt tjenstgöringspenningar,
uppginge till 4,000 kronor, samt geologernas vid Sveriges
geologiska undersökning, hvilka åtnjöte en aflöning af 2,500—4,500 kronor
eller i medeltal 3,500 kronor. Af dessa skäl ansåge föreståndaren det
billigt, att amanuensens vid meteorologiska centralanstalten arfvode höjdes
med 500 kronor eller från 3,000 kronor till 3,500 kronor.
För att möjliggöra den år 1894 åvägabragta utvidgningen af väderlekstjensten
hade det varit nödvändigt att öka personalen vid anstalten, hvarför
i det för ändamålet beviljade anslaget ingått ett belopp af 2,400 kronor
till arfvode åt vetenskapligt biträde vid denna tjenst. De fordringar, man
måste ställa på ett sådant biträde, vore, om man skulle vara säker på
ändamålets vinnande, desamma som gälde för amanuensen. Härvid gälde
äfven, att det skulle vara för anstaltens sjette af stor fördel, om man
kunde lyckas för en längre tid på denna plats fästa en framstående
meteorolog och icke behöfde genom täta ombyten af person vedervåga arbetets
likformighet och fortgående förbättring på grund af trägna och omsorgsfulla
studier i ämnet. Som det vetenskapliga biträdet icke någonsin
koinme att blifva obehöflig!, så mycket mer som de vetenskapliga göromålen
vid anstalten år från år ökades, ansåge föreståndaren det bästa
medlet vara för att på ifrågavarande plats få bibehålla den förtjente vetenskapsman,
som nu beklädde densamma, samt för att i händelse af hans afgång
kunna förvärfva en annan med samma företräden, att i stället för den
extra ordinarie plats, som för närvarande sköttes af det vetenskapliga biträdet,
inrätta en andra amanuensbefattning vid anstalten. I betraktande af
göromålens natur, ansvaret för tjenstens behöriga skötsel och de kompetensvilkor
man måste ställa på personen i fråga, ansåge föreståndaren, att det
med denna tjenst förenade arfvodet icke borde sättas lägre än till 3,000
kronor för år. För den händelse bifall vunnes till inrättande af en andra
amanuensbefattning vid anstalten, borde naturligtvis förenämnda anslag å
7,950 kronor minskas med 2,400 kronor, motsvarande det hitintills af det
vetenskapliga biträdet uppburna årsarfvodet.
Förutom det nu utgående ordinarie årsanslaget skulle således, om
föreståndarens framställning beviljades, statens årliga bidrag till meteorologiska
centralanstalten komma att blifva:
Åttonde hufvudtiteln.
135
1) genom öfverflyttning till ordinarie stat
dels af det på extra stat vid hvardera af
riksdagarne 1893—98 beviljade anslaget ......... kr. 7,950: —
dels af det för underhåll af Gellivare station
vid hvardera af 1897—98 årens riksdagar
beviljade extra anslaget........................................ » 300: —
tillsammans kr. 8,250: —,
hvarifrån dock, i händelse den här efteråt
under 3) upptagna posten beviljades, skulle
afgå....................................................................... » 2,400: —
kr. 5,850
2) förökning i (förste) amanuensens arfvode.................... » 500
3) arfvode till en andre amanuens.................................... » 3,000
Summa kr. 9,350
?
eller alltså 1,100 kronor mer än hvad på extra stat under hvart och ett
af de senare åren kommit anstalten till godo.
I likhet med hvad som vore förhållandet med det nuvarande ordinarie
anslaget till anstalten, 25,050 kronor, hvaraf den del, som vore afsedd till
arfvoden åt observatörerna, för räknebiträden, anskaffande och underhåll
af instrument m. in. eller 16,000 kronor, vore reservationsanslag, borde,
enligt föreståndarens mening, jemväl af den nu ifrågasatta ordinarie anslagsförhöjningen
å 9,350 kronor förenämnda belopp af 5,850 kronor utgå
såsom reservationsanslag, enär de utgifter, som med sistnämnda belopp
skulle bestridas, icke vore fullt fixa utan mer eller mindre varierade från
det ena året till det andra.
Till dessa föreståndarens fraipställningar hade anstaltens tillförordnade
inspectores generaldirektören R. Åkerman och professorn G. R. Dahlander
tillstyrkt bifall.
I underdånig skrifvelse den 14 september 1898 har vetenskapsakademien
anfört, att akademien, som med tillfredsställelse bevittnat den meteorologiska
centralanstaltens mer och mer omfattande verksamhet ej blott i
vetenskapligt hänseende utan äfven och framför allt till praktiskt gagn för
landets åkerbruk och sjöfart, hade all anledning att på det varmaste förorda
bifall till föreståndarens ifrågavarande framställningar.
Hvad sålunda i detta ämne anförts finner jag förtjent af allt afseende.
Redan till 1885 års riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t, på derom af
vetenskapsakademien i enlighet med föreståndarens för meteorologiska centralanstalten
anhållan gjord framställning, att det å ordinarie stat uppförda
arfvodet till amanuensen skulle höjas från 2,500 kronor till 3,500 krofior.
136
Åttonde hufvudtiteln.
[28.]
Ersättning i
ant. af afskrifning
af kyrkotionde.
Riksdagen, som fann hvad till stöd för denna framställning anförts innefatta
talande skäl för beviljandet af någon arfvodesförhöjning för ifrågavarande
amanuens, ansåg emellertid beloppet lämpligen kunna nedsättas
till hälften af hvad som föreslagits och beviljade derför en arfvodesförhöjning
af endast 500 kronor. De skäl, som år 1885 föranledde Eders
Kongl. Maj:t att göra framställning om bestämmande af amanuensens
arfvode till 3,500 kronor, hafva under den tid, som derefter förflutit, endast
vunnit ökad styrka, då anstaltens verksamhet derunder betydligt utvidgats
och härigenom än större kraf måste ställas på dess vetenskapliga krafter.
Inrättande af en andre amanuensbefattning vid anstalten med arfvode af
3,000 kronor om året finner jag jemväl på de skäl föreståndaren derutinnan
anfört vara påkalladt för att anstalten må vara försäkrad om att
för sitt maktpåliggande arbete ega icke blott den erforderliga vetenskapliga
kompetensen utan jemväl nödig vana och erfarenhet. Då vid bifall till
detta förslag det nuvarande å extra stat anvisade beloppet af 2,400 kronor
till tillfälliga vetenskapliga biträden icke vidare erfordras, skulle alltså inrättandet
af ifrågavarande befattning i sjelfva verket medföra en anslagsförhöjning
af endast 600 kronor.
Jag anser derjemte fullgoda skäl föreligga för att ej mindre, såsom
Eders Kongl. Maj-.t redan år 1893 föreslog Riksdagen, den i öfrigt för
anordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid ifrågavarande anstalt
erforderliga summa, som nu är å extra stat anvisad, än äfven det för
uppehållande af den meteorologiska stationen i Gellivare nödiga belopp
uppföras å ordinarie stat. I enlighet härmed hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att för beredande af
ökadt arfvode åt amanuensen vid meteorologiska centralanstalten och inrättande
af en andre amanuensbefattning derstädes äfvensom i öfrigt för
uppehållande af väderlekstjensten vid anstalten i dess nuvarande omfattning
det till anstalten utgående årliga anslag må höjas med 9,350 kronor,
deraf 5,850 kronor såsom reservationsanslag, hvarigenom anstaltens ordinarie
anslag skulle uppnå eu slutsumma af 34,400 kronor, deraf 21,850 kronor
reservationsanslag.
Lasaretts underhåll.
Under hänvisning till hvad jag förut anfört angående de förändringar
i riksstaten, som blifva en följd af bestämmelserna i nådiga förordningen
om afskrifning af den från viss jord inom Skåne in. fl. provinser utgående
kyrkotionde, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks
-
Åttonde hnfvudtiteln.
131
dagen att i riksstaten för år 1900 ej mindre förhöja den under anslaget
till lasaretts underhåll uppförda anvisning i kontant, nu 94,836 kronor,
med ersättning för den till Lunds lasarett för dess utvidgning och för
understöd af ett kliniskt institut derstädes från åtskilliga församlingar i
Malmöhus län och en församling i Kristianstads län anslagna kyrkotionde,
beräknad till 3,038 kronor 54 öre eller, vid det förhållande att å anslaget
98 öre äro odisponerade, med ett jemnadt belopp af 3,038 kronor, då anslaget
alltså torde upptagas till 97,874 kronor, än äfven utesluta det vid
samma anslag under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning på
förslag: friheter och kyrkotionde» hittills uppförda belopp 4,360 kronor.
Hospitals underhåll.
1 skrifvelse den 30 sistlidne september har medicinalstyrelsen, under för- [29.]
mälan att byggnadsarbetet vid Upsala asyl nu så långt fortskridit, att Afiöningsstat
anstalten borde kunna tagas i bruk i slutet af år 1899, gjort framställning^^,^"^
om beredande af ersättning åt de tjensteman, som skulle handhafva sjukvården
och förvaltningen derstädes. Medicinalstyrelsen har ansett, att berörda
förhållanden vid Upsala asyl, som i likhet med Lunds skulle inrymma
omkring 800 sjukplatser och vara belägen omedelbart invid ett
hospital, lämpligen skulle kunna ordnas i enlighet med hvad som blifvit
bestämdt för Lunds asyl genom nådiga bref den 6 juni och den 5 september
1890. Genom det förra brefvet faststäldes följande afiöningsstat
för dervarande asylläkare samt förste och andre underläkare:
asylläkaren, arfvode.......................................................... kr. 4,500: —
jemte boställsvåning och bränsle äfvensom lyse, derest
elektrisk belysning vid asylen anordnades, och derutöfver
ett första ålderstillägg af 500 kronor efter fem års samt
ett andra ålderstillägg af likaledes 500 kronor efter ytterligare
fem års väl vitsordad tjenstgöring, med rättighet
dessutom till sex veckors semester årligen;
1 förste underläkare, vid mansafdelningen, arfvode ......... » 2,000: —
1 andre underläkare, vid qvinnoafdelningen, arfvode ............ » 1,500: —,
Indika begge underläkare derjemte skulle ega att åtnjuta bostad med möbler
och sängkläder, lyse, bränsle, tvätt och första klassens kost. Af kontanta
aflöningen för en hvar af dessa läkare skulle två tredjedelar utgöra fast
arfvode och en tredjedel tjenstgöringspenningar.
Enligt nådigt bref den 1 juni 1894 höjdes arfvodet för andre underBih.
till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 18
138 Åttonde hufvudtitoln.
läkaren till 2,000 kronor. Genom nådiga brefvet den 5 september 1890
förordnades, att Lunds asyl tills vidare skulle stå under förvaltning af
direktionen för Lunds hospital, samt att öfverläkaren vid hospitalet tills
vidare skulle vara öfverläkare äfven vid asylen och derför ega åtnjuta af
hospitalens underhållsmedel ett årligt arfvode af 1,200 kronor, dock hvad
hospitalets nuvarande öfverläkare beträffade med vilkor att han utan
särskild ersättning fortfarande tjenstgjorde jemväl såsom öfverläkare vid
Malmö asyl.
»Beträffande Upsala asyl», yttrar medicinalstyrelsen, »torde det, i
likhet med hvad förhållandet var angående Lunds asyl, befinnas både
ändamålsenligast och för statsverket billigast att förena asylen med det
bredvid liggande hospitalet under en för båda anstalterna gemensam förvaltning
med samma direktion, öfverläkare, sekreterare, predikant och
syssloman. Härigenom erhålla emellertid dessa tjensteman en betydlig
tillökning i sina göromål och torde böra tillerkännas särskild ersättning
härför. Beträffande öfverläkaren kan tillökningen i göromål temligen lätt
på förhand inses. Hans uppgift blir hufvudsakligen att ordna sjukvården
i dess helhet, att bestämma om de sjukas intagning och utskrifning, genom
besök å asylen egna tillsyn åt och utöfva kontroll öfver de sjukas behandling
och vård samt att i direktionen föredraga alla ärenden, som röra
asylen. Att öfverlemna så maktpåliggande göromål åt hospitalets öfverläkare
utan att lemna skälig ersättning härför, torde icke kunna anses
vara rätt och billigt. Då emellertid öfverläkaren vid Upsala hospital, som
tillika är extra ordinarie professor i psykiatri vid Upsala universitet, för
dessa båda befattningar åtnjuter en god aflöning, torde denna ersättning i
förhållande till arbetet kunna beräknas låg och bestämmas till ett arfvode
af 1,200 kronor, eller detsamma som öfverläkaren vid Lunds hospital uppbär
för sin tjenstgöring vid asylen derstädes.»
»Om den behöfliga ersättningen åt sekreterare, predikant och syssloman
för deras ökade göromål samt om de medel, som kunna erfordras för
ökadt biträde å sysslomanskonforet, kan ingen tillförlitlig beräkning på
förhand göras, emedan arbetet i början alltid blir större än sedermera, då
anstalten kommit i regelbunden verksamhet, och någon erfarenhet äfven
då behöfves, innan någon bestämd siffra kan angifvas. Medel behöfvas
dock för sagda ändamål och torde kunna beredas från förslagsanslaget
till hospitals underhåll.»
»För den dagliga sjukvårdens bestridande måste asylen hafva särskilda
läkare. Erfarenheten å Lunds asyl har visat, att dess tre läkare för ungefär
800 sjuka hafva ett ganska ansträngande arbete, isynnerhet vid in
-
Åttonde hufvudtiteln.
139
tagningen af många sjuka på eu gång. Deras arbete bär dock kunnat
fortgå regelbundet, hvarför medicinalstyrelsen finner sig föranlåten att för
närvarande göra underdånig framställning om endast tre läkares anställande
äfven vid Upsala asyl. Å Lunds asyl har asylläkaren betraktats såsom
likstäld med eu biträdande läkare vid hospitalen och tillsatts på vissa år.
Öfverensstämmelsen mellan biträdande läkaren och asylläkaren är i afseende
på göromålen emellertid icke fullständig, öfverläkaren föreskrifter
å hospitalen under sina dagliga ronder, huru de sjuka skola behandlas
och vårdas, hvarefter biträdande läkaren vid aftonronderna endast har att
tillse, det öfverläkarens befallningar blifvit utförda, och för öfrigt vi fl
uppkomna förändrade förhållanden vidtaga åtgärder på egen hand. A
asylen kan öfverläkaren endast hafva den allmänna tillsynen och företaga
i allmänhet blott en kontrollerande rond i veckan. Den dagliga sjukvården
tillkommer asylläkaren, och underläkarne verkställa aftonronderna
med samma befogenhet som biträdande läkaren vid hospitalen. Det synes
derför vara mera öfverensstämmande med beskaffenheten och vigten af
asylläkarens tjenst, att han förordnas tills vidare och icke, såsom hitintills
i Lund, på viss tid. Ett förordnande tills vidare vore äfven så mycket
följdriktigare, som de tvenne asylläkaren tillkommande ålderstilläggen
förutsätta en längre tjenstetid. I Lund har på grund af hastig befordran
ingen asylläkare hitintills qvarstannat i tjenstfri så länge, att han kunnat
komma i åtnjutande af ålderstillägg; men erfarenheten har icke heller lärt,
att den korta tjenstetiden varit för anstalten särskildt förmånlig. Deremot
kan lätt inses, att det fordras lång tid, innan asylläkaren hinner lära sig
känna den stora anstaltens många patienter, deras lefnadshistoria, deras
psykiska egendomligheter med flera omständigheter, som en läkare behöfver
känna för att kunna bilda sig ett riktigt omdöme om de sjuke och
med framgång vårda dem. Olikformigheten i afseende på tillsättandet af
asylläkare vid Lunds och Upsala asyler, om nådigt bifall lemnas till den
senares förordnande tills vidare, torde icke medföra någon olägenhet.
Medicinalstyrelsen är också betänkt på att i liknande syfte sedermera göra
underdånig framställning beträffande Lunds asyl. Den aflöning, som är
anslagen åt asylläkaren i Lund, torde äfven få anses såsom lämplig för
asylläkaren i Upsala.»
»Är det förmånligt både för anstalten och läkaren, att samme asylläkare
tjenstgör en längre tid, råder deremot ett annat förhållande, då
det gäller asylens underläkare. Det är intet tvifvel, att mången ung läkare
för en kort tid vill utbilda sig i sinnessjukdomarnes kännedom genom
tjenstgöring vid asylen och kan hafva nytta af denna sin kunskap under
140
Åttonde hufvudtiteln.
sill praktiska verksamhet. Eu lång tjenstetid på eu plats, der liufvuduppgiften
är att vårda obotliga sinnessjuka, skulle deremot göra underläkaren
mindre lämplig för andra läkarebefattningar. Underläkarne torde
derför böra tillsättas på viss tid, i öfverensstämmelse med hvad som är
föreskrifvet för biträdande läkare vid hospitalen, samt torde ieke böra
erhålla förnyadt förordnande. Aflöningen åt underläkarne vid Upsala asyl
torde kunna bestämmas till samma belopp, som nu utgår till underläkarne
vid Lunds asyl.»
På grund af det anförda har medicinalstyrelsen hemstält, utom annat,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t dels till näst sammanträdande riksdag aflåta
nådig proposition,
ej mindre att för läkare vid Upsala asyl måtte godkännas följande
aflöningsstat:
asylläkare, aflöning.......................................................................... kr. 4,500: —
jemte boställs våning, bränsle och elektrisk belysning samt
derutöfver ett första ålderstillägg af 500 kronor efter
fem års samt ett andra ålderstillägg af likaledes 500
kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,
med rättighet dessutom till sex veckors semester
årligen,
två underläkare, aflöning för hvardera 2,000 kronor .......... » 4,000: —
hvilka begge underläkare derjemte skulle ega att åtnjuta,
bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och
tvätt samt första klassens kost, med rättighet dessutom
till eu månads semester årligen för en hvar af dem.
Summa kronor 8,500: —
samt att af kontanta aflöningen för hvar och en af dessa tre läkare
två tredjedelar skulle utgöra lön och eu tredjedel tjenstgöringspenningar,
än äfven att Riksdagen måtte
dels på extra stat för år 11)00 anvisa ett belopp af 1,200 kronor till
arfvode åt öfverläkaren vid Upsala hospital för hans tjenstgöring i samma
egenskap vid asylen derstädes,
dels ock bemyndiga medicinalstyrelsen att af förslagsanslaget till
hospitals underhåll bestrida de utgifter, som erfordras för fullgörandet
af de göromål vid Upsala asyl, hvilka motsvara sekreterarens, predikantens
och sysslomannens vid hospitalet, samt att till biträde åt den sistnämnde
anställa nödig personal.
Åttonde hufvudtiteln.
141
I afseende å den af medicinalstyrelsen föreslagna aflöningsstat för
asylläkare och underläkare vid Upsala asyl må anmärkas, att det synes
mindre lämpligt att i staten såsom en bland aflöningsförmånerna för asylläkaren
upptaga elektrisk belysning, utan torde detta uttryck lämpligen
kunna utbytas mot ordet lyse, hvilket emellertid ej bör hindra, att berörda
förmån utgår i form af elektrisk belysning. Vidare synes det mindre riktigt,
att för underläkare bestämmes ovilkorlig rätt till en månads semester.
Enligt nådigt bref den 5 juni 1891 har medgifvits, att de vid hospital och
asyler för sinnessjuke anstälde biträdande läkare och underläkare må årligen
åtnjuta en månads semester, derest vederbörande liospitalsdirektion finner
sådan ledighet kunna utan hinder för göromålens behöriga gång medgifvas,
samt att arfvoden till vikarier under dylik semester må till belopp motsvarande
tjensteinnehafvarnes tjenstgöringspenningar under tiden för semestern
utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll. Hvad sålunda blifvit
föreskrifvet för underläkare vid hospital och asyler i allmänhet lärer ock
böra gälla för underläkare vid Upsala asyl. För detta ändamål behöfver
emellertid ej i aflöningsstaten göras någon uttrycklig hänvisning till nådiga
brefvet den 5 juni 1891, hvilket måste anses tillämpligt äfven på biträdande
läkare och underläkare vid hospital och asyler, som tillkommit efter brefvets
utfärdande. Hvad angår det arfvode, som bör tillkomma öfverläkaren vid
Upsala hospital för hans tjenstgöring i samma egenskap vid asylen derstädes,
har jag ej något att erinra mot det af medicinalstyrelsen föreslagna beloppet,
1,200 kronor. Deremot synes det ej nödigt eller lämpligt att härför af
Riksdagen begära ett särskilt extra anslag, utan torde Eders Kongl. Maj:t
här, likasom förhållandet varit, när liknande uppdrag lemnats åt öfverläkarne
vid Lunds och Vadstena hospital, kunna tills vidare, och så länge
fråga blott är om en tillfällig godtgörelse, af förslagsanslaget till hospitals
underhåll tillerkänna öfverläkaren vid hospitalet skälig ersättning i mån
af det ökade arbete hans tjenstgöring i motsvarande egenskap vid asylen
kräfver. Af förhandlingarna vid 1895 års riksmöte, då Eders Kongl. Maj:ts
proposition om anordnande af nu ifrågavarande asyl af Riksdagen bifölls,
framgår, att man tänkte sig, att hospitalet och asylen skulle stå under en
gemensam öfverläkare och att den för tillfället bestående föreningen af öfverläkaretjensten
med extra ordinarie professorsbefattningen i psykiatri vid Upsala
universitet i eu framtid skulle upphöra. Nuvarande öfverläkaren och extra
ordinarie professorn i psykiatri är äfven genom förbehåll i sin fullmakt förpligtad
att frånträda extra ordinarie professorsbefattningen och dermed
följande aflöningsförinåner, om och när Eders Kongl. Maj:t finner sådant
lämpligt.
142
Åttonde hufvudtiteln.
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt får jag, som i (ifrigt ej
har något att erinra vid medicinalstyrelsens förevarande framställning
beträffande läkarne vid Upsala asyl och i fråga om bestridandet af de
göromål vid asylen, hvilka motsvara sysslomannens, sekreterarens och
predikantens vid hospital, samt ersättning derför och för biträde åt sysslomannen
anser förhållandena kunna tills vidare ordnas på det sätt, medicinalstyrelsen
föreslagit, och h vilket öfverensstämmer med hvad som stadgats
för Lunds asyl genom nådiga brefvet den 6 juni 1890, i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
dels godkänna följande aflöningsstat för läkare vid Upsala asyl:
asylläkaren, kontant aflöning ............................................... kr. 4,500: —
jemte boställsvåning med bränsle och lyse äfvensom derutöfver ett första
ålderstillägg af 500 kronor efter fem års samt ett andra ålderstillägg af
li k a1 odes 500 kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,
med rättighet dessutom till sex veckors semester årligen,
1 underläkare, kontant aflöning................................................ kr. 2,000: —[
1 d:o d:o d:o ..................................................... » 2,000: —,
hvilka begge underläkare derjemte skola ega att åtnjuta bostad med möbler
och sängkläder, bränsle, lyse, tvätt och första klassens kost,
dels beträffande denna stats tillämpning jemväl godkänna, att af kontanta
aflöningen för hvar och en af dessa läkare två tredjedelar skola utgöra
lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar,
dels och medgifva, att hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande
aflöningsförmåner åt läkarne skall utgå af förslagsanslaget till
hospitals underhåll med undantag af ålderstilläggen, hvilka böra påföras
åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
[30.] Af skal, som förut anförts, hemställer jag i underdånighet, det Eders
Ersättning i Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att sedan genom nådiga
afskrifning“^förordningen den 14 oktober 1898 den till Malmö asyl från Lunds landskyrkotionde.
församling ingående kyrkotionde, med forsellön beräknad till 115 kronor
91 öre, blifvit från och med år 1900 afskrifven, den ersättning härför, som
bör Malmö asyl tillkomma, må få utgå från förslagsanslaget, till hospitals
underhåll.
Åttonde hufrudtiteln.
143
Kyrkors underhåll.
Af stadgandena i oftanämnda nådiga förordning den 14 oktober 1898 [31.]
samt af hvad jag under punkt 2 anfört följer dels att den under dettaxtvättning af
anslag i 1899 års riksstat uppförda anvisning i kontant kronor 7,528: — unsiagibeiopp
bör minskas med.......................................................................... » 6,500: 50
eller till ..................................................................................... kronor 1,027: 50,
och dels att det under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning
på förslag: friheter och kyrkotionde» upptagna belopp 193,300 kronor bör
ur staten utgå, hvarför jag i underdånighet hemställer, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att i riksstaten för år 1900 under anslaget
till kyrkors underhåll ej mindre såsom »anvisning i kontant», efter afdrag
från nuvarande beloppet 7,528 krono:- af 6,500 kronor 50 öre, uppföra
i jemnadt tal 1,028 kronor än äfven utesluta nyssnämnda belopp 193,300
kronor; kommande vid bifall härtill summan af de under anslaget till
kyrkors underhåll uppförda belopp, nu 370,228 kronor, att utgöra 170,428
kronor.
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande.
Sedan lång tid tillbaka har i riksstaten varit uppfördt ett anslag tillyin;„y af ««■
understöd för resor i vetenskaplig syfte samt till utgifvande af läroböcker sla9etoch
lärda verk. Ursprungligen utgörande en summa af 10,000 riksdaler
banko, med tillägg af 400 riksdaler samma mynt, som förut varit under
sundhetskollegii stat upptagna till reseunderstöd åt unga läkare, har anslaget
genom de förhöjningar, som vid riksdagarna åren 1862—1863 och
år 1872 på Kongl. Maj:ts derom »jorda framställningar beviljats, blifvit
ökadt till 24,000 kronor.
Omförmälda förhöjningar hafva påkallats af de växande kraf på
delaktighet af anslaget, som vetenskapens idkare frarnstält och som ofta
måst lemnas ohörda af brist på medel, huru berättigade anspråken än må
hafva varit. Ej heller det nuvarande anslaget lemnar tillräcklig tillgång
till understöd åt alla deraf förtjente sökande, och Eders Kongl. Maj:t har
derför redan vid riksdagarne åren 1889 och 1893 gjort framställningar,
att anslaget måtte ytterligare höjas med 6,000 kronor, hvilka framställningar
dock icke af Riksdagen bifallits. Detta synes likväl, såsom följande
redogörelse för frågans behandling vid dessa riksdagar torde utvisa, ej
hafva berott på den uppfattning, att anslagets ökande vore opåkallad!. I
144
Åttonde hnfvudtiteln.
det utlåtande, som af statsutskottet afgafs öfver den vid 1889 års riksdag
gjorda framställningen i ämnet, yttrade utskottet, att då de af Eders Kong!.
Maj:t äskade förhöjningar i de under åttonde hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag, hvilka utskottet i föregående punkter funnit sig böra tillstyrka,
redan uppginge till ett ganska ansenligt belopp samt behofvet af
den ifrågavarande anslagsförhöjningen icke vore af så trängande beskaffenhet,
att icke med dess tillgodoseende skulle kunna ännu någon tid utan
olägenhet anstå, utskottet ansåge sig icke kunna hos Riksdagen förorda denna
anslagsförhöjning, hvadan utskottet hemstäldc, att framställningen icke
måtte af Riksdagen bifallas. Första Kammaren godkände likväl Eders
Kong]. Maj:ts framställning. I Andra Kammaren, hvilken biföll statsutskottets
hemställan, synes, att döma af kammarens protokoll, någon obenägenhet
mot anslagets ökande i och för sig icke hafva framkallat beslutet,
utan man var af den åsigt, att tillökningens beviljande kunde uppskjutas
ett eller annat år, och vid gemensam votering segrade Andra Kammarens
mening.
Vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 14 januari
1893 yttrade dåvarande departementschefen, att de år, som förflutit efter
år 1889, ådagalagt, hurusom de skäl, hvilka då inför Eders Kongl. Maj:t
androgos för en förhöjning uti ifrågavarande anslag, med tilltagande styrka
gjorde sig gällande. Anslagets knapphet i förhållande till de berättigade
anspråken på understöd deraf blefve allt mer i ögonen fallande. Vetenskapens
fält vidgade sig hos oss liksom hos andra kulturfolk mer och mer.
Å andra sidan rigtade hvarje enskild vetenskapsman sina studier på mera
begränsade områden, hvilka desto djupare genomforskades. I)ei''af och af
det ökade vetenskapliga intresset i allmänhet följde, att antalet af nitiske
forskare ökades. Men ju mera det vetenskapliga arbetet specialiserades,
desto mindre blefve utsigterna, framför allt i ett litet land som vårt, att
hos en större allmänhet vinna afsättning för arbetsprodukten och derigenom
i någon mån få ersättning för häfda kostnader och mödor. Statens mellankomst,
som häraf i hög grad påkallades, blefve nu för tiden så mycket
nödvändigare, som man vid utgifvandet af vetenskapliga verk numera
kunde och måste, för att göra dem rätt fruktbringande, i högre grad än
förr betjena sig af de ypperliga hjelpmedel, som de reproducerande konsterna
erbjöde, en förmån, som dock måste köpas med betydligt stegrade
kostnader. Särskild! åberopade departementschefen, att eu stor del af det
nuvarande anslaget redan kunde sägas vara disponerad för tillgodoseende af
vissa ändamål, i det att sedan länge utginge dels till de s. k. riksstatens
resestipendier 10,500 kronor dels såsom bidrag till utgifvande af univer
-
Åttonde hufvudtiteln.
145
sitetens årsskrifter och »Nordiskt medicinskt arkiv» 4,200 kronor, hvilket
sistnämnda belopp dock visat sig otillräckligt för att understödja berörda
företag i så hög grad, som varit ömkligt. Under de senaste åren både
jemväl beviljats ett belopp af 500 kronor om året såsom bidrag till utgifvande
af en fjerde tidskrift, »Arkiv för nordisk filologi». Efter afdrag
af samtliga dessa belopp återstode å anslaget endast en summa af 8,800
kronor, ur hvilken återstod det visat sig omöjligt att tillfredsställa öfriga
välgrundade anspråk i förevarande hänseende. Beträffande storleken af den
behöfliga anslagsförböjningen, hvilken hufvudsakligen borde afse att vara
en förstärkning af medlen till understöd för utgifvande af läroböcker och
lärda verk samt hafva till syfte förnämligast att underlätta och främja utgifvandet
i tryck af värdefulla arbeten, som icke kunde påräkna någon
större afsättning, och hvilka eljest icke skulle komma den vetenskapliga
forskningen till godo, ansåg nämnde departementschef, att det belopp, som
af Eders Kongl. Maj:t äskats vid 1889 års riksdag, äfven borde begäras
vid 1893 års riksmöte, och blef i enlighet dermed Eders Kongl Maj:ts
framställning till Riksdagen affattad.
Under erinran om hvad statsutskottet vid 1889 års riksdag vid behandling
af Eders Kongl. Maj:ts då gjorda framställning i samma ämne
yttrat, eller att behofvet af den föreslagna anslagsförhöjningen icke vore
af så trängande beskaffenhet, att icke med dess tillgodoseende ännu någon
tid kunde utan olägenhet anstå, anmälde 1893 års riksdag i skrifvelse
till Eders Kongl. Maj:t, att då den uppfattning, som 1889 års riksdag
gjorde gällande i denna fråga, syntes Riksdagen fortfarande ega giltighet,
Eders Kongl. Maj:ts förnyade framställning i ämnet icke af Riksdagen
bifallits.
Den tid. som förflutit efter det denna fråga senaste gången var föremål
för Riksdagens pröfning, har än ytterligare ådagalagt nödvändigheten af
ifrågavarande anslags förhöjning. Behofvet af ökade tillgångar å anslaget
synes mig nu hafva vuxit till den grad, att det icke utan svårare olägenhet
låter sig göra att, på sätt Riksdagen förestält sig kunna ske, vidare uppskjuta
tillgodoseendet deraf. Anspråken på understöd för utgifvande af
läroböcker och lärda verk samt till företagande af resor i vetenskapligt
syfte stegras alltjemt. De under år 1898 till Eders Kongl. Maj:t ingifna
ansökningar om understöd i nämnda afseende innefattade, om man bortser
från dem som angingo de s. k. riksstatens resestipendier, framställningar
om beviljande af sammanlagdt 43,250 kronor. Alla dessa ansökningar
med undantag af endast en, vid hvilken det arbete, hvarför understöd
begärdes, icke fans fogadt, hade af de myndigheter, som deröfver yttrat
Bill. till Riktid. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 19
146 Åttonde hnfvudtiteln.
sig, förordats till bifall. Då af ifrågavarande anslag endast ett belopp af
13,500 kronor fans disponibelt, kunde det föreliggande behofvet af understöd
blott i mycket ringa män tillgodoses. I främsta rummet måste dervid
universitetens årsskrifter ihågkommas. Oaktadt all möjlig inskränkning
dervidlag och ehuru Eders Kongl. Maj:t jemväl behagade att af allmänna
besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde hufvud titel anvisa understöd
till en af de sökande, måste dock ansökningar om understöd till sammanlagdt
belopp af öfver 20,000 kronor helt och hållet afslås af brist på
medel. Det är att befara, att åtskilliga af de vetenskapliga arbeten, för
hvilkas utgifvande understöd af allmänna medel sålunda ej kunnat erhållas,
icke heller skola blifva offentliggjorda. Ty, såsom förut erinrats, är det i
ett litet land som vårt ingen utsigt för vetenskapsmannen att genom
utgifvande af hans vetenskapliga arbete vinna ersättning för derå nedlagda
mödor och kostnader; tvärtom måste han, om han vill i tryck och med
anlitande af nutidens utvecklade reproduktionsmetoder offentliggöra resultaten
af sina forskningar, oftast ikläda sig nya ekonomiska uppoffringar.
Vårt land har sedan gammalt namn om sig för framstående vetenskaplig
forskning. För att icke denna må lida afbräck, synes mig staten böra
föranstalta derom, att berörda forskning, som ju först genom offentliggörandet
af sina resultat kan blifva allmänneligen fruktbringande, ej varder i saknad
af nödiga medel för vinnandet af detta ändamål. Åtgärd torde derför
med det snaraste böra vidtagas för att afhjelpa det anmärkta missförhållandet,
hvilket synes lämpligast kunna ske genom förhöjning af anslaget till resestipendier
samt läroböckers och lärda verks utgifvande.
Beträffande storleken af denna förhöjning boi’de visserligen med hänsyn
till det vid anslagets senaste fördelning anmälda behofvet ett betydligt
större belopp ifrågakomma än det, som åren 18811 och 1893 af Riksdagen
äskades, men då det torde vara skäl att se tiden an, innan någon betydligare
ökning af anslaget begäres, har jag ansett förhöjningen för närvarande
kunna inskränkas till samma belopp, som vid de två nämnda föregående
tillfällena af Eders Kongl. Maj:t föreslagits, eller 6,000 kronor.
Pa grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
detEders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja reservationsanslaget
till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande från 24,000
kronor till 30,000 kronor, eller med 6,000 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
147
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att [33.]
föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, skrifmauriförslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved rn. in., för närvarandea^eern<"c^
upptaget till 23,053 kronor, måtte höjas med 3 kronor, eller till 23,056 »»•
kronor. .
148
Åttonde linfvudtiteln.
Extra anslag.
Riks- och landsarkiven.
[34.] I skrifvelse den 28 september 1898 har riksarkivarien, med erinran
Arfvoden åt att Riksdagen, på framställning af Eders Kong! Maj:t, för hvart och ett
‘män T rikt af aren 1894—1899 på extra stat anvisat ett belopp af 1,700 kronor till
arkivet, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän i riksarkivet, underdånigst hemstält,
att jemväl för nästkommande år enahanda anslag måtte riksarkivet beredas.
Då, enligt hvad riksarkivarien upplyst, de skäl, hvilka föranledt Eders
Kongl. Maj:t att äska och Riksdagen att bevilja anslag för omförmälda
ändamål, fortfarande ega giltighet, tillstyrker jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för
år 1900 anvisa ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie
tjensteman i riksarkivet.
[35.] Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 28 sep
utgifvande
o/tember 1898 gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t
handlingar, måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet
af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, på extra stat äfven för år 1900 anvisa ett belopp af 3,000
kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år varit för ändamålet
beviljadt.
[36.] I nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl
utgifvande afför år 1900 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt utBda7/afce7»iS
gifvande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar,
som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—
1718», till stöd hvarför åberopats, att de skäl, som föranledt Riksdagen
att för åren 1891 —1899 anslå medel för ifrågavarande ändamål, fortfarande
ega tillämplighet. På grund häraf tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Åttonde hnfvudtiteln.
149
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa för
sagda ändamål ett anslag af 1,500 kronor.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1898 anmält, att Riksdagen, [37.]
med bifall till Eders Kong! Maj:ts derom gjorda framställning, för UPP''^landZ-khi
förande af byggnader för ett landsarkiv i Lund m. m. beviljat ett anslag Lund.
af 164,563 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisat 82,000
kronor, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att af förenämnda anslag på extra stat för år 1900 anvisa återstoden,
82,563 kronor.
Med anledning af väckt fråga om anordnande af ett landsarkiv i Upsala, [38.]
dertill bland annat föreslagits att taga i anspråk rikssalen i Upsala slott,Beredande af
hvaremot emellertid af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala
län framstälts vissa betänkligheter, uppgjordes, efter nådig befallning, genom Uptaia.
öfverintendentsembetets försorg ritningar till byggnader för ett landsarkiv
på dertill af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagen del af
Upsala slotts område, och behagade Eders Kongl. Maj:t i 1898 års statsverksproposition
föreslå Riksdagen att till uppförande å nämnda plats af
byggnader för ett landsarkiv, i hufvudsaklig enlighet med de uppgjorda
ritningarna, äfvensom för byggnadernas inredning och vidtagande af i
sammanhang dermed föreslagna åtgärder för anordnande af gas-, värme-,
vatten- och afloppsledningar jemte anbringande af stängsel m. m. bevilja
ett anslag af 166,424 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa
83,000 kronor, under medgifvande att utöfver sjelfva grunden för byggnaderna
platsen i öfrigt finge användas till tomt för landsarkivet och
dessutom af slottsområdet undantagas från bebyggande en sträcka af 30
meters bredd vid de sidor af tomten, som icke vore belägna vid den söderut
från slottsgårdens södra port ledande stora landsvägen.
Riksdagen svarade härå, att Riksdagen, som ansett sig böra anslå medel
till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala, i anledning af Eders
Kongl. Maj:ts förslag i ämnet velat framhålla, att, enligt hvad i det vid berörda
proposition fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden meddelats,
rikssalen i Upsala slott beräknats kunna för sådant ändamål inredas för
en kostnad af 98,000 kronor, hvartill skulle komma för anordnande af
värmeledning ytterligare 8,000 kronor. För ett belopp af 106,000 kronor
skulle sålunda utrymme kunna erhållas inom Upsala slott för samma
myckenhet arkivalier, som enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag varit afsedd
att inrymmas i den till en kostnad af 166,424 kronor beräknade nybyggnaden;
och tillfälle skulle äfven vinnas att för eu jemförelsevis ringa ökad
150 Åttonde hufvudtiteln.
utgift inom slottet erhålla en afsevärd tillökning i utrymmet. Då den utredning,
som blifvit verkstäld i anledning äf Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande^
i Upsala län anmärkningar emot arkivets förläggande till
slottet, sålunda gifvit vid handen, att en nybyggnad för arkivet skulle betinga
väsentligt högre kostnad, hade Riksdagen ansett samma anmärkningar
icke böra tillmätas afgörande betydelse, för hvilken uppfattning Riksdagen
jemväl funnit stöd i öfverintendentsembetets uttalande i anledning af anmärkningarna.
Riksdagen hade på dessa skäl ansett, att det tillämnade
landsarkivet borde förläggas till Upsala slott och att de enligt omförmälda
beräkning för rikssalens inredande till landsarkiv erforderliga medel borde
ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande. Riksdagen förklarade alltså, att
Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning blifvit på det sätt bifallen,
att Riksdagen till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala beviljat
ett anslag af 106,000 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisat
ett belopp af 53,000 kronor.
Sedan riksarkivarien erhållit nådig befallning att afgifva underdånigt
utlåtande med anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört, aflat riksarkivarien
den 28 oktober 1898 en underdånig skrifvelse af följande innehåll.
Att en särskildt för ifrågavarande ändamål uppförd byggnad ur
arkivalisk synpunkt vore att föredraga framför en lokal inom Upsala slott,
läge i sakens natur. Då emellertid den af Riksdagen till beredande af
lokal för ett landsarkiv i Upsala beviljade summan i hvarje fall icke försloge
till uppförande af en tillräckligt rymlig särskild byggnad, hade man
nu endast att tillse, att de anvisade medlen blefve så väl använda som
möjligt och att det afsedda ändamålet blefve genom dem så väl tillgodosedt,
som omständigheterna medgåfve. Att detta kunde ske på ett mera
tillfredsställande sätt än genom att för ändamålet inreda rikssalen i Upsala
slott ville riksarkivarien söka uppvisa.
Då öfverintendentsembetet med anledning af skrifvelse från chefen för
ecklesiastikdepartementet uppdrog åt arkitekten H. T. Holmgren att upprätta
ritningar och kostnadsförslag till landsarkivs anordnande i rikssalen
å Upsala slott, tänkte man sig icke möjligheten att kunna för ändamålet
använda andra delar af slottet. Under förutsättning att rikssalen vore den
enda användbara delen af slottet, vore det af arkitekten Holmgren uppgjorda
förslaget säkerligen det mest tillfredsställande, som kunde ifrågakomma,
ty han hade med hänseende både till utrymme och till skydd mot
eldfara gjort allt hvad i sådant afseende kunde göras. Men han hade
med bästa vilja och förmåga icke kunnat göra lokalen lämplig och|tillfyllestgörande.
Den föreslagna arkivlokalen utgjorde icke en fri och afskild
del af slottet, utan läge instängd emellan å ena sidan södra tornet
Åttonde hufvudtiteln.
151
med dess åt fångvårdsbetjeningen m. fl. upplåtna talrika bostäder och å
andra sidan slottslängan, hvilken likaledes inneslöte boställsvåningar samt
einbetslokaler och förrådsrum. Huru ofördelaktigt ett dylikt läge måste
vara för en institution med sådan uppgift, som landsarkivet egde, det läge
i sakens natur; ett dylikt läge måste alltid blifva oroande, äfven om arkitekten
gjort sitt bästa för att skydda lokalen mot eldfara. Särskildt ville
riksarkivarien erinra om svårigheterna att vid möjligen inträffande eldsolvcka
komma till och från arkivet för släckning eller räddning af arkivalier;
den enda till arkivet ledande ingången i borggårdens södra vinkel
samt den dertill hörande trappan vore med hänsyn till lokalens ändamål
både i allmänhet och särskildt vid eldfara allt för trånga. En annan
synnerligen menlig omständighet vore den dåliga belysning, som komme
en stor del af arkivlokalen till del. Rikssalen skulle delas i tre höjdafdelningar
med mellanbottnar af jernplåt, hyflande på jernkolonner och
jernbalkar. Hela höjden vore 10,20 meter, så fördelad, att hvardera af de
två nedre afdelningarna vore 3,20 meter hög från golf till golf. Då fönstren
vore placerade med beräkning af endast ett mellanbjelklag, men salen nu
skulle delas i tre höjdafdelningar med två mellanbottnar, blefve dagerfördelningen,
oaktadt de i mellanbottnarne upptagna dageröppningarna,
mycket ojemn och ofördelaktig. För den öfverstå höjdafdelningen funnes
åtta fönster, hvart och ett af 2 meters höjd och 1,23 meters bredd ( = 2,46
qvadratineter) eller sammanlagdt en belysningsyta af 19,68 qvadratmeter;
och då golfarealen vore 510 qvadratmeter, blefve dagerytan omkring 1/.2S
af golfytan. Riksarkivarien erinrade, att vid god belysning dagerytan vore
åtminstone 1/6 af golfytan. Efter samma beräkningsgrund visade det sig,
att i den nedersta höjdafdelningen dagerytan blefve obetydligt mer än 1/m
af golfytan, och att i mellanafdelningen, der fönstren hade det möjligast
ofördelaktiga läge, nemligen invid golfvet, dagerytan blefve endast Vso af
golfytan. Af de sålunda angifna, redan i och för sig otillräckliga belysningsytorna
kunde, till följd af de med arkivalier fylda hyllorna, endast en
bråkdel beräknas framtränga till ett visst begränsadt område af salen,
hvilket i.intet fall kunde antagas sträcka sig till salens innersta delar.
Af det nu anförda framginge, att rikssalen, om än i nödfall användbar,
dock ingalunda kunde anses vara en till arkivlokal lämplig del af slottet.
Att rikssalen det oaktadt blifvit dertill föreslagen, berodde utan tvifvel
derpå, att inom slottet ingen lämpligare lokal antogs kunna erhållas, då
det södra tornet vore upplåtet åt fångvårdsstyrelsen och den på södra
sidan befintliga flygeln till största delen användes till förrådsrum för
Uplands regemente och till en mindre del disponerades af landstinget, i
följd hvaraf dessa delar af slottet hittills icke på allvar varit ifrågasatta.
152 Åttonde hufYudtiteln.
Emellertid hade riksarkivarien genom förfrågning hos vederbörande erfarit,
att de åt Uplands regemente upplåtna lokaler skulle kunna för ändamålet
förvärfvas, under vilkor att en till de militära förrådens förvarande tjenlig
byggnad bereddes regementet å annan, vid dess exercisfält belägen plats.
Hvad åter beträffade de af landstinget disponerade ruin, Indika egentligen
tillhörde landshöfdingebostället, men genom kong! bref den 14 juni 1872
och den 1 november 1895 blifvit med landshöfdingens begifvande tills
vidare upplåtna till begagnande för landstinget och andra länet rörande
sammanträden, syntes nämnda upplåtelse icke behöfva lägga hinder i vägen
för rummens disponerande till annat ändamål. Då det uppenbarligen
skulle vara en stor fördel för landsarkivet att få ensamt innehafva den
fritt liggande, från det öfriga slottet afskilda flygeln, ansåg riksarkivarien
sig böra skaffa fullständig utredning i frågan för att kunna bedöma, huruvida
flygeln äfven till sitt inre lämpade sig till en arkivlokal, och huruvida
det af Riksdagen anslagna beloppet vore för ändamålets vinnande tillräckligt.
Sedan riksarkivarien för sådant ändamål vändt sig till intendenten
för kronans under öfverintendentsembetets inseende stälda hus i landsorten
professor E. A. Jacobsson, hade riksarkivarien genom honom erhållit så
väl nödiga upplysningar för öfrigt som fullständigt, af arkitekten hos
öfverintendentsembetet G. Hermansson uppgjordt, medelst ritningar och
kostnadsberäkningar förtydligadt förslag till inredande af ett landsarkiv i
sydvestra flygeln af Upsala slott.
Af dessa handlingar, hvilka åtföljde riksarkivariens skrifvelse, visade
det sig, att den tilltänkta arkivlokalen innehölle: souterrain med ingång
från södra fasaden till dels två stora hvalf, i hvilka värmeledning och kolförråd
kunde inrymmas, dels ett uppackningsrum med hiss samt en trappa;
bottenvåning med förstuga, vaktmästarrum, toilette-, expeditions- och forskningsrum,
bokhiss och en genomgående spiraltrappa, äfvensom 2 arkivrum,
hvilka rymde 320 meter hyllängd vid vägg och 490 dito fristående; entre■solväning
1 trappa upp med 4 arkivrum, rymmande 413,5 meter hyllor
vid vägg och 1,163 dito fristående; våningen 2 trappor upp med 4 arkivrum,
rymmande 727,2 meter hyllor vid vägg och 1,640,8 dito fristående;
samt våningen 3 trappor upp med 4 arkivrum, rymmande 838,4 meter
hyllor vid vägg och 1,708 dito fristående. Af de här upptagna hyllor, tillsammans
7,300 meter, skulle naturligtvis endast den föreskrifna hyllängden
5,000 meter för det närvarande uppsättas.
Vidare framginge af kostnadsförslaget, att flygelns iordningställande
för ändamålet kunde utföras för en summa af högst 75,000 kronor, hvilket
skulle medföra en besparing, som möjliggjordes, bland annat, genom de i
vissa delar af flygeln befintliga synnerligen solida bjelklag, genom den för
Åttonde hufvudtiteln.
153
vissa arbeten gynsamma koncentrerade form flygeln erbjöde samt derigenom
att i stället för de förut föreslagna hyllståndarne af jern här kunde användas
ståndare af trä af samma konstruktion, som användes för arkivinredningen
i Vadstena slott. Den besparing af 31,000 kronor, som sålunda
uppstode å det af Riksdagen beviljade anslag, skulle kunna användas
till att bereda Uplands regemente en ny, å exercisfältet belägen byggnad.
De fördelar, som vunnes genom inredande af södra flygeln af Upsala
slott i stället för rikssalen till landsarkiv, vore i korthet: att arkivet finge
ensamt och uteslutande disponera den fritt liggande och från det öfriga
slottet afskilda flygeln i stället för att instängas emellan allehanda boställslägenheter,
förrådsrum m. m.; att arkivet mot eldsolycka blefve så betryggadt,
som möjligt vore, dels genom flygelns afskilda läge, dels genom
den ända till 21/2—3x/2 meter tjocka mur, som skilde flygeln från rikssalen
och som i vinden fortsattes med en i senare tider uppförd solid
brandmur, samt genom en brandbotten af stampad beton på jernbalkar,
dels slutligen genom det betydliga antalet fönster å flygelns tre fria sidor,
hvarigenom arkivlokalerna vore lättare tillgängliga i händelse af eldfara;
att för de nedre våningarne en fullt tillräcklig belysning kunde beredas
genom upptagande af större fönster, som icke inverkade störande på
fasaderna, och att för de öfre våningarna belysningen i hvarje fall blefve
vida bättre, än den skulle blifva i rikssalen; att de båda arbetsrummen
vore belägna vid sidan af hvarandra i bottenvåningen, då de i rikssalen
skulle förläggas ett i hvardera af två höjdafdelningar; att lokalen finge
två ingångar, dels från borggården till arbetsrummen, dels från södra sidan
genom en trappa, som ledde upp till samtliga våningarna; äfvensom att
rummens form och inbördes läge samt våningarnas höjd möjliggjorde den
föreskrifna hyllängdens inrymmande i tre af flygelns fyra våningar, och
att vid framtida utvidgning ingen annan åtgärd vore af behofvet påkallad
än hyllors uppsättande i öfverstå våningen, der plats funnes för 2,546
meter hyllor.
På grund af hvad riksarkivarien sålunda anfört, hemstälde riksarkivarien,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga det nu framstälda förslaget till
arkivinredning å Upsala slott i nådigt öfvervägande och vidtaga de åtgärder,
hvartill samma förslag kunde föranleda.
Uti häröfver infordradt yttrande af den 25 sistlidne november anförde
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län, att då riksarkivarien,
efter noggrann, sakkunnig undersökning, i fullaste mått bekräftat det al
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande senast den 22 december 1890 uttalade
omdöme om den ur flei''e synpunkter framträdande olämpligheten
att till landsarkiv anordna någon del af det egentliga slottets hufvudvåning
Bill. till Riked. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 20
154 Åttonde hufvndtiteln.
och särskildt rikssalen, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke hade
något att tillägga till hvad riksarkivarien i detta hänseende anfört. Beträffande
åter det i riksarkivariens underdåniga skrifvelse den 28 oktober
1898 framstälda förslaget om landsarkivets inrymmande i slottets södra
flygel, sedan för den besparing uti det af Riksdagen för ändamålet anvisade
anslag, som härigenom uppkomme, annat förvaringsrum anordnats för
Uplands regementes i denna flygel för närvarande inrymda förråd, syntes
detta förslag utan all fråga vara det under nu gifna förhållanden lämpligaste,
då härigenom i möjligaste mån vunnes den säkerhet mot eldfara,
den lättillgänglighet och det utrymme, som en särskild för arkivet uppförd
byggnad kunnat erbjuda; och tvekade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
icke att i underdånighet förorda samma förslag. Den enda betänkligheten
härvid vore, att då, enligt ifrågavarande förslag, slottets hela
flygel, med undantag endast för de källarlägenheter, Indika hade ingång
från borggården, toges i anspråk för landsarkivet, de rum och lägenheter
i jordvåningen derstädes, hvilka jeinlikt nådiga brefven den 14 juni 1872
och den 1 november 1895 begagnades af länets landsting och pröfningsnämnd
samt vid större sammanträden i länets angelägenheter inför Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, icke vidare skulle blifva härför disponibla
och annan tjenlig lokal i slottet för det närvarande saknades. Men, enligt
hvad riksarkivarien enskildt meddelat landshöfdingen, torde, i händelse af
förslagets genomförande, hinder från arkivets sida icke möta att under den
närmaste tiden, intilldess annan lokal hunne anordnas, fortfarande tills
vidare få vid nyssberörda sammanträden begagna de nämnda lägenheterna
i slottsflygeln. Vid sådant förhållande och under antagande att Eders
Kongl. Magt täcktes lemna nådigt afseende åt en af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande nu i särskildt memorial gjord underdånig framställning
om åtgärders vidtagande för anordnande i Upsala slott af annan sammanträdeslokal,
helst, om möjligt, i samband med inredande derstädes af nya,
rymligare embetsrum för länsstyrelsen, syntes äfven af sist berörda anledning
icke något vara att erinra mot riksarkivariens förslag om landsarkivets
förläggande till slottets södra flygel.
Efter nådig remiss har arméförvaltningen i ärendet infordrat yttranden
af fördelningsintendenturen vid femte arméfördelningen och förvaltningen
vid Uplands regemente, hvilka båda myndigheter förklarat sig så
mycket mindre hafva något att erinra mot riksarkivariens nu gjorda framställning,
som det vore för regementet fördelaktigt, att dess förråd hölles
samlade på mötesplatsen, der byggnader för ändamålet kunde uppföras.
Regementsförvaltningen framhöll särskildt, att derest mot beräkning det
till uppförande af förrådshus föreslagna beloppet, 31,000 kronor, skulle
Åttonde hufvudtiteln.
155
visa sig icke fullt tillräckligt, den obetydliga bristen borde kunna af arméförvaltningen
beviljas, då densamma blefve ersatt genom inbesparande af
regementet hittills åliggande transportkostnader, hvilka plägat årligen uppgå
till omkring 400 kronor. För egen del förklarade arméförvaltningen sig
icke hafva något att erinra mot den af riksarkivarien gjorda framställningen,
dock under vilkor att å Uplands regementes mötesplats uppfördes
nödiga förrådshus för inrymmande af regementets munderingsoch
gevärspersedlar, samt under förutsättning att, i händelse utöfver det
belopp, 31,000 kronor, som uppgifvits skola för berörda ändamål blifva
tillgängligt af de medel, Riksdagen anslagit till inrättande af ett landsarkiv
i Upsala, ett tillskott skulle till följd af stegrade material- och arbetspriser
visa sig vara behöfligt, Eders Kongl. Maj:t med hänsyn till de
fördelar, som genom den ifrågasatta byggnadsåtgärden och deraf uppkommande
besparing i transportkostnader tillskyndades regementet, täcktes på
underdånig framställning af arméförvaltningen anvisa dertill nödiga medel.
Öfverintendentsembetet, som jemväl erhållit nådig befallning att yttra
sig i detta ärende, har i underdånig skrifvelse den 22 nästlidne december
anfört, att då det nu framlagda inredningsförslaget syntes einbetet uppgjordt
med synnerlig omsorg och insigt samt blott föranleda den erinran, att
när den öfverstå våningen, som för närvarande ej vore ämnad att förses
med hyllor, framdeles toges i bruk, någon isolering måtte, till undvikande
af fukt, anbringas öfver betonhvalfven i vinden, då vidare genom följandet
af förslaget i fråga ur olika synpunkter afsevärdt större fördelar
för arkivlokalerna skulle kunna vinnas, än om dessa förlädes i rikssalen,
då de hithörande kostnadsberäkningarna, slutande å ett belopp af 75,000
kronor, icke från embetets sida gifvit orsak till anmärkning, samt då ersättning
för inistad dispositionsrätt till vissa lägenheter inom ifrågavarande
del af slottet syntes kunna vederbörande beredas dels genom vidtagna
anordningar inom andra delar af byggnaden, dels ock genom uppförande
af ett särskilt förrådshus för Uplands regementes behof, öfverintendentsembetet
funne sig böra på det lifligaste tillstyrka, att det föreliggande förslaget
måtte blifva till utförande godkändt.
Då Riksdagen vid beviljande af förenämnda anslag å 106,000 kronor
till beredande af lokal för ett landsarkiv i Upsala tillika yttrade, att Riksdagen
ansåge det tillämnade landsarkivet böra förläggas till Upsala slott,
lärer man vid bedömande af frågan om anslagets användande icke kunna
annat än utgå från den förutsättning, att viss del af slottet bör användas
för landsarkivet. Den omständigheten, att Riksdagen vid bestämmande af
anslagets belopp stannade vid en summa, som enligt uppgjord beräkning
156
Åttonde hufvudtiteln.
[39.]
Anbringande
af värmeledning
i Vadstena
landsarkiv.
skulle erfordras för rikssalens inredande till landsarkiv, torde emellertid
ej utgöra hinder för anslagets anordnande för arkivets förläggande till
annan del af .slottet, om sådant kan ske, utan att anslaget öfverskrides.
I betraktande af hvad riksarkivarien och öfverintendentsembetet nu anfört
beträffande sydvestra slottsflygelns anlitande för detta ändamål anser jag
uppenbart, att arkivets förläggande der skulle vara vida förmånligare, än
om rikssalen dertill upplätes. Visserligen erfordras för nämnda flygels
anordnande till lokal för landsarkivet, att en icke obetydlig del af anslaget
åtgår till ersättning åt Uplands regemente för afstående af de
rum, der regementets större förråd för närvarande förvaras; men då anslaget
i allt fall räcker till för att derjemte i flygeln inreda arkivlokaler
af bättre beskaffenhet, än som kunnat vinnas genom rikssalens apterande
till arkiv, och då äfven det i sistnämnda afseende uppgjorda förslag med
tillhörande kostnadsberäkning innefattade utbetalning till regementet af en
summa såsom godtgörelse för intrång i följd af erforderliga byggnadsarbeten,
synes det af Riksdagen beviljade anslaget kunna disponeras jemväl
på det sätt myndigheterna nu ifrågasatt. Beslut härom torde likväl icke
höra af Eders Kongl. Maj:t fattas, innan Riksdagen fått tillfälle att yttra
sig i fråga om anvisande af återstoden utaf förenämnda till beredande af
lokal för ett landsarkiv i Upsala beviljade anslag å 106,000 kronor. Efter
samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet tillstyrker jag nu i
underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra
stat för år 1900 af nyssberörda anslag anvisa återstoden, 53,000 kronor.
I underdånig skrifvelse den 28 november 1898 har riksarkivarien
hemstält om anslag till anbringande af värmeledning i Vadstena landsarkiv.
Riksarkivarien anförde i sådant afseende, att när den första planen
uppgjordes till inrättande af landsarkiv, vare sig i några af statens äldre
slott eller i särskildt dertill uppförda byggnader, annat uppvärmningssätt än
det vanliga ej ifrågasattes för desamma, på det att kostnaderna för deras
anordnande och underhåll icke måtte stiga för högt. I följd häraf hade,
när förslag till det första landsarkivet, det i Vadstena, år 1897 förelädes
Riksdagen, någon värmeledning ej upptagits å dithörande ritningar och
kostnadsförslag. Men då sedermera på Eders Kongl. Maj:ts befallning
förslag uppgjordes till nya, fullt tidsenligt inrättade arkivbyggnader i Upsala
och Lund, blefvo i desamma äfven särskilda värmeledningar upptagna.
Af nämnda båda nybyggnadsförslag, som år 1898 framlagts för Riksdagen,
blef endast det för Lund afsedda af Riksdagen antaget. Ehuru Riksdagen
ej biföll förslaget beträffande nytt arkivhus i Upsala, beviljade Riksdagen
dock ett anslag af 106,000 kronor, hvarför rikssalen i Upsala slott beräk
-
Åttonde hnfvudtiteln.
157
nats kunna inredas till arkivlokal och förses med värmeledning. Vid
sådant förhållande syntes det riksarkivarien icke vara i sin ordning, om
arkivet i Vadstena, hvars inredande påbörjats men först under år 189b
hunne fullbordas, ensamt skulle sakna den fördel, som läge i en värmeledning.
Det vore billigt, att detsamma i nämnda hänseende likstäldes
med Upsala-arkivet, hvarmed det beträffande lokal blefve närmast jemförlig^
i den ena såväl som i den andra af dessa arkivlokaler koinme att
finnas åtskilligt trämaterial, med afseende hvarå en värmeledning blefve
mera betryggande än kaminer, äfven om man inskränkte bruket af dessa
till vestibul och arbetsrum. På grund häraf hemstälde riksarkivarien, det
Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till anbringande af värmeledning
i Vadstena landsarkiv anslå nödiga medel, om hvilkas belopp
öfverintendentsembetets yttrande i sådant fall torde komma att infordras.
Efter nådig remiss har öfverintendentsembetet låtit från ingeniören
Hugo Theorell, såsom i ämnet sakkunnig, infordra förslag till uppvärmning
af landsarkivet i fråga, och har embetet sedermera med underdånig skrifvelse
den 22 nästlidne december öfverlemnat detta förslag, som förtydligats
genom tre särskilda ritningsblad och hvars utförande beräknats medföra
en kostnad af 5,500 kronor. Förslaget åsyftar lokalernas uppvärmning
med varmt vatten enligt ett system, som bemälde ingeniör förklarat kunna
med lätthet införas och blifva enklast i skötseln, hvartill skulle kunna
användas eu vaktmästare eller gårdskarl med allenast omkring två timmars
dagligt arbete under den tid af året, då uppvärmning ifrågakomme.
Öfverintendentsembetet har för egen del förordat samma förslag till antagande
och förty hemstält, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition
om beviljande af det för ändamålet behöfliga beloppet, 5,500 kronor.
I sammanhang dermed har öfverintendentsembetet erinrat, att i det af
Eders Kongl. Maj:t gillade kostnadsförslag för inredande af landsarkiv i
Vadstena slott jemväl funnes en post för anskaffande af tre jernkaminer,
ämnade att uppställas i de till expeditions- och arbetslokaler afsedda
rummen, samt att dessa kaminer, äfven om värmeledning komme till stånd,
syntes böra anbringas för att kunna användas i händelse af möjligen
förekommande bristfälligheter hos ledningen.
Under åberopande af hvad riksarkivarien och öfverintendentsembetet
i detta ärende yttrat och då det med afseende ej mindre å säkerhet mot
eldfara än äfven å anordnandet af arbetena i det ifrågavarande landsarkivet
är synnerligen önskligt, att en tillfredsställande värmeledning anbringas
i arkivlokalerna, får jag, som ej har något att erinra vid det af
ingeniören Theorell uppgjorda förslaget, i underdånighet tillstyrka, det Eders
158
Åttonde hufvudtiteln.
Kongl. Maj:t behagade af Riksdagen på extra stat för år 1900 äska ett
anslag af 5,500 kronor till anordnande af värmeledning i de för landsarkivet
i Vadstena afsedda lokaler.
Nationalmuseum.
[40.] Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den
statens i<msi 29 september 1898 gjorda och af museinämnden biträdda anhållan om
‘samiinglr" beredande af medel för vård, underhåll och tillökning af stötens konstindustriella
samlingar hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att härför, i likhet med föregående år, bevilja på extra stat för
år 1900 ett anslag af 4,000 kronor.
[41.J I underdånig skrifvelse den 30 september 1896 har intendenten vid
Restaurering nationalmuseum anfört, bland annat, hurusom genom de åtgärder, som
tillhörande under de senare åren på föranledande af den så kallade Gripsholmsstatens
konst- föreningen vidtagits beträffande Gripsholms slott och der förvarade konstsamimgar.
sami{n(jar, nämnda slott blifvit skyddadt mot eldfara och såväl in- som
utvändigt till väsentliga delar restaureradt, hvarjemte förevisningen af
slottet ordnats på museivis. Medel till bestridande af kostnaden för de
med slottet vidtagna förändringar hade utan något särskildt anslag från
statsverket anvisats dels af Eders Kongl. Maj:t personligen, dels af Gripsholms
slott, dels ock af Gripsholmsföreningen, genom hvilken för ändamålet
aflemnats omkring 45,000 kronor. De anordnings- och kompletteringsarbeten,
som numera återstode, vore af den beskaffenhet, att de kunde
efter hand, när tid och tillgångar sådant medgåfve, bringas till utförande.
Genom berörda förändringar hade emellertid en omplacering af tafvelsamlingen
blifvit nödvändig. Plan för en sådan vore uppgjord och åtminstone
till sina hufvuddrag genomförd. Ven vid tillämpningen visade
det sig, att stor brist på öfverensstämmelse mångenstädes rådde mellan
taflorna och deras omgifning. Denna senare hade genom de vidtagna
restaureringsarbetena blifvit mycket prydligare än förut, framför allt mera
genomtänkt och planmessig. Detta gälde ej blott rummens väggar, golf
och tak, utan äfven deras lösa inredning. Men mot den prydlighet, i
hvilken slottet och dess lokaler blifvit försatta, svarade ej tafvelsamlingens
yttre skick. Många af dukarne vore illa spända, målningen å dem vore
fläckig och delvis affallen, många hade kanske ej på ett eller två århundraden
blifvit fernissade, å eu stor del saknades ramar eller vore dessa
bristfälliga. Enligt en på sommaren 1896 verkstäld undersökning vore af
målningar, som borde exponeras, 294 : stycken i behof af eu genomgripande
Åttonde liufvudtiteln.
159
och 114 af en lättare restaurering, 181 stycken saknade ramar och å 188
behöfde ramarna repareras. Härtill komme ytterligare ett femtiotal för
Gripsholmssamlingen afsedda eller lämpliga, ännu i nationalmusei förråd
befintliga dukar, hvilka just på grund af sitt mindre tillfredsställande skick
hittills ej kunnat med nämnda samling införlifvas. Gripsholmssamlingen
förtjenade också att på det omsorgsfullaste vårdas och bevaras. Det vore
den äldsta af våra offentliga samlingar så till vida, som redan år 1546
en samling här existerade, och antalet taflor uppgick vid Gustaf Hirs
död till omkring 400 nummer. Enligt den tryckta förteckningen af år
1883 räknade Gripsholmssamlingen 1,707 nummer och sedermera hade
den genom gåfvor och inköp vuxit med 105 nummer. Den hade sålunda
blifvit i sitt slag en af de största i verlden. Ur rent konstnärlig synpunkt
vore samlingen naturligtvis ej så betydande, men som illustration till svensk
historia förtjenade den i rikaste mått fosterlandsvännens och forskarens
uppmärksamhet, och ur denna synpunkt begagnades den jemväl flitigt.
Äfven af öfriga staten tillhöriga konstföremål vore ett stort antal i
behof af förbättring. Bland de vid pass 5,000 nummer målningar (en af
C. Dahlgren nyligen skänkt större samling miniatyrer häri ej inbegripen),
som stode under nationalmusei intendents tillsyn och vård, vore endast
omkring 1,500 upptagna i hufvudsamlingen i nationalmuseum. De öfriga
förvarades dels i museets förråd, dels å de kongl. slotten, dels ock i landsortsmuseer,
dit de såsom deposition öfverlemnats. Denna sistnämnda grupp
skulle lätteligen, till fromma för den allmänna bildningen, kunna ökas
genom ytterligare utflyttningar från hufvudsamlingen. Men en förutsättning
för att dessa depositioner skulle kunna blifva till gagn och glädje
vore, att de utlemnade konstföremålen befunne sig i ett prydligt och väl
vårdadt skick både hvad duk och ram beträffade.
Att tillgodose samtliga dessa behof läte sig emellertid, enligt intendentens
mening, icke göra med tillgängliga medel. Till konstsamlingarnas vård
och underhåll funnes å nationalmusei stat uppfördt ett ordinarie reservationsanslag
å 1,500 kronor, hvilket dock mer än väl erfordrades för museets
egen räkning, i det anslaget vore afsedt ej blott för målerisamlingen utan
jemväl för skulptur- och gravyrsamlingarna samt för bestridande af expenskostnader,
såsom omflyttningar, frakter m. m. Af de vid nationalmuseum
inflytande förevisningsmedel hade visserligen tidigare då och då smärre
belopp kunnat anvisas för tafvelrestaurationer, men af dessa medel, hvilka
under åren 1891 — 1895 i medeltal uppgått till 2,440 kronor och som visade
en bestämd tendens att sjunka, vore på förhand af Eders Kongl. Maj:t
årligen anvisade 1,550 kronor och af nationalmusei nämnd 392 kronor,
hvarefter den lilla återstoden erfordrades för museets eget behof. Inkom
-
160 Åttonde hufvudtiteln.
sten af Gripsholms slotts förevisning vore, jemlikt nådiga brefvet den 29
maj 1891, i främsta rummet beräknad till aflöning för slottets bevakning
under förevisningstiderna.
Kostnaden för restaurering af ifrågavarande konstföremål ansåge intendenten
skola uppgå till omkring 42,000 kronor, deraf vid pass 28,700
kronor behöfde tagas i anspråk för å Gripsholms slott förvarade taflor.
Då emellertid arbeten af detta grannlaga slag ej kunde efter behag påskyndas,
vore hela beloppet ej på en gång nödvändigt utan kunde lämpligen
fördelas på en följd af år. Men för uppgörande af en arbetsplan,
liksom för arbetets jemna fortgång vore af vigt, att medel kunde påräknas
under några på hvarandra följande år. Det synnerligen dåliga skick, hvari
en del af dessa taflor nu befunne sig, gjorde det dessutom högeligen önskligt,
att arbetet påbörjades med det allra första, enär hvarje uppskof måste
anses menligt inverka på ifrågavarande konstföremåls bevarande. Intendenten
bemstälde derför, det Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska
för underhåll och vård af statens konstsamlingar i nationalmusei förråd,
i landsortsmuseer och å de kongl. slotten samt företrädesvis till restaurering
af målningar i Gripsholmssamlingen ett belopp af 25,000 kronor, att
utgå med 10,000 kronor för år 1898 samt med 5,000 kronor under hvart
och ett af de följande tre åren.
Nationalmusei nämnd, hörd öfver ifrågavarande framställning, har i
underdånig skrifvelse den 9 oktober 1896 på de af musei-intendenten anförda
skäl i allo tillstyrkt nådigt bifall till hvad han hemstält. Om berörda förhållanden
har intendenten i underdånig skrifvelse den 29 september 1898
erinrat, med framhållande att det i hans förut omförmälda skrifvelse af den
30 september 1896 påvisade behofvet af medel till restaurering af förenämnda
staten tillhöriga konstföremål fortfarande vore lifligt känbar!
Här torde böra erinras, att angående disposition af förevisningsmedel
vid Gripsholms slott blifvit af Eders Kongl. Maj:t den 26 februari 1897
bestämdt, att sedan alla kostnader vid förevisningarna blifvit med förevisningsmedlen
gäldade, den ena hälften af återstoden utaf dessa medel
finge tillsvidare tillfalla Gripsholms slottskassa och den andra hälften
nationalmusei nämnd.
På grund af hvad sålunda förekommit och då ett uppskjutande af
ifrågavarande restaureringsarbeten, för hvilkas verkställande lämpliga personer
nu finnas att tillgå, skulle föranleda ökade kostnader för dessa
arbeten, hvilka med hänsyn till konstföremålens värde i konst- och kulturhistoriskt
afseende i allt fall icke torde kunna underlåtas, hemställer jag,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för restaurering af
Åttonde hnfvudtiteln.
161
taflor, tillhörande statens i nationalmusei förråd, i landsortsrnuseer och å de
kongl. slotten, företrädesvis Gripsholm, befintliga konstsamlingar, bevilja
25,000 kronor och deraf på extra stat för år 1900 anvisa 10,000 kronor.
Sedan Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts förslag beviljat för år 1899 [42.]
ett extra anslag af 2,000 kronor för anordnande af nattlig bevakning vid Bevakning af
nationalmuseibyggnaden, får jag, med anledning af en utaf nationalmusei’‘a^“”“[™“*e''~
intendent ,i nyss omförmälda skrifvelse gjord framställning, som förordats
af museinämnden, i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t ville
hos Riksdagen göra framställning om anvisande jemväl på extra stat för
år 1900 af ett anslag å 2,000 kronor för berörda ändamål.
I underdånig skrifvelse den 4 november 1898 bär nationalmusei nämnd [43.]
gjort framställning om anvisande af ett extra anslag å 5,000 kronor till inlösen af en
inlösen af eu samling orientaliska konstslöjd föremål. samling »Hen
Till
stöd för denna framställning har nämnden i sin skrifvelse anfört, siojdföremåi.
hurusom berörda samling, hvilken någon tid varit utstäld i nationalmusei
konstafdelning, innehölle föremål af olika slag, hemförda från Centralasien,
Konstantinopel och Egypten af amanuensen F. R. Martin. Samlingen, som
räknade omkring lOl) nummer, visade prof på olika slag af teknik och
materialbehandling. Metallarbetet representerades genom ett större antal
föremål (19) af koppar, messing, brons, tenn och jern, förarbetadt till
kannor, fat, skålar, ljusstakar, lampställ, skriftyg in. m. af vexlande former
och dekorationssätt, till en del af hög ålder (1400-talet) och dyrbar beskaffenhet.
Jemte sitt material- och typvärde lemnade denna grupp en
god föreställning om olika förfaringssätt på metallteknikens område, såsom
smide, gjutning, drifning, gravering, ciselyr, inkrustering eller damascering
i guld och silfver, och måste ur alla dessa synpunkter anses synnerligen
lärorik i konstindustrielt hänseende.
Af keramiska föremål hade nationalmuseum redan tidigare förvärfvat
ett större antal prof på såväl äldre som moderna centralasiatiska lergodsföremål,
hemförda från Bokhara, Samarkand, Kokand, Taschkend m. fl.
orter af samme forskningsresande. Denna samling skulle kompletteras
genom åtskilliga uti nu ifrågavarande samling befintliga, från Mindre Asien
och Persien härstammande föremål, dels äldre från 1400-talet, dels nyare.
Deribland ville nämnden särskild! framhålla de s. k. Rf in do sfaj an s er n a,
värderade för sin lifliga dekoration och sina briljanta färger. Sistnämnda
art vore hittills i museet företrädd genom blott ett enda prof.
En mycket intressant och rikhaltig afdelning bildade de textila
arbetena från Persien och Mindre Asien (29 nummer). Deribland före
Bih.
till Biksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 21
162
Åttonde hufvudtiteln.
komtne ett par mattväfnader af hög ålder och egendomliga typiska mönster,
men äfven prof på andra äldre konstväfnader i silke eller ylle med rik
dekoration i figurala mönster samt ett antal märkliga broderier i olika
teknik, alla af anmärkningsvärd konstindustriel betydelse.
Till samlingen hörde vidare åtskilliga bokband, till en del omslutande
handskrifna och kolorerade texter, hvarjemte förekomme andra läderarbeten
i orientaliska mönster. Tillsammans lemnade de en god föreställning
om den för sin smakfullhet värderade bokutstyrseln i de muhammedanska
länderna och om lädrets användning derstädes för dekorativa ändamål.
Slutligen förekomme också några enstaka prof på föremål i annan
teknik än de förenämnda, såsom fönster med infattadt glas i geometriska
mönster samt eu dörr, ornerad med upphöjda geometriska former i trä.
Museinämnden erinrade, hurusom den orientaliska konstslöjden i våra
dagar tilldragit sig mycken uppmärksamhet genom sin originalitet och
smakfullhet, genom omvexlingen i former och färger samt genom teknikens
egendomlighet, oftast förenad med omsorgsfullhet och soliditet i utförandet.
Bekantskapen med denna konstslöjd hade också utöfvat en
omisskänlig inverkan på den moderna europeiska ytmönsterdekorationen.
De utländska konstindustrisamlingarna, jemväl i våra närmaste grannländer,
i Norge, Danmark och Finland, hade derför skaffat sig mer eller mindre
omfångsrika uppsättningar af dessa alster, och man sträfvade fortfarande
att öka deras antal. Äfven för fullständigan det af nationalmusei konstslöjdsamling
syntes eu sådan samling som den nu ifrågavarande högst
önsklig. Det värde, hvartill densamma nummer för nummer blifvit uppskattad
af konstslöjdafdelningens amanuens doktor L. Looström, som under
en nyligen företagen resa i utlandet tagit kännedom om orientaliska föremål
och deras värde, uppginge enligt specifikation till 4,860 kronor eller
i rundt tal 5,000 krono!'', för hvilket pris samlingen nu kunde erhållas.
Så vidt nu kunde bedömas, syntes prisen på liknande föremål vara i stigande,
och om ett tiotal af år blefve det antagligen svårare att för samma
pris hopföra eu lika omfattande samling som den erbjudna. De medel,
öfver hvilka nämnden för inköp af konstindustriföremål förfogade, uppginge
endast till ‘2,000 kronor årligen, hvilken summa vore oafvisligen
nödvändig för de tillfälliga inköp, som tid efter annan kunde ifrågasättas;
och hade nämnden också år 1897 gjort underdånig framställning om beloppets
höjande.
Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra Sig, upptogs med anledning
af museinämndens sistberörda framställning i statsverkspropositionen till
1898 års Riksdag begäran om ett extra anslag för år 1899 af 8,000 kronor
Åttonde hufvudtiteln.
163
till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar.
Riksdagen ansåg sig emellertid icke för det dåvarande böra för ändamålet
bevilja högre anslag, än som under de senare åren utgått, eller 4,000
kronor. Då jag på de af museinämnden nu anförda skäl anser, att man
ej bör låta gå sig ur händer det gynsamma tillfälle, som erbjudit sig, att
för måttligt pris förvärfva omförmälda af amanuensen Martin gjorda
samling af konstslöjdföremål, tillstyrker jag i underdånighet, det Eders
Kongl. Magt behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900
anvisa ett belopp af 4,860 kronor till inlösen af ifrågavarande samling.
Lifrustkammaren.
På derom af föreståndaren för lifrustkammaren i skrifvelse den 12 [44.]
september 1898 gjord underdånig framställning, i hvilken nationalmusei ufrunkamnämnd
instämt, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar
in. in. anvisa på extra stat jemväl för år 1900 ett anslag af 5,800 kronor,
att användas enligt samma grunder, som hittills följts.
Domkapitlens expeditioner.
För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne- [45.]
förbättring under år 1900, i likhet med föregående år, erfordras anslag b''^ör:t
till oförändradt belopp; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka
framställning till Riksdagen'' derom, at t för berörda ändamål måtte å extra vid domkapjistat
för ar 1900 anvisas 3,716 kronor. u0ncr.
På Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar hafva allt sedan [46.]
år 1895 af Riksdagen årligen beviljats extra anslag af 5,00J kronor för ho-Betäckande af
täckande af i domkapitlens expeditionskassor före år 1897^uppkomna brister.
För fyllande af dessa brister, hvilkas uppkomst berott pa den erkända o till- ditiomicasor.
räckligheten af de före år 1897 för tillgodoseendet af domkapitelsexpeditionernas
oafvisliga behof disponibla tillgångar, hafva, sedan de anmälda
bristernas belopp blifvit efter granskning i kammarrätten till siffran faststälda,
hittills af Eders Kongl. Maj:t anvisats öfver 18,000 kronor. Då
164
Åttonde hufvudtiteln.
bristerna för år 1896 återstå att betäcka, är ett anslag till oförändradt
belopp af 5,000 kronor jemväl för år 1900 af nöden.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes på extra stat för
år 1900 äska ett belopp af 5,000 kronor för betäckande intill sistnämnda
belopp af brister, som före år 1897 uppkommit i domkapitlens expeditionskassor,
i den man de anmälas och blifvit till siffran i behörig ordning
faststälda.
Universiteten.
[47.] Den af Eders Kongl. Maj:t till 1898 års Riksdag gjorda framställning
Lärare i finsk-om beviljande af ett årligt anslag af 2,500 kronor till arfvode åt en lärare
uffi‘universitetet i Upsala, som kunde finnas villig och lämplig att derstädes
meddela undervisning i finsk-ugriska språk, särskild! lappska och finska,
blef af Riksdagen på det sätt bifallen, att Riksdagen på extra stat för år
1899 beviljade ett anslag af 2,500 kronor för omförmälda ändamål.
Då de akademiska myndigheterna nu, under åberopande af de skäl,
som anförts för den tillförne gjorda framställningen, hemstält om anslag
till dylikt arfvode jemväl för år 1900, får jag, som anser sådant anslag
fortfarande vara af behofvet påkalladt, i underdånighet tillstyrka, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt en lärare vid
universitetet i Upsala, som kan finnas villig och lämplig att derstädes
meddela undervisning i finsk-ugriska språk, särskilt lappska och finska,
på extra stat för år 1900 bevilja ett anslag af 2,500 kronor.
[48.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljades vid 1894 års Riksdag
Universitets- för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska,
leu°r,aia '' frans^a och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor, och hafva deraf
psaa'' för hvardera af åren 1895, 1896, 1897, 1898 och 1899 anvisats 6,000
kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda anslag må på
extra stat för år 1900 anvisas återstående 6,000 kronor.
7 t
[49.] Vid de senaste riksdagarne hafva beviljats extra anslag af 1,000 kronor
Undervisning för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid universigen
i geografi.^etet j Upsala. Då de förhållanden, som påkallat detta anslag, äro oförändrade,
får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kong]. Maj:t, måtte
Åttonde hofviidtiteln.
165
föreslå Riksdagen att för berörda ändamål anvisa på extra stat för år
1900 enahanda belopp, eller 1,000 kronor.
Åberopande hvad förut under punkten 4 anförts beträffande behofvet
af anslag till arfvode åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket
i Upsala, hemställer jag, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till dylika arfvoden bevilja för år 1900 ett extra anslag af 3,500 kronor.
Med skrifvelse den 4 december 1897 öfverlemnade kanslern för rikets
universitet till Eders Kongl. Maj:t en af de akademiska myndigheterna i Upsala
gjord framställning om statsanslag för nybyggnader och förändringar m. m.
vid akademiska sjukhuset i nämnda stad. Under den ytterligare utredning,
som denna fråga emellertid erfordrade, framskred tiden så, att det torde
hafva ansetts olägligt att söka redan af 1898 års Riksdag utverka anslag
för ifrågavarande ändamål. Frågan har således hvila! Men nu har kanslersembetet
för universitetet i Upsala, på hemställan af det akademiska konsistoriet,
i främsta rummet bland de för universitetet erforderliga anslag,
derom nådiga äskanden borde göras hos innevarande års Riksdag, upptagit
nyssberörda anslagsfråga, hvilken jag derför anhåller att inför Eders Kongl.
Maj:t nu få anmäla.
Då den förnyade framställningen ansluter sig till den, som år 1897
gjordes i detta ämne, grundar sig min i det följande lemnade redogörelse
för detta ärende på den föregående framställningen.
Af handlingarna i ärendet inhemtas, att det nuvarande akademiska
sjukhuset i Upsala fullbordades 1867 och hade åstadkommits genom förenade
ansträngningar af Upsala universitet samt Upsala stad och län,
hvilkas sjukvårdsbehof ifrågavarande anstalt jemväl tjenar. Upsala stad
försköt räntefritt en summa af 40,000 kronor. Upsala läns landsting gaf
ett räntefritt lån å 42,646 kronor 36 öre och Upsala universitet lemnade
resten. Det var emellertid endast med största svårighet och genom uttömmande
af snart sagdt alla sina tillgängliga medel samt genom försäljning
af det gamla sjukhuset och eu annan universitetets fastighet, som
universitetet kunde samla den summa af omkring 240,000 kronor, hvilken
ansågs för ändamålet erforderlig. Då det emellertid vid byggandet visade
sig, att ej ens dessa medel vore tillräckliga, vände sig universitetet till
Kongl. Maj:t med anhållan om ett anslag af 32,000 kronor för att kunna
genomföra den uppgjorda planen och sålunda erhålla ett fullt tidsenligt
sjukhus. Men då den nådiga propositionen härom ej af Riksdagen bifölls,
nödgades universitetet redan vid byggandet vidtaga flera sådana förändringar
i den ursprungliga planen, som ej voro förenliga ens med de for
-
[50.]
Universitetsbiblioteket
i
Upsala.
[51.]
Anslag till
nybyggnader
in. m. vid
akademiska
sjukhuset i
Upsala.
166 Åttonde hufvudtiteln.
dringar hygienen redan på denna tid, som nu ligger 30 år tillbaka, stälde
på ett tidsenligt sjukhus.
I afseende å dessa förändringar må bland annat nämnas, att i den
ursprungliga planen ingått byggandet af ett särskild! ekonomihus för kök
och dit höi''ande lägenheter samt tvättstuga in. m. I följd af bristande
medel tvangs man nu att inom sjelfva sjukhuset, i dess bottenvåning, inhysa
köket med tillhörande källare, skafferier m. m. samt hela kökspersonalen,
hvartill kom, att i den åt sysslomannen afsedda boställsvåningen
måste inrymmas en barnhördsaj''delning. Oaktadt de vidtagna förändringarna
och inskränkningarna uppgingo kostnaderna för sjukhuset till
345,770 kronor 98 öre.
I följd af nu nämnda omständigheter och då i sjukhusets bottenvåning
ytterligare inrymdes ett bullrande maskineri med vattenpump m. in.,
kunde det nybyggda sjukhuset, som i flera andra hänseenden, särskildt i
fråga om anordningen af sjuksalarna, ansågs vara ett af de bästa i riket
och som tjenat till mönster för landets länslasarett, hvarken ur sanitär eller
administrativ synpunkt blifva så ändamålsenligt som afsedt var; och då fordringarna
på sjukhusen med stigande utveckling af sjukhushygienen samt de
ständigt ökade anspråken på förbättringar i sjukvårdens intensitet och ventilationens
godhet med hvarje år stegrades, dröjde det knappt mer än 15 år
från sjukhusets byggande, innan behofvet af genomgripande förändringar
gjorde sig gällande; och detta behof blef desto mer trängande, som det ursprungliga
ventilationssystemet visade sig cj kunna nöjaktigt fungera, emedan
afloppskanalerna voro oriktigt anlagda i ytterväggarna af sjukhuset och i
följd deraf ej kunde under den kallare årstiden brukas. Härtill kom att man,
för att minska sjukhusets driftkostnader, i slutet af 1870-talet såg sig
nödsakad att i bottenvåningen inrätta en fullständig tvättstuga med tillhörande
mangelrum och torkinrättning samt en vedsåg.
Då sjukhuset år 18G7 blef färdigt, var det så rymligt, att man kunde
hoppas, att det för eu lång följd af år skulle kunna tillfredsställa länets
behof af sjukvård, men i följd af stigande folkmängd i Upsala stad och
län, förbättrade kommunikationer samt det förtroende, som kom den nyinrättade
sju k vårdsan st alten under skickliga läkares vård till del, visade
det sig redan inom 1 5 år, att tilloppet af sjuka blifvit så stort, att sjukhusdirektionen
såg sig nödsakad att tid efter annan öka antalet af sjuksängar,
nemligen 1882 med 12 och 1887 med ytterligare 12 utöfver det ursprungligen
afsedda och utöfver hvad som kunde anses förenligt med en god
helso- och sjukvård. Följden häraf blef att sjukhuset snart blef tidtals
öfverbefolkadt och att, i synnerhet som ventilationssystemet var otillfredsställande,
smärre nosokomiala epidemier af ros, nervfeber, rödsot o. s. v.
Åttonde Imfvudtiteln.
167
uppträdde, och detta desto lättare som isoleringsafdelning vid sjukhuset
ej fans och ej kunde inom detsamma inrättas, samt medel till nybyggnad
saknades.
Då ytterligare härtill kom, att år 1884 en ny klinisk professur — extra
ordinarie professuren i pediatrik och praktisk medicin — blifvit med ordinarie
innehafvare besatt och denne saknade klinisk afdelning, å hvilken lian
kunde meddela undervisning, beslöt medicinska fakulteten dels att uppgöra
förslag till afhjelpande af de sanitära bristerna vid sjukhuset, dels
ock att genom till- och ombyggnad skaffa en klinisk afdelning åt nyss
bemälde extra ordinarie professor, som hade sig anförtrodd den för hela
den medicinska banan grundläggande undervisningen i s. k. fysikalisk
diagnostik, och dymedelst äfven råda bot för den tilltagande öfverbefolkningen
å sjukhuset.
Sedan fakulteten af sparsamhetsskäl tagit i öfvervägande, huruvida,
sjukhusets öfverstå våning skulle kunna delvis eller fullständigt påbyggas
till en fullständig tredje våning, men detta af sanitära skäl förkastats,
samt vidare ett förslag till en mindre, särskild paviljong nedanför sjukhuset
af flerahanda skäl också förkastats, uppgjordes af en af fakulteten
år 1885 nedsatt komité med biträde af sakkunnige ett förslag dels till
tidsenlig ventilering af sjukhuset, dels ock till en särskild paviljong, hufvudsakligen
afsedd för bröstsjuka och till klinisk afdelning för extra ordinarie
professorn i pediatrik och praktisk medicin. Denna paviljong, som skulle
innehålla 48 sängar, fördelade på 4 ''större salar samt enskilda ruin, och
tillika demonstrations- och laboratorierum, betingade ett pris af 115,478
kronor samt ett årsunderhåll af 8,400 kronor utöfver hvad sjukhuset kunde
på grund af sitt kontrakt med landstinget bekosta; och var fakultetens
plan att kostnaden för nämnda paviljong skulle begäras af allmänna medel,
under det att ventilationsförslaget skulle med hjelp af sjukhusets eller
universitetets medel genomföras.
Det visade sig emellertid snart, att hvarken sjukhuset eller universitetet
kunde lemna medel till genomförande af den föreslagna ventilationen,
och i följd deraf nödgades sjukhusets öfverläkare år 1890 hänvända sig till
länets lasarettsdirektion med anmälan om de sanitära missförhållanden,
som vid sjukhuset förefunnos, framhållande tillika den våda, för hvilken
länets sjuka i anledning häraf voro utsatta, samt nödvändigheten af att
sjukhuset snarligen försattes i tidsenligt sanitärt skick. På grund häraf
och sedan lasarettsdirektionen anmält förhållandet för landstinget, beslöt
detta efter öfverenskommelse med universitetet att öfverlåta åt en komité
att uppgöra förslag till sjukhusets utvidgning och försättande i tidsenligt
skick.
168 Åttonde hnfvudtiteln.
Denna komité inkom till 1894 års landsting med ett förslag, omfattande
1)
en ny byggnad för kök, tvättinrättning och bostäder samt desinfektionsugn
och likkällare jemte två uthusbyggnader för klosetter och ved;
-) eu särskild ny byggnad, afsedd till isoleringspaviljong för mottagande
af patienter med smittosamma sjukdomar och rymmande 22
sängar; samt
3) förändring af sjukhusets bottenvåning och inrymmande derstädes
af en gynekologisk afdelning med 15 sängar samt barnbördsafdelningens
utvidgande med (3 sängar.
Kostnaden för dessa byggnader och förändringar beräknades till
200,000 kronor, hvartill enligt komiténs förslag landstinget skulle bidraga
med ett räntefritt lån af 157,353 kronor 64 öre, som skulle i sjukhuset
intecknas, och hvarigenom landstingets i sjukhuset intecknade fordran
skulle uppgå till 200,000 kronor; återstoden skulle af universitetet anskaffas.
I afseende å underhållet af de sjuka skulle det gällande kontraktet
af år 1891, eldigt hvilket ett antal af 120 sängar skulle stå till länets
förfogande, tills vidare bestå, blott med den förändringen, att landstinget
egde att i sjukhusdirektionen insätta cn ledamot med rätt att i direktionens
öfverläggningar men ej i dess beslut deltaga.
1 detta förslag ingick ej att genom byggande af särskild paviljong för
bröstsjuka bereda- klinisk afdelning åt extra ordinarie professorn i pediatrik
och praktisk medicin, enär akademiska konsistoriet redan år 1 888 till Eders
Kongl. Maj:t ingifvit dylikt förslag att göras till föremål för Riksdagens
pröfning och emedan förslaget om denna byggnad hufvudsakligen grundade
sig på det länge kända behofvet af en ny klinik och alltså i
främsta rummet var en undervisningsfråga, som ansågs kunna intressera
landstinget endast så till vida, som genom en dylik nybyggnad den öfverklagade
öfverbefolkningen afhjelptes och utvidgning af sjukvården derigenom
åstadkoms.
Emellertid blef det nu omnämnda förslaget af landstinget såsom för
dyrbart förkastadt och eu ny gemensam komité af landstinget och universitetet
tillsatt, hvilken skulle utarbeta ett billigare och förenkladt förslag
samt derjemte föreslå, på hvilka vilkor och i hvad mån landstinget
och universitetet hvart för sig borde bidraga till kostnaderna för sjukhusets
förändring och utvidgning äfvensom afgifva förslag till nytt kontrakt
mellan universitetet och länet.
Denna komité inlemnade till 1895 års landsting ett nytt, delvis förenkladt
förslag, omfattande:
Åttonde liufvudtiteln.
169
1) en ekonomibyggnad med lokaler för ångpannor, maskin, kök och
tvätt samt bostäder för syssloman och en del betjening;
2) en särskild gynekologisk paviljong för 15 sängar;
3) en isoleringspaviljong för 14 (16) sängar; samt
4) förändringar i stora sjukhuset, (ventilationens förbättring, barnbördsafdelningens
utvidgande med 3 sängar samt inrättande i bottenvåningen
af en oftalmiatrisk klinisk afdelning med 10 sängar).
Till bestridande af omkostnaderna för detta förslag, hvilka beräknades
till en summa af 171,000 krcnor, skulle landstinget lemna ett räntefritt
lån af 107,353 kronor 64 öre, som skulle i sjukhuset intecknas, under det
att universitetet skulle anskaffa återstoden.
Det af komitén upprättade kontraktsförslaget innehöll bland annat:
i § 1, att universitetet skulle tillhandahålla landstinget minst 170
sjuksängar, hvaraf omkring 14 i isoleringspaviljongen och minst 25 å
kurhusafdelningen, samt »fullgöra alla de skyldigheter och förbindelser, af
hvad beskaffenhet de vara må, som enligt nu gällande eller framdeles
blifvande författningar åligga länets lasarett och kurhus»;
i § 4, att för den sjukvård, universitetet lemnade för länets räkning,
universitetet skulle i ersättning erhålla 1 krona 35 öre för hvarje af de
första 33,000 sjukdagarna — hvilken ersättning skulle utgå för hvarje år,
äfven om det verkliga antalet sjukdagar för året understege detta tal —
och 1 krona 50 öre för hvarje af de Överskjutande sjukdagarna under
året;
i § 6, att landstinget skulle till sjukhusbyggnadernas underhåll bidraga
med 1,000 kronor årligen;
i § 7, att länet skulle lemna universitetet i räntefritt lån, att jemte
förr lemnadt lån i sjukhusets samtliga byggnader intecknas, en summa af
107,353 kronor 64 öre, så att landstingets hela i sjukhuset intecknade
fordran skulle belöpa sig till 150,000 kronor, hvarjemte i denna § lemnas
bestämmelser rörande en af fem ledamöter bestående nämnd, som skulle
afgöra vissa frågor vid ett eventuel upphörande af universitetets och landstingets
gemenskap i sjukhuset;
i § 11, att landstinget egde att i sjukhusets direktion insätta en ledamot
med rätt att i öfverläggning och beslut deltaga;
i § 13, att kontraktet skulle gälla i 40 år;
i § 14, att vid slutet af hvar femårsperiod skulle, likväl endast om
endera parten det önskade, en komité tillsättas, bestående af sex personer,
tre valda af det större akademiska konsistoriet och tre af landstinget,
hvilken komité det ålåge att för universitetet och landstinget framlägga
Bill. till Riksd. Prat. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 22
170
Åttonde hufvudtiteln.
förslag till de ändringar i kontraktet, hvilka af förhållandena påkallades,
utan att dock de i §§ 1 och 7 angifna hufvudgrunder rubbades.
»Enas», hette det vidare i förslagets § 14, »icke universitetet och
landstinget om hvad sålunda föreslagits, hänskjutes frågan till afgörande
af en nämnd, så sammansatt som i § 7 föreskrifves.»
Landstinget antog för sin del förslaget till kontrakt, ehuru med följande
förändringar, nemligen, att § 6 uteslöts och att i § 14 sista punkten
»Enas icke —---föreskrifves» likaledes uteslöts; hvarjemte lands
tinget
tillfogade, att de föreslagna byggnaderna skulle af universitetet
uppföras inom tre år efter det förslaget blifvit af vederbörande myndigheter
stadfästadt.
Berörda byggnadsförslag granskades derpå af akademiska sjukhusets
direktion och medicinska fakulteten och förordades äfven af dessa myndigheter,
men mot detsamma gjordes såväl ur administrationens och helsovårdens
som undervisningens synpunkter vigtiga anmärkningar, hvilka
bland annat föranledde fakulteten att föreslå flere förändringar, som
tillsammans beräknades betinga en ökad kostnad af 7,435 kronor. Vidare
behandlades förslaget af universitetets drätselnämnd, hvarvid dels uttalades
den åsigten, att universitetets bidrag till de föreslagna nybyggnaderna
torde komma att belöpa sig till en summa af omkring 60,000 kronor,
under förutsättning att medicinska fakulteten dessutom anskaffade en
summa af 35,000 kronor, dels af några bland dess ledamöter yttrades allvarliga
betänkligheter med afseende å det föreslagna kontraktet.
I följd af dessa af olika myndigheter framstälda anmärkningar beslöt
det större akademiska konsistoriet i oktober 1896 att dels hos landstinget
begära anstånd med frågans afgörande, dels åt medicinska fakulteten uppdraga
att på grundvalen af det föreslagna kontraktet inkomma med den
utredning och de förslag, hvartill fakulteten ansåge ärendet föranleda. I
följd häraf förklarade landstinget, att dess anbud skulle tills vidare bestå,
dock med vilkor att svar derpå af universitetet afgåfves till landstinget
sist före den 1 juli 1898. Medicinska fakulteten åter lät genom en komité
utarbeta ett förslag, hvari de i föregående förslag anmärkta bristerna i
möjligaste mån afhjelptes.
Detta förslag omfattar:
1) ekonomihus i hufvudsak enligt 1895 års plan;
2) isoleringspaviljong enligt samma års plan;
3) en paviljong innehållande:
a) barnbördsafdelning om 12 sängar,
b) gynekologisk afdelning om 15 sängar och
c) oftalmiatrisk afdelning om 12 sängar;
Åttonde hnfvudtiteln.
171
4) en paviljong för bröstsjuka om 32 sängar och afsedd till klinik
åt extra ordinarie professorn i pediatrik och praktisk medicin;
5) vissa förändringar i det stora sjukhuset, nemligen: i bottenvåningen
inrättande af bostäder för betjening och af laboratorier, i mellanvåningarna
1 och 2 trappor upp ny inredning af badrummen m. m., i kurafdelningen
förändringar i afseende å badrum och klosetter samt gemensamt
för hela sjukhuset uppbyggande af pelarutsprång för klosetter m. m.,
äfvensom förändring af ventilationen och införande af elektrisk belysning.
Genomförandet af detta förslag skulle enligt den af komiterade uppgjorda
beräkningen betinga en kostnad af 445,000 kronor.
I det utlåtande, hvari medicinska fakulteten framlade nämnda förslag
och hvari äfven erinras om den nuvarande sjukhusbyggnadens tillkomst
samt det tillämnade byggnadsföretagets föregående olika skeden, anför
fakulteten, hurusom dess framställning utvisade, att det akademiska sjukhuset
— för hvars fullbordande anslag af statsmedel ej kunnat erhållas och
som i följd deraf måst byggas uteslutande med de medel, som universitetet
sjelft kunde anskaffa — ej kunnat till följd af bristande tillgångar uppföras
enligt den ursprungliga planen, utan enligt en ur sanitära synpunkter
mindre tillfredsställande plan, och att såväl vid byggandet som
sedermera af besparingsskäl i detsamma måst inrymmas ett antal inrättningar,
såsom tvättstuga, kökslokaler, ångpanna jemte vattenpump m. m.,
som aldrig borde förläggas inom sjukhusmurar.
Om den nuvarande sjukvård sanstalten redan af denna anledning snart
blifvit i trängande behof af genomgående förändringar ur sanitär synpunkt,
så framstode detta behof än starkare med hänsyn dertill, att de ursprungliga
ventilationsanordningarna aldrig kunnat nöjaktigt ventilera sjukhuset.
Bristerna i ventilationssystemet hade i synnerhet varit känbara från den
tid, sjukhuset började öfverbefolkas, eller från början af 1880-talet. Sedan
den tiden hade också anspråken såväl på sjelfva sjukvården som pa utrymme
och sundhet inom våra sjukvårdsanstalters alla lokaler med hvarje
år så ansenligt stigit, att det akademiska sjukhuset i dess nuvarande skick
måste betecknas såsom en föga tidsenlig sjukvårdsinrättning, som ingalunda
kunde mäta sig med de länslasarett eller sjukhus i städerna, hvilka numera
uppfördes.
Att så vore förhållandet, derom kunde en hvar sakkunnig, som besökte
sjukhuset, lätt öfvertyga sig och det folie i ögonen vid den ytligaste
besigtning, särskildt af dess bottenvåning.
I den låga våningen vore för närvarande inrymda:
1) kök med skafferier, matkällare och dylikt;
2) bostäder för kökspersonal;
172
Åttonde hufvudtitelu.
3) mangelrum — den i slutet af 1870-talet inrättade tvättstugan
måste man redan i början af 1880-talet utflytta ur sjukhuset, emedan dels
maskinerna framkallade ett för de sjuka och undervisningen synnerligen
störande buller, dels ock sjukhusets af tegel uppförda murar af fukten
togo allvarlig skada;
4) vedsåg samt vedbodar;
5) barnbördsafdelning, innefattande förlossningsrum och sjuksängar
för 9 barnaföderskor jemte särskild bostad och kök för barnmorskan;
6) ångmaskin med tillhörande ångpanna;
7) källare för ved och kol till maskinernas drift samt halmbod;
8) hvarjehanda klosetter;
9) boningsrum för drängar och annan betjening;
10) sysslomannens kontor och bostad, hvars kök måst inrymmas i
en mörk, till korridor afsedd gång;
11) apoteks- och laboratorierum;
12) läkarnes och sjuksköterskornas matsal;
13) diverse förvaringsrum för kläder, förrådsrum in. in.;
14) likbod; samt
15) varmluftsrum för ventilationen m. m.
Att i följd deraf, att köket samt alla nu nämnda maskiner m. in. måst
inrymmas i bottenvåningen, stora sanitära olägenheter måste uppstå i hela
sjukhuset, funne fakulteten ej behöfva särskildt bevisas.
Då en del källare innehölle koks och kol samt vedupplag, måste
detta, liksom ångpannans befintlighet i sjukhuset, innebära en viss eldfara för
hela sjukvårdsanstalten, hvilken fara, särskildt med hänsyn till de många
lama och försvagade, som vårdades å sjukhuset, snarast borde aflägsnas.
De ständiga koltransporterna i bottenvåningens korridor från kolkällarne
till maskinen omöjliggjorde vidmagthållandet af vederbörlig snygghet i
samma våning; de derstädes liggande källarne, klosetterna samt matoset
och immorna från tre kök m. m. framkallade lätt vidrig och skadlig luft,
som stege upp i sjukhusets korridorer och salar, desto lättare som bottenvåningen
saknade särskild ventilation. Och allt detta oaktadt hade man
varit nödsakad att i denna våning inrymma dels en barnbördsanstalt, som
endast från bottenvåningens korridor hade sin ingång, dels för tjenare afsedda,
bostadsrum med sekundär dager.
A sjukafdelningarna en och två trappor upp vore luften i salarne
ofta långa tider mer eller mindre förskämd i följd af dels den förhandenvarande
öfverbefolkningen, dels den bristfälliga ventilationen, på hvilken
särskildt stora fordringar måste ställas, enär under en stor del af dagen,
jemte de sjuke, ett större antal tjenstgörande medicine studerande vista
-
Åttonde hiifyndtiteln. 173
des i sjuksnlarne. De på afdelningarna befintliga klosetterna vore ock
mindre tillfredsställande och saknade nöjaktig ventilering, hvadan de tidtals
bidroge till luftens förskämning.
Å den s. k. kurafdelningen befunne sig såväl badrum som klosetter i
ett särdeles bristfälligt skick och tarfvade en genomgripande förändring.
Redan dessa sanitära missföi’hållanden omöjliggjorde upprätthållandet
af nödig renlighet inom sjukhuset; och de nästan hvarje år på vissa tider,
då sjukhuset vore öfverbefolkadt, uppträdande snart sagdt epidemiska
halsflusserna in. in. vore ett tecken till en luftförskämning, som ej kunde
afhjelpas utan inrättande af en effektiv ventilering och en utvidgning af
sjukhuset, så att öfverbefolkning i synnerhet under vintermånaderna förekommes.
Svåra olägenheter förefunnes äfven i afseende å administrationen.
Bland dessa måste särskildt framhållas, att sunda och snygga bostäder
saknades för såväl betjeningen och kökspersonalen som sysslomannen och
flera af sköterskorna. Med afseende härå yttrar fakulteten:
»Några af den qvinliga betjeningen bebo källarliknande rum med uteslutande
sekundär dager eller sådana, som det är förbjudet att inrätta i
flera städer; i ett rum invid köket äro inhysta 3 tjenare; i en mörk och kall
korridor, som är inrättad till kök åt sysslomannen, bor en tjenarinna; ett
sjukrum & kirurgiska afdelningen har måst inredas till bostad åt öfversköterskan;
och några operationssköterskor bebo det rum, som tillika är
underläkarnes matsal.»
»Särdeles otillfredsställande är sysslommannens bostad. . Då den åt
honom ursprungligen ämnade lägenheten å nedre botten inrättats till
barnbördsafdelning, har han måst nöja sig med, förutom kontor, tvenne,
af en korridor åtskilda små rum och i den mörka korridoren nödgats inhysa
ett kök af mycket dålig beskaffenhet.»
»Det behöfver ej framhållas, att det under dessa förhallanden ofta
möter svårigheter att erhålla och varaktigt bibehålla verkligt godt och
snyggt tjenstefolk och att man ej heller af dem kan fordra den grad af
renlighet, som är nödig i ett sjukhus.»
»Köksafdelningen utgöres af ett rum med 2 fönster. Detta är både
litet, för lågt och för mörkt, hvarjemte i densamma saknas särskildt diskrum
och rum för förvaring af porslin och dylikt, liksom egentligt skafferi,
rum för aflemning af leveranser och tidsenlig källare. Äfven sjelfva inredningen
är föråldrad. Genom sakkunnig person är utredt, att köket är
för litet, om sjukhuset skall utvidgas, och äfven om en utvidgning skulle
kunna med ansenlig kostnad genomföras, så gör rummets låga beskaffenhet
och dess läge inom sjukhuset, att en dylik förändring ej kan försvaras
ur sanitär synpunkt.»
174 Åttonde hufvndtiteln.
»Maskinafdelningen innehåller ångpanna samt pump för uppfordring
af vatten ur sjukhusets egen å dess tomt belägna brunn. Ångpannan är
af gammalmodig konstruktion och ej bränslebesparande samt för öfrigt
numera så gammal, att den erfordrar ständiga, dyrbara reparationer och
näppeligen kan tjenstgöra, äfven om reparation sker, mer än de närmaste
åren. Ny ångpanna måste derför snarligen inköpas. Vattenpumpen framkallar
genom sina slag både stark skakning af hela trappartiet i sjukhuset
samt ett buller, som stör såväl patienterna som undervisningen. Synnerligen
störande är ock vedsågen.»
»Tvättafdelningen. Såsom nämnts har man nödgats nedlägga verksamheten
inom tvättstugan till följd af det buller maskineriet orsakade
och på grund af att sjukhusets väggar togo röta af fukten. Endast mangel
och torkrum finnas qvar.^ Tvättstugan är förvandlad till vedbod och
källare, och tvätten försiggår i enskild tvättinrättning.»
»Synnerligen olämpligt läge har det s. k. linnerummet, beläget som
det är i den s. k. kurafdelningen 3 trappor upp, dit kläderna måste
uppbäras för att sedan transporteras ned vid begagnande och så ånyo
upp på vinden, der det orena linnet förvaras, hvarefter de ånyo nedföras
till tvättinrättningen.»
»Af denna korta beskrifning framgår alltså:
1) att bostäderna för betjeningen äro i dåligt skick;
2) att hela köksafdelningen måste utvidgas och förläggas utom sjukhuset;
3)
att en ny tvättafdelning erfordras, då erfarenheten vid andra sjukhus
visat, att tvätt i egen, tidsenlig tvättinrättning besparar såväl pengar
som^ kläder; och i sammanhang dermed erfordras annat rum för linneförrådet,
hvilket rum bör stå i samband med tvättanstalten;
4) att ny bränslebesparande ångpanna inom närmaste tid måste anskaffas
och såväl denna som vattenpumpen utom sjukhuset förläggas; hvarjemte
sjukhuset är i stort behof af
5) en desinfektionsugn, hvilket ej tarfvar serskild motivering.»
Efter denna framställning af de hygieniska missförhållanden” och svårigheter
i afseende å administrationen, som vidlåda det nuvarande sjukhuset,
finner fakulteten det ej vara af nöden att vidlyftigare orda om behofvet
af en gemensam administrations- eller ekonomibyggnad för hela
sjukhuset. Genom en detaljerad beskrifning af denna byggnad komrne
man lätt till insigt om att de anmärkta olägenheterna derigenom kunde
undanröjas. Den föreslagna ekonomibyggnaden skulle nemligen innehålla:
1) köksafdelning med skafferier, förrådsrum, rum för mottagning af
leveranserna, rum för smör och mjölk samt källare;
Åttonde hufvudtiteln.
175
2) bostäder för köksförestånderska och kökspigor;
3) 2 matsalar för betjening och sköterskor m. fl.;
4) tvättafdelning i två våningar jemte rum för lappning af linne
och förvaring af detsamma;
5) bostadsrum för tvättpigor och tvättförestånderska, som tillika förestår
linneförrådet;
6) bostad för sysslomannen, 4 rum och kök;
7) bostad för en maskinist, 1 rum och kök;
8) maskinafdelning, innehållande ångpannor för uppvärmning och
ventilation, vattenpump samt maskiner för elektrisk belysning;
9) desinfektionsugn med nödiga rum; samt
10) nödiga källare m. m.
Byggnaden har enligt uppgjordt förslag beräknats kosta:
Husets uppförande ................................................ kr. 43,250: —
Uppvärmning och ventilation................................................... » 4,220: —
Inredning af maskinafdelning, tvättafdelning, kök och des
infektionsrum.
........................................................................ » 20,800: —
Elektrisk belysning................................................................... » 39,500: —
Gas-, vatten- och afloppsledningar.................................. » 3,177: —
Inredning för öfrigt .............................................. » 2,386: 60
Summa kr. 113,333: 60.
Efter bottenvåningens befriande ej mindre från maskineriet med ångpannor
samt från köksafdelningen än äfven från barnbördsafdelningen, sysslomannens
bostad m. in., skulle, fortsätter fakulteten, den ena hälften af våningen
kunna användas till bostäder åt den del af tjenstepersonalen, som ej
Ange plats eller på grund af sina åligganden ej kunde inhysas i ekonomihuset
eller i de nya sjukpaviljongerna, likasom åt de sköterskor, som ej
nödvändigt måste bo inom de särskilda sjukafdelningarna, nemligen öfversköterskan
och nattsköterskorna. De flesta af dessa bostäder skulle förläggas
i nordvestra delen af bottenvåningen, hvarjemte i denna del skulle
inredas rum till kontor, expeditionslokal åt öfversköterskan, 2 förråd för
öfversköterska och syssloman, matsal för underläkarne samt apotek och 2
laboratorierum för de tjenstgörande medicine kandidaterna.
I den sydöstra delen af bottenvåningen skulle beredas bostäder för
några få af personalen; för öfrigt skulle dit förläggas värmekammaren för
ventilationen, äfvensom badafdelningen för sjukanstaltens läkare samt för
högre och lägre betjening. Vidare skulle i bottenvåningen i rum, som i följd
af läge och anordning icke borde användas till sjukrum, inrättas laboratorier
för vetenskapliga ändamål, stälda under medicine och kirurgi professorernas
176
Åttonde hufvudtiteln.
omedelbara inseende. I dessa laboratorier skulle verkställas bakteriologiska,
kemiska, mikroskopiska, fysikaliska samt fotografiska arbeten och undersökningar.
Behofvet af dylika laboratorier i samband med de kliniska institutionerna
vore allmänt erkändt. Sådana erfordrades för sjukvården, men
vore i synnerhet oumbärliga för att läraren skulle kunna på tillbörligt
sätt följa utvecklingen af sin vetenskap, hvadan ock vid serafiinerlasarettet
i Stockholm beqväma ocli rymliga kliniska laboratorier inrättats. De förut
till laboratorier upplåtna rummen skulle åter upplåtas åt »de tjenstgörande»,
hvilkas hittillsvarande rum måste tagas i anspråk för undersökning under
kloroformering, smärre aseptiska operationer och dylikt samt till förvaring
af aseptiska instrument.
De beräknade kostnaderna för förändringarna i den nuvarande sjukhusbyggnaden
utgöra:
för ventilation ............................ kr. 16,695: —
» inredning af jordvåningen........... .................................. » 15,300: —
» klosett-torn .......................................................................... » 7,500: —
» inredning af kurhusafdelningen ...................................... » 1,525: 50,
» gas- och afloppsledningar för medicinska och kirurgiska
afdelningen..................................................................... » 5,416: —
» dylika ledningar för klosett-tornen................... » 1,131: —
» » » » kurafdelningen................:................ » 1,828: —
» hissens omkonstruering.......................................................... » 5,150: —
» inredning af 5 badrum ...................................................... » 5,520: —
» annan inredning.............................................. 8 6,604: —
Summa kr. 66,669: 50.
Det har emellertid icke varit de anförda sanitära och administrativa
missförhållandena vid det nuvarande akademiska sjukhuset, som ensamt
förmått fakulteten att framlägga behofvet af förbättringar och utvidgningar
af detsamma, utan har den i första hand härtill föranledts af den
kliniska undervisningens kraf på utvidgade lokaler och ökadt material. I
afseende härå anför fakulteten: under den tid af 30 år, som förflutit sedan
det nuvarande akademiska sjukhuset öppnades för undervisningen, har den
praktiska medicinens olika grenar nått en betydande utveckling, som särskilt
yttrat sig genom inrättande vid de medicinska läroanstalterna af
särskilda lärostolar för specialfack. Visserligen har vid Upsala medicinska
fakultet blott en verkligen ny klinisk lärostol upprättats, nemligen professuren
i gynekologi och obstetrik, men genom ändring af två af de gamla adjunkturerna
har fakulteten vunnit två nya extra ordinarie professurer,
Åttonde hvifvndtiteln.
177
som uteslutande afse den kliniska undervisningen, och eger sålunda för
närvarande, förutom en lärostol i psykiatri, tre ordinarie professurer — i
kirurgi, medicin samt gynekologi och obstetrik — och två extra ordinarie
professurer — i pediatrik och praktisk medicin samt i oftalmiatrik. Fakulteten
förfogar sålunda öfver lärostolar i alla den praktiska medicinens
hufvudsakliga grenar. Derest undervisningen och läkarevetenskapen skall
kunna af dessa krafter hafva tillbörligt gagn, är det af nöden, att alla
dessa lärare få tillfälle att å egna kliniska afdelningar utbilda både sig
sjelfva och sina lärjungar.
Fakulteten ansåge ej nödigt att vidlyftigare orda om eller utreda nödvändigheten
af att undervisningen i medicinens praktiska grenar meddelades
vid sjelfva sjuksängen och att de kliniska lärarne finge tillfälle att
såsom sjukhusläkare, sjelfständiga hvar på sin afdelning, sjelfva vinna den
erfarenhet om sjukdomarnes gång och behandling, som de sedan skulle
meddela åt sina lärjungar, enär det numera i hela den civiliserade verlden
gälde såsom en sjelfkär sanning, att en blott teoretisk undervisning i
praktisk medicin saknade värde.
Deremot ansåge sig fakulteten böra med några ord motivera, hvarför
denna undervisning ej kunde meddelas å det nuvarande sjukhuset, så att
nybyggnader vore af nöden.
Det nuvarande sjukhuset bestode af tre afdelningar, en för invärtes
sjuka, en för utvärtes sjuka och en för veneriskt smittade. Afdelningarna
för medicin och kirurgi bildade på grund af sin anordning hvar för sig
ett slutet helt, som ej kunde utan svåra olägenheter fördelas i två eller
flera afdelningar. Sköterskerummens, de enskilda rummens och tekökens
antal och belägenhet, operationssalarnes anordning samt sköterskepersonalens
antal och fördelning omöjliggjorde en delning; och äfven om en sådan
kunde tänkas försiggå, vore den ur undervisningens och den vetenskapliga
forskningens synpunkter ingalunda önskvärd, ity att det kliniska materialet
icke vore så rikligt, att en nöjaktig klinisk undervisning kunde af de ordinarie
professorerna bedrifvas, derest afdelningarna delades mellan två
lärare. Redan nu vårdades i den medicinska afdelningen en hel del kroniska,
för undervisningen föga lärorika fall, och materialets beskaffenhet
vore följaktligen sådant, att den ordinarie professorn ej kunde med framgång
undervisa, om„ hans afdelning delades och materialet sålunda för
honom minskades. A den kirurgiska afdelningen förefunnes samma hinder
äfvensom svårigheter med afseende å operationssalarna af den art, att
hvarken professorn i gynekologi och obstetrik eller extra ordinarie professorn
i oftalmiatrik oder kunde finna plats för egen klinik eller undervisning i
dessa ämnen. A kurafdelningen funnes ej heller plats för någon ny klinik.
Bih. till Rikud. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 23
178
Åttonde hufrudtiteln.
Fakulteten hade vidare tagit i öfvervägande, huruvida undervisningen
skulle kunna så fördelas, att dessa lärare undervisade alternerande skilda
månader å de nu befintliga kliniska afdelningarna. Men detta hade i
följd af undervisningens natur visat sig outförbart.
Det återstode sålunda ingen annan utväg än att genom nybyggnad
åstadkomma nya sjelfständiga kliniker åt de tre lärare, som deraf vore i
saknad. Att behofvet af dylika kliniker i sanning vore trängande, torde
måhända bäst framgå af den osparda möda, hvarmed den medicinska
fakulteten under de gångna åren uppsökt alla utvägar för att lösa sjukhusfrågan.
Då hittills gjorda underdåniga framställningar samt hänvändanden
såväl till landstinget som till stadsfullmägtige i Upsala ej ledt
till målet, hade fakulteten gripit till nödfallsutvägen att i privathus i
staden inrätta provisoriska sjukafdelningar, nemligen en åt extra ordinarie
professorn i pediatrik och praktisk medicin samt en för professorn i obstetrik
och gynekologi.
Extra ordinarie professorn i pediatrik och praktisk medicin hade alltifrån
sin utnämning år 1884 meddelat undervisning i fysikalisk diagnostik å den
ordinarie professorns kliniska afdelning och följaktligen varit hänvisad att
demonstrera och undervisa vid sin praktiska kurs å samma sjuka som för
öfrigt demonstrerats och behandlats af ordinarie professorn. Huru ogynsam
denne lärares ställning i följd häraf varit, vore lätt att inse. Ehuru
sjelfständig lärare, hade han ej haft någon sjelfständig ställning såsom
ordinerande läkare. Tydligt vore äfven att denna anordning, enligt hvilken
två lärare undervisade och demonstrerade å samma sjukafdelning, måste
för de sjuka blifva tröttande och obehaglig, i synnerhet som dessa sjuka
dessutom dagligen undersöktes, utom af ordinarie professorn jemte underläkaren,
äfven af de yngre medicine kandidater, åt hvilka de blifvit af ordinarie
professorn anförtrodda för undersökning. Också hade det inträlfat mer
än en gång, att extra ordinarie professorn vid sina demonstrationer mötts af
motstånd från de sjuka och att han måste utbyta eller ändra sin föreläsning,
hvarigenom planen för hans undervisning rubbats. Huru trängande extra
ordinarie professorn i anledning af dessa förhållanden känt behofvet af att
för undervisningen disponera en egen sjukafdelning, framginge deraf, att han,
efter flera års fåfäng väntan att se sina önskningar förverkligade, beslutit sig
för att, dä lokal för eu klinisk afdelning för bröstsjuka ej kunde få hyras
i staden, på egen risk inköpa och inreda lokal för sagda ändamål. Med
tillåtelse af universitetets kansler hade alltså en provisorisk klinik för
bröstsjuka den 1 september 1897 öppnats i det hittills s. k. gymnastiska
institutet — en envåningsbyggnad af trä, som extra ordinarie professorn
O. V. Petersson inköpt jemte tomt och som, sedan den på hans bekostnad
Åttonde hufvudtiteln.
179
inredts, skulle mot lag ränta uthyras åt universitetet till klinisk afdelning.
I denna provisoriska afdelning skulle plats beredas för 24 sjuksängar.
Ehuru fakulteten hade all anledning att vara ifrågavarande lärare
tacksam för denna hans offervillighet, kunde fakulteten dock ej underlåta
att framhålla dels det otillfredsställande förhållandet, att en af universitetets
lärare skulle, i följd af bristande tillgång till kliniska lokaler för
undervisningens bedrifvande, se sig tvungen att uppoffra egna medel för
anskaffande af dylika, dels ock att i anskaffandet af denna lokal ingalunda
läge någon garanti för att deri ifrågavarande undervisningen komme
att derstädes fortfara någon längre tid, enär bemälde lärare icke kunde
förbindas att för framtiden upplåta lokalen för nämnda ändamål och
omständigheter lätt kunde inträffa, hvarigenom den ej mer blefve tillgänglig,
helst anslag till uppehållande af denna kliniska afdelning af
universitetet lemnats endast under uttryckligt förklarande, att berörda afdelning
komme att upprätthållas endast så länge kostnaderna för densamma
kunde bestridas af sjukhusets medel och att för ändamålet icke
vore att påräkna bidrag från universitetets reservfond.
I följd häraf funnes ingen garanti för att den nu vidtagna förbättrade
anordningen af den propedeutiska undervisningen i fysikalisk
diagnostik, som med nödvändighet inginge i den undervisning, hvilken enligt
nådiga stadgan af den 13 november 1874 vore obligatorisk för inträde å
klinikerna vid serafimerlasarettet och hvilken för den praktiske läkarens
hela framtida verksamhet vore grundläggande, komme att blifva bestående.
Garanti för ett fortsatt ändamålsenligt bedrifvande af denna propedeutiska
undervisning kunde endast erhållas genom att staten sjelf inrättade
en klinisk afdelning för ifrågavarande extra ordinarie professor.
Endast genom en sådan anordning kunde ock universitetet hoppas att vid
sig binda dugliga lärare.
Till följd deraf ville fakulteten — som frånträdde sina förut gjorda
framställningar om sjukhusets tillbyggnad med en flygel föreslå, att
en särskild paviljong för bröstsjuka, afsedd för 32 patienter, blefve inrättad,
dervid betonande vigten af att den nya byggnaden, med hänsyn till sitt
ändamål, ej sammanbyggdes med andra sjukhusbyggnader.
Ifrågavarande paviljong vore afsedd att byggas af sten, i tva vaningar,
af hvilka den nedre, som uteslutande vore ämnad för lungsotspatienter,
skulle innehålla 4 sjuksalar med ett sängantal af 4 i hvarje samt 2 mindre
sjukrum för 2 patienter i hvartdera jemte demonstrationsrum och amanuerfsrum,
tekök, badrum och klosetter, förrådsrum och ett rum för en manlig
tjenare. Den öfre våningen åter skulle innehålla, jemte nödiga klosett-,
bad- och snyggningsrum, rum för öfverläkaren, laboratorium, tekök och
180 Åttonde hufvuåtiteln.
förrådsrum, 2 sjuksalar med plats för 4 patienter i hvardera samt 2
mindre sjukrum för 2 patienter i hvardera. Å vinden skulle ett sjuksköterskerum
inredas. I hela paviljongen skulle således beredas plats för
32 sjuka, hvaraf 20 tuberkulöst sjuka i nedre våningen och 12 andra
bröst- och hjortsjuka i den öfre.
Längs byggnadens södra fasad skulle anordnas veranda, till hvilken
de lungsotssjuka hade särskild utgång från sina sjuksalar på nedre botten,
och en dylik veranda skulle äfven finnas i öfre våningen såsom en öfverbyggd
balkong, till hvilken den sistnämnda våningens sjukrum hade utgång.
Denna anordning hade föreslagits särskildt med hänsyn till den
friluftsbehandling, som numera så högt uppskattades för alla lungsjuka, i
synnerhet de tuberkulösa. Sjuksalarna skulle hafva en bredd af 5 meter
och en längd af 6,4 meter.
Det hithörande kostnadsförslaget upptager:
för sjelfva paviljongens uppförande.......................................... kr. 63,776: 69
» uppvärmning och ventilation ............................................... » 7,800: —
» gas-, vatten- och kloakledningar ......................................... » 5,187: —
» utredningen af paviljongen................................................... » 8,257: 42
» arbetsritningar m. m........................................ » 1,736: 31
Hela kostnadsförslaget belöper sig alltså till en summa af kr. 86,757: 42.
Vidare meddelar medicinska fakulteten, att densamma med kanslerns
tillåtelse förhyrt lokal, der en gynekologisk klinik nödtorfteligen inrättats.
En kortfattad redogörelse för denna klinik har redan lemnats vid underdånig
anmälan den 14 januari 1898 om behofvet af anslag för universitetet
i Upsala. Här vill jag blott nämna, hurusom fakulteten angifvit åtskilliga,
mycket stora olägenheter, som varit förknippade med denna klinik
såväl från sjukvårdens som undervisningens och administrationens synpunkt,
hvarjemte fakulteten framhållit, att klinisk undervisning ej borde
i längden bedrifvas i en dylik, för sitt nuvarande ändamål naturligen
mindre ändamålsenlig lokal.
Fakulteten föreslår derför inrättandet af en ny gynekologisk afdelning
och anser, att denna för besparings skull kan anordnas i samma paviljong
som barnbördsafdelningen och den oftalmiatriska kliniken. Enligt den
upprättade planen skulle den gynekologiska afdelningen intaga mellersta
våningen i paviljongen med egen trappuppgång, skild från barnbördsånstaltens
ingång. Den vore beräknad att i 4 rum, deraf ett enskilda
innehålla 15—16 sängar, hvilket antal kunde anses utgöra ett minimum
för en för undervisning afsedd afdelning. A andra sidan funnes god utsigt
Åttonde liufvi!dtiteln.
181
att få den fullt belagd. I sjukrummen vore för hvarje säng beräknad en
golfyta om 8 qvadratmeter och eu luftrymd af 30 kubikmeter. Afdelningen
skulle dessutom innehålla ett rum för sköterska, ett för en operationssköterska,
badrum, tekök, klosettrum samt en operationssal med steriliseringsrum
jemte rum för professorn och underläkaren.
Utom nu nämnda tvä kliniska afdelningar behöfdes eu förlossningsanstalt
och en ögonafdelning.
Beträffande den nuvarande barnbördsafdelningen anmärker fakulteten:
1) att rummen äro små;
2) att en del af rummen ligga under markens nivå och så lågt, att
utanför gående med lätthet kunna skåda in i rummen;
3) att för de särskilda rummen skilda utgångar saknas;
4) att förlossningsrummet sammanhänger med de öfriga och ej kan
isoleras vid fall af barnsängsfeber;
5) att isoleringsrum ej finnas;
6) att badrum och
7) lämpligt desinfektion srum för tjenstgörande äfven saknas;
8) att afskeda klosettrum ej finnas, ity att klosetten är inrymd i en
mörk garderob;
9) att till förvaringsrum af linne och smutsiga kläder likaså brukas
en mörk skrubb;
10) att både föreläsningsrum och arbetsrum för professor och tjenstgörande
alldeles saknas; samt slutligen
11) att särskild ventilering saknas.
I följd af dessa missförhållanden vore, yttrar fakulteten, de nämnda
rummen mycket olämpliga till sjuk- och förlossningsrum, isynnerhet
som tillfällen till isolering af febersjuka saknades. Dylika hade derför
stundom förflyttats till medicinska eller kirurgiska kliniken, der de utgjort
en fara för öfriga patienter.
Nyssnämnda olägenheter kunde ej afhjelpas genom ändrad inredning
af den nuvarande lokalen, utan blott genom nybyggnad. I afseende å
sängantalet borde, på grund af erfarenheten från den provisoriska kliniken,
den nya afdelningen beräknas för minst 12 sängar, hvarjemte afdelningen
borde erhålla nödiga lokaler för sjukvårdens och undervisningens tidsenliga
ordnande.
Enligt det uppgjorda förslaget skulle den nya barnbördsanstalten,
såsom redan nämnts, förläggas till samma paviljong som den gynekologiska
afdelningen och i denna paviljong intaga bottenvåningen. Barnbörds
-
Åttonde hufvudtiteln.
ié2
anstaltens anordning framginge i någon man af följande redogörelse för
dess lokaler, Indika skulle omfatta:
1) 2 förlossningsrum, ett för aseptiska och ett för eventuel! med feber
behäftade barnsängsqvinnor;
2) 3 sjuksalar;
3) ett isoleringsrum;
4) ett tekök och 2 badrum;
5) ett rum för barnmorskan;
6) ett större rum med utbygdt fönster, afsedt både till undersöknings-
och föreläsningsrumj samt till förvaringsrum för klinikens bokförråd
och samlingar af planscher och instrument;
7) linne- och förrådsrum; samt
8) kapp- och tvättrum för de tjenstgörande.
Beträffande behofvet af en oftalmiatrisk klinisk afdelning vore att
framhålla, att undervisningen i oftalmiatrik vid universitetet i Upsala
ännu kämpade med stora svårigheter i följd af brist på lämplig lokal.
Detta gälde mindre sådana ögonsjukdomar, som kunde behandlas å poliklinik,
utan förnämligast sådana, som måste behandlas å sjukhus. Dylika
fall måste för närvarande intagas å den kirurgiska afdelningen, spridda
öfver densamma, och den vård af dessa fall, som genom särskild öfverenskommelse
med kirurgie professorn öfverlemnats åt professorn i oftalmiatrik,
vore i följd af nyssberörda förhållande förenad med olägenheter af mångahanda
slag. Vissa delar af den oftalmiatriska undervisningen vore dessutom,
i följd af brist på rum för nödigt förarbete å laboratorium, alldeles
uteslutna. Så t. ex. kunde undervisning ej lemnas i de bakteriologiska
ögonundersökningarna, hvilka likväl blefve allt mer värdefulla och oundgängliga.
Den nu föreslagna oftalmiatriska afdelningen, hvilken skulle förläggas
2 trappor upp i nyssnämnda paviljong, vore afscdd att omfatta två sjuksalar,
hvardera för 4 — 5 patienter samt ett mindre sjukrum för 1 — 2
patienter jemte erforderliga bad-, klosett- och sköljrum, tekök, förrådsrum
och rum för sköterska. Vidare skulle der inrättas en föreläsningssal, ämnad
att användas äfven såsom undersökningsrum och arbetsrum för de tjenstgörande,
ett mörkt undersökningsrum, ett operationsrum, ett arbetsrum för
professorns laboratoriearbeten samt ett bostadsrum för amanuensen, förutom
två mindre rum, af hvilka det ena vore afsedt för sterilisering, det andra
för expedition samt urinundersökningar m. in. och förvaring af medicin.
Möjlighet vore äfven beredd att, om så skulle erfordras, meddela poliklinisk
undervisning å afdelningen.
Åttonde lmfvudtiteln. 183
Kostnaden för hela den nu ifrågavarande paviljongen skulle utgöra:
för husets uppförande.................................................................... kr. 113,500: —
» inredning af barnbördsafdelningen................................... » 2,172: 25
» inredning af gynekologiska afdelningen ........................... » 1,270: 09
» inredning af oftalmiatriska afdelningen .............. » 6,670: —
Summa kr. 123,612: 34
Ytterligare upptager det af medicinska fakulteten framlagda förslaget
en isoleringsafdelning för smittosamma sjukdomar. I fråga härom yttrar
fakulteten: »Behofvet af en isolerings!okal har länge varit kändt, och öfverläkaren
å medicinska afdelningen har sett sig föranlåten att i skrifvelse af
den 12 november 1890 hos länets lasarettsdirektion påpeka, att i följd af
öfverbefolkningen å sjukhuset och bristande isoleringslokal sjuka, behäftade
med smittosamma sjukdomar, vanligtvis, då utrymmet det tillåtit, måst
inläggas å de enskilda rummen, och att det oaktadt tyvärr tid efter annan
åtskilliga fall af nosokoinial smitta af nervfeber, halsåkommor, rödsotsartade
diarréer, rosfebrar och dylikt inträffat, hvilka sannolikt kunnat undvikas,
om sjukhuset varit försedt med tidsenliga isoleringsrum.» Hvarje
nyare länslasarett, fortsätter fakulteten, torde också vara försedt med
lämplig isoleringsafdelning, något som för det såsom länslasarett begagnade
akademiska sjukhuset vore desto mera nödvändigt, som sjuka, behäftade
med smittosamma sjukdomar, af humanitetsskäl icke kunde nekas inträde
å sjukhuset, sedan de införts den ofta långa vägen från hemmet å landsbygden
till staden.
Uppbyggande af isoleringspaviljong hade ock enhälligt förordats af de
komitéer, som nedsatts af landstinget och universitetet, och landstinget
hade såsom vilkor för sitt bidrag till nybyggnader vid sjukhuset uppstält,
att minst 14 sängar uppsattes i en isoleringsafdelning.
Beträffande kostnaden för isoleringsafdelningen, hvilken skulle komma
att förläggas till en paviljong, belägen afsides å sjukhusets tomt, och i två
skilda afdelningar innehålla 6 sjukrum med 14 sjukplatser, skulle densamma
utgöra 26,422 kronor 14 öre, enligt följande beräkning:
paviljongens uppförande ................................................................. kr. 21,540: —
gas-, vatten- och af loppsledningar................................................ » 1,521: —
inredningen ........................................................................... » 3,361: 14
Summa kr. 26,422: 14
Efter den utvidgning af sjukhuset, som nu föreslagits, skulle sjukhuset
komma att innehålla:
184
Åttonde hufvudtiteln.
i nuvarande sjukhuset:
12 salar å medicinska och kirurgiska afdel -
ningarna med tillsammans ........................ 120 sängar
4 halfenskilda rum med 2 sängar hvardera 8 »
i kurhusafdelningen 7 rum med tillsammans 34 ä 36 »
11 enskilda rum med tillsammans............... 15 »
i paviljong,en för bröstsjuka .................. 32 »
i paviljongen för barnbörds- och gynekologiska
samt oftalmiatriska af delningarna:
i barnbördsafdelningen ............... 12 »
i gynekologiska afdelningen........................... 15 a 16 »
i oftalmiatriska afdelningen .......................... 12 »
samt i isoleringsafdelningen ......................... 14 »
Inalles 262 ä 265 sängar.
Ett sammandrag af de af fakulteten framlagda kostnadsförslagen för
de tilltänkta nybyggnaderna och förändringarna samt i samband med dem
nu afsedda arbeten utvisar följande poster:
ekonomibyggnaden................................................ kr. 113,333: 60
gamla sjukhuset .............. » 66,669: 50
paviljongen för bröstsjuka................................. » 86,757: 42
» » oftalmiatriska och gynekologiska
afdelningarna........................... » 123,612: 34
isoleringspaviljongen............................................... » 26,422: 14 416,795: _
Gemensamma anordningar m. m.:
planering m. m.................................................... kr. 4,525
rörledningar mellan paviljongerna.................. » 2,700
ångpanneanläggning ........................................... » 10,500
vedbod .................................................................... » 750
kolgård...................................................................... » 736
likkällare......................... » 1,400
yttre kloakledning........................ » 485
åskledare........................... » 674
oförutsedda utgifter jemte utgifter för brandposter,
vedskjul m. m. utöfver hvad förut
upptagits............................................................. » 6,434: 50 28,205: -
Summa kr. 445,000: —
30
20
Angående förslaget i dess helhet yttrar fakulteten: »Vid utarbetandet
af det förslag, som nu framlägges, har fakulteten å ena sidan ansett för
Åttonde hufvudtiteln.
185
sin pligt att göra detta förslag till förbättring och utvidgning af de kliniska
anstalterna så fullständigt, att det kan sägas fylla de oundgängliga
kraf, som den kliniska undervisningen och forskningen samt en tidsenlig
sjukvård och ekonomisk administration ställa på en sjukvårdsanstalt sådan
som denna, men å andra sidan har fakulteten sökt reducera alla sina fordringar
till ett minimum, under hvilket fakulteten icke kan gå utan att
äfventyra, att derigenom de föreslagna byggnaderna på ett felaktigt och
mindre tillfredsställande sätt fylla de anspråk, som på dem måste ställas».
»Genom erfarenhet, samlad under hela den tid af 30 år det nuvarande
sjukhuset fungerat och särskildt under den tid af 15 år, under hvilken
fakulteten oaflåtligen varit sysselsatt med lösningen af denna sjukhusfråga,
har fakulteten vunnit den öfvertygelsen, att denna fråga, i hvilken sjukvårdens,
undervisningens och forskningens likasom universitetets och länets
intressen äro nära med hvarandra förbundna, ej kan lösas med mindre uppoffring
af penningmedel än som beräknats. I detta hänseende har ock
det fleråriga arbete, som utförts af skilda komitéer, tillsatta än af fakulteten,
än af landstinget och universitetet, varit lika lärorikt som mödosamt.
De af dessa komitéer utarbetade olika förslagen visa till fyllest, att
fakulteten sökt genom mindre omfattande och billigare förslag än det nu
framlagda lösa sjukhusfrågan, men att mot hvarje af dessa så vigtiga
anmärkningar, än ur sjukvårdens än ur undervisningens eller administrationens
synpunkter, framstälts, att de måst falla och gifva plats för
bättre och följaktligen dyrare förslag. Särskildt hafva de gjorda förslagen
att i sjukhusets bottenvåning inrymma sjukafdelningar visat sig så litet
tillfredsställande, att de måst öfvergifvas».
»En lycklig lösning af frågan, huru sjukhusets bottenvåning lämpligen
skall användas, så att omkostnaderna derigenom nedbringas, synes det nu
framlagda förslaget innebära, då ena delen af denna våning anordnas till
bostadsrum åt sköterskor och betjening och den andra till badrum och
laboratorier, gemensamma för hela sjukhuskomplexen och afsedda för vetenskaplig
forskning. Genom denna anordning har man kunnat undvika särskild
nybyggnad till bostäder för betjening och för vetenskapliga laboratorier».
»Det nuvarande sjukhusets historia visar för öfrigt, hvart det leder,
om man af brist på medel nödgas från början acceptera en mindre lämplig
plan. Derest nemligen från början en särskild ekonomibyggnad blifvit i
enlighet med den ursprungliga planen uppförd, så hade säkerligen ej så
snart berättigade klagomål öfver sjukhuset hörts och de nu föreslagna dyrbara
förändringarna till en betydlig del kunnat undvikas».
»Skulle fakulteten i det nuvarande förslaget hafva sökt ytterligare
Bill. till Riksd. Prot, 1899. 1 Sarnl. 1. Afd. 24
186
Åttonde hiifYudtiteln.
minska kostnaderna genom indragning af den ena eller andra posten,
så konirne utan tvifvel sjukhusets årliga förvaltningsomkostnader att stiga,
och ej många år skulle gå, innan universitetet måste inkomma till Kong!
Maj:t med begäran om ökade anslag till förbättringar och utvidgning».
»Det är af dessa skäl och särskild! för att minska förvaltningsomkostnaderna,
som fakulteten ansett sig böra begära anläggande af tvättinrättning,
hvarigenom de årliga utgifterna för tvätten kunna till ett minimum
nedbringas, samt af elektrisk belysning, som är billigare och mer sanitär
än den nuvarande med gas och fotogenlampor».
»I afseende å bostäder och köksafdelning har endast begärts det oundgängligen
nödvändigaste. 1 afseende å sjuksängar har fakulteten varit
bunden dels af de anspråk på 170 sängar, som landstinget uppstält såsom
vilkor för sitt bidrag, dels af den kliniska undervisningens kraf. Undervisningslokaler
och laboratorier hafva så anordnats, att de skola under eu
längre följd af år kunna fylla sitt ändamål.»
Fakulteten gör härefter en jemförelse mellan föregående förslag och
det nu framlagda och anser sig dervid kunna, med förklaring att de
brister, som vidlådit föregående förslag, äro afhjelpta i det nya, beteckna
det sistnämnda såsom för våra förhållanden tidsenligt och tillfredsställande
både ur sanitära och administrativa synpunkter samt med afseende å undervisningens
kraf. Fakulteten tror sig ock kunna uttala, att, om detta förslag
realiseras, de föreslagna nybyggnaderna skola under en längre följd
af år visa sig fylla alla billiga kraf, som kunna ställas på universitetets
kliniska anstalter.
Sammanlagda kostnaderna för det ifrågavarande förslagets utförande
hafva, såsom förut blifvit nämndt, af fakulteten upptagits till 445,000 kronor.
Till täckande af denna summa beräknar fakulteten i första rummet
det af landstinget under vissa vilkor utfästa räntefria lånet å 107,353
kronor 64 öre. Vidare påräknar fakulteten ett anslag af 50,000 kronor
ur den s. k. Regnellska fonden, med afseende hvarå fakulteten åberopar
utdrag af protokoll, hållet vid Regnellska donationsnämndens sammanträde
den 15 maj 1897, enligt hvilket nämnden medgifvit, att en summa af
50,000 kronor finge med minst 5,000 kronor i början af hvarje kalenderår
från och med år 1899 utgå såsom bidrag till utförande af byggnadsarbeten
vid akademiska sjukhuset i öfverensstämmelse med det af medicinska
fakulteten utarbetade förslag.
Med frånräknande af nyssberörda belopp finner fakulteten, att en summa
af 287,646 kronor 36 öre skulle ytterligare erfordras, hvilken summa, med
afdrag för hvad universitetet kunde af egna medel skaffa, fakulteten anser
böra äskas hos Riksdagen.
Åttonde hufvudtitelu.
187
Fakulteten öfvergår härefter till frågan om driftkostnaderna för det
akademiska sjukhuset och hela den af fakulteten nu föreslagna sjukhuskomplexen,
hvilken fråga, såsom fakulteten anmärker, nära sammanhänger
med den om sjukhusets förhållande till länet i afseende å sjukvården.
Fakulteten redogör dervid för huru den blifvande sjukhuskomplexens
ekonomi skulle kunna på billigaste sätt ordnas. Först erinrar fakulteten
om bestämmelserna i den år 1868 mellan länet och akademien träffade
öfverenskommelse, hvilken fakulteten finner hafva inneburit ganska hårda
vilkor för universitetet, helst med hänsyn till de under årens lopp stegrade
fordringarna på sjukvårdens beskaffenhet. I afseende härå åberopar fakulteten
en vid dess skrifvelse fogad bilaga, hvaraf framgår, att dagkostnaden
redan under perioden 1869—1879 stegrades från 90,9 öre för hela riket
och 112 öre för det akademiska sjukhuset till 143 öre för hela riket och
161 öre för nämnda sjukhus.
I följd häraf både ock tid efter annan landstingets ersättningsskyldighet
reglerats; och hade densamma under de senare åren utgjorts i nära
öfverensstämmelse med förut omförmälda med 1895 års landsting preliminärt
upprättade nya kontrakt, som skulle träda i kraft året efter det
de ifrågasatta nybyggnaderna och förändringarna blifvit genomförda.
Fakulteten, som af konsistoriet fått i uppdrag att på grundvalen af
det nya kontraktet uppgöra förslag i sjukhusfrågan, hade derför till grund
för beräkningarna öfver förvaltningskostnaderna för den nu af fakulteten
föreslagna sjukhuskomplexen lagt hufvudsakligen det förslag, som 1895
års landsting för sin del antagit, hvarjemte fakulteten — med framhållande
att dess beräkningar till följd af möjlig stegring i sjukvårdsutgifterna ej
kunde afse en längre följd af år — utgått dels från den senast upprättade
staten för sjukhuset, dels i allmänhet från medeltalen för utgifterna under
åren 1891—1895.
Såsom inkomster har fakulteten upptagit nuvarande årsanslaget från
universitetet, 5,000 kronor, statsanslaget för vård af sjuka från främmande
län, 2,500 kronor, samt räntan af särskilda fonder likasom af fonderna till
frisängar, vidare studentkårens bidrag enligt bestämmelserna för år 1897
samt det från universitetet nu utgående anslaget å indragningsstat, 2,000
kronor, hvilket beräknats komma att permanent utgå.
I afseende å antalet sjuka och sjukdagar har för akademiens sjukvård
begagnats medeltalet för åren 1891 — 1895, medan i afseende å länslasarettets
sjuka sjukdagarna med hänsyn till det ökade antalet sjuksängar måst liöjas
och ansetts kunna beräknas till 55,000. Hela årsinkomsten har sålunda beräknats
skola uppgå till 106,699 kronor 75 öre.
Beträffande utgifterna har den föreslagna utvidgningen i hela dess
188
Åttonde hufvudtiteln.
omfattning lagts till grund för beräkningen och enligt den närmare redogörelse,
som fakulteten i sin skrifvelse och åtskilliga bilagor till densamma
med afseende härå lemnar, skulle de årliga utgifterna komma att ställa
sig sålunda:
till |
aflöningsstaten .................................................. |
.................. kr. |
26,095 |
— |
» |
utspisning ............................................... |
..................... » |
46,976 |
60 |
» |
bränsle, lyse och tvätt ................................... |
....................... » |
14,630 |
— |
» |
medikamenter.................................................. |
..................... » |
6,402 |
— |
instrumenter............................................ |
» |
1,637 |
— |
|
» |
förbrukningsartiklar .................................. |
» |
10,250 |
— |
» |
inventariers underhåll................................. |
» |
4,246 |
— |
» |
linne-, gång- och sängkläder.......................... |
.......i.............. » |
4,000 |
— |
» |
skrif- och tryckningskostnader ..................... |
» |
1,456 |
— |
» |
lägerhalm ........................................................ |
..................... » |
179 |
— |
» |
byggnaders och planteringars underhåll .. . |
» |
3,197 |
— |
» |
onera .....>......................................................... |
....................... » |
302 |
— |
» |
särskild! biträde och handräckning ............ |
» |
1,333 |
— |
» |
diverse utgifter................................................ |
» |
1,904 |
— |
» |
ersättning för skurning och rengöring ....... |
...................... » |
1,500 |
— |
Summa kr. 124,107
60
Dragés från denna utgiftssumma summan af de beräknade
inkomsterna.................................................................. kr. 106,699: 75
uppstår en brist af............................................................... kr. 17,407: 85
Under framhållande dels deraf att de gjorda beräkningarna blott afse
de närmaste åren, dels af nödvändigheten att sjukhusets ekonomi så ordnas,
att ingen verklig fara för brist vid sjukhusets förvaltning må uppstå, i
hvilket fall nya svårigheter skulle uppkomma, finner sig fakulteten, på
samma gång som den framställer förslag om nybyggnader och förbättringar
vid sjukhuset, böra anhålla om ett årsanslag af 17,500 kronor för sjukhusets
driftkostnader att af statsmedel utgå från den tid de föreslagna
anstalterna öppnas.
Sin vidlyftiga framställning afslutar fakulteten med att framhålla den
trängande nödvändigheten af att dess begäran om förbättrade och utvidgade
kliniska anstalter ofördröjligen framlägges för Riksdagen, och påpekar i
sammanhang dermed, att den kliniska undervisningen och forskningen vid
Upsala medicinska fakultet arbetar med svårigheter, som måhända ingen
annan af universitetets fakulteter och få medicinska läroverk i utlandet
erfara. För bedrifvande af en tidsenlig undervisning och forskning inom
Åttonde linfvudtiteln.
189
den praktiska medicinen fordrades icke blott skicklighet och energiskt
arlÅfte af fakultetens lärare i de praktiska ämnena; dertill erfordrades äfven
ett tillräckligt kliniskt material och sanitära sjukvårdsanstalter. Det kliniska
materialet vore den reella grundval, på hvilken all verkligt god klinisk
undervisning måste hvila, och från samma källa skulle forskningen hemta
sin näring. Den unge i lifvet utgående läkaren borde ej och kunde ej
med framgång uppfostras till sitt kall å ett både ur klinisk och sanitär
synpunkt otillfredsställande sjukhus. Renlighet och ordning vore hufvudgrunder
och hufvudvilkor för den allmänna och enskilda helsovården, inom
den invärtes medicinen såväl som inom kirurgiens alla grenar, och skulle
det lyckas den unge läkaren att genomföra dessa helsovårdens vilkor inom
sitt blifvande verksamhetsområde, så måste han ock vara uppfostrad å en
anstalt, der han sett, huru renlighet och ordning tillämpas, och hvilka
resultat derur framgått.
Det vore till följd af detta inre sammanhang mellan undervisning och
uppfostran af de unga läkande å ena sidan samt helso- och sjukvård å
den andra, som fakulteten ansåge den nu föreslagna utvidgningen af sjukvårdslokalerna
och det nuvarande sjukhusets försättande i tidsenligt sanitärt
skick vara af vital betydelse för hela den medicinska undervisningen och
för fakultetens framtid.
öfver det af medicinska fakulteten sålunda afgifna förslaget anmodades
direktionen öfver akademiska sjukhuset att yttra sig. I anledning deraf
vitsordade direktionen det stora behofvet af förändringar, förbättringar och
tillbyggnader vid akademiska sjukhuset samt förordade lifligt fakultetens
framställningar, under framhållande att de ökade kostnader, som det nu
framlagda förslaget innebure i jemförelse med dem, som förut varit å bane,
hufvudsakligen föranleddes af den kliniska undervisningens fyrfaldiga behof,
i det att dels särskilda grenar af denna undervisning under senaste tiden
vunnit den ökade vigt och betydelse, att för dem måste beredas ändamålsenliga
undervisningslokaler, och dels för en tidsenlig undervisning och för
det vetenskapliga arbete, som derför förutsattes, inrättande af laboratorier
måste anses oundgängligt. Särskilt påpekar direktionen, att man vid en
sådan undervisningsanstalt som det akademiska sjukhuset icke längre kunde
uppskjuta vidtagande af åtgärder för tuberkelsjukes afskiljande från öfrige
sjuke.
Vidare remitterades fakultetens förslag till universitetets drätselnämnd.
Då ärendet behandlades hos denna myndighet, erinrades att man vid föregående
förslag ansett sig kunna beräkna bidrag från universitetet för en
gång till belopp af omkring 60,000 kronor och utgått derifrån, att driftkostnaden
efter sjukhusets utvidgning åtminstone under de första åren
190
Åttonde hufvudtiteln.
skulle betäckas med universitetets medel, hvilket antagande ytterligare utredning
dock visat ohållbart. •
Universitetets reservfond —- den enda universitetet tillhöriga fond,
hvarifrån anslag för de ifrågasatta nybyggnaderna och förändringarna
kunde tagas — hade sjunkit från en behållning vid 1895 års utgång af
108,848 kronor 88 öre till en behållning vid 1896 års utgång af 65,654
kronor 45 öre, hvilken sänkning dock delvis uppkommit genom afskrifningar
dels å extra-utgifts-kontot med 5,472 kronor 76 öre, dels å hemmansförsäljnings-
och inköpskontot med 26,647 kronor 37 öre, dels å akademiska
sjukhusets fastighets-värdes-konto med 20,000 kronor. Drätselnämnden
redogör för anledningarna till berörda afskrifningar och yttrar dervid i
fråga om tredje posten, bland annat, att denna afskrifning, utan att egentligen
kunna anses nödvändig, föranledts af önskan att småningom och
efter förnyade afskrifningar ur räkenskapen aflägsna ett konto, som endast
kunde anses såsom förvillande för öfverskådligheten af universitetets tillgångar.
Hvad anginge reservfondens nyss omförmälda behållning vid 1896 års
utgång, förklarade drätselnämnden, att nämnden måst under år 1897 begära
tillstånd att, med anlitande af reservfonden helt och hållet eller åtminstone
delvis, afskrifva brister, som under år 1896 uppstått å »extra
utgiftstiteln» och å »landtmäterititeln» till sammanlagdt belopp af 20,008
kronor 92 öre, samt att reservfonden komme att i sista hand drabbas af
utgifter under år 1897 till belopp af minst 20,000 kronor för de språkliga
seminariernas flyttning och inrymmande i f. d. länslasarettsgården samt för
en af universitetet utgifven festskrift. Det vore vidare att märka, att
under år 1897 drätselnämndens uppmärksamhet fästs på nödvändigheten
att genom en öfverföring från reservfonden rätta en på det vederbörligen
faststälda formuläret för hufvudboken beroende oegentlighet, hvarigenom
hufvudboken i sitt utgående balanskonto kommit att utvisa universitetets
tillgångar vara 33,198 kronor 33 öre större än vederborde, bestående nyssberörda
oegentlighet i sättet för bokförandet af vissa fonder. Ytterligare
ville drätselnämnden påpeka, att i följd af räntesänkningar reservfondens
förnämsta inkomstpost, öfverskottet från hufvudbokens generalkonto, under
de senare åren visat ett fallande, såsom från 45,295 kronor 14 öre år 1894
till 18,053 kronor 97 öre år 1895 och 11,109 kronor 42 öre år 1896.
Till följd af samtliga nu anförda förhållanden funne sig drätselnämnden
icke kunna tillstyrka bidrag från universitetets sida för sjelfva
byggnadsföretaget på långt när till det belopp, hvarom förut varit fråga.
Men då förut omförmälda i universitetets räkenskaper förekommande »akademiska
sjukhusets fastighets-värdes-konto» tillkommit för att i räken
-
Åttonde hiifvudtiteln.
191
skaperna balansera mot den ansvarighet, som universitetet vid sjukhusets
uppförande åtagit sig gent emot Upsala läns landsting och Upsala stad
för deras till sjukhusbyggnaden lemnade kontanta bidrag — i det att, på
samma gång som på »diverse skulders konto» uppfördes såsom en universitetets
skuld det belopp af 82,535 kronor 20 öre, för hvilket till landstingets
och stadens säkerhet inteckning vid den tiden faststäldes i sjukhuset,
jemväl sagda fastighetsvärdes konto upplades med ett alldeles lika
stort belopp af sjukhusets värde, upptaget såsom en universitetets tillgång
— ansåge drätselnämnden, att utväg för åstadkommande af åtminstone
något bidrag för en gång af universitetets medel till sjelfva byggnadsföretaget
vid akademiska sjukhuset lämpligen kunde beredas genom höjande
ånyo af akademiska sjukhusets fastighets-värdes-konto från dess nuvarande
tillgång af 62,535 kronor 20 öre till dess ursprungliga belopp af 82,535
kronor 20 öre, hvarigenom reservfonden åter tillfördes ett belopp af 20,000
kronor, som, på sätt omförmälts, under år 1896 afförts från fonden för
verkställande af motsvarande afskrifning å nämnda fastighets-värdes-konto.
Hvad deremot beträffade den förökade årliga kostnaden för sjelfva
sjukhusdriften ansåge drätselnämnden, att universitetet icke vore i tillfälle
att åtaga sig någon ansvarighet härutinnan. I afseende härå ville nämnden
erinra, att universitetet för att vara beredt att vid kontraktstidens slut
kunna återbetala skulden till landstinget, 150,000 kronor, borde under 40
år afsätta årligen ett amorteringsbelopp af 1,733 kronor 44 öre, hvarjemte
vore att märka att det nu föreliggande förslaget skulle för universitetet
medföra en betydligt drygare underhålls- och reparationskostnad, än hvad
universitetet hittills fått vidkännas för sjukhuset och de förut uppgjorda,
mindre omfattande förslagen skulle medfört. Redan under nuvarande förhållanden
hade akademiska sjukhusets underhållskostnad, i medeltal för de
sista tio åren räknadt, utgjort 3,329 kronor 17 öre för år.
I fråga om det af Regnellska fonden utfästa anslag hade drätselnämnden
låtit uträkna det verkliga belopp, hvartill detta anslag kunde
anses uppgå, kapitaliseradt på en gång; och hade dervid befunnits att anslaget
motsvarade ett belopp af 41,000 kronor.
Drätselnämnden tillstyrkte alltså, att en summa af 20,000 kronor anvisades
af universitetets medel att för en gång utgå för nybyggnads- och
förändringsarbetena, men att hvad derutöfver erfordrades, såväl för dessa
arbeten som för betäckande af den förökade årliga driftkostnaden, måtte
begäras i statsanslag. Den summa, som enligt nämndens mening borde
begäras i statsanslag för en gång, blefve alltså, efter afdrag från totalkostnaden
af förutnämnda belopp af 41,000 och 20,000 kronor, 276,646
kronor 36 öre, hvarvid drätselnämnden dock ville upplysa, att nämnden
192
Åttonde hufvudtiteln.
vid granskning af kostnadsberäkningarna trott sig finna anslagssummorna
för oförutsedda utgifter nog lågt beräknade.
Med anledning af sistberörda anmärkning infordrades yttrande från
arkitekten A. Kumlien, hvilken uppgjort vissa af kostnadsberäkningarna
och som nu förordade, att kostnad sförslaget måtte höjas med 10,000 kronor
på grund af den prisstegring, som efter förslagets utarbetande egt rum.
Härefter ingick det större akademiska konsistoriet till kanslern för
rikets universitet med en skrifvelse i ämnet, afseende framställning om
statsanslag till belopp, som medicinska fakultetens och drätselnämndens
yttranden angifvit såsom erforderliga, med tillägg af nyssberörda belopp
af 10,000 kronor.
Till stöd för denna sin framställning anför konsistoriet, att, om den
nu förberedda öfverenskoinmelsen mellan landstinget och universitetet
komme att träda i kraft, landstinget iklädde sig uppoffringar och förpligtelse^
som ungefärligen motsvarade de fördelar för dess sjukvård, som
landstinget kunde genom sjukhusets utvidgande och ombyggande vinna.
De förslag till sjukvårdsanstaltens utvidgning och förändring, som förut
varit å bane, hade visat sig icke kunna lemna tillfredsställande resultat; framförallt
hade någon hänsyn icke kunnat tagas till behofvet af kliniska
laboratorier, hvilket dock i fråga om en sådan institution som det akademiska
sjukhuset måste anses oafvisligt. För att rätt tillvarataga den
kliniska undervisningens och den medicinskt vetenskapliga forskningens
intressen hade den medicinska fakulteten vid sitt nya förslag något utvidgat
programmet för sjukhusets tillökande och förbättrande, på det att
alla de redan insedda behofven måtte blifva tillgodosedda på bästa möjliga
sätt och arbetena kunna utföras i ett sammanhang, hvarigenom de måste
falla sig jemförelsevis billigare. Beträffande de nuvarande sjukhuslokalernas
otillräcklighet och bristfällighet i synnerhet med hänsyn till den kliniska
undervisningens och det vetenskapliga forskningsarbetets kraf ville konsistoriet
i allo instämma i de af medicinska fakulteten och sjukhusdirektionen
gjorda uttalanden.
Konsistoriet ville tillika erinra, att statsverket tillförene icke lemnat
något byggnadsanslag till ifrågavarande vigtiga universitetsinstitution, medan
betydande statsanslag beviljats för ombyggande af det med akademiska
sjukhuset i många afseenden jemförliga serafimerlasarettet, samt att det nu
äskade anslaget visserligen kunde förefalla stort, men att, derest de nu föreslagna
om- och tillbyggnaderna vid sjukhuset icke kunde åstadkommas, i
alla händelser särskilda byggnader för inrymmande af kliniska undervisningslokaler
snarligen blefve alldeles oundgängliga, om den kliniska
undervisningen och forskningen vid Upsala universitet skulle kunna upp
-
Åttonde lnifvudtiteln. iosi
rätthållas, och att de häraf föranledda kostnaderna säkerligen ej skulle
understiga det nu begärda anslaget.
Då enligt de nu framlagda förslagen icke blott sjukhuset skulle komma
i ett vida bättre skick än landstinget år 1895 vid antagandet af förslaget
till kontrakt mellan landstinget och universitetet kunde beräkna, utan äfven
universitetet funnit sig nödsakadt att äska särskilt statsanslag för driftkostnaderna,
ansåge sig konsistoriet förpligtadt föreslå, att det äskade statsanslaget
till driftkostnader vid sjukhusets för klinisk undervisning afsedda
afdelningar måtte beviljas under vilkor att § 1.3 i kontraktet — motsvarande
§ 14 i förslaget — erhölle det af landstinget uteslutna tillägget.
Konsistoriet ville till sist uttala, att det ansåge de ifrågavarande
universitetsbehofven vara af den art, att deras tillgodoseende vore ett
verkligt lifsintresse för universitetets medicinska fakultet och sålunda för
universitetet sjelft, samt derjemte så trängande, att hvarje uppskof med
deras fyllande ovilkorligen måste vålla den medicinska undervisningen
oberäknelig skada.
Vid öfverlemnande till Eders Kongl. Maj:t af medicinska fakultetens
och det större akademiska konsistoriets ifrågavarande framställningar samt
öfriga handlingar i ärendet har kanslern för rikets universitet i skrifvelse
den 4 december 1897 förklarat sig, med kännedom om de nuvarande
förhållandena vid det akademiska sjukhuset, för egen del kunna vitsorda
giltigheten af de utaf vederbörande anförda skälen för de begärda
anslagens behöflighet, Kanslern har alltså på det lifligaste tillstyrkt
konsistoriets framställning och hemstält, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen göra nådig proposition om statsanslag dels af
280,646 kronor 36 öre till fyllnad i den summa, som beräknats behöflig
för till- och ombyggnader samt dermed förbundna förbättringar vid Upsala
universitets akademiska sjukhus, och som till öfriga delar åstadkommes
genom bidrag af Upsala läns landsting och af medel, öfver hvilka universitetet
kan för ändamålet förfoga, dels af 17,500 kronor årligen till bestridande
af driftkostnaderna vid sjukhusets för klinisk undervisning afsedda
afdelningar, att utgå från den tid, då de föreslagna anstalterna
öppnas.
Sedan medicinalstyrelsens yttrande i ärendet infordrats, anförde styrelsen
i underdånig skrifvelse den 22 december 1897 hufvudsakligen:
på grund af bristande medel vid uppförandet vore det nuvarande
akademiska sjukhuset, oaktadt under årens lopp vidtagna mindre förändringar,
behäftadt med många för sjukvården mycket ofördelaktiga
anordningar. Styrelsen afsåge, bland annat, ventilationens otillräcklighet,
klosetternas förläggning och den låga bottenvåningens användning. Bri
Bih.
till lliksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 25
194
Åttonde hufvudtiteln.
sterna vore numera så stora, att de måste afhjelpas. De under senare år
uppförda länslasaretten öfverträffade, i fråga om resurserna för en god sjukvård,
vida det numera icke tidsenliga akademiska sjukhuset i Upsala.
Enligt förslaget skulle de sjukhuset nu vidlådande bristerna afhjelpas.
Beträffande de föreslagna nybyggnaderna hade styrelsen ej annat att anmärka,
än att verandorna å paviljongen för bröstsjuka syntes komma att,
särskilt under vintern, beröfva sjuksalarna en del för dessa lägenheter
väl hehöfligt ljus. Hvad anginge ett från det egentliga sjukhuset skildt
ekonomihus, hade en dylik anordning visat sig nödvändig vid uppförandet
af nyare länslasarett och större förändringar af äldre sjukhus.
Medicinalstyrelsen ansåge alltså, att genomgående förändringar och
nybyggnader vid akademiska sjukhuset vore nödvändiga för att bereda
eu utvidgad sjukvård och än mer af behofvet påkallade, derest en tidsenlig
och tillräckligt omfattande undervisning skulle kunna lemnas åt vid
sjukhuset tjenstgörande unge läkare, på sätt afsedt varit med de af Riksdagen
under senare år beviljade anslag till nya lärareplatser inom medicinska
fakulteten i Upsala. Medicinalstyrelsen tillstyrkte derför nådig
framställning i ämnet till Riksdagen.
Härefter hördes öfverintendentsembetet, som i skrifvelse den 5 januari
1S!)8 yttrade, att embetet för sin del icke funnit något att mot de i
ärendet företedda ritningarna erinra, dock att embetet, i anledning af hvad
medicinalstyrelsen anfört beträffande paviljongen för bröstsjuka, ville såsom
sin åsigt uttala, att, derest vid arbetets utförande glasytorna i bottenvåningens
fönster på lämpligt sätt ökades, den fyra meter höga verandan
icke — då den sida af byggnaden, hvarå densamma vore afsedd att anbringas,
vette mot fri plats åt söder — skulle medföra någon nämnvärd
olägenhet i det af medicinalstyrelsen antydda afseende. Hvad anginge
kostnadsförslagen ansåge embetet, att de redan den 1 juni 1895 upprättade
förslagen rörande ekonomibyggnaden och isoleringspaviljongen
skäligen borde, i betraktande af de under senare tider inträffade prisstegringar,
höjas med minst 12 procent, men att kostnadsberäkningarna af
den 11 maj 1897 öfver arbetena å nuvarande sjukhusbyggnaden samt med
uppförande af obstetriska och bröstsjukpaviljongerna, ökade, såsom nämnts,
med 10,000 kronor, icke från embetets sida gåfve anledning till anmärkning.
Embetet ville emellertid påpeka, att embetet, i saknad af ritningar jemte
beskrifningar öfver de tilltänkta ventilationsanordningarna i gamla sjukhusbyggnaden,
icke kunnat föranstalta om någon granskning af lämpligheten
af sagda anordningar eller den derför beräknade kostnad.
Sedan ärendet härefter remitterats till universitetskanslern med nådig
befallning att efter vederbövandes hörande afgifva underdånigt utlåtande
Åttonde hnfvndtiteln.
195
i anledning af hvad öfverintendentsembetet i ärendet anfört, har kanslern
med egna utlåtanden af den 27 januari och den 5 februari 1898 till
Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat yttranden från det större akademiska
konsistoriet jemte ritningar, kostnadsförslag och beskrifning öfver de tilltänkta
ventilationsanordningarna i gamla sjukhusbyggnaden. Af nyssberörda
yttranden och utlåtanden inhemtas, att den af öfverintendentsembetet
föreslagna ändrade anordningen af fönstren å paviljongen för
bröstsjuka ej föranledt någon erinran och ansetts kunna vidtagas utan
förhöjning i den ursprungligen beräknade kostnaden; att den af öfverintendentsembetet
påyrkade förhöjningen i vissa delar af kostnadsberäkningen
jemväl ansetts af behofvet påkallad; att den nödiga förhöjningen
beräknats utgöra 7,188 kronor; samt att, då universitetet fortfarande vore
urståndsätta att till byggnadsföretaget lemna större bidrag än förutnämnda
belopp, 61,000 kronor, och universitetet således saknade tillgång att af
egna medel bestrida nyssberörda tillskott å 7,188 kronor, ett statsanslag
å 293,884 kronor 36 öre numera visade sig vara af nöden till fyllande
af den summa, som beräknats vara behöflig för till- och ombyggnader
samt dermed förbundna förbättringar vid det akademiska sjukhuset; och
anhöll kanslern fördenskull om proposition till Riksdagen angående beviljande
af sagda belopp.
Vidare anmälde öfverintendentsembetet i förnyadt underdånigt utlåtande
den In februari 1898, att embetet, efter skedd granskning af förslaget
till uppvärmning och ventilation i gamla sjukhusbyggnaden samt efter
erhållna upplysningar i vissa delar från förslagets författare, ingeniören
H. Theorell, för sin del icke funnit något att erinra vare sig mot sjelfva
förslaget eller mot den för densammas utförande beräknade kostnad.
Härmed har jag afslutat redogörelsen för hvad tillförene i ärendet
förelupit. Då jag nu öfvergår till den senast gjorda underdåniga framställningen
i ärendet, kan jag fatta mig kort, enär, såsom jag redan antyda
densamma nära ansluter sig till den föregående. I såväl det akademiska
konsistoriets yttrande som kanslersembetets den 8 oktober nästlidna
år aflåtna underdåniga skrifvelse framhållas väsentligen enahanda synpunkter,
som förut gjorts gällande, och påpekas än ytterligare den störa
fördel, särskild! med hänsyn till den kliniska undervisningen, förslagets
förverkligande innebure. Konsistoriet tillkännagifver tillika, att
I psala läns landsting den 20 september 1898 förklarat det af landstinget
genom beslut den 18 september 1895 gjorda, förut omförmälda anbud tills
vidare bestå, dock med vilkor att svar derå af universitetet afgifves till landstinget
sist före den 1 juli 1899, hvarjemte landstinget på derom af konsistoriet
gjord hemställan medgifvit, bland annat, att det af landstinget
196
Åttonde hnfvudtfteln.
uteslutna momentet i § 13 af det uppgjorda förslagskontraktet mellan
landstinget och universitetet finge i paragrafen qvarstå.
De sakkunniges yttranden synas lemna utan tvifvel, att de ifrågasatta
nybyggnaderna och förändringarna vid akademiska sjukhuset i Upsala
äro af stort behof påkallade, framförallt med hänsyn till den kliniska
undervisningen. Af nämnda yttranden lärer ock framgå, att de framstälda
förslagen äro väl genomtänkta och egnade att afhjelpa de bestående
missförhållandena samt tillika motsvara nutidens berättigade fordringar
på en rationel sjukvård. Hvad angår Upsala läns landstings bidrag till
sjukhusets utvidgande och förbättring torde detsamma vara afvägdt efter
hvad förhållandena kräfva och medgifva. Då det tillika synes vara omöjligt
för universitetet att lemna vidare bidrag än som nu afsetts, finner jag
mig böra understödja de gjorda framställningarna om statsanslag för
ifrågavarande ändamål. Då emellertid förhöjningen i årsanslaget först
blir erforderlig, sedan de ifrågasatta byggnadsarbetena fullbordats, torde
framställning derom icke för närvarande böra göras; och då hela det
ifrågasatta byggnadsanslaget, 293,8)4 kronor 36 öre, hvilket torde
böra afrundas till 293,835 kronor, icke lärer komma till användning
under nästkommande år, synes det utan olägenhet kunna fördelas på
tva ar.
På grund af hvad jag nu anfört tillstyrker jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fyllande af den
summa, som beräknats för till- och ombyggnader samt dermed förbundna
förbättringar/ vid akademiska sjukhuset i Upsala, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med framlagda ritningar och förslag, bevilja ett anslag af
293,835 kronor och deraf på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af
150,000 kronor.
[52.] Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie pro
Aflöning
åt enfessur inom juridiska fakulteten vid, universitetet i Jjund måtte kunna till*''°iPLuld.
*0rsättas, ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner
blefve härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af
åren 1890 — 1899. Då medel å universitetets stat ännu icke äro att för
ifrågavarande ändamål tillgå, får jag, i enlighet med det större akademiska
konsistoriets och kanslersembetets anhållan, hemställa, att Eders Kongl. Magt
täcktes till Riksdagen göra framställning om anvisande jemväl för år
1900 af 4,000 kronor till aflöning åt en extra ordinarie professor inom
juridiska fakulteten vid universitet i Lund.
Åttonde hufvudtiteln.
197
Vid 1895 års riksdag beviljades för anställande under sex år vid uni- [53.]
versi tetet i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken ett an- Universiietsslag
af 36,000 kronor, hvaraf för hvardera af åren 1896, 1897, 1898 och ''
1899 anvisats 6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda
anslag må för år 1900 anvisas 6,000 kronor.
På tillstyrkan af den filosofiska fakultetens vid universitetet i Lund [54.]
humanistiska sektion har det större akademiska konsistoriet derstädes hem- Arfvode, åt
stält om inrättande vid universitetet af ett personligt extra ordinär i c^0C["^"rje?[
professorsembete i nordisk arkeologi och fornnordisk språkkunskap för
docenten vid universitetet Sven Otto Magnus Söderberg, och kanslersembetet
har i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall till berörda hemställan.
Vid 1887 års riksdag beviljades i anledning af Eders Kongl. Maj:ts
nådiga proposition åt Söderberg ett särskildt arfvode för år 1888 af 1,500
kronor med vilkor att Söderberg under sistnämnda år egnade sin tjenst åt
universitetets historiska museum och för detsamma utförde det arbete,
som det mindre konsistoriet, på förslag af museets föreståndare, funne skäl
bestämma. Vid 1888 års riksdag blef detta anslag beviljadt jemväl för
derpå följande år. Sedan Söderberg förordnats till föreståndare för universitetets
historiska museum samt mynt- och medalj kabinett, anslog 1889
års riksdag för följande år åt honom ett belopp af 2,000 kronor med
vilkor att Söderberg derunder egnade sin verksamhet åt nämnda historiska
museum samt mynt- och medaljkabinett. Sistnämnda anslag har sedermera
år efter år af Riksdagen beviljats.
I nu föreliggande fråga anslöt sig den humanistiska sektionen till ett
af professorn i nordiska språk K. F. Söderwall afgifvet yttrande af följande
innehåll:
Då vid 1877 års riksdag, i samband med adjunktsinstitutionens ombildning,
beslöts indragning af adjunkturen i nordiska språk, som vid universitetet
i Lund sedan år 1872 funnits vid sidan af den ordinarie professuren i
detta ämne, hade icke förekommit någon antydan om att adjunkturen skulle
vara öfverflödig. Af det yttrande af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
som åtföljde statsverkspropositionen till 1877 års riksdag, frainginge
tydligen att endast otillräckligheten af de för omregleringen tillgängliga
medel hindrat framläggande af förslag om adjunkturens förändring till
extra ordinarie professur. En sådan förändring hade deremot beslutits i
fråga om motsvarande adjunktur i Upsala. Det kunde icke förnekas, att
i Lund ej mindre än i Upsala en extra ordinarie professur i nordiska
198 Åttonde hnfvudtiteln.
språk vore behöflig. Detta behof hade ock erkänts dels af 1884 års riksdags
statsutskott, som haft att yttra sig med anledning af en väckt motion
om inrättande af en extra ordinarie professur i svenska språket vid universitetet
i Lund, dels ock af det större akademiska konsistoriet, som för
flera år sedan ingått med en underdånig framställning om nådig proposition
till Riksdagen i enahanda syfte. Det afsedda önskningsmålet, förstärkning
af lärarekrafterna i nordiska språk, skulle i väsentlig mån ernås
genom inrättande af den nu ifrågastälda extra ordinarie professuren. Söderberg
hade genom eu förtjenstfull författareverksamhet visat sig vara fullt
kompetent till en professur i nordiska språk och särskild! ådagalagt eu
synnerligen grundlig insigt i nordens gamla språk. Härtill komme den
gagnande verksamhet, Söderberg allt sedan år 1879 utöfva! såsom docent
i nordisk språkforskning, hvarjemte borde framhållas, att han vid åtskilliga
tillfällen haft förordnande att förestå professuren i nordiska språk och
fullgjort detta uppdrag på ett mycket tillfredsställande sätt. På det arkeologiska
området hade Söderberg inlagt framstående förtjenst såväl genom
en af kompetente domare fördelaktigt vitsordad författareverksamhet som
genom det utmärkta sätt, hvarpå han först som amanuens och sedan som
föreståndare vårdat sig om universitetets historiska samlingar. Söderberg
vore jemväl anstäld såsom docent i nordisk fornforskning. Utan tvifvel
skulle det för den arkeologiska forskningen vara af stort gagn, om åt
Söderberg kunde beredas eu fast och tryggad ställning såsom den nordiska
arkeologiens målsman vid universitetet. Söderbergs framstående skicklighet
såväl i nordisk arkeologi som i fornnordisk språkkunskap kunde anses vara
styrkt, och en lärareplats i det ena af dessa båda ämnen läte ganska väl
förena sig med en sådan i det andra.
Ehuru jag icke finner mig för närvarande böra förorda inrättande vid
universitetet i Lund af en personlig extra ordinarie professur för docenten
Söderberg, anser jag dock, med afseende såväl å vigten af Söderbergs fortfarande
anställning vid universitetet som å hans långa och förtjenstfull,-!
verksamhet derstädes, att Söderberg bör beredas något högre ersättningför
sitt arbete än som hittills kommit honom till del; och för jag derför
i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att såsom särskild! arfvode åt docenten Söderberg för år 1900 anvisa ett
extra anslag å 3,000 kronor, med vilkor att Söderberg under nämnda år
egnar sin tjenst åt universitetets i Lund historiska museum samt inyntoch
medaljkäbinett.
t55-]
Lönetillägg &t Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i
rtrarZcLG ^jUnc^ ^scar (derhard Regnetl må fortfarande komma i åtnjutande af det
Regnell.
Åttonde hufvudtiteln.
199
honom vid 1891 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell
för år 1900 på extra stat anvisa samma belopp som det för innevarande
år anslagna, eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Allt sedan år 1886 har på extra stat ett belopp af 1,500 kronor [5g]
utgått till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund. univemuuÄfven
för innevarande år är ett anslag till enahanda belopp för ändamålet biblioteket i
anvisadt. Framställning är nu af kanslern för rikets universitet gjord om
ett till 2,500 kronor förhöjdt extra anslag till dylika arfvoden för år 1900.
Denna framställning grundar sig på bibliotekariens vid universitetsbiblioteket
begäran om medel till arbetskrafternas ökande vid biblioteket. T
afseende å behofvet häraf yttrar bibliotekarien i en under nästlidna år till
det större akademiska konsistoriet i Lund afbiten skrifvelse bland annat
följande.
Erfarenheten hade under de senaste åren visat, att de lönlöse extra
ordinarie amanuensbefattningarna vid biblioteket numera ej vore synnerligen
eftersökta, och att de under senare tid derstädes anstälde extra ordinarie
amanuenserna icke funnit med sin fördel förenligt att tjenstgöra
någon längre tid. Visserligen hade universitetsbiblioteket förmånen att
bland sina lönlöse tjensteman räkna personer, som redan öfver ett årtionde
varit der anstälde och — ehuru delvis med längre och kortare tjenstledigheter
— derstädes tjenstgjort dels af särskilda anledningar, dels af
rent intresse för saken. Men af de extra ordinarie tjensteman, som under
åren 1888 — 1896 vunnit anställning vid universitetsbiblioteket, hade icke
någon qvarstannat i dess tjenst. Af yngre extra ordinarie tjensteman
egde biblioteket numera endast tre, antagne under åren 1897 och 1898.
Att ifrågavarande platser numera icke befunnes lockande berodde derpå, att
det arfvode, som kunde väntas såsom ersättning för det dagliga arbetet,
vore för knappt tilltaget och att utsigterna till framtida befordran vore
rino-a. För universitetsbiblioteket vore dessa extra biträden alldeles oum
O
bärliga,
helst under dess nuvarande trångmål. '' ''<
Efter en jemförelse mellan de belopp, som för enahanda ändamål
under de senare åren utgått vid kongl. biblioteket i Stockholm och universitetsbiblioteket
i Upsala samtj vid universitetsbiblioteket i Lund, slutar bibliotekarien
med framställning om beredande af ett anslag för nästkommande
år till belopp af 2,500 kronor, att utgå till arfvoden åt extra biträden vid
biblioteket.
200 Åttonde hufvudtiteln.
Den af bibliotekarien gjorda framställningen synes mig mycket hell
jertans värd. Samma behof, som föranledt en begäran om ökning af anslaget
till extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala
— hvilken fråga jag redan förelagt Eders Kongl. Maj:t, med hemställan
om det hittills varande extra anslagets ökning från 2,500 kronor till 3,500
kronor för år 1900 — gör sig otvifvelaktigt gällande äfven vid universitetet
i Lund. Jag tillstyrker derför i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvoden åt extra biträden vid
universitetsbiblioteket i Lund på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp
af 2,500 kronor.
[57.] Riksdagen har för hvardera af åren 1897, 1898 och 1899 beviljat ett
Assistent vid belopp af 1,500 kronor till arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska
logiskaidbova-^horatoriet vid botaniska institutionen i Lund. Jemväl för nästkommande
toriet i Lund.;]r erfordras medel för enahanda ändamål; och jag hemställer derför, på
grund af derom af vederbörande gjord framställning, att Eders Kongl.
Maj.t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt en assistent vid nämnda
laboratorium på extra stat för år 1900 bevilja ett anslag af 1,500 kronor.
[58.] Enär det anslag, som för de senare åren beviljats till arfvode åt en
Arfvode, it eninstrujuentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund, fortfarande är bedakalTvid
höfligt, tillstyrker jag, att till Riksdagen måtte göras nådig framställning
universitetet * derom, att, för omförmälda ändamål må för år 1900 anvisas ett extraanslag
till samma belopp som förut, eller 500 kronor.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
[59.] Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till
Arfvoden it arfvoden åt tv a amanuenser vid karolinska institutet, för hvilka sådant
amanuenser. ansfag. lUK](ir en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1900 å extra stat anvisa:
till arfvode åt en amanuens vid karolinska institutets gynekologisk^
klinik............................................................. kronor 900: —
» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium
......................................................................... » 900: —
[60.] De skäl, som föi''anledt Eders Kongl. Maj:ts under flera föregående år
Klir‘baZ fÖr h°S Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställningar om anslag
sjukdomar, till uppehållande såväl af den pediatriska kliniken vid Kronprinsessan
Åttonde hufvudtiteln. 201
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk poliklinik i hufvudstaden,
ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning i ämnet framgår,
fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900
anvisa:
till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård -
anstalt för sjuka barn...................................................... kronor 1,800: —
» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............ » 2,800: —
under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1900.
Vidare hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks- [61.]
dagen, att ett anslag å 1,500 kronor måtte, i likhet med hvad för de Teckningar <
senare åren egt rum. å extra stat för år 1900 beviljas till bekostande af “^,“2?°
teckningar i vetenskapliga ändamål vid karolinska institutet.
Enär det vid de senaste riksdagarne beviljade anslag af 500 kronor [62.]
till anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska kliniken vid ofiaimiatruka
karolinska institutet fortfarande är behöfligt, får jag i underdånighet till- klm,kenstyrka,
det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för omförmälda
ändamål anvisa för år 1900 samma belopp, eller 500 kronor.
I skrifvelse den 30 november nästlidna år har kanslern för rikets [63.]
universitet, med öfverlemnande af en utaf lärarekollegiet vid karolinska Anskaffande
institutet hos kanslern gjord framställning, i underdånighet hemstält, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om beviljande
af 3,000 kronor till anskaffande för klinikernas å serafimerlasarettet räkning
samt uppsättning derstädes af en fullständig så kallad Röntgenapparat
jemte apparater för fotografering.
Den vid kanslerns skrifvelse fogade framställningen från lärarekollegiet,
hvilken framställning af kanslern åberopades till stöd för hans underdåniga
hemställan, innehöll hufvudsakligen följande.
Den märkvärdiga upptäckten af de så kallade Röntgenstrålarne hade
redan funnit betydande användning inom medicinen. För en säker och
noggran diagnos af många kirurgiska sjukdomar, särskildt skador på bensystemet
och vissa främmande kroppars befintlighet i det inre af menniskoorganismen,
vore numera en undersökning medelst Röntgenstrålar nödvändig.
Mången gång torde brottstyckenas läge vid ett benbrott, skelettdelarnes
förhållande vid ledskador samt metalliska föremåls befintlighet
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd.
26
202
Åttonde hufvudtiteln.
och exakta läge i kroppens inre endast genom Röntgenbelysning blifva
säkert bestämda, och det kirurgiska ingreppet kunde endast härigenom i
en del fall möjliggöras, i andra fall göras säkrare och för patienten lättare
än utan användandet af sådan belysning.
På invärtes medicinens område både äfven vigtiga upplysningar vunnits
genom denna nya undersökningsmetod, och ännu återstode säkerligen
mycket att vinna. Man hade kunnat studera bjertats och de stora kärlens
förhållande vid en del sjukdomar inom nämnda organ. Äfven den kroniska
reumati-men och gikten hade blifvit indragna inom området för undersökning
medelst Röntgenstrålar. Till och med för botandet af vissa
sjukdomar hade Röntgenbelysning börjat användas.
Vid serafimerlasarettets kirurgiska klinik hade redan i flera fall, der
operation endast med ledning af Röntgenfotografi varit utförbar, sådan
anskaffats genom anlitande af en i hufvudstaden bosatt, med Röntgenfotografering
sysslande läkares hjelp. Men endast i ett fåtal af de fall,
der Röntgenbelysning varit erforderlig, hade sådan hittills kunnat användas,
dels på grund af dermed förenade kostnader, dels till följd af
omöjligheten att förflytta vederbörande patienter utom sjukhuset.
Under den första tiden efter den stora upptäcktens fullbordande hade
den ena förbättringen i fråga om instrumentelen följt hastigt efter den andra.
Det hade synts oklokt att under sådana förhållanden inköpa apparater,
hvilka inom några månader med visshet skulle vara föråldrade, och fördenskull
hade någon framställning om anslag för anskaffande af behöfliga
apparater hittills ej gjorts. Numera hade emellertid tekniken nått den
utveckling, att någon anledning icke funnes till sådan farhåga; och det
syntes derför vara hög tid, att klinikerna å serafimerlasarettef, särskildt
den medicinska och den kirurgiska, så snart som möjligt komme i besittning
af en apparat för Röntgenbelysning.
På den medicinska klinikens laboratorium å serafimerlasarettet funnes
fullt lämpligt rum för en Röntgenapparats uppställande och begagnande;
men kostnaderna för densammas anskaffande vore så stora, att de till
klinikerna anvisade årliga anslagen, utgörande 1,500 kronor för den medicinska
och 500 kronor för den kirurgiska kliniken samt afsedda för de
dagliga laborationsutgifterna, icke kunde bestrida nämnda kostnader. Deremot
syntes de med apparatens begagnande förknippade utgifterna kunna,
åtminstone tillsvidare, af nämnda anslag bekostas. Enligt priskurant från
Voltohm Elektricitäts Gesellschaft i Munchen kostade en fullständig apparat
för Röntgenbelysning 2,123 mark. Härtill komme utgifter dels för frakt
och uppsättning, hvilka kunde beräknas till 500 kronor, dels ock för anskaffande
af apparater för fotografering, hvilka likaledes torde böra beräknas
Åttonde hufvudtiteln.
203
till 500 kronor. Alla för ifrågavarande ändamål erforderliga kostnader
kunde alltså beräknas till i rundt tal 3,000 kronor.
Då de ifrågavarande apparaterna torde blifva af stort gagn icke blott
för behandlingen af en del sjukdomar utan äfven för undervisningen och
den vetenskapliga forskningen, hemställer jag, under åberopande af hvad
nu blifvit anfördt, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
anskaffande till användning vid klinikerna å serafimerlasarettet af en fullständig
så kallad Röntgenapparat jemte apparater för fotografering på
extra stat för år 1000 bevilja ett belopp af 3,000 kronor.
I anledning af lärarekollegiets vid karolinska institutet derom gjorda [34.]
framställning aflat Eders Kong! Maj:t till 1897 års Riksdag nådig proposi- Brist i nation
angående dels höjning af institutets allmänna materiel anslag från dess
förutvarande belopp 15,000 kronor till 18,500 kronor dels ock anvisande af rie ans a^e •
2,850 kronor till fyllande af brist, som å samma anslag uppstått under åren
1 894 och 1895. Denna framställning blef ock af Riksdagen bifallen. Beträffande
deremot den samtidigt gjorda framställningen om anvisande af förslagsanslag
till täckande af brist, som för åren 1896 och 1897 kunde
uppkomma å berörda anslag, yttrade min företrädare, att han icke ansåge
det lämpligt att af Riksdagen äska fyllandet af en brist, som ännu icke
kunde till siffran bestämmas, utan borde det öfverlemnas åt lärarekollegiet
att, sedan räkenskaperna för åren 1896 och 1897 afslutats, inkomma med
förnyad framställning i detta afseende. Med stöd af detta uttalande har
lärarekollegiet på sin tid gjort framställning om fyllande af den under
år 1896 uppkomna bristen, 2,311 kronor 63 öre, hvartill äfven förra årets
riksdag beviljade 2,300 kronor.
Nu anhåller lärarekollegiet om anvisande på extra stat af medel för
täckande af den under år 1897 uppkomna bristen, hvilken, enligt hvad institutets
räkenskaper för nämnda år utvisa, utgjorde 2,689 kronor 69 öre.
Men denna siffra innehölle icke hela den under år 1897 uppkomna bristen.
Två poster, som tillhörde sistnämnda år, hade nemligen kommit att upptagas
i 1898 års räkenskaper. Detta vore förhållandet med tryckningskostnaden
för professorn E. A. Keys värdefulla och omfattande (204 qvartsidor)
arbete öfver kirurgiens historia i Sverige, hvilket under år 1898 tryckts
och utgifvits vid inbjudningen till extra ordinarie professorn J. H. Åkermans
installation. Tryckningskostnaden för detta arbete belöpte sig till
1,613 kronor. Äfven tryckningskostnaden för den samtidigt utgifna inbjudningsskriften
till extra ordinarie professorn E. W. Welanders installation,
belöpande sig till 78 kronor, hade blifvit uppförd i 1898 års räkenskaper,
ehuru den tillhörde år 1897.
204
Åttonde hufvudtiteln.
Lärarekollegiet hemställer derför, att framställning måtte göras hos
Riksdagen om anvisande af 4,380 kronor 69 öre till fyllande af berörda
brist.
Vid öfverlemnandet af denna lärarekollegiets anhållan har kanslersembetet
framhållit, hurusom, i följd af institutets under de senare åren
alltmera omfattande verksamhet, utgifterna å det allmänna materielanslaget
stegrats och hvilka olägenheter en årligen återkommande brist i detta
anslag förorsakade; och har kanslersembetet med anledning häraf tillstyrkt,
att det af lärarekollegiet begärda beloppet till bristens täckande måtte hos
Riksdagen äskas.
Då frågan om betäckande af den del af den angifna bristen, som
afser poster, ingående i 1898 års räkenskaper, icke lämpligen synes böra
göras till föremål för ompröfning, innan sistnämnda års räkenskaper behörigen
afslutats, hemställer jag nu endast, att Eders Kongl. Maj:t, på grund
af hvad i ärendet förekommit, täcktes föreslå Riksdagen att till fyllande
af den brist, som å karolinska institutets allmänna materielanslag enligt
1897 års räkenskaper uppstått, å extra stat för år 1900 anvisa ett jemnadt
belopp af 2,690 kronor.
Allmänna läroverken och pedagogierna.
[65.] För att äfven under år 1900 må beredas tillfällig löneförbättring åt
Tillfällig löne-lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter samma
förbättring. grun(Jer gom för innevarande år, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa
enahanda belopp, som för ändamålet är i detta års riksstat uppfördt, eller
429,725 kronor.
[66.] Med hänvisning till hvad jag vid anmälan af anslagsbehofven å ordi
Brist
å anslå- nario stat för de allmänna läroverken under punkt 13 i ämnet anfört,
Smä»nad/ä™-"anhåller jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra
verken m. m. stat för år 1900 anvisa
dels till betäckande af blåst å det gemensamma reservationsanslaget
till de allmänna läroverken för år 1898 84,000 kronor och för år 1899
105,000 kronor, eller tillhopa 189,000 kronor;
dels till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna
läroverken 128,000 kronor.
Åttonde hutVudtitelu.
205
Högre lärarinneseminariet.
För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet [67.]
af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1900, att utgå efter samma grunder7W<»% Un«-som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders Kongl. forbattrin9-Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1900 på extra stat anvisa enahanda
belopp som för år 1899, eller 3,250 kronor.
Med anledning af direktionens för högre lärarinneseminariet under- [68.]
dåniga framställning om fortfarande anslag dels för uppehållande af denQerds årskur»
vid seminariet anordnade valfria fjerde årskursen dels för beredande af m'' m''
undervisning i huslig ekonomi får jag, under åberopande af de skal, som
förut anförts för beviljande af särskilda anslag för dessa ändamål, i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra
framställning om anvisande på extra stat för år 1900 af samma belopp
som förut, eller
för uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinneseminariet
3,000 kronor, och
för undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och dermed förenade,
normalskolan för flickor 5,000 kronor.
Folkundervisningen.
Vid 1897 års riksdag hemstäldes uti en inom Riksdagens Andra Kärnmare
väckt motion, att Riksdagen måtte ingå till Eders Kongl. Maj:t med nande af
anhållan, att Eders Kongl. Maj:t ville låta fortast möjligt utreda, i hvad
mån ökade tillfällen till undervisnings erhållande vid rikets folkskole- skollärarelärareseminarier
erfordrades för beredande af tillgång på tillräckligt antal seminariersökande
till lediga lärareplatser, samt att Eders Kongl. Maj:t ville till näst
derpå följande riksdag inkomma med sådant förslag till seminariernas
utvidgning, hvartill den föranstaltade utredningen kunde föranleda.
Till stöd för sin motion anförde motionären, bland annat, att under
de senare åren ofta hade försports klagomål öfver brist på folkskolelärare,
och att icke sällan hade inträffat, att lärareplatser förnyade gånger måst
förklaras lediga i brist på sökande, eller att platser måst besättas efter
ofullständiga förslag, enär ej tre sökande funnits att uppföra å förslag till
hvarje plats. Synnerligen stora svårigheter funnes ock att vid sjukdoms
-
206
Åttonde hufrudtiteln.
eller andra förfall för ordinarie lärare erhålla kompetenta lärare till vikarier
vid folkskolorna. Detta ogynsamma förhållande hade äfven påpekats
såväl i pedagogiska som andra tidningar, och det hade påyrkats att åtgärder
för detsammas afhjelpande ofördröjligen måtte vidtagas.
Motionen remitterades till Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 1,
som efter verkstad utredning hemstälde, att motionen ej måtte föranleda
till någon kammarens åtgärd, enär alla tecken antydde, att bristen blott
vore tillfällig och på väg att upphöra, och då slutligen, om lärarebristen
mot förmodan skulle få en mera stadigvarande natur, det ganska säkert
kunde antagas, att Eders Kongl. Maj:t skulle utan någon särskild skrifvelse
från Riksdagens sida vidtaga sådana åtgärder, att folkundervisningen kunde
behörigen upprätthållas med examinerade lärarekrafter.
Andra Kammaren biföll utskottets förslag.
Då det emellertid allt fortfarande klagades öfver svårigheter att erhålla
kompetenta personer till vikarier, när läraretjänst af en eller annan anledning
vore ledig, äfvensom här och der öfver bristen på sökande till ledigförklarade
befattningar, helst vid flyttande skolor, anmodades i skrifvelse
den 13 juni 1898 domkapitlen och Stockholms stads konsistorium att före
den 15 september 1898 inkomma till ecklesiastikdepartementet med yttranden,
huruvida brist å lärare och lärarinnor vid folkskolan förefunnes
.inom de särskilda stiften och Stockholms stad samt att dervid, om sådan
brist egde rum, efter vederbörande seminarierektors hörande afgifva förslag
om huru bristen lämpligast skulle kunna afhjelpas.
Sedan folkskoleinspektörerna, öfverstyrelsen öfver Stockholms stads
folkskolor med flere myndigheter blifvit i ärendet hörda, hafva domkapitlen
och Stockholms stads konsistorium inkommit med de infordrade yttrandena.
Af dessa framgår, att brist på lärare vid folkskolan framträdt inom
Upsala, Vesterås, Göteborgs, Kalmar, Hernösands och Visby stift, och att
denna visat sig dels deruti, att endast en eller två behöriga sökande, ja,
stundom ingen, anmält sig till ledigförklarad plats, samt att det år efter
år blifvit allt svårare att anskaffa examinerad vikarie, då tjenst varit ledig
eller tjenstinnehafvare af en eller annan anledning varit förhindrad att
sjelf sköta sin befattning, hvadan man måst åtnöja sig med pensionerade
folkskolelärare, småskolelärare, småskolelärarinnor eller andra personer, som
saknat föreskrifven kompetens för att sköta befattningen.
Folkskoleinspektörerna i Strengnäs stift vitsorda, att en verklig brist
på lärarekrafter vid folkskolan under de senaste åren framträdt inom såväl
Södermanland som Nerike, men stiftets domkapitel anser sig detta oaktadt
icke kunna konstatera en allmännare brist på lärare och lärarinnor vid
folkskolorna inom stiftet.
Åttonde hufvudtiteln.
207
Af folkskoleinspektörerna inom Karlstads stift uppgifva två, att brist
på lärare och lärarinnor förefinnes inom deras inspektionsområden, såsom
bevis hvarpå den ene af inspektörerna anför, att tvenne nyinrättade läraretj
enst er ej kunnat tillsättas, att vid inträffande ledigheter, helst vid flyttande
skolor, ingen sökande anmält sig, utan hade man måst betjena sig
dels af ålderstigna pensionerade lärare, dels af oexaminerade personer,
hvilkas lämplighet blott i nödfall kunnat godkännas, samt att stundom
skolor måst under halfva år ligga nere. Stiftets domkapitel förmenar
dock, att bristen på sökande till lärarebefattningar vore till den grad
obetydlig, att några utomordentliga åtgärder för dess undanrödjande icke
syntes vara af behofvet påkallade.
Domkapitlet i Skara anser, att någon, om än hittills ringa brist på
folkskolelärare yppat sig inom stiftet.
Domkapitlet i Linköping förmenar, att tillgången på lärarekrafter för
folkskolan icke vore så riklig, som de för handen varande förhållandena
kunde göra önskvärd!.
Domkapitlet i Vexiö håller före, att den nuvarande knappa tillgången
på lärare vore tillfällig och öfvergående, i samma mån som efterfrågan
af lärare blefve allt mer känd.
Domkapitlet i Lund yttrar, att med skäl ej kunde påstås, att brist
på lärare inom stiftet förefunnes.
Stockholms stads konsistorium uppgifver, att inom Stockholms stad
vore tillgången på lärare och lärarinnor riklig.
Deremot framhålla åtskilliga af dem, som i ärendet afgifvit yttrande,
att brist på folkskolelärare nu förefunnes och att denna hotade att under
den närmaste framtiden blifva allt större, dels emedan många pensionsberättigade
lärare, som stått qvar vid tjensten under afvaktan på att deras
pensioner skulle komma att utgå med högre belopp, nu, sedan högre
pensioner blifvit dem tillförsäkrade, sannolikt komme att taga afsked, dels
derför att folkskolelärarne i allmänhet ej skulle hädanefter så länge som
hittills stå qvar vid sina befattningar efter uppnådd pensionsålder och dels
slutligen enär under den närmaste framtiden årligen flera nya folkskoleläraretjenster
än hittills sannolikt komme att inrättas, helst i Norrland,
der folkskoleväsendet för närvarande vore stadt i stark utveckling.
Af de infordrade utlåtandena torde framgå, att under den senaste
tiden brist på folkskolelärare yppat sig inom största delen af landet.
Detta bekräftas ock af följande tabell, hemtad hufvudsakligen från
Riksdagens Andra Kammares första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 22
vid 1897 års Riksdag och sedermera inom ecklesiastikdepartementet öfversedd
och fullständigad.
208
Åttonde hufvudtiteln.
År |
1 Det |
årliga behofvet af nya lärare |
Det årliga |
Öfver-skott (+) brist (—) |
||
Nyinrättade, |
Till pensions-staten öfver-fly ttade |
[Genom döden |
Summa |
|||
1887 |
123 |
49 |
55 |
227 |
303 |
+ 76 |
1888 |
78 |
67 |
67 |
212 |
324 |
+ 112 |
1889 |
73 |
69 |
61 |
203 |
300 |
+ 97 |
1890 |
101 |
73 |
77 |
251 |
251 |
+ 0 |
1891 |
129 |
72 |
67 |
268 |
218 |
— 50 |
1892 |
106 |
84 |
78 |
268 |
190 |
— 78 |
1893 |
112 |
72 |
86 |
270 |
202 |
- 68 |
1894 |
114 |
’ 74 |
65 |
253 |
210 |
— 43 |
1895 |
123 |
67 |
73 |
263 |
244 |
- 19 |
1896 |
126 |
75 |
80 |
281 |
265 |
— 16 |
1,085 |
702 |
709 |
2,496 |
2,507 |
+ 11 |
Under ifrågavarande år hafva sålunda, enligt ofvanstående utredning,
från seminarierna utexaminerats 11 lärarekandidater mer än som behöfts
för att med behöriga personer besätta både under dessa år nyinrättade
tjänster och de befattningar, som under samma tid blifvit lediga derigenom
att deras innehafvare antingen öfverflyttats till pensionsstaten eller
genom döden eller af annan anledning afgått från sina tjenster. Deraf följer
dock ej, att antalet af de lärare, som under denna tid sökt anställning
vid folkskolan, varit tillräckligt för att motsvara behofvet. Det förhåller
sig deremot så, att under de år, som äro i fråga, antalet nyinrättade och
ledigblifna tjenster varit större än antalet af de lärare, som derunder
ingått i folkskolans tjenst. Många af dem, som vid seminarierna under
ifrågavarande tid utexaminerats, hafva nemligen tagit anställning vid högre
flickskolor, döfstumskolor (under åren 1887—1896 ej mindre än 48), seminariernas
öfningsskolor, samt vid af stat, landsting eller enskilda anordnade
seminarier för bildande af småskolelärare och -lärarinnor m. m. Dessutom
har en och annan efter vid seminariet aflagd examen ej egnat sig åt
lärareverksamhet af något slag.
Under de år, hvarom nu är fråga, hafva sannolikt minst 100 af dem,
som under samma tid tagit afgångsexamen vid seminarierna, ej ingått i
folkskolans tjenst.
Åttonde liufviidtiteln. 209
Antalet under åren 1887—1896 nyinrättade och ledigblifna tjenster
har sålunda med minst 89 öfverskjutit antalet af de lärare, som under
samma år sökt platser vid folkskolan.
Men äfven om under ofvannämnda år lika många utexaminerade
folkskolelärare hade sökt anställning vid folkskolan, som antalet af de
under samma tid nyinrättade och ledigblifna tjenster, hade man dock ej
erhållit behöfliga lärarekrafter. Man behöfver nemligen ett antal examinerade
lärare äfven för att användas som vikarier, när ordinarie tjenstinnehafvare
af sjukdom eller annan anledning äro förhindrade att sjelfve
sköta sina befattningar.
Under förra delen af det tidsskede, redogörelsen omfattar, klagades
ej öfver bristen på kompetenta vikarier. Detta kom sig antagligen deraf,
att under den förra delen deraf fanns tillgång på examinerade lärare, hvilka
ännu ej fått ordinarie beställningar. Men småningom aftog antalet af
dylika lärare och från och med år 1895, då nådiga kungörelsen den 1
juli 1894 angående aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom urståndsattes att.
sköta sin tjenst, började tillämpas, blef bristen på kompetenta vikarier
rätt känbar. Förut hade man, när ordinarie lärare på grund af sjukdom
ej kunde sköta sin tjenst, vanligen antingen för en tid afbrutit skolarbetet
eller ock låtit en lärarinna med småskolelärarebildning öfvertaga ledningen
deraf. Endast undantagsvis hade man anskaffat behörig vikarie. Efter
den nya förordningen måste man, så vidt ske kan, anskaffa kompetent
vikarie, om man nemligen vill komma i åtnjutande af statsbidrag till
vikariens aflönande.
Såsom bidrag till aflöning af vikarier för sjuka ordinarie folkskolelärare
utbetalades, enligt till ecklesiastikdepartementet inkomna uppgifter, för år
1895 ett belopp af 42,245 kronor 94 öre, för år 1896 45,671 kronor 55
öre och för år 1897 51,847 kronor 61 öre. Antager man, att en vikarie
tjenstgjorde för samme sjuke lärare under en termin (eller omkring 4
månader), uppgick antalet vikarier under år 1895 till omkring 106, år
1896 till omkring 114 och under år 1897 till omkring 129. Till en afsevärd
del af de lediga vikariatsbefattningarna hafva, såsom framgår äfven
af de i ärendet infordrade utlåtandena, ej behöriga personer kunnat anskaffas,
utan man har måst hjelpa sig med gamla pensionerade folkskolelärare,
småskolelärare och -lärarinnor samt till och med personer, hvilka saknade
all slags lärarebildning.
Att lärarebrist förefanns vid slutet af år 1896 torde tydligt framgå af
hvad förut blifvit anfördt. Under år 1897 hafva förhållandena ej förbättrats.
Under nämnda år utexaminerades visserligen vid seminarierna
Bill. till Biksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 27
210
Åttonde hufvudtiteln.
299 elever, men af dessa ingingo sannolikt högst 290 i folkskolans tjenst.
Nämnda 290 lärarekandidater motsvarade ungefär de under året nyinrättade
och ledigblifna tjensterna. Dessa uppgingo nemligen tillsammans
till 288. Dessutom ökades antalet vikarier med 15.
För afhjelpande af bristen har föreslagits, att i seminarierna skulle
intagas större antal elever, än nu vanligen är fallet. Visserligen äro klassrummen
i vissa seminariebyggnader så små, att de ej kunna rymma flera
elever, än som der inskrifvits, men, har man anmärkt, i andra åter kan
man bereda utrymme åt ett större antal elever, än man för närvarande
anser sig der böra mottaga.
Med afseende på detta förslag anhåller jag få erinra derom, att under
åtskilliga år före utgifvandet af nådiga seminariestadgan den 29 januari
1886 vid seminarierna intogs större antal elever än som nu synes vara
lämpligt. Då detta .hade till följd, att seminarieelevernas utbildning, särdeles
i praktiskt hänseende, ej blef tillfredsställande, samt att arbetet å
seminarierna kom att ega rum under ogynsamma sanitära förhållanden,
.föreskrefs i nämnda nådiga stadga, att i hvarje seminarieklass ej borde
intagas större antal elever, än behörig hänsyn till lärjungarnes helsa och
ordentliga undervisning medgåfve.
Med tillämpning af denna föreskrift torde med den anordning, seminarierna
för närvarande hafva, i hvar och en af samtliga seminariernas
klasser sammanräknadt ej böra mottagas mer än omkring 300 elever.
Under nu pågående läsår äro i seminarierna inskrifna uti första klassen
310, i andra 308, i tredje 303 och i fjerde 300 elever. Men man har
kommit till så högt antal endast derigenom, att man vid vissa seminarier,
på grund af den rådande lärarebristen, intagit flera elever, än man från
undervisningens synpunkt borde hafva gjort.
Det har uppgifvits, att man vid seminarierna skulle kunna årligen
mottaga ända till 330 elever. Plats torde nog kunna beredas åt så många,
men man kan ej gifva dem tillbörlig utbildning eller förekomma, att de
få arbeta under för deras helsa menliga förhållanden, hvartill kommer,
att barnen i de med seminarierna förenade öfningsskolorna, i hvilka
seminarieeleverna skola öfvas att undervisa, måste taga skada af de talrika
praktiska öfningar, som i skolorna måste anställas, då ett så stort antal
seminarieelever der skola erhålla tillbörlig handledning och öfning uti
undervisningskonsten.
Slutligen torde jag få fästa uppmärksamheten derpå, att, under antagande
att folkskolan under de närmast följande åren kommer att utveckla
sig i samma förhållande som under de närmast föregående,
Åttonde liufvudtiteln.
211
hvilket man ju har all anledning att förmoda, lärarebristen ej skulle afhjelpas,
äfven om från seminarierna årligen utexaminerades till och med
330 elever.
Ett annat förslag till lärarebristens afhjelpande är att höja de stipendier,
som utbetalas af statsmedel till behöfvande, skickliga seminarieelever.
Härigenom skulle man förmå flera unga män och qvinnor än
hittills, och särskildt mer begåfvade sådana, att söka inträde vid seminarierna.
Det synes mig dock ej af nöden påkalladt att höja stipendierna
för att få tillräckligt antal inträdessökande, då antalet af dem, som söka
inträde vid ifrågavarande läroanstalter, är mycket större än antalet af
dem, som i dessa kunna intagas. Så anmälde sig år 1895 till inträde
vid seminarierna 752 och intogos 372, år 1896 voro motsvarande tal 793
och 332, år 1897 847 och 333 samt år 1898 794 och 344.
Som medel för att afhjelpa lärarebristen särskildt i Karlstads stift har
förordats, att man borde arbeta på att de der befintliga flyttande skolorna
förändrades till fasta.
Härigenom skulle man visserligen kunna åstadkomma, att flera och
bättre sökande anmälde sig till de inom stiftet lediga lärareplatserna, men
å andra sidan skulle derigenom ett ännu större antal lärare behöfva årligen
utbildas för att motsvara behofvet.
Domkapitlet i Hernösand yttrar angående lärarebristens afhjelpande
inom stiftet bland annat, att det icke tvekade att såsom det verksammaste
medlet för ändamålets vinnande föreslå, att statsbidragen för aflönande
af folkskolelärare i detta stift ytterligare höjdes, och framställer såsom
skäl härför, att folkskolelärarelönerna å de flesta orter inom stiftet
beredde sina innehafvare mindre god bergning än i sydligare delar af
landet samt att, särskildt i de öfre delarne af stiftet, hvarest skolorna ofta
flytta mellan från hvarandra vidt skilda rotar, folkskolelärarens arbete
måste anses mera mödosamt än annorstädes. Äfven det hårda klimatet och
den isolering, som bosättande der medförde, afskräckte platssökande från
att vända sig till stiftets nordliga trakter.
Med afseende härpå beder jag få fästa Eders Ivongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet derpå, att folkskolelärare i åtskilliga af vårt lands mellersta
och sydliga trakter arbeta under lika ogynsamma förhållanden som
mångenstädes i Norrland; att en stor del lärare vid norrländska folkskolor,
särdeles i sådana orter, der större industriel verksamhet eger
rum, hafva högre löner, än lag föreskrifver, samt att beträffande stiftets
nordligaste delar staten bidrager till folkskoleväsendets underhåll
212 Åttonde hufvudtiteln.
och utveckling så rikligt, som åtminstone för närvarande billigtvis kan
begäras.
Med dem, som anse, att lärarebristen borde afhjelpas genom att göra
det lättare för något äldre, samvetsgranna och dugande lärare och lära
rinnor
i s. k. mindre folkskolor att erhålla rätt att söka och innehafva
ordinarie befattning vid folkskola, kan jag ej instämma.
Redan nu erhålla förtjenstfulla lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor
och småskolor, med eller utan vilkor att genom vid seminarium
aflagdt prof visa sig ega erforderliga insigter och tillbörlig undervisningsskicklighet,
rätt att söka och innehafva ordinarie läraretjenst vid folkskola,
men att begagna dispensrätten i så vidsträckt omfattning, att den nu rådande
lärarebristen derigenom väsentligen af hjelptes, torde ej vara förenligt
med omsorgen om folkskolans bästa.
Ej heller anser jag mig kunna förorda, att enskilda lärare och lärarinnor
skulle få rätt att vid sina skolor mot ett visst arfvode för elev ut
bilda
lärarekandidater, hvilka sedan skulle undergå pröfning inför af staten
utsedda censorer. Det synes mig nemligen, att den enskilde läraren ej har
hvarken de insigter, den tid eller de hjelpmedel, som erfordras för att utbilda
dugande folkskolelärare. Dessutom skulle en sådan anordning hafva
med sig faran, att läraren lät lärarekandidaten undervisa i skolan på egen
hand mer, än som för barnens undervisning och uppfostran vore gagneligt.
Ett annat förslag, som framstälts till lärarebristens afhjelpande, är,
att ett nytt seminarium skulle anordnas; enligt ett annat åter borde två
seminarier — ett manligt och ett qvinligt — inrättas, och man har
till och med nämnt vissa städer såsom lämpliga platser för de nya seminarierna.
Men då det ännu ej kunnat utredas, hvarken hvar de ifrågasatta läroanstalterna
lämpligast borde förläggas, eller hvilka kostnader deras inrättande
skulle medföra, och då det är af nöden påkalladt, att så fort ske
kan något göres för den öfverklagade bristens undanrödjande, synes mig
någon annan åtgärd böra vidtagas, hvarigenom man så fort som möjligt
kan bereda tillfälle för flera än hittills att förvärfva för inträde i folkskolans
tjenst föreskrifven behörighet, utan att derigenom inrättandet af nya
seminarier, när tiden dertill synes vara inne, på något sätt försvåras. Närmast
till hands synes då vara att, i öfverensstämmelse med hvad från flera
håll påyrkats, med början af nästa läsår vid två af de nuvarande seminarierna
anordna en parallelklass till den första klassen. Efter fyra år
kunde man då från seminarierna utexaminera omkring 50 elever mer än
för närvarande.
Åttonde hnfrndtiteln.
213
Vid de seminarier, der parallelklasser inrättas, bör ock i samband
dermed öfningsskolan utvidgas med en ny afdelning, helst med en »folkskolans
högre afdelning», på det man må blifva i tillfälle att fördela de
praktiska öfningarna mellan flera klasser och derigenom så mycket som
möjligt hindra nämnda öfningars menliga inverkan på undervisningen i
skolan. Härigenom skulle man ock vinna den stora fördelen, att seminariets
elever finge under utbildningstiden göra bekantskap med och öfva sig att
undervisa i en fullständig folkskola.
Seminariernas öfningsskolor hafva hittills saknat en högre afdelning,
enär, då de inrättades, en sådan ännu icke var i folkskolestadgan omförmäld.
Först sedan de ifrågavarande öfningsskolorna blifvit försedda med
en dylik, kan man fullständigt ställa sig till efterrättelse den föreskriften
i nådiga seminariestadgan, att de praktiska öfningarna böra sättas i nära
samband med öfningsskolans läroplan och så ordnas, att eleverna vinna
grundlig kännedom af den undervisningsmetod, som är den lämpligaste
för hvarje läroämne och för lärjungar på olika utvecklingsstadier.
För anordnande af parallelklasser möter emellertid svårigheten att i
seminariebyggnaderna anskaffa rum för den nya seminarieklassen och den
nya afdelningen af öfningsskolan. För att få utrymme för dessa torde
det blifva nödvändigt att antingen utvidga befintligt seminariehus genom
tillbyggnader eller uppföra ännu en byggnad på vederbörande seminarietomt.
I denna skulle då, der så funnes behöfligt, kunna inrymmas lokaler
för undervisningen äfven i teckning, slöjd och gymnastik.
När seminariebyggnaderna uppfördes, anordnade man ej särskilda
lokaler för undervisningen i slöjd, ty detta ämne var ännu ej upptaget på
seminariernas arbetsordning. Nu är emellertid slöjd ett obligatoriskt läroämne
vid ifrågavarande läroanstalter. Vid de qvinliga seminarierna meddelas
undervisning deri gemenligen i de vanliga klassrummen, hvilket
utan större olägenhet kan ske, så länge undervisningen är begränsad till
det omfång, som för närvarande är föreskrifvet. Vid några af de manliga
seminarierna har man för slöjdundervisningen inredt lokaler i seminariehusets
källarvåning, eller ock har man för ändamålet anskaffat rum genom
tillbyggnader till någon förutvarande byggnad på seminariegården. Ehuru
dessa lokaler ej motsvara de anspråk, som ställas på ett tidsenligt anordnadt
slöjdrum, äro de likväl för sitt ändamål rätt användbara. Sämre stäldt
är det för de seminarier, der man nödgas hyra rum för den undervisning, som
här är i fråga. De få åtnöja sig med trånga, osunda lokaler, hvilka dertill
ligga skilda från seminariet.
Vid första anordnandet af seminarierna i deras nuvarande form lade
214
Åttonde hufvudtiteln.
man ännu icke så stor vigt på undervisningen i teckning, som man sedan
ansett sig böra göra, i samma mån som anspråken på en mer praktisk
undervisning i folkskolan börjat göra sig gällande. Derför ansåg man icke
behöfligt att för denna undervisning anordna något särskild! rum med för
ändamålet lämplig utrustning. Numera anser man, att det vore synnerligen
önskvärdt, att åtminstone vid de seminarier, bvilkas klassrum ej äro
lämpliga för undervisningen i teckning, en särskild för denna undervisning
afsedd lokal anordnades.
De manliga seminarierna samt ett qvinligt sakna egna lokaler för
gymnastiköfningarna. De måste hyra sådana, och några af dem nödgas
derför betala en ganska hög hyressumma. Dertill kommer, att de hyrda
lokalerna vid vissa seminarier ligga så aflägset och äro så upptagna af
dem, af hvilka de uthyras, att deras begagnande medför ej ringa svårigheter
för uppgörande af en ändamålsenlig läsordning. De långa vägarna
till och från gymnastiklokalerna taga dessutom bort mycken tid, som behöfde
användas till studier. Qvinliga seminariet i Kalmar har visserligen
egen gymnastiklokal, men denna är så trång och i öfrigt så olämplig för
sitt ändamål, att vederbörande myndigheter förklarat, att en annan borde
så fort ske kan anskaffas.
Det skulle sålunda blifva till stort gagn för arbetet vid seminarierna,
om i samband med anordnandet af parallelklasser jemväl sådana lokaler,
af hvilka läroanstalterna hittills varit i saknad, anskaffades. Äfven om
parallelklasserna indroges, vore visserligen ej de kostnader, som för
ändamålet användts, bortkastade. Ifrågavarande lokaler äro nemligen väl
behöfliga, äfven om seminarierna hafva endast sina vanliga fyra klasser,
och måste förr eller senare anskaffas.
Anordnades vid början af nästkommande läsår parallelklasser vid två
seminarier, skulle sålunda, såsom förut antydts, dessa seminarier efter
fyra år kunna utexaminera två gånger så många elever, som de kunna *
med sin nuvarande organisation, och i dem skulle ånyo kunna mottagas
så många elever i deras första klasser, att vid hvart och ett af dem en
ny parallelklass kunde bildas.
Sannolikt är det tillskott af lärare, som vinnes genom inrättande af
parallelklasser vid två seminarier, ej tillräckligt för lärarebristens häfvande.
För dess undanrödjande torde det blifva nödvändigt att vid början af
läsåret 1900—1901 anordna parallelklasser vid ännu två andra seminarier.
Med inrättande af parallelklasser vid fyra seminarier kunde man årligen
utexaminera från seminarierna lika många elever, som om ett nytt
Åttonde lmfvudtiteln.
215
seminai''ium anordnats, och man kunde vinna detta resultat för mindre
omkostnader, än om man inrättade ännu ett seminarium. Derjemte hade
man vunnit den fördelen, att de Seminarier, som utvidgats med parallelklasser,
hade i samband dermed erhållit de lokaler, hvaraf de äfven med
sin nuvarande organisation äro i stort behof.
Först sedan parallelklasser under någon tid varit i verksamhet, kan
man afgöra, huruvida det är fördelaktigare att fortfarande behålla sådana
och, om så tinnes behöflig!, inrätta dylika vid ännu flera seminarier, eller
om man i stället bör inrätta nya seminarier.
För att i det närmaste bibehålla det förhållande mellan manliga och
qvinliga lärare, som för närvarande förefinnes, bör parallelklass anordnas
vid ett manligt och ett qvinligt seminarium.
Bland de manliga seminarierna torde i första hand Göteborgs böra
utvidgas på nu ifrågasatt sätt, enär man der kan med sannolikhet påräkna
så många inträdessökande med föreskrifna kunskaper, att de räcka till för
fyllande af två klasser. För att inrymma den nya klassen och den nya
afdelningen af öfningsskolan böra två lässalar anordnas. Dessa kunna inrymmas
i den gymnastikbyggnad, hvars uppförande länge varit påtänktr
Kostnaderna för den nya byggnaden torde kunna beräknas till omkring
30,000 kronor. Till dess den nya byggnaden hinner uppföras, torde erforderliga
lokaler kunna förhyras.
Då till det qvinliga seminariet i Kalmar årligen anmäler sig en stor
mängd inträdessökande, och då der, enligt rektors uppgift, finnas två
reservrum, som kunna användas till skolsalar, samt derjemte till dessa
erforderliga skolmöbler, synes det vara synnerligen lämpligt, att till en
början detta seminarium utvidgas med en parallelklass. Gymnastiklokalen
i Kalmar är, såsom ofvan omförmälts, af vederbörande myndigheter
förklarad för sitt ändamål i hög grad olämplig. Fn ny sådan behöfver
sålunda anskaffas, äfven om seminariet ej utvidgas. Seminariets rektor har
redan gått i författning om uppgörande af ritningar och kostnadsförslag
dertill.
Emellertid torde det ej vara lämpligt att nu fastslå, hvilka seminarier
skola utvidgas med parallelklasser, utan synes det mig lämpligare, * att det
öfverlåtes till Eders Kongl. Maj:t att efter sig företeende omständigheter
bestämma, hvilka seminarier skola utvidgas på det sätt, som nyss omförmälts.
De för vissa seminariers utvidgning med nya klasser erforderliga medel
torde tills vidare böra uppföras på extra ordinarie stat, på det anordnandet
af parallelklasser ej måtte försvåra inrättandet af nya seminarier,
216
Åttonde liufvudtiteln.
i händelse man skulle anse det fördelaktigare att efter indragning af de
förefintliga parallelklasserna få till stånd nya läroanstalter för utbildande
af folkskolelärare.
Beträffande kostnaderna för anordnande af en parallelklass vid ett
seminarium torde dessa årligen belöpa sig till 5,800 kronor efter följande
beräkning:
arfvode till en extra ordinarie adjunkt ...................................... kronor 1,800
» » » lärare i öfningsskolan........................................... » 1,500
arfvoden till lärarne i öfningsämnena .......................................... » 1,200
hyra för lokal, till dess nödiga byggnader hinna uppföras ... > 700
belysning, uppvärmning, renhållning, läkarearfvode m. in. ... » 600
Derjemte erfordras till inköp af skolmöbler och undervisningsmateriel
för en gång........................................................................................ kronor 1,000
å hvilket belopp en specifikation finnes handlingarna bifogad.
Anordnande af parallelklasser vid två seminarier skulle sålunda medföra
en årlig kostnad af................................................................. kronor 11,600
och en utgift för en gång af........................................................ » 2,000
Då bristen på lärare vid folkskolan redan är tryckande, och då den
botar att år efter år tilltaga, är det nödvändigt, att åtgärder till dess afhjelpande
så fort ske kan vidtagas. Redan vid början af läsåret 1899
—1900 borde, såsom jag redan förut underdånigst angifvit, parallelklasser
inrättas vid två seminarier, för att åtminstone till en början på detta sätt
söka minska den nu befintliga bristen på folkskolelärare. För detta ändamål
borde sålunda erforderliga medel vara disponibla redan år 1899 till
ett belopp af 7,800 kronor, nemligen 2,000 kronor till inköp af skolmöbler
och undervisningsmateriel samt återstoden till aflönande af lärare, hyra,
renhållning, uppvärmning och upplysning m. in.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra
stat för år 1900 bevilja för anordnandet af parallelklasser vid två folkskolelärareseminarier
19,400 kronor.
[70.] Under flera år har Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställning,
Löneförbätt- till löneförbättrinq åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna
åt lärare vid samt till arivoden åt tecknmgslärare för extra tjenstgöring och extra arf^lärare-
v0(^en åt musiklärare vid dessa seminarier beviljat ett anslag af 33,300
seminarierna. kronor. Detta belopp nedsattes år 1896 till 31,800 kronor till följd deraf,
Åttonde hufvudtiteln. 217
att två manliga adjunkturer indragits, och att en manlig förändrats till
qvinlig; år 1897 minskades ifrågavarande anslag i samband med reglering
af musiklärarnes vid seminarierna löner ytterligare till 29,050 kronor, men
höjdes vid riksdagen år 1898 till 36,300 kronor för att derigenom bereda
åt vissa seminarielärare en väl behöflig förbättring af deras löner.
Da de skäl, som föranledt detta anslags bestämmande till dess nuvarande
belopp qvarstå oförändrade, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till beredande af ifrågavarande löneförbättring
och arfvoden jemväl för år 1900 enligt samma grunder, som för år
1899 blifvit bestämda, på extra stat anvisa ett belopp af 36,300 kronor.
Under flera år har Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, [71.]
beviljat anslag till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana Understöd åt
folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel. Med anledning af en^ZiZlsLior
inom Riksdagen väckt motion höjdes detta anslag för år 1898 från 15,000
till 20,000 kronor, hvilket belopp beviljats äfven för år 1899; och får jag
n.uc hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
ifrågavarande ändamål äfven för år 1900 anvisa på extra stat ett belopp
af 20,000 kronor.
De tekniska läroverken.
På underdånig anhållan af styrelsen för tekniska högskolan äskade [72.]
Eders Kongl. Maj:t af 1892 års Riksdag anslag på extra stat, afseende, ökning af
bland annat, att möjliggöra ökning af elevantalet i högskolans första sdi-devantalet vid
delning, hvilket antal kort förut, år 1890, bestämts till högst 80. Skolan.09''
Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef i hufvudsak af Riksdagen
bifallen, och Riksdagen har sedermera för nämnda ändamål på extra stat
år efter år anvisat medel, till dess Eders Kongl. Maj:ts till nästlidet års
Riksdag aflåtna proposition om högskolans definitiva utvidgning och omorganisation
vann Riksdagens bifall. Första årskursens elevantal har i
följd deraf sedan år 1892 årligen bestämts till högst 100. Omförmälda
utvidgning och omorganisation har jemväl grundats å mottagandet af detta
antal elever i första årskursen.
Vid framställande af nyss omnämnda anhållan hade högskolestyrelsen
i hufvudsak anslutit sig till det utlåtande, som den 15 december 1891 afgafs
af en utaf Eders Kongl. Maj:t tillsatt komité för afgifvande af betänkande
och förslag rörande ifrågasatt utvidgning och omorganisation af
tekniska högskolan. I detta utlåtande, som innefattar förslag i angifna
Bih. till Riksd. Prof. 18,99. 1 Samt. 1 Afd. 28
218
Åttonde hufrudtiteln.
syfte, framhålles, hurusom det vore af nöden att öka lärjungeantalet, hvilket
för första klassen från och med höstterminen år 1890 bestämts till högst
80. Detta antal vore nemligen alltför ringa. De tekniska yrkena tillväxte
oafbrutet och hastigt samt stälde på sina målsmän allt större fordringar
med hänsyn till kunskaper och färdigheter. Äfven i det allmännas
tjenst framträdde allt mer behofvet af tekniskt bildade personer. Komiterade
angåfvo en mängd statsförvaltningsgrenar, der detta behof gjorde sig
gällande. Likaledes inginge i flera grenar af kommunernas förvaltning
göromål af den art, att de företrädesvis borde ledas af tekniskt bildade
personer. Vid omorganisationen borde man derför så ordna, att 120
elever kunde mottagas i högskolans första afdelning.
Sedan högskolans styrelse, efter hörande af lärarekollegiet, i afgifvet
underdånigt utlåtande biträdt komiterades förslag bland annat i hvad det
rörde frågan om elevantalets ökning, aflat Edei’s Kong!. Maj:t nådig proposition
till 1894 års Riksdag, dervid Eders Kong! Maj:t, med godkännande
i hufvudsak af den af komiterade uppgjorda planen till högskolans utvidgning
och omorganisation, för såvidt sagda plan blifvit af högskolans
styrelse tillstyrkt, föreslog Riksdagen att, för möjliggörande af omorganisationen,
bevilja medel till ny byggnad för högskolans kemiska och mineralogiska
afdelningar samt densammas inredning och utrustning.
Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef ej af Riksdagen bifallen.
Riksdagen förklarade sig i skrifvelse den 7 maj 1894 hysa betänkligheter
i fråga om den framlagda planen såväl beträffande dermed förenade dryga
kostnader som med hänsyn till förefintliga behof. Dessa betänkligheter
afsågo, bland annat, den ifrågasatta ökningen af antalet elever i första atdelningen.
Riksdagen anförde i fråga härom, att, då elevantalet i nämnda
afdelning år 1890 bestämts till högst 80 och år 1892 till högst 100, kunde
det sättas i fråga, huruvida någon ytterligare ökning för den närmaste
framtiden borde ske. Den frågan framstälde sig ock, huruvida vid inträdesfordringarnas
bestämmande behörig hänsyn tagits dertill, att verklig håg
och fallenhet för ingeniörsyrket funnes hos dem, som erhölle inträde.
På grund af Riksdagens uttalanden i nämnda skrifvelse anbefalde
Eders Kongl. Maj:t tekniska högskolans styrelse att, efter lärarekollegiets
hörande, ånyo inkomma med utlåtande och förslag i frågan. I följd häraf
inkom styrelsen med en underdånig framställning, innefattande en med hänsyn
till de flesta af Riksdagens anmärkningar jemkad plan för högskolans
omorganisation. Styrelsen anförde i sammanhang härmed, att, äfven om
ett elevantal i första årskursen af 100 vore tillräckligt för landets dåvarande
behof, skulle det redan i en icke aflägsen framtid blifva otillräckligt.
Det vore derför alldeles nödvändigt att, äfven om högskolans
Åttonde hufvndtiteln.
219
organisation för den närmaste framtiden grundades på antagandet af blott
100 elever i första årskursen i stället för 120, de anordningar som vidtoges,
särskild! i fråga om nybyggnad, gjordes sådana, att öfvergången till
det ökade elevantalet kunde ske utan allt för stora svårigheter. Det
vore ock på denna förutsättning, den af styrelsen omarbetade planen
grundats.
I proposition till 1895 års Riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t framställning
om anslag till nybyggnad för tekniska högskolans kemiska och
mineralogiska afdelningar samt densammas inredning och utrustning i
enlighet med den af högskolestyrelsen sålunda omarbetade planen. Denna
Kongl. Maj:ts framställning vann Riksdagens bifall.
Nybyggnaden har på grund häraf utförts så, att mottagandet af ett
ökadt ”antal elever möjliggjorts, ehuru organisationen i öfrigt afpassats
efter ett elevantal af högst 100 i första afdelningen.
1 underdåniga skrifvelser den 16 september och den 25 oktober
1.898 har nu styrelsen för tekniska högskolan anfört, att, ehuru hvarken
Riksdagen eller styrelsen kunnat förutse, att behofvet af ökning i elevantalet
vid högskolan skulle så hastigt göra sig gällande, hade dock förhållanden
inträda som gjorde det till en oafvislig pligt för styrelsen att
redan nu ifrågasätta nådig proposition om anslag på extra stat, på det ett
större antal inträdessökande skulle kunna mottagas vid högskolan. Den
provisoriska utvidgningen af högskolan hade under åren 1892—1896
ganska väl motsvarat behofvet, men under de derpå följande två åren
både förhållandet varit ett annat, då styrelsen nödgats förvägra plats åt
ett stort antal kompetente inträdessökande. Den starka tillströmningen af
unge män, som ville egna sig åt sådan teknisk verksamhet, för hvilken
en vidsträcktare vetenskaplig grundläggning påkallades, kunde visserligen
i någon mån bero på den väckelse och det intresse för industri och ingeniörskonst,
som 1897 års industriutställning i Stockholm framkallat, men
hade utan tvifvel sin förnämsta orsak i den kraftiga uppblomstring af vår
industri, som de senare åren under förbättrade ekonomiska förhållanden
haft att uppvisa, samt de många nya eller utvidgade verksamhetsfält, som
derigenom öppnats för den från tekniska högskolan utgående ungdomen.
Styrelsen har öfver antalet kompetente och antagne sökande till elevplatser
i första årskursen under senare åren uppgjort följande tabell, med
framhållande dock, att antalet af dem, som på grund-af bristande utrymme
förvägrats inträde, ej är fullt så stort, som af tabellen synes framgå, då
vanligen under höstterminerna några antagne elever afgått från läroanstalten
och ersatts af andra bland de inträdessökande:
220
Åttonde hnfvudtiteln.
o År |
1890........................ |
Kompetente inträdes-sökande (inbegripet ................................ 77 |
Antagne. 77 |
» |
1891....................... |
............................. 104 |
80 |
» |
1892........................ |
................................ 105 |
100 |
» |
1893....................... |
................................ 122 |
100 |
» |
1894........................ |
............................... 104 |
100 |
» |
1895........................ |
................................ 105 |
100 |
» |
1896....................... |
........................... 103 |
100 |
1897........................ |
................................ 144 |
100 |
|
» |
1898....................... |
................................ 169 |
100 |
För att icke nödgas årligen utestänga från högskolan ett så stort antal
kompetente inträdessökande, hemställer styrelsen om vidtagande af åtgärder
för möjliggörande af elevantalets i första årskursen ökning från 100 till 125,
dervid styrelsen erinrar, hurusom det förslag till högskolans utvidgning
och omorganisation, som numera af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen antagits,
vore så beskaffad!, att en öfvergång till ett ökadt elevantal kunde
verkställas, utan att några synnerligt stora kostnader derför påkallades och
utan att vidsträckta byggnadsarbeten eller väsentliga förändringar inom
högskolans lokaler behöfde företagas.
I sin nyssberörda skrifvelse af den 25 oktober 1898 framlägger högskolestyrelsen
ett af högskolans föreståndare och fackskoleföreståndarne
utarbetadt samt af lärarekollegiet godkändt förslag angående de åtgärder,
som skulle betingas af elevantalets ifrågasatta höjning. Detta förslag förutsätter
dels en förökning af lärarekrafterna genom anställande af extra
lärare och assistenter i de läroämnen, der det förökade elevantalet skulle
utöfva inflytande på undervisningen, dels någon förhöjning i aflöningen
till högskolans sekreterare och kamrerare, dels några smärre förändringar
af vissa lokaler inom högskolans hufvudbyggnad, dels ock anskaffande af
en del materiel, som vid undervisningen för det förökade elevantalet skulle
erfordras.
Hvad först beträffar förstärkning af lärarekrafterna skulle för första
årskursen behof deraf göra sig gällande i följande läroämnen:
Matematik. Föreläsningarna skulle blifva oförändrade, men för repetitioner
och granskning af problem samt tillsyn vid problemöfningar, så att
vederbörlig kontroll skulle kunna utöfvas, erfordrades mera assistentbiträde.
För den mera omfattande kursen skulle härför behöfvas 600 kronop och
för den mindre kursen 300 kronor för år.
Allmän fysik. Föreläsningarna skulle ega rum för två grupper af
Åttonde hufvudtiteln.
221
elever, men af samma orsak, som i fråga om matematiken anförts, behöfdes
förökadt assistentbiträde, hvartill 600 kronor för år kunde beräknas .
Allmän kemi. Föreläsningarna skulle, liksom för närvarande, blifva
gemensamma för hela första afdelningen, men för att möjliggöra repetitioner
med ett så stort antal elever och för tillräcklig kontroll vid de
skriftliga öfningarna erfordrades assistentbiträde till en beräknad kostnad
af 800 kronor för år.
Beskrifvande geometri och linearritning. En särskild grupp skulle bildas
af de elever, som ämnade ingå i kemiska fackskolan samt i fackskolan för
bergsvetenskap med treårig lärokurs, för hvilka en mindre omfattande kunskap
i dessa ämnen vore tillfyllestgörande. För denna grupp skulle en
parallelkurs anordnas och härför erfordrades en extra lärare med årligt
arfvode af 1,500 kronor.
Frihandsteckning. Det stora antalet elever påkallade förökadt assistentbiträde
vid undervisningen och framför allt för kontroll å elevernas arbete.
Härför beräknades 400 kronor för år.
För andra årskursen skulle förstärkning af lärarekrafterna erfordras
för följande läroämnen:
Konstruktion af enkla maskindelar. I detta ämne vore redan det nuvarande
antalet elever så stort, att undervisningen medförde betydande
svårigheter. Vid ett ytterligare ökadt elevantal vore det nödvändigt att afskilja
en ny grupp, som meddelades undervisning genom särskild lärare.
Till följd häraf skulle ett belopp af 1,500 kronor för år tagas i anspråk
för en extra lärare.
Teoretisk mekanik. Äfven här deltoge ett mycket stort antal elever,
så att till biträde vid repetitioner och problemöfningar behöfdes ytterligare
600 kronor för år.
Allmän byggnadslära och byggnadsstatik. Här gälde detsamma som i
fråga om den teoretiska mekaniken. En assistent med 500 kronors arfvode
för år erfordrades till biträde.
Husbyggnadskonst. I detta läroämne deltoge alla eleverna. För biträde
vid konstruktionsöfningar m. m. skulle här ytterligare en assistent
erfordras, hvarför 600 kronor måste beräknas för år.
Kemiska laborationer. Redan för närvarande vore antalet laboranter
å det allmänna kemiska laboratoriet så stort, att icke en assistent vore
tillfyllestgörande, utan en extra assistent stundom måste biträda. Vid en
ytterligare förökning af elevantalet påkallades för denne ett arfvode af
600 kronor för år.
Geodesi och topografi. I detta läroämne skulle för andra öfnings -
222
Åttonde hufvudtiteln.
kursen under sommaren ytterligare en assistent blifva nödvändig, hvarför
200 kronor erfordrades för år.
För tredje årskursen skulle behöfvas en förstärkning i lärarekrafterna
i följande läroämnen:
Maskinlära med Iconstruktionsöfningar. Ett mycket stort antal elever
deltoge i dessa tillämpningar, vid hvilka eleverna sysselsattes med beräkningar
och konstruktioner af vattenhjul, turbiner, ångpannor och ångmaskiner
m. m. Redan för det närvarande vore det endast med stor
svårighet, som lärarne hunne att meddela undervisning och granska hithörande
problem och ritningar, hvarför det blefve nödvändigt att vid ett
ytterligare förökadt elevantal anställa en extra lärare med ett årligt arfvode
af 1,500 kronor.
Mekanisk teknologi. Äfven i detta läroämne deltoge ett stort antal
elever, och för de öfningar af flere slag, som här förekomme, påkallades
en assistents biträde till en kostnad af 500 kronor för år.
Allmän byggnadslära och byggnadsstatik. Äfven för tredje årskursen
skulle i dessa läroämnen biträde vid undervisningen tagas i anspråk för
tillämpningarna, och beräknades kostnaderna härför till 600 kronor för år.
Väg- och vattenbyggnadskonst. I detta läroämne blefve assistentens
göromål ytterligare förökade, hvarför 300 kronor för år beräknades.
Elektroteknik. I de praktiska öfningarna i elektroteknik deltoge redan
för närvarande ett så stort antal elever, att en fördelning i två
grupper under laborationerna blifvit nödvändig. Skulle elevantalet ytterligare
ökas, blefve anställande af en extra lärare eller assistent erforderligt,
och härför måste beräknas en kostnad af 1,000 kronor för år.
Kemiskt-tekniska laborationer. För närvarande deltoge så många elever
i dessa öfningar, att en extra assistent påkallats. Med ett ytterligare ökadt
antal elever skulle eu extra lärare eller assistent erfordras, hvarför, med
hänsyn till det stora antalet lärotimmar, ett belopp af 1,400 kronor för
år måste beräknas.
Elektrokemi. T detta för högskolan nya, för vår industri vigtiga läroämne
hade så många elever önskat deltaga, att en gruppindelning måst
ega rum vid de dermed i samband varande öfningarna, ehuru icke på
långt när tillfälle dertill kunde beredas för dem alla. På det att någon utsträckning
i dessa öfningar skulle kunna försiggå och flere elever i dem
deltaga, vore det i hög grad af behofvet påkalladt, att för tillfällig förstärkning
af undervisningen i elektrokemi 800 kronor för år erhölles. I
fråga om detta läroämne ville högskolestyrelsen hänvisa till en af det år 1897
i Stockholm församlade nordiska teknikermötet fattad resolution af innehåll
att, med hänsyn till den stora betydelse, den elektrokemiska veten
-
Åttonde hufvudtiteln. 223
skapen vunnit för tekniken, det vore önskvärdt, att detta ämne vid nordens
tekniska läroanstalter bättre blefve tillgodosedt, så att för detsamma
särskilda lärostolar och särskilda laboratorier inrättades.
De årliga kostnaderna för de extra lärare och assistenter, hvilka till
följd af det ökade elevantalet skulle tagas i anspråk, utgjorde således:
för första årskursen............................... kronor 4,200: —
» andra » » 4,000:
» tredje » »_6,100: —
eller tillsammans kronor 14,300: —
Denna beräkning förutsatte emellertid, att den tillfälliga utvidgningen
af högskolan egt bestånd under tre år. Under första läroåret skulle endast
4,200 kronor erfordras, men på det att redan vid början af höstterminen
1899 ett förökadt antal elever skulle vid högskolan kunna mottagas, erfordrades,
förutom sistnämnda summa, de belopp, som för en termin toges
i anspråk för första och andra årskurserna, nämligen 4,100 kronor. Det
för år 1900 erforderliga anslaget till lärarekrafternas förstärkande utgjorde
således 8,300 kronor. Detta belopp vore det lägsta, som den ifrågasatta
utvidgningen kräfde, så framt undervisningen skulle kunna på behörigt
sätt bedrifvas och nödig kontroll utöfvas vid de omfattande öfningar med
ritningar, konstruktioner, beräkningar och laborationer af flere slag, som
vore oundgängliga vid den högre tekniska undervisningen. Då i flertalet
läroämnen vid högskolan elevantalet redan för närvarande vore sa ansenligt,
att ej någon, om ock ringa, förökning deruti med nu tillgängliga
lärarekrafter kunde ske utan allvarliga olägenheter, måste styrelsen såsom
ett nödvändigt vilkor för utvidgningen förutsätta, att den föreslagna förstärkningen
af den undervisande personalen erhölles.
Med afseende å ofröning en till högskolans sekreterare och kamrerare
föreslog förut omförmälda komité 1,800 kronor för år till den förre och
1,000 kronor till den senare. 1 den af högskolestyrelsen sedermera omarbetade
planen för högskolans omorganisation nedsattes dessa belopp till
respektive 1,500 och 800 kronor, hvilka sistnämnda belopp också begärdes
i nådig proposition till 1897 års Riksdag. Riksdagen nedsatte emellertid
sekreterarens aflöning till 1,200 kronor, men biföll i fråga om kamreraren
hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit.
Styrelsen anför nu, att genom den ifrågasatta förökningen af elevantalet
skulle äfven sekreterarens och kamrerarens göromål väsentligen
ökas. Med hänsyn till de ansvarsfulla och tidsödande göromål, som redan
ålåge dessa båda tjensteman, ansåge sig derför styrelsen böra hemställa,
att, för den händelse den nu ifrågasatta utvidgningen komme att, genom
-
224 Åttonde hufTudtiteln.
föras, på extra stat anvisades lönetillskott af 300 kronor till sekreteraren
och 200 kronor till kamreraren eller sålunda tillhopa 500 kronor.
Beträffande de förändringar i hufvudbyggnaden, som erfordras för
den nu föreslagna ökningen i elevantalet, framhåller styrelsen, att de
hufvudsakligen äro sådana, som ingått i 1891 års komitéförslag till högskolans
utvidgning och omorganisation, ehuru med några modifikationer
på grund af den under de senare åren vunna erfarenheten. Några af de
utaf komitén föreslagna förändringarna vore dock redan genomförda eller
beslutade dels vid högskolans provisoriska utvidgning 1892 och dels i
samband med den nya organisationen, som under loppet af innevarande
år skulle komma att genomföras. För att mottaga det ökade elevantalet
vore emellertid ytterligare följande förändringar i hufvudbyggnaden af
behofvet påkallade.
För beredande af plats till deri nya gruppens i första årskursen ritöfningar
borde till en större ritsal anordnas tre rum af de lokaler 2 trappor
upp i hufvudbyggnadens södra flygel, hvilka under den provisoriska utvidgningen
användts för den mineralogiska samlingen, men som nu blefve
lediga genom denna samlings förflyttning till den nya laboratoriebyggnaden.
I samband med denna nya ritsal borde inrättas ett pappersspänningsrum
samt ett kapprum.
För beredande af ökadt utrymme åt andra årskursens konstruktionsöfningar
kunde lämpliga ritsalar erhållas i hufvudbyggnaden 2 trappor upp
genom förflyttning af den der förvarade mekanisk-tekniska samlingen till
det gamla fysikaliska kabinettet samt i det provisoriska lilla elektrotekniska
laboratoriet, hvilka lokaler blefve lediga, sedan det gamla kemiska laboratoriet
förändrats till fysiskt- och elektro-tekniskt laboratorium. I sammanhang
härmed skulle eu behöflig utvidgning af det hit hörande pappersspänningsrummet
kunna erhållas genom en i alla händelser nödvändig
förflyttning af modelleringsundervisningen till härför lämpliga lokaler i
södra flygeln 2 trappor upp.
För tredje årskursens konstruktionsöfningar skulle ökadt utrymme be- *
redas genom att de i våningen 1 trappa upp varande rum, som nu begagnades
för en grupp af andra årskursen, till följd af nyss omtalade
förflyttning blefve lediga. Genom några smärre förändringar af dessa
rum skulle tillräckligt stora ritsalar erhållas såväl för den mekaniska som
för väg- och vattenbyggnadsfackskolans konstruktionsöfningar.
Vidare påkallades förändringar i det nuvarande klosettsystemet inom
hufvudbyggnaden. Redan med det nuvarande elevantalet vid högskolan
medförde detta system svåra olägenheter, och en snar förändring vore nödvändig,
en förändring som blefve än mera tvingande, om elevantalet ökades.
Åttonde hufvudtiteln. 225
"Väsentligen af denna orsak, men äfven för att bereda något öka dt utrymme
för undervisningen hade en förändrad anordning af klosettväsendet upptagits
i det nu framlagda förslaget.
Enligt en styrelsens skrifvelse bifogad, af intendenten vid öfverintendentsembetet
H. T. Holmgren verkstäld utredning skulle de nu ifrågasatta
förändringarna i hufvudbyggnaden kräfva en kostnad af tillhopa
19,000 kronor.
Härtill komme dock kostnaderna för uppvärmnings- och belysningsanordningarnas
förändring. Såsom nyss framhållits, hade vissa af de
lokaler, som skulle användas för undervisningens behof, hittills begagnats
för samlingar, hvarför den ifrågasatta förändringen påkallade utsträckning
af värmeledningen. Då den gamla värmeledningen knappast vore tillfyllestgörande
för det nuvarande behofvet, måste en temligen kostsam anläggning
med ny ångpanneapparat verkställas för ändamålets vinnande.
Enligt förslag från Ludvigsbergs verkstadsaktiebolag skulle denna kostnad
uppgå till 7,500 kronor. Jemväl belysningen kräfde nya anordningar.
Under de senare åren hade elektrisk belysning småningom införts inom
större delen af högskolans hufvudbyggnad såväl af sanitära skäl som för
eldfarans förminskning, och mera än 300 glödlampor vore redan i bruk.
De båda gasmaskiner jemte dynamomaskin och det accumulatorbatteri,
som nu underhölle den elektriska belysningen, skulle blifva otillräckliga,
om icke accumulatorbatteriet förstärktes. Den kostnad, som härför och
för de nya elektriska lamporna påkallades, utgjorde, enligt en af ingeniören
K. Wallin verkstäld beräkning, 3,900 kronor.
Ofverintendentsembetet, hvars underdåniga utlåtande infordrats öfver
det framlagda förslaget till förändrade anordningar inom hufvudbyggnaden
jemte dertill hörande kostnadsberäkningar, har anmält, att samma förslag
från embetets sida icke gifvit anledning till erinran.
Hvad angår den erforderliga förstärkningen af undervisningsmaterielen,
beräknar styrelsen för detta ändamål följande kostnader:
Till nya ritbord, stolar m. il. för ritundervisningen behöfliga
effekter..................................................................................... kr. 3,235: —
» diverse inventarier för verkstaden och det mekaniska
laboratoriet ................................................................................... » 1,298: 50
* diverse arbetsbord, apparater och utensilier för undervisningen
i allmän kemi................................................................. » 1,920: —
2 förstärkande af elektrokemiska laboratoriets materiel...... » 1,100: —
» förstärkande af zymotekniska laboratoriets materiel......... » 700: —
eller tillsammans kr. 8,253: 50
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 29
226
Åttonde hufvudtiteln.
Specifikationer å dessa kostnader äfvensom kostnadsförslag med afseende
å förändringarna i uppvärmnings- och belysningsanordningarna
finnas bilagda styrelsens framställning.
De förökade kostnader för belysning, uppvärmning, renhållning samt
för laborationer äfvensom andra diverse utgifter af olika slag, hvilka utvidgningen
komme att föranleda, borde, yttrar styrelsen slutligen, betäckas
genom afgifter, som under namn af öfningsafgifter skulle af de nya
eleverna erläggas, på sätt redan nu egde rum vid högskolan, i enlighet
med Riksdagens uttalade uppfattning.
Att årligen ett stort antal kompetente inträdessökande till tekniska
högskolan måste afvisas, anser jag i likhet med högskolans styrelse vara
ett svårt missförhållande, som bör så snart som möjligt afhjelpas. Ett
storartadt uppsving inom vår industri har de senare åren gjort sig gällande,
och företagsamheten för tillgodogörande af landets rika naturliga tillgångar
har blifvit allt större. Härigenom hafva de tekniska vetenskaperna fått
en vidsträckt tillämpning, och med fog kan på landets högsta tekniska
läroanstalt ställas det kraf, att vid densamma må kunna utbildas teknici
till ett antal, som något så när motsvarar den ökade efterfrågan. För
landets materiella utveckling är det ock betydelsefullt, att ej bildningssökande
unge män med håg för mera djupgående tekniska studier genom
att förvägras tillträde till undervisningen vid tekniska högskolan hindras
att egna sig åt en verksamhet, der deras naturliga fallenhet skulle bäst
komma till gagn.
Visserligen är jag något tveksam, huruvida det kan vara fullt lämpligt
att så mycket öka elevantalet, under det lärarekrafterna icke på långt när
i samma mån förstärkas, men då å ena sidan behofvet af grundligt bildade
teknici för närvarande är stort och tillströmningen af kompetente inträdessökande
vid högskolan under de båda sista åren varit högst betydlig samt
då å andra sidan högskolans lärarekollegium och styrelse ansett sig kunna
mottaga det ökade elevantalet med den föreslagna förstärkningen af lärarekrafterna,
finner jag mig böra förorda styrelsens förslag i dess helhet
och således äfven i det afseendet att ökningen af elevantalet i första årskursen
bör ega rum redan innevarande års höst, eller vid början af läroåret
1899—1900.
I enlighet med högskolestyrelsens förslag får jag derför i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
ökning af elevantalet i första årskursen vid tekniska högskolan till högst
125, på extra stat för år 1900 anvisa:
Åttonde hufvudtiteln.
227
till förstärkning af lärarekrafterna ....................................... kr. 8,300: —
» ökning af sekreterarens och kamrerarens arfvoden......... » 500: —
» förändring i hnfvudbyggnadens inredning samt värmelednings-
och belysningsanordningar................................... » 30,400: —
» förstärkning af undervisningsmaterielen ............................ » 8,254: —
eller tillhopa kr. 47,454: —
I skrifvelse den 23 augusti 1807 har styrelsen för tekniska skolan i [73.]
Stockholm anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes åt skolan utverka ökade Anslag till
anslag och dervid i hufvudsak anfört följande. biträdande
Da tekniska skolan i Stockholm genom nadiga stadgarne af den 1 faner och
november 1878 erhållit den förändrade organisation, hvilken ännu i allt Materiel''fVr
väsentligt egde bestånd, anvisades till bestridande af de med den nyeLteknisica skolan
organisationen förenade kostnaderna dels lärjungarnes skolafgifter, afkast- * stockholmningen
af Sjöstedtska fonden m. fl. diverse inkomster till ett beräknadt
sammanlagdt belopp af 11,000 kronor, och dels ett ordinarie statsanslag,
som af 1878 års riksdag förhöjdes till 86,500 kronor.
Under skolans första arbetsår efter denna nya organisation 1879—1880
räknade skolan sammanlagdt 856 lärjungar, deraf särskildt inom den tekniska
afton- och söndagsskoleafdelningen 656.
Sedan styrelsen derom i underdånighet gjort framställning hos Eders
Kongl. Maj:t, beviljades åt skolan af 1889 års riksdag en förhöjning i
skolans ordinarie anslag med 7,575 kronor, hvarjemte Stockholms stad från
och med år 1891 tills vidare beviljat skolan ett årligt anslag af 7,500 kronor.
Enligt nådiga brefvet den 5 juni 1891 vore af denna förhöjning i skolans
inkomster å sammanlagdt 15,075 kronor anvisade till aflöning åt underlärare
4,425 kronor, till inköp och underhåll af inventarier 500 kronor
samt till kemiska laborationer 400 kronor.
Slutligen hade Riksdagen år 1896 beviljat dels för en gång på extra
stat ett anslag å 8,600 kronor till anskaffande af inventarier och dylik
utrustning för de lokaler inom skolans hus, som af landtbruksakademien
blifvit till skolans disposition öfverlemnade, och dels höjt skolans
ordinarie anslag med 3,000 kronor, hvaraf vore afsedda 750 kronor till
förhöjning i anslaget till maskinister och betjening, 500 kronor till förhöjning
i anslaget till inventariers inköp och underhåll samt 1,000 kronor
till förhöjning i anslaget för renhållning, uppvärmning, belysning m. m.
af skolans från landtbruksakademien nyförvärfvade lokaler. Återstoden
hade anslagits till tre nya öfverlärarebefattningar inom den högre konstindustriella
skolan.
228 Åttonde hufvndtiteln.
För sjelfva undervisningen hade tekniska skolan icke kommit i åtnjutande
af ytterligare anslag.
Om man frånräknade anslagen till den nyinrättade maskinyrkesskolan
och förhöjningarna i de förut alltför knappt tillmätta arfvodena åt vissa
öfverlärare inom skolans äldre afdelningar samt arfvodena till inom den
högre konstindustriella skolan nyinrättade öfverlärarebefattningar för fullständigande
af den till nämnda skolafdelning förlagda undervisningen
för utbildande af teckningslärare, hade alltså sedan skolans ombildning en
förhöjning med endast 7,575 kronor kommit skolan till del för mötande
af de mångfaldiga, ständigt växande behof, som skolans fortgående utveckling
medfört, beträffande biträdande lärarekrafter, undervisningsmateriel,
inventarier, renhållning, belysning och uppvärmning, tryckningskostnader
m. m.
Till bestridande af sådana utgifter disponerade skolan enligt den faststälda
staten under år 1880, det första år sedan skolan ombildats, under
hvilket den nya staten varit gällande, ett belopp af 29,800 kronor och
enligt staten för år 1897 37,375 kronor. Antalet lärjungar vid dessa tidpunkter
utgjorde deremot under läroåret 1879—1880, såsom redan omförmälts,
856, men under läroåret 1896—1897 ej mindre än 1,589, oberäknad!
215 barn i de s. k. barnklasserna för utbildning af teckningslärarekandidaternas
undervisningsförmåga. Antalet lärjungar hade således under dessa
år nära fördubblats, och denna omständighet borde ensam vara nog för
att visa otillräckligheten af dessa skolans medel. Erfarenheten hade också
nogsamt bekräftat detta, och styrelsen hade derför, innan den velat ifrågasätta
en väsentligare förhöjning i dessa anslagsbelopp, trött sig böra anlita
den enda öfriga utväg, som stått styrelsen till buds, nemligen lärjungeafgifternas
höjande. Styrelsen hade dervid ingalunda förbisett, att genom
eu begränsning af antalet lärjungar jemväl skulle kunna åvägabringas jemnvigt
mellan skolans nu ifrågakomna tillgångar och utgifter, men en sådan
utväg vid en läroanstalt af ifrågavarande slag syntes styrelsen så motbjudande
och stridande mot skolans uppgift, att styrelsen icke velat för
sin del framkomma med ett förslag i sådan rigtning.
På styrelsens förslag hade också Eders Kongl. Maj:t dels genom nådigt
bref den 25 maj 1894 medgifva en förhöjning från 12 till 30 kronor i
afgifterna för dem, som icke inträdt i tekniskt yrke, inom den tekniska
afton- och söndagsskolan samt den tekniska skolan för qvinliga lärjungar,
och dels genom nådigt bref den 10 augusti 1896 en ytterligare förhöjning
i dessa utgifter till 50 kronor. Genom det förstnämnda af dessa bref
hade derjemte Eders Kong!. Maj:t medgifvit en förhöjning i afgifterna inom
Åttonde linfvudtiteln.
229
den högre konstindustriella skolafdelningen för dem, som ej inträdt i tekniskt
yrke, från 40 till 60 kronor.
Skolafgifternas förhöjning kunde, fortsätter styrelsen, anses hafva skäligen
fylt sitt ändamål inom den tekniska skolan för qvinliga lärjungar
och tillfört skolan en ökad inkomst, temligen väl motsvarande de större
kraf, som antalet lärjungar inom denna skolafdelning under de senare åren
stält på skolans tillgångar. Beträffande den högre konstindustriella skolan
hade styrelsen för afsigt att inom kort i underdånighet anhålla om eu
förhöjning till 60 kronor äfven för teckningslärarekandidaterna i likhet
med hvad som, enligt hvad nyss nämndes, redan blifvit bestämdt beträffande
de lärjungar inom denna skola, hvilka icke inträdt i yrke. Om denna
framställning vunne Eders Kongl. Maj:ts bifall, skulle äfven inom denna
skolafdelning för den närmaste framtiden förhöjningarna i skolafgifterna
kunna anses någorlunda väl betacka de genom det större antalet lärjungar
ökade utgifterna af här ifrågavarande slag.
Men stälde sig sålunda förhållandet jemförelsevis gynsamt med hänsyn
till de nu nämnda skolafdelningarna, vore deremot de skedda förhöjningarna
så godt som utan all betydelse, när fråga blefve om den största af alla tekniska
skolans afdelningar, nemligen afton- och söndagsskolan, alldenstund
antalet i denna afdelning inskrifna lärjungar, hvilka erlade den högre afgiften,
alltid vore mycket ringa. Under läroåret 1896—1897 hade dessa
sålunda utgjort endast 44, och medfört en inkomst för skolan af endast
2,''200 kronor, under det att under samma läroår antalet af icke i yrke varande
lärjungar inom den tekniska skolan för qvinliga lärjungar utgjort ej mindre
än 199, hvilka tillsammans i skolafgifter erlagt 9,950 kronor. En förhöjning
i dessa afgifter öfver 50 kronor syntes styrelsen för närvarande ej
böra ifrågakomma och skulle, hvad afton- och söndagsskolan anginge,
uppenbarligen blifva betydelselös. Styrelsen ansåge sig icke heller böra
ifrågasätta en förhöjning i den nuvarande, sedan skolans omorganisation
vanliga afgift en af fyra kronor för läroår, hvilken erlades af dem, som
inträdt i yrke. För att kunna tillföra skolan någon afsevärd inkomst skulle
den gifvetvis rätt väsentligt behöfva förhöjas, men i betraktande af lärjungarnes
oförmåga att erlägga en sålunda förhöjd afgift och med stöd af
den erfarenhet, som i detta afseende redan förvärfvats vid skolan, skulle
en dylik åtgärd komma att blifva i sj elfva verket likbetydande med ett
uteslutande af dem bland de inträdessökande, som måhända bäst vore i
behof af skolans undervisning. Äfven den nu stadgade låga afgiften af
4 kronor visade sig ofta för många vara ganska svår att erlägga.
Enligt styrelsens bestämda öfvertygelse och erfarenhet vore det icke
längre möjligt att med de nu disponibla medlen tillgodose alla de förut
230 Åttonde hufvudtiteln.
angifna olika kraf, livilka stäldes på skolan företrädesvis genom aftonskolans
stora antal lärjungar, som varit i jemnt stigande och under läsåret 1896
—1897 uppgått till 1,130, och livilka kraf måste tillgodoses, så vidt skolan
skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift,
Behofvet af biträdande lärarekrafter inom den tekniska afton- och
söndagsskolan vore ytterst känbart och styrelsen måste med ledsnad erkänna,
att undervisningen i en del läroämnen inom nämnda skolafdelning
för närvarande icke kunde bestridas på önskligt sätt. I geometrisk konstruktionsritning
hade under läroåret 1896—1897 deltagit 638 lärjungar,
fördelade på tre grupper med omkring 210 lärjungar i hvarje, för
hvilkas handledande kunde disponeras 4 lärare, som alltså hade hvar och
en på sin del mer än 50 lärjungar. Att detta antal lärjungar vore långt
utöfver hvad en lärare kunde med framgång undervisa, vore väl obestridligt,
och i synnerhet här, der hvarje lärjunge skulle undervisas och öfvervakas
för sig. Densamma vore ställningen inom flere bland aftonskolans
ritämnen. I frihandsteckning hade antalet under sist berörda läroår varit
728, äfvenledes fördelade på tre grupper med omkring 240 i hvarje. Med
5 lärare komme alltså omkring 48 lärjungar på hvarje lärare. I fackteckning
hade antalet lärjungar under samma tid varit 240 med 3 lärare eller
omkring 80 på hvar och en.
Enligt hvad skolans rektor ansett behöfligt, och hvaremot, styrelsen
för sin del icke hade något att invända, skulle för den tekniska aftonoch
söndagsskolan erfordras:
dels i geometrisk konstruktionsritning ytterligare 3 lärare med en beräknad
tjenstgöring af 6 timmar i veckan å 2 kronor i timmen under
omkring 29 veckor, hvilket komme att medföra en kostnad af i afrundadt
tal 1,200 kronor;
dels i frihandsteckning ytterligare 4 nya biträdande lärare med eu
beräknad tjenstgöring af 6 timmar i veckan å 1 krona 50 öre i timmen
under omkring 29 veckor, hvilket komme att medföra eu kostnad af i afrundadt
tal 1,000 kronor;
dels i fackteckning 3 nya biträdande lärare med likaledes en beräknad
tjenstgöring af 6 timmar i veckan å 1 krona 50 öre i timmen under omkring
29 veckor, hvilket komme att medföra en kostnad af i afrundadt
tal 750 kronor;
dels i matematik 2 nya biträdande lärare för eu kostnad af tillsammans
800 kronor; samt
dels i uppsatsskrifning en ny biträdande lärare för eu kostnad af 250
kronor eller sammanlagdt till förstärkning af de biträdande lärarnes antal
Åttonde hufvudtiteln. 231
inom den tekniska afton- och söndagsskolan årligen ett belopp af 4,000
kronor.
Styrelsen anförde vidare, att slitningen och förbrukningen af inventarier
och undervisningsmateriel genom det för hvarje läroår ökade antalet
lärjungar inom afton- och söndagsskolan numera vuxit derhän, att en förhöjning
i de för inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel
i staten anvisade medel vore oundgängligen nödvändig. Omkostnaderna
endast för behöfliga gipsmodeller hade visat sig uppgå till
omkring 500 kronor årligen. För att så mycket som möjligt nedsätta
reparations- och anskaffningskostnaden för möbler hade till två af vaktmästarebefattningarna
vid skolan antagits i snickaryrket kunnige personer,
och dessa sysselsattes under de sommarmånader, då ferier påginge, så
mycket som möjligt med arbeten af ifrågavarande slag, men detta oaktadt
hade dock icke kunnat undvikas, att allenast reparationskostnaderna
för möbler stigit till i förhållande till skolans tillgångar alltför stora belopp,
så att nyanskaffningarna måst inskränkas mer än önskligt varit.
I likhet med skolans rektor ansåge styrelsen, att en förhöjning af
åtminstone 1,100 kronor i nu beröx-da anslagspost vore nödvändig, på det
att åtminstone för närvarande undervisningens behof beträffande skolinventarier
och undervisningsmateriel måtte kunna på ett tillfredsställande sätt
tillgodoses.
Det större antalet lärjungar inom afton- och söndagsskolan medförde
gifvetvis jemväl större utgifter för belysning, då i följd deraf ett ej oväsentligt
större antal gaslågor och elektriska lampor måst anbringas och
underhållas. En förhöjning med 400 kronor i anslaget till belysning syntes
derför,’vara af behofvet väl påkallad.
Förutom dessa årliga anslag till sammanlagdt belopp af 5,500 kronor
såge sig styrelsen nödsakad att i underdånighet göra framställning om
beviljandet af ett anslag för en gång å 10,000 kronor. Sedan de lokaler,
hvilka skolan af landtbruksakademien förvärfvat, blifvit för sina ändamål
inredda och försedda med inventarier, hade den bostadslägenhet
2 trappor upp i skolans hus, hvilken förut varit upplåten åt skolans förste
maskinist, blifvit för annat ändamål ledig. Denna lokal hade under
sommaren 1897 genom öfverintendentsembetets försorg reparerats och
ändrats till en större lärosal, hvilken vore afsedd att användas för att afhjelpa
det trängande behofvet af ökadt utrymme för undervisningen i matematik
och uppsatsskrifning inom afton- och söndagsskolan. För anskaffande
af nödiga inventarier saknade dock skolan medel. Enligt af
rektor uppgjord beräkning skulle härför erfordras:
232
Åttonde hufvudtiteln.
300:
1 större skjuttafla ........................................................................ kronor 250:
1 pulpetuppsats med bord, stol och trappstegsplatform
för läraren............................................................................
30 tvåsitsiga bord med 60 stolar, borden å kr. 30 och
stolarne å kr. 4: 50 ............................
2 planschställ å kr. 30 ...............................
1 materialhylla ..........................................
1 skåp................................................................
för anordnande af belysning.................
» |
1,170: — |
» |
60: — |
» |
35: — |
200: — |
|
................ ........ » |
175: — |
Summa kronor |
2,190: — |
Vidare behöfde anskaffas: till aftonskolans maskinritningssal:
20 bord å kr. 65 ............................................................. kronor 1,300: —
40 stolar ä kr. 4: 50......................................................... » 180: —
till salen för geometrisk konstruktionsritning, der
under aftonskolans lektioner sedan flere år tillbaka alltid
varit brist på stolar:
150 stolar å kr. 4: 50......................................................... » 675: —
10 dubbelplatsiga bord med lådfack å kr. 100............ » 1,000: —
för undervisningen i fackritning:
50 ensitsiga pulpeter å kr. 25 ......................................... » 1,250: —
50 stolar ä kr. 4: 50..................... » 225: —
samt slutligen för gipsgjuteriet:
6 bord k kr. 30 ........................ » 180: —
24 stolar å kr. 4: 50 ......... » 108: —
1 större hyllfack ................................................................... » 250: —
Summa kronor 5,168: —
Alltså sammanlagdt för anskaffande af inventarier 7,358 kronor.
Men äfven undervisningsmaterielen behöfde kompletteras genom nyanskaffningar,
hvartill skolans otillräckliga anslag under de senare åren
icke lemnat tillgång. Särskilt gälde detta undervisningen i frihandsteckning,
geometrisk konstruktionsritning samt maskin- och fackritning.
Enligt af skolans rektor uppgjord beräkning borde för dessa ändamål
anskaffas:
Åttonde hufvudtiteln.
233
för frihandsteckningen
4 satser väggplanscher å kr. 1 2 .......................................... kronor 48: —
4 satser s. k. växtplanscher jemte ramar........................... » 400: —
5 satser plana gipser a kr, 20 .......................................... » 100: —
5 st. reliefgipser a. kr. 30 ....................................................... » 150: —
50 st. ornamentgipser å kr. 3 ....................... » 150: —
10 klotsuppsatser jemte tillämpningsmodeller a kr. 50 ... » 500: —
för geometriska konstruktionsritningen
modeller och planscher till en beräknad summa af....... » 750: —
för maskinritningen och fackritningen
modeller till beräknadt belopp af..................................... » 544: —
Summa kronor 2,642: —
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, hemstälde styrelsen i
underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes åt skolan utverka:
dels ett anslag för eu gång till belopp af 10,000 kronor för anskaffande
af berörda inventarier och undervisningsmateriel och
dels en årlig förhöjning i anslaget till underlärare med 4,000 kronor
samt i anslaget till inventariers och undervisningsmateriels inköp och
underhåll, belysning med mera med 1,500 kronor.
Då behofvet af dessa ökade inkomster företrädesvis tillkommit genom
den betydande tillväxten af i afton- och söndagsskolan inskrifna lärjungar,
ifrågasatte slutligen styrelsen, huruvida ej Stockholms stadsfullmäktige skulle
vara villige att bevilja skolan dessa medel.
Med anledning häraf remitterades styrelsens framställning till Stock
holms stadsfullmäktige, hvilka i underdånig skrifvelse den 1 april 1898
anfört bland annat följande:
»I betraktande deraf, att tekniska skolan i Stockholm är en
finna stadsfullmäktige det ej kunna ifrågakomma, att staden skulle bidraga
till det begärda anslaget för en gång till ökande af skolans inventarier och
fasta undervisningsmateriel, hvilket allt blir en statens tillhörighet.»
»Hvad åter angår det anmälda behofvet af tillökning i skolans årsanslag,
framgår af styrelsens skrifvelse, att med denna anslagshöjning åsyftas
att rikligare tillgodose afton- och söndagsskolan, eller den afdelning, som,
på samma gång den är af största nyttan för staden, tillika är mest jemförlig
med de af kommunerna å andra orter understödda tekniska yrkesskolorna.
Vid sådant förhållande hafva stadsfullmäktige funnit sig ej böra
helt och hållet afvisa denna del af framställningen, hvarför fullmäktige till
svar å den nådiga remissen förklara Stockholms stad villig att öka sitt
Bih. till Rihsd. Prof. 1S99. 1 Sami. 1 Afd. 30
234 Åttonde hufvudtiteln.
årliga anslag till tekniska skolan härstädes med 2,000 kronor till förhöjning
i anslaget till underlärare och med 750 kronor till förhöjning i anslaget
till inventariers och undervisningsmateriels inköp och underhåll, belysning
med mera, att för första gången upptagas i budgeten för det år, för hvilket
Riksdagen för enahanda ändamål anslår minst samma belopp, och sedan
utgå så länge statsanslaget fortfarande utgår.»
I skrifvelse den 14 november 1898 har styrelsen för tekniska skolan
i Stockholm gjort förnyad framställning i ärendet och dervid, efter att
hafva omnämnt stadsfullmäktiges förut omförmälda beslut, tillika upplyst,
att stadsfullmäktige å sammanträde den 29 juni 1898 beslutit, att ett tillfälligt
anslag af 2,750 kronor, deraf 2,000 kronor till underlärare och 750
kronor till inköp och underhåll af inventarier, undervisningsmateriel, belysning
med mera, finge utgå till tekniska skolan i Stockholm för hvart
och ett af åren 189S och 1899 för uppehållande af undervisningen i söndagsoch
aftonskolan.
Härefter fortsätter styrelsen: Skolan hade visserligen härigenom för
hvardera af åren 1898 och 1899 kommit i åtnjutande af någon förhöjning
i det årliga anslaget, ehuru icke i den utsträckning, som visat sig vara af
behofvet påkalladt, men skolan hade deremot ännu icke kommit i åtnjutande
af det begärda extra anslaget för en gång af 10,000 kronor, som
vore afsedt för anskaffande af alldeles nödvändiga diverse inventarier och
undervisningsmateriel, hvilket behof alltjemt växt i samma mån som lärjungeantalet
ökats.
Då i tekniska afton- och söndagsskolan vid oktober månads slut
arbetsåret 1897—-1898 elevantalet uppgått till 798 samt vid slutet af sagda
arbetsår stigit till 1,156, hade för arbetsåret 1898—1899 redan i oktober
månad 1898 inskrifvits 1,139 lärjungar. Denna stora tillströmning af lärjungar
redan under höstterminens föi''sta månad hade i hög grad försvårat en
ordentlig skötsel af lektionerna, i det att hvarken lokaler eller lärarekrafter
med de tillgängliga medlen velat räcka till, hvadan styrelsen måst tillgripa
åtgärden att upphöra med vidare inskrifningar för höstterminen inom denna
skolafdelning, samt äfven beslutit att endast i mån af utrymme och tillgängliga
lärarekrafter mottaga nya lärjungar till stundande vårtermin,
huru ogerna styrelsen än vidtagit en sådan åtgärd för inskränkning af
elevantalet.
Beträffande skolans öfriga afdelningar ville styrelsen omnämna, det
äfven alla dessa fortfarande utvisade en så stor ökning i elevantalet, att
det inom kort måste blifva förenadt med störa svårigheter för skolan att
med sina nuvarande tillgångar på ett tillfredsställande sätt sköta undervisningen.
Åttonde hufvudtiteln. 235
Inom den tekniska skolan för qvinliga lärjungar hade under oktober
månad arbetsåret 1897—1898 varit inskrifna 248 elever, hvilket antal vid
samma arbetsårs slut stigit till 303; men höstterminen 1898 hade redan i
medlet af november i denna afdelning inskrifvits 256 lärjungar. Inom den
högre konstindustriella skolan hade arbetsåret 1897-—1898 varit inskrifne 69
lärjungar, hvartill kommit i de till denna skolafdelning hörande barnklasserna
225 lärjungar, medan höstterminen 1898 inskrifvits 78 och i barnklasserna
250 lärjungar. Inom byggnadsyrkesskolan hade arbetsåret 1897 — 1898 varit
antagne 56 lärjungar, men höstterminen 1898 hade, oaktadt sträng utgallring,
dock måst mottagas 68 lärjungar. Samma förhållande egde rum vid
maskinyrkesskolan, der höstterminen 1898 måst mottagas 75 lärjungar mot
63 arbetsåret 1897 —1898.
Följande af styrelsen upprättade tablå lemnade öfversigt öfver lärjungeantalet
arbetsåren 1897—1898 samt 1898—1899, för detta senare år
dock endast intill den 1 november 1898:
Inskrifne lärjungar: |
Under oktober 1897—1898 |
Vid årets slut 1897—1898 |
Under oktober 1898—1899 |
i afton- och söndagsskolan ............................. |
798 |
1,156 |
1,145 |
» tekniska skolan för qvinliga lärjungar...... |
248 |
303 |
256 |
» högre konstindustriella skolan.................... |
— |
69 |
78 |
» » » barnklasserna ...... |
225 |
225 |
250 |
» byggnadsyrkesskolan....................................... |
— |
56 |
68 |
s maskinyrkesskolan ....................................... |
— |
63 |
75 |
Summa |
— |
1,872 |
1,872 |
Dels på grund af den stora tillströmningen af lärjungar och dels med
hänsyn till industriens utveckling och de ständigt växande kraf, som derigenom
stäldes på läroverket i alla riktningar, hade styrelsen föranledts
att, oafsedt förut anförda anslagsbehof, tänka sig möjligheten af en snar
omorganisation af hela skolan, hvarvid fackskolorna fortfarande borde i
första rummet tillgodoses samt en central aftonskola med något mer omfattande
läroplan än de vanliga tekniska aftonskolornas i riket borde ifrågakomma,
äfvensom att taga i öfvervägande, huruvida icke det alltjemt
växande behofvet af lägre teknisk aftonskoleundervisning inom hufvudstaden
skulle kunna på annat sätt tillgodoses.
Men i alla händelser, huru än skolans framtida utveckling komine
att gestalta sig, vore det likväl enligt styrelsens mening i hög grad be
-
236 Åttonde hnfvudtiteln.
höfligt, att anslaget för en gång till inventarier och undervisningsmateriel
äfvensom förut begärda 5,500 kronor till underlärare m. m., åtminstone
tills vidare och intill dess den antydda omorganisationen hunnit genomföras,
blefve stälda till skolans förfogande; och hemstälde styrelsen på grund
deraf i underdånighet om nådig åtgärd för detta ändamåls vinnande.
Af hvad styrelsen anfört synes mig framgå, att en omorganisation af
tekniska skolan i Stockholm inom kort tid torde blifva erforderlig, på det att
nödigt utrymme och ändamålsenlig undervisning må kunna beredas lärjungarne,
särskild! i de högre afdelningarna. Men då behofvet af ytterligare
lärarekrafter samt ökade inventarier och undervisningsmateriel i hvarje
fall synes oafvisligt, om de lärjungar, som vid skolan söka sin utbildning,
skola kunna erhålla den undervisning och handledning, som i skolans program
utlofvas, samt vinna den förkofran, som med dess undervisning afses,
så anser jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1900 bevilja dels till förstärkning af lärarekrafterna
vid tekniska skolan i Stockholm 2,000 kronor, dels till inköp
och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel vid skolan 10,750
kronor, eller tillsammans 12,750 kronor.
[74.] Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kost
Teknitka
nader för deras inspektion hafva under eu följd af år anvisats extra
yrkesskolor, under vilkor att det bidrag, som af dessa medel komme att ut
betalas
till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga hvad vederbörande
kommun kontant tillsköte för skolan. Ifrågavarande anslag har
under de senaste åren utgjort 45,000 kronor. Då detta anslag fortfarande
är för ändamålet erforderligt, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att jemväl för år 1900, under nämnda vilkor, för ändamålet
på extra stat anvisa 45,000 kronor.
Gymnastiska centralinstitutet.
ryg j Sedan direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet i underdånig
Extra lärare skrifvelse den 12 oktober 1897 gjort framställning om anslag till aflönande
i sjuk- af ytterligare en lärare i sjukgymnastik vid institutet, föreslog Eders Kongl.
gymnastik. y[aj;£ senast församlade Riksdag att för ändamålet bevilja ett årligt anslag
af 2,500 kronor.
Riksdagen fann visserligen hvad direktionen till stöd för sin berörda
framställning anfört ådagalägga, att undervisningen i sjukgymnastik kräfde
Åttonde hufvudtiteln.
237
det antal lärare, som direktionen uppgifvit, samt att institutets tillgångar
icke beredde möjlighet att, på sätt dittills egt rum, samtidigt med tillgodoseende
af institutets öfriga behof bestrida aflöningen för en tredje lärare
i sjukgymnastik. Men Riksdagen ansåg det kunna ifrågasättas, huruvida ej
behofvet af tillökning i lärarekrafterna vore af tillfällig och öfvergående natur.
I enlighet med en sådan uppfattning biföll Riksdagen Eders Kongl.
Maj:ts framställning i ämnet endast på det sätt, att Riksdagen för aflöning
af en extra lärare i sjukgymnastik beviljade ett anslag af 2,500 kronor
på extra stat för år 1899.
I skrifvelse den 29 september nästlidna år har nu direktionen gjort
förnyad underdånig framställning i detta ämne. Direktionen yttrar dervid,
att direktionen ansåge sig i sin underdåniga skrifvelse den 12 oktober
1897 hafva ådagalagt ej mindre behofvet af en ny lärarekraft för det dåvarande
än äfven att behofvet komme att blifva permanent, en åsigt, som
den sedermera förflutna tidens erfarenhet ytterligare stadfäst. Men vid det
förhållandet, att Riksdagen så nyligen vägrat uppföra det nödiga beloppet
på ordinarie stat, ville direktionen nu inskränka sig till en hemställan om
ett extra anslag å 2,500 kronor för år 1900 till ifrågavarande ändamål.
Under åberopande af hvad sålunda förekommit tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för aflönande af
en extra lärare i sjukgymnastik vid gymnastiska centralinstitutet på extra
stat för år 1900 bevilja ett anslag af 2,500 kronor.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
Uti underdånig skrifvelse den 29 september 1897 hemstälde medicinal- [76.]
styrelsen, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig propo-cw* biträde
sition, att å ordinarie stat måtte anvisas till aflöning dels åt en kamrerare ''”äJenfelat''''
lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor,''summa 4,500 kronor, behandling.
dels åt en notarie, tillika sekreterare, lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar
1,200 kronor, summa 3,000 kronor, med rättighet för en hvar
af dem att efter fem års tjenstgöring kunna komma i åtnjutande af
ålderstillägg å lönen med 500 kronor och efter tio års tjenstgöring med
vtterligare 500 kronor, samt med skyldighet för dessa tjensteman att
biträda medicinalstyrelsen vid handläggning af hospitalsärenden och att vara
underkastade samma vilkor, som i nådiga kungörelsen den 1 juni 1877
vore bestämda för åtnjutande af de från 1878 års början faststälda nya
löneförmånerna för sagda styrelse. Sedan Eders Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1899 till ökadt biträde hos styrelsen
238 Åttonde hnfvudtiteln.
vid hospitalsärendenas behandling anvisa en summa af 6,000 kronor, dock
under förbehåll att deraf innehölles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets
förre sekreterare T. A. Billbergh kunde komma att af de
till honom för sistnämnda år i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna
indragningsstaten utgående medel afstå till bekostande af biträde
åt styrelsen vid handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen,
bl ef Eders Kongl. Maj:ts sålunda gjorda framställning af Riksdagen bifallen.
Då särskilt anslag för ifrågavarande ändamål oundgängligen erfordrades
äfven efter år 1899, har medicinalstyrelsen i skrifvelse den 19
sistlidne september, under åberopande i öfrigt af den utförliga motivering,
styrelsen i sin berörda skrifvelse af den 29 september 1897 framlagt,
i underdånighet hemstält, att, derest Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna
lämpligt att till näst sammanträdande riksdag aflåta nådig proposition om
anslag i omförmälda syfte på ordinarie stat, på det sätt och till det belopp
styrelsen i sin nyssnämnda underdåniga skrifvelse begärt, Eders Kongl.
Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande på extra
stat för år 1900, på enahanda sätt som för år 1899 egt rum, af en summa
af 6,000 kronor till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas
behandling.
Vidare har medicinalstyrelsen i en annan skrifvelse af den 19 september
1898, enär granskning af hospitalens räkenskaper fortfarande, liksom i
flera år skett, måste verkställas inom medicinalstyrelsen, som likväl saknade
erforderliga arbetskrafter och medel till ersättning för detta vigtiga arbete,
i underdånighet hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande
riksdag aflåta nådig proposition derom, att till arfvode åt särskild
person för revision af hospitalens räkenskaper måtte å medicinalstyrelsens
stat äfven för år 1900 beviljas ett extra anslag af 1,200 kronor.
De skäl, som vid aflåtande af 1898 års statsverksproposition föranledde
Eders Kongl. Maj:t att till beredande af behöfligt biträde åt medicinalstyrelsen''
vid handläggning af hospitalsärenden äska af Riksdagen medel
endast på extra stat, ega fortfarande giltighet, och synes det mig derför
ännu ej lämpligt att för ändamålet begära anslag till nya ordinarie
tjensteman hos medicinalstyrelsen, utan torde ifrågavarande behof böra
för år 1900 tillgodoses på ungefär samma sätt, som blifvit bestämdt för
år 1899. Under åberopande af hvad i ärendet blifvit anfördt tillstyrker
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1900 anvisa dels till arfvode för granskning al
hospitalens räkenskaper ett belopp af 1,200 kronor, dels ock till ökadt
biträde hos medicinalstyrelsen vid hospitalsärendenas behandling en summa
Åttonde hufvudtiteln.
239
af 6,000 kronor, dock hvad denna summa beträffar under förbehåll att
deraf innehålles ett belopp, motsvarande hvad serafimerordensgillets förre
sekreterare T. A. Billbergh kan komma att af de till honom för nämnda
år i ersättning för sekreterareaflöning från allmänna indragningsstaten
utgående medel afstå till bekostande af biträde åt medicinalstyrelsen vid
handläggning af sekreteraregöromål å hospitalsafdelningen.
Sanatorier.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 4 maj 1898 anmält, att Riksdagen [77.]
för åstadkommande af ett sanatorium för lungsotspatienter i södra Sverige Sanatorium
samtidigt med de två, som vore afsedda att för insamlade medel anordnas1 sad™eSoe~
i norra och mellersta delarne af landet, på extra stat beviljat 850,000 kronor
och deraf under riksstatens åttonde hufvudtitel till utgående under år 1899
anvisat 850,000 kronor, behagade Eders Kongl. Maj:t lemna komitén för
jubileumsfonden tillfälle att inkomma med underdånigt utlåtande i anledning
af berörda skrifvelses innehåll. Uti underdånig skrifvelse den 15
september 1898 hemstälde komitén, som inhemtat, att Eders Kongl. Maj:t
anförtrott åt chefen för Eders Kongl. Maj:ts hofförvaltning att under inseende
af hans excellens herr riksmarskalken omhänderhafva och förvalta
jubileumsfondens medel, bland annat, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
bemyndiga chefen för hofförvaltningen att emottaga och under samma
bestämmelser, som för gåfvofonden vore eller blefve i nåder meddelade,
omhänderhafva och förvalta de medel, Riksdagen för åstadkommande i
södra Sverige af ett sanatorium för lungsotspatienter anvisat under riksstatens
åttonde hufvudtitel för utgående under år 1899. Denna hemställan
blef den 7 sistlidne oktober af Eders Kongl. Maj:t bifallen.
Då det återstående beloppet, 500,000 kronor, af det utaf Riksdagen
till ett sanatorium i södra delarne af Sverige beviljade anslag lämpligen
synes mig kunna fördelas på två år, tillstyrker jag nu i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att af samma anslag på extra
stat för år 1900 anvisa 250,000 kronor.
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.
Sedan Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda [78.]
framställning, på extra stat för år 1899 anvisat ett anslag af 3,000 kronor Repetitionstill
anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande,
[79.]
Allmänna
barnbörds
huset.
[80.]
Arfvoden föl
vård af akademiens
samlingar
m. m.
240 Åttonde hufvudtiteln.
så vidt ske kunde, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri
under den tid, de genomginge dessa kurser, har medicinalstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 28 september 1898 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
ville hos Riksdagen göra framställning om anvisande jemväl för år 1900
af ett anslag till sagda ändamål. Medicinalstyrelsen har dervid anfört,
att under sistlidne augusti och september såväl i Stockholm som i Göteborg
anordnats dylika kurser, hvar och en omfattande en tid af fjorton dagar.
För dessa kurser hade kostnaderna beräknats till sammanlagdt omkring
900 kronor. Då kurserna med begärlighet omfattats och med säkerhet
kunde beräknas vara till stort gagn, ansåge medicinalstyrelsen önskvärd!,
att sådana måtte komma till stånd icke blott under år 1899, hvartill
medel beviljats, utan äfven under år 1900.
I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, tillstyrker jag, det
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1900 anvisa ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af repetitionskurser
för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan, af fri bostad
eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den tid, de genomgå dessa
kurser.
I den af mig under punkten 23 lemnade redogörelse för allmänna
barnbördshusets behof af ökadt anslag uttalade jag såsom min mening, att
för möjliggörande af barnbördshusets verksamhet under år 1899 i samma
omfattning som hittills borde hos Riksdagen äskas ett extra anslag för år
1900. Hänvisande till hvad jag då yttrade, hemställer jag nu, att Eders
Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa
ett anslag af 6,000 kronor såsom bidrag till uppehållande af allmänna
barnbördshusets verksamhet.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i
•underdånig skrifvelse den 30 september 1898 gjorda anhållan hemställer
jag, att enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål,
tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande år liksom
för flera föregående år beviljade, äro för samma ändamål fortfarande
erforderliga, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat
för år 1900 anvisa enahanda anslagsbelopp, nemligen:
Åttonde hnfvudtiteln. 241
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
stål da samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening kronor 4,000: —
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m............................................................. * 3,200:
samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. in............................................................................. a 2,000:
tillhopa kronor 9,200: —
Sedan Eders Kongl. Maj:ts framställning till 1898 års Riksdag om [81.]
anslag till bevarande af Visby stadsmur på det sätt bifallits, att RiksdagenKo««e™^-till vidtagande af konserveringsåtgärder vid nämnda stadsmur i hufvud- Vi sby städssaklig
enlighet med derför uppgjordt arbets- och kostnadsförslag — under mur.
vilkor att staden Visby för ändamålet ansloge 2,500 kronor, att utgå med
minst 1,250 kronor under år 1899 och återstoden under ar 1900 beviljat
ett anslag af 18,050 kronor och deraf pa extra stat för ar 1899 anvisat
ett belopp af 9,025 kronor, hafva stadsfullmäktige i Visby, som, på. sätt
underdånigt utlåtande den 9 november 1897 utvisar, under särskildt vilkor
och förbehåll såsom bidrag till utförandet af vissa arbeten för stadsmurens
bevarande beviljat ett belopp af 2,500 kronor att fördelas på tre år, enligt
skrivelser den 13 september och den 8 november 1898 godkänt det vilkor,
Riksdagen fäst vid sitt omförmälda anslag, äfvensom medgifvit, att det af
stadsfullmäktige uppstälda vilkor och förbehåll finge bortfalla samt det af
Visby stad anslagna beloppet, 2,500 kronor, utgå med 1,250 kronor under
år 1899 och återstoden under år 1900. Dervid uttalades dock af stadsfullmäktige
den förhoppning, att det praktiska kraf, stadsfullmäktige genom
sitt ifrågavarande vilkor och förbehåll afsett att främja, eller beredandet
af en behöflig utfartsväg, vid framdeles °skeende pröfning skulle af Eders
Kongl. Maj:t befinnas vara förtjent af nådigt afseende.
Då det af Riksdagen för berörda statsanslags utgående uppstälda
vilkor sålunda blifvit uppfyldt, hemställer jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af det för vidtagande af
konserveringsåtgärder vid Visby stadsmur beviljade statsanslaget på extra
stat för år 1900 anvisa återstoden, 9,025 kronor.
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd.
31
242
Åttonde hufvudtiteln.
Naturhistoriska riksmuseum.
[82.] Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 14 september
Museets af- 1898 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp
trkegoJåilroc^ insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för
och fossila arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bevaxter-
stridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande
är behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra
stat jemväl för år 1900 enahanda belopp som för innevarande år, eller
2,000 kronor. 1
[83.] Hos Eders Kongl. Maj:t har vetenskapsakademien i underdånig skrif
Museets
veke den 14 september 1898 hemstält om anslag för år 1900 till naturel''mmUngka
historiska riksmuseets etnografiska samling.
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom under år 1897 gjorda
framställning anvisade Riksdagen till vård, underhåll och förkofran af
nämnda samling på extra stat för år 1898 ett anslag äf 7,300 kronor,
hvaraf 4,500 kronor voro afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare
för samlingen. Riksdagen ansåg emellertid att, då ett tillfredsställande
resultat icke kunde af denne föreståndare uppnås, utan att fullt lämpliga
lokaler bereddes för de samlingar, som skulle ställas under hans vård,
omförmälda arfvode icke borde utgå, förr än visshet vunnits derom att en
ändamålsenlig inuseibyggnad blefve för samlingarna uppförd. I sin till
Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse i ämnet anförde Riksdagen, att, enligt
hvad den inhemtat, utsigter förefunnes att genom enskild offervillighet
skulle kunna åstadkommas en nybyggnad för ifrågavarande samlingars inrymmande.
Till upprättande af ett etnografiskt museum i hufvudstaden
hade nemligen stiftelsen Lars Hiertas minnes styrelse afsatt ett belopp
af 25,000 kronor, och för samma ändamål uppgåfves likaledes 25,000 kronor
vara af två namngifna personer afsätta och utlofvade. Byggnadsföretaget
vore beräknadt skola kosta 74,000 till 75,000 kronor, deruti dock icke inbegrepes
värdet af erforderlig tomt, hvilken Riksdagen ansåg kunna beredas
å kronans mark i den trakt, der nordiska museet är förlagdt. Af
nämnda skäl föreskref Riksdagen, som ansåg en gynsam lösning af byggnadsfrågan
kunna inom kort tid förväntas, att den till arfvode åt föreståndaren
afsedda delen af anslaget ej finge utgå, förrän visadt blifvit, att
omförmälda för uppförande af en nybyggnad för samlingen beräknade
belopp åstadkommits.
Åttonde hufvndtiteln.
243
Till 1898 års Riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t åter framställning
om uppförande å extra stat af en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll
och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.
Riksdagen, som på de af 1897 års Riksdag anförda skäl ansåg, att den del
af nu ifrågavarande anslag, som vore afsedd till arfvode åt en särskild
föreståndare för samlingen, borde för år 1899'' beviljas under samma vilkor
som för år 1898 blifvit föreskrifvet, hade i öfrigt icke något mot framställningen
att erinra och beviljade alltså för ifrågavarande ändamål på
extra stat för år 1899 likaledes 7,300 kronor, hvaraf dock 4,500 kronor,
afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare för berörda samling,
skulle utgå under samma vilkor som af 1897 års Riksdag i sådant afseende
bestämts.
I sin nu gjorda framställning har vetenskapsakademien, under erinran
att af ifrågavarande anslag återstående beloppet utgjorde det sedan en
lång följd af år utgående årsanslaget till riksmuseets etnografiska samling,
åberopat en från intendenten vid naturhistoriska riksmuseet till akademien
ingifven skrifvelse, deri framhållits, att berörda årsanslag till den etnografiska
samlingen vore fortfarande lika behöflig! som någonsin, samt, beträffande
det till en föreståndare för samlingen afsedda beloppet, 4,500 kronor,
anförts att, oaktadt allvarliga försök gjorts att af enskilda personer utverka
bidrag till uppförande af en nybyggnad för samlingen, dessa försök hittills
varit förgäfves och således det af Riksdagen vid beviljande af föregående
anslag erkända behofvet af särskild föreståndare för samlingen ej kunnat
tillgodoses; att detta behof emellertid ingalunda förminskats utan snarare
tilltagit; samt att, särskildt med hänsyn till de möjligen befintliga utsigt
erna att Riksdagens förväntan om tillräckliga enskilda bidrag till ifrågavarande
ändamål skulle gå i uppfyllelse, uppenbart vore, att en särskild
föreståndare för samlingen, med offentligt uppdrag och med ansvar för
sin verksamhet såväl som för sin uraktlåtenhet, skulle i denna riktning
kunna verka med långt större kraft än någon annan. Akademien har
anhållit, att ehuru det ännu icke lyckats att på enskild väg få för det
tilltänkta byggnadsföretaget samladt mer än 60,000 kronor, hvilken summa
icke vore för ändamålet tillräcklig, nådig proposition måtte till Riksdagen
aflåtas derom, att ett anslag till lika stort belopp som det för hvart och
ett af åren 1898 och 1899 beviljade, eller 7,300 kronor, måtte anvisas
äfven för år 1900 samt att den del af anslaget, som vore afsedd till arfvode
åt en särskild föreståndare för den etnografiska samlingen, eller 4,500
kronor, måtte få från och med sistnämnda år utgå, äfven om det af Riksdagen
uppstäda vilkoret då ännu icke befunnits vara uppfyldt.
Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
244
Åttonde hufvudtiteln.
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 uppföra en summa af
7,300 kronor till vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets
etnografiska samling.
Undervisningsanstalter för döfstnmma och blinda.
[84.] Sedan Eders Kongl. Maj:t den 1 juni 1894 anbefalt direktionerna
Läroanstalter öfver läroanstalterna för öfveråriga döfstumma att inkomma med yttrande
fÖdöHtumm''roch förslag rörande såväl tiden, då ej några nya lärjungar vidare borde i
o summa. järoang£ap.erna intagas, som sättet för anstalternas afveckling, samt direktionen
öfver läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma i underdånig
skrifvelse den 25 februari 1898 med anledning häraf hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes bestämma, att anstaltens verksamhet i dess nuvarande
form borde upphöra med utgången af läsåret 1900—1901, infordrade Eders
Kongl. Maj:t från direktionen öfver läroanstalten i Vadstena underdånigt
yttrande och förslag i fråga om de åtgärder, som kunde anses erforderliga
i händelse läroanstalten i Vadstena skulle vid början af läsåret 1898—1899
emottaga ej mindre de bildbara öfveråriga döfstumma från de landskap,
för hvilka läroanstalten i Skara vore afsedd än äfven de i sistnämnda
anstalt redan intagna döfstumma elever, som kunde anses hafva verklig
nytta af fortsatt undervisning i döfstumskola.
Då af direktionens öfver läroanstalten i Vadstena yttrande framgick,
att hädanefter alla de bildbara öfveråriga döfstumma från det område, för
hvilket läroanstalten i Skara är afsedd, kunde mottagas i läroanstalten i
Vadstena tillsammans med dem, som tillhörde sistnämnda anstalts eget
område, anbefalde Eders Kongl. Maj:t direktionen öfver läroanstalten i
Skara att inkomma med förnyadt underdånigt yttrande i ärendet.
I skrifvelse den 20 september 1898 anförde med anledning deraf
direktionen öfver sistnämnda anstalt, att den ansåge sig böra tillstyrka,
att läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma måtte upphöra med
sin verksamhet vid slutet af innevarande läsår, samt att de elever, som
till den tiden ej hunne afsluta sin kurs, måtte, om de så önskade, öfverflyttas
till läroanstalten i Vadstena. På grund af hvad direktionen sålunda
anfört, förordnade Eders Kongl. Maj:t den 7 oktober 1898, att läroanstalten
i Skara för öfveråriga döfstumma skall indragas vid slutet af
vårterminen 1899.
Direktionen öfver läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma
har i sitt underdåniga förslag till stat för läroanstalten för år 1899 förmält,
att den ansåge, att endast 15,400 kronor behöfde användas för uppe
-
Åttonde hnfvudtiteln.
245
hållande af läroanstalten under sagda år. Af förslaget synes dock framgå,
att direktionen anser, att hela det belopp, som hittills årligen blifvit till
anstalten beviljadt, eller 16,400 kronor, skulle blifva erforderligt för år
1900, i händelse genom anstaltens i Skara indragning elevantalet i anstalten
i Vadstena skulle i nämnvärd grad ökas.
Direktionen öfver läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma
har beräknat anstaltens utgifter under år 1899 till samma belopp som
under näst föregående året och har ej ifrågasatt någon minskning i utgifterna
under år 1900.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervisningen
vid läroanstalterna i Vadstena och Bollnäs för öfveråriga döfstumma
anvisa ett extra anslag för år 1900 af 32,800 kronor.
På derom af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för blinda [85.]
i underdånig skrifvelse den 28 september 1898 gjord begäran hemställer Handtverksjag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda belopp,för
som under en följd af år beviljats för skolans uppehållande, eller 10,000 blinda.
kronor, må för denna skola anvisas på extra stat äfven för år 1900.
I särskilda skrivelser den 11 och 15 maj 1896 anmälde Riksdagen, [86.]
att Riksdagen med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
dels medgifvit, bland annat, för blinda &
att en förskola för blinda finge upprättas å Tomteboda; Tomteboda.
att vid denna skola, som skulle förestås af rektorn vid institutet förblinda,
finge anställas en första lärarinna, tre lärarinnor samt nödig
tjenstepersonal;
att första lärarinnan vid skolan erhölle i årlig lön 1,200 kronor samt
hvar och en af de öfriga lärarinnorna 1,000 kronor;
att samtliga lärarinnorna finge fri''bostad och värme vid läroanstalten;
att lärarinnorna likaledes skulle vara berättigade till två ålderstillägg
å 300 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring,
hvilka ålderstillägg skulle utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda förslagsanslag till ålderstillägg, med rätt för vederbörande
att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, hvarunder
de före ny stats tillämpning innehaft tjenst vid statens läroanstalter för
blinda;
dels beviljat till uppförande af en byggnad för en förskola för blinda
vid Tomteboda samt för bestridande af kostnaderna för uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag till denna byggnad 81,950 kronor.
246 Åttonde hnfrudtiteln.
I nådiga bref den 29 maj 1896 och den 28 maj 1897 stälde Eders
Kongl. Maj:t 81,200 kronor till direktionens öfver institutet för blinda
förfogande för uppförande af ifrågavarande byggnad. Då till följd af
inträdd prisstegring på såväl byggnadsmaterial som arbetskraft ofvannämnda
belopp befanns otillräckligt för det dermed afsedda ändamålet,
fann Eders Kongl. Maj:t, på derom af direktionen gjord framställning,
genom nådigt bref den 28 maj 1897 godt förklara hinder ej möta för
direktionen att af de å institutets allmänna donationsfond besparade räntemedel
för ifrågavarande byggnadsföretag använda ett belopp å 7,800
kronor.
Direktionen har nu inkommit med en den 15 november 1898 dagtecknad
underdånig skrifvelse, hvari direktionen erinrar, att, på grund af
bestämmelserna i lagen angående blindundei’visningen den 29 maj 1896,
förskolan för blinda å Tomteboda skulle börja sin verksamhet under år
1899 och att, sedan de för förskolan erforderliga byggnader vid utgången
af år 1898 blifvit fullbordade, förskolan koimne att med det nya läsårets
vid institutet ingång hösten 1899 öppnas för mottagande af lärjungar.
I underdånig skrifvelse den 23 oktober 1894 hade direktionen afgifva
förslag till utgifts- och inkomststat för förskolan, hvilken stat slutade
å ett belopp af 21,000 kronor. Då emellertid, enligt planen för förskolan,
denna icke genast skulle träda i full verksamhet, utan successive
med en ny klass för hvart och ett af de fyra första åren, hade direktionen
låtit uppgöra förslag till särskilda stater för skolan för första och
andra läsåren, slutande å respektive 9,500 kronor och 13,700 kronor; och
anhölle direktionen i underdånighet få öfverlemna dessa förslag med hemställan,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning
om beviljande för år 1899 af halfva beloppet af det för första läsåret
behöfliga statsanslag samt för år 1900 af återstående hälften af de
för första läsåret samt hälften af de för andra läsåret behöfliga anslagsmedel.
Direktionens skrifvelse åtföljdes af följande förslag till stat för ifrågavarande
skola:
1. Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret
1899-1900.
Utgifter.
En första lärarinna .......................................
En vårdarinna och en tjenarinna ...............
1,200 kronor,
400
Transport 1,600 kronor,
Åttonde hufvu dtiteln.
247
Transport 1,600 kronor,
Kosthåll för 10 barn och 2 tjenare efter 60 öre för dag...... 2,628 »
Beklädnad af 10 barn efter 50 kronor för hvarje ................ 500 »
Tvätt och renhållning ................................................................. ISO »
Bränsle och lyshållning .................................................................. 2,500 »
Sjukvård.................... 100 »
Undervisnings- och arbetsinateriel................................................... 500 »
Inventarier ............................................................................................ 600 »
Sekreterare och kamrerare .............................................................. 300 »
Diverse utgifter ...........................................................................:..... 622 »
Summa 9,500 kronor.
Inkomster.
Årsafgifter af 10 barn, 300 kronor för hvarje ...................... 3,000 kronor,
Behörigt statsanslag ...................................................................... 6,500 »
Summa 9,500 kronor.
2. Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret
1900—1901.
Utgifter.
En första lärarinna ...................................................................... 1,200 kronor,
En lärarinna ................................................ 1,000 »
En vårdarinna och två tjenarinnor ............................................ 575 »
Kosthåll för 20 barn och 3 tjenare efter 60 öre om dagen 5,037 »
Beklädnad af 20 barn efter 50 kronor för hvarje ................ 1,000 »
Tvätt och renhållning ....... 200 »
Bränsle och lyshållning ................... 2,500 »
Sjukvård............................................................................ 150 »
Undervisnings- och arbetsmateriel........................... 500 »
Inventarier ............................. 600 »
Sekreterare och kamrerare .................................... 300 »
Diverse utgifter.......................................................... 638 »
Summa 13,700 kronor.
Inkomster.
Årsafgifter af 20 barn, 300 kronor för hvarje ..................... 6,000 kronor,
Behöfligt statsanslag .................................................................... 7,700 »
Summa 13,700 kronor.
248
Åttonde hufvudtiteln.
Beträffande de förslag till stater för förskolan för blinda å Tomteboda
för skolåren 1899—1900 och 1900 —1901, som direktionen till Eders
Kongl. Maj:t öfverleinnat, anhåller jag i underdånighet få fästa uppmärksamheten
derå, att de i hufvudsak öfverensstämma med det förslag till
stat, som direktionen lät uppgöra år 1894, och som förelädes för Riksdagen
år 1896, med undantag deraf, att kosthållet för barn och tjenare
blifvit höjdt från 50 öre för dag till 60 öre för dag. Denna förhöjning
synes mig till följd af nu gällande höga priser på födoämnen väl berättigad.
Intill dess skolan hunnit i full verksamhet torde det vara lämpligt,
att erforderligt anslag till densamma uppföres på extra stat. Beträffande
de nödiga beloppen hafva dessa af direktionen beräknats för år 1899 till
hälften af det i staten för läsåret 1899—1900 uppförda statsanslaget eller
3,250 kronor, samt för år 1900 till 7,100 kronor, motsvarande återstående
hälften af sistomförmälta statsanslag med tillägg af halfva det i staten
för läsåret 1900—-1901 upptagna statsanslaget.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 bevilja för
uppehållande af förskolans för blinda å Tomteboda verksamhet 10,350
kronor.
[87.] Med anledning af direktionens öfver institutet för blinda underdåniga
Tryckning skrifvelse den 24 september 1898 hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
a/ biindikrif-täcktes föreslå Riksdagen att bevilja för år 1900 enahanda extra anslag,
som anvisats för år 1899, nemligen 2,500 kronor att användas till tryckning
af blindskrifter och 1,200 kronor till understöd åt blindlärareelever
samt till reseunderstöd åt blindlärare.
[88.] Styrelsen för förskolan för blinda i Vexjö har i underdånig skrifvelse
Förhyrande den 5 september 1898 hos Eders Kongl. Maj:t anhållit, att Eders Kongl.
förtkoiln fforMaj:t måtte hos Riksdagen äska ett anslag 4,000 kronor till förhyrande
blinda i Vexjö.gå lokal för skolan under år 1900; och får jag hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 till
förhyrande af lokal för förskolan för blinda i Vexjö bevilja ett anslag af
4,000 kronor.
[89.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade nästförlidet års Riks
Nybyggnad
dag 117,000 kronor för uppförande af en byggnad för förskolan för
^Jö/uinda^ blinda i Vexjö m. m. och anvisade deraf 60,000 kronor på extra stat för
Vexjö m. m. år 1 899.
Åttonde hufvudtiteln.
249
Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för år 1900 å extra stat anvisa återstoden af ifrågavarande anslag eller
57,000 kronor.
Hospitalsvården.
Eders Kongl. Maj:t har i särskild nådig proposition den 30 december [90.]
1898 angående förvärfvande för Visby hospitals räkning af dervarande läns- inlösen af
lasaretts byggnader m. m. föreslagit Riksdagen bland annat att på extra^”^“rj“^''
stat för år 1900 anvisa ett belopp af 28,000 kronor till förvärfvande af «åder m. m.
vissa Gotlands läns landsting tillhöriga byggnader och tomter, som nu
användas för länets lasaretts och kurhus’ behof. Härom har jag nu velat
erinra, pa det att nämnda anslagsbelopp må inflyta i statsverkspropositionen.
Till understöd åt Jerf so sjukhus för spetelske hafva, med vilkor af [91.]
bidrag från Gefleborgs län, från och med år 1864 utgått årliga stats-J«r/*« sjukhus
anslag, hvilka, ursprungligen utgörande 3,000 kronor, sedermera höjts förfur •’i,etehke
åren 1873—1875 till 4,000 kronor, för åren 1876—1888 till 7,500 kronor
samt för åren 1889 — 1899 till 14,000 kronor. Dessutom hafva vid ett
par tillfällen af Riksdagen lemnats anslag till fullbordande och utvidgning
af sjukhuset m. m. Under största delen af sjukhusets tillvaro har årsbidraget
från Gefleborgs län utgjort 4,000 kronor.
Under åberopande, bland annat, hurusom medicinalstyrelsen vid flera
tillfällen och särskildt i underdåniga skrifvelser den 22 september 1882
och den 27 oktober 1886 uttalat den åsigt, att staten borde anses förpligtad
att bekosta en anstalt sådan som den ifrågavarande, hemstäldes
uti en vid 1898 års riksmöte inom Andra Kammaren väckt motion, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, det Eders
Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida Jerfsö sjukhus för
spetelske, under vilkor att sjukhuset med dertill hörande område på staten
öfverlätes, kunde af staten öfvertagas och ställas under medicinalstyrelsens
öfverinseende samt till 1899 års Riksdag derom framlägga förslag. I anledning
af denna motion anhöll Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1898,
att Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida landstingen
i de särskilda län, der de å Jerfsö sjukhus intagna patienter hade sina
hemvist, borde i proportion efter antalet patienter från de olika länen
lemna det bidrag till sjukhusets underhåll, som utöfver det statsbidrag,
h vil k et framdeles kunde komma att för ändamålet utgå, kunde vara
erforderligt, dock högst till sammanlagdt belopp af 4,000 kronor, äfven
Bih.
till Rilcsd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 32
250
Åttonde hufyudtiteln.
som till Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, hvartill den verkstälda
utredningen kunde föranleda.
Vid ärendets föredragning den 27 maj 1898 beslöt Eders Kongl.
Maj:t att i detta ämne inhemta yttranden af landstingen samt stadsfullmäktige
i de städer, som ej deltaga i landsting, äfvensom af öfverståthållareembetet
och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen,
hvilka yttranden numera till ecklesiastikdepartementet inkommit. För
deras innehåll ber jag nu att få i korthet redogöra.
Af landstingen har det öfvervägande flertalet förklarat sig vilja bidraga
till sjukhusets underhåll i den omfattning Riksdagen ifrågasatt.
Stadsfullmäktige i Stockholm, Norrköping, Malmö, Göteborg och Gefle
hafva uttalat sig i liknande riktning. Äfvenså hafva de flesta af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett Riksdagens framställning ej föranleda
någon erinran. Kopparbergs läns landsting, till hvars yttrande i
ärendet Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samma län hänfört sig, har,
i sammanhang dermed att landstinget förklarat sig villigt att i sin mån lemna
bidrag till underhållet af Jerfsö sjukhus efter den af Riksdagen angifna
grund, framhållit önskvärdheten af reformer i sjukhusets vård och förvaltning,
deribland särskildt att till sjukhusets underhåll erforderliga bidrag måtte
utgå i form af lågt beräknade legosängsafgifter. Kalmar läns södra och
Hallands läns landsting hafva ej funnit skäl anvisa något bidrag till ifrågavarande
ändamål, begge under åberopande deraf att fall af spetelska sedan
lång tid tillbaka ej förekommit inom dessa landstings områden. Kronobergs
läns landsting har visserligen ansett Riksdagens framställning icke
böra alldeles lemnas å sido, men för sin del funnit lämpligast, att Jerfsö
sjukhus likstäldes med hospitalen i riket och att afgiften för hvarje patient
således fixerades till visst belopp samt att de särskilda kommunerna blefve
skyldiga att ansvara för underhållet af de patienter, som inom kommunerna
egde hemortsrätt. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sistnämnda
län har deremot, i fall afgiftsfri vård för spetelskesjuke icke
skulle komma att för framtiden vid Jerfsö sjukhus lemnas, ansett, att med
hänsyn till sjukdomens art erforderliga patientafgifter borde bestridas af
länens sjukvårdsmedel, i likhet med hvad som egde rum i fråga om hämmande
af veneriska sjukdomar. Vesterbottens läns landsting, i hvars uttalande
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samma län instämt, har
anfört, att, då det syntes vara en statens pligt, att, der bill af spetelska
yppades, verksamt ingripa genom att vid tjenlig sjukvårdsanstalt underhålla
de sjuka och i öfrigt vidtaga alla de åtgärder, som kunde lända till
sjukdomens utrotande eller kraftiga bekämpande, underhållet vid Jerfsö
sjukhus för spetelske från andra län än Gefleborgs borde vara ett statens
Åttonde hufvudtiteln.
251
åliggande. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge och Jemtlands
län hafva ansett, att, då de sjukes intagande på nyssnämnda sjukhus
till syftemålet väsentligen skilde sig från den sjukvård, hvars bekostande
helt eller delvis ålåge kommunerna, det vore riktigast, att staten ensam
bestrede kostnaden för sådana anstalter som ifrågavarande sjukhus samt
för de sjukes vård och underhåll derstädes. Gefleborgs läns landsting har
visserligen förklarat sig icke hafva något att erinra mot förslaget om bidrag
till sjukhusets underhåll äfven från andra län, men tillika vidhållit
sin en gång förut uttalade åsigt, att staten ensam för framtiden borde
öfvertaga hela underhållet af Jerfsö sjukhus för spetelske. Denna åsigt
delas också af sjukhusets direktion, som jemväl yttrat sig i ämnet. Direktionen
anförde, att fall förekommit och kunde förekomma, då till intagning
å Jerfsö sjukhus måst anmälas patienter, om hvilkas hemortsrätt i fattigvårdshänseende
klarhet ej förefunnits. Skulle emellertid landstingen och
vissa städer deltaga i framtida kostnader för patienternas underhåll, torde
böra i omförmälda hänseende förebringas full utredning, innan inträde
å sjukhuset söktes. Men i fall de sjukes intagning der skulle vara beroende
på resultatet af föregående utredning i fråga om hemortsrätt,
hvilken utredning erfarenheten visat kunna pågå i åratal, kunde sjukhusets
hufvudsakliga ändamål att vara isoleringsanstalt för att hindra
smitta komma att i icke ringa mån förfelas. Bestämdes det åter, att
oklarhet i fråga om den sjukes hemortsrätt icke finge utgöra hinder för
hans intagning å sjukhuset, kunde detta i allt fall komma att gå förlustigt
den på patienten belöpande andel i sjukhusets påräknade inkomster. Vidkommande
grunden för deltagandet i omkostnaderna syntes den rättvisaste
vara underhållsdagarnes antal. Blefve en sådan grund faststäld,
kunde likväl vederbörandes andel i omkostnaderna ej debiteras, förrän
årets räkenskaper fullständigt afslutats. Ett extra anslag af högst 4,000
kronor erfordrades då för att i mån af behof anlitas under första året.
De antydda svårigheterna och ojemnheterna undvekes emellertid, om staten
ensam öfvertoge sjukhusets underhåll, i hvilket fall ändamålet, spetelskesjukdomens
bekämpande och de deraf angripnes bispringande, bäst vunnes.
För uppnående af detta menniskovänliga ändamål vore en tillökning i
statens utgifter af omkring 4,000 kronor om året alltför liten för att afseende
derå borde fästas.
Sedan medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den 19 september
1898 hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
år 1900 bevilja ett extra anslag af 14,000 kronor till understöd åt Jerfsö
sjukhus för spetelske, anmodade jag sjukhusets direktion att inkomma med
dels uppgift å antalet på sjukhuset befintliga spetelske, särskild! från hvarje
252
Åttonde hnfrudtiteln.
landstingsområde eller stad, som ej deltoge i landsting, dels yttrande om
anledning förefunnes till antagande, att antalet patienter vid sjukhuset
under innevarande år komme att i afsevärd mån ökas eller minskas, dels
ock utredning i hvad mån utöfver det af medicinalstyrelsen ifrågasatta
statsanslaget kunde från annat håll erfordras bidrag till bestridande af
kostnaderna för sjukhusets förvaltning under år 1900. Till svar härå
meddelade direktionen, att den 26 oktober 1898, då direktionens yttrande
afgafs, patientantalet utgjorde 36, deraf 18 från Gefleborgs läns landstingsområde,
samt att under året atlidit 3 och utskrifvits 1, som vid förnyad
undersökning befunnits icke vara spetelsk. Under tiden 1 januari—26
oktober 1898 hade således å sjukhuset vårdats 39 spetelske mot 46 under
år 1897, till hemorten sålunda fördelade:
År 1897. År 1898
till den 26 oktober.
Gefleborgs läns landstingsområde.............. 21
Gefle stad.................. 1
Gotlands län................................................ 1
Göteborgs och Bohus län........................... 1
Jemtlands län................................................... 3
Kopparbergs län .......................................... 10
Stockholms län ............................................. 1
Upsala län........................................................ 1
Vermlands län .............................................. 2
Vesternorrlands län .................................... 4
Örebro län.................................................... 1
Summa 46
19
1
1
2
2
6
1
1
2
3
_L
39
Öfver nyintagna och totala patientantalet vid sjukhuset under hvart
och ett af de senaste tio åren meddelade direktionen en tablå, af
hvilken framgick, att under denna tioårsperiod i medeltal tillkommit 11
patienter om året och de vårdade patienternas antal i sin helhet utgjort
ungefär 45 om året. Häraf följde att sjukhuset, som hade plats för högst
50 patienter, icke kunnat mottaga alla inträdessökande, derest ej motsvarande
dödlighet egt rum bland de vårdade. Direktionen förklarade sig
ej hafva någon anledning antaga, att de inträdessökandes antal under
närmaste framtiden skulle minskas; tvärtom syntes ett motsatt förhållande
sannolikt. Spetelskan hade nemligen under de senare åren befunnits
hafva långt större utbredning inom landet, än man förut afvetat. Då
dertill komme,, att medicinalstyrelsan numera kunde i vissa fall af allmänna
medel bekosta de sjukes transporterande till Jerfsö sjukhus och de
den 28 januari 1898 meddelade ändrade bestämmelser i helsovårds- och
Åttonde hufvudtiteln.
253
epidemistadgarna utvidgat vissa myndigheters rätt att vidtaga isoleringsåtgärder,
syntes man kunna antaga, att detta sjukhus blefve mera anlitadt
än förut. Sjukhuset hade, såsom förut nämnts, utrymme för högst 50
patienter, och direktionen vore skyldig låta spetelskesjuka der intagas, i
den mån ansökningar om inträde inginge, såvida plats funnes. Vid sådant
förhållande borde kostnaden för sjukhusets förvaltning beräknas för ett
antal af 50 patienter och kunde då ej sättas lägre än till 18,000 kronor
för år, hvadan utöfver det af medicinalstyrelsen ifrågasatta statsanslaget
för år 1900 behöfdes 4,000 kronor.
Såsom direktionen för Jerfsö sjukhus visat, skulle betydande svårigheter
uppstå vid tillämpningen af en sådan grund för bidragen till sjukhusets
underhåll, som Riksdagen ifrågasatt. För den händelse statsmedel
af Riksdagen ansloges med vilkor af bidrag från vederbörande landsting
och städer enligt nämnda grund, skulle det till och med, derest vilkoret
ej godkändes af någon bland de intresserade kommunalrepresentationerna,
kunna hända, att då det af Riksdagen beviljade statsanslaget vid sådant
förhållande ej kunde utbetalas, sjukhuset i brist på underhållsmedel måste
stängas. För undvikande häraf och med hänsyn till den särskilda beskaffenheten
af ifrågavarande sjukdom, som innebär en allmän samhällsfara
och hvars rationella bekämpande kräfver särskilda åtgärder, hvilkas
vidtagande ej bör göras beroende af lokalekonomiska intressen, torde
staten böra sörja för underhållet af en sådan anstalt, som erfordras för de
af sjukdomen angripna personers vård. En dylik uppfattning af statens
pligt i berörda hänseende förefinnes äfven i andra länder och särskild! i
vårt grannland Norge, der staten genom uppförande och underhållande
af tjenliga sjukvårdsanstalter för spetelske gjort betydande uppoffringar
för sjukdomens utrotande, och detta med stor framgång.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra
stat för år 1900 bevilja ett anslag af 18,000 kronor till underhåll af
Jerfsö sjukhus för spetelske.
Diverse anslag.
I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skäl, som
då förekommit, torde Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att jemväl för
år 1900 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fomskrift
sällskapet.
[92.]
Svenska
fomskriftsällskapet.
254 Åttonde hufvudtiteln.
[93.] Under flera föregående år har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts
framställning beviljat anslag till beredande af religionsvärd åt svenske
män m. fl. i sjömäri i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande
ntiänd.ka tam-landsmän, och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t jemväl
för år 1900 af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska anslag till
samma belopp som det, hvilket hittills årligen plägat anvisas, eller
10,000 kronor.
[94.] ^ Domkapitlet i Hernösand har i skrifvelse den 14 september 1898,
Ä^då de förhållanden, som förut föranledt beviljande af anslag för beredande
‘religion,vård af religionsed^ inom Hernösands stifts finsktalande församlingar, oför''Z2i,
/J‘tni ändradt fortfore, gjort underdånig framställning om förnyande för åren
finsktalande 1900—1902 af samma anslag, som under treårsperioderna 1894—1896 samt
församlingar. 1897—1899 för ändamålet beviljats.
På grund häraf får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja:
till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde
kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1900;
till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,
deraf 500 kronor att utgå under år 1900; samt
till två stipendier för utbildande vid universitetet af prester, förtrogna
med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år
1 900, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser,
som må erfordras rörande anslagens användande.
[95.] Sedan 1898 års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom
Åtgärder för gjorda framställning, på extra stat beviljat till anställande af tre kontrakts7JXnTårdadjun/cter.
inom Södra lappmarkens samt de delar af Vesterbottens andra
inom Hemö- och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,000 kronor, deraf 6,000
k5Äkronor att .utSa under ar 1899, samt till resekostnadsersättning åt dessa
församlingar.kontraktsadjunkter 2,250 kronor, deraf 750 kronor att utgå under sistnämnda
år, får jag, med erinran derom att Eders Kongl. Maj:t den
2 september 1898 meddelat närmare bestämmelser rörande anslagens användande,
hvilka bestämmelser äro i hufvudsak lika med dem, som tillförne
gifvits i fråga om kontraktsadjunkterna i Vesterbottens fjerde kontrakt,
i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att anvisa för år 1900: af anslaget till kontraktsadjunkterna
6,000 kronor samt af anslaget till resekostnadsersättning åt dessa 750 kronor
Åttonde hufvudtiteln. 255
Med åberopande af föregående Riksdagars af Eders Kongl. Maj:t [96.]
godkända beslut, hvarigenom allt ifrån 1890 årligen anvisats ett extra Nordi,ka
anslag af 25,000 kronor till nordiska museet, har museets styrelse anhållit, museetatt
till Riksdagen måtte aflåtas framställning om beviljande jemväl för år
1900 af enahanda anslag; och får jag med anledning häraf i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på
extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till
styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt dess bestämmande
användas för museet tillhörande ändamål.
Med anledning af en utaf e. o. professorn J. A. Lundell gjord an- [97.]
sökning om fortsatt anslag för den af honom utgifna tidskriften »Nyare Tidskrift för
bidrag till kännedom om de svenska Landsmålen och svenskt folklif», anser,a”*''w m''m''
jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ett extra anslag till samma belopp, som för åren 1898 och 1899 anvisats,
eller 3,650 kronor, att på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt
bestämma, användas till understöd för utgifvande äfven under år 1900
af nämnda tidskrift.
Sedan Riksdagen, med bifall till derom af Eders Kongl. Maj:t gjorda [98.]
framställningar, på extra stat för hvart och ett af åren 1896, 1897, 1898 »Nordiskt
och 1899 beviljat ett anslag af 3,000 kronor till understöd för fortsatt meadi£j"‘kl
utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv», har nämnda tidskrifts
utgifvare, professorn Axel Key, i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven
skrift, med åberopande att ett dylikt anslag fortfarande vore för
tidskriftens utgifvande behöfligt, anhållit, att jemväl för år 1900 ett understöd
af 3,000 kronor måtte för ändamålet beredas. Härtill hafva lärarekollegiet
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och universitetskanslern
uti infordrade utlåtanden tillstyrkt bifall; och får jag, under hänvisning
till hvad utaf min närmaste företrädare till statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 14 januari 1895 anförts i fråga om anslag till
omförmälda tidskrift, underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af
3,000 kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt
medicinskt arkiv».
Hos Eders Kongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Acta rnathe- [99.]
matica», professorn G. Mittag-Leffler, i underdånighet anhållit om be- Tidskriften
redande af statsunderstöd för tidskriftens fortsatta utgifvande, i hvilket
256
Åttonde hnfvudtiteln.
afseende begärts för år 1900 ett anslag af 3,000 kronor, eller enahanda
belopp, som för sådant ändamål blifvit af Riksdagen beviljadt för hvart
och ett af åren 1896, 1897, 1898 och 1899. Sökanden har dervid erinrat,
att af nämnda tidskrift numera utkommit första hälften af bandet 22, att
andra delen af detta band redan vore färdiguppsatt, att en del af bandet
23, innehållande en mycket förtjenstfull afhandling af doktor Ivar Fredholm,
redan förelåge i separattryck, samt att detta band jemväl vore
afsedt att inrymma ett större arbete af utgifvaren.
Efter nådig remiss har vetenskapsakademien med underdånig skrifvelse
den 14 sistlidne december öfverlemnat ett af dess ledamöter professorerna
R. Rubenson och B. Hasselberg på akademiens anmodan i ämnet afgifvet
yttrande, deri de, under framhållande af tidskriftens höga värde, på det
lifligaste tillstyrkt bifall till förevarande ansökning. Densamma har ock
af akademien på det varmaste förordats till nådigt bifall.
Med anledning häraf och under hänvisning till chefens för ecklesiastikdepartementet
uttalande i fråga om nämnda tidskrift uti det vid 1896
års statsverksproposition fogade utdrag af det i statsrådet den 13 januari
samma år hållna protokoll öfver ecklesiastikärenden hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra
stat jemväl för år 1900 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, att såsom
bidrag till bestridande af kostnaderna för utgifvande under samma år af
tidskriften »Acta mathematica» till professorn Mittag-Lefflers förfogande
utbetalas.
[100.] För år 1885 stälde Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
Föreläsnings- under vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor, att användas till
atZtski/isln understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsning bikurser
för arbetsklassen. År efter år har sedermera anslag för nämnda
ändamål af Eders Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen beviljats. För
hvart och ett af åren 1895 och 1896 har anslagsbeloppet bestämts till 25,000
kronor, för år 1897 till 30,000 kronor och för år 1898 till 35,000 kronor.
För år 1899 beviljades ett extra anslag af 45,000 kronor att användas
till understöd åt sådana anstalter eller föreningar under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,
endast finge afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke finge öfverstiga
3,000 kronor, för år räknadt;
att kommuner eller enskilde för anordnande af sådana föreläsningskurser
tillsköte minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge
föreståndare och lärare;
Åttonde hufvudtiteln. 257
att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad
beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i
stad dels å landet, Eders Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,
som omständigheterna kunde påkalla;
att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel
;
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blefve förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvades
nödiga och lämpliga.
Ansökningar om understöd från berörda, för år 1899 anvisade anslag
å 45,000 kronor, hafva inkommit från 79 särskilda anstalter eller
föreningar, deribland 24, hvilka icke förut åtnjutit understöd för ifrågavarande
ändamål. De af alla dessa anstalter och föreningar begärda understödsbelopp
uppgingo till sammanlagdt 51,228 kronor, hvadan åtskilliga
af de sökande ej kunnat erhålla hela de begärda beloppen. Enär det sålunda
visat sig, att intresset för anordnande af sådana föreläsningskurser, hvarom
här är fråga, sa ökats, att ej heller det till 45,000 kronor förhöjda anslaget
varit för det afsedda ändamålet tillräckligt, och då anledning icke
förekommer till antagande, att detta intresse skall under den närmaste
framtiden minskas, synes ett ökadt anslag för år 1900 vara af behofvet
påkalladt. Detta anslag torde kunna bestämmas till 55,000 kronor. Hvad
angår de vilkor, som böra stadgas för erhållande af sådant understöd,
hvarom här är fråga, synas enahanda bestämmelser lämpligen kunna meddelas,
som af Riksdagen beslutits, då anslag för nämnda ändamål senast
beviljades.
På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1900 bevilja ett
extra anslag af 55,000 kronor att under samma vilkor, som förut nämnts,
användas till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna
föreläsningskurser för arbetsklassen.
Med anledning af gjorda underdåniga ansökningar om understöd af [101.]
allmänna medel för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi, för h vilket utbildning «/
ändamål Riksdagen å extra stat för hvartdera af åren 1897, 1898 och/l[“[“r^""n‘.
1899 anvisat ett belopp af 5,000 kronor, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1. Afd. 33
258
Åttonde hnfvudtiteln.
1900 anvisa ett belopp af enahanda storlek, 5,000 kronor, att under de
vilkor, Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till
understöd åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum för flickor i
Stockholm samt af Göteborgs allmänna folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser
för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi.
[102.] Styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån har i skrifvelse den 7 sistVmatnings-''
^ne oktober anhållit, att hos Riksdagen måtte göras nådig framställning
«a<ioner. om beviljande för år 1900 dels af det sedvanliga årsanslaget, 2,500 kronor,
för underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vattenhöjdmätningsstationerna
m. rn., dels ock af 1,300 kronor till fortsatt sammanställning
och bearbetande af anteckningar öfver registrerade vattenhöjder. För sistnämnda
ändamål har Riksdagen sedan år 1891 hvartannat år beviljat
1,000 kronor, men sedan stationernas antal blifvit ökadt, har detta belopp
numera befunnits otillräckligt. I enlighet med styrelsens hemställan tillstyrker
jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år
1900 anvisa ett extra anslag af 3,800 kronor, deraf 2,500 kronor för underhåll
och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna och 1,300 kronor till
fortsatt sammanställning och bearbetande af omförmälda anteckningar.
[103.J Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag har
Utgifvande Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1895, 1896, 1897, 1898
°af nykterCu-0^1 1899 beviljat ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldigskrifter.
het ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och
spridning af nykterhetsskrifter. Nämnda sällskaps styrelse har nu i skrifvelse
den 27 september 1898, under åberopande af hvad styrelsen i underdånig
skrifvelse den 25 september 1893 anfört rörande behofvet af ett
årligt understöd af allmänna medel för fullföljandet af den verksamhet,
som enligt sällskapets stadgar åligger detsamma, anhållit om utverkande
hos Riksdagen af anslag för sagda ändamål till enahanda belopp för år
1900.
Med anledning häraf och under erinran om hvad vid sist berörda
skrifvelses föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 13 januari 1894 af
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet yttrades, hemställer jag,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1900 anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet
ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och spridning
af nykterhetsskrifter.
Åttonde hufvudtiteln. 259
För hvart och ett af åren 1894—1899 har Riksdagen beviljat ett extra [104.]
anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet för Kuramtaiten
drinkare vid Sans Sond invid Upsala på vilkor, som af Eders Kong! Maj:t San> Soucipröfvades
lämpliga. De vilkor för anslagens åtnjutande, som EderS Kongl.
Maj:t i följd häraf vid meddelande af föreskrift om anslagens utbetalning
faststält, hafva, med någon modifikation för de två sista åren, fått enahanda
innehåll, som återgifvits i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1895 vid föredragning
af då gjord ansökning om anslag till räddningshemmet,
Ifrågavarande inrättning, numera kallad kuranstalten Sans Souci, har
under är 1898 efter öfverenskommelse med Upsala läns allmänna nykterhetsförbund
öfvertagits af en särskild förtroendenämnd, som tillsatt styrelse
för anstalten, hvilken fortfarande är afsedd för räddande af drinkare; och
har denna styrelse, med öfverlemnande af åtskilliga handlingar, utvisande
bland annat att anstalten nu kan på en gång mottaga sju patienter, i
underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes allt framgent och
närmast för år 1900 hos Riksdagen begära, att anslag till samma belopp
som förut måtte få till anstalten utgå. Medicinalstyrelsen, hvars underdåniga
utlåtande i ämnet infordrats, har tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen.
Hvad jag genom de i ärendet företedda handlingar inhemta! rörande
ifrågavarande anstalt och dess verksamhet, har bibringat mig den öfvertygelse,
att anstalten fortfarande är förtjent af enahanda understöd, som
hittills kommit densamma till del. Jag hemställer derför, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1900 bevilja
ett anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt kuranstalten Sans
Souci invid Upsala på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.
Sedan på underdånig ansökning af styrelsen för alkoholisthemmet Eols- [105.]
håll invid Stockholm Eders Kongl. Maj:t i 1898 års statsverksproposition Stockholms
föreslagit Riksdagen att bevilja ett anslag af 17,500 kronor åt nämndaalkohol,,themhem
för år 1899, blef Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning på det
sätt bifallen, att Riksdagen på extra stat för samma år beviljade hemmet
ett anslag af 2,000 kronor att utgå på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t
pröfvades lämpliga. Vid meddelande af nådig föreskrift den 27 sistlidne
maj om ifrågavarande anslags utbetalande täcktes Eders Kongl. Maj:t tillika
fastställa de vilkor, som skulle gälla för anslagets åtnjutande; och voro
dessa vilkor följande:
att hemmets förvaltning handhafves af eu i Stockholm befintlig styrelse,
som antager föreståndare för anstalten;
260
Åttonde hnfvndtiteln.
att anstalten står under inseende af Hans Kongl. Höghet Hertigen af
Vestergötland eller, om han anser sig dertill förhindrad, af en utaf
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län förordnad inspektor;
att
de i anstalten intagna sjukas vård öfvervakas af legitimerad läkare;
samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse för
anstaltens verksamhet under året före utgången af mars månad nästföljande
år af anstaltens styrelse och läkare aflemnas till förste provinsialläkaren
i länet.
Styrelsen för hemmet, hvilket numera benämnes Stockholms alkoholisthem,
har i underdånig skrifvelse den 22 sistlidne oktober anhållit, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja ett anslag för
år 1900 af 7,500 kronor till understöd åt hemmet; och har styrelsen till
stöd för denna framställning hufvudsakligen anfört, att Riksdagen syntes
hafva ansett anslaget till hemmet vid Eolshäll kunna bestämmas lika med
det till räddningshemmet för drinkare vid Sans Souci invid Upsala under
en följd af år beviljade statsanslag; att antalet platser vid hemmet Sans
Souci emellertid uppginge till endast 4, men vid Eolshäll till 15, och att
således, om de båda anstalterna likstäldes med hänsyn till statsunderstödet,
det äskade beloppet, 7,500 kronor, till hemmet vid Eolshäll motsvarade
det med 2,000 kronor beviljade anslaget till hemmet Sans Souci, eller
500 kronor för hvarje pensionär; att alkoholisthemmets verksamhet redan
medfört betydande ekonomisk förlust och att sådan äfven för framtiden
måste emotses, såvida hemmet icke finge påräkna andra inkomster än pensionärernas
afgifter samt hvad trädgårdsskötseln vid hemmet inbringade;
att af de under år 1897 vårdade 21 pensionärerna endast tre kunnat erlägga
125 kronor för månad, hvilken summa utgjorde den verkliga omkostnaden
för en pensionär, tretton erlagt 75 kronor, en betalat 16 kronor
67 öre och fyra erhållit friplatser; att af de sexton under sistlidna
år före den 1 oktober intagna blott två kunnat erlägga nyssnämnda fulla
afgift, nio betalt 75 kronor i månaden och fem endast 25 kronor; att
någon friplats icke kunnat beviljas på grund af hemmets osäkra ekonomiska
ställning; att hemmets sväfvande skulder under år 1898 betydligt
ökats; samt att hemmet förfelade sin samhällsvigtiga uppgift, derest icke
äfven mindre bemedlade kunde der intagas.
Af hemmets vid den underdåniga framställningen fogade berättelse
för år 1897 inhemtas bland annat, att hemmet såsom gåfvomedel erhållit
en summa af 25,849 kronor 28 öre, af hvilka medel en del användts att
bestrida de med hemmets verksamhet förenade utgifter, enär de af pensionärerna
erlagda afgifterna på långt när icke räckt till, samt att af de
Åttonde hufvudtiteln.
261
under år 1897 vårdade 21 pensionärerna 4 utskrifvits förbättrade med
hopp om varaktigt tillfrisknande, 4 utgått obotade, hvaribland 3 på grund
af för tidigt afvikande, samt 13 qvarvarit vid årets slut.
Efter erhållen nådig remiss har medicinalstyrelsen den 16 sistlidne
december öfver ifrågavarande framställning afgifvit underdånigt utlåtande
och dervid anfört, hurusom alkoholisthemmet, som arbetade för ett erkännansvärdt
mål samt vore ändamålsenligt anordnadt och stode under ledning
af aktade män, med framgång verkat för sitt goda syfte och vore i behof
af statsanslag för att kunna fortsätta dermed och utsträcka sin verksamhet
äfven till mindre bemedlade. Goda skäl funnes för beviljande af anslag.
De af Riksdagen åt såväl detta hem som hemmet vid Sans Souci
lemnade anslag syntes hafva afsett att bereda tillfälle till anställande äf
försök med anordnande af sådana hem för räddande af drinkare. Sedan
denna svåra uppgift i en del fall emellertid lyckats och det vore skäl,
att äfven mindre bemedlade kunde komma i åtnjutande af hjelp genom
erhållande af friplats, men detta under alkoholisthemmets nuvarande mindre
göda ekonomiska ställning icke syntes kunna ske utan erhållande af ett
högre anslag än som för år 1899 vore beviljadt, förordade medicinalstyrelsen
den underdåniga framställningen om ett anslag af 7,500 kronor för
år 1900. Derjemte hemstälde medicinalstyrelsen, i likhet med år 1898, att
Eders Kongl. Maj:t såsom vilkor för åtnjutande af detta anslag täcktes
föreskrifva, att de å hemmet intagna pensionärernas vård skulle öfvervakas
af legitimerad läkare, samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse
med redogörelse för hemmets verksamhet skulle af anstaltens styrelse och
läkare aflemnas till förste provinsialläkaren i Stockholms län.
Hvad sålunda förekommit synes mig ådagalägga, att ifrågavarande
alkoholisthem är fortfarande förtjent att komma i åtnjutande af statsanslag
samt att detta anslag nu bör bestämmas till det belopp, som
hemmets styrelse begärt och medicinalstyrelsen förordat, eller 7,500
kronor. Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1900 bevilja ett anslag af 7,500 kronor
att utgå till understöd åt Stockholms alkoholisthem på vilkor, som af
Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.
Med anledning af en utaf riksarkivarien gjord framställning föreslog [106.]
Eders Kongl. Maj:t i 1896 års statsverksproposition Riksdagen att såsom Historiska
understöd för anställande af historiska forskningar rörande Sverige uti {°Zt"kanska
vatikanska arkivet i Rom anvisa på extra stat för år 1897 ett anslag afarkivet i Rom.
3,000 kronor. Under erinran att riksarkivarien uti sin skrifvelse i ärendet
hemstält,] att anslag för ändamålet måtte anvisas för en tid af tre år,
utlät sig Riksdagen att, med hänsyn till den betydelse för Sveriges
262
Åttonde hufvudtiteln.
historia, som torde höra tillmätas ifrågavarande forskningsarbeten, Riksdagen
funnit sig böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
dock under vilkor att, på sätt af riksarkivarien blifvit förutsatt,
den person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdroges,
skulle vara skyldig att arbeta i vatikanska arkivet hela den tid af året,
hvarunder det hölles öppet, och använda den återstående tiden till arbeten,
som stode i sammanhang med detta hans hufvuduppdrag; att han efter
hvarje arbetsårs slut afgåfve redogörelse för det gångna årets arbeten och
plan för det följande årets; samt att de afskrifter och anteckningar, som blefve
frukten af hans arbete, öfverlemnades till riksarkivet. Vid underdånig
anmälan den 29 maj 1896 af Riksdagens svar fann Eders Kongl. Maj:t
skäligt, med godkännande af Riksdagens beslut, dels uppdraga åt amanuensen
vid kongl. biblioteket doktor Karl Henrik Karlsson, hvilken varit sysselsatt
med sådana forskningar, hvarom nu är fråga, ej mindre från hösten 1894
till dess vatikanska arkivet den 1 juli 1895 stängdes, än äfven, sedan arkivet
den 1 påföljande oktober åter öppnats, under ett andra arbetsår,
att i enlighet med Riksdagens förenämnda beslut under den tid, hvarför
det af Riksdagen lemnade anslaget beviljats, fortsätta de af honom påbörjade
forskningarna i vatikanska arkivet och företaga dermed sammanhängande
arbeten, dels ock ställa berörda anslag, 3,000 kronor, till riksarki vari ens
disposition att användas för dermed afsedt ändamål och med iakttagande
af de vid anslaget fästa vilkor och bestämmelser. Liknande beslut hafva
den 28 maj 1897 och den 27 maj 1898 af Eders Kongl. Maj:t fattats med
afseende å de af Riksdagen för enahanda ändamål på extra stat för åren
1898 och 1899 beviljade anslag, hvartdera å 3,000 kronor. Uti särskilda
underdåniga skrivelser i ämnet har riksarkivarien anfört, bland annat, att,
enligt till honom af doktor Karlsson gjorda meddelanden, denne under
arbetsåret 1897—1898 oafbrutet fortsatt sina arbeten i vatikanska arkivet
och andra romerska arkiv, äfven nu med framgång och goda resultat. Af
doktor Karlssons meddelanden rörande det sista arbetsåret och planen för
det nu ingångna årets arbeten framginge emellertid med visshet, att han
under arbetsåret 1898—1899 icke blefve i stånd att afsluta sina arbeten
i vatikanska arkivet, utan att dertill erfordrades ytterligare ett års vistelse
i Rom. Enligt hvad riksarkivarien af doktor Karlsson inhemtat, vore han
villig att der fortsätta sina arbeten äfven under året 1899—1900, ifall han
för sådant ändamål finge åtnjuta tjenstledighet vid kongl. biblioteket äfvensom
statsunderstöd och öfriga förmåner liksom hittills. Då det vore af
vigt, att det med sådan framgång begynta och fortsatta arbetet i vatikanska
arkivet utan afbrott fullföljdes och bringades till afslutning genom
samma skickliga händer, och då det enligt doktor Karlssons uppgift vore
Åttonde hufvudtiteln.
263
all utsigt, att arbetet skulle hinna i allt väsentligt afslutas under året
1899—1900, hemstälde riksarkivarien, det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att såsom understöd för anställande af historiska forskningar
rörande Sverige i vatikanska arkivet måtte på extra stat för år 1900 beviljas
3,000 kronor på samma vilkor, som vid föregående statsreglering med
afseende härå bestämts.
Öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket, som i ärendet afgifvit infordradt
utlåtande, har dervid yttrat, att derest det nu ifrågasatta anslaget
beviljades och doktor Karlsson sålunda blefve i tillfälle att under
arbetsåret 1899 —1900 afsluta sina utländska arkivforskningar, öfverbibliotekarien
ansåge sig kunna tillstyrka, att doktor Karlsson för nämnda
tid och på sätt hittills skett måtte erhålla tjenstledighet från sin befattning
vid kongl. biblioteket.
På grund af hvad sålunda förekommit och under hänvisning till hvad
till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1896 i
ämnet anförts, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att såsom understöd för fortsatt anställande af historiska torskningar
rörande Sverige uti vatikanska arkivet i Rom anvisa pa extra stat
för år 1900 ett anslag af 3,000 kronor, att utgå under vilkor att den
person, åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdrages, skall vara
skyldig ej mindre att arbeta i vatikanska arkivet hela den tid af det med
hösten 1899 börjande arbetsåret, hvarunder arkivet hålles öppet, och använda
den återstående tiden till arbeten, som stå i sammanhang med
detta hans hufvuduppdrag, än äfven att efter ifrågavarande arbetsårs slut
afgifva redogörelse för det gångna årets arbeten äfvensom till riksarkivet
öfverlemna de af honom under året gjorda afskrifter och anteckningar.
Uti en underdånig ansökning af den 22 januari 1896 anhöllo Sigtuna»
S:t Olofs och S:t Pers församlingar om nådig fastställelse å upprättade
ritningar till restaurering för en beräknad kostnad af 29,002 kronor 87 öre
af församlingarnas åldriga klosterkyrka eller, såsom den jemväl benämndes,
Mariakyrkan, hvilken restaurering vore afsedd att omfatta hufvudsakligen
följande arbeten, nemligen: rifning af den nuvarande sakristi- och arkivbyggnaden
äfvensom af det södra sidoskeppets under senare tid tillkomna
förlängning; uppförande af ny sakristia vid kyrkans norra och af ett varmrum
vid kyrkans södra mur; anordnande af ett arkiv i skeppets nordvestra
och af ett förrådsrum i detsainmas sydvestra del; förändring af
trapptornet samt uppförande af ett nytt torn vid kyrkobyggnadens sydvestra
hörn; anläggande af en terrass med trappor framför den vestra
fasaden; uppmurning af nya kontreforter i stället för de gamla bristfälliga;
[107.]
Bidrag till
restaurering
af Mariakyrkan
i
Sigtuna.
264 Åttonde hufvudtiteln.
återupptagande af de igenmurade fönstren å korets södra sida; sänkning
af korgafvelns fönster samt anbringande af ny altarring, orgelfasad, bänk-,
dörr- och fönsterinredning.
Domkapitlet i Upsala förklarade i afgifvet yttrande, att domkapitlet
icke emot ifrågasatta byggnadsföretaget hade något att erinra ur kyrklig
synpunkt.
öfverintendentsembetet, till hvilket handlingarna i ärendet remitterats,
lät, för att i möjligaste måtto åt den ålderdomliga kyrkobyggnaden bevara
dess egendomliga karakter och stilförhållanden, medelst nya ritnings- och
kostnadsförslag, det senare slutande å 29,000 kronor, omarbeta församlingarnas
restaureringsplan.
Vid dessa genom embetets försorg uppgjorda nya ritningar har iakttagits
att, med bibehållande af den nuvarande sakristibyggnaden, den ifrågastälda
nya sakristian uteslutits och det tillämnade nya varmrummet, hvilket
enligt församlingarnas ritningar skolat intaga den nuvarande sakristians
plats, förlagts under det redan befintliga, för kyrkans arkiv afsedda rummet;
att ett dopkapell inredts i det enligt de understälda ritningarna till
förvaringsrum anvisade sydvestra hörnet af skeppet, trapptornet förändrats
och det föreslagna nya tornet utbytts mot en sträfpelare, liknande den vid
sidoskeppets sydöstra hörn redan befintliga pelaren;
att en takryttare anbragts å den derför ursprungligen bestämda plats;
att det södra sidoskeppets igenmurade östra fönster återupptagits;
att läktaren vid vestra gafveln bortrifvits, i sammanhang hvarmed ett
med användande af den nuvarande altarprydnaden förfärdigadt vindfång
anbragts framför kyrkans portal;
att kyrkans åldriga altarskåp uppstälts å den plats, detsamma tidigare
innehaft, hvarvid sjelfva altaret sänkts och försetts med ny altarring;
att rummet ofvanför sakristian iordningställs för orgelverket och orgelfasader
anordnats i öppningar å sakristibyggnadens väggar såväl emot
sidoskeppet som mot koret;
samt att en för kyrkokören afsedd läktare uppförts i södra sidoskeppet
invid orgeln, hvarjemte bänkinredningen i någon mån omarbetats.
Den å^öfverintendentsembetets ritningar angifna nya takryttaren äfvensom
de ifrågastälda nya orgelfasaderna, hvilka arbeten ej vore i embetets
kostnadsberäkningar upptagna, ansåg embetet komma att betinga en kostnad
af tillhopa 5,000 kronor.
Församlingarna, som jemte domkapitlet beredts tillfälle att yttra sig
öfver öfverintendentsembetets ändringsförslag, öfverleinnade åt embetet att
afgöra, hvilketdera ritningsförslaget, det ursprungliga eller det genom embetets
försorg omarbetade, borde läggas till grund för ifrågavarande arbetens
Åttonde hufvudtiteln.
265
utförande, dervid församlingarna endast framhöllo önskvärdheten deraf, att
den enligt embetets restaureringsplan vid skeppets nordvestra hörn uppförda
skorsten måtte på angifvet sätt förändras; hvaremot domkapitlet ej fann anledning
till anmärkning mot öfverintendentsembetets omarbetade ritningar.
Med anledning häraf lät embetet å sina ritningar medelst tilläggsblad
utmärka en förändrad anordning af den å kyrkans tak anbragta skorsten
och af det bredvid befintliga tornet; hvarefter embetet öfverlemnade det
sålunda omarbetade ritningsförslaget, hvilket, såvidt embetet kunde finna,
borde tillerkännas företräde framför de ursprungligen understälda ritningarna,
till Eders Kong!. Maj:ts pröfning, dervid anmälande att genom de å embetets
ritningsförslag senast vidtagna förändringar arbetskostnaden torde
komma att ökas med omkring 400 kronor.
I afgifvet underdånigt utlåtande instämde vitterhets-, historie- och
antiqvitetsakademien i de af öfverintendentsembetet gjorda uttalanden; och
hemstälde akademien tillika om meddelande af en del föreskrifter att lända
till efterrättelse vid restaureringsarbetets utförande.
A kyrkostämma med församlingarna utsedde delegerade anhöllo härefter
å församlingarnas vägnar i underdånighet hos Eders Ivongl. Maj:t att, derest
restaureringsplanen vunne nådigt bifall, Eders Kongl. Maj:t för Riksdagen
täcktes låta framlägga nådig proposition om beviljande af anslag, motsvarande
två tredjedelar af den till 34,000 kronor uppgående restaureringskostnaden
eller omkring ‘23,000 kronor. Delegerade framhöllo deri, att
församlingarna sjelfva saknade nödiga tillgångar till restaureringsarbetenas
utförande, då deras kyrkoreparationsfond, samlad under en följd af år,
uppginge allenast till omkring 2,000 kronor och den ringa folknumerären,
knappt 1,200 personer inom alla församlingarna tillhopa, ingalunda stode
i rimligt förhållande till en så betydande kostnad, så mycket mindre som
allra största delen af denna befolkning vore i små ekonomiska omständigheter.
Med anledning af denna församlingarnas framställning har yttrande
infordrats från vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som dervid
anfört i hufvudsak följande.
Mariakyrkan i Sigtuna, stadens för närvarande enda till gudstjenst
använda kyrka, förtjenade ur flera synpunkter att för framtiden bevaras.
Den vore Sveriges första dominikanerkyrka och dess kloster hade åtnjutit
stort anseende. Bland predikarebröderna hade särskild! de i Sigtuna och
Skeninge varit berömda för sina skolor och Sigtuna-klöstrets bibliotek hade
äfven i jemförelse med tidens boksamlingar i utlandet varit af aktningsbjudande
omfång. Den insats, som Sigtuna-klostret lemnat i Sveriges andliga odling,
måste derför skattas såsom mycket betydande. Det måste derför anses
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sand. 1 Afd. 34
266
Åttonde hufvudtiteln.
vara en skyldig gärd af minnesgod tacksamhet att från undergång rädda
den snart sagdt enda synliga qvarlefvan af klostret — dess kyrka, som
till sin byggnad tydligen varit klostrets anseende värdig. Uppförd under
slutet af den romanska tiden, erbjöde kyrkan i och för sig sjelf särdeles
mycket af intresse i bygghistoriskt afseende, och om den lemnades till
undergång, skulle, en af de vigtigaste länkarne i raden af Mälare-landskapens
märkliga tegelkyrkor bortfalla. Kyrkan hade visserligen undergått flera
förändringar men bibehölle dock ännu i sitt djupa förfall mycket af karakteren
.från den tid, då svartbröderna här utöfvat sin gagnande verksamhet.
Äfven ur synpunkten af staden Sigtunas forna betydelse i Sveriges
historia torde kunna sägas att Mariakyrkan borde räddas från undergång.
Af stadens många kyrkor, om hvilka redan Johan III låtit sig angeläget
vara »att de ej måtte till rikets vanära förstöras», återstode nu — förutom
de ruiner, som med bidrag af derför beviljade statsanslag under åren
1895 och 1896 restaurerats — endast Mariakyrkan, och det måste betecknas
såsom en oersättlig skada, om äfven detta betydande minne från vår medeltid
skulle få gå sin undergång till mötes.
Då kyrkan således, märklig i sig sjelf, hade betydelse ej blott för det
samhälle, hon närmast tillhörde, utan för landet i dess helhet, torde det
få anses skäligt att — såsom t. ex. skett vid Vadstena klosterkyrka —
bidrag af allmänna medel lemnades till hennes räddande från fullständigt
förfall, så mycket mer som restaurerande af en så betydande kyrka måste
anses särdeles betungande för det nu obetydliga samhället.
På grund häraf tillstyrkte akademien på det lifligaste nådigt bifall till
den underdåniga anhållan.
%
Af hvad i ärendet förekommit synes mig framgå, att frågan om
restaurering af Mariakyrkan i Sigtuna i enlighet med öfverintendentsemhetets
förslag är i hög grad behjertansvärd. Omsorgen om landets
forntida minnesmärken har varit ett utmärkande drag för vår tid. De
historiska minnen, som sluta sig kring den plats, på hvilken detta åldriga
tempel är uppfördt, och det prof på egendomlig medeltida byggnadskonst,
hvarom detsamma vittnar, påkalla här, på ett alldeles särskilt sätt, en
dylik omsorg. Då de obetydliga församlingarnas tillgångar icke synas
medgifva större bidrag från desamma, än som blifvit ifrågasatt, bör enligt
mitt förmenande statsverket träda emellan för att i värdigt skick försätta
denna minnesrika kyrka, och jag hemställer derför i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska ett extra anslag för år
1900 af 23,000 kronor såsom bidrag till restaurering af Mariakyrkan i
Sigtuna i hufvudsaklig öfverensstämmelse med öfverintendentsembetets förslag.
Åttonde hufvudtiteln.
267
Uti en till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län [108.]
ingifven. till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift, som af bemälde befallnings-A^r^Ow-w
hafvande med underdånig skrifvelse den 81 december 1895 till Eders '' Qcickj°ckKongl.
Maj:t öfverlemnats, hafva D. Ahlfort och Reinhold Wästfelt, efter
af Jockmocks lappmarksförsamling och Qvickjocks kapellförsamling å kyrkostämmor
den 24 och den 28 juni 1891 lemnadt uppdrag, i underdånighet
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes anvisa medel till reparation af kapellet
i Qvickjock i enlighet med ansökningen bifogad ritning jemte kostnadsförslag.
Till stöd för denna ansökning hafva Ahlfort och Wästfelt
anfört, att nämnda kapell vore i högsta måtto förfallet; att tillökning i
utrymmet vore ytterst behöflig, enär der för närvarande rymdes högst 75
personer, hvithet, efter vanliga beräkningar, kunde vara nog för en församling
af omkring 400 innebyggare, men icke då vid derstädes existerande
så kallade kyrkhelger större delen af befolkningen infunne sig vid gudstjensten,
hvarvid utrymme behöfdes för omkring 200 personer; samt att de
ekonomiska förhållandena inom kapellaget vore sådana, att församlingsborna
ej kunde bära de kostnader, som vore nödiga för åstadkommande
af behöflig reparation eller nybyggnad, enär två tredjedelar vore fattiga
nomadlappar odU den bofasta befolkningen, med ytterst få undantag, lefde
i knappa omständigheter.
Vid öfverlemnandet af ifrågavarande ansökning har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande meddelat, att det icke kunnat utrönas, när det
nuvarande kapellet blifvit uppfördt eller af hvem detsamma bekostats;
att kapellet numera vore förfallet och för den nuvarande befolkningen i
Jockmocks sockens öfre delar samt de nomadiserande lappar, som vissa
tider af året bevistade gudstjensterna i Qvickjock, af allt för litet utrymme
och tarfvade utvidgning, derför kostnaderna måste bestridas af statsmedel,
då Jockmocks församling hade hvarken skyldighet eller förmåga att utgöra
denna kostnad; samt att enligt ofvanberörda kostnadsförslag, som undergått
granskning af stadsarkitekten i Luleå K. A. Smith, kostnaden för kapellbyggnaden
skulle belöpa sig till 10,000 kronor, hvilket, belopp dock med
viss af arkitekten Smith framhållen förenkling af byggnaden kunde nedsättas
med 350 kronor, men att deremot till den beräknade kostnaden
borde läggas 500 kronor för oförutsedda utgifter samt till bestridande af
utgifter för kontroll och afsyning af arbetet. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hemstälde jemväl, att, då den nuvarande kapellbyggnaden
i Qvickjock alltså icke kunde motsvara de kraf, som måste på en sådan
byggnad ställas, samt vid sådant förhållande och då uppförandet af en
ny kapellbyggnad finge anses nödigt, om den der stationerade presten skulle
268
Åttonde hufvxidtiteln.
kunna på ett framgångsrikt sätt utöfva sin verksamhet, medel måtte i
nåder anvisas till den föreslagna nya kapellbyggnadens uppförande.
Uti härefter infordradt yttrande har domkapitlet i Hernösand, under
anförande att domkapitlet ur de synpunkter, som i nådiga kungörelsen
den 12 juni 1885 omförinäldes, icke hade något att mot den föreslagna
kapellbyggnaden anmärka, i underdånighet tillstyrkt bifall till ifrågavarande
framställning.
öfverintendentsembetet, hvars yttrande jemväl infordrats, har, dels för
beredande, i enlighet med under ärendets handläggning derom uttryckt
önskan, af ökadt antal åhörareplatser i kapellet, dels ock i ändamål att,
utan väsentlig höjning af arbetskostnaden, åt detsamma förläna största
möjliga stilfullhet och prydlighet, låtit upprätta nytt ritningsförslag, hvilket,
enligt jemväl nyuppgjorda kostnadsberäkningar, skulle kunna bringas till
verkställighet för ett belopp af 13,000 kronor, deri inberäknadt en summa
af 500 kronor för anskaffande af ett orgelharmonium. öfver hvad embetet
sålunda i ärendet föreslagit och åtgjort har embetet lemnat ej mindre
Jockmocks och Qvickjocks församlingar än äfven domkapitlet i Hernösand
tillfälle att sig yttra, och hafva församlingarna och domkapitlet förmält sig
icke hafva något att erinra mot den genom embetets föworg upprättade
ritningen, men, med afseende å i orten gällande höga pris, ansett, embetets
kostnadsförslag kunna godkännas endast under förutsättning att virke finge
fritt tagas från närmaste kronopark. Med anmälan om hvad sålunda i
ärendet förekommit har embetet till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
öfvcrlemnat sist omförmälda förslag samt tillika, med hänsyn till den mera
omfattande kännedom om pris å byggnadsmaterialier och arbetsbiträden,
ortsmyndigheterna måste anses ega, uttalat önskvärdheten deraf att, till
undvikande af att kostnaden för ifrågavarande arbete skulle kunna komma
att vid detsainmas utförande ställa sig högre än hvad embetets beräkningar
utvisade, församlingen måtte förunnas rätt att kostnadsfritt från kronan
tillhörig mark erhålla för ifrågavarande ändamål erforderligt timber.
Med anledning af öfverintendentsembetets nyssberörda hemställan har
jemväl domänstyrelsen anbefalts att sig yttra; och har styrelsen, efter
det öfverjäginästaren i Norrbottens distrikt blifvit hörd, då Qvickjocks
kapellpredikantsboställes skogsull gång, utgörande del för n/s2 mantal i
Qvickjocks by vid afvittringen tilldeladt område, hvilket ej undergått laga
skifte, icke torde kunna för ändamålet disponeras, förrän boställets andel
i samfälligheten med öfriga hemmansdelar i Qvickjocks by blifvit utskiftad,
ansett, att det för byggnaden erforderliga virke, enligt beräkning högst 400
träd, borde från närbelägen kronoöfverloppsmark få utlemnas efter af
vederbörande jägmästare verkstäld utstämpling, derför han, för den hän
-
Åttonde hnfyudtiteln.
269
delse utstämplingen ej kunde verkställas i sammanhang med annan tjensteförrättning
i orten, borde tillgodonjuta ersättning för resekostnad enligt
gällande resereglemente, hvarjemte styrelsen förklarat sig anse, att, derest
Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl medgifva, att virket utlemnades
utan ersättning till statsverket, sådan ersättning borde få utgå efter hälft
markegångspris, således med 1 krona 50 öre för bjelkträd, 1 krona för
större sågtimmerträd samt 56 öre för mindre sågtimmerträd.
Kammarkollegium och statskontoret, i ärendet hörda, hafva anfört
följande. Den inom Jockmocks socken inrättade Qvickjocks kapellförsamling,
tillhörande Jockmocks pastorat, vore i jordeboken upptagen gemensamt
med Jockmocks socken, och de hemman och lägenheter, hvaraf kapellförsamlingen
bestode, vore i nämnda sockens jordebokssumma inbegripna,
hvaremot i mantalslängden för Jockmocks lappmark moderförsamlingen
och kapellförsamlingen vore hvar för sig upptagna. Enligt sistnämnda
längd för år 1895 samt bevillningstaxeringslängderna för samma år utgjorde
folkmängden i kapellförsamlingen 488 personer, hvaraf 298 tillhörde
den egentliga lappbefolkningen och endast 81 betalade mantalspenningar,
och uppgick taxeringsvärdet å kapellförsamlingens fasta egendom om
321/30 mantal till 58,000 kronor med påförd bevillningsafgift, 34 kronor
SO öre, samt den beskattningsbara inkomsten till 3,100 kronor. Komministersbostället
i Qvickjock, hvilket i jordeboken vore infördt under krono
natur utan åsatt mantal men vid afvittringen torde skattlagts till n/;«
mantal, vore för år 1895 taxeradt till 6,000 kronor, och enligt särskilda
nådiga bref den 6 december 1889, den 2 maj 1890 och den 20 april 1894
hade till uppförande af åbyggnader å bostället anvisats sammanlagdt 13,600
kronor från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk. Jemlikt nådiga resolutionen
på presternas besvär den 14 september 1731, punkt 4, skulle de
socknemän, som för deras beqvämlighet fått bygga sig kapell, sjelfve underhålla
detsamma, jemte det de deltoge i byggnad af moderkyrkan. Någon
särskild föreskrift, huru med kyrkas byggande och underhåll inom
lappmarken skulle förfaras, funnes ej meddelad i förnyade nådiga reglementet
för ecklesiastik verket derstädes den 31 januari 1896, hvadan i sådant
hänseende, i enlighet med 59 § i reglementet, borde förhållas i öfverensstämmelse
med hvad lag och författningar i allmänhet stadgade. Embetsverken
erinrade vidare, att från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk
emellertid vid flere tillfällen bidrag till bestridande af kostnaderna för
kyrko- och kapellbyggnader i lappmarkerna blifvit af Eders Kongl. Maj:t
beviljade; men ansåge dock embetsverken tillgång för en så betydande utgift
som den förevarande icke lämpligen böra genom nämnda anslag beredas,
utan att, i händelse den underdåniga framställningen ansåges böra
270 Åttonde hufvndtiteln.
vinna nådigt bifall, proposition till Riksdagen borde aflåtas, i likhet med
hvad som egt rum vid 1896 års riksdag i fråga om anslag till uppförande
af ny kapellbyggnad i Tärna församling af Vesterbottens län. I sådant
hänseende hade af Riksdagen beviljats å extra stat, i enlighet med Eders
Kongl. Maj:ts nådiga förslag, ett bidrag af 18,500 kronor jemte rätt för
församlingen att efter af vederbörande jägmästare verkstäld kostnadsfri
utsyning hemta för kapellbyggnaden erforderligt virke af gran från två åt
församlingen provisionel afsätta områden samt virke af furu från närmast
angränsande kronopark. Hela kostnaden för den nu ifrågasatta kapellbyggnaden,
utöfver virkets värde, skulle enligt kostnadsförslag uppgå till
20,000 kronor, men församlingen hade iklädt sig att till ändamålet bidraga
med 1,500 kronor. Som emellertid utredningen om bristfälligheterna å
eller otillräckligheten af den nuvarande kapellbyggnaden i Qvickjocks kapellförsamling
icke egt rum genom af behörig myndighet föranstaltad syn och
ej heller uppgifvits^ att något bidrag till byggnaden icke skulle kunna af
kapellförsamlingen åstadkommas vare sig genom utgörande af dagsverken
eller eljest, samt utredning saknades, huruvida ej Jockmocks församling, af
hvars invånare, enligt hvad af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
framställning syntes framgå, en del begagnade kapellet i Qvickjock, af
sådan orsak borde i någon mån till den ifrågasatta kapellbyggnaden bidraga,
så ansåge sig embetsverken böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Norrbottens län måtte i nåder anbefallas att till Eders
Kongl. Maj:t inkomma med den ytterligare utredning i ämnet, som, enligt
hvad embetsverken förmält, funnits erforderlig.
Sedan med anledning af kammarkollegii och statskontorets utlåtande
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom nådig remiss undfått befallning
att inkomma med ytterligare utredning och yttrande i de af
embetsverken särskilt angifna hänseenden, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
jemte öfverlemnande af protokoll vid kyrkostämmor med
Jockmocks församlings röstberättigade medlemmar den 29 augusti och den
26 december 1897 samt vid sammanträde med Qvickjocks kapellförsamlings
medlemmar den 10 oktober 1897, ånyo i ärendet sig yttrat. Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande erinrar, att, så vidt utrönas kunnat, någon del af
Jockmocks församling genom vederbörligt beslut icke utbrutits för att bilda
Qvickjocks kapellförsamling, ehuruväl föreställningen om en sådan utbrytning
vunnit allmän utbredning, antagligen i följd deraf att prest varit stationerad
och kyrka funnits i Qvickjock sedan gamla tider. Vidare anför
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att den nuvarande kyrkans dåliga
beskaffenhet varit nogsamt bekant för såväl kyrkostämman i Jockmocks
församling, der frågan om kyrkans reparation och tillbyggnad blifvit väckt,
Åttonde hufvudtiteln.
271
som ock för dåvarande kyrkoherden i församlingen, och att denna kyrkans
beskaffenhet ytterligare konstaterats af de förtroendemän, som af kyrkostämman
utsetts att afgifva förslag till kyrkans reparation och om medels
anskaffande härför. Det ursprungliga förslaget till kyrkans reparation
hade ock tillkommit efter desse förtroendemäns samråd med byggmästaren
E. G. Kristiansson i Jockmock, hvilken om kyrkans beskaffenhet kunnat
inhemta tillförlitlig kännedom, då han vistats i Qvickjock för uppförandet
af den i närheten af kyrkan belägna nya prestgården. Under
sådana förhållanden och då Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande vid
öfversändandet af framställningen om anslag till kyrkans reparation haft
sig nogsamt bekant, att kyrkan tarfvade förbättring och utvidgning samt
det härför upprättade kostnadsförslaget blifvit af sakkunnig person granskadt
och i hufvudsak godkändt, hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ej ansett sig behöfva låta någon särskild myndighet, såsom
embetsverken ifrågasatt, besigtiga kyrkan och i ärendet afgifva yttrande.
Skulle en sådan besigtning emellertid för anslags erhållande vara nödig,
ville Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i saknad af närmare bestämmelser
i ämnet, hemställa, att Eders Kong! Maj:t täcktes i nåder föreskrifva,
af hvem denna besigtning skulle verkställas och huru kostnaden
för besigtningen, för hvars gäldande Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
icke hade några medel stälda till sin disposition, skulle bestridas.
Vidkommande af embetsverken ifrågasatta bidrag till byggnadsarbetet hänvisade
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till förberörda protokoll,
enligt Indika åtskilliga hemmansegare och nybyggare i nejden af Qvickjocksplatsen
utfäst sig att bidraga till arbetet med tillsammans 3 kördagsverken
och 15 mansdagsverken, samt att Jockmocks församling, som till en början
vägrat hvarje bidrag, vid kyrkostämma den 26 december 1897 åtagit sig
att för framtiden underhålla den kapellbyggnad, som kunde af statsmedel
varda i Qvickjock uppförd.
Slutligen hafva kammarkollegium och statskontoret den 3 juni 1898
afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande i detta ärende och dervid förklarat
sig i likhet med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sakna kännedom,
om eller när Qvickjocks kapellförsamling utbrutits från Jockmocks församling.
Af f. d. Lappmarks ecklesiastikverks direktions skrifvelse den 23
november 1796 till domkapitlet i Hernösand kunde inhemtas, att Jockmocks
församlings ledamöter tid efter annan vid anstälda visitationer
derstädes anhållit, att, som flera olägenheter sig företett af pastors boende
och vistande vid »annexen Qvickjock» och de resor han deremellan och
moderkyrkan Jockmock, till en längd af 15 mil, vissa årstider vore förbunden
företaga, en förändring härutinnan måtte vidtagas, samt att direk
-
272
Åttonde hufvudtiteln.
tionen, med bifall till församlingens begäran, besluta, att pastor derefter
skulle blifva ständigt boende vid moderförsamlingen Jockmock och vid
dervarande skola besörja undervisningen i stället för kapellanen, som deremot
förflyttats till annexen Qvickjock. I statskontoret förvarade anteckningar
utvisade, att kyrka i Qvickjock skall hafva blifvit byggd år 1660
och år 1764, såsom ånyo ombyggd, färdig. För den händelse att Eders
Kongl. Maj:t skulle med afseende å hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anfört finna den utredning, som åstadkommits, tillfyllest ådagalägga
behofvet af den föreslagna ombyggnaden af Qvickjocks kapellförsamlings
kyrka, ville embetsverken, under åberopande af sitt föregående
underdåniga utlåtande i ämnet, vidare anföra, att enligt statistiska centralbyråns
berättelse för år 1895 i Jockmocks församling med Qvickjocks
kapell utdebiteringen per fyrk för nämnda år belöpt sig till 159 öre för
i mantal satt jord och till 63 öre för annan fastighet och öfriga beskattningsföremål,
att kapellförsamlingens oförmåga att i någon väsentligare
mån bidraga till kyrkobyggnaden syntes vara ådagalagd, att ej heller från
Jockmocks församling syntes vara att påräkna någon medverkan i förevarande
hänseende utöfver den underhållsskyldighet församlingen åtagit
sig, att i fråga om storleken af det anslag, som borde beviljas, embetsverken
uttalade den mening, att något bidrag af allmänna medel till anskaffande
af ett orgelharmonium icke borde förekomma och någon ytterligare
medverkan från kapellförsamlingen utöfver den, hvartill några församlingsmedlemmar
förbundit sig, skäligen syntes kunna påräknas utaf den
i öfverintendentsembetets kostnadsförslag upptagna summan, 13,000 kronor,
endast ett belopp af 12,000 kronor borde beviljas. Slutligen hemställa
embetsverken, att församlingen måtte berättigas att från närbelägen kronoöfverloppsmark
efter af vederbörande jägmästare verkstäld utstämpling
kostnadsfritt utfå det för kyrkobyggnaden erforderliga virke, dock mot
skyldighet för församlingen att gälda den ersättning, som, enligt hvad
domänstyrelsen förmält, borde tillkomma utsyningsförrättaren, i händelse
utstämplingen ej kunde verkställas i sammanhang med annan tjensteförrättning
i orten.
Den åvägabragta utredningen synes mig tillfyllest ådagalägga behofvet
af den omförmälda kapellbyggnaden. På grund af hvad Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande anfört anser jag särskild syn, hvars anställande på
denna aflägsna ort skulle medföra synnerligen afsevärda kostnader, ej vara
erforderlig. I betraktande af kapellförsamlingens ringa folkmängd och de
särdeles dryga skatter, hvarmed, såsom förut omförmälts, församlingen är
betungad, torde det vara af nöden, att statsverket väsentligen bekostar den
Åttonde hufvndtiteln.
278
ifrågasätta nya kapellbyggnaden, hvars framtida underhåll Jockmocks församling
åtagit sig att bestrida. Jag får derför hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, under förutsättning att Jockmocks församling
efter af vederbörande jägmästare, der så erfordras på församlingens
bekostnad, verkstäld ^stämpling från närbelägen kronoöfverloppsmark
kostnadsfritt utfår det för kapellbyggnaden erforderliga virke, på extra
stat för år 1900 bevilja 1*2,000 kronor till bidrag för uppförande af nämnda
kapellbyggnad i Qvickjock i öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetet
uppgjorda, i ärendet företedda ritningar.
Uti en till domkapitlet i Hernösand den 13 mars 1895 inkommen [109.]
skrift anhöll kontraktsprosten i Yesterbottens fjerde kontrakt P. O. Grape, Kapell
att domkapitlet måtte hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställ-Ju®^"“* ''
ning om anslag af allmänna medel till uppförande af kapellbyggnad med
lokal för nattvardsundervisningen samt till anläggning af begrafningsplats
inom Junosnando by af Pajala församling. Vid denna skrift funnos fogade
dels uppgift bland annat å invånareantalet i byar inom Pajala pastorat,
belägna på kortare afstånd från det ifrågasatta kapellet än från Pajala
församlings kyrka och hvilka byar ansåges böra tillhöra kapellaget, dels
ock förbindelser ej mindre från åtskillige hemmansegare inom Junosuando
att, i händelse kyrkobyggnad derstädes komme att uppföras, bidraga till
byggnadsarbetet med femhundra dagsverken än äfven af två hemmansegare
i byn att kostnadsfritt upplåta nödig mark för kyrka och begrafningsplats
äfvensom för dertill hörande byggnader.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, på
derom af domkapitlet framstäld anhållan, dels infordrat yttranden i
ärendet från Pajala församling och dess kyrkoherde, på hvars föranstaltande
anskaffats ritning till kapellbyggnaden och kostnadsförslag, slutande
å 11,624 kronor 18 öre, från den i Junosuando stationerade kontraktsadjunkten
samt från kontraktsprosten Grape beträffande nämnda ritning
och kostnadsförslag, dels ock afgifvit eget utlåtande i ämnet, öfverlemnade
domkapitlet till Eders Kongl. Maj:t med underdånig skrifvelse den 13
november 1895 de till ärendet hörande handlingar, af hvilka inhemtas, bland
annat: att en gudstjenstlokal med begrafningsplats i öfre delen af Pajala
församling vore af behofvet högeligen påkallad, att nämnda lokal helst
borde förläggas till Junosuando by, att det erbjudna jordområdet vore för
det afsedda ändamålet synnerligen lämpligt, att Pajala församling förklarat
sig icke vilja bidraga med vare sig kontanta medel eller virke till omförmälda
byggnad, samt att vid sådant förhållande den ifrågasatta kapellbyggnaden
och begrafningsplatsen, hvilken senares anordnande ansetts
Bill. till Iliksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 33
274
Åttonde hufvudtiteln.
medföra en kostnad af omkring 600 kronor, deraf 450 kronor till platsens
upprödjande och planering samt 150 kronor till uppförande af stängsel
deromkring, ej kunde komma till stånd utan statens mellankomst. För
egen del anför domkapitlet, att för afhjelpande af den brist på religionsvård
och undervisning, som varit rådande i de aflägsnare delarne af Pajala församling,
domkapitlet haft den ene af de af statsmedel aflönade kontraktsadjunkterna
stationerad i Junosuando. Denne hade väl uti ifrågavarande
snart sagxlt hedniska trakter verkat med välsignelse, men bristen på lämpliga
lokaler för gudstjenster hade i hög grad försvårat hans arbete. Då
det vore högst behöfligt för främjandet af sedlighet och kristlig upplysning
på nämnda ort, att eu gudstjenstlokal der anlades, och att en prest
der Unge fast anställning, hemstälde domkapitlet, att Eders Kongl. Magt,
såsom en förberedande åtgärd för vinnande af berörda syfte, täcktes anbefalla
öfverintendentseinbetet att med ledning af de uppgifter, som funnes
i handlingarna, utarbeta ritning och kostnadsförslag till en enkel kyrkoeller
kapellbyggnad af trä. Domkapitlet ville derefter i sinom tid inkomma
med underdånig framställning om statsanslag i den mån medel icke kunde
på annan väg beredas.
Öfverintendentseinbetet, hvars underdåniga yttrande i anledning af
domkapitlets berörda framställning infordrades, lät härefter uppgöra dels
ritning å kapellbyggnad af trä, åt hvilken gifvits invändigt eu längd af
DO Ve ?°t och en bredd af 37 fot, och hvari beräknats plats för 450 åhörare,
dels ock kostnadsförslag, slutande å 19,000 kronor. Sedan öfverintendentsembetet
satt ortsmyndigheterna i tillfälle att af de uppgjorda förslagen taga
del, inkomino till embetet yttranden öfver dessa förslag ej mindre från domkapitlet
än äfven från vederbörande kontraktsadjunkt och invånarne i de byar,
för hvilka kapellbyggnaden företrädesvis vore afsedd, så ock från Pajala församling
samt pastorseinbetet derstädes. Vid öfverlemnande till Eders Kongl.
Magt af ritningen jemte kostnadsförslaget och nyssberörda yttranden förklarade
öfverintendentseinbetet att, med afseende å hvad i nämnda yttranden
anförts beträffande i orten gällande höga pris å byggnadsmaterialier och
arbetsbiträde samt då någon afsevärd, till prisnedsättning ledande förenkling
i embetets ritningsförslag ej kunde, med hänsyn till önskvärdheten
att erhålla eu för afsedt ändamål fullt värdig byggnad, lämpligen ifrågasättas,
arbetena med uppförandet af det nya kapellet komme att betinga
eu kostnad ej understigande 24,000 kronor.
Härefter öfverlemnade Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 22
juli 1896 samtliga handlingarna i ärendet till domkapitlet för afgifvande
af det yttrande, hvartill ärendet i då befintligt skick kunde anses föranleda.
Domkapitlet anmälde i anledning häraf uti underdånig skrifvelse den
15 september 1897, att, på sätt skrifvelsen bifogade handlingar jemväl ut
-
Åttonde hufvud titeln. 275
visade, Paj al a församling förklarat sig vidblifva sin vägran att lemna
bidrag till kapellbyggnadens uppförande, samt att de underhandlingar,
som genom stiftets biskop förts med enskilde för utverkande af sådant
bidrag, ej medfört bättre resultat än att för ändamålet tillskjutits, af J. A.
Enhörnings trävaruaktiebolag 500 kronor, af Båtskärsnäs bolag 300 kronor
och af ett tredje bolag genom John Bergman 500 kronor eller tillhopa
blott 1,300 kronor. Sistnämnda belopp jemte hvad af byamännen i
Junosuando utlofvats eller, förutom kostnadsfri upplåtelse af nödigt jordområde,
500 dagsverken, vore således det enda, som kunde från orten erbjudas
för vinnande af frågans lösning. Då emellertid denna fråga vore
af stor vigt för befordrandet af sedlig och kristlig upplysning bland ifrågavarande
trakters råa och okunniga befolkning, kunde domkapitlet, som för
öfrigt hänvisade till sitt underdåniga yttrande den 13 november 1895 och
hvad handlingarna i ärendet dessutom innehölle, ej tveka att för vinnande
af det synnerligen behjertansvärda syftet påkalla statens mellankomst, och
hemstälde domkapitlet alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda erforderliga
medel för uppförande af en kapellbyggnad i Junosuando by af
Pajala församling.
På grund af nådig remiss afgaf härefter statskontoret den 18 oktober
1897 underdånigt utlåtande i ärendet och erinrade dervid till en början,
att 1875 års riksdag, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, beviljat ett
anslag af 20,000 kronor till uppförande af en kyrka och anläggning af
eu begrafningsplats äfvensom inköp af predikantsboställe för en kapellförsamling
i nordvestra delen af Pajala församling, samt att sagda kyrka,
för hvilken kostnaden beräknats till 12,000 kronor, enligt Eders Kong!.
Maj:ts bestämmande förlagts inom Tärendö by, belägen omkring fyra mil
söder om Junosuando. Med afseende å hvad i ärendet förekommit och då
Pajala församling, hvilken enligt senast afgifna berättelse om kommunernas
fattigvård och finanser trycktes af ovanligt hög kommunalbeskattning,
uppgående till 118 öre per fastighetsfyrk, uppenbarligen vore ur stånd att
i någon afsevärd mån bidraga till ifrågavarande kapellbyggnad, hemstälde
statskontoret vidare, att Eders Kongl. Maj:t täcktes såsom bidrag till uppförande
af en kapellbyggnad i Junosuando by i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den genom öfverintendentsembetets försorg uppgjorda ritning
jemte tillhörande kostnadsförslag samt till anläggning af begrafningsplats
i byn hos Riksdagen äska ett extra anslag å 22,000 kronor, ungefärligen
motsvarande det belopp, som, med beräkning att kapellbyggnadens
uppförande skulle medföra eu kostnad af 24,000 kronor, skulle erfordras
utöfver de i penningar och dagsverken af enskilde utfästa bidrag, att i
mån af behof för ändamålet användas.
Slutligen har domänstyrelsen jemlikt nådig remiss i ärendet hört
276
Åttonde hufvudtiteln.
skogstjenstemännen i orten, af hvilka hufvudsakligen anförts: af jägmästaren
i Pajala revir, att, äfven om virke till kapellbyggnaden kunde kostnadsfritt
erhållas från kronopark eller allmänningsskogar inom reviret,
det icke med fördel läte sig göra att taga virke derifrån, enär de närmaste
af dessa skogar vore belägna på ett afstånd af öfver två mil från
Junosuando och bortom andra vattendrag, till följd hvaraf, äfven frånsedt
alståndet, terrängen skulle så försvåra virkesforslingen, att forlönen för
detta virke säkerligen skulle vida öfverstiga priset för virke, inköpt af enskilda
och levereradt på byggnadsplatsen; af jägmästaren i Tärendö revir,
att virke lör ifrågavarande byggnad funnes å revirets kronoskogar närmast
att tillgå å Vinsa och Rissa kronoparker inom Tärendö socken, att från
den förra virket måste köras omkring It kilometer till Junosuando å
delvis svår vinterväg, så att afverknings- och transportkostnad med säkerhet
uppginge i medeltal till en krona GU öre per timmer, samt att från
Rissa kronopark körvägen blefve ännu längre eller omkring IG kilometer,
derest man icke föredrogo att köra virket till Torneå eif, dit afståndet
vore sex kilometer, och derefter flotta virket 12 kilometer utför samma
eif till Junosuando; samt af of ver jägmästaren i Norrbottens distrikt, att
något naturabidrag från stats- eller allmänningsskogar inom Pajala socken
icke kunde för ifrågasatta kapellbyggnad påräknas, enär samtliga dessa
skogskomplexer vore belägna vid Lainio och Muonio vattendrag samt följaktligen
på alldeles för långt afstånd från och olägligt för virkesdrift till
Junosuando, att öfriga statsskogar, från hvilka virkesdrift för ändamålet
skulle kunna tänkas, vo re belägna i Tärendö kapellförsamling, men äfven
här likväl på sadant afstånd, att utdritnings- och fiottningskostnaderna
derifrån till Junosuando, särskildt under nu rådande dagsverkspris, torde
uppgå till lika eller högre belopp än hvad framkördt virke frän närbelägna
enskilda °eller byaskogar skulle betinga vid sjelfva byggnadsplatsen, samt
att det således ej kunde verka till någon nedsättning i priset för byggnaden
i fråga, att de närmast liggande kronoparkerna Pissa och Vinsa inom
Tärendö socken och revir beröfvades någon del eller omkring 800 träd af
den friskaste och växtligaste skogen, hvilken efter något eller några decennier
koinine att tillföra statsverket eu mångdubbel ersättning för nu gjordt utlägg.
För egen del har domänstyrelsen anfört, att då, enligt hvad styrelsen
hade sig bekant, priserna å såväl byggnadsmaterialier som arbete uti ifrågavarande
aflägsna ort stälde sig höga, styrelsen ansåge, att den på grund
af ortsmyndigheternas erinran af öfverintendentsembetet i det senare kostnadsförslaget
gjorda förhöjningen till 24,000 kronor vore välgrundad.
Hvad handlingarna sålunda innehålla synes mig ådagalägga vigten
af att man, genom beredande af andlig vård, söker förbättra tillståndet i
Åttonde hufvudtiteln.
277
den aflägsna bygd, hvarom här är fråga, eller den öfre delen af Pajala
församling. Då anordnandet af den ifrågasatta gudstjenstlokalen i Junosuando
by måste vara ett verksamt medel för befrämjandet af detta mål, och då
något större bidrag från ortens fattiga befolkning än det som stälts i utsigt
icke står att erhålla, hemställer jag, att Eders Ivongl. Maj:t för uppförande
af en kapellbyggnad i Junosuando by, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af öfverintendentsembetet uppgjorda ritning, samt till anläggning
af begrafningsplats måtte hos Riksdagen äska ett extra anslag för'' år
1900 af 22,000 kronor.
I underdånig skrifvelse den 5 maj 1897 har Riksdagen hos Eders [ilo.]
Ivongl. Maj:t anhållit, att Eders Kong! Maj:t täcktes så fort ske kunde låta Kostnader
verkställa noggrann utredning såväl beträffande den på nu gällande lönc-^J vissa ut~
regleringar grundade skattskyldigheten till presterskapet från den tionde-rande"pre ste,-pligtiga jorden och andra beskattningsföremål i jemförelse med hvarandra, skaPeJs länfbåde
inom hvarje församling och mellan olika församlingar, som ock bc-^
träffande de aflöningsvilkor, som för närvarande af presterskapet i olika
församlingar åtnjötes, äfvensom efter verkstäld utredning af på frågan inverkande
omständigheter till Riksdagens godkännande framlägga de grunder,
som ansåges böra blifva bestämmande vid reglerandet af presterskapets
aflöning, sedan tiden för nu gällande lönekonventioner utgått, dels ock låta
verkställa utredning angående möjligheten af och sättet för beredande af
pension åt prestman samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen
kunde föranleda. Riksdagen har tillika anmält, att Riksdagen
stält till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 10,000 kronor
till bestridande af kostnaderna för bär omförmälda utredningar, hvilket anslag
blifvit å extra stat för år 1898 uppfördt under förevarande hufvudtitel.
Eders Kongl. Maj:t har derefter den 22 oktober 1897 funnit godt tillsätta
en komité med uppdrag att verkställa omförmälda utredningar och
afgifva förslag i ämnet.
På Eders Kongl. Maj:ts framställning till nästlidet års riksdag anvisade
denna berörda förslagsanslag äfven för år 1899.
Enär komiténs arbeten torde komma att fortfara jemväl under år
1900, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till ifrågavarande ändamål anvisa på extra stat för
sistnämnda år ett förslagsanslag af 10,000 kronor.
Sedan Eders Kongl. Maj:t i eu den 24 mars 1898 aflåten proposition [ju]
föreslagit Riksdagen att, under förutsättning att en svensk-rysk <jradmät-Gradmätning å
ning på Spetsbergen under de närmaste åren komme till stånd, till bestri- spetsbergen.
dande af vissa på Sverige belöpande kostnader för nämnda gradmätning,
278
Åttonde hufvudtiteln.
[U2.]
Anslag till
pedagogiska
biblioteket i
Stockholm.
bevilja ett anslag af 151,500 kronor och deraf på extra stat för år 1809
anvisa 75,000 kronor, anmälde Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1898,
att Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning på det sätt bifallits, att
Riksdagen, under förutsättning att en svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen
under de närmaste åren komme till stånd och att ett svenska
flottan tillhörigt, för ändamålet lämpligt fartyg jemte nödigt befäl ocli
manskap stäldes till de svenska deltagarnes i gradmätningsexpeditionen
förfogande, till bestridande af vissa på Sverige belöpande kostnader för
nämnda gradmätning beviljat ett anslag af 100,000 kronor och deraf på
extra stat för år 1899 anvisat 50,000 kronor.
På gjord förfrågan förklarade i skrifvelse den 26 maj 1898 dåvarande
chefen för sjöförsvarsdepartementet, att han — särskild!, med afseende å
hvad i Riksdagens skrifvelse anförts derom, att kostnaden för de särskilda
fartygsexpeditionerna, derest fartyget icke kunde af flottan kostnadsfritt
ställas till gradmätningsexpeditionens förfogande, kunde, sedan beloppet
blifvit kändt, till ersättande hos Riksdagen anmälas — ansåge, så vidt då
kunde bedömas, hinder från flottans sida icke möta mot att för ifrågavarande
ändamål användes en derför lämplig, flottan tillhörig kanonbåt
jemte nödigt befäl och manskap, under antagande att fartygsexpeditionerna,
så vidt möjligt vore, så anordnades, att fartyget under hvartdera af åren
1899 och 1900 kunde beräknas vara återkommet till Karlskrona omkring
den 1 september. Vid ärendets föredragning den 27 maj 1898 behagade
Eders Kongl. Maj:t godkänna Riksdagens ifrågavarande beslut i hvad det
skilde sig från hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit.
Jag tillstyrker nu i underdånighet, det Eders Kongl. Magt ville föreslå
Riksdagen att af det för omförmälda ändamål beviljade anslaget på
extra stat för år 1900 anvisa återstoden, 50,000 kronor.
Vid åtskilliga tillfällen har Eders Kongl. Maj:t, på gjorda framställningar,
af tillgängliga medel beviljat anslag till det af Stockholms läraresällskap
grundade pedagogiska biblioteket i Stockholm.
I underdånig skrifvelse den 29 november 1898 har styrelsen för
nämnda läraresällskap hemstält om nådig proposition till Riksdagen, afseende
ett årligt anslag till biblioteket af 5,000 kronor. Till stöd härför
anföres hufvudsakligen följande.
Det pedagogiska biblioteket i Stockholm hade öppnats för allmänheten
den I t januari 188o, och dess verksamhet hade under inseende af
läraresällskapet sedermera alltjemt fortgått. Biblioteket, som vid sitt öppnande
omfattat 2,855 band, innehölle för närvarande omkring 16,000 band.
År 1891 hade första häftet af tryckt katalog öfver biblioteket utkommit,
upptagande arbeten tillhörande afdelningen 1 »uppfostrings- och under
-
Åttonde hufvndtiteln.
279
visningsväsen», bibliotekets vigtigaste afdelning. Häftet innehölle 2,281
(dika titlar på arbeten, och afdelningen både efter år 1891 rätt mycket ökats.
År 1897 hade andra häftet af den tryckta katalogen utgifvits, upptagande
4,530 titlar på arbeten, tillhörande afdelningarna 2—20, i hvilka inginge
alla vanliga undervisningsämnen i skolorna utom de så kallade öfningsämnena.
Sammanlagda längden af bibliotekets med böcker besatta byllor
utgjorde för närvarande 328 meter.
Biblioteket hade alltifrån senare delen af år 1885 hållits öppet fyra
eftermiddagar hvarje vecka mellan kl. (i och 8 utom under sommartiden
två och eu half månad, då biblioteket varit stängdt. Under år 1885 hade
antalet besök utgjort 485 och antalet boklån 313. Antalet besök och boklån
hade sedermera så tillväxt, att besöken under år 1897 utgjort 767 och boklånen
958. Under år 1898 hade besöken till och med den 18 november utgjort
835 och boklånen 1,162. Det öfvervägande antalet af dem, som anlitat
biblioteket, hade varit lärare och lärarinnor vid allmänna läroverk, högre
flickskolor och folkskolor. Styrelsen ville i detta sammanhang framhålla
den betydelse, biblioteket visat sig ega för de till läroverken i Stockholm
för undergående af profår hänvisade lärarekandidaterna, särskildt vid utarbetande
af de pedagogiska uppsatser, som af dem fordrades. De flesta,
som anlitat biblioteket, hade varit bosatta i Stockholm, men äfven personer
från andra delar af landet hade begagnat sig af detsamma. Böcker
hade ock på begäran sändts från biblioteket till personer, bosatta i landsorten.
_2 Med afseende på behofvet och önskvärdheten af understöd åt pedagogiska
biblioteket hade elfte allmänna svenska läraremötet i Stockholm
1884, efter det frågan behandlats af ett för ändamålet tillsatt utskott, beslutit
följande uttalande: elfte allmänna svenska läraremötet anser, att
det skulle lända till stort gagn för hela det svenska undervisningsväsendet,
om ett pedagogiskt museum och bibliotek i vårt land inrättades, och uttalar
den önskan, att den början härtill, som genom det af Stockholms
läraresällskap grundade pedagogiska biblioteket åstadkommits, måtte röna
allt det offentliga och enskilda understöd, som deråt kan beredas. Särskildt
vill mötet uttala sig för önskvärdheten deraf, att nämnda bibliotek måtte
erhålla ett årligt understöd af statsmedel, och anhåller hos sin ordförande,
att han behagade, på sätt han lämpligast finner, meddela statsrådet och
chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet denna mötets önskan».
Uti våra grannländers pedagogiska tidskrifter hade ock fördelaktiga
omdömen uttalats rörande bibliotekets verksamhet och betydelse af framstående
män på det pedagogiska området.
De penningemedel, som biblioteket haft att tillgå, hade hufvudsakligen
280 Åttonde hnfrndtiteln.
varit följande. För bibliotekets grundläggning hade anordnats en insamling,
som inbragt 786 kronor. Efter hemställan af läraresällskapet hade
på förslag af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor af hufvudstadens
församlingar från och med år 1885 beviljats ett årligt understöd
åt biblioteket af 500 ta*onor. Under hvart och ett af åren 1885, 1887, 1890,
1892, 1894 och 1897 hade Eders Kongl. Maj:t beviljat biblioteket ett anslag
af 1,500 kronor, hufvudsakligen afsedt till inköp och inbindning af böcker,
sista gången derjemte för tryckning af andra delen af bibliotekets katalog.
Vidare hade biblioteket haft att förfoga öfver de årsafgifter, som erlagts
af ledamöterna i det år 1886 bildade sällskapet »Pedagogiska bibliotekets
vänner». Summan af dessa årsafgifter hade utgjort högst 270 kronor,
men för år 1897 endast uppgått till 215 kronor. Dessutom hade biblioteket
under årens lopp haft några tillfälliga mindre inkomster.
Under hela den tid, biblioteket egt bestånd, hade det fått hyresfritt
använda en lokal uti Jakobs lägre allmänna läroverks hus.
Att biblioteket med de jemförelsevis små tillgångar, som stått detsamma
till buds, kunnat verka och utvecklas så, som skett, hade endast
varit möjligt derigenom att enskilde personer utan all ersättning offrat tid
och krafter på arbetet för detsamma. Isynnerhet hade detta varit förhållandet
med bibliotekets föreståndare, läroverkskollegan N. G. W. Lagerstedt,
som på... dess grundande och skötsel nedlagt det mest omfattande
och oegennyttiga arbete.
Biblioteket befunne sig emellertid i behof af understöd, om detsamma
skulle kunna under någon längre tid fortsätta sin verksamhet samt utvecklas
så, att det medförde största möjliga gagn. Det bidrag, som lemnadcs
från »Pedagogiska bibliotekets vänner», kunde ej länge med säkerhet
påräknas, lika litet som man kunde förutsätta, att enskilde personer
skulle utan ersättning offra så mycken tid åt biblioteket, som hittills varit
fallet. Ej heller den lokal, som biblioteket för närvarande hyresfritt använde,
vore, ens för den närmaste framtiden, med säkerhet att påräkna.
Denna lokal komme nemligen möjligen från och med höstterminen 1899
att till eu del tagas i anspråk för nyss omnämnda läroverks behof. Vid
detta läroverk funnes för närvarande uti fjerde klassen 60 lärjungar, fördelade
på två parallelafdelningar, hvarför nästkommande hösttermin två
parallelafdelningar antagligen komme att behöfvas äfven i femte klassen,
der hittills funnits blott eu afdelning. I sådant fall måste biblioteket, om det
skulle kunna fortsätta sin verksamhet, söka att erhålla lämplig lokal på
annat ställe. Detta komme att för biblioteket medföra kostnader, till
hvilkas betäckande de medel, som biblioteket kunde påräkna, näppeligen
skulle vara tillfyllest, ens om de uteslutande dertill användes.
i
Åttonde hufvudtiteln.
281
Bibliotekets skötsel kräfde äfven andra kostnader. Af det anslag å
1,500 kronor, som Eders Kongl. Maj:t år 1897 anvisade till biblioteket
för inköp och inbindning af böcker samt till tryckning af andra delen af
bibliotekets katalog, hade mer äno hälften — 766 kronor 57 öre — användts
till sistnämnda ändamål. Återstoden hade till större delen åtgått
till inköp af vigtigare nyutkomna pedagogiska böcker och tidskrifter äfvensom
till inbindning. Biblioteket vore derför i behof af understöd såväl
till inköp af de nyutkommande böcker och tidskrifter, som vore nödvändiga
för att biblioteket skulle kunna inom de olika afdelningarna följa
med sin tid, som till inköp af den myckenhet hittills utkommen literatur,
som för detsamma vore önskligt att förvärfva. Nyss omförmälda anslag
hade ej räckt till några nämnvärda inköp af sistnämnda slag af litteratur.
Biblioteket egde för närvarande inom afdelningen för utländska läroböcker
ett urval af de i Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Österrike, Schweiz,
Frankrike och Nordamerikas förenta stater för några år sedan mest använda
läroböcker, men under senaste tiden hade få eller inga nya böcker
af nämnda art kunnat inköpas. Önskligt vore att en del sådana böcker,
hvilka under senaste tiden utgifvits i nämnda länder, kunde förvärfvas,
äfvensom att biblioteket kunde anskaffa särskildt ett urval af engelska
läroböcker till ökande af den jemförelsevis obetydliga samling af dylika,
som nu funnes. De af Eders Kongl. Maj:t hittills beviljade anslagen hade
till stor del användts till inköp för den rent pedagogiska afdelningen, omfattande
arbeten rörande uppfostran och undervisning, hvarför denna afdelning
ock blifvit jemförelsevis väl tillgodosedd. Mycket fattades dock
för att afdelningen skulle kunna medföra det gagn, som med densamma
afsåges, särskildt för de till läroverken i Stockholm för undergående af
profår hänvisade lärarekandidaterna. Det biblioteket år 1887 tilldelade
understöd hade till stor del användts för inköp af arbeten, afsedda till
lärares och lärarinnors beredelse för undervisningen. Sådana arbeten hade
sedermera anskaffats endast i ringa antal, och biblioteket saknade derför
många arbeten af detta slag, hvilka biblioteket, för att rätt motsvara sitt
ändamål, borde tillhandahålla. Dessa sistnämnda arbeten hörde ock till
dem, som i biblioteket mest efterfrågades.
Vidare vore biblioteket i behof af understöd till inbindning af böcker.
Den årliga kostnaden härför hade under de 13 år biblioteket varit öppet
uppgått till i medeltal 143 kronor 5U öre. Detta vore en i förhållande
till boksamlingens storlek obetydlig summa, hvarför en alltför stor del af
bibliotekets böcker icke kunnat inbindas.
Hvad slutligen beträffade den närmaste vården af biblioteket, hade till
den der anstälde bibliotekarien från och med år 1885 till och med år 1894
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 36
282
Åttonde hufvudtiteln.
utgått 200 kronor för år. Den nuvarande bibliotekarien, som anstalts från
och med år 1892, hade för år 1895 erhållit ett lönetillägg af 25 kronor
samt åtnjöte från och med år 1896 en årlig aflöning af 250 kronor. De
hittillsvarande bibliotekarierna hade egnat mera arbete åt biblioteket än
för den ringa lönen rimligtvis kunnat begäras, men då de haft sin hufvudsakliga
sysselsättning på annat håll, hade dels, såsom redan framhållits, en
betydande del af arbetet för biblioteket måst utföras af andra personer
utan någon som helst ersättning, dels ock mycket arbete, som varit i hög
grad behöfligt för bibliotekets utveckling och förmåga att göra gagn, måst
förblifva ogjordt. Skulle biblioteket motsvara sitt ändamål, måste dess
arbetskrafter och dermed ock utgifterna för dess skötsel i väsentlig mån
ökas. Det vore måhända i ekonomiskt hänseende förmånligast liksom från
andra synpunkter i hög grad önskvärdt, att såsom bibliotekarie anstäldes
en person, hvilken hade arbetet i biblioteket till sin hufvudsakliga sysselsättning.
Om dertill användes en qvinna — erfarenheten hade visat att
eu sådan vore mycket lämplig som bibliotekarie — så behöfde kostnaden
för aflöningen till en bibliotekarie med full tjenstgöring ej blifva synnerligen
stor. Men äfven till denna jemförelsevis ringa utgift saknade biblioteket
nödiga medel.
Styrelsen ansåge, att ett årligt anslag af 5,000 kronor skulle för en
lång tid betrygga bibliotekets framgångsrika verksamhet och utveckling.
Denna summa kunde lämpligen fördelas sålunda:
till hyra af lokal........................................................................ kronor 1,500: —
» inköp och inbindning af böcker..................................... » 1,500: —
» arfvode åt en bibliotekarie eller flera sådana............ » 1,300: —
» öfriga kostnader (uppvärmning, belysning, städning
m. m.)...................................................................................... »__700: —
eller tillhopa kronor 5,000: —
Till jemförelse meddelade styrelsen några upplysningar rörande eu med
nu ifrågavarande bibliotek i viss mån likartad institution i Danmark, nemligen
Dansk Skolemuseum i Köpenhamn. Detta museum, som innehölle ett
pedagogiskt bibliotek, omfattande endast omkring 6,000 band, åtnjöte ett
årligt statsunderstöd af 6,000 kronor. Mot en årlig hyra af 1,600 kronor
hade museet i en staten tillhörig byggnad till sitt förfogande 11 rum,
deribland 2 mycket stora salar. Museets årliga utgifter till föreståndarens
aflöning, hyra m. m. uppginge till omkring 3,000 kronor, och till inköp,
hvilka för närvarande hufvudsakligen utgjordes af böcker, användes årligen
omkring 3,000 kronor.
Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, hvars utlåtande
öfver framställningen inhemtats, har deri anfört, hurusom pedagogiska biblio
-
Åttonde hufvudtiteln. 283
teket i Stockholm under den tid, det egt bestånd, förvärfvat, förutom en
rikhaltig samling svensk pedagogisk litteratur, ett betydande antal utländska
arbeten rörande undervisning och uppfostran, af Invirka en stor
mängd icke funnes att tillgå i något annat af rikets offentliga bibliotek.
Pedagogiska biblioteket anlitades också flitigt af lärare och lärarinnor vid
allmänna läroverk, folkskolor och enskilda skolor icke blott i Stockholm
utan äfven i landsorten äfvensom af lärarekandidater. Biblioteket
vore ensamt i sitt slag i vårt land, och det kunde sägas på sitt område
fylla ett statsändamål samt vore förtjent att från statens sida understödjas,
så att detsamma kunde efter den bestämda planen fortsätta sin
verksamhet.
Då jag till fullo erkänner det pedagogiska bibliotekets betydelse för
vårt undervisningsväsende, anser jag ock, att understöd af allmänna medel
bör beredas detsamma för att trygga dess fortvara och sätta det i stånd
att allt mer motsvara de kraf, som ställas på en boksamling af detta slag.
Emellertid finner jag det ifrågasatta beloppet något högre än som för tillfället
kan anses oundgängligen behöflig!, och derjemte synes mig någon
tids längre erfarenhet med afseende å bibliotekets verksamhet och utveckling
erforderlig, innan ett anslag å ordinarie stat för detsamma bör
äskas. Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till det af Stockholms läraresällskap grundade pedagogiska biblioteket
i Stockholm på extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 4,000
kronor.
Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm häri skrifvelse den 22 sep- [113.]
tember 1898 erinrat, hurusom nämnda skola under det sista decenniet deltagit Andag för
i den nordiska industri-, landtbruks-och konstutställningen i Köpenhamn 1888, i
verldsutställningen i Chicago 1893 samt allmänna konst- och industri-‘pari»
utställningen i Stockholm 1897. Utan tvifvel hade skolans deltagande i år 1900-nämnda utställningar varit af stor betydelse för skolan sjelf genom de
tillfällen till jemförande iakttagelser, som derigenom erbjudit sig samt
möjliggjort och underlättat ett rätt bedömande af den vid tekniska skolan
meddelade undervisningens beskaffenhet äfvensom visat den riktning, i hvilken
skolan borde fortgå i sin sträfvan för de svenska näringarnes och den
svenska konstflitens utveckling och förkofran. Men den uppmärksamhet,
hvilken skolans utställningar vid dessa tillfällen lyckats tillvinna sig, hade
ock i -våda kretsar spridt kännedom om den tekniska undervisningens
ståndpunkt i vårt land och sålunda bidragit till en fullständigare föreställning
om vårt näringslifs ställning, hvarigenom berörda utställningar
284 Åttonde hufvudtiteln.
blifvit för vår industri och konstflit af en direkt betydelse, hvilken icke
borde underskattas.
Sedan från komitén för Sveriges deltagande i verldsutställningen i
Paris år 1900 inbjudning ingått till styrelsen om skolans deltagande i denna
utställning, hvilket deltagande styrelsen för sin del, af hufvudsakligen
samma skäl, hvarom nyss talats, på det lifligaste tillstyrkte, funne styrelsen
sig nödsakad att, innan styrelsen antoge nämnda inbjudning, hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet göra framställning om anvisande af
härför nödiga medel, då skolan sjelf saknade för detta ändamål disponibla
tillgångar och, enligt hvad styrelsen erfarit, från komitén icke kunde
påräknas bidrag, som ens i någon mån möjliggjorde ett värdigt och så
fullständigt och skolans mångsidiga verksamhet belysande uppträdande,
som styrelsen ansåge vara en oeftergiflig förutsättning, för att skolans
deltagande öfver hufvud borde ifrågakomma. De utgifter, hvilka skolans
föreståndare, enligt särskild promemoria, med ledning af erfarenheten från
de föregående utställningarna beräknat komma att kräfvas, afsåge dels
förberedande arbeten i Stockholm och dels utställningens anordnande i
Paris. Till de förra hörde systematiskt ordnande af ritningar i kurser
från de olika skolafdelningarna och deras olika läroämnen, dessa ritningars
afstämpling samt förseende med rubriker på svenska och franska språken,
öfversättning och tryckning af kortfattade underrättelser om skolans
organisation och arbetssätt på franska språket, bekostandet af materiel för
utförande af lämpliga utställningsföremål i drifning, ciselering och gravering
samt träsnideri, läderplastik m. m., erforderliga montrer, bord, skyltar samt
tillbehör för utställningsområdets dekorering, anskaffande af packlådor och
föremålens inpackning m. m. För utställningens ordnande i Paris funne
styrelsen det vara alldeles nödvändigt att åt särskild person uppdroges
att utresa och verkställa detta på den anvisade platsen, enär skolans utställning
vore af den beskaffenhet, att endast en med det hela fullt förtrogen
person vore i stånd att utföra detta maktpåliggande arbete på
sådant sätt, att med skolans utställning komme att uppnås åsyftadt resultat.
Och styrelsen ville i detta sammanhang erinra derom, att, derest deltagande
i verldsutstållningen i Paris skulle ifrågakomma äfven för andra
tekniska skolor i riket, det syntes lämpligt, att ordnandet af jemväl dessa
skolors utställning öfverlemnades åt samma person, som komme att ordna
tekniska skolans i Stockholm utställning.
För alla dessa åtgärders och arbetens utförande erfordrades enligt
den gjorda beräkningen ett belopp, som icke kunde upptagas lägre än till
3,000 kronor, deri inbegripet kostnaden för utsändande af lämplig person
att i Paris ordna skolans utställning.
Åttonde hufvudtiteln. 285
•
På grund af hvad styrelsen för tekniska skolan i Stockholm sålunda
anfört, och då anmälan om skolans deltagande måste göras hos komitén
för Sveriges deltagande i verldsutställningen i Paris år 1900 före utgången
af år 1898, beslöt Eders Kong!. Maj:t den 22 sistlidne december
att för sagda ändamål ställa till styrelsens disposition 3,000 kronor att
af statskontoret utbetalas af under händer hafvande medel för att framdeles
anmälas till ersättning.
I detta sammanhang anser jag mig emellertid böra påkalla Eders
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet äfven i fråga om vissa andra utgifter, som
äro att förutse i anledning af berörda verldsutställning. Utställningen kommer
nemligen utan tvifvel att erbjuda mycket lärorikt och beaktansvärdt, på vetenskapens,
konstens, uppfostrans, undervisningens och helsovårdens områden.
Om detta på något kraftigare sätt skall kunna tillgodogöras för vårt land och
dess utveckling, måste emellertid tillfälle beredas derför lämpliga personer
att besöka utställningen för att taga noggrann kännedom om de vigtigare
och betydelsefullare utställningsföremålen, en hvar inom sitt område. Huru
den sålunda vunna kunskapen skall göras fruktbringande torde sedermera
böra i hvarje särskildt fall bestämmas. Vidare skall, enligt en kungörelse
i »Journal Officiel» från Frankrikes handelsminister, vid verldsutställningen
under beskydd af franska regeringen hållas en serie af internationela kongresser,
fördelade på tolf nedannämnda sektioner:
I. Uppfostran och undervisning;
n. Sköna konster, dekorativ konst, vitterhet, dramatisk konst, hitoria
och arkeologi;
III. Matematiska vetenskaper (matematik, mekanik, astronomi och
geodesi);
IV. Fysiska och kemiska vetenskaper (fysik, kemi, meteorologi samt
fysisk och kemisk industri);
V. Naturvetenskap (geologi, mineralogi, botanik, zoologi, anatomi,
fysiologi och antropologi);
VI. Läkarevetenskap och farmaceutik;
VII. Tillämpad mekanik, ingeniörvetenskap, skeppsbyggnadskonst samt
transportväsen;
VIII. Landtbruksvetenskap (agronomi, åkerbruk, vinodling, landtbruksindustri,
trädgårdsodling, skogsskötsel, jagt och fiske);
IX. Nationalekonomi, lagstiftning och statistik;
X. Sociala vetenskaper (socialekonomi, helsovård och offentligt understödsväsen);
XI.
Kolonisering och geografisk vetenskap (geografi, fysisk geografi
samt geografiska upptäckter);
286
Åttonde hufvudtiteln.
XII. Handel och industri i allmänhet.
Vid dessa kongresser, så. vidt de röra uppfostran och undervisning,
vetenskap och konst, kunna tydligen våra vetenskapsmän, konstnärer och
pedagoger icke helt och hållet saknas. Men då flertalet af dem, som således
i det ena eller andra syftet borde besöka verldsutställningen, icke är i tillfälle
att helt och hållet på egen bekostnad företaga en dylik resa, torde
mot tiden för utställningens öppnande ansökningar och framställningar inkomma
till Eders Kongl. Maj:t om reseunderstöd för sagda ändamål.
För att kunna i någon mån tillmötesgå dessa framställningar torde
erfordras ett belopp af minst 12,000 kronor.
På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1900 anvisa till återgäldande af förskott
för tekniska skolans i Stockholm deltagande i verldsutställningen i
Paris år 1900 3,000 kronor, och till reseunderstöd i afseende å nämnda
utställning 12,000 kronor, eller tillsammans 15,000 kronor.
[114.] I underdånig skrifvelse den 30 november 1898 har statskontoret till
Ersättning ersättning anmält medel, som till den af Eders Kongl. Maj:t den 4 juni
för förskott. 1897 tillsatta komité för afgifvande af betänkande och förslag angående
afskaffande eller inskränkande af lärareprofven m. m. statskontoret, på grund
af nådiga brefven af nämnda dag och den 26 augusti, den 8 oktober och
den 3 december 1897 samt den 13 maj, den 20 maj och den 12 augusti
1 898, af för händer vadande medel förskottsvis utbetalt, nemligen:
resekostnadsersättning och traktamente samt arfvoden till
komiténs ordförande och ledamöter.................................. kr. 4,029: 65
ersättning till två ledamöter i komitén för mistning af af
löningsförmåner.
................................................................ » 118: 13
arfvoden åt vikarier för ledamöter i komitén.......................... » 539: 70
arfvode till komiténs sekreterare ............................................... » 1,779: 59
till bestridande af tillfälliga utgifter............................................ » 500: —
till kostnader för tryckning af komiténs betänkande ........... » 905: 20
eller tillhopa kr. 7,872: 27.
I ytterligare underdånig skrifvelse af samma dag har statskontoret
till ersättning anmält medel, som till den af Eders Kongl. Maj:t den 21
maj 1897 tillsatta komité för utarbetande af förslag till stadga angående
undervisnings-, studie- och examensväsendet inom de teologiska fakulteterna
vid rikets universitet statskontoret, på grund af nådiga brefven af sistnämnda
Åttonde imfvndtiteln. 287
dag och den 16 september 1898, af för händer varande medel förskottsvis
utbetalt, nemligen:
resekostnadsersättning och traktamente samt arfvode!! till
koiniténs ordförande och ledamöter.................................. kr. 3,677: 50
arfvode till koiniténs sekreterare................................................... » 1 600: —
till bestridande af trycknings-med flera kostnader................. » 1,131: 77
eller tillsammans kr. 6,409: 27.
I underdånig. skrifvelse jemväl af den 30 november 1898 har statskontoret
vidare till ersättning anmält ett belopp af 6,166 kronor 67 öre,
som statskontoret enligt föreskrift i nådiga bref af den 17 december 1897
och den 10 juni 1898 utanordna! att användas till ökadt biträde hos medicinalstyrelsen
vid hospitalsärendenas It a ndl äggn i ny under tiden från den 14
augusti 1897 till 1898 års slut.
I ytterligare underdånig skrifvelse af samma dag, den 30 november
1898, har statskontoret jemväl anhållit om anvisande af ersättning för ett
belopp af 1,000 kronor, som statskontoret enligt föreskrift i nådigt bref
af den 22 december 1897 utanordnat såsom godtgörelse till dåvarande
arkitekten hos öfverintendentsembetet A. T. Holmgren för biträde vid uppgörande
af ritningar och kostnadsförslag för ett landsarkiv i Upsala.
Vidare har statskontoret i underdånig skrifvelse den 10 december
1898 till ersättande anmält ett belopp af 1,000 kronor, som enligt nådigt
bref den 10 augusti 1896 utbetalts såsom lönefyllnad för år 1897 åt läraren
i naturhistoria och farmakognosi vid farmaceutiska institutet.
Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 31 december 1897
bemyndigat öfverintendentsembetet att gå i författning om vidtagande af
särskilda åtgärder och anordningar till skydd för nationalmuseibyqgnaden
samt förklarat, att embetet skulle ega att till bestridande af kostnaderna
för ifrågavarande arbeten af medel, som embetet omhänderhade, mot redovisning
använda ett belopp af högst 6,625 kronor och framdeles hos Eders
Kongl. Maj:t anmäla det utgifna beloppet till ersättning, så har öfverintendentsembetet
uti underdånig skrifvelse den 13 december 1898, med
tillkännagifvande att samtliga arbeten i fråga fullständigt afslutats, och att
den utaf embetet af under händer hafvande medel guldna kostnaden för
deras utförande uppgått till 6,496 kronor 18 öre, till ersättning anmält
sistnämnda, af embetet förskjutna belopp och dervid tillika hemstält,
att, då de vidtagna åtgärderna, hvilkas nödvändighet orsakats allenast af
den omständighet, att vaktposter, som förut till museibyggnadens skydd
varit vid denna utstälda, indragits, icke torde rimligen kunna hänföras till
288 Åttonde hufvndtiteln.
sådana reparations- och underhållsarbeten, hvartill det till embetets disposition
stälda, städse för dermed afsedda ändamål hårdt anlitade anslag till
byggnader och reparationer måste anses vara ämnadt att användas, Eders
Kong! Maj:t måtte af särskilda medel, som kunde vara för Eders Kong!
Maj:t tillgängliga, godtgöra embetet det angifna förskotterade beloppet
6,496 kronor 18 öre.
Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af berörda
förskott — 7,872 kronor 27 öre, 6,409 kronor 27 öre, 6,166 kronor
67 öre, 1,000 kronor, ytterligare 1,000 kronor samt 6,496 kronor 18 öre
— tillhopa 28,944 kronor 39 öre, af Riksdagen äska ett extra anslag för
år 1900, hvilket, till undvikande af öretal i riksstaten, torde böra bestämmas
till 28,945 kronor.
Hvad föredragande departementschefen i ofvanberörda
hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans
Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfrige
ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika, att utdrag
af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.
Ex protocollo:
Carl Fred. Vougt.
Stockholm, Ivar Hmggströms boktryckeri, 1899.
Nionde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hdllet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson,
Dyrssen.
Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll tillförordnade
chefen för finansdepartementet, herr statsministern Boström att få anmäla
de frågor, som rörde regleringen af
nionde hufvudtiteln,
innefattande pensions- och indragningsstaterna.
Bih. till Riksdagens Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
1
[10
Kostnaden för
förvaltningen
af småskolelärares
m. fl.
älderdomsunderstödsanstalt
under
är 1000.
[2-]
Pension för
verkmästarne
C. P. Sansson
och B. C.
Johansson.
[3.]
Pension för
drängen vid
krigsskolan
L. E. Lindblom.
2
Monde hnfvudtiteln.
Hvad först angick
pensionsstaten,
erinrade herr statsministern om Kongl. Maj:ts enligt finansdepartementet
tillhandakommet protokollsutdrag på ecklesiastikdepartementets föredragning
fattade beslut (se bil. I vid detta prot. pag. 6) att föreslå Riksdagen
att, i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl. åldevdomsunder
stödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1900, medgifva,
att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som
för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt
att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den
mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel
såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den
mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas
härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
I öfrigt hade, enligt hvad herr statsministern anmälde, anledning
icke förekommit att ifrågasätta någon förändring i afseende å de anslag,
som uppfördes å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptoge
1,628,798 kronor.
Beträffande derefter
indragningsstaten
erinrade herr statsministern om Kongl. Maj:ts på nedan nämnda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nemligen:
på land tför svar sdepartementets föredragning: ,
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 22)
att för verkmästarne vid salpetersjuderistaten Carl Peter Hansson
och Bror Christian Johansson må å allmänna indragningsstaten uppföras
pensioner till belopp af 50 kronor för hvardera, att räknadt från
1898 års ingång af dem under deras återstående lifstid årligen åtnjutas;
(se bil. 3 vid detta prot. pag. 25)
att för drängen vid krigsskolan Lars Erik Lindblom må å allmänna
indragningsstaten uppföras en pension af 250 kronor, att af honom under
hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från och med månaden näst
efter den, då han från sin befattning vid krigsskolan erhållit entledigande.
Nionde hnfvudtiteln.
3
på sjö för svar sdepartementets föredragning:
se bil. 4 vid detta prot. pag. 28)
att för lektorn vid sjökrigsskolan Johan Fredrik Lagerlund må å [4.]
allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension af 3,500 kronor, vid
att under hans återstående lifstid utgå från och med månaden näst sjökngssicoian
efter den, då afsked från hans anställning vid sjökrigsskolan varder ''L Flu^fger''
honom beviljadt;
se bil. 5 vid detta prot. pag. 32)
att den vaktmästaren vid sjökrigsskolan Gustaf Petersson beviljade
pension å allmänna indragningsstaten af 400 kronor må höjas till 500
kronor, *att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han
erhåller entledigande från sin befattning;
[5.]
Höjning af
pension för
vaktmästaren
vid sjökrigsskolan
O. Pe
-
tersson.
på civildepartementets föredragning:
(se bil. 6 vid detta prot. pag. 36)
att förre bokhållaren vid statens jemvägsbyggnader Carl Potter [6.]
Thorén må, räknadt från och med den 1 januari 1899, under sin åter- Pension för
stående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af ^larmtid''
1,200 kronor; statens jern
vägsbyggnader
.
C. P. Thorén.
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. I vid detta prot. pag. 10)
att extra ordinarie professorn i exegetisk teologi vid universitetet [^7
i Lund Martin Gabriel Rosenius må från och med månaden näst efter Pension för
den, i hvilken han erhåller afsked från sin extra ordinarie professors- e-°-r£°f™sorn
beställning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten Rosenius.
uppbära pension till belopp af 4,300 kronor årligen;
(se bil. I vid detta prot. pag. 13)
att kollegan vid Södertelge pedagogi Fredrik August Björkman [8.]
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom Pension för
beviljadt från hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å ^0jZganF.A.
allmänna indragningsstaten uppbära pension med ett belopp af 3,000 Björkman.
kronor årligen.
(se bil. I vid detta prot. pag. 15)
att teckningsläraren vid treklassiga allmänna läroverket i Varberg [9.]
Bernhard Edvard Lundberg må från och med månaden näst efter den,
i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans berörda befattning, läraren b. e.
Lundberg.
4
Nionde hufvudtiteln.
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension
till belopp af 300 kronor årligen;
(se bil. I vid detta prot. pag. 16)
[10.] att musikläraren vid högre allmänna läroverket å Södermalm i
Pension för Stockholm August Wilhelm LarSSOn må från och med månaden näst
Larsson efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans berörda
befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 1,250 kronor årligen;
(se bil. I vid detta prot. pag. 17)
[11.] att föreståndaren och förste läraren vid läroanstalten i Skara för
rrorme vid öfveråriga döfstumma Per Aron Borg och andre läraren vid samma läroläroamthten
i anstalt Carl Oskär Julius Cariström må från och med månaden näst
skara,för öfver- efter den, under hvilken hvar och en af dem entledigas från sin nutfp.
da *Borg varande befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsoch
c. o. J. staten uppbära en årlig pension: den förre af 1,500 kronor och den
cariström. eenare af ^000 kronor, med vilkor dock att, derest någon af dem framdeles
skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel eller vid någon
af de med statsbidrag understödda läroanstalter för döfstumma, hans
pensionsbelopp skall för den tid, sålunda vunnen anställning varar, minskas,
i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen öfverskjuter
det nu till honom utgående årsarfvodet;
(se bil. I vid detta prot. pag. 20)
[12.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1900 anvisas ett anslag
åt^idrTbehof a^ 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan
vande folk- finna godt meddela, användas till understöd af högst 300 kronor åt
skoieiärare. sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst,
men derifrån erhållit afsked före år 1867; samt
(se bil. I vid detta prot. pag. 20)
[13.] att från allmänna indragningsstaten må utgå dels skilnaden mellan
In?dnit9jf det anslag till ersättning för prostetunnor, som uppföres under åttonde
afskrifning af hufvudtiteln, och hvad till nuvarande tjensteinnehafvare skall erläggas
kyrkotionde såsom ersättning för prostetunnor och dels den nuvarande tjensteinnem
m■ häfvare tillkommande ersättning för prostens omaks- och underskrifnings
penningar.
Nionde hufvudtiteln.
5
Herr statsministern anförde härefter:
Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten
har jag ej någon ändring att föreslå. Detta anslag skulle
således äfven för år 1900 utgöra ....................... kronor 1,800,652: —
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten .......... „ 1,628,798: —
skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie
anslag för år 1900 blifva............................. kronor 3,429,450: —
Extra anslag.
Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens
affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 3
december nästlidet år på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se
bil. 7 vid detta prot. pag. 40) fattade beslut att föreslå Riksdagen,
att å extra stat för år 1900 må anvisas ett förslagsanslag af
1,540,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande vederlag
för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till
fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för
sådana pensioners utgående.
Hvad herr statsministern sålunda rörande nionde
hufvudtiteln hemstält biträddes af statsrådets öfrige
ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen gilladt
och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen
på statsrådets tillstyrkande härjemte förordna, att nu
anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens statsutskott.
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.
[14.]
Anslaget till
allmänna
indragningsstaten.
[150
Anslag till
upprätthållande
af
arméns $
pensionering.
6
Monde hnfvudtiteln: bil. 1.
[1-]
Kostnaden för
förvaltningen
af småskoglärares
m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt
under
dr 1900.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30
december 1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douölas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson,
Dyrssen.
1:o.
Departementschefen, statsrådet Claéson yttrade:
Sedan Eders Kongl. Maj:t i afseende å kostnaderna för småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet
under ‘ år 1899 föreslagit nästlidna års Riksdag att — då närmare erfarenhet
ännu ej vunnits angående omfånget af de göromål, som tillhörde
anstalten, samt dessa göromåls lämpliga fördelning, i följd hvaraf
något förslag till anstaltens anordnande å fast stat ej kunnat uppgöras —
medgifva, det Eders Kongl. Maj:t finge för år 1899 bestämma de belopp,
som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blefve erforderliga,
samt att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel finge af Eders
Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas
utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda
afgitter, i den mån de under året inginge, eller, derest sagda afgifter
skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande
Nionde hufvndtiteln: bil. 1.
7
af Riksdagen, samt denna framställning blifvit af Riksdagen bifallen, har
jag anmodat direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, som
ombestyrer förvaltningen af nämnda understödsanstalt, att, derest direktionen
funne sig numera vara i tillfälle att med någon större säkerhet
öfverskåda den blifvande omfattningen af understödsanstalten och beräkna
kostnaderna för förvaltningen deraf, till ecklesiastikdepartementet
inkomma med uppgift, huru stort belopp må för bestridande af anstaltens
förvaltningsbestyr anses årligen erforderligt, samt med förslag å sättet
för detta belopps användande och arbetets anordning inom anstalten.
I anledning häraf har direktionen uti skrifvelse den 1 sistlidne
november förklarat, att direktionen funne det mindre lämpligt, att frågan
om understödsanstaltens anordnande å fast stat vid närvarande tidpunkt
bringades till afgörande.
Till stöd för denna mening har direktionen anfört följande:
Uti direktionens den 15 oktober 1891 afgifna utlåtande öfver det
förslag till reglemente för en ålderdomsunderstödsanstalt för småskolelärare
m. fl., som af utsedde kommitterade afgifvits och som senare
med vissa förändringar vunnit nådig fastställelse, hade direktionen uttalat
den meningen; att, såvidt, direktionen vore i tillfälle att då bedöma,
det väl läte sig göra för ordföranden och ledamöterna i direktionen att
åtaga sig styrelsen öfver den nya understödsanstalten, men att deremot,
hvad sjelfva förvaltningsarbetet vidkomme, direktionen funnit, att de
göromål, som skulle tillkomma den nya anstalten, icke kunde besörjas
af de dåvarande tjenstemännen i folkskolelärarnes pensionsinrättning samt
att förslaget till stat för den nya anstalten derföre måste uppgöras
under förutsättning att endast direktionens ordförande och ledamöter
skulle blifva för den nya förvaltningen och folkskolelärarnes pensionsinrättning
gemensamma, men att den tillökning i arbetskrafter, som
jemväl af kommitterade ansetts erforderlig för den nya understödsanstalten,
redan från början måste åstadkommas genom tillsättande af
särskilda tjenstemän. I öfverensstämmelse med detta uttalande hade
direktionen i det förslag till stat för. anstalten, som direktionen uppgjort
och som slutat på ett belopp af 9,000 kronor, upptagit, utom
arfvode till direktionens ordförande och två ledamöter med tillhopa 1,000
kronor, anslag till två tjenstemän vid anstalten, för den ene — benämnd
kamrerare och sekreterare — med 3,000 kronor samt för den andre —
benämnd kassör och bokhållare — med 2,000 kronor och med rätt för
båda till två ålderstillägg, hvartdera på 500 kronor, och hade återstoden,
som i staten upptagits, eller 3,000 kronor, afsett anslag till vaktmästarebiträde,
hyra, ved, städning, expenser och extra biträden.
8
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
Direktionen erinrar, hurusom det emellertid ansetts lämpligt, att
frågan om fast lönestat för understödsanstalten lemnades oafgjord tillsvidare
och intill dess närmare erfarenhet vunnits angående omfånget åt
de göromål, som tillhörde densamma, äfvensom angående göromålens
lämpliga fördelning, och att Riksdagen derföre, i enlighet med aflåten
nådig proposition, besluta, att för år 1893 Eders Kongl. Maj:t skulle
ega att bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr
blefve erforderliga, hvarjemte liknande beslut af Riksdagen
fattats jemväl beträffande alla följande år. I öfverensstämmelse dermed
och sedan vid den först skeende tillfälliga anordningen af anstaltens
administrerande direktionen beredts tillfälle att den 6 oktober 1892
derom afgifva förslag, hade jemlik! särskilda nådiga bref för ett hvart
af åren 1893—1899 anvisats årligen lika belopp såväl till direktionens
medlemmar med sammanlagdt 1,000 kronor som ock till pensionsinrättningens
kamrerare med 1,000 kronor, till sekreteraren med 600 kronor,
till kassören med 500 kronor, till en för anstalten särskildt förordnad
bokhållare med 1,500 kronor, till vaktmästaren med 200 kronor, hvarjemte
till hyra, extra biträden m. m. årligen anvisats 1,400 kronor utom
för ett år, då af särskild anledning detta anslag ökades till 2,400 kronor.
Den tid, som förflutit, sedan småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
trädde i verksamhet, hade enligt direktionens mening
ännu näppeligen lemnat tillräcklig ledning för bedömande af de anslagskraf,
som under anstaltens fortgående starka utveckling kunde för dess
förvaltning erfordras, men erfarenheten från denna tid gåfve dock vid
handen, att anstaltens göromål kunde bestridas genom de tjensteman,
som vore anstälde vid öfriga af direktionen förvaltade kassor, med någon
särskild för anstalten afsedd förstärkning. Då denna sam organisation
af arbetet visat sig icke blott möjlig, utan äfven i allt hufvudsakligt
synnerligen lämplig, hade direktionen funnit anledning att frångå den
ståndpunkt den förr intagit om nödvändigheten af att understödsanstalten
— om ock under samma direktion som folkskolelärarnes pensionsinrättning
— administrerades genom särskilda tjenstemän, hvadan direktionen
nu i stället uttalade den öfvertygelsen, att, om och när fast stat
och organisation för understödsanstalten skulle uppgöras, arbetet inom
anstalten borde hufvudsakligen fördelas mellan tjenstemän, som redan
vore eller härefter tilläfventyrs blefve vid pensionsinrättningen anstälde.
Direktionen ansåge, att förhandlingarne vid anstaltens inrättande
likasom särskildt den i gällande nådiga reglemente för anstalten inrymda
föreskriften, att anstalten skulle förvaltas af direktionen öfver
folkskolelärarnes pensionsinrättning och att dervid tillsvidare skulle i
Monde hnfvudtiteJn: bil. 1.
9
tillämpliga delar gälla de föreskrifter, som enligt reglementet för nämnda
inrättning och dess förvaltning vore gifna, otvetydigt visade, att det
ock varit åsyftadt, att anstaltens organisation och förvaltning borde, så
vidt möjligt vore, ställas i närmaste samband med pensionsinrättningens.
Säkraste vägen härtill och den nödvändiga förutsättningen för en
fullt genomförd samorganisation vore, enligt direktionens mening, att
småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning inrangerades
på en fast lönestat, afseende jemväl öfriga af direktionen förvaltade
kassor, likasom för dessa i kraft af nådigt beslut den 31 maj 1888 en
sådan anordning för det närvarande gälde.
Men i följd häraf komme spörsmålet om fast stat för ålderdomsunderstödsanstalten
att draga med sig fråga om ny stat för de öfriga
af direktionen förvaltade pensionsanstalterna, och då erfarenheten gifvit
vid handen, att, sedan en lönestat en gång faststälts, det mötte vissa
svårigheter vid att deri erhålla de förändringar, som af inträdda nya
förhållanden påkallades, manades direktionen att inför en så omfattande
uppgift gå till väga med största varsamhet.
Direktionen framhåller, att, derest afgifvande af förslag till stat
för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt nu framstälde sig
såsom en tvungen sak, direktionen med hänsyn till förutsedda, men
ännu icke inträdda behof måste beräkna åtskilliga poster deri till väsentligen
högre belopp än de, som under hittills gångna åren varit anslagna,
och att, hvad anginge öfriga af direktionen förvaltade kassor, det blefve
nödvändigt att med hänsyn till arbetets betydliga tillväxt snart nog
anskaffa såväl förstärkning i arbetskrafterna som äfven ökad aflöning
åt vissa redan anstälde tjenstemän. Direktionen syftade härvid särskildt
på förhållanden, som stode i samband med bokföringen vid dessa kassor,
för hvilka kapitalförvaltning af direktionen äfven bestriddes och hvilkas
sammanlagda tillgångar uppginge i jemnade tal: vid slutet af år 1888,
under hvilket år nu gällande lönestat trädde i tillämpning, till kronor
9,760,000 och vid början af år 1898 till kronor 16,980,000.
Då slutligen härtill komme, att just under de sista åren tid
efter annan framkommit förslag om ännu flera pensionsanstalters förläggande
under direktionens förvaltning — t. ex. förslaget att direktionen
öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning jemväl skulle anförtros
vården af en pensionsanstalt för döfstumlärarne i riket — funne
direktionen önskligt, att, innan den omarbetning af lönestaten i dess
helhet företoges, som betingades af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts
förvaltnings uppförande på fast stat, direktionen blefve
Bih. till Iiiksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 2
10
Nionde huf vudtiteln: bil. 1.
t i tillfälle att bättre, än som vid nuvarande tidpunkt vore möjligt, öfver
blicka
hit hörande förhållanden och deras vidare utveckling.
Då det, på grund af hvad direktionen sålunda anfört, synes vara
en fördel, att den provisoriska anordningen af småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning ännu någon tid fortfar, på det
man må blifva i tillfälle att med någorlunda sannolikhet öfverskåda
dess blifvande omfattning och med tillbörlig säkerhet beräkna kostnanaderna
för förvaltningen deraf, får jag i underdånighet hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i afseende å kostnaderna
för anstaltens förvaltning och verksamhet under år 1900, medgifva:
att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,
som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;
samt
att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t,
i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i
den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.
2:o.
Vidare yttrade departementschefen:
[7.] Uti underdånig skrifvelse den 11 september 1897 anhöll det större
Petition för akademiska konsistoriet i Lund, bland annat, det Eders Kongl. Maj:t
eii. Pg.rT^ täcktes af Riksdagen utverka rätt för extra ordinarie professorn i exegetisk
"»''«*• teologi vid nämnda universitet Martin Gabriel Rosenius — som redan
då öfverskridit 72 års ålder och, efter att några år hafva åtnjutit minskning
i sin tjenstgöring, undfått tjenstledighet på grund af läkarebetyg,
hvars affattning ingåfve farhåga, att Rosenius svårligen kunde återinträda
i tjenstgöring — att vid afskeda erhållande komma i åtnjutande af
pension å allmänna indragningsstaten med 3,500 kronor årligen.
öfver denna af kanslern för rikets universitet förordade framställning
afgaf statskontoret den 18 november 1897 infordradt underdånigt
utlåtande, deri statskontoret — med bifogande af införskaffade behöriga
intyg om Rosenius’ ålder och tjenstgöring samt om hans helsotillstånd,
utvisande, att Rosenius, som vore född den 20 juli 1825, den 17 maj
1867 utnämnts till adjunkt i teologi vid universitetet i Lund och den
17 mars 1882 till extra ordinarie professor i exegetisk teologi derstädes
Nionde hnfvndtiteln: bil. 1.
11
samt att Rosenius sedan 1897 års vår lede af kronisk hjernsjukdom
med deraf härrörande oförmåga till ansträngande intellektuel!; arbete
och till följd deraf vore urståndsatt att sköta sitt embete, utan att
någon sannolikhet förefunnes, att han kunde blifva i stånd att återinträda
i tjenstgöring — anförde, att Rosenius, hvilken såsom aflöning
åtnjöte afkomsten af Stångby prebendepastorat, enligt de för ordinarie
professorers och adjunkters vid rikets universitet rätt till pension å allmänna
indragningsstaten gällande bestämmelser redan för mer än sju
år sedan skulle varit pensionsberättigad och att han numera uppfylt
jemväl det enligt nådiga brefvet den 25 juni 1818 för civile embetsoch
tjenstemän i allmänhet stadgade vilkor för dylik pensionsrätt.
På grund häraf och under åberopande af hvad upprepade gånger
blifvit anfördt till stöd för framställningar om pensionsrätt jemväl för
universitetens extra ordinarie professorer samt de Riksdagens beslut,
hvarigenom pensioner å allmänna indragningsstaten till belopp af 3,500
kronor åt hvardera beviljats extra ordinarie professorerna C. J. Norrby,
J. M. Sundén och G. Dillner, hemstälde statskontoret i underdånighet, att
Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja extra ordinarie professorn Rosenius en årlig pension af
3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvari
han afginge från sitt embete.
Extra ordinarie professorn Rosenius, som härefter bereddes tillfälle
att yttra sig i ärendet, anförde, bland annat, att han, under förutsättning
att det större konsistoriets åtgärd icke till någon Eders Kongl. Maj;ts
och Riksdagens åtgärd föranledde, vore villig att för beredande af tillräckliga
existensmedel åt en fullt skicklig och kompetent vikarie afstå
ett vida högre belopp, än hvad gällande förordning angående arfvode åt
extra ordinarie professorers vikarier stadgade, samt anhöll, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes från teologiska fakulteten i Lund låta infordra
underdånigt yttrande, huruvida icke krafvet på undervisningens ordnande
kunde på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses genom nämnda
åtgärd, men förklarade sig tillika, för den händelse Eders Kongl. Maj:t
skulle pröfva skäligt att till Riksdagen aflåta proposition angående rätt
för honom att vid afskeds erhållande uppbära en pension af 3,500
kronor och Riksdagen dertill beviljade anslag, vilja inkomma med underdånig
ansökning om afsked från sin innehafvande extra ordinarie professorsbeställning
mot åtnjutande af omförmälda pension.
Öfver det af Rosenius framBtälda förslag rörande uppehållande
genom vikarie af den undervisning, som åligger extra ordinarie professorn
i exegetik vid universitetet i Lund, infordrade Eders Kongl. Maj:t
12
Nionde hufvndtiteln: bil. 1.
yttranden af såväl teologiska fakulteten som ock det mindre akademiska
konsistoriet derstädes.
Fakulteten, dit Rosenius ingifvit en skrift, deri lian utfäst sig att,
om förslaget att låta honom bibehålla sitt embete och åtnjuta den tjenstledighet,
som för hvarje termin kunde efter underdånig ansökning
blifva honom beviljad, skulle vinna nådigt afseende, till en skicklig
och kompetent vikarie terminligen såsom arfvode utbetala 1,000 kronor,
yttrade i underdånigt utlåtande, att, då för närvarande en väl vitsordad
och skicklig vikarie vore att tillgå och det arfvode, hvilket Rosenius
förbundit sig att utgifva, vore ganska rikligt, fakulteten funne det
af honom föreslagna sättet för uppehållande af den till hans extra ordinarie
professorsembete hörande undervisning och examination böra
anses under förhandenvarande förhållanden fullt tillfredsställande.
Härefter yttrade mindre akademiska konsistoriet i afgifvet underdånigt
utlåtande, att, då det måste vara för undervisningen fördelaktigare,
att den omhänderhades af en ordinarie lärare, och svårigheter lätt kunde
uppstå att, om behofvet af vikarie under eu längre obestämd tid fortfore,
finna för vikariatet fullt skicklig person, det af Rosenius föreslagna
sättet för uppehållande af hans undervisning icke syntes tillfredsställande,
hvarföre konsistoriet tillstyrkte, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
för Riksdagen framlägga nådig proposition om beredande af pensionsrätt
för Rosenius.
Vid underdånig föredragning af ärendet den 18 mars 1898 fann
Eders Kongl. Maj:t, med särskild! fäst afseende å Rosenius’ omförmälda
utfästelse, det större konsistoriets ifrågavarande framställning icke till
någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.
Hos Eders Kongl. Maj:t har nu det större akademiska konsistoriet
i Lund gjort förnyad framställning i ärendet, dervid konsistoriet framhåller,
att Rosenius under de två sistförfluten terminerna varit och fortfarande
vore helt och hållet tjenstledig på grund af sjuklighet, hvars
beskaffenhet gjorde sannolikt, att han svårligen kunde åter inträda i
tjenstgöring.
Sedan härjemte Rosenius uti en särskild till Eders Kongl. Maj:t
ingifven skrifvelse anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda honom
rätt att efter undfånget afsked uppbära en årlig pension af 4,300 kronor,
samt förklarat sig för sådan händelse villig att inkomma med sin afskedsansökning,
hördes statskontoret ånyo i ärendet, dervid statskontoret, under
åberopande i öfrigt af sitt förut i ärendet afgifna yttrande, anförde
hufvudsakligen följande.
Beträffande pensionsbeloppets storlek hade numera förändrade för -
Monde hufvndtiteln: bil. 1.
13
hållanden inträdt, i det att genom den vid nästförflutna riksdag antagna,
af Eders Kongl. Maj:t den 27 maj 1898 faststälda aflöningsstat för extra
ordinarie professorer vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska
institutet lönerna för desse professorer skulle under vissa vilkor, som icke
kunde på förevarande ärende inverka, från och med år 1899 höjas från
3,500 kronor till 4,300 kronor, deri inberäknade två ålderstillägg å 500
kronor hvartdera, hvartill komme tjenstgöringspenningar 1,200 kronor.
Med stöd af den utaf Riksdagen förut omfattade grundsats, enligt hvilken
pension å allmänna indragningsstaten beviljats extra ordinarie professorer
till enahanda belopp som det, hvartill lönen uppginge, hemstälde
derföre statskontoret i underdånighet, det täcktes Eders Kongl. Maj:t. i
nådig proposition föreslå Riksdagen att bevilja Rosenius pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 4,300 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, hvarunder han från tjensten afginge.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, det Rosenius må
från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från
sin extra ordinarie professorsbeställning, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära pension till belopp af 4,300 kronor
årligen.
I denna hemställan förenade sig statsrådets öfrige ledamöter.
Härefter föredrog departementschefen:
3:o.
En af domkapitlet i Strengnäs till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning,
deruti kollegan vid pedagogien i Södertelge Fredrik August
Björkman i underdånighet anhållit om rätt att vid afskedstagandet från
kollegabefattningen få åtnjuta pension i enlighet med hvad för adjunkter
och kolleger vid rikets allmänna läroverk vore i sådant afseende stadgadt.
Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att sökanden,
som är född den 18 juli 1832, blifvit den 16 februari 1859 förordnad
att tillsvidare, bestrida en lärarebefattning vid dåvarande pedagogien i
Söderhamn, den 12 september 1860 utnämnts till kollega vid allmänna
läroverket i Luleå och den 7 oktober 1867 till sin innehafvande befattning
vid pedagogien i Södertelge, samt att han, som tjenstgjort derstädes
alltsedan höstterminen sistnämnda år, till dess han den 10
februari innevarande år insjuknat, enligt intyg af läroverkets rektor
fullgjort sina åligganden såsom lärare med utmärkt nit och skicklighet.
[8.]
Pension för
läroverkskollegan
F. A.
Björkman.
14
Nionde hutvudtiteln: bil. 1
Öfver berörda ansökning, som af domkapitlet förordats till nådigt
bifall, både statskontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, deruti
statskontoret i hufvudsak anfört, att jemlikt nådiga brefvet den 16 mars
1858 lärarne vid elementarläroverken eller, såsom de numera benämndes,
allmänna läroverken egde att komma i åtnjutande af enahanda rättighet
till pension å allmänna indragningsstaten, som enligt gällande författningar
tillkomme civile embete- och tjenstemän; att, enär pedagogierna
i allt väsentligt vore att betrakta som allmänna läroverk och de vid
desamma anstälde lärare såväl i fråga om kompetensvilkor till af dem
innehafda befattningar som beträffande lön, tjenstgöringens omfattning,
delaktighet i elementarlärarnes enke- och pupillkassa med flera hänseenden
jemväl vore likstälde med lärarne vid de egentliga allmänna läroverken,
med fog kunde ifrågasättas, huruvida icke lärarne vid pedagogierna,
för såvidt de uppfylt de med afseende å lärare vid de allmänna
läroverken för pension stadgade vilkor, utan vidare egde pensionsrätt
på grund af nyssberörda nådiga bref den 16 mars 1858, men att denna
förmån emellertid icke genom något uttryckligt allmänt stadgande utsträckts
till lärarne vid pedagogierna, hvarföre Kongl. Maj:t tillförene,
såsom uti den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och
behof till 1884 års Riksdag, aflåtit framställning om beviljande af pension
för rektorn vid pedagogien i Nora E. Brandberg, hvilken framställning
ock af Riksdagen bifallits; samt att sökanden, som uppnått 65 års ålder,
varit i egenskap af lärare vid elementarläroverk och pedagogier austäld
i statens tjenst under en tid af 39 år och, såsom ett ansökningen bifogadt
intyg af behörig läkare innehölle, numera efter långvarig sjukdom
vore oförmögen att vidare sköta sitt maktpåliggande kall såsom lärare vid
statens läroverk; hvarföre, då alltså de vilkor för rätt till pension vid afskedstagande^
som genom nådiga brefvet den 12 november 1823 stadgats
för civile embete- och tjenstemän i allmänhet, blifvit af sökanden i allo
fullgjorda, statskontoret, med tillkännagifvande att sökanden Båsom kollega
åtnjöte lön å stat till belopp af 1,500 kronor jemte ålderstillägg derå
enligt nådiga brefvet den 22 januari 1881 med 2,000 kronor eller
tillhopa i lön 3,500 kronor, hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes till
Riksdagen aflåta nådig framställning derom, att kollegan Björkman
måtte förklaras berättigad att, efter erhållet afsked från kollegabefattningen,
från och med månaden näst derefter å allmänna indragningsstaten
under sin återstående lifstid uppbära pension enligt bestämmelserna
i nådiga brefvet den 16 mars 1858 med ett belopp af 3,000 kronor för
år räknadt.
Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet i
Monde hufvudtiteln: bil. 1.
15
underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes, i enlighet med hvad statskontoret
hemstält, i nådig proposition äska Riksdagens medgifvande
dertill, att Björkman må från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked varder honom beviljadt från befattningen såsom kollega vid
pedagogien i Södertelge, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension med ett belopp af 3,000 kronor årligen.
4:o.
En af eforus öfver Göteborgs stifts allmänna läroverk till Kongl. L®-]
Maj:t öfverlemnad underdånig ansökning, deruti teckningsläraren vid ucklZgdl
treklassiga allmänna läroverket i Varberg Bernhard Edvard Lundberg raren B. E.
anhållit om rätt till pension vid afskedstagande! från teckningslärare- Lundber9-befattningen; varande infordrade underdåniga utlåtanden i detta ärende
afgifna af domkapitlet i Göteborg och statskontoret.
Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att Lundberg'',
som är född den 3 september 1827, tjenstgjort såsom vikarierande lärare
i teckning vid läroverket i Varberg dels från och med höstterminen 1859
till och med höstterminen 1861, dels ock från och med höstterminen
1865 till den 10 maj 1876, hvilken sistnämnda dag Lundberg — efter
det genom nådigt bref den 10 september 1875 rättighet medgifvits
honom att anmäla sig såsom sökande till den då lediga teckningslärarebefattningen
vid nämnda läroverk, utan hinder deraf att han icke fullgjort
hvad gällande föreskrifter stadgade för behörighet till sådan befattning
— konstituerats att vara lärare i teckning vid läroverket; samt
att Lundberg under sin tjenstgöring ådagalagt stort nit och skicklighet.
I sitt underdåniga utlåtande, afgifvet den 29 december 1897, hade
statskontoret anfört, bland annat, att genom nådiga brefvet den 16 mars
1858 stadgats, att lärarne vid rikets elementarläroverk skulle komma i
åtnjutande af enahanda pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, som
enligt då gällande författningar tillkomme civile embets- och tjensteman;
att detta stadgande likväl icke ansetts tillämpligt å lärarne i musik och
sång samt teckning vid dessa läroverk, utan att för dylika lärare pension
å allmänna indragningsstaten beviljats först efter det Riksdagen i hvarje
fall härtill lemnat bifall; att Lundberg uppnått en ålder af 70 år och
räknade 35 tjenstår såsom lärare i teckning vid förenämnda läroverk
samt förty fullgjort de i äldre ännu gällande pensionsförfattningar föreskrifna
vilkor för civile tjenstemäns rätt till pension å allmänna indragningsstaten;
äfvensom att aflöningen för läraren i teckning vid Varbergs
16
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
[10.]
Pension för
musikläraren
A. W. Larsson.
treklassiga allmänna läroverk utgjorde 300 kronor årligen; och hade på
grund af hvad sålunda anförts statskontoret, lika med domkapitlet, i
underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes aflåta''"proposition till
Riksdagen angående rätt för Lundberg att uppbära pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 300 kronor årligen.
Statsrådet tillstyrkte, att Kongl. Maj:t täcktes, i enlighet med
hvad statskontoret hemstält, i nådig proposition äska Riksdagens medgifvande
dertill, att Lundberg må från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked varder honom beviljad! från befattningen såsom
lärare i teckning vid omförmälda läroverk, undersam återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 300 kronor
årligen.
5:o.
En af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk till
Kongl. Maj:t öfverlemnad underdånig ansökning, deruti musikläraren
vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm [August Wilhelm
Larsson anhållit om rätt till pension vid afskedstagande! från musiklärarebefattningen;
varande infordradt underdånigt utlåtande i detta
ärende afgifvet af statskontoret.
Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att Larsson, som
är född den 2 oktober 1827, varit anstäld såsom musiklärare dels vid
Maria lägre elementarläroverk från och med april månad ,1860 till och
med vårterminen 1879, dels ock vid Södermalms högre allmänna läroverk
från och med höstterminen 1879, hvilken befattning han ännu
innehade på grund af konstitutorial af den 9 augusti 1880, att Larsson
dessutom under nämnda tider vid olika tillfällen på förordnande tjenstgjort
såsom musiklärare vid andra allmänna läroverk i Stockholm,
samt att han under sin tjenstgöring ådagalagt nit och skicklighet äfvensom
hedrande vandel.
I sitt underdåniga utlåtande hade statskontoret, med enahanda
anförande i fråga om grunderna för musik- och teckningslärares pensionsrätt,
som omnämnts i fråga om pensionen åt teckningsläraren B.
E. Lundberg, vidare anfört, bland annat, att Larsson uppnått en ålder
af 71 år och räknade 38 tjenstår såsom lärare i musik vid allmänna
läroverk samt förty fullgjort de i äldre ännu gällande pensionsförfattningar
föreskrifna vilkor för civile tjenstemäns rätt till pension å
allmänna indragningsstaten samt att aflöningen för läraren i musik vid
Södermalms högre allmänna läroverk enligt nådiga brefvet den 16 juli
17
Nionde h lifva dtiteln: bil. 1.
1880 utgjorde 750 kronor med derå enligt nådiga brefvet den 31 januari
1891 beviljadt ålderstillägg af 500 kronor eller tillsammans 1,250''kronor
årligen; och hade på grund af hvad sålunda anförts statskontoret, i
likhet med direktionen, i underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
aflåta proposition till Riksdagen, att för Larsson beviljades rätt till
pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 1,250 kronor årligen.
Statsrådet tillstyrkte^ att Kongl. Maj:t täcktes, i enlighet med hvad
statskontoret hemställa i nådig proposition äska Riksdagens medgifvande
dertill, att Larsson må från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked varder honom beviljadt från befattningen såsom lärare i musik
vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till
belopp af 1,250 kronor årligen.
6:o.
Härefter anförde departementschefen ytterligare:
I underdånig ansökning den 21 september 1898 hafva föreståndaren [11.1
och förste läraren vid läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma Pension för
°°h an-rl .Iärare“ vM läroanstalt Carl Oskär
Ju ms Oarlstrom, med anledning af denna anstalts beslutade indragning * Skara för
vid innevarande läsårs slut, underdånigst anhållit, att Eders Kongl. Majrt ö''veräri9adf
täcktes i nåder vidtaga åtgärder, på det att sökandena, efter erhållet * Borg och c''
afsked och sedan deras aflöning för innehafvande befattningar upphört J- Carl~
att utgå, måtte antingen å indragningsstat förflyttas, till dess Eders ****''
Kongl. Maj:t kunde finna af behofvet påkalladt att åter taga sökandenas
v erksamhet i anspråk, eller, om detta ej kunde ega rum, få sig tillförsäkrad
sa stor pension, att de ej behöfde sakna sin anständiga bergning.
Af de vid ansökningen fogade handlingar framgår:
„ att Borg är född den 19 januari 1852 och således snart uppnått
4< ars ålder, att han, som under åren 1872 och 1873 varit biträdande
och vikarierande lärare vid dåvarande allmänna institutet för döfstumma
och blinda å Handla samt från medlet af april månad 1875 till den 11
september 1876 tjenstgjort vid samma institut såsom dels vikarie, dels
extra lärare, sistnämnda dag förordnats till lärare derstädes, att han
sokt och erhållit anställning från den 1 januari 1879 såsom andre lärare
vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma samt att han,
e ter att hafva en kort tid på förordnande bestridt föreståndare- och
förste lärarebefattningarna vid den i Skara inrättade dylika läroanstalt,
från och med 1892 års början oafbrutet tjenstgjort såsom ordinarie
Bih. till Ptiksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 3
18 Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
innehafvare åt dessa förenade befattningar, samt att Borg saväl för
denna som sin föregående tjenstgöring, omfattande en sammanlagd tid
af omkring 25 år, af vederbörande myndigheter blifvit synnerligen väl
vitsordad; , ...
att Carlström, som är född den 1 juli 1850 och således öfver 48
år gammal, varit anstäld under läsåren 1872—1873 såsom vikarierande
lärare vid allmänna institutet för döfstumma och blinda å Manilla, derefter
erhållit förordnande att från den 1 juli 1873 vara extra lärare vid
nämnda institut, i hvilken egenskap han tjentgjort till utgången af år
1879 och alltsedan den 1 januari 1880 innehaft och bestridt befattningen
såsom andre lärare vid ofvan omförmälda läroanstalt i Skara, att han
sålunda tjenstgjort 26 år samt att han erhållit berömliga vitsord för
fullgörande af sina tjensteåligganden.
Direktionen öfver läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma,
uti ärendet hörd, har förklarat, att, med hänsyn till den förtjenstfulla
verksamhet, som af sökandena under en längre följd af år i statens
tjenst utöfvats, ansåge sig direktionen böra på det varmaste förorda
beviljandet af den ena eller andra af de utaf sökandena alternativt
begärda förmånerna.
Statskontoret, som i enlighet med Eders Kongl. Majtts nadiga
befallning den 21 november 1898 afgifvit underdånigt utlåtande, anför,
att såväl föreståndaren som andre läraren vid läroanstalten i Skara
åtnjöte arfvoden, den förre med 3,000 kronor och den senare med 2,000
kronor årligen, från det å åttonde hufvudtiteln pa extra stat uppförda
anslaget »till upprätthållande af undervisningen vid tre läroanstalter för
öfveråriga döfstumma». Aflöningsstat för läroanstalten hade af Eders
Kongl. Maj:t blifvit årligen faststäld, senast genom nådiga brefvet den
30 september 1898, att gälla för den del af ar 1899, hvarunder anstalten
kunde komma att vara i verksamhet. I nådigt bref den 7 oktober
1898 förordnades, att läroanstalten skulle indragas vid slutet af vårterminen
1899, och komme alltså samtidigt dermed sökandenas anställning
vid läroanstalten att upphöra.
Då emellertid såväl föreståndaren Borg som andre läraren Carlström,
enligt hvad af det redan anförda framginge, under en så lång
tid som 25 år och derutöfver med nit och trohet egnat sina bästa
krafter åt undervisningen af döfstumma vid af staten inrättade läroanstalter
och derigenom utfört ett vigtigt och välsignelsebringande
arbete i det allmännas tjenst, hade de hvar för sig äfven gjort sig
förtjenta af understöd och erkännande från det allmännas sida, da de
Nionde huf vudtiteln: bil. 1.
19
utan eget förvållande snart nödgades afbryta sin hittills varande verksamhet
och på annat håll söka utkomst, som numera, då staten icke
längre underhölle egna undervisningsanstalter för landets döfstumma
barn, måhända icke lätteligen stode dem till buds.
Oaktadt de ifrågavarande lärarne, till följd af de för öfveråriga
döfstumma inrättade läroanstalters mera tillfälliga organisation, icke
kunnat vinna den fasta anställning, som berättigade dem att vid läroanstaltens
upphörande med bibehållande af sina löneförmåner å indragnings -stat öfverflyttas, syntes de dock statskontoret böra vid entledigande från
sina befattningar få komma i åtnjutande af efter lefnadsålder, tjenstetid
och löneförmåner afpassad årlig pension, hvilken emellertid, i. händelse
åt förnyad anställning med aflöning af statsmedel, borde antingen
nedsättas eller helt och hållet upphöra.
Jag instämmer till fullo i statskontorets yttrande och behjertar
dervid synnerligen den af statskontoret antydda omständigheten, att det
torde blifva förenadt med stora svårigheter för de ifrågavarande lärarne
att, sedan de nödgats afgå från de befattningar, de nu innehafva, på
annat håll finna sin utkomst. Å ena sidan underhåller nemligen staten
numera icke några egna döfstumskolor, och styrelserna i de särskilda
döfstumskoldistrikten torde icke vara benägna att vid sina skolor anställa
lärare, hvilka endast under jemförelsevis få år kunna antagas förblifva
fullt tjenstbara. Å andra sidan åter torde det blifva ganska vanskligt
för ofvan omförmälda lärare att vid den ålder de uppnått förtjena sitt
uppehälle genom en helt annan verksamhet än den, hvaråt de hittills
under den kraftigaste delen af sitt lif egnat sig.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse med hvad statskontoret
förordat, föreslå Riksdagen att medgifva, att Borg och Carlström må från
och med månaden näst efter den, under hvilken hvar och en af dem
entledigas från sin nuvarande befattning, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension: den förre af 1,500
kronor och den senare af 1,000 kronor, med vilkor dock att, derest någon
af dem framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel
eller vid någon af de med statsbidrag understödda läroanstalter för döfstumma,
hans pensionsbelopp skall för den tid, sålunda vunnen anställning
varar, minskas, i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen
öfverskjuter det nu till honom utgående årsarfvodet.
I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.
20
Nionde imfvudtiteln: bil. 1.
[!2-] ^
Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.
[13.]
Ersättning i
anledning af
afskrifning aj
kyrkotionde
m. m.
7:o.
Vidare yttrade departementschefen:
För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka
icke kunnat erhålla pension ur folkskolelärarnes pensionsinrättning, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, i likhet
med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna indragningsstaten
måtte äfven för år 1900 anvisas ett anslag af 10,000 kronor,
att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t. kan finna godt
meddela, användas till understöd af högst 300 kronor åt sådana äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867.
Häruti instämde statsrådets öfriga ledamöter.
8:o.
Slutligen anförde departementschefen:
Den 14 sistlidne oktober har utfärdats nådig förordning om afskrifning
af den från viss jord inom Skåne med flere provinser utgående
kyrkotionde. Enligt nämnda förordning bestämmes, att, bland annat,
prostens omaks- och underskrifningspenningar från och med år 1900
icke vidare skola i nu gällande ordning utgå; att ersättning härför skall
af statsmedel till nuvarande tjensteinnehafvare beredas samt att ersättning
af statsmedel för prostetunnor skall sålunda utgöras, att för hvarje prostetunna,
som hittills utgått, utbetalas värdet af en tunna spanmål i det
eller de sädesslag, hvaruti nämnda utskyld hittills varit bestämd, löst
efter det i nådiga förordningen den 23 juli 1869 angifna pris, nuvarande
prostar förbehållet att under deras tjenstetid uppbära ersättning efter
hittills gällande grunder.
I enlighet med hvad statskontoret uti infordradt utlåtande i ämnet
hemstält har jag för afsigt att vid underdånig anmälan inför Eders
Kongl. Maj:t af ärenden rörande reglering af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel för år 1900 hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att under anslag till kleresistaten såsom ersättning för
ifrågavarande prostetunnnor anvisa ett anslag af 8,592 kronor 44 öre,
utgörande ifrågavarande prostetunnors värde, beräknadt enligt nådiga
förordningen den 23 juli 1869.
Då emellertid, såsom af hvad jag nu anfört framgår, endast nuvarande
tjensteinnehafvare ega att uppbära ersättning för till dem ut
-
21
Nionde hnfvndtiteln: bil. 1.
gående prostetunnor enligt hittills gällande grunder, och ersättningen
för prostens omaks- och underskrifrungspenningar är af öfvergående
natur, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att medgifva, dels att skilnaden mellan det anslag till
ersättning för prostetunnor, som uppföres under åttonde hufvudtiteln, och
hvad till nuvarande tjensteinnehafvare skall erläggas såsom ersättning för
prostetunnor må utgå från allmänna indragningsstaten, dels att från
samma stat må utgå den nuvarande tjensteinnehafvare tillkommande
ersättning för prostens omaks- och underskrifningspenningar.
I denna departementschefens hemställan förenade sig statsrådets
öfrig» ledamöter.
Hvad statsrådet beträffande de under förestående
punkter omförmälda ärenden i underdånighet tillstyrkt
och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag härom
till finansdepartementet öfverlemnas för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ur protokollet:
Karl Leijer.
22
Nionde Imfvudtiteln: bil. 2.
Utdrag af ''protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti statsrådet ä Stockholms slott den 21
oktober 1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Bostköm,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
Friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen.
Departementschefen anförde härefter i underdånighet:
[2.] Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 19 maj 1893
FeT2för förordnat, att inlösen för kronans räkning i då föreskrifven. ordning af
(Tp.ffaZson den inom Vesterbottens län tillverkade salpeter skulle efter ingången af
och b.;c. är 1894 upphöra, dock med rätt för salpetertillverkare inom nämnda
Johansson. sådant åstundade, att efter sagda tid och intill utgången af
år 1897 i Stockholm leverera sin tillverkning af salpeter mot visst
stadgadt lösningspris och på i öfrigt stadgade vilkor, samt Eders Kongl.
Maj:t i sammanhang härmed i nåder föreskrifvit, bland annat, att arfvoden
till de båda verkmästarne vid salpetersjuderistaten i Vesterbottens
län Carl Peter Hansson i Vännäs och Bror Christian Johansson i Sten
-
Nionde hufvndtiteln: bil. 2.
23
sele för den befattning med förekommande salpeteruppbörd, som arméförvaltningen
kunde finna nödigt att fortfarande intill 1897 års utgång
åt dem uppdraga, skulle från och med 1894 års början utgå med 50
kronor, för år räknadt, till dem hvardera,
så har arméförvaltningen å artilleridepartementet uti skrifvelse den
24 sistlidne mars, under åberopande af sin den 6 februari 1893 gjorda
och af statskontoret i infordradt utlåtande af den 4 derpåföljde april
tillstyrkta framställning om beredande af pension åt desse tjensteman,
i underdånighet anhållit, att, då ifrågavarande arfvoden med 1897 års
slut komme att upphöra, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att uppföra bemälde verkmästare till åtnjutande från 1898 års ingång
af årlig pension till belopp af 50 kronor hvardera.
Beträffande de sålunda till öfverflyttning å allmänna indragningsstaten
föreslagna personerna har blifvit upplyst och styrkt, att Hansson,
född år 1820, sedan den 25 juni 1845 och Johansson, född år 1825,
sedan den 30 mars 1853 innehaft verkmästarebefattning vid salpetersjuderistaten
samt att begge fört en hedrande vandel och med nit och
skicklighet fullgjort sina åligganden.
Med erinran att — i sammanhang med nådigt beslut om salpeterfondens
öfverlemnande till riksgäldskontoret m. m. — Eders Kongl.
Maj:t, efter Riksdagens hörande, behagat genom kongl. brefvet den 28
december 1866 förordna, att de salpeterstaten tillhörande personer eller
deras enkor och barn, hvilka af salpeterfonden dittills åtnjutit löner eller
pensioner, skulle på allmänna indragningsstaten öfverflyttas, får jag, på
grund af hvad i ärendet förekommit och då ifrågakomna verkmästare
öfverskridit de 30 tjenste- och 60 lefnadsår, som jemlikt § 15 af nådiga
reglementet den 17 mars 1832 angående förvaltningen af salpeterärendena
i riket berättiga dem att uppbära såsom pension tre tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn, efter länets markegångspris, motsvarande
ungefär det årliga arfvode af 50 kronor, som de under senare
åren uppburit, härmed i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för verkmästarne Hansson och Johansson
å allmänna indragningsstaten uppföra pensioner till belopp af 50 kronor
för hvardera, att räknadt från 1898 års ingång af dem under deras
återstående lifstid årligen åtnjutas.
24
Nionde hnfvndtiteln: bil. 2.
Uppå underdånig tillstyrkan af statsrådets Öfriga
ledamöter täcktes Hans Maj:t Konungen till denna
departementschefens hemställan lemna nådigt bifall;
och skulle utdrag af detta protokoll till finansdepartementet
expedieras för behörigt iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
F. Lag er felt.
Nionde hnfvudtiteln: bil. 8.
25
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet d Stockholms slott
den 22 december 1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dtrssen.
Departementschefen anförde härefter i underdånighet:
Uti en af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i egenskap af inspektör
för militärläroverken med tillstyrkan af nådigt bifall öfverlemnad
skrifvelse af den 30 sistlidne augusti har chefen för krigsskolan,
med anmälan att såsom vaktmästare vid Karlbergs slott tjenstgörande
drängen Lars Erik Lindblom på grund af sjukdom anhållit om afsked
från sin tjenst med pension, i underdånighet understält pensionsfrågan
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och dervid, under åberopande af
för Lindblom utfärdade, skrifvelsen bifogade frejde-, läkare- och tjenstgöringsbetyg
samt med tillkännagifvande, att Lindblom under senaste
tiden såsom aflöning åtnjutit 2 kronor om dagen, eller 730 kronor för
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 4
[3.]
Petition för
drängen vid
krigiskolan
L. E. Li/nd~
blom.
26
Nionde hufvudtiteln: bil. 3.
år, i underdånighet hemstält, att, då till krigsskolans disposition icke
funnes några medel för pensionering af derstädes anstälde drängar, men
det syntes obilligt, om Lindblom, som vid krigsskolan tjenat i mer än
24 år, skulle efter en långvarig och trogen tjenst, hvilken på grund
af dervid ådragen sjukdom måst afbrytas, meddelas afsked, utan att det
i någon mån sörjdes för hans uppehälle för framtiden, Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande åt
Lindblom för hans återstående lifstid af en årlig pension af 500 kronor,
att utgå från och med september månad innevarande år.
Af förenämnda betyg inhemtas, att Lindblom, som vore född den
11 januari 1851 och således uppnått en ålder af nära 48 år, under en
sammanräknad tid af 24 år varit vid krigsskolan anstäld såsom dels
utarbetare, dels postbud och dels vaktmästare; att han, enligt afgifna
läkarebetyget, under sin tjensteutöfning vid krigsskolan ådragit sig
kronisk ledgångsreumatism, hvilken trots fortgående läkarebehandling
icke förbättrats, och att han på grund deraf nu och för framtiden vore
oförmögen att fullgöra den tjenst, han vid krigsskolan innehade; samt
att Lindblom, enligt vitsord af krigsskolans förutvarande chef, med stor
pligttrohet och arbetsamhet skött sina åligganden och sannolikt genom
den ansträngande tjensten såsom postbud och städningsarbetet i kalla
förstugor och dragiga lokaler ådragit sig den sjuklighet, som nu gjorde
honom mindre arbetsför.
Uti häröfver infordradt och den 11 sistlidne november afgifvet
underdånigt utlåtande har arméförvaltningen förklarat sig icke i öfrigt
hafva något att erinra emot chefens för krigsskolan ofvanberörda framställning,
men hemstält, att den ifrågasatta pensionen finge beräknas
och utgå från och med månaden näst efter den, uti hvilken Lindblom
från sin befattning vid krigsskolan erhölle entledigande.
Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, har under
den 3 innevarande månad, med erinran att i gällande stat för krigsskolan
funnes under rubrik »Betjeningsstaten» upptaget för 22 drängar
ett belopp af 11,000 kronor, från hvilket den af Lindblom åtnjutna aflöning
af 730 kronor per år utgått, i underdånighet anfört, att statskontoret
lika med öfriga vederbörande funne det tillbörligt, att Lindblom,
derest han till följd af sjuklighet icke längre kunde bibehållas i
sin nuvarande befattning vid krigsskolan, blefve vid sin ofrivilliga afgång
från tjensten hugnad med något understöd för sina återstående
dagar, men att statskontoret, vid det förhållande att Lindblom, om än
oförmögen till skötande af de sysslor honom vid krigsskolan ålåge, icke
syntes vara till allt arbete oduglig och således torde kunna sjelf något
Nionde hufvudtiteln: bil. 3.
27
bidraga till sin försörjning samt med jemväl fästadt afseende å Lindbloms
ålder och tjenstetid funne sig icke kunna förorda understöd till
så högt belopp, som föreslagits, utan hemstält, att detsamma måtte bestämmas
till 250 kronor, att i årlig pension utgå från och med månaden
näst efter den, hvaruti afsked blifvit Lindblom meddeladt.
På grund af hvad sålunda förekommit får jag med särskild hänsyn
till, att Lindblom efter all sannolikhet under utöfning af sin tjenst vid
krigsskolan ådragit sig den sjukdom, som numera gjort honom oförmögen
att fortfarande fullgöra sina tjensteåligganden, i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kong! Maj:t måtte, i enlighet med statskontorets
hemställan, föreslå Riksdagen att för Lindblom å allmänna indragningsstaten
uppföra en pension af tvåhundrafemtio kronor, att af honom under
hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från och med månaden näst
efter den, då han från sin befattning vid krigsskolan erhållit entledigande.
Till denna departementschefens framställning,
hvaruti statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade
Hans Maj.t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle
genom utdrag af protokollet underrättelse härom finansdepartementet
meddelas för iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
G. Hagbergh.
28
Nionde hufwdtiteln: bil. 4.
Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti statsrådet d Stockholms slott den
30 december 1898.
Närvarande:
Hane excellens lierr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claeson och
Dyrssen.
Departementschefen, statsrådet Dyrssen föredrog i underdånighet:
[4,] En af chefen för sjökrigsskolan öfverlemnad och till nådigt bifall
Ttntion fsr förordad ansökning, deri lektorn vid skolan m. m. Johan Fredrik LagerUk%nManj.
lund,"med förmälan att han öfverskridit en ålder af 70 år och numera
r. lagerlund, funne sina krafter vara i aftagande, så att han icke kunde fullgöra alla
de skyldigheter, som ålåge honom såsom lektor i matematik jemte
mekanik samt fysik vid skolan, anhållit, att honom vid afskedstagandet
måtte beredas en årlig pension i enlighet med de grunder, som gälde
för lektorerna vid rikets allmänna läroverk, eller 4,350 kronor, utgörande
Nionde hufvudtiteln: bil. 4.
29
80 procent å de sökanden, såsom lektor, tillkommande aflöningsmedel,
5,438 kronor.
Härvid yttrade departementschefen:
Redan vid 1888 års riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang
med nådig proposition om uppförande af lärarne vid sjökrigsskolan
å ordinarie stat, framställning angående pensionsrätt för samma
lärare. Nämnda proposition blef emellertid af Riksdagen afslagen,
emedan frågan ansågs lämpligen böra komma till afgörande i sammanhang
med en omorganisation af rikets allmänna läroverk, hvadan och
då aflöningen alltså fortfarande komme att utgå i form af arfvoden,
jemväl frågan om pensionsrätt fick förfalla. Hos Eders Kongl. Maj:t
anhöllo under år 1897 lektorerna vid nämnda skola om aflåtande af
förnyad nådig proposition till Riksdagen angående rätt för de ordinarie
lärarne vid skolan att åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
enligt samma grunder, som vore eller blefve bestämda för ordinarie
ämneslärare vid de allmänna läroverken. Till stöd för denna sin
anhållan och för att visa de ordinarie lärarnes vid sjökrigsskolan likställighet
med lärarne vid de allmänna läroverken åberopade sökandena
bestämmelserna i §§ 14 och 68 af gällande nådiga stadga för sjökrigsskolan
den 1 november 1889, enligt hvilka bestämmelser behörighet
att söka lektorstjenst tillkomme den, som vore behörig till sökande af
lektorstjenst vid rikets allmänna läroverk, samt vid förslags uppgörande
till lärokurser borde iakttagas, att kadett, som genomgått alla landklassema,
skulle i de icke militära ämnena besitta ett kunskapsmått,
icke understigande det, som för godkänd afgångsexamen vid rikets allmänna
läroverk fordrades, hvarjemte sökandena framhöllo, bland annat,
att löneförmånerna för de ordinarie lärarne vid sjökrigsskolan, hvilka
å sina tjenster egde af Eders Kongl. Maj:t utfärdade fullmakter, enligt
Riksdagens beslut utginge dels af statsmedel dels af den terminsafgift,
som ålåge kadetterna att erlägga, samt utgjorde för hvar och en
af dessa lärare, som uppnått högsta lönegraden, sammanlagdt i rundt
tal 4,600 kronor för år. Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande
af den 10 november 1897 förklarade statskontoret sig icke kunna finna
någon giltig anledning, hvarföre icke de vid sjökrigsskolan fast anstälde
lektorer skulle få komma i åtnjutande af en förmån, hvilken tillförsäkrats
såväl deras vederlikar vid de allmänna läroverken som öfver hufvud
taget alla andra med dem jemförliga ordinarie lärare vid statens läroanstalter,
såsom till exempel navigationsskolorna, tekniska högskolan,
Chalmers’ tekniska läroanstalt, tekniska elementarskolorna, farmaceutiska
30
Nionde hufvndtiteln: bil. 4.
institutet och veterinärinstitutet med flera, hvarför statskontoret tillstyrkte,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition
af hufvudsakligen samma innehåll som i den till 1888 års
Riksdag aflåtna proposition i denna del, eller att lektorerna vid sjökrigsskolan
måtte förklaras berättigade att från allmänna indragningsstaten
erhålla pension enligt samma grunder, som för närvarande vore eller
framdeles kunde blifva bestämda för deras vederlikar vid de allmänna
läroverken. Sedan derefter Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtit
nådig proposition i öfverensstämmelse med hvad statskontoret sålunda
hemstält, förklarade emellertid Riksdagen enligt underdånig skrifvelse
den 13 maj 1898, att Riksdagen vidhölle den vid 1888 års Riksdag
uttalade uppfattningen om lönereglering för ifrågavarande lärare såsom
förutsättning för ordnande af deras pensionsrätt samt om nämnda lönereglerings
beroende af frågan om lönereglering för elementarlärarne,
men att Riksdagen vore förvissad, att, derest det skulle finnas nödvändigt
att, förr än berörda pensions- och lönereglering för sjökrigsskolans
lärare genomförts, bevilja afsked åt någon af de derstädes anstälde
lektorerna, Eders Kongl. Maj:t icke torde underlåta att om pension åt
honom göra särskild framställning till Riksdagen.
Hvad beträffar nu föreliggande underdåniga ansökning om pension
från allmänna indragningsstaten för lektorn Lagerlund, inhemtas af
handlingarne: att sökanden, som är född den 2 oktober 1828, den 27
februari 1854 antagits till auskultant i bergskollegium och den 13
oktober 1856 till stipendiat på jernkontorets dåvarande metallurgiska
stat, hvarifrån han, på gjord ansökning, entledigats den 27 december
1861; att han den 28 april 1871 förordnats till lärare i aritmetik och
algebra samt fysik vid sjökrigsskolan och den 31 oktober samma år
till lärare i mekanik derstädes; att han den 26 september 1879 förordnats
till lektor i matematik jemte fysik och mekanik vid sjökrigsskolan,
å hvilken befattning han den 3 maj 1895 erhållit fullmakt; att
han, enligt ett af cheferna för sjökrigsskolan under tiden 1884—1898
gemensamt utfärdadt intyg, med sällspordt nit, intresse och skicklighet
fullgjort sina tjensteåligganden; samt att han, enligt handlingarne bifogadt
läkarebetyg, lede åt svaghet i tarmkanalen.
Statskontoret, hvars yttrande öfver ansökningen infordrats, har i
underdånigt utlåtande den 15 i denna månad anfört, att, då sökanden
uppnått 70 års ålder, det icke kunde vara med skolans intresse förenligt
att längre bibehålla honom såsom lärare, sedan han numera vid sin
långt framskridna ålder uppenbarligen icke kunde ega full arbetskraft,
samt att, då sökandens verksamhet vid skolan, som började den 28
Nionde hnfvudtiteln: bil. 4. 31
april 1871 och alltså omfattade nära 28 år, dessutom vore synnerligen
val vitsordad, statskontoret — med tillkännagifvande att sökanden vid
sjökrigsskolan åtnjöte i fast arfvode såsom lärare i matematik 1,800
kronor, såsom lärare i fysik och mekanik 840 kronor samt ålderstillägg
1,000 kronor eller tillsammans 3,640 kronor, hvarjemte sökanden vid
fördelning af de löneförbättringsmedel, som på grund af § 54 mom. 1
i gällande stadga för skolan borde utaf de af kadetternas målsmän erlagda
terminsafgifter tillkomma skolans lärare, fått enligt särskilda
nådiga bref uppbära ett belopp, som år 1897 enligt nådigt bref den 8
oktober samma år uppgick till 1,426 kronor, samt af extra ordinarie
anslaget till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan 372 kronor —
funne sig böra tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t, med hufvudsakligt
bifall till den gjorda framställningen, måtte föreslå Riksdagen medgifva,
att för Lagerlund finge å allmänna indragningsstaten uppföras
en årlig pension, hvars belopp, med hänsyn dertill att sökanden icke
räknade fulla 30 tjenstår vid skolan, icke torde böra sättas högre än
3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
han erhölle afsked från sin anställning vid sjökrigsskolan.
På grund af hvad i ärendet förekommit och i enlighet med statskontorets
. tillstyrkan får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för lektorn vid sjökrigsskolan Johan Fredrik
Lagerlund å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig pension af
tre tusen fem hundra kronor, att under hans återstående lifstid utgå
från och med månaden näst efter den, då afsked från hans anställning
vid sjökrigsskolan varder honom beviljadt.
På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter
behagade Hans Maj: t Konungen i nåder bifalla hvad
departementschefen sålunda hemstält; och skulle
protokollsutdrag i ärendet till finansdepartementet
expedieras för behörigt iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
J. Joachimsson.
32
Nioade hufvudtiteln: bil. 5.
[5.]
Höjning af
pension för
vaktmästaren
vid sjökrigsskolan
O. Petersson.
Utdrag af protokollet öfver sjö för svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den
30 december 1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson och
Dyrssen.
Departementschefen anförde härefter:
Uti en den 27 april 1891 till chefen för sjöförsvarsdepartementet
aflåten embetsskrifvelse anmälde chefen för sjökrigsskolan, att vaktmästaren
vid skolan Gustaf Petersson hos honom gjort framställning
om beredande af rättighet för Petersson att vid uppnådda 70 lefnadsår
få för sin återstående lifstid komma i åtnjutande af innehafvande lönebelopp
i pension å allmänna indragningsstaten, dervid Petersson såsom
skäl för denna framställning anfört, bland annat:
Nionde hufvudtiteln: bil. 5. 33
att han, som vore född den 22 juli 1822 och den 1 februari 1869
antagits till vaktmästare vid sjökrigsskolan, således tjenstgjort i sådan
egenskap i nära 23 år;''
att han från antagandet såsom vaktmästare och till den 1 oktober
18 / 9 åtnjutit, jemte fri bostad, en aflöning af endast 600 kronor, hvilken
aflöning visserligen från och med nämnda dag utgått med 800 kronor,
men att han deremot icke åtnjöte ålderstillägg, hvilken förmån i regeln
tillkomme vaktmästare i andra statens embetsverk;
att han, som i tjensten ådragit sig ett svårare ryggbrott och tidtals
lede af reumatisk värk, ansåge sig af ålder och sjukdom oförmögen
att vidare nöjaktigt fullgöra sina åligganden; samt
att han, hvilken icke förvärfvat delegareskap i någon pensionskassa,
vore medellös och utan förmåga att anskaffa ens så mycket, som
erfordrades till de nödvändigaste lefnadsbehofvens fyllande.
Med vitsordande af Peterssons under tjenstetiden ådagalagda pligttrohet,
redbarhet, omtänksamhet och nit samt att han gjort sig väl
förtjent af den utaf honom begärda förmånen tillstyrkte chefen för
sjö krigsskolan den gjorda framställningen.
Öfver berörda framställning afgaf statskontoret infordradt utlåtande
och anförde. dervid, att den vid sjökrigsskolan anstälde vaktmästaren
icke författningsenligt vore berättigad till pension å allmänna indragningsstaten
samt att sökanden i allt fall endast hade att åberopa en tjenstetid
af 23 år eller vida mindre, än som erfordrades för rätt till
pension å nämnda stat, men att, då Petersson vid sin framskridna ålder
icke billigtvis torde kunna vid afgång från befattningen lemnas utan
understöd af staten, statskontoret ansåge honom böra komma i åtnjutande
af pension å förenämnda stat, hvilken pension dock med hänsyn
till den jemförelsevis korta tjenstetiden icke borde utgå med mer
än 500 kronor om året eller enahanda belopp, som vid 1884 års Riksdag
beviljades vaktmästaren vid karolinska mediko-kirurgiska institutet C.
P. Berggren.
Vid underdånig föredragning af detta ärende den 13 januari 1892
hemstälde statsrådet, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att åt vaktmästaren Petersson å allmänna indragningsstalen bevilja en
pension af 500 kronor om året, att utgå från och med månaden näst
efter den, i hvilken han efter uppnådda 70 lefnadsår erhölle entledigande
från befattningen. I öfverensstämmelse härmed blef ock nådig framställning
till Riksdagen afbiten.
I underdånig skrifvelse den 20 maj 1892 angående regleringen af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel meddelade emellertid
Bih. till Piksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd.
i)
34
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
Riksdagen, att, som vaktmästaren Petersson endast 23 år varit i statens
tjenst och derunder icke bidragit något till sin framtida pensionering,
Riksdagen ansett, att det för honom begärda pensionsbeloppet skäligen
borde nedsättas till 400 kronor, hvarföre Riksdagen på det sätt bifallit
Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning, att åt vaktmästaren
Petersson finge å allmänna indragningsstaten beviljas en pension af
400 kronor om året, att utgå från och med månaden näst efter den, i
hvilken han efter uppnådda 70 lefnadsår erliölle entledigande från befattningen.
Frågan om pensionering af vaktmästaren Petersson, hvilken ännu
qvarstår i tjenst, gjordes sedermera af chefen för sjökrigsskolan vid
två särskilda tillfällen till föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning,
men fann Eders Kongl. Maj:t enligt nådiga beslut den 30 december
1893 och den 9 januari 1897 de gjorda framställningarne ej föranleda
till vidare åtgärd.
Nu bar chefen för sjökrigsskolan i skrifvelse af den 11 nästlidne
oktober åter upptagit denna fråga och dervid förmält, att Petersson, i
händelse han sökt och erhållit afsked, varit hänvisad till en årlig inkomst
af 400 kronor för sitt och sin familjs uppehälle, men att han icke kunnat,
såsom medellös, lemna sin befattning och ännu, efter att hafva ingått
i sitt 77:de lefnadsår, qvarstode i tjenst, samt med åberopande af de
skäl, som legat till grund för ofvan omförmälda framställning till 1892
års Riksdag och hvilka ännu vore för handen, delvis naturligtvis i än
högre grad än då, anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition
om rättighet för Petersson, som den 1 nästinstundande februari varit
anstäld i statens tjenst under 30 år, att för sin återstående lifstid få å
allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till samma belopp som lönen
eller 800 kronor.
Efter härå erhållen nådig remiss bär statskontoret den 21 sistlidne
november afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och dervid anfört
följande: Uti det underdåniga utlåtande af den 5 december 1896, som
statskontoret afgaf i anledning af den då senast gjorda framställningen
i ämnet, yttrades, bland annat, att de vid rikets centrala embetsverk
anstälde vaktmästare, hvilkas aflöning vore till beloppet jemförlig med
Peterssons, egde, .efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår,
rättighet att vid afskedstagandet undfå pension till belopp, motsvarande
hela lönen eller högst 600 kronor, samt att Petersson, med den tjenstadel-
af 28 i år han då uppnått, icke med skäl kunde göra anspråk på
pension ens. till detta belopp. Då emellertid Petersson, sedan frågan
utgjorde föremål för Riksdagens beslut, tjenstgjort ytterligare under
Nionde liufvudtiteln: bil. 5.
35
åtskilliga år, ansåg statskontoret detta utgöra anledning att ånyo underställa
ärendet Riksdagens pröfning och hemstälde derföre om aflåtande
af nådig proposition i syfte att bereda Petersson en pensionsförhöjning
af 100 kronor; men sedan chefen för sjökrigsskolan af förekommen
anledning anhållit, att hans då i ämnet gjorda framställning icke måtte
till vidare åtgärd föranleda, blef detta, såsom ofvan är anfördt, Eders
Kongl. Maj:ts beslut.
Hvad nu förevarande framställning beträffade, ansåge sig statskontoret
på tidigare anförda skäl böra vidhålla sin senast i utlåtandet
den 5 december 1896 uttalade åsigt, att Petersson syntes böra komma
i åtnjutande af pension till belopp af 500 kronor.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och under erinran att
Petersson numera längesedan uppnått 70 års ålder och den 1 nästkommande
februari varit i statens tjenst anstäld 30 år, får jag, i enlighet
med statskontorets tillstyrkan, hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att den vaktmästaren vid sjökrigsskolan
Gustaf Petersson beviljade pension å allmänna indragningsstaten
af 400 kronor må höjas till 500 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande från sin befattning.
/
På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad
departementschefen sålunda hemstält; och skulle protokollsutdrag
i ärendet till finansdepartementet expedieras
för behörigt, iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.
Ex protocollo:
J. Joachimsson.
36
Nionde hufvudtiteln: bil. 6
[6.]
Pension för
förre bokhållaren
vid statens
jemvägsbvqgnader
C. P. Thorén.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj it
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 25 novem
-
ber 1898.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson och
Dyrssen.
18:o.
Departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna anförde i underdånighet:
Uti
underdånig skrifvelse den 11 innevarande månad har jernvägsstyrelsen
gjort framställning om beredande af pension å allmänna
indragningsstaten för förre bokhållaren vid statens jernväg sbyggnader
Carl Petter Thorén.
Af handlingarna i ärendet inhemtas, att Thorén, som är född den
4 februari 1829, från och med år 1858 till och med år 1888 innehaft
anställning vid statens jern vägsbyggnader, till en början såsom schakt
-
Nionde hufvudtiteln: bil. 6.
37
mästare, men från och med den 1 juni 1873 såsom bokhållare mot en
aflöning,. hvilken från och med februari månad 1885 utgått med 200
kronor i månaden jemte 15 procent inqvarteringsersättning; att han
sedermera från och med den 23 maj 1889 tjenstgjort såsom extra biträde
vid jern vägsstyrelsens kontrolikontor med en aflöning, som från
och med år 1895 utgjort sammanlagdt 150 kronor för månad; att han,
som sedan februari månad 1897 på grund af sjuklighet varit urståndsatt
att förrätta något arbete i jernvägens tjenst, enligt ett af legitimerade
läkaren John Nordlund i Stockholm den 3 innevarande månad utfärdadt
intyg lider icke blott af nedsatt hjertverksamhet med nervsvaghet
(neurasthenia) och betydlig darrning, särskildt vid försök att
skrifva, utan äfven af nedsatt hörsel samt på grund af denna sjuklighet
är urståndsatt att vidare med arbete sig försörja; samt att Thorén,
jemlik! ett af vederbörande roteman i Stockholm, likaledes den 3 innevarande
månad, utfärdadt bevis, är stadd i medellösa omständigheter.
Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har frågan om beredande
af pension åt Thorén förut två särskilda gånger utgjort föremål
för Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Redan uti underdånig skrifvelse den 19 december 1887 har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, i sammanhang med gjord framställning
om beviljande af pensioner åt en del andra vid statens jernvägsbyggnader
då anstälde tjensteman, hemstält att åt Thorén måtte af Riksdagen
äskas en årlig pension till belopp af 1,200 kronor; men fann Eders
Kong!. Maj:t vid ärendets föredragning den 7 januari 1888 de angående
Thoréns helsotillstånd meddelade upplysningar icke innefatta anledning
att för honom då föreslå pension.
Sedermera har jern vägsstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 26
januari innevarande år, med förmälan att Thorén uti en till styrelsen
ingifven, af prest- och läkarebetyg åtföljd ansökning anhållit att genom
styrelsens bemedling komma i åtnjutande af pension under sin återstående
lifstid, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition
föreslå Riksdagen medgifva, att Thorén Ange, räknadt från 1898
års början, från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension under
sin återstående lifstid till belopp af 1,200 kronor. Till stöd för denna
framställning anförde styrelsen att, då Thorén, som befunne sig i en
ålder åt 69 år, med goda vitsord tjenstgjort i olika befattningar vid
statens jernvägsbyggnader och statens jern vägs trafik under en tidrymd,
uppgående till nära 40 år, samt dertill komme att Thorén, enligt hvad
åberopadt läkarebetyg utvisade, vore på grund af sjuklighet urstånd
-
38
Nionde hnfvudtiteln: bil. 6.
satt att vidare med arbete sig försörja, stjnrelsen ansåge sig ega fullgiltig
anledning att hos Eders Kongl. Maj:t förorda Thorén till erhållande
af något årligt understöd under sin återstående lifstid; samt att beloppet
af detta understöd lämpligen syntes kunna bestämmas till enahanda
belopp af 1,200 kronor, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1887
i sådant hänseende föreslagit.
Öfver denna jernvägsstyrelsens framställning afgaf statskontoret,
till följd af nådig remiss, den 10 sistlidne februari underdånigt utlåtande,
deruti statskontoret till samma framställning tillstyrkte nådigt bifall.
Vid underdånig föredragning af ärendet den 11 påföljande mars
fann Eders Kongl. Maj:t emellertid jernvägsstyrelsens berörda framställning
icke föranleda till någon vidare åtgärd, med förklarande dock
att jernvägsstyrelsen skulle ega att, om styrelsen funne fog dertill förefinnas,
i god tid före nästkommande års riksdag inkomma med förnyad
framställning i ämnet.
Uti sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse af den 11 innevarande
månad har jernvägsstyrelsen, med anmälan att Thorén den 12
nästlidne oktober hos styrelsen förnyat sin ansökan om pension samt
under åberopande af styrelsens förenämnda underdåniga skrifvelse af
den 26 januari innevarande år äfvensom af de för Thorén utfärdade nya
betyg, för hvilkas innehåll jag här ofvan redogjort, i underdånighet hemstält,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen
medgifva, att Thorén finge, räknadt från och med 1899 års början,
från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension under sin
återstående lifstid till belopp af 1,200 kronor.
Då billighet och rättvisa synes mig kräfva, att Thorén, som, efter
ett nära fyrtioårigt, väl vitsordadt arbete i statens tjenst, numera visats
vara af sjuklighet oförmögen att med arbete sig försörja, beredes något
årligt understöd af statsmedel, samt jag, i betraktande jemväl deraf att
Thorén .enligt vederbörande rotemans intyg befinner sig i medellösa
omständigheter, icke kan anse beloppet af det för honom föreslagna
understöd för högt, finner jag mig böra till jernvägsstyrelsens förevarande
framställning förorda bifall, och hemställer jag alltså, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att förre bokhållaren
vid statens jernvägsbyggnader Carl Petter Thorén må, räknadt från och
med den 1 januari 1899, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
Nionde hufvudtiteln: bil. 6.
39
lemna nådigt bifall; och skulle protokollsutdrag härom
till finansdepartementet öfverlemnas för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Claes Lindbeck.
40
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
[ISO
Anslag till
upprätthållande
af arméns
pensionering.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet ä Stockholms slott
den 3 december 1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von , Krusenstjerna,
Claéson,
Dyrssen.
Departementschefen anförde härefter:
Sedan innevarande års Riksdag, med bifall till Eders Kong].
Maj:ts i ämnet aflåtna nådiga proposition, å extra stat för år 1899 anvisat
ett förslagsanslag å 1,540,000 kronor dels till upprätthållande af
arméns pensionskassas egen pensionering samt dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder, har direktionen öfver
nämnda kassa uti skrifvelse den 16 nästlidne november anhållit, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå näst sammanträdande Riksdag att
jemväl för år 1900 för ofvanberörda ändamål bevilja ett förslagsanslag
å enahanda belopp.
På grund häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
Nionde hiifvadtiteln: bil. 7.
41
att å extra stat för år 1900 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med fastställa pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande vederlagför
de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana
pensioners utgående.
Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle
utdrag af detta protokoll tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
G. Hagbergh.
0
Sill. till Riksd. Prof. 1899.
1 Sami. 1 Afd.
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
1
Finansplanen.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet a Stockholms slott den 13 januari
1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson,
Dyrssen.
Tillförordnade chefen för finansdepartementet, herr statsministern
Boström yttrade:
De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas
föredragning beslutit äska af Riksdagen för år 1900, utgöra:
Dih. till lltksd. Prot 1899. 1 Samt. 1 Afd. 1
Sammanfattning
af utgifterna
under
hufvudtitlame,
Andag utom
hufvudtilläm
c.
Riksgäldskontorets
ställning.
Pinansplanen: statsrådsprotokollet.
I hufvudtiteln:
II
11
III
11
IV
11
V
11
VI
11
ordinarie:
extra:
ordinarie:
extra:
ordinarie:
extra:
ordinarie:
extra:
ordinarie:
extra:
ordinarie:
VII
VIII
IX
extra:
ordinarie:
extra ordinarie: extra: ordinarie: extra: -
kronor |
1,320,000: — |
||
11 |
100,000: — |
kronor |
1,420,000: — |
11 |
3,842,450: — |
||
11 |
94,700: — |
3,937,150: — |
|
11 |
629,250: — |
||
11 |
4,500: — |
633,750: — |
|
11 |
27,779,048: — |
||
11 |
5,783,072: — |
33,562,120: — |
|
11 |
7,509,940: — |
||
11 |
8,064,760: — |
15,574,700: — |
|
11 |
5,909,500: — |
||
11 |
5,785,900: — |
11,695,400: — |
|
11 |
20,993,890: — |
||
11 |
2,054,610: — |
23,048,500: — |
|
11 |
14,233,612: — |
||
11 |
2,080,578: — |
16,314,190: — |
|
11 |
3,429,450: — |
||
11 |
1,540,000: — |
11 |
4,969,450: — |
kronor 111,155,260: —
Vidare kar Eders Kongl. Maj:t förut denna
dag på föredragning af chefen för civildepartementet
beslutit föreslå Riksdagen att till utgående
under, år 1900 utom hufvudtitlarne å
riksstaten anvisa:
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
trafikerade jernvägar kronor 5,590,000: —
samt till fortsättning af
statsbanan mellan Boden
och Ytter-Morjärv „ 1,000,000: —
Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva i
skrifvelse den 8 sistlidne december, som torde
få under litt. B biläggas dagens protokoll,
Jemnat uppgift å de riksgäldskontorets utgifter
för år 1900, hvilka fullmäktige ansett böra
i riksstaten uppföras. Enligt fullmäktiges beräkning
utgöra dessa siffror:
Transport kronor 117,745,260: —
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
Transport kronor 117,745,260:
riksdags- ock revisionskostnader samt aflöningar
m. m., förslagsvis ..................... kronor 790,500: —
räntor och afbetalningar å statsskulden
kronor 13,436,800: —
efter afdrag
af de till
riksgäldskontor
ingående
ränte-och
kapitalbetalningar.
........... „ 3,123,300: —
förslagsvis................................... v>_10,313,500:— ,, 11,104,01)0:
I riksstaten för hvart af åren 1896—1899
har afsätta ett belopp af 1,400,000 kronor, som
tillgodoförts den enligt nådigt bref den 15
november 1895 under statskontorets förvaltning
stälda arbetareförsäkringsfonden. Den utgång,
arbetareförsäkringsfrågan erhöll vid förra riksdagen,
innefattar icke någon anledning att nu upphöra
med dessa afsättningar, enär under alla
förhållanden försäkringen, då den en gång varder
genomförd, kommer att kräfva betydliga belopp,
särskildt på det att pensionsförmånerna må komma
äfven den nuvarande generationen till del.
Efter samråd med chefen för civildepartementet
anser jag mig derföre böra hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva, att till arbetareförsäkringsfonden må
i riksstaten för år 1900 afsättas ett belopp af „ 1,400,000:
På Eders Kongl. Maj:ts framställning har
Riksdagen, till underlättande af åtgärder för
arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande, uppfört i riksstaterna för hvart af åren
Transport kronor 130,249,260:
«
A fsättning till
arbetareförsäkringsfonden.
Afsättning till
underlättande
af åtgärder
för arbetares
oly chef alls—
försäkring och
sjukkassors
bildande.
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
*
Statsverkets
utgifter och
tillgångar.
Transport kronor 130,249,260: —
1891—1895 ett belopp af 100,000 kronor och i
riksstaten för år 1899 ett belopp af 250,000
kronor. Af de i staterna för åren 1891—1895
afsätta medlen återstodo vid 1897 års utgång
275,897 kronor 81 öre. Då, enligt hvad chefen
för civildepartementet meddelat mig, utgifterna
för ifrågavarande ändamål under den senaste
tiden vuxit 6å mycket, att det icke synes vara
säkert, att det nu tillgängliga beloppet skall
räcka ända till slutet af år 1900, får jag, efter
samråd med chefen för nämuda departement,
tillstyrka, att för ändamålet må för år 1900
afmattas ...................................................................... „ 250,000: —
Summan af statsverkets utgifter för år
1900 uppgår således till....................................... kronor 130,499,260: —
Statsverkets tillgångar för den förevarande
statsreglering äro beräknade till........................ kronor 130,807,000: —
och då härifrån afräknas nyssnämnda utgifts
summa
......................................................................... „ 130,499,260: —
återstår ett belopp af............................................... kronor — 307,740: —
Afsättning till
fonden för
extra amortering
af
statsskulden.
Det vid statsregleringen för innevarande år befintliga öfverskott
å tillgångar användes dels till fyllande af statsverkets kassaförlagsfond
till ett som behöfligt ansedt belopp af 15 millioner kronor, dels till ökad
afbetalning å statsskulden.
Om, såsom jag tillåtit mig föreslå, sådana förändringar vidtagas
med bevillningens utgörande, att den kommer att inflyta under det år,
för hvars utgifter den är afsedd, minskas med motsvarande belopp
behofvet af kassaförlag. Då jag vidare erinrar om, att bland andra
statsverkets inkomster, som inflyta först året efter det, för hvilket de
blifvit beräknade, grundskatterna och med dem likstälda skatter minskas
och efter kort tid upphöra att utgå, samt åtskilliga af statsverkets
utgifter, såsom ersättningar och lindringar, utbetalas först efter skatteårets
utgång, anser jag mig hafva goda skäl för min uppfattning, att
för närvarande ej någon ytterligare afsättning till kassaförlagsfonden
erfordras. Jag hemställer deremot, att det uppkomna öfverskottet i
statsregleringen, 307,740 kronor, måtte användas till ökad afbetalning
af statsskulden.
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
Härvid tillåter jag mig erinra derom, att med anledning af upptagandet
af 1888 års svenska tre procents statslån, å hvilket någon viss
årlig amortering icke blifvit utfäst, 1889 års Riksdag, beslöt, att till de
under riksgäldskontorets förvaltning stående liqvidations- och amortissementsfonderna
skulle årligen utbetalas en annuitet till belopp, motsvarande
fyra procent af den för detta lån erhållna valuta, eller 885,333
kronor 33 öre, af hvilken annuitet ränta å 1888 års lån främst skulle
utgå och återstoden användas till amortering å statsskulden medelst ökad
utlottning eller obligationsinköp tid efter annan. I fullmäktiges i riksgäldskontor
förut omförmälda förslagsberäkning för år 1900 är af
berörda annuitet ett belopp af 800,000 kronor afsedt till ränta å nämnda
lån hvaremot återstoden, 85,333 kronor 33 öre, afsatts till fonden för
extra amortering af statsskulden. På grund af hvad jag sålunda anfört
hemställer jag, att det belopp, 307,740 kronor, som af de för år 1900
beräknade statstillgångar återstår, sedan de beräknade utgifterna bilfvit
tillgodosedda, må afsättas till fonden för extra amortering åt statsskulden
utöfver ofvannämnda af fullmäktige i sådant afseende redan
beräknade belopp, då alltså afsättningen i. sin helhet kommer att uppgå
till 393 073 kronor 33 öre, samt att följaktligen det i förslagsberäkningen
öfver riksgäldskontorets utgifter för år 1900 till räntor och af betalningar
å statsskulden upptagna belopp, 13,436,800 kronor, må hojas med 307,740
kronor till 13,744,540 kronor, hvarigenom beräkningen åt de riksgaldskontorets
utgifter för nyssnämnda år, för hvilka ersättning bör åt statsverkets
medel beredas, skulle erhålla följande förändrade utseende:
riksdags- och revisionskostnader samt
aflöningar m. m., förslagsvis ...... kronor 790,500: ■—
räntor och afbetalningar å statsskulden.
..... kronor 13,744,540: —
efter afdrag
af de till
riksgäldskontor
ingående
ränte-ochkapitalbetalnin
-
o* ar
3,123,300: —
10,621,240: — 11,411,740:
förslagsvis............................................ ....■__— ■ ■
I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsBih.
till liiksd. Prat. 1899. 1 Sami 1 Afd. 2 -
('' finansplanen: statsrådsprotokollet.
reglering6,, för år 1900 de i Rikets Ständer» skrifvelse den 12 mai
1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å
hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande P g
"ST M ■ , Pä frågning af chefen för civildepartementet har Eders Kond
MaJ:t förut denna dag besluta föreslå Riksdagen att, tdl fortsättning
af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen för år lönn Q
4,000,000 kronor; och bär Eders Kong!. förklarat sig 3“
för Säl ffgT® t A f ^ ?r fi“a“8d<tP“tementet, besluta om sätte
för anskaffande af de for sagda ändamål erforderliga medel.
nu ,1 öfverensstämmelse med det förfarande, som enligt 1898 års
Riksdags . beslut iakttagits med afseende å större delen af de medel
som för innevarande ar anvisats för ifrågavarande jernvägsanläggnino-’
toa SIl 1900 behÖ%a bel°Ppet bära bestridSTa
dagenJ afl''''tm^uWudfri ““Ä? Majtt mätte föreslä Riks
t
U ng r?u-från "ksgaldskontoret anvisa, till fortsättning
af statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen, 4,000,000 kronor. ^
På statsrådets tillstyrkande behagade Hans Makt
Konungen bifalla hvad herr statsministern sålunda
hem stalt och åt honom uppdraga att, sedan han erhållit
protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga departementens
föredragning blifvit beslutadt med afseende å
statsregleriugen, uppsätta och till justering inför Komd.
aj:t anmäla förslag till nådig proposition angående
statsverkets tillstånd och behof i enlighet med Kono-1
Maj-.ts nu i ämnet fattade beslut. ’
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI
AKTIEBOLAG, 1899.
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. RiksgäldSkontorets Ställning. 1
Bil. Litt. B.
Till herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet.
Med anledning af herr statsrådets skrifvelse den 9 nästlidne
november hafva fullmäktige i riksgäldskontoret låtit upprätta och få
härmed äran öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver riksgäldskontorets
sannolika ställning vid slutet af hvartdera året 1898
och 1899 samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1900.
I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen
de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder samt fonden
för extra amortering af statsskulden.
Stockholm den 8 december 1898.
ALB. ANDERSON.
PER SAMZELIUS. EDW. SEDERHOLM.
J. JOHANSSON. W. ODELBERG.
H. Sederholm.
Bill. till Riksd. Prof 1899. 1 Sami. 1 Afd.
1
2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsfoeräkning öfver Riksgäldskontorets inkomster och
Riksgäldskontorets kassabehållning den 8 december 1898 ........................................................................... 3,426,338: 12 |
||
Kapitalfordran å tills vidare förräntade medel: |
||
emot uppköpta obligationer ...... 946,430: 3 6 „ reverser och depositions- . bevis ................................... 17,594,100:- 18.540.530:3 6 j Å särskild depositionsräkning insatta medel ........ 10,000,000- — Utländska valutor ....... 7 159 777-73 [ Saldo å räkningar med utländska banker och bankirhus ................................................................ 251,592: 53 |
39,378,238 |
1 7 9 i |
Inkomster: |
||
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an-visade låneunderstöd, som förfalla med 1,378,900 kronor, hvar-af beräknas inflyta......... 1 1fi7 9Q0- Ränta å utbetalda belopp från odlingslånefonden... 177,969: 4 3 Ränta å lån till dito dito ..................... 104,072: 9 2 366 572- 9 2 Dito å tills vidare förräntade medel....... 255 800-_ |
1,967,542 |
3 C |
Transport|41,345,781 |
14 |
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontor ställning. 3,
utgifter från och med den 8 december 1898 till samma års slut.
Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader......................................
Kostnader för 1898 års kyrkomöte .................................
Dito för Riksdagens hus och bibliotek ............... 5,(JOD
Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret .................. 4,400
Utelöpande förfallna obligationer af 1891 års tillfälliga
lån ..............................;................••"•••"i..........i. 8,280.
Ränta å Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags åt
riksgäldskontoret öfvertagna obligationslån jemte
inlösningsprovision................................... ................. 25,343. 2 0
Annuitetsliqvider å af riksgäldskontoret öfvertagna
kommunlån...................................................................... 15,300.
Ränta å gamla lånet, å Konung Carl XIII:s hemgifts
kapital
samt å Göta kanals reparationsfond......... 9,191
33
Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter
Vid 1879 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisadt
anslag, högst 4,000,000 kronor, för inköp af Hallsberg—
Motala—Mjölby jernväg, återstoden .................. 730: 31
Vid 1890 års riksdag å riksgäldskontoret anvisade
medel, 250,000 kronor, till bestridande af ifrågakommande
kostnader vid inköpet af jernvägen
mellan Luleå och norska gränsen, återstoden 49,984:51
Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar.
Återstoden af 1897 års anslag, kronor 1,500,000: — 626,666: 6 7
1898 års anslag....................................................— 1,500,000:
137,514
1,239,113
50,714
2,126,666
Transporti 3,554,009
82
67
Öl
Finansplan,.; FullmitUga. i Riksgäldskontor,t yttrande ang. Riksgäldskontor etällningt.
Summa kronor[41'',345,,781
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande arlg. Riksgäldskontor^ startlrtiiigi 5''
Transport |
3,554,009 |
51 |
Vid 1898 års riksdag å riksgäldskontoret anvisadt ytterligare lån |
400,000 |
|
Odlingslånefonden: 1893 års anslag-, återstoden af kronor 661,595: 4 7, 511,595: 4 7 1894 „ „ ............................................................ 32,446:01 1895 „ „ ............................................................ 63,301: 73 1896 .......................................................... 116,604:4 7 1897 „ „ ................................ i,ooo;ooo! — efter afdrag af för samma år be-räknade, till kongl. statskontoret'' inflytande annuiteter å odlingslån 525,500: — 474,500: — 1898 års anslag..................................j 1,000,000: |
||
i • |
||
efter enahanda afdrag..................... 571,800:— 428,200: — |
1^6211,647 |
68 |
35,765,123 |
''9# |
|
Summa'' kronor |
11,345,781 |
14 |
G Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande
ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets
Beräknad behållning vid 1899 års början
Inkomster:
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd, som under år 1899 förfalla
med 2,707,200 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,530 000:_
Ränta å 1885—1899 års hela anslag till odlings
lånefonden.
....................................................... 253 400-_
Dito å° riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel 400000:_
Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt
utveckling af statens telefon väsende .................. 214,100’___
Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1899 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflonmgar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade
lånen samt räntor och amortering å öfrig statsskuld
............................................. 14,569,500: —
efter afdrag af den för riksgäldskontoret
under samma
tid beräknade inkomst af kapital-
och ränteinbetalningar 3,397,500:_
Lån till fullbordande af Vadstena klosterkyrkas
restaurering..................................
35,765,123
11,172,000:
16,000:
95
3,397,500
11,188,000
Transport |50,350,623| 9 6
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7
inkomster och utgifter år 1899.
Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m.
Riksdags- och revisionskostnader..........................
Kostnader för Riksdagens hus.................................
„ bibliotek.......................
Löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontor.
...............................................................
Löner å indragnings- och pensionsstat vid dito
Aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen
och hans expedition.............
m.
650,000
25,000
3,000
74,850:
14,400:
21,250:
788,500: —
Annuiteter och räntor:
Till Hans Maj:t Konungen...................................... 300,000.
Annuitetsanslag:
1860 års lån emot KaPltaL
premieobligationer 8,888: 8 9
1880 års 3 \ % lån 1,633,500:
1886 „ 3jr% „ 242,222:22
1890 „ 3\% „ 357,333:33
1894 „ 3 * „ 132,300:
Ränta.
81,884: 44
3,481,805: 2 5
2,040,756: 67
1,152,200: —
540,000: —
2.374.244: 4 4 7,296,646: 36
Transport 2,374,244: 44 7,296,646: 36 1,088,500:
8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor .yttrande ang. Riksgäldskontor stallning.
Transport
Upplåning:
'' Ä '':r:&K:''A äte“ -
Vld Sf™™a .^rs riksdag beräknad upplåning för
ar 1899 till betäckande af motstående beräknade
utgifter:
för lån till enskilda jern vägsanläggningar.
............................. 1,500,000: —
„ odlmgslånefonden.................. 386,400:
,, påbörjande af en statsbana
från Gellivare till riksgränsen 4,650,000: — 6,536,400- —
50,350,623
95
som minskas med:
under tiden från den 3 maj 1898 verkstad
upplåning, genom försäljning af J887 års
3 A % obligationer ..................... 5 _
af kongl. telegrafstyrelsen återbetalda
lånemedel för telefonväsendets
utveckling................. 487 500-
af kongl. svenska aktiebolaget för
jernväg mellan Köping och
Hult med anledning af jernvägens
försäljning återbétaldt
anslagsbelopp .............................. 160,000: —
18,319,818: 57
652,fr$Q; ~ 17,667.168
57
Transport (68,017,792! 5 2
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9
Kapital. Ränta.
Transport 2,374,244: 44 7,296,646: 3 G
Ränteanslag:
1887 års
3 A %
lån... 1,756,764: —
1888 års
3 % lån 800,000: — 2,556,764: —
Till fonden för extra
amortering af statsskulden
enligt beslut
vid
1889 års
riksdag 85,333: 3 3
1898 års
riksdag 426,994: 05 512,327: 38______
kronor 2,886,571: 82 9,853,410: 36
Ränta å medgifven och beräknad, ännu icke verk
stäld
upplåning ............................................................
i Ränta och amortering å Skåne—Hallands och Malmö
— Billesholms jernvägsaktiebolags af riksgäldskontoret
öfvertagna obligationslån 163,910: —
i Ränta och amortering å af riksgäldskontoret
öfvertagna, för teckning af
aktier i Skåne—Hallands, Mellersta
Hallands och Göteborg—Hallands
jernvägsaktiebolag upptagna kommunlån
.................................................. 65,051: 81
Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital
samt å Göta kanals reparationsfond
äfvensom inlösningsprovision å Skåne—Hallands
och Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags förfallna
obligationer och kuponger, tillsammans
kronor 15,343: 4 8, som för motstående ersättningsbelopps
utjemnande upptagas till.......................—^
1,088,500: —
12,739,982: 18
496,700: —
228,961: 81
15,356:01 14,569,500
Transport 114,569,500|-
Bih. till Miksd. Prof. 1899. 1 Sand. 1 Afd.
10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transport
Summa kronor
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11
Transport Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar: |
14,569,500 1.500.000 386,400 4.650.000 43,000,000 3,911,892 |
“1 52 |
lo99 »is anslag.... . , , ji. Vid 1898 års riksdag anvisade medel till odlings- i lånefonden ...............................................v....."V; 1WUUU: — efter afdrag af för samma år beraknade, till |
||
1 Vid 1898 års riksdag beviljadt anslag till påbörjande af en stats-bana från Gellivare till riksgränsen ................i.....,....... Återbetalning till kongl. statskontoret af till riksgäldskontorets förvaltning öfverlemnade kassabehallningar ................................. Rrrölmud behållninp- vid 1899 års slut................................................... |
||
Summa kronor |
68,017,792 |
52 |
12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande
ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsräkning öfver Riksgäldskontorets
Beräknad behållning vid 1900 års början
Inkomster:
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd, som under år 1900 förfalla
L med kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,543 600- —
jRänta å 1885—1900 års hela anslag till odlings
lånefonden.
........................................................ 265 600-_
Dito å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel 100 000:_
Dito å lån till kongl. telegrafstyrelsen för fortsatt
utveckling af statens telefonväsende .................. 214,100:_
Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1900 upptagna riksdags- och revisionskostnader
aflomngar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen
samt räntor och amortering å öfrig statsskuld 14,227,300-_
efter afdrag af den för riksgäldskontor under
samma tid beräknade inkomst af kapital- och
ränteinbetalningar........................ g 123 300"_
Upplåning:
till betäckande af motstående beräknade utgifter
för lån till enskilda jernvägsanläggningar ... 1 500 000:_
för odlingslånefonden.................................... ^25''oOQ-_
3,911,892
52
3,123,300
11,104,000
1,825,000
Transport! 19,964,192
52
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13
inkomster och utgifter år 1900.
Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m..
Riksdags- och revisionskostnader ...........................
Kostnader för Riksdagens hus ................................
d » » bibliotek........................
Löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskontoret
Löner å indragnings- och pensionsstat vid dito
Aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen
och hans expedition..................
650,000
25,000
3,000
76,350
14,400
21,750:
Annuiteter och räntor:
Till Hans Magt Konungen
Annuitetsanslag
1880 års 3 i % lån
1886 » 31%
1890
1894
3 i %
3%
»
»
»
Kapital.
1,633,500: —
242,222: 2 2
369,777: 78
132,300: —
Ränta.
3,424,632: 7 5
2,040,756: 6 7
1,139,475: 55
540,000: —
790,500: —
300,000:
2,377,800:— 7,144,864:9 7
Ränteanslag:
1887 års
3 A %
lån 1,756,764: —
1888 års
3% lån 800,000: —
2,556,764:
Transport 2,377,800: — 9,701,628:9 7 1,090,500:
I t Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transport
Summa kronor
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 15
Kapital. Ränta.
Transport 2,377,800: — 9,701,628:97 1,090,500: —
Till fonden förf extra
amortering af statsskulden
........................
85,333: 33
kronor 2,463,133: 33 9,701,628: 97 12,164,762: 30
Ränta å medgifven och beräknad, ännu icke verk
stäld
upplåning .......................................................... 730,000:
Ränta och amortering å Skåne—Hallands och Malmö
—Billesholms jernvägsaktiebolags af riksgäldskontoret
öfvertagna obligationslån... 161,590: —
Ränta och amortering å af riksgäldskontoret
öfvertagna, för teckning af
aktier i Skåne—Hallands, Mellersta
Hallands och Göteborg—Hallands
iernvägsaktiebolag upptagna kommunlån
.................................................. 65,051: 81 226,641: 81
Ränta å gamla lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital
samt å Göta kanals reparationsfond
äfvensom inlösningsprovision å Skåne—Hallands
och Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolags förfallna
obligationer och kuponger, tillsammans
kronor 15,340:61, som för motstående ersättningsbelopps
utjemnande upptagas till ............... 15,395: 89
Låneunderstöd till enskilda jernvägsanläggningar:
1900 års anslag .........................................................................................
Vid 1898 års riksdag anvisade medel till odlingslåne
fonden.
........................................................................... 1,000,000: —
efter afdrag af för samma år beräknade, till
kongl. statskontoret inflytande annuiteter å
odlingslån .................................... 675,000.
Beräknad behållning vid 1900 års slut.................
14,227,300
1,500,000
325,000
3,911,892
52
Summa kronor|19,964,192
52
Statsverkspropositionens j ustering.
Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari 1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson,
Dyrssen.
Tillförordnade chefen för finansdepartementet, herr statsministern
Boström uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts förut fattade, af statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och
skulle i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition
till Riksdagen aflåtas.
In fidem
Hjalmar Bettig.
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd.