Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 19.

1

N:o 19.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anvisande
af medel till utrotande af den s. k. trädgårdsnunnan
inom Kalmar och Blekinge län; gifven Stockholms
slott den 23 januari 1899.

Med åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,
att af de medel, som jemlikt Riksdagens skrivelser den 12 maj 1868
och den 6 mars 1889 blifvit stälda till Kongl. Maj:ts disposition för
behöfvandes undsättning vid missväxt eller felslagen skörd eller då
allmännare nöd i någon ort af annan orsak uppstått, ett belopp af högst
10,000 kronor må för år 1899 af Kongl. Maj:t disponeras för vidtagande
af erforderliga åtgärder till utrotande af den s. k. trädgårdsnunnan inom
Kalmar och Blekinge län.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

E. von Krusenstjerna.

Bill. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 15 Häft. (N:is 19, 20.)

%

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å Stockholms
slott den 23 januari 1899.

N ärvarande:

Hane excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,
friherre Rappe,

Annerstedt,
von Krusenstjerna,

Claeson och
Dyrssen.

l:o.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anmälde landtbruksstyrelsens
underdåniga skrifvelse den 21 december nästlidna år angående
anvisande af medel till utrotande af den s. k. trädgårdsnunnan
inom visst område af Kalmar och Blekinge län samt yttrade:

Uti förevarande underdåniga skrifvelse anför landtbruksst.yrelsen
till en början, hurusom i en till styrelsen stäld skrift, som dit inkommit
den 1 oktober nästlidna år, föreståndaren för statens entomologiska
anstalt anmält, att enligt till anstalten inkomna skrivelser och prof den
s. k. trädgårdsnunnan (Ocneria dispar) 1898 års sommar uppträdt inom
södra delen af Kalmar län och inom Blekinge län på ett för framtiden
högst oroväckande sätt, i det att dels denna insekt der förekommit
i en mycket stor mängd, dels ock dess larfver uppätit ej allenast blad
och barr på träden utan äfven odlade växter, på grund hvaraf föreståndaren
hemstält att, då fara vore för handen, att svårare härjning

3

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 19.

genom denna insekt, kunde förestå, genom besök å platsen af sakkunnig
person måtte utrönas, om och hvilka anstalter borde till förekommande
af skada genom sagda insekt vidtagas.

Sedan med anledning deraf landtbruksstyrelsen den 4 nyssnämnda
oktober förordnat assistenten vid statens entomologiska anstalt, filosofie
doktorn Y. Sjöstedt att utföra de afsedda undersökningarna och deröfver
till landtbruksstyrelsen inkomma med redogörelse, hade bemälde
Sjöstedt besökt de af ifrågavarande skadeinsekt hemsökta trakterna inom
ofvan sagda län och efter hemkomsten till landtbruksstyrelsen afgifvit.
fullständig redogörelse öfver uppdragets fullgörande, hvilken redogörelse
till styrelsen inkommit den 2 november nästlidna år.

Genom remiss den 3 i samma månad anmodade landtbruksstyrelsen
föreståndaren för statens entomologiska anstalt att till styrelsen inkomma
med yttrande i anledning af hvad assistenten Sjöstedt meddelat
angående trädgårdsnunnans härjningar, och hade bemälde föreståndare
derefter uti skrifvelse, som till landtbruksstyrelsen inkommit den 4
sistnämnda månad, anfört, att af Sjöstedts redogörelse framginge, att
insektens larver inom flera socknar af Kalmar och Blekinge län uppträdt
på ett sätt, som måste väcka stora farhågor för den närmaste
framtiden, då härjningen, som det ville synas, utgjorde endast en början
till kommande sådana, kanske af vida större utsträckning; att, då emellertid
larverna ännu visat sig talrikt endast på mer begränsade lokaler
samt fjärilhonorna i allmänhet vore mycket stationära och vanligen ej
aflägsnade sig från det ställe, der de blifvit utkläckta, isoleringsåtgärder
härvidlag kunde blifva jemförelsevis verksamma; att, då äggen dessutom
lades klumpvis och helt nära marken, förhoppning funnes att, om
lämpliga åtgärder derför vidtoges, gräns kunde sättas för härjningarna;
att de skogsträd, som angrepes af larverna, vore hufvudsakligen björk,
gran, ek och bok, men att larverna af insekten ofta angrepe äfven
fruktträd samt kastade sig öfver vissa odlade växter, såsom klöfver,
gräs m. fl., dock i allmänhet endast då sådana komme i deras väg och
andra födoämnen på platsen började tryta; att den största skada, insekten
sålunda åstadkomme, alltså syntes drabba skogen, men att äfven,
om också endast tillfälligtvis, den odlade jorden deraf hotades; samt
att, då föga eller intet till förekommande af härjningar af insekterna
syntes vara att från innehafvarne af den jord, hvarå insekterna uppträda
förvänta, statsmedel borde för ändamålet utverkas.

Landtbruksstyrelsen meddelar derefter, hurusom vid det sålunda
upplysta förhållandet, att ifrågavarande insekt företrädesvis anstälde
skada å skog, hvarom äfven erfarenheten från flere främmande länder

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

gåfve vittnesbörd, styrelsen med skrifvelse den 16 november nästlidna
år till domänstyrelsen öfverlemnat afskrift af assistenten Sjöstedts
redogörelse för den åtgärd, som på sistnämnda styrelse kunde ankomma,
men att, sedan underrättelse från domänstyrelsen erhållits, att någon
åtgärd till utrotande af ifrågavarande insekt icke vore från samma styrelses
sida att förvänta, och föreståndaren för statens entomologiska
anstalt härom erhållit kännedom, bemälde föreståndare uti en ytterligare
skrifvelse, dagtecknad den 19 december 1898, under sådan förutsättning
hemstält, att landtbruksstyrelsen för sin del måtte vidtaga åtgärder
för att söka hindra ifrågavarande skadedjurs inträngande å den
i närheten af de angripna skogarna befintliga odlade jord och äng, och hade
han till stöd härför anfört, att det såväl i Sverige som i andra länder visat
sig, att ifrågavarande fjärils larver, sedan de förtärt bladen på träden,
begåfve sig till närbelägna åkrar och gräsmarker för att skaffa sig
föda, hvarigenom stora förluster för jordbrukaren uppstått, samt vidare,
med åberopande af den förut omförmälda erfarenheten, att befolkningen
i vårt land ej af egen drift plägade vidtaga åtgärder mot insekthärjningar,
framhållit angelägenheten deraf att staten i detta fall, liksom
vid ollonborrarnas bekämpande, ingrepe, åtminstone i början, för att icke
än större områden skulle sköfhns, hvarvid enskilda bemödanden skulle
blifva så godt som fruktlösa, och på grund häraf och för att statsmyndigheterna
icke skulle stå alldeles redlösa, i fall en härjning af svårare
beskaffenhet skulle innevarande år utbryta, hvartill all anledning förefunnes,
föreslagit, att landtbruksstyrelsen måtte söka utverka, att ett
statsanslag af 10,000 kronor stäldes till dess förfogande för att i mån af
behof användas till förhindrande af ifrågavarande larvers ödeläggande
i större skala af odlade fält, ängar och trädgårdar.

Af den utaf assistenten Sjöstedt förebragta utredningen framginge —
anför styrelsen vidare — att ifrågavarande insekt ända intill sista tiden varit
ganska sällsynt inom vårt land; att den deremot i det öfriga Europa, särskilt
åt södern, vore allmän och funnes äfven i norra Afrika samt i Asien
till Japan; att den i norra Amerika räknades såsom en bland de farligaste
skadeinsekterna; att i Massachusetts en sedan år 1892 tillsatt komité arbetat
för insektens utrotande och dervid haft stora summor till sitt förfogande,
i det att under år 1897 derför anslagits 150,000 dollars och för
år 1898 200,000 dollars blifvit begärda; att den nu inom norra Blekinge
och södra Kalmar län pågående insekthärjningen, som hastigt
och i högst oroväckande grad tilltagit, hotade att taga en synnerligen
stor omfattning, derest icke i tid kraftiga åtgärder vidtoges för dess
bekämpande; samt att med ledning af den erfarenhet, som vunnits inom

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Amerika, såsom lämpliga åtgärder vid insektens bekämpande kunde förordas
förstörandet af äggen med tillhjelp af ett slags lampor med brusande
stark låga, som rigtades på ägghögarna, omgifvande af de stenmurar,
der insekten enligt vanligheten i oräkneliga massor lagt sina
ägg, med limmade stänger, hvarigenom de nykläckta larverna instängdes
och hindrades att söka sig föda och derföre doge, larvringars anbringande
å träden samt i vissa fall besprutningar.

Äfven om från skogsvårdens synpunkt anledning icke skulle förekomma
att vidtaga åtgärder mot ifrågavarande insekt, hvarom landtbruksstyrelsen
icke ville tillåta sig uttala någon mening, hade landtbruket
ett så stort intresse af att insekterna icke finge utbreda sig
öfver trädgårdar, åkrar och ängar, der de, enligt hvad erfarenheten
visat, äfven anstälde stor förödelse, helst om de komme att sakna sin
föda annorstädes, såsom t. ex. i löfskogen, att landtbruksstyrelsen funne
kraftiga åtgärder böra vidtagas, för att icke denna insekt skulle, på sätt
fara syntes vara för handen, massvis föröka sig och blifva till en verklig
landsplåga. Detta syntes emellertid kunna förekommas, men endast
om från statens sida inskredes mot insekten, hvarmed ej borde dröjas,
om kostnaderna skulle kunna inskränkas inom måttliga gränser. Det
syntes i detta fall icke vara öfverensstämmande med klokhetens föreskrifter
att invänta åtgärders vidtagande af den landtbruksidkande allmänheten,
då det i liknande fall visat sig, att den enskilda företagsamheten
måste framkallas och ledas af de förvaltande myndigheterna.
Området, hvarinom insekterna enligt Sjöstedts redogörelse förekomme,
vore beläget inom Gullabo socken af Kalmar län samt Augerums och
Fridlefstads socknar af Blekinge län och syntes enligt en af landtbruksstyrelsen
med ledning af nämnda redogörelse gjord beräkning omfatta
omkring 3,500 hektar.

Kostnaderna för ifrågavarande utrotningsarbete, bestående, enligt
hvad förut blifvit sagdt, företrädesvis uti äggens förstöring samt larvernas
utestängande medelst limsträngar från områden, der de kunde
förskaffa sig föda, vore det för styrelsen omöjligt att med visshet uppgifva,
bland annat, af det skäl, att styrelsen ej egde och ej heller
kunnat förskaffa sig fullkomlig kännedom, huru talrika äggsamlingarna
vore på det förhärjade området. Då emellertid å ifrågavarande område,
enligt hvad assistenten Sjöstedt upptyst, förekomme talrika stenrösen
och stengärdesgårdar, å hvilka insekten företrädesvis plägade lägga sina
ägg, komme gifvetvis en ganska stor arbetsstyrka att erfordras och
äfven arbetet att blifva ganska tidsödande för att genomsöka stenrösena
i och för äggens uppbränning, gärdesgårdarnas omgifvande med lim -

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

linier samt åtskilliga röjningsarbetens verkställande. Arbetet måste, för
att åsyftad verkan skulle ernås, taga sin början omedelbart efter snösmältningen
på våren och arbetstiden kunde antagligen ej räcka längre
än en eller högst en och en half månad. Under förutsättning att äggsamlingarnas
mängd vore lika talrik på hela det förhärjade området
som inom den trakt, Sjöstedt haft tillfälle undersöka, blefve enligt de
approximativa beräkningar, som af styrelsen i samråd med föreståndaren
och assistenten vid statens entomologiska anstalt blifvit uppgjorda, ett
belopp af 10,000 kronor tillräckligt för bestridande af kostnaden för
aflöningar och anskaffande af nödiga arbetsmaterialier m. m.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då, enligt hvad i det
föregående framhållits, arbetet till förekommande af ifrågavarande insekthärjhingar
syntes komma att bero på åtgärder från landtbruksförvaltningens
sida, liemstälde landtbruksstyrelsen, att Kong]. Maj:t täcktes
bereda tillgång till och ställa till landtbruksstyrelsens förfogande mot
redovisningsskyldighet ett belopp af 10,000 kronor för att sätta styrelsen
i tillfälle att under år 1899 vidtaga erforderliga åtgärder till utrotande
af trädgårdsnunnan inom ofvan omförmälda område af Kalmar
och Blekinge län.

Assistenten Sjöstedt anför uti sin förberörda redogörelse, hvaraf
landtbruksstyrelsen öfverlemnat styrkt afskrift, beträffande ifrågavarande
skadeinsekts utvecklingsstadier följande:

»Aggen läggas i grupper och täckas helt och hållet af fastklibbade
från honans abdom lossade hår. Deras antal, vanligen 200—400, uppgår
ända till 600 st. i en sådan grupp, som har utseendet af en luden
grågul eller gulbrun upphöjning, fäst på den skyddade sidan af fritt
liggande stenar, på barken af trädstammar, gerna nedåt roten, på väggar
o. s. v. Den allmännaste fyndorten fann jag vara stenmurar och
stenkummel samt gärdesgårdar. Aggen öfvervintra och kläckas på våren
efter löfsprickningen. De äro glänsande, hårda och låta, om man krossar
dem, höra ett knastrande ljud.

Larven är luden, brungrå—askgrå, gulmarmorerad, med tre fina
gula linier längs ryggen, ryggens vårtor två på hvarje segment, de 5
första paren till färgen blå, de andra röda, alla starkt håriga; hufvudet
är gult svartprickigt med två långsträckta, snedt ställda, svarta fläckar.
Längd 5—6 cm.

Puppan är svartbrun med knippen af rödbruna hår. Längd 2—3,5 cm.

Hanen, som är betydligt mindre än honan, är till färgen brungrå
med mörkare, tvärgående, vågiga linier; bakvingarna, liksom hela undersidan,
enfärgadt gulbruna

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Antennerna äro fjäderformiga och vingbredden omkr. 40—45 mm.

Honan är hvit med samma mörka tvärband som hos hanen, hvilka
dock här på den hvita bottnen mycket skarpare framträda; bakkroppen
är baktill starkt grågulluden, och dessa hår fastklibbas sedermera öfver
äggsamlingarna. Antennerna äro smala och vingbredden 60—70 mm.

Den ur ägget framkommande lilla larven är till färgen ljus och
täckt med hvita hår, men redan efter några få timmar mörknar färgen.
Till denna tid sitta larverna oftast qvar ofvanpå eller vid äggsamlingen,
der de under ogynsamma förhållanden, dålig väderlek etc. kunna
förblifva nästan orörliga under några dagar. År deremot vädret gynsamt,
sprida de sig och söka sin föda redan inom första dygnet. Under
de första veckorna sitta de och gnaga endast på bladens undersida,
men sedan, vanligen innan de nått sin halfva utveckling, börja de vandra
omkring, och nu kan man se dem i oräkneliga skaror tåga fram på
vägar, öfver ängar o. s. v. De äro egentligast nattdjur, vandra om
natten upp i träden och äta af bladverket och återvända ned före dagbräckningen.

Saknas tillräckligt med föda åt de ofta enorma massorna, blifva
de mer oroliga och söka sin föda hela dygnet om. De kunna uppträda
i sådana massor, att träden formligen digna af dem, hvarje gren,
ja blad är fullsatt af dem och hvarje strå på marken bär en eller flera
larver. Från de tallösa djuren höres under deras ätande ett frasande
ljud och prassel af nedfallande exkrementer.

Honan och hanen äro hvarandra ej blott till färg och storlek vida olika
utan äfven till temperamentet; under dét att hanen är en snabb, liflig
flygare, är honan mycket trög och flyger oftast icke alls. Honan afsätter
sina ägg några få timmar efter kläckningen, vanligen strax intill der hon
framkommit ur puppskalet, samt dör derpå snart. Ofta påträffade jag
derför döda honor vid foten af med ägg besatta trädstammar, under stenar
o. s. v., stundom i riklig mängd.

Ej blott under pågående härjning kan insekternas talrika förekomst
i .en trakt konstateras, utan mycket lätt äfven under kommande höst,
vinter och vår, detta icke blott på de talrika ägghoparna, utan äfven,
och ännu lättare, på de gamla larv- och puppskalen, som i riklig
mängd anträffas under stenar, i stenmurar o. s. v. inom det angripna
området. Dessa larv- och puppskal kunna sitta hopgyttrade klumpvis
i stor mängd».

Af det anförda synes otvetydigt framgå, att förekomsten af ifrågavarande
skadeinsekt innebär en stor fara för såväl skogsskötsel som

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

jordbruket och trädgårdsskötseln. Denna fara hotar visserligen nu närmast
den trakt, i hvilken insekten redan uppträdt, men, derest åtgärder
för densammas utrotande derstädes icke omedelbart vidtagas, lärer, enligt
hvad den erfarenhet, som i utlandet vunnits, gifver vid handen,
insekten komma att hastigt sprida sig och inom stora delar af landet
åstadkomma skada. Ett aflägsnande af denna fara måste således utgöra
föremål för ett allmänt intresse och förty förtjena statens uppmärksamhet
och understöd.

Jag anser derför att, på sätt landbruksstyrelsen föreslagit, för sådant
ändamål ett anslag bör ställas till landtbruksstyrelsens förfogande,
och synes mig då, i likhet med hvad förut egt rum för utrotande af
ollonborrar, medel kunna efter Riksdagens hörande beredas från den
fond, som Kong]. Maj:t jemlikt Riksdagens skrivelser den 12 maj 1868
och den 6 mars 1889 eger disponera för behöfvandes undsättning vid
missväxt eller felslagen skörd eller då allmännare nöd i någon ort uppstått
af annan orsak, såsom felslaget fiske, öfversvämning eller större
eldsvåda. Denna fond uppgick vid 1898 års slut till 838,491 kr. 49 öre.

Med åberopande af hvad sålunda förekommit, tillåter jag mig derför
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att
af de medel, som jemlikt Riksdagens skrivelser den 12 maj 1868 och
den 6 mars 1889 blifvit stälda till Kongl. Maj:ts disposition för behöfvandes
undsättning vid missväxt eller felslagen skörd eller då allmännare
nöd i någon ort af annan orsak uppstått, ett belopp af högst
10,000 kronor må för år 1899 af Kongl. Maj:t disponeras för vidtagande
af erforderliga åtgärder till utrotande af den s. k. trädgårdsnunnan inom
Kalmar och Blekinge län.

I händelse af bifall härtill, torde jag framdeles få återkomma till
frågan om de närmare bestämmelserna för anslagets användande.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deri Statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla; och skulle proposition till Riksdagen aflåtas af
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Hj. Bennich.